I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 1990/91:25 bilaga 6 såvitt avser punkterna 1--5
och bilaga 8,
två med anledning av propositionen väckta motioner samt
en under allmänna motionstiden 1990 väckt motion.
Punkterna 6 och 7 i propositionens bilaga 6 är hänvisade till
socialförsäkringsutskottet.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om ändrade
regler i lagen om anställningsskydd för avgång med pension m.m.
Om arbetsgivaren vill att arbetstagaren skall lämna
anställningen då denne fyller 65 år eller uppnår den ålder då
arbetstagaren enligt avtal är skyldig att avgå med pension
behöver uppsägning inte ske. I stället tillämpas ett förenklat
förfarande. Utskottet tillstyrker att den 65-årsgräns som gäller
i dag höjs till 67 år. Regeringen har föreslagit att de nya
reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1991. Utskottet
förordar att tidpunkten flyttas fram till den 1 april.
Moderaterna reserverar sig mot lagändringen och anser att den i
vart fall inte bör träda i kraft förrän den 1 juli 1991.
Utskottet behandlar också en motion som gäller
lönegarantilagen. Motionen avstyrks. Mot detta ställningstagande
har företrädarna för (m, fp, c) gemensamt reserverat sig.
Vidare behandlar utskottet förslag angående bidrag till
utbildning i företag, medel för arbetsmarknadsutbildning och
rekryteringsstöd, ändring av reglerna för bidrag till
arbetsbiträde samt användningen av medel på anslaget Lönebidrag
för förtidspensionerade. Regeringens förslag tillstyrks av
utskottet och motionsyrkanden på dessa avsnitt avstyrks.
Yrkandena följs upp av (m) i tre reservationer.
Slutligen tillstyrker utskottet ökade anslag för bidrag till
Statshälsan, administrationen av statens personskadeförsäkring
och externa arbetstagarkonsulter. I sammanhanget avstyrks ett
motionsyrkande om den framtida företagshälsovården för
statsanställda med reservation från (m) för bifall till
yrkandet.
Propositionen
I proposition 1990/91:25 föreslår regeringen
dels i bilaga 6 (arbetsmarknadsdepartementet)
under punkt 1 beträffande Vissa kompletterande åtgärder inom
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde (s. 32--35)
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i
lagen (1982:80) om anställningsskydd,
under punkt 2 beträffande B 3. Arbetsmarknadsutbildning
(s.35--36)
att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i
fråga om bidrag till utbildning i företag,
under punkt 3 beträffande B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder (s. 36)
att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i
fråga om medel för arbetsmarknadsutbildning och
rekryteringsstöd,
under punkt 4 beträffande C 6. Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning (s. 36--37)
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde,
under punkt 5 beträffande C 7. Lönebidrag för
förtidspensionerade (s. 37--38)
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
användningen av medel på anslaget Lönebidrag för
förtidspensionerade,
dels i bilaga 8 (civildepartementet)
under C 10. Bidrag till Statshälsan (s. 63--64)
att riksdagen till Bidrag till Statshälsan på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 58 600 000 kr.,
under C 14. Externa arbetstagarkonsulter (s. 64--65)
att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 1170000kr.,
under C 15. Administration av statens personskadeförsäkring
m.m. (s. 65)
att riksdagen till Administration av statens
personskadeförsäkring m.m. på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 8 100 000 kr.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:25
1990/91:A6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande
utbildning i företag vid risk för permittering eller uppsägning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående formerna för anslagen till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att använda medel
från anslaget lönebidrag till förtidspensionerade till
lönebidrag åt sjukbidragsmottagare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående flexibla lönebidrag,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring av lagen (1982:80) om anställningsskydd vad avser
ändring av 5 §,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring av lagen (1982:80) om anställningsskydd vad avser
ändring av 33 §, första stycket,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att tillförsäkra enskilda arbetstagare rätten att komma
överens med arbetsgivaren om anställning efter ordinarie
pensionsålder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående den framtida företagshälsovården för
statens anställda.
1990/91:A7 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändringar i lagen om anställningsskydd framflyttas
till den 1 januari 1992.
Motion från allmänna motionstiden 1990
1989/90:A748 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lönegarantilag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
I den följande framställningen redovisas de till utskottet
hänvisade avsnitten i proposition 1990/91:25 om anslag på
tilläggsbudget I. De avsnitt det gäller är punkterna 1--5 i
bilaga 6 (arbetsmarknadsdepartementet) samt hela bilaga 8
(civildepartementet). I anslutning härtill behandlas två
motioner som väckts med anledning av regeringsförslagen. Efter
det lagstiftningsärende som aktualiseras i propositionen och som
övervägs i närmast följande avsnitt tar utskottet dessutom upp
en under allmänna motionstiden 1990 väckt motion om
lönegarantilagen.
