2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Motionerna

1989/90;Sf5-Sf8 till socialförsäkringsutskoltet 1989/90;N24-N27 till näringsutskoltet

3§ Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets belänkande 1989/90:FiU12 Juslitieulskotlets belänkande 1989/90;JuU12

4 § Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade alt utrikesutskottets betänkanden UU5, UU6och UU2 skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatl.

5 § Mänskliga rättigheter

Föredrogs ulrikesulskollels belänkande 1989/90:UU5 Mänskliga rättigheter.

1 Riksdagens protokoll 1989/90:35

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

INGBRITT IRHAMMAR (c); Herr talman!

Där viljan hos dom mänga blir lill handling, där genomgår världen en väldig förvandling. All hoppas och tro verkar inte längre löjligt. Inget är givet men allting är möjligt.

Texten är Mikael Wiehes. I ljuset av händelseutvecklingen i våra grannländer - det senaste årets, de senaste månadernas och veckornas, ja t.o.m. dagarnas händelser i Estland, Lettland, Litauen, i Polen, Östtyskland, Ungern, och nu händelserna under de senaste tvä veckorna i Tjeckoslovakien -våxer den tio år gamla visan till en dagsvers ny som dagen.

Där viljan hos de många blir till handling, där genomgår världen en väldig förvandling. Ingel är givet men allting är möjligt.

Vi strejkar för friheten, sade arbetets kvinnor med värdigt lugn, när de häromdagen deltog i generalstrejken i Tjeckoslovakien. Två limmar, två minuter, två dagar. Tidsrymden saknar betydelse. Det viktiga är all alla deltar. Den här manifestationen är vår möjlighet, sade en man. Vi vill atl del här skall vara den sista strejken, I frihet skall vi sedan bygga upp vår demokrati och vår ekonomi,

Alla slöt de upp; unga och gamla, arbetare och tjänstemän, i stad och på landsbygd. För mänskliga fri- och rättigheter i Tjeckoslovakien stod alla upp.

Också de äldre fanns med. De, som med tårar, blod och brustna drömmar fick erfara hur sovjetiska tanks förstummade ett helt folk och slängde möjhg-heiens dörr då i augusti 1968 - de fanns med nu i november 1989, och de fanns med i augusti 1968, För även om trupper och tanks kan vända vårbris lill isande kyla, så kan inte årtionden av förtryck döda den fria tanken. Människors önskan att vara sina egna samhällsbyggare är starkare än t,o.m, ridåer av järn,

1 ett land där liden ställ stilla i 20 år förändras plötsligt allt på mindre än tvä veckor. Del är fantastiskt!

Herr talman! Ett demokratiskt styrelseskick och mänskliga rättigheter är varandras förutsättningar. Respekt för mänskliga rättigheter är en förutsättning för demokrati och en förutsättning för fred. Överallt där människor förtrycks och kränks kommer del att finnas konflikter och stridigheter.

Respekten för varje inänniskas värde, åsikter och rättigheter oavsett kön, ålder, ras. etnisk och religiös tillhörighet får sin fasta grund i elt demokratiskt styrelseskick och i rättssamhället.

Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har nu funnits i över 40 år. Många länder har ställt sig bakom deklarationen genom atl underteckna den. Del återstår dock flera länder som inle gjorl della. Vissa länder bryter mol artiklarna och konventionerna trots atl de undertecknat dem. Det saknas respekt. Mycket arbete återstår därmed innan människor kan slippa undan förföljelse, tortyr och förtryck. Brott mol de mänskliga rättigheterna sker dagligen och stundligen. Vi möter dem via massmedia, i radio, TV och tidningar, men också genom kontakter med alla dem som tvingats fly undan förföljelsen och förtrycket.

Senast i dagens Morgoneko talades del om hur människor i Peru - elt land som förresten alldeles nyligen undertecknat konventionen mot tortyr, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning - har dödals. Över 3 000 personer har den senaste tiden försvunnit, utsatts för stympningar, tortyr och våldtäkter. Del är som om de som undertecknat konventionen inle förslod vad del var de hade undertecknat.

De som utsätts för förföljelse och tortyr tvingas lill slut på flykt undan detta. Människor flyr inle i första taget. Del är ofta ett agerande som man får se som en sista utväg ur en svår situation. En flykting tvingas lämna sill hemland, sill arbete, sina vänner och släktingar ibland för alllid. Förtryck av mänskliga rättigheter skapar dagens flyktingströmmar. Över 15 miljoner människor är på flykt utanför sitt lands gränser, och räknar man in alla dem som flyr inom landels gränser är över 20 miljoner människor på flykt i världen just nu.

Flerr talman! Vi har ändå kunnat se en positiv utveckling på sistone, och det skall man glädja sig över. Vi har fått se hur ett land som Namibia har kunnat hålla de första fria valen för alt besluta vilka personer som skall få skriva konstitutionen. Vi har fått se hur namibier som varit på flykt i 10-15 år har kunnat återvända till sitt land och hur de under det senaste halvåret har kunnat arbeta för att uppnå möjligheten all själva kunna bestämma över sin framlid.

Jag talade tidigare om den positiva utvecklingen i Ungern och Polen, där folket i och med denna ulveckling får en möjlighet all della i fria val. Vi ser nu dessutom vad som händer i Tjeckoslovakien, Men fortfarande pågår i många andra länder en enorm kamp för frihel. Jag länker då på del väslsaha-riska folkel som i över 15 år har tvingats leva i landsflykt och i flyktingläger inne i Algeriet medan deras befrielseorganisalion Polisario kämpar för all kunna befria landet eller åtminstone tvinga Marocko lill förhandlingar. Man kämpar för all i enlighet med FN-beslut få till stånd fria, rättvisa val även för del väslsahariska folkel i framliden.

Vi ser också hur kurderna kämpar för sina friheter och för sin rättighet all behålla sina kulturella särdrag, alt få lov all lala sitt eget språk. Det finns i världen upp emot 20 miljoner kurder som saknar en plats all leva på och bestämma över. Vi måste stödja deras kamp.

Herr talman! Även i ell annal avseende kan vi konstatera atl det har skett glädjande förändringar på della område. Den snabba förändringen i Östeuropa som jag har talat om kan leda lill en demokratisering med ökad frihet i en utsträckning som för mindre än elt år sedan inte var länkbar. Centern har i andra sammanhang aktivt deltagit i ett stödjande arbete i syfte alt underlätta Östeuropas svåra väg mol ökad frihet. . Det gäller exempelvis Polen och de baltiska staterna. Här finns anledning all understryka del ansvar som vi alla har för att på alla sätt stödja kampen för ökad frihel för Östeuropas folk.

För all underlätta demokraliseringsarbetet krävs dock särskilda insatser. I motion U505 har centern pekat på behovet av utbildnings- och forskningsinsatser. Vi har föreslagit alt Sverige skall ta initiativ till bildandel av ett särskilt FN-universitel för mänskliga rättigheter. Universitetets uppgift skall vara att sprida kunskap om hur demokratiska organ kan byggas upp, hur

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

fria val kan genomföras och hur skyddet för de mänskliga rättigheterna kan stärkas. I skenet av den ösieuropeiska ulvecklingen framstår behovet av ett sådanl universitet som än mer angeläget än när vi skrev motionen.

Jag yrkar härmed bifall lill reservation nr 1 i betänkandet.

Herr talman! Barnen ulgör en särskilt utsatt grupp. Vi vet atl förtrycket av barn i olika avseenden är omfattande världen över. Det är därför glädjande all del nu tycks finnas ökade möjligheler lill elt mer kraftfullt agerande i internationella organ för alt skydda och värna Om barnen, Efler elt mångårigt arbete har nu, inom FN:s ram, ell förslag lill en skärpning rörande barnens rättigheter arbetats fram.

Förtryck av barn sker ofta fördolt och i det tysta. Barnen har inle röst nog för all kunna tydliggöra förtrycket i alla dess delar. Det är därför en uppgift för oss vuxna all lala för barnen.

Centern har föreslagit all ett nordiskt institut för barns rättigheter skall inrättas, Inslilutets uppgift skall vara all samla information om barns levnadsvillkor generellt. En annan viktig uppgift skall vara att utgöra ett sam-talsforutn över gränserna. Slutligen anser vi atl inslilulel skall arbeta med en kontinuerlig uppföljning av FN:s barnkonvention.

Jag yrkar därmed bifall lill centerns reservation nr 4 i betänkandet.

Utvecklingen inom krigsindustrin är oroande. Alltmer sofistikerade vapen framställs. Användningsområdet för dessa förfinas och diversifieras. Olika vapen och ammunition framställs i dag för all användas även i fredslid - mot den egna befolkningen. Ammunition som plastkulor saknar användningsområde i krig och har framställts enbart för att användas i fred.

Del finns ingen anledning för Sverige alt acceptera denna ulveckling. Del borde tvärtom vara en naturlig uppgift för oss atl la vara på varje möjlighet att förhindra denna. Trots de starka argument som framförts till förmån för ett agerande för elt folkrättsligt förbud avvisar utskoitsmajoriteten delta.

Jag yrkar således bifall till reservation nr 5, soin är gemensam för centern och vpk, i betänkandet,

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Som socialist hälsar jag med tillfredsställelse den demokratisering som nu pågår i Östeuropa, och som nu senast har påbörjats i Tjeckoslovakien. Jag är speciellt glad över all just den person som stod för begreppet "socialism med mänskligt ansikte" nu hyllas av hundratusentals människor, precis som för 21 år sedan, nämligen Alexander Dubcek, Jag är också glad över all just de personer som omintetgjorde Pragvåren 1968 nu får folkels dom. Del tragiska är atl det har tagit 21 år - 21 år som har orsakat så stor skada och så stort lidande.

Fortfarande härskar despoter i namn av socialismen och förlrampar människors grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. I Rumänien har en person upphöjt sig lill kejsare, slående över allt och alla. Även denna groteska samhällsstruktur och dess härskare kommer alt smulas sönder av elt folkligt uppror,

I Albanien finns också en samhällsstruktur som inle på någol säll kan anklagas för all vara bärare av några demokratiska ideal. Även denna föriryckarapparal kommer atl förpassas lill historiens skräphög.

Herr talman! Del betänkande som nu behandlas innehåller en god dokumentation av hur mänskliga rättigheter hanteras, positivt och negativt, runt om i världen. Om bilden ser ljus ut i Europa, sä ser den desto mörkare ut i andra världsdelar.

Ett delvis nytt. avskyvärt inslag i brotten mot mänskliga rättigheter är ivångsförsvinnanden och olika länders högerregimers användande av döds-skvadroner. De som försvinner med dödsskvadronernas hjälp är aktiva i organisationer för mänskliga rättigheter, advokater som försvarar politiskt förföljda, människor i ledningen för olika fackföreningar, vänsterpolitiker och präster som försvarar de fattiga och förtryckta.

Det är bra all utskottet gör en markering mot denna hemska typ av brott. Det hade dock varit ännu bättre om utskollel hade tillstyrkt vårt yrkande om atl Sverige i FN skall driva kravet på att man skall förklara denna verksamhet som brott mol mänskligheten.

Ett av de många länder där ivångsförsvinnanden är ett dagligt inslag och dödspatruller härjar är Filippinerna. Utskollel kommer med en svidande kritik mot Filippinerna, Del är dock en aning oroande alt utskollel motsätter sig atl Sverige i FN skall driva frågan om atl utse en särskild kommissarie för mänskliga rättigheter för Filippinerna, Om Aquino har en ambition all se till att Filippinerna respekterar de mänskliga rättigheterna, borde en FN-komis-sarie vara lill god hjälp för henne i del arbetet.

När det gäller El Salvador-ett land där en högerregim också sanktionerar och stödjer dödsskvadroner och där brutal terror har härskal i åratal - har vi begärt all riksdagen skall uttala sitt stöd för FMNL/FDR;s arbete för demokrati och nationellt oberoende. Ett sådanl uttalande från riksdagen är än mer befogat i dag. med tanke pä all inbördeskrig nu rasar värre än någonsin och alt regiinen med hjälp av amerikanska mililära rådgivare bedriver en krigföring som totalt strider mol alla internationella konventioner. Man ler-rorbombar civila, fattiga bostadsområden, man vägrar sårade hjälp. Man mördar präster som har uttalat sig det minsta för FMNL/FDR;s fredsplan. Den enda kraft i El Salvador som kan garantera slut på terror och är en garant för demokrati är FMNL/FDR. Denna markering saknas från utskotts-majoriteten.

Herr talman! Det är svårt att gradera brotten mot mänskliga rättigheter. Men när det gäller brotten mol världens barn är del inle så svårt, därför alt barnen ulgör de mest försvarslösa individerna. Del är fasansfulla brott som begås mol barn - slavarbete, vidriga sexuella övergrepp, prostitution. De tvingas ut i krig. och de utsätts för svär sväll.

Nu har äntligen FN fått fram en konvention, som förhoppningsvis skall få slut på de värsta övergreppen. Men tillåt mig all vara tveksam. Vi har i dag konventioner för skydd av de mänskliga rättigheterna, och del är inget fel på innehållet i dem. Felet är atl de länder som skrivit under desamma inte tillämpar dem i praktiken. Del är bara all läsa det belänkande från utrikesutskottet som behandlas nu, så får man del förhållandet klart för sig.

Jag måste då ställa mig frågan; Vad är det som säger all olika länder kommer all följa en barnkonvention? Det finns en möjlighet, om man kan få lill stånd effektiva övervakningsorgan. Jag sätter stort hopp till Unicef, Röda Korset och Amnesty, under förutsättning all organisationerna tilldelas or-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

denlliga resurser och instrument. Dä tror jag del finns en möjlighet att man också effektivt kan följa upp denna konvention och se till atl den tillämpas i olika länder som nu så grovt förbryter sig mol barn.

Del hade varit bra om utskottet i sin helhet hade ställt sig bakom centerns och vpk;s förslag om inrättande av ett institut för barnens rättigheter, som Ingbritt Irhammar här har argumenterat för. Jag kan ställa mig bakom Ingbritt Irhammars argumentation. Tyvärr säger utskottet nej till atl inrätta ett sådant institut. Jag tror all del hade varit ett mycket värdefullt bidrag när del gäller alt se till alt barnkonventionen följs i praktiken.

Herr talman! Del är viktigt all utskollel markerar stor enighet om huvudinnehållet i det belänkande om mänskliga rättigheter som nu behandlas. Jag tycker också att det är mycket värdefullt alt del råder stor enighet om atl kurderna har rätt till mänskligt värde och all ett enigt utskott fördömer de länder som förföljer kurderna. Men det hade naturligtvis varit ännu bättre om utskottet hade ställt sig bakom vårt krav på att den svenska regeringen lar initiativ till alt den turkiska regeringens förtryck av den kurdiska folkgruppen i Turkiet behandlas i Europarådet. Till del säger alltså utskotlsmajoriteten nej.

Pä några punkter har jag svårt atl förstå varför utskottet inte tillräckligt och klart fördömer Indonesiens brott mot befolkningen i Väst-Papua och Östra Timor. Här tar tyvärr krämarsjälen över. Utskottet konstaterar atl situationen är otillfredsställande på Östra Timor. Det är mycket snällt sagt. Indonesiens olagliga annektering av Östra Timor och dess närvaro där är ell grovt brott mot mänskliga rättigheter. Indonesien bedriver elt utrotningskrig på Östra Timor och ingenting annat. Jag måste också säga atl Sveriges handlande pä just denna punkt är en skamfläck; exporten av vapen till Indonesien, som har diskuterats här många gånger, vapen som direkl används mol befolkningen pä Östra Timor och Väst-Papua. Vapenexporten och Sveriges observatörskap i IGGI, en kommersiell samarbelsgrupp bildad av Indonesien, är och förblir elt stort svek mot tvä folk som har slagits och slåss för oberoende och rätlen till mänskligt värde.

Så länge regeringen och del svenska näringslivet bedömer all det svenska observatörskapet i IGGI har ett informationsvärde, ser utskottet ingen anledning alt förorda atl della upphör. Del är utskoltsmajoriteiens svar på vårt yrkande oin atl Sverige bör lämna IGGI, Mera cyniskt och avslöjande kan inle ett svar bli.

Del gäller delvis också Iran, Visserligen fördömer utskollel de brott som regimen där begår. Men när vi föreslår atl man skall trappa ned de ekonomiska förbindelserna med denna regim så länge brott begås, i slällel för att öka desamma, vilket nu sker, vill inle utskottet vara med. Utskottet hänvisar till alt FN inle har beslutat om några sanktioner. Jag måste då säga: Del var inle FN som beslutade om handelsrestriktioner eller embargo mot Sovjetunionen, Del var USA, och Sverige följde USA, I vissa sammanhang passar det tydligen alt krypa bakom FN,

Herr talman! Med delta vill jag yrka bifall lill reservationerna 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10,

RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Först vill jag också intyga min glädje över del som håller på atl hända i Östeuropa och den opinionssvängning som har skett under åren när del gäller palestiniernas svåra sak. Del har talats en del om detta, och jag instämmer i det som har sagts.

1 går. när jag kom hit. hade jag tned mig en inramad tavla som jag har fäll, där konventionen om de mänskliga rättigheterna står skriven. Del är som atl läsa vackra sagor all läsa konventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag skulle gärna vilja atl det såg ut på ett sådanl säll i världen som man enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna önskar att det skall se ul. Jag vet atl denna konvention är viktig och visar oss den väg som vi skall gå, hur vi skall handla mot våra medmänniskor och hur länder skall behandla minoriteter och sina olika folkgrupper. Det finns många FN-konvenlioner bl,a, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna frän 1948, konventionen om de medborgerliga och politiska råtlighelerna från 1966, Genévekonventionen om flyktingars rätt, konventionen om tortyr från 1984 och barnkonventionen av allra senaste datum, som snart kan ratificeras bl,a av Sverige, Dessa konventioner är till för all skydda de allra svagaste - ofödda, barn. kvinnor, handikappade, flyktingar brottslingar, uteliggare, m.fl.

Vi hör rapporter, läser tidningar och ser TV-program om olika länder och olika grupper som utövar samma typ av förtryck och maktfullkomlighet över de svagare grupperna eller individerna.

Barnens räll åsidosätts på del mest fruktansvärda sätt. Den amerikanska läkaren Blake Kerr vittnar i Washington Post i är om mord på spädbarn, ivängsaborter och tvångssteriliseringar vid kinesiska sjukhus och i tibetanska byar av barnbegränsningsteam som har egna ekonomiska intressen av atl sterilisera så många kvinnor som möjligt. De kvinnor som vägrar låta sig steriliseras förvägras medicinsk vård. medan de som frivilligt utsätter sig för sterilisering erbjuds vård,

I Tibet, där så många i befolkningen av gammal tradition levt i kloster och där polyandri. dvs. att en kvinna gifter sig med flera män, varit vanlig, har ingen barnbegränsning varit aktuell före 1959. Då bodde 6 miljoner tibeta-ner i elt land som lill ytan är fyra gånger större än Sverige. Nu är dock libeta-nerna färre än de inflyttade kineserna, och en hård exploatering och skövling pågår av Tibets naturtillgångar och ekologiska system. Mer än I miljon människor har sedan dess dött av svält, av självmord, i fängelser och i gerillaslri-der mot kinesiska trupper. År detta en del av den slutliga lösningen på Tibetfrågan?

