I betänkandet behandlas proposition 1990/91:100 bilaga 12
(arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnittet B.Arbetsmarknad m.m.
anslagspunkterna B1--B5 och B9--B10. Dessa punkter har i regeringen
föredragits av statsrådet Mona Sahlin.
I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 36 motioner från
allmänna motionstiden i år.
Betänkandet är indelat i avnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av
innehållsförteckningen i slutet av betänkandet.
Punkterna A1--A4 beträffande anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m.
och B6--B8 beträffande anslag till arbetsdomstolen m.m. behandlas i
betänkande 1990/91:AU19. Avsnittet C.Arbetslivsfrågor behandlas i betänkandet
1990/91:AU12 med undantag för punkt C7 mom. 1 om ändrade regler för
arbetshjälpmedel åt handikappade samt förslaget till lag om tillfällig
avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, som behandlas i
betänkande 1990/91:AU22.
Sammanfattning
Medelsanvisning
För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1991/92 tillstyrker
utskottet att 14045milj.kr. anvisas över budget. Härav räknas
2619milj.kr. för arbetsmarknadsverket m.m. och 11419milj.kr. för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och förutsättningar m.m.
Nuvarande obalanser i ekonomin samt den vikande internationella konjunkturen
gör att arbetsmarknadsutsikterna för det kommande budgetåret är sämre än för de
senaste åren. Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning att det i
längden inte är möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med
prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. Full sysselsättning -- arbete
åt alla -- förutsätter en sund ekonomisk utveckling, varvid inflationen
varaktigt måste nedbringas. Arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska
politiken måste enligt utskottets mening bestämt avvisas. Arbetsmarknadsläget
följs uppmärksamt av utskottet. Under våren 1991 kan det finnas anledning att
ompröva omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa år.
Reservation har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna,
centern och miljöpartiet de gröna gemensamt. Även vänsterpartiet har reserverat
sig.
Utskottet tillstyrker regeringens uppläggning av arbetsmarknadspolitiken.
Denna inriktning innebär en utbudsinriktad politik med bl.a. effektiv
arbetsförmedling och en kraftig satsning på jobb-sökar-aktiviteter, ytterligare
förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen samt en särskild uppmärksamhet på de
svaga gruppernas situation. Vidare ställer sig utskottet bakom den i
propositionen föreslagna anslagskonstruktionen med en sammanläggning av flera
befintliga anslag. Detta resulterar i ett sammanhållet anslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (B 2), resp. för särskilda åtgärder för
arbetshandikappade (C 7).
Reservation har avgetts av m, fp och c gemensamt. V och mp har reserverat sig
var för sig.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till nya principer för
finansiering av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och vissa utbildningsbidrag
från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Därigenom kommer KAS och dessa
utbildningsbidrag att finansieras på samma sätt som arbetslöshetsersättningen,
vilket medför en minskad belastning på statsbudgeten.
Moderata samlingspartiet resp. centern har reserverat sig till förmån för
annan finansieringsordning.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att arbetsmarknadsverket får
rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på
åtgärdsform. I fördelningen bör dock den principen gälla att utbudsstimulerande
åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande sådana. Av det totala
anslaget på 11419milj.kr. beräknas 80% avse utbudsstimulerande insatser.
Utskottet avstyrker ett antal motioner med krav på åtgärder på olika områden
bl.a. med hänvisning till arbetsmarknadsverkets möjligheter att i varje
situation välja den lämpligaste åtgärden.
Genom den föreslagna resursförstärkningen för arbetsmarknadsutbildning
beräknas att ytterligare 11000personer varje månad skall kunna få tillgång
till utbildning i upphandlade kurser och att ytterligare 4000personer skall
kunna genomgå företagsförlagd utbildning. Beredskapsarbeten skall användas
restriktivt. Utskottet pekar dock på att det kan finnas situationer där
beredskapsarbete i det enskilda fallet framstår som en mer lämplig åtgärd.
Ett förslag att viss del av den ökade kostnaden för arbetsmarknadsutbildning
och jobb-sökar-verksamheten under nästa budgetår skall finansieras genom en
engångsdisposition ur arbetsmarknadsfonden godtas av utskottet. Utskottet
föreslår att beloppet som på detta sätt förs över från fonden skall uppgå till
1647,6 milj.kr.
Reservationer har i denna del avgetts av moderata samlingspartiet och
centern.
Vidare godkänner utskottet ett förslag i propositionen om utvidgad rätt till
bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning.
I betänkandet behandlas också ett regeringsförslag om att utvecklingsstörda
ungdomar skall kunna få särskild inskolningsplats i och med att skolplikten
upphör för dem. Utskottet godtar förslaget men förordar en annan lydelse av den
lagändring som förslaget föranleder.
I avsnittet tas också upp frågor om olika former av flyttningsbidrag. Vidare
berörs invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Frågor med anknytning till
arbetslöshetsförsäkringen behandlas, däribland yrkanden om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Reservationer har i dessa delar avgetts av samtliga oppositionspartier.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I reservationer förordar moderaterna, centern
och miljöpartiet lägre anslag.
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 12 föreslår regeringen under punkterna
B1
1. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS
bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om
avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75000kr. uppkommen inom
arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91
(avsnitt 2.5),
2. att riksdagen godkänner att högst 50000000kr. av medlen under
anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
(avsnitt 2.5),
3. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2619139000 kr.
B2
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.4.5),
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentlig
arbetsgivare (avsnitt 2.11),
3. att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget om
utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning (avsnitt
2.4.3),
4. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 11418687000kr.
B3
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter
(avsnitt 2.1.3),
2. att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.
B4
att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000000kr.
B5
att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 1000kr.
B9
att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.
B 10
att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6500000kr.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att noga följa utvecklingen på de lokala och regionala
arbetsmarknaderna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av AMS,
7. att riksdagen till B. Arbetsmarknad, Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (prop. 1990/91:100, bil. 12) för budgetåret 1991/92
anvisar 175000000kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således
2444139000kr.,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för erhållande av s.k. merkostnadsbidrag,
11. att riksdagen till B. Arbetsmarknad, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(prop. 1990/91:100, bil. 12) för budgetåret 1991/92 anvisar 225000000kr.
mindre än vad regeringen föreslagit, eller således 11193687000kr.,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av medel från arbetsmarknadsfonden till närings- och
regionalpolitiska åtgärder.
1990/91:A210 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilken bidraget
skall utgå.
1990/91:A212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i
Västernorrlands län.
1990/91:A216 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantverkskunnig
personal i arbetsmarknadsutbildningen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr230.
1990/91:A218 av Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av
arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.
1990/91:A221 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
allmän sysselsättningsgaranti.
1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rörlighet på arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i företag,
5. att riksdagen beslutar om förändrade regler vid utnyttjande av
merkostnadsbidraget i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet.
1990/91:A227 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel och åtgärder för
vidareutbildning av arbetslösa byggnadsarbetare till skickliga hantverkare.
1990/91:A230 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetens beträffande
hörselskadade/vuxendöva inom länsarbetsnämnderna.
1990/91:A231 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
komma till rätta med deltidsarbetslösheten.
1990/91:A235 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att utarbeta förslag till
bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U511.
1990/91:A241 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrarakademikerna.
1990/91:A248 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att beredskapsarbeten och generella ekonomiska
stimulansåtgärder används på ett offensivt sätt för att förhindra arbetslöshet,
3. att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMUs och AMS
verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A252 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en friare
användning av arbetsmarknadspolitiska resurser.
1990/91:A256 av Lola Björkquist m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsmarknadsutbildning och turism.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr519.
1990/91:A257 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt åldersgräns för
berättigande till kontant arbetsmarknadsstöd.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So310.
1990/91:A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för en väl fungerande arbetsmarknad och om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående lönebildningens betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av arbetsmarknadsverkets
verksamhet och ledning i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av resultatet av den
förändrade budgetprocessen beträffande verksamhet som tidigare stötts genom
arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att hjälpa unga arbetslösa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av stödformen
utbildning i företag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder,
12. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen
till 80 % av tidigare lön under den första till åttionionde ersättningsdagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om om äldre arbetslösa,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta för arbetslösa invandrare.
1990/91:A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemresebidrag för kulturarbetare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starthjälp för arbetslösa,
3. att riksdagen till B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 10642187000kr.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild arbetsmarknadsutbildning inom tekoföretag,
5. att riksdagen bifaller regeringens förslag till lag om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, dock med ändringar i
enlighet med vad i motionen anförts om utbildningsbidrag,
6. att riksdagen bifaller regeringens förslag (delvis, se även 1990/91:AU12)
till lag om ändring i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om socialavgifter med
ändringen att femte stycket skall lyda:
4. utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten.
1990/91:A269 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en tvåårig
arbetsmarknadsutbildning som komplettering för dem med enbart treårig
grundutbildning som önskar fullständig psykologutbildning.
1990/91:A272 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen om som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre som
förvärvsarbetar (avsnitt 2.2).
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf357.
1990/91:A419 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsarbeten.
1990/91:A494 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar om ytterligare 50 milj.kr. i arbetsmarknadsinsatser
utöver vad som anges i budgetpropositionen.
1990/91:A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av allmän arbetslöshetsförsäkring.
1990/91:A501 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsarbeten i Norrbotten.
1990/91:Sf516 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenutbildningsbidrag till vuxna som har läs- och skrivsvårigheter.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub813.
1990/91:A709 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1990/91:A723 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
A-kassebestämmelsernas koppling till barnomsorg.
1990/91:A724 av Hans Nyhage m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till reglering av A-kassornas verksamhet angående
ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1990/91:A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i
arbetstidslagen normalarbetstid skall utgöra 39 timmar/vecka från 1992-01-01,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetstiden bör
sänkas med ytterligare en timme/vecka från 1993-01-01,
4. att riksdagen under förutsättning att yrkandena 2 och 3 bifalls, beslutar
att antalet semesterdagar minskas med 2 dagar från 1992-01-01,
5. att riksdagen under förutsättning att yrkande 2 bifalls under anslaget B
2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 500000000kr. mindre än vad
regeringen har föreslagit eller således till 10918687000kr.
1990/91:A738 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om semesterersättning i
arbetslöshetsförsäkringen.
1990/91:A744 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder som förbättrar egenföretagarnas sociala
situation och därvid särskilt deras ekonomiska situation vid personlig konkurs
och arbetslöshet.
1990/91:A767 av Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot
etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K247.
1990/91:A768 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentariskt sammansatt kommitté med direktiv att lägga
förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad i motionen
anförts.
1990/91:A770 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringen för
företagare.
1990/91:A771 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära ett förslag om lag mot diskriminering på
arbetsmarknaden.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf646.
1990/91:A812 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Allmän bakgrund
Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) fortsatte
att öka under år 1990 men sysselsättningsökningen -- i genomsnitt 42000
personer -- är väsentligt lägre än de två föregående åren. Antalet
industrisysselsatta har minskat kraftigt under det sista kvartalet 1990 och låg
i december på 986000 personer jämfört med 1048000 personer i december
1989. Inom byggsektorn, bank- och försäkringsverksamhet samt offentliga
tjänster ligger sysselsättningen fortfarande på en märkbart högre nivå än året
innan.
Både kvinnor och män har under år 1990 ökat sitt deltagande i arbetskraften;
kvinnornas ökning är dock större än männens. År 1990 tillhörde 82,6% av
kvinnorna och 87,0% av männen i åldrarna 16--64 år arbetskraften.
Antalet deltidsarbetande uppgick år 1990 till 1046000 personer
(1059000år1989).
En successiv dämpning av efterfrågan på arbetskraft har ägt rum sedan
slutet av år 1989. Den genomsnittliga inströmningen av lediga platser under år
1990 har minskat med 11900 platser eller 18% jämfört med året innan.
Nedgången har varit särskilt markant under årets sista månader och inom
tillverkningsindustrin.
Arbetslösheten uppgick under år 1990 genomsnittligt till 69000
personer, motsvarande 1,5% av arbetskraften. Under första halvåret 1990 låg
arbetslösheten kvar på en mycket låg nivå men den ökade gradvis under det sista
halvåret. AKU-statistiken för januari 1991 innebär att arbetslösheten denna
månad uppgår till 2,3% av hela arbetskraften (2,6% för män och 1,9% för
kvinnor). För ungdomar 16--19 år redovisas 7,3% arbetslöshet. Under januari
varslades 11100 personer om uppsägning jämfört med 2000 personer vid
motsvarande tidpunkt i fjol. Detta är den högsta månadsnoteringen sedan den
nuvarande varselstatistiken infördes i början av 1970-talet.
Den arbetslöshet på 2,3% som redovisats ovan motsvarar en arbetslöshet på
2,5% i internationella redovisningar. Skälet till detta är att enligt ILO bör
antalet heltidsstuderande som aktivt söker arbete och är beredda att anta
arbete definieras som arbetslösa. Denna kategori särredovisas i AKUs
grundtabeller men ingår inte som arbetslösa i den månatliga AKU-statistiken
över arbetsmarknadsläget. Enligt den internationella definitionen är
januarisiffrorna för arbetslösheten för svenska ungdomar mellan 16 och 19 år
9,9%.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande
tabell som gäller januari månad resp. år.
00>00>Totalt antal personer52>194 40066>174 80080>162 80094>156
300
00>00>*) Ny statistik fr.o.m. 1990
00>00>Källa: AMS
I finansplanen konstateras att den internationella konjunkturen försvagades
under år 1990. Bedömningen för perioden 1991--1992 är behäftad med stora
osäkerhetsmoment beroende på oljeprisutvecklingen, effekterna av den tyska
återföreningen, svagheter i det finansiella systemet m.m. Enligt finansplanen
beräknas tillväxten för OECD-länderna mattas av till knappt 2% under år 1991.
Vidare förutses att inflationen ökar till ca 5,5% i år, jämfört med ca 5%
år 1990. Avmattningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir
svag. Arbetslösheten beräknas öka inom OECD-området från drygt 6% år 1990
till ca 7% år 1992.
För Sveriges del gjordes den bedömningen i finansplanen att om en nedväxling
av löneökningarna sker (prognosalternativet 1, dvs. låglönealternativet)
stannar arbetslösheten på 2,2% år 1991 resp. 2,7% år 1992.
För att åstadkomma en sådan utveckling med begränsade löneökningar tillsatte
regeringen en förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för
ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden. Förhandlingsgruppen har i
december 1990 presenterat ett förslag till tvåårsavtal, som innebär att
lönekostnadsökningarna -- inkl. löneglidning och överhäng -- kan begränsas till
ca 5% år 1991 och ca 3% år 1992. I detta sammanhang bör redovisas att
förhandlingsgruppen har träffat överenskommelser med representanter för
dagligvaruhandeln, bl.a. ICA, DAGAB och KF, om att begränsa prisökningstakten.
Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär enligt
finansplanen att en omsvängning vad gäller industriproduktion och
sysselsättning kan ske redan under år 1991. Visserligen är det troligt att
arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992, men i en långsammare
takt.
I finansplanens prognosalternativ 2 (höglönealternativet), som bygger på en
mer marknadsstyrd lönebildning, beräknas arbetslösheten öka till 2,5 resp.
3,4% under åren 1991 resp. 1992.
Enligt industriförbundets konjunkturrapport från den 8februari 1991 är
utsikterna för konjunkturutvecklingen sämre än vad som tidigare har kunnat
beräknas. Under det fjärde kvartalet blev industriproduktion och världshandel
väsentligt svagare än vad som tidigare antagits inom t.ex. OECD-sekretariatet.
Industriförbundets prognos i konjunkturrapporten innebär en svensk arbetslöshet
på 4,0% för år 1991.
Den svenska industrins produktion sjönk med 3,1 % från år 1989 till 1990.
Orderingången till den svenska industrin minskade från november till december
1990 med 18 % och låg därmed hela 25% lägre än i december 1989. Under fjärde
kvartalet föll orderingången med 5% jämfört med tredje kvartalet. (Dessa
preliminära uppgifter har lämnats i mitten av februari av SCB.)
Enligt AMS rapport Var finns jobben 1991? sker de största förändringarna från
brist på arbetskraft inom många yrkeskategorier till balans och överskott först
i Syd- och Mellansverige med undantag av de tre storstadsregionerna.
Försämringarna kommer senare i Norrlandslänen. Sammantaget för hela landet
beräknas fortfarande brist på vissa yrkeskategorier som verktygsmakare,
svetsare m.fl. Fler anställda väntas inom yrken som räknas till socialt och
pedagogiskt arbete. Tendenser till överskott på arbetssökande kommer att synas
inom lantbruks- och skogsarbete, transportarbete, administrativt och
kommersiellt arbete m.m.
I början av februari 1991 presenterades rapporten Spelreglerna på
arbetsmarknaden (SOU 1991:13), i vilken löneförhandlingsutredningen lägger
fram vissa förslag angående det svenska förhandlingssystemet. Bakgrunden till
utredningen är bl.a. att arbetsmarknadskonflikterna har ökat och att
löneökningstakten i Sverige varit för hög i jämförelse med våra
konkurrentländer. Utredningens förslag till åtgärder innebär en förstärkt
medlingsorganisation, bildande av ett ekonomiskt råd samt framtagande av en
jämförbar lönestatistik för hela arbetsmarknaden m.m. Betänkandet bereds för
närvarande inom regeringskansliet. Bl.a. remitteras rapporten till berörda
parter. Remisstiden går ut den 20 juni.
OECDs bedömning på arbetsmarknadsområdet (1990/91 OECD Economic Surveys
Sweden) är att den svenska arbetsmarknaden är en av de mer effektiva inom
OECD-området. Detta kan innebära, enligt OECDs bedömare, att
inflationsbekämpningen åtföljs av en måttlig ökning av arbetslösheten.
Otvivelaktigt, slutar OECD, är det en fördel att Sverige går in i denna fas
från en mycket hög nivå i realinkomster och levnadsstandard samt en låg
arbetslöshetsnivå. Detta underlättar de nödvändiga åtgärderna.
Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
Propositionen
Konjunkturutvecklingen kännetecknas enligt propositionen av snabb inflation,
ett kapacitetsutnyttjande som från en rekordhög nivå under första kvartalet
1990 successivt minskat, en dämpning av arbetskraftsefterfrågan, en försvagning
av den svenska exporten samt avtagande tillväxttakt i ekonomin. Enligt
propositionen måste den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling
brytas för att välfärd och sysselsättning skall kunna värnas på ett bestående
sätt.
Sveriges arbetsmarknadspolitik har varit framgångsrik under flera decennier i
jämförelse med andra länders, som visserligen fått ner inflationstakten men på
bekostnad av en hög arbetslöshet. Sveriges väg har varit att satsa resurserna
på aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att rusta arbetskraften och för att
underlätta arbetsmarknadens funktionsförmåga. I många europeiska länder har
resurserna i stället gått till passiviserande inkomststöd.
Arbete åt alla skall allt framgent vara arbetsmarknadspolitikens främsta
rättesnöre enligt propositionen. Det gäller att undvika en inlåsning i
arbetslöshet, en tillvänjning till passivitet och bidragstänkande. Emellertid
kan inte arbetsmarknadspolitiken i sig garantera full sysselsättning om inte
tillväxten i ekonomin kan hållas tillräckligt hög.
Lönebildningen är avgörande för möjligheterna att begränsa inflationen, och
ett stabiliseringsavtal måste därför snabbt komma till stånd.
Arbetsmarknadsparternas del av ansvaret för ekonomin och för arbetsmarknadens
funktion och utveckling måste återställas. Detta innebär att lönebildningen
måste reformeras.
Mot den bakgrund som ovan redovisats i fråga om ökande varsel om uppsägningar
och ökande arbetslöshetstal måste beredskapen höjas hos
arbetsmarknadsmyndigheterna under våren 1991. Med hänsyn till att
avtalsrörelsen för år 1991 inte är slutförd och till krisen i Mellersta Östern
är utvecklingen på arbetsmarknaden under det kommande budgetåret svår att
bedöma. Det kan därför komma att finnas anledning att under våren 1991 ompröva
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår.
Motionerna
Enligt moderata samlingspartiets kommittémotion A266 ger regeringen en
realistisk bild av utvecklingen men visar oförmåga att angripa de strukturella
problemen i den svenska ekonomin. Den tidigare bristen på arbetskraft och den
starka expansionen inom den icke-utlandskonkurrerande sektorn har varit
starkt pådrivande i de senaste årens snabba löneutveckling. Denna har medverkat
till en alltför hög inflationstakt, förlorade marknadsandelar och stigande
underskott i bytesbalansen. Regeringens olika brandkårsutryckningar innebär att
stabiliteten och långsiktigheten offras gång på gång. Motionärerna ser
lönebildningen som en form av prisbildning på en marknad. Efter statsmakternas
bedömning av det samhällsekonomiska löneutrymmet är lönebildningen en uppgift
för parterna, som bör ta det fulla ansvaret för konsekvenserna i form av
arbetslöshet, konkurser etc.
I folkpartiet liberalernas kommittémotion A223 framhålls att problemen
med höga pris- och kostnadsökningar m.m. har dolts av en osedvanligt lång
internationell högkonjunktur. Ansvaret för den akuta krisen vilar på regeringen
och inte på arbetsmarknadens parter. De höga lönekostnadsökningarna är inte
främst en följd av träffade löneavtal utan av den allmänna överhettningen på
arbetsmarknaden. Folkpartiet avvisar tanken på en partiell lagstiftning i
samband med stabiliseringsavtalet. Enligt motionärerna får arbetslöshet aldrig
vara ett medel i den ekonomiska politiken, eftersom detta skulle innebära
slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser.
Centern anser i motion A208 att konjunkturbilden med arbetskraftsbrist
och löneglidning i storstadsregionerna och lågt kapacitetsutnyttjande på andra
håll inte beaktats i regeringens ekonomiska politik. I stället har den förda
politiken förstärkt de regionala obalanserna. Löneutvecklingen måste nu växlas
ner för att motverka arbetslöshet. Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar
att sluta avtal som förstärker konkurrensförmågan. Centern slår vakt om den
fulla sysselsättningen, varvid kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inte är tillräckliga. För en långsiktig trygghet krävs att industrin och
särskilt småföretagen är mer konkurrenskraftiga.
I vänsterpartiets kommittémotion A248 anförs att regeringens fortsatta
högervridning innebär en stor fara för ökad arbetslöshet, varvid
inflationsbekämpningen är överordnad sysselsättningsmålet om arbete åt alla.
Syftet enligt motionärerna är att med arbetslöshetsinstrumentet begränsa
löneökningar och höja vinsterna.