Arbetsmarknadsdepartementet
Höjd åldersgräns i anställningsskyddslagen
I 33§ lagen (1982:80) om anställningsskydd finns regler om
ett förenklat förfarande i det fall arbetsgivaren vill att
arbetstagaren skall sluta sin anställning då denne uppnår
pensionsåldern. Uppsägning behöver inte ske utan anställningen
kan bringas att upphöra genom ett skriftligt besked till
arbetstagaren minst en månad innan denne fyller 65år eller
uppnår den ålder som enligt avtal medför skyldighet att avgå med
ålderspension. En tillsvidareanställd arbetstagare som uppnått
denna ålder har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad
och har inte heller företrädesrätt enligt 22, 23 och 25§§.
Enligt 5§ punkt5 tillåts avtal om tidsbegränsad anställning
efter pensionering om arbetstagaren uppnått den nyssnämnda
åldern.
Pensionsberedningen (S 1984:03) föreslog i sitt delbetänkande
(SOU 1989:101) att det förenklade förfarandet skulle tillämpas
först när den anställde fyller 67 år. I propositionen framförs
att det är både i individens och samhällets intresse att den som
vill fortsätta som aktiv i arbetslivet efter fyllda 65år också
får möjlighet till det. Departementschefen pekar på att en höjd
medellivslängd och en förbättrad hälsosituation för äldre
innebär att många äldre personer har både krafter, förmåga och
vilja att fortsätta som yrkesverksamma. I enlighet härmed
föreslås att åldersgränsen i 33§ första stycket höjs till 67
år. Innebörden av den höjda åldersgränsen är att arbetstagare
har rätt att fortsätta förvärvsarbeta med bibehållet skydd mot
uppsägning utan saklig grund fram till 67 års ålder. Denna
åldersgräns skall gälla i det fall att någon avgångsskyldighet
inte finns föreskriven enligt kollektivavtal eller enskilt
avtal. Reglerna föreslås således alltjämt vara dispositiva.
Enligt propositionen kan förhållandena i olika branscher och
verksamheter, säkerhetskrav m.m. vara sådana att det behövs
särskilda regler om avgångsskyldighet. Situationen kan även vara
sådan att det oavsett arbetsmarknadsläget i stort inte är
ändamålsenligt att de anställda fortsätter arbeta sedan de fått
rätt till ålderspension.
I propositionen föreslås också -- för det fall att
avgångsskyldighet inte är föreskriven -- att den åldersgräns vid
vilken tidsbegränsad anställning är tillåten höjs från 65 till
67 år.
Till skillnad mot pensionsberedningen är departementschefen
inte beredd att förorda att äldre, som har rätt till
ålderspension, skall ha företräde i turordningshänseende enligt
22 och 23§§ eller företrädesrätt till återanställning enligt
25§. Den som har sin försörjning tryggad genom ålderspension
bör enligt propositionen inte ges företräde till fortsatt arbete
framför dem som inte har samma inkomsttrygghet. Åldersgränsen
65år i 33§ tredje stycket föreslås därför bibehållen. I
förtydligande syfte föreslås dock ändrad lydelse av bestämmelsen
såtillvida att det skall framgå att begränsningen av
företrädesrätten även gäller visstidsanställda, som har passerat
pensionsgränsen.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
Bestämmelserna i 33§ om förenklat förfarande föreslås bli
tillämpade på arbetstagare som fyller 65år den 1 februari 1991
eller senare. Detta innebär att de äldre reglerna tillämpas i
fråga om en arbetstagare som uppnår 65 års ålder inom en månad
efter ikraftträdandet och som har erhållit besked före
ikraftträdandet.
I två motioner har det framställts yrkanden med anledning av
det nu behandlade lagförslaget.
Sonja Rembo m.fl. (m) yrkar i motion A6 avslag på
propositionen såvitt avser förslagen till ändringar i 5§ och
33§ första stycket. Vidare yrkas att riksdagen begär förslag
till åtgärder för att tillförsäkra enskilda arbetstagare rätten
att komma överens med arbetsgivaren om anställning efter
ordinarie pensionsålder. Motionärerna anser att det för både
arbetstagare och arbetsgivare kan framstå som önskvärt att en
anställning kan fortsätta efter uppnådd pensionsålder. Lagar och
avtal bör utformas så att inte detta försvåras. Lagen om
anställningsskydd utgör i dag knappast något hinder för fortsatt
anställning efter denna tidpunkt. Avtal om tidsbegränsad
anställning kan träffas enligt 5§. Åldersgränsen för
tillåtligheten av sådan anställning bör inte höjas enligt
motionärerna. De framför att ändringen i 33§ första stycket,
som innebär ett i tiden utsträckt saklig-grund-skydd, kan bli
till nackdel för äldre arbetstagare. En ovillkorlig rätt för
personer att arbeta upp till 67 års ålder kan få till resultat
att arbetsgivare tvekar att anställa äldre arbetskraft och kan
också ge upphov till motsättningar mellan äldre och yngre
arbetstagare. Motionärerna påpekar vidare att de nya
bestämmelserna endast kommer att gälla på arbetsplatser som
saknar kollektivavtal. Med ett försämrat arbetsmarknadsläge
kommer kollektivavtalsparterna knappast att ändra avtalen så att
det blir lättare att stanna kvar i arbete efter uppnådd
pensionsålder. Det är ändå önskvärt att detta blir möjligt.
Trots ökande arbetslöshet kan det råda brist på kompetent
arbetskraft inom många områden, vilket hindrar en gynnsam
utveckling. Enskilda arbetstagare och arbetsgivare bör därför
kunna träffa avtal om fortsatt anställning utan hinder av
kollektivavtal som föreskriver avgångsskyldighet vid 65 års
ålder. Regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder för
att möjliggöra detta, anför motionärerna.
I motion A7 av Margareta Gard (m) begärs att ändringarna i
lagen flyttas fram till den 1 januari 1992. Motionären anför att
den mycket korta tiden fram till det föreslagna ikraftträdandet
kan skapa problem framför allt i de mindre företagens
personalplanering. Arbetsuppgifterna kan vara sådana att det
krävs en längre överlappning t.ex. vid pensionsavgång. Med en
senareläggning underlättas planeringen för lagändringen
samtidigt som riskerna för dubbelanställningar elimineras i de
fall ersättningsanställningar redan skett.
Utskottet ansluter sig till att det är befogat att ändra lagen
i de hänseenden som föreslås i propositionen. Åldersgränsen för
det förenklade förfarandet och för tillåtligheten av
visstidsanställning bör således höjas till 67 år. Detta innebär
en ändring av 5 § och 33 § första stycket lagen om
anställningsskydd på det sätt som regeringen föreslagit.
Yrkandena i motion A6 om avslag på propositionen i denna del
avstyrks således.
Utskottet delar också uppfattningen att uppsägningstiden bör
vara begränsad för personer som fyllt 65år och att dessa bör
undantas från reglerna om företrädesrätt. Vid sin beredning av
ärendet har utskottet emellertid funnit att det föreslagna
33§ tredje stycket lagen om anställningsskydd bör ges en
annan lydelse för att bättre motsvara det uppgivna syftet, dvs.
att personer med rätt till ålderspension inte skall ha företräde
i turordningshänseende och inte heller rätt till längre
uppsägningstid än en månad. I bestämmelsen bör därför anges att
denna undantagsregel skall gälla en arbetstagare som fyllt
65år eller uppnått den lägre ålder som enligt avtal medför
skyldighet att avgå med pension. Om arbetsmarknadsparterna
skulle ändra sina avtal så att de ansluter till de höjda
åldersgränserna i LAS bör således 65-årsgränsen alltjämt vara
avgörande för frågan om uppsägningstid och företrädesrätt.
Föreskriver avtalet avgångsskyldighet vid en lägre ålder gäller
undantagsregeln från den tidpunkten.
I fråga om de nya reglernas ikraftträdande förordar
utskottet en senareläggning i förhållande till regeringens
förslag. Utskottet föreslår att lagen träder i kraft den 1 april
1991. Motion A7 bör således avslås.
Den nu gällande regeln i 33§ första stycket bör tillämpas i
fråga om arbetstagare som uppnår 65 års ålder inom en månad
efter ikraftträdandet. Anställningen upphör således enligt det
förenklade förfarandet om en sådan arbetstagare erhållit besked
före ikraftträdandet. Vidare bör i fråga om tidsbegränsade
anställningar enligt 5§ punkt5 föreskrivas att den nya
bestämmelsen endast gäller anställningsavtal som ingåtts efter
lagens ikraftträdande.
Vad gäller det i motion A6 (m) framförda kravet på åtgärder
för att möjliggöra fortsatt arbete utan hinder av
kollektivavtal som föreskriver avgångsskyldighet vid 65 års
ålder vill utskottet anföra följande. Som redan nämnts föreslås
lagens regler om avgång med pension m.m. alltjämt vara
dispositiva. Det framgår av propositionen att
pensionsberedningen liksom flertalet remissinstanser anslutit
sig till uppfattningen att parterna bör kunna avtala om
tidpunkten för avgångsskyldighet. Enligt utskottets mening finns
det starka skäl för att bibehålla denna ordning. Det är
avtalsparterna som har de bästa förutsättningarna att avgöra vid
vilken tidpunkt avgångsskyldigheten inom en viss bransch, en
viss verksamhet eller ett visst yrkesområde lämpligen bör
inträda. Med hänvisning till det anförda avstyrks det nu
behandlade motionsyrkandet.
Lönegarantilagen
I motion 1989/90:A748 från allmänna motionstiden yrkar Bengt
Harding Olson (fp) att riksdagen hos regeringen begär förslag
till ny lönegarantilag. Motionären hänvisar till tidigare
uttalanden av arbetsmarknadsministern i samband med vissa
ändringar av lönegarantilagen av i huvudsak formell karaktär. I
detta lagstiftningsärende, prop. 1987/88:2, berördes frågan om
inriktningen av en framtida reform av förfarandet vid
handläggningen av lönegarantiärenden. Diskussionen gällde bl.a.
frågan om denna uppgift borde ankomma på konkursförvaltaren
eller kronofogdemyndigheten. I propositionen förklarade
arbetsmarknadsministern att hon senare avsåg att återkomma med
ett mer genomarbetat förslag. Enligt vad motionären inhämtat
prövas i dag frågor om lönegaranti i allmänhet av förvaltaren
trots att uppgiften enligt lag skall fullgöras av
kronofogdemyndigheten. Förvaltarens utredningar attesteras
normalt av myndigheten utan närmare granskning, vilket
egentligen är ett kringgående av lagen. Motionären anser det
rimligt att denna provisoriska lösning ersätts med en slutlig
reglering.
Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om en reformering
av lönegarantilagen i regeringskansliet. Eftersom utskottet
således förutsätter att ett förslag i ämnet är att vänta
avstyrks bifall till motionen.
B3. Arbetsmarknadsutbildning
I propositionens bilaga 6 (s. 35) föreslår regeringen under
tionde huvudtiteln viss ändring beträffande anslaget B3.
Arbetsmarknadsutbildning.
Enligt propositionen bör bidraget till utbildning i företag
vid risk för permittering eller uppsägning återinföras med
hänsyn till de ökade varslen. Kostnaderna härför bör rymmas inom
de medel som redan har anvisats för arbetsmarknadsutbildning.
Sonja Rembo m.fl. (m) anser i kommittémotion A6 att
regeringens förslag på denna punkt bör avslås. Visserligen finns
det enligt motionärerna anledning att prioritera
utbildningsinsatser för att hjälpa arbetslösa att söka sig till
nya yrken. Regeringens förslag har inte detta syfte. I stället
finns det stor risk att regeringen upprepar misstagen att
subventionera en del av lönekostnaden för företag i kris.
Dessutom har regeringen inte beräknat kostnaderna för dessa
insatser.
Utskottet anser för sin del att utveckling av de anställdas
kompetens innebär en starkare ställning så väl för den enskilda
arbetstagaren som för företaget. I det nuvarande läget med en
försvagning av den svenska ekonomin är det därför motiverat att
återinföra bidraget till utbildning i företag vid risk för
permittering eller uppsägning. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag på denna punkt och avstyrker det aktuella
yrkandet i motion A6.
B5. Sysselsättningsskapande åtgärder
Av medlen för beredskapsarbeten m.m. får AMS under innevarande
budgetår använda högst 200milj.kr. för
arbetsmarknadsutbildning och högst 240milj.kr. för
rekryteringsstöd. I propositionen föreslås (s. 36) att AMS under
innevarande budgetår får höja ramen för arbetsmarknadsutbildning
till högst 500 milj.kr. Dessutom bör ramen för rekryteringsstöd
höjas till högst 400milj.kr. för att öka möjligheterna att
skapa arbetstillfällen inom näringslivet. Omdisponeringarna bör
rymmas inom ramen för de medel som står till förfogande på
anslaget.
Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder tas upp i moderata samlingspartiets kommittémotion
A6. Motionärerna har i och för sig inte någon invändning mot att
ramen för arbetsmarknadsutbildning höjs med 300 milj.kr., men de
är kritiska mot att medlen till arbetsmarknadsutbildning delas
mellan olika anslag. Regeringen bör därför i budgetpropositionen
tydligt redovisa vilka medel som får utnyttjas för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt också ansvarsfördelningen
mellan regeringen och arbetsmarknadsverket.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att AMS i sin
anslagsframställning från 1990-08-24 har begärt att få en ändrad
anslagsstruktur med bl.a. minskning av antalet anslag. Enligt
arbetsmarknadsverket skulle en enklare anslagsstruktur ge verket
ökade möjligheter till ett flexibelt utnyttjande av tillgängliga
medel vilket är en av förutsättningarna för en ökning av
effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med övervägandena
vid budgetarbetet också tar ställning till det nämnda förslaget
från AMS. Budgetpropositionen avlämnas inom kort till riksdagen.
Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
behandlas i detta sammanhang. Det aktuella yrkandet avstyrks
följaktligen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om medel för
arbetsmarknadsutbildning och rekryteringsstöd.
C6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning
I propositionens bilaga 6 (s. 36--37) begärs under tionde
huvudtiteln anslaget C6. Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning, ett godkännande i fråga om
ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde. Ändringen
innebär att bidraget även skall kunna lämnas till annan än
arbetsgivaren inte bara i samband med praktisk
arbetslivsorientering utan också i samband med arbete. Det kan
exempelvis vara fallet när gravt handikappade personer har en
egen personlig assistent, som också fungerar som arbetsbiträde
på arbetsplatsen.
Enligt utskottets mening innebär den föreslagna ordningen en
smidigare hantering av bidragen. Utskottet tillstyrker därför
ett godkännande i fråga om ändring av reglerna till
arbetsbiträde.
C7. Lönebidrag för förtidspensionerade
Det nyinrättade lönebidraget för förtidspensionerade får
lämnas till arbetsgivare, som anställer någon som uppbär
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med
upp till 50% av lönekostnaden. Regeringen föreslår i
propositionen (s. 37--38) att bidraget även skall kunna avse
anställning av personer som uppbär sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring. En förtidspensionering föregås ofta av något
eller någraår med sjukbidrag. För innevarande budgetår har
288milj.kr. anvisats på anslaget C7.Lönebidrag för
förtidspensionerade.
Sonja Rembo m.fl. (m) framhåller i kommittémotion A6 att
regeringen nu har accepterat principen med flexibla lönebidrag
för arbetshandikappade. Motionärerna finner inte anledning att
ha två former av lönebidrag: en form för arbetshandikappade och
en form för förtidspensionerade. Personer som är
förtidspensionerade eller uppbär sjukbidrag bör kunna erhålla
anställning med hjälp av ett flexibelt lönebidrag. Regeringens
förslag bör därför avvisas enligt motionärerna.
Beträffande formerna för lönebidrag vill utskottet hänvisa
till vad som anförts under B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder, nämligen att utskottet förutsätter att regeringen i
samband med budgetarbetet också beaktar arbetsmarknadsverkets
förslag till förenklad anslagsstruktur. Med hänvisning till att
utskottet inom kort kommer att behandla budgetpropositionens
förslag anser utskottet att det är i detta sammanhang som
riksdagen bör ta ställning till åtgärder på detta område.
Utskottet avstyrker därför det aktuella yrkandet.
Motionärernas yrkande om avslag på regeringens förslag om
användning av medel på anslaget Lönebidrag för
förtidspensionerade kan inte biträdas av utskottet. Med hänsyn
till att möjligheterna för den enskilde att återgå i arbete ökar
om bortovaron från arbetet ej varit så lång tillstyrker
utskottet propositionens förslag angående användningen av medel
på anslaget C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade. Motion A6
bör därför avslås i nu behandlad del.
Civildepartementet
I propositionens bilaga 8 (s. 63--65) föreslår regeringen
förstärkningar av nedannämnda, under trettonde huvudtiteln
anvisade anslag.
C10. Bidrag till Statshälsan
För innevarande budgetår har till rubricerade ändamål anvisats
ett förslagsanslag av 340 milj.kr. Regeringen hemställer om en
anslagsförstärkning med 58,6 milj.kr.
Stiftelsen Statshälsan har till uppgift att svara för
företagshälsovården för anställda hos staten. Liksom andra
anordnare av företagshälsovård får Statshälsan bidrag till
verksamheten från försäkringskassan enligt förordningen
(1985:326) om bidrag till företagshälsovård. Den finansiellt
sett viktigaste inkomstkällan är dock bidraget från det
förevarande, av civildepartementet disponerade anslaget.
Storleken på detta bidrag bestäms efter
kollektivavtalsförhandlingar med de statsanställdas
organisationer. Denna förhandlingsordning är fastlagd genom ett
av riksdagen godkänt avtal om riktlinjer för organisation m.m.
för statlig företagshälsovård (prop. 1978/79:133, AU30, rskr
294).
Verksamheten vid Statshälsan visar ett underskott för åren
1989 och 1990. Underskott väntas uppstå även förår 1991. Hur
underskottet för det sistnämnda året skall täckas är inte
aktuellt i detta ärende. Underskotten sägs i propositionen i
huvudsak bero på intäktsbortfall i samband med vissa ändringar i
finansieringssystemet och på att effekterna av dessa ändringar
inte analyserats tillräckligt.
I den uppkomna situationen har staten efter förhandlingar med
arbetstagarorganisationerna i avtal förbundit sig att som
ägartillskott tillföra Statshälsan ytterligare 21,6 milj.kr. för
år 1989 och 37 milj.kr. för år 1990 eller sammanlagt 58,6 milj.
kr., dvs. det belopp som regeringen nu föreslår riksdagen att
anvisa.
Utskottet har inte någon invändning mot denna medelsanvisning
utan tillstyrker densamma.
Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A6 ett
tillkännagivande till regeringen av vad de anför om den
framtida företagshälsovården för statligt anställda. Med
hänvisning till att behov av och formerna för företagshälsovård
varierar för olika grupper statsanställda uttalar motionärerna
att varje myndighet själv bör ha kostnads- och
organisationsansvar för myndighetens företagshälsovård.
Utskottet vill för sin del hänvisa till att det av
propositionen framgår att förhandlingar för närvarande pågår om
ett nytt avtal om statlig företagshälsovård och att
civilministern förutsätter att parterna i det sammanhanget ser
över finansieringsformen för Statshälsan. Utskottet utgår från
att förhandlingarna är inriktade på en snar uppgörelse och anser
att riksdagen i avvaktan på förhandlingsresultatet bör avstå
från att uttala sig om de framtida formerna för den statliga
företagshälsovården. För ett sådant ställningstagande talar
också att företagshälsovårdens allmänna inriktning väntas bli
underställd riksdagen i den av regeringen aviserade
propositionen om arbetslivspolitiken (jfr utskottets nyligen
avgivna betänkande om arbetsmiljö, 1990/91:AU8 s. 7 och 14).
Motion A6 i den nu behandlade delen bör mot denna bakgrund inte
leda till någon riksdagens åtgärd.
C14. Externa företagskonsulter
I enlighet med regeringens förslag bör innevarande budgetårs
anslag för ändamålet, 7239000 kr., tillföras ytterligare
1170000 kr.
C15. Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Det ankommer på statens trygghetsnämnd att pröva ärenden som
gäller den statliga personskadeförsäkringen. I det arbetet
bistås nämnden av personal som är knuten till det privata
Konsortiet för AMF-trygghetsförsäkring. Beträffande konsortiets
medverkan hänvisas till civilministerns redogörelse i 1990 års
budgetproposition, bilaga 15 s. 55--57.
Det nu aktuella anslaget skall täcka kostnaderna för den
medverkan konsortiet lämnar. Efter förhandlingar mellan statens
förhandlingsnämnd och konsortiet har avtal träffats om
ersättning för år 1990 med 14,3 milj.kr. Detta innebär ett
medelsbehov av 8,1 milj.kr. utöver det anslag på 6,2 milj.kr.
som riksdagen anvisade i våras. Det ökade medelsbehovet sägs i
propositionen främst bero på en ökad skadevolym.
Utskottet godtar för sin del den begärda
anslagsförstärkningen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 5§ och 33 § första stycket lagen om
anställningsskydd
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6
yrkandena 5 och 6 antar det i proposition 1990/91:25 framlagda
förslaget till ändring av 5§ och 33 § första stycket lagen om
anställningsskydd,
res. 1 (m)
2. beträffande 33§ tredje stycket lagen om
anställningsskydd
att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till ändring av 33§ tredje stycket lagen om
anställningsskydd med den ändringen att detta stycke erhåller
den i bilagan som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
3. beträffande ikraftträdande m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen samt
med avslag på motion 1990/91:A7 beslutar att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller den i bilagan som Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
res. 2 (m) - villk. 1
res. 3 (m) - villk. 1
4. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om anställningsskydd i den mån det inte omfattas
av vad utskottet hemställt under mom. 1--3,
res. 4 (m) - villk. 1 och 2
5. beträffande åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete
att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 7,
res. 5 (m)
6. beträffande ny lönegarantilag
att riksdagen avslår motion 1989/90:A748,
res. 6 (m, fp, c)
7. beträffande B3. Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6
yrkande 1 godkänner vad som i propositionen föreslagits i fråga
om bidrag till utbildning i företag,
res. 7 (m)
8. beträffande formerna för anslagen till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 2,
res. 8 (m)
att riksdagen godkänner vad som i propositionen
föreslagits i fråga om medel för arbetsmarknadsutbildning och
rekryteringsstöd,
10. beträffande C6. Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning
att riksdagen godkänner vad som i propositionen
anförts om ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde,
11. beträffande C7. Lönebidrag för förtidspensionerade,
m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6
yrkandena 3 och 4 godkänner vad som i propositionen anförts om
användningen av medel på anslaget Lönebidrag för
förtidspensionerade,
res. 9 (m)
12. beträffande medelsanvisning till C10. Bidrag till
Statshälsan
att riksdagen till Bidrag till Statshälsan på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 58600000
kr.,
13. beträffande den framtida företagshälsovården för
statligt anställda
att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 8,
res. 10 (m)
14. beträffande medelsanvisning till C14. Externa
arbetstagarkonsulter
att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1170000 kr.,
15. beträffande medelsanvisning till C15. Administration
av statens personskadeförsäkring m.m.
att riksdagen till Administration av statens
personskadeförsäkring m.m. på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 8100000 kr.
Stockholm den 29 november 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell
Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Anders G Högmark
(m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),
Karl-Erik Persson (v), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Inger
Schörling (mp) och Nils Häggström (c).
Reservationer
1. 5 § och 33 § första stycket lagen om anställningsskydd
(mom. 1)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser det i och för sig vara angeläget att äldre
personer som kan och vill fortsätta sitt yrkesarbete också ges
möjlighet till detta. Även för arbetsgivaren kan det framstå som
önskvärt att en anställd kan fortsätta att arbeta ytterligare
någon tid, bl.a. med hänsyn till eventuell brist på kompetent
arbetskraft. Lagen om anställningsskydd innebär i dag inte något
hinder mot fortsatt anställning efter uppnådd pensionsålder. Om
arbetsgivare och arbetstagare är överens om det löper
anställningen vidare. Lagen ger också möjlighet att träffa avtal
om tidsbegränsad anställning efter uppnådd pensionsålder. Såsom
påpekas i motion A6 (m) kan syftet bakom regeringens förslag
således uppnås redan inom ramen för nuvarande lagstiftning och
detta utan de negativa konsekvenser som den föreslagna
lagändringen skulle medföra. Man kan även befara att förslaget
skulle bli till nackdel för äldre. Om dessa skall ha rätt att
arbeta med saklig-grund-skydd ända fram till 67 års ålder finns
risk att arbetsgivare tvekar att anställa dem eftersom det
begränsar möjligheterna att anställa yngre arbetskraft. Den
föreslagna bestämmelsen kan också ge upphov till motsättningar
mellan yngre och äldre arbetskraft. På anförda grunder anser
utskottet att regeringens förslag till ändring av 5 § och 33 §
första stycket LAS bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande 5 § och 33 § första stycket lagen om
anställningsskydd
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkandena 5
och 6 avslår det i proposition 1990/91:25 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
såvitt avser 5 § och 33 § första stycket,
2. Ikraftträdande m.m. (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "I fråga" och slutar med "lagens ikraftträdande" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att ändringen i 33 § tredje stycket lagen om
anställningsskydd bör träda i kraft den 1 april 1991.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande ikraftträdande m.m.
att riksdagen dels avslår propositionen såvitt
avser ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, dels med
anledning av motion 1990/91:A7 beslutar att lagändringen skall
träda i kraft den 1 april 1991,
3. Ikraftträdande m.m. (mom.3)
Vid avslag på reservation 1
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "I fråga" och slutar med "således avslås" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att starka skäl talar för att senarelägga de
föreslagna ändringarna i lagen, detta särskilt med hänsyn till
småföretagarnas situation under nästa år. En mängd nya
författningar och det reformerade skattesystemet kommer att
kräva omfattande anpassningar av rutinerna ute i företagen. Det
är inte rimligt att i detta läge ytterligare tynga företagens
administration med regler av ifrågavarande slag, även om endast
det mindre antal företag som saknar kollektivavtal kommer att
beröras.
Man kan inte heller bortse från att lagändringen kan skapa
problem särskilt i småföretagens personalplanering, vilket
påpekas i motion A7. Arbetsuppgifterna kan vara sådana att det
krävs en längre överlappning vid en pensionsavgång. En
senareläggning ger företagen möjlighet att planera för
lagändringen samtidigt som riskerna för dubbelanställningar
elimineras i de fall ersättningsanställningar skett för redan
planerade pensionsavgångar.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att
ikraftträdandet bör bestämmas till den 1 juli 1991.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande ikraftträdande m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:A7 beslutar att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991. den 1 juli 1991.
2. Den nya bestämmelsen i 5
2. De nya bestämmelserna i § gäller endast
33 § tillämpas på anställningsavtal som har
arbetstagare som fyller 65 ingåtts efter lagens
år den 1 februari 1991 ikraftträdande.
eller senare. Beträffande tidigare
sådana anställningsavtal
tillämpas även efter
ikraftträdandet den
äldre bestämmelsen.
3. I fråga om arbetstagare
som fyller 65 år före
den 1 augusti 1991
tillämpas 33 § första
stycket i den äldre
lydelsen.
4. Lagförslaget i övrigt (mom. 4)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 2
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar lagförslaget i övrigt med den ändring av
ingressen som följer av vad utskottet hemställt i det
föregående,
5. Åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete (mom.5)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Vad gäller" och slutar med "behandlade motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A6 (m) är den föreslagna lagändringen
så utformad att reglerna fram till dess att kollektivavtalen
omförhandlats endast kommer att gälla på arbetsplatser som
saknar kollektivavtal. Med det försämrade arbetsmarknadsläge som
kan väntas är det inte sannolikt att kollektivavtalsparterna
vill underlätta för en anställd att stanna kvar i arbete efter
uppnådd pensionsålder. Utskottet anser emellertid att det är
önskvärt att detta blir möjligt i större utsträckning. Bristen
på arbetskraft med särskild kompetens kan nämligen vara
besvärande och hindra en gynnsam utveckling. Enligt utskottets
mening måste enskilda arbetstagare och arbetsgivare kunna komma
överens om fortsatt arbete efter ordinarie pensionsålder utan
hinder av att kollektivavtalet föreskriver avgångsskyldighet.
Därför bör regeringen återkomma med förslag till åtgärder som
tillförsäkrar de enskilda parterna denna möjlighet. Vad som
anförts med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ny lönegarantilag (mom. 6)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson
(c) och Nils Häggström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Enligt vad" och slutar med "till motionen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning om behovet av att
reformera lönegarantilagen. Regeringens dröjsmål med en sådan
reformering är så mycket mer anmärkningsvärd som
lönegarantisystemet under 1980-talet har blivit föremål för en
grundlig översyn av en särskilt tillkallad utredare. Denne har
avgivit tre betänkanden i ämnet. Uppdraget var slutfört våren
1988, och remissbehandling har skett. Underlag för ett
ställningstagande från statsmakternas sida föreligger alltså
sedan lång tid tillbaka.
För att undvika fortsatt fördröjning av ärendets handläggning
bör riksdagen i ett uttalande till regeringen framhålla
angelägenheten av att riksdagen föreläggs förslag till en
reformering av den aktuella, snart 20 år gamla lagstiftningen i
bl.a. de av motionären angivna hänseendena.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande ny lönegarantilag
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:A748 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ny
lönegarantilagstiftning,
7. B 3. Arbetsmarknadsutbildning (mom. 7)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "motion A6" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion A6 (m)
att regeringens förslag att satsa på utbildning i företag i
samband med permittering eller uppsägning inte är en effektiv
åtgärd. Tidigare erfarenheter visar att denna typ av statliga
subventioner inte bidragit till att stärka de enskilda
individernas ställning på arbetsmarknaden. Dessutom ifrågasätter
utskottet om det är företag i kris som bör stödjas. Utskottet
fruktar att bidrag till den nämnda utbildningsverksamheten
snabbt kan få stor omfattning utan att leda till varaktiga nya
anställningar.
Riksdagen bör därför såsom yrkas i motion A6 i denna del avslå
regeringens förslag beträffande utbildning i företag vid risk
för permittering eller uppsägning.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande B 3. Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 1
avslår propositionen i motsvarande del,
8. Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 8)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort
ha följande lydelse:
I likhet med moderata samlingspartiets kommittémotion A6 anser
utskottet att den nuvarande modellen för anslag till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ger en alltför splittrad bild.
Hur olika medel får utnyttjas för olika slags åtgärder samt
ansvarsfördelningen mellan regeringen och arbetsmarknadsverket
bör redovisas på ett mer stringent sätt.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A6 i denna del
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande formerna för anslagen till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade, m.m. (mom. 11)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Beträffande formerna" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till
uttryck i moderata samlingspartiets kommittémotion A6, nämligen
att det inte finns anledning att ha två olika former av
lönebidrag. Med hänsyn till att regeringen har accepterat
principen med flexibla lönebidrag anser utskottet att det är
motsägelsefullt att en särskild form av lönebidrag till
förtidspensionerade har införts. Personer som är
förtidspensionerade eller uppbär sjukbidrag bör i allmänhet
uppfylla kvalifikationerna för att kunna erhålla anställning med
hjälp av ett flexibelt lönebidrag. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motion A6 i denna del. Regeringens
förslag om användning av medel på anslaget Lönebidrag för
förtidspensionerade bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade,
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkandena 3
och 4 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Den framtida företagshälsovården för statligt anställda
(mom. 13)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Det nuvarande finansieringssystemet innebär att
civildepartementet centralt för statsförvaltningens räkning
betalar de belopp som skall utgöra arbetsgivartillskott till
Statshälsan. Utskottet anser liksom motionärerna att kostnads-
och organisationsansvaret för företagshälsovården bör delegeras
ned till de enskilda myndigheterna. Därmed markeras ytterligare
att det är myndigheterna själva som har att ta ansvar för sina
arbetsmiljöproblem. I detta ligger vidare att det bör stå
myndigheterna fritt att själva efter sina förutsättningar
bestämma hur behovet av företagshälsovård skall tillgodoses inom
de ramar som ges för verksamheten.
Vad nu anförts bör från statens sida vara en utgångspunkt i
pågående förhandlingar om ett nytt avtal om statlig
företagshälsovård. Utskottet föreslår därför, med tillstyrkan av
motion A6 i förevarande del, att riksdagen delger regeringen det
anförda för kännedom.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande den framtida företagshälsovården för
statligt anställda
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,