I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden
under förra riksmötet rörande olika frågor inom
personalpolitiken. Motionerna rör den allmänna inriktningen av
den statliga personalpolitiken, personalutbildningen, pensions-
och försäkringsfrågor, vissa ersättningsfrågor, invandrare på
arbetsmarknaden och vissa frågor om tjänstemannaansvaret.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet, i flertalet fall på
grund av att de frågor som tas upp för närvarande är föremål för
utredningar, vars resultat ännu inte föreligger.
Till betänkandet har fogats 11 reservationer.
Motionerna
1989/90:A601 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den statliga personalpolitiken m.m.
Motiveringen återfinns i motion Fi502.
1989/90:A602 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att prövningen av domares skiljande från tjänsten skall
överföras till allmän domstol.
1989/90:A603 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en ökning av nivån på det
statliga nattraktamentet till 200 kr. per övernattning.
1989/90:A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny
statlig lönepolitik som utgår från jämlikhet och rättvisa,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny statlig
personalpolitik innebärande att a) en satsning sker på en
teknisk-humanistisk utbildning, b) nya arbetsorganisationsformer
inom den statliga personalpolitiken inte får införas utan den
lokala fackföreningens godkännande i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1989/90:A605 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en kartläggning av sambandet mellan
sjuklön/sjukbidrag och pensionering vid de statliga
myndigheterna.
1989/90:A606 av Sigge Godin m.fl. (fp, s, m, c, vpk, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om pensionärers deltagande i yrkes- och
samhällslivet.
1989/90:A607 av Maria Leissner och Barbro Westerholm (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tjänstegrupplivförsäkring för
homosexuella.
1989/90:A608 av Helge Hagberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalutbildning.
1989/90:A609 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar uppmana regeringen att, i samverkan med muslimska
organisationer och arbetsmarknadens parter, försöka åstadkomma
regelsystem på arbetsplatser och i offentliga sammanhang som
respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i den utsträckning
de inte strider mot svenskt rättsmedvetande.
1989/90:A610 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statliga pensionsavtal.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf344.
1989/90:A611 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som anger en miniminivå för en kompetenshöjande
personalutbildning för alla anställda,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag som
tillförsäkrar facket samma inflytande över all
personalutbildning som i dag gäller för personalutbildning i
förnyelsefondernas regi,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggnad
av förnyelsefonderna med avsättningar baserade på företagens
vinster 1989 och 1990 enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub308.
1989/90:A612 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att ett generellt
nattraktamente återinförs i det statliga resereglementet.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk449.
1989/90:A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om offentlig anställning så att arbetsköparen åläggs en
skyldighet att undersöka omplaceringsmöjligheterna av tjänsteman
i vissa fall i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt
5.9.1,
38. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om offentlig anställning så att tidsfristen att väcka
talan enligt 16 kap. 2 § förlängs på samma sätt som i
anställningsskyddslagen i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.9.2,
1989/90:A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts när det gäller lagstiftning som omöjliggör
avtal som överkompenserar ett inkomstbortfall,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf262.
1989/90:A752 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i den statliga personalpolitiken vara
öppen för och stimulera att anställda vill driva verksamheten
vidare som egna företagare.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.
Utskottet
Inriktningen av personalpolitiken
Utskottet behandlar först i detta avsnitt några
motionsyrkanden som angår inriktningen på den statliga
personalpolitiken och övergår härefter till att behandla
motionsyrkanden om personalutbildning på arbetsplatserna.
I folkpartiets motion A601 med motivering i 1989/90:Fi502
anförs följande om den statliga personalpolitiken. Ett
övergripande mål för den offentliga löne- och personalpolitiken
är att underlätta rekrytering och utveckling av bra arbetskraft.
Den offentliga sektorn måste därför kunna erbjuda
konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande till den privata
sektorn. Enligt motionärerna behövs ett mer flexibelt lönesystem
bl.a. för att komma till rätta med regionala obalanser. Vidare
krävs att det "osynliga kontraktet" uppmärksammas, dvs. faktorer
såsom den anställdes befogenheter och ansvar, relationer till
chefer, yrkesstolthet, status osv.
Då stordriftfördelarna i servicesektorn ofta är små samtidigt
som den offentliga sektorns enheter är stora är det angeläget
med en decentralisering och en delegering. I motionen pekas på
att det finns mycket att lära av de enskilda alternativen, som
ofta är uppbyggda av en entreprenör och drivs i liten skala.
Mindre resultatenheter bör skapas. Den enskilde måste kunna
styra och planera sitt eget arbete. Det skall vara möjligt att
disponera åtminstone en del av ett budgetöverskott för att
förbättra verksamheten och flytta anslag mellan olika år.
De offentliga arbetsgivarna har enligt motionärerna ett ansvar
för att hjälpa dem som vill starta eget. Bättre belöningssystem
måste införas. De offentliga löneplanerna har blivit för
sammanpressade vilket medför att det knappast lönar sig att
vidareutbilda sig.
Den offentliga sektorn måste vidare kunna erbjuda sådana
villkor att lämpliga chefer kan rekryteras.
Slutligen framhåller motionärerna att för att de offentliga
verksamheterna skall kunna nå sina mål fordras ett gott
samarbete och ett ömsesidigt förtroende mellan politiker,
personal och fack. Politikerna bör lyssna på facket i frågor som
påverkar de anställdas arbetsvillkor. Facket bör dock inte få
någon vetorätt mot politiska beslut.
I motion A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) begärs en ny
statlig lönepolitik som utgår från jämlikhet och rättvisa.
Motionärerna tar avstånd från den pågående uppvärderingen av
chefsrollen som leder till stora höjningar av chefernas löner i
förhållande till arbete inom industri, vård, omsorg och
servicenäringar.
Med anledning av nyss refererade motionsyrkanden vill
utskottet erinra om följande. De övergripande målen för den
statliga personalpolitiken är att bidra till en effektiv
statsförvaltning och att främja ett demokratiskt arbetsliv. Ett
förnyelsearbete utifrån dessa utgångspunkter pågår. Som ett led
i detta arbete uppdrog regeringen i oktober 1989 åt en utredning
(C 1989:07) att göra en översyn av lagen om offentlig
anställning (LOA).
Enligt direktiven (dir. 1989:50) "bör utredaren pröva hur en
grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning
samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering,
verksamhetsanpassning samt anpassning till den reglering som
gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt om
medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och
rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett
riktigt sätt".