För två veckor sedan var jag i Köpenhamn och lyssnade på informalions-och ulrikesminislern i Dalai Lamas exilregering. Lody Gyari, professorn i internationell räll Michael van Walt - som även var i Stockholm under den senaste veckan, men jag hade tyvärr inle tillfälle all lyssna på honom då -och en kvinna som överlevt 26 år i kinesiskt fängelse. Denna kvinna såg människor dö runt omkring sig. De som lider allra värst i Tibet i dag är del tredje barnet i familjerna. Familjerna får nämligen ha högst två barn, men helst bara elt. Del tredje barnet är illegalt föll och får ingen skolgång och inga ransoneringskort. Det får inte heller äga någonting, ulan får leva på sopor och del han eller hon kan hitta. Ibland smugglas dessa barn ul ur Tibet av

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

tibelaner som får besöka andra länder, och barnet lämnas där och får alltså elt någol bättre liv.

Dessa brott mot de mänskliga rättigheterna vill miljöpartiet de gröna atl Sveriges riksdag och regering skall uttala sig mol, USA:s kongress och Europaparlamentet har redan fördömt de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som Kina utövat mol tibelaner. Tortyr och mord på demonstranter har förekommit år efter år, vilket kanske är mer känt. Vi såg ju senast i Peking hur regimen gick emot sin egen befolkning.

När jag har studerat förtryck av minoriteter, politiska motståndare och oliklänkande används samma eller liknande metoder i många länder världen över. Jag valde att lala om Tibet i detta fall, eftersom det är ganska okänt.

Människor kidnappas och försvinner. I Nicaragua har 3000 personer kidnappats av contras, och man vet inte om de lever. Många av de försvunna är barn.

Jag vill yrka bifall till de reservationer där miljöpartiet genom Per Gahrton finns med. Dessutom vill jag yrka bifall lill mom. 38 i motion 1988/89:U552 beträffande mänskliga rättigheter i Tibet. Jag vill även yrka bifall till reservation 10 om El Salvador, avseende mom. 42 i utskottets hemställan.

Jag vill återgå lill all lala om barnen. Jag talade först om de ofödda barnen som aborieras, och del händer t.o.m. atl spädbarn dödas. Del finns även anledning all se mer på barnarbete och barnsoldaier. Enligt barnkonventionen kommer barn över 15 år all tillålas att vara soldater. Detta är bestämt för all man över huvud taget skall få lill stånd en konvention som så många länder som möjligt kan skriva på.

Det finns ca 10 miljoner barn som dragits in i barnprostitution. Det är ett faktum som jag inle vill acceptera. De tvingas sälja sina egna kroppar för att överleva, Filippinerna, Thailand och Brasilien är de länder där man känner till atl lusen och åter tusen barn, pojkar och flickor, tvingas in i detta förtryck , vilket är en del av gatubarnens liv. Barnen behöver ett hem. Barnkonventionen är högaktuell och bör uppmärksammas,

I går kväll såg jag ell TV-program om USA;s hemlösa och uteliggare, äldre och yngre, män och kvinnor, svarta och vita. Det åren skam forell rikt land som USA, Vi har dem här i Sverige också, i Stockholm, i Göteborg och i andra större städer, Alla dessa människor borde erbjudas en säng, en dusch och tak över huvudet.

Initiativ borde las för atl ställa mänskliga rättighetskrav vid skuldförhandlingar. Miljöpartiet har i en fråga av Eva Goés så sent som i förra veckan och i en motion aktualiserat Världsbankens ansvar vid långivning, då lån gång på gång givits lill projekt som ökat klyftorna i tredje världen, IMF och Världsbanken skall enligt sina regler låta sig vägledas endast av ekonomiska kriterier. Del är ju della man i reservationen vänder sig emot, Sverige skall som medlem i Världsbanken påverka målsättningen, annars bör Sverige lämna banken.

Mänskliga rättigheter kränks dagligen i Turkiel. Oliklänkande, oppositionella, kommunister och fackföreningsfolk förtrycks, fängslas och torteras fortfarande, trots all Turkiel skrivit under konventionen mot tortyr i februari i år, Turkiets undertecknande hälsas med tillfredsställelse. Delta inger ändå hopp om att konventionen så småningom skall efterlevas. Enligt advokater

som vi träffade under vårt besök i Turkiet finns det ett stort förtryck mot dessa grupper, och kurderna har del tio, ja hundra gånger svårare enligt dessa advokater. Utskottet har fördömt Iraks och Irans kränkningar av de mänskliga rättigheterna men uttalar sig lamt när del gäller Turkiel, I Europarådet uttalade sig en socialdemokratisk parlamentariker från Turkiel, Aksoy, om atl den kurdiska befolkningen hade del svårt. Del var ungefär allt han sade. Dessa svårigheter kunde innebära arbetslöshet, klimatförändringar, m,m. Han tvingades emellertid avgå från parlamentet, Samarbelel mellan fackföreningar i Sverige och Turkiel är positivt.

1 den del av Kurdistan som ligger i östra Turkiel har motsättningarna trappats upp under 1989. Även i Turkiet förekommer utplånande av byar och även, enligt källor som jag inte kan avslöja, begränsad användning av stridsgas. Kurderna kallar sig för del glömda folkel. Varför tiger världen? Miljöpartiet anser atl Sverige bl.a, genom sill dellagande i Europarådet bör skärpa tonen mol förtrycket av världens största minoritet som inte har någol eget land. Det finns olika uppgifter om hur stor denna minoritet är. Några säger 25 miljoner, andra säger ännu mer. eftersom många kurder inle erkänner all de är kurder för atl få ett bättre liv.

När det gäller Iran har majoriteten en myckel skarpare skrivning, men miljöpartiet anser dock liksom vpk all slörre restriktivitet i handelsförbindelserna skall iakttas för all markera Sveriges allvarliga syn på de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer i Iran och som pågår och har pågått länge,

Eva Goés kommer atl tala om Östra Timor och Väst-Papua, så jag lämnar reservation 9, som jag redan yrkat bifall lill.

Den allra senaste lidens händelser i El Salvador gör alt vi vill markera vårt stöd lill befrielserörelserna där.

Vi i miljöpartiet kämpar för ekologin, miljöfrågorna och ren luft, friskt vallen och en levande jord. Men ulan förledet "human" blir ekologin inle tillräcklig. Först genom solidaritet med de svagaste i samhället, med tredje och fjärde världen kan vi nå fram till human-ekologi.

Tack för ordet!

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

INGER KOCH (m);

Herr talman! Respekten för varje människas värde, åsikter och rättigheter oavsett kön, ålder, ras, etnisk och religiös tillhörighet får sin fasta grund i ett demokratiskt styrelseskick och i rättssamhället, Della tror jag alla är överens om. men det tål alt upprepas.

Alt utöva sina mänskliga rättigheter är en naturlig del i demokratins verksamhel och utveckling.

Varje form av förtryck är ell brott mot mänskliga rättigheter. Del är samtidigt ell brott mol grunderna för hur demokratin skall fungera.

Förtrycket i vår värld utövas framför allt i odemokratiska samhällen, där regimer inle lål opposition och där förtrycket är en förutsättning för de härs-kandes maktutövning.

Respekten för demokrati och mänskliga rättigheter måste ständigt hävdas och försvaras. När della sker får det ofta karaktär av kritik mot sittande regimer som inte tål opposition.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Sverige vill alt kampen för demokrati och för mänskliga rättigheter skall vara ett vikligl led i vår utrikespolitik. Del är vikligl all driva denna politik med fasthet och konsekvens och inte med otydliga uttalanden, glidningar i begreppen och ändringar i formuleringar skapa osäkerhet om vad den svenska utrikespolitiken slår för.

Det gäller atl mäta med samma mått oavsett var i världen övergreppen sker och lala med samma inlevelse och medkänsla om människors räll lill frihel och trygghet i alla länder oavsett vilken politisk regim som härskar.

Så sker inle alllid. Det är allvarligt när trovärdigheten i den svenska utrikespolitiken undergrävs av all Sverige håller ett tonläge vad gäller fjärran länder och elt annat när det gäller förhållanden i vår närhet.

Internationella konventioner och internationell opinionsbildning för arbetet med de mänskliga fri- och rättigheterna framåt. Del är ell stort framsteg all del inle längre anses vara otillåten inblandning i ett annat lands inre angelägenheter atl kritisera övergrepp mol de mänskliga rättigheterna,

ESK-processen har bidragit lill en ny syn. Delta borde ge ökad tyngd och styrka också ål FN;s arbete,

Konveniionsbildningen inom FN;s ram har gjort stora framsteg. Det är särskilt glädjande alt konstatera, atl FN nu efler tio års diskussioner i förra veckan har antagit konventionen om skydd för barnens rättigheter och en ny standard för all särskilt skydda dem mot sexuellt utnyttjande och mol andra övergrepp.

Dock anser vi moderater atl del fortfarande finns slora brister när del gäller alt följa upp hur besluten följs, FN;s system för uppföljning, kontroll och rådgivning bör stärkas. Sverige bör arbeta härför. När Sverige nu har tagit plats i FN-kommissionen för de mänskliga rättigheterna, bör vi ta vara pä varje tillfälle all med stor beslutsamhet agera i dessa frågor.

Just nu ser vi en utveckling mot ökad demokrati på flera håll i världen. Tidpunkten borde därför vara särskilt lämplig all inom FN;s ram medverka lill all bryta upp gamla låsningar och söka nya lösningar för en förbättrad uppföljning och efterlevnad av FN-sladgan,

All insikten om uppföljningens betydelse ökar också i FN-sammanhang visar del förhållandel att man till den nu antagna barnkonventionen har kopplat ett syslem för bistånd och uppföljning på ett konstruktivt säll.

Herr talman! Den positiva ulveckling som vi nu kan följa i en del av Östeuropas länder mot ell mera demokratiskt samhällsskick inger också goda förhoppningar om atl respekten för de mänskliga rättigheterna skall komma atl öka även där,

1 en nyligen presenterad rapport från Amnesty har man konstaterat all man även i Sovjet kan märka en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna under de senaste åren. Enligt vår mening är del emellertid fortfarande långt kvar innan man kan säga atl regimen där lever upp lill de värderingar vi har om individens räll.

Den ulveckling vi just nu upplever i Tjeckoslovakien hälsar vi med glädje. Den folkliga resningen mol många års förtryck ser nu ut all lyckas.

Del tjeckoslovakiska kommunistpartiets presidium och sekretariat ställde i fredags sina platser till förfogande. Och den nye partiledaren Karel Urba-

nek uttalade i lördags, alt Tjeckoslovakien skall få en bred koalitionsregering sammansatt också av icke-kommunisler.

Den nyligen bildade oppositionsgruppen Medborgerligt forum har också sammanträffat med den nyvalde partiledaren för all diskutera den nya utvecklingen.

Detta är ett första steg i en process som kan leda fram till en ökad demokrati, frihel för folken och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Del är positivt atl Sverige nu internationellt har påtalat brotten mot de mänskliga rättigheterna i Rumänien och tagit upp dessa i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Och jag vill understryka all del är viktigt att Sverige även i fortsättningen protesterar mol Rumäniens kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Mitt i Europa svälter, fryser och förföljs ett hell folk.

Herr talman! FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna måste gälla även del kurdiska folket. Kurdernas rätt alt fritt leva och verka i sina hemländer och i exil måste respekteras.

Del kurdiska folkels kamp för frihet och mänskliga rättigheter har pågått i flera hundra år. Kurderna har varit och är än i dag ell jagat folk. Alltsedan första världskrigets slut och del ottomanska imperiets fall har del utsatts för ohyggliga tragedier. Hundratusentals kurder har Ivångsförflyllals från sina hem, utsatts för folkmord och massarresleringar.

I kriget mellan Iran och Irak utsattes också det kurdiska folket för oerhörda lidanden, Iraks giflgasanfall mot en oskyddad civilbefolkning har väckt omvärldens avsky, och vi har alla upprörts av uppgifterna om Iraks fortsatta militäraktioner mot den egna kurdiska befolkningen.

De omkring 40 000 kurdiska flyktingar som på grund av den irakiska arméns bombningar har flytt till Turkiel lever i dag under mycket svåra förhållanden i flyklinglägren. Enligt rapporter från Rädda barnen dör fortfarande flera barn per dygn på grund av kyla, undernäring och sjukdomar,

Sverige bör nu på alla sätt hjälpa lill all förbättra situationen för de tiotusentals kurdiska flyktingar som lever i flyktinglägren i Iran och Turkiel, Denna hjälp bör i första hand ske genom de enskilda organisationerna. Rädda barnen och Röda korset har t.ex. genom sina kontakter inne i dessa länder myckel slörre möjligheler all nå fram med sina hjälpsändningar än de internationella organen.

Det är beklagligt att Sverige inte lyckades atl få upp kurdernas situation lill behandling i MR-kommissionen. Del är nödvändigt all Sverige med krafl fortsätter atl försöka få upp denna viktiga fråga på dagordningen.

Men, herr talman, Sveriges uppgift är inle bara all kritisera och reagera. Lika vikligl är all vi genom vår utrikespolitik stärker och utvecklar respekten för de mänskliga rättigheterna. Detta bör ske både bilateralt och inom FN-systemens ramar. Stödet för mänskliga rättigheter skall vara särskilt tydligt i vår biståndspolitik. Atl främja en demokratisk utveckling är ju ett av de fem målen för svenskl biståndsarbete.

Enligt vår mening beaktas inle demokratimålel tillräckligt i den svenska biståndspolitikens utformning. Tvärtom har den svenska regeringen varit alltför passiv när del gällt övergrepp mol mänskliga rättigheter i våra sam-arbetsländer.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Del är enligt vår mening möjligt all utforma den svenska biståndspolitiken så all den verkligen stöder en ulveckling i demokratisk riktning. Vi bör stödja utvecklingen av elt rättssamhälle, en fri press, fack och folkrörelser. Sverige har enligt vår mening slora förulsällningar för all verka för en sådan utveckling.

Långvariga biståndsinsatser i flera av de länder som i dag lar emot svenskl bistånd har i mycket ringa utsträckning lett till en sådan demokratisk utveckling i mottagarländerna. Svåra övergrepp mot de mänskliga fri- och rättigheterna förekommer i alltför många av mottagarländerna för svenskt bistånd.

Ett exempel på della är situationen i Etiopien och den där sillande regeringens upprörande brott mot mänskliga rättigheter. Detta kommer alt behandlas i ett särskilt betänkande i december. Därför lar jag inle upp den frågan i dag.

Riksdagen bör enligt vår mening anvisa ell särskilt anslag för demokraliut-vecklingen i samarbetsländerna. En särskild parlamentarisk kommission bör följa och i årliga rapporter utvärdera ulvecklingen mot demokrati i våra sam-arbelsländer.

Riksdagen bör också enligt vår mening inrätta ell särskilt fristående institut för främjande av de mänskliga rättigheterna. Härigenom skulle vi få elt opartiskt organ som kunde ge en bild av den demokratiska ulvecklingen i våra bislåndsländer.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag vill börja med atl yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter. Della belänkande om de mänskliga rättigheterna är i stort sett ett enhälligt belänkande. Visserligen finns del nio reservationer. Men alla är de, tillåt mig säga del, en bock i marginalen. När det gäller de slora principerna är nämligen alla överens. Del är bara vpk, som på några punkter vill ha något längre gående uttalanden om vissa länder, och centerpartiet, som på ett par punkter vill ha en rent institutionell förändring när del gäller vårt arbete för mänskliga rättigheter.

Jag tror alt det är ganska bra om vi inle försöker bjuda över varandra. I slällel skall vi acceptera alt vi alla på fint traditionellt sätt i svensk riksdag försöker arbeta så långt del är möjligt för att på alla områden där vi har inflytande åstadkomma respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

Naturligtvis handlar det ofta om teknik. Hur många institutioner skall det finnas? Hur många konventioner skall man upprätta? Hur många uttalanden skall man göra i Förenta nationerna? Ofta är del fråga om atl vi kan ha delade meningar om vilken teknik som skall tillämpas.

Jag vill erinra om att del redan nu finns ell tjugotal olika övergripande internationella överenskommelser antingen i FN eller inom Europa i fråga om kampen för mänskliga rättigheter. Det handlar inte om alt öka antalet överenskommelser, utan del handlar om all få länderna atl acceptera dessa.

Jag är väldigt lacksam för vänsterpartiet kommunisternas uppslutning kring allt del som vi andra har sagt om värdet av ulvecklingen i Östeuropa. Jag tillåter mig - jag har ju varit med ganska länge i politiken - att erinra

om all det inle alllid har varit enhällighel inom arbetarrörelsen i fråga om bedömningen av vad som har hänl i östra Europa. När jag började mitt politiska arbete och vi talade om förtrycket mol religiöst eller politiskt oliklänkande som sattes bakom lås och bom eller avrättades och när vi kritiserade del förhållandel alt några få personer i ett land ansåg sig ha rätt all låsa in hela befolkningen och förhindra människorna alt komma ul, var vi inte överens med kommunisterna. Det var den gången ni kallade oss för socialfascis-ler för atl vi angrep händelseutvecklingen i Östeuropa. Nu är vi överens, och det är elt betydande framsteg all även vpk är med om alt fördöma del som har hänl i Östeuropa. Med tillfredsställelse hälsar vi den ulveckling som nu sker. Jag tillåter mig atl uttrycka en förhoppning om alt inga olyckshändelser skall inträffa och alt den positiva utvecklingen skall fortsätta i de östeuropeiska länderna samt all del också skall bli möjligt alt säga delsamma om utvecklingen i Bulgarien och Rumänien.

Herr talman! Della år, som har inneburit så mycket positivt när det gällt utvecklingen i Europa för de mänskliga rättigheterna, har inte varit lika positivt i hela världen. Vi får inle glömma all del här året är del år då händelserna på den Himmelska fridens torg utspelades och då den lovande ulvecklingen i Kina avbröts. Del här året är också del år då en myckel stor ökning har skett av förtrycket av mänskliga rättigheter i vissa delar av norra Sydamerika.

Det är klart alt del är vår uppgift all i de internationella fora där vi har en röst försöka verka för all del på nytt blir en ljusning i Kina och för all förtrycket av mänskliga rättigheter i norra Sydamerika kan avbrytas och vändas lill någonting annal.

Del här betänkandel är inle något heltäckande belänkande om de mänskliga rättigheterna, utan del är elt belänkande där man tar upp de motionsyrkanden som föreligger. Men det finns ändå i betänkandel vissa deklarationer, som vi alla ansluter oss lill och som betonar den gamla svenska traditionella politiken alt arbeta på olika områden för vaklslåendel av grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag nämnde för en stund sedan all del redan nu finns ett myckel stort antal konventioner av olika slag. Jag vill bl,a, erinra om atl till den vikliga konventionen om mänskliga rättigheter i Förenta nationerna som antogs 1966 har 87 stater anslutit sig - ungefär hälften av Förenta nationernas medlemsstater. Till den konvention som några månader senare antogs och som handlar om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har 92 stater anslutit sig. Till lorlyrkonventionen, som är modernare, har endast 45 stater anslutit sig. Del belyder all vår viktigaste uppgift möjligen inte är att utöka antalet konventioner utan all verka för all fler länder ansluter sig lill redan existerande. Del är skandal alt inle ens en tredjedel av Förenta nationernas medlemsstater har anslutit sig lill konventionen mot tortyr. Det betyder att det fortfarande utövas tortyr mol slora befolkningsgrupper i slörre delen av jordens länder.

När det gäller Europa finns det också för Europa speciellt gällande konventioner antagna av Europarådet. Del finns en kommission och en domstol för mänskliga rättigheter. Vi vet själva all vi vid olika tillfällen har fåll figurera där, och på några ganska väsentliga punkter har vi också fällts av den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Del är då självklarl att Sve-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

rige förändrar sin lagstifining så, alt denna slår i överensstämmelse med de regler som vi har skrivit under i Europarådet.