Utskottets överväganden
Utskottet vill anföra följande om förutsättningarna för
arbetsmarknadspolitiken. I finansplanen i årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 1) framhålls att det centrala stabiliseringspolitiska
problemet är inflationen. Inflationen innebär att den fulla sysselsättningen
hotas. Utskottet delar regeringens bedömning att det i längden inte är möjligt
att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än
i omvärlden. Full sysselsättning -- arbete åt alla -- förutsätter en sund
ekonomisk utveckling. Därvid måste inflationen varaktigt nedbringas.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt lägger regeringen
fram olika förslag för att på sikt öka den ekonomiska tillväxten i landet genom
att underlätta näringslivets utveckling och strukturomvandling. Bl.a. föreslås
åtgärder för att öka tillgången på väl utbildad arbetskraft, skapa bättre
kommunikationer och infrastruktur, utveckla de affärsdrivande verken, få till
stånd effektivare marknader samt en förnyelse av företagsamheten.
Finansutskottet har nyligen i sitt betänkande FiU20 behandlat den ekonomiska
politiken. Enligt finansutskottet har den svenska ekonomin -- med sitt starka
utlandsberoende -- nu kommit in i en lågkonjunktur. Om finansplanens alternativ
2 realiseras leder utvecklingen till en recession under år 1991. Denna
utveckling kan innebära en arbetslöshet på över 4% i slutet av år 1992. I
alternativ 1 med en från samhällsekonomisk synpunkt mer fördelaktig pris- och
löneutveckling blir den ekonomiska utvecklingen under de kommande två åren inte
lika negativ, och den snabba ökningen i arbetslöshet uteblir. Finansutskottet
vill i likhet med finansministern understryka att arbetet med att stabilisera
ekonomin måste fullföljas med kraft. En nedväxling från inflationslöner till
reallöner måste ovillkorligen komma till stånd. För att försvara
sysselsättningen, vilket måste vara centralt för den ekonomiska politiken,
krävs att politiken med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa
inflationen så att konkurrenskraften kan återställas.
Utskottet vidhåller sin många gånger tidigare redovisade uppfattning att det
övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken är arbete åt alla. Arbetslöshet
som ett medel i den ekonomiska politiken måste enligt utskottets uppfattning
bestämt avvisas med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter.
Alldeles särskilt viktigt är att förhindra att långtidsarbetslöshet får fäste
på arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshetens nedbrytande effekter för den
enskilda kan aldrig accepteras enligt utskottet. Dess konsekvenser för
samhället på längre sikt är dessutom förödande.
Mot bakgrund av utvecklingen på såväl det nationella som det internationella
planet följs läget och utsikterna på arbetsmarknaden mycket uppmärksamt av
arbetsmarknadsutskottet. Enligt utskottets uppfattning är förutsättningen för
en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik en framgångsrik ekonomisk
politik. Regeringens förslag om inriktning av den ekonomiska politiken syftar
till full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis
fördelning, regional balans och god miljö. Initiativ för att dämpa
löneökningstakten, reformera lönebildningen samt öka tillväxten i näringslivet
har utskottet redogjort för. Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt
kompletterande instrument för att förverkliga det övergripande målet för den
ekonomiska politiken om full sysselsättning. Genom en fortsatt utveckling av
arbetsmarknadspolitiken i riktning mot utbudsstimulerande och
tillväxtbefrämjande åtgärder tillsammans med en reformering av
lönebildningssystemet ges enligt utskottet förutsättningar för att kunna värna
om välfärd och full sysselsättning.
Arbetsmarknaden under det kommande budgetåret är för närvarande svår att
bedöma; i likhet med propositionen (se ovan) anser utskottet att det kan komma
att finnas anledning att under våren 1991 ompröva omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A208 (c), A223 (fp), A248 (v)
och A266 (m) i nu behandlade delar.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas mot att
maximalt utnyttja den öppna arbetsmarknadens möjligheter och fortsätta den
utbudsinriktade politiken. Genom att underlätta arbetsmarknadens funktionssätt
kan stora samhällsekonomiska vinster göras. Företagens produktionsvilja
utnyttjas och människors önskan att arbeta tas till vara.
För det kommande budgetåret föreslås följande riktlinjer gälla:
Arbetslinjen skall hävdas, vilket innebär att aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som arbetsmarknadsutbildning och rörlighetsstimulanser skall
tillgripas före sysselsättningsskapande åtgärder.
Utsatta grupper som flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade,
ungdomar och långtidsarbetslösa måste särskilt uppmärksammas.
Effektivt resursutnyttjande inom arbetsmarknadsverket.
Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall
intensifieras.
Industrins och vårdens arbetskraftsbehov bör tillgodoses.
För att nå dessa mål föreslås i propositionen att arbetsmarknadspolitiken
inriktas mot fortsatt utbudsinriktad politik. Därvid skall förmedlingsinsatser,
förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen liksom av jobb-sökar-aktiviteterna
särskilt prioriteras (se nedan). Beredskapsarbeten bör användas restriktivt.
Kontantstöd skall utnyttjas som sista utväg när inga andra åtgärder står till
buds.
I propositionen redogörs för en ny anslagskonstruktion under såväl littera B.
Arbetsmarknad m.m. som littera C. Arbetslivsfrågor. Denna innebär en
sammanläggning av flera befintliga anslag enligt följande:
1. De nuvarande anslagen B2. Arbetsmarknadsservice, B3.
Arbetsmarknadsutbildning, B4. Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag, B5. Sysselsättningsskapande åtgärder och B6. Statsbidrag
till inskolningsplatser läggs ihop till ett anslag för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. (I följande avsnitt redovisas vissa andra ändringar i fråga om
kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.)
2. De nuvarande anslagen C6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning, C7. Lönebidrag för förtidspensionerade och C8. Statsbidrag
till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare samt strukturstödet till
byggarbetsmarknaden (för närvarande en delpost inom anslaget B5.
Sysselsättningsskapande åtgärder) läggs ihop till ett anslag för särskilda
åtgärder för handikappade.
De nya anslagen bör vara reservationsanslag. En dylik omläggning av
anslagsstrukturen medför enligt propositionen en stor frihet för
arbetsförmedlingen att i varje situation välja den lämpligaste åtgärden för en
arbetssökande. Denna ökade frihet i medelsutnyttjandet för arbetsmarknadsverket
måste kombineras med krav på löpande uppföljning och periodvis avrapportering
till arbetsmarknadsdepartementet. Vidare aviseras i propositionen ett kommande
förslag om tillsättning av en utvärderingsgrupp.
Motionerna
I moderata samlingspartiets kommittémotion A266 anförs att en fungerande
arbetsmarknad kräver en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en väl
fungerande arbetsförmedling med fristående arbetsförmedlingar som komplement
till den statliga samt en geografiskt och yrkesmässigt rörlig arbetsmarknad.
Vidare bör den framtida ledningsfunktionen och verksamheten inom
arbetsmarknadsverket utredas. Det är enligt motionärerna viktigt att statliga
organ får kompetenta styrelser men det är likaledes viktigt att de inte
domineras av partsintressenter. Förändringsprocessen inom verket måste leda
till en mindre men effektivare organisation. Den nya anslagskonstruktionen är
positiv men ställer stora krav på uppföljning. Med hänsyn till att miljö- och
kulturvård inte längre kan räkna med regelbundna arbetsmarknadspolitiska medel
bör regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av konsekvenserna av
den förändrade budgetprocessen.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A223 att arbetsmarknadspolitikens
uppgift som smörjmedel på arbetsmarknaden innebär att de viktigaste medlen är
arbetsförmedling, rörlighetsstimulanser samt utbildningsinsatser.
Beredskapsarbete och kontantstöd kommer i sista hand. Geografisk men främst
yrkesmässig rörlighet bör stimuleras. Den nya anslagsstrukturen är positiv men
bör följas upp såväl inom AMS som av riksrevisionsverket. Utvecklingen
beträffande AMS regelorienterade arbetssätt bör noga följas av regeringen.
Enligt centerns mening i motion A208 måste större uppmärksamhet riktas
mot de lokala arbetsmarknaderna. Genom att följa utvecklingen på de lokala och
regionala arbetsmarknaderna kan statsmakterna sätta in åtgärder där de bäst
behövs. Beredskapsarbeten bör användas restriktivt. Centern godtar den nya
anslagsstrukturen. Decentraliseringen inom arbetsmarknadsverket bör gå vidare
med hänsyn till den kompetensuppbyggnad som skett vid de lokala
arbetsförmedlingarna. AMS centralt och länsarbetsnämnderna kan minska med 500
tjänster.
Vänsterpartiet anser i motion A248 att inriktningen måste vara en
ekonomisk politik för arbete åt alla. Arbetsmarknadsutbildningen bör vara en
del av samhällets vuxenutbildning och ha funktionen att stödja dem som har den
svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Vidare är det nödvändigt att använda
beredskapsarbeten och generella ekonomiska stimulansåtgärder på ett offensivt
sätt för att förhindra arbetslöshet. AMUs och AMS verksamhet bör ändras i
enlighet härmed.
I motion A221 begär Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) ett
tillkännagivande om en allmän sysselsättningsgaranti. En sådan garanti skulle
ge utrymme för rörlighet men inte för långtidsarbetslöshet. Såväl tillväxt- och
stabiliseringspolitiska som fördelningspolitiska skäl talar för en sådan
reform.
Margareta Israelsson m.fl. (s) förordar i motion A252 en friare användning av
arbetsmarknadspolitiska resurser, t.ex. rekryteringsstöd. Vidare anser
motionärerna att regeringen bör ta initiativ för att öka samarbetet mellan
kommunförbundet och arbetsmarknadsverket i syfte att få fram fler
beredskapsarbeten inom kommunerna.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att utvecklingen under större delen av 1980-talet på
flera sätt, inte minst ur arbetsmarknadssynpunkt, varit gynnsam för Sverige. De
obalanser i ekonomin som bl.a. finansutskottet pekar på i sitt nyligen
framlagda betänkande FiU20 samt den vikande internationella konjunkturen gör
emellertid att arbetsmarknadsutsikterna för det kommande budgetåret är sämre än
för de senaste åren.
Utskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom målet om full
sysselsättning -- arbete åt alla. I fråga om medlen att uppnå detta mål
förordar utskottet den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen
föreslagit i propositionen. Detta innebär en utbudsinriktad politik som i
första hand skall inriktas på en effektiv arbetsförmedling, ytterligare
förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen samt
särskild uppmärksamhet på de svaga gruppernas situation. Regeringens förslag om
en kraftig satsning på jobb-sökar-aktiviteter hälsas med tillfredsställelse av
utskottet. Om utvecklingen på arbetsmarknaden så kräver måste även de
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, t.ex. beredskapsarbeten,
sättas in. Som utskottet ser situationen har det ovan behandlade
stabiliseringsavtalet en avgörande inverkan på utvecklingen av
arbetslöshetstalen och därmed även på utnyttjandet av de olika
arbetsmarknadspolitiska medlen. Motionsuppfattningen om arbetsmarknadspolitiken
som smörjmedel på arbetsmarknaden har utskottet inget att invända mot.
Utskottet vill dock lägga till att arbetsmarknadspolitiken har funktioner både
som smörjmedel och drivmedel.
Utskottet konstaterar att den under våren aviserade propositionen om
arbetsmiljö och rehabilitering kommer att ta upp frågor om minskad utslagning
genom att fler människor kan återgå till arbetslivet. Utskottet har tidigare
tagit upp frånvarons betydelse för det totala arbetskraftsutbudet (se t.ex.
1988/89:AU11). I detta betänkande har utskottet uttalat att utöver den
"positiva" frånvaron för föräldraledighet, studier m.m. föreligger en ökande
sjukfrånvaro, som inger oro. Utskottet kan nu konstatera att sjuktalet (antal
ersatta sjukpenningdagar per försäkrad och år), som successivt har ökat från
18,4 dagar år 1983 till 25,3 dagar år 1988, under år 1989 minskade till 24,5
dagar. Hur sjukfrånvaron påverkas av olika faktorer som hälsan, arbetsmiljön,
sjukersättningens storlek och utformning samt arbetslösheten har studerats av
bl.a. riksförsäkringsverket. I publikationen "RFV anser, 1990:5, Särskild
rapport till regeringen om ohälsan och insatser mot den" rapporteras att det
sedan länge finns ett känt negativt samband mellan arbetslöshet och
sjukfrånvaro, dvs. att sjukfrånvaron minskar när arbetslösheten ökar och
tvärtom. Den minskade arbetslösheten under perioden 1983--1988 beräknas enligt
rapporten ha ökat sjuktalet med 1,8--3,6 dagar.
Nyligen påbörjade utredningar som kan komma att få betydelse för
arbetsmarknaden är utredningen av vissa frågor rörande
arbetslöshetsförsäkringen samt utredningen om flexibla arbetstider m.m. I den
förra (Dir. 1990:69) är uppgiften att utvärdera det nya finansieringssystem för
arbetslöshetsförsäkringen som infördes vid ingången av år 1989. Vidare skall
utredaren analysera konsekvenserna av och föreslå former för en höjning av
egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen. Utredningsuppdraget bör redovisas
senast i slutet av maj 1991. Arbetstidsutredningen (Dir. 1991:7) innebär
utredning av semesterlönegrundande frågor samt en undersökning huruvida mer
flexibla regler för arbetstid och semester bör införas i svensk lagstiftning.
I slutet av februari lade regeringen fram en proposition på
jämställdhetsområdet. Regeringen föreslår en ny jämställdhetslag, som siktar
till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet, en utredning om
löneskillnader mellan kvinnor och män m.fl. åtgärder.
Utskottet kan konstatera att folkpartiet liberalerna redovisar en syn på
arbetsmarknadspolitikens inriktning som i stort sett överensstämmer med
utskottets uppfattning. Centerpartiets förslag att statsmakterna regionalt och
lokalt skall sätta in åtgärder där de bäst behövs ligger helt i linje med
utskottets mening. De arbetsmarknadspolitiska resurserna och
åtgärdsutformningen har -- såsom också anförs i propositionen -- en klar
regionalpolitisk profil.
Flera av de åtgärder som efterlyses i motionerna har enligt utskottets
uppfattning redan initierats. Inte minst gäller detta beträffande kraven på
effektivisering inom arbetsmarknadsverket, den framtida uppföljningen av den
nya anslagsstrukturen och förslaget om en friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna. Beträffande ledningsfunktionen i
arbetsmarknadsverkets styrelse vill utskottet redovisa sin principiella
uppfattning att det är ändamålsenligt att parterna på arbetsmarknaden är
företrädda i verkets styrelse. Utskottet beklagar därför SAFs beslut att
utträda ur arbetsmarknadsverkets styrelse.
Utskottet avvisar den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som
vänsterpartiet för fram. I likhet med finansutskottet anser utskottet att
generella efterfrågestimulanser inte kan vara rätt åtgärd om man vill undvika
nya inflationstendenser.
Inte heller förslaget i motion A221 om en allmän sysselsättningsgaranti är
enligt utskottets uppfattning en åtgärd som leder till den nödvändiga
omorienteringen bort från en inflationsekonomi. Arbetsmarknadsutbildning och
åtgärder som främjar geografisk och yrkesmässig rörlighet förefaller utskottet
vara mera adekvata medel för att på sikt försäkra sig om välfärd och full
sysselsättning.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av
arbetsmarknadspolitiken som tas upp i budgetpropositionen. De i sammanhanget
behandlade motionerna avstyrks i aktuella delar.
Finansieringsprinciper
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel
utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från
arbetslöshetskassorna. Däremot täcks statens kostnader för kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS) och utbildningsbidrag helt via anslag på statsbudgeten
sedan år 1988. I propositionen föreslås vissa förändringar i detta
finansieringssystem.
Enligt propositionen bör fortsättningsvis såväl statsbidraget till de erkända
arbetslöshetskassorna som KAS finansieras på samma sätt, dvs. via den del av
arbetsgivaravgifterna som benämns arbetsmarknadsavgiften och uppgår till
2,16% av löneunderlaget. En bakgrund är att arbetslöshetsförsäkringens
betydelse som stödform har ökat under de senaste åren, medan KAS har fått en
alltmer marginell betydelse.
Vidare föreslås i propositionen att utbildningsbidragen vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering avseende de personer
som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringslagen
finansieras på samma sätt, dvs. via arbetsmarknadsavgiften. Kassamedlemmar som
deltar i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering erhåller
utbildningbidrag med samma belopp som arbetslöshetsersättningen. Därför bör
dessa utbildningsbidrag finansieras i samma ordning som
arbetslöshetsersättningen, vilket medför minskad belastning på statsbudgeten.
De nämnda förslagen kräver ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Enligt moderata samlingspartiet i kommittémotion A267 bör
arbetsmarknadsavgiften finansiera alla utbildningsbidrag oavsett om mottagaren
uppfyller arbetslöshetsförsäkringens krav eller ej. Det finns inte någon
anledning att göra skillnad mellan dessa mottagare. Regeringsförslaget är
ologiskt, menar motionärerna, eftersom förslag samtidigt läggs att KAS skall
finansieras från arbetsmarknadsavgiften.
Centern godtar i motion A208 att KAS och statsbidragen till de erkända
arbetslöshetskassorna finansieras på samma sätt. Däremot vill centern att även
andra aktiva insatser för att förhindra öppen arbetslöshet, bl.a. närings- och
regionalpolitiska satsningar, skall delfinansieras via arbetsmarknadsavgiften.
Vad gäller finansieringsprinciperna för arbetslöshetsförsäkring, KAS och
utbildningsbidrag vill utskottet anföra följande. År 1974 infördes ett nytt
system för arbetslöshetsersättning och kontantstöd (prop. 1973:56, InU 23,
rskr. 251). Till skillnad från tidigare föreslogs att även arbetsgivarna skulle
bli skyldiga att bidra till finansieringen av arbetslöshetsskyddet. Som motiv
anges att de försäkrades sysselsättningssituation på ett avgörande sätt
påverkas av arbetsgivarnas dispositioner samt att starka skäl talar för en
samordnad finansiering av den frivilliga försäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Beträffande finansieringen av arbetsmarknadsutbildning
inkl. utbildningsbidrag anförde dåvarande inrikesutskottet (InU 1975:14) att
det är rimligt att de som efterfrågar utbildad arbetskraft åläggs att betala
åtminstone en del av utbildningskostnaderna.
Enligt utskottets uppfattning är de angivna motiveringarna alltjämt i stor
utsträckning giltiga. Utskottet kan emellertid inte biträda moderata
samlingspartiets förslag om en permanent finansiering av utbildningsbidragen
såväl för dem som uppfyller kraven för arbetslöshetsförsäkringen som för övriga
via arbetsmarknadsavgiften. Som utskottet har informerat om i det föregående
skall arbetslöshetsförsäkringens finansieringssystem utvärderas. Nytt
underlagsmaterial kommer således att framtagas.
Beträffande centerns förslag om en vidare användning av
arbetsmarknadsavgiften även för närings- och regionalpolitiska satsningar vill
utskottet erinra om att motioner av likartat slag har behandlats tidigare av
utskottet. Därvid har utskottet anfört att överskottsmedel borde behållas inom
systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökande utbetalningar.
Utskottet vill därutöver erinra om att i propositionen 1990/91:85 om
gymnasieskolan och vuxenutbildningen föreslås att arbetsmarknadsavgiften sänks
med 0,12procentenheter och vuxenutbildningsavgiften höjs med motsvarande
belopp. Utskottet gör den bedömningen att regeringens förslag om utvidgning av
arbetsmarknadsavgiften som finansieringskälla för KAS och vissa
utbildningsbidrag är väl avvägt. Regeringens förslag om användning av
arbetsmarknadsavgiften ur medelstilldelningssynpunkt m.m. tas upp i samband med
utskottets behandling av anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motsvarande lagparagraf behandlas av utskottet i dess betänkande AU12. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de finansieringsprinciper som
föreslagits i budgetpropositionen och avstyrker motionerna A208 (c) och A267
(m) i aktuella delar.
Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen
inom arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för
verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och AMS.
Under anslaget B1. (s. 56--62) föreslår regeringen att riksdagen skall
1. medge att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande,
länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om avskrivning av
lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91,
2. godkänna att högst 50000000kr. av medlen under anslaget får användas
för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92
anvisa ett ramanslag på 2619139000kr.
Budgetramen för budgetåren 1991/92--1993/94 har beräknats till
7340713000kr.
Som framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den största
utgiftsposten inom anslaget.
I propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande,
årsarbetare och lönekostnad den 1 juli1990 finansierade dels över anslaget B
1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag.
I motion A272 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) tar motionärerna upp frågan om
förutsättningarna att fortsätta arbeta efter pensioneringen. Arbetsgivaren
bör t.ex. informera om dessa möjligheter inför pensionsdagen. En
arbetsförmedling som enbart vänder sig till äldre skulle kunna bidra till ökad
flexibilitet och anpassning på arbetsmarknaden. En arbetsgivare som är
intresserad av att anställa äldre arbetskraft skulle därigenom ges möjlighet
att finna den. Motionärerna pekar på de goda erfarenheter man har från ett
pågående projekt med arbetsförmedling för äldre i Linköping.
Utskottet konstaterar följande. Arbetsmarknadsverket har särskilda
förmedlingar för pensionärer förutom i Linköping även i Stockholm och Göteborg.
På ytterligare ett antal kontor finns förmedlare som särskilt har ansvaret för
arbetsförmedling åt pensionärer. Mot bakgrund av särskilda önskemål som många
pensionärer har beslöt regeringen i september 1990 att ge klartecken till en
organisationsarbetsförmedling för äldre.
Utskottet vill slutligen -- i likhet med vad som också sägs i motionen --
upplysa om att arbetsförmedlingen inte tillämpar någon åldersgräns när det
gäller att hjälpa arbetssökande att finna lämpligt arbete.
Med det anförda anser utskottet att motion A272 i stor utsträckning är
tillgodosedd. Den bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A235 av Åsa Domeij m.fl. (mp) efterlyses en bättre
arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder. Motionärerna
anser att det för den som vill söka arbete i andra länder praktiskt taget inte
ges någon service av landets arbetsförmedlingar. Inte ens när det gäller de
nordiska länderna finns en fungerande arbetsförmedling.
Redan i samband med behandlingen av en liknande motion av samma motionärer i
betänkandet 1989/90:AU11 konstaterade utskottet att det sedan länge finns ett
utbyte av information om lediga platser i Norden. Samtliga länder har
kontaktpersoner för nordisk arbetsförmedling, i Sverige såväl i varje län som
på AMS centralt. Sedan år 1987/88 finns ett utbyte av information om lediga
platser via ADB-teknik. Under år 1990 startade den nya platslistan "Nytt jobb i
Norden". Tills vidare är det bara Sverige och Finland som deltar. Inom det
nordiska samarbetet pågår dessutom för närvarande ett projekt för
effektivisering av den nordiska arbetsförmedlingen. Arbete pågår också med att
underlätta ADB-utbyte av platser mellan länderna.
Vad gäller motionärernas yrkande att en internationell förmedling måste
byggas upp kan utskottet notera att man har påbörjat uppbyggnaden av en
internationell arbetsförmedling. I oktober 1990 anställdes en chef för
förmedlingen. Denne arbetar nu med att bygga upp förmedlingen som beräknas
kunna starta sin verksamhet inom kort. Förmedlingen ligger i Stockholm men
skall svara för service över hela landet.
Motion A235 synes därför redan tillgodosedd och bör således inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I motion A230 framhåller Nils T Svensson (s) behovet av kompetens inom
länsarbetsnämnderna för hörselskadade/vuxendöva. Motionären refererar till
hörselvårdsutredningen, som redovisat vissa resultat
om hörselskadades och dövas behov av samhällsstöd. Enligt motionären ligger
hörselvårdsutredningens förslag i linje med regeringens mål för
arbetsmarknadspolitiken, nämligen att det vid länsarbetsnämnderna måste finnas
personal som har kompetens beträffande hörselskadades/vuxendövas behov. Rätten
till kompetent service för denna grupp måste säkerställas, och det bör vara
länsarbetsnämndernas ansvar att så sker, anser motionären.
Utskottet behandlade en likartad motion i sitt betänkande 1989/90:AU11.
Liksom vid detta tillfälle vill utskottet även nu uttrycka sin förståelse för
behovet av ökad service åt vuxendöva. Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionären beträffande länsarbetsnämndernas -- och ytterst AMS -- ansvar för
denna grupp. Utskottet vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfattning att
det bör ankomma på AMS att ta ställning till vilka komplement till
arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut som behövs för att tillgodose
behovet av service åt hörselskadade/vuxendöva. Kravet i motion A230 ligger
således i linje med den förda politiken och bör därför inte föranleda någon
åtgärd.
Medelsanvisning
I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i
propositionen om personal vid arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker även
vad som i övrigt anförts under anslaget. Till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader föreslås för nästa budgetår 2619139000kr., varav
1 734,8 milj.kr. för de sammanlagda lönekostnaderna. Av lönemedlen bör enligt
propositionen 5milj.kr. avsättas för tillfälliga förstärkningar av
arbetsförmedlingen, medel som bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av
regeringen.
Som en konsekvens av motionsförslaget beträffande antalet tjänster inom
arbetsmarknadsverket föreslås i motion A208 (c) ett med 175milj.kr. reducerat
belopp när det gäller medelsanvisningen i denna del.
Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande anvisning
av medel till det här aktuella anslaget. Den i sammanhanget upptagna motionen
avstyrks i aktuell del.
Slutligen tillstyrker utskottet att AMS eller efter AMS bestämmande
länsarbetsnämnd bemyndigas avskriva vissa lånefordringar inom verket.
(1) Avser reserverade medel från anslagen B3. Arbetsmarknadsutbildning,
B5. Sysselsättningsskapande åtgärder (exkl. strukturstöd för
byggarbetsmarknaden) samt B6. Statsbidrag till inskolningsplatser.
Inledning
Anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarar de tidigare
anslagen B2. Arbetsmarknadsservice, B3. Arbetsmarknadsutbildning, B4.
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, del av B5.
Sysselsättningsskapande åtgärder samt B6. Statsbidrag till
inskolningsplatser. Från det nya anslaget B2. skall betalas utgifter för dels
utbudsstimulerande åtgärder, dels sysselsättningsstimulerande åtgärder.
De utbudsstimulerande åtgärderna syftar i första hand till att befrämja den
yrkesmässiga och geografiska rörligheten och att bidra till
kompetensutvecklingen i arbetslivet. Åtgärderna avser utredningskostnader,
flyttningsbidrag m.m., arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag,
utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning samt bidrag till arbetslösa för att
starta egen verksamhet.
De sysselsättningsfrämjande åtgärderna är främst avsedda för de mest utsatta
grupperna på arbetsmarknaden, nämligen långtidsarbetslösa, deltidsarbetslösa,
arbetshandikappade samt flyktingar och invandrare. Dessa åtgärder avser
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd, otraditionella insatser, insatser för
flyktingar och invandrare samt inskolningsplatser.
Som framgått av inledningen till detta betänkande föreslår regeringen att
arbetsmarknadsverket får rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska
medlen skall fördelas på åtgärdsform. Den principen bör dock gälla att
utbudsstimulerande åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande
åtgärder. Av det föreslagna totala anslaget om 11,4 miljarder kronor beräknar
arbetsmarknadsministern att omkring 80% skall avse utbudsstimulerande
åtgärder.
Enligt propositionen bör regeringen disponera 50 milj.kr. av anslaget för
särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på krisorter och liknande.
I bilaga 3 till detta betänkande redovisas regeringens beräkning av
kostnader för olika slag av åtgärder inom anslaget.
I fyra motioner framförs yrkanden som avser storleken av det totala anslaget
B2.
I motion A267 yrkande 3 av Sonja Rembo m.fl. (m) hemställs att riksdagen
anvisar ett 776,5 milj.kr. lägre belopp än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att regeringen inte bör disponera några medel för insatser
på krisorter och liknande, vilket innebär en minskning med 50 milj.kr. Denna
typ av medel har enligt motionen använts för s.k. paket som mer varit avsedda
att tillfredsställa en opinion än att ge förutsättningar för en god utveckling
på arbetsmarknaden. Motionärernas yrkande i fråga om det totala beloppet
baserar sig i övrigt på beräkningar av kostnaderna för de olika slagen av
åtgärder m.m. under anslaget. Dessa från propositionen avvikande beräkningar
redovisas i de skilda avsnitten i det följande.
Vad gäller de i moderatmotionen framförda synpunkterna på de särskilda medlen
för insatser på krisorter och liknande konstaterar utskottet att dessa medel
beräknats tillsammans med medlen för beredskapsarbete. Utskottet anser det
angeläget att regeringen har tillgång till resurser av detta slag och kan
följaktligen inte ansluta sig till motionen i detta hänseende.
Även centern föreslår ett i förhållande till propositionen lägre totalt
anslag. I motion A208 yrkar partiet ett 225milj.kr. mindre belopp. Detta
redovisas i avsnittet om Flyttningsbidrag m.m. nedan.
Miljöpartiet de gröna kopplar ihop de totala kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med frågan om en allmän
arbetstidsförkortning och en förkortning av semestern. I motion A736 av Inger
Schörling m.fl. framförs att kortare arbetstid innebär att det befintliga
arbetet delas solidariskt. Det medför mindre stress och leder till minskad
varuproduktion, vilket i sin tur spar miljö och råvaror. En förkortning av
arbetstiden kan komma till stånd, förutom genom en rätt att individuellt välja
kortare arbetstid, genom en allmän arbetstidsförkortning i arbetstidslagen.
Förkortningen bör enligt motionen genomföras stegvis så att veckoarbetstiden
blir 39 timmar från den 1 januari 1992 och 38 timmar från den 1januari 1993.
Om riksdagen bifaller detta yrkande hemställer miljöpartiet de gröna dels att
etapp 1 i den sjätte semesterveckan rivs upp, dels att det totala anslaget
under B2. minskas med 500 milj.kr., detta eftersom behovet av
arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir mindre.
Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att det i dag inte finns
några lagliga hinder mot att individuellt träffa avtal med arbetsgivaren om
kortare arbetstid. Med hänsyn till den låga produktivitetstillväxten i landet
är emellertid ambitionerna från statsmakternas sida att på olika sätt öka
arbetskraftsutbudet och minska frånvaron från arbetet. I nuvarande ekonomiska
läge finns enligt utskottets mening inte utrymme för någon allmän
arbetstidsförkortning. Vad gäller den sjätte semesterveckan motiveras reformen
främst av kravet på ökad rättvisa mellan olika löntagargrupper. Frågan om
flexibla regler för arbetstid och semester kommer att belysas av en nyligen
tillsatt utredning (A 1991:01, Dir. 1991:7). Utskottet vill därtill framhålla
att man inte kan utgå ifrån att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skulle minska vid en allmän arbetstidsförkortning. Insatser som stimulerar
yrkesmässig och geografisk rörlighet och som ökar kompetensen i arbetslivet lär
vara nödvändiga även om fler personer delar på det befintliga arbetet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A736 i de nu berörda delarna.
Utskottet tar i detta sammanhang upp två motioner som rör
arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län.
Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c) anser i motion A494 att
sysselsättningsläget i Gävleborgs län med 2,8% arbetslösa motiverar att
länsarbetsnämnden tillförs ytterligare arbetsmarknadsresurser med 50 milj.kr.
Mot bakgrund av det bekymmersamma sysselsättningsläget i Västernorrlands län
med 5500 öppet arbetslösa framför Sigge Godin (fp) i motion A212 att hela
arsenalen av arbetsmarknadspolitiska insatser behövs i länet, inte minst med
tanke på de sämst ställda, arbetshandikappade, ungdomar och invandrare.
Hittillsvarande insatser har enligt honom inte varit tillräckliga.
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom den nya anslagsstrukturen som
innebär en stor frihet för arbetsmarknadsverket att i varje situation välja den
lämpligaste åtgärden. Att tyngdpunkten skall ligga på de utbudsstimulerande
åtgärderna såsom arbetsmarknadsutbildning hindrar inte att andra slag av
insatser kan vara befogade i enskilda fall. Vid AMS fördelning av resurser
mellan länen tas hänsyn till arbetsmarknadsläget i respektive län. Såväl
Västernorrland som Gävleborg hör till de högprioriterade länen. Enligt
utskottets mening ryms behövliga åtgärder inom ramen för det totala anslaget
B2. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A212 och A494.
Deltidsarbetslösa
De deltidsarbetslösa utgör drygt en fjärdedel av de kvarstående sökandena,
exkl. personer i åtgärder och ombytessökande, vid arbetsförmedlingen.
Som redovisats i 1990 års kompletteringsproposition har
arbetsmarknadsministern haft överläggningar om deltidsarbetslösheten med de
främst berörda parterna på arbetsmarknaden, dvs. inom det statliga och
kommunala området samt inom handeln. Överläggningarna har resulterat bl.a. i
att arbetsgivarsidan uppmanat sina medlemmar att uppmärksamma frågan, att
uppsökande verksamhet bedrivs och i en del fall att åtgärdsprogram utarbetats.
I sammanhanget har arbetstagarsidan föreslagit ändringar i lagen om
anställningsskydd (LAS) i skilda hänseenden. I den nu behandlade propositionen
anför arbetsmarknadsministern att utfallet av det pågående arbetet ute i landet
bör avvaktas innan hon är beredd att tillstyrka lagändringar för att komma till
rätta med problemet. Arbetet med att lösa problemet med de deltidsarbetslösa
kommer enligt propositionen att bedrivas på bred front under våren och under
nästa budgetår. Det betonas att deltidsarbetslösheten är nära förknippad med
arbetsorganisationen som sådan och att det därför är angeläget att
arbetsgivarna angriper problemet med strukturella åtgärder.
I motion A231 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) framförs förslag till
regeländringar liknande dem som arbetstagarsidan begärt vid överläggningarna
med regeringen. Motionärerna anser att en deltidstjänst inte skall få
ledigförklaras innan det klargjorts att vakansen inte kan användas för att öka
sysselsättningsgraden för andra tjänster och att LAS bör kompletteras med en
företrädesrätt till utökad arbetstid för deltidsarbetande.
Utskottet instämmer i att det pågående arbetet bör avvaktas innan frågan om
regeländringar övervägs vidare. Som sägs i propositionen är det dock med hänsyn
till det stora antalet deltidsarbetslösa av yttersta vikt att
arbetsmarknadsverket ökar sina ansträngningar för denna kategori arbetssökande,
framför allt med syfte att öka gruppens genomströmning och korta sökandetiden.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A231.
Flyttningsbidrag m.m.
I propositionen framförs att arbetsmarknaden i början av 1990-talet kommer
att kännetecknas av betydande yrkesmässiga och regionala obalanser. Bristen på
personal inom vissa yrken är på en del håll stor samtidigt som arbetslösheten
stiger i hela landet. Geografisk rörlighet är nödvändig för att möta
arbetsmarknadens behov, sägs det i propositionen.
Flyttningsbidrag kan utges vid flyttning som sker av arbetsmarknadsskäl. Det
kan vara respenning, starthjälp och merkostnadsbidrag. En arbetsgivare som
anställer en medflyttande familjemedlem kan få medflyttandebidrag.
Tre motioner rör villkoren för erhållande av olika former av
flyttningsbidrag.
Merkostnadsbidrag får lämnas till en arbetslös som trots aktiva insatser av
arbetsförmedlingen under två månader inte fått arbete på hemorten och som
flyttar för att tillträda en anställning på annan ort. Bidrag får dock inte
lämnas vid anställning i Stockholms län eller i Malmö eller Göteborgs kommun.
Det framgår av propositionen att AMS har föreslagit att bidraget i
fortsättningen skall benämnas starthjälp och att kravet på två månaders
arbetslöshet tas bort. Villkoret bör i stället vara att den arbetssökande är
eller riskerar att bli arbetslös. Enligt AMS bör även de som tar anställning i
de tre storstadsområdena omfattas av bidraget. Regeringen har inte tillstyrkt
dessa förslag.
Sonja Rembo m.fl. (m) anser i motion A267 (m) i likhet med AMS att sådan
"starthjälp" bör utges oavsett vart man flyttar. Något krav på två månaders
arbetslöshet bör inte heller uppställas. Motionärerna beräknar till följd härav
ett förhöjt medelsbehov med 30 milj. kr.
I folkpartiet liberalernas motion A223 framförs likaledes att kravet på två
månaders arbetslöshet bör slopas eftersom det är angeläget att
arbetslöshetsperioden blir så kort som möjligt. Partiet ansluter sig till AMS
uppfattning att villkoret i stället bör vara att den arbetssökande är eller
riskerar att bli arbetslös.
Centern vill enligt motion A208 att flyttningsbidragen får en mer
regionalpolitisk inriktning. Merkostnadsbidraget bör utges bara vid flyttning
till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige. Flyttningsbidrag i
form av respenning m.m. skall komma i fråga endast vid utflyttning till
regionalpolitiskt prioriterade områden. Nya riktlinjer i enlighet med detta
skulle enligt partiet leda till en minskad belastning på statsbudgeten med 225
milj.kr.
Med anledning av m- och fp-motionernas krav att tvåmånadersregeln skall
slopas vill utskottet betona merkostnadsbidragets karaktär av
arbetsmarknadspolitiskt instrument. Insatser under en viss tid med försök att
få arbete på hemorten bör ske innan bidrag kan komma i fråga. Det skulle annars
bli ett generellt flyttningsbidrag. Utskottet anser också att den geografiska
begränsningen bör vara kvar. Med hänvisning till det anförda avstyrks de nu
behandlade motionerna A223 och A267 i berörda delar.
När det gäller de geografiska villkoren för flyttningsbidragen m.m. vill
utskottet hänvisa till sina tidigare ställningstaganden med anledning av
likartade motionsyrkanden. Utskottet har framhållit att en inskränkning av
rätten till flyttningsbidrag i enlighet med förslagen skulle innebära att
ersättning för de reella flyttningskostnaderna inte längre skulle kunna utgå
vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar i andra delar av landet än
avfolkningsbygderna. Frågan om villkoren för merkostnadsbidraget har prövats i
samband med att bidraget fick sin nuvarande utformning (1988/89:AU1y) och även
därefter. Utskottets uppfattning har varit att centerns förslag skulle innebära
en alltför snäv avgränsning med hänsyn till de arbetslösas intressen. Uskottet
gör inte någon annan bedömning nu och finner alltså att motion A208 bör avslås
i den nu berörda delen.
Kulturarbetare är en yrkesgrupp med hög arbetslöshet. Sedan 1987 bedrivs
en försöksverksamhet med fria hemresor. Ett högstbelopp om 2 milj.kr. per
budgetår har utnyttjats till 86%. Enligt den uppföljning av verksamheten som
gjorts genom arbetsmarknadsdepartementets försorg fyller den en viktig
funktion. Regeringen föreslår att verksamheten får bedrivas även under nästa
budgetår och att högstbestämningen för bidraget tas bort till undvikande av
administrativt belastande ramar för mindre belopp inom anslaget.
Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A267 att det inte bör skapas
särregler för olika grupper på arbetsmarknaden. Av detta skäl bör enligt
motionen det totala anslaget minskas med 2,5 milj.kr.
Enligt utskottets mening motiverar den höga arbetslösheten bland
kulturarbetare liksom de speciella omständigheter som de arbetar under att
försöksverksamheten med hemresebidrag får fortsätta. Motion A267 bör därför
avslås i nu behandlad del.
Arbetsmarknadsutbildning
Som framgått inledningsvis måste arbetsmarknadspolitiken inriktas mot
utbudsstimulerande insatser. Arbetsmarknadsutbildningen är därvid av största
betydelse vid sidan av förmedlingsinsatser och jobb-sökar-aktiviteter. I
propositionen sägs att insatserna måste förstärkas ytterligare. Personer med
bristfällig utbildning som blir arbetslösa till följd av svagare efterfrågan på
arbetskraft måste ges tillfälle att förstärka sin kompetens för att stå bättre
rustade när efterfrågan ökar igen. Även kompetenshöjande insatser för personer
som riskerar permittering eller uppsägning är angelägna för att stärka den
enskildes förutsättningar att möta de ökade kraven på arbetsmarknaden. Som
redovisas nedan föreslår regeringen resursförstärkningar av
arbetsmarknadsutbildningen. Ytterligare 15000 personer per månad skall kunna
erbjudas arbetsmarknadsutbildning vid upphandlade kurser eller inom det
reguljära utbildningsväsendet och ytterligare 4000 personer per månad skall
ges möjlighet till företagsutbildning.
Sonja Rembos m.fl. (m) motion A266 behandlar arbetsmarknadsutbildningens
allmänna inriktning. Utbildning är den viktigaste insatsen mot arbetslöshet,
sägs det i motionen, men arbetsmarknadsutbildningen bör varvas med
jobb-sökar-verksamhet för att hindra inlåsning. En hög grad av flexibilitet är
nödvändig. De arbetslösa måste styras mot utbildningar som motsvarar
kompetenskraven för de lediga arbetena och den enskildes intressen och
förutsättningar. I fråga om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet framförs att det är otillfredsställande att
studiefinansieringen vid samma utbildningsinnehåll varierar mellan olika
elever.
Utskottet instämmer i stort med vad som framförts i motionen rörande
arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning och önskvärdheten av att
anpassa utbildningen till både arbetsmarknadens och de sökandes behov. Med
anledning av de i motionen uttryckta farhågorna för inlåsningseffekter vill
utskottet erinra om att deltagarna i AMU-utbildning börjar sitt arbetssökande
under utbildningstiden genom de platsförmedlare som i stor utsträckning finns
vid AMU-centrerna. Avbrott i utbildningen på grund av erhållet arbete
förekommer. Enligt vad utskottet inhämtat avbröt 6% av deltagarna
utbildningen av detta skäl under 1989. I fråga om studiefinansieringen hänvisar
utskottet till den utredning (U 1990:01) om vuxnas möjligheter att finansiera
studier som enligt direktiven (Dir. 1990:2) bör slutföra sitt arbete sommaren
1991. En av utredarens uppgifter är att belysa samordningen mellan studiemedel,
vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner. Detta utredningsarbete bör
enligt utskottets mening avvaktas innan några mer principiella överväganden
görs i fråga om arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära utbildningsväsendet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A266 i berört hänseende.
Ämnesinriktningen
I propositionen lämnas en redogörelse för verksamheten med
arbetsmarknadsutbildning. Det framgår i fråga om ämnesinriktningen att en stor
andel av utbildningen avsett yrken inom tillverkningsindustri samt inom vård-
och omsorgssektorn. En minskning har skett av utbildningsvolymen inom det
administrativa området samtidigt som de grundläggande kontorsutbildningarna
fått ge plats för utbildningar med ett mer kompetenshöjande innehåll.
I sex motioner begärs arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål.
Folkpartiet liberalerna vill enligt motion A216, med motivering i Kr230, att
utbildning av yrkeskunniga hantverkare inom kulturmiljövården skall kunna
erbjudas som arbetsmarknadsutbildning. Kaj Larsson m.fl. (s) anför i motion
A227 att sysselsättningsstödet för arbetslösa byggnadsarbetare i första hand
bör avse vidareutbildning, varvid de kulturella byggnaderna är ett lämpligt
område. Lola Björkquist m.fl. (fp) efterlyser i motion A256 insatser för
turistnäringen, även inriktade mot småföretagare. I motion A269 av Berndt
Ekholm (s) påtalas att bristen på psykologer har försvårat möjligheterna att
genomföra reformer på arbetslivsområdet. Motionären anser att en
kompletteringsutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen borde kunna
erbjudas personer med treårig utbildning som saknar legitimation. Lennart
Brunander (c) anser enligt motion A419 att den svåra situationen i
Sjuhäradsbygden, särskilt inom teko, ställer krav på ökad utbildning av
arbetslösa. Utbildning bör enligt honom ges även på gymnasie- och högskolenivå.
I motion Sf516 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) slutligen krävs utbildningsbidrag
från AMS för vuxna med läs- och skrivsvårigheter som studerar på folkhögskola.
Utskottet vill med anledning av motionerna betona att det är
arbetsmarknadsverkets uppgift att med utgångspunkt i de övergripande mål och
riktlinjer som fastställts av regering och riksdag bestämma vilka utbildningar
som bör anordnas. Arbetsmarknadens efterfrågan och de sökandes behov skall vara
styrande. Den generella utökning som föreslås av arbetsmarknadsutbildningen
innebär självfallet att ökade insatser är tänkbara på de områden som särskilt
anges i motionerna. Vad gäller kravet på utbildning även på gymnasie- och
högskolenivå kan konstateras att sådan kan förekomma redan med nuvarande
regler. Som framgått ovan har under senare tid getts plats för utbildningar med
mer kompetenshöjande innehåll. Frågan om arbetsmarknadsutbildning för personer
med läs- och skrivsvårigheter behandlades av utskottet senast i förra årets
betänkande AU11. Utskottet har avstyrkt motioner med likartat innehåll med
hänvisning till den grundregel som innebär att alla vuxna som saknar kunskaper
och färdigheter i att läsa, skriva och räkna på en nivå som normalt uppnås på
grundskolans mellanstadium skall erbjudas utbildning inom grundvux och att
bidrag efter individuell bedömning kan utges för yrkesinriktad utbildning för
den som är över 20 år. Utskottet är medvetet om att arbetslivets allt högre
krav på läs- och skrivförmåga kan göra det särskilt svårt för denna grupp att
hävda sig men är inte berett att tillstyrka en generell rätt till
utbildningsbidrag. Frågan får avgöras med utgångspunkt i de allmänna
principerna för rätt till arbetsmarknadsutbildning. Det kan tilläggas att den
tidigare nämnda utredningen om vuxnas möjligheter att finansiera studier på
grundskole- och gymnasieskolenivå särskilt skall belysa bl.a. samordningen
mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner.
Utredningen kan väntas lägga fram sitt utredningresultat under året.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A216, A227, A256, A269,
A419 i nu berörd del och Sf516 likaså i nu berörd del.
Särskilt anordnad utbildning
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som upphandlas
från AMU-gruppen eller från bl.a. kommunernas uppdragsutbildning, högskola,
folkhögskola, studieförbund eller företag.
I propositionen förordas en omfattning av utbildningen som svarar mot
129000 deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, vilket är
43000 fler än vad som föreslogs förra året. Av ökningen beräknas 9000
genomgå utbildning i företag. 34000 deltagare kommer att genomgå utbildning
som berättigar till utbildningsbidrag. Ökningen innebär att 11000 fler
personer varje månad kommer att befinna sig i upphandlade kurser.
Kostnaden för den särskilt anordnade utbildningen, exkl. utbildningsbidrag
till deltagare, beräknas till 3 978,7 milj.kr. enligt vad som under hand
inhämtats från regeringskansliet. I beloppet ingår kostnaden för upphandling av
utbildning till de tillkommande 34000 deltagarna med utbildningsbidrag, 1
082,2 milj.kr. Det inkluderar även kostnaden för bidrag till utbildning i
företag och elevsocial verksamhet. Av de totala medlen bör enligt propositionen
15 milj.kr. avsättas till utbildning av såväl nyanställda som redan anställda
inom tekoindustrin och 10 milj.kr. till kompetenshöjande insatser inom Blekinge
län. Även andra kostnader täcks av anslaget.
Sonja Rembo m.fl. (m) förutser enligt motion A266 liksom regeringen en stor
ökning av placeringar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning. De betonar att
detta kommer att ställa stora krav på länsarbetsnämnderna att upphandla
tillräcklig volym. Det kan antas att huvuddelen kommer att upphandlas hos AMU.
Enligt motionärerna är det knappast möjligt för AMU att öka kapaciteten så
snabbt som förutsätts i propositionen. För att inte kvaliteten skall försämras
bör ökningen vara något mindre än enligt regeringens förslag. Det innebär
enligt motionen att antalet placerade i upphandlad utbildning under hösten 1991
kommer att vara lägre. Som en konsekvens av detta beräknas i Sonja Rembos m.fl.
motion A267 ett 196,5 milj.kr. lägre belopp än i propositionen för
upphandlingen av utbildningen. Vad gäller det särskilda stödet till teko sägs i
den sistnämnda motionen att detta står i strid med moderaternas syn på
frihandel. Inget särskilt bidrag bör utges, vilket leder till ett 15 milj.kr.
lägre belopp än enligt regeringens förslag. Inte heller bör enligt motionärerna
något särskilt stöd utges för insatser i Blekinge. Det bör täckas inom ramen
för ordinarie anslag, anser motionärerna, som därför beräknar ett 10 milj.kr.
lägre belopp.
Enligt vad utskottet inhämtat grundar sig den i propositionen föreslagna
utbildningsvolymen på en bedömning av såväl de arbetssökandes behov, den
framtida arbetsmarknadssituationen och utbildningsanordnarnas möjligheter att
tillhandahålla den utbildning som arbetsmarknadsverket behöver upphandla.
För att få belyst bl.a. den i motionen aktualiserade frågan om AMUs förmåga
att snabbt öka utbildningskapaciteten har generaldirektören vid AMU-styrelsen
Berit Rollén hörts inför utskottet. Den bild som lämnades ger enligt utskottets
mening inte anledning att hysa oro för att AMU inte skulle kunna öka
utbildningsutbudet i den takt som efterfrågas. Det finns därför inte anledning
att av de skäl som åberopas i motionen beräkna en lägre kostnad för
upphandlingen.
Det särskilda stödet till teko ingår i ett treårsprogram för
rekryteringsutbildning som riksdagen ställt sig bakom. Verksamheten går nu in
på det sista året. I förra årets betänkande AU11 avstyrktes ett motsvarande
motionsyrkande av Sonja Rembo m.fl. med motiveringen att programmet borde
fullföljas. Utskottet har inte ändrat den uppfattningen.
Även det särskilda stödet till Blekinge är en tidsbegränsad verksamhet för
att bl.a. öka kunskaperna kring utbildningsbehoven i företagen. Också denna
verksamhet går in på sitt sista år och bör enligt utskottets mening fullföljas.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A266 och A267 i nu
behandlade delar.
Utbildning i företag
Medlen för bidrag till utbildning i företag beräknas, som framgått ovan,
tillsammans med medlen för särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. I
propositionen sägs att stödet bör få starkare inriktning mot nyrekrytering av
arbetskraft. Enligt nuvarande regler får bidrag till utbildning av nyanställda
lämnas enbart inom vårdområdet och tillverkningsindustrin samt generellt vid
anställning av flyktingar och invandrare. För att underlätta
omställningsprocessen på arbetsmarknaden och avhjälpa den brist på arbetskraft
som trots en minskad efterfrågan finns inom delar av den konkurrensutsatta
sektorn föreslår regeringen att bidrag, som en försöksverksamhet, skall kunna
lämnas till utbildning av nyanställda inom expansiva företag med uttalad brist
på arbetskraft enligt de regler som i övrigt gäller för bidrag till utbildning
i företag. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner detta förslag.
Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A266 att hela systemet med
utbildning i företag snarast bör utvärderas eftersom det är principiellt
tvivelaktigt. Intill dess utvärdering sker bör verksamheten inte utvidgas
enligt motionärerna. Detta leder enligt motion A267 till ett 270 milj.kr. lägre
anslag än vad regeringen föreslagit.
Även folkpartiet liberalerna anser (motion A223) att en utvärdering av
systemet är viktig. Partiet motsätter sig inte att visst stöd ges till denna
utbildningsform men åberopar en rapport från RRV enligt vilken statsbidragen
inte haft så stor betydelse för hur företagen väljer att organisera sin
utbildning.
Även i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande behandlades frågan om
en utvärdering av systemet med utbildning i företag. Utskottet avstyrkte en
m-motion med yrkande om sådan utvärdering med hänvisning till att
arbetsmarknadsministern aviserat att hela frågan om utbildning i företag skulle
sättas in i ett större sammanhang. Den i april 1990 tillsatta utredningen (A
1990:02) om kompetensutveckling i arbetslivet har till uppgift att lämna
förslag till åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet,
särskilt vad avser personalutbildning. Som underlag för förslagen skall
kommittén kartlägga och analysera den nuvarande personalutbildningens
omfattning, inriktning och fördelning samt ge en helhetsbild av
personalutbildning, samhällelig vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning.
Vidare skall kommittén närmare precisera de framtida behoven av
kompetensutveckling i företag och förvaltningar. Förslagen till åtgärder skall
enligt direktiven (Dir. 1990:25) finansieras inom ramen för givna resurser.
Kommittén skall därvid överväga möjligheterna till effektiviseringar i
utnyttjandet av resurser inom bl.a. arbetsmarknadsutbildningen. En slutrapport
bör enligt direktiven föreligga den 1 maj i år. Utskottet har härutöver
inhämtat att AMS för närvarande genomför en undersökning genom enkäter både
till företag som erhållit bidrag och till de anställda i dessa företag som
genomgått utbildning för att få en belysning av bidragets effekter.
Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår anser utskottet att någon
särskild utvärdering av det slag som begärs i de två motionerna inte är
påkallad. Motionerna A223 och A266 avstyrks således i nu behandlade delar.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens nyss beskrivna förslag om
utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning och
ställer sig följaktligen inte bakom m-motionens beräkning av kostnaderna för
sådan utbildning.
Utbildningsbidrag m.m.
Regeringen har nyligen fastställt nivåerna för utbildningsbidragen för år
1991. Ersättningarna har därvid anpassats till löneutvecklingen för vuxna
arbetare inom egentlig industri. Utbildningsbidraget är under 1991 högst 543
kr. per dag för den som är berättigad till ersättning från erkänd
arbetslöshetskassa. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till
ersättning från arbetslöshetskassan är bidraget 326 kr. I övriga fall är
bidraget 230 kr.
I propositionen beräknas den totala kostnaden för utbildningsbidrag, inkl.
traktamentshöjning och stimulansbidrag till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning, till 4 658,6 milj.kr. Antalet deltagare i
arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag har då uppskattats till 116000
i särskilt anordnad utbildning med en genomsnittlig utbildningstid om 17 veckor
och 31000 i utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med en
genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor.
Som redovisats ovan i avsnittet Särskilt anordnad utbildning utgår Sonja
Rembo m.fl. (m) enligt motion A267 från att AMU inte kan öka utbildningsvolymen
under hösten 1991 i den takt som förutsatts av regeringen. Som en följd härav
beräknar motionärerna enligt samma motion ett 240,5 milj.kr. lägre belopp för
utbildningsbidrag.
Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens beräkningar i
fråga om utbildningsvolymen under det kommande budgetåret. Utskottet ansluter
sig även till uppskattningen av kostnaden för utbildningsbidrag.
Finansiering
Regeringen föreslår, som utskottet berört i inledningen till detta
betänkande, ett nytt sätt att finansiera kostnaden för
arbetsmarknadsutbildningen och den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom
arbetsmarknadsavgiften. Kassamedlemmar som deltar i arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering erhåller utbildningsbidrag med samma belopp
som enligt arbetslöshetsförsäkringen. Utbildningsbidragen i samband med sådan
verksamhet, som i dag helt betalas av anslagsmedel, bör enligt propositionen
finansieras på samma sätt som arbetslöshetsersättningarna såvitt gäller
personer som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i
arbetslöshetsförsäkringslagen. Därför föreslås att de medel, 1951,2
milj.kr., som beräknas för utbildningsbidrag till personer som uppfyller
medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringslagen överförs från
"influtna arbetsmarknadsavgifter" eller den s.k. arbetsmarknadsfonden till
inkomsttitel 1251.
Även i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) föreslås ändrad
finansiering. KAS är i dag helt anslagsfinansierat men föreslås nu bli
finansierat på samma sätt som utbildningsbidragen till de kassaberättigade,
dvs. via arbetsmarknadsavgiften.
De framlagda förslagen föranleder ändring i 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Förslaget såvitt gäller själva lagändringen behandlas i AU12. I
det följande tar utskottet ställning i sak till regeringens förslag om
arbetsmarknadsfonden som källa till finansiering av utbildningsbidrag och
KAS.
Den totala ökade kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inkl.
utbildningsbidrag, bidrag till utbildning i företag och kostnaden för de
utökade jobb-sökar-aktiviteterna beräknas till sammanlagt 3 040 milj.kr. I
fråga om finansiering av detta belopp föreslås att 700 milj.kr. tas ur
reserverade medel vid ingången av nästa budgetår, att 692,4 milj.kr., avseende
utbildningsbidrag till kassaberättigade, finansieras via arbetsmarknadsavgiften
på sätt som beskrivits ovan och att återstående medel, 1 647,6 milj.kr.,
finansiseras genom en engångsvis särskild disposition av medel i
arbetsmarknadsfonden. Ett förslag läggs fram till lag om tillfällig avvikelse
från lagen om socialavgifter. I propositionens lagförslag anges ett felaktigt
belopp, 2,34 miljarder kronor, för överföring. Det rätta beloppet skall som
framgått vara 1 647,6 milj.kr. (Se bilaga2 till detta betänkande).
Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A267, såsom har redovisats tidigare
i detta betänkande, att den permanenta finansieringen ur arbetsmarknadsfonden
även bör avse utbildningsbidrag till dem som inte uppfyller medlems- och
arbetsvillkoren enligt arbetslöshetsförsäkringslagen. I motionen framförs att
propositionens gränsdragning framstår som ologisk eftersom KAS -- som
regeringen föreslår skall finansieras permanent via arbetsmarknadsfonden --
avser just den kategori som inte uppfyller villkoren. Motionärerna yrkar därför
att det belopp som förs över engångsvis minskas med vad som motsvarar
utbildningsbidragen till denna kategori samtidigt som den permanenta ändringen
i lagen om socialavgifter utvidgas till att avse även kategorin i fråga.
Centern godtar, såsom redovisats ovan, i motion A208 att KAS och
statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna finansieras på samma sätt.
I motionen föreslås att den engångsvisa dispositionen utökas till att gälla
även 1,5miljarder kronor från arbetsmarknadsfonden för närings- och
regionalpolitiska satsningar under budgetåret 1991/92.
Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget i m-motionen att
utbildningsbidragen även för den som inte uppfyller kraven i
arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras permanent genom
arbetsmarknadsavgiften. Utskottet har erinrat om att arbetslöshetsförsäkringens
finansieringssystem skall utvärderas och att nytt underlagsmaterial således
kommer att tas fram. Därtill kommer att arbetsmarknadsavgiften knappast förslår
till att finansiera den årliga kostnaden för samtliga utbildningsbidrag. Större
delen av kostnaderna för bidragen utges nämligen till personer som inte är
kassaberättigade. Den tillfälliga finansieringen beträffande denna kategori
avser endast en del av volymökningen för nästa budgetår. Utskottet ansluter sig
således i sak till vad regeringen föreslagit i fråga om finansieringen och
avstyrker därmed motion A267 i berörd del.
Centerns argument för en tillfällig finansiering av närings- och
regionalpolitiska satsningar motsvarande 1,5miljarderkronor från
arbetsmarknadsfonden har inte övertygat utskottet om nyttan av en sådan
disposition.
Förslaget om ändrad lydelse av lagen om socialavgifter behandlas som nämnts i
AU12. Vad gäller den engångsvisa dispositionen anser utskottet att förslaget
till lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter bör ha den
lydelse som framgår av "Utskottets lagförslag" i bilaga 2 till detta
betänkande. Motionerna A208 och A267 avstyrks i nu behandlade delar.
Beredskapsarbeten m.m.
Antalet personer i beredskapsarbete har minskat stadigt under 1980-talet.
Under budgetåret 1989/90 var varje månad i genomsnitt knappt 8300 personer
sysselsatta i sådant arbete, att jämföra med 11600 personer året innan.
Jämfört med budgetåret 1983/84, då antalet var som högst, har det skett en
minskning med ca 48 200 personer. Andelen investeringsarbeten minskar medan
arbeten inom tjänstesektorn ökar. Föregående budgetår var andelen
investeringsarbeten 3%, beredskapsarbeten inom natur, skogs- och fornvård
17% och övriga arbeten 80%. Kostnaderna per sysselsättningsdag, dvs.
statsbidrag per dagsverke, har hållits i stort sett oförändrade under en följd
av år. I fasta priser har kostnaderna minskat från 788 kr. budgetåret 1980/81
till 637 kr. budgetåret 1989/90.
Under senare år har det skett en minskning av omsättningen i
beredskapsarbete. Detta har medfört bl.a. att den genomsnittliga tid en person
befinner sig i beredskapsarbete har ökat. Under budgetåret 1989/90 hade i
genomsnitt en knapp fjärdedel av de kvarstående i beredskapsarbete varit mer än
sex månader i åtgärden.
Knappt 40% av dem som lämnat ett beredskapsarbete fick under föregående
budgetår ett arbete eller påbörjade en arbetsmarknadsutbildning. Detta är en
lägre andel än efter övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen har dock
ökat något under senare år. Enligt propositionen kan den sjunkande omsättningen
i åtgärden och det faktum att förhållandevis få personer som lämnat
beredskapsarbetet erhåller arbete eller arbetsmarknadsutbildning delvis bero på
att beredskapsarbetena allt mer har kommit att inriktas mot sökandegrupper som
har svårt att få ordinarie arbete.
Den allmänna inriktning av arbetsmarknadspolitiken som förordas i
propositionen är, som sagts tidigare, att utbudsstimulerande åtgärder skall
väljas före sysselsättningsstimulerande sådana. Detta innebär en restriktiv
användning av beredskapsarbeten. Enligt arbetsmarknadsministern bör
beredskapsarbete väljas först när arbetsförmedling, utbudsstimulerande åtgärder
samt andra lämpliga insatser har prövats. Det är enligt propositionen också
nödvändigt att effektiviteten ökar bl.a. genom att jobb-sökar-aktiviteter i
större utsträckning kombineras med åtgärden. Beredskapsarbeten med höga
dagsverkskostnader, såsom exempelvis investeringsarbeten, bör enligt
propositionen undvikas i största möjliga utsträckning.
För nästa år beräknas kostnaderna för beredskapsarbeten till 1555 milj.kr.,
vilket efter prisomräkning innebär oförändrade resurser jämfört med innevarande
budgetår. Medlen beräknas motsvara en volym om ca 1,8 miljoner
sysselsättningsdagar.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i fråga om omfattningen
och inriktningen av beredskapsarbetena. Liksom regeringen anser utskottet att
tyngdpunkten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna bör ligga på de
utbudsstimulerande åtgärderna där, förutom jobb-sökar-aktiviteter,
arbetsmarknadsutbildningen står i fokus. Utskottet instämmer i att personer med
bristfällig utbildning som blir arbetslösa till följd av den svagare
efterfrågan på arbetskraft måste ges tillfälle att förstärka sin kompetens för
att stå bättre rustade när efterfrågan ökar igen. Strukturomvandlingen innebär
att andelen arbeten som fordrar högre utbildning och ställer högre
kvalifikationskrav ökar samtidigt som det finns många anställda med låg
utbildning. Behovet av en ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning är således
tydligt.
Utskottet vill emellertid betona att värdet av beredskapsarbete inte får
underskattas, även om resultatet av sådana insatser är sämre än efter andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns grupper av arbetslösa för vilka
arbetsmarknadsutbildning av olika skäl måste te sig mindre meningsfull. Det kan
gälla äldre personer som inte har långt kvar till pensionering, yngre
"skoltrötta" som inte fått en fast förankring på arbetsmarknaden och
överhuvudtaget personer som saknar och inte heller kan uppmuntras till en
tillräcklig studiemotivation. Man kan inte bortse från att ett visst mått av
sådan motivation bör vara en förutsättning för ett gott studieresultat.
Beredskapsarbete ger möjlighet till referenser från arbetslivet, vilket kan
vara nog så värdefullt för den som inte kan åberopa någon arbetslivserfarenhet.
Här skall inte heller glömmas gruppen flyktingar och invandrare, där utbildning
kanske inte alltid är den mest adekvata åtgärden. För åter andra kan ett
beredskapsarbete erbjuda nödvändig stadga och en fast dygnsrytm i tillvaron.
Utskottet vill med det anförda understryka att beredskapsarbete måste kunna
komma i fråga när detta framstår som den mest ändamålsenliga åtgärden i det
enskilda fallet.
I Sonja Rembos m.fl. (m) kommittémotion A 266 yrkas i likhet med föregående
år att statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder sänks till
maximalt 50%. Kommuner och andra som får möjlighet att få arbete utfört som
beredskapsarbete bör således själva svara för minst halva kostnaden. Detsamma
bör enligt motionen gälla de nya former av sysselsättningsinsatser som
arbetsmarknadsverket självt får möjlighet att utforma.
Motionärernas förslag att kommunerna skall stå för minst hälften av kostnaden
för beredskapsarbete skulle innebära att staten skjuter över kostnader på
kommunerna med ca 100 milj.kr. Med tanke på de kategorier som
beredskapsarbetena i första hand kommer i fråga för är det enligt utskottets
mening rimligt att det finns möjlighet att lämna en högre bidragsprocent än vad
som förordas av motionärerna. Utskottet utgår från att de nya former av
sysselsättningsinsatser som nämns i motionen avser de s.k. otraditionella
insatserna, till vilka utskottet återkommer i det följande. Dessa ej
regelstyrda medel skall användas bl.a. för förnyelse av arbetsmetoderna inom
förmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Eftersom det är fråga om insatser som skall styras efter den enskilde
arbetssökandens behov kan det säkerligen finnas fall där det är motiverat med
en högre bidragsprocent än vad som kan godtas enligt motionen. Utskottet
avstyrker således det nu behandlade motionsyrkandet.
Utskottet tar i detta sammanhang upp två motioner som behandlar resurser för
beredskapsarbete i olika landsdelar.
Lennart Brunander (c) framför i sin motion A419 om Sjuhäradsbygden att det
med hänsyn till den bekymmersamma situationen där krävs resurser för
beredskapsarbeten. Bengt Hurtig (v) pekar i motion A501 på den ökade
arbetslösheten bland byggnadsarbetare i Norrbotten och anser att offentligt
byggande i Gällivare och Haparanda delvis bör utföras genom beredskapsarbete
liksom visst vägarbete. Det är ett samhällsekonomiskt slöseri att låta stora
grupper gå arbetslösa när samhälleliga behov av arbeten finns, menar
motionären.
Med anledning av dessa två motioner vill utskottet hänvisa till vad som sagts
ovan med anledning av motioner med allmänna krav på arbetsmarknadsåtgärder i
olika delar av landet. Det ankommer på AMS att fördela resurserna för
arbetsmarknadspolitiska insatser länen emellan varvid hänsyn tas till
situationen i respektive län. Såväl Sjuhäradsbygden som Norrbottens län är
därvid prioriterade regioner. Det ankommer sedan på länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar att i varje situation välja den mest lämpliga åtgärden. Som
framhållits i flera tidigare betänkanden är beredskapsarbetena tillfälliga till
sin natur. Medlen utgör inte någon basresurs för t.ex. offentligt byggande
eller vägunderhåll. Med den inriktning av beredskapsarbetena som utskottet nyss
ställt sig bakom -- beredskapsarbeten med höga dagsverkskostnader såsom
investeringsarbeten bör undvikas i största möjliga utsträckning -- blir
utrymmet mindre för åtgärder av det slag som Bengt Hurtig efterlyser. De nu
behandlade motionerna A419 och A501 avstyrks i berörda delar med hänvisning
till vad som anförts.
I motion A709 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) påtalas
den intressekonflikt som kan uppstå mellan en redan anställd s.k.
deltidsmarkerare och den som får temporärt arbete hos samme arbetsgivare som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Motionärerna anser att yttrande bör inhämtas
från den fackliga organisationen vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt
stöd.
Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet tidigare år. I
förra årets betänkande 1989/90:AU11 avstyrktes yrkandet med hänvisning till att
företrädare för de lokala arbetsmarknadsparterna ingår i
arbetsförmedlingsnämnderna och att principiella frågor av detta slag kan tas
upp där. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom motionärernas begäran
eftersom de arbetsmarknadspolitiska stöden måste sättas in snabbt. Utskottet
hänvisade även till informationsreglerna i medbestämmandelagen. Eftersom
utskottet står fast vid detta avstyrks det nu behandlade motionsyrkandet.
Otraditionella insatser
Medlen för otraditionella insatser syftar till att dels, utöver ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, möjliggöra tillsvidareanställning för
arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska ågärder, dels stödja
försöksverksamhet i form av icke traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med syfte att skapa nya arbetstillfällen för enskilda personer i orter
och regioner med undersysselsättning.
RRV har gjort en förvaltningsrevision av arbetsmarknadsverkets hantering av
den friare resursanvändning som införandet av dessa medel har inneburit. RRV
konstaterar att det är svårigheter förknippade med att ha två parallella
system; dels åtgärder som styrs med regler och anslagsramar, dels de icke
traditionella insatserna som innebär en friare resursanvändning styrd genom mål
och resultatkrav. Å andra sidan konstateras att medlen haft en positiv effekt
på arbetsförmedlingens arbetssätt.
Departementschefen anser att behovet av dessa medel minskar väsentligt i och
med den förenkling av anslagsstrukturen som förelås för nästkommande budgetår.
Vissa resurser bör dock enligt propositionen avsättas för att stimulera
nytänkande och kreativitet. Behovet av dylika medel beräknas till 60 milj.kr.
varav regeringen får disponera 10 milj.kr. Dessa inte regelstyrda medel skall
enligt propositionen användas för förnyelse av arbetsmetoderna inom
förmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Inriktningen skall, som sagts i föregående avsnitt, avse insatser som styrs av
individens behov. En viss mindre del föreslås för projektledning och kostnader
av förvaltningskaraktär i samband med specifika projekt. Medlen bör även få
användas för insatser för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Av de
medel som disponeras av regeringen bör enligt propositionen en del av de
reserverade medlen få avse insatser för utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken
i Öst- och Centraleuropa.
I Sonja Rembos m.fl. (m) kommittémotion A267 anförs i anslutning till
beräkningen av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder att de otraditionella
insatserna måste kraftsamlas. RRVs granskning ger enligt motionärerna vid
handen att anslaget inte använts på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna
beräknar därför ett 30 milj.kr. lägre belopp än regeringen.
Utskottet instämmer med regeringen i att behovet av dessa medel minskar med
en förenkling av anslagsstrukturen. Medlen framstår dock som väsentliga för att
möjliggöra förnyelsearbete på olika områden. Utskottet ställer sig därför bakom
regeringens förslag om medelsberäkning.
Starta-eget-bidrag
Åtgärdsformen avser bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet.
Bidrag kan utges till personer som har fyllt 20 år för att dessa vid start av
eget företag skall klara sin försörjning under ett initialskede, högst sex
månader.
Sedan 1988 bedrivs en treårig försöksverksamhet i Norrbottens län, som
innebär att inte bara arbetslösa utan även personer som riskerar arbetslöshet
kan beviljas bidrag. Försöksverksamheten utvidgades från förra året till att
även omfatta Jämtlands län.
En utvärdering av verksamheten i Norrbottens län görs av högskolan i Luleå. I
en preliminär delrapport konstateras bl.a. att bidraget är mycket värdefullt i
startskedet men att sex månader är för kort tid framför allt för företagare med
konsultverksamhet. Ett förslag som framförs är att bidraget borde utbetalas
under något längre tid med successiv avtrappning av bidragsbeloppets storlek. I
propositionen föreslås att bidraget får ha samma omfattning som hittills i
avvaktan på utvärderingen av den pågående försöksverksamheten. Medelsbehovet
beräknas till 109 milj.kr. inkl. pris- och löneuppräkning.
Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt kommittémotionen A267 att alla arbetslösa
oavsett fackföreningstillhörighet bör ha rätt att söka bidrag. Med anledning
härav beräknar motionärerna ett 8milj.kr. högre belopp.
Med anledning av kommittémotionen vill utskottet erinra om villkoren för rätt
till bidrag. Sådant får lämnas till arbetslösa som har fyllt 20 år och söker
arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Ytterligare förutsättningar är
att den arbetslösa inte kan få ett lämpligt arbete och inte heller lämpligen
bör erbjudas någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Med den nya
anslagsstrukturen kan AMS avgöra om en ökning av medlen för denna åtgärd är
motiverad.
I motion A210 av Britta Bjelle (fp) begärs en översyn av möjligheterna att
förlänga den tid under vilken starta-eget-bidraget skall utgå så att det
nystartade företaget hinner stabilisera sig något. Bidrag borde enligt motionen
kunna beviljas under ett år.
Bidraget för att starta egen rörelse är som nämnts avsett att utgöra ett
tillskott till rörelseidkarens försörjning under inledningsskedet av
verksamheten. Det är således inte tänkt att helt ersätta lön och andra
omkostnader. I avvaktan på den nyssnämnda utvärderingen av försöksverksamheten,
där även frågan om tiden för bidraget aktualiserats, är en översyn av det slag
som motionären begär inte påkallad enligt utskottets mening. Motionen A210
avstyrks med hänvisning till detta.
Invandrare och flyktingar
Under budgetåret 1989/90 har AMS disponerat 122 milj.kr. till särskilda
insatser för flyktingar och invandrare. Dessa medel har inneburit vidgade
möjligheter för arbetsförmedlingen att sätta in åtgärder som styrs av den
enskilde flyktingens eller invandrarens förutsättningar och arbetsmarknadens
behov. Målet för budgetåret 1989/90 att 6000 fler flyktingar och invandrare
skall få arbete eller utbildning genom arbetsförmedlingen har endast uppnåtts
till hälften. Under de två senaste åren har ändå antalet utomnordiska
invandrare som placerats i arbete eller utbildning ökat med 20%.
I propositionen konstateras att det s.k. förhöjda rekryteringsstödet varit
ett effektivt hjälpmedel trots att det använts i begränsad omfattning.
Bristande flexibilitet inom svenskundervisningen har angetts som ett avgörande
hinder för att utnyttja stödet i större omfattning. Allt fler
arbetsförmedlingar anvisar flyktingar till beredskapsarbete på halvtid
kombinerat med grundläggande svenskundervisning för invandrare. Andelen
utomnordiska medborgare i arbetsmarknadsutbildning har ökat och är för
närvarande 20%. Utvecklingen av yrkesprövningen (YPI) har visat sig vara ett
effektivt instrument. Även insatser som görs av arbetsförmedlare på
flyktingförläggningarna har haft stor betydelse enligt propositionen. Ca 10%
av de 10400 vuxna flyktingar som flyttade till en kommun under år 1989
flyttade till arbete eller utbildning.
Enligt AMS är en av de främsta orsakerna till att målet inte uppnåtts om
ytterligare 6000 utländska medborgare i arbete eller utbildning att
länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar inte avdelat tillräckligt med
personal. Det har också tagit tid att få i gång användningen av de särskilda
åtgärdsmedlen och av aktiva förmedlingsinsatser redan under den grundläggande
svenskundervisningen för invandrare. Vidare har ambitionen att snabbt minska
antalet boende på flyktingförläggningarna inte sammanfallit med förmedlingens
strävan att placera flyktingar i arbete eller utbildning på orter med
efterfrågan på arbetskraft.
En överenskommelse har träffats i maj 1990 mellan AMS och SIV om ökade
insatser för att flyktingar och invandrare snabbare skall få en egen
försörjning och komma bort från bidragsberoendet. Vikten av att varva
svenskundervisning med arbetsmarknadspolitiska insatser för att flyktingar på
kortare tid skall komma i arbete betonas i övenskommelsen.
Arbetsmarknadsministern konstaterar att arbetskraftsdeltagandet trots vissa
förbättrade placeringsresultat stadigt sjunkit under 1980-talet.
00>Andel i arbetskraften (%) 51>1980 61>1985 71>1989
På uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet har en undersökning genomförts vid
högskolan i Växjö med syfte att beskriva invandrarnas situation på svensk
arbetsmarknad (Rapporter från högskolan i Växjö, Ser. 1 Ekonomi och politik 26,
December 1990). I rapporten ges en aktuell bild av sysselsättning och
arbetslöshet men vissa historiska jämförelser görs också. I rapporten
konstateras att de hittillsvarande kunskaperna är tämligen fragmentariska både
när det gäller de tidigare arbetskraftsinvandrarnas rörlighet på
arbetsmarknaden och sysselsättningen bland de senaste 10--15 årens
flyktinginvandrare. Rapporten utmynnar i ett konstaterande att de som invandrat
under 1980-talet har en mycket låg förvärvsintensitet och betydligt högre
arbetslöshet än svenskbefolkningen.
Utskottet underströk i förra årets betänkande AU11 hur viktigt det är att en
utlänning som tillåtits bosätta sig i Sverige fortast möjligt kommer in i den
gemenskap som arbetslivet innebär. Utskottet betonade att det också från
samhällets synpunkt är angeläget att ta till vara den arbetskraftsresurs som
invandraren utgör.
Mot den bakgrunden ter sig vissa av de förhållanden som uppgifterna i
rapporten visar på som helt oacceptabla. Det är i och för sig förklarligt om
det tar en viss tid innan invandraren får en fast förankring på
arbetsmarknaden, men uppgifterna tyder på att många av dem som anlände redan i
början på 1980-talet fortfarande har en mycket svag, om ens någon, anknytning.
Detta skall ses i ljuset inte bara av den ihållande högkonjunkturen under
1980-talets senare del utan också av de särskilda insatser som gjorts under
senare år för invandrare och flyktingar bl.a. på det arbetsmarknadspolitiska
området. Insatserna har tydligen inte varit tillräckliga, eller möjligen inte i
alla delar adekvata. Utskottet vill understryka behovet av fortsatt och
fördjupad forskning för att finna orsakerna till det sjunkande
arbetskraftsdeltagandet och den ökande arbetslösheten. Utskottet utgår från att
dessa studier också måste göras på individnivå. Kunskap måste vinnas om hur
invandraren själv ser på och reagerar inför samhällets olika insatser. Här kan
man inte utesluta att ett nytänkande måste till. Självfallet är det också
angeläget att få mera kunskap om i vilken utsträckning arbetsgivares och
blivande arbetskamraters inställning försvårar invandrares och flyktingars
inträde på arbetsmarknaden.
Utskottet vill i sammanhanget upplysa om att riksdagens revisorer i november
1990 fattat beslut om att granska invandrarpolitikens inriktning och resultat.
Granskningen koncentreras till utomnordisk invandring och avgränsas till sådana
åtgärder som samhället vidtar efter det att invandrare fått uppehållstillstånd
och skall slussas ut till kommuner, framför allt utbildning, bostäder och
arbete. En fråga som enligt beslutsunderlaget bör tas upp är varför inte AMS
med ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder i större utsträckning lyckas
förmedla arbete till invandrare. Utskottet ser med tillfredsställelse på att
denna granskning kommer till stånd.
Två motioner rör invandrares situation på arbetsmarknaden.
Sonja Rembo m.fl. (m) framför i motion A266 att de höga arbetslöshetstalen
bland invandrare måste uppmärksammas. Bristande kunskaper i svenska är ett
avgörande hinder. Därför måste invandrare med svaga kunskaper fås att inse att
goda språkkunskaper ofta är en nödvändig förutsättning för att få en fast fot
på arbetsmarknaden. Den grupp invandrare som fått sin utbildning i hemlandet
möter ibland en tvivlande inställning till kvaliteten och användbarheten av
utbildningen. UHÄs arbete med att utvärdera och jämföra utbildningar i andra
länder är värdefullt men detta räcker inte. Invandrare borde också ges
möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.
Arbetsmarknadsverket och UHÄ borde undersöka förutsättningarna för ett sådant
system. Motionärerna anser också att provanställningstiden för
långtidsarbetslösa invandrare bör kunna utökas till ett år i de fall där
arbetsförmedlingen tillstyrker.
Invandrarakademikernas svårigheter på arbetsmarknaden uppmärksammas i Berndt
Ekholms m.fl. (s) motion A241. Motionärerna anser att förstärkta insatser
behövs i flera avseenden. Viktigast är att öka möjligheterna till
provanställning. Rekryteringsstöd bör kunna lämnas under längre tid. Den
offentliga sektorn bör påverkas att anställa invandrarakademiker i
kvalificerade befattningar.
Med anledning av motioner av likartat innehåll under föregående riksmöte
erinrade utskottet i sitt betänkande AU11 om de olika slag av åtgärder som
vidtagits för att underlätta flyktingars och invandrares inträde på
arbetsmarknaden. Vad särskilt gäller förslag om förlängd provanställningstid
uttalade utskottet att den nuvarande gränsen på sex månader i lagen om
anställningsskydd får anses tillräcklig för att bedöma en invandrares
lämplighet för arbetsuppgifterna. Utskottet kan tillägga att
kollektivavtalsparterna har möjlighet att bestämma om avvikande regler.
Den maximala tiden för rekryteringsstöd är enligt huvudregeln sex månader.
Utskottet anser inte att det är befogat att förlänga tiden men vill erinra om
möjligheten till förhöjt rekryteringsstöd med en bidragsnivå upp till 85% av
lönekostnaden i sex månader för invandrare som kombinerar anställningen med
nödvändiga studier i svenska.
Sedan 1986 bedriver AMS och SIV ett utvecklingsarbete som syftar till att
utveckla metoder för att bedöma utländska utbildningar och yrkeskunskaper.
Bedömningen görs av olika myndigheter beroende på utbildningsnivå och
yrkesinriktning. Det sker inom AMU-gruppen, AMS, luftfartsverket,
skolöverstyrelsen (SÖ), socialstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet och UHÄ.
Till grund för bedömningen ligger såväl de dokument över utbildningen som
invandraren har med sig som praktiska eller teoretiska prov. I utlåtandet anges
vilka kompletteringar som eventuellt behöver göras för att kunskaperna skall
motsvara kraven på svensk arbetsmarknad. Dessa kompletteringar kan ske som
arbetsmarknadsutbildning hos AMU-gruppen eller annan utbildningsanordnare.
Nivån kan omfatta upp till 40 poäng inom högskolan.
Utskottet kan informera om att AMS, SÖ, socialstyrelsen, SIV och UHÄ i
dagarna i en skrivelse till regeringen hemställt om en utredning av
bedömningsverksamheten. Myndigheterna hänvisar till en arbetsgrupp som haft i
uppgift att bl.a. kartlägga begrepp och funktioner samt behovet av samverkan
mellan myndigheterna. I en slutrapport konstaterar arbetsgruppen bl.a. att det
fortfarande finns brister i bedömningsverksamheten såsom att en rationell
samordning saknas, vilket medfört att verksamheten inte har kunnat användas som
ett effektivt instrument för att ta till vara invandrarnas kompetens. Hittills
har en utvärdering och resultatanalys av bedömningsverksamheten saknats så gott
som fullständigt. När det gäller verksamhetens relation till arbetsmarknadens
krav konstateras i skrivelsen att yrkesprövningen uppfattats mycket positivt av
arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund av arbetsgruppens slutsatser anser
myndigheterna att det är angeläget med en allsidig utredning om den framtida
bedömningsverksamheten. De hemställer att en sådan utredning görs så skyndsamt
som möjligt.
Det kan således konstateras att hela frågan om hur bedömningsverksamheten
skall bedrivas för att svara mot det övergripande målet för verksamheten -- att
ta till vara invandrarna som en resurs på svensk arbetsmarknad -- aktualiserats
genom myndigheternas skrivelse. Det finns därför inte anledning för utskottet
att ta något initiativ i saken.
De synpunkter som i övrigt framförs i motionerna ligger väl i linje med den
förda politiken på området och bör därför inte heller föranleda något särskilt
uttalande från riksdagens sida. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
I sammanhanget behandlar utskottet även två motioner med krav på lag mot
etnisk diskriminering i arbetslivet.
Folkpartiet liberalerna framför i motion A771 (motivering i Sf646) att det
blivit alltmer uppenbart under de senaste åren att det förekommer en omfattande
diskriminering av icke-svenskar på arbetsmarknaden. Det framhålls att
huvudsyftet med en lag är att påverka attityder så att inte diskriminering
inträffar. Partiet anser att regeringen bör återkomma med ett lagförslag.
Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (v) anser enligt motion A767, med motivering i
K247, att en lag mot etnisk diskriminering bör införas i stort i enlighet med
ett förslag som lagts fram av ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).
Med anledning av de nu berörda motionsyrkandena hänvisar utskottet till
utredningen (A 1990:04) för åtgärder mot etnisk diskriminering. I
utredningsuppdraget (Dir. 1990:37) ingår att behandla frågan om behovet av en
lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet och att lägga fram förslag till en
sådan lag. Utredningen skall vara avslutad och redovisad före utgången av 1992.
Med hänvisning till att en utredning således fått regeringens uppdrag att ta
ställning till frågan om en lag mot etnisk diskriminering anser utskottet att
motionerna är tillgodosedda. De påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.
För nästa budgetår föreslår arbetsmarknadsministern ett belopp om 140
milj.kr. för särskilda insatser för flyktingar och invandrare. Utskottet har
inget att erinra häremot.
Inskolningsplatser m.m.
Antalet ungdomar i åldern 18--19 år sysselsatta inom ramen för den s.k.
ungdomsgarantin har minskat från 26000 i ungdomslag budgetåret 1985/86 till 4
250 i ungdomslag/inskolningsplatser budgetåret 1989/90.
I en AMS-rapport redovisas en utvärdering av det nya åtgärdssystemet som
infördes den 1 juli 1989. Detta innefattar bl.a. intensifierade
förmedlingsinsatser med jobb-sökar-aktiviteter. Dessa insatser har enligt
rapporten gett gott resultat.
Under budgetåret 1989/90 har drygt 4000 ungdomar börjat på avtalade
inskolningsplatser. Enligt rapporten fick 78% av dessa ungdomar arbete på
den reguljära arbetsmarknaden efter arbete på sådan plats. I propositionen
understryks att det är viktigt med en kontinuerlig uppföljning från
arbetsförmedlingarnas sida av de ungdomar som anvisats arbete på avtalad
inskolningsplats.
Med anledning av att AMS rapporterat om betydande svårigheter att få fram
avtalade inskolningsplatser erinrar arbetsmarknadsministern om arbetsgivarnas
ansvar för de arbetslösa ungdomarna.
För nästa budgetår beräknas behovet av avtalade inskolningsplatser till
5000, dvs. 1 000 färre än under innevarande år.
I fråga om särskilda inskolningsplatser uppges att 4 500 ungdomar
arbetade på sådan under redovisningsperioden. 15% av dessa hade
arbetshandikapp. Totalt 41% av de ungdomar som lämnade
ungdomslag/särskild inskolningsplats budgetåret 1989/90 fick arbete. Nära
10% fortsatte till utbildning, arbetsmarknadsinstitut eller beredskapsarbete
medan omkring 30% blev arbetslösa. Av de arbetshandikappade ungdomarna fick
41% arbete varav 10% med lönebidrag. Färre än av övriga ungdomar, drygt
20%, blev arbetslösa medan en större andel av dem gick till ny åtgärd.
Regeringen föreslår två regeländringar i fråga om de särskilda
inskolningsplatserna.
Ungdomar med dokumenterade handikapp, som arbetar på särskilda
inskolningsplatser hos kommunen, föreslås få utföra arbetsuppgifter åt enskilda
arbetsgivare efter medgivande av länsarbetsnämnden.
Vidare föreslås att ungdomar som omfattas av omsorgslagen skall ha rätt till
särskild inskolningsplats i och med att skolplikten för dem upphör vid utgången
av vårterminen det kalenderår de fyller 17 år.
Förslagen föranleder ändringar i lagen (1989:425) om särskilda
inskolningsplatser hos offentlig arbetsgivare. Lagändringen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1991.
I propositionen beräknas ett ökat behov av rekvirerade särskilda
inskolningsplatser från nuvarande 2 500 till 3 500. Behovsökningen är en effekt
av att målgruppen ungdomar som arbetar hos kommunen och som får utföra
arbetsuppgifter åt enskild arbetsgivare föreslås vidgad.
Utskottet godtar de föreslagna regeländringarna. Propositionens lagförslag
finns fogad som bilaga 1 till detta betänkande. För att markera att rätten
till inskolningsplats för den som omfattas av omsorgslagen skall inträda i och
med att skolplikten upphör och inte vid en viss ålder föreslår utskottet dock
en annan lydelse av 3§ lagen om särskilda inskolningsplatser hos offentliga
arbetsgivare. Den av utskottet förordade lydelsen redovisas i bilaga 2
under Utskottets förslag.
I motion A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) påtalas den snabbt försämrade
arbetsmarknaden för ungdomar. Svårigheterna förvärras av att det finns en
klyfta mellan skolsystemet och arbetslivet. Det förekommer enligt motionen i
alltför stor utsträckning att ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden med
kvalifikationer som inte är efterfrågade. Ungdomar som efter egna försök och
aktiva förmedlingsinsatser inte får anställning bör få hjälp och stöd. I första
hand bör kompletterande utbildning aktualiseras, i andra hand hjälp inom
arbetsmarknadspolitikens ram. Motionärerna understryker vikten av att
subventionerade arbeten inte får bli mer attraktiva än arbeten på den öppna
arbetsmarknaden. Möjligheten till statsbidrag till inskolningsplatser
kan leda till att arbetsgivare blir mindre benägna att fylla sitt personalbehov
på normalt sätt. Därmed får stödet inte den nödvändiga inriktningen mot de
ungdomar som har verkliga problem. I fråga om de handikappade ungdomarna anser
motionärerna att ett flexibelt lönebidrag avsevärt skulle underlätta inträdet
på den öppna arbetsmarknaden.
Moderatmotioner av likartat innehåll har tidigare behandlats av utskottet.
Utskottet har inte haft och har inte heller nu någon principiell invändning mot
motionärernas syn på arbetsmarknadspolitikens roll i förhållande till de
arbetslösa ungdomarna. Ansträngningarna skall således i första hand inriktas
mot den reguljära arbetsmarknaden. I sammanhanget är den ökade satsningen på
jobb-sökar-aktiviteter av stor betydelse. Som redovisats ovan har dessa
insatser gett ett gott resultat. Först sedan sådana åtgärder prövats utan
framgång och då inte heller utbildning kommer i fråga kan den unge erbjudas en
inskolningsplats. Utskottet kan däremot inte dela motionärernas farhågor i
fråga om effekterna av statsbidragen till inskolningsplatserna. Vad gäller
frågan om flexibla lönebidrag för arbetshandikappade ungdomar hänvisar
utskottet till betänkandet om arbetslivsfrågor. Motion A266 avstyrks med
hänvisning till det anförda i nu berörd del.
Arbetslöshetsförsäkring
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel
utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från
arbetslöshetskassorna.
I propositionen redovisas att kostnaden för arbetslöshetsunderstödet ökat
kraftigt under 1980-talet. Kontantstödets andel av den totala kostnaden för
arbetsmarknadspolitiken har varit ca 30%. Arbetslöshetsförsäkringens
betydelse som stödform har ökat kraftigt samtidigt som det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) har fått en alltmer marginell betydelse. I
propositionen anges ett antal faktorer som bidragit till den markanta
kostnadsökningen för försäkringen. Det är bl.a. ändrade utbetalningsvillkor, en
ökad anslutningsgrad till kassorna, utnyttjandet av försäkringen för s.k.
58,3-åringar och en stigande andel deltidsarbetslösa som uppbär
kontantersättning. Vidare konstateras att arbetslösheten bland kassornas
medlemmar har varit något högre än för befolkningen totalt.