Vidare heter det i direktiven att översynen bör leda till
förslag "som skapar bättre förutsättningar att genom
personalpolitiska åtgärder förnya den offentliga sektorn.
Översynen bör vidare leda till en reglering som är så utformad,
att den svarar mot skilda verksamheters olika krav eller
konkurrenssituation".
Utredningen bör också beakta behovet av att i samverkan
åstadkomma större rörlighet bland statliga chefer, bland annat
på nivån närmast under verkschefen.
Det står utredningen fritt att utöver vad som anges särskilt i
direktiven ta upp de förslag till ändringar i LOA som
utredningen anser lämpliga och påkallade.
Utredningen bör samråda med bl.a. arbetsdomstolen, statens
arbetsgivarverk och statens ansvarsnämnd. Berörda fackliga
huvudorganisationer bör under arbetets gång ges tillfälle att
föra fram synpunkter i frågor som rör lagstiftningen om
offentlig anställning.
I folkpartimotionen understryks vikten av konkurrenskraftiga
anställningsvillkor för kompetent personal och goda arbets- och
utvecklingsmöjligheter. I vänsterpartiets motion riktas
invändningar mot uppvärderingen av chefsrollen med därav
följande höga löner för dessa i förhållande till andra grupper.
I budgetpropositionen, bil. 2, Utveckling av offentlig sektor
(1989/90:AU17, rskr. 137) konstateras att den offentliga sektorn
i stor utsträckning har specialiserade och högt kvalificerade
arbetsuppgifter. Medborgarnas ökade krav på den offentliga
sektorns effektivitet kommer att ställa medarbetarna inför nya
och delvis ännu mer krävande arbetsuppgifter. Konkurrensen om
välutbildad personal väntas under 1990-talet öka inom alla
sektorer av ekonomin. Åtgärder för en effektiv
personalförsörjning är därför strategiskt viktiga för att
säkerställa och utveckla de anställdas förmåga att genomföra
sina uppdrag i samhället.
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i
propositionen och vill för egen del framhålla följande. Staten
måste självfallet kunna anpassa sig till varierande
förutsättningar i arbetslivet för att ha goda möjligheter att
rekrytera och behålla kompetent personal på alla nivåer. När det
gäller personalförsörjningen, särskilt då chefsförsörjningen, är
lönefrågorna men också rörlighets- och utbildningsåtgärder
viktiga faktorer. För att stärka chefskompetensen tas
fortlöpande initiativ till utbildnings- och
utvecklingsverksamheter riktade till högre chefer inom
statsförvaltningen.
Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas
i folkpartimotionen kan utskottet konstatera att de framförda
kraven ligger i linje med den pågående utvecklingen. Genom den
ovan refererade utredningen tas ytterligare steg i den riktning
motionärerna efterlyser. Någon riksdagens åtgärd med anledning
av motion A601 kan därför inte anses påkallad.
Med det anförda avstyrker utskottet motion A601.
Utskottet kan inte ställa sig bakom uppfattningen i motion
A604 (vpk) att det finns behov av en ny personalpolitik, som
skulle innebära att den offentliga verksamheten inte kan
konkurrera med det privata näringslivet i fråga om arbetskraft.
Enligt utskottets sätt att se är det avgörande att staten -- för
att kunna utföra de uppgifter som medborgarna kräver -- kan
rekrytera och behålla kompetent personal, även under perioder då
arbetskraftsbrist råder. Utskottet avstyrker därför motion A604
i nu behandlad del.
Utskottet tar i detta sammanhang upp motion A752 av Lars
Leijonborg (fp) med motivering i motion 1989/90:Fi515.
Motionären anser att den statliga personalpolitiken skall vara
öppen för och stimulera att anställda vill driva verksamheten
vidare som egna företagare. Den situation som beskrivs i
motionen är den där man överväger att lägga ut statlig eller
kommunal verksamhet på entreprenad. De anställda kan i sådana
lägen känna sig hotade av förändringen. I dessa fall skulle man
kunna uppmuntra en eller flera anställda att starta ett eget
företag och driva verksamheten vidare. Det är enligt motionären
inte så ovanligt att offentliganställda vill bli egna företagare
men stanna i sitt gamla yrke.
I 1989-90 års ramavtal om löner för statstjänstemän (RALS)
ingår ett nytt trygghetsavtal som började gälla från och med den
1 april 1990. Målet för det nya trygghetsavtalet är att så långt
som möjligt skapa förutsättningar för att ingen anställd skall
bli arbetslös till följd av exempelvis arbetsbrist. För centrala
trygghetsåtgärder har staten och de statsanställdas
huvudorganisationer inrättat en gemensam stiftelse. Stiftelsen
bistår enskilda arbetstagare, som har sagts upp på grund av
arbetsbrist, i alla frågor som rör möjligheter till ny
anställning. Stiftelsen skall inom relativt vida ramar kunna
ersätta olika kostnader som uppkommer. Det kan t.ex. vara
kostnader för utbildning och starta-eget-hjälp.
Med det nya avtalet finns det således förutsättningar att få
hjälp om man så önskar och har förutsättningar för att bli egen
företagare om man blir arbetslös.
Motionen bör därför med det anförda inte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
A752.
Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkanden
som rör personalutbildning på arbetsplatserna.
I vänsterpartiets motion A611 med motivering i motion Ub308
understryks hur viktigt det är ur demokratisk synvinkel att alla
med kort skolgång får chansen att komplettera sin bristfälliga
utbildning. Kravet på en bra utbildning har ökat i takt med att
samhälle och arbetsliv ställer allt större krav på medborgarna.
Motionärerna hänvisar till en utredning om personalutbildningen
som gjordes av statistiska centralbyrån (SCB) år 1987. Av denna
framgår att gruppen med den kortaste utbildningen fick minst
personalutbildning. Generellt fick kvinnor mindre utbildning än
män. Dessutom har deltidsarbetande missgynnats. Mönstret är
detsamma i såväl privat som statlig verksamhet enligt den
refererade utredningen.
För att komma till rätta med den rådande situationen kräver
motionärerna lagstiftning om dels miniminivå för
kompetenshöjande personalutbildning för alla anställda, dels
fackligt inflytande över all personalutbildning. Dessutom vill
motionärerna ha en utbyggnad av förnyelsefonderna med avsättning
baserade på företagens vinster under åren 1989 och 1990. För att
alla grupper skall kunna få del av dessa pengar föreslås en
gemensam fond som inte är företagsanknuten.
