Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91:AU22

Arbetsmiljö och rehabilitering

Innehåll

1990/91
AU22
I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering
proposition 1990/91:100 (arbetsmarknadsdepartementet) bilaga
12 om medel från arbetslivsfonden för köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster
68 motionsyrkanden i 6 motioner väckta med anledning av
proposition 140
50 motionsyrkanden i 24 motioner från allmänna motionstiden
1991.

Sammanfattning

Arbetslivsfonden
Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att 500
milj.kr. skall föras över till statsbudgeten från
arbetslivsfonden med hänvisning till kostnaderna för
försäkringskassornas köp av rehabiliteringstjänster. Med
anslutning till ett avslagsyrkande från centern avstyrker
utskottet detta regeringsförslag.
Folkpartiet yrkar i en reservation bifall till regeringens
förslag med den ändringen att 1 000 milj.kr. skall tas i anspråk
av fondmedlen. Moderata samlingspartiet uttalar i en annan
reservation att fonden bör avvecklas fr.o.m. år 1992.
Arbetsmiljölagen
Utskottet biträder de ändringar i arbetsmiljölagen som
regeringen har lagt fram i proposition 1990/91:140 med
utgångspunkt i vad arbetsmiljökommissionen har förordat.
Ändringsförslagen syftar till att lyfta fram de
arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala
arbetsmiljöfaktorerna och den enskilde arbetstagarens
möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete.
Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och
ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgas.
Detta påverkar skyddskommittéernas och skyddsombudens roll i
arbetsmiljöarbetet och därmed formerna för den partssamverkan
lagen förutsätter skall ske på arbetsplatserna.
I dessa avsnitt har avgetts 15 reservationer, varav 4 från m,
1 från fp, 7 från v och 3 från mp.
Med anledning av en översyn av vissa bestämmelser i
arbetsmiljölagen som gjorts av en departemental arbetsgrupp
föreslås vidare lagändringar beträffande produktsäkerhet,
produktkontroll m.m. Arbetsmiljöansvar införs för dem som deltar
i projekteringen av byggnads- och anläggningsarbete. Härigenom
undanröjs hinder som funnits mot att Sverige ansluter till en
ILO-konvention (nr 167) på detta område.
Arbetsmiljöbrott
Regeringen föreslår att det i brottsbalken införs en ny
bestämmelse om arbetsmiljöbrott. Den nya bestämmelsen, 3 kap.
10 §, avses ta över det ansvar som hittills har utkrävts i
arbetsmiljösammanhang för vållande till annans död, vållande
till kroppsskada eller sjukdom eller framkallande av fara för
annan enligt 3 kap. 7--9 §§ brottsbalken. Regeringsförslaget
utgår från arbetsolycksutredningens betänkande. Även detta
lagändringsförslag biträds av utskottet.
Folkpartiet liberalerna yrkar i en reservation avslag på
lagändringen, medan vänsterpartiet förordar ett strikt
straffansvar för arbetsmiljöbrott och för ökad användning av
påföljden företagsbot.


Företagshälsovården


Enligt regeringens uppfattning har företagshälsovården tagit
på sig alltför mycket av sjukvårdande uppgifter, och
verksamheten bör därför omorienteras mot mera förebyggande
insatser. För att inte ge legitimitet till sjukvårdande
verksamhet bör patientavgifter slopas. Den fortsatta utbyggnaden
av företagshälsovården bör ske på frivillig väg genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter och inte genom lagstiftning. För
att stimulera till ökad anslutning av små företag föreslår
regeringen vissa förändringar i statsbidragssystemet. För
basfinansiering av ett centralt organ för samverkan och
utveckling inom företagshälsovården bör ett belopp motsvarande
högst 1 % av de medel som avsätts till företagshälsovården utgå.


Moderata samlingspartiet avvisar nuvarande
statsbidragsfinansierade företagshälsovård till förmån för ett
helt annat system. Samtliga borgerliga partier ogillar förslaget
om slopande av patientavgift. Vänsterpartiet reserverar sig till
förmån för lagstiftning om fortsatt utbyggnad av
företagshälsovården.


Övriga frågor


Beträffande arbetarskyddsverkets roll anser regeringen att
yrkesinspektionens kontrollerande funktioner bör renodlas.
Vidare redovisar regeringen sin avsikt att åstadkomma ökad
samordning mellan myndigheterna på arbetsmiljöområdet och miljö-
och hälsovårdsområdet. Det informeras vidare om att en
arbetsgrupp tillsatts för att utarbeta lagförslag om
personalekonomisk redovisning.


Såväl moderata samlingspartiet som vänsterpartiet reserverar
sig för att yrkesinspektionens kontrollerande funktioner
ytterligare bör betonas. Vänsterpartiet förordar att ytterligare
medel avdelas för att sprida information om arbetsmiljöfrågor på
arbetsplatserna.


Propositionerna


Proposition 1990/91:140 (Arbetsmiljö och rehabilitering)


I propositionen har regeringen föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till


1. lag om ändring i brottsbalken,


2. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),


3. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m.,


dels godkänner


4. vad som föreslagits i propositionen om villkor för bidrag
till företagshälsovården (avsnitt 4.7--4.10),


5. ILOs konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid
byggnads- och anläggningsarbete (avsnitt 6.2),


Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle ta del av vad
som anförts i propositionen om


6. utbyggnaden av företagshälsovården (avsnitt 4.6),


7. inriktningen av arbetsmiljöarbetet.


Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen)


I propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att
anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.


Propositionernas lagförslag återfinns i bilaga till
betänkandet.




Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:140


1990/91:A40 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av förordningar utifrån den
föreslagna lydelsen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160),


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av förordningar utifrån den
föreslagna lydelsen av 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen
(1977:1160),


3. att riksdagen avslår regeringens förslag om villkor för
bidrag till företagshälsovården,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagshälsovården.


1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionens avsnitt 3 anförts om brister i undersöknings- och
mätmetoder på arbetsmiljöområdet,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionens avsnitt 4 anförts om arbetsmiljö som i första hand
ett partsintresse för lönearbetarna,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionens avsnitt 5 anförts om risken för minskad offentlighet
i arbetslivet till följd av SAFs agerande,


4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
omorganisering av arbetsmiljömyndigheterna i enlighet med vad i
motionen anförts,


5. att riksdagen hos regeringen begär att
arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att förändra sina
föreskrifter på ett sådant sätt att arbetsgivarnas skyldigheter
klart framgår,


6. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i 8 kap.
arbetsmiljölagen om direkt straffsanktionering av 2 och 3 kap.
arbetsmiljölagen som i motionen anförts,


7. att riksdagen hos regeringen -- vid avslag på yrkande 6 --
begär förslag till sådan ändring av straffsanktionering av
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter som i motionen anförts,


8. att riksdagen beslutar att arbetarskyddsstyrelsens beslut i
tvisteärenden skall ha prejudikatsvärde,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om yrkesinspektionens inspektionsmeddelanden,


10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om cost-benefit-kalkyler på
arbetsmiljöområdet,


11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringens arbetsordningar och
instruktioner för arbetarskyddsverket,


12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i arbetarskyddsverkets instruktioner att det klart
framgår att arbetarskyddsverket är en kontrollmyndighet,


13. att riksdagen hos regeringen begär att yrkesinspektionerna
får i uppdrag att se över möjligheterna för inspektörer att
finnas tillgängliga även på obekväma arbetstider,


14. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna
skyldigheten för företag att upprätta handlingsplaner för
arbetsmiljöförbättringar skall vara straffsanktionerad,


15. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna
skyldigheten att upprätta handlingsplaner också skall innefatta
en skyldighet att tidsplanera och tidsange åtgärderna,


16. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i
arbetsmiljölagen att skyddsombuden får möjlighet att anmäla
brott mot eller fördröjningar av handlingsplanerna enligt vad
som anförts i motionen,


17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i yrkesinspektionernas instruktioner att det klart
framgår att det yttersta ansvaret för kontrollen av
arbetsgivarnas handlingsplaner finns hos yrkesinspektionen,


18. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i
arbetsmiljölagen att den enskilde arbetaren får möjlighet att
ställa rättsligt skyddade krav och agera i domstol avseende
hans/hennes arbetsmiljöförhållanden i enlighet med vad som i
motionen anförts,


19. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 18 -- hos
regeringen begär förslag till motsvarande ändring av
arbetsmiljölagen i samband med de kompletteringar av
medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen som aviserats,


20. att riksdagen beslutar att möjligheten att stoppa arbetet
ändras till att även omfatta skador eller sjukdomar på sikt
enligt vad som anförts i motionen,


21. att riksdagen beslutar att rätten att stoppa arbetet skall
tillfalla också den lokala resp. regionala fackliga
organisationen i enlighet med vad som i motionen anförts,


22. att riksdagen beslutar att 3 kap. 4 § arbetsmiljölagen
ändras så att en mer långtgående möjlighet att vägra farligt
arbete finns i enlighet med vad som i motionen anförts,


23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetslösas möjligheter att tacka nej till
farliga arbeten utan att rätten till arbetslöshetsersättning
påverkas,


24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
bestämmelser enligt vad i motionen anförts om
arbetsförmedlingarnas skyldighet att upplysa om skaderisker i
utlysta arbeten,


25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
bestämmelser som gör det möjligt för arbetsförmedlingarna att
inhämta relevanta uppgifter om skador m.m. på arbetsplatsen i
enlighet med vad som i motionen anförts,


26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
arbetsmiljölagen så att fackföreningarna får möjlighet att
anmäla brott mot straffsanktionerade föreskrifter och lagrum
till allmänt åtal,


27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det lokala facket och fredsplikten,


28. att riksdagen beslutar att lagrummet om arbetsmiljöbrott
formuleras på ett sådant sätt att det framgår att arbetsgivaren
har ett strikt ansvar i enlighet med vad som i motionen anförts,


29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
företagsbotens maximibelopp i enlighet med vad som anförts i
motionen,


30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning av åklagare och domare,


31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstärkning
av åklagarmyndigheterna i enlighet med vad som anförts i
motionen,


32. att riksdagen beslutar om sådan ändring i arbetsmiljölagen
att arbetsgivaren skall rådgöra med skyddskommitté eller annan
skyddsorganisation i samband med planering av arbete i enlighet
med vad som anförts i motionen,


33. att riksdagen beslutar om sådan ändring i arbetsmiljölagen
att arbetsgivare åläggs att samråda med relevanta fackliga
organisationer vid nystart av företag i enlighet med vad i
motionen anförts,


34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av specialistkunskaper i
företagshälsovården,


35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om veto vid nyanställningar i
företagshälsovården,


36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrat
huvudmannaskap av företagshälsovården i enlighet med vad som i
motionen anförts,


37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad
skyldighet för arbetsgivare att ansluta sig till eller införa
företagshälsovård i enlighet med vad som i motionen anförts,


38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsspridning på
arbetsmiljöområdet,


39. att riksdagen beslutar att 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen
skall beträffande arbetstider utformas enligt vad som anförts i
motionen,


42. att riksdagen beslutar att ackord skall förbjudas,


43. att riksdagen beslutar att närvaropremier och liknande
belöningssystem förbjuds,


44. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag
att föreslå bestämmelser angående sexuella trakasserier enligt
vad som anförts i motionen,


45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsdelningen.


1990/91:A42 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljö och valfrihet,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,


3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag rörande
patientavgifter till företagshälsovården som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
företagshälsovård och sjukvård,


4. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om
allmänna medel till organ för samverkan och utveckling av
företagshälsovården som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samverkan och utveckling av
företagshälsovården,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompetens- och utvecklingsfrågor inom
företagshälsovården,


6. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om
ändring av brottsbalken hos regeringen begär förslag om ändring
i brottsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen i
ärendet,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt anförts i motionen om sanktionssystemet,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personalekonomiska redovisningar.


1990/91:A43 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i
Vårgårda (c) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning inom området elöverkänslighet,


2. att riksdagen hos regeringen begär att lämplig instans får
i uppdrag att utfärda föreskrifter eller allmänna råd om
elöverkänslighet.


1990/91:A44 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:140 i den del som
omfattar patientavgiften.


1990/91:A45 av Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (mp)
vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statsrådets beskrivning av den goda arbetsmiljön skall fungera
som rättesnöre vid överläggningarna om EG-harmonisering,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nya hälsoproblem kräver kartläggning,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kvinnan i stället för mannen skall gälla som norm på kvinnors
arbetsplatser.




Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991


1990/91:A203 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen av regeringen begär en lag, som tillgodoser syftena i
den ursprungliga utredningen.


1990/91:A204 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i arbetsmiljölagen att det klart framgår att
arbetsgivaren har en skyldighet att förebygga psykiska
trakasserier på arbetsplatsen,


2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
5 kap. 5 § brottsbalken enligt vad som i motionen anförts,


3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i arbetsmiljölagen att rätten för skyddsombud och
facklig organisation att stänga arbetsplatser förstärks när det
gäller psykosociala missförhållanden enligt vad som i motionen
anförts,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om yrkesinspektionens roll som arbetslivets
mobbningsombudsman.


1990/91:A206 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts vad gäller en förändrad lagstiftning på
arbetsmiljöns och arbetsrättens område.




1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas


3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetslivsfondens möjligheter att
upphandla medicinsk rehabilitering.


1990/91:A211 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen i vårens proposition om
arbetsmiljö beaktar de i motionen framförda förslagen om vägar
till en bättre arbetsmiljö.


1990/91:A215 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ökad samordning av arbetsmiljöfrågorna och de yttre
miljöfrågorna.


1990/91:A219 av Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder i
syfte att fastställa projektörers och konstruktörers ansvar för
arbetsmiljö och arbetsskydd.


1990/91:A225 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om klassificering av lokhytter och förarhytter som arbetslokal.


1990/91:A226 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen beslutar att snarast påbörja avvecklingen av
arbetslivsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen beslutar att avskaffa den allmänna
löneavgiften från den 1 januari 1992 i enlighet med vad som
anförts i motionen,


3. att riksdagen beslutar fastställa barnomsorgsavgiften från
den 1 januari 1992 till 1,04 procentenheter i enlighet med vad
som anförts i motionen.


1990/91:A232 av Sigge Godin och Bengt Harding Olson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rehabiliteringsprogram för arbetstagare
som utsatts för mobbning.


1990/91:A234 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vidgade riktlinjer för
användande av arbetslivsfondens medel.


Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub281.


1990/91:A247 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter i
enlighet med motionens förslag.


1990/91:A253 av Eivor Husing (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ackordslönesystemets negativa inverkan på
trafiksäkerhetsarbetet.


1990/91:A255 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om klassificering av arbetsuppgifter och om
att sätta gränsvärden,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av personalekonomiska bokslut,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av obligatoriska
introduktionsprogram,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att förbättra den
psykosociala miljön,


Motiveringarna återfinns i motion 1990/91:Sf320.


1990/91:A259 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för en bättre uppföljning av
arbetsmiljöbrott.


1990/91:A265 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för arbetet med
arbetsmiljöfrågorna,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om yrkesinspektionens uppgifter,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ansvaret för psykosociala problem på
arbetsplatserna,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagshälsovården i övrigt,


5. att riksdagen beslutar att statsbidraget till
företagshälsovården skall upphöra från den 1 januari 1992 i
enlighet med vad som anförts i motionen,


8. att riksdagen beslutar att fastställa arbetarskyddsavgiften
för 1992 till 0,16 procentenheter,


9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av systemet
med skyddsombud och regionala skyddsombud,


10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar av de bestämmelser
som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.


1990/91:A270 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m,fp,c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att utreda hur gravida kvinnor och ammande mödrar
skall skyddas från passiv rökning.


Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So334.


1990/91:A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas


1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av
ensamarbetets problem och behov av stimulans.


Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf355.


1990/91:A493 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för 90-talets
arbetsmiljöpolitik,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informativa styrmedel,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokal samverkan och expertis,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetslivsfonden,


5. att riksdagen beslutar att lagen om avvikelse från lagen om
arbetsmiljöavgift ges den lydelse som föreslås i motionen,


6. att riksdagen beslutar att anslagen C 4. Yrkesinriktad
rehabilitering och C 5. Yrkesinriktad rehabilitering:
Utbildningsbidrag finansieras av medel från arbetslivsfonden i
enlighet med motionens förslag,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skolan,


10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationell samverkan.


1990/91:A602 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om missbruksproblemen på våra arbetsplatser.


Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.


1990/91:A713 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om ändring
av medbestämmandelagen på sätt som anförts i motionen.


1990/91:A751 av Magnus Persson och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av arbetsmiljölagen i syfte att
undanröja de besvär i arbetsmiljön som motorsågar och röjsågar
medför.


Utskottet
Inledning


I detta ärende behandlar utskottet dels proposition
1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering, dels ett i årets
budgetproposition bilaga 12 framlagt förslag om en lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.


Vidare behandlar utskottet


sex med anledning av proposition 140 väckta motioner
yrkanden i fyra motioner med anslutning till det aktuella
regeringsförslaget i budgetpropositionen samt
20 motioner om arbetsmiljöfrågor från allmänna motionstiden i
år.


Utskottet har tidigare i år behandlat arbetsmiljöfrågor i
betänkandena 1990/91:AU8 och AU12.


Vissa frågor om arbetshjälpmedel (jfr 1990/91:AU12 s. 16) har
av utskottet överlämnats för beredning i
socialförsäkringsutskottet, som behandlar frågorna i betänkande
1990/91:SfU16 i anslutning till regeringens förslag om
hjälpmedelsförsörjningen i proposition 1990/91:141.




Inriktning av arbetsmiljöarbetet


I proposition 1990/91:140, nedan kallad "propositionen",
beskrivs att villkoren i arbetslivet fortfarande är mycket
olika. Ofta är det så att arbeten som för med sig hälsorisker av
olika slag samtidigt är ensidiga och med små möjligheter till
utveckling för arbetstagarna. Dessa arbeten utförs ofta av
kvinnor.


Såväl för den enskilde som för arbetsgivarna och samhället är
det viktigt att uppnå målet om det goda arbetet. För
arbetstagarna är det inte bara fråga om lön och grundläggande
trygghet utan även om möjligheter till personlig utveckling,
gemenskap, ansvarstagande, mångkunnighet m.m. Arbetsmiljön måste
bättre anpassas till kvinnornas förutsättningar. För
arbetsgivarna är det av ekonomisk betydelse att ta till vara
arbetstagarnas engagemang och kreativitet. Samtidigt har de
blivit medvetna om de kostnader en dålig arbetsmiljö medför.
Därutöver finns risken för en fortsatt låg
produktivitetsutveckling under 1990-talet. För samhället är det
viktigt att förbättra arbetsmiljön dels i syfte att förbättra
folkhälsan, dels för att minska klasskillnaderna i hälsa.


Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att de
arbetsorganisatoriska och psykosociala arbetsmiljöfaktorerna
lyfts fram. Arbetsgivarens ansvar i arbetsmiljöarbetet måste
utvecklas samt skyddskommittéernas och skyddsombudens uppgifter
renodlas. Företagshälsovårdens utbyggnad stimuleras och
verksamheten orienteras ytterligare mot förebyggande vård.
Vidare bör arbetsmiljöfaktorer beaktas redan vid projekteringen
av en anläggning eller byggnad. Produktkontrollreglerna i
arbetsmiljölagen revideras, bl.a. i fråga om leverantörsansvar.
Propositionen syftar vidare till att arbetsmiljöbrottens allvar
betonas mer. Arbetslivsfondens resurser ger nya förutsättningar
för arbetsmiljöarbetet. Arbetarskyddsverkets kontrollerande roll
betonas.


Enligt regeringen bör riksdagen beredas tillfälle att ta del
av vad som anförts om inriktningen av arbetsmiljöarbetet.


Sex motioner behandlar inriktningen av arbetsmiljöarbetet.


Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A265 att
ansvarsfördelningen mellan olika offentliga organ samt
partsorgan som handhar arbetsmiljöfrågor för närvarande är
oklar. Motionärerna framhåller att principen för
arbetsmiljöarbetet måste vara att det primära ansvaret åvilar
arbetsgivaren. Det är emellertid förhastat att utifrån
arbetsskadestatistiken dra slutsatsen att arbetsmiljön
försämrats under de senaste decennierna.


Folkpartiet liberalerna anser i motion A493 att riktlinjerna
för 90-talets arbetsmiljöpolitik bör innebära att
arbetsmiljöarbetet decentraliseras. I dag är arbetet alltför
uppsplittrat på en rad olika organ, vilket leder till tydliga
samordningsproblem. Vidare bör arbetsgivarnas ansvar preciseras
och ekonomiska styrmedel komma in i bilden.


I motion A42 instämmer Elver Jonsson m.fl. (fp) med
propositionen att en viktig förutsättning för arbetslivets
förnyelse är den fulla sysselsättningen, där arbetstagarna har
möjlighet att säga nej till dåliga arbetsmiljöer. Enligt
motionärerna är det dock en förutsättning att det finns flera
alternativa arbetsgivare att gå till. Först när de offentliga
monopolen bryts upp, vilket innebär att också kvinnorna får
möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och att starta
eget, blir regeringens resonemang mer tillämpligt.


Vänsterpartiet har i motion A206 från den allmänna
motionstiden anfört att lagstiftningen på arbetsmiljöns och
arbetsrättens område måste förändras så att makten över
arbetsmiljön förskjuts från arbetsgivaren till de anställda och
fackföreningarna. Den nya lagstiftningen måste moderniseras,
effektiviseras och bl.a. innebära mer sanktionsbenägen
tillsynsverksamhet från statens sida. Principen med
differentierade arbetsgivaravgifter är riktig enligt
motionärerna.


Vänsterpartiet anser i motion A41 att regeringens proposition
både är vag och otillräcklig. Mest oroande är det att läget är
sämre än den officiella ISA-statistiken ger uttryck för.
Eftersom många arbetsskador över huvud taget inte anmäls till
försäkringskassan som arbetsskador kan mörkertalet vara så högt
som 75 %. Arbetsmiljökommissionens kartläggning är värd all
uppmärksamhet. Motionärerna avvisar bestämt att arbetsgivare och
arbetstagare skulle ha ett gemensamt intresse av en förbättrad
arbetsmiljö. Det är dock bra enligt motionen att arbetsgivarens
ansvar formuleras tydligare. Vidare beklagar vänsterpartiet att
SAFs utträde ur styrelserna kan leda till minskad offentlighet i
arbetslivet -- inflytandet kommer att utövas genom lobbying och
i diskussionsgrupper osv.


I motion A211 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) anförs att vägen
till en bättre arbetsmiljö innebär företag i mänsklig,
överblickbar storlek, större valfrihet i fråga om arbetstid,
förebyggande hälsovård med goda arbetsställningar, beaktande av
sambandet mellan yttre miljö och arbetsmiljö, en produktion i
cirkulära processer m.m. Den ekonomiska tillväxten som drivkraft
måste enligt motionärerna omformas.


Utskottet vill för sin del anföra följande. Resultaten av de
många utredningar som undersökt olika delar av
arbetsmiljöområdet har nu lett till förslag om en reviderad
arbetsmiljölagstiftning med flera förslag. Utskottet konstaterar
med tillfredsställelse att positionerna inom arbetsmiljöarbetet
därigenom kommer att flyttas fram, bl.a. vad gäller den starkare
betoningen av de psykosociala och arbetsorganisatoriska frågorna
samt genom att kvinnornas särskilda arbetsmiljöproblem lyfts
fram.


Motionssynpunkter angående ett tydligare arbetsgivaransvar
tillgodoses i stor utsträckning av propositionens förslag om den
nya lagfästa skyldigheten för arbetsgivarna att systematiskt
planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Bl.a. skall
arbetsgivarna fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten,
dokumentera arbetsmiljön och upprätta handlingsplaner. Vidare
skall arbetsgivarna se till att det finns en på lämpligt sätt
organiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.


Den av folkpartiet liberalerna och vänsterpartiet berörda
frågan om ekonomiska styrmedel, tas upp i proposition
1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning,
vilken behandlas av riksdagens socialförsäkringsutskott. Enligt
socialministerns bedömning bör regeringen tillsätta en utredning
med uppgift att se över möjligheterna och konsekvenserna av ett
system med differentierade arbetsgivaravgifter. Denna utredning
bör enligt ministern särskilt uppmärksamma de administrativa
konsekvenserna av ett sådant avgiftssystem och vidare beakta att
systemet inte får leda till ökad utslagning av arbetskraft.


Vissa övriga frågor som berörts i motionerna finner utskottet
vara aktualiserade i föreliggande proposition, i utredningar
eller i annat sammanhang. Det gäller exempelvis kravet på en mer
renodlad kontrollverksamhet från yrkesinspektionens sida, kravet
på beaktande av sambandet mellan yttre miljö och arbetsmiljö
(båda dessa frågor behandlas i avsnittet Arbetarskyddsverkets
roll) samt kravet på förändrad lagstiftning på arbetsrättens
område. Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:AU6 pekat på
behovet av en övergripande arbetsrättslig översyn. I proposition
1990/91:150 (kompletteringspropositionen) anförs att den
arbetsrättsliga lagstiftningen om fackliga organisationers och
enskilda arbetstagares inflytande över arbetslivet skall ses
över.


Beträffande ISA-systemet vill utskottet erinra om att
arbetarskyddsstyrelsen under de senaste budgetåren fått extra
medel för att bearbeta anmälningarna till ISA-systemet. Med
hänsyn till att informationsflödet på arbetsmiljöområdet
sannolikt kan samordnas och förbättras ser utskottet positivt på
att arbetsmarknadsministern avser att ta kontakt med
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket och statistiska
centralbyrån för en diskussion om hur man kan åstadkomma
överblickbar information om arbetsmiljösituationen (se vidare
avsnittet Informationsfrågor).


Med hänvisning till vad som ovan anförts bör motionerna A41
(v), A42 (fp), A206 (v), A211 (mp), A265 (m) och A493 (fp) i
berörda delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Propositionen i denna del bör därmed kunna läggas till
handlingarna.




Lagstiftning


Inledning


De ändringar i arbetsmiljölagen och anslutande lagstiftning
som föreslås i propositionen har förberetts i tre utredningar.
Arbetsmiljökommissionen har föreslagit ändringar beträffande det
förebyggande arbetsmiljöarbetet och partssamverkan. En
departemental arbetsgrupp med uppgift att se över vissa
bestämmelser i arbetsmiljölagen har föreslagit ändringar
beträffande produktsäkerhet m.m. i en promemoria och beträffande
ansvaret vid projektering av byggnads- och anläggningsarbete i
en annan (Ds 1989:48 resp. 1990:6). Dessförinnan har
arbetsolycksutredningen i ett betänkande (SOU 1988:3)
föreslagit bl.a. ändring i brottsbalken beträffande påföljder
vid olyckor till följd av brister i arbetsmiljön.


Utskottet behandlar regeringens lagförslag och därtill
anslutande motionsyrkanden i nu angiven ordning.


Ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen


Arbetsmiljölagen saknar för närvarande en övergripande
målangivelse. I enlighet med arbetsmiljökommissionens
rekommendation föreslår regeringen att en särskild
ändamålsbestämmelse skall få inleda lagen. Enligt denna (1 kap.
1 §) skall lagen säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter
arbetstagarna för ohälsa eller olycksfall och som är
tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den
sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vidare skall
lagen främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att
åstadkomma en god arbetsmiljö.


Den nya bestämmelsen sägs i propositionen inte innebära några
materiella nyheter eller förändringar. Delvis motsvaras den av
nuvarande 2 kap. 1 §. I de föreliggande motionerna har inte
ifrågasatts ändring av regeringens förslag till
ändamålsbestämmelse. Den tillstyrks av utskottet.


Arbetsmiljöns beskaffenhet


Ändringar i arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 §


Regeringen föreslår att lagen skall ge generella kriterier för
vad som i propositionen benämns "det goda arbetet". Det
förutsätts att man i det lokala arbetsmiljöarbetet och i avtal
mellan parterna utifrån dessa kriterier preciserar de krav som
kan ställas på det goda arbetet efter lokala och branschmässiga
förutsättningar. Arbetarskyddsstyrelsen kan också komma att
utveckla kraven i de föreskrifter styrelsen utfärdar.


Enligt de generella kriterier regeringen föreslår i 2 kap. 1 §
införs uttryckliga krav på att teknik, arbetsorganisation och
arbetsinnehåll skall utformas så, att arbetstagaren inte utsätts
för fysiska eller psykiska arbetsbelastningar som kan medföra
ohälsa eller olycksfall. Arbetstagaren skall få möjlighet att
påverka den egna arbetssituationen och medverka i förändrings-
och utvecklingsarbete. Arbetstagarens skyldighet att medverka i
arbetsmiljöarbetet förtydligas genom en ändring i 3 kap. 4 §
första stycket.


Vidare innebär de nya kriterierna att starkt styrt eller
bundet arbete skall undvikas. Vid arbetsorganisationens
utformning skall beaktas betydelsen av löneformer och
förläggning av arbetstider. Det skall eftersträvas att arbetet
ger möjlighet till variation, social kontakt, samarbete och
sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter samt att det ger
möjlighet till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till
självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.


Som framgår av referatet ovan kommer 2 kap. 1 § i sin
förändrade form att innehålla bl.a. en föreskrift om
hänsynstagande till löneformer och arbetstider. Vänsterpartiet
anser i motion A41 att föreskriften är för vag och yrkar att
ackordslön skall förbjudas liksom närvaropremier och liknande
belöningssystem. När det gäller arbetstiden bör paragrafen
skrivas om, tillägger vänsterpartiet, så att det klart framgår
att skiftarbete bara får förekomma om det är helt nödvändigt.


En arbetstagare kan enligt 3 kap. 4 § andra stycket vägra att
utföra ett farligt arbete i avvaktan på besked från
arbetsledning eller skyddsombud om arbetet skall fortsätta.
Detta förutsätter att det gäller ett arbete som innebär
omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. Vänsterpartiet
anser att denna regel bör förstärkas, så att den omfattar även
arbete som på sikt medför skador eller sjukdomar. Arbetstagaren
bör dessutom inte vara skyldig återuppta arbetet efter besked
från arbetsgivaren om arbetets fortsättning.


Arbetsmiljökommissionen föreslog i sitt betänkande ett
uttryckligt förbud mot löneformer och arbetstider som innebär
påtaglig risk för ohälsa och olycksfall. Arbetsmarknadsministern
uttalar i propositionen (s. 34--36) att hon inte kan biträda
förslaget om ett sådant förbud och refererar bl.a. till en
invändning från arbetsdomstolen om att en arbetsgivare kan ha en
avtalsenlig skyldighet att tillämpa en viss löneform eller en
viss arbetstidsordning. Förbudet kan enligt arbetsdomstolen inte
införas utan en grundlig analys av de rättsliga frågorna.
Utskottet godtar i denna del arbetsmarknadsministerns
överväganden, vilket innebär att utskottet samtidigt avstyrker
motionens ändringsförslag.


Den i motionen berörda regeln i 3 kap. 4 § -- som i sak inte
berörs av regeringens förslag -- innebär att en arbetstagare
utan risk för skadestånd tillfälligt kan upphöra med sitt arbete
för att konsultera en arbetsledare eller sitt skyddsombud i en
situation som arbetstagaren bedömer utgöra en överhängande fara.
I de lägen motionärerna syftar på -- att arbetet på sikt kan
medföra skada eller ohälsa -- finns rådrum för arbetstagaren att
för skyddsombudet eller annan facklig företrädare eller med
arbetsgivaren påtala riskerna med arbetet. Motionärernas förslag
avstyrks. Den nu aktuella frågan hänger för övrigt nära samman
med frågan om skyddsombudens s.k. stoppningsrätt, som utskottet
återkommer till i det följande.


Vad nu anförts innebär att utskottet med avstyrkande av motion
A41 i här behandlade delar föreslår att riksdagen antar 2 kap. 1
§ och 3 kap. 4 § i regeringens förslag om ändring i
arbetsmiljölagen.


I fråga om tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen i
dess ändrade form yrkar Sonja Rembo m.fl. (m) i motion A40 ett
tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om
utformningen av förordningar som utfärdas med stöd av denna
paragraf. Motionärerna betonar att frågor om arbetsorganisation,
arbetstider och löneformer i första hand skall lösas avtalsvägen
av parterna på arbetsmarknaden och således primärt fastställas
utanför arbetsmiljölagens ram. De konflikter som kan uppstå
mellan en generell lagstiftning som t.ex. arbetsmiljölagen och
avtal bör utredas från arbetsrättsliga utgångspunkter. Tills
detta skett måste regeringen ta ansvar för att de allmänna
formuleringarna i lagen inte får utgöra grund för alltför
långtgående förordningar.


Att frågor om arbetsorganisation, arbetstider och löneformer
regleras avtalsvägen innebär inte att arbetsmiljöaspekterna
skall lämnas därhän. Som påpekas i propositionen (s. 36) skall
arbetsmiljölagen ge riktlinjer inte bara för
tillsynsmyndigheternas handlande utan också för arbetsmarknadens
parter, inte minst när det gäller att sluta kollektivavtal som
berör arbetsförhållanden av betydelse för arbetsmiljön och
arbetstagarnas hälsa. Från den synpunkten är det betydelsefullt
att lagen innehåller en föreskrift om att löneformer och
arbetstider skall beaktas vid utformningen av arbetets
organisation. Behovet av föreskriften som sådan ifrågasätts inte
heller i motionen.


Vad sedan beträffar tillämpningen av lagbestämmelsen i den
aktuella delen finns restriktioner däri att hänsyn måste tas
till "arbetets natur" enligt 1 kap. 1 §. Exempelvis måste i
fråga om arbetstid hänsyn tas till att arbete på sjukhus eller i
processindustrier måste pågå även nattetid. En annan restriktion
är redan träffade kollektivavtal. En ytterligare restriktion i
form av ett riksdagsuttalande om en allmän återhållsamhet vid
tillämpningen anser utskottet inte vara befogad. Därför
avstyrker utskottet motionen på denna punkt.


I anslutning härtill tar utskottet upp motion A253 av Eivor
Husing (s) om yrkesförarnas arbetsmiljösituation och
löneformer. Motionären anför bl.a. att de fackliga
organisationernas val av löneform kan ge allvarliga negativa
konsekvenser på olika samhällsområden. Ackordslönesystemet inom
varudistributionen sägs sålunda ha en negativ inverkan på
trafiksäkerhetsarbetet.


Vad som anförs i motionen illustrerar det ovan berörda behovet
att via arbetsmiljölagen påverka även avtalsbildningen. Med
hänsyn till de nya direktiv som lagen kommer att ge om
löneformer och arbetstider bör motionens syfte komma att
tillgodoses i betydelsefulla avseenden. Motionen har också
trafiksäkerhetsaspekter. Dessa faller utanför utskottets vanliga
beredningsområde, och utskottet är med hänsyn härtill och till
vad i övrigt anförts inte berett att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen, som avstyrks med det anförda.


Enligt 2 kap. 1 § gäller enligt paragrafens både gällande och
föreslagna nya lydelse att arbetsgivaren skall anpassa
arbetsförhållandena till människors psykiska och fysiska
förutsättningar. Vänsterpartiet yrkar i motion A41 att lagen
skall byggas ut med möjlighet för den enskilde arbetstagaren att
i domstol ställa rättsliga krav på utformningen av
arbetstagarens arbetsmiljöförhållanden. Om riksdagen inte vill
fatta ett beslut härom nu yrkar motionärerna i andra hand att
frågan skall övervägas i samband med den i propositionen
aviserade översynen av det arbetsrättsliga regelsystemet.


Motionens förslag innebär bl.a. att de enskilda arbetstagarna
får en i förhållande till skyddsombud och fackliga
organisationer fristående rätt att agera och att de allmänna
domstolarna blir en ny instans, som vid sidan av
yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen har att ta
ställning till lagens krav på arbetsmiljöstandard på enskilda
arbetsplatser. Ytterligare invändningar kan riktas mot
motionsförslaget, men utskottet låter det stanna vid det nu
sagda.


Vidare uttalas i samma motion att arbetslösa skall ha rätt att
tacka nej till farliga arbeten utan att mista sin
arbetslöshetsersättning, att skyldighet bör införas för
arbetsförmedlingarna att upplysa om skaderisker i lediga arbeten
och att arbetsförmedlingarna för att få behövliga informationer
skall ha möjlighet att inhämta uppgifter om skador på
arbetsplatserna.


Ett av villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning är att
den arbetslöse är beredd att ta ett för honom eller henne
lämpligt arbete. Såsom lämpligt arbete i arbetsmiljöhänseende
definieras i lagarna om arbetslöshetsförsäkring resp. kontant
arbetsmarknadsstöd att förhållandena på arbetsplatsen skall
motsvara "vad som anges i författning eller myndighets
föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller
olycksfall". Därtill förutsätts i båda lagarna att skälig hänsyn
tas till arbetstagarens yrkesvana och förutsättningar i övrigt
samt andra personliga förhållanden. I den mån motionärerna med
sina yrkanden avser att ge arbetssökande en längre gående rätt
att avstå från arbetserbjudanden med bibehållen ersättningsrätt
än nu återgivna bestämmelser och tillämpad praxis medger är
utskottet för sin del inte berett att medverka. Inte heller i
övrigt vill utskottet föreslå någon åtgärd med anledning av de
ovan refererade motionsförslagen.


Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda motion
A41 även i nu behandlade delar.


Psykiska trakasserier


Sonja Rembo m.fl. (m) uttalar i motion A265 att psykiska
arbetsmiljöproblem när de förekommer måste tas på allvar.
Problemen bör lösas av företagsledning och anställda, vid behov
med hjälp av företagshälsovården. Däremot anser motionärerna att
det är olämpligt med ingrepp från yrkesinspektionen för att
skapa bättre psykiska arbetsmiljöer. Likväl, tillägger
motionärerna, utnyttjas regelverket i arbetsmiljölagen av
yrkesinspektionen vid inspektioner på arbetsplatser efter det
att skyddsombud har anmält en skadlig psykisk arbetsmiljö.


Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) yrkar i motion A204 att ett tillägg
görs till 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen som lagfäster skyldighet
för arbetsgivare att förebygga psykiska trakasserier och
mobbning. Med stöd av en sådan lagbestämmelse blir det möjligt,
fortsätter motionärerna, för arbetarskyddsverket att utfärda
preciserade föreskrifter samt att meddela förelägganden och
förbud i enskilda ärenden.


Vidare föreslår motionärerna att 5 kap. 5 § brottsbalken
kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt för åklagare
att åtala för förtal, grovt förtal och förolämpning efter
anmälan från yrkesinspektionen. I arbetsmiljölagen bör införas
en bestämmelse som ger skyddsombud och facket rätt att stänga
arbetsplatser med psykosociala missförhållanden. Med hänsyn till
att facket kan ha svårt att agera i personalkonflikter, i vilka
fackmedlemmar står mot andra fackmedlemmar, bör
yrkesinspektionen få möjlighet att ingripa som en arbetslivets
mobbningsombudsman, dvs. som en opartisk och från arbetsgivare
och facket fristående instans.


Yrkandena i m- och v-motionerna har det gemensamt att de vill
lägga ett ökat ansvar på arbetsgivarna att hantera problem med
psykiska trakasserier. Därutöver går synsätten isär. I
m-motionen förespråkas att problem av denna natur skall lösas
internt på arbetsplatserna, medan v-motionen vill ha ett
uttryckligt lagfäst stöd för de inskridanden från
yrkesinspektionens sida som m-motionen motsätter sig.


Psykiska trakasserier och vuxenmobbning är problem som inte
närmare berörts i vare sig arbetsmiljökommissionens
huvudbetänkande eller i den föreliggande propositionen.
Utskottet uttalade sig i frågan i höstas (1990/91:AU8 s. 18) och
vidhåller att vuxenmobbning i arbetslivet är ett problem som man
måste se allvarligt på och att det ligger ett stort ansvar på
arbetsgivare, facket och arbetskamrater att motverka sådant
psykiskt våld närhelst det förekommer. Från den synpunkten är
det tillfredsställande att en översyn av den straffrättsliga
regleringen av sådant våld har inletts inom
justitiedepartementet (jfr betänkande 1990/91:JuU3 s. 10--11).
Det fleråriga forskningsprojekt om vuxenmobbning som bedrivs av
arbetsmiljöinstitutet i samarbete med Praktikertjänst AB kan ge
anledning till ytterligare åtgärder.


De föreliggande yrkandena i motionerna A204 och A265 och deras
motstridiga synsätt beträffande arbetsledningarnas roll kan
enligt utskottets mening inte läggas till grund för ett
initiativ från riksdagens sida i detta sammanhang. Inte heller
är utskottet berett att föreslå någon åtgärd med anledning av
v-motionens övriga förslag. Utskottet avstyrker alltså motion
A265 (m) i förevarande del och motion A204 (v) i dess helhet.


Sigge Godin och Bengt Harding Olson (båda fp) förordar i
motion A232 särskilda rehabiliteringsprogram för mobbade för
att motverka utslagning av människor från arbetslivet som sedan
ofta blir stora vårdkonsumenter.


Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att
pröva nya vägar, så att människor som drabbas av vuxenmobbning
kan återföras till ett givande och effektivt yrkesliv. Av
motionen framgår att de rehabiliteringsprogram de efterlyser
redan finns. Frågan blir då närmast vem som i de enskilda fallen
skall ansvara för och finansiera programmens genomförande. Det
kan då hänvisas till det rehabiliteringsansvar i de enskilda
fallen som kommer att åläggas arbetsgivarna vid bifall till
förslagen om ändringar i lagen om allmän försäkring i den till
socialförsäkringsutskottet remitterade propositionen
1990/91:141. När det gäller finansiering vill utskottet utöver
den rehabiliteringsersättning som föreslås i samma
proposition peka på att arbetslivsfonden är beredd att stödja
introduktion av nya metoder och system samt
attitydpåverkan/information, kopplat till psykosociala insatser.
Från fondens sida framhålls särskilt att tendenser till
relationsproblem, konflikter och social utslagning behöver
identifieras och åtgärdas tidigt. Till vad nu sagts kommer det
vidgade rehabiliteringsansvar för arbetsgivarna inom
arbetsmiljölagens ram som utskottet kommer att behandla i det
följande. Sammantaget anser utskottet att det inte är motiverat
att föreslå någon åtgärd på grund av motion A232, som avstyrks
med det anförda.


I 34 § medbestämmandelagen finns bestämmelser som ger den
lokala fackliga organisationen s.k. tolkningsföreträde vid
tvister med arbetsgivaren om en arbetstagares arbetsskyldighet.
Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) yrkar i motion A713 att
paragrafen skall tillföras en bestämmelse om förbud mot
avstängning från meningsfulla arbetsuppgifter.


Motionärerna syftar på de fall som förekommer att en
arbetstagare sätts åt sidan för lång tid med bibehållen lön men
utan att tilldelas meningsfullt arbete. Utskottet instämmer i
att detta är ett betänkligt sätt att lösa personalproblem men
tror att en förbudsbestämmelse reser nya problem och avstyrker
motionens yrkande härom. Det är utskottets förhoppning att den
utvidgning av arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar som ovan
redan berörts skall leda till mer positiva metoder att lösa de
ofta svåra personalproblem det här gäller.


Vänsterpartimotionen A41 innehåller ett yrkande om att JämO
skall få i uppdrag att föreslå åtgärder mot sexuella
trakasserier på arbetsplatsen.


Utskottet har nyligen i betänkande 1990/91:AU17 behandlat
frågan om sexuella trakasserier med anledning av regeringens
förslag till ny jämställdhetslag och däröver avgivna motioner.
Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att
nu åter uttala sig i frågan utan avstyrker yrkandet.


Missbruksproblem


Karin Israelsson m.fl. (c) framställer i motion A255 ett
yrkande om åtgärder för att förbättra den psykosociala miljön på
arbetsplatserna. Vad motionärerna framför allt åsyftar är
behovet att komma till rätta med alkohol- och andra
drogproblem på arbetsplatserna. Motionärerna anser att
drogpolitiska program bör upprättas på varje arbetsplats och
hänvisar vidare till att det kan finnas möjlighet att införa
hasch- och alkoholtester. I motionen förespråkas också insatser
för att hindra mobbning på arbetsplatserna.


Utskottet anser liksom motionärerna att drogpolitiska program
kan vara ett värdefullt hjälpmedel på arbetsplatserna för att
där uppnå ett gott psykosocialt klimat. Det ligger i
arbetsplatsernas eget intresse att anta sådana program, och en
medverkan från statsmakternas sida är enligt utskottets mening
inte påkallad. När det gäller användning av tester av det slag
som anges i motionen vill utskottet erinra om de personliga
integritetsproblem som föreligger. Inte heller i denna del eller
i övrigt är utskottet berett att föreslå någon åtgärd med
anledning av det aktuella motionsyrkandet, som följaktligen
avstyrks.


Även Erik Holmkvist (m) behandlar i motion A602
missbruksproblem på arbetsplatserna. Motionärerna lägger därvid
särskild tonvikt vid kamratstödjande verksamhet.


Liksom vid tidigare behandling av ett motsvarande yrkande (jfr
1990/91:AU8) instämmer utskottet i betydelsen av en aktiv
kamratstödjande verksamhet men vill samtidigt framhålla att
ansvaret för att hantera missbruksproblem liksom andra
arbetsmiljöproblem primärt åvilar arbetsgivare och chefer. Med
hänvisning härtill och till den tidigare behandlingen av frågan
avstyrker utskottet att riksdagen gör det i motionen begärda
uttalandet.


Andra motionsyrkanden om arbetsmiljöns beskaffenhet


Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) yrkar i
motion A45 att regeringen skall delges att nya hälsoproblem
kräver kartläggning. I motionen nämns bl.a. elallergier som
exempel.


De kartläggningar motionärerna begär faller enligt utskottets
uppfattning inom ramen för den forskning som bedrivs vid
exempelvis arbetsmiljöinstitutet och de yrkesmedicinska
klinikerna. Utskottet anser därför att det inte finns något
behov av riksdagsuttalande med anledning av motionen, som
avstyrks i denna del.


I motion A255 föreslår Karin Israelsson m.fl. (c) en
klassificering av arbetsuppgifter och gränsvärden för fysisk
arbetsbelastning. Vidare föreslår motionärerna föreskrifter om
obligatoriska introduktionsprogram för alla nyanställda med
tanke på de arbetsolyckor som drabbar särskilt ungdomar.


I regeringsförslaget till ändrad lydelse av 2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen, som utskottet behandlat i det föregående, sägs
att "starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller
begränsas". Denna nya föreskrift avser att påskynda det lokala
förändringsarbetet och göra det möjligt för yrkesinspektionen
att ingripa mot upprepade, ensidiga arbetsrörelser som leder
till arbetsskador av i motionen påtalat slag.


Introduktionen i arbete är, trots de tydliga markeringar som
görs i arbetsmiljölagen om detta (3 kap. 3 §), enligt
arbetsmiljökommissionen bristfällig inom stora delar av
arbetslivet. Arbetsmarknadsministern ansluter sig i
propositionen till kommissionens uppfattning att både
företag/förvaltningar och tillsynsmyndigheter i större
utsträckning skall se till att det finns fungerade
introduktionsrutiner och att dessa löpande följs upp.


De nämnda lagreglerna och propositionens uttalande, som
utskottet ansluter sig till, bör tillgodose motionens syften i
nu behandlade hänseenden. Några ytterligare åtgärder är, som
utskottet ser det, inte behövliga. Utskottet avstyrker därför
motionen i motsvarande delar.


I sammanhanget behandlar utskottet ett i motion A41 (v) begärt
uttalande om arbetsdelning. Denna sägs leda till allt större
specialisering inom industrin men också inom den offentliga
sektorn, t.ex. sjukvården, med alltmer minskade möjligheter för
de enskilda arbetstagarna att skaffa sig en överblick över hela
produktionskedjan.


Motionärerna tror inte att vare sig deras eget eller
regeringens förslag är tillräckliga och tillägger: "De fackliga
organisationerna och arbetarrörelsens politiska organisationer
måste arbeta vidare med probleminventering och förslag till
lösningar". Med denna inställning kan det enligt utskottets
mening inte anses påkallat för riksdagen att uttala sig i
frågan. Utskottet avstyrker således bifall till yrkandet.


EG-frågor


Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) uttalar i
motion A45 att propositionens beskrivning av det goda arbetet är
bra. De yrkar att denna beskrivning skall tjäna som rättesnöre
vid överläggningarna om EG-harmonisering.


Det är ett starkt svenskt intresse att i EG-förhandlingarna
tillgodose våra ambitioner på arbetsmiljöområdet. Ett
riksdagsuttalande för att ytterligare underbygga denna
inriktning av förhandlingsarbetet för Sveriges del kan inte
anses vara erforderligt. Motionens yrkande bör därför inte leda
till någon riksdagens åtgärd.


I motion A493 av folkpartiet liberalerna framställs ett
yrkande om tillkännagivande till regeringen om internationell
samverkan. Yrkandet innefattar två led. Motionärerna vill för
det första understryka som angeläget att Sverige deltar i
uppbyggnaden av en bättre arbetsmiljö i de f.d.
kommunistländerna i Central- och Östeuropa. För det andra
framhåller motionärerna betydelsen av ett svenskt medlemskap i
EG för att Sverige fullt ut skall kunna delta i och påverka
integrationen på arbetsmiljöområdet.


Utskottet utgår från att ett intresse från de i motionen
berörda ländernas sida om medverkan till förbättrad arbetsmiljö
kommer att mötas på ett positivt sätt från svensk sida. Formerna
härför får i så fall övervägas vid bilaterala förhandlingar.
Något initiativ från riksdagens sida bedömer utskottet inte som
motiverat. När det sedan gäller motionsyrkandets andra led vill
utskottet hänvisa till att riksdagen har uppdragit åt regeringen
att ansöka om medlemskap i EG. Motionens argumentering för en
sådan ansökan är således inte längre aktuell, varför
motionsyrkandet avstyrks även i denna del.


Arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet


Regeringen föreslår att i arbetsmiljölagen införs en
bestämmelse i en ny paragraf (3 kap. 2a § första och andra
styckena) som skall ange en skyldighet för arbetsgivaren att
systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet.
Bestämmelsen omfattar krav på att arbetsgivaren fortlöpande
skall undersöka riskerna i verksamheten och genomföra de
åtgärder som behövs. Arbetsmiljöfrågorna skall integreras med
övriga frågor om verksamheten i dess helhet. Arbetsmiljön och
arbetet med den skall dokumenteras i den utsträckning
verksamheten kräver. Handlingsplaner skall upprättas.


Den nya bestämmelsen har godtagits i motionerna, och utskottet
tillstyrker att den antas av riksdagen.


Sonja Rembo m.fl. (m) anför i kommittémotion A40 att det är en
rimlig del av arbetsgivarens ansvar att denne känner till
befintliga brister och planerar för de framtida förbättringar av
arbetsmiljön som är möjliga. Det är emellertid uppenbart,
fortsätter motionärerna, att lagtexten utformats utifrån
förhållandena vid större företag och förvaltningar. Det finns
risk för att arbetarskyddsstyrelsen i sina förordningar kommer
att ställa krav som går utöver vad som rimligen kan krävas av de
mindre företagen. Motionärerna tillägger att vad de avser är de
formella kraven på hur planer och redovisningar skall vara
utformade. De yrkar att vad de anfört om utformningen av
förordningar med stöd av 3 kap. 2a § arbetsmiljölagen skall
delges regeringen.


Av redovisningen i propositionen (s. 39) framgår att
arbetsmarknadsministern och arbetarskyddsstyrelsen var för sig
är beredda till modifieringar av kraven på systematiskt
arbetsmiljöarbete för de mindre företagens del. När det gäller
yrkesinspektionen sägs att dess inspektionsmetoder måste
anpassas till de små företagens och förvaltningarnas särskilda
förutsättningar. Mot den bakgrunden anser utskottet att det inte
är påkallat att härutöver markera behovet av förenklingar för de
mindre företagens del. Utskottet föreslår därför inte någon
åtgärd med anledning av motionen.


Vänsterpartiet yrkar i motion A41 en straffsanktionering av
de allmänna bestämmelserna i lagens 2 kapitel om arbetsmiljöns
beskaffenhet och 3 kapitel om allmänna skyldigheter för
arbetsgivarna. Detta föreslås ske genom ett tillägg till
lagens 8 kapitel. Om riksdagen inte kan biträda yrkandet,
föreslår motionärerna att de föreskrifter som
arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av lagen skall
straffsanktioneras. Dessutom föreslås en straffsanktionering av
de handlingsplaner som arbetsgivarna blir ålagda att upprätta.
Slutligen förordar motionärerna att skyddsombud skall ha
möjlighet att anmäla brott mot eller fördröjning av
handlingsplaner till domstol eller till yrkesinspektionen.


I ett senare avsnitt av propositionen (s. 113) redovisas ett
påpekande av lagrådet att det finns goda skäl för att det i
arbetsmiljölagen inte införts någon kriminalisering av de mer
allmänt formulerade skyldigheter som finns föreskrivna i lagen.
Även arbetsmarknadsministern anser (se samma avsnitt i
propositionen) att en allmän kriminalisering av skyldigheterna
enligt arbetsmiljölagen från flera olika synpunkter skulle vara
direkt olämplig. Utskottet gör samma bedömning och avstyrker
motionsyrkandet om straffsanktionering av bestämmelserna i 2 och
3 kap. arbetsmiljölagen. Beträffande andrahandsyrkandet om
straffsanktionering av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
skall påpekas att dessa föreskrifter, om också i begränsad
utsträckning, är sanktionerade på detta sätt enligt bestämmelsen
härom i lagens 8 kap. 2 §. I motsats till motionärerna anser
utskottet att det inte är aktuellt att utvidga denna
sanktionering av föreskrifterna.


Straffsanktionering av underlåtenhet att upprätta
handlingsplaner enligt den nya 2a § i lagens 2 kap. avvisas av
arbetsmarknadsministern i propositionen (s. 43). Utskottet har
samma mening och avstyrker yrkandet i motion A41 härom. Saknas
handlingsprogram på en arbetsplats eller är den bristfällig kan
yrkesinspektionen ingripa med föreläggande eller förbud,
eventuellt förbundet med vite. Detsamma gäller om programarbetet
förhalas.


Skyddsombud skall enligt en bestämmelse som redovisas i det
följande (6 kap. 4 §) delta i upprättandet av handlingsplanerna
och har enligt en bestämmelse som flyttas till samma kapitel (6a
§) en allmän rätt att hos yrkesinspektionen begära föreläggande
eller förbud för arbetsgivaren. Motionsyrkandet om
skyddsombudens befogenheter att tvinga fram handlingsplaner
synes med hänvisning härtill opåkallat.


Med åberopande av det anförda avstyrker utskottet motion A41 i
nu redovisade delar.


Arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och rehabilitering


Enligt regeringens förslag införs i arbetsmiljölagen en
bestämmelse (tredje stycket i nya 3 kap. 2a §) om att
arbetsgivaren skall se till att det i hans verksamhet finns en
på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassning och
rehabiliteringsverksamhet. Motsvarande ansvar för
arbetsanpassning och rehabilitering åligger nu skyddskommittén
enligt en bestämmelse härom i 6 kap. 9 §. Skyddskommittén
avlyfts detta ansvar.


Arbetsmiljölagens krav att arbetsgivaren skall anpassa
arbetsförhållandena till den enskilde arbetstagarens
förutsättningar förtydligas genom en ändring i 3 kap. 3 § andra
stycket.


De föreslagna bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för att
en lämplig arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
organiseras på arbetsplatsen skall ses i sammanhang med de
förslag regeringen samtidigt lägger fram i proposition
1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning.
Genom nya bestämmelser i lagen om allmän försäkring, som får ett
nytt kapitel, 22 kap., regleras arbetsgivarens ansvar för att en
försäkrad arbetstagares rehabiliteringsbehov utreds och för att
erforderliga rehabiliteringsåtgärder vidtas i eller i anslutning
till arbetsplatsen.


De samtidigt av regeringen framlagda förslagen i
propositionerna 140 och 141 om rehabiliteringsarbetet och
rehabiliteringsansvaret reser frågor om rollfördelningen mellan
arbetsgivaren och de olika samhällsorganen och om hur
tillsynsansvaret skall fördelas mellan försäkringskassorna,
yrkesinspektionen och arbetsförmedlingen med hänsyn till dessa
organs funktioner enligt lagen om allmän försäkring,
arbetsmiljölagen resp. lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder (främjandelagen). Frågorna diskuteras i den förevarande
propositionen 140 av arbetsmarknadsministern på s. 48--51.


Regeringens förslag till ändringar i arbetsmiljölagen om
arbetsanpassning och rehabilitering har inte föranlett
invändningar i motionerna. Utskottet lämnar för sin del
förslagen utan erinran och tillstyrker således att riksdagen
antar 3 kap. 2a § tredje stycket och 3 § i samma kapitel.


Partssamarbetet


En rad föreslagna ändringar i 6 kap. arbetsmiljölagen, som ger
bestämmelser om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare
m.m., sägs av arbetsmarknadsministern ha till uppgift att
renodla skyddskommittéernas och skyddsombudens uppgifter.


Som en följd av att arbetsgivarens huvudansvar för
arbetsmiljön skall utvecklas får skyddskommittéerna i
fortsättningen till uppgift att delta i planeringen av
arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet samt bevaka och följa
upp detta. Enligt nuvarande bestämmelse i 9 § i det aktuella
kapitlet ankommer det på skyddskommittén att planera och
övervaka skyddsarbetet på arbetsstället. Detta har enligt
arbetsmarknadsministern (prop. s. 54) lett till att
skyddskommittéerna, vilket aldrig har varit meningen, i många
fall i praktiken har tagit över arbetsgivarens huvudansvar och
till att detaljfrågor har kunnat remitteras till kommittéerna i
stället för att lösas på arbetsledarnivå. Renodlingen av
skyddskommitténs roll i förhållande till linjeorganisationen
innebär, säger arbetsmarknadsministern, att kommittén "skall
vara pådrivande och policyskapande i övergripande frågor och
delta i planering, kontroll och uppföljning av arbetsmiljö- och
rehabiliteringsarbetet".


Även bestämmelserna om skyddsombuden ändras. Förutom ändring i
nuvarande 6 kap. 4 § föreslår regeringen att en ny paragraf, 6a
§, tillförs kapitlet. Enligt de nya bestämmelserna får
skyddsombuden till uppgift att övervaka att arbetsgivaren
uppfyller de nya kraven på att denne skall driva ett
systematiskt arbetsmiljöarbete. De skall som tidigare delta i
planeringen av nya lokaler m.m. men också i ändringar av
arbetsorganisationen. Deras rätt att begära ingripande av
yrkesinspektionen flyttas från den av regeringen utfärdade
arbetsmiljöförordningen till lagen.


De motionsförslag om skyddsombuden och deras verksamhet som
redovisas nedan berör inte direkt de av regeringen aktualiserade
lagändringarna.


Sonja Rembo m.fl. (m) begär i motion A265 en utredning om
skyddsombudssystemet, varvid bör prövas de möjligheter som kan
finnas till olika modeller att organisera arbetet för en god
arbetsmiljö. Vid utredningen bör även göras en översyn av
systemet med regionala skyddsombud.


Det ingick i arbetsmiljökommissionens uppdrag att belysa hur
det lokala arbetsmiljöarbetet och särskilt
arbetstagarinflytandet i arbetsmiljöfrågor fungerar. I samband
härmed skulle också det lokala skyddsarbetets ställning och
organisation ses över. Regeringens förslag är ett fullföljande
av kommissionens arbete med dessa frågor. Att samtidigt som
bestämmelserna om det lokala partssamarbetet och skyddsombuden
ändras ta initiativ till en ny översyn på detta område anser
utskottet inte vara aktuellt utan avstyrker motionen i
föreliggande del.


Bestämmelserna i 6 kap. 7 § -- som inte omfattas av
regeringens ändringsförslag -- reglerar skyddsombudens s.k.
stoppningsrätt. Denna rätt innebär att skyddsombuden kan
bestämma att ett arbete skall avbrytas om arbetet medför
omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa och rättelse
inte genast kan nås genom hänvändelse till arbetsgivaren. Vid
ensamarbete ställs lägre krav för att stoppningsrätten skall få
tillgripas. I båda fallen gäller stoppen tills yrkesinspektionen
har tagit ställning till om arbetet skall fortsätta.


Vänsterpartiet föreslår i motion A41 att stoppningsrätten
vidgas så att den kan göras gällande även i de fall ett arbete
visserligen inte innebär omedelbar fara men på sikt kan leda
till skador eller sjukdom. Stoppningsrätten bör vidare kunna
utövas även av en lokal eller regional facklig organisation.


Motionsförslaget att stoppningsrätten skall omfatta även
arbeten som bedöms ge skador på sikt ansluter till
vad LO har förordat i remissyttrandet över
arbetsmiljökommissionens förslag. Arbetsmarknadsministern
uttalar i propositionen (s. 56) att hon inte kan dela LOs
uppfattning på denna punkt. Inte heller utskottet vill förorda
en sådan utvidgning av stoppningsrätten. I de icke överhängande
situationer det här gäller bör finnas erforderligt rådrum för
skyddsombuden att vid misstanke att ett arbete har skadliga
effekter hos arbetsgivaren begära åtgärder och, om hänvändelsen
blir resultatlös, koppla in yrkesinspektionen på frågan.
Utskottet avstyrker alltså motionens yrkande på denna punkt
liksom förslaget att stoppningsrätten skall tillkomma även
fackliga organisationer.


Motionärerna önskar vidare stärka de fackliga
organisationernas ställning i arbetsmiljöarbetet genom att ge
dem rätt att anmäla brott mot straffsanktionerade föreskrifter
och lagrum till allmänt åtal och därutöver, som en yttersta
möjlighet att få till stånd ändringar av
arbetsmiljöförhållandena på ett arbetsställe, att utan hinder av
fredspliktsreglerna lokalt tillgripa en arbetsmiljöstrejk.


Hinder föreligger inte för en facklig organisation att göra
åtalsanmälan i de fall det här är fråga om. Någon bestämmelse
härom behöver inte tillkomma. Motionen kan alltså i denna del
lämnas utan åtgärd. Yrkandet om rätt till lokala
arbetsmiljöstrejker strider mot allmänna principer för
fredsplikten och avstyrks av utskottet.


Härutöver föreslås i motionen att arbetsmiljölagen skall
föreskriva ett obligatoriskt samråd med skyddskommittén vid
planering av arbete. Vid start av nytt företag -- då personal
ännu inte anställts och någon skyddskommitté inte bildats -- bör
den blivande arbetsgivaren åläggas att samråda med de fackliga
organisationer som är relevanta i sammanhanget.


Föreskrifter om skyddskommitténs medverkan vid
arbetsplaneringen meddelas i 6 kap. 9 §. Behov av ytterligare
samrådsföreskrifter föreligger inte enligt utskottets mening.
Förslaget att införa skyldighet för blivande arbetsgivare att
samråda med fackliga organisationer om den tilltänkta
verksamheten biträds inte av utskottet.


Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i
motion A41.


Regeringens förslag till ändringar av bestämmelserna i 6 kap.
arbetsmiljölagen tillstyrks av utskottet.


Övriga regeringsförslag till ändringar i arbetsmiljölagen


Förslagen berör bestämmelserna i arbetsmiljölagen om
produktsäkerhet, produktkontroll, produktinformation,
leverantörers anmälnings- och uppgiftsskyldighet, skyddsansvar
för förpackningar samt om skyddsvaccinering som villkor för att
ett arbete skall få utföras. I anslutning till dessa frågor
föreslås även att ett nytt bemyndigande att meddela ytterligare
föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet m.m. skall införas i
arbetsmiljölagen.


I ett följande avsnitt i propositionen föreslås en ny regel om
arbetsmiljöansvar vid projektering av byggnader och
anläggningar. Detta ansvar kommer att läggas inte bara på
byggherren (motsvarande) utan även på arkitekter, konstruktörer
och andra som medverkar vid projekteringen. Vidare föreslås
regler som berör upplåtelse av arbetslokaler under jord och
samordningsansvaret vid gemensamma arbetsställen.


I den under allmänna motionstiden väckta motionen A219 av
Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (båda s) yrkas att
regeringen skall delges behovet av skyndsamma åtgärder i syfte
att fastställa projektörers och konstruktörers ansvar för
arbetsmiljö och arbetarskydd. Med framläggandet av propositionen
och dess regler om sådant ansvar påkallar motionen inte längre
någon åtgärd från riksdagens sida.


Utskottet har vid granskningen av nu redovisade lagförslag
särskilt uppehållit sig vid de delar som aktualiserats genom
motionsyrkandena. I övrigt har utskottet inte någon erinran mot
regeringens förslag beträffande ändringar i arbetsmiljölagen.


På grund av ändringarna i arbetsmiljölagen föreslår regeringen
en ändring i föräldraledighetslagen. Ändringen är av
redaktionell natur och bör genomföras.


I anslutning till förslaget om arbetsmiljöansvar vid
projektering av byggnads- och anläggningsarbeten föreslår
regeringen att riksdagen skall godkänna ratificering av
ILO-konventionen, nr 167, om säkerhet och hälsa vid byggnads-
och anläggningsarbete. Med de ändringar av arbetsmiljölagen
som nu föreslås anser regeringen att de hinder som tidigare
förelegat mot svensk anslutning till denna konvention blir
undanröjda.


Utskottet biträder regeringens förslag även på denna punkt.


Arbetsmiljöbrott


Som framgått av den tidigare framställningen innehåller
arbetsmiljölagen särskilda straffbestämmelser. Dessa
bestämmelser meddelas i lagens 8 kapitel. För grövre brott kan
dessutom utkrävas ansvar enligt brottsbalken, nämligen enligt
bestämmelserna i 3 kap. 7--9 §§. Dessa paragrafer gäller brotten
vållande till annans död, vållande till kroppsskada eller
sjukdom resp. framkallande av fara för annan. Regeringen
föreslår att den som kan dömas för något av dessa brott i
stället skall dömas enligt en särskild bestämmelse om
arbetsmiljöbrott, om brottet begåtts genom att de i
arbetsmiljölagen angivna skyldigheterna att förebygga ohälsa
eller olycksfall har åsidosatts uppsåtligen eller av oaktsamhet.
En bestämmelse av denna innebörd föreslås bli införd som en ny
10 § i 3 kap. brottsbalken.


Den nya bestämmelsen förordas av regeringen mot lagrådets
avrådan.


Elver Jonsson m.fl. (fp) yrkar i motion A42 att förslaget om
ändring i brottsbalken skall avslås och att riksdagen skall
begära ett nytt förslag i enlighet med vad som anförs i
motionen. Dessutom föreslås ett tillkännagivande till regeringen
av vad som i övrigt anförts i motionen om sanktionssystemet.


Som skäl för avslagsyrkandet anför motionärerna bl.a. att en
av grundtankarna bakom arbetsmiljölagen är att de mer allmänna
bestämmelserna i lagen inte är ägnade att ligga till grund för
en straffrättslig prövning. Regeringens lagförslag innebär risk
för att domstolarna kommer att göra en sådan prövning. I det nya
lagförslag som motionärerna begär bör denna olägenhet
undanröjas.


Motionärerna uttalar vidare att ett effektiviserat
föreskrifts- och tillsynsarbete från arbetarskyddsverkets sida
är att föredra framför de i propositionen föreslagna ändringarna
i brottsbalken.


Vänsterpartiet yrkar i motion A41 att det aktuella lagrummet
skall formuleras på ett sådant sätt att det framgår att
arbetsgivaren har ett strikt ansvar för arbetsmiljöbrott. Det
innebär enligt motionärerna att frågan om en arbetsgivare har
handlat oaktsamt, vårdslöst eller med uppsåt blir
straffrättsligt ointressant.


Behovet av och innebörden av den nya bestämmelsen om
arbetsmiljöbrott i brottsbalken har ingående diskuterats i
propositionen, framför allt mot bakgrund av de invändningar som
lagrådet har gjort. Utskottet kan för sin del inte finna annat
än att regeringens förslag är välgrundat. Den ytterligare
invändning som rests i folkpartimotionen anser utskottet inte
vara av den arten att den bör hindra lagförslagets antagande.
Den domstolsprövning av arbetsmiljölagens standardkrav som
motionärerna ifrågasätter utvidgas inte i förhållande till vad
som sker i dag vid åtal mot arbetsgivare eller dennes
ställföreträdare för vållande till annans död m.fl. brott enligt
3 kap. 7--9 §§ brottsbalken.


Vad sedan beträffar vänsterpartiets ändringsförslag kan
hänvisas till att s.k. strikt ansvar i vissa fall förekommer
inom skadeståndsrätten. Det skulle dock strida mot svenska
rättsprinciper att utkräva ett motsvarande strikt ansvar i
straffrättsliga sammanhang.


Med avstyrkande av motionerna A41 och A42 i förevarande delar
tillstyrker utskottet således att riksdagen antar regeringens
förslag till ändring i brottsbalken.


I 36 kap. brottsbalken (7--9 §§) ges bestämmelser om
företagsbot. Denna påföljd kan åläggas en näringsidkare för
brott som denne har begått i utövningen av sin
näringsverksamhet. Företagsbotens lägsta belopp är 10 000 kr.
och högsta belopp är 3 milj.kr.


I den nyssnämnda motionen A41 (v) yrkas att regeringen skall
se över nuvarande maximibelopp för företagsboten. Med hänvisning
till att denna påföljd har använts i endast ett fåtal fall yrkas
vidare att regeringen skall ta reda på vad detta beror på och,
vid behov, ta initiativ till utbildning av domare och åklagare
om påföljdens användning.


Utskottet anser att företagsbotens storlek och användning m.m.
är frågor som bör prövas i ett vidare straffrättsligt sammanhang
än det förevarande. Utskottet är i vart fall för sin del inte
berett att tillstyrka initiativ av de i motionen förordade
slagen. Motionen avstyrks alltså i dessa delar. Utskottet
avstyrker också ett förslag i motionen om att regeringen skall
undersöka behovet att förstärka åklagarmyndigheterna. Behovet
hänger enligt utskottets bedömning samman med motionärernas i
det föregående avstyrkta förslag om vidsträckt
straffsanktionering av arbetsmiljölagens bestämmelser och
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.


Ove Karlsson m.fl. (s) yrkar i motion A259 åtgärder för
bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott. Som sådana åtgärder
berörs ökad polisutbildning, bättre polisutredningar, högre
bötesstraff och ökad användning av företagsbot.


Motionsförslaget anknyter till vad som förordats av
arbetsolycksutredningen och prövades därmed av regeringen vid
beredningen av föreliggande proposition. Utskottet anser att det
med hänsyn härtill inte är påkallat för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen i dessa frågor utan avstyrker
motionen.


Kvinnors arbetsmiljö


I propositionen informeras om att arbetarskyddsstyrelsen i
mars 1990 lämnade ett handlingsprogram för arbetsmiljöinsatser i
fyra kvinnodominerade branscher till regeringen. Den bild av
kvinnors situation i arbetslivet som rapporten ger är
oroväckande och kräver kraftfulla insatser enligt propositionen.


Kvinnors arbetsmiljöer och arbetsmiljöproblem har inte
uppmärksammats i lika hög grad som männens. Särskilda insatser
för kvinnor på arbetsplatserna har främst handlat om anpassning
till männens arbetsliv, sägs det i propositionen. Det faktum att
kvinnorna nu utgör nära 50 % av arbetskraften måste påverka
värderingarna i arbetslivet.


Arbetslivsfonden skapar helt nya förutsättningar att höja
ambitionsnivån i såväl det förebyggande arbetet som i arbetet
med aktiv rehabilitering på arbetsplatserna. Det är enligt
propositionen av stor vikt att fondens pengar används aktivt för
att förbättra kvinnors arbetsliv.


Elver Jonsson m.fl. (fp) instämmer i motion A42 i
propositionens syn på kvinnors arbetsmiljö. Enligt
folkpartiet liberalerna bör de offentliga arbetsgivarna gå i
spetsen för en mer flexibel arbetsorganisation och mer flexibla
arbetstider. I fråga om gravida kvinnor finns behov av att dessa
får ett bättre skydd mot arbetsmiljöer som är eller kan vara
skadliga för fostret.


De frågor som motionärerna tar upp har utskottet i april 1991
tagit ställning till i samband med behandlingen av proposition
1990/91:113 om en ny jämställdhetslag, m.m. Bl.a. hänvisade
utskottet i sitt betänkande 1990/91:AU17 till den nyligen
tillsatta utredningen (A 1991:01, dir. 1991:7) med uppdrag att
undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör
införas i svensk lagstiftning. Vidare tog utskottet upp
arbetslivsfondens verksamhet samt sin syn på frågan om
omplacering vid graviditet. Utskottet har inte ändrat
uppfattning vad gäller dessa frågor och avstyrker följaktligen
motion A42 i denna del.


Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) framhåller
i motion A45 att kvinnan bör gälla som norm på kvinnors
arbetsplatser.


Enligt utskottets uppfattning ligger motionärernas uppfattning
i linje med den nya formuleringen i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen,
enligt vilken arbetsförhållandena skall anpassas till människors
olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Utskottet
vill därutöver nämna vissa utvecklingslinjer enligt den
handlingsplan för jämställdhet som riksdagen antog i juni 1988.
I arbetsmiljöinstitutets regi pågår forskning och
utvecklingsarbete för att mer exakt kunna formulera de krav som
behöver ställas inför tillverkning av differentierade
handverktyg. Det fortsatta arbetet kommer bl.a. att inriktas på
att ta fram prototyper för olika verktyg som bättre skall passa
för både kvinnor och män än vad dagens arbetsredskap gör. Vidare
bör arbetsmiljöfondens programområde för jämställdhetsåtgärder
(KOM-programmet) nämnas. Programmet disponerar drygt 60 milj.
kr. under sin femåriga verksamhetsperiod 1989--1993. Fonden
prioriterar i första hand insatser som rör arbetsorganisation
och arbetstider, värdering av kvinnors och mäns arbete samt
rollfördelningen mellan kvinnor och män.


Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motion
A45 i aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.


Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) begär i motion A270 att
arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utreda hur gravida
kvinnor och ammande mödrar skall skyddas från passiv
rökning. Enligt motionärerna är det ett problem att mångas
arbetsplatser är sådana att passiv rökning svårligen kan
undvikas.


Utskottet vill först erinra om att arbetarskyddsstyrelsen och
socialstyrelsen gemensamt publicerat allmänna råd angående
begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär
(AFS 1983:10). I råden redogörs för risker med tobaksrökning,
frågor om tobaksrökning och arbetsmiljö, passiv rökning m.m.
Vidare ges exempel på åtgärder hur man kan uppnå en så rökfri
miljö som möjligt.


Utskottet har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen och
socialstyrelsen planerar att revidera de allmänna råden och
utfärda nya föreskrifter på området. Dock har man ansett det
lämpligt att invänta den proposition som planeras komma under
hösten 1991 och som bygger på betänkandet Tobakslag (SOU
1990:29). Enligt betänkandet är det en viktig arbetsmiljöfråga
att ingen mot sin vilja skall behöva utföra sitt arbete i en
rökig miljö. Utredningen anser därför att även arbetslokaler bör
tas med i lagstiftningen om rökfria miljöer. Beredningsarbetet
inför den kommande propositionen berörs något i proposition
1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor. Bl.a. redovisas
regeringens bedömning att lagregler bör tillskapas med
inriktning på att vissa miljöer skall hållas rökfria. Den
princip som bör gälla är att rökfritt skall vara det normala.
Särskilda regler bör införas för vissa typer av lokaler såsom
daghem, skolor, vårdinrättningar, arbetsplatser, hotell och
restauranger.


Med hänvisning till den väntade propositionen och vad som i
övrigt anförts anser utskottet att det aktuella motionsyrkandet
inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motion A270 avstyrks
således.