Den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen har av regeringen
fastställts till 543 kr. under 1991. KAS lämnas under samma tid med högst 191
kr. Kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen bestäms
huvudsakligen av nivån på arbetslösheten bland kassornas medlemmar och
storleken på den genomsnittliga dagpenningen. Arbetsmarknadsministern bedömer
att arbetslösheten bland medlemmarna i kassorna kommer att motsvara 7,3 dagar
per medlem och år under nästa budgetår. Med denna arbetslöshet och en
genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 460 kr. samt 3,6 miljoner medlemmar i
kassorna beräknas kostnaderna för statsbidragen för nästa år till 11 346
milj.kr. efter avdrag för finansieringsavgifter.
Antalet stöddagar inom KAS beräknas till 1,7 miljoner under budgetåret
1991/92. Det genomsnittliga stödbeloppet uppskattas då till ca 172 kr. Den
totala kostnaden för KAS blir därigenom 292,2 milj.kr.
Som redovisats tidigare föreslås att KAS fortsättningsvis skall finansieras
genom den s.k. arbetsmarknadsavgiften.
Statsbidragen till permitteringslöneersättningarna betalas helt med
arbetsgivaravgifter. Kostnaderna för statsbidrag beräknas till oförändrat
50milj.kr., motsvarande 115000 statsbidragsberättigade permitteringsdagar.
I fem motioner berörs frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Sonja Rembo m.fl. (m) vill enligt motion A266 ha till stånd en skyndsam
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring som bör omfatta alla
förvärvsarbetande, löntagare som företagare. Försäkringen skall ge
grundläggande skydd med möjlighet till tilläggsförsäkring. Även folkpartiet
liberalerna vill enligt sin motion A223 ha en allmän arbetslöshetsförsäkring av
liknande slag som förespråkas i den moderata kommittémotionen. Enahanda yrkande
framställs i centerns kommittémotion A768 liksom i två enskilda c-motioner,
A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors resp.
A812 av Gunilla André och Karin Starrin. I den sistnämnda åberopas ökad
rättvisa för kvinnor som ett skäl för begäran.
Motioner med yrkanden om en allmän arbetslöshetsförsäkring har framställts
alltsedan arbetslöshetsförsäkringen reformerades efter riksdagsbeslut 1988.
Utskottet har avstyrkt motionerna med motiveringen att effekterna av reformen
borde avvaktas innan man tog ställning till om en utredning i frågan kunde
anses påkallad (se t.ex. förra årets betänkande 1989/90:AU11). Därefter har
regeringen i november förra året tillsatt en utredning (A 1990:06) för att
bl.a. utvärdera det nya finansieringssystemet för arbetslöshetsförsäkringen. I
uppdraget ingår bl.a. att analysera konsekvenserna av och föreslå formerna för
en höjning av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen och att föreslå åtgärder
för en förenkling av det gällande systemet för att utjämna medlemsavgifterna
inom försäkringen. Enligt utskottets mening bör utredningens arbete -- som
enligt direktiven (Dir. 1990:69) bör bedrivas skyndsamt och redovisas före den
31 maj i år -- avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan om en utredning
om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utskottet avstyrker därför de nu
behandlade motionerna A223, A266, A499, A768 och A812 i berörda delar.
Vad gäller den i den nyssnämnda moderata kommittémotionen väckta frågan om
ersättning till äldre arbetslösa kan konstateras att riksdagen i våras
beslutat att ta bort möjligheten till förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl
(prop. 1989/90:62, SfU12). I den ifrågavarande propositionen betonas att den
principiellt riktiga utgångspunkten bör vara att arbetslöshetsproblemen skall
lösas inom arbetsmarknadspolitikens ramar. För äldre arbetstagare som blir
arbetslösa och har sin arbetsförmåga kvar skall kraftfulla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder sättas in. Att rätten till förtidspensionering
av arbetsmarknadsskäl tas bort innebär å andra sidan inte att sådana skäl helt
försvinner som skäl för bedömningen av rätt till förtidspension. Det
understryks i propositionen att arbetsmarknadsskäl också i fortsättningen
kommer att vägas in som en del av en samlad bedömning då det gäller att ta
ställning till pensionsrätten och att detta är av betydelse inte minst vad
gäller äldre försäkrade. Arbetsmarknadsutskottet, som yttrade sig till
socialförsäkringsutskottet med anledning av propositionen (AU2y), anförde att
det är givet, att för de arbetstagare det här gäller blir det
sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbeten som i första hand kommer
i fråga.
Utskottet kan med hänvisning till detta inte dela motionärernas farhågor att
kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska insatser kan bli orimligt höga för
denna grupp arbetslösa. Det skall dessutom framhållas att de mildare villkoren
för äldre för att få rätt till förtidspensionering på medicinska grunder
alltjämt kvarstår. Motion A266 avstyrks således i de nu berörda delarna.
I moderatmotionen framförs vidare att ersättningsreglerna i
arbetslöshetsförsäkringen bör ändras. Med hänsyn till
marginalskattesänkningen och den minskade sjukersättningen bör ersättningen
justeras till 80% av tidigare lön under de första 89 dagarna och därefter
till 90%, anser motionärerna.
Ett motsvarande yrkande avstyrktes under det föregående riksmötet, varvid
utskottet hänvisade till att det inte haft någon erinran mot de förändringar i
ersättningssystemet som genomfördes 1988. I 1990 års kompletteringsproposition
redovisades att egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas från 5 till
10%, detta som en åtgärd för att dämpa den privata konsumtionen. Den förut
berörda utredningen om arbetslöshetsförsäkringens finansiering skall som nämnts
göra en analys av konsekvenserna av en sådan höjning och lämna förslag om
formerna. Enligt utskottet kan det inte komma i fråga att aktualisera en
sänkning av ersättningsnivåerna innan utredningens analys och förslag
föreligger. Motion A266 avstyrks alltså i denna del.
I vänsterpartiets motion A257 med motivering i So310 begärs att
åldersgränsen för KAS sänks från 20 till 18 år. Åldersgränsen innebär att
arbetslösa ungdomar hänvisas till socialhjälp eftersom de sällan är berättigade
till a-kassa. Detta är enligt vänsterpartiet helt oacceptabelt.
Utskottet anser att andra åtgärder än kontant stöd skall tillämpas för
arbetslösa i denna åldersgrupp. Om inte reguljärt arbete eller utbildning kan
komma i fråga bör inskolningsplatser erbjudas. Något skäl finns alltså inte att
sänka åldersgränsen för KAS. Motionen avstyrks.
I en likartad motion som förra året föreslår Sigge Godin och Ingrid
Hasselström Nyvall (båda fp) en periodisering av arbetslöshetsersättningen
(motion A218). Motionärerna anser att stämplingstiden bör delas in i tre
perioder om vardera 100 dagar för att undvika passivering.
Utskottet konstaterade i sitt betänkande AU11 att det redan finns regler med
delvis samma syfte som motionärerna efterlyser. Då liksom nu anser utskottet
att en effektiv arbetsförmedling och kraftfulla utbildningsinsatser är de
viktigaste instrumenten för att minska behovet av arbetslöshetsförsäkring. Med
den ökade satsningen på jobb-sökar-aktiviteter som utskottet i det föregående
ställt sig bakom blir behovet av den föreslagna periodiseringen än mindre.
Eftersom några åtgärder således inte kan anses påkallade på grund av motionen
avstyrks densamma.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) pekar i motion A723 på det dilemma som en
arbetslös förälder kan hamna i. Motionären anför att en sådan förälder i många
kommuner inte har rätt att uppehålla en plats för sitt barn i barnomsorgen. Med
nuvarande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg kan den arbetslöse
inte stämpla och få ut sin ersättning. Föräldern får alltså ingen barnomsorg
för att han eller hon är arbetslös och ingen a-kasseersättning därför att
barnomsorg saknas.
Utskottet behandlade motioner med likartat innehåll i början av 1980-talet
och hänvisade då till den grundläggande förutsättningen för rätt till
arbetslöshetsersättning, nämligen att sökanden skall vara oförhindrad att ta
ett arbete. En viss uppmjukning har skett i praxis. Enligt de föreskrifter som
AMS har utfärdat i frågan skall speciell hänsyn tas till småbarnsföräldrarnas
situation. Barntillsynen behöver inte vara ordnad under själva arbetslösheten
men skall kunna ordnas utan längre dröjsmål vid ett arbetserbjudande. En
småbarnsförälder som är ofrivilligt arbetslös och genom sin arbetslöshet
oförskyllt mister sin barnomsorgsplats på grund av de kommunala reglerna har
rätt till ersättning under den tid som behövs för att ordna barntillsynen på
orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna
barntillsyn. Samma regler gäller för medlem som är ofrivilligt arbetslös och
erbjuds arbete med ändrade arbetstider. I nuvarande system tas alltså viss
hänsyn till småbarnsföräldrarnas situation. Enligt utskottets mening måste man
dock stå fast vid den nyssnämnda grundförutsättningen för erhållande av
arbetslöshetsersättning. Vad som krävs är en utbyggd barnomsorg men inte minst
en generös och flexibel attityd hos kommunerna. Med åberopande av det anförda
anser utskottet inte att någon särskild åtgärd är påkallad med anledning av
motion A723.
I trepartimotionen A724 (m, fp, c) anser Hans Nyhage m.fl. att det bör
ställas krav på att separata ansökningsblanketter tillhandahålls den som söker
inträde i arbetslöshetskassa utan att samtidigt ansöka om medlemskap i
fackföreningen. Motionärerna anser att en reglering också är nödvändig bl.a. i
fråga om den tid inom vilken a-kassan skall behandla en ansökan om inträde.
Liknande motioner har behandlats av utskottet under en följd av år varvid
utskottet hänvisat till den tillsyn som AMS utövar över kassornas verksamhet.
Utskottet har pekat på att AMS ingripit i en del fall av det slag som åberopas
i motionen. Utskottet står fast vid att det saknas anledning att reglera
verksamheten såsom motionärerna begär. Motionen avstyrks således.
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framför i motion A738 att
arbetslöshetsförsäkringen bör ge rätt till semesterersättning. När
arbetslöshetsperioden blir lång kan följden bli en fördröjd ekonomisk
belastning för den drabbade genom att semesterersättningen blir mindre
påföljande år. Denna effekt bör elimineras genom regler om semesterersättning
i arbetslöshetsförsäkringen, anser motionärerna.
Frågan om arbetslöshet skall ge rätt till betald semester har behandlats i
utskottets betänkande 1989/90:AU21. Där konstateras att saken övervägts av
semesterkommittén som i betänkandet (SOU 1988:54) om semester avvisat tanken
med motiveringen att semesterlagen även i fortsättningen bör bygga på ett
avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Remissbehandling har
ägt rum. I dagarna har regeringen tillsatt en utredning om flexibla
arbetstidsregler m.m. som har i uppdrag bl.a. att se över semesterlagens regler
om semesterlönegrundande frånvaro (Dir. 1991:7). I avvaktan på detta
utredningsarbete anser inte utskottet det motiverat att gå in på en närmare
prövning av förslaget i motionen, som således avstyrks.
Kjell Ericsson m.fl. (c) vill enligt motion A744 se ett förslag till åtgärder
som förbättrar egenföretagarnas sociala situation och därvid särskilt deras
ekonomiska förhållanden vid personlig konkurs och arbetslöshet. För att
stimulera småföretagandet krävs enligt motionärerna att egenföretagarna ges ett
rimligt socialt trygghetssystem. Gällande bestämmelser i
arbetslöshetsförsäkringen tar inte hänsyn till de speciella förutsättningar och
problem som råder för dessa. Med samhällets stöd borde någon form av frivillig
socialförsäkring kunna tecknas för att mildra effekterna av en konkurs eller
företagsnedläggning, anför motionärerna.
Flera av de aspekter på egenföretagarnas sociala trygghetssystem som berörs i
motionen hör till andra utskotts beredningsområden. Såvitt gäller rätten till
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder kan utskottet konstatera att arbetslösa
företagare därvidlag har samma rättigheter som andra arbetslösa. Från de
synpunkter som arbetsmarknadsutskottet har att beakta föreligger enligt
utskottets mening inte något behov av en utredning av det slag som begärs.
Motionen avstyrks således.
I motion A770 av Lars Ahlström (m) sägs att en översyn behövs av
arbetslöshetsbegreppet för företagare t.ex. i fråga om kortare uppehåll i
rörelsen. Särskilt inför den kraftiga ökningen av arbetslösa småföretagare vore
det önskvärt med regler som möjliggjorde ett återupptagande av verksamheten den
dag konjunkturen vänder. Det skulle också minska samhällets kostnader, menar
motionären.
Med anledning av motionen vill utskottet hänvisa till att
arbetslöshetsbegreppet för företagare, liksom arbetslöshetsbegreppet för
arbetstagare, anges i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Det är
därvid de erkända arbetslöshetskassorna, AMS och försäkringsöverdomstolen som i
sin rättstillämpning uttolkar bestämmelsernas innebörd. Den allmänna
grundförutsättningen för att erhålla ersättningen är att personen i fråga står
till arbetsmarknadens förfogande. Frågan om ersättning under en övergångstid
för att möjliggöra senare återgång till rörelsen, på det sätt som motionären
beskriver, bör enligt utskottets mening lösas genom andra försäkringsformer.
Motion A770 avstyrks därför.
Medelsanvisning
Som redovisats tidigare föreslår regeringen för budgetåret 1991/92 ett
reservationsanslag på 11418687000 kr. till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Även motioner med förslag som avviker från regeringens beräkningar
har redovisats. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens
förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en
konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda
medelsanvisningen. Motionerna A208 (c), A267 (m), A494 (c) och A736 (mp) bör
därför avslås i motsvarande delar.
Regeringen föreslår under punkt B3. (s. 88--95) att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter,
2. till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
AMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsutbildning på
uppdrag av arbetsmarknadsverket. Därutöver kan utbildning anordnas för andra
uppdragsgivare, t.ex. företag och kommuner. Varje AMU-myndighet har ansvar för
det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.
I propositionen redovisas AMU-styrelsens resultaträkning för budgetåret
1989/90. Resultatet för detta budgetår är ett underskott på 40,4 milj.kr.
Regeringen har i december 1990 beslutat att resultatet får balanseras i ny
räkning. För innevarande budgetår räknar AMU-styrelsen med ett mindre
underskott i verksamheten. Arbetsmarknadsministern föreslår att regeringen
bemyndigas att besluta om antalet AMU-myndigheter mot den bakgrunden att det på
lång sikt är osäkert om nuvarande länsorganisation är den mest effektiva.
Utskottet godkänner förslaget enligt propositionen att regeringen bemyndigas
att besluta om antalet AMU-myndigheter. Det begärda beloppet bör anvisas av
riksdagen.
Regeringen föreslår under punkt B4. (s. 95--96) att riksdagen till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 1000000 kr.
Driftbidrag föreslås under nästa budgetår lämnas för att täcka ökande
administrationskostnader i samband med avveckling av lokaler som inte behövs
för arbetsmarknadsutbildningen. Bidrag för utvecklingsarbete,
personalutbildning och marknadsföring skall fr.o.m. nästa budgetår inte längre
utgå.
Utskottet har inget att invända mot medelsberäkningen i propositionen.
Regeringen föreslår under punkt B9. (s. 100) att riksdagen till Bidrag till
vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 1000kr.
Från anslaget skall betalas tidigareläggningsbidrag till
affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget har hittills under
innevarande budgetår inte utnyttjats.
Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt belopp på
1000 kr.
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
00>1991/9215>Prop.60>(nytt anslag)6 500 000
Regeringen föreslår under punkt B10. att riksdagen till Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 6500000 kr.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 ombildas Nordkalottens AMU-center till en svensk
stiftelse. Under de tre första verksamhetsåren skall stiftelsen erhålla bidrag
för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt
elevsocial verksamhet.
Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:A208 yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 1990/91:A248
yrkande 1 och 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del samt yrkande 2,
res. 1 (m, fp, c, mp)
res. 2 (v)
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i
motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3, 1990/91:A252 samt
1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 7,
res. 3 (m, fp, c)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
3. beträffande finansieringsprinciper
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i motsvarande del avslår
motionerna 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A267 yrkande 6
i motsvarande del,
res. 6 (m)
res. 7 (c)
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
4. beträffande förutsättningarna att fortsätta arbeta efter
pensioneringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A272,
res. 8 (m, fp)
5. beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra
länder
att riksdagen avslår motion 1990/91:A235,
6. beträffande hörselskadade/vuxendöva
att riksdagen avslår motion 1990/91:A230,
7. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag
på motion 1990/91:A208 yrkande 7 till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 2619139000kr.,
res. 9 (c) - villk. 3
8. beträffande avskrivning av lånefordran
att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS
bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om
avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75000kr. uppkommen inom
arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret
1990/91,
9. beträffande insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får
användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
11. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A212 yrkande 1 och 1990/91:A494
yrkande 4 i motsvarande del,
res. 11 (mp)
12. beträffande företrädesrätt till utökad arbetstid för deltidsarbetande
att riksdagen avslår motion 1990/91:A231,
15. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del,
res. 16 (m, mp)
16. beträffande arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:A216, 1990/91:A227, 1990/91:A256, 1990/91:A269, 1990/91:A419 yrkande 3
och 1990/91:Sf516 yrkande 1,
17. beträffande upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del och
1990/91:A267 yrkande 4,
res. 17 (m)
18. beträffande utvärdering av systemet med utbildning i företag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A223 yrkande 4 och 1990/91:A266
yrkande 10,
res. 18 (m)
19. beträffande utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid
nyanställning
att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om utvidgad rätt
till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning,
20. beträffande arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för
utbildningsbidrag och KAS
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag
på motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört i fråga om finansieringen,
res. 19 (m) - villk. 6
21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A267 yrkande 5
antar utskottets lagförslag i bilaga 2,
res. 20 (m) - villk. 19
res. 21 (c)
22. beträffande statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 11,
res. 22 (m)
23. beträffande beredskapsarbete i olika landsdelar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A419 yrkande 4 och 1990/91:A501
yrkande 3,
res. 23 (v)
24. beträffande yttrande från den fackliga organisationen vid ansökan om
arbetsmarknadspolitiskt stöd
att riksdagen avslår motion 1990/91:A709,
26. beträffande invandrares situation på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1990/91:A241 och 1990/91:A266 yrkande 17,
res. 25 (m)
27. beträffande lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A767 och 1990/91:A771,
res. 26 (v)
28. beträffande inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare enligt bilaga 1 med den ändringen att 3 § erhåller
den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
29. beträffande statsbidrag till inskolningsplatser m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 8,
res. 27 (m)
Arbetslöshetsförsäkring
30. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A223 yrkande 7, 1990/91:A266 yrkande
12 i motsvarande del, 1990/91:A499 yrkande 2, 1990/91:A768 och 1990/91:A812
yrkande 4,
res. 28 (m, fp, c, mp)
31. beträffande ersättning till äldre arbetslösa
att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkandena 12, i motsvarande del, och
16,
res. 29 (m)
32. beträffande ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 13,
res. 30 (m)
33. beträffande åldersgränsen för KAS
att riksdagen avslår motion 1990/91:A257,
res. 31 (v, mp)
34. beträffande periodisering av arbetslöshetsersättningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A218,
35. beträffande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1990/91:A723,
res. 32 (mp)
36. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen avslår motion 1990/91:A724,
res. 33 (m, fp, c)
37. beträffande semesterersättning i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1990/91:A738,
38. beträffande egenföretagarnas sociala situation
att riksdagen avslår motion 1990/91:A744,
39. beträffande arbetslöshetsbegreppet för företagare
att riksdagen avslår motion 1990/91:A770,
res. 34 (m)
40. beträffande anslagsvillkor i övrigt
att riksdagen avslår motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del,
res. 35 (m)
Medelsanvisningar
41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag
på motionerna 1990/91:A208 yrkande 11, 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande
del, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A736 yrkande 5 till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11418687000 kr.,
res. 36 (m) - villk. 12, 15, 17, 35
res. 37 (c) - villk. 14
res. 38 (mp) - villk. 10
42. beträffande antalet AMU-myndigheter
att riksdagen bemyndigar
regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter,
43. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet
att riksdagen till AMU-gruppen:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr.,
44. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Bidrag till vissa
driftutgifter
att riksdagen till AMU-gruppen:
Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000000kr.,
45. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Investeringar
att riksdagen till AMU-gruppen:
Investeringar för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000kr.,
46. beträffande medelsanvisning till affärsverksinvesteringar
att riksdagen till Bidrag till
vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 under tionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
47. beträffande medelsanvisning till Utbildning Nordkalotten
att riksdagen till Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6500000 kr.
Stockholm den 7 mars 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Anders G Högmark (m),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn
af Rantzien (mp) och Eivor Husing (s).
Reservationer
1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom.1)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att Sveriges ekonomi präglas av allvarliga och ökande
problem. Arbetslösheten och hoten om arbetslöshet ökar dramatiskt (se
nedanstående diagram), tillväxten uteblir, inflationen är snabb, bytesbalansen
försvagas för varje år och sparandet är otillräckligt. Utskottet drar
slutsatsen att den svenska ekonomin är på väg in i en allvarlig recession. Det
finns -- tvärtemot vad regeringen hävdar -- inga tecken på att någon
omsvängning skulle vara på väg redan mot slutet av detta år. De svenska
problemen med höga pris- och löneökningar har tidigare dolts av en osedvanligt
lång internationell högkonjunktur. Nu när den internationella konjunkturen är
vikande framgår det med all önskvärd tydlighet att problemen har sin grund i
svenska fastlåsta tänkesätt. Regeringen är delvis medveten om förekomsten av
dessa problem men förmår inte dra riktiga slutsatser om de strukturella
problemen i den svenska ekonomin på ett sådant sätt att den negativa
utvecklingen kan brytas.
Balansproblemen i ekonomin förstärks i det regionala perspektivet.
Olikheterna är stora regionalt. Såväl inom regioner som branscher bör
balansproblem och flaskhalsar uppmärksammas för att åtgärderna skall kunna
sättas in där de bäst behövs.
Utskottet slår vakt om den fulla sysselsättningen. Arbetslöshet innebär
otrygghet, ekonomiska problem, dåligt resursutnyttjande och efter någon tid
stor risk för permanent utslagning från arbetsmarknaden. Enligt utskottets
mening måste kampen mot arbetslösheten föras offensivt. Statsmakternas uppgift
är att föra en sådan politik att lönehöjningarna inte behöver överstiga vad som
förekommer i jämförbara länder. Lönebildningen skall vara ett resultat av vad
parterna på arbetsmarknaden överenskommer. Lagstiftning är i det sammanhanget
ingen lösning.
För att försvara sysselsättningen är det ett absolut krav att inflationen
varaktigt nedbringas så att konkurrenskraften återställs. Den långsiktiga
tryggheten kan bäst tillgodoses genom en mer konkurrenskraftig industrisektor.
Småföretagens villkor är särskilt viktiga för utvecklingen, eftersom de ofta
står för flexibilitet och dynamik i näringslivet.
Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A208 (c), A223 (fp) och
A266 (m) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Uppfattningen i motion
A248 (v) kan utskottet däremot inte ställa sig bakom. Motion A248 bör därför
avslås i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till
motionerna 1990/91:A208 yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del och
1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2 samt med avslag på
motion 1990/91:A248 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom.1)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:
Förutom allvarliga ekonomiska problem kännetecknas nuvarande läge av starkt
stigande arbetslöshetstal och dramatiskt ökande varsel. Enligt utskottets
uppfattning framstår det nu helt klart att den s.k. tredje vägens politik
aldrig på lång sikt skulle kunna eliminera obalanserna i den svenska ekonomin
och trygga den fulla sysselsättningen. I stället har klyftorna vidgats och
arbetslösheten hotar nu att nå nivåer som varit otänkbara i vårt land under
efterkrigstiden. Utskottet anser att det är ytterst allvarligt att regeringen,
som tidigare sagt sig vilja prioritera målet om full sysselsättning, nu överger
detta mål. Den förda politiken innebär att inflationsbekämpningen har blivit
det överordnade målet. Syftet är att begränsa löneökningarna med hjälp av den
stigande arbetslösheten.
Utskottet anser i likhet med motion A248 (v) att den övergripande
målsättningen måste vara arbete åt alla vid sidan om en rättvis
fördelningspolitik och en generell välfärdspolitik. Det anförda innebär ett
tillstyrkande av motion A248 i denna del. Övriga i sammanhanget upptagna
motioner bör lämnas utan bifall.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A248 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A208
yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del och 1990/91:A266 yrkande 1
i motsvarande del och yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Sverige befinner sig i dag i en allvarlig ekonomisk kris. Arbetslöshetskurvan
visar brant uppåt och många bedömare menar att arbetslösheten kan stiga till
både 4 och 5 %. Regeringens ständigt återkommande krispaket de senaste åren
visar att det inte finns någon genväg som innebär att vi slipper ta itu med de
grundläggande problemen i svensk ekonomi. Utskottet förordar en politik som
skapar förutsättningar för tillväxt och därigenom stigande välstånd. Denna
politik inriktas på att skapa arbetstillfällen i stället för arbetslöshet och
lägre prisökningar i stället för rekordhög inflation.
Arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av den allmänna ekonomiska
politiken. Utskottet delar uppfattningen i motionerna A266 (m), A223 (fp) och
A208 (c) att arbetsmarknadspolitiken skall fungera som ett smörjmedel på
arbetsmarknaden. Detta kräver en effektiv arbetsförmedling, där den offentliga
arbetsförmedlingen kompletteras av privata förmedlingar. En viktig
förutsättning för att arbetsmarknaden skall fungera smidigt är bl.a. den
yrkesmässiga rörligheten.
Målet är att varje person som blir arbetslös skall ha möjlighet att snabbt
komma tillbaka till arbetslivet. Arbetsmarknadsutbildning är det främsta
instrumentet för att göra arbetslösa mer attraktiva på arbetsmarknaden och för
att expanderande verksamhet skall kunna få utbildad arbetskraft. Metoder bör
utvecklas för att även långtidsarbetslösa aktivt skall stå till
arbetsmarknadens förfogande. Även anpassning av de lediga arbetstillfällena så
att de bättre passar de arbetslösa är ett viktigt medel. Om utvecklingen på
arbetsmarknaden så kräver måste även de traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, t.ex. beredskapsarbeten, kunna sättas in. Slutligen anser utskottet
att de regionala och lokala arbetsmarknaderna bör följas så att
arbetsmarknadsinsatserna "träffar rätt", dvs. inriktas på att ge
förutsättningar för arbete och utbildning över hela landet.
Kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder är emellertid inte tillräckligt.
Den långsiktiga tryggheten kan bäst tillgodoses genom en mer konkurrenskraftig
industrisektor. Framtidsinriktade åtgärder inbegriper skapande av ett bättre
företagsklimat med bl.a. sänkt skattetryck samt en offensiv politik för att
främja småföretagens utveckling över hela landet. Framför allt måste en sådan
ordning råda att företagen vill investera i Sverige. Vidare krävs en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ger en grundtrygghet åt alla.
Den av regeringen föreslagna anslagsstrukturen är positiv och ligger i linje
med den förordade politiken från de borgerliga oppositionspartierna. Den bör
innebära en mer flexibel och rationell användning av budgeterade medel. Med
hänsyn till arbetsmarknadsverkets regelorienterade arbetssätt är det dock
viktigt att verket växer med uppgiften och att denna nya frihet följs upp och
noga utvärderas såväl av regeringen som av extern expertis. Med hänsyn både
till den kompetensuppbyggnad som pågår inom arbetsmarknadsverket och de nya
förutsättningarna som den föreslagna anslagsstrukturen ger anser utskottet att
decentraliseringen och effektiviseringen inom verket bör drivas vidare.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn
beträffande arbetsmarknadspolitiken som framförs i motionerna A208 (c), A223
(fp) och A266 (m) i här aktuella delar. Med utskottets ställningstagande bör
övriga i sammanhanget behandlade motioner avslås.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till
1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 3
och 8 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 7 samt med avslag på
motionerna 1990/91:A221, 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3 samt 1990/91:A252 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är de från regeringen föreslagna insatserna
inte tillräckliga för att möta en stor arbetslöshet. Utskottet delar
uppfattningen i vänsterpartiets motion A248 att den ekonomiska politiken på
alla sätt bör befrämja arbete åt alla samt att det är nödvändigt att
statsföretag, löntagarfonder och regionalpolitik omvandlas till redskap för en
arbetsskapande politik.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och inriktas på att skapa bestående
arbeten. Enligt utskottets uppfattning bör ansträngningar och stimulanser
sättas in för att få en del av förtidspensionärerna tillbaka till arbetslivet.
Dessutom måste arbetsmarknadspolitiken på ett kraftfullt sätt motverka dagens
könssegregerade arbetsmarknad. Ökade satsningar bör ske på information om
yrkesval, "omvänd" prao-inriktning m.m.
I nuvarande allvarliga läge krävs såväl generella ekonomiska
stimulansåtgärder som förhandsplanering av beredskapsarbeten för att förhindra
arbetslöshet. Utskottet som i likhet med motion A248 betraktar
arbetsmarknadsutbildning som en del av samhällets vuxenutbildning anser att den
bör vara ett instrument för att stödja dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden.
Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A248 (v) i fråga om
arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i sammanhanget behandlade yrkanden
bör lämnas utan bifall.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionerna
1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i
motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A252 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i
motsvarande del, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
I likhet med vad miljöpartiet de grönas företrädare i finansutskottet har
anfört (1990/91:FiU20) anser utskottet att en kraftigt ökad arbetslöshet inte
kan uteslutas. Det är därför angeläget att redovisa hur bl.a. en aktiv
arbetsmarknadspolitik kan utnyttja konjunkturnedgången positivt. Arbetslinjen
bör hävdas. Följande områden bör prioriteras vid en ytterligare aktivering av
arbetsmarknadspolitiken:
massiv satsning för att komma tillrätta med arbetsmiljöproblemen
miljöanpassning av industrin
satsning på naturvården
utbyggnad och modernisering av kollektivtrafiken
minskning av normalarbetstiden
sänkt arbetsgivaravgift
avveckling av den sjätte semesterveckan.
Utskottet vill med anledning av centerns motion A208 betona att i en
framtidsinriktad arbetsmarknadspolitik måste man bättre beakta de regionala
skillnaderna så att inte vissa delar av landet får problem med överhettning
medan andra delar av landet går på lågvarv. Utvecklingen på de regionala och
lokala arbetsmarknaderna måste följas av regeringen så att
arbetsmarknadsinsatserna inriktas på att ge förutsättningar för arbete och
utbildning över hela landet.
En arbetsmarknadspolitik som på lång sikt skall kunna garantera ekonomisk
stabilitet måste också inbegripa åtgärder för att främja att små företag kan
startas och utvecklas.
Övriga behandlade motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av
motion 1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8 samt med avslag på motionerna
1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A248
yrkandena 2 och 3, 1990/91:A252 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande
del, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Finansieringsprinciper (mom. 3)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Vad
gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiet i motion A267 att det
inte finns skäl till den märkliga gränsdragningen i regeringens förslag till
finansieringsprinciper. Å ena sidan föreslås KAS (för personer som ej uppfyller
medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen) finansieras via
arbetsmarknadsavgiften; å andra sidan föreslås utbildningsbidragen skiktas på
ett sådant sätt att endast de som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren
permanent skall finansieras via arbetsmarknadsavgiften. Enligt utskottets
uppfattning bör principen vara att arbetsmarknadsavgiften skall finansiera alla
utbildningsbidrag oavsett om mottagaren uppfyller arbetslöshetsförsäkringens
krav eller ej. På längre sikt bör villkoren för utbildningsbidrag regleras i
samband med överväganden om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A267 i denna del. Den i
sammanhanget upptagna motionen A208 avstyrks i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande finansieringsprinciper
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del, med anledning av propositionen
i motsvarande del samt med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 12 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Finansieringsprinciper (mom. 3)
Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Vad
gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att invända mot att KAS och statsbidragen till
arbetslöshetsförsäkringen finansieras på samma sätt, dvs. via
arbetsmarknadsavgiften. Emellertid bör arbetsmarknadsavgiften kunna ha ett
vidare användningsområde än vad som föreslås i propositionen. De medel som
finns i arbetsmarknadsfonden bör till viss del även kunna aktivt användas för
regionalpolitiska åtgärder i syfte att förhindra öppen arbetslöshet. Sociala
och ekonomiska skäl talar för en inriktning mot insatser som ger arbetssökande
arbete eller utbildning framför kontantstöd. Närings- och regionalpolitiska
satsningar i stället för kontantstöd är åtgärder som ger stabilare och bredare
arbetsmarknader och därmed ett bättre ekonomiskt utfall än kontantstödet.
Regionalpolitik och infrastrukturella insatser bör i lågkonjunktur riktas till
områden där arbetslösheten är hög och sysselsättningsgraden är låg.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A208 i aktuell
del. Föreliggande motionsförslag i övrigt på detta område bör avslås av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande finansieringsprinciper
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del, med anledning av
propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1990/91:A267 yrkande
6 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Förutsättningarna att fortsätta arbeta efter pensioneringen (mom. 4)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting
(fp) och Mona Saint Cyr (m) anser
dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Många pensionärer tror att de är för gamla att gå till arbetsförmedlingen.
Men arbetsförmedlingen har aldrig tillämpat några åldersgränser. Därför bör
äldre informeras om sin rätt att vända sig till arbetsförmedlingen om de skulle
vilja söka ett arbete.
Privat arbetsförmedling är förbjuden i Sverige. I likhet med
folkpartimotionen A272 anser utskottet att detta är en brist i vår
arbetsmarknadspolitik som även drabbar de äldre som skulle vilja arbeta. En
arbetsförmedling som enbart vänder sig till den äldre arbetskraften skulle
kunna bidra till ökad flexibilitet och anpassning på arbetsmarknaden.
Arbetsgivare som skulle vara intresserade av arbetskraft som är äldre skulle
ges bättre möjlighet att finna denna. Erfarenheter av de försök som bedrivs,
bl.a. i Linköping, är enbart positiva.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A272 anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande förutsättningarna att fortsätta arbeta efter
pensioneringen
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A272 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "I det"
och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion
A208 (c) om en minskning med sammanlagt 500 tjänster vid AMS och
länsarbetsnämnderna. Som en konsekvens härav bör det förevarande anslaget
räknas ned med 175 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till
motion 1990/91:A208 yrkande 7 och med avslag på propositionen i motsvarande
del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92
under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 444 139 000 kr.,
10. Allmän arbetstidsförkortning m.m. (mom. 10)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skulle en kortare arbetstid ge många människor
möjlighet att ordna sitt liv mer harmoniskt i överensstämmelse med den livsfas
som de för tillfället befinner sig i. Om vi arbetar mindre produceras mindre
kvantitet varor, vilket spar på miljö och råvaror. Utskottet instämmer med
miljöpartiet de grönas motion A736 att samhället på olika sätt bör verka för en
förkortning av arbetstiden där målet skall vara sex timmars arbetsdag eller
trettio timmars arbetsvecka. Enligt utskottets mening bör i ett första steg
normalarbetstiden enligt lagen sänkas med två timmar, varav en i januari 1992
och en i januari 1993.
Med en allmän arbetstidsförkortning uppkommer frågan hur kostnaderna skall
kompenseras. Utskottet ansluter sig till miljöpartiets förslag att detta bör
ske dels genom att arbetsgivaravgifterna sänks -- ett förslag som behandlas i
ett annat sammanhang -- dels genom att beslutet om förlängd semester återtas.
Utskottet anser liksom miljöpartiet att en förkortad veckoarbetstid är att
föredra framför längre semester.
Att flera delar på det befintliga arbetet bör ge viss effekt på
arbetslösheten. Behovet av arbetslöshetsersättning minskas liksom kostnaden för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet delar alltså miljöpartiets
uppfattning att kostnaderna under anslaget B 2. kommer att minskas till följd
av arbetstidsreformen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande allmän arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A736 yrkandena 2 --4 hos
regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad som förordats i
motionen,
11. Arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län (mom. 11)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "och A494" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de uppfattningar som framförs i motionerna A494 och A212 om
att det besvärliga arbetsmarknadsläget i Gävleborgs resp. Västernorrlands län
motiverar förstärkta insatser i dessa landsdelar. Som framförs i den senare
motionen krävs förstärkta insatser av många olika slag, det räcker inte med
ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A212 yrkande 1 och
1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
12. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med
anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att AMS föreslagit ändrade regler i fråga om rätten
till merkostnadsbidrag. Utskottet kan inte sträcka sig så långt som att det
skall vara tillräckligt att någon riskerar arbetslöshet, däremot bör kravet på
två månaders arbetslöshet slopas såsom föreslås i motion A267 (m). Med hänsyn
till vikten av en geografiskt rörlig arbetsmarknad anser utskottet att den
nuvarande begränsningen vid flyttning till storstadsområdena bör slopas. En
mindre kontanthjälp kan, såsom påpekas i motionen, behövas för att en person
skall kunna flytta till en ny ort. Med dessa nya regler bör medelsbehovet
beräknas till ett 30 milj.kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit.
Utskottets tillstyrker alltså motion A267 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande flyttningsbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1990/91:A208 yrkande 10 och 1990/91:A223 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med
anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att AMS föreslagit ändrade regler för rätten till
merkostnadsbidrag. Med hänsyn till vikten av att arbetslöshetsperioden blir så
kort som möjligt, vilket framhålls i motion A223 (fp), godtar utskottet att
villkoret för rätt till merkostnadsbidrag skall vara att den arbetssökande är
eller riskerar att bli arbetslös. Tvåmånadersregeln bör alltså slopas vilket
innebär att utskottet tillstyrker motion A223 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande flyttningsbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A223 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1990/91:A208 yrkande 10 och 1990/91:A267 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)
Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien ( mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "När det"
och slutar med "berörda delen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i centerns kommittémotion A208 beträffande
flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt att de både
främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen på
statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivarna i
expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från
utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utges vid
flyttningar till regionalpolitiskt prioriterade områden. Merkostnadsbidrag bör
komma i fråga bara vid flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och
sydöstra Sverige.
Regeringen bör fatta beslut om riktlinjer och regler för ett sådant system.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A208 i berörd del bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande flyttningsbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 10 och med avslag
på motionerna 1990/91:A223 yrkande 5 och 1990/91:A267 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Kulturarbetare (mom. 14)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med moderata samlingspartiet i motion A267 att det inte
bör skapas särregler för olika yrkesgrupper. Det särskilda hemresebidraget för
kulturarbetare bör därför avskaffas, såsom föreslås i motionen. Detta innebär
ett 2,5 milj.kr. lägre anslag.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande kulturarbetare
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) och Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 30 slutar med "berört hänseende" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna i A266 (m) att arbetsmarknadsutbildningen
är den viktigaste statliga insatsen för att bekämpa arbetslöshet. Detta gäller
särskilt när det både finns många arbetslösa och en ökande efterfrågan på
arbetskraft, dvs. när konjunkturen vänder uppåt. Trots förhållandevis hög
arbetslöshet kan det samtidigt finnas brist på utbildad arbetskraft inom vissa
yrkesområden. Det ställs höga krav på flexibilitet för att denna efterfrågan på
arbetsmarknadsutbildning skall kunna tillgodoses. De arbetslösa måste enligt
utskottets mening styras mot utbildningar som motsvarar både de krav som ställs
för de lediga arbetena och den enskildes intressen och förutsättningar. Såsom
framhålls i motionen får arbetsmarknadsutbildningen inte i sig bli en
inlåsningsfaktor. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
utbildningen varvas med jobb-sökar-verksamhet och att en sökande som får ett
lämpligt arbete kan avbryta sin utbildning. När det gäller
arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet delar utskottet
motionärernas uppfattning om det otillfredsställande i att studiefinansieringen
kan variera mellan olika elever som genomgår samma utbildning.
Utskottet instämmer alltså i vad som sägs i motion A267 om de allmänna
riktlinjerna för arbetsmarknadsutbildningen. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening viktigt att de arbetslösa har en adekvat
kompetens för de nya arbetstillfällena. Erfarenheterna från utlandet visar att
arbetslösa ofta inte har kunnat återinträda på arbetsmarknaden eftersom de helt
saknar kunskaper inom de yrkesområden som expanderar.
Arbetsmarknadsutbildningen ger möjlighet att överbrygga detta problem. Liksom
regeringen förutser utskottet därför ett väsentligt ökat antal platser i
upphandlad arbetsmarknadsutbildning under det kommande året. Detta ställer
stora krav på länsarbetsnämnderna att upphandla tillräcklig volym. Även om
länsarbetsnämnderna kan köpa utbildning även från annat håll kommer i
realiteten huvuddelen att upphandlas från AMU. Såsom framhålls i Sonja Rembos
m.fl. motion A266 (m) kommer stora krav att ställas på AMU att snabbt utöka
kapaciteten. Utskottet utgår från att det knappast är möjligt att utvidga i den
takt som regeringen förutsatt utan att kvaliteten på utbildningen blir lidande.
Den utbildningsvolym på vilken regeringen grundat sin kostnadsberäkning bör
därför vara något mindre. Under våren, då behovet kommer att vara större, bör
den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen ha minst samma omfattning som
regeringen föreslagit.
Vidare delar utskottet den i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) framförda
uppfattningen om det särskilda stödet till teko. Detta stöd, som beräknas till
15 milj.kr. i propositionen, måste betraktas som en kvarleva från den tid då
teko-industrin skyddades mot utländsk konkurrens genom diverse subventioner och
gränshinder. Denna utbildning bör nu kunna rymmas inom ramen för ordinarie
anslag i den mån den är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det anförda innebär
att motion A267 bör bifallas såvitt avser yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande
del och 1990/91:A267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Även i"
och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom moderaterna i motion A266 av Sonja Rembo m.fl. att
hela systemet med bidrag till utbildning i företag är tvivelaktigt. Det innebär
att företagen genom statliga anslag får hjälp med att utbilda sin personal. Det
är enligt utskottets mening angeläget att regeringen snarast utvärderar
systemet. Intill dess bör, såsom framhålls i motionen, verksamheten inte
utvidgas.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A266 yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande utvärdering av systemet med utbildning i företag
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 10 och med
anledning av motion 1990/91:A223 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
19. Arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för utbildningsbidrag och KAS
(mom. 20)
Under förutsättning av bifall till reservation 6
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns någon anledning att göra åtskillnad mellan
dem som uppfyller kraven för arbetslöshetsförsäkringen och dem som inte gör
det. Såsom sägs i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) framstår förslaget som
ologiskt eftersom det samtidigt innebär att det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) skall finansieras från arbetsmarknadsavgiften. KAS utges ju till dem som
inte uppfyller medlems- och arbetsvillkoren. Arbetsmarknadsavgiften uttas
från all lön, oavsett om den anställde är medlem i arbetslöshetskassa eller ej.
Utskottet anser således liksom motionärerna att arbetsmarknadsavgiften bör
finansiera utbildningsbidrag även till dem som inte uppfyller medlems- och
arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Motion A267 tillstyrks i
motsvarande del.
I fråga om antagande av ändringen i 4 kap 7 § lagen om socialavgifter -- där
utskottet noterar att yrkandet i motion A267 avser 4 kap. 7 § ehuru texten i
yrkandet av misstag pekar på 4 kap. 8 § -- hänvisar utskottet till AU12.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för
utbildningsbidrag och KAS
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del
och med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
20. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.
21)
Under förutsättning av bifall till reservation 19
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med
"Förslaget om" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan delar utskottet uppfattningen i motion A267 (m) att
arbetsmarknadsfonden bör finansiera utbildningsbidragen även till dem som inte
uppfyller medlems- och arbetsvillkoren
i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det belopp som skall föras över engångsvis
bör i konsekvens med detta minskas med vad som motsvarar utbildningsbidragen
till denna kategori.
Utskottet noterar att det i propositionen angetts ett felaktigt belopp för
engångsöverföring. Utskottet förordar att lagen får den lydelse som framgår i
hemställan under Utskottets förslag.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 5, med anledning av
propositionen och med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande
del antar det som Reservanternas förslag betecknade förslaget till Lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs följande.
Propositionens förslag Reservanternas förslag
Av de arbetsmarknadsavgifter Arbetsmarknadsavgifter som
som enligt 4 kap. 7 § lagen enligt 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter
förs till staten skall förs till staten skall
under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92
sammanlagt 2,34 miljarder även användas för
kronor användas för finansiering av
finansiering av
1. utbildningsbidrag till
sådan deltagare i
arbetsmarknadsutbildning
enligt förordningen
(1987:406) om
arbetsmarknadsutbildning som
inte uppfyller medlems- och
arbetsvillkoren i 6 § lagen
(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt 1. bidrag enligt
förordningen (1984:518) om förordningen (1984:518) om
utbildning i företag, utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt 2. upphandling av särskilt
anordnad anordnad
arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets 3. arbetsmarknadsverkets
kostnader för att anordna kostnader för att anordna
jobb-sökar-aktiviteter. jobb-sökar-aktiviteter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni
1992.
21. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.
21)
Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Centerns
argument" och på s. 36 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom centern i motion A208 att vissa intäkter från
arbetsmarknadsavgiften under budgetåret 1991/92 bör avdelas till bl.a. närings-
och regionalpolitiska satsningar. Dessa bör inriktas på områden där
sysselsättningsgraden är lägst och behoven av arbetstillfällen störst.
Utskottet, som konstaterar att ett felaktigt belopp angivits i propositionens
lagförslag, förordar att 1,5 miljarder kronor avdelas för detta ändamål och att
det i propositionen framlagda lagförslaget ändras i enlighet härmed.
Med det anförda tillstyrks motion A208 i den nu berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande
del, med anledning av propositionen och med avslag på motion 1990/91:A267
yrkande 5 antar det som Reservanternas förslag betecknade förslaget till
lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
Av de arbetsmarknadsavgifter Av de arbetsmarknadsavgifter
som enligt 4 kap. 7 § lagen som enligt 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter
förs till staten skall förs till staten skall
under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92
sammanlagt 2,34 miljarder sammanlagt 1647,6 milj.kr.
kronor användas för användas för
finansiering av finansiering av
1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-
och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.
Vidare skall av dessa avgifter
under budgetåret 1991/92
sammanlagt 1500milj.kr.
användas för
finansiering av närings-
och regionalpolitiska
satsningar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni
1992.
22. Statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 22)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med
"Motionärernas förslag" och på s. 38 slutar med "behandlade motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att de flesta beredskapsarbeten utförs i kommunal
regi. Det är enligt utskottets mening rimligt att kommuner och andra som får
möjlighet att få arbete utfört som beredskapsarbete svarar för minst halva
kostnaden. Utskottet instämmer alltså med motion A266 (m) att de maximala
statsbidragen bör sänkas. Även när det gäller de nya former av
sysselsättningsinsatser som arbetsmarknadsverket nu självt får möjlighet att
utforma bör 50 % bidragsandel tillämpas.
Utskottet anser att motion A266 bör bifallas i nu berörd del. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Beredskapsarbete i olika landsdelar (mom. 23)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Med
anledning" och slutar med "som anförts" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att åtstramningen av kommunernas ekonomi medfört att
de kommunala bygginvesteringarna hålls tillbaka. Den höjda momsen kommer också
att verka dämpande på byggandet. Lågkonjunkturen medför sannolikt att
arbetslösheten bland byggnadsarbetare i glesbygden ökar. Även om
beredskapsmedel numera skall användas restriktivt finns det, såsom sägs i
motion A501 av Bengt Hurtig (v), anledning att använda dem när
utbildningsinsatser och andra insatser inte känns meningsfulla. Det är ett
samhällsekonomiskt slöseri att låta stora grupper gå arbetslösa när
samhälleliga behov av arbete finns. Sedan många år finns t.ex. behov av både
nybyggnad, tillbyggnad och underhållsåtgärder i Norrbottens län. Enligt
utskottets mening bör beredskapsmedel i viss utsträckning kunna användas för
sådana objekt.
Utskottet tillstyrker således motion A501 i den nu behandlade delen.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande beredskapsarbete i olika landsdelar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A501 yrkande 3 och med anledning
av motion 1990/91:A419 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Starta-eget-bidraget (mom. 25)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
samt Charlotte Branting (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Bidraget
för" och slutar med "till detta" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Britta Bjelle (fp) i motion A210 att stödet för att
starta eget i vissa fall bör kunna förlängas utöver de sex månader som gäller i
dag. Det är svårt att få ett nystartat företag att på sex månader bli så
inarbetat att det ger inkomster som både täcker företagarens lön och övriga
omkostnader i verksamheten. En rapport från statens industriverk visar att det
övervägande antalet konkurser är att hänföra till småföretag och att flertalet
var nystartade företag. Av det skälet borde de som startar nya företag kunna få
stöd upp till ett år så att företaget hinner stabilisera sig något.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande starta-eget-bidraget
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A210 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser:
dels att utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "Med anledning" och
slutar med "i svenska" bort ha utgått och att yttrandet på s. 44 som börjar med
"De synpunkter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att på olika sätt uppmärksamma
de högre arbetslöshetstalen bland invandrare. Det är, vilket framhålls av Sonja
Rembo m.fl. (m) i motion A266, uppenbart att invandrare möter speciella problem
på arbetsmarknaden som avspeglar sig i att arbetslöshetstalen även under en
högkonjunktur är högre än för svenskar.
Som utskottet ser det är språket ett avgörande hinder för att komma in på
arbetsmarknaden. Utbudet av arbeten blir med nödvändighet mycket begränsat utan
ordentliga möjligheter att kommunicera med arbetsledning och arbetskamrater.
Därför måste invandrarmyndigheter och arbetsförmedling intensifiera sina
ansträngningar att få arbetslösa invandrare med dåliga kunskaper i svenska att
inse vikten av goda språkkunskaper.
Utskottet kan notera att den grupp invandrare som fått sin utbildning i
hemlandet ofta möter en tvivlande inställning bland svenskar till kvaliteten
och användbarheten av utbildningen. Det beror delvis på att
universitetsutbildningen i flera utvecklingsländer är grundad på andra
traditioner än de som förekommer i den industrialiserade världen och att
kunskaperna därmed ibland inte är relevanta eller användbara i det svenska
samhället. Försöken att utvärdera och jämföra utbildningar i olika länder möter
stora svårigheter. Därför är det enligt utskottets mening bra att UHÄ har
erhållit mer resurser, och utskottet ser också med tillfredsställelse på att
bl.a. UHÄ efterlyst en allsidig utredning om den framtida
bedömningsverksamheten.
Utskottet anser emellertid att det också vore värdefullt om man gav
invandrare möjlighet att genom objektiva tester visa sina kunskaper.
Arbetsmarknadsverket och UHÄ bör undersöka förutsättningar för ett sådant
system med tester. Utskottet noterar i sammanhanget att yrkesprövningen (YPI)
-- som ju innebär en direkt jämförelse av invandrarnas yrkeskunskaper med
arbetsmarknadens krav -- uppfattats mycket positivt av arbetsmarknadens parter.
Även när det gäller trovärdigheten i fråga om kvalifikationerna är dåliga
språkkunskaper ett handikapp, såsom sägs i motion A266. Dålig språkbehandling
gör att en person framstår som lägre utbildad än hon eller han egentligen är.
Sådana personer kan behöva hjälp att kommunicera mera felfritt.
Många arbetsgivare anser sig behöva tid att bedöma en persons kunskaper och
förmåga. Utskottet anser därför att provanställningstiden borde kunna förlängas
till ett år i de fall arbetsförmedlingen tillstyrker.
I andra sammanhang har motionärerna föreslagit att asylsökande skall kunna få
temporära arbetstillstånd. Långa väntetider utan rätt att arbeta är psykiskt
och moraliskt nedbrytande.
dels att utskottet hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande invandrares situation på arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 17 och med
anledning av motion 1990/91:A241 som sin mening ger regeringen tillkänna vad
utskottet anfört,
26. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (mom. 27)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Med
anledning" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som utomordentligt beklagligt att regeringen ännu inte lagt
fram något förslag till en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. En
sådan lagstiftning skulle väl överensstämma med målsättningen i FNs
rasdiskrimineringskonvention. Diskrimineringsutredningens undersökningar visar
också att en stor del av svenskarna anser att det borde vara förbjudet att
vägra anställa en person enbart därför att han eller hon är invandrare.
Det är enligt utskottets mening en illusion att tro att
kollektivavtalsreglering skulle kunna utgöra ett alternativ till lagstiftning.
Parterna på arbetsmarknaden har hittills inte visat något intresse för detta.
Dessutom skulle ett kollektivavtal inte täcka hela arbetsmarknaden.
Med vissa kompletteringar skulle DOs förslag till lag på området kunna tjäna
som utgångspunkt för en proposition. Utskottet anser att regeringen snarast bör
återkomma med ett lagförslag i ämnet och tillstyrker således motion A767 i den
nu berörda delen. Ställningstagandet tillgodoser även motion A771 i viss del.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A767 och med anledning av motion
1990/91:A771 begär att regeringen återkommer med ett lagförslag med den
inriktning som förordats av utskottet,
27. Statsbidrag till inskolningsplatser m.m. (mom. 29)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Moderatmotioner av" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening förekommmer det i dag i alltför stor utsträckning
att ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden med kvalifikationer som inte är
efterfrågade. Detta bör angripas genom studie- och yrkesvägledning som ger en
realistisk bild av arbetsmarknaden och som visar fördelarna med att välja
utbildningar där god efterfrågan på arbetskraft kan förutses.
De som inte trots egna försök och aktiva förmedlingsinsatser får en
anställning måste få hjälp och stöd. I första hand bör kompletterande
utbildning aktualiseras, i andra hand hjälp inom arbetsmarknadspolitikens ram.
Det är såsom framhålls i moderatmotionen A266 viktigt att inte de
arbetsmarknadspolitiska stöden utformas så att subventionerade arbeten framstår
som mer attraktiva än arbeten på den öppna arbetsmarknaden. Det finns anledning
att vara uppmärksam på att inskolningsplatserna inte utvecklas till generella
subventioner till arbetsgivare som anställer ungdomar. Möjligheterna till
statsbidrag kan medföra att såväl privata som offentliga arbetsgivare blir
mindre benägna att fylla sitt personalbehov på normalt sätt, vilket i sin tur
kan medföra att stödet inte får nödvändig inriktning mot de ungdomar som har
verkliga problem.
När det gäller handikappade ungdomar anser utskottet liksom motionärerna i
A266 att ett flexibelt lönebidrag avsevärt skulle underlätta inträdet på den
öppna arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker således motion A266 i den nu berörda delen. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande statsbidrag till inskolningsplatser m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Motioner
med" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i de nu behandlade
motionerna. Det är hög tid att tillsätta en utredning om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande systemet är klart otillfredsställande
och fyller inte de krav som i dag bör ställas på socialt skydd. En
socialförsäkring som praktiskt taget helt finansieras med allmänna medel bör
komma alla till del på likvärdiga villkor.
Enligt utskottets mening bör en allmän arbetslöshetsförsäkring vara
obligatorisk och omfatta alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som
företagare. Försäkringen bör ge ett rimligt grundskydd vid arbetslöshet med
möjlighet till påbyggnad genom frivilliga tilläggsförsäkringar.
Utredningen bör också överväga möjligheten att indela stämplingstiden i flera
perioder. Efter varje period bör en genomgång ske mellan arbetsförmedlaren och
den arbetslöse för att utvärdera de åtgärder som vidtagits. En sådan
periodisering skulle kunna förhindra att den arbetslöse passiveras.
Utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, bör ges direktiv att
lägga fram förslag i enlighet med det anförda.
Utskottet biträder således i allt väsentligt motionerna A223 (fp), A266 (m)
och A768 (c). Även syftet med motionerna A499 och A812 får anses tillgodosett.
Ställningstagandet bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A223 yrkande 7, 1990/91:A266
yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A768 samt med anledning av motionerna
1990/91:A499 yrkande 2 och 1990/91:A812 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
29. Ersättning till äldre arbetslösa (mom. 31)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Vad
gäller" och på s. 48 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att möjligheterna till s.k. 58,3-avgångar nu har
upphört, vilket innebär att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan bli aktuella
också för äldre som blir arbetslösa. I nuvarande läge innebär detta problem
såväl med hänsyn till arbetsmarknadsverkets resurser som till möjligheten för
den öppna arbetsmarknaden att absorbera arbetskraft.
Såsom påtalas i motion A266 (m) kan det finnas stora problem att ordna
meningsfulla arbetsuppgifter åt personer som blir arbetslösa i den åldern.
Personliga förhållanden, transportmöjligheter, hälsoförhållanden etc. kan
hindra dem att delta i t.ex. beredskapsarbete. Kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan, såsom sägs i motionen, bli orimligt höga.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det ekonomiska skyddet i sådana
fall bör tillgodoses inom arbetslöshetsförsäkringen. Inom ramen för en
utredning om en allmän sådan försäkring bör man även söka finna lämpliga
ersättningsformer för äldre arbetslösa.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A266 i de nu
behandlade delarna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ersättning till äldre arbetslösa
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkandena 12, i motsvarande
del, och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 32)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Ett
motsvarande" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom moderaterna i motion A266 att ersättningsreglerna i
arbetslöshetsförsäkringen bör ändras i avvaktan på en utredning om en allmän
arbetslöshetsersättning. Med hänsyn till marginalskattesänkningen och den
minskade sjukersättningen bör även nivån i arbetslöshetsförsäkringen justeras
till 80 % av tidigare lön under de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod
och därefter till 90 %.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att regeringen i samband med de
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes från den 1 januari
1989 uttalade att det är naturligt att anpassa arbetslöshetsförsäkringens
kompensationsnivå till vad som gäller inom sjukförsäkringen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A266 i nu berörd del. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet förordat.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 13 beslutar att
sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till 80% av tidigare lön
under den första till åttionionde ersättningsdagen i enlighet med vad utskottet
anfört,
31. Åldersgränsen för KAS (mom. 33)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Liksom vänsterpartiet i motion A257 anser utskottet det helt oacceptabelt att
arbetslösa 18--19-åringar i allmänhet är hänvisade till socialhjälp, eftersom
de sällan har arbetat tillräckligt länge för att vara berättigade till
ersättning från en a-kassa. Utskottet delar partiets uppfattning att
åldersgränsen för KAS bör sammanfalla med myndighetsåldern, dvs. 18 år, då ju
också föräldrarnas försörjningsplikt och kommunernas uppföljningsansvar upphör
att gälla.
Utskottet tillstyrker således motion A257.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande åldergränsen för KAS
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A257 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ny åldersgräns för rätt till KAS,
32. A-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg (mom. 35)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "motion A723" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionären i A723 att en bättre samordning är
nödvändig mellan villkoren för rätt till a-kasseersättning och kommunernas
barnomsorgsregler. Regeringen bör återkomma med förslag till ny utformning av
a-kassereglerna så att den situation som motionären beskriver kan förhindras.
Motion A723 tillstyrks således av utskottet. Vad som anförts bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A723 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 36)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Liknande
motioner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att var och en
som uppfyller föreskrift i arbetslöshetskassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsområde har rätt att bli medlem i kassan. Något undantag görs inte
för personer som inte är fackligt anslutna. Det har emellertid i praktiken
visat sig att arbetstagare som inte är medlemmar i en facklig organisation kan
få avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i kassan. Likaså är servicen till
dessa medlemmar många gånger otillräcklig.
Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmänna medel
borde det enligt utskottets mening vara ett oavvisligt krav att alla
arbetstagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill bör det
ankomma på regeringen att uppdra åt AMS att göra sådana ändringar i
anvisningarna för kassornas verksamhet att ansökningsförfarandet underlättas
för sådana sökande som endast önskar medlemskap i arbetslöshetskassa, t.ex.
genom att arbetsförmedlingen tillhandahåller en blankett för ändamålet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A724 (m, fp, c) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A724 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Arbetslöshetsbegreppet för företagare (mom. 39)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Med
anledning" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Såsom påpekas i motion A770 (m) har arbetslöshetsförsäkringen helt byggts upp
efter de anställdas förhållanden. Trots att försäkringen även gäller företagare
är många regler fortfarande inte tillräckligt väl anpassade efter de speciella
förhållanden som råder för dem. Utskottet anser liksom motionären att
arbetslöshetsbegreppet bör ses över liksom över huvud taget småföretagarnas
sociala trygghetssystem.
Utskottet tillstyrker således motion A770. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande arbetslöshetsbegreppet för företagare
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A770 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Anslagsvillkor i övrigt (mom. 40)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att utskottet i stället för vad som anförts i de olika delarna av
avsnittet om arbetsmarknadspolitiska åtgärder (s. 24--50) bort ha anfört
följande:
I enlighet med vad som föreslås i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) bör
kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas på följande sätt.
Inga särskilda medel för insatser på krisorter och liknande
(= ./. 50 milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).
Mindre volym på arbetsmarknadsutbildningen under hösten 1991 (= ./. 196,5
milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).
Oförändrat anslag för utbildning i företag (= ./. 270 milj.kr. i förhållande
till regeringens beräkning).
Inget särskilt bidrag för insatser i Blekinge (= ./. 10 milj.kr. i
förhållande till regeringens beräkning).
Lägre utbildningsbidrag till följd av mindre utbildningsvolym (= ./. 240,5
milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).
Kraftsamling av s.k. otraditionella insatser (= ./. 30 milj.kr. i förhållande
till regeringens beräkning).
Ändrade regler för starta-eget-bidrag (= + 8 milj.kr. i förhållande till
regeringens beräkning).
I övrigt ansluter sig utskottet till regeringens beräkningar av olika
kostnader inom anslaget.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande anslagsvillkor i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del
godkänner vad utskottet anfört,
36. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 12, 15, 17 och 35
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:
Med hänvisning till vad som anförts i reservationerna 12, 15, 17 och 35 borde
utskottets hemställan under 41 ha haft följande lydelse:
41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1990/91:A208 yrkande 11, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och
1990/91:A736 yrkande 5 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
10642187000 kr.,
37. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Kersti Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Som
redovisats" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den i motion A208 (c) framförda uppfattningen om
villkoren för rätten till merkostnadsbidrag. Riksdagen bör anvisa 25 milj.kr.
för Flyttningsbidrag till regionalpolitiskt prioriterade områden m.m. vilket
innebär en minskad belastning på statsbudgeten med 225 milj.kr. Det totala
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör därför i enlighet med
motionens förslag uppgå till 11193687000 kr.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 11 samt med avslag
på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1990/91:A267 yrkande 3
i motsvarande del, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A736
yrkande 5 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11193687000 kr.,
38. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Som
redovisats" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom miljöpartiet de gröna i motion A736 att en allmän
arbetstidsförkortning bör införas fr.o.m. den 1 januari 1992. Som en konsekvens
av detta minskar kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet
uppskattar liksom motionärerna besparingen till 500 milj.kr. vilket innebär att
ett belopp om 10918687000 kr. bör anslås för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A736 yrkande 5 samt med avslag
på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1990/91:A208 yrkande
11, 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del och 1990/91:A494 yrkande 4 i
motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92
under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
10918687000kr.,
Särskilda yttranden
1. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:
Enligt Granadakonventionen bör staten ta ansvar för en förbättrad utbildning
om kulturmiljöfrågor. Vi kan konstatera att det i dag knappast finns
undervisning för de yrkesgrupper som är verksamma inom t.ex. byggnadsväsendet
med undantag för arkitekturutbildningen. Man kan räkna med att det rådande
konjunkturläget kommer att kräva omskolning av personal till nya uppgifter.
Enligt vår mening är yrkesutbildning av kunniga hantverkare inom
kulturmiljövården därvid en angelägen uppgift. Sådan utbildning bör kunna ges
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
2. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16)
Kersti Johansson (c) anför:
Enligt min uppfattning är det angeläget att man vid bedömningen av rätten
till arbetsmarknadsutbildning ser till vad som ger det bästa resultatet för
såväl den enskilde som för samhället. Även en arbetssökande med en relativt god
grundutbildning bör efter individuell prövning kunna få vidareutbildning, t.ex.
kurser vid våra mindre högskolor. Jag anser att reglerna bör utformas så att de
inte lägger hinder i vägen för att på detta sätt beakta förhållandena i det
enskilda fallet.
3. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:
Det är enligt vår mening viktigt att utbildningsinsatser görs för redan
anställda. Detta är primärt naturligtvis en uppgift för företagen, men vi
motsätter oss inte att visst statligt stöd också ges. Vi vill i sammanhanget
peka på den utredning som gjorts av RRV i vilken man konstaterat att
statsbidraget till utbildning i företag tidigare inte har haft så stor
betydelse för hur företagen väljer att organisera sin utbildning. Av detta skäl
är det enligt vår mening angeläget att regeringen utvärderar resultatet av den
utvidgade satsningen på utbildning i företag.
4. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:
I folkpartiet liberalernas motion Sf646 utvecklas partiets syn på invandrar-
och flyktingpolitiken. Vi hänvisar i fråga om vår uppfattning i dessa frågor
till den motionen.
5. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)
Kersti Johansson (c) anför:
I fråga om min syn på behovet av ändrade regler för flyktingars och
invandrares rätt till arbete på den öppna arbetsmarknaden vill jag hänvisa till
centerns motion Sf241, som behandlas i socialförsäkringsutskottet.
6. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)
Anna Horn af Rantzien (mp) anför:
I miljöpartiets motion Sf626 utvecklas partiets syn på flykting- och
invandrarpolitiken. Jag hänvisar i fråga om min uppfattning i dessa frågor till
den motionen.
7. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38)
Kersti Johansson (c) anför:
Det behövs ett stort inslag av småföretag för att göra näringslivet i sin
helhet mer dynamiskt. För att stimulera och utveckla småföretagandet erfordras
olika åtgärder. I detta sammanhang måste man beakta att småföretagarna får ett
rimligt socialt trygghetssystem.
8. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38)
Anna Horn af Rantzien (mp) anför:
Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig för
förnyelsen och utvecklingen av vårt näringsliv samtidigt som de ofta har sämre
möjligheter både att få personal och riskkapital än de stora företagen. Därför
har miljöpartiet de gröna i annat sammanhang föreslagit inrättande av lokala
näringslivsfonder (närfonder). Fonderna skall ge och förmedla råd och
finansiering till lokala projekt och företag och vid behov också själva kunna
satsa riskkapital. Det är enligt min uppfattning viktigt att man också beaktar
småföretagarnas sociala trygghetssystem. Därför bör en utredning tillsättas med
uppgift att se över dessa frågor.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)* om socialavgifter
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande.
Av de arbetsmarknadsavgifter som enligt 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om
socialavgifter förs till staten skall under budgetåret 1991/92 sammanlagt 2,34
miljarder kronor användas för finansiering av
1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-
och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni
1992.
* Fel SFS-nr i propositionen.
Utskottets lagförslag
1 Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Av de arbetsmarknadsavgifter Av de arbetsmarknadsavgifter
som enligt 4 kap. 7 § lagen som enligt 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter
förs till staten skall förs till staten skall
under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92
sammanlagt 2,34 miljarder sammanlagt 1647,6 milj. kr.
kronor användas för användas för
finansiering av finansiering av
1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-
och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni
1992.
2 Förslag till lydelse av 3 § lagen (1989:425) om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3§
Lagen tillämpas på Lagen tillämpas på
ungdomar som har ungdomar som
1. fyllt arton men inte tjugo 1. har fyllt arton men inte
år, eller tjugo år, eller
2. fyllt sjutton men inte 2. har fyllt sjutton men inte
tjugo år, om de har tjugo år, om de har
fullföljt en minst fullföljt en minst
tvåårig gymnasial tvåårig gymnasial
utbildning. utbildning, eller
3. omfattas av 1 § lagen
(1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. om
de har fullgjort sin skolplikt
och inte fyllt tjugofem år.
Lagen tillämpas också Lagen tillämpas också
på ungdomar som har fyllt på ungdomar som har fyllt
tjugo men inte tjugofem år tjugo men inte tjugofem år
och som och som fått sin
skolgång fördröjd
till följd av ett varaktigt
fysiskt funktionshinder.
1. avses i 1 § lagen
(1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.
eller
2. fått sin skolgång
fördröjd till följd
av ett varaktigt fysiskt
funktionshinder.
Komponenter i anslaget B2.Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Bilaga 3
(Anslaget motsvarar föregående års anslag B2. Arbetsmarknadsservice, B3.
Arbetsmarknadsutbildning, B4. Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag, B5. Sysselsättningsskapande åtgärder och B6. Statsbidrag
till inskolningsplatser)