Även motion A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) tar upp
behovet av att minska utbildningsklyftorna. I syfte att lyfta
den allmänna nivån på kunnandet föreslås en satsning på en
teknisk-humanistisk utbildning för dem som inte har mer än nio
års skolgång. Vidare måste enligt motionärerna krav ställas på
innehåll och inflytande i arbetet. De nya
arbetsorganisationsformer som måste växa fram skall inte få
införas utan den lokala fackföreningens godkännande.
Liknande tankegångar om behovet av personalutbildning
återfinns i motion A608 av Helge Hagberg m.fl. (s). Motionärerna
framhåller att en väl utbildad arbetskraft är den allra
viktigaste faktorn när det gäller att skapa förutsättningar för
ett utvecklat näringsliv. Att personalutbildningen bör ses över
är ett allmänt krav. I en sådan översyn är fördelning av
utbildning samt formerna för finansiering de viktiga
problemställningarna.
De synpunkter som framkommit i motionerna om behovet av
personalutbildning delas av utskottet. Det kan inte nog betonas
hur synnerligen angeläget det är att höja kompetensen hos
personalen, dels därför att vårt samhälle blir alltmer
komplicerat och kräver betydande kunskaper på snart sagt alla
samhällsområden, dels -- och inte minst -- för att ge personalen
möjligheter till utveckling i arbetet.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att en
utredning (A 1990:02) fått i uppdrag att lämna förslag till
åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet,
särskilt vad avser personalutbildning. I direktiven (dir.
1990:25) till utredningen sägs bl.a. följande.
För att kunna bibehålla den höga sysselsättningen och utveckla
välfärden i vårt land under 1990-talet krävs en stabilisering av
ekonomin och en ökad tillväxt. Av särskilt stor betydelse för
företagens möjligheter att hävda sig i en hårdnande
internationell konkurrens blir kompetens och utbildning hos
arbetskraften. Kompetens och utbildning blir också väsentligt
för att uppnå nödvändiga effektiviseringar inom förvaltningarna,
dvs. den offentliga sektorn.
Enligt direktiven skall utredningen göra en kartläggning och
en analys av den nuvarande personalutbildningens omfattning,
inriktning och fördelning samt ge en helhetsbild av
personalutbildningen, samhällelig vuxenutbildning och
arbetsmarknadsutbildning. Utredningen skall sedan precisera det
framtida behovet av kompetensutveckling i företag och
förvaltningar. Åtgärderna skall leda till att grupper, som i dag
missgynnas, får tillgång till kompetensutveckling i ökad
utsträckning. Personalutbildningen skall kunna vara av såväl
allmän som grundläggande karaktär.
Utskottet vill också peka på att det inom
utbildningsdepartementet bedrivs en omfattande översyn av
vuxenutbildningens struktur och organisation. I dagarna har en
inom utbildningsdepartementet tillsatt arbetsgrupp (U 1989:D)
för utvidgat samarbete mellan gymnasieskola och vuxenutbildning
den s.k. Samverkansgruppen färdigställt en rapport (Ds 1990:59)
Samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen, vilken
bl.a. tar upp samverkansperspektivet på olika typer av
vuxenutbildning. Förslagen avser att underlätta för
utbildningsanordnarna att samverka. Enligt årets
budgetproposition, bil. 10, är det skolministerns avsikt att
under år 1991 återkomma med förslag till strategi för
vuxenutbildningen på kort och lång sikt. Utskottet har under
hand inhämtat att en proposition om vuxenutbildningen kommer att
läggas fram för riksdagen i februari 1991. Mot bakgrund av bl.a.
planerade reformer på vuxenutbildningsområdet tillkallades i
februari 1990 en särskild utredare med uppgift att se över
vuxnas möjligheter att finansiera olika former av
vuxenutbildning (dir. 1990:2). Utredningen (U 1990:01) bör
enligt direktiven särskilt ägna uppmärksamhet åt
korttidsutbildade vuxna och vuxna som tillhör grupper, vilka är
svårast att rekrytera till studier och som också i minst
utsträckning får tillgång till personalutbildning.
De frågor som aktualiseras i motionerna är som framgått av
redovisningen ovan föremål för ett brett upplagt
utredningsarbete. I avvaktan på resultatet av detta anser
utskottet att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd.
Motion A604 (vpk) i nu behandlade delar samt motionerna A608 (s)
och A611 (vpk) avstyrks följaktligen av utskottet.
Pension och försäkring m.m.
Utskottet tar i detta avsnitt upp motionsyrkanden som hänger
samman med rätten till rörlig pensionsålder, åtgärder för att
stimulera pensionärers deltagande i yrkes- och samhällslivet,
förhållandet mellan sjuklön och pensionering, frågan om
överkompensation vid sjukdom samt efterlevandeskyddet för
homosexuella sambor i statens tjänstegrupplivförsäkring.
I motion A606 av Sigge Godin m.fl. (fp, s, m, c, vpk, mp) tar
motionärerna upp frågan om hur pensionärers kunskaper och
erfarenheter skall kunna tillvaratas. Av landets ca 1,5
miljoner pensionärer är omkring 90 % friska och aktiva. Denna
växande grupps kunskaper och erfarenheter ställs på grund av
gällande regler och praxis utanför produktionssystemet och det
aktiva deltagandet i det demokratiska systemet som
förtroendevalda, heter det i motionen. Det är därför synnerligen
angeläget att förändra den nuvarande situationen. Det är en
grundläggande rättighet att erhålla ålderspension. Det är därför
viktigt att de åtgärder som vidtas för att engagera denna grupp
i samhällsarbetet bygger på frivillighet.
Mot den här bakgrunden föreslår motionärerna att en rad
åtgärder vidtas. Staten bör som arbetsgivare inleda
förhandlingar med arbetstagarorganisationerna om olika åtgärder
för att underlätta för och stimulera de pensionärer som önskar
fortsätta i sin hittillsvarande verksamhet eller annan
verksamhet till åtminstone 70 års ålder i de fall deras
kunskaper och insatser är önskvärda. AMS bör uppmanas att skapa
en aktiv arbetsmarknad för friska pensionärer. Reglerna inom
kommuner och landsting om pensionsuppräkning vid uppskjuten
pension bör tillämpas på det statliga området. Regeringen bör
vidta åtgärder för att stimulera pensionärers deltagande i
samhällslivet, bl.a. bör regeringen se till att kvarvarande
hinder undanröjs för dem som fyllt 70 år att vara offentligt
verksamma och att se över de marginal- och tröskeleffekter som
kan uppstå när pensionärer samtidigt uppbär lön/arvoden och
pension.
