Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.



<div class="sidhuvud_publikation">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1990/91:AU20</div>
<h1>Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bprop">Propositionen</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motionerna</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservationer</li></a></ul>
<pre>1990/91
AU20</pre>
<pre>
I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 1990/91:124 om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft, m.m.
10 motioner från allmänna motionstiden 1990
14 motioner från allmänna motionstiden 1991
7 motioner väckta med anledning av propositionen
1 motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87
Näringspolitik för tillväxt</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I propositionen föreslås en ny lag om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft som skall ersätta 1935 års
arbetsförmedlingslag. Det principiella förbudet att bedriva
arbetsförmedling i förvärvssyfte bibehålls. Dock utvidgas
möjligheten att efter tillstånd av AMS bedriva sådan
arbetsförmedling, nämligen i fråga om företag som förmedlar
arbetstagare som skall ha företags- eller verksledande ställning
(head-hunting). Uthyrning av arbetskraft skiljs ut ur begreppet
arbetsförmedling och legaliseras. Den som hyr ut eller hyr in
arbetskraft måste dock iaktta vissa regler som syftar till att
arbetstagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skall
hamna i svårigheter av olika slag. Bl.a. anges en längsta tid
som ett uthyrningsuppdrag får vara. Det ställs också vissa krav
på anställningsavtalet mellan uthyrningsföretaget och
arbetstagaren. I syfte att förstärka de fackliga
organisationernas möjligheter att utöva inflytande i samband med
att en arbetsgivare avser att anlita extern arbetskraft föreslås
vissa ändringar i 38 § medbestämmandelagen.</pre>
<pre>I en gemensam motion har moderata samlingspartiet, folkpartiet
liberalerna och centern yrkat avslag på propositionen i sin
helhet. Även vänsterpartiet har yrkat avslag men från andra
utgångspunkter. I enskilda motioner har framställts krav rörande
de restriktioner som bör gälla vid uthyrning av arbetskraft.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens förslag.
Utskottet anser dock att möjligheten för ett företag att anlita
uthyrd arbetskraft bör begränsas ytterligare. Förutom att det
skall vara fråga om ett tillfälligt behov av arbetskraft bör det
enligt utskottet vara fråga om extra arbetskraft. Även i fråga
om vissa andra bestämmelser föreslår utskottet en något
annorlunda utformning än regeringen.</pre>
<pre>I betänkandet behandlas också ett stort antal motionsyrkanden
från årets och föregående års allmänna motionstid som har
anknytning till arbetsförmedlingslagen. Det gäller framför allt
yrkanden om upphävande av arbetsförmedlingsmonopolet. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden.</pre>
<pre>Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet,
folkpartiet liberalerna och centern gemensamt. Även
vänsterpartiet reserverar sig men från andra utgångspunkter.</pre>
<a name="bprop"></a><h2>Propositionen</h2><pre>I proposition 1990/91:124 föreslår regeringen att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till</pre>
<pre>1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft,</pre>
<pre>2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.</pre>
<pre>Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta
betänkande.</pre>
<a name="bmot"></a><h2>Motionerna</h2><pre>Motioner med anledning av proposition 1990/91:124 (Privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.)</pre>
<pre>
1990/91:A33 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring i proposition 1990/91:124 om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</pre>
<pre>1990/91:A34 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:124 om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.,</pre>
<pre>2. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- hos regeringen
begär förslag om regler som förbjuder uthyrning av arbetskraft
men ger möjlighet för den fackliga organisationen hos inhyraren
att tillåta inhyrning genom att lämna samtycke med stöd av
centrala kollektivavtal.</pre>
<pre>1990/91:A35 av Sonja Rembo m.fl. (m,fp,c) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär att ILO-konvention 96
uppsäges vid första möjliga tillfälle,</pre>
<pre>2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,</pre>
<pre>3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,</pre>
<pre>4. att riksdagen beslutar att med verkan från den 1 juli 1991
ändra lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling så att lagens bestämmelser ej omfattar
uthyrning av arbetskraft,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående vikten av en väl fungerande
kostnadsfri offentlig arbetsförmedling.</pre>
<pre>1990/91:A36 av Lennart Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändring i proposition 1990/91:124 om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.</pre>
<pre>1990/91:A37 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen framförts om privat arbetsförmedling.</pre>
<pre>1990/91:A38 av Kjell Johansson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att uthyrning av arbetskraft inte
begränsas till en fyramånaders period inom ramen för det
enskilda uthyrningsuppdraget,</pre>
<pre>2. att riksdagen beslutar att inhyrning av arbetskraft inte
behöver MBL-förhandlas enligt 38 § MBL om arbetet är av
kortvarig eller tillfällig natur eller kräver särskild
sakkunskap,</pre>
<pre>3. att riksdagen beslutar att sådan ändring görs i 39 § MBL
att en arbetstagarorganisation inte ges möjlighet att utestänga
företag utan kollektiv/separatavtal från att konkurrera på
likvärdiga villkor.</pre>
<pre>1990/91:A39 av Anita Modin och Björn Ericson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft, m.m.</pre>
<pre>Motion med anledning av proposition 1990/91:87 (Näringspolitik
för tillväxt)</pre>
<pre>1990/91:A21 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N33.</pre>
<pre>
Motioner från den allmänna motionstiden 1990</pre>
<pre>1989/90:A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling, så att enskilda
arbetsförmedlingar kan etableras i enlighet med vad som i
motionen anförts,</pre>
<pre>5. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1976:157) om
skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen fr.o.m. den 1 juli 1989,</pre>
<pre>1989/90:A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas</pre>
<pre>16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsförmedlingslagen.</pre>
<pre>1989/90:A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
arbetsförmedlingslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.</pre>
<pre>1989/90:A704 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en skyndsam förändring av
arbetsförmedlingslagen i syfte att tillåta skrivbyråverksamhet.</pre>
<pre>1989/90:A706 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i
motionen anförts avseende fristående arbetsförmedlingar för
specifika yrkesområden samt uppdragsverksamhet.</pre>
<pre>1989/90:A720 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till försök med arbetsförmedling i
olika alternativa former.</pre>
<pre>1989/90:A733 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rätten att bedriva arbetsförmedling i privat regi.</pre>
<pre>Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr256.</pre>
<pre>1989/90:A750 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av en ny arbetsförmedlingslag.</pre>
<pre>1989/90:A752 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
arbetsförmedlingslagen, i första hand för att från
arbetsförmedlingsbegreppet exkludera uppdragsverksamhet.</pre>
<pre>Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.</pre>
<pre>1989/90:A756 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
arbetsförmedlingslagen i syfte att möjliggöra kompletterande,
fristående arbetsförmedling på kulturområdet.</pre>
<pre>
Motioner från den allmänna motionstiden 1991</pre>
<pre>1990/91:A201 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om försök med arbetsförmedling i
alternativa former.</pre>
<pre>1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>9. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
arbetsförmedlingslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.</pre>
<pre>1990/91:A209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av
arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi502.</pre>
<pre>1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsförmedlingens uppgift och slopande
av arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>1990/91:A250 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ILO-konvention nr 96 skall sägas upp.</pre>
<pre>1990/91:A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen beslutar att uppsäga ILO-konventionen nr 96 i
enlighet med vad som anförts i motionen,</pre>
<pre>5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1935:113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling att enskilda
arbetsförmedlingar kan etableras i enlighet med vad som anförts
i motionen,</pre>
<pre>6. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1976:157) om
skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen fr.o.m. 1juli 1991.</pre>
<pre>1990/91:A495 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om dispens från lagstiftningen om
arbetsförmedling för Fosie Personalservice i Malmö,</pre>
<pre>1990/91:A725 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om fristående
arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden samt
uppdragsverksamhet.</pre>
<pre>1990/91:A726 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att senast den 17 juli 1992 säga upp
ILO-konvention nummer 96,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva lag med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling (1935:113).</pre>
<pre>1990/91:A729 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försök med privat arbetsförmedling i
Jönköpings län.</pre>
<pre>1990/91:A752 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om slopande av
arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>1990/91:A754 av Bertil Persson (m) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär att ILO-konvention 96
sägs upp,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande
av arbetsförmedlingsmonopolet,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Fosieby Personalservice.</pre>
<pre>1990/91:A763 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fri etableringsrätt för privata
arbetsförmedlingar,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till
att överföra viss del av den offentliga
kulturarbetsförmedlingens verksamhet till centrumbildningarna.</pre>
<pre>1990/91:A766 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett avskaffande av det offentliga
arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>I den följande framställningen anges årtal endast för de
motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1990.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Bakgrund</pre>
<pre>Lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
(arbetsförmedlingslagen) trädde i kraft den 1 januari 1936. Till
grund för lagen ligger en av internationella
arbetsorganisationen (ILO) år 1933 antagen konvention om
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer (nr 34), som
ratificerades av Sverige år 1935. Bestämmelserna i konventionen
syftade till att inskränka och reglera arbetsförmedling som
bedrivs i privat regi. Konventionen reviderades 1949 (nr 96).
Den reviderade konventionen ratificerades av Sverige året därpå.</pre>
<pre>Arbetsförmedlingslagen reglerar alla typer av arbetsförmedling
som bedrivs av annan än den offentliga arbetsförmedlingen. Den
innehåller ett principiellt förbud mot privat arbetsförmedling i
förvärvssyfte. Den som vill bedriva arbetsförmedling utan
förvärvssyfte men mot ersättning måste ha tillstånd av AMS. Den
som bedriver arbetsförmedling utan ersättning skall inom viss
tid göra anmälan till AMS. Lagens regler är straffsanktionerade.</pre>
<pre>Lagen har varit föremål för ett flertal utredningar under
årens lopp och ändringar har också gjorts i lagen. Efter en
lagändring 1942 innefattas i begreppet arbetsförmedling vad som
senare kommit att kallas uthyrning av arbetskraft. Detta
beskrivs i lagen som en verksamhet som innebär att en utövare av
verksamhet för arbetsanskaffning träffar anställningsavtal med
en arbetssökande men där det huvudsakliga syftet med
anställningen är förmedling av arbete åt arbetssökanden. Sådan
verksamhet är således straffbar i den mån den bedrivs i
förvärvssyfte eller utan tillstånd. Genom en lagändring 1970
genomfördes dels skärpningar i straffskalan för olaga
arbetsförmedling, dels en utvidgning av det straffbara området
till att avse också den som anlitar arbetskraft som har
förmedlats genom en otillåten förvärvssyftande förmedling. År
1976 återinfördes en möjlighet att under vissa förutsättningar
få tillstånd till förvärvssyftande arbetsförmedling till och
från utlandet avseende artister.</pre>
<pre>Bland utredningar från senare tid kan nämnas
arbetsförmedlingsutredningen som hade i uppdrag att bl.a.
överväga åtgärder för att komma till rätta med vissa problem
rörande arbetsförmedlingslagens tillämpning på arbetsmarknaden
dels för korttidsanställda på kontorsområdet, dels för
kulturområdet liksom vissa andra områden av arbetsmarknaden. I
ett delbetänkande (Ds A 1982:2) behandlades skrivbyråernas
ambulerande verksamhet. AMS-kommittén, som hade i uppdrag att
göra en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation, uttalade sig i slutbetänkandet (SOU 1985:7) om
behovet av en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att ge
den ökad klarhet och bättre redaktionell utformning. Något behov
av att ompröva lagens allmänna inriktning ansågs emellertid inte
föreligga. I proposition 1985/86:138 (AU14, rskr. 338) instämde
föredragande departementschefen i denna uppfattning. Inom
departementet hade vid denna tid en arbetsgrupp påbörjat ett
arbete med en översyn av arbetsförmedlingslagen.</pre>
<pre>Arbetsgruppen avlämnade i juni 1989 en promemoria (Ds 1989:30)
Arbetsförmedlingslagen -- en översyn. Promemorian har
remissbehandlats.</pre>
<pre>Regeringens förslag i huvuddrag</pre>
<pre>I propositionen föreslås en ny lag om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft som skall ersätta 1935 års lag. Den
offentliga arbetsförmedlingens verksamhet hålls liksom tidigare
utanför lagen och regleras i stället i förordningen om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Arbetsförmedlingsbegreppet
definieras, varvid uthyrning av arbetskraft hålls utanför. En
särskild definition ges också i fråga om begreppet uthyrning av
arbetskraft.</pre>
<pre>En möjlighet införs för företag som förmedlar arbetskraft i
företags- eller verksledande ställning att efter tillstånd av
AMS bedriva sin verksamhet i förvärvssyfte.</pre>
<pre>I lagen förelås en särreglering av uthyrning av arbetskraft.