Del senaste som har hänl är att del för elt par månader sedan upprättades en särskild koinmission mot tortyr inom Europa. Jag nämner delta därför att Turkiet spelar en roll i den här debatien. Från vpk:s sida har man dessutom tagit upp del turkiska problemet. Turkiel är med i denna kommission. En domare, läkare eller motsvarande person från varje medlemsland ingår i kommissionen med inspektionsrätl i de olika länderna. Det belyder sålunda att Turkiet har gått med på alt denna europeiska kommission får komma till Turkiel, gå in i fängelserna och vara med och övervaka atl tortyr inte förekommer. Del är ell viktigt framsteg.

Jag, som många gånger i denna talarstol har kritiserat den turkiska regeringen för bristande respekt för mänskliga rättigheter, noterar med tillfredsställelse all den turkiska regeringen nu accepterar denna kommission och ger den inspektionsrätl och möjligheter alt i landet undersöka om mänskliga rättigheter respekteras. Del handlar inle bara om tortyr, utan del handlar också om i övrigt kränkande behandling av människor i domstolsväsendet och i andra sammanhang,

I det särskilda yttrandet från moderata samlingspartiet talas del om att man bör se till all de bislåndsmottagande länderna i högre grad respekterar mänskliga rättigheter än som för närvarande är fallet. Jag håller med om det. Men jag vill då bara säga, herr talman, all när vi lalar om denna fråga skall vi vara medvetna om all del här är ell av de svåraste problemen i hela vår biståndspolitik. Del handlar ju om problemaliken; Skall vi bryta biståndet till ett land bara därför all landels regering inle lever upp lill våra krav när del gäller de mänskliga rättigheterna? Hjälper det barn med uppsvällda magar? Hjälper del dem som sväller? Hjälper det de sjuka? Denna avvägning är elt av de svåraste problem som vi har all brottas med. Möjligen är del bättre all vi fortsätter atl samarbeta och atl vi under detta samarbete lalar med vederbörande regering och försöker få den all förbättra sin respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är inle säkert all del hjälper elt lands befolkning all man drar sig ur. Delta gäller, Bertil Måbrink, bl.a. Indonesien. Indonesien är den största muslimska staten i världen. Det finns all anledning för Sverige all samarbeta med Indonesien, Men i detta samarbete måste vi ständigt påtala hur allvarligt vi ser på brott mot mänskliga rättigheter.

Jag har rapporterat för utrikesutskottet om ett besök som jag hade av Indonesiens ambassadör för kort tid sedan. Jag meddelade då atl jag log upp dessa frågor och sade alt vi gärna vill samarbeta med detta vikliga land i den delen av världen men all vi med stor vaksamhet följer vad som händer på Östra Timor och andra ställen när del gäller respekten för mänskliga rättigheter.

Frågan om kurderna har tagits upp många gånger i denna kammare och är ett svårt problem, kanske olösligt. Del handlar om alt bilda en kurdisk stat - vilket kurderna helst vill. Det innebär all man måste ta delar från fyra länder och slå ihop till en ny stat, och det är troligen helt omöjligt i dagens situation. Jag återkommer till kurderna vid ett senare tillfälle, om det begärs alt jag skall gå upp i replik.

Får jag bara lill slut säga all Iran är samma problem. Där begås allvarliga

brott mol mänskliga rättigheter. Jag har också rapporterat för utrikesutskottet all jag i förra veckan hade ell samtal med polchefen i Irans utrikesdepartement och dess ambassadör. Jag meddelade att vi har hört atl elt tjugofemtal kvinnor av olika skäl skall avrättas, och man lovade alt undersöka och ge besked om detta verkligen händer.

Vi skall i samtal med de olika länderna ständigt påtala brott mol mänskliga rättigheter, men del är inle säkert, herr talman, att vi förbättrar villkoren för dessa människor genom all bryta förbindelserna. Möjligen skall vi fortsätta på den gamla fina svenska vägen, atl så långl som möjligt tala med folken runt omkring oss för all nå fram lill de resullal som vi önskar.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

INGBRITT IRHAMMAR (c) replik;

Herr talman! Jag vill också skriva under på all det råder en mycket stor enighet om huvudinnehållet i betänkandet och atl del känns som myckel viktigt. När vi i centern ändå anser all det är motiverat all reservera oss på några punkter handlar detta inle. Stig Alemyr, om all vi har velat bjuda över Det handlar om all vi har funnit de frågorna så allvarliga och vikliga alt vi har velat atl Sverige skall driva dem hårdare än vad utskotlsmajoriteten har sagt.

Ell institut för barns rättigheter anser vi är extra viktigt nu, när FN:s barnkonvention om mänskliga rättigheter är antagen. Det finns mycket atl följa upp också i de nordiska länderna. Det är dessutom lättare för Sverige alt agera tillsammans med nordiska länder för att få ell resultat, än atl tro atl vi kan påverka länder i tredje världen atl inrätta sådana här institut. Del vore naturligtvis bra om de gjorde del, men det är lättare atl nå resultat när vi själva agerar. Det finns alltså verkliga skäl för atl driva dessa frågor hårdare.

När det gäller förbudet mol plastkulor kan man anse, såsom majoriteten gör, atl det i första hand är statens egen angelägenhet hur man vill utrusta sin polis. Vi reservanter tycker inle det. Detta är så allvarligt och drabbar så många oskyldiga, även i fred, att det känns som extra angeläget all Sverige agerar kraftfullt,

1 fråga om FN-universiletel för mänskliga rättigheter är vi i centerpartiet medvetna om de ekonomiska svårigheterna inom FN, men del är också viktigt all Sverige driver på, lalar om della och försöker påverka så att universitetet inrättas. Del gäller många gånger i sådana här sammanhang alt arbeta på lång sikt för atl nå resullal. Vi ser nalurliglvis gärna all del inrättas direkl, men om del inle går hoppas vi all del kan göras på sikt,

BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill bara säga lill Stig Alemyr all jag i mitt anförande framhöll all det är mycket värdefullt att ell enigt utskott står bakom de vikliga och avgörande delar i betänkandel som gäller hur man skall bedriva arbetet för att förbättra de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

Jag vill också säga lill Stig Alernyr atl vi i vpk inte i någon motion har föreslagit alt Sverige exempelvis skall avbryta förbindelserna med Indonesien. Vi har inte ens sagt all Sverige skall avbryta förbindelserna med Iran, Vi föreslår atl Sverige skall trappa ner de ekonomiska förbindelserna med Iran, inle öka dem, som nu sker.

När del gäller Indonesien föreslår vi i yrkande 3 i motionen att "riksdagen

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

som sin mening ger regeringen lill känna vad i motionerna anförts om svenska initiativ för atl i linje med tidigare svenskt arbete för avkolonisering av Angola och Mogambique stödja Östra Timors och Väst-Papuas rätt till självbestämmande". Det är del vi begär, ingenting annal.

Vi vill också alt vapenleveranser lill Indonesien skall avbrytas. Jag hoppas atl även Stig Alemyr tycker att Sverige skall göra del i nuvarande läge.

I övrigi kan Sverige ha förbindelser och kontakter med militärjunlan i Indonesien. Jag kan hålla med Stig Alemyr om all man skall ha kontakterna så länge som det är möjligt att lala om för juntamedlemmarna vilka brottslingar de är när del gäller de mänskliga fri- och rättigheterna.

Jag vet inte om man skall la upp gammall skräp och gamla försyndelser, även om Stig Alemyr alltid har ell behov av alt göra det. Jag har inte något dåligl samvete för alt jag, under min partiverksamhel och mitt medlemskap i mitt parti, har gjorl någonting som skulle bryta mol de demokratiska fri-och rättigheterna eller deltagit i någon hallelujakör för Östeuropa och de förhållanden som där har rått. Visst kan vi ha gjort fel och försyndelser en gång i liden, och vi får se efler om del är ytterligare någol sådant som bör rättas till - då skall vi naturligtvis göra det. Jag vill påminna om all vi 1964 och 1967 gjorde upp med det mesta av vårt förflulna, också när det gäller våra relationer till Östeuropa,

Del är i så fall inle bara vi i vpk som har gjorl försyndelser, Stig Alemyr, utan del har också andra partier gjort, även socialdemokraterna. Det finns fortfarande gamla socialdemokrater och kommunister i livet som spärrades in i s.k, arbetsläger under andra världskrigel bara därför atl de var kommunister och radikala socialdemokrater. De har inte fått rehabilitering. Svartlistningen av kommunister en gång i tiden innebar alt de inle fick något jobb.

Man bör göra upp på bägge sidor om man skall tjata om gammall skräp. Jag tycker inte alt man skall göra det, ulan man skall se framåt.

INGER KOCH (m) replik;

Herr talman! Jag håller med Stig Alemyr om alt frågan om demokrati och respekten för mänskliga rättigheter i Sveriges biståndsländer är ett myckel stort och svårt problem. Vi har inle heller föreslagit all hjälpen skall avbrytas, men i vissa situationer i vissa länder kan det ändå vara en signal och tjäna som en påtryckning på myckel totalitära regimer. Även om man avbryter utvecklingsbistånd kan man fortfarande lindra den akuta och mycket uppenbara nöden med en ren nödhjälp - del hjälper barnen med uppsvällda magar. Stig Alemyr,

Det är vikligl alt följa upp hur de svenska bislåndspoliliska målen uppnås. Del är därför som vi har föreslagit dels ett institut för mänskliga rättigheter, dels framför allt en parlamentarisk kommission som följer detta arbete.

slora övergripande frågorna, men vi måste visa var vi har varit för försiktiga. Här har vi inle gått tillräckligt långl, vi måste gå vidare.

Del handlar, som Stig Alemyr mycket riktigt säger, om att länderna skall leva upp lill konventionerna. Egentligen skulle del räcka med 1948 års konvention om de mänskliga rättigheterna om den följdes. Där står inle alt barn har egna regler eller all vuxna, män, kvinnor, ölikä minoriteter har del, utan att alla har mänskliga rättigheter. Skulle 1948 års konvention efterlevas behövde vi kanske inte skriva fler konventioner,

Kinas före della lovande ulveckling gällde inte t,ex. mongoler eller tibelaner. Det har inte funnits någon lovande utveckling i Kina ens före händelserna på Himmelska fridens torg.

De exempel på förtryck som jag nämnde beträffande Tibet gäller också kurder. Östra Timors befolkning och människorna i en del sydamerikanska länder. Turkiels undertecknande av lorlyrkonventionen är mycket viktigt, men också där gäller del efterlevnaden. På s. 34 i utskoltsbetänkandet under avsnittet om mänskliga rättigheter i Turkiet, bakgrunden, står del att kurderna inte får lala sill eget språk. Det stämmer, men där pågår ju så mycket mer. All de inte får lala sill språk är del minsta problemet.

Kurdernas fråga är svår, men den får inle vara olöslig. Situationen kompliceras nalurliglvis myckel av alt den mesta oljan i dessa länder ligger på kurdiskt område och av NATO-flanken mot öst i Turkiel. Det är helt klart här de verkliga komplikationerna finns. Det är svårt att lösa problemen innan den situationen reds upp.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

STIG ALEMYR (s) replik:

Herr talman! De här replikerna ger mig ingen anledning att hetsa upp mig. Jag tycker atl del hela sker i stor vänlighet. Jag förstår att Bertil Måbrink å sitt partis vägnar blir lilet irriterad när man hänvisar till vad som har hänt tidigare. Men det väsentliga i mitt anförande var alt med tillfredsställelse notera atl vi nu är överens om alt med glädje hälsa den utveckling som sker i Östeuropa och atl vi alla delar den uppfattningen all det är oerhört viktigt atl inte några bakslag inträffar som avbryter en lovande utveckling mot ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill lill Ingbritt Irhammar säga alt det finns en risk alt vi överadministrerar della arbete. Del är möjligt att elt institut för barns rättigheter kan vara av betydelse, men del behöver inle finnas i Norden, där vi har kommit så långt i vår lagstiftning till skydd för barnen. Vi kanske skall söka verka för atl del placeras någon annanstans i världen.

Delta gäller också ell FN-universilet för mänskliga rättigheter. Lål mig erinra om att FN genomgår en mycket djup ekonomisk kris. De av oss som besöker Förenta nationerna och lalar med deras tjänstemän vet alt man nu har det litet bättre ställt än för två år sedan, men att man inle har råd att inrätta en enda ny institution, för då måste det gå ut över något annat. Det finns inga ekonomiska förutsättningar för att nu begära atl Förenta nationerna utökar sin administration på något område.

Jag noterar atl Bertil Måbrink säger atl ni, då det gäller såväl Indonesien som Iran, inte vill avbryta förbindelserna, utan ni vill trappa ned dem. Ni vill inte vara med om någon ökning av de merkantila relationerna och tycker att

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

vi skall avbryta vapenleveranserna till Indonesien. Indonesien är elt land dit nya vapenleveranser inte får ske. Det som händer med Indonesien är atl tidigare tecknade kontrakt fullföljs, så att de reservdelar som man gjorl upp om förut nu kan levereras. Jag anser i likhet med många andra här atl vi inte bör teckna några nya vapenavtal med Indonesien.

Jag noterar all vi i stort sett är överens, Inger Koch. Ni har inte reserverat er på en enda punkt i betänkandel. Del belyder atl det inle i della belänkande finns några delade meningar mellan moderaterna och socialdemokraterna.

Till sist, herr talman, är del i frågan om kurderna som i andra frågor vikligl atl vi inle lägger fram förslag som förlorar i FN. Del kan innebära bakslag som försämrar möjligheterna all nå resultat i framliden. Det är därför den svenska regeringen måste iaktta sådan försiktighet och se lill all del finns täckning i många länder för del vi för fram, så all vi har en realistisk möjlighet atl genomföra del vi önskar. Det framgår av detta betänkande och av otaliga regeringsdeklarationer all den svenska regeringen och den svenska riksdagen är beredda alt på alla punkter, så långl det är möjligt, vidareutveckla arbetet för mänskliga rättigheter.

RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Jag är förvånad över atl man skall behöva ta till brösttoner för atl Stig Alemyr skall gå i svaromål. Jag har inte fåll någon kommentar till de frågor jag har talat om.

Jag tycker inle alt del står någonting i betänkandel om atl man i Turkiel gör övergrepp mol kurderna, utom atl de inte får tala sitt språk. Utskottets uttalande har en mycket svag skrivning. Det är därför vi har reserverat oss. I och för sig står del inte så myckel i reservationen heller, men det slår mer i motionerna. Det är mycket svagt.

Stig Alemyr sade all vi skall arbeta för de här frågorna, men då vill man gärna se ell resultat så småningom. Skall del bara vara fråga om underhandsinformation? Skall man inle officiellt gå till FN med ell förslag? Risken alt man kan förlora får man alltid ta. Skall man vara säker på all vinna kan man sluta att "spela", sluta med atl utforma olika konventioner och förslag. Del är klart alt vi skall ha en god chans atl få igenom våra förslag. Men fler och fler människor och folk gör någol, och även i USA har man uttalat fördömanden av det sätt som kurderna behandlas på i alla dessa fyra länder. Sovjet har man inte yttrat sig så myckel om, och där lär ju kurderna ha det bäst.

INGBRITT IRHAMMAR (c) rephk:

Herr talman! Vi kan bara konstalera. Stig Alemyr och jag, att vi har olika uppfattningar på de punkter där centerpartiet har reserverat sig. Vi känner väl varandras argument och behöver inle fördjupa oss vidare i dessa. Det enda jag saknar och vill ha synpunkter på är varför majoriteten inle kan ställa upp på atl verka för förbud mol plaslkulor, dessa inhumana vapen som i huvudsak drabbar barn i ockuperade områden.

Jag skall i stället använda min sista chans lill inlägg lill all instämma i mycket av del som sagts om förtrycket av det kinesiska folket, studenterna och deras försök att lala för mänskliga fri- och rättigheter. Likaså vill jag

instämma i mycket av del som har sagts om Kinas förtryck av det tibetanska folkel, vilket Ragnhild Pohanka har nämnt. Jag vill också, för all vi inle skall glömma bort del, la upp hur del rumänska folkel fortfarande utsätts för förföljelse och hur man förstör deras byar och tvingar dem atl flytta därifrån. Det är vikligl alt vi fördömer det, vilket också görs i betänkandet. Del har talats om Turkiels övergrepp mol kurderna. Jag tycker alt del är på sin plats all också nämna hur Irak förtrycker den kurdiska befolkningen och driver den till ivångsförflytlningar. Del är vikligl all vi fördömer del också.

Som sista punkt vill jag nämna hur viktigt jag tycker all del är alt vi fortsätter att kämpa för alt dödsstraffet upphör alt användas i olika länder. Vi har nått myckel långt inom Europarådet. Del är bara Turkiet som återstår och som fortsätter alt ha dödsstraff i sina regler, även om man inle har använt det på senare år.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

STIG ALEMYR (s) replik;

Herr talman! Det är klart att alla i utrikesutskottet avskyr den ammunition som vi ibland kallar plaslkulor. Vi har t.o.m. sett sådan demonstrerad i utskollel vid ett tillfälle. Del står i betänkandel; "Utskollel utgår ifrån atl regeringen kommer alt fortsätta sina ansträngningar för alt internationellt reglera användandet av denna typ av ammunition." Utskottet har inle nonchalerat, inle negligerat denna vikliga fråga.

När del gäller Turkiet har jag sagt förut - och jag vill gärna upprepa del för all undvika missförstånd - all jag hoppas att den kommission mot tortyr och andra kränkningar av mänskliga rättigheter som för två månader sedan valdes av Europarådets ministerkommitté och ännu inle kommit i gång med sitt arbete, skall kunna göra insatser även när del gäller kurderna i Turkiel. Den kommer atl ha svårare all göra del i Irak och andra länder. Vi har tidigare beklagat den kurdiska situationen, och vi ser stora svårigheter att finna någon form av lösning på problemet.

Dödsstraffet nämndes nu, för första gången under denna debatt, av Ingbritt Irhammar. Jag hade elt samtal med en myckel högt uppsatt muslimsk diplomat häromdagen, och han sade; "Tyvärr kan vi inte lova er att avskaffa del straff som den heliga boken ger oss order om atl använda." Muslimerna bygger sin rättskipning i detta avseende på koranen, och det finns såvitt jag förslår inga möjligheler atl få dessa länder, med den religiösa bakgrunden, all ändra sin lagstiftning - vilket jag och vi alla här naturligtvis, herr talman, på del allra djupaste beklagar.

MARIA LEISSNER (fp);

Herr talman! Jag vill börja med atl beklaga all jag av någon anledning hamnade utanför den första deballrundan, trots atl folkpartiet i likhet med moderaterna inle har någon reservation. Men jag skall ändå försöka göra mina kommentarer till debatten.

Den liberala rättsstaten gör nu sitt segertåg över världen, och vi har under höstmånaderna sett östeuropéerna defilera förbi de västeuropeiska kamerorna - blyga tonåringar, frimodiga kvinnor, förskrämda äldre män, som har talat om för reportrarna vad det är de vill och trängtar efter Vi har hört orden frihel och demokrati sägas på alla upptänkliga östeuropeiska och bal-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

tiska språk, utom rumänska och bulgariska. Vi har bevittnat en seger över de kommunistiska diktaturerna, en seger för friheten.

Men fortfarande lever tvä tredjedelar av världens befolkning under förhållanden där de förvägras grundläggande mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter förtrampas i världen av både höger- och vänsierdiktaiurer, av både leokraliska och militära totalitära regimer. Mänskliga rättigheter förlrampas ofta under falska förevändningar om nationens säkerhet eller med hänvisningar lill den ekonomiska och sociala ulvecklingen.