I motion A610 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) föreslås att
arbetsgivarverket bör arbeta för att statligt anställda skall
ges rätt att arbeta fram till 67 års ålder.
Även utskottet är av den uppfattningen att det är viktigt att
ta till vara äldres erfarenheter och kunskaper i arbetslivet.
Det är därför angeläget att söka underlätta för äldre människor
som kan och så önskar att fortsätta sin yrkesverksamhet efter
uppnådd pensionsålder. Flera av de åtgärder som föreslås i
motion A606 är förhandlingsfrågor som aktualiseras i fortsatta
förhandlingar om ett nytt pensionsavtal. Detta gäller t.ex.
förslag som rör åtgärder för att stimulera pensionärer som så
önskar att fortsätta sin yrkesverksamhet efter pensionsåldern
och förslaget att se över de statliga reglerna för
pensionsuppräkning vid uppskjutet uttag av pension.
Utskottet konstaterar att enligt LOA 7 kap. 3 § och enligt
gällande pensionsavtal kan anställning inte förlängas efter
uppnådd övre pensionsgräns. Däremot har arbetsgivaren möjlighet
att behålla personal i princip så länge det är önskvärt för att
utföra lämpliga arbetsuppgifter. En förändring som skulle
innebära rätt för den enskilde att själv avgöra om man vill
kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder kräver ändring i
lagen om anställningsskydd (LAS) och LOA samt i kollektivavtal.
En förändring av LAS bl.a. i syfte att underlätta för äldre att
arbeta efter 65 års ålder har aviserats av regeringen.
Regeringen har i dagarna gett klartecken till en
organisationsarbetsförmedling för pensionärer.
Beträffande de marginal- och tröskeleffekter som påtalas i
motion A606 konstaterar utskottet att frågan om
marginaleffekterna var föremål för riksdagens behandling i
samband med förslaget om en reformerad inkomst- och
förmögenhetsbeskattning i juni i år (prop. 1989/90:110,
1989/90:SkU30, rskr. 356). Härutöver vill utskottet peka på att
övergången till krontalslöner inom den statliga sektorn har
inneburit att det är arbetsgivaren som bestämmer hur avdrag
skall göras, när pensionärer samtidigt uppbär lön/arvoden och
pension. Numera finns alltså möjlighet att göra en mer flexibel
anpassning än tidigare.
Flera av de frågor som motionärerna tar upp ligger som
framgått av det föregående i linje med pågående utveckling på
området. Utskottet kan inte finna att ytterligare åtgärder från
riksdagens sida är påkallade. Motionerna A606 och A610 bör
därför avslås.
I motion A605 av Sigge Godin (fp) begärs en kartläggning av
sambandet mellan sjuklön/sjukbidrag och pensionering vid de
statliga myndigheterna. Motionären pekar på att den pressade
ekonomiska situationen medfört att myndigheterna, som inte
erhåller kompensation för personal som är sjukskriven, inte
anställer personal som vikarier i erforderlig utsträckning. Den
kvarvarande personalen har, särskilt gäller detta vid små
myndigheter, tvingats utföra de sjukskrivnas arbetsuppgifter. I
längden leder detta till för hög arbetsbelastning med ökad
förslitning av personalen. Förhållandena innebär också att
myndigheten av ekonomiska skäl men också av omtanke om
personalen blir mer angelägen att medverka till sjukpensionering
av den sjukskrivna personalen.
Den aktuella frågan har varit föremål för riksdagens
behandling i samband med en liknande motion från samme motionär
(1988/89:FiU30, rskr. 327, 328). Finansutskottet förutsatte då
att den fråga som togs upp i motionen skulle övervägas i samband
med beredningen av rehabilitetsberedningens förslag.
Utskottet konstaterar först att en proposition om arbetslivets
förnyelse är aviserad till i december i år. I propositionen
kommer förslag till förändringar som möjliggör en aktiv politik
mot utslagning. Därutöver vill utskottet anföra följande. Frågan
som tas upp i motionen handlar ytterst om arbetsgivarinträde för
statliga myndigheter. Arbetsgivarinträdet är en fråga för
arbetsmarknadens parter. Problemen för myndigheterna i samband
med arbetsgivarinträde, sjukdom och rehabilitering m.m., har
enligt underhandsuppgifter från civildepartementet
uppmärksammats inom departementet. En utredning om detta pågår
inom regeringskansliet.
Mot bakgrund av det anförda synes det knappast föreligga något
behov av en ytterligare utredning i denna fråga. Utskottet
avstyrker därför motion A605.
I motion A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) med motivering i
motion 1989/90:Sf262 vill motionärerna ha lagstiftning som
omöjliggör avtal som överkompenserar ett inkomstbortfall.
Utskottet ser detta yrkande mot bakgrund av och kopplat till
två andra yrkanden i samma motion (Sf262). Dessa yrkanden
handlar om arbetsskadeförsäkringens integrering i
sjukförsäkringen och hundraprocentig sjukpenning för alla
sjukpenningförsäkrade fr.o.m. den 1 januari 1991. Vid en
hundraprocentig kompensation försvinner behovet av särskilda
ersättningar från kompletterande försäkringar, som i många fall
innebär en överkompensation till den sjuke, anför motionärerna.
Riksdagen avslog i maj 1990 på förslag av
socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU15, rskr. 203) yrkandena
om integrering av arbetsskadeförsäkringen och frågan om full
kompensation i sjukförsäkringen. Utskottet anförde i betänkandet
att en översyn av arbetsskadeförsäkringen, sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen pågår inom regeringskansliet. Vidare
pekade utskottet på den kommande redovisningen av
arbetsmiljökommissionens arbete. Även rehabiliteringsfrågorna är
enligt utskottet föremål för överväganden inom
regeringskansliet. Utskottet utgick från att i dessa sammanhang
överväganden även skulle komma att göras beträffande
samordningen mellan sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen. Med hänsyn härtill och i avvaktan på
resultatet av beredningen av de nämnda frågorna inom
regeringskansliet avstyrkte socialförsäkringsutskottet
motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet.
Med hänvisning till vad sålunda anförts och till riksdagens
ställningstagande till de berörda motionsyrkandena finner
utskottet att nu ifrågavarande motionsyrkande inte kan vinna
bifall. Utskottet avstyrker därför motion A725 i nu behandlad
del.
Motion A607 av Maria Leissner och Barbro Westerholm (båda fp)
gäller de statliga grupplivförsäkringarna. Motionärerna
anser att även homosexuella sambor bör omfattas av
efterlevandeskyddet i försäkringarna.
Enligt 4 § i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring
(TGL-S) avses med sambo en ogift man eller kvinna som under
äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift
arbetstagare eller före detta arbetstagare av motsatt kön. I
förordningarna (1988:244--246) om grupplivförsäkring för
deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl., för doktorander
resp. för värnpliktiga m.fl., definieras sambobegreppet på samma
sätt som i avtalet. Enligt såväl avtalet som förordningarna har
endast sådan sambo förmånstagarrätt.
Motioner med motsvarande yrkanden har behandlats av utskottet
vid två tillfällen tidigare (1988/89:AU7 och 1989/90:AU7).
Utskottet konstaterade i betänkandet 1989/90:AU7 att frågan om
ändringar i avtalet tas upp vid förhandlingar mellan statens
arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer, om
någon av parterna begär det. Utskottet fortsatte:
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:SfU13 har
motsvarande fråga behandlats såvitt gäller socialförsäkringens
efterlevandeskydd. Utskottet åberopade vad som förekommit i
anslutning till införandet av nya bestämmelser om
efterlevandeförmåner i den allmänna försäkringen (prop.
1987/88:171, SfU29, rskr. 401, SFS 1988:881). En utgångspunkt
för avgränsningen av den pensionsberättigade kretsen hade då
varit att det skulle röra sig om en samlevnad med
familjefunktioner och att parterna i och för sig skulle kunna
ingå äktenskap med varandra. Bl.a. mot den bakgrunden föll
efterlevande homosexuella utanför efterlevandepensioneringens
tillämpningsområde. Socialförsäkringsutskottet hade inte haft
någon erinran mot den i propositionen gjorda avgränsningen av
den pensionsberättigade personkretsen och ansåg inte heller nu
att det fanns skäl att utvidga kretsen.
Arbetsmarknadsutskottet fann såvitt gällde de tre
förordningarna inte anledning att göra annan bedömning i fråga
om homosexuella sambors ställning än som kommit till uttryck i
det nyss angivna betänkandet av socialförsäkringsutskottet. Vad
gällde TGL-S erinrade utskottet om att ändringar i avtalet tas
upp på begäran av avtalspart. Med hänvisning till vad utskottet
sålunda anfört avstyrktes motionerna.
I denna fråga har utskottet inte anledning att ändra
uppfattning. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A607.
Ersättningsfrågor
Motionerna A603 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c)
samt A612 av Lars Norberg (mp) med motivering i 1989/90:Sk449
avser de statliga nattraktamentena. I den första motionen
påtalas den låga nivån på nattraktamentet, 55 kr., för den som
inte haft styrkta kostnader. Med en sådan ersättning finns det
enligt motionärerna ingen stimulans att fundera på andra
alternativ än övernattning på hotell. I den andra motionen
hemställs att ett generellt nattraktamente återinförs. Sedan
nattraktamentena avskaffades har enligt motionären varje
incitament för den som är på tjänsteresa att hålla nere
kostnaderna försvunnit. På grund härav har hotellkostnaderna
stigit våldsamt.
Rese- och traktamentsersättningarna för statstjänstemän
regleras genom det allmänna reseavtalet (ARA). Det nuvarande
nattraktamentet har varit oförändrat under många år. Det har
lett till att en beloppshöjning aktualiserats vid olika
tillfällen i samband med förhandlingar om statstjänstemännens
löne- och anställningsvillkor. Frågan om en höjning av beloppet
diskuteras för närvarande återigen inom arbetsgivarverket. Det
får förutsättas att frågan återkommer i sådana sammanhang.
När utskottet de två senaste åren behandlat motioner om
nattraktamentets storlek (1988/89:AU7 och 1989/90:AU7)
hänvisades till att frågan tagits upp i ett bredare sammanhang,
nämligen inom ramen för utredningen om en reformerad
inkomstbeskattning. Utskottet konstaterar nu att frågan om
beskattning av traktamenten och övriga kostnadsersättningar vid
resor i samband med tjänsten behandlats av riksdagen i samband
med propositionen om en reformerad inkomstbeskattning (prop.
1989/90:110, 1989/90:SkU30, rskr. 356). Riksdagen godtog redan
under hösten 1989 principen att statliga och kommunala
kostnadsersättningar skulle beskattas med rätt till avdrag för
motsvarande merkostnader på samma sätt som för privatanställda.
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa skulle vidare
enligt denna princip endast medges om tjänsteresan varit förenad
med övernattning. Denna princip genomfördes vad gäller
endagsförrättningar fr.o.m. inkomståret 1990. I samband med
behandlingen av nyssnämnda proposition fullföljdes denna
princip. Enligt riksdagens beslut medges avdrag för de faktiska
kostnaderna för övernattning. För den som uppburit traktamente
accepterades en nattschablon på 75 kr. när den skattskyldige
inte kan styrka kostnaderna.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna A603 och A612.
Tjänstemannaansvaret
LOA har särskilda bestämmelser om avskedande. I 11 kap.
stadgas att en arbetstagare får avskedas om han har begått brott
eller grov tjänsteförseelse som visar att han uppenbarligen är
olämplig att inneha sin anställning. Frågan om avskedande prövas
normalt av den myndighet som arbetstagaren lyder under.
Beträffande vissa högre befattningshavare och domare prövas
frågor om avskedande av en särskild nämnd, nämligen statens
ansvarsnämnd. Nämndens beslut kan överklagas till
tingsrätt/arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i
arbetstvistlagen.
Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som utnämnts till
ordinarie domare skiljas från tjänsten om han genom brott eller
grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. Har domaren
skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol,
skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.
Allan Ekström (m) begär i motion A602 ett tillkännagivande om
att prövningen av domares skiljande från tjänsten skall
överföras till allmän domstol. Motionären framhåller att de
enskilda domarna måste vara garanterade integritet och
oavsättlighet. Prövningen av frågan huruvida en enskild domare
på grund av brott förverkat sin rätt att vara domare måste
således tillkomma allmän domstol och inte arbetsdomstolen med
sina intresseledamöter och där yrkesdomarna dessutom förordnas
på tre år i sänder. Enligt motionären måste den i 11 kap. 5 §
regeringsformen intagna skyddsbestämmelsen anses stödja
motionskravet.
Frågan om att överföra prövningen av domares skiljande från
tjänsten till allmän domstol har tidigare behandlats av
riksdagen i samband med liknande motionskrav (AU 1986/87:17,
1988/89:AU7, 1988/89:JuU24). I sistnämnda betänkande avstyrktes
motionsyrkandet med hänvisning till kommande översyn av LOA.
Enligt vad utskottet tidigare i framställningen redogjort för
har en översyn av LOA påbörjats. Enligt direktiven står det
utredningen fritt att utöver vad som direkt angetts i direktiven
ta upp de förslag till förändringar i LOA som utredningen finner
lämpliga. I en särskild bilaga till direktiven tas upp
speciella frågor där ändringar i LOA bör övervägas särskilt. I
denna bilaga nämns särskilt förhållandet till brottsbalken m.m.
Mot den bakgrunden bör motionen inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A602.
Någon omplaceringsskyldighet åvilar i princip inte
arbetsgivaren i samband med avskedande enligt LOA. Lars Werner
m.fl. (v) vill i motion A724 ha en ändring i LOA på så sätt att
en arbetsgivare åläggs skyldighet att undersöka
omplaceringsmöjligheterna innan en tjänsteman -- på vilken
ställs höga krav på personligt uppträdande, som t.ex. polismän
-- avskedas. Som lagen är formulerad kan offentligt anställda
tjänstemän riskera avsked även vid relativt lindriga förseelser.
Den situation som motionärerna tar upp har särskilt noterats i
direktiven till LOA-utredningen, i vilken det beträffande denna
fråga heter:
I praxis har det förekommit att polismän har blivit avskedade
med stöd av 11 kap. 1 § LOA i fall där en sådan ingripande
åtgärd kanske inte skulle ha vidtagits, om det hade gällt en
statsanställd inom något annat yrke (jfr AD 1981 nr 168, 1989 nr
69). Avskedandet torde med andra ord främst ha grundats på de
särskilda krav som måste ställas på polismän.
Enligt direktiven bör det övervägas om det finns skäl att göra
ändring i lagen i syfte att öka möjligheterna för t.ex. den
felande polismannen att under ändrade villkor vara kvar i
tjänsten.
Med det anförda får motion A724 anses tillgodosedd och bör
inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ännu ett yrkande i motion
A724 (vpk) om ändring i LOA. Motionärerna vill ha förslag till
ändring i 16 kap. 2 § LOA på så sätt att tidsfristen att väcka
talan förlängs i överensstämmelse med vad som gäller i
anställningsskyddslagen (LAS).
Enligt 16 kap. 2 § gäller att en arbetstagare som vill söka
ändring i beslut om t.ex. avskedande skall väcka talan inom
fyra veckor från det att han fick del av beslutet.
Enligt 40--41 §§ LAS gäller följande tidsfrister. En
arbetstagare som avser att yrka ogiltigförklaring av ett
avskedande skall underrätta arbetsgivaren om detta senast två
veckor efter det att avskedandet skedde (40 §). Under vissa
omständigheter uppgår tidsfristen till en månad. Har förhandling
påkallats skall talan väckas inom två veckor efter det att
förhandlingen avslutades. Den som vill kräva skadestånd har fyra
månader på sig att underrätta motparten om detta (41 §). Har
förhandling påkallats skall talan väckas inom fyra månader efter
det att förhandlingen avslutades.
Utskottet konstaterar att LOA är föremål för en omfattande
översyn. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottet inte
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd i enlighet med
motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
A724 i nu behandlad del.
Invandrare på arbetsmarknaden
I motion A609 av Pär Granstedt (c) hemställer motionären att
riksdagen beslutar uppmana regeringen att, i samverkan med
muslimska organisationer och arbetsmarknadens parter, försöka
åstadkomma ett regelsystem på arbetsplatser och i offentliga
sammanhang som respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i den
utsträckning de inte strider mot svenskt rättsmedvetande.
Enligt motionären har politiker ett ansvar för att se till att
de lagar som man är med om att arbeta fram också kan efterlevas
praktiskt. Detta gäller i allra högsta grad även lagen om
religionsfrihet. Vad innebär ordet religionsfrihet för våra
invandrargrupper om vi inte också samtidigt tillförsäkrar dem en
möjlighet att utöva sin religion enskilt och i grupp, frågar
motionären.
Motionären anser därför att det svenska samhället bör försöka
bereda utrymme för muslimernas grundläggande kulturella behov.
Dit hör bl.a. deltagande i fredagsbönen, tillgång till bönelokal
på större arbetsplatser, vissa ledigheter vid religiösa
helgdagar som exempelvis vid Ramadans första och sista dag,
möjlighet t.ex. genom märkning att undvika grisprodukter, rätt
för kvinnor som av religiösa skäl vill bära slöja att avbildas
så på ID-kort.
Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att bereda
våra invandrare möjlighet att utveckla det egna kulturarvet inom
ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället
gäller för mänsklig samlevnad. Att utveckla det egna kulturarvet
ingår som en viktig del i det av statsmakterna fastlagda
valfrihetsmålet inom invandrarpolitiken.
Religionen är en del av det egna kulturarvet. För muslimer
liksom för andra trosbekännare är det därför viktigt att det
svenska samhället försöker underlätta för dem att utöva sin
religion. En sådan inställning innebär emellertid inte att man
genom lagstiftning skall skapa ett generellt regelsystem för
arbetsplatser angående ledigheter för olika religiösa
aktiviteter eller för inrättande av särskilda bönelokaler.
Dessa frågor bör i stället lösas i lokala avtal eller genom
överenskommelser på resp. arbetsplats. De lokala
förutsättningarna bör vara avgörande för hur den enskilde
arbetstagarens behov kan förenas med arbetsplatsens krav på
effektivitet.
Beträffande märkning av livsmedel konstateras att enligt
livsmedelslagen anges alla tillsatser i livsmedel på resp.
förpackning antingen med namn eller med ett entydigt nummer. Av
utrymmesskäl torde det emellertid inte vara möjligt att beskriva
varje substans på alla förpackningar. Enligt uppgift från
livsmedelsverket planerar man att ge ut en broschyr med
utförligare information om tillsatser i livsmedel så att det
t.ex. framgår vilka tillsatsämnen som innehåller grisprodukter.
Möjlighet för de kvinnor som av religiösa skäl vill bära slöja
och avbildas så på ID-kort har behandlats av
certifieringskommittén inom standardiseringskommissionen. Sedan
i juni i år finns medgivande att identitetshandling är godkänd
även om man av religiösa skäl vill bära t.ex. slöja som
huvudbonad.
Utskottet vill slutligen tillägga att det enligt vad utskottet
under hand har inhämtat pågår diskussioner mellan
invandrarverket och muslimernas organisationer i Sverige om
muslimernas situation i vårt land.
Med det anförda har motionen i viss utsträckning blivit
tillgodosedd. Motionen i övrigt bör inte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
A609.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av den statliga
personalpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A601 och 1989/90:A604
yrkande 1,
res. 1 (m, fp, mp)
res. 2 (v)
2. beträffande stimulans att driva verksamhet vidare som
egna företagare
att riksdagen avslår motion 1989/90:A752 yrkande 2,
res. 3 (m, fp, mp)
3. beträffande personalutbildning på arbetsplatserna
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A604 yrkande 2,
1989/90:A608 och 1989/90:A611,
res. 4 (v)
4. beträffande tillvaratagande av pensionärers kunskaper
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A606 och 1989/90:A610,
res. 5 (m, fp, v, mp)
5. beträffande sambandet mellan sjuklön och pensionering
att riksdagen avslår motion 1989/90:A605,
res. 6 (m)
6. beträffande lagstiftning mot avtal som
överkompenserar inkomstbortfall
att riksdagen avslår motion A725 yrkande 1,
res. 7 (m, fp, c)
7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna
att riksdagen avslår motion 1989/90:A607,
res. 8 (v, mp)
8. beträffande nattraktamentena
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A603 och 1989/90:A612,
res. 9 (m, c)
res. 10 (mp)
9. beträffande domares skiljande från tjänsten
att riksdagen avslår motion 1989/90:A602,
res. 11 (m, c, mp)
10. beträffande omplaceringsmöjligheter
att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkande 37,
11. beträffande tidsfrister i LOA
att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkande 38,
12. beträffande invandrare på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:A609.
Stockholm den 23 oktober 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell
Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje
Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti
Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien
(mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Ines Uusmann (s).
Reservationer
1. Inriktningen av den statliga personalpolitiken (mom.1)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Charlotte Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik
Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "motion A601" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med motion A601 (fp) med
motivering i motion Fi502 -- att ett övergripande mål för den
statliga personalpolitiken är att kunna rekrytera och behålla
bra arbetskraft. Det är nämligen i mycket hög grad de anställdas
motivation och kompetens som är avgörande för kvalitet, service
och effektivitet inom den offentliga sektorn. Lönesystemet måste
bli mer flexibelt och faktorer som de anställdas befogenheter,
ansvar, relationer till chefer osv. måste uppmärksammas. En
decentralisering och delegering är nödvändig. Staten som
arbetsgivare har mycket att lära av de enskilda alternativen.
Belöningssystem, som är öppna och kända, måste användas mera.
Ett förtroendefullt samarbete krävs mellan politiker, personal
och fack. Dock är det politikerna som är ytterst ansvariga för
den offentliga verksamheten.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion A601. Motion
A604 (vpk) har helt andra utgångspunkter som utskottet inte kan
ställa sig bakom, varför den avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av den statliga
personalpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A601 samt med
avslag på motion 1989/90:A604 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
BBB
2. Inriktningen av den statliga personalpolitiken (mom.1)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet kan" på slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Samhället präglas alltmer av orättvisa förhållanden. På
arbetslivets område har SAFs syn på bl.a. chefsrollen kommit att
i ökad utsträckning påverka även förhållandena inom den
offentliga sektorn. Cheferna och andra "duktiga" medarbetare
uppvärderas. Det här går ut över de vanliga arbetarna som får
mycket måttliga löneökningar medan cheferna får jättelika löner.
Den utvecklingen måste stoppas. I stället skall arbetarrörelsens
klassiska jämlikhetsideal och rättvisekrav vara ledstjärnan för
lönepolitiken.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
A604 (vpk) i nu behandlad del. Utskottet kan inte ställa sig
bakom motion A601 (fp), varför den avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av den statliga
personalpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A604 yrkande 1
och med avslag på motion 1989/90:A601 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Stimulans att driva verksamhet vidare som egna företagare
(mom.2)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Charlotte Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik
Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "I 1989-90 års" och på s. 6 slutar med "motion A752" bort ha
följande lydelse:
När förslag uppkommer att en kommunal eller statlig verksamhet
skall läggas ut på entreprenad uppstår ofta ett motstånd bland
personalen. De anställda känner sig hotade av förändringen. En
metod som i vissa fall skulle kunna minska det problemet visas
på i motion A752 (fp). Genom att uppmuntra en eller flera
anställda att själva starta ett eget företag för att driva
verksamheten vidare skulle de offentliganställda som vill bli
egna företagare kunna stanna i sitt gamla yrkesområde. Härefter
skulle de kunna erbjuda sin arbetsgivare sina tjänster men på
nya villkor.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att överväga vad som kan
göras för att uppmuntra offentliganställda att bli egna
företagare.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A752 i aktuell del
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande stimulans att driva verksamhet vidare som
egna företagare
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A752 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Personalutbildning på arbetsplatserna (mom.3)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet hälsar" och på s. 7 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Man måste som framhålls i vpk-motionerna A604 och A611 minska
de stora utbildningsklyftorna genom att satsa på dem som har
kortast utbildning. De fackliga organisationernas ställning bör
stärkas. Nya arbetsorganisationsformer måste växa fram. Den
lokala fackliga organisationens godkännande skall vara en
förutsättning för att få införa nya arbetsorganisationsformer.
För att personalutbildningen skall komma alla till del menar
utskottet att det behövs en lagstiftning som anger en miniminivå
-- t.ex. minst 5 dagar -- för en kompetenshöjande
personalutbildning för alla anställda. Denna miniminivå bör
sedan successivt höjas upp till de två veckors
personalutbildning som både LO och TCO sätter som mål.
Lagstiftning behövs även för att tillförsäkra facket
inflytande över all personalutbildning i företag och
myndigheter.
En utbyggnad av förnyelsefonderna behövs. En ny avsättning av
företagens vinster åren 1989 och 1990 måste ske. För att alla
grupper skall kunna få del av dessa pengar bör en gemensam fond
som inte är företagsanknuten inrättas.
Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A604 i aktuell
del och A611 har anfört bör ges regeringen till känna. Motion
A608 (s) får med det anförda i huvudsak anses vara tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande personalutbildning på arbetsplatserna
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A604 yrkande
2 och 1989/90:A611 samt med anledning av motion 1989/90:A608
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Tillvaratagande av pensionärers kunskaper (mom.4)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Charlotte Branting (fp), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af
Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Flera av" och slutar med "därför avslås" bort ha följande
lydelse:
Även om flera åtgärder således har vidtagits för att
underlätta för pensionärer som så önskar att fortsätta sin
aktiva yrkesverksamhet återstår enligt utskottets uppfattning
åtskilligt att göra. I likhet med motion A606 (fp, m, c, vpk, mp
och s) anser utskottet att staten som arbetsgivare bör ha ett
särskilt ansvar att vara föregångare på detta område. Staten bör
t.ex. i egenskap av arbetsgivare instruera statliga verk och
myndigheter att underlätta för och stimulera sina anställda att,
i rimlig omfattning, fortsätta i tjänst. De statliga
arbetsgivarna bör vidare uppmärksammas på att särskilda
uppgifter kan utföras av pensionerade arbetstagare och att
pensionärer med särskild kompetens härför kan anlitas för
utrednings- eller expertuppdrag.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A606 har anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande tillvaratagande av pensionärers kunskaper
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A606 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Sambandet mellan sjuklön och pensionering (mom.5)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Mot bakgrund" och slutar med "motion A605" bort ha följande
lydelse:
Förhållandet mellan sjukersättning och pension samt effekterna
av bristande rehabilitering och arbetsanpassning vid de statliga
myndigheterna borde ha studerats av rehabiliteringsberedningen
innan dess arbete avslutades. I likhet med motion A605 (fp)
anser utskottet att det är viktigt att förhållandet mellan
sjukersättning och pensionering vid de statliga myndigheterna
kartläggs. Regeringen bör därför skyndsamt få i uppdrag att
göra en sådan kartläggning.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A605 har anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande sambandet mellan sjuklön och pensionering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A605 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Lagstiftning mot avtal som överkompenserar inkomstbortfall
(mom.6)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c),
Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson
(c) och Erik Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Utskottet ser" och på s. 10 slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
I dag erhåller i stort sett alla anställda full kompensation
vid sjukdom genom kompletterande försäkringar eller sjuklön som
täcker de 10 procent försäkringskassan inte betalat i
sjukpenning. Dessa kompletterande ersättningar innebär i många
fall en överkompensation till den sjuke.
Utskottet kan inte finna att en sådan ordning är acceptabel. I
likhet med motion A725 (c) anser därför utskottet att man bör
överväga lagstiftning som omöjliggör överkompensation vid
inkomstbortfall.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A725 har anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande lagstiftning mot avtal som överkompenserar
vid inkomstbortfall
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A725 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. De statliga grupplivförsäkringarna (mom.7)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "I denna" och slutar med "motion A607" bort ha
följande lydelse:
Lagar och avtal som diskriminerar homosexuella efterlevande
sambor bör ändras. De statliga grupplivförsäkringarna ger i dag
inte sådana sambor något efterlevandeskydd. De bör därför
utvidgas i detta hänseende. Utskottet tillstyrker därför motion
A607 (fp).
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A607 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Nattraktamentena (mom.8)
Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),
Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och A612" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill i detta sammanhang, i likhet med motion A603
(c), framhålla hur viktigt det är att staten som arbetsgivare
håller nere kostnaderna för personalens övernattningar. Detta
bör ske genom att i kommande avtal utforma regler för
nattraktamentena på ett sätt som stimulerar till sådana
övernattningsalternativ som medför lägre kostnader.
Ett sätt att minska övernattningskostnaderna är att justera
nattraktamentet på 55 kr. med hänsyn till
penningvärdeförsämringen. Många skulle då ordna annat nattlogi
än det allt dyrare hotellalternativet. Oavsett vad riksdagen
nyligen beslutat angående beskattning av traktamenten anser
utskottet att staten som arbetsgivare bör uppmärksamma
ovanstående utgångspunkter. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära att nattraktamentena för tjänsteresor i offentlig tjänst
höjs.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A603 anfört bör därför
ges regeringen till känna. Motion A612 (mp) är därmed i huvudsak
tillgodosedd och bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande nattraktamentena
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A603 och med
avslag på motion 1989/90:A612 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
10. Nattraktamentena (mom.8)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och A612" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer med vad som anförts i motion A612 (mp).
Sedan det generella nattraktamentet avskaffades har det skett en
våldsam ökning av övernattningskostnaderna vid tjänsteresor. Den
enskilde saknar helt enkelt anledning att hålla nere
kostnaderna. Oavsett riksdagens nyligen fattade beslut om
beskattning av traktamenten anser utskottet att riksdagen med
bifall till motionen hos regeringen bör begära förslag till
införande av generella nattraktamenten. Motion A603 (c) får
därmed anses i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande nattraktamentena
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A612 samt med
avslag på motion 1989/90:A603 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
11. Domares skiljande från tjänsten (mom. 9)
Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),
Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik
Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Frågan om" och slutar med "motion A602" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A602 (m) att det måste
vara en angelägenhet för riksdagen att värna om domarkårens
kvalitet. De enskilda domarna måste vara garanterade integritet
och oavsättlighet. Detta medför att prövningen av domares
skiljande från tjänsten måste tillkomma allmän domstol, i sista
hand högsta domstolen, vilket också får anses vara innebörden i
11 kap. 5 § regeringsformen.
Den nuvarande ordningen att man anförtrott åt en
korporativistiskt sammansatt särskild domstol -- arbetsdomstolen
-- att pröva denna fråga är inte ägnad att skapa sådana villkor
att domarkårens kvalitet kan främjas. Regeringen bör därför
svara för att den utredning som nu gör en översyn av LOA
särskilt överväger frågan om att överföra prövningen av domares
skiljande från tjänsten till allmän domstol. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande domares skiljande från tjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A602 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.