Yrkesrelaterade arbetsmiljöfrågor


Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn har tagits upp av
folkpartiet liberalerna i motion A493. Det är enligt
motionärerna uppenbart att förhållandena inom den offentliga
sektorn på ett helt annat sätt än tidigare måste lyftas fram i
arbetsmiljödebatten. Bl.a. tycks den psykosociala miljön för
personalen ha blivit sämre under senare år samtidigt som de
fysiska kraven, t.ex. tunga lyft inom vården, ofta är stora.
Motionärerna förespråkar decentralisering med ökad tilltro till
personalens förmåga att fatta egna beslut, bättre system för
belöning av goda insatser och ökade möjligheter till personlig
utveckling. I motionen tas även upp arbetsmiljön inom skolan --
för lärare, elever och övrig personal. Det anförs att eleverna
bör få ett ökat arbetsmiljömedvetande. Vidare bör
elevskyddsombuden ges en god introduktion i sina
arbetsuppgifter. Det begärs också att företagshälsovården skall
omfatta även eleverna.


Utskottet kan konstatera att de i motionen anförda kraven på
arbetsorganisation ligger i linje med ovan behandlade ändringar
i arbetsmiljölagen, där kraven utvecklats vad gäller
arbetsorganisation och psykosocial arbetsmiljö. Utskottet vill
också erinra om att direktiven (dir. 1989:50) till den nu
pågående översynen av lagstiftningen om offentlig anställning
anknyter till de frågor som motionärerna föreslår. Enligt
direktiven bör översynsarbetet i sin helhet vara slutfört före
utgången av år 1991. Vidare kan hänvisas till arbetsmiljöavtalet
på det statliga området från år 1989, där följande uttalas:


När de anställda ges möjlighet att påverka sin arbetssituation
och utvecklas efter sina förutsättningar, att känna gemenskap
med arbetskamrater och ta ansvar för sina egna och andras
arbetsförhållanden bidrar detta till en god arbetsmiljö.


När det gäller skolans arbetsmiljö vill utskottet hänvisa till
att arbetsmiljölagen ändrades genom det av riksdagen godkända
betänkandet från utbildningsutskottet (prop. 1989/90:61, bet.
UbU28, rskr. 240) angående elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet.
Lagen -- som trädde i kraft den 1 juli 1990 -- innebär ett ökat
inflytande och medansvar för eleverna i skolans hela verksamhet.
Riksdagen omfattade åsikten att elevmedverkan i
arbetsmiljöarbetet är av sådan betydelse att bl.a. frågor om
planering och genomförande av elevskyddsombudens utbildning --
-- -- bör tas upp i skolans ordinarie samverkansorgan och få en
för verksamheten tillfredsställande lösning enligt intentionerna
bakom regeringens förslag om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet.
Vidare utgick man från att myndigheterna inom skolväsendet och
högskolan inom ramen för sin allmänna tillsyn av verksamheten
kommer att följa upp elevernas och de studerandes reella
möjligheter att medverka i arbetsmiljöarbetet.


Utskottet kan också informera om att det i
arbetsmiljöinstitutets regi tagits fram ett material
"Lärarhandledning i arbetsmiljö", som kan användas inom olika
samhällsorienterande ämnen. Det nyligen färdigställda materialet
för grundskolan har bl.a. syftet att förbereda eleverna för
deras kommande yrkesverksamma liv. Även det praktiska
arbetsmiljöarbetet inom skolan berörs emellertid.


I likhet med utbildningsutskottet förutsätter
arbetsmarknadsutskottet att myndigheterna inom skolväsendet
följer upp elevernas reella möjligheter att medverka i
arbetsmiljöarbetet. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att motion A493 i berörda delar inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.


Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (båda v) begär i motion
A247 att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att utfärda bättre
anpassade föreskrifter för tandvårdspersonal vad gäller
användningen av amalgam. Enligt forskningen löper
tandvårdspersonal en potentiell förgiftningsrisk. Forskare som
slagit larm om miljöriskerna har dock ofta mötts av
likgiltighet.


Utskottet vill hänvisa till att sedan ett par år tillbaka
föreligger arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med
kvicksilver och amalgam inom tandvården (AFS 1989:7). I de
allmänna råden informeras om hälsoeffekter av kvicksilver och om
arbetsmiljölagens bestämmelser att arbetsgivare skall se till
att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden under vilka
arbetet bedrivs samt upplyses om de risker som kan vara
förbundna med arbetet m.m. Därefter följer råd i olika avseenden
vad gäller tandvårdsarbetets olika moment samt hantering av
kvicksilverhaltigt avfall.


Inom kort kommer arbetarskyddsstyrelsens inventering av
tandvårdspersonalens totala arbetsmiljösituation att avslutas.
Projektet skall resultera i en ergonomihandbok med
åtgärdsförslag för tandvården. Enligt statistik från
ISA-systemet är den överväldigande delen av arbetssjukdomarna i
tandvården under perioden 1985--1989 orsakad av
belastningsskador.


Utskottet gör samma bedömning som tidigare att olämplig
hantering av amalgam kan medföra hälsorisker. I avvaktan på att
de nya material som skall ersätta amalgam blir utredda
förutsätter utskottet liksom föregående år att en
tillfredsställande arbetsmiljö kan uppnås genom att
arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver
och amalgam inom tandvården följs. Med hänvisning till
arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och de allmänna råden
samt till vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet motion
A247.


I motion A203 begär Claes Roxbergh m.fl. (mp) en skärpt lag
för att minska riskerna för asbestos och silikos.
Miljöpartiet de gröna anser att myndigheterna inte gör
erforderliga insatser för att minska asbestos och silikos.


Utskottet behandlade frågan om asbestos och silikos i sitt
betänkande 1990/91:AU8 för ett halvår sedan. Utskottet vill
hänvisa till detta betänkande där det lämnas en beskrivning av
nu gällande föreskrifter om användning av kvarts -- som kan leda
till silikos (stendammlunga). En ändring av dessa bestämmelser
(AFS 1990:2) har nyligen utfärdats med föreskrift att
arbetsgivaren -- så snart läkarundersökningsresultat är kända --
skall meddela dessa till yrkesinspektionen (och ej som tidigare
till arbetarskyddsstyrelsen) samt till berörda arbetstagare.
Denna ändring i föreskrifterna hänger samman med att
yrkesinspektionen behöver dessa uppgifter för sin fortsatta
kontroll av arbetsplatsen i fråga medan arbetarskyddsstyrelsen
inte kunnat dokumentera någon användning, t.ex. för forskning,
av det centrala registret. De uppgifter som nu kommer att samlas
i de olika yrkesinspektionsdistrikten skall vid behov kunna
sammanställas på nationell nivå.


I fråga om asbest och asbesthaltigt material (AFS 1986:2, AFS
1986:22, omtryckt AFS 1990:4 med motsvarande ändring i fråga om
läkarundersökningsresultat som redovisats för kvarts) är
huvudregeln ett principiellt förbud mot användning. Skall sådant
material ändå användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje
särskilt fall tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet har
inhämtat att behov har uppstått att ändra föreskrifterna om
asbest, bl.a. på ett sådant sätt att kraven konkretiseras. Någon
ändring av kravnivån är inte aktuell. Arbetarskyddsstyrelsens
planering innebär att de nya föreskrifterna kan utfärdas år
1992.


Med hänvisning till vad som anförts i fråga om myndigheternas
arbete med berörda frågor avstyrker utskottet motion A203.


I motion A43 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i
Vårgårda (båda c) tas frågor om elöverkänslighet upp.
Motionärerna begär att regeringen ges i uppdrag att intensifiera
forskningen på området samt att lämplig instans får i uppdrag
att utfärda föreskrifter eller allmänna råd om elöverkänslighet.


Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande olösta
frågor kring elöverkänslighet. För att få ökad kunskap om
forskningsläget inbjöds ett antal experter, forskare och andra
berörda till en hearing på Rosenbad i april månad 1991.
Hälsoeffekter, forskningsresultat m.m. redovisades vid detta
tillfälle. Arbetsmarknadsministerns avslutande sammanfattning
innebar att hon såg forskningen som en viktig del men att man
också måste ta symptomen på allvar i väntan på att forskningen
skall finna de relevanta sambanden. Arbetsmarknadsministern
hänvisade vidare till att de föreslagna ändringarna i
arbetsmiljölagen ger en grund för hur man skall hantera de
arbetsorganisatoriska frågorna på arbetsplatserna.


Med hänvisning till att såväl arbetsmiljöinstitutet som andra
forskningsorgan bedriver forskning på detta område, att
arbetarskyddsstyrelsen har uppmärksamheten riktad på problemet
och att arbetsmarknadsministern aviserade ett nytt seminarium om
dessa frågor inom ett år -- då ytterligare kunskap väntas
föreligga -- anser utskottet att motion A43 inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.


Maggi Mikaelsson (v) anför i motion A225 att
lokhytter och förarhytter måste klassificeras som
arbetslokal för att arbetsmiljölagen skall kunna tillämpas.
Bakgrunden är bl.a. de stora temperaturvariationerna vid
förarplatsen.


Arbetsmiljölagen gäller alla arbetstagare med vissa
inskränkningar som anges i lagen. Enligt 2 kap. 3 §
arbetsmiljölagen skall arbetslokal vara så utformad och inredd
att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt. I
arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 88 (reviderade i maj
1978) finns anvisningar för arbetslokaler m.m. (enligt
arbetarskyddsstyrelsens planering skall dessa anvisningar
omarbetas under år 1992). Som motionären redovisar räknas
emellertid inte en förarhytt som arbetslokal. I alla övriga
avseenden, t.ex. i fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet, gäller
dock arbetsmiljölagen även för de i motionen berörda
arbetstagarna.


Enligt vad utskottet har inhämtat kommer det av motionären
nämnda problemet med temperaturvariationerna i loken att minska
dels därför att alla nya fordon är utrustade med
klimatanläggning, dels därför att de äldre loken inom en
fem--tioårsperiod kan väntas vara ombyggda. 40 % av loken är för
närvarande utrustade med klimatanläggning. Beträffande
temperaturen i bilhytter vill utskottet erinra om
arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd 1989:10 "Värme i
bilhytter". Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion A225.


Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion A271 att riksdagen
uppdrar åt regeringen att utföra en analys av ensamarbetets
problem. Särskilt är detta ett problem inom hemtjänst,
jordbruk och viss administration enligt motionärerna.


Utskottet har ingående behandlat frågan om ensamarbete i sitt
betänkande 1990/91:AU8 för ett halvår sedan. Utskottet
redovisade särskilt hemtjänsten och jordbruket i detta
sammanhang. Det bör här tilläggas att arbetarskyddsstyrelsen nu
har utfärdat nya föreskrifter (AFS 1990:18) om omvårdnadsarbete
i enskilt hem. Bl.a. föreskrivs följande: "När arbetet innebär
påtaglig risk för att arbetstagare utsätts för våld, hot eller
andra starkt psykiskt påfrestande förhållanden får arbetet inte
utföras som ensamarbete." Utskottet vill vidare peka på att de
föreslagna ändringarna i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen har
betydelse för dessa frågor. Enligt den föreslagna lagtexten --
vilken behandlats ovan -- skall det eftersträvas att arbetet ger
möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt
sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.


Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion
A271 i denna del inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd.


I motion A751 begär Magnus Persson och Leo Persson (båda s) en
översyn av arbetsmiljölagen i syfte att undanröja de besvär i
arbetsmiljön som motorsågar och röjsågar medför.
Motionärerna föreslår att arbetarskyddsstyrelsen aktivt
medverkar till att styra användningen av motorsågsbränslen till
en mindre hälsovådlig bensin. I motionen redovisas att
skogsarbetare får besvär på grund av inandning av avgaser.


Utskottet vill redovisa att arbetarskyddsstyrelsen nyligen
utfärdat föreskrifter (AFS 1990:7) på området. Det föreskrivs i
13 § att den som arbetar med motorkedjesåg skall skyddas mot
olja, avgaser, buller m.m. I de allmänna råden om tillämpning av
sagda föreskrifter pekas på att risker för ohälsa eller
olycksfall motverkas genom lämpligt produktval. Enligt råden är
det "viktigt att man här väljer bränslen vilkas avgaser har så
liten skadlig inverkan på sågföraren som möjligt". Vidare berörs
i råden bortledande av gaserna samt användning inomhus.
Därutöver har utskottet inhämtat att ett mindre hälsovådligt --
men något dyrare -- bränsle finns tillgängligt över praktiskt
taget hela landet. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att motion A751 inte bör påkalla någon riksdagens
åtgärd.


Företagshälsovården


Propositionen


Företagshälsovårdens mål och arbetsuppgifter m.m.


I propositionen redovisas 1986 års företagshälsovårdsreform
(prop. 1984/85:89, SoU13, rskr. 172) och utvecklingen på
företagshälsovårdsområdet därefter. Det nya bidragssystem som
infördes den 1 januari 1986 hade som syfte att stimulera till
förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra anslutningen av de
små och medelstora företagen. Riksdagsbeslutet innebar en
fortsatt utbyggnad på frivillig väg.


I den nu föreliggande propositionen beskrivs att begreppet
arbetsmiljö med tiden fått ett vidgat innehåll samt att
företagshälsovårdens uppgift är att arbeta med en helhetssyn på
förhållandena på arbetsplatsen.


Enligt propositionen har företagshälsovården i många fall
tagit på sig alltför mycket av en vårdande och individuellt
problemlösande roll. Den bör få en tyngdpunktsförskjutning från
efterhjälpande till förebyggande, från individinriktade till
grupp- och organisationsinriktade insatser, anförs det.
Härvidlag är uppföljning och analys av sjukfrånvaro,
arbetsskador, personalomsättning m.m. viktiga inslag liksom även
medverkan i förändringsarbetet på arbetsplatserna. Allmänna
sjukvårdande, behandlande uppgifter ingår i princip inte i
företagshälsovårdens uppgifter. Trycket på företagshälsovården
att tillhandahålla sjukvård är dock fortfarande stort. Signaler
på ohälsa bör företagshälsovården fånga upp i ett tidigare
skede, innan det har uppstått ett behov av  sjukvård.


Det är enligt arbetsmarknadsministern viktigt att det inom
företagshälsovården finns en nära koppling mellan
rehabiliterings- och arbetsmiljöinriktade åtgärder (se även
prop. 1990/91:141). Metodiken inom rehabiliteringsarbetet kan
emellertid behöva utvecklas. Företagshälsovården har enligt
arbetsmarknadsministerns mening speciella förutsättningar att
medverka i den yrkesinriktade rehabiliteringen -- dvs. åtgärder
inom arbetsorganisation, arbetsinnehåll, omplacering m.m. Den
rent medicinska rehabiliteringen åvilar den allmänna sjukvården,
och den sociala rehabiliteringen i första hand kommunernas
socialtjänst.


Vissa områden bör få ökad tyngd i
företagshälsovårdsutbildningen, t.ex. psykosociala frågor,
arbetsorganisation, kunskaper om kvinnornas arbetsmiljö och
rehabiliteringsmetodik.


Företagshälsovårdens utbyggnad


Enligt arbetsmarknadsministerns bedömning bör den fortsatta
utbyggnaden av företagshälsovården ske på frivillig väg genom
avtal mellan arbetsmarknadens parter och inte genom lagstiftning
(prop. avsnitt 4.6). Framför allt är det de små företagen med
färre än 20 anställda som i dag står utanför
företagshälsovården. För att stimulera till ökad anslutning av
små företag föreslås i det följande vissa förändringar i
bidragssystemet. Vad gäller utbyggnaden av företagshälsovården
anser regeringen att riksdagen bör beredas tillfälle att ta del
av vad som anförts.


Villkor för bidrag


I propositionen föreslås att villkoren för bidrag (prop.
avsnitt 4.7) till företagshälsovården renodlas och skall gälla
lika för all företagshälsovård. De innebär att
företagshälsovården
är en rådgivande expertresurs för hela arbetsstället
arbetar förebyggande och medverkar i anpassnings- och
rehabiliteringsarbetet på arbetsstället
aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet
samverkar med samhällets olika organ
styrs av ett organ med partsrepresentation
har en väl definierad ledningsfunktion
årligen upprättar en verksamhetsplan och
verksamhetsberättelse som överlämnas till yrkesinspektionen för
kännedom
drivs med för ändamålet utbildad personal.


Enligt propositionen bör den närmare utformningen av
verksamheten, som t.ex. dimensionering, styr- och
organisationsform, sammansättning av personal etc., vara en
uppgift för de lokala parterna.


Vidare föreslås att patientavgift inte skall tas ut inom
företagshälsovården med hänsyn till att en sådan kan ge
legitimitet åt sjukvårdande och behandlande verksamhet.


Bidragssystemet


Beträffande bidragssystemet (prop. avsnitt 4.8) föreslås att
grundbidraget kvarstår som en bas och omprövas varje år (för
innevarande år uppgår bidraget till 276 kr. per ansluten
anställd)
småföretagstillägget höjs till samma belopp som grundbidraget,
och gränsen för det antal anställda som småföretagstillägget
skall utgå för sänks från 50 till 20 anställda
nyanslutningstillägget utgår med två grundbidrag per anställd
under en tid av två år för varje företag som första gången
ansluter sig till företagshälsovård.


De föreslagna förändringarna ryms inom gällande ekonomiska
ramar för företagshälsovården. Bidragen till företagshälsovård
finansieras sedan företagshälsovårdsreformen år 1986 via
arbetarskyddsavgiften som uppgår till 0,35 % av
avgiftsunderlaget.


Övriga frågor


Vidare föreslås (prop. avsnitt 4.9) att den särskilda
förordning som reglerar bidraget till företagshälsovård för
vissa anställda inom byggbranschen skall upphöra att gälla i och
med utgången av år 1993.


Arbetsmarknadens parter har bildat ett centralt organ för
samverkan och utveckling av företagshälsovården. Som bidrag till
basfinansiering av detta organ bör enligt propositionen (avsnitt
4.10) ett belopp motsvarande högst 1 % av de medel som årligen
avsätts till företagshälsovården utgå.


I propositionen begärs riksdagens godkännande beträffande
förslagen om villkor för bidrag till företagshälsovården (prop.
avsnitten 4.7--4.10).


Tidpunkt för genomförande återfinns i propositionens avsnitt
4.11. De förordade ändringarna i bidragssystemet avses träda i
kraft den 1 januari 1992. Möjligheten att ta ut patientavgift
avses upphöra den 1 januari 1993. Den särskilda förordningen för
Bygghälsan (prop. avsnitt 4.9) avses upphöra den 1 januari 1994.


Utskottet


Företagshälsovårdens mål, arbetsuppgifter och personal


Tre motioner tar upp frågan om företagshälsovårdens
inriktning på förebyggande vård--sjukvård.


Sonja Rembo m.fl. (m) framhåller i motion A265 från den
allmänna motionstiden att inga hinder bör föreligga för
företagshälsovården att ge sjukvård. Enligt motionärerna är
sjukvård en viktig informationskälla till vilka problem som
förekommer inom företaget. Utan sjukvårdsanknytningen mister
läkarna dessutom sin professionella kompetens.
Företagshälsovården måste även känna ansvar för det förebyggande
arbetsmiljöarbetet.


Med anledning av propositionen återkommer samma motionärer i
motion A40 och vidareutvecklar sina åsikter. Det anförs att
flertalet av de anställda ser på företagshälsovården på ett
annat sätt än regeringen vad gäller tillhandahållande av
sjukvård. Motionärerna menar att propositionen betyder att
företagshälsovården i framtiden bemannas med personal som inte
kan ge vård. Förebyggande arbetsmiljöarbete och
sjukvårdsarbete måste gå hand i hand enligt motionen.
Företagsläkaren skall kunna vara husläkare för de anställda.


I motion A42 instämmer Elver Jonsson m.fl. (fp) med
propositionen att företagshälsovården i dag på sina håll ägnar
för mycket tid åt sjukvårdande insatser. Det förebyggande
arbetet förutsätter dock enligt motionärerna att sjukvård kan
ges i de fall sjukdomarna har samband med brister i
arbetsmiljön. En förändring förutsätter också att primärvården
blir mer tillgänglig. Motionärerna aktualiserar i detta
sammanhang sitt krav om husläkare, som förutsätts medföra större
tillgänglighet inom vården.


Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att
arbetsmiljön förbättras, att antalet arbetsskador kan minskas
och att samhällets totala kostnader för hälso- och sjukvård
minskar. En förutsättning för att uppnå dessa syften är att
företagshälsovården koncentrerar sina  resurser på i första hand
förebyggande verksamhet, såväl generellt som för den enskilde.
Utskottet har förståelse för argumentet att den sjukvårdande
verksamheten inom företagshälsovården kan ge viktig information
om hälsoproblem i arbetsmiljön. Till skillnad från motion A42
anser dock utskottet att företagshälsovården måste fånga upp
arbetsmiljörisker i ett tidigare skede än vid akut sjukdom.
Detta kräver kontinuerlig kontakt med arbetsplatserna,
anställda, arbetsledning m.m. Utskottet har inte övertygats av
motion A265 att läkare inom företagshälsovården inte skulle
bibehålla sin kompetens vid en ökad koncentration till
förebyggande insatser. Enligt utskottets sätt att se kan en
sådan koncentration bidra till större skärpa i
kunskapsuppbyggnaden i fråga om det förebyggande arbetet.
Bemanningsstrukturen är -- som nämns i propositionen -- de
berörda parternas sak att förhandla om. Vad gäller
tillgängligheten av primärvården vill utskottet framhålla att
det förnyelsearbete som nu pågår syftar till att öka valfrihet,
tillgänglighet och kontinuitet i vården. Utskottet vill tillägga
att inom företagshälsovårdens medverkan vid den yrkesmässiga
rehabiliteringen även viss sjukvårdsbehandling kan ingå.


Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
A40 (m), A42 (fp) och A265 (m) i berörda delar.


Vänsterpartiet tar i motion A41 upp olika frågor om
företagshälsovårdens personal. Enligt vänsterpartiet måste
företagshälsovården förutom läkare och sjuksköterskor också ha
tillgång till sjukgymnaster och skyddsingenjörer. Det är vidare
viktigt att de arbetande kan känna förtroende för
företagshälsans personal. Bl.a. skall de anställda ibland kunna
svara på känsliga frågor om missbruk och hemförhållanden.
Motionärerna anser därför att en facklig organisation skall
kunna lägga in veto vid nyanställning inom företagshälsovården.
Vänsterpartiet framhåller också att företagshälsovårdens
personal bör stå oberoende av de anslutna företagen och föreslår
därför att landstingen respektive de landstingsfria kommunerna
övertar ansvaret för företagshälsovården.


Även utskottet finner det väsentligt att företagshälsovården
har kompetens inom alla de områden som får betydelse i och med
den nu föreslagna inriktningen av arbetsmiljöarbetet och
rehabiliteringen. Som nämns i propositionen är antalet sökande
till vidareutbildning i företagshälsovård för bl.a.
företagssjukgymnaster större än tillgången på
utbildningsplatser. Det kan således finnas anledning att öka
vidareutbildningen för särskilda yrkeskategorier inom
företagshälsovården. Angående facklig organisations möjlighet
att inlägga veto vid nyanställning inom företagshälsovården
föreligger det inga hinder för parterna att komma överens om en
sådan ordning. I de rekommendationer som är knutna till
arbetsmiljöavtalet för SAF, LO och PTK uttalas exempelvis att
innan tjänst som företagsläkare eller skyddsingenjör tillsätts i
företagshälsovårdscentralen skall företagshälsovårdskommittén ha
tillstyrkt valet. (De anställdas representanter har majoritet i
kommittén enligt samma rekommendationer.) Utskottet är av en
annan mening än motionärerna när det gäller frågan om huvudman
för företagshälsovården. En positiv samverkan mellan
företagshälsovård och den landstingsanknutna hälso- och
sjukvården är emellertid angelägen.


Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A41
(v) i berörda delar.


Elver Jonson m.fl. (fp) tar i motion A42 upp vissa
utbildningsfrågor i företagshälsovården. Det finns enligt
motionärerna behov av alternativ till arbetsmiljöinstitutets
grundutbildning och ökad flexibilitet i utbildningssystemet.
Motionärerna förordar ett system med fristående kursveckor, som
kan sökas separat. Varje institution som önskar ordna en
kursvecka begär godkännande av sin kurs och får ersättning av
statsmedel om kursen får tillräckligt antal sökande.


Som anförs i motion A42 är arbetsmiljöinstitutet huvudsaklig
anordnare för utbildning av företagshälsovårdspersonal. I prop.
1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning framhöll
det föredragande statsrådet vikten av att företagshälsovården är
tillräckligt flexibel för att kunna möta de snabba
strukturförändringarna i arbetslivet samt anpassa
personalsammansättning och arbetsuppgifter därefter. I
betänkandet Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42) --
resultatet av översynen av 1986 års företagshälsovårdsreform --
redogörs för företagshälsovårdsutbildningen.
Arbetsmiljöinstitutets utbildning bedrivs främst i institutets
lokaler i Solna och Umeå. Därutöver bedrivs viss utbildning i
Stockholm, Lund och Jönköping. Utbildningen är jämförbar med
högskoleutbildning och de studerande får tillgodoräkna sig poäng
enligt avtal mellan institutet och högskoleinstitutionen. Enligt
översynsgruppens uppfattning kan arbetsmiljöinstitutet inte stå
som ensam utbildningsanordnare för att kunna tillgodose de
skiftande behoven av utbildning och kompetensutveckling. Den
praktiskt och verksamhetsinriktade utbildningen kan enligt
översynsgruppen arrangeras av andra intressenter.


Utskottet har noterat att arbetsmarknadsministern ämnar ta upp
frågan om en central, övergripande referensgrupp för
utbildningsfrågor vid arbetsmiljöinstitutet. Enligt utskottets
uppfattning är det naturligt att frågan om utbildningsanordnare
m.m. tas upp i detta sammanhang. Med hänvisning till det anförda
anser utskottet att motion A42 (fp) i berörd del inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.


Företagshälsovårdens utbyggnad


I två motioner behandlas grunderna för den fortsatta
utbyggnaden av företagshälsovården.


Folkpartiet liberalerna vänder sig i kommittémotion A493 mot
tanken att påskynda utbyggnaden av företagshälsovården genom ett
lagfäst obligatorium. Bl.a. ser motionärerna problem med att
centralt definiera den önskvärda omfattningen av
företagshälsovården när behovet skiftar mellan olika företag och
arbetsplatser. För att öka anslutningen förordas flexiblare
lösningar inom företagshälsovården.


Vänsterpartiet menar i motion A41 att vi har kommit så långt
vi kan på frivillig väg. Nu återstår endast lagstiftning för att
få de ointresserade arbetsgivarna att organisera
företagshälsovård. Vänsterpartiet föreslår att regeringen får i
uppdrag att utforma en sådan lagstiftning.


Utskottet vill erinra om att ca 80 % av de anställda i dag har
tillgång till företagshälsovård. Främst är det de små företagen
som står utanför. Utskottet anser det viktigt att utbyggnaden
fortsätter -- inte minst med hänsyn till arbetsgivarnas ökade
ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering. Enligt propositionen
finns det emellertid även från företagshälsovårdens sida viss
tveksamhet att ansluta småföretagen, eftersom dessa drar
jämförelsevis stora resurser. En lagreglering kan dock inte vara
rätt väg att gå, enligt utskottets uppfattning, om staten inte
samtidigt lagstiftar om tillhandahållande av företagshälsovård.
Vidare skulle en lagstiftning minska parternas intresse och
engagemang. Mot denna bakgrund anser utskottet att utbyggnaden
av företagshälsovården även i framtiden skall ske på frivillig
grund. Företagshälsovården måste därvid anpassa sin tjänster så
att även de små företagen inser värdet av en anslutning.
Folkpartiets motion A493 ligger därvid i linje med den av
utskottet förordade politiken. Förbättrade bidragsmöjligheter
för de små företagen har också betydelse i sammanhanget.
Utskottet avvisar vänsterpartiets uppfattning att det inte
skulle gå att motivera även de mindre företagen att ansluta sig.


Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna A41 (v) och
A493 (fp) i ovan redovisade delar inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. Det framgår vidare av det anförda att
propositionens framställning om företagshälsovårdens utbyggnad
(avsnitt 4.6) av utskottet lämnas utan erinran. Propositionen i
denna del bör därmed av riksdagen kunna läggas till
handlingarna.


Villkor för bidrag


De i propositionen föreslagna villkoren för bidrag till
företagshälsovården redovisas ovan. Bidragsvillkoren kommer att
behandlas av utskottet först vad gäller de grundläggande
villkoren (prop. avsnitt 4.7.1) och därefter vad gäller
patientavgift (prop. avsnitt 4.7.2).


Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion A40 den
nuvarande konstruktionen med statsbidragsfinansierad
företagshälsovård till förmån för ett helt annat system.  Enligt
moderata samlingspartiet bör företagshälsovården ha möjlighet
att inom ramen för en allmän sjukvårdsförsäkring ge sjukvård,
förebyggande vård och rehabilitering. Motionärerna yrkar därför
avslag på regeringens förslag om grundläggande villkor för
statsbidrag till företagshälsovården.


Utskottet ansluter sig till propositionens förslag till
grundläggande villkor och anser att dessa villkor skall gälla
lika för all företagshälsovård. De angivna villkoren bör inte
vara något hinder för en anpassning av verksamheten till de
lokala förutsättningarna och behoven. Den närmare utformningen
av verksamheten bör allt framgent vara en uppgift för de lokala
parterna. Vad utskottet anfört innebär att utskottet avstyrker
motion A40 (m) i aktuell del och föreslår att riksdagen
godkänner propositionen i motsvarande del.


Tre motioner behandlar frågan om patientavgift inom
företagshälsovården.


I motion A40 avvisar moderata samlingspartiet propositionens
förslag på denna punkt och anför att det bör stå de
företagshälsovårdsanslutna företagen fritt att besluta huruvida
de vill svara för patientavgifterna eller låta patienterna
betala vid varje besök.


Folkpartiet liberalerna anför i motion A42 att frågan om
avskaffande av patientavgiften bör anstå tills
företagshälsovården omorienterats mot förebyggande vård. Ett
slopande av patientavgiften nu kan medföra att trycket på
företagshälsovården att ge sjukvård ytterligare ökar.


Även i motion A44 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson
(båda c) framhålls att andelen sjukvård snarare kommer att öka
än minska om möjligheten att ta ut patientavgift slopas.
Regeringens förslag bör därför avslås av riksdagen.


Utskottet anser i likhet med propositionen att möjligheten att
ta ut patientavgift kan ge legitimitet åt sådan sjukvårdande och
behandlande verksamhet som nu bör minska enligt den förordade
omorienteringen mot förebyggande verksamhet. Utskottet kan
förstå de motionärer som befarar ett ökat tryck mot
företagshälsovården att tillhandahålla mer sjukvård på grund av
att det relativa priset har minskat. Emellertid anser utskottet
att dessa farhågor kan och bör bemötas med mer information. Med
hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna A40 (m), A42
(fp) och A44 (c) i aktuella delar samt tillstyrks regeringens
förslag beträffande slopande av patientavgift inom
företagshälsovården.


Bidragssystemet


Moderata samlingspartiet framför i motion A265 uppfattningen
att systemet med statsbidrag till företagshälsovården bör
slopas från och med den 1 januari 1992. Detta innebär att
arbetarskyddsavgiften kan sänkas från 0,35 till 0,16
procentenheter. Moderata samlingspartiet förutsätter att den
minskade kostnadsbelastningen som arbetsgivaren får genom denna
sänkning kommer företagshälsovården till del. I ett sådant
system kommer arbetstagarna att sätta ökad press på
arbetsgivarna att ordna god företagshälsovård.


Enligt utskottets uppfattning är de av regeringen föreslagna
förändringarna i bidragssystemet ett lämpligt sätt att
vidareutveckla 1986 års företagshälsovårdssystem och stimulera
en större andel av de små företagen att ansluta sig till
företagshälsovård. Moderata samlingspartiets argument har inte
övertygat utskottet att de uppställda målen skulle kunna nås med
ett annat finansieringssystem. Därmed avstyrks motion A265 i
aktuella delar.


Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag
till bidragsstruktur med grundbidrag, små företagstillägg och
nyanslutningstillägg.


Övriga frågor


I motion A40 av Sonja Rembo m.fl. (m) avvisas regeringens
förslag om finansiering av ett centralt organ för samverkan
och utveckling av företagshälsovården med ett belopp motsvarande
en procent av statsbidragsmedlen för företagshälsovården. Detta
ställningstagande följer av att motionärerna avvisar
statsbidragssystemet i sig. Om behov finns av ett centralt organ
bör företagshälsovårdsenheterna själva finansiera detta, anförs
det.


Även Elver Jonsson m.fl. (fp) finner i motion A42 att
basfinansieringen av det centrala organet bör ske på annat sätt
än via allmänna medel.


Utskottet har noterat att bl.a. arbetsgruppen för översyn av
företagshälsovården har efterlyst ett partsövergripande organ,
som kan svara för hela branschen. Utskottet ser för sin del
positivt på uppbyggnaden av ett centralt organ som kan främja
samråd och erfarenhetsutbyte mellan avtalsområdena, ta initiativ
till forskning, bedriva övergripande marknadsföring av
företagshälsovård m.m. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag till basfinansiering av organet med högst 1 % av de
medel som årligen avsätts för stöd till företagshälsovården.
Motionerna A40 (m) och A42 (fp) avstyrks i motsvarande delar.


Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens förslag om
villkor för bidrag till företagshälsovården (prop. avsnitten 4.7
-- 4.10) är ett led i utvecklingen av en ytterligare spridd och
ändamålsenlig företagshälsovård. I den mån regeringens förslag
inte behandlats ovan föreslår utskottet att riksdagen godkänner
vad som i propositionen föreslagits om villkor för bidrag till
företagshälsovården i återstående delar.


Arbetarskyddsverkets roll


Vid genomförande av de tidigare nämnda förslagen kommer
arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens tillsynsuppgifter
att utvidgas och förändras enligt propositionen.
Arbetsmarknadsministern anser i likhet med RRV och
arbetsmiljökommissionen att yrkesinspektionens roll måste
renodlas vad gäller den kontrollerande verksamheten. I detta
syfte aviseras en ny instruktion för arbetarskyddsverket. Vidare
bör yrkesinspektionen spela en betydligt mer aktiv roll när det
gäller att anmäla och utreda överträdelser av
arbetsmiljölagstiftningen. Beträffande sambandet mellan
arbetsmiljön och den yttre miljön bör möjligheterna till ökad
samverkan mellan myndigheterna på dessa områden, bl.a.
länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och
hälsoskyddsnämnderna undersökas.


Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i motion A265 ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om konsekvensbeskrivningar av de tillämpningsbestämmelser
som utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen. Motionärerna anför
att myndigheternas normgivning tenderat att bli alltför
rikhaltig.


Ett likartat yrkande har behandlats av utskottet i dess
betänkande 1990/91:AU8. Utskottet vidhåller den uppfattning som
då redovisades. Utskottet hänvisade till att
arbetarskyddsstyrelsen i likhet med andra myndigheter är skyldig
enligt den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347) att utreda
tänkbara kostnadsmässiga konsekvenser av planerade föreskrifter.
Önskemålet om konsekvensbeskrivningar kan därmed i rimlig mån
anses vara tillgodosett. Därutöver vill utskottet tillägga att
arbetsmiljölagen är en s.k. ramlag och att statsmakterna har
förutsatt att lagen skall kompletteras med
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion A265 i nu redovisad del.


Yrkesinspektionens kontrollerande funktion tas upp i två
motioner.


Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A265 att tyngdpunkten i
yrkesinspektionens arbete bör ligga på inspektionsverksamhet.
Den kunskapsförmedlande rollen måste dock kunna integreras med
den kontrollerande. För att den eftersträvade systemtillsynen
skall kunna lyckas krävs kunskap och utbildning hos
inspektörerna.


Också i motion A41 av vänsterpartiet framhålls att
arbetarskyddsverket måste betona den kontrollerande
verksamheten. Arbetarskyddsverket har anpassat sig till en
alltför försiktig strategi gentemot arbetsgivarna, och de
föreskrifter som utfärdas är alltför vaga till sin karaktär.
Föreskrifterna bör ändras på ett sådant sätt att arbetsgivarnas
skyldigheter klart framgår. Användandet av
inspektionsmeddelanden har varit ett enkelt sätt för
yrkesinspektörerna att slippa lämna förelägganden eller förbud.
Ett sådant meddelande har emellertid inga rättsliga effekter.
Motionärerna anser att arbetarskyddsverket och dess tjänstemän
måste vara konsekventa och ställa hårdare krav i sina kontakter
med företagen. Bl.a. måste det stå klart att det inte är
yrkesinspektörernas uppgift att slå vakt om jobben, ge råd eller
sprida information. Andra organ sköter dessa uppgifter.
Arbetarskyddsverkets kontrollerande uppgift bör klart framgå av
arbetsordning och instruktion. Bl.a. bör instruktionen innebära
att det yttersta ansvaret för kontrollen av arbetsgivarnas
handlingsplaner på arbetsmiljöområdet finns hos
yrkesinspektionen. Kontrollen bör skötas av en utomstående för
att kunna vara tillräckligt effektiv enligt motionärerna.


RRV har i sin rapport Kontroll och rådgivning,
yrkesinspektionens dubbla roller (1990-11-27) pekat på
yrkesinspektionens rollkonflikt mellan kontroll och rådgivning
och orsakerna bakom rollkonflikten. Bl.a. beskrivs hur den
rådgivande rollen medför att inspektörens förutsättningar att
använda sanktioner försämras. RRV föreslår för sin del att
inspektionsverksamheten renodlas och att företagshälsovården får
ta över en betydande del av yrkesinspektionens nuvarande
rådgivning.


Med hänsyn till yrkesinspektionens nya uppgifter enligt
propositionen utgår utskottet från att den aviserade
instruktionen kommer att spegla de nya förutsättningarna och
omorienteringen mot en mer renodlad inspektionsroll. Enligt
utskottets uppfattning ger den förestående omdaningen av
företagshälsovården möjligheter till mer rådgivningsverksamhet
inom företagshälsovårdens ram. Skyddsombudens respektive
yrkesinspektionens ansvar samt uppföljningen av att
arbetsgivarna uppfyller sina skyldigheter, t.ex. upprättar en
handlingsplan, har utskottet behandlat tidigare i avsnittet om
arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet. Enligt utskottets
uppfattning har lagen skärpts väsentligt på denna punkt. Det kan
erinras om att de nya reglerna innebär att för det fall ett
skyddsombud inte får sin begäran till arbetsgivaren beaktad inom
skälig tid, kan skyddsombudet vända sig till yrkesinspektionen
angående prövning av föreläggande eller förbud.


Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att de
behandlade motionerna A41 (v) och A265 (m) i berörda delar inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.


Vänsterpartiet tar vidare i motion A41 upp vissa särskilda
frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet. Tvister om hur
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall tolkas kan även
fortsättningsvis föras till arbetarskyddsstyrelsen, enligt
motionärerna. Dock bör besluten vara prejudicerande och utformas
på ett sådant sätt att de underlättar tillämpningen i framtiden.
Vidare tar motionärerna avstånd från att arbetarskyddsstyrelsen
i sitt föreskriftsarbete använder sig av en sorts
"cost-benefit-kalkyl". Människors hälsa kan inte värderas  i
pengar enligt motionärerna, som menar att om åtgärder kan
vidtas, så skall de vidtas. Slutligen framhåller motionärerna
att inspektörerna bör finnas tillgängliga för kontakter även på
obekväma arbetstider.


Angående arbetarskyddsstyrelsens rutiner har utskottet
inhämtat följande. I sådana fall när yrkesinspektionens beslut
om föreläggande eller förbud har överklagats till
arbetarskyddsstyrelsen och styrelsen fattar beslut med anledning
därav sänds besluten regelmässigt ut till samtliga
yrkesinspektionsdistrikt. Styrelsebesluten fungerar
uppenbarligen till ledning för kommande ärenden på samma område,
eftersom likartade överklagningsärenden knappast återkommer till
styrelsen.


Utskottet vill vidare erinra om att arbetarskyddsstyrelsens
föreskriftsarbete vad gäller gränsvärden utförligt
redovisats i utskottets betänkande 1989/90:AU8. Med anledning av
motioner uttalade utskottet bl.a. följande.


Enligt utskottets uppfattning motsvarar gränsvärdessystemet de
allmänna krav som bör ställas för att så långt som möjligt
begränsa expositionen för ämnen som kan framkalla ohälsa. Med
hänsyn till att ogynnsamma effekter kan uppstå inom alla
arbetsområden konstaterar utskottet att det ofta gäller att
nedbringa dessa effekter utan att hindra verksamheten mer än
nödvändigt. -- -- -- Utskottet förutsätter -- i likhet med vad
som framförts av socialutskottet i bl.a. SoU 1987/88:9 -- att
arbetarskyddsstyrelsen fastställer de hygieniska gränsvärdena på
en så låg nivå som möjligt, så att betryggande marginal uppnås
till den nivå där oacceptabla skadeeffekter kan uppstå.


Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga.


Yrkesinspektörernas tjänstgöring på obekväm arbetstid är
enligt utskottet en arbetsledningsfråga som bör kunna lösas inom
yrkesinspektionens ram. Vad gäller ständig jourtjänst har
tidigare beräkningar visat att detta skulle ställa sig alltför
kostsamt i förhållande till de förväntade fördelarna.


Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A41
i de berörda delarna.


I motion A215 av Bengt Kronblad (s) begärs ett
tillkännagivande om ökad samordning av arbetsmiljöfrågorna och
de yttre miljöfrågorna. Exempelvis kan tillsynsarbetet på den
lokala arbetsplatsen kraftigt förstärkas genom samarbete mellan
den lokala skyddsorganisationen och kommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder.


Som redovisats ovan är det regeringens avsikt att åstadkomma
en ökad samverkan mellan myndigheterna på dessa områden, bl.a.
länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och
hälsoskyddsnämnderna. Utskottet kan i detta sammanhang informera
att regeringen 1991-04-18 har beslutat att ge
arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i samråd med
naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga
förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och
lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre miljön. Bl.a.
ingår det i uppdraget att undersöka vilket behov av samordning
som finns när det gäller de olika krav på kemikaliehanteringen,
som kan ställas för att tillgodose arbetsmiljön och den yttre
miljön. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast vid
årsskiftet 1991/92. Med hänvisning till vad som anförts anser
utskottet att motion A215 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.


Informationsfrågor


Enligt propositionen kommer regeringen att överväga att även
fortsättningsvis undersöka yrken och arbetsmiljöer i linje med
det arbete som arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp
genomfört. Ministern avser bl.a. att ta kontakt med
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket och statistiska
centralbyrån för en diskussion om hur man kan åstadkomma
överblickbar information om arbetsmiljösituationen.


I motion A41 av vänsterpartiet betonas vikten av att man
sprider de kunskaper som finns -- kanske särskilt nu när den
offentliga sektorn skall decentraliseras. Enligt vänsterpartiet
bör arbetsmiljöfonden, arbetslivscentrum, institutet för
vatten- och luftvårdsforskning, universiteten m.fl. tilldelas
medel för informationsspridning ute på arbetsplatserna.


Utskottet anser i likhet med propositionen och motion A41 att
informationsaspekterna är viktiga. Utskottet ser därför positivt
på de initiativ som nu tas från regeringen för att åstadkomma
lättillgänglig information som bl.a. kan ge en överblick över
förändringar i arbetsmiljösituationen. Det kan t.ex. gälla
uppgifter om arbetsskador, sjukfrånvaro, förtidspensioner,
arbetslöshet m.m., nedbrutna på bransch, yrke och kön.


Vidare vill utskottet informera om att
arbetsmarknadsdepartementet gemensamt med finans- och
civildepartementen under våren 1991 har lagt ut ett uppdrag till
riksrevisionsverket att granska informationsverksamheten inom
arbetslivsområdet. I linje med riksdagens beslut (prop.
1990/91:69, AU16, rskr. 166) skall i en första etapp
informationsflödet inom arbetslivsområdet kartläggas.
Kartläggningen skall visa på de kritiska punkterna inom
informationsområdet när det gäller spridning och tillämpning av
befintlig kunskap. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 juni 1991.


Med hänvisning till vad som anförts om pågående arbete m.m.
avstyrker utskottet motion A41 i denna del.


Fortsatt utredningsarbete


Enligt propositionen måste de mänskliga resurserna
uppmärksammas mer och mer, både i ett företagsekonomiskt och i
ett samhällsekonomiskt perspektiv. Personalekonomiska
redovisningar med information om frånvaro, personalomsättning,
kompetensutveckling, personalvård etc. är ett sätt att göra
frågorna om personal och personalekonomi synliga. En sådan
redovisning skall vara övergripande och i första hand tjäna som
underlag för styrelsens/ledningens beslut om investeringar i
arbetsmiljön. Även för aktieägare och långivare kan en
personalredovisning vara av intresse, liksom för myndigheter som
arbetsförmedlingen, yrkesinspektionen och försäkringskassan
m.fl. Arbetsmarknadsministern informerar om att en arbetsgrupp
tillsatts för att utarbeta lagförslag om personalekonomisk
redovisning enligt ovanstående riktlinjer.


Personalekonomiska redovisningar tas upp i tre motioner.


Enligt folkpartiet liberalernas motion A493 från den allmänna
motionstiden kan personalekonomiska bokslut utgöra ett viktigt
inslag i framtidens arbetsmiljöpolitik. I dagsläget är det
viktigast att stimulera utvecklingen av metoder genom
försöksverksamhet i stället för att införa ett stelbent
obligatorium.


I sin kommittémotion A42 instämmer folkpartiet med regeringen
att personalekonomiska redovisningar bör bli allmänt
förekommande. Efter en systematisk försöksverksamhet kan det
vara läge att gå längre än vad regeringen nu föreslår.


Karin Israelsson m.fl. (c) anför i motion A255 från den
allmänna motionstiden att en personalekonomisk redovisning kan
fungera som en varningssignal för försämrade arbetsmiljöer. För
stora arbetsplatser bör sådan redovisning ges i anslutning till
den ekonomiska årsredovisningen och för offentlig verksamhet i
anslutning till den årliga verksamhetsberättelsen.


Utskottet har ovan beskrivit regeringens planer på en
personalekonomisk redovisning. Utskottet har inhämtat att
regeringen 1991-03-14 beslutat tillkalla en arbetsgrupp inom
arbetsmarknadsdepartementet med uppdrag att utarbeta förslag
till lagreglering av personalekonomiska redovisningar.
Arbetsgruppen skall i sitt arbete samråda med arbetsmarknadens
parter och med företrädare för näringsliv, stat och kommun. En
utgångspunkt bör vara att regler om personalekonomiska
redovisningar skall gälla för hela arbetsmarknaden. De små
företagens situation måste beaktas. Arbetsgruppen skall bl.a.
analysera hur den personalekonomiska redovisningen skall
samordnas med företagens/förvaltningarnas övriga redovisning.
Arbetet skall vara avslutat senast den 15 augusti 1991. Med
hänsyn till det pågående beredningsarbetet bör motionerna A42
(fp), A255 (c) och A493 (fp) inte påkalla någon riksdagens
åtgärd.




Arbetslivsfonden


Den förra året inrättade arbetslivsfonden (prop. 1989/90:62
bil. 2 (arbetsmarknadsdepartementet), SfU12, AU2y, rskr. 327)
har till uppgift att genom stöd till arbetsgivarna främja dels
arbetsmiljöförbättrande åtgärder ute på arbetsplatserna
("arbetsplatsåtgärder"), dels rehabilitering och
arbetsanpassningsåtgärder ("individinriktade åtgärder"). För
verksamheten gäller -- förutom lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift -- förordningen (1990:130) med instruktion för
arbetslivsfonden. Verksamheten bedrivs av en central
arbetslivsfond med säte i Nacka kommun och länsvis inrättade
regionala arbetslivsfonder.


Fonden har byggts upp av medel från en arbetsmiljöavgift på
1,5 % som togs ut på lönesumman under perioden september
1989--december 1990. Vid lagens tillkomst våren 1989 beräknades
avgifterna tillföra arbetslivsfonden 10,7 miljarder kronor,
vartill kommer avkastningen på fondmedlen.


Riksdagsbeslutet år 1989 om den särskilda arbetsmiljöavgiften
och om att inrätta en arbetslivsfond tillkom efter
överläggningar mellan socialdemokraterna och centern.


Med anledning av ett förslag i den ovannämnda propositionen
1989/90:62 bil. 1 (socialdepartementet) beslöt riksdagen vidare
att försäkringskassorna skulle få möjlighet att köpa
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster inom en årlig ram på
högst 500 milj.kr., att bekostas från anslaget D 1. Bidrag till
sjukförsäkringen och inkomsttiteln 1221 Sjukförsäkringsavgift,
netto.


Regeringen föreslår i årets budgetproposition att medel ur
arbetslivsfonden skall få disponeras för att finansiera
försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering under
nästa budgetår. Medlen -- 500 milj.kr. -- är avsedda att
överföras till en inkomsttitel (2811 Statens övriga inkomster)
på statsbudgeten. För att möjliggöra den avsedda finansieringen
föreslår regeringen att riksdagen skall anta ett till
propositionen fogat förslag till lag om tillfällig avvikelse
från lagen om arbetsmiljöavgift.


Regeringens förslag avstyrks av centern, medan det tillstyrks
-- från skilda utgångspunkter -- av moderata samlingspartiet och
folkpartiet liberalerna. I motionerna från centern och
folkpartiet anförs följande.


Centern motiverar sitt avslagsyrkande i partimotionen A208 med
att regeringsförslaget innebär ett avsteg från den
överenskommelse som våren 1989 träffades med centern om att en
arbetslivsfond skulle inrättas. Detta avsteg avvisas bestämt av
centern, som föreslår att medel från arbetslivsfonden inom en
ram av 500 milj.kr. i stället skall få användas av fonden för
att upphandla även medicinsk rehabilitering, framför allt
inriktad på rörelseorganen.


Folkpartiet liberalerna godtar, som nämnts, regeringens
förslag men anser i motion A493 att ytterligare 500 milj.kr. bör
överföras till statsbudgeten för att med regeringens
finansieringsteknik täcka de kostnader som avses med anslagen C
4. och C 5. till yrkesinriktad rehabilitering och därtill knutna
utbildningsbidrag. I motionen föreslås sålunda att beloppet 500
milj.kr. i regeringens lagförslag byts ut mot beloppet 1 miljard
kronor.


Utskottet vill för sin del anföra följande.


Vid riksdagsbeslutet om arbetsmiljöavgiften och
arbetslivsfonden uttalade finansutskottet att fondens tillgångar
"skall i sin helhet användas till bidrag åt arbetsgivare för
olika rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande
åtgärder" (se 1988/89:FiU30 s. 72). Samma sak framgår av den av
riksdagen antagna lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. I
lagens 2 § heter det att arbetsmiljöavgiften skall föras till en
fond benämnd arbetslivsfonden "vars tillgångar skall utgöra
bidrag till arbetsgivare" för de i paragrafen angivna ändamålen.
En överföring av fondmedel till statskassan i förevarande fall
är således ett avsteg från den nu angivna principen för
fondmedlens användning. Detta framgår också av att regeringen
ansett det vara nödvändigt att för sitt förslag anvisa
lagstiftning.


Arbetslivsfondens verksamhet inleddes under andra halvåret
1990. Fonden är således bara i början av sin verksamhet, och
utskottet anser att man i ett sådant skede inte skall överväga
förändringar i medelsanvändning och verksamhetsinriktning.
I sammanhanget vill utskottet på nytt understryka gällande
målsättning för fondens verksamhet, nämligen att främja
rehabilitering av arbetsskadade genom förändringar på
arbetsplatserna och medverka till att nya skador förebyggs genom
förbättringar av arbetsmiljö och arbetsorganisation. Med hänsyn
härtill liksom till övriga i ärendet föreliggande
omständigheter, som ovan redovisats, anser utskottet att
regeringens lagförslag inte bör antas av riksdagen. I denna del
bör följaktligen centermotionen A208 bifallas. Härav följer att
utskottet däremot avstyrker yrkandena i folkpartimotionen A493
att ta i anspråk 1 miljard kronor av arbetslivsfondsmedel för
att täcka även kostnaderna för reguljär verksamhet vid
arbetsmarknadsinstituten m.m.


Moderaterna föreslår i kommittémotionen A226 att
arbetslivsfonden avvecklas från den 1 januari 1992 med
motiveringen att fonden är dåligt lämpad för att förbättra
arbetsmiljön och i stället utgör en beskattning av företagen som
försvårar för dem att vidta de arbetsmiljöåtgärder som åligger
dem enligt arbetsmiljölagen.


Huvuddelen av de medel företagen betalat in i form av
arbetsmiljöavgift, fortsätter motionärerna, bör betalas tillbaka
genom att den allmänna löneavgiften avskaffas och
barnomsorgsavgiften sänks. Som kompensation för uteblivna
avgiftsintäkter skall statskassan tillföras motsvarande belopp
från arbetslivsfonden. Återstående medel i fonden förutsätter
motionärerna kunna täcka den medelsöverföring på 500 milj.kr.
som regeringen har föreslagit och kostnaderna för att avveckla
fondens byråkrati och för bidrag till påbörjade projekt.


I motsats till moderaterna anser utskottet att det inte finns
anledning för riksdagen att i detta sammanhang ompröva 1989 års
beslut om att införa en temporär arbetsmiljöavgift och förra
årets beslut om den med denna avgift finansierade
arbetslivsfonden. Fonden bör få fortsätta sin verksamhet, och
utskottet avstyrker därmed motion A226.


Samma utgångspunkt som ovan angivits -- att det är för tidigt
att överväga förändringar i fondverksamheten -- leder till att
utskottet avstyrker att riksdagen gör det i centermotionen A208
begärda uttalandet om arbetslivsfondens möjligheter att
upphandla medicinsk rehabilitering. Utskottet kan härutöver
hänvisa till att utskottet uttalat sig i frågan vid förra årets
riksdagsbehandling (se 1989/90:AU2y s. 3)


I fråga om arbetslivsfondens fortsatta verksamhet
understryker folkpartiet liberalerna i motion A493 vikten av att
regeringen noga följer densamma. I motionen erinras vidare om
folkpartiets förra året framförda förslag att återföra medel ur
arbetslivsfonden till företagen med rätt för skyddskommittéerna
att besluta om medelsanvändningen. Motionärerna föreslår ett
tillkännagivande till regeringen av vad de anfört.


Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget
att följa arbetslivsfondens verksamhet och utveckling. Utskottet
förutsätter att detta sker för regeringens del utan särskilt
påpekande från riksdagens sida. När det gäller en återföring av
arbetslivsfondsmedel till lokala fonder knutna till företag och
förvaltningar har utskottet i yttrande 1989/90:AU2y (s. 4--5)
redovisat skälen för att en sådan ordning inte bör realiseras.
Med hänvisning härtill och vad i övrigt anförts avstyrker
utskottet att riksdagen gör det i motion A493 begärda
tillkännagivandet till regeringen.


Slutligen i detta avsnitt har utskottet att redovisa yrkandet
i motion A234 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (båda
c) att arbetslivsfondsmedel skall få bekosta utbildning i
miljökunskap.


Ett motsvarande yrkande avstyrktes av utskottet förra året (se
1989/90:AU2y). Utskottet är inte heller nu berett att föreslå
ett initiativ till lagändring med föreslaget syfte utan
avstyrker motionen.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena
1, 2 och 3, 1990/91:A42 yrkande 1, 1990/91:A206 yrkande 1,
1990/91:A211, 1990/91:A265 yrkande 1 och 1990/91:A493 yrkande 1
lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1990/91:140 i motsvarande del,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)


2. beträffande arbetsmiljölagens ändamål
att riksdagen antar 1 kap. 1 § i det till propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),


3. beträffande arbetsmiljöns beskaffenhet
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A41 yrkandena 22,
39, 42 och 43 antar 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 § i regeringens
förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,
res. 5 (v)


4. beträffande tillämpningen av 2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A40 yrkande 1,
res. 6 (m)


5. beträffande yrkesförarnas arbetsmiljö och löneformer
att riksdagen avslår motion 1990/91:A253,


6. beträffande rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena
för enskilda arbetstagare, m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 18, 19, 23,
24 och 25,
res. 7 (v, mp)


7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A204 och 1990/91:A265
yrkande 3,
res. 8 (m)
res. 9 (v)


8. beträffande rehabiliteringsprogram för mobbade
att riksdagen avslår motion 1990/91:A232,


9. beträffande förbud mot avstängning från meningsfulla
arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1990/91:A713,
res. 10 (mp)


10. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 44,
res. 11 (v)


11. beträffande alkohol- och andra drogproblem på
arbetsplatserna
att riksdagen avslår motion 1990/91:A255 yrkande 4,


12. beträffande kamratstödjande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A602,


13. beträffande kartläggning av nya hälsoproblem
att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 2,
res. 12 (mp)


14. beträffande gränsvärden för fysisk arbetsbelastning
m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A255 yrkandena 1 och 3,


15. beträffande arbetsdelning
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 45,
res. 13 (v)


16. beträffande det goda arbetet som rättesnöre vid
EG-förhandlingarna
att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 1,
res. 14 (mp)


17. beträffande internationell samverkan
att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkande 10,
res. 15 (fp)


18. beträffande arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöns
beskaffenhet
att riksdagen antar 3 kap. 2a § första och andra styckena i
regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,


19. beträffande utformningen av förordningar med stöd av 3
kap. 2a § arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A40 yrkande 2,
res. 16 (v)


20. beträffande straffsanktionering av allmänna bestämmelser
i arbetsmiljölagen m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 6, 7, 14, 15
och 16,
res. 17 (v)


21. beträffande arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och
rehabilitering
att riksdagen antar 3 kap. 2a § tredje stycket och 3 § i
regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,


22. beträffande utredning om skyddsombudssystemet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkande 9,
res. 18 (m)


23. beträffande vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 20, 21, 26,
27, 32 och 33,
res. 19 (v)


24. beträffande partssamarbetet i övrigt
att riksdagen antar 6 kap. 1, 4, 6a och 9 §§ i regeringens
förslag till ändring i arbetsmiljölagen,


25. beträffande övriga ändringar i arbetsmiljölagen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A219 antar
regeringens förslag till ändring i arbetsmiljölagen i den mån
frågan inte har behandlats i föregående moment,


26. beträffande föräldraledighetslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,


27. beträffande ILO-konvention om byggnads- och
anläggningsarbete
att riksdagen godkänner ILOs konvention (nr 167) om säkerhet
och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete,


28. beträffande arbetsmiljöbrott
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkande 28
och 1990/91:A42 yrkandena 6 och 7 antar regeringens förslag till
lag om ändring i brottsbalken,
res. 20 (fp)
res. 21 (v)


29. beträffande företagsbot m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 29, 30 och
31,
res. 22 (v)


30. beträffande bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott
att riksdagen avslår motion 1990/91:A259,


31. beträffande kvinnors arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1990/91:A42 yrkande 2,


32. beträffande kvinnan som norm
att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 3,


33. beträffande passiv rökning
att riksdagen avslår motion 1990/91:A270,


34. beträffande arbetsmiljön inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkandena 8 och 9,


35. beträffande tandvårdspersonal och amalgam
att riksdagen avslår motion 1990/91:A247,
res. 23 (v)


36. beträffande asbestos och silikos
att riksdagen avslår motion 1990/91:A203,


37. beträffande elöverkänslighet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A43,
res. 24 (c)


38. beträffande klassificering av lok- och förarhytter som
arbetslokal
att riksdagen avslår motion 1990/91:A225,
res. 25 (v)


39. beträffande analys av ensamarbetet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A271 yrkande 1,
res. 26 (mp)


40. beträffande motorsågar och röjsågar
att riksdagen avslår motion 1990/91:A751,


41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på
förebyggande vård--sjukvård
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A40 yrkande 4 i
motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och
1990/91:A265 yrkande 4,
res. 27 (m)
res. 28 (fp)


42. beträffande företagshälsovårdens personal
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 34, 35 och
36,
res. 29 (v)


43. beträffande utbildningsfrågor i företagshälsovården
att riksdagen avslår motion 1990/91:A42 yrkande 5,
res. 30 (fp)


44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkande 37
och 1990/91:A493 yrkande 3 lägger till handlingarna vad som
anförts i propositionen i motsvarande del (avsnitt 4.6),
res. 31 (fp)
res. 32 (v)


45. beträffande grundläggande villkor för statsbidrag till
företagshälsovården
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A40 yrkande 3 i
motsvarande del godkänner vad som föreslagits i propositionen i
motsvarande del (avsnitt 4.7.1),
res. 33 (m)


46. beträffande patientavgift inom företagshälsovården
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A40 yrkande 3 i
motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och
1990/91:A44 godkänner vad som föreslagits i propositionen i
motsvarande del (avsnitt 4.7.2),
res. 34 (m, fp, c)


47. beträffande statsbidrag till företagshälsovården
att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkandena 5 och 8,
res. 35 (m)


48. beträffande finansiering av centralt organ
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A40 yrkande 4 i
motsvarande del och 1990/91:A42 yrkande 4  godkänner vad som
föreslagits i propositionen i motsvarande del (avsnitt 4.10),
res. 36 (m, fp)


49. beträffande villkor för bidrag till företagshälsovården
i återstående delar
att riksdagen godkänner vad som i propositionen föreslagits om
villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitten
4.7--4.10) i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,
res. 37 (m) - villk. 35


50. beträffande konsekvensbeskrivningar av
tillämpningsbestämmelser
att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkande 10,
res. 38 (m)


51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande funktion
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A41 yrkandena 4, 5, 9,
11, 12 och 17 samt 1990/91:A265 yrkande 2,
res. 39 (m)
res. 40 (v)


52. beträffande särskilda frågor i arbetarskyddsverkets
verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 8, 10 och
13,
res. 41 (v)


53. beträffande samordning av arbetsmiljöfrågorna och de
yttre miljöfrågorna
att riksdagen avslår motion 1990/91:A215,


54. beträffande informationsspridning på arbetsplatserna
att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 38,
res. 42 (v)


55. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A42 yrkande 8,
1990/91:A255 yrkande 2 och 1990/91:A493 yrkande 2,


56. beträffande medel ur arbetslivsfonden för att finansiera
kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad
rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 3
avslår dels det till proposition 1990/91:100 bilaga 12 fogade
förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484)
om arbetsmiljöavgift, dels motion 1990/91:A493 yrkandena 5 och
6,
res. 43 (fp)


57. beträffande avveckling av arbetslivsfonden
att riksdagen avslår motion 1990/91:A226,
res. 44 (m)


58. betäffande upphandling av medicinsk rehabilitering genom
arbetslivsfonden
att riksdagen avslår motion 1990/91:A208 yrkande 4,


59. beträffande arbetslivsfondens fortsatta verksamhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkande 4,
res. 45 (fp)


60. beträffande arbetslivsfondsmedel till utbildning i
miljökunskap
att riksdagen avslår motion 1990/91:A234.




Stockholm den 14 maj 1991


På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Lars Ulander


Närvarande: Lars Ulander (s), Kjell Nilsson (s), Lahja
Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Sten Östlund
(s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af
Rantzien (mp), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Ines
Uusmann (s) och Anne-Marie von Essen (m).


Reservationer
1. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till
handlingarna" bort ha följande lydelse:


Allt större insatser görs för att skapa goda arbetsmiljöer.
Samtidigt ökar kunskaperna om olika faror och därmed också
skyldigheten att åtgärda skadliga arbetsmiljöer. Utskottet anser
i likhet med moderata samlingspartiet i motion A265 att
ansvarsfördelningen för arbetsmiljöfrågor är oklar. Ett stort
antal myndigheter och andra organ är ansvariga eller
delansvariga för olika delar av arbetsmiljöarbetet. En sådan
organisation ger dels upphov till konflikter och dubbelarbete
mellan aktörerna, dels svårigheter för den enskilde att få
information etc. Det kan också förekomma kollisioner mellan
arbetsmiljömyndigheternas krav och krav som andra myndigheter
uppställer med hänsyn till bl.a. yttre miljö eller
energibesparing. På sikt bör hela området bli föremål för en
förutsättningslös översyn i syfte att skapa en klarare
ansvarsfördelning och att underlätta för såväl anställda som
företag.


Det primära ansvaret för arbetsmiljön måste dock åvila
arbetsgivaren. Det är viktigt att denna princip inte går
förlorad. God arbetsmiljö kommer i framtiden att vara ett
konkurrensmedel för att få arbetskraft, inte minst med tanke på
de krympande ungdomskullarna. Enligt utskottets uppfattning är
en fullsysselsättningsekonomi där arbetstagarna har möjlighet
att avvisa dåliga arbetsmiljöer en förutsättning för en
förbättrad arbetsmiljö. Vantrivsel i arbetet är i dag en allt
vanligare orsak till psykosociala störningar. För speciellt
kvinnor inom de offentliga vårdmonopolen skulle en valfrihet på
en breddad arbetsmarknad många gånger kunna förebygga uppkomsten
av dylika arbetsmiljöproblem.


Utskottet ställer sig bakom de principer för
arbetsmiljöarbetet som förs fram i motion A265 (m). I viss mån
tillgodoses motionerna A42 (fp) och A493 (fp) av utskottets
ställningstagande. Övriga behandlade yrkanden har en annan
grundsyn och avstyrks av utskottet. Propositionens framställning
i övrigt i fråga om inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas
utan erinran av utskottet. Propositionen i denna del bör därmed
av riksdagen kunna läggas till handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:


1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet
att riksdagen
dels med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1990/91:A42 yrkande 1 och 1990/91:A493
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1,
2 och 3, 1990/91:A206 yrkande 1 och 1990/91:A211 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
proposition 1990/91:140 i motsvarande del,


2. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till
handlingarna" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser i likhet med folkpartiet liberalernas motion
A493 att arbetsmiljöpolitiken bör baseras på följande principer:


Decentralisering. Tyngdpunkten i arbetet för en bättre
arbetsmiljö måste ligga lokalt. Det är på det lokala planet som
kunskaperna om de konkreta förhållandena finns, och det är där
som steget är kortast från identifiering av risker till behov av
åtgärder. Detta innebär bl.a. att rehabiliteringsarbetet bör
organiseras så att det i ökad grad kan initieras lokalt. Denna
synsätt präglar också regeringens proposition 1990/91:141 om
rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Utskottet ser med
viss oro på att arbetsmiljöarbetet i dag är uppsplittrat på en
rad organ och att tydliga samordningsproblem kan konstateras.
Ekonomiska styrmedel. Genom ett system av ekonomiska
styrmedel bör de samhällsekonomiska kostnaderna för brister i
arbetsmiljön avspeglas i det enskilda företagets/den enskilda
myndighetens kalkyler.


Preciserat arbetsgivaransvar. Arbetsgivarens ansvar för
undersökning av arbetsmiljön, planering och genomförande av
åtgärder, redovisning av åtgärderna samt initiering av
rehabilitering bör preciseras. Propositionens förslag ligger i
viss mån i linje med dessa krav.


God arbetsmiljö kommer i framtiden att vara ett
konkurrensmedel för att få arbetskraft, inte minst med tanke på
de krympande ungdomskullarna. Utskottet instämmer med
motion A42 (fp) att en fullsysselsättningsekonomi där
arbetstagarna har möjlighet att avvisa dåliga arbetsmiljöer är
en förutsättning för en förbättrad arbetsmiljö. Även av denna
anledning bör den offentliga sektorns monopol brytas upp.


Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna A42 (fp) och
A493 (fp) i aktuella delar. Genom utskottets ställningstagande
blir motion A265 i motsvarande del i viss mån tillgodosedd.
Övriga behandlade yrkanden har en annan grundsyn och avstyrks av
utskottet. Propositionens framställning i övrigt i fråga om
inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas utan erinran av
utskottet. Propositionen i denna del bör därmed av riksdagen
kunna läggas till handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:


1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1990/91:A42 yrkande 1 och
1990/91:A493 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:A265
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1,
2 och 3, 1990/91:A206 yrkande 1 och 1990/91:A211 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
proposition 1990/91:140 i motsvarande del,




3. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till
handlingarna" bort ha följande lydelse:


Utskottet ansluter sig till uppfattningen i vänsterpartiets
motioner A41 och A206 att det är dags att makten över
arbetsmiljön förskjuts från arbetsgivaren till de anställda och
facket. Man kan i detta sammanhang inte utgå från att
arbetsgivare och arbetstagare har ett gemensamt intresse av att
arbetsmiljön förbättras. Det står helt klart att det föreligger
en konflikt mellan företagens kortsiktiga vinstkalkyler och
satsningar på arbetsmiljön och människors hälsa. Det
statsmakterna å sin sida kan göra är att stifta lagar som
ålägger företagen vissa skyldigheter.


Den nu föreliggande propositionen är emellertid alltför
otillräcklig -- inte minst med hänsyn till alla de resultat som
föreligger efter arbetsmiljökommissionens arbete.


I lagstiftningsarbetet bör man vara medveten om de brister som
finns i dagens undersöknings- och mätmetoder. Bristen på kunskap
är dels ett problem för den enskilde som drabbas av ohälsa, dels
ett samhälleligt problem. Upplevda sjukdomssymptom måste tas på
allvar. I det arbete som nu förestår beklagar utskottet att SAFs
utträde ur styrelserna kan leda till minskad offentlighet i
arbetslivet.


Utskottet ställer sig bakom de principer för
arbetsmiljöarbetet som förordas i motionerna A41 och A206 i
aktuella delar. Övriga behandlade yrkanden har en annan grundsyn
och avstyrks av utskottet. Propositionens framställning i övrigt
i fråga om inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas utan
erinran av utskottet. Propositionen i denna del bör med det
anförda av riksdagen kunna läggas till handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:


1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1, 2
och 3 och motion 1990/91:A206 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1990/91:A42 yrkande 1, 1990/91:A211, 1990/91:A265
yrkande 1 och 1990/91:A493 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
proposition 1990/91:140 i motsvarande del,




4. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)


Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Vissa övriga" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:


Som konstateras i motion A211 av miljöpartiet de gröna är det
goda arbetet och den goda arbetsmiljön beroende av varandra.
Enligt utskottets uppfattning bör det goda arbetet ha lättare
att komma till stånd i ett samhälle som betonar den mänskliga
skalan. På företag som är överblickbara finns bättre möjligheter
för den enskilde arbetstagaren att ta ansvar och fatta beslut.
Mera valfrihet i synen på arbetstid är en annan komponent i det
goda arbetet. Minskad sjukfrånvaro och personalomsättning kan
förväntas i en sådan arbetsmiljö, där det är naturligt att
prioritera den förebyggande hälsovården. Yrkesinspektionen bör
lägga stor vikt vid att observera sambandet mellan yttre miljö
och arbetsmiljö. Utskottet instämmer med motionärerna att det
goda arbetet är lättare att åstadkomma i en ekonomi där
miljöfrågorna överordnas tillväxtekonomi och ekonomisk
vinstmaximering.


Utskottet tillstyrker därför motion A211. Övriga behandlade
yrkanden har en annan grundsyn och avstyrks av utskottet.
Propositionens framställning i övrigt i fråga om inriktningen av
arbetsmiljöarbetet lämnas utan erinran, och propositionen i
denna del bör därför av riksdagen kunna läggas till
handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:


1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet
att riksdagen
dels med bifall till motion 1990/91:A211 samt med avslag
på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1, 2 och 3, 1990/91:A42
yrkande 1, 1990/91:A206 yrkande 1, 1990/91:A265 yrkande 1 och
1990/91:A493 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
proposition 1990/91:140 i motsvarande del,




5. Arbetsmiljöns beskaffenhet (mom. 3)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Arbetsmiljökommissionen föreslog" och slutar med "i
arbetsmiljölagen" bort ha följande lydelse:


Regeringens förslag till nya, i lag fastställda normer för
arbetsmiljöns beskaffenhet innebär att generella riktlinjer för
arbetsgivarna föreskrivs i 2 kap. 1 § och att vissa föreskrifter
om arbetstagarnas medverkan ges i 3 kap. 4 §.


Till arbetsmiljökommissionens lagförslag på denna punkt hörde
ett principiellt förbud mot "löneformer och arbetstider som
innebär risk för hälsa och olycksfall". Detta har tonats ned i
regeringens lagförslag. Det är inte troligt att en så allmänt
hållen föreskrift som att löneformen skall beaktas får någon
effekt på det inarbetade och allmänt spridda
ackordslönesystemet. Detta bör förbjudas liksom närvaropremier
och liknande belöningssystem för anställda med ingen eller låg
sjukfrånvaro.


När det gäller den lika vaga skrivningen i regeringens
lagförslag om arbetstiderna anser utskottet att skiftarbete
skall undvikas så långt möjligt och bara förekomma när det är
helt nödvändigt, t.ex. inom sjukvården.


Med hänvisning till det sagda föreslås att regeringen får i
uppdrag att arbeta om föreskriften om löneformer och arbetstider
i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen.


Enligt en bestämmelse i 3 kap. 4 § kan en arbetstagare
tillfälligt upphöra med sitt arbete utan risk för skadestånd om
han bedömer att arbetet innebär en omedelbar och allvarlig fara
för liv eller hälsa. Meningen är att arbetstagaren skall få
tillfälle att påtala saken hos en arbetsledare eller
skyddsombudet. Denna bestämmelse -- som inte berörs av
regeringens lagändringar -- bör förstärkas, så att den dels
omfattar även arbeten som på sikt kan medföra skador eller
sjukdomar, dels ger en mer långtgående möjlighet att skjuta upp
arbetet utan påföljder för arbetstagaren. Även i denna del bör
uppdras åt regeringen att lägga fram förslag till ny lydelse av
den sistnämnda paragrafen.


Vad utskottet med tillstyrkan av motion A41 i här behandlade
delar anfört bör delges regeringen.


dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande arbetsmiljöns beskaffenhet
att riksdagen
dels antar 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 § i regeringens förslag
till ändring i arbetsmiljölagen,
dels med anledning av motion 1990/91:A41 yrkandena 22, 39,
42 och 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om utarbetande av förslag till ändrad lydelse av nämnda
lagrum,


6. Tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (mom. 4)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Att frågor" och slutar med "denna punkt" bort ha
följande lydelse:


Det principiella förbud mot löneformer och arbetstider i vissa
fall som arbetsmiljökommissionen föreslog har av regeringen
modifierats, men kvar står ändå risker för de konflikter med
gällande kollektivavtal som arbetsdomstolen pekat på i sitt
remissyttrande över kommissionens betänkande. Det är därför
angeläget att i detta lagstiftningsärende framhålla att
förläggning av arbetstider och löneformer är frågor som i första
hand skall lösas av parterna på arbetsmarknaden inom ramen för
det väl utvecklade avtalssystem som råder. Detta innebär att
frågor av detta slag även i fortsättningen primärt bör avgöras
utanför arbetsmiljölagens ram.


Utskottet anser att de konflikter som kan uppstå mellan en
generell lagstiftning som arbetsmiljölagen och avtal som sluts
med utgångspunkt från andra arbetsrättsliga lagar bör utredas,
exempelvis i samband med den allmänna översyn av arbetsrätten
som i olika sammanhang förutsatts komma till stånd.


I avvaktan på att ett sådant utredningsarbete genomförs bör
regeringen ta ansvar för att de nya och allmänt formulerade
bestämmelserna i arbetsmiljölagen inte leder till alltför
vittgående tillämpningsföreskrifter. Utskottet ansluter sig
härvidlag till vad som anförs i motion A40 (m) och föreslår att
detta ställningstagande bringas till regeringens kännedom.


dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande tillämpningen av 2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


7. Rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena för enskilda
arbetstagare, m.m. (mom. 6)


Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Motionens förslag" och på s. 17 slutar med
"behandlade delar" bort ha följande lydelse:


I propositionen föreslås att arbetsgivaren skall vara skyldig
att anpassa arbetsmiljön efter den enskilde arbetstagarens behov
och förutsättningar. Det är då naturligt att de arbetande också
får möjlighet att ställa rättsligt skyddade åtgärdskrav på sin
motpart och att en domstol kan ålägga arbetsgivaren att vidta
relevanta åtgärder. Vid genomförandet av detta kan man tänka sig
att antingen använda den processordning som redan finns inom
arbetsrätten eller en ny ordning, exempelvis att målen drivs
till försäkringsöverdomstolen i stället för arbetsdomstolen som
sista instans. Oavsett vilket bör dock den enskilde
arbetstagaren har rätt att driva ett mål själv, om den fackliga
organisationen inte vill eller kan ta sig an målet. Också för
detta finns ett väl fungerande system inom arbetsrätten.


Förslag med denna innebörd bör utarbetas av regeringen och
presenteras samtidigt med de kompletterande utredningarna om
bl.a. samordningen av medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen
som har aviserats i propositionen.


Den enskilde arbetstagarens rätt bör stärkas även i andra
avseenden. I lågkonjunkturer minskar arbetstagarnas möjligheter
att välja mellan olika anställningar. Ingen bör dock känna sig
tvingad att acceptera farliga arbeten. Allmänt sett bör det vara
en mänsklig rättighet i ett välfärdssamhälle att inte av
ekonomiska skäl tvingas ta ett farligt arbete. Därför bör en
arbetssökande som tackar nej till en anställning av
arbetsmiljöskäl inte avstängas från sin rätt till
arbetslöshetsersättning. Likaså bör människor som slutar en
anställning på grund av befogad oro för skador kunna göra det
utan att straffas med minskad ersättning. Reglerna i lagarna om
arbetslöshetsersättningar och praxis på området bör utvecklas
till förmån för de arbetslösa.


En konsekvens av det sagda är att arbetsförmedlingarna bör
vara skyldiga att upplysa de arbetssökande om de risker som är
förbundna med olika typer av arbeten. För att kunna fullgöra
denna informationsskyldighet bör arbetsförmedlingarna få rätt
att infordra erforderliga uppgifter, t.ex. sådana
handlingsplaner och probleminventeringar som arbetsgivarna
åläggs att upprätta enligt de nya bestämmelserna i
arbetsmiljölagen.


Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförts och
föreslagits i motion A41 (v) i motsvarande delar och föreslår
att detta bringas till regeringens kännedom.


dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena
för enskilda arbetstagare, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 18,
19, 23, 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


8. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Yrkandena i" och slutar med "dess helhet" bort ha
följande lydelse:


Psykiska problem på arbetsplatserna måste tas på allvar. I
dagens lagstiftning saknas -- även med de ändringar som är
aktuella i detta ärende och övriga regelverk -- användbara
definitioner på psykiskt olämpliga arbetsmiljöer. Det är
antagligen inte heller möjligt att skriva sådana definitioner.
Likväl åberopas regelverket vid yrkesinspektionens besök på
arbetsplatser efter anmälningar om skadlig psykisk arbetsmiljö.


Vid dessa kortvariga besök är det inte möjligt för
yrkesinspektörerna att skapa sig en egen uppfattning om de
anställdas arbetssituation, ännu mindre gäller det om enskilda
individer. Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är
över huvud taget mindre lämpliga medel för att skapa bättre
psykiska miljöer. Därför avstyrks motion A204 (v) som
förespråkar ökade insatser av det slaget. De psykiska problemen
vare sig de gäller en eller flera anställda på en arbetsplats
bör i första hand lösas inom företaget av företagsledning och
anställda, vid behov med anlitande av företagshälsovården.
Utskottet föreslår att riksdagen med anslutning till motion A265
(m) i denna del gör ett uttalande härom och delger detta till
regeringen.


dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 3
samt med avslag på motion 1990/91:A204 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


9. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Yrkandena i" och slutar med "dess helhet" bort ha
följande lydelse:


Den tilltagande vuxenmobbningen på arbetsplatserna är ett så
allvarligt problem att det måste uppmärksammas särskilt.
Mobbningen medför att den anställde utsätts för psykiska
trakasserier av arbetsgivaren eller arbetskamraterna.
Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli svåra. Det
rättsliga skyddet mot mobbning är svagt.


Mot den bakgrunden är det ett steg i rätt riktning att en
översyn av de straffrättsliga reglerna mot psykiskt våld har
inletts inom justitiedepartementet. Men detta är inte
tillräckligt. En eventuellt skärpt straffrättslig reglering
behöver kompletteras med andra åtgärder. Med anslutning till
förslagen i motion A204 (v) förordar utskottet följande:


I 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen införs en allmän skyldighet för
arbetsgivaren att förebygga uppkomsten av psykiska trakasserier
på arbetsplatsen. Detta ger arbetarskyddsverket möjlighet att
utfärda preciserade föreskrifter och att meddela förelägganden
och förbud.


Åtalsregeln i 5 kap. 5 § brottsbalken byggs ut så att åtal för
förtal, grovt förtal och förolämpning kan väckas efter anmälan
inte bara av den förfördelade själv utan även av
yrkesinspektionen.


Skyddsombuden och de fackliga organisationernas befogenheter
stärks genom att de får rätt att stänga en arbetsplats på grund
av psykosociala missförhållanden.


Med tanke på svåra personalkonflikter då en hel personalgrupp
kan komma att stå mot en annan bör finnas en opartisk instans
som kan ingripa som medlare. Uppgiften bör tilldelas
yrkesinspektionen, som därmed skulle få funktionen som
arbetslivets mobbningsombudsman.


Riksdagen bör uppdra åt regeringen att vidta de åtgärder som
behövs för att realisera ovanstående förslag.


Yrkandet i motion A265 (m) om andra åtgärder mot psykiska
trakasserier avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A204 och med
avslag på motion 1990/91:A265 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


10. Förbud mot avstängning från meningsfulla arbetsuppgifter
(mom. 9)


Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Motionärerna syftar" och slutar med "här gäller"
bort ha följande lydelse:
Det är inte ovanligt att arbetstagare sätts åt sidan för lång
tid på sina arbetsplatser med bibehållen lön men utan att
tilldelas några meningsfulla arbetsuppgifter. Detta sätt att
kringgå personalproblem är oacceptabelt och bör förbjudas i lag.
Om så sker bör det leda till mer positiva åtgärder från
personalledningarnas sida för att lösa problemen för de utsatta
arbetstagare det här gäller.


Vad utskottet anfört med anledning av motion A713 bör
regeringen underrättas om.


dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande förbud mot avstängning från meningsfulla
arbetsuppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:A713 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


11. Sexuella trakasserier (mom. 10)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrker yrkandet"
bort ha följande lydelse:


Frågan om sexuella trakasserier har nyligen behandlats av
utskottet från jämställdhetssynpunkt. Trakasserier av detta slag
är emellertid också en arbetsmiljöfråga. Det är en självklarhet
att de anställda på sin arbetsplats inte skall behöva utsättas
för vare sig sexuella eller andra trakasserier. En bestämmelse
bör införas i arbetsmiljölagen om att arbetsgivarna är skyldiga
att leda arbetet på ett sådant sätt att sexuella trakasserier
inte uppkommer. Det bör uppdras åt regeringen att för riksdagen
lägga fram förslag i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså
motion A41 i denna del.


dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 44
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


12. Kartläggning av nya hälsoproblem (mom. 13)


Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "De kartläggningar" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:


Med de högteknologiska hjälpmedel som införs på många
arbetsplatser får man inte bara lättnader i arbetet utan också
nya synergistiska hälsoproblem som måste ägnas ökad
uppmärksamhet, exempelvis elallergier, amalgamkänslighet och
andra metallsyndrom. Detta är hälsoproblem som kräver
kartläggning.


Ett annat kartläggningsbehov gäller problem som hänger samman
med den alltmer konstlade gränsdragningen mellan arbetsmiljö i
traditionell mening och den yttre miljön. Till att börja med
borde de mest utsatta arbetsmiljöerna i de mest utsatta yttre
miljöerna kartläggas.


Med tillstyrkan av motion A45 i förevarande del föreslår
utskottet att det anförda delges regeringen för kännedom.


dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande kartläggning av nya hälsoproblem
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A45 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


13. Arbetsdelning (mom. 15)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Motionärerna tror" och på s. 21 slutar med "till
yrkandet" bort ha följande lydelse:


Regeringens förslag är inte tillräckligt för att säkerställa
"det goda arbetet" för de anställda. På arbetsplatserna
förekommer mobbning, ackord, sönderstyckade arbetsuppgifter,
kontroll in absurdum, utslagning av arbetstagare osv. Dessa
problem kan till stor del hänföras till samma grundproblem,
nämligen att arbetet i dag är organiserat på det sätt som passar
arbetsgivaren. En annan orsak är den långt gående
arbetsdelningen i samhället.


Arbetsdelning tar sig uttryck i allt fler specialistfunktioner
och i att många företag lever på att fungera som
underleverantörer till större företag. Specialiseringen märks
också inom den offentliga sektorn, framför allt inom sjukvården.
I detta perspektiv blir den enskilde arbetstagarens möjligheter
att överblicka hela produktionskedjan och att vara med och
framställa hela den färdiga produkten lätt utopiska.


Mot denna bakgrund är det angeläget att insatserna för att
förbättra den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatserna inte
stannar upp med de åtgärder som nu vidtas. Regeringen bör se
till att arbetet fullföljs med fortsatta probleminventeringar
och förslag till lösningar.


dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande arbetsdelning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


14. Det goda arbetet som rättesnöre vid EG-förhandlingarna
(mom. 16)


Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Det är" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha
följande lydelse:


Regeringens beskrivning i proposition 140 av den goda
arbetsmiljön är bra och bör tjäna som rättesnöre för Sveriges
ståndpunkter i arbetsmiljöfrågorna vid överläggningarna om
EG-harmoniseringen. Utskottet föreslår att riksdagen med
anslutning till motion A45 (mp) gör ett uttalande i enlighet med
det nu anförda och underrättar regeringen härom.


dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande det goda arbetet som rättesnöre vid
EG-förhandlingarna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A45 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


15. Internationell samverkan (mom. 17)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:


Med anledning av yrkandet i partimotionen A493 (fp) om
tillkännagivande till regeringen av vad som anförs om
internationell samverkan vill utskottet understryka
angelägenheten av att vi från svensk sida uppmärksammar det
ökade intresse för arbetsmiljön som visas i andra länder.
Särskilt gäller det om de f.d. kommunistländerna i Östeuropa och
Centraleuropa. I dessa länder har inletts en process som innebär
att föråldrad teknologi ersätts med modern. I vårt land har
särskilt debatterats effekterna för den yttre miljön av brister
i den tekniska utvecklingen i dessa länder. Men där finns minst
lika stora brister när det gäller arbetsmiljön. Det är därför
angeläget att Sverige, som internationellt sett ligger långt
framme på arbetsmiljöområdet, även på det området deltar i
uppbyggnadsarbetet i de länder det nu gäller.


Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande internationell samverkan
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


16. Utformningen av förordningar med stöd av 3 kap. 2a §
arbetsmiljölagen (mom. 19)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Av redovisningen" och slutar med "av motionen" bort
ha följande lydelse:


Det är en rimlig del av arbetsgivarens ansvar att denne känner
till befintliga brister och planerar för de framtida
förbättringar av arbetsmiljön som är möjliga. Det är emellertid
uppenbart att lagtexten  om arbetsgivarnas skyldigheter
utformats utifrån förhållandena vid större företag och
förvaltningar. Det finns risk för att arbetarskyddsstyrelsen i
sina föreskrifter kommer att ställa krav som går utöver vad som
rimligen kan krävas av de mindre företagen. Det bör framhållas
att de praktiska arbetsmiljökraven skall vara lika för stora som
små företag. Vad som här avses är de formella kraven på hur
planer och redovisningar skall vara utformade. Utskottet
föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen ansluter
sig till motion A40 (m)  i fråga om utformningen av föreskrifter
med stöd av 3 kap. 2a § arbetsmiljölagen och underrättar
regeringen härom.


dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande utformningen av förordningar med stöd av 3
kap. 2a § arbetsmiljölagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


17. Straffsanktionering av allmänna bestämmelser i
arbetsmiljölagen m.m. (mom. 20)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "I ett" och på s. 23 slutar med "redovisade delar"
bort ha följande lydelse:


Regeringens förslag förutsätter att det inom företagen byggs
upp en internkontroll av arbetsmiljöarbetet, dvs. att
arbetsgivarna kontrollerar att deras egen verksamhet sker i
överensstämmelse med lagar och föreskrifter. Skyddsombud,
fackligt förtroendevalda och de anställda kan antas komma att se
till att åtgärdsplaneringen är bra och att den efterlevs. Detta
är dock inte tillräckligt, utan hårdare krav måste ställas på
arbetsgivarna.


Detta kan ske i enlighet med förslaget i motion A41 att
arbetsgivarnas allmänna skyldigheter enligt 2 och 3 kap.
arbetsmiljölagen straffsanktioneras, alternativt att de
föreskrifter arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av lagen
straffsanktioneras generellt, inte bara till den mycket
begränsade del som nu är fallet. Under alla förhållanden bör de
handlingsplaner som skall upprättas enligt den nya bestämmelsen
i 2 kap. 2a § straffsanktioneras. Skyddsombuden bör få möjlighet
att anmäla brott mot eller fördröjning av handlingsplaner
antingen till domstol eller till yrkesinspektionen, så att
underlåtenhet att uppfylla en godkänd plan kommer att rendera
kraftiga böter eller viten. Arbetsmiljölagen bör ändras i
enlighet härmed.


Utskottet biträder alltså motion A41 (v) i de angivna delarna
och föreslår att det anförda ges regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande straffsanktionering av allmänna bestämmelser
i arbetsmiljölagen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 6,
7, 14, 15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


18. Utredning om skyddsombudssystemet (mom. 22)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Det ingick" och slutar med "föreliggande del" bort
ha följande lydelse:


Uppbyggnaden av systemet med skyddsombud är ett ytterligare
exempel på hur svensk arbetsmarknadslagstiftning utformas
utifrån de förutsättningar som gäller för de kollektivanställda
i stora industriföretag. Detta medför problem när en allt större
andel av de sysselsatta finns inom andra sektorer än industrin,
bl.a. serviceverksamheten. Inom en del företag kan nya former
för kontroll av arbetsmiljön vara mer ändamålsenliga. Det bör
utredas om inte lagstiftningen behöver anpassas till nya
förhållanden. De ändringar i arbetsmiljölagen som företas i
detta lagstiftningsärende innebär inte några förändringar i de
hänseenden som nu är aktuella. Målsättningen för det fortsatta
utredningsarbetet bör vara att skapa förutsättningar för en god
arbetsmiljö vid alla slags arbetsplatser samtidigt som det bör
öppnas möjlighet för olika organisatoriska modeller.


I samband med den här förordade utredningen bör även systemet
med regionala skyddsombud utvärderas.


Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A265 i den
förevarande delen bör regeringen underrättas om.


dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande utredning om skyddsombudssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


19. Vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m. (mom. 23)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Motionsförslaget att" och slutar med "motion A41"
bort ha följande lydelse:


Med de förslag som har presenterats i det föregående får den
enskilde arbetstagaren vidgade möjligheter att agera. Det är
lika viktigt att fackföreningarna och arbetarkollektivet får
bättre möjligheter att tvinga arbetsgivarna att vidta
arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Med utgångspunkt i motion A41
(v) får utskottet anföra följande:


För det första skall fackföreningarna ha möjlighet att föra
talan vid domstol mot arbetsgivare som inte lever upp till de
krav arbetsmiljölagen eller arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
ställer liksom också att anmäla brott mot straffsanktionerade
föreskrifter till allmänt åtal.


Därutöver bör skyddsombudens stoppningsrätt utvidgas så att
den omfattar även arbeten som på sikt kan leda till skador eller
ohälsa och inte bara kan tillgripas i situationer med
överhängande fara. Detta överensstämmer med krav som sedan länge
förts fram av fackföreningsrörelsen. Även en lokal eller
regional facklig organisation bör ha stoppningsrätt med hänsyn
till att arbetsmiljöarbetet är en facklig angelägenhet.


Stoppningsrätten måste kompletteras med långtgående
möjligheter att agera. En sådan möjlighet är att undanta
arbetsmiljöfrågorna från fredsplikt. Det är orimligt att de
lokala facken skall vara bundna av de materiellt intetsägande
arbetsmiljöavtalen. De lokala fackliga organisationerna bör ha
möjlighet att ta till en arbetsmiljöstrejk för att påverka
arbetsgivarna och slå vakt om arbetstagarnas hälsa.


Regeringen bör få i uppdrag att för riksdagen lägga fram
förslag till lagstiftning i enlighet med det ovan anförda.


dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 20,
21, 26, 27, 32 och 33 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,


20. Arbetsmiljöbrott (mom. 28)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Behovet av" och slutar med "i brottsbalken" bort ha
följande lydelse:


Utskottet anser liksom folkpartiet liberalerna att regeringens
förslag till ändring i brottsbalken bör avslås och att
regeringen bör få i uppdrag att lägga fram ett nytt
ändringsförslag. Därvid kan hänvisas till att lagrådet och andra
juridiska instanser har riktat bestämda invändningar mot den
föreslagna straffregleringen av arbetsmiljöbrott.


Vidare vill utskottet erinra om att en av grundtankarna bakom
arbetsmiljölagen är att de mer allmänna bestämmelserna i lagen
inte är ägnade att ligga till grund för en straffrättslig
prövning. Regeringens lagförslag medför risk för att domstolarna
kommer att göra en sådan prövning. I det nya lagförslag som
utskottet förutsätter att regeringen får i uppdrag att förelägga
riksdagen bör olägenheter av detta slag undanröjas.


I anslutning till det nämnda uppdraget till regeringen bör
riksdagen uttala att ett effektiviserat föreskrifts- och
tillsynsarbete från arbetarskyddsverkets sida är att föredra
framför de i propositionen föreslagna lagändringarna.


Vid bifall till utskottets avslagsyrkande blir yrkandet i
v-motion A41 om strikt ansvar för arbetsmiljöbrott inaktuellt.
Yrkandet avstyrks redan av det skälet.


dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande arbetsmiljöbrott
att riksdagen
dels med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 6 samt med
avslag på regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken
och motion 1990/91:A41 yrkande 28 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om nytt förslag till ändring i
brottsbalken,


dels med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
sanktionssystemet i övrigt,


21. Arbetsmiljöbrott (mom. 28)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Vad sedan" och slutar med "i brottsbalken" bort ha
följande lydelse:


Ett av problemen vid lagföring av försumliga arbetsgivare är
att det i vissa fall är svårt för polis och åklagare att bevisa
uppsåt eller oaktsamhet. Utskottet delar vänsterpartiets
uppfattning att strikt ansvar bör införas för arbetsgivarna.
Detta skulle innebära att frågan om arbetsgivaren har handlat
oaktsamt, vårdslöst eller med uppsåt blir juridiskt ointressant
och skulle väsentligt stärka efterlevnaden av
arbetsmiljöbestämmelserna. Regeringen bör utforma förslag till
en sådan förändring av rekvisiten för arbetsmiljöbrott enligt
den nya bestämmelsen om detta brott i 3 kap. 10 § brottsbalken.


I detta lagstiftningsärende bör riksdagen också uttala att det
bara i sällsynta undantagsfall skall komma i fråga att ställa
någon annan än företagsledaren till ansvar för arbetsmiljöbrott.


dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande arbetsmiljöbrott
att riksdagen
dels med avslag på motion 1990/91:A42 yrkandena 6 och 7
antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,
dels med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 28 i
motsvarande del godkänner vad som ovan anförts om tillämpningen
av den nya lagbestämmelsen om arbetsmiljöbrott,
dels ock med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 28 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förslag till riksdagen om strikt ansvar för
arbetsmiljöbrott,


22. Företagsbot m.m. (mom. 29)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet anser" och på s. 28 slutar med
"arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter" bort ha följande lydelse:


Påföljden företagsbot som kan användas mot företag i stället
för att enskilda personer straffas har hittills bara använts i
enstaka fall. Regeringen bör undersöka vad detta beror på. Om
det visar sig att domare och åklagare är osäkra på t.ex. sättet
att beräkna företagsboten bör regeringen föranstalta om
utbildning för dessa juristkategorier. Det är möjligt att det
också behövs klarare riktlinjer för beräkningsgrunderna.
Nuvarande maximibelopp för företagsboten, 3 milj. kr., kan
behöva höjas. Även sådana frågor bör ses över av regeringen.


Den nya bestämmelsen om arbetsmiljöbrott och
straffsanktioneringen av bestämmelserna i arbetsmiljölagen och
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter som föreslagits i det
föregående kommer att ställa stora krav på åklagarväsendet de
närmaste åren. Regeringen bör undersöka behovet av
förstärkningar för de närmaste åren och finansieringen härav.
Resultatet bör redovisas för riksdagen.


Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A41 i de nu
berörda delarna bör ges regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande företagsbot m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 29,
30 och  31 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,




23. Tandvårdspersonal och amalgam (mom. 35)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motion A247" bort ha
följande lydelse:


I likhet med motion A247 (v) anser utskottet att
arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver
och amalgam inom tandvården inte är en tillräcklig åtgärd för
att skydda tandvårdspersonal från kvicksilverförgiftning. Det är
uppseendeväckande att forskare som slagit larm om miljöriskerna
på detta område ofta mötts av likgiltighet. I väntan på att
amalgam helt avvecklas bör frågan om arbetsmiljörisker
uppmärksammas ytterligare och arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter skärpas i syfte att skydda personalen. Motion A247
tillstyrks sålunda av utskottet.


dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:


35. beträffande tandvårdspersonal och amalgam
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A247 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




24. Elöverkänslighet (mom. 37)


Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:


Utskottet instämmer med uppfattningen i motion A43 (c) att
frågan om elöverkänslighet inte tas på allvar och att de
drabbade kan få diagnosen psykiska besvär. Handläggningen kan
därför bli godtycklig från samhällets sida. För att komma till
rätta med problemen bör forskningen på området intensifieras och
föreskrifter/allmänna råd utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen.


dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:


37. beträffande elöverkänslighet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A43 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




25. Klassificering av lok- och förarhytter som arbetslokal
(mom. 38)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Arbetsmiljölagen gäller" och på s. 33 slutar med
"motion A225" bort ha följande lydelse:


Arbetarskyddsstyrelsen ger ut föreskrifter för att
arbetstagare skall ha en god och säker arbetsmiljö. Vissa
arbetstagare står dock utanför en del av detta skyddsnät genom
att deras arbetsplatser inte är klassificerade som arbetslokal.
Detta gäller exempelvis lok-, buss- och lastbilsförare. Det
största problemet är de stora temperaturvariationerna i
förarhytterna. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför åläggas att
omarbeta sitt regelverk så att de nämnda arbetstagarkategorierna
får samma skydd som andra arbetstagare.


dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:


38. beträffande klassificering av lok- och förarhytter som
arbetslokal
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A225 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




26. Analys av ensamarbetet (mom. 39)


Anna Horn af Rantzien (mp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:


Utskottet instämmer med motionärerna i motion A271 (mp) att
arbetsplatserna behöver "människoanpassas" både fysiskt och
psykiskt. Ensamarbete är ett stort problem för många människor,
kanske särskilt inom hemtjänst, jordbruk och viss
administration. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen
biträda det i motionen framförda kravet på en analys av
ensamarbetets problem och människans behov av stimulans.
Yrkandet i motion A271 tillstyrks därför av utskottet.


dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:


39. beträffande analys av ensamarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A271 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,






27. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande
vård--sjukvård (mom. 41)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Enligt utskottets" och på s. 37 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottet är det naturligt att företagshälsovård
omfattar såväl förebyggande insatser som sjukvård. Båda dessa
delar har betydelse för att företagshälsovårdens personal skall
ha en god kontakt med de anställdas hälsoläge. Utskottet
ansluter sig till uppfattningen i motion A265 (m) och A40 (m)
att sjukvårdsanknytningen är en god informationskälla vid
företagshälsovårdens bedömning av ett företags
arbetsmiljöproblem. Sjukvårdsanknytningen innebär också en
möjlighet för läkarna att behålla sin professionella kompetens.
Det finns enligt utskottets uppfattning överväldigande skäl till
att företagshälsovården bör ha funktionen som "husläkare" för de
anställda. Detta är också en vanlig uppfattning hos de anställda
och hos företagshälsovårdspersonalen. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet motionerna A40 och A265. Motion A42
avstyrks i motsvarande del.


dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:


41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på
förebyggande vård--sjukvård
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A40 yrkande 4
i motsvarande del och 1990/91:A265 yrkande 4 samt med avslag på
motion 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




28. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande
vård--sjukvård (mom. 41)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Enligt utskottets" och på s. 37 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:


Utskottet vill i likhet med propositionen och motion A42 (fp)
understryka vikten av att företagshälsovården nära medverkar i
förebyggande och rehabiliterande insatser. En effektiv medverkan
i det förebyggande arbetet förutsätter dock att
företagshälsovården även i fortsättningen får möjlighet att
utföra sjukvårdande insatser i de fall sjukdomarna har samband
med brister i arbetsmiljön. Utskottet vill därutöver tillägga
att vartefter husläkarreformen genomförs i Sverige kommer
företagshälsovården att få större möjligheter att lägga
tyngdpunkten vid det förebyggande arbetsmiljöarbetet.


Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet
motion A42 i denna del. Övriga motioner har en annan inriktning
och avstyrks i motsvarande del.


dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:


41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på
förebyggande vård--sjukvård
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 3 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1990/91:A40
yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A265 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


29. Företagshälsovårdens personal (mom. 42)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Även utskottet" och på s. 38 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets uppfattning är företagshälsovården en mycket
viktig resurs i arbetsmiljöarbetet. Utskottet instämmer därför
med motion A41 (v) att det är väsentligt att företagshälsovården
kan knyta till sig olika specialister som t.ex. sjukgymnaster
och skyddsingenjörer förutom läkare och sjukvårdspersonal.


De arbetande måste kunna känna förtroende för
företagshälsovårdens personal. Vid nyanställning av
företagshälsopersonal bör det därför finnas en möjlighet för de
arbetande via sin fackliga organisation att lägga in veto mot
nyanställningen.


Vidare har utskottet den principiella uppfattningen att
landstinget bör vara huvudman för företagshälsovården. Detta
skulle garantera att företagshälsopersonalen står oberoende av
de anslutna företagen och dess ledningar. Med hänvisning till
det anförda tillstyrker utskottet motion A41 i berörda delar.


dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:


42. beträffande företagshälsovårdens personal
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 34,
35 och 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




30. Utbildningsfrågor i företagshälsovården (mom. 43)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Som anförs" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort
ha följande lydelse:


Utskottet anser i likhet med folkpartiet liberalerna i motion
A42 att de ändringar som föreslås i propositionen kommer att
ställa ökade krav på utbildning och expertis inom
företagshälsovården. Många av de nuvarande utbildningarna är
bidragsberättigade om de bedrivs enligt uppställda regler.
Enligt utskottets uppfattning finns det en risk att stelbenta
regler kan hämma utvecklingen av nya utbildningar på detta
område.


Beträffande grundutbildningen finns inget alternativ till
arbetsmiljöinstitutets utbildning. Utskottet anser att ökad
flexibilitet måste skapas i utbildningssystemet. En modell som
kan prövas är ett system med fristående kursveckor, som kan
sökas separat. Varje institution som önskar ordna en kursvecka
begär godkännande av sin kurs och får ersättning av statsmedel
om kursen får tillräckligt antal sökande.


Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
A42 i denna del.


dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:


43. beträffande utbildningsfrågor i företagshälsovården
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




31. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom. 44)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:


Utskottet instämmer med motion A493 (fp) att obligatorium
beträffande utbyggnad av företagshälsovården skulle medföra
olägenheter. Bl.a. skulle det då vara nödvändigt att centralt
definiera företagshälsovårdens innehåll, vilket i sin tur
betyder mindre möjligheter till anpassning av verksamheten till
de lokala behoven. Utskottet vill förorda flexibla lösningar för
utnyttjande av företagshälsovård. Därmed tillstyrker utskottet
motion A493 i aktuell del och avstyrker motion A41 i motsvarande
del. Propositionen i denna del bör av riksdagen kunna läggas
till handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:


44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården
att riksdagen
dels med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 3 samt
med avslag på motion 1990/91:A41 yrkande 37 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
propositionen i motsvarande del,


32. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom. 44)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:


Utskottet befarar i likhet med motion A41 (v) att anslutningen
till företagshälsovården stått still eller ökat sakta de senaste
åren. Nu har utbyggnaden kommit till den punkt att alla
intresserade och tillräckligt resursstarka företag redan har
anslutit sig. Utskottet vill därför förorda lagstiftning för att
fortsätta utbyggnaden. Regeringen bör få i uppdrag att utforma
en sådan lagstiftning. Vad utskottet anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion A41 i aktuell del. Motion A493
avstyrks i motsvarande del. Propositionen i denna del bör av
riksdagen kunna läggas till handlingarna.


dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:


44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården
att riksdagen
dels med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 37 samt
med avslag på motion 1990/91:A493 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger till handlingarna vad som anförts i
propositionen i motsvarande del,




33. Grundläggande villkor för statsbidrag till
företagshälsovården (mom. 45)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets mening bör det nuvarande systemet med
statsbidragsfinansierad företagshälsovård ändras till
förmån för  ett annat system. Ett sådant system bör bl.a. ha
full frihet att ge sjukvård till de anställda. De av regeringen
föreslagna grundläggande villkoren för att få statsbidrag bör
avvisas i enlighet med uppfattningen i motion A40 (m).


Utskottet tillstyrker motion A40 i motsvarande del och
föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag om
grundläggande villkor för bidrag till företagshälsovården.


dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:


45. beträffande grundläggande villkor för statsbidrag till
företagshälsovården
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 3 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,


34. Patientavgift inom företagshälsovården (mom. 46)


Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie
von Essen (m) anser,


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "inom
företagshälsovården" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser i likhet med motionerna A40 (m), A42 (fp) och
A44 (c) att patientavgifterna inom företagshälsovården inte
generellt bör slopas genom ett beslut i riksdagen. Denna fråga
bör överlämnas till de berörda intressenterna. Därvid kan beslut
fattas med hänsyn till alla relevanta faktorer, inkl. risken för
en alltför stor patienttillströmning. Utskottet tillstyrker
därför de aktuella yrkandena i motionerna A40, A42 och A44 och
anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag i motsvarande
del.


dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:


46. beträffande patientavgift inom företagshälsovården
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A40 yrkande 3
i motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och
1990/91:A44 samt med avslag på propositionen i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


35. Statsbidrag till företagshälsovården (mom. 47)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "aktuella delar"
bort ha följande lydelse:


Utskottet delar den uppfattning som framförs i moderata
samlingspartiets kommittémotion A265 att alla arbetsgivare bör
känna ansvar för att ordna en väl fungerande företagshälsovård
för sina anställda. Formerna och omfattningen av denna
företagshälsovård bör fastställas i samförstånd mellan ledningen
och de anställdas representanter. Statsbidraget bör därvid
slopas, vilket innebär att arbetarskyddsavgiften kan sänkas från
0,35 till 0,16 procentenheter. Med dessa regler kommer
arbetstagarna att visa ökat intresse för företagshälsovården och
också utöva tryck på arbetsgivaren att ordna god
företagshälsovård.


Det anförda innebär att utskottet tillstyrker aktuella
yrkanden i motion A265.


dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:


47. beträffande statsbidrag till företagshälsovården
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkandena 5
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,


36. Finansiering av centralt organ (mom. 48)


Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Erik Holmkvist
(m) och Anne-Marie von Essen (m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets uppfattning bör det vara
företagshälsovårdens sak att bedöma behovet av ett centralt
organ för samverkan och utveckling av företagshälsovård.
Dimensionering och finansieringsaspekter bör ingå i en sådan
bedömning. Det kan inte vara rimligt att med automatik avdela
statsbidragsmedel till ett samverkansorgan. Utskottet
tillstyrker därför de aktuella kraven i motionerna A40 (m) och
A42 (fp) och anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag i
motsvarande del.


dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:


48. beträffande finansiering av centralt organ
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A40 yrkande
4 i motsvarande del och 1990/91:A42 yrkande 4 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,


37. Villkor för bidrag till företagshälsovården i återstående
delar (mom. 49)


Under förutsättning av bifall till reservation 35


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Sammanfattningsvis anser" och slutar med
"återstående delar" bort ha följande lydelse:


Vid bifall till utskottets förslag angående upphörande av
nuvarande statsbidragssystem för företagshälsovården bör
regeringens förslag i övrigt angående företagshälsovården -- i
den mån de inte behandlats ovan -- avslås av riksdagen.


dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:


49. beträffande villkor för bidrag till
företagshälsovården i återstående delar
att riksdagen avslår vad som i propositionen föreslagits om
villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitten
4.7--4.10) i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,




38. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser (mom.
50)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Ett likartat" och på s. 42 slutar med "redovisad
del" bort ha följande lydelse:


Arbetsmiljölagen är en ramlag. I motsats till annan
arbetsrättslig lagstiftning kompletteras den inte bara med
kollektivavtal utan även med tillämpningsföreskrifter som
utfärdas på såväl regerings- som myndighetsnivå. Fördelen med en
ramlag på detta område är att det är möjligt att förhållandevis
snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.
Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning tenderat att
bli alltför rikhaltig med risk att det övergripande målet skyms.


För att motverka en sådan utveckling bör krävas att alla
myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på
arbetsmiljöområdet skall följas upp. Detta bör ske genom
konsekvensbeskrivningar som redovisar de uppnådda målen,
kostnader och eventuella följdverkningar. Myndigheternas ansvar
för uppföljning bör således vidgas i förhållande till
föreskrifterna i den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347).


Utskottets ställningstagande innebär att det aktuella yrkandet
i motion A265 (m) tillstyrks.


dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:


50. beträffande konsekvensbeskrivningar av
tillämpningsbestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,






39. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion (mom. 51)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Med hänsyn" och på s. 43 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:


Även med en ökad egenkontroll bland företagen förblir
inspektionsverksamheten viktig. Utskottet anser i likhet med
moderata samlingspartiet i motion A265 att tyngdpunkten i
yrkesinspektionens verksamhet bör ligga på
inspektionsverksamhet. Detta kräver att inspektörsrollen
konkretiseras vad gäller kontrollverksamhet och
rådgivningsverksamhet. Utskottet har noterat att även
riksrevisionsverket anser att inspektionsverksamheten måste
renodlas. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker
utskottet motion A265 i den behandlade delen och avstyrker
övriga aktuella yrkanden.


dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:


51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande
funktion
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 2
samt med avslag på motion 1990/91:A41 yrkandena 4, 5, 9, 11, 12
och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




40. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion (mom. 51)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Med hänsyn" och på s. 43 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:


Utskottet instämmer med vänsterpartiet i motion A41 att både
yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen har anpassat sig
till en försiktig strategi gentemot arbetsgivarna och företagen.
Försiktigheten framgår bl.a. av att yrkesinspektionen i hög grad
arbetar med inspektionsmeddelanden -- som inte har rättsliga
effekter -- i stället för att arbeta med förelägganden och
förbud. Ett annat exempel på försiktigheten är att
arbetarskyddsstyrelsen är obenägen att ta till sanktioner mot
företag som bryter mot föreskrifterna. Detta kan ha samband med
att själva föreskrifterna är alltför vaga till sin karaktär.
Föreskrifterna bör enligt utskottets mening vara formulerade med
preciserade värden och gränser för att företagens skyldigheter
klart skall framgå.


Ansvaret för den uppkomna situationen ligger emellertid inte
bara hos arbetarskyddsverket utan beror till stor del på
arbetsmiljölagens ramlagkaraktär. Därför bör arbetarskyddsverket
få stöd genom att instruktion och arbetsordning för verket
preciserar kravet på en hårdare linje gentemot företagen.
Instruktionen skall hjälpa arbetarskyddsverket att leva upp till
sin roll som tillsynsmyndighet. Bl.a. måste det göras klart att
det yttersta ansvaret för kontrollen av arbetsgivarnas
handlingsplaner på arbetsmiljöområdet finns hos
yrkesinspektionen.


Det anförda innebär att utskottet tillstyrker de behandlade
yrkandena i motion A41. Därigenom tillgodoses i viss
utsträckning även motion A265 i den behandlade delen.


dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:


51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande
funktion
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 4,
5, 9, 11, 12 och 17 samt med anledning av motion 1990/91:A265
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




41. Särskilda frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet (mom.
52)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Angående arbetarskyddsstyrelsens" och slutar med
"berörda delarna" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser i likhet med motion A41 (v) att tvister om hur
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall tolkas även
fortsättningsvis bör föras till arbetarskyddsstyrelsen. Däremot
bör besluten på ett mera tydligt sätt än i dag bli
prejudicerande för framtiden. De bör föreligga på ett samlat
sätt och ha en sådan form att informationen kan spridas på ett
enkelt sätt. Detta underlättar tillämpningen av föreskrifterna i
framtiden.


Utskottet vill i detta sammanhang ta avstånd från den
arbetsmetod som benämns "cost-benefit-kalkyl", vilken används av
arbetarskyddsstyrelsen i föreskriftsarbetet. Utskottet kan inte
acceptera denna metod, eftersom den förutsätter att människors
hälsa kan värderas i pengar.


Slutligen vill utskottet peka på vikten av att inspektörer
finns tillgängliga för kontakter även på obekväma arbetstider.


Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
A41 i berörda delar.


dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:


52. beträffande särskilda frågor i arbetarskyddsverkets
verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 8,
10 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,




42. Informationsspridning på arbetsplatserna (mom.54)


Karl-Erik Persson (v) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Utskottet anser" och på s. 45 slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:


Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A41 att det
är viktigt att sprida tillgängliga kunskaper på
arbetsmiljöområdet när arbetsgivarna i och med den nya
lagstiftningen åläggs ett större ansvar för arbetsmiljö och
rehabilitering. Informationsaspekterna blir särskilt
betydelsefulla i och med decentraliseringen såväl inom den
offentliga sektorn som inom de stora företagen. Mot denna
bakgrund bör regeringen få i uppdrag att utreda hur mycket medel
som skall anslås och hur medlen skall fördelas mellan
arbetsmiljöfonden, arbetslivscentrum, universiteten etc.
Fackföreningsrörelsen -- framför allt de regionala och lokala
nivåerna -- bör självklart höras i detta sammanhang. Med
hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motion A41
i aktuell del.


dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande
lydelse:


54. beträffande informationsspridning på arbetsplatserna
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 38
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




43. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera kostnader för
försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering (mom.
56)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "Vid riksdagsbeslutet" och slutar med
"arbetsmarknadsinstituten m.m." bort ha följande lydelse:


Utskottet biträder regeringens förslag att disponera medel ur
arbetslivsfonden för att under nästa budgetår finansiera
försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering. I
likhet med folkpartiet liberalerna anser utskottet att det även
bör vara möjligt att samtidigt ta medel ur fonden för att
finansiera kostnader för den reguljära
rehabiliteringsverksamheten vid arbetsmarknadsinstituten och för
utbildningsbidrag till personer som genomgår sådan
rehabilitering i enlighet med förslaget i folkpartimotionen
A493.


Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen antar den av
regeringen föreslagna lagen om tillfällig avvikelse från lagen
om arbetsmiljöavgift med den ändringen att det i lagtexten
angivna beloppet, 500 milj.kr., bör höjas till 1 000 milj.kr.


Ställningstagandet från utskottets sida innebär samtidigt att
yrkandet om avslag på regeringsförslaget i c-motionen A208
avstyrks.


dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande medel ur arbetslivsfonden för att finansiera
kostnaderna för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad
rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkandena 5
och 6 samt med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 3 antar det
till proposition 1990/91:100 bilaga 12 fogade förslaget till lag
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift med den ändringen att det i lagtexten angivna
beloppet, 500 milj.kr., byts ut mot beloppet 1 000 milj.kr.,


44. Avveckling av arbetslivsfonden (mom. 57)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "I motsats" och på s. 48 slutar med "motion A266"
bort ha följande lydelse:


Arbetslivsfonden är dåligt lämpad för att förbättra
arbetsmiljön. I stället har den beskattning av företagen med
drygt 10 miljarder kronor som uttaget av den extra
arbetsmiljöavgiften belöpte till försvårat för dem att vidta de
arbetsmiljöåtgärder som lagen förutsätter. Liksom moderaterna
anser utskottet att arbetslivsfonden bör avvecklas omgående.
Huvuddelen av medlen bör återgå till företagen.
Arbetsmiljöavgiften togs ut med 1,5 %. Under år 1992 bör därför
arbetsgivaravgifterna sänkas med samma procentsats.


Avgiftssänkningen bör från teknisk synpunkt ske på det sätt
som föreslås i motion A226 (m) genom att den allmänna
löneavgiften på 0,34 % avskaffas och barnomsorgsavgiften
reduceras med 1,16 procentenheter. Motsvarande belopp bör
överföras från arbetslivsfonden till statskassan. Fondmedel bör
också tas i anspråk för att avveckla fondens administration och
utbetala beviljat stöd till påbörjade projekt.


Riksdagen bör vid bifall till vad nu föreslagits uppdra åt
regeringen att dels vidta åtgärder för fondens avveckling till
årsskiftet, dels lägga fram förslag till erforderliga lagförslag
beträffande de ovannämnda avgiftsförändringarna.


dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande
lydelse:
57. beträffande avveckling av arbetslivsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A226 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
avveckling av arbetslivsfonden m.m.


45. Arbetslivsfondens fortsatta verksamhet (mom. 59)


Charlotte Branting (fp) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till regeringen"
bort ha följande lydelse:


Utskottet vill i likhet med folkpartiet liberalerna
understryka vikten av att regeringen noga följer
arbetslivsfondens verksamhet och utveckling. Ett alternativt
inslag i fondens verksamhet bör vara att låta medel ur fonden
återgå till företagen med rätt för skyddskommittéerna att
besluta om medlens användning. En sådan åtgärd skulle vitalisera
skyddskommittéernas verksamhet samtidigt som byråkrati och
splittring på arbetsmiljöområdet minskar.


Vad utskottet med tillstyrkan av motion A493 (fp) i denna del
har anfört bör regeringen underrättas om.


dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande
lydelse:
59. beträffande arbetslivsfondens fortsatta verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


Särskilda yttranden




1. Sexuella trakasserier (mom. 10)


Charlotte Branting (fp) anför:


För folkpartiet liberalernas del vill jag hänvisa till att vi
begärt att den nya jämställdhetslagen skall innehålla ett förbud
mot sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Vid utskottets
behandling av denna lag har vi i en reservation även lagt fram
förslag till förbudsbestämmelse (bet. 1990/91:AU17, res. 45).




2. Alkohol- och andra drogproblem på arbetsplatserna (mom. 11)


Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:


Vi vill i likhet med vad som görs i motion A255 (c)
understryka angelägenheten av att komma till rätta med alkohol-
och andra drogproblem på arbetsplatserna. Med hänvisning till
det ökade rehabiliteringsansvar som läggs på arbetsgivarna i
enlighet med förslagen i propositionerna 140 och 141 och till de
stora rehabiliteringsresurser som därutöver skapats genom
tillkomsten av arbetslivsfonden bör det vara möjligt att ta nya
tag både när det gäller att förebygga missbruk och att sätta in
hjälpåtgärder i de enskilda fallen av missbruk.




3. Gränsvärden för fysisk arbetsbelastning m.m. (mom. 14)


Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:


I motion A255 (c) påtalas den bristfälliga introduktionen i
arbete, som leder till att särskilt ungdomar -- ofta minderåriga
-- i alltför hög grad drabbas av arbetsolyckor. De brister
motionärerna påtalar har också uppmärksammats av
arbetsmiljökommissionen. Det kan noteras att bristerna i
introduktionen av nyanställda förekommer trots att
arbetsmiljölagen ger mycket klara anvisningar på denna punkt. Vi
vill därför i anslutning till arbetsmarknadsministerns
konstateranden (prop. s. 42) för vår del understryka som mycket
angeläget att företagens internkontroll och yrkesinspektionens
tillsyn ger hög prioritet åt frågorna om introduktion och
inskolning av nyanställda.




4. Kvinnors arbetsmiljö (mom. 31)


Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie
von Essen (m) anför:


Våra synpunkter på kvinnors arbetsmiljö har framförts i
utskottets betänkande 1990/91:AU17. Vi hänvisar till detta
betänkande.


5. Passiv rökning (mom. 33)


Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie
von Essen (m) anför:


Med anledning av den väntade propositionen avstår vi från att
reservera oss i detta sammanhang. Vår grundinställning är att
det måste vara möjligt att skydda gravida kvinnor och ammande
mödrar från passiv rökning.


6. Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn (mom.34)


Charlotte Branting (fp) anför:


Vi vill betona att den offentliga sektorn på ett helt annat
sätt än tidigare måste lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Det
gäller att komma till rätta med offentliga sektorns
arbetsmiljöproblem med hjälp av lagstiftning, åtgärder som ökar
personalens frihet att själv fatta beslut, bättre system för
belöning av goda insatser etc.






7. Personalekonomiska redovisningar (mom. 55)


Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson
(c) och Anna Horn af Rantzien (mp) anför:


Vi instämmer med regeringen att personalekonomiska
redovisningar bör bli allmänt förekommande. Dock anser vi att
både redovisningsinnehållet och vilka som är
informationsmottagare bör diskuteras ytterligare. Vi återkommer
till denna diskussion när regeringens förslag föreligger.




8. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera kostnader för
försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering (mom.
56)


Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla
m) anför:


Utskottet avstyrker i föreliggande betänkande regeringens
förslag att ta 500 milj.kr. ur arbetslivsfonden och överföra
beloppet till statskassan för att finansiera viss
rehabiliteringsverksamhet. För moderaternas del vill vi markera
att vi inte anser oss ha anledning att ta ställning till vare
sig avstyrkandet som sådant eller motiveringen härför. Vi
hänvisar till att moderaterna från början motsatte sig att en
fond av detta slag skulle inrättas och till att vi i detta
ärende fullföljer tidigare av oss framförda krav att fonden
omgående skall avvecklas.


Propositionernas lagförslag
Bilaga
Proposition 1990/91:140
Proposition 1990/91:100






Innehållsförteckning


  Sammanfattning                                             1


   Propositionerna                                   3


   Motionerna                                        3


   Utskottet                                        10
      Inledning                                     10
      Inriktning av arbetsmiljöarbetet              11
      Lagstiftning                                          13
         Inledning                                          13
         Ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen          14
         Arbetsmiljöns beskaffenhet                         14
         Arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet         21
         Arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och
rehabilitering                                      23
         Partssamarbetet                                    23
         Övriga regeringsförslag till ändringar i
arbetsmiljölagen                                    25
         Arbetsmiljöbrott                                   26
      Kvinnors arbetsmiljö                                  28
      Yrkesrelaterade arbetsmiljöfrågor             30
      Företagshälsovården                                   34
         Propositionen                              34
         Utskottet                                          36
      Arbetarskyddsverkets roll                     41
      Informationsfrågor                                    44
      Fortsatt utredningsarbete                     45
      Arbetslivsfonden                              46
      Hemställan                                            48


Reservationer                                       53


      1. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (m)  53
      2. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (fp) 54
      3. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (v)  55
      4. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (mp) 56
      5. Arbetsmiljöns beskaffenhet (mom. 3) (v)            57
      6. Tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen
(mom.4) (m)                                                 58
      7. Rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena för
enskilda arbetstagare, m.m. (mom. 6) (v, mp)                59
      8. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)
(m)                                                         60
      9. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)
(v)                                                         60
      10. Förbud mot avstängning från meningsfulla
arbetsuppgifter (mom.9) (mp)                                61
      11. Sexuella trakasserier (mom. 10) (v)               62
      12. Kartläggning av nya hälsoproblem (mom.13)
(mp)                                                        62
      13. Arbetsdelning (mom.15) (v)                62
      14. Det goda arbetet som rättesnöre vid
EG-förhandlingarna (mom.16) (mp)                            63
      15. Internationell samverkan (mom.17) (fp)            63
      16. Utformningen av förordningar med stöd av 3 kap. 2a §
arbetsmiljölagen (mom.19) (m)                               64
      17. Straffsanktionering av allmänna bestämmelser i
arbetsmiljölagen m.m. (mom.20) (v)                          64
      18. Utredning om skyddsombudssystemet (mom. 22) (m) 65
      19. Vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.
(mom.23) (v)                                                67
      20. Arbetsmiljöbrott (mom. 28) (fp)                   66
      21. Arbetsmiljöbrott (mom. 28) (v)                    67
      22. Företagsbot m.m. (mom. 29) (v)                    68
      23. Tandvårdspersonal och amalgam (mom.35) (v)    69
      24. Elöverkänslighet (mom. 37) (c)                    69
      25. Klassificering av lok- och förarhytter som
arbetslokal (mom.38) (v)                                    69
      26. Analys av ensamarbetet (mom. 39) (mp)     70
      27. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande
vård--sjukvård (mom.41) (m)                                 70
      28. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande
vård--sjukvård (mom.41) (fp)                                71
      29. Företagshälsovårdens personal (mom. 42) (v)       71
      30. Utbildningsfrågor i företagshälsovården (mom.43)
(fp)                                                        72
      31. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom.44)
(fp)                                                        72
      32. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom.44)
(v)                                                         73
      33. Grundläggande villkor för statsbidrag till
företagshälsovården (mom.45) (m)                            73
      34. Patientavgift inom företagshälsovården (mom.46)
(m, fp, c)                                                  74
      35. Statsbidrag till företagshälsovården (mom. 47)
(m)                                                         74
      36. Finansiering av centralt organ (mom. 48)
(m,fp)                                              75
      37. Villkor för bidrag till företagshälsovården i
återstående delar (mom.49) (m)                      75
      38. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser
(mom.50) (m)                                                76
      39. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion
(mom.51) (m)                                                77
      40. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion
(mom.51) (v)                                                77
      41. Särskilda frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet
(mom.52) (v)                                                78
      42. Informationsspridning på arbetsplatserna (mom.54)
(v)                                                         79
      43. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera
kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad
rehabilitering (mom.56) (fp)                                79
      44. Avveckling av arbetslivsfonden (mom.57) (m)   80
      45. Arbetslivsfondens fortsatta verksamhet (mom. 59)
(fp)                                                        80


   Särskilda yttranden                              81
      1. Sexuella trakasserier (mom.10) (fp)        81
      2. Alkohol- och andra drogproblem på arbetsplatserna
(mom.11) (c)                                                81
      3. Gränsvärden för fysisk arbetsbelastning m.m.
(mom.14) (c)                                                81
      4. Kvinnors arbetsmiljö (mom.31) (m,fp,c)     82
      5. Passiv rökning (mom.33) (m,fp,c)           82
      6. Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn (mom.34)
(fp)                                                        82
      7. Personalekonomiska redovisningar (mom.55)
(fp,c,mp)                                                   82
      8. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera
kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad
rehabilitering (mom.56) (m)                                 83


   Bilaga Propositionernas lagförslag               84