En av liberalismens viktigaste arbetsuppgifter är atl kämpa för mänskliga rättigheter och fundamentala friheter världen över. Man brukar säga all det finns två slag av mänskliga rättigheter - å ena sidan de politiska och medborgerliga rättigheterna, a andra sidan de sociala och kulturella rättigheterna. De förnämsta är dock enligt tnin uppfattning de politiska rättigheterna. Yttrandefrihet och informationsfrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet är en nödvändighet för ett demokratiskt samhälle och för människors fulla deltagande. Utan fullständig information kan individen inle kritisera den förda politiken. Utan röst, och ulan rättighet all uttrycka sig, kan individen inle bidra till politisk och social förändring.

Just deima egenskap hos yttrandefriheten gör atl den är jagad och fruktad av jordens diktatorer. Just all yttrandefriheten är demokratins och folkviljans instrument gör den så farlig för regimer vars legitimitet bygger på skräck och våldsulövande och inle på människors frivilliga stöd och förtroende, uttryckt i öppna val. Just därför är ell frisläppande av yttrandefriheten, som vi sett nu i Östeuropa, elt säkert tecken på en oundviklig demokratisering.

Därför är del också en uttalad strävan hos totalitära regimer i olika länder att begränsa yttrandefriheten, all hindra all information når allmänheten, alt strypa oppositionens möjligheter all verka. Tyvärr är det ofta en alltför framgångsrik strävan.

Jag vill också säga något ord om de kulturella och sociala rättigheterna. Även om yttrandefriheten och de andra politiska rättigheterna är centrala för att människan skall kunna åstadkomma någon förändring av sina villkor, är de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna nödvändiga om människan skall kunna leva i värdighet. Man kan med fog fråga sig vad yttrandefriheten är värd för den som inte kan läsa eller inle har råd all köpa tidningen. Den mycket farliga slutsats som alltför många tyvärr drar är atl de politiska rättigheterna är en lyx som kan undvaras till dess all utvecklingsnivån höjts. Men de politiska rättigheterna hänger ihop på ett hell annal säll med de ekonomiska och sociala.

För alt de ekonomiska och sociala rättigheterna skall kunna bli verklighet måste det finnas politiska rättigheter. Bristen på ekonomisk och social ulveckling i många u-länder är inte sällan orsakad direkt av atl fundamentala friheter inte existerar. Medborgerliga och politiska rättigheter är aldrig en lyx som kan vänla medan utvecklingsnivån höjs - de utgör snarare själva förutsättningen för framåtskridandet.

Redan från FN;s tillkomst blev skyddet för de mänskliga rättigheterna en huvuduppgift för organisationen. Man upprättade på elt myckel tidigt stadium kommissionen förde mänskliga rättigheterna, som Sverige nu återigen är medlem av för en treårsperiod.

Som utskollel konstaterar är de internationella normerna för mänskliga rättigheter i stort sett färdigformulerade. Några uppgifter håller man på all slutföra, andra uppgifter återstår alt finna lösningar på, men i huvudsak är del internationella regelsystemet för de mänskliga rättigheterna utbyggt.

Det är dock viktigt att fullfölja och slutföra arbetet med de internationella normerna. Barnkonventionen har nu äntligen slutförts. Nu bör arbete bedrivas i syfte atl reglera och förbjuda dödsstraffet samt att förbättra skyddet för flyktingar som flytt undan krig eller andra katastrofer. Också andra typer av skydd, t.ex. för handikappade, kan behöva stärkas.

Även otn normsystemet i princip är klart, kan man dess värre inle säga delsamma om arbetet all få världens stater atl respektera del. Här ligger de närmaste decenniernas slora arbetsuppgift.

En första del i det arbetet blir all söka förmå så många stater som möjligt att ansluta sig till och ratificera de olika dokument om mänskliga rättigheter som nu finns.

Men ell sextiotal stater har varken undertecknat eller ratificerat FN;s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, däribland Kina, och ell flertal stater - bl,a, USA - har ännu inle ratificerat den. Därför är det en utomordentligt viktig åtgärd att verka för ell ratificerande av detta grunddokument för de mänskliga rättigheterna.

Men även om en stal har anslutit sig och ratificerat en konvention betyder della inte automatiskt alt man kommer alt följa den. Därför är klagomaski-neriel en mycket viktig del i skyddet av de mänskliga rättigheterna, Klago-maskineriel är olika utformat för olika konventioner. Ibland är del effektivt, och ibland är det mindre effektivt.

Till FN-konventionen om de politiska rättigheterna har man knutit en mellanstallig klagorätl. Men för alt den skall kunna utnyttjas måste både den anmälande staten och den kritiserade staten ha accepterat klagorällen. För tillfället är det endast ett fyrtiotal stater som har anslutit sig till della. Del är kanske ingen tillfällighet atl just dessa länder inle befinner sig särskilt högt på listan över de länder som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Därför är del en viktig uppgift atl aktivera den mellanslatliga klagorällen och se lill alt fler stater ratificerar den.

Den individuella klagorällen är elt av de mest effektiva medlen för alt bekämpa brotten mol mänskliga rättigheter. Del handlar om individuella rättigheter, och därför måste individen ha rätt att påtala kränkningar. Jag noterar all utskollel har slagit fast just della,

Inle minst mot bakgrund av liberaliseringarna i Sovjet och Östeuropa är del vikligl alt nu öka arbetsinsatserna för all få ell internationellt erkännande av den individuella klagorällen. Vi kan spänna bågen litet hårdare nu. Om Sovjet skulle ansluta sig till tilläggsprotokollet om individuell klagorätl, så blir del ell test på vad perestrojkan är värd. Först det land som är berett all ge enskilda individer klagorätl visar en verklig vilja atl värna de mänskliga rättigheterna.

Del är viktigt atl stärka också FN;s möjligheter alt skydda de mänskliga rättigheterna. Här finns en rad olika möjligheter. En möjlighet inför framliden är all se till all en domstol inrättas vars beslut måste respekteras. Det finns en domstol för den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

men del finns ingen motsvarande för FN;s konvention. Inrättandet av en sådan motsvarande domstol vore en genomgripande reform, som skulle stärka konventionen och dess efterlevnad.

Utskottet menar all liden ännu inle är mogen atl väcka ell sådanl förslag, men argumenterar inte i sak mol förslaget. Självfallet bör arbetet med atl övertyga fler stater atl ratificera konventionen ha prioritet framför inrättandet av en domstol, man jag vill understryka vilken betydelse en sådan domstol skulle ha för efterlevnaden av konventionen om mänskliga rättigheter. Det vore inte en bra ulveckling om vi i framliden skulle fortsätta atl ha två olika syslem för konventioner om mänskliga rättigheter: ell - nämligen del i Europa - som fungerar bra och där det finns en klagorätl och elt för resten av världen, där denna möjlighet inle finns,

1 Östeuropa är, som jag har nämnt, ulvecklingen myckel positiv när det gäller de mänskliga rättigheterna. Även andra glädjeämnen finns, länder där vi ser hur demokratin äntligen stabiliseras, Uganda och Paraguay är positiva exempel. Men del finns också många länder som, sedan motionerna skrevs i vintras, har sällat sig lill den skara som vi behandlar i betänkandel, men som egentligen inle blir föremål för diskussion i dag. Jag länker då framför allt på Kina och massakern på den Himmelska fridens torg. Jag länker också pä Cambodja, där risken för atl de röda khmererna återkommer är elt fram-lidshol som medför en skräck för den krigshärjade cambodjanska befolkningen.

Men jag vill kommentera några av de många länder som nämns i betänkandel. Turkiel är ett land som vi har anledning all ställa särskilda krav på. Det är ell land som tillhör den europeiska sfären av medlemmar i Europarådet, Tre rapporter om dokumenterad tortyr har under senare lid kommit från Amnesty International, I rapporterna finns också belägg för all man i Turkiet har fortsatt all använda sig av tortyr även efter det atl man ratificerade lorlyrkonventionen, I Turkiet har man t,o,m, bannlyst en Amneslyrap-porl från november 1988 som handlar om mänskliga rättigheter i Turkiel; den heter Human Righls Denied, En bannlysning av en organisation för mänskliga rättigheter och av dess rapporter är ingenting annal än en diktaturs arbetsmetod. Turkiel svänger mellan demokrati och diktatur på ell säll som man inle riktigt klarar. Frågan är hur stort tålamod reslen av Europa skall ha,

Rumänien är ett land som också har förekommit mycket i debatien. Del är en av de sida bastionerna för stalinismen. Man kan bara hoppas atl del verkligen blir en av Europas sista diktaturstater. Del är ofallbarl, av samma skäl som när del gäller Turkiel, all man i elt land som i grunden är europeiskt ägnar sig åt ett omfattande förtryck av sina egna medborgare. Saken blir inte bättre av all Rumänien slentrianmässigt och mol bättre velande tillbakavisar alla anklagelser. Därför är det mycket viktigt all Sver'ge lar upp Rumänien i FN-kommissionen för mänskliga rättigheter,

Irak är ett av världens i särklass värsta länder när det gäller brott mol mänskliga rättigheter. Dels har man fördrivit tiotusentals kurder genom all bomba dem med slridsgas och anfalla dem med konventionella vapen, dels har man tvångsförflyllal ett mycket stort anlal av dem.

Man har också tagit barn och vuxna lill fånga. De har avrättats, och del

förekommer tortyr. Det finns rapporter om tortyr av barn. En fånge som kommit ut från ett fängelse har berättat om en mycket utstuderad lorlyrme-tod: Man tog elt spädbarn från föräldrarna och lät det vara utan sin mammas mjölk medan föräldrarna i cellen bredvid fick lida av all höra barnels skrik timme efler timme - en sju månaders baby. Del förekommer även tortyr av slörre barn i syfte all tvinga fram bekännelser om deras föräldrar, eller andra upplysningar.

Alt del internationella samfundet har misslyckats med atl över huvud laget ta upp Irak till behandling är en skam, Della innebär en risk för atl förtroendet för hela regelverket om mänskliga rättigheter undergrävs.

Kurderna är särskilt utsatta i Irak, och de har problem även i andra länder. Jag vill slå fast alt utskollel också säger att regeringen bör fortsätta ansträngningarna alt ta upp frågan om kurdernas mänskliga rättigheter lill behandling i FN. Det är en myckel viktig markering som utskollel gör.

Utöver enskilda stater tar betänkandet upp vissa typer av kränkningar av mänskliga rättigheter, speciellt dödsstraffet. Dödsstraffet innebären kränkning av rätten till liv. Del är särskilt allvarligt alt en demokratisk stat som USA praktiserar dödsstraffet. Man har sedan 1976 t,o,m, återinfört dödsstraffet i 36 stater. För några månader sedan fanns över 2 000 dödsdömda fångar i 34 stater. Vi har rätt. just av det skälet all USA är en demokrati, all ställa krav på att de slåss för människovärdet, alt de slåss för människans oavvisliga räll lill sill liv.

Herr talman! Jag vill med della yrka bifall lill uiskotiels hemställan.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

della anförande instämde Lola Björkquist (fp).

BARBRO EVERMO PALMERLUND (s):

Herr talman! 1 motion 1988/89;U526 har vi motionärer krävt ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en allvarlig och stark protest samt intensifierat arbete inom FN;s ram mol massavrättningarna och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran.

Vårt motiv för detta krav var i januari i år och är fortfarande följande. Jag citerar ur motionen:

"Del ulan tvivel slora antalet avrättningar som ägt rum i Iran mellan 1979 och 1985. enligt olika källor uppgående till minst 7000, avtog något efter 1985 men har nu återigen tilltagit i en sådan omfattning alt man ibland använder termen folkmord. En källa uppger atl under de senaste fem månaderna har minst 12000 politiska avrättningar ägt rum.

Namnlistor med närmare 1 000 namn på personer som avrättats under tiden september-december 1988 har i dagarna presenterats - de flesta under 30 år, många under 18 år och den yngste en 13-årig pojke vid namn Agha Hosseini Reza. Bland de avrättade var 140 kvinnor, den yngsta 17 år.

Åtskilliga av dem som avrättats har torterats i fängelserna och kvinnor har våldtagits innan dödsdomen verkställts.

Många av dem som avrättats har suttit fängslade utan rättegång eller har avtjänat långa fängelsestraff efler bristfälliga rättegångar. Andra har frisläppts efler avtjänat straff men gripits igen och avrättats. Offentliga häng-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

ningar av misstänkta mujahedin-sympaiisörer har också ägt rum den senaste liden.

Särskilt oroande är bristen på möjligheler för politiska fångar i Iran alt få en korrekt rättegång och sedan kunna överklaga straffet. Omvärlden får inte nöja sig med förklaringen atl del endast är personer med allvarliga brott som döms lill döden.

Det senaste påbudet från presidenten för högsta domstolen i Iran säger atl alla brottslingar som ertappas och döms lill döden skall få sina domar verkställda inom 10 dagar. Denna Mag" ger inle utrymme för ett rättvist domstolsförfarande och ännu mindre möjlighet för den anklagade att överklaga i högre instans."

Detta var situationen i januari i år, och hur har del då sett ut fram till dess vår motion började behandlas?

Framför mig har jag en lista som upptar de officiella rapporteringar som gjorts i Teheranradion från maj månad fram lill den II november. Listan upptar sammanlagt 471 avrättade personer Alla var anklagade för narkotikasmuggling.

Tidningen Abrar, som tillhör regimen i Iran, rapporterade den 23 juni atl från årets början dittills 400 personer hade avrättats, anklagade för narkotikasmuggling, och 600 personer väntade pä atl bli avrättade, hängda eller stenade.

Den 25 juni meddelade Islamiska Republiken - en tidning som tillhör regimledaren Ali Khameni - alt I 752 personer hade blivit arresterade, anklagade för narkolikasmuggling,

I svenska TV-nyheter lär del ha rapporterats den 7 oktober alt antalet avrättade under de senaste tio månaderna uppgick lill 950 personer.

Vi får inle förledas atl tro atl del endast handlar om narkotikasmugglare, som det sägs i Iran, Bl, a, Amnesty International har konstaterat all del dolt också rör sig.om en mängd politiska avrättningar.

Det officiella iranska undantaget från den här bilden gäller 15 kvinnor, där regimen anger all de stenats lill döds för olagliga sexuella förbindelser och prostitution.

Även om antalet avrättade verkar ha blivit färre under året, förekommer del i.Iran fortfarande massavrättningar och oförminskat fortsatta brott mol de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Mot bakgrund av den här redovisningen kan jag inle säga all jag är hell nöjd med utskottets behandling av vår motion. Vi motionärer hade naturligtvis förhoppningen alt här i kammaren få ell brett stöd för vår motion om ytterligare och kraftfulla åtgärder för mänskliga rättigheter åt det iranska folket. När nu inte delta verkar vara fallet har jag ändå velat markera frågans betydelse genom detta inlägg i debatten.

ten är liten, domstolarna är inte fria utan korrumperade etc," Detta gäller alltså Östra Timor och Irian Jaya, alltså Väst-Papua,

År 1988 var någol av fredens år, Namibia började få litet självständighet liksom bl, a, Väslsahara, och 1989 var Östeuropas fredsår. Den här utvecklingen har varit glädjande, men på Östra Timor har det indonesiska övergreppet mot civilbefolkningen fortsatt. Del är elt klart brott mot de mänskliga rättigheterna. Krigföringen av Frelilin försöker man betrakta som icke-exislerande, 1 betänkandet står del; "En viss motslåndskamp, ledd av Frelilin, lorde förekomma, men den är av allt atl döma av begränsad omfattning," Della är inle alls den åsikt som finns ule i världen inom Amnesty International och de medborgarrällsrörelser som har försökt att la reda på hur del står lill i landet. Det är emellertid mycket svårt atl göra della, eftersom det är nästan omöjligt all ta sig in i Östra Timor, Till Väst-Papua kan man absolut inte komma ulan ell speciellt tillstånd,

I november 1975 blev Östra Timor självständigt, men självständigheten varade bara tio dagar. Självständigheten bröts den 7 december, då landet invaderades av Indonesien, Ell av efterkrigstidens värsta folkmord inleddes, Amnesty International skriver i en rapport om Östra Timor alt en tredjedel av befolkningen, 200000 människor, beräknas ha dött och atl ytterligare drygt 300000 människor tvingats ifrån sina byar till omflyllningsbyar eller s,k, strategiska byar, liknande dem som den amerikanska armén använde i Vietnam.

Den svenska solidariteten med Östra Timor har verkligen lyst med sin frånvaro. I stället har handelsförbindelser med den indonesiska militärregimen prioriterats. I DN den 13 september 1988 kunde man läsa att den som egentligen var upphovsmannen till exporten av vapen till Indonesien var Kjell-Olof Feldt. I september 1975 godkände han i princip utförsel av Boforskanoner lill Suhartos militärdiktatur. Bara några dagar innan Kjell-Olof Feldt godkände Indonesien som mottagarland hade en Amneslyrapport publicerats. Enligt den höll Indonesien 55 000 politiska fångar. Del där var bara en början. 1977 satte exporten i gång, och 1986 godkände den socialdemokratiska regeringen den största vapenexportleveransen lill Indonesien någonsin, en leverans för 213 milj. kr. Socialdemokraterna, som 1982 log över makten och som tidigare hårt kritiserat den borgeriiga regeringen för atl den 1980 avstod från all i FN;s generalförsamling rösta för Östra Timors rätt lill självbestämmande, accepterar alltså fortsatt observatörslatus i IGGI - elt biståndskonsorlium som stöder Indonesiens militärer. Ingvar Carlsson förklarade i Expressen den 16 mars 1987 alt relationerna till den indonesiska regeringen är viktigare än solidariteten med Östra Timor.

Herr talman! Den 15 september 1988 antog Europaparlamentet en resolution i vilken man fördömer Indonesiens ockupation av Östra Timor. Man uppmanar alla regeringar i Gemenskapen atl avbryta vapenexporten till Indonesien. Den svenska medborgarkommissionen, som utredde vapenexporten, fann all ockupationen av Östra Timor utgör ett "fullgott skäl för Sverige all avslå från varje form av vapenexport" lill Indonesien.

Ändå fortsätter man att förse Indonesien med s.k. följdleveranser. Vi menar atl så länge ockupationen av Ösllimor pågår måste alla leveranser stoppas, även av reservdelar och ammunition. En garanti måste lämnas att inga

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

nya kontrakt skrivs. Dessutom måste man med kraft i alla sammanhang stödja Ösllimors och Väst-Papuas rätt till självbestämmande.

Östra Timor kan man nästan inle resa i. Amnesty rapporterar atl man är bevakad. Myndigheterna övervakar post- och lelefonväsendel, och det gör det omöjligt alt bedöma hur del slär lill med de mänskliga rättigheterna i landet.

Vi anser i miljöpartiet de gröna all oberoende observatörer måste få lättare tillträde till Ösllimor och Väst-Papua.

Dessutom vänder vi oss mot all Världsbanken finansierar ell barnbegränsningsprojekt i Indonesien som administreras av den indonesiska staten.

Jag stod här i förra veckan och diskuterade med Kjell-Olof Feldt just om della. Det här barnbegränsningsprojeklel handlar om tvångssterilisering av människor, och del gör alt hela minoriteten häller på alt utrotas. Vi anser all man bör avbryta della stöd från Världsbanken lill Indonesien och närmare utreda vad det är som pågår innanför landels gränser.

Herr talman! Med del sagda yrkar jag bifall lill reservation 9.

EVA BJÖRNE (m):

Herr talman! Europa är just nu i högsta grad en dynamisk världsdel. Sovjetunionen och flera ösieuropeiska länder är i färd med alt ompröva sina samhällssystem i en demokratisk riktning. De söker nu ell brett samarbele med länderna i väst för all förändra ekonomiska och politiska system som är i kris. Samtidigt pågår i Västeuropa en historisk integrationsprocess, en process som i princip syflar lill ell gränslöst Europa - med fri rörlighet för människor och företag - samtidigt som varje lands och regions särart respekteras.