Särregleringen innebär att verksamheten legaliseras samtidigt
som den som hyr ut eller in arbetskraft måste iaktta vissa
regler. Dessa regler har till syfte att förhindra att
arbetstagare som fått arbete via uthyrningsföretag hamnar i
svårigheter av olika slag. Vissa begränsningar skall gälla i
fråga om möjligheten att träffa avtal om tidsbegränsade
anställningar i förhållande till anställningsskyddslagens
regler. Arbetstagaren får ställas till beställarens förfogande
under högst fyra månader. I förhållande till beställaren skall
gälla att uthyrd arbetskraft får anlitas endast om detta
föranleds av ett tillfälligt behov av arbetskraft. Genom
kollektivavtal får avvikelser göras från bl.a. den angivna
tidsfristen.</pre>
<pre>I syfte att förstärka de fackliga organisationernas
möjligheter att utöva inflytande i samband med att en
arbetsgivare avser att anlita extern arbetskraft föreslås vissa
ändringar i medbestämmandelagen som innebär en skärpning av
arbetsgivarens förhandlings- och informationsskyldighet.</pre>
<pre>Regeringen föreslår vidgade möjligheter för AMS att vid sidan
av åtalsanmälan meddela förelägganden eller förbud gentemot den
som bryter mot vissa av lagens bestämmelser. Ett sådant beslut
kan förenas med vite. Regeringen föreslås vara slutinstans i
besvärsärenden enligt lagen. Frågor om vitesföreläggande eller
vitesförbud prövas dock av länsrätt i samband med utdömandet av
vitet.</pre>
<pre>Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.</pre>
<pre>Fråga om avslag på propositionen m.m.</pre>
<pre>Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centerpartiet yrkar i en gemensam motion, A35, avslag på
propositionens förslag i sin helhet. Även vänsterpartiet yrkar
avslag på propositionen i sin motion A34 men från andra
utgångspunkter.</pre>
<pre>Till grund för trepartimotionens avslagsyrkande ligger
uppfattningen att det inte längre finns något skäl att
upprätthålla förbudet mot privat arbetsförmedling, en
uppfattning som också framförts i motioner under den allmänna
motionstiden i år och föregående år. Utskottet återkommer till
dessa motioner. Motionärerna menar att det förbud som gäller i
dag och som behålls enligt den nu framlagda propositionen inte
är anpassat till dagens situation. Man kan enligt motionen
överväga om det över huvud krävs någon särskild lag som reglerar
arbetsförmedling. Motionärerna vill av detta skäl att Sverige
skall säga upp ILO-konventionen nr 96 för att 1935 års lag
därefter skall kunna upphävas, ett yrkande som utskottet också
återkommer till. Fram till dess att uppsägning kan ske bör
enligt motionen en ändring göras i den nu gällande lagen så att
den från sitt tillämpningsområde undantar uthyrning av
arbetskraft. Sådan verksamhet bör tillåtas utan begränsningar av
det slag som regeringens lagförslag innehåller. I motionen yrkas
avslag även i fråga om förslaget om förstärkning av
förhandlingsrätten enligt 38 § medbestämmandelagen.</pre>
<pre>Vänsterpartiet (A34) yrkar också avslag på propositionen i sin
helhet men från andra utgångspunkter. Partiet ser i regeringens
förslag en fara för att den svenska arbetsrättsliga modellen för
medinflytande kommer att luckras upp successivt allteftersom
uthyrning av arbetskraft blir vanligt förekommande på
arbetsmarknaden. Grundprincipen för medinflytandet har varit att
det arbetsrättsliga ansvaret legat på den plats där arbetet
utförts. Med förslaget flyttas ansvaret till det uthyrande
företaget som kan vara beläget i en annan del av landet.
Inhyraren kan förändra arbetssituationen utan att behöva
förhandla. Även anställningsskyddet kommer att undermineras,
sägs det i motionen. Arbetskraften reduceras till en insatsvara
som anlitas vid behov. Till detta kommer att en mängd oseriösa
företag kan bildas. Risken ökar för ekonomisk brottslighet. Det
finns också en uppenbar risk för dumpning av löner och
anställningsvillkor, inte minst vid ett närmande till EG. Om
riksdagen avslår vänsterpartiets yrkande i detta hänseende begär
partiet i stället skärpta regler för tillåtligheten av
uthyrning. Utskottet återkommer i den följande framställningen
till de regler som skall gälla för att uthyrning skall tillåtas.</pre>
<pre>Arbetsförmedlingsmonopolet m.m.</pre>
<pre>Den föreslagna nya lagen innebär, liksom 1935 års lag, ett
principiellt förbud mot arbetsförmedling i förvärvssyfte
samtidigt som andra former av arbetsförmedling skall kräva
tillstånd eller anmälan till AMS. Så till vida behålls alltså
det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet.</pre>
<pre>I den nya lagen föreslås en definition av såväl begreppet
arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft. Med
arbetsförmedling förstås "verksamhet som har till ändamål att
skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt
arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraft".
Uthyrning av arbetskraft är "ett rättsförhållande mellan en
beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot
ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för
att utföra arbete som hör till dennes verksamhet".</pre>
<pre>I propositionen förs ett tämligen ingående resonemang om för-
och nackdelar med ett bibehållet monopol. Mycket kortfattat
innebär resonemanget att arbetsförmedlingens tre funktioner --
information, förmedling, marknadspåverkan -- skulle försämras om
verksamheten spjälkades upp på flera privata förmedlingar vid
sidan av den offentliga. Det skäl som framför allt torde ha
legat bakom 1935 års lag, risken för exploatering av
arbetskraft, har enligt propositionen successivt trätt i
bakgrunden. Ett skäl som å andra sidan vuxit sig starkare är
arbetsmarknadspolitiskt. Genom  den offentliga förmedlingen får
den arbetssökande kontakt med de samhällsorgan som har hand om
de arbetsmarknadspolitiska medlen. Genom att utbud och
efterfrågan samlas på ett ställe får statsmakterna kännedom om
läget på arbetsmarknaden och därigenom möjlighet att reagera med
nödvändiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därutöver påpekas
risken för en segregerad arbetsmarknad som erfarenhetsmässigt
blivit en effekt av en svag offentlig arbetsförmedling i
utlandet.</pre>
<pre>Som nämnts har ett antal motioner väckts, både med anledning
av den nu framlagda propositionen och under den allmänna
motionstiden i år och föregående år, med krav på att
arbetsförmedlingsmonopolet avskaffas. I åter andra begärs att
privata, fristående förmedlingar skall tillåtas på speciella
områden.</pre>
<pre>
I den med anledning av propositionen väckta trepartimotionen
A35 (m, fp, c) framhålls att fristående arbetsförmedlingar som
ett komplement till den offentliga förmedlingen skulle innebära
en större mångfald och öka den flexibilitet och
anpassningsförmåga som är förutsättningen för en väl fungerande
arbetsmarknad. Servicen till såväl arbetssökande som
arbetsgivare skulle kunna förbättras och innebära en stimulans
för de offentliga förmedlingarna, sägs det i motionen. Det bör
övervägas om det över huvud krävs någon särskild lag som
reglerar arbetsförmedlingen. I motionen yrkas samtidigt ett
tillkännagivande av vikten av en väl fungerande kostnadsfri
offentlig arbetsförmedling. Motionärerna anser att den
offentliga arbetsförmedlingen skall tillhandahålla en god och
för den arbetssökande kostnadsfri service över hela landet. Det
behövs ett väl utbyggt kontorsnät med god teknisk utrustning och
former för att snabbt få kännedom om lediga platser för extern
rekrytering.</pre>
<pre>Moderata samlingspartiet har framställt yrkanden om
avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet i partimotionen
1989/90:A733, med motivering i Kr256, och i kommittémotionerna
1989/90:A252 och A266 av Sonja Rembo m.fl., A763 av Ingrid
Sundberg m.fl. och A766 av Gunnar Hökmark m.fl. Detsamma yrkas
även i en enskild motion, A754 av Bertil Persson. I motionerna
kritiseras det förhållandet att förbudet mot fristående
förmedlingar gör att de tillgängliga resurserna för
arbetsförmedling begränsas till den av staten finansierade
förmedlingen. Ingenting talar för att arbetsförmedling bedrivs
bäst och mest rationellt i offentlig regi. I kommittémotionerna
1989/90:A252 och A266 framhålls också att ett upphävande av
monopolet innebär att den offentliga förmedlingen avlastas.
Därigenom frigörs resurser att hjälpa sökande som har svårt att
få arbete.</pre>
<pre>Även folkpartiet liberalerna vill avskaffa
arbetsförmedlingsmonopolet enligt såväl parti- som
kommittémotioner (1989/90:A255, A21, A209, A223). I
partimotionen A21, med motivering i N33, sägs att en ökad
mångfald inom arbetsförmedlingsområdet är en förutsättning för
den flexibilitet och anpassningsförmåga som skapar en väl
fungerande arbetsmarknad. Det understryks att detta inte innebär
att man får göra avkall på kraven på en effektiv offentlig
förmedling. Dessa förmedlingar bör tillhandahålla en god service
över hela arbetsmarknaden. Men när en sådan service finns
tillgänglig för alla utan avgift skulle privata förmedlingar som
komplement innebära stora fördelar, anförs det i motionen.
Servicen skulle kunna förbättras och innebära en stimulans för
de offentliga förmedlingarna. I kommittémotionen 1989/90:A255 av
Elver Jonsson  m.fl. framförs därutöver kritik mot den nuvarande
lagens gränsdragningar i fråga om begreppet arbetsförmedling.
Krav på slopande av arbetsförmedlingsmonopolet framställs också
i en enskild fp-motion, A752, av Isa Halvarsson.</pre>
<pre>Slutligen framställs i en enskild c-motion, A726 av Göran
Engström m.fl., krav på upphävande av 1935 års
arbetsförmedlingslag.</pre>
<pre>Utskottets överväganden</pre>
<pre>Främst två skäl låg bakom den reform som genomfördes med 1935
års lag. Det ena var att missförhållanden rådde inom området för
den yrkesmässigt bedrivna arbetsförmedlingen och att de
övervakande myndigheterna haft svårt att komma till rätta med
dessa missförhållanden. Det andra var att staten kommit att
utöva en alltmer omfattande, reglerande och understödjande
social verksamhet, varför behov hade uppstått av en vidgad och
mer ingående kännedom om det vid varje tillfälle aktuella läget
på arbetsmarknaden (prop. 1935:83 s. 22 f.).</pre>
<pre>Utskottet har under en följd av år haft att ta ställning till
motioner med krav på såväl ett generellt avskaffande av förbudet
mot privat förvärvssyftande arbetsförmedling som tillstånd till
förmedlingar på speciella områden (se t.ex. AU 1982/83:4 och AU
1983/84:21). Motionerna har avstyrkts med den huvudsakliga
motiveringen att den offentliga förmedlingen bör ha det samlade
ansvaret för förmedlingsverksamheten i landet.</pre>
<pre>Arbetsförmedlingen har av utskottet setts som ett av de
viktigaste instrumenten i samhällets sysselsättningspolitik. Den
tekniska och ekonomiska utvecklingen ställer allt större krav på
snabba omställningar på arbetsmarknaden. Arbetsgivare ställer
stora krav på arbetskraften i fråga om ålder, utbildning och
yrkeserfarenhet. Kraven ökar med stigande arbetslöshet, vilket i
sin tur leder till allt större svårigheter för vissa grupper att
hävda sig på arbetsmarknaden. Men även de arbetssökande ställer
krav. I första hand önskar de arbeten som de utbildats för eller
har erfarenhet av. De vill ha god arbetsmiljö, bra arbetstider
och undvika långa arbetsresor. Det är arbetsförmedlingens
uppgift att koppla samman lediga platser och arbetssökande och
därvid så långt som möjligt tillgodose önskemålen från såväl
arbetssökande som arbetsgivare. För att denna uppgift skall
lyckas förutsätts att arbetsförmedlingen med olika medel
försöker hjälpa de arbetssökande att ta de arbeten som finns men
också att påverka arbetsgivarens utbud av arbetsplatser,
medverka till nödvändiga anpassningar i arbetsuppgifterna och
påverka attityder hos både arbetsgivare och arbetssökande. För
att arbetsförmedlingen skall kunna fullgöra sin uppgift och
därmed bli ett instrument i den politik som syftar till arbete
åt alla måste förmedlingen ha hela arbetsmarknaden som sitt
arbetsfält och dessutom förfoga över de arbetsmarknadspolitiska
ågärderna.</pre>
<pre>Sett från dessa synpunkter är nackdelarna med privata
arbetsförmedlingar tydliga. Det är knappast tänkbart att privata
förmedlingar skulle kunna anförtros den form av
myndighetsutövning med ianspråktagande av offentliga medel som
förfogandet över de arbetsmarknadspolitiska instrumenten
innebär. Till detta kommer de försämrade möjligheterna till
överblick över hela arbetsmarknaden, med åtföljande sämre
möjligheter att reagera med arbetsmarknadspolitiska ågärder, som
en uppsplittring av ansvaret för arbetsförmedlingen skulle
innebära.</pre>
<pre>Det kan enligt utskottets mening visserligen sägas att ett
ökat inslag av konkurrerande eller kompletterande förmedlingar
skulle kunna öka servicen på vissa områden genom att göra den
mer inriktad på individuella eller branschmässiga behov.
Utskottet kan likväl inte acceptera detta som ett argument för
ett slopat monopol. En förbättrad service och ett ökat utbud av
tjänster kan nämligen komma till stånd inom den offentliga
förmedlingens ram. Vad frågan då i stället gäller är om den
offentliga förmedlingen skall tillåtas ta ut avgifter för sina
tjänster eller få ett tillskott av resurser på annat sätt.</pre>
<pre>Både effektivitetsskäl och sociala skäl talar enligt
utskottets mening för ett bibehållande av förbudet mot privat
förmedling i förvärvssyfte. En sådan förmedling skulle av
naturliga skäl ta sikte på de mest attraktiva grupperna på
arbetsmarknaden medan den offentliga förmedlingen mer skulle få
karaktären av en social inrättning för svårplacerade grupper,
såsom handikappade och långtidsarbetslösa, än av ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument. Utskottet kan inte medverka
till en sådan utveckling.</pre>
<pre>På anförda grunder ser utskottet det närmast som en
självklarhet att arbetsförmedlingen skall handhas av det
allmänna, något som också ligger i linje med de ILO-konventioner
som Sverige är anslutet till.</pre>
<pre>Uthyrning av arbetskraft</pre>
<pre>Som tidigare redovisats innebär regeringens förslag att
uthyrning av arbetskraft skiljs ut från
arbetsförmedlingsbegreppet och i princip legaliseras.</pre>
<pre>Den fråga som kanske vållat störst problem i den praktiska
tillämpningen av arbetsförmedlingslagen är i vad mån s.k.
uthyrning av arbetskraft skall anses innebära arbetsförmedling.
1935 års lag saknar en definition av begreppet arbetsförmedling
men viss ledning kan hämtas i 1 § andra stycket. Om en
arbetssökande är anställd hos den som utövar verksamhet för
arbetsanskaffning föreligger enligt bestämmelsen
arbetsförmedling om det av omständigheterna framgår att det
huvudsakliga syftet med anställningen är att förmedla arbete åt
arbetssökanden. Högsta domstolen (HD) har i några fall tagit
ställning till om viss verksamhet varit att anse som
arbetsförmedling, och därmed förbjuden, eller utgjort
entreprenad, en fullt tillåten verksamhet. Det har dels varit
fråga om de s.k. skrivbyråernas verksamhet (NJA 1962 s. 820 och
1989 s. 629), dels om viss verksamhet på varvsområdet (NJA 1973
s. 562). Mycket kortfattat kan sägas att domstolen grundat sina
avgöranden på om rättsförhållandet mellan beställaren och
uppdragstagaren gått ut på att ställa arbetskraft till
förfogande, vilket ansetts innebära arbetsförmedling, eller att
åstadkomma visst arbetsresultat, vilket innebär entreprenad och
inte träffas av lagregeln. En närmare redogörelse för
rättsfallen lämnas i propositionen på s. 12 f.
Arbetsmarknadsministern konstaterar att det inte är möjligt att
dra någon klar och tydlig gräns mellan uthyrning och
entreprenad. Avgörandet måste ske efter en värdering av samtliga
faktorer och med ledning av omständigheterna i det enskilda
fallet (jämför prop. 1970:166 s. 21 f.).</pre>
<pre>I propositionen konstateras, att trots att det länge stått
klart att den verksamhet som skrivbyråerna bedriver med personal
som arbetar hos och underordnas kunden är olaglig, så fortsätter
verksamheten i stort sett utan förändringar. Den snabba
utvecklingen av tjänsteföretag torde enligt propositionen ha sin
grund i att verksamheten av många uppfattas som nyttig och
värdefull. Ett eventuellt bötesstraff för olaglig verksamhet har
kunnat tas som en obetydlig kostnadspost i verksamheten. Det
sägs att tvistefrågan egentligen inte gäller hur lagstiftningen
är utformad, utan fastmer har sin grund i olika uppfattningar
bland arbetsmarknadens parter och andra hur lagstiftningen bör
vara utformad; vilka förfaranden skall den förbjuda och vilka
intressen skall den skydda.</pre>
<pre>Enligt propositionen är det flera omständigheter som talar för
att dagens mycket restriktiva lagstiftning inte är särskilt väl
lämpad att möta de förändringar som ägt rum och de nya
företeelser som växt fram sedan lagens tillkomst för över 50 år
sedan. Många uthyrningsföretag fyller onekligen för närvarande
ett behov när det gäller kravet på en smidig och fungerande
arbetsmarknad, sägs det i propositionen. För samhället i stort
kan uthyrningsföretagens verksamhet innebära
rationaliseringsvinster i form av ökad flexibilitet på
arbetsmarknaden och ett ökat utbud av arbetskraft. En
legalisering innebär samtidigt att resurser kan skapas för att
på ett mer effektivt sätt än i dag ingripa mot den del av
uthyrningsverksamheten som inte motsvarar samhällets krav och
där problemen är som störst.</pre>
<pre>På de nu angivna grunderna föreslås i propositionen att
uthyrning av arbetskraft, med den definition som redovisats
ovan, inte bör ses som en form av arbetsförmedling utan som en
verksamhet skild från detta, något som för övrigt tillstyrkts av
så gott som samtliga remissinstanser.</pre>
<pre>Samtidigt som uthyrningsverksamheten legaliseras införs
bestämmelser som riktas såväl mot den som hyr ut arbetskraft som
den som anlitar uthyrd arbetskraft. Reglerna syftar till att
förhindra att arbetstagare som fått arbete i ett
uthyrningsföretag hamnar i svårigheter av olika slag. Regler
införs också i medbestämmandelagen i syfte att stärka de
fackliga organisationernas möjligheter att utöva inflytande i
samband med att en arbetsgivare avser att anlita extern
arbetskraft. Utskottet återkommer till detta i den följande
framställningen.</pre>
<pre>Utskottets överväganden</pre>
<pre>I det föregående har utskottet avvisat krav på ett slopande av
arbetsförmedlingsmonopolet. Arbetsförmedling i förvärvssyfte bör
även fortsättningsvis i princip vara förbehållet det allmänna.
När det gäller den form av förmedling av arbete som benämns
uthyrning av arbetskraft ställer sig saken annorlunda. De skäl
av huvudsakligen arbetsmarknadspolitisk art som motiverar
förbudet mot arbetsförmedling i gängse bemärkelse, och som
redovisats ovan, gör sig inte gällande vid sådan uthyrning.
Detta följer redan därav att de arbetstagare som deltar i
verksamheten vanligen inte såsom arbetslösa står till
arbetsmarknadens förfogande.</pre>
<pre>Som tidigare sagts anser en i det närmaste enig remissopinion
att uthyrning av arbetskraft inte bör vara generellt förbjudet.
Meningarna går däremot isär när det gäller om, och i så fall i
vilka hänseenden och på vilket sätt, olika slag av restriktioner
bör uppställas för sådan verksamhet.</pre>
<pre>Det står enligt utskottets mening helt klart att det inte
längre  finns skäl att upprätthålla ett totalt förbud mot
uthyrning av arbetskraft. Verksamheten fyller uppenbarligen en
viktig funktion på många områden och det kan inte uteslutas att
utvecklingen kan komma att medföra ett ökat behov av att anlita
extern korttidsarbetskraft. En uppmjukning bör alltså ske.
Utskottet är samtidigt väl medvetet om de risker som kan vara
förbundna med en liberalisering och som vänsterpartiet pekar på
i sin motion. Det kan därför inte komma i fråga att, såsom
begärs i trepartimotionen, helt avreglera verksamheten. Med en
legalisering måste följa bestämmelser som syftar både till att
skydda arbetstagare som deltar i uthyrningsverksamhet och till
att förhindra olika slag av oseriös verksamhet. Utskottet
återkommer till detta i det följande.</pre>
<pre>Utskottet anser sammanfattningsvis att den nuvarande lagen med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling bör ersättas av en ny lag
om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
Utskottet ansluter sig också till regeringens förslag att
förstärka förhandlings- och informationsrätten enligt 38 §
medbestämmandelagen. Utskottet återkommer i den följande
framställningen till den närmare utformningen av lagförslagen.
Yrkandena i trepartimotionen A35 (m, fp, c) och i
vänsterpartiets motion A34 om avslag på propositionen avstyrks
således av utskottet.</pre>
<pre>Utskottets ställningstagande innebär att även motionerna
1989/90:A252, 1989/90:A255, 1989/90:A733, A21, A209, A223, A266,
A726, A752, A754, A763 och A766 avstyrks i de delar som de avser
yrkande om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet m.m.
Ställningstagandet innebär också ett avstyrkande av yrkandet i
trepartimotionen A35 om ändring i den nu gällande
arbetsförmedlingslagen så att denna inte längre skall omfatta
uthyrning av arbetskraft liksom till det i samma motion
framställda yrkandet om ett tillkännagivande rörande vikten av
en väl fungerande kostnadsfri arbetsförmedling.</pre>
<pre>Utskottets ställningstagande innebär vidare att utskottet inte
ser något skäl till uppsägning av ILO-konventionen nr 96.
Yrkandena om detta, framställda i den tidigare berörda
kommittémotionen A266 (m) och i den med anledning av
propositionen väckta motionen A35 (m, fp, c) liksom i enskilda
motioner från årets allmänna motionstid, nämligen A250 av
Ann-Cathrine Haglund, A726 av Göran Engström m.fl. (c) och A754
av Bertil Persson (m), avstyrks därför av utskottet.</pre>
<pre>Utskottet tar i detta sammanhang också upp den i motioner
väckta frågan om upphävande av lagen om skyldighet att anmäla
ledig plats till arbetsförmedlingen.</pre>
<pre>Krav om upphävande av lagen har framställts i m-motionerna
1989/90:A252 och A266.</pre>
<pre>Utskottet vill framhålla sakens nära samband med
arbetsförmedlingsmonopolet. Även denna särskilda fråga har
tidigare behandlats av utskottet, senast i AU 1988/89:11.
Utskottets uppfattning har varit och är alltjämt att lagen är
ett betydelsefullt hjälpmedel för arbetsförmedlingen att få en
så långt möjligt fullständig överblick av den dagsaktuella
efterfrågan på arbetskraft. Betydelsen av lagen har kanske
blivit än större med den införda datatekniken som förbättrar
möjligheterna att "matcha" arbetssökande med de lediga
platserna. Med en total överblick ökar möjligheterna att korta
vakanstiderna, vilket kan leda till minskat produktionsbortfall.
Det bör även ligga i de arbetssökandes intresse att få en så god
överblick som möjligt över de lediga platserna.</pre>
<pre>Med hänvisning även till vad som ovan sagts om
förutsättningarna för en effektiv offentlig arbetsförmedling kan
utskottet inte ställa sig bakom de nu behandlade motionerna, som
således avstyrks i berörda delar.</pre>
<pre>Utvidgning av möjligheterna till förvärvssyftande
arbetsförmedling</pre>
<pre>Vad som ovan sagts om bibehållande av
arbetsförmedlingsmonopolet innebär inte att inga undantag alls
skulle kunna godtas. Enligt ILO-konventionen nr 96 får undantag
från förbudet mot vinstsyftande förmedlingar göras "med avseende
å personkategorier, vilka noggrant bestämts i den nationella
lagstiftningen och för vilka tillfredsställande arbetsförmedling
icke lämpligen kan anordnas inom den offentliga
arbetsförmedlingens ram". En sådan förmedling skall stå under
tillsyn av vederbörande myndighet och skall ha "ett för år
meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets
beprövande".</pre>
<pre>För närvarande tillåts, efter tillstånd av AMS,
förvärvssyftande förmedling endast för en kategori, nämligen
musiker och sceniska artister för anställning till eller från
utlandet.</pre>
<pre>Regeringen föreslår nu vidgade möjligheter till sådan
förmedling  på en punkt. Det gäller förmedlingar som uteslutande
tar sikte på personer som får anses ha företags- eller
verksledande eller därmed jämförlig ställning, s.k.
head-hunting-verksamhet. AMS skall kunna lämna tillstånd till
sådan förmedling "om det finns ett behov av verksamheten från
arbetsmarknadspolitisk synpunkt". Utskottet har ingen erinran
mot förslaget i sak i denna del men återkommer senare till den
närmare utformningen av lagbestämmelsen i fråga.</pre>
<pre>Vad som hittills anförts tar sikte på arbetsförmedling i
förvärvssyfte. Saken ställer sig något annorlunda om det är
fråga om förmedling som bedrivs till självkostnadspris, med
lagens terminologi "arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot
ersättning". Hittills har enligt propositionen tillstånd till
sådan förmedling beviljats främst inom tre områden, nämligen
kulturarbetsmarknaden, kontorsarbetsmarknaden och
arbetsmarknaden för mannekänger.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsministern framför som sin uppfattning att det nu
bör vara dags att vidga dessa möjligheter. Utgångspunkten bör
därvid vara att förmedling av arbetskraft är en fråga av central
betydelse för relationen mellan parterna på arbetsmarknaden. En
vidgning av möjligheterna att bedriva icke förvärvssyftande
arbetsförmedling bör baseras på en gemensam bedömning av
servicebehovet utöver vad den offentliga förmedlingen kan ge. Om
parterna inom ett avtalsområde kommer fram till en
överenskommelse om att bedriva en gemensam förmedling bör enligt
propositionen den omständigheten vara ett tillräckligt skäl för
att konstatera att det föreligger ett arbetsmarknadspolitiskt
behov av en sådan förmedling. Villkor som bör uppställas är
enligt propositionen att förmedlingen arbetar efter samma
allmänna riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken,
t.ex. att främja jämställdhet, motverka utslagning från
arbetslivet m.m. Förbud bör gälla att ta ut avgifter av de
arbetssökande.</pre>
<pre>Utskottet behandlar i detta sammanhang vissa motionsyrkanden
med krav på fristående arbetsförmedlingar på vissa områden.</pre>
<pre>Fristående arbetsförmedlingar på speciella områden begärs i
följande motioner, nämligen avseende skrivbyråer i 1989/90:A704
av Isa Halvarsson (fp) samt i 1989/90:A706 och A725 av Göthe
Knutson m.fl. (m, fp, c). Kjell-Arne Welin (fp) vill att
försöksverksamhet med fristående arbetsförmedlingar skall prövas
i Skånelänen (1989/90:A720 och A201). Rune Backlund och Kersti
Johansson (båda c) vill ha sådan försöksverksamhet i Jönköpings
län (A729). Personalserviceverksamheten vid industribyn i Fosie
tas upp i tre motioner, A37 av Margitta Edgren och Kjell-Arne
Welin (båda fp), A495 av Margitta Edgren m.fl. (fp) och A754 av
Bertil Persson (m).</pre>
<pre>I den mån de motioner som tar sikte på privata förmedlingar
på särskilda områden innefattar ett krav på tillstånd till
förvärvssyftande verksamhet kan utskottet med hänvisning till
sin principiella inställning i frågan om förbud mot
förvärvssyftande arbetsförmedling inte heller ställa sig bakom
de  nu behandlade motionerna. Härvid bortses från de fall av
förvärvssyftande arbetsförmedling som utskottet nyss ställt sig
bakom. Utskottet kan inte heller se något skäl att tillåta
försöksverksamhet med fristående arbetsförmedlingar, vare sig
generellt eller i vissa angivna regioner, varför även motionerna
med yrkande om detta avstyrks. Vad särskilt gäller frågan om
verksamheten i industribyn i Fosie har utskottet inhämtat att en
ansökan från Fosieby Personalservice om att få bedriva
arbetsförmedling avslagits av regeringen eftersom privat
arbetsförmedling i förvärvssyfte inte är tillåten. Det ankommer
inte på riksdagen att ta ställning till om en viss konkret
verksamhet utgör förvärvssyftande arbetsförmedling eller ej och
inte heller om tillstånd bör lämnas till verksamhetens
bedrivande.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:A704,
1989/90:A706, 1989/90:A720, A37, A201, A495, A725, A729 och A754
i motsvarande delar.</pre>
<pre>Två motioner rör de s.k. kulturarbetsförmedlingarna.</pre>
<pre>Ingrid Sundberg m.fl. (m) yrkar i motion A763 att en viss del
av den offentliga kulturarbetsförmedlingens verksamhet skall
föras över till de s.k. centrumbildningarna. Margareta Fogelberg
och Sigge Godin (båda fp) yrkar fristående förmedlingar på detta
område (1989/90:A756).</pre>
<pre>I dag bedrivs arbetsförmedling inom kulturområdet på flera
sätt. Den offentliga arbetsförmedlingen har sedan 1940-talet
bedrivit särskild artist- och musikerförmedling. Vid sidan härav
finns fyra förmedlingar med organisationer inom kulturområdet
som huvudmän, s.k. organisationsförmedlingar. Dessa
organisationer har för sin förmedlingsverksamhet särskilt
tillstånd och arbetar under tillsyn av AMS. Tre vinstsyftande
förmedlingar arbetar inom konstmusikområdet på det
internationella planet. Dessa förmedlingar, av vilka två bedrivs
i enskild regi, har tidsbegränsade tillstånd för sin verksamhet
från AMS. Vidare bedrivs vid vissa centrumbildningar förmedling
av kulturarbetare. Arbetet utförs av förmedlare som är anställda
av arbetsmarknadsverket. Inom delar av kulturområdet, framför
allt inom den kommersiella nöjesbranschen, förekommer annan
privat förmedling vars legalitet torde kunna ifrågasättas enligt
den förutnämnda departementspromemorian Ds 1989:30. Denna
förmedlingsverksamhet finansieras genom avgifter som erläggs av
artisterna eller arrangörerna.</pre>
<pre>Frågan om hur arbetsförmedling på kulturområdet bör vara
anordnad har utretts vid ett flertal tillfällen de senaste
decennierna, senast av den s.k. AMS-kommittén. I sitt
slutbetänkande (SOU 1985:7 och 9) föreslog kommittén bl.a. en
stiftelse inom kulturarbetsförmedlingsområdet, en tanke som
emellertid avvisades av regeringen eftersom tiden inte ansågs
mogen (prop. 1985/86:138). I stället förestärktes organisationen
inom arbetsmarknadsverket bl.a. genom att
kulturarbetssektionerna omvandlades till
kulturarbetsförmedlingar med självständig ställning men med nära
anknytning till den ordinarie förmedlingen.</pre>
<pre>Med anledning av motionskravet i A763 vill utskottet betona
att de särskilda kulturarbetsförmedlingarna motiveras av behovet
av att genom specialisering och särskild knytning till
kulturarbetsmarknaden kunna ge de sökande och arbetsgivarna god
sevice. Det finns i dag en omfattande samverkan mellan
centrumbildningarna och arbetsförmedlingen med
förmedlingspersonal placerad på centrumbildningarna. Därigenom
får också arbetssökande som vänder sig till centrumbildningarna
tillgång till de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Utskottet
kan inte finna något behov av att därutöver föra över verksamhet
från kulturarbetsförmedlingen till centrumbildningarna. Motion
A763 avstyrks således i motsvarande del.</pre>
<pre>Av vad utskottet anfört i det föregående om möjligheten att
bedriva förvärvssyftande arbetsförmedling följer att utskottet
inte är berett att ställa sig bakom kravet på fristående
förmedlingar på detta område. Även motion 1989/90:A756 avstyrks
således.</pre>
<pre>
Krav för att uthyrning skall tillåtas</pre>
<pre>Regeringen föreslår vissa restriktioner som riktas såväl mot
den arbetsgivare som skall hyra ut arbetskraft (uthyraren) som
mot den som skall anlita den uthyrda arbetskraften
(beställaren).</pre>
<pre>För det första får arbetstagaren, inom ramen för det enskilda
uthyrningsuppdraget, ställas till beställarens förfogande
för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Mellan
uthyraren och dennes anställda skall finnas ett skriftligt
anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt löner och
allmänna anställningsvillkor. Begränsningar i förhållande till
lagen om anställningsskydd skall gälla i fråga om möjligheten
att träffa avtal om tidsbegränsad anställning. Sådant avtal
godtas inte om tidsbegränsningen föranleds av arbetets särskilda
beskaffenhet eller av tillfällig arbetsanhopning och inte heller
för provanställning. En beställare får enligt regeringsförslaget
anlita uthyrd arbetskraft endast om det föranleds av ett
tillfälligt behov av arbetskraft och arbetet ligger inom
tidsramen fyra månader. I fråga om de nu beskrivna reglerna
föreslås att avvikelse skall kunna göras genom kollektivavtal
som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation.</pre>
<pre>I syfte att förhindra olämplig rekryteringsverksamhet föreslås
vidare regler som riktar sig både mot uthyraren och beställaren.
Arbetstagaren får inte förhindras att ta anställning hos en
beställare för vilken arbetet utförs. En arbetstagare som sagt
upp sig från en anställning och tar anställning hos en uthyrare
får inte heller hyras ut till sin tidigare arbetsgivare inom en
sexmånadersperiod.</pre>
<pre>Regeringen föreslår också, som nämnts tidigare, förstärkningar
när det gäller förhandlingsrätten enligt 38 §
medbestämmandelagen. Enligt denna bestämmelse skall en
arbetsgivare på eget initiativ förhandla med
kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation innan han beslutar
att låta någon utföra arbete för hans räkning eller i hans
verksamhet utan att denne skall vara arbetstagare hos honom.
Undantag från förhandlingsskyldigheten gäller bl.a. i fråga om
arbete av kortvarig och tillfällig natur och arbete som kräver
särskild sakkunskap.</pre>
<pre>Förhandlingarna enligt 38 § är tänkta att utgöra ett led i
utövandet av vetorätten enligt 39 §. Enligt denna bestämmelse
kan arbetstagarorganisationen utöva veto om arbetsgivarens
tilltänkta åtgärd kan antas medföra åsidosättande av lag eller
kollektivavtal för arbetet eller om åtgärden annars strider mot
vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde.</pre>
<pre>Propositionens förslag innebär dels att det ställs skärpta
krav på arbetsgivaren att lämna den information som den fackliga
organisationen behöver för att ta ställning i vetofrågan, dels
att arbetsgivaren vid anlitande av uthyrd arbetskraft skall ta
initiativ till förhandling även om det är fråga om kortvarigt
och tillfälligt arbete eller arbete som kräver särskild
sakkunskap. Det annars gällande undantaget skall således inte
gälla vid uthyrning.</pre>
<pre>I fem motioner framställs yrkanden rörande de krav som bör
ställas för att uthyrningsverksamheten skall tillåtas. Även
ändringen i medbestämmandelagen tas upp, till vilken utskottet
återkommer senare.</pre>
<pre>Kjell Johansson m.fl. (m, fp, c) kritiserar i motion A38 den
föreslagna fyramånadersgränsen. Motionärerna framför att det i
takt med en allt hårdare internationell konkurrens och minskad
tillväxt blir allt viktigare för företagen att inte ha mer
personal än nödvändigt. Företagen blir sårbara för frånvaro och
därigenom ökar behovet av inhyrd arbetskraft.
Fyramånadersgränsen innebär t.ex. att ett
inhyrningsuppdrag inte kan sträcka sig över en
barnledighet. Gränsen bör slopas, anser motionärerna.</pre>
<pre>I frågan om fyramånadersgränsen i 9 § lagen om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft ansluter sig
utskottet till de tankar som ligger bakom regeringens förslag i
detta hänseende. Det finns en klar risk för att arbetstagarnas
möjligheter att tillgodogöra sig de rättigheter som de
arbetsrättsliga lagarna tillförsäkrar dem försämras om de under
lång tid är verksamma på en annan arbetsplats än den egna. Det
arbetsrättsliga regelsystemet vilar på förutsättningen att
löntagarnas och de fackliga organisationernas rättigheter utövas
i nära kontakt med arbetsgivaren och på den egna arbetsplatsen.
Tidsgränsen är ett sätt att markera den viktiga principen att
arbetstagare som är anställda hos uthyrningsföretag inte skall
ha sämre rättigheter än andra arbetstagare. Utskottet anser att
gränsen på fyra månader är väl avvägd. Motion A38 avstyrks
således i den nu berörda delen.</pre>
<pre>
I tre s-motioner, A33 av Birgitta Johansson m.fl., A36 av
Lennart Nilsson och A39 av Anita Modin och Björn Ericson,
framförs krav på att anlitande av uthyrd arbetskraft skall
tillåtas endast med stöd av kollektivavtal. Det sägs att
förslaget öppnar möjlighet till uthyrningsverksamhet på hela
arbetsmarknaden. Konsekvenserna är svåra att överblicka. I
motionerna framhålls också svårigheten att kontrollera
verksamheten både för myndigheterna och de fackliga
organisationerna. Det finns risk för ökad ekonomisk och annan
brottslighet och rättsosäkerhet för arbetstagarna, anförs det i
motionerna. Lagförslaget luckrar upp nuvarande klara
partsförhållanden på arbetsmarknaden. Frågorna bör lösas på det
sätt som är tradition på svensk arbetsmarknad, nämligen genom
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Enligt
motionerna bör anlitande av uthyrd arbetskraft få ske endast med
stöd av kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation.</pre>
<pre>Som utskottet tidigare varit inne på framställer
vänsterpartiet i motion A34 -- som ett andrahandsyrkande --
motsvarande krav som s-motionärerna, nämligen att uthyrning
skall tillåtas endast under förutsättning av samtycke från den
fackliga organisationen hos inhyraren.</pre>
<pre>Utskottets överväganden</pre>
<pre>Under förarbetena övervägdes bl.a. frågan om tillstånd till
inhyrning av arbetskraft skulle vara beroende av fackligt
samtycke. Såväl LO som AMS hade i sina remissvar förordat en
modell som i stort skulle gå ut på att ut- och inhyrning av
arbetskraft alltjämt skulle vara förbjuden men att ett företag
under förutsättning av sådant samtycke skulle kunna tillåtas
hyra in arbetskraft.</pre>
<pre>Enligt propositionen är denna modell behäftad med vissa
nackdelar både av rättslig och mer principiell natur. För det
första innebär ett krav på fackligt samtycke, i praktiken en
facklig vetorätt, i detta sammanhang att myndighetsutövning
överlämnas till en facklig organisation. I andra
lagstiftningssammanhang (prop. 1980/81:126 s. 137 f.) har frågan
om krav på kollektivavtal eller fackligt samtycke ansetts som en
mindre lämplig lösning. I propositionen hänvisas vidare till att
frågan om arbetsgivaren skall anlita ett uthyrningsföretag eller
om arbetet bör utföras i egen regi berör arbetets ledning och
fördelning, alltså ett område där arbetsgivaren har en suverän
beslutsrätt enligt medbestämmandelagen. Enligt
departementschefen förefaller det mindre lämpligt att ett
uthyrningsföretag eller dess anställda måste vara beroende av en
annan organisations medgivande för att få ersättning för sina
tjänster, en organisation som dessutom kan ha motstridiga
intressen. En ytterligare komplikation anges vara hur de företag
som inte är bundna av kollektivavtal skall behandlas. Slutligen
påpekas att den kontroll på inhyrarsidan som förespråkas av AMS
och LO inte tar sikte på omsorgen om de anställda i
uthyrningsföretagen, vilket är ett av syftena bakom det
nuvarande förbudet mot uthyrning.</pre>
<pre>Utskottet instämmer i vad som nu anförts. Frågan om ett
förstärkt inflytande över den egna arbetsgivarens verksamhet är,
som framhålls i propositionen, en fråga som bör lösas inom ramen
för medbestämmandelagen och inte genom ändringar i
arbetsförmedlingslagen. Det är mot den bakgrunden som de
föreslagna ändringarna i 38 § medbestämmandelagen skall ses.
Utskottet kan följaktligen inte ställa sig bakom de i s- och
v-motionerna framställda kraven på fackligt samtycke som villkor
för att uthyrd arbetskraft skall få anlitas. Motionerna A33,
A34, A36 och A39 avstyrks således i berörda delar.</pre>
<pre>
Det finns ändå skäl att något uppehålla sig vid det som
framförts om risken för uppkomsten av en oseriös marknad där
såväl myndigheter som fackliga organisationer får svårt att på
ett effektivt sätt kontrollera verksamheten.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening torde med förslagets utformning dessa
farhågor i stort sett vara obefogade. I det avsnitt i
propositionen (s. 26 f.) där gränsdragningen mellan uthyrning
och arbetsförmedling berörs uttalas att om anställningen till
sitt innehåll blir så uttunnad att den inte längre kan anses
uppfylla de krav som måste kunna ställas på en anställning för
att ett anställningsförhållande rättsligt sett skall anses ha
uppkommit eller om det är fråga om s.k. skenavtal i syfte att
kringgå lagstiftningen, kan situationen vara att bedöma
annorlunda än som uthyrningsverksamhet. Förhållandena är då,
sägs det, likartade med dem som råder när en arbetstagare
anställs endast "uppdrag för uppdrag". I dessa fall torde
arbetstagaren vid en rättslig bedömning i realiteten vara att
betrakta som anställd inte hos det uthyrande företaget, utan hos
det företag, till vars förfogande arbetstagaren ställs. Den
verksamhet som "uthyraren" bedriver torde då vara att bedöma som
arbetsförmedling. Detsamma gäller enligt propositionen även vid
s.k. vidareuthyrning och detta även om den som hyr ut den
inhyrda arbetskraften träffar formella anställningsavtal med den
arbetskraft som berörs.</pre>
<pre>För att ett uthyrningsföretag skall kunna betraktas som
arbetsgivare -- någon avvikelse bör i detta hänseende inte göras
från vad som allmänt kännetecknar ett anställningsförhållande --
måste enligt utskottets mening krävas att företaget utövar den
mer centrala arbetsgivarfunktionen, såsom ledning och fördelning
av arbetet. Det är således detta företag som beslutar t.ex. när
och till vem arbetskraften skall hyras ut. En annan sak är att
arbetstagaren när han utför arbete hos en beställare tillfälligt
kan vara underkastad den senares arbetsledning. Därutöver bör
företaget uppfylla de krav som i allmänhet åvilar en
arbetsgivare i förhållande till sina anställda med avseende på
bl.a. anställningsförhållanden och anställningsvillkor. Brister
det i detta hänseende är det inte fråga om uthyrning av
arbetskraft enligt lagens definition. Exempelvis skulle mycket
kunna tala för att en enmansföretagare "med kontoret på fickan"
i själva verket inte är arbetsgivare i den nu angivna
bemärkelsen. I den mån denne medverkar till att förse andra
företag med arbetskraft skulle det alltså kunna vara fråga om
olaglig och straffbar arbetsförmedling. Härtill kommer de krav
som enligt lagförslaget uppställs på anställningsförhållandet
exempelvis i fråga om skriftligt anställningsavtal med reglering
av anställningsform och anställningsvillkor.</pre>
<pre>I sammanhanget vill utskottet också erinra om vetoreglerna i
39 § medbestämmandelagen som utskottet berört i det föregående
och också återkommer till senare. Oavsett om verksamheten är att
betrakta som arbetsförmedling eller uthyrning är i allmänhet
förutsättningarna för att utöva veto uppfyllda när det är fråga
om i olika hänseenden oseriös verksamhet. I förarbetena till
vetoreglerna (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 400) anges som exempel
på när vetorätten kan utövas därför att "åtgärden kan antas
medföra åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för
arbetet" att det är väl känt för arbetstagarsidan att en viss
företagare i förhållande till sina anställda regelmässigt
åsidosätter exempelvis arbetarskydds- eller
arbetstidslagstiftning eller att han på annat sätt flagrant
ådagalägger bristande vilja eller förmåga att uppfylla centrala
förpliktelser som lagstiftning eller kollektivavtal ålägger
honom såsom arbetsgivare. Ytterligare fall som nämns är att en
arbetsgivare vill medverka till upprättande av en sådan "kedja"
av entreprenörer och underentreprenörer, som erfarenhetsmässigt
medför fara för åsidosättande av såväl arbetsrättslig
lagstiftning som skattelagstiftning. Den andra grunden för veto,
"att åtgärden strider mot vad som är allmänt godtaget inom
parternas avtalsområde", exemplifieras med utnyttjande av s.k.
grå arbetskraft eller av enmansföretagare "med kontoret på
fickan". Det understryks att ändamålet med vetot även i dessa
fall är att motverka att syftet med främst arbetsrättslig
lagstiftning och kollektivavtal kringgås.</pre>
<pre>Genom den förstärkta förhandlings- och informationsrätt som
föreslås i den nu framlagda propositionen vidgas den fackliga
organisationens praktiska möjligheter att förhindra olika slag
av oseriös verksamhet.</pre>
<pre>Utskottet vill också erinra om den i propositionen föreslagna
möjligheten för AMS att i sin tillsynsverksamhet använda sig av
förbud och vitesförelägganden.</pre>
<pre>Enligt den nu gällande arbetsförmedlingslagen är uthyrning av
arbetskraft i princip förbjuden. I och med att sådan uthyrning
legaliseras bortfaller möjligheten för den fackliga
organisationen att utöva veto redan på den grunden att
uthyrningen i sig utgör ett brott mot arbetsförmedlingslagen.
Konsekvenserna av legaliseringen kan bli att uthyrning blir
vanlig inom branscher, t.ex. inom traditionell
industriproduktion, där sådan verksamhet knappast förekommit
tidigare.</pre>
<pre>Det måste anses vara en fråga av stort gemensamt intresse för
arbetsgivaren och den fackliga organisationen att avgöra i
vilken utsträckning och under vilka former sådan verksamhet
skall få förekomma på arbetsplatsen. Verksamheten kan nämligen
leda till att arbetstagare som utför samma arbetsuppgifter
tillsammans på samma arbetsplats har olika arbetsgivare och
olika löner och avtalsvillkor, detta trots att det inhyrande
företaget leder och fördelar arbetet. Utskottet utgår därför
från att parterna i normala fall genom kollektivavtal enligt 11
§ i lagförslaget kommer att bestämma i vilka fall inhyrning
skall få ske.</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående avvisat tanken på att samtycke
enligt kollektivavtal skall vara en förutsättning för att uthyrd
arbetskraft skall få anlitas. Även utan sådant avtal bör det
således finnas utrymme för inhyrning. Utskottet anser emellertid
med hänsyn till vad som nyss sagts att detta utrymme bör
begränsas något i förhållande till regeringens förslag. Förutom
att det skall vara fråga om ett kortvarigt och tillfälligt behov
av arbetskraft bör det kravet ställas att behovet skall ta sikte
på en extra arbetsinsats, t.ex. vid sjukdom, som inte kan klaras
av inom ramen för den normala personalbemanningen. Därmed
understryks ytterligare en av de principer som ligger till grund
för lagförslaget, nämligen att en beställare inte skall kunna
tillgodose sitt stadigvarande och fortlöpande behov av
arbetskraft genom inhyrning i stället för att anställa denna
arbetskraft. Är det således fråga om extra arbete, som
arbetsgivaren behöver få utfört under en kortare period, skall
arbetsgivaren kunna anlita uthyrd arbetskraft.</pre>
<pre>Vad som nu sagts bör uttryckas i lagtexten. Enligt utskottets
mening bör kravet att det skall vara fråga om ett tillfälligt
behov av extra arbetskraft på ett tydligt sätt framgå av
lagtexten. Utskottet anser därför att det av den föreslagna 10 §
första meningen skall framgå att en beställare får anlita uthyrd
arbetskraft endast om detta föranleds av ett tillfälligt behov
av extra arbetskraft. Utskottet återkommer till den närmare
utformningen av regeln nedan.</pre>
<pre>Regeln bör, som regeringen också föreslår, vara dispositiv.
Parterna kan således i kollektivavtal som har slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation komma överens om
andra villkor för att beställaren skall få anlita uthyrd
arbetskraft.</pre>
<pre>Utskottet vill till sist erinra om att ett anlitande av
arbetskraft som står i strid med de regler som nu beskrivits
eller med ett kollektivavtal som träffats enligt 11 § normalt
torde kunna utgöra grund för en vetoförklaring enligt 39 §
medbestämmandelagen samtidigt som AMS kan meddela förbud eller
föreläggande, eventuellt förenat med vite, mot såväl uthyraren
som beställaren.</pre>
<pre>Vissa enskilda bestämmelser i lagförslagen</pre>
<pre>Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft</pre>
<pre>Undantag för arbetsförmedling genom utgivande av skrift (1 §)</pre>
<pre>Enligt 1 § första stycket i lagförslaget gäller lagen
arbetsförmedling som bedrivs av annan än den offentliga
förmedlingen och som inte sker genom utgivande av skrift på
vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Bestämmelsen
motsvarar i huvudsak den nuvarande lagens inledningsparagraf.
Med anledning av undantaget för arbetsförmedling som sker genom
utgivande av skrift som omfattas av tryckfrihetsförordningen bör
enligt utskottet den anmärkningen göras att annonsering i tryckt
skrift kan vara ett led i en mer omfattande
arbetsförmedlingsverksamhet. Andra slag av åtgärder som vidtas
i en sådan förmedlingsverksamhet, t.ex. direkta kontakter med
enskilda arbetssökande och arbetsgivare samt förmedling av
kontakt dem emellan, kan därför omfattas av förbudet mot
förvärvssyftande arbetsförmedling om förutsättningarna i övrigt
är uppfyllda.</pre>
<pre>Utskottet hemställer att riksdagen godkänner vad som sålunda
anförts.</pre>
<pre>Arbetsförmedling för företagsledare (3 §)</pre>
<pre>Som redovisats ovan föreslår regeringen en utvidgning i fråga
om möjligheten att bedriva förvärvssyftande arbetsförmedling.
Vad som avses är s.k. head-hunting-företag. I lagförslaget tar
undantaget sikte på "arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företags-
eller verksledande eller därmed jämförlig ställning".</pre>
<pre>Utskottet delar regeringens uppfattning att tillstånd bör
kunna ges till sådan verksamhet under förutsättning att det
finns behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk
synpunkt. I sammanhanget kan uppmärksammas att lagen om
skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen gör undantag för den nu berörda kategorin,
beskriven som "arbetstagare som skall ha företagsledande eller
därmed jämförlig ställning". Undantaget bör enligt utskottets
mening utformas på ett något annorlunda sätt än vad regeringen
föreslagit. Rimligen bör förmedlingen också kunna avse personer
som ännu inte har en företagsledande ställning men som aspirerar
på en sådan. Undantaget bör vidare inte knyta an till de
arbetsuppgifter och anställningsvillkor som den arbetssökande
har eller kan komma att få. Förmedlingsföretaget torde i
allmänhet sakna närmare kännedom åtminstone om
anställningsvillkoren, en fråga som antagligen inte heller är
avgjord i det skede då förmedlaren påbörjar sitt uppdrag.
Bortsett från vad som nu sagts bör undantaget ha samma
omfattning som i lagen om anställningsskydd och lagen om
skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen (prop. 1973:129 s. 194 f. och 230,
prop. 1981/82:71 s. 93 f., prop. 1975/76:84 s. 102). Även ett på
detta sätt utformat undantag torde stå i överensstämmelse med
det tidigare berörda undantaget i ILO-konventionens artikel 5
avseende noggrant angivna personkategorier.</pre>
<pre>Det bör noteras att vad som nu sagts innebär en viss
utvidgning i förhållande till regeringens förslag när det gäller
möjligheten att bedriva förvärvssyftande arbetsförmedling.</pre>
<pre>Med hänvisning till vad som anförts förordar utskottet att
undantaget i 3 § andra stycket 2. anges som "arbetstagare som
skall ha företags- eller verksledande eller därmed jämförlig
ställning".</pre>
<pre>Arbetsförmedling utan att ersättning tas ut (6 §)</pre>
<pre>Arbetsförmedling som bedrivs utan att ersättning tas ut är i
princip tillåten, men anmälan skall göras om verksamheten till
AMS. Syftet med kravet på anmälan är att vederbörande lands
myndighet, i enlighet med ILO-konventionen, skall kunna vidta
nödvändiga åtgärder för att förvissa sig om att utövaren
bedriver sin verksamhet utan ersättning (prop. s. 44).</pre>
<pre>Lagförslagets 6 § motsvarar 5 § i den nu gällande lagen.
Enligt den bestämmelse som gäller i dag skall anmälan göras inom
tre månader från det att verksamheten tagit sin början.
Tidsfristen har tagits bort i det framlagda lagförslaget. Detta
betyder enligt specialmotiveringen (s. 53) att den som bedriver
avgiftsfri arbetsförmedling redan vid verksamhetens början har
en direkt på lagen grundad skyldighet att göra anmälan därom
till AMS. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
göra anmälan döms enligt 15 § tredje stycket till penningböter.</pre>
<pre>Utskottet anser att det på ett tydligare sätt av lagtexten bör
framgå att anmälan måste göras redan vid verksamhetens början.
Utskottet förordar därför att bestämmelsen får följande lydelse:
"Den som bedriver arbetsförmedling utan att ersättning tas ut
skall vid verksamhetens början anmäla detta till
arbetsmarknadsstyrelsen."</pre>
<pre>Återkallelse av tillstånd till arbetsförmedling (7 §)</pre>
<pre>Enligt lagförslagets 7 § kan ett tillstånd till
arbetsförmedling återkallas helt eller delvis, eller ändrade
villkor meddelas, i två situationer, nämligen om de
förutsättningar som gällde när tillståndet meddelades inte
längre föreligger eller om verksamheten inte bedrivs enligt
föreskrifter i lagen eller enligt villkor som tillståndet
förenats med.</pre>
<pre>I propositionen sägs att man måste beakta de ingripande
följder som exempelvis en återkallelse medför för en
tillståndshavare. Det förutsätts därför att AMS innan
återkallelse sker eller ändrade villkor meddelas om möjligt
försöker att på frivillig väg vidta de ändringar eller rättelser
som bedöms nödvändiga. Vidare sägs att möjligheten att återkalla
ett tillstånd på grund av förändrade arbetsmarknadspolitiska
förutsättningar självfallet bör utnyttjas endast vid varaktiga
och bestående förändringar (prop. s. 54).</pre>
<pre>Utskottet vill understryka vad som nu sagts. Vid en ifrågasatt
återkallelse bör man också beakta konsekvenserna för de
anställda som arbetar vid förmedlingen. Om förutsättningar för
återkallelse skulle föreligga bör därför som regel skälig tid
medges för avveckling av verksamheten. Utskottet hemställer att
riksdagen godkänner vad som nu anförts.</pre>
<pre>Förutsättningarna för att en beställare skall få anlita uthyrd
arbetskraft (10 §)</pre>
<pre>Som framgått tidigare anser utskottet att utrymmet för en
beställare att anlita uthyrd arbetskraft bör begränsas något i
förhållande till regeringens förslag. Detta bör ske genom ett
tillägg till 10 § första meningen. Utskottet förordar att
meningen får följande lydelse. "En beställare får anlita uthyrd
arbetskraft endast om detta föranleds av ett tillfälligt behov
av extra arbetskraft och under de förutsättningar som anges i
9§ 1."</pre>
<pre>
Förslaget till ändring i medbestämmandelagen</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående kortfattat redogjort för
regeringens förslag till ändring av 38 § medbestämmandelagen.</pre>
<pre>Bakgrunden är de svårigheter som de fackliga organisationerna
påtalat med att få tillgång till en bra och tillförlitlig
information om förhandlingsfrågan när förhandlingar bedrivs
enligt 38 §. Vad som närmast diskuterats är rätten till insyn i
och information om entreprenören/uthyraren och om de
förhållanden under vilka dennes anställda arbetar. Det framhålls
i propositionen att en sådan rätt till insyn och information
ökar möjligheten för den fackliga organisationen att fatta sitt
beslut på ett så objektivt beslutsunderlag som möjligt. Även
arbetsgivaren och entreprenören/uthyraren har, sägs det,
givetvis ett starkt intresse av att förhandlingarna och
arbetstagarparternas ställningstagande bygger på ett
tillräckligt och korrekt beslutsunderlag.</pre>
<pre>Den konkreta fråga som är föremål för förhandlingar enligt 38
§ är om arbetsgivaren skall utlämna ett visst arbete till en
viss entreprenör eller annan extern uppdragstagare.
Förhandlingarna enligt 38 § är rent principiellt tänkta att
utgöra ett led i utövandet av vetorätten. De har till syfte att
ge den fackliga organisationen möjligheter att ingripa med en
vetoförklaring inför en entreprenad eller en annan sådan åtgärd
av arbetsgivaren som anges i 38 § första stycket.
Förhandlingarna behöver inte begränsas till att gälla enbart
förutsättningarna för en vetoförklaring. De har till uppgift att
ge den fackliga förhandlingsparten insyn i den tilltänkta
åtgärden och i de förhållanden under vilka arbetet skall komma
att utföras. Arbetstagarparten kan ställa villkor för att träffa
överenskommelse med motparten, t.ex. om insyn i entreprenörens
verksamhet, att denne inte får anlita underentreprenörer utan
arbetstagarsidans godkännande, att entreprenören skall lämna
vissa uppgifter om sina anställda, att dessa skall ha genomgått
viss arbetarskyddsutbildning eller informeras om risker vid
hantering av visst material, att kollektivavtalsenliga löner
utbetalas osv. (prop. 1975/76:105, bil. 1 s. 315).</pre>
<pre>Rent principiellt gäller i fråga om förhandling enligt 38 § i
tillämpliga delar också medbestämmandelagens föreskrifter i
övrigt, t.ex. reglerna om informationsskyldighet, bestämmelser
om tystnadsplikt, påföljd för underlåtenhet att iaktta
förhandlingsskyldighet m.m. När det gäller innebörden av själva
förhandlingsskyldigheten hänvisas i den nyssnämnda propositionen
till vad som på andra ställen i propositionen uttalats om
förhandlingsrätten, bl.a. i anknytning till den primära
förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen (a.a.
s. 394).</pre>
<pre>I den nu behandlade propositionen konstateras i fråga om
informationsskyldigheten i samband med 11 §-förhandlingar att AD
i ett flertal domar redovisat omfattningen av denna skyldighet
och hur den bäst skall fullgöras. Det sägs att rättsläget
däremot är mer oklart när det gäller hur långt arbetsgivarens
informationsskyldighet sträcker sig i fråga om förhandlingar
enligt 38 § och då speciellt avseende förhållanden hos den
tilltänkte entreprenören.</pre>
<pre>I propositionen anförs, att i vart fall när det finns fog för
antagande att entreprenaden kan tänkas medföra åsidosättande av
lag eller av kollektivavtal för arbetet eller annars strida mot
vad som är godtaget inom avtalsområdet, det vid förhandingen kan
komma att ställas krav på entreprenören att lämna information i
olika avseenden till arbetstagarsidan för att denna skall kunna
acceptera åtgärden. Oaktat denna möjlighet har det, sägs det i
propositionen, från fackligt håll framställts önskemål om en
skärpning av reglerna för att ge ökade möjligheter till insyn
och kontroll i entreprenörens verksamhet.</pre>
<pre>Enligt arbetsmarknadsministerns mening bör det nu angivna
informationsbehovet bäst kunna tillgodoses genom införande av en
regel i 38 § medbestämmandelagen som rent allmänt medför en mer
vidsträckt skyldighet för arbetsgivarparten att lämna
information än den som enligt gällande rätt följer av allmänna
grundsatser om förhandlingsskyldighetens innebörd. En sådan
regel skulle kunna möjliggöra för arbetstagarorganisationen att
på ett annat sätt än i dag förmå arbetsgivaren att inhämta
upplysningar och information om den tilltänkta
entreprenörens/uthyrarens verksamhet. Informationsskyldighetens
gränser bör enligt propositionen ha sin utgångspunkt i vad
organisationen själv anser angeläget. Informationen skall ha
till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt
utnyttjande av vetorättsreglerna.</pre>
<pre>För det fall att en arbetsgivare brister i sin
informationsskyldighet och arbetstagarorganisationen lägger ett
veto som senare visar sig vara tveksamt på grund av att beslutet
om veto fattades på ett otillräckligt och ofullständigt
beslutsunderlag bör detta, anförs det i propositionen, kunna
räknas organisationen till godo när det gäller frågan om
organisationen saknat fog för sin ståndpunkt.</pre>
<pre>I propositionen föreslås ett nytt fjärde stycke i 38 § av
innebörd att arbetsgivaren på begäran av
arbetstagarorganisationen är skyldig att lämna sådan information
om det tilltänkta arbetet som organisationen behöver för att
kunna ta ställning i frågan.</pre>
<pre>Den nu beskrivna förhandlingsskyldigheten är primär i den
meningen att arbetsgivaren skall ta initiativet till
förhandlingen. För att förhandlingsskyldigheten inte skall bli
en belastning för båda parter, som inte motsvaras av nämnvärd
nytta, har den avvägningen gjorts i den nuvarande lagen att
sådan primär förhandlingsskyldighet inte måste äga rum i alla de
fall då en arbetsgivare önskar anlita utomståendes tjänster på
sitt avtalsområde (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 313). Undantag
föreskrivs därför i tre olika situationer. Arbetsgivaren behöver
inte ta initiativ till förhandling i fråga om arbete som är av
kortvarig och tillfällig natur och inte heller om det kräver
särskild sakkunskap. Det tredje undantaget avser det fallet att
den tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som
har godtagits av arbetstagarorganisationen. I dessa
undantagsfall är arbetsgivaren likväl förhandlingsskyldig, om
organisationen i särskilt fall påkallar det.</pre>
<pre>I den nu framlagda propositionen föreslås, vilket utskottet
kortfattat redogjort för tidigare, att de två förstnämnda
undantagen, avseende kortvarigt och tillfälligt arbete resp.
arbete som kräver särskild sakkunskap, slopas i det fall att den
av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden avser anlitande av uthyrd
arbetskraft. Enligt departementschefens mening kan det inte
uteslutas att den i dag gällande undantagsregeln kan vålla
problem i den praktiska tillämpningen, speciellt som in- och
uthyrningsverksamhet kommer att legaliseras. En delvis ny
förhandlingssituation kommer att uppstå ute på företagen, sägs
det i propositionen, eftersom den nuvarande
förhandlingsskyldigheten i 38 § medbestämmandelagen i första
hand tar sikte på entreprenadverksamhet.</pre>
<pre>Kjell Johansson m.fl. (m, fp, c) motsätter sig i motion A38
det nyss beskrivna förslaget att göra undantag från de annars
gällande undantagen när det gäller förhandlingsskyldighet enligt
38 § medbestämmandelagen. Motionärerna yrkar också
inskränkningar i fråga om möjligheterna att utöva veto enligt 39
§. De vill att lagen ändras så att en arbetstagarorganisation
inte ges möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal
från att konkurrera på likvärdiga villkor. Speciellt utsatta
skulle de många kvinnliga enmansföretagarna i skrivbyråbranschen
vara, anför motionärerna.</pre>
<pre>Utskottets överväganden</pre>
<pre>Vid förhandlingar enligt 38 § medbestämmandelagen liksom när
det gäller förhandling enligt 11 § samma lag är den skyldighet
att informera i förhandlingsfrågan som ligger i själva
förhandlingsskyldigheten av största vikt för arbetstagarsidan.
Utan denna insyn blir förhandlingsrätten knappast meningsfull.
Av förarbetena till de nu gällande bestämmelserna kan utläsas
att lagstiftaren förutsatt att en ingående bedömning har skett
under förhandlingarna enligt 38 § innan arbetstagarsidan anser
sig ha positiva skäl för att kunna avge en förklaring om veto
(a.a. s. 399).</pre>
<pre>Vetorätten syftar till att ge arbetstagarsidan effektiva
möjligheter att tillse att lagar och kollektivavtal
upprätthålls. Det är därför enligt utskottets mening närmast
självklart att arbetstagarorganisationen redan enligt de i dag
gällande reglerna har rätt till ett omfattande mått av
information vid förhandlingar enligt 38 §. Det kan enligt
utskottet ändå ligga ett värde i att denna rätt till information
kommer till uttryck i lagtexten. Därvid är det av vikt att
understryka att det är arbetsgivaren som vid förhandlingen skall
lämna sådana upplysningar att förhandlingen kan fylla sitt syfte
att ge den fackliga organisationen möjlighet att ingripa med
veto. Detta ter sig naturligt redan av det skälet att
arbetsgivaren i allmänhet torde ha bättre förutsättningar att
avgöra vilken information som är relevant i detta hänseende
eftersom denne ju kan förmodas ha bättre kännedom om
entreprenören/uthyraren i fråga. Av detta skäl föreslår
utskottet att det görs ett tillägg till första stycket av
innebörd att arbetsgivaren vid förhandlingen skall lämna den
information som organisationen behöver för att ta ställning i
förhandlingsfrågan. Detta tillägg är närmast att se som en
precisering av förhandlingsskyldigheten.</pre>
<pre>Med hänsyn till de vitt skilda slag av omständigheter som
enligt lagen kan utgöra grund för veto är det en mängd olika
förhållanden rörande den tilltänkte entreprenören/uthyraren som
kan komma att omfattas av arbetsgivarens informationsskyldighet
-- och därmed inbegripas i vad organisationen behöver för att
kunna ta ställning i förhandlingsfrågan -- såsom
uppbördsförhållanden, anställningsförhållanden för hans
personal, frågor med anknytning till arbetarskydd och
arbetsmiljö etc.</pre>
<pre>Utskottet anser att preciseringen av förhandlingsskyldigheten
bör komma till uttryck på det sättet i lagtexten att en ny
mening tillförs 38 § första stycket med följande lydelse.</pre>
<pre>"Arbetsgivaren är vid förhandlingen skyldig att lämna den
information om det tilltänkta arbetet som
arbetstagarorganisationen behöver för att kunna ta ställning i
förhandlingsfrågan."</pre>
<pre>Därutöver bör också, såsom föreslagits i propositionen, en
särskild regel införas om att arbetsgivaren skall lämna sådan
information om det tilltänkta arbetet som
arbetstagarorganisationen begär. Förutom att arbetsgivaren själv
skall presentera ett underlag för att arbetstagarorganisationen,
enligt första stycket, skall kunna ta ställning, skall han
alltså lämna information i de ytterligare hänseenden som
arbetstagarorganisationen begär vid förhandlingen. Det är ju
nämligen tänkbart att organisationen har fått uppgifter från
annat håll som behöver undersökas och belysas mera ingående.
Förhandlingsskyldigheten har inte fullgjorts förrän
arbetsgivaren lämnat även den information som på detta sätt
begärts av arbetstagarorganisationen.</pre>
<pre>Med den av utskottet förordade modellen understryks såväl
arbetsgivarens skyldighet att självmant lämna den information
som behövs för vetofrågans avgörande som rätten för
arbetstagarorganisationen att få del av sådant som den anser
angeläget. Man undviker också den situationen att för vetofrågan
betydelsefull information undanhålls av arbetsgivaren med
motiveringen att arbetstagarorganisationen inte efterfrågat den.</pre>
<pre>Vad gäller undantagen i 38 § andra stycket i fråga om arbete
av kortvarig och tillfällig natur eller arbete som kräver
särskild sakkunskap har utskottet inget att invända mot
regeringens förslag.</pre>
<pre>Utskottets ställningstagande i fråga om ändringar i 38 §
medbestämmandelagen innebär att den i sammanhanget berörda
motionen A38 avstyrks i berörd del.</pre>
<pre>Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en förhandling
enligt andra stycket har samma syfte som en förhandling som
påkallas av arbetsgivarsidan. Förhandlingsskyldigheten,
exempelvis när det gäller rätten till information, har
principiellt sett samma innebörd, oavsett om den påkallas av
arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationen.</pre>
<pre>Slutligen skall erinras om att 38 och 39 §§ är dispositiva.
Parterna kan således komma överens om avvikande bestämmelser i
alla de hänseenden som nu har berörts.</pre>
<pre>Med anledning av kravet i den förut berörda motionen A38,
yrkande 3, av Kjell Johansson m.fl. om inskränkningar i
möjligheten att utöva veto vill utskottet hänvisa till den
redogörelse för vetoreglerna som lämnats i det föregående.
Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet, som således
avstyrks.</pre>
<pre>
Krav på översyn av arbetsförmedlingslagen</pre>
<pre>I fyra motioner, tre från förra årets allmänna motionstid och
en från innevarande års, begärs en översyn av
arbetsförmedlingslagen alternativt en ny sådan lag. Sådant
krav framställs av Börje Hörnlund m.fl. (c) i motion
1989/90:A283, av Göran Engström m.fl. (c) i motion 1989/90:A750
och av Lars Leijonborg (fp) i motion 1989/90:A752. I den
sistnämnda yrkas att uppdragsverksamhet skall uteslutas från
lagens tillämpningsområde. Slutligen framställs krav på översyn
i centerns partimotion A208 från årets allmänna motionstid.</pre>
<pre>Med det förslag till ny lag om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft som regeringen lagt fram genom den nu
behandlade propositionen och som utskottet i det föregående i
huvudsak ställt sig bakom är något utredningsarbete av det slag
som efterlyses i motionerna inte påkallat. De nu berörda
motionerna avstyrks således av utskottet.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer</pre>
<pre>
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 4,
1989/90:A255 yrkande 16, 1989/90:A733, 1990/91:A21,
1990/91:A34 yrkande 1, 1990/91:A35, 1990/91:A209,
1990/91:A223 yrkande 2, 1990/91:A250, 1990/91:A266 yrkandena 4
och 5, 1990/91:A726 yrkandena 1 och 2, 1990/91:A752,
1990/91:A754 yrkandena 1 och 2,  1990/91:A763 yrkande 1 samt
1990/91:A766,
res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (v)</pre>
<pre>2. beträffande skyldighet att anmäla ledig plats till
arbetsförmedlingen
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 5 och
1990/91:A266 yrkande 6,
res. 3 (m)</pre>
<pre>3. beträffande privata förmedlingar på särskilda områden
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A704, 1989/90:A706,
1989/90:A720, 1990/91:A37, 1990/91:A201, 1990/91:A495 yrkande 2,
1990/91:A725, 1990/91:A729 och 1990/91:A754 yrkande 3,
res. 4 (m, fp, c)</pre>
<pre>4. beträffande kulturarbetsförmedlingar
att riksdagen avslår motion 1989/90:A756 och 1990/91:A763
yrkande 2,
res. 5 (m)
res. 6 (fp)</pre>
<pre>5. beträffande 9 § lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A38 yrkande 1
antar 9 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag
om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,</pre>
<pre>6. beträffande fackligt samtycke
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A33, 1990/91:A34
yrkande 2, 1990/91:A36 och 1990/91:A39,
res. 7 (v) - villk. 2</pre>
<pre>7. beträffande 1 § lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft
att riksdagen dels antar 1 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft, dels godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
8. beträffande 3 § lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft
att riksdagen antar 3 § i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft med den ändringen att andra stycket skall ha den
lydelse som framgår av Utskottets förslag i bilaga 2,</pre>
<pre>9. beträffande 6 § lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft
att riksdagen bestämmer att 6 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft skall ha den lydelse som framgår av
Utskottets förslag i bilaga 2,</pre>
<pre>10. beträffande återkallelse av tillstånd till
arbetsförmedling
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,</pre>
<pre>11. beträffande 10 § lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft
att riksdagen bestämmer att 10 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft skall ha den lydelse som framgår av
Utskottets förslag i bilaga 2,</pre>
<pre>12. beträffande 38 § medbestämmandelagen
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1990/91:A38 yrkande 2 antar 38 § i det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
medbestämmandelagen med den ändringen att första stycket skall
ha den lydelse som framgår av Utskottets förslag i bilaga 2,</pre>
<pre>13. beträffande möjligheten att utöva veto
att riksdagen avslår motion 1990/91:A38 yrkande 3,
res. 8 (m, fp, c)</pre>
<pre>
14. beträffande översyn av arbetsförmedlingslagen
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A283 yrkande 6,
1989/90:A750, 1989/90:A752 yrkande 1 och 1990/91:A208 yrkande 9,</pre>
<pre>
15. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de genom propositionen framlagda
förslagen till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft och lag om ändring i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet i den mån förslagen inte omfattas
av vad utskottet hemställt under 1--14 ovan.</pre>
<pre>Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Stockholm den 16 maj 1991</pre>
<pre>På arbetsmarknadsutskottets vägnar</pre>
<pre>Lars Ulander</pre>
<pre>Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell
Nilsson (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten Östlund
(s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson
(v), Anna Horn af Rantzien (mp), Eivor Husing (s), Erik
Holmkvist (m), Rune Berglund (s) och Gunhild Bolander (c).</pre>
<a name="bres"></a><h2>Reservationer</h2><pre>1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)</pre>
<pre>Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist
(m) och Gunhild Bolander (c) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Arbetsförmedlingen har" och på s. 14 slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>De skäl som låg bakom förbudet mot förvärvssyftande
arbetsförmedling enligt 1935 års lag föreligger inte längre
enligt utskottets mening. I dag finns en väl utbyggd offentlig
arbetsförmedling. Med stigande arbetslöshet kommer
arbetsförmedlingens insatser att bli ännu viktigare.</pre>
<pre>Om man upprätthåller förbudet mot fristående
arbetsförmedlingar begränsas de tillgängliga resurserna till den
av staten finansierade förmedlingen. Det finns enligt utskottets
mening anledning att ställa sig kritisk till detta. Med en
större mångfald inom arbetsförmedlingsområdet skulle man
åstadkomma en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga som utgör
en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad.</pre>
<pre>Privata eller andra fristående förmedlingar innebär flera
fördelar enligt utskottets mening. Servicen till såväl
arbetssökande som arbetsgivare skulle kunna förbättras och
därmed innebära en stimulans för de offentliga förmedlingarna.
Argumenten för ökad mångfald inom den offentliga sektorn är
relevanta även för detta område. Valfriheten ökar för den
enskilde samtidigt som möjligheterna blir större för de
anställda att få utlopp för sin kreativitet. Utskottet ansluter
sig således till den uppfattning som framförs bl.a. i
trepartimotionen A35 att arbetsförmedlingsmonopolet bör
avskaffas. Det bör övervägas om det över huvud taget krävs någon
särskild lag som reglerar arbetsförmedlingen. I sammanhanget kan
uppmärksammas att Danmark inte längre har någon sådan
lagreglering.</pre>
<pre>En ändring av principerna för arbetsförmedling kräver
emellertid att Sverige säger upp ILO-konventionen nr 96.
Uppsägning kan ske endast vart tionde år och nästa gång under en
ettårsperiod räknat från den 17 juli i år. Som föreslås i
trepartimotionen bör riksdagen besluta att uppdra åt regeringen
att snarast möjligt säga upp konventionen.</pre>
<pre>Utskottet vill understryka att mångfald inom
arbetsförmedlingsområdet inte innebär något avkall på kravet att
staten skall svara för en effektiv offentlig arbetsförmedling.
En god och för den arbetssökande kostnadsfri service skall
tillhandahållas över hela landet. Ett väl utbyggt kontorsnät med
god teknisk service bl.a. så att de sökande snabbt kan få
kännedom om lediga platser är därför nödvändigt.</pre>
<pre>Fram till dess att konventionen kan sägas upp och
arbetsförmedlingslagen därefter upphävas bör den nu gällande
lagen ändras så att den inte längre omfattar uthyrning av
arbetskraft. Det är stötande för den allmänna rättskänslan att
sådan uthyrning är olaglig trots att den är allmänt förekommande
och accepterad. Regeringens förslag innebär visserligen att
uthyrning legaliseras, men förslaget är omgärdat av alltför
många begränsningar. Uthyrningsföretagen kommer alltjämt att ha
svårigheter att fungera tillfredsställande.</pre>
<pre>Sammanfattningvis anser utskottet att regeringens förslag till
lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och
till ändringar i medbestämmandelagen bör avslås. Vad utskottet
anfört om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet och
uppsägning av ILO-konventionen bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A35 i sin
helhet. Även motioner med yrkanden om avskaffande av
arbetsförmedlingmonopolet, nämligen 1989/90:A252, 1989/90:A255,
1989/90:A733, A21, A209, A223, A266, A726, A752, A754, A763 och
A766, tillstyrks i motsvarande delar. Detsamma gäller motionerna
A250, A266, A726 och A754 i den del de avser krav på uppsägning
av ILO-konventionen.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1990/91:A34 yrkande 1 samt
1990/91:A35 yrkandena 2 och 3 avslår proposition 1990/91:124,
dels med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande 4,
1989/90:A255 yrkande 16, 1989/90:A733, 1990/91:A21, 1990/91:A35
yrkandena 4 och 5, 1990/91:A209, 1990/91:A223 yrkande 2,
1990/91:A266 yrkande 5, 1990/91:A726 yrkande 2, 1990/91:A752,
1990/91:A754 yrkande 2, 1990/91:A763 yrkande 1 och 1990/91:A766
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet,
dels också med bifall till motionerna 1990/91:A35 yrkande
1, 1990/91:A250, 1990/91:A266 yrkande 4, 1990/91:A726 yrkande 1
och 1990/91:A754 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om uppsägning av ILO-konventionen,</pre>
<pre>
2. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)</pre>
<pre>Karl-Erik Persson (v) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Den fråga" och på s. 14 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet motsätter sig de föreslagna reglerna om uthyrning av
arbetskraft. AMS har inte klarat av att bevaka denna företeelse
när den har varit kriminaliserad. Det är självfallet uteslutet
att AMS skall kunna kontrollera den i fortsättningen med de
oprecisa regler som regeringsförslaget innebär.</pre>
<pre>En grundprincip för medinflytandet på arbetsplatsen har, såsom
påpekas i vänsterpartiets motion A34, varit att det
arbetsrättsliga ansvaret legat på den plats där arbetet utförts.
Med propositionens förslag flyttas ansvaret till det uthyrande
företaget. De fackliga organisationernas möjligheter att
företräda arbetstagarna försämras. Den svenska arbetsrättsliga
modellen för medinflytande kommer att luckras upp successivt.
Anställningsskyddet undermineras genom att arbetsgivarna får
möjlighet att hyra ut arbetskraft till varandra. De förhållanden
som råder hos kontorsserviceföretag och skrivbyråer kommer att
vinna insteg på stora delar av arbetsmarknaden. Arbetskraften
blir en insatsvara som köps vid behov och som man sedan gör sig
av med.</pre>
<pre>Utskottet instämmer med motionen att en legalisering av
uthyrningsverksamheten sannolikt kommer att leda till att en
mängd oseriösa uthyrningsföretag bildas, vilket redan skett inom
byggsektorn. Det finns en uppenbar risk att uthyrningsföretagen
dumpar löner och andra anställningsvillkor, i synnerhet om ett
EES-avtal eller EG-medlemskap kommer till stånd.</pre>
<pre>Utskottet anser liksom vänsterpartiet att de motiv som
åberopas i propositionen för avkriminalisering saknar egentlig
bärkraft. Till detta kommer att frågan om förslagets förenlighet
med ILO-konventionen nr 96 är kontroversiell och svårbedömd.</pre>
<pre>Vad som anförts innebär att utskottet tillstyrker motion A34 i
berörd del och avstyrker propositionen liksom de motioner i
vilka yrkanden framställts om avskaffande av
arbetsförmedlingsmonopolet och om uppsägning av
ILO-konventionen.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A34 yrkande 1
samt 1990/91:A35 yrkandena 2 och 3 avslår dels proposition
1990/91:124, dels motionerna 1989/90:A252 yrkande 4,
1989/90:A255 yrkande 16, 1989/90:A733, 1990/91:A21, 1990/91:A35
yrkandena 1, 4 och 5, 1990/91:A209, 1990/91:A223 yrkande 2,
1990/91:A250, 1990/91:A266 yrkandena 4 och 5, 1990/91:A726
yrkandena 1 och 2, 1990/91:A752, 1990/91:A754 yrkandena 1 och 2,
1990/91:A763 yrkande 1 samt 1990/91:A766,</pre>
<pre>
3. Skyldighet att anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen
(mom. 2)</pre>
<pre>Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Det ligger i linje med utskottets uppfattning enligt
reservation 1 om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet att
även lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats
till den offentliga arbetsförmedlingen upphävs.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker således i motsvarande delar de
m-motioner i vilka krav om detta framställts, nämligen
1989/90:A252 och A266. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag i frågan.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>2. beträffande skyldighet att anmäla ledig plats till
arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande
5 och 1990/91:A266 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
4. Privata förmedlingar på särskilda områden (mom. 3)</pre>
<pre>Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist
(m) och Gunhild Bolander (c) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "I den" och slutar med "motsvarande delar" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets mening är det ingenting som talar för att
arbetsförmedling bedrivs bäst och mest rationellt i form av ett
offentligt monopol. Utvecklingen går mot en större efterfrågan
på differentierade tjänster. Här liksom på andra offentliga
områden innebär en ökad mångfald större flexibilitet och
anpassningsförmåga, vilket bör skapa en totalt sett bättre
fungerande arbetsmarknad.</pre>
<pre>I flera motioner (m, fp resp. c) har förslag framförts om
olika områden där fristående förmedlingar bör tillåtas.
Utskottets principiella uppfattning, som den kommit till uttryck
i reservation 1, rörande avskaffande av
arbetsförmedlingsmonopolet innebär att privata förmedlingar bör
tillåtas på alla de områden som föreslås i motionerna. De i
sammanhanget behandlade motionerna tillstyrks således av
utskottet. Vad som anförts bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>3. beträffande privata förmedlingar på särskilda områden
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A704,
1989/90:A706, 1989/90:A720, 1990/91:A37, 1990/91:A201,
1990/91:A495 yrkande 2, 1990/91:A725, 1990/91:A729 och
1990/91:A754 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
5. Kulturarbetsförmedlingar (mom. 4)</pre>
<pre>Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Med anledning" och slutar med "motsvarande del" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Oavsett arbetsmarknadsläge är arbetslösheten större bland
kulturarbetare än bland andra grupper. Arbetslösheten slår inte
bara ekonomiskt utan upplevs också som ett hinder att få utlopp
för skaparkraft.</pre>
<pre>Som påpekas i motion A763 (m) har kulturarbetsförmedlingarna
inte löst problemen för kulturarbetarna. Denna grupp bör
givetvis som alla andra kunna utnyttja den offentliga
arbetsförmedlingen. Det är däremot förkastligt att upprätthålla
förbudet mot privata förmedlingar, som genom specialisering,
särskild anknytning till de arbetssökande och god kännedom om
arbetsmarknaden i högre grad skulle kunna bistå de
arbetssökande.</pre>
<pre>Även centrumbildningarna har till uppgift att tillvarata sina
medlemmars intressen på arbetsmarknaden men förfogar inte över
medel på samma sätt som arbetsförmedlingen. Enligt utskottets
mening skulle den sakkunskap som centrumbildningarna besitter
kunna utnyttjas bättre om, såsom föreslås i motionen, viss del
av den offentliga kulturarbetsförmedlingen fördes över dit.
Efterfrågan på kulturarbetare skulle kunna öka liksom
möjligheterna att medverka till att kulturarbetare får
meningsfylld utbildning och adekvata arbetsuppgifter.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker med det anförda motion A763 i berörd
del. Motion A756 får anses tillgodosedd med vad som anförts.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>4. beträffande kulturarbetsförmedlingar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A763 yrkande 2
och med anledning av motion 1989/90:A756 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
6. Kulturarbetsförmedlingar (mom. 4)</pre>
<pre>Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Av vad" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Genom en kombination av hög arbetslöshet och låga inkomster
skulle landets frilansande artister vara hjälpta av tillgången
till en arbetsförmedling som klarar av att förmedla såväl
engagemang som de tjänster som är nödvändiga, t.ex. för att en
turné skall kunna genomföras. Det är fråga om en
arbetsförmedling på en mycket begränsad arbetsmarknad. Sådan
förmedling ställer krav på talang och speciell kunskap på flera
vitt skilda områden.</pre>
<pre>Inställningen att ansvaret för verksamheten med
arbetsförmedling inte bör splittras upp är, som framhålls i
motion 1989/90:A756, inte relevant i fråga om denna kategori.
Det är inte som annars fråga om att förmedla lediga platser.
Artisterna söker ju inte varaktiga arbeten. Inte heller skulle
någon arrangör av kulturevenemang komma på idén att vända sig
till den lokala arbetsförmedlingen för att söka en artist.</pre>
<pre>Det anförda visar enligt utskottets mening på behovet av att
tillåta kompletterande, fristående arbetsförmedlingar på
kulturområdet. Motionen tillstyrks således av utskottet medan
motion A763, i motsvarande del, får anses tillgodosedd med vad
som anförts.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>4. beträffande kulturarbetsförmedlingar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A756 och med
anledning av motion 1990/91:A763 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>7. Fackligt samtycke (mom. 6)</pre>
<pre>Vid avslag på reservation 2</pre>
<pre>Karl-Erik Persson (v) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Uthyrning av arbetskraft bör enligt utskottets mening alltjämt
vara förbjuden. Ett företag skall dock få anlita uthyrd
arbetskraft under förutsättning att den fackliga motparten med
stöd av centralt kollektivavtal givit sitt samtycke.</pre>
<pre>Detta ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker
motion A34 yrkande 2. Motionerna A33, A36 och A39 får anses
tillgodosedda med vad som anförts.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>6. beträffande fackligt samtycke
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A34 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1990/91:A33, 1990/91:A36 och
1990/91:A39 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>8. Möjligheten att utöva veto (mom. 13)</pre>
<pre>Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist
(m) och Gunhild Bolander (c) anser</pre>
<pre>dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Med anledning" och slutar med "således avstyrks"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets mening är det betänkligt att
vetorättsreglerna ibland används av de fackliga organisationerna
för att försöka stoppa även seriösa företag. Detta drabbar
särskilt enmansföretag och innefattar därigenom ett hot mot
etableringsrätten. Dessa företagare bör ges bättre
förutsättningar för sin näringsutövning genom ändringar i 39 §
medbestämmandelagen, så att de påtalade missförhållandena kan
undanröjas. Bl.a. måste det fastställas att avsaknaden av
kollektivavtal inte i sig kan utgöra grund för veto. Regeringen
bör lägga fram förslag om detta.</pre>
<pre>Det anförda innebär att motion A38 tillstyrks av utskottet i
den nu berörda delen.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>13. beträffande möjligheten att utöva veto
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A38 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
Särskilt yttrande</pre>
<pre>Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist
(m) och Gunhild Bolander (c) anför:</pre>
<pre>I trepartimotionen A35 har m, fp och c yrkat avslag på
propositionen i sin helhet. Vi avstår därför från att lägga
förslag avseende enskilda bestämmelser i lagförslagen. Trots
detta vill vi framföra följande.</pre>
<pre>Förslaget är enligt vår mening omgärdat med alltför många
begränsningar. En sådan är vid uthyrning av arbetskraft
tidsgränsen om fyra månader för det enskilda uppdraget. Detta
innebär exempelvis att ett inhyrningsuppdrag inte kan sträcka
sig över en barnledighet.</pre>
<pre>Ett annat hinder för en rationell lösning på arbetsgivarens
problem att hantera frånvaro är förslaget att inhyrning skall
föregås av förhandling enligt 38 § medbestämmandelagen.</pre>
<pre>Som vi ser det kommer förslaget varken att tillåta en
rationell lösning på ersättarproblematiken eller att ge
uthyrningsföretagen möjligheter att fungera tillfredsställande.</pre>
<pre>
Bilaga 1
Bilaga 2</pre>
<pre>Utskottets lagförslag</pre>
<pre>1 Förslag till
Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft</pre>
<pre></pre>
<pre>Propositionens förslag                  Utskottets förslag</pre>
<pre></pre>
<pre>                                3 §</pre>
<pre>Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.</pre>
<pre>Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen
ge tillstånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte för</pre>
<pre>1. musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar
anställning i utlandet av dem som är bosatta i Sverige eller
anställning i Sverige av dem som är bosatta i utlandet, eller</pre>
<pre>2. arbetstagare som med                 2. arbetstagare som skall ha
hänsyn till arbetsuppgifter             företags- eller
och anställningsvillkor                 verksledande eller därmed
får anses ha företags-                  jämförlig ställning.
eller verksledande eller
därmed jämförlig
ställning.</pre>
<pre>Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.</pre>
<pre></pre>
<pre>
                                6 §</pre>
<pre>Den som bedriver                        Den som bedriver
arbetsförmedling utan att               arbetsförmedling utan att
ersättning tas ut skall                 ersättning tas ut skall vid
anmäla detta till                       verksamhetens början
arbetsmarknadsstyrelsen.                anmäla detta till
                                        arbetsmarknadsstyrelsen.</pre>
<pre>
                                10 §</pre>
<pre>En beställare får anlita                En beställare får anlita
uthyrd arbetskraft endast om            uthyrd arbetskraft endast om
detta föranleds av ett                  detta föranleds av ett
tillfälligt behov av                    tillfälligt behov av extra
arbetskraft och under de                arbetskraft och under de
förutsättningar som                     förutsättningar som
anges i 9 § 1. En                       anges i 9 § 1. En
beställare får inte                     beställare får inte
medverka till att uthyrd                medverka till att uthyrd
arbetskraft i strid mot 9 §             arbetskraft i strid mot 9 §
3 hindras att ta                        3 hindras att ta
anställning hos                         anställning hos
beställaren eller anlita                beställaren eller anlita
uthyrd arbetskraft i strid mot          uthyrd arbetskraft i strid mot
9 § 4.                                  9 § 4.</pre>
<pre>
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet</pre>
<pre>Propositionens förslag                  Utskottets förslag</pre>
<pre>                        38 § första stycket</pre>
<pre>Innan arbetsgivare beslutar             Innan arbetsgivare beslutar
att låta någon utföra                   att låta någon utföra
visst arbete för hans                   visst arbete för hans
räkning eller i hans                    räkning eller i hans
verksamhet utan att denne               verksamhet utan att denne
därvid skall vara                       därvid skall vara
arbetstagare hos honom, skall           arbetstagare hos honom, skall
han på eget initiativ                   han på eget initiativ
förhandla med                           förhandla med
arbetstagarorganisation i               arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken                 förhållande till vilken
han är bunden av                        han är bunden av
kollektivavtal för                      kollektivavtal för
sådant arbete.                          sådant arbete.
                                        Arbetsgivaren är vid
                                        förhandlingen skyldig att
                                        lämna den information om
                                        det tilltänkta arbetet som
                                        arbetstagarorganisationen
                                        behöver för att kunna ta
                                        ställning i
                                        förhandlingsfrågan.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Innehållsförteckning</pre>
<pre>   Sammanfattning                                            1
   Propositionen                                             2
   Motionerna                                        2</pre>
<pre>   Utskottet                                         6
      Bakgrund                                       6
      Regeringens förslag i huvuddrag                        7
      Fråga om avslag på propositionen m.m.                  8
         Arbetsförmedlingsmonopolet m.m.                     9
         Utskottets överväganden                            10
         Uthyrning av arbetskraft                           12
         Utskottets överväganden                            13
      Utvidgning av möjligheterna till förvärvssyftande
arbetsförmedling                                            15
      Krav för att uthyrning skall tillåtas                 17
         Utskottets överväganden                            19
      Vissa enskilda bestämmelser i lagförslagen            22
         Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft                                                 22</pre>
<pre>         Förslaget till ändring i medbestämmandelagen       25
         Utskottets överväganden                            27
         Krav på översyn av arbetsförmedlingslagen          29
      Hemställan                                            29</pre>
<pre>
   Reservationer                                            31
      1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) (m, fp, c) 31
      2. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) (v)          33
      3. Skyldighet att anmäla ledig plats till
arbetsförmedlingen (mom. 2) (m)                             34
      4. Privata förmedlingar på särskilda områden (mom. 3)
(m, fp, c)                                                  34
      5. Kulturarbetsförmedlingar (mom. 4) (m)      35
      6. Kulturarbetsförmedlingar (mom. 4) (fp)     36
      7. Fackligt samtycke (mom. 6) (v)             36
      8. Möjligheten att utöva veto (mom. 13) (m, fp, c)  37</pre>
<pre>   Särskilt yttrande                                37</pre>
<pre>   Bilagor                                          39
   Propositionens lagförslag, bilaga 1              39
   Utskottets lagförslag, bilaga 2                          43</pre>
<a name="bbil"></a><h2></h2>
<a name="binh"></a><h2></h2>


<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

<label id="statussida"></label><br>
<label id="div_debug" class="liten"></label>