Det är en ulveckling som tillsammans med de framsteg som fakliskl nåtts i nedruslningsförhandlingarna mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen ger förhoppningar om en mer demokratisk och fredligare värld.

Vi får dock inte blunda för all i den pågående utvecklingen i Östeuropa och Sovjet länge undertryckta konflikter kan blossa upp och få tragiska konsekvenser.

För vår del är det viktigt all vi, som del ullrycks i belänkandet, förenar vårt internationella arbete för fred och nedrustning med omsorg om den egna säkerheten, om stabilitet och avspänning i del egna närområdet för att kunna få trovärdighet i nedrustningsarbetel.

Vår bestämda uppfattning är atl Östersjön skall vara elt fritt hav - med tillträde för alla. Genom att ta emot örlogsbesök markerar vi vår ambition

all medverka lill all bevara Östersjön som ett fritt hav. För en alliansfri stal som Sverige ger örlogsbesök hos oss och våra fartygs besök i andra länder ell militärt utbyte och bidrar lill flottans utbildningsbehov. Del skapar också förtroende och kontakter mellan länder som är av internationell betydelse.

Införandet av krav på garantier mot kärnvapen vid örlogsbesök skulle leda lill myckel komplicerade kontrollproblem. Ett svenskl förbud mol besök från kärnvapenländerna skulle med största säkerhet leda lill alt deras besök upphörde. I båda fallen riskerar vi atl försämra våra relationer med dessa stater och vi skulle även minska förutsättningarna för nordiskt samförstånd i säkerhetspolitiska frågor - inle minst när del gäller skapandet av en kärnvapenfri zon i Norden. Del är av stor vikt all Sverige bidrar till att del säkerhetspolitiska mönstret i Norden inte rubbas. Finland har som vi en neutrali-letspolilisk linje - medan Norge, Danmark och Island tillhör NATO. För dessa länder är örlogsbesök och gemensamma övningar en viktig del i NA-TQ~medlemsskapet, De har i den nordiska stabilitetens inlresse lagt vissa restriktioner på sitt agerande som t,ex, all inga kärnvapen får stationeras innanför deras gränser under fredslid.

Frågan om örlogsbesök och den därmed i debatten sammanhängande frågan om hur vi skall medverka i och påverka avskaffandet av kärnvapen är en fråga som vi allra bäst kan driva i internationella fora. Det är då också ytterst väsentligt atl Sverige har goda relationer lill just de länder som vi främst vill samtala med och påverka när det gäller nedrustning av kärnvapen,

Nedruslningsförhandlingarna vad gäller kärnvapen pågår nu mellan de båda supermakterna i en mycket positivare anda än tidigare. Man har t.ex. beslutat all avveckla medeldislansmissilerna, träffat överenskommelse om kontroll av kärnvapenprov och kommit en god bit på väg mol ell START-avial. All då komplicera förhandlingarna med vad som skulle ingå i en frys-ning av kärnvapen kan vara en betydande risk för all arbetet med kärnva-pennedruslningen försenas.

Det är bara all konstatera all flera av de krav som Sverige tillsammans med andra drivit under senare år i nedruslningssammanhang snarare skulle ha äventyrat den ytterst löftesrika ulveckling på nedruslningsområdei som nu pågår.

Herr talman! Jag vill därmed yrka bifall lill vår reservation nr 5.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! En viktig del av Sveriges säkerhetspolitik är all arbeta internationellt för avspänning och nedrusining.

Genom vår alliansfrihet och genom alt vi satsar avsevärda resurser i det internationella fredsarbetet har vi kunnat spela en i förhållande till vårt lands folkmängd stor roll i nedrustningsarbetel. Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Olof Palme, Inga Thorsson och Jan Eliasson har gjorl och gör internationellt lovordade insatser. Del är väsentligt atl vi inte låter närmandet till EG försvåra vår självständiga roll i freds- och säkerhetsarbetet.

Nordens gemensamma uppträdande i FN har varit framgångsrikt. Vi har fortfarande del namnet om oss alt vi tar parti för världens majoritet: de fattiga och förtryckta. Vårt ställningslagande för Världsbankens och Internationella valutafondens okänsliga krav på en strukturanpassning väcker emel-

I reservation nr 1 framhåller vi alt uppmärksamheten i ESK också bör riktas mot förtroendeskapande åtgärder från Medelhavet lill Nordpolen. ESK, den Europeiska säkerhelskonferensen, som nu hålls i Wien, ser enbart på dimensionen från Allanlen till Ural. Sovjetunionens och USA;s upprustning i de norra haven är oroväckande. Sverige har lagt förslag i FN och Nedrustningskonferensen i Geneve om marin nedrustning. Också i ESK bör denna fråga drivas.

De nordiska parlamenten har beslutat om en kärnvapenfri zon i Norden. Arbetet med att konkretisera detta går emellertid trögt.

I reservation nr 2 vill vi stärka och påskynda processen genom all ge del arbete som den informella parlamentarikergruppen utför mer resurser och etablerade former.

I reservation nr 5 vill vi skärpa praxis vid örlogsbesök i svenska hamnar. Det är enligt svensk lag inle tillåtet atl föra in atomvapen i vårt land. Alltså är inte kärnvapenbestyckade fartyg välkomna i svenska hamnar. Detta har med krafl markerats av olika kommuner. Regeringen har emellertid trätt emellan och tvingat på dessa kommuner örlogsbesök ulan garantier för kärn-vapenfrihel.

Det är bra alt vi arbetar inlernalionelll för en ändrad praxis när det gäller all varken dementera eller bekräfta kärnvapen ombord. Men del räcker inle. Nya Zeeland har beslutat all statsministern skall försäkra sig om atl inga kärnvapenbestyckade fartyg kommer in i Nyzeeländska hamnar. Sverige bör likaledes kräva besked om all svensk lag respekteras vid örlogsbesök eller på annat sätt försäkra sig om att så sker.

Sverige arbetar sedan länge för alt avskaffa kärnvapnen i världen. Det finns nu ell syslem för att övervaka ett totalstopp för provsprängningar. Om kärnvapnen inle får testas kan man inle ulveckla nya och de gamla blir så småningom oanvändbara. Därför är ett provsloppsavtal ett praktiskt sätt att avveckla atombomberna. När stormakterna skyllde sin ovilja all sluta prov-spränga på att det inte gick all kontrollera, fick Alva Myrdal igenom i Nedrustningskonferensen i Geneve att man skulle utarbeta elt system för övervakning. Detta är nu färdigt och riksdagen kommer senare i år att ta ställning lill alt erforderliga resurser ställs lill förfogande för alt det skall kunna tas i bruk. I Washington, Moskva, Canberra och Stockholm finns centraldatorer dit alla världens länder kan rapportera in och få tillägg till seismologiska resultat.

Vad gäller det uppenbara sambandet mellan atomvapnen och den s.k. fredliga kärnkraften spelar emellertid Sverige en egendomlig roll. Lika energiska som vi är när del gäller alt arbeta för all få bort kärnvapnen, lika ener-

giska är vi för atl inlernalionelll sprida kärnkraften, vilket leder lill spridning av atomvapen.

lAEA - FN;s alomenergiorgan i Wien - har enligt sin stadga, som vi återger i reservation 9, lill huvudsaklig uppgift atl sprida kärnkraft över världen. Efler förmåga, heter del, skall man också försöka hindra all detta leder till spridning av atombomber.

Del är minst sagt märkligt atl FN fortfarande ställer sig bakom ett sådant uppdrag. När FN;s generalförsamling bildade lAEA trodde världen all atomkraften var framlidens billiga och säkra energikälla. Del tror man inle längre.

Utskottet påpekar att lAEA inte själv kan förväntas ändra sin stadga, vilket förefaller troligt. Men självfallet måste FN finna former för atl befria sina organ från uppgifter som visat sig rent destruktiva, U-ländernas berättigade anspråk på all få tillgång lill energiteknik bör FN tillmötesgå genom en intensifierad satsning på förnybara energikällor, i Brundllandrapportens anda,

Sverige spelar en central roll för all legitimera kärnkraften i världen. Vi har ledande befattningar i ICRP, det internationella strålskyddsorganel, och försäkrar i rapporter till FN varje år alt strålningen är under kontroll,

lAEA har alllid haft svenska chefer, först Sigvard Eklund och nu Hans Blix, som far runt världen och propagerar för kärnkraft, samtidigt som Sverige beslutat avveckla kärnkraften, med Hans Blix som general för den segrande linjen i folkomröstningen, Inle minst de svenska ambassaderna lycks ha tagit starkt inlryck av hans propaganda. Vårt motsägelsefulla uppträdande när det gäller kärnkraften kan inte väcka aimat än löje internationellt,

1 reservation 9 kräver vi atl Sverige i FN väcker förslag om ändrad stadga för lAEA, så all lAEA befrias från sin omöjliga dubbla roll att både sprida kärnteknik och försöka hindra kärnvapenspridning,

I reservation 10 vill vi all regeringen skyndsamt lar initiativ lill atl hindra kärnvapenspridningen via kärnkraflteknik.

Fru talman! Jag ber atl få yrka bifall lill samtliga reservationer som är undertecknade av centern, vpk och miljöpartiet.

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Fru talman! Lål mig börja med atl yrka bifall lill de reservationer som vpk har skrivit under.

Efter alt ha läst igenom del belänkande som vi nu debatterar har jag blivit minst sagt förtvivlad över en sak, nämligen den anda av uppgivenhet som präglar betänkandet. Del är samma anda av uppgivenhet som jag tycker präglar den svenska nedruslningsdebatlen över huvud taget. 1 dag pågår en internationell utveckling med inslag av avspänning, nedrusining och demok-ratiseringsprocesser i Östeuropa. Vi befinner oss i ett skede av internationell ulveckling som ingen kunde drömma om för bara något halvår sedan.

I det läget tror jag Sverige är det enda land i vilket man fullständigt håller för öron, ögon, näsa och mun samt talar om att ingenting har hänl. Har del ändå hänt någol ule i världen, kan vi ändå inte vara säkra på vad det kommer

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

all innebära för Sverige. För atl inle ta några risker gör vi ingenting ulan väntar och ser. Vi avvaktar och låter allt förbli vid del gamla. Det är en attityd och ell förhållningssätt som jag över huvud laget inle förstår. Jag förväntar mig nalurliglvis alt den som skall försvara utskottets majoritelsskriv-ningar ger mig klara besked på den punkten.

Del slår så här i betänkandet; "Samtidigt fordrar de nya osäkerheter som uppluckringen av den etablerade eflerkrigsordningen innebär alt svensk säkerhetspolitik nu liksom tidigare bör präglas av noggrann analys, långsiktighet och konsekvens."

Såvitt jag förslår är denna noggranna analys, långsikligheien och konsekvensen ingenting annat än alt hålla fast vid de gamla mililära doktriner som finns sedan efterkrigstiden. Man är kvar i del kalla krigets länkande. Fortfarande ser man på Sverige som ell militärt vakuum, som kommer att invaderas av någon av stormakterna om vi inle rustar oss militärt. ÖB, som är förespråkare för denna linje, vill ha en fortsalt isolerad, stark, mililariserad neutralitetspolitik, som är anpassad efler elt delat och militärt upprustat Europa som inle längre existerar. Varför, frågar man sig, är del ingen som reagerar mol della. Del är märkligt. Del här skall vara beslutsunderlaget när försvarsutskottet så småningom fattar beslut om hur det svenska militära försvaret skall se ut efter år 2000. Det blir ett dyrt försvar bakom vilket ligger ett gammaldags tänkande. Utskollel tycker tydligen all dessa frågor skall hanteras på del här sättet. Del är skrämmande med denna ovilja lill nytänkande.

Vi har i motioner påtalat atl del nu om någonsin är läge för Sverige alt ändra attityd, atl vakna upp ur della gamla kalla-kriget-tänkande och inse atl vi faktiskt lever i en förändrad värld, som ställer helt andra krav på oss och på alt definiera vårt säkerhetspolitiska läge på elt helt annat säll än tidigare. Vi kan inte fortsätta att hålla fast vid en starkt mililariserad neutralitet, när de mililära hoten inle längre existerar. Det har vi pekat på i vår motion, och vi har sagt all del krävs en ny säkerhetspolitisk analys, där man lar hänsyn lill vad som händer runt om i världen och lill de andra säkerhetspolitiska hot som finns. Vi får inle bara lala i termer av mililära hol ulan också räkna in de globala överlevnadshot som vi slår inför. Det gäller att göra en avvägning mellan dessa hot samt frigöra pengar och andra resurser från de mililära delarna av säkerhetspolitiken och föra över dem lill de civila delarna. På så vis kan vi på elt vettigt sätt möta de faktiska hol som vi står inför.

En sådan allsidig belysning hade vi hoppals alt försvarskommiltén skulle få underlag för. Vi har också krävt alt man skall anlita experter, inte bara militära sådana ulan även frislående och självständiga fredsforskare och andra från både Sverige och utlandet. Denna begäran har sorgligt nog kommit på skam, om man ser till vilka s,k, experter som man har använt sig av i försvarskommitléns arbete,

I januari skall försvarskommiltén lägga fram sitt säkerhetspolitiska betänkande. Men vi anser alt del inle är möjligt alt nu göra en säkerhetspolitisk analys, som kan ligga till grund för ett försvarspolitiskt beslut år 1991, Om vi skall inta en hållning som går ut på all vänla och se, då skall vi också vänla med alt göra den här säkerhetspolitiska bedömningen liksom vänla med atl fatta elt försvarspolitiskt beslut tills vi har sett vart ulvecklingen i Europa lar vägen. Under denna väntan skall vi föra en aktiv nedrustningspolitik. Den

skall innebära atl vi frångår den gamla synen på nedrustningsfrågor som någol som man sköter vid förhandlingsbord i Geneve eller Wien, Vi skall frångå den tidigare doktrinen, alt nedrusining är internationella affärer och all vi i Sverige inte själva kan la några egna steg därvidlag. Men i dag visar utvecklingen all det är möjligt för enskilda nationer alt ta enskilda och egna steg för atl föra nedruslningsförhandlingarna framåt. Vi i vpk anser all det är vad Sverige skall göra i dag,

Sverige skall arbeta för en nedrustning i förhållande till sina grannar och göra aktiva insatser i arbetet för Norden som en fredszon, Sverige bör arbeta aktivt för all få i gång ell brett samarbele i Östersjöregionen när del gäller miljöfrågor, teknik, ekonomi, kultur och sociala frågor, men också i nedrustningsfrågor, med målsättningen all göra Östersjön lill ell kärnvapenfrill och, också vapenfritt hav.

Målet skall vara all göra Norden och Östersjöregionen lill en kärnvapenfri ?on och på sikt också till en demilitariserad och fredlig region med elt ökat ekonomiskt, kulturellt och handelspolitiskt utbyte.

Del är den insatsen som Sverige bör göra och den roll som Sverige i dag bör spela i del säkerhetspolitiska läge vi har. Del är den rollen som den svenska regeringen och socialdemokraterna borde la på sig i det skede vi nu befinner oss i, om Sverige fortfarande skall ha någon som helst trovärdighet när vi säger alt vi fortfarande är en nation som vill spela en positiv roll på den internationella arenan när del gäller fred och nedrusining.

Den rollen har sorgligt nog den svenska regeringen och socialdemokraterna lämnat, I ell säkerpolitiskt läge, där Olof Palmes tal om gemensam säkerhet är aktuellare än någonsin, har vi en regering som helt enkelt har lämnat den linjen. Jag begriper inte varför. Det är som om klockorna och världen stod stilla just i Sverige, medan andra vindar blåser runt omkring oss.

Kriget kommer alt bli uråldrigt. Del säger l,o,m, utrikesministern i Norge, men det säger inte ulrikesminislern i Sverige, Jag vet inle varför. Krig blir en gammaldags metod att lösa problem, en metod som bara ger förlorare och inga vinnare. Det borde vara en självklarhet för de flesia i dag, men inte för den svenska regeringen.

Faran kommer inle längre från den andra sidan gränsen, från ell annat land. Nej, det är föroreningar, den ekologiska obalansen och matbristen som är farorna. De nationella gränserna är ingen hjälp för all slänga de här problemen ute. och de mililära ruslningarna hjälper inte heller. Det enda som hjälper är samarbele och avspänning och internationella överenskommelser. Det är den vägen som vi måste gå för alt få bort de hot som i dag existerar.

Det är mol den bakgrunden nalurliglvis också generande, precis som Birgitta Hambraeus säger, med Sveriges hållning i vad gäller besök av kärnvapenbestyckade flottor och IAEA;s roll i världen.

Vi har de senaste ell och elt halvt åren i denna kammare många gånger diskuterat frågan om besöken av kärnvapenbestyckade flottor. Man säger frän regeringens sida; Vi skall avvakta och se. Vi tycker att de internationella förhandlingarna för all ändra på politiken går så bra all vi inte vill störa dem genom alt göra handling av orden också på hemmaplan.

Detta är en myckel märklig syn på hur man skapar trovärdighet för den

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

politik som Sverige bedriver. Del är lika dubbelt, och lika falskt och omoraliskt, som vår vapenexport - verka för internationell fred och nedrustning, sälja vapen och se lill atl mililarisera tredje världens länder och väriden i övrigi. Sverige verkar för ett inlernalionelll stopp för besök av kärnvapenbestyckade flottor, men man tar emot dem hemma med öppna armar. Det är inle konstigt atl många människor tycker atl politiker för elt dubbelspel. Man kan inte lita på vad politiker säger, och del föds ett politikerförakl. Detta är en av grogrunderna för det föraktet.

Det är på samma sätt lika förkastligt och omoraliskt med den hållning vi har när vi har en statsminister, som säger atl kärnkraft inle får plats i ett civiliserat samhälle, och samtidigt har en regering, och en majoritet i denna församling, som anser atl vi skall stödja lAEA och det organets arbete.

Det organet verkar för att med kraft sprida kärnkraften i världen, inte minst till tredje världens länder. Regeringen negligerar totalt atl det finns ell samband mellan den civila kärnkraften och kärnvapnen och menar tydligen också att del vi inte kan ha i Sveriges civiliserade samhälle, del skall man åtminstone kunna ha i de - enligt vad jag antar - ociviliserade samhällen som tredje världens länder ulgör.

Della är en omoralisk hållning. Jag menar att del saknas moral i dessa frågor. De reservationer som vänsterpartiet kommunisterna har avgivit tillsammans med centern och miljöpartiet visar på en moralisk hållning i dessa frågor som efterlyses av allt fler människor och av en allt större kunnig, aktiv och medvelen fredsopinion i Sverige, i världen och också hos de partier som här säger sig försvara dessa ståndpunkter.

Jag tror all liden verkar för oss, vi som tidigare har kallats naiva och orealistiska. Men den senaste tidens utveckling har visat alt det är vi som är realisterna. Det är vi som kräver nedrustning och skrotning av vapen, förbud mot kärnkraft och kärnvapen. Det är vi som står för den realistiska hållningen, och del kommer liden atl utvisa. Vi kommer alt få rätt.

Jag skulle önska att det var fler i denna kammare som insåg detta och som ställde sig bakom kraven på samma energiska sätt som vi pläderar för dem. Med detta vill jag yrka bifall lill de reservationer som vpk varit med om att avge.

PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Jag lackar för att jag har fått komma till tals på reservanternas naturliga plats på talarlistan, trots mitt slarv med lalaranmälan. Detta berodde på atl jag kom hem sent i natt från Geneve - nedrustningens huvudstad. Men jag var inle i Geneve för all della i några nedrusiningsförhand-lingar, ulan bl.a. för alt tillsammans med gröna vänner kunna glädjas över resultatet i den schweiziska folkomröstningen om arméns vara eller icke vara.

Som kanske är bekant röstade en tredjedel av schweizarna för alt avskaffa armén. I Geneve, nedrustningens huvudstad, röstade 50;4% av medborgarna för en avskaffning av armén. Tala om nedrustning! Vad är det för nedrustning som Maj Britt Theorin håller på med, jämfört med detta? Detta är minsann inga halvmesyrer! Stadgade schweiziska borgare, bankkamrerer, alpbönder och andra med båda fötterna stadigt på marken röstade på att av-

skaffa armén. Puls väck, bort med alltihop! Det var inte fråga om några procent hit eller dit, eller alt la bort ell flygplan här eller där eller all skrota den ena raketen eller den andra. Nej, 50,4 % av invånarna i Geneve ville skrota alltihop utan några krusiduller!

Kan detta möjligen bero på att de var påverkade av atl bo i en stad där man ägnar sig åt nedrustningsförhandlingar? Kan del bero på all del för dem finns ett samband mellan krav på nedrusining utomlands och elt moraliskt krav på all göra någonting själv? Kan det bero på att de insåg all nedrustning inte bara kan vara all man kräver av de andra atl de skall ta bort sina vapen, medan man själv inle bara skall skaffa sig fler vapen, utan dessutom sälja dem i hela världen? Kan del möjligen finnas det sambandet atl man har begripit atl man skall sopa framför egen dörr innan man kräver någonting av andra?

Jag tycker del finns anledning för svensk offentlighet, den svenska regeringen och svenska politiker atl djupt begrunda resultatet av den schweiziska folkomröstningen, framför allt i Geneve.

Här hemma har vi del på ell annal sätt. Vi har ell "nedruslningsutskott", som de av oss som deltar i den här debatien i stor utsträckning tillhör, och sedan har vi elt "upprustningsuiskolt" som kallas försvarsutskottet. Där sitler andra politiker, och de sysslar med alt upprusta. På så sätt skall man så atl säga slippa det moraliska dilemmat genom atl uppgiften fördelas på olika grupper av politiker.

Men det kan bli vissa problem ändå. Ibland smyger del även i ulrikesulskollels handläggning av nedrustning sig in vissa idéer om all man skulle kräva någonting av Sverige självt. Då blir del stopp från de flesta, och framför allt de största, partierna.

Det blir nej om man vill göra någonting för en kärnvapenfri zon i Norden, om man vill atl vi skall säga nej lill besök av kärnvapenbestyckade örlogsfar-lyg och man vill all vi verkligen skall protestera mol del land som är EG:s nuvarande ordförandeland och som spränger bomber, nu senast i går. Del blir nej om man vill alt vi skall påpeka sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Då plötsligt blir det slut på den enhälliga nedrustningsståndpunkten i nedruslningsutskotlet. Då kommer i slällel så alt säga uppruslarbockfoten fram, och det blir nödvändigt för oss som tycker all det skall vara en konsekvent moral i detta all reservera oss.

Örlogsbesök! Hur länge skall Sverige kröka rygg för supermakterna? Vad är det som gör atl vi inte kan vara lika tuffa som Nya Zeeland och kräva klara besked om atl man följer de lagar vi i Sverige stiftat. Även majoriteten säger alt man inle vill ha dessa besök, men man vill inle kräva laglydnad av besökarna. Bland motionärerna i denna fråga finns del inte bara företrädare för de partier som har reserverat sig utan också för socialdemokraterna och folkpartisterna. Jag hoppas verkligen atl dessa enskilda ledamöter i varje fall röstar enligt sin övertygelse när vi kommer så långt.

Vi har också frågan om sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft. Birgitta Hambraeus höll elt utmärkt anförande i den frågan. Men del måste väl ändå ha inträffat en liten lapsus hos kärnkraflsmolståndarna. Det finns ju också ett icke-spridningsavlal av samma innehåll som lAEA. Det framgår av handlingarna alt Sverige skrivit under ett avtal som föreskriver atl avlals-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

parterna skall bidraga lill den fortsalla ulvecklingen av kärnenergins tillämpning för fredliga ändamål. Här måste det ha skett ell olycksfall i arbetet, eftersom det bara är miljöpartiet som reserverat sig för alt Sverige skall kräva ändring av det avtalet. Men del blir vid voteringen möjligt för alla ärliga kärnkraflsmotslåndare atl rösta rätt.

Så lill de franska proven! I går smällde del franska bomber igen. Det räcker inte med vaga påminnelser. Är del möjligen EG som spökar och som gör att man inle vågar protestera högt mot EG-ordförandelandel?

Fru talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som miljöpartiels företrädare i utskottet undertecknat.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:

Fru talman! Jag har förståelse för atl Per Gahrton kom hem sent i går och inte hunnit läsa betänkandel så noga. Vi vill, precis som miljöpartiet, atl IAEA;s stadgar skall ändras och atl lAEA inte längre skall ha denna omöjliga dubbla roll. Del är bara det att vi inte tror all lAEA själv kan ändra stadgan. Det ligger kanske inte ens inom IAEA:s tnandat att göra det. ulan vi vill all FN skall ändra stadgan. Del är della som skiljer oss åt. Men atl denna I AEA;s roll är omöjlig är vi helt överens om: man kan inle verka både för all sprida kärnkraften och för atl stoppa atomvapenspridningen.

PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Atl jag kom hem sent i går har inle medfört atl jag inle läst della belänkande, som jag själv varit med alt falla beslut om. Betänkandet var färdigt långt tidigare, och jag vet mycket väl vad som står i det. Jag vill ogärna gräla med Birgitta Hambraeus om kärnvapen och kärnkraft, men faktum är alt det i betänkandel slår som jag har sagt. Reservationen kräver all vi skall verka för att delta avtal ändras, medan majoriteten resignerat utgår från atl man inte kan få fram någon ändring. Jag tycker atl man i konsekvensens namn bör rösta för reservationen om man är emot det svenska uppträdandet pä den internationella scenen till förmån för kärnkraften.

VIOLA FURUBJELKE(s);

Fru talman! "Snacka om nedrustning - i Geneve där nedruslar de minsann. Hela 54 % vill inle ha någon försvarsmakt", sade Per Gahrton och travesterade en annan skådespelare. Jag fick omedelbart associationer till Hasse Alfredson,

Men snacka om nedrusining är precis vad vi skall göra i dag. och då vill jag först vända mig lill Gudrun Schyman. Jag tycker att hon höll elt allmänpolitiskt anförande, där hon vävde in vapenexport, svensk försvarspolitik och en mängd andra saker. Det är inle så alt del hon talade om inle har med nedrustning all göra, men utskottets belänkande baserar sig på motioner, och mig veterligt behandlas i betänkandet inga motioner från vpk om de frågor Gudrun Schyman berörde.

Fru talman! Del är inle fullt ell år sedan vi senast debatterade nedrustningsfrågor här i kammaren. Då kunde vi peka på flera hoppfulla inslag i nedrustningsarbetel. Genom undertecknandet av INF-avtalet hade någol av elt genombrott inträtt i nedrustningsarbetel, och i dag kan vi konstatera.

Gudrun Schyman, all den positiva ulvecklingen håller i sig. Åtminstone de bilaterala förhandlingarna mellan USA och Sovjet har i flera avseenden kraftigt överträffat våra högt ställda förväntningar.

Trots all årets nedruslningsbetänkande som vi skriver i inledningen endast behandlar utvecklingen under del senaste ärel, är del ett ganska omfattande dokument. Därtill är det ett mycket värdefullt uppslagsverk för den som vill uppdatera sina kunskaper på nedruslningsområdei. All del är elt ganska tjockt belänkande är också ell tecken på all det fakliskl varit ett myckel händelserikt år också på nedrustningens område.

Det har så äntligen efler alltför lång tid i del kalla krigels tecken blivit elt rejält töväder - ja, nästan riklig högsommarvärme - supermakterna emellan. För vad skall man annars kalla del, när som i onsdags i förra veckan vi i amerikansk TV kunde höra George Bush berömma och prisa Michail Gorbatjov för dennes reformpolitik och när de båda, efler vad som är känt, ulan formell förhandlingsordning och lill synes mest för att umgås och lära känna varandra i slutet på den här veckan skall träffas på Malta,

Fru talman! Med förväntan - ja, nästan andlöst - åser vi hur del politiska livet i Östeuropa förändras i rasande takt. Nyheterna om den senaste ulvecklingen är gamla innan trycksvärtan har hunnit torka, Della sker inför våra ögon och utan de ingripanden från Sovjet, som för några år sedan sannolikt varit hell oundvikliga. Från sovjetiskt håll har man i stället förklarat att man inle har för avsikt atl lägga sig i demokratiseringen av Central- och Östeuropas länder. Vi håller andan, och vi håller tummarna för all del här slora bidraget lill avspänning i världen skall fullföljas på ell lyckosamt säll.

Begreppet "gemensam säkerhet", som för några år sedan myntades av Palmekommissionen och som innebär alt varaktig fred och säkerhet mellan länder Och folk aldrig kan uppnås i kamp mol varandra ulan endast i gemensamt arbete för fred, lycks ha fått förnyad aktualitet i del nu pågående supermakt-samarbetet.

För många i min generation som vuxit upp under 50- och 60-lalen med en ständigt närvarande oro för att fiendskapen mellan supermakterna skulle urarta lill öppet krig, är den här utvecklingen mer än efterlängtad. Men samtidigt är det kanske alltför tidigt att låta sig gripas av glädjefnali. Del finns fortfarande skäl atl varna för del som jag en gång hörde Norges utrikesminister Thorwaid Slolienberg kalla "pölseeffekten". Vad han menade var all när gamla vapen skrotas ersätts de med nya och modernare, Pölseeffekten förklarade Slolienberg så här; "Om man klämmer ihop en pölse på mitten så att den är lill synes alldeles tom, kan man vara alldeles förvissad om all del pyser ut i ändarna,"

Nu lycks det dock som om dagens långtgående nedruslningsförslag mera hänger samman med ell nytt defensivt synsätt och ekonomiska behov än taktisk omrustning, varför pölseeffekten förhoppningsvis har dålig bäring i dagens nedruslningsförhandlingar. Men även om supermaklsamarbelet nu genomsyras av god vilja, har faktiskt bara en liten del av den goda viljan omsatts i praktiskt och konkret nedrustningsarbele. Ännu besitter kärnvapenmakterna förmågan alt förgöra oss och sig själva många gånger om. Ännu föredrar USA och Sovjet alt förhandla enbarl med varandra i slällel för multilateralt.

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

I tur på USA;s och Sovjets nedrusiningslagordning slår sedan en del formella hinder undanröjts en 50-procenlig nedskärning av de strategiska kärnvapnen. Man är också i stort sett överens om en ordning för kemvapenned-rustning, vilket stod klart efter utrikesministrarnas möle i Wyoming tidigare i höst. Därtill har en lång rad löften givils och överenskommelser gjorts om såväl ensidiga som bilaterala nedskärningar av konventionella styrkor i Europa, Den för Sverige så viktiga frågan om ell totalt provsloppsavtal har dock effektivt blockerats sedan USA och Sovjet i stället har överenskommit om atl inspektera och kontrollera varandras kärnvapenprovsprängningar, en ordning som dock inte på någol säll syftar lill all uppnå ell provslopp.

Frän svensk sida har vi envist hävdat att nedrustningsfrågorna är av vitalt intresse för alla nationer, och därför bör förhandlingarna sä långt som möjligt ske multilateralt. Kärnvapnen hotar oss alla, så länge de existerar, vare sig vi har några själva eller inle, och därför bör vi också få vara med och diskutera deras avskaffande,

Ell fullständigt provsloppsavtal och ett totalt avskaffande av kemiska vapen kan heller aldrig ske enbarl genom bilaterala slormaklsöverenskommel-ser. Del är ju många fler länder som förfogar över dessa vapen.

All vi är kritiska lill förhandlingsmeloden innebär nalurliglvis inle alt vi inle gläds över framgångarna i Sovjets och USA;s nedruslningsförhandlingar, men vi anser alt bilaterala förhandlingar som allmän princip för nedrustningsarbetel är förkastliga. Den bilaterala förhandlingsmeloden innebär ju. vilket historien bittert har lärt oss. att det går bra så länge som man är på god fot med varandra. Men skulle det på nytt kärva till sig i relationerna mellan de två slora. är förhandlingarna totalt blockerade, kanske för lång lid framöver. Del är ytterligare ell argument för alt nedruslningsförhandlingar mår bäst av all föras multilateralt.

Fru talman! Sverige har varit och är mycket aktivt på nedruslningsområdei. Vi har ell gott renommé i nedruslningssammanhang, uppbyggt inle minst av Alva Myrdal, Inga Thorson och Olof Palme.

Förutom provsloppsfrågan och arbetet med en heltäckande kemvapen-konvention. som Sverige särskilt aktivt har engagerat sig i, finns frågan om marina nedrustningar. Den senare rymmer en rad olika delfrågor, bl.a. kärn-vapenmakiernas policy atl varken bekräfta eller förneka om man har kärnvapen ombord vid besök av utländska hamnar. Del är också en av de frågor som i dagens belänkande har föranlett reservationer.

1 enlighet med förra årets betänkande beslöt riksdagen i denna fråga att regeringen i första hand skulle verka internationellt för all kärnvapenmakterna skulle överge denna i vårt tycke föga förtroendeskapande policy. Så har också skett vid flera olika tillfällen. Statsministern uttalade t,ex, i FN;s nedrustningssession i juni 1988 att kärnvapenmakterna borde frångå sin princip all inte ge besked beträffande förekomsten av kärnvapen ombord. Han förklarade också Sveriges avsikt atl försöka få fler nationer all stödja strävandena atl få lill stånd en ändrad inställning hos kärnvapenmakierna, Della uttalande har senare vid flera tillfällen följts upp av bl,a, utrikesministern och nedruslningsambassadören i FN;s nedruslningskommission och i generalförsamlingens första utskott.

Del har nu visat sig all denna envishet inle varit förgäves. I år har kritiken

av kärnvapenmakternas aktuella praxis för första gången fått stöd av andra, främst alliansfria länder. Det verkar alltså inte omöjligt all samla en internationell opinion bakom det svenska kravet. Utskotlsmajoriteten anser därför att regeringen bör fortsätta på den inslagna vägen och inle som reservanterna - centern, miljöpartiet och vpk - vill nu vidtaga ensidiga svenska åtgärder.

Utskotlsmajoriteten är däremot inte beredd alt tillmötesgå moderaterna i deras mer förbehållslösa uttalande om betydelsen av internationella örlogsbesök i svenska hamnar.

Miljöpartiet anför i ytterligare en reservation i samma fråga att Sverige skall söka samarbele med Nya Zeeland om örlogsbesök. En del av utskollel hade i september i år möjlighet att besöka våra nyzeeländska kolleger och höra hur den linjen de valt i den här frågan fallit ut. Av samtalen framgick all de ansåg atl den nyzeeländska modellen var bra för dem, men de betonade alt den inle "var ämnad för export", dvs, de ville inte direkt påverka andra att följa efler. För övrigi hade de inle vid något tillfälle behövt använda sin rutin, som innebär alt statsministern ensam fattar beslut om tillträde efter hörande av en expertgrupp.

Från svensk sida finns det i stället, som framgått av det hittills sagda, ell starkt inlresse atl samla alla länder kring kravet på supermakterna atl frångå sin nuvarande policy. Först när de överger denna policy kan alla länder vara lugna.

Fru talman, med del anförda vill jag yrka avslag på reservationerna 4, 5 och 6,

Till belänkandet har fogats ytterligare några reservationer, och jag skall även kommentera dessa,

I reservation nr 1 framför centern, miljöpartiet och vpk alt Sverige bör la initiativ lill all inom ESK;s ram la fram ett speciellt program för förtroendeskapande åtgärder i norra Europa, bl,a, i form av förtroendeskapande åtgärder lill sjöss inom ESK;s rain.

Utskottet konstaterar alt marina frågor med hänsyn till flollslyrkornas rörlighet ytterst är av global natur.

Vidare anser vi del tveksamt all med stormakterna träffa uppgörelser som syflar lill all reglera militärpoliliska förhållanden inom mer avgränsade geografiska områden.

Vi yrkar därför avslag på reservation 1,

Reservation nr 2 från samma trio - alltså centern, vpk och miljöpartiet -upprepar tidigare års krav på att en parlamentarisk kommission utses för arbetet med en kärnvapenfri zon i Norden,

Ulskollsmajorileten hänvisar lill all del vid sidan av det utrikesminister-samarbete som bedrivs och den nordiska ämbelsmannagruppen också finns en informell men väl fungerande parlamenlarikergrupp med representanter för 18 partier i de fem nordiska länderna som arbetar med zonfrågan.

Vi yrkar därför avslag på reservation 2,

Miljöpartiet anser i reservation nr 3 all zonfrågan bör behandlas i Nordiska rådet.

Utskottet konstaterar alt utrikespolitik inte tillhör de frågor omkring vilka vi samarbetar i Nordiska rådet. Vi yrkar därför avslag pä reservationen.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Miljöpartiets reservation 7 handlar om alt Sverige bör framföra en tydlig protest mot de franska provsprängningarna i Stilla havet. Reservationen föreslås bli avslagen med hänvisning till att majorilelstexten anger ell kraftigt avståndstagande från fortsatta kärnvapenprov, såväl Frankrikes som andra länders. Vi överlåter dock på regeringen atl avgöra vilka former som kan vara mest ändamålsenliga alt i framtiden göra den svenska inställningen känd.

Reservationerna 8, 9 och 10 handlar om lAEA och sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen,

lAEA har under senare år, bl,a., tillföljd av Tjernobylolyckan, utvecklats mer i riktning mot kontroll och rådgivning beträffande säkerheten i kärnkraftsanläggningarna på det sätt som reservanterna skriver. Men då u-länderna är i majoritet bland IAEA;s medlemmar så finns del enligt utskotlsmajoriteten inga förutsättningar atl driva frågan om en ändrad inriktning i I AEA;s uppgifter. En majoritet av dessa länder önskar nämligen fortfarande få del av den utveckling som man anser all den civila kärnkraften kan ge.

Fru talman! Med della yrkar jag avslag också på reservationerna 8, 9 och 10 och slutligen bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

GUDRUN SCHYMAN (vpk) rephk:

Fru talman! Jag skulle vilja säga till Viola Furubjelke alt jag inle har hållit elt allmänpolitiskt anförande. Jag har försökt sätta in vpk;s tre motioner i deras sammanhang. Jag beklagar att utskottet inle har förmått sätta in dessa frågor i ett slörre säkerhetspolitiskt sammanhang. Jag tycker alt det borde vara utskottets uppgift.

Vpk har skrivit motioner om atl förbjuda kärnvapenbestyckade flotlbe-sök, om IAEA;s roll och om atl vi kräver aktiva freds- och nedrustningsini-tialiv från Sveriges regering. Det var just delta jag talade om; avsaknaden av de aktiva freds- och nedrustningsinitiativ som del borde vara den svenska regeringens sak alt arbeta för i dagens internationella säkerhetspolitiska läge.

Jag tycker atl vi har elt ansvar alt sälta in frågorna i deras sammanhang. Vi har ett ansvar all se efter vilka konsekvenser detta bör få på hemmaplan, när vi säger i internationella fora all vi vill arbeta för fred och nedrustning.

Varje land har ett ansvar för atl förverkliga, fördjupa och ulveckla den demokratiserings- och avspänningsprocess som i dag pågår. Sverige kan inte stå utanför och låtsas att vad vi gör här hemma inte spelar någon roll.

Vi måste naturligtvis också la vårt ansvar och förhålla oss aktivt till den process som pågår.

Jag säger igen alt del är beklagansvärt all utskottet inte inser detta utan tror alt vi har alt göra med dessa frågor bara i form av leknikalileter De skall naturligtvis sällas in i ett slörre allmänpolitiskt sammanhang. För mig är detta så självklarl alt jag inle trodde jag skulle få höra all del var en brist atl göra det.

Sedan lill frågan om flotlbesöken. Del är som utskotlsmajoriteten säger alt man nu har fåll stöd av andra länder all verka för internationella överenskommelser all förbjuda della. Det är nalurliglvis bra. Ingen av oss reservan-

ter har sagt alt man inte skall arbeta inlernalionelll med denna fråga. Men vi säger att vi också vill all man i handling skall verka hemma i Sverige.

Jag kan inle se hur en sådan aktiv handling på någol sätt skulle försvåra vårt internationella arbete för all få en internationell överenskommelse om all säga nej lill denna typ av floilbesök. Del finns ingen motsättning här, den är i sä fall hell konstlad. Regeringen försöker skapa en sådan men den existerar alltså inle i verkligheten.

Så till IAEA;s roll och tredje världen,

I reservationen säger vi all FN skall ändra på.lAEA:s uppdrag i denna fråga. Det finns många skäl lill della, bl,a, del som Viola Furubjelke lar upp. Del kanske inle finns majoritet i organet självt alt göra det. Tredje världens länder sitter i beroendeställning därför alt de behöver energi. Men vi har väl då ett ansvar som högt industrialiserade och utvecklade länder all förskona dem ifrån del som vi själva inle vill ha?

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

PER GAHRTON (mp) replik;

Fru talman! Viola Furubjelke skall jag för evigt minnas med värme. Hon jämför mig med Hasse Alfredson, Kan en politiker komma högre än att bli jämförd med Hasse Alfredson? Finns del någon person i della land utöver Hasse Alfredson och på sin tid Tage Danielsson som är mer i grunden seriös när del gäller samhällsutvecklingen och inle minst den svenska solidaritetspolitiken? Finns det någon som bygger sin verksamhel på mera grundmurad medkänsla med dem som har det svårt och med ett mera effektivt gissel av dem som hycklar än just Hasse Alfredson?

Nej, högre kan man inle komma än atl bli jämförd med Hasse Alfredson, I min blygsamhet bör del ändå las lill protokollet all jag finner jämförelsen någol överdriven.

Initiativ lill nedrusining las från stormakterna - javisst, de lar initiativ också lill en nedrustning som skall drabba dem själva. Men varför lar Sverige inga motsvarande initiativ? Vi har ett stridsflygplan som är ell teknologiskt fiasko och en finansiell gökunge. Det l,o,m, störtar, och ändå kan man inle komma loss och bestämma sig för all avveckla projektet.

Vi har en vapenexport som blir huvudfråga i världens näst största land och leder lill all regeringen störtas, men man kan inle samla ihop sig lill en seriös omprövning av exporten. Ell land som vill ha rykte om sig att vara fredsland kanske inte skall fortsätta all sprida sina kanoner lill hela jordklotet.

Del vore ell initiativ som skulle synas och höras och tolkas som någonting rejält när del gäller nedrustning. Tänk om vi avstod från J AS-planel och från denna fruktansvärda vapenexport! Då kunde man lala om nedrusining på ett seriöst sätt.

Sä detta om samarbetet med Nya Zeeland, De vill inte exportera sin politik, sade Viola Furubjelke,

Vi har inle sagt all vi skall lyda Nya Zeeland, vi har sagt all vi skall samarbeta med landet. Skillnaden mellan lydnad och samarbete tycks hell ha kommit bort i debatten, kanske influerat av hur man behandlar EG-frågan,

Beträffande de franska kärnvapenproven; Får vi då se en rejäl protest efler det som skedde i går?

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik;

Fru talman! Jag håller med Viola Furubjelke om all del inle är de stora stater som ingår i 1AEA eller som undertecknat NPT (ickespridningsavtalel) som kan förväntas ändra i lAEA;s uppgifter. Det är därför vi inle stöder reservation 8, Men FN;s generalförsamling, som bildal I AEA, måste kunna ändra mandatet för elt organ som man har skapat när detta inte längre fyller en konstruktiv funktion. Eller menar Viola Furubjelke att FN för alltid skall ställa sig bakom sina organ, även när de blivit rent destruktiva?

Del är oerhört vikligl att NPT upprätthålls, all vi försöker hindra spridningen av kärnvapen. Det är oerhört viktigt för I AEA atl göra sitt bästa för all kontrollera och öka säkerheten i de alomkraftverk som fortfarande finns. lAEA har viktiga uppgifter också framledes. Men man skall inle vara ålagd en omöjlig uppgift som atl både försöka hindra spridning av atomvapen och påskynda spridningen av atomvapen genom att sprida kärnkraflteknik.

Det är inle heller någon utväg, som man gör nu, all rekommendera bestrålning av mat runt om i u-länderna. Del är en avancerad och hell vansinnig teknik som Sverige lar avstånd ifrån.

De allra flesia användningsområden för radioaktiva isotoper är destruktiva. Det finns ingen som helst anledning för FN all särskilt gynna den tekniken,

U-länderna har berättigade krav, som jag sade i milt anförande, på atl få sin energiförsörjning tryggad. Det är slora problem för dem. Men u-länderna vill i myckel stor utsträckning ha förnybar energi, precis som vi i Sverige har beslutat atl gå in för en energiförsörjning som bygger på förnybar energi. Det är framlidens energikälla, U-länderna har slora möjligheter alt med solenergi kunna få fram all den energi de behöver. Det är den sorlens hjälp som de kräver och som FN skall ge u-länderna. Där är Sverige vacklande och inte alls lika engagerat som när del gäller atl sprida kärnkraflstek-niken. Det är sorgligt. Jag önskar all Viola Furubjelke ville besvara vad vi säger och inle hålla fast vid vad vi inte säger, nämligen all lAEA självt skall ändra sitt mandal.

EVA BJÖRNE (m) replik;

Fru talman! Kärnvapenmakterna har som kutym all inte bekräfta eller dementera om de har kärnvapen ombord vid besök i främmande hamnar. Vi moderater anser att så länge vi inle får någon ändring av delta sakernas tillstånd är del ändå så viktigt alt bevara Östersjön som ell fritt hav med tillträde för alla, all vi anser all örlogsfariyg skall välkomnas lill våra hamnar.

Jag vill påminna Viola Furubjelke om atl del finns partikamrater lill henne som har en annan åsikt än vad hon har.

Jag skulle vilja citera vad kabinettssekreterare Pierre Schori har uttryckt i DN-debatl för några månader sedan. Där säger han alt man inte har någon anledning all tro all någon gästande stal har brutit emot de regler som den svenska regeringen har salt upp när del gäller kärnvapen ombord. Han säger vidare all själva besöket ses som ett kvitto på att våra regler accepteras.

Vidare säger han all om man skulle komma dithän all man införde elt förbud för gästande fartyg all ha kärnvapen ombord, sä skulle man få stora svårigheter alt klara kontrollproblemen. Möjligheten atl kunna kontrollera om

kärnvapen finns ombord eller inte torde vara exakt densamma med nuva- Prot. 1989/90:35 rande regler som efter en muntlig eller en skriftlig försäkran, dvs. ingen alls. 29 november 1989 Någon inspektion av fartygen låter sig inte göras eftersom fartygen är s.k. statsfartyg, dvs. de har enligt internationell räll samma immunitet som en '' "'" ambassad. Hela problemet blir därmed en fråga om förtroende mellan stater, alltså precis som nu.

VIOLA FURUBJELKE (s) replik;

Fru talman! Det är klart, Per Gahrton och Gudrun Schyman, alt det är bra alt sälla in saker och ling i elt slörre sammanhang. Men olika områden passar också i olika sammanhang. En sådan sak som JAS-projektet, som Per Gahrton nyss tog upp, kan också ha sill sammanhang i en näringspolitisk debatt. Vi har nu en gång för alla en indelning här i riksdagen som ger utskotten en viss uppdelning av ärendeomrädena. Vad vi i dag diskuterar är utrikesutskottets belänkande om nedrusining, och då tycker jag atl del är hederligt att hålla debatten kring de motioner och reservationer som däri behandlas.

Jag vill också ställa en fråga lill Per Gahrton. Vet Per Gahrton egentligen vad Nya Zeelands politik på det marina området innebär när del gäller della med örlogsbesök? Denna politik innebär inle alt man får någol svar på frågan om fartygen har kärnvapen ombord eller inte. Denna politik innebär inle ens all man ställer en fråga. Del är i stället en enda person, statsministern, som fattar ett beslut på underlag av vad han har kommit fram till som sannolikt efler samråd med en expertgrupp.

Med hänsyn lill de olika uppfattningar som råder i Sveriges riksdag - vi hörde alldeles nyss Eva Björne framföra en diametralt motsatt uppfattning-undrar jag om Per Gahrton skulle lycka all det var en bra linje för Sverige att följa. Olika statsministrar skulle då ha olika tolkningar, såvitt jag förslår.

Angående Per Gahrtons jämförelse med Hasse Alfredson vill jag påpeka atl det finns en skillnad; Hasse Alfredson är klart medveten om när han uppför en föreställning. För Per Gahrton verkar det vara ett spel hela tiden.

Del finns säkert. Eva Björne, partikamrater både till höger och lill vänster om mig som har andra uppfattningar i denna fråga som skulle vilja gå längre i båda riktningarna. Vad jag i dag har anfört fångar in majoriteten, och det anser vi vara en styrka i vårt parti.

GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Fru lalinan! Jag vill säga någol om Viola Furubjelkes resonemang om vad vi får och inle får tala om. Jag menar atl den motion vi har skrivit om aktiva nedruslningspoliliska åtgärder har sin plats här Vi kräver i motionen att Sverige skall frångå traditionen atl säga och handla utifrån atl nedrustningsinitiativ endast kan tas i internationella sammanhang. Vi menar atl liden nu är mogen för Sverige atl agera som enskilt land. Vi kan la unilalerala, dvs. ensidiga, nedrustningsinitialiv. Alla andra länder har visat atl detta går utmärkt bra.

Tiden för doktrinen om balans i nedruslningsförhandlingarna är förbi i och med den utveckling vi nu har sett. Jag har inte hört någon kritisera något av de ösieuropeiska länderna för alt dessa har beslutat om ensidiga nedskär-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

ningar i sina militärbudgetar, ensidigt tillbakadragande av trupper, ensidigt förstörande av vapen osv. Tvärtom har detta spridit sig som ringar på vattnet, och det är en utveckling som vi skall vara glada för. Denna ulveckling har också spridit sig till NATO-sidan, till västländerna. Del är en allmän trend all man skär ned på utgifterna för de militära rustningarna, och man gör del i nedruslningssyfte och för alt man behöver pengarna lill annal.

Jag menar all vi även i Sverige lever i denna situation. Del finns ingen anledning alt vi som enda nation - vi som dessutom gör oss berömda för, eller åtminstone vill all vårt lands namn skall flyga över världen som en fredsängel - skall göra som vi i praktiken gör nämligen tvärtom. Att man sedan i debatien tar upp JAS-plan och vapenexport såsom skrämmande exempel på regeringens brist på moral i denna fråga, måste väl ändå vara tillåtet.

Jag menar all vi i vår motion har belyst frågan om ensidiga nedrustnings-initiativ. Vi anser alltså all liden är mogen. Del är nu dags för oss atl agera aktivt i slällel för all sitta och huka i buskarna och säga atl inget har hänl och alt vi skall vänta och se, Della icke-handlande innebär i sig all vi försvårar och hindrar den positiva utveckling vi säger oss vilja ha. Del finns ingen anledning för Sverige atl inta den rollen i den utveckling som nu sker. Jag har i alla fall inte uppfattat någon anledning till det.

Möjligen finns det - kanske då t,ex, i näringsutskoltet som Viola Furubjelke nämnde - de som anser atl vi av sysselsättningspoliliska, regionalpolitiska eller industripoliliska skäl skall upprätthålla den ordning som vi hittills har haft. Jag menar alt det då inle längre är säkerhetspolitiken som styr, ulan helt andra intressen. De intressena skall inle vara styrande i dessa frågor. Vi skall ha elt försvar och vi skall bedriva en nedrustningspolitik utifrån en säkerhetspolitisk situation, inle utifrån sysselsältningspolitiska och regionalpoliliska skal. Dessa skäl. och även de snävt militärpolitiska skälen, har enligt min mening alldeles för länge fått råda i denna debatt, och de har fåll ett outtalat tolkningsföreträde. Det måste bli ell slut på della nu. Nu är del dags för oss andra alt träda in pä dessa områden.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik;

Fru talman! Jag tolkar del faktum all Viola Furubjelke inle svarade på min fråga så, all hon håller med mig om alt del är fullt rimligt all FN kan ändra mandatet för ett organ som FN självt skapat. Jag tolkar henne vidare så, att hon nu förslår all del är skillnad pä all å ena sidan arbeta inom organet självt för all åsladkomma en förändring av dess stadgar, å andra sidan atl Sverige i FN väcker förslag om atl mandatet kan ändras för ett av FN skapat organ. Jag hoppas all della är alldeles klart och all Viola Furubjelke så småningom vill hjälpa oss reservanter atl arbeta för atl Sverige verkligen skall väcka ell sådanl förslag i FN och därmed se lill att IAEA:s omöjliga dubbelroll ändras.

VIOLA FURUBJELKE (s) replik;

Fru talman! Jag vet inle om Gudrun Schyman hörde milt inledningsanförande. Jag ägnade där en avsevärd lid lill all lala om allt positivt som har

hänt. Jag uttryckte också min stora glädje över atl det verkligen har hänt oerhört myckel på nedrustningens område under det senaste året.

Gudrun Schyman säger atl frågan om vapentillverkning inte på något sätt får vara beroende av sysselsättningsskäl eller regionalpolitiska skäl, dvs. denna fråga får inle ha någol berättigande i något annat sammanhang än del vi i dag diskuterar. Detta är nalurliglvis en tolkningsfråga. Det finns säkert de som hävdar motsatsen. Jag är inle här beredd att göra del, för jag anser del vara mycket kategoriskt att uttrycka sig på det sättet. Därför tror jag alt vi bör la del säkra för det osäkra och i alla fall för dagen, så länge vi inte har fått en ändring lill stånd, använda oss av och bruka den indelning av ämnesområden som riksdagen har, och som alltså kommer till uttryck i detta betänkande om nedrusining.

Jag noterade alt Birgitta Hambraeus i sitt inledningsanförande sade att IAEA;s stadgar stiftades i en lid när atomkraft ansågs vara den billigaste och effektivaste energiformen. Men detta anser man inte längre vara fallet, säger Birgitta Hambraeus. Del är riktigt atl vi här i Sverige har övergivit tanken på atomenergin. Vi har fattat beslut om en avrustning när del gäller atomenergin, och vi skall avsluta den epoken. Jag är inle så säker på alt en majoritet av FN:s medlemsstater har kommit lill den slutsatsen ännu. Jag tycker därför atl vi i så fall kanske inle skall förskona dem från vad de själva vill ha. Vi kan nalurliglvis delge dem all vår erfarenhet på området. När vi har fått fram effektiva och alternativa energikällor kan vi nalurliglvis sprida goda råd, men vi kan inte bestämma vilken form av energi andra länder skall använda sig av.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! Vi lever i en undrens tid. Den som för någol år sedan hade talat om och förutspått fria val i Polen, flerpartisystem i Ungern, början till marknadsekonomi i Sovjet, återförening av Väst- och Östtyskland, revolution i Tjeckoslovakien, långt framskriden självständighet för Baltikum, trupplillbakadraganden från Östeuropa, Berlinmurens fall, Ungerns eventuella lämnande av Warszawapakten skulle ha betraktats som vrickad, felinformerad eller omdömeslös. I de flesia fall var detta otänkbara tankar ännu så sent som för några veckor sedan.

Vi lever i en lid när världskartan har ändrat utseende varje morgon vi öppnar tidningen, när historien skrivs framför våra ögon och när vi inte vet om del som var orealistiskt och nästan tabu i går är miljoner demonstrerande människors krav i dag.

Vi lever i en historisk tid - en höst och vinter som förvandlas liU en alltmer porlande och sprittande vår ju mer snön yr kring riksdagshuset. Man kan säga att vi bevittnar hur andra världskriget äntiigen håller på att la slut.

Världshistorien har under lång lid utspelat sig på fjärran kontinenter, från Sveriges horisont sett. Vårt hopp har stått till internationella nedrustningsförhandlingar och till internationella konventioner. Vårt engagemang har

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

kretsat kring möjligheten lill fredliga slut på långvariga blodiga konflikter på andra kontinenter och kring förhandlingslösningar av sega politiska och militära knutar.

Vid sitt installationstal som partiledare sade Bengl Westerberg någol profetiskt alt den viktigaste enskilda faktor som kunde gynna världsfreden vore en demokratisering av Sovjet. Den sovjetiska omdaningen och öppenheten har satt i gång en kedjereaktion, som har lett lill det som har kallats del stora fredsutbrottet. INF-avtalet för nästan två år sedan blev startskottet för elt genombrott i nedrustningssamlalen. Bilaterala ansträngningar mellan supermakterna ledde till att flera av de regionala konflikterna i världen kunde få en fredlig upplösning. Vi gläds ål uttåget ur Afghanistan och ur Cambodja och åt demokratins seger i Namibia,

När del slormaktsintresse som överlagrats på lokala och regionala konflikter las bort, blir emellertid den ursprungliga konfliktorsaken mera blottlagd. Det finns anledning alt vara orolig över fortsatta stridigheter i Afghanistan och det växande hotel från de röda khmererna mot elt söndertrasat Cambodja,

Nu har demokrati- och fredsexplosionen kommit till vår egen kontinent. För en tid sedan fick jag tillfälle att säga till en gästande demokratikämpe från Sydafrika: Kanske vi får demokrati l,o,m, i Europa inom kort!

Yttrandefriheten lyfter av locket på decenniers frustration hos många centraleuropéer som kräver att återigen få tiUhöra Europa - andligt, kulturellt och ekonomiskt. Demokratiseringen i öst löper jämsides med avspännings-och fredsprocessen. Fred och demokrati hänger ihop. Det har vi bevittnat under senare tid med nästan övertydhghet. Ett demokratiskt samhällsskick, en befrielse från decenniers tyranner är en fredsgaranti i särklass!

En stor del av revolutionen i Östeuropa består av hopp om atl kunna befria sig från tyngden av de sovjetiska stridsvagnarna. Vissa länder diskuterar öppet om möjligheten atl lämna sin tidigare tvångsposilion i Warszawapak-len, andra vill än så länge vara kvar i strukturen för all inle alltför mycket skall sättas på spel och för atl inte friheten skall äventyras genom alt man mister balansen i den på en gång häftiga, hejdlösa och ömtåliga utvecklingen. Varför skall vi då inle kunna drömma om en framlid när de två miliiärpakierna i Europa har upplösts eller åtminstone fått ett hell annat syfte än nu?

Den sovjetiska omdaningen har lett lill all Sovjet har utarbetat en ny, defensiv militärdoktrin-s.k. tillräckligt försvar eller sufficientdefence. Bakom den doktrinen ligger såväl ekonomiska realiteter som en omvärdering av riskerna i omvärlden. Ett inslag i den nya doktrinen har varit en störtskur av nedruslningsförslag från Sovjet, som västsidan kanske ibland har haft litet svårt alt bedöma och hantera. Hilills har vi inte sett någon konkret avspegling i en reduktion av Iruppstyrkor eller någon förändring av manövermönster

ESK-förhandlingarna i Wien har fått bränsle av den nya utvecklingen. Det fagra talet om truppnedskärningar, och löftena om faktisk nedrustning av konventionella vapen måste nu omsättas i konkreta resultat. Det är lid att syna korlen, atl pröva viljan hos stormakterna alt leva upp fill sina utfästelser.

I Östtyskland finns slora sovjetiska styrkor. Framgångar i Wien skulle kunna reducera styrkorna betydligt, kanske t.o.m. halvera dem. I ESK-processen är både NATO och Warszawapaklen överens om kraftiga nedskärningar i fråga om stridsvagnar, pansrade irupptransportfordon samt artilleri. Sverige har ett stort intresse av atl se till atl delta omsätts i konkreta termer

Förtroendet mellan slalerna måste få en god grund. Den grunden byggs på insyn, genomskinlighet och förståelse. Stockolmskonferensens mest uppmärksammade resultat var all dellagarslaterna skall inbjuda observatörer från alla andra dellagarslaler lill sådana militära aktiviteter där minst 17 000 man deltar. Detta skedde för första gången i Sverige i höst i samband med "Sydfront"-manövern. Det var mycket uppskattat av de utländska observatörerna, som tyckte all Sverige var föredömligt när del gällde öppenhet och därmed skapande av förtroende mellan dellagarslaterna.

Hittills har nedruslningsgenombrollel enbart varit ett bilateralt fenomen. Nedrustningar har inte förhandlats fram främst i internationella fora utan i intima léte-ä-léler mellan stormakternas statschefer. Nu är del dags atl se fredsviljan omsatt i resullal i de multilaterala förhandhngarna.

Vi har anledning att hysa störst hopp om en uppgörelse när del gäller förhandlingarna om ell förbud när del gäller kemiska vapen. Under en tid stod de lovande kem-vapenförhandlingarna stilla, medan amerikanerna bytte administration och tänkte över sin världspolitik. Sedan i somras har nu förhandlingarna verkligen tagit fart. Glädjande överenskommelser har uppnåtts om verifikalionsmekanismer, s.k. challenge inspection. Sveriges nedrustningsambassadör kommer att ta vid som ordförande näsla år, i en tid då arbetet går in i ett avgörande skede. Sverige har en hög profil i detta arbete och har på ett förtjänstfullt säll utgjort en sammankopplande länk mellan olika grupper.

En konvention blir desto mer angelägen som kemiska vapen faktiskt använts nyligen och i stor skala mol oskyldig civilbefolkning. Jag avser framför allt Iraks enastående grymheter mot sin egen kurdiska befolkning, men också de indicier som har funnits på att man i Sovjet har använt gas mot sin egen befolkning. Del är oerhört angeläget atl förhandlingarna i Geneve leder fram lill en konvention som förbjuder ulveckling, produktion och lagring av kemiska vapen. USA;s och Sovjets konstruktiva inställning är därför myckel välkommen.

Förhandlingarna om en begränsning av strategiska kärnvapen är mycket angelägen under näsla år. Även här har supermakterna förtjänstfullt kunnat frigöra sig från tidigare låsningar som blockerat en uppgörelse. Sovjet kräver inte längre all START kopplas till rymdförsvaret SDI. Samtidigt har USA:s kongress skurit ner anslaget lill rymdförsvaret. Del finns förutsättningar för en uppgörelse.

Även om START-förhandlingarna skulle gå i lås finns kärnvapnen kvar som ett hol mol mänskligheten. Kärnvapenavskräckningen utgör en hörnsten i stormakternas försvarspolitik. Del finns en risk alt kärnvapnen kommer lill användning i konflikter. På kärnvapenområdet är icke-spridningsav-talel och provsloppsavtalel särskilt viktiga. Arbetet måste fortsätta alt drivas med krafl.

Jag vill instämma i Viola Furubjelkes kritik mot stormakternas blockering

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

av provsloppsavtalel. USA;s blockering har fram förallt varit bekymmersam. Del vore en stor framgång om Sovjet kunde återuppta sitt moratorium för all skapa förutsättning för att bryta dödlägel.

I delta perspektiv finns en risk alt upprustningen lill havs får en allt slörre betydelse. Här har kärnvapenmakternas doktrin alt inte vare sig bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord skapat en betydande känsla av osäkerhet hos den svenska opinionen. Det är naturligtvis djupt obehagligt atl inle säkert kunna säga atl besökande örlogsfartyg är fria från kärnvapen under besöket i Sverige. Så länge det finns utrymme för sådana misstankar kan inte Norden sägas vara garanterat kärnvapenfrill. Därför välkomnar folkpartiet utskottets skrivningar om atl verka internationellt för en förändring av kärnvapenmaklernas praxis, en modell som har visat sig framgångsrik. Ensidiga svenska åtgärder är därför inte nödvändiga.

I anslutning till detta finns anledning alt påpeka atl en garanti för elt kärnvapenfritt Norden aldrig får ta formen av ett avtal mellan Sverige och supermakterna. Det måste i slällel handla om garantier från kärnvapenmakternas sida som ges utan atl Sverige blir part i någol avtalsförhållande, för alt undvika atl vi hamnar i en position där en annan makt kan ställa krav på vår utrikes- och försvarspolitik.

Utskottet skriver i betänkandel alt "sökandet efter en fredlig lösning på konflikter är en central uppgift för del internationella samfundet", FN skulle kunna spela en långt större roll än i dag för att desarmera konflikter, övervaka handeln med vapen och se lill all vi får en bättre insyn i och kontroll över vapenproduklionen, FN skulle också kunna stötta staters övergång från diktatur till demokrati, Inle minst skulle FN:s möjligheler till valövervakning kunna byggas ut, I praktiken har FN kommit atl utvidga sin verksamhel just på della område. Både i Namibia och i Centralamerika har FN redan ett direkt ansvar för en sådan process. Tanken är atl samma sak skall kunna praktiseras i Västra Sahara och möjligtvis också om det blir en uppgörelse mellan Eritrea och Etiopien, FN är den naturliga organisationen för internationell valövervakning, och en formalisering av en sådan funktion skulle ytterligare understryka FN:s centrala roll i fredsarbetet.

Jag vill lill sist beröra förslaget om ett medlingsinstitut. Utskottet har ullalat sig positivt lill tanken om elt medlingsinstilut i Sverige atl användas vid lösningar av internationella tvistefrågor. Förra året var folkpartiels representanter tvungna all reservera sig till förmån för ett medlingsinstilut. Därför tycker jag all del är myckel positivt med den enighet som nu råder. Utskottet lämnar i princip en beställning lill regeringen om en redogörelse för förutsättningarna för ett sådant institut. Vi ser fram emot atl få tillbaka en sådan redovisning från regeringen, för atl så småningom kunna ta ställning till ett konkret förslag om ett medlingsinstitut.

Med delta vill jag yrka bifall till hemställan i dess helhet i utrikesulskottels betänkande om nedrustning.

Svensk nedrustningspolitik är en del av vår säkerhetspolitik. Del är en självklarhet som ofta kommer bort i debatten. Därför är det värdefullt alt senare här i dag en enig riksdag konstaterar all vår nedrustningspolitik är "elt led i vår säkerhetspolitik, som ytterst syflar lill all öka vår egen säkerhet".

Del är också bra atl utskottet som sin uppfattning redovisar alt del är "inle bara möjligt alt förena internationellt nedrustningsarbele med omsorg om den egna säkerheten, stabiliteten och avspänningen i det egna närområdel, utan en sådan hållning ger oss samtidigt trovärdighet i nedrustningsarbetel".

Vårt militära försvar och andra inslag i vår säkerhetspolitik ställs i den enklare agitationen ofta i motsats till våra nedrustningssträvanden. Därför behövs påpekandet atl del faktiskt handlar om olika inslag i en och samma säkerhetspolitik,

1984 års försvarskommitté tillsatte en särskild arbetsgrupp, som 1986 skrev en rapport med titeln "Nedrustningspolitiken - ett element i svensk säkerhetspolitik". Syftet var atl inordna nedrustningspolitiken i den bredare säkerhetspolitiska planeringsprocessen. Det har också i växande grad skett under senare år.

Den sittande försvarskommiltén har även den tillsatt en arbetsgrupp som nu under ledning av Nils Gunnar Billinger skall komma med förslag kring svensk nedrustningspolitik.

Trovärdigheten i våra initiativ vid olika nedrustningsförhandlingar stärks om vi inte försöker dölja att det yttersta syftet är atl öka vår egen säkerhet. Och det är först när man ser till den säkerhetspolitiska nyttan av framgångar vid de internationella nedruslningsförhandlingarna som det blir lätt att argumentera för ökade personal- och utredningsresurser till verksamheten.

Nedrustningspolitiken har ändrat innehåll på senare år. Under efterkrigstiden har de internationella nedruslningsförhandlingarna nästan enbart handlat om försök all på olika sätt begränsa massförstörelsevapnen - kärnvapnen, de kemiska och biologiska vapnen, Nedrusiningsansirängningarna innebar krav riktade i huvudsak mol stormakterna, och framgångarna har varit tämligen marginella. Samtidigt växte kärnvapenarsenalerna, och de kemiska vapnen blev alltmer raffinerade. Del viktigaste avtalet, icke-sprid-ningsfördragel, NPT, fick symptomatiskt nog lill resullal all befästa stormakternas kärnvapenmonopol.

Men nu - sedan några år tillbaka - gäller de ur politisk synpunkt viktigaste förhandlingarna de konventionella rustningarna. Vi har anledning konstatera atl det var vid Stockholmskonferensen som genombrottet i ösl-väsl-för-handlingarna skedde. Det förslod vi kanske inle riktigt då, men när vi nu ser vad som hänt efter CDE här i Stockholm, framstår den uppgörelsen som en klart markerad vändpunkt i de internationella nedrustningsslrävandena.

De 23-stalsförhandlingar om de konventionella ruslningarna i Europa, CFE, som nu förs mellan NATO och Warszawapakten i Wien kan redan under näsla år resultera i avtal som drastiskt förändrar den säkerhetspolitiska situationen i Europa,

Självfallet förändras därmed också Sveriges säkerhetspolitiska läge. Vilka konsekvenser CFE-förhandlingarna i Wien kan få för vårt land skall vi inte diskutera här i dag. Men milt bestämda inlryck är att våra vanligaste säker-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

hetspoliliska debattörer i och utan uniform myckel motvilligt försöker all orientera sig i den nya politiska och mililära verkUghet som börjat la form runt omkring oss.

Utrikesutskottets betänkande nr 6 beskriver på ett bra och kortfattat sätt den här processen. Men den betydelse den har framhävs kanske inte tillräckUgt tydligt, eftersom det mesta av texten handlar om ett stort anlal traditionella motionsyrkanden.

Jag länker bara här helt kort peka på några huvudpunkter i den utveckling som kan komma att göra 90-talet till nedrustningens årtionde.

1. NATO och Warszawapakten förändras inifrån. Gorbatjovs politik har öppnat dörrarna för en närmast revolutionär demokratisering av Warszawa-paktens länder, som nu sker så snabbi och lumullarlat att det på sina håll väcker en viss oro över de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Inom NATO har ett ekonomiskt alltmer sammansvetsat Västeuropa fått ökad tyngd, och en rejäl minskning av USA:s 300 000 soldater i Västtyskland väntas ske under de närmaste åren.

2. Atl de landbaserade medeldislansmissilerna nu förstörs enligt INF-avtalet innebär något kvalitativt nytt i relationerna mellan USA och Sovjet. Det mycket ingående inspeklionssystem man enats om lyder på en politisk viljeförändring hos de båda supermakterna som banar vägen för framtida nedrustningsavtal.

3. Gorbatjov meddelade i sitt tal i FN den 7 december 1988 att Sovjets armé före slutet av 1990 skall reduceras med 500 000 man, 10 000 stridsvagnar, 8 500 artillerienheter och 800 flygplan. En så stor andel av dessa ensidiga nedskärningar berör sovjetiska enheter i DDR, Tjeckoslovakien och Ungern att Warszawapaklens förmåga till överraskande angrepp drastiskt reduceras. Andra Warszawapaktsslater har senare annonserat egna liknande nedskärningar av sina styrkor. Enligt västliga bedömare har också under 1989 nedskärningarna genomförts i praktiken.

4. Vid 23-statsförhandlingarna i Wien, CFE, är syftet atl man skall nå en stabil balans på lägre nivåer genom alt minska de mihtära styrkorna, få mindre asymmetrier i rustningarna och att reducera förmågan atl sälta i gång överraskande anfall och omfattande offensiva operationer. Man förefaller redan vara överens om styrketak som i grova drag kan beskrivas så här:

a) Vardera sidan får ha bara 20 000 tunga stridsvagnar, varav 4 000 skall slå i förråd och bara får las fram i omgångar om 600 med sju veckors intervall. Det betyder en drastisk skrotning av mer än hälften av Warszawapaktens i dag 50 000-60 000 tunga stridsvagnar och en liten minskning av NATO:s 22 000-23 000 tunga stridsvagnar.

b) Vardera sidan får bara ha 16 500 tunga artilleripjäser. Det innebär mycket stora minskningar för Sovjets del.

c) Vardera sidan får bara ha 28 000 pansrade trupptransportfordon.

CFE förhandlar nu om specialtak under dessa totalsiffror Man diskuterar också reduktioner av altackflyget, tunga helikoptrar och truppernas numerär.

Väl insatta bedömare menar att det är fullt möjligt - för atl inte säga san-

nolikt - alt CFE-förhandlingarna leder lill elt första avtal redan under 1990, Minskningarna kommer då alt genomföras under 90-talets första hälft.

5. NATO har förklarat sig villigt att förhandla om de kärnvapen som har kort räckvidd i Europa sedan elt CFE-avlal undertecknats. Det är ett starkt västtyskt önskemål att så sker,

6. START-förhandlingarna mellan USA och Sovjet om de. strategiska kärnvapensystemen rapporteras göra goda framsteg, och en 30-procentig minskning av dessa tunga avskräckningsvapen anses vara inom räckhåll.

7. Förhandlingarna om elt avtal om förstöring av de kemiska vapenarsenalerna går raskt framåt. Vid de förhandlingarna deltar Sverige på ell aktivt säll.

Den ulveckling på nedruslningsområdei som jag här har försökt sammanfatta ger fullt fog för förhoppningar om alt 1990-talel blir elt nedrustningens årtionde. Vi som har engagerat oss i de svenska ansträngningarna att bidra till en internationell nedrustningsprocess har aldrig tidigare upplevt en så optimistisk förhandlingsalmosfär. Plötsligt finns den aktiva politiska vilja som Alva Myrdal och Inga Thorsson så många gånger efterlyste.

Men i det här lägel finns det också anledning alt varna för alla former av nedruslningseufori. Även efter de ensidiga minskningarna av sovjetarmén, ett positivt CFE-resultal, ett START-avtal och ett kemivapenavtal kommer det att finnas mycket stora och slagkraftiga styrkor i Europa. Miljontals soldater kommer ständigt att stå beredda med 10 000-tals högeffektiva vapen som lunga stridsvagnar, aiiackflyg, helikoptrar, artilleri och - del får vi inte glömma - 10 000-tals kärnstridsspetsar.

Bakslag kan drabba perestrojkapolitiken. Social oro kan leda fill säkerhetspolitiska kriser där miUtära maktmedel kan komma att användas. De som exempelvis tror alt Sovjetunionen låter sig brytas sönder leker med elden. Sänkta rustningsnivåer leder inle automatiskt till en lugnare och fredligare värld. Samtidigt är det sant all fred och stabilitet i framlidens Europa förutsätter slora politiska förändringar och lägre ruslningsnivåer.

Den övergripande doktrin som styr CFE i Wien är Palmekommissionens resonemang om gemensam säkerhet. Del stora inlresse som nu främst i öst visas genuint defensiva försvarsslruklurer är bara ett tecken av många på det revolutionerande nytänkande som pågår.

Det kommer alt ta åtskillig tid all ställa om de stora militära organisationerna, och ingen får förledas att ta ul några säkerhetspolitiska vinster förrän nedskärningarna rent faktiskt är genomförda. Men visst är det stimulerande att läsa hur sovjetiska marskalkar jämrar sig över svårigheterna alt ordna bostäder ål soldater som hemförlovals från Östtyskland.

För att få ordning på Sovjets katastrofalt dåliga ekonomi är det på sikt nödvändigt att minska militärutgifternas andel av BNP. Denna andel uppskattas av kvalificerade västliga bedömare ligga mellan 15 och 25 %. Men under själva omställningen från militär till civil varu- och tjänsteproduktion kan det bli ökade påfrestningar på de redan myckel bräckliga ekonomierna i Östeuropa. Lättnader i västs teknologiembargo och ekonomiska stödinsatser borde ges hög prioritet.

Fru talman! Sverige skall naturligtvis fortsätta alt på olika sätt aktivt

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! I den allmänna stämningen av berömmanden kan jag väl säga atl det inle var något dåligt anförande som Sture Ericson höll. För egen del föredrar jag dock all bli jämförd med Hasse Alfredson framför all få beröm för att till fullo ställa mig bakom den socialdemokratiska politiken.

Det var alltså inget dåligt anförande som Slure Ericson höll, ulan det var en utmärkt beskrivning av vad andra gör för nedrustningen. Del var en slående beskrivning av alt supermakterna äntligen har börjat komma i gång med en viss nedrustning. Men det fattades en intressant sak, nämligen slutsatser för svensk del. Den enda slutsats som jag kunde höra var att vi i Sverige skulle aktivt stödja nedruslningsprocessen. Vi skall alltså fortsätta atl hålla väl genomarbetade tal i Wien, i Geneve och i New York och kanske i New Delhi, där de kanske också skulle behövas. Men vad skall vi konkret göra? Vi fortsätter atl anpassa oss lill den ena sidan i det nu döende kalla kriget, EG. Vår vapenproduktion och vapenhandel samordnas genom samarbetsavtal med den ena sidan. Vi medverkar i ett tekniskt embargo mot östsidan som behöver så mycket teknisk hjälp och tekniskt stöd för sin ulveckling. Vi fortsätter alt satsa mångmiljardbelopp på elt flygplan som inle ens kan flyga, därför att vi skall hålla den svenska vapenindustrin under armarna. Vi fortsätter att öka vapenexporten till alla upptänkliga krig runt hela jordklotet. Det kanske skall vara en fjäder i halten. Sällan har ju en vapenfirma fåll så mycket reklam som Bofors har fått på senare lid. Varenda indisk bonde känner igen ordet Bofors, men menar med del kanske ingenting som den svenska regeringen skall känna sig särskilt smickrad över, och för övrigt inle någon svensk. Vi fortsätter atl ta emot örlogsbesök, trots atl vi inte vet om örlogsfarlygen har kärnvapen ombord eller ej. Vi vågar inte ens i detta sammanhang lala med någorlunda kraftig stämma. Vi tar avstånd från franska kärnvapenprov i utskottsbetänkanden och bakom lyckta dörrar med Frangois Mitlerand, men vi gör det inte offentligt så all del hörs och kan få genomslag i den franska debatten.

Sture Ericson, vad skall Sverige konkret göra? Jag är seriös i fråga om detta. Ge oss några konkreta exempel på hur Sverige aktivt skall medverka i att 90-talet blir nedrustningens årtionde, inte bara exempel på att vi skall stödja den redan pågående förhandlingsprocessen.

GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Fru talman! Jag skall inte ägna min lid ål att recensera tidigare talares inlägg. Jag vill ställa samma frågor lill Sture Ericson. Vad som fattades i den här föreläsningen var väl svaret på frågan: Vad gör Sverige?

Vi som har arbetat mycket - och det vet jag alt Slure Ericson också har gjort - i fredsrörelsen har blivit kallade naiva och orealistiska. Jag hävdar med bestämdhet att vi är realister. Det är vi som slår för de enda realistiska lösningarna. Nu har vi fått ett nytt epitet. Nu får vi höra alt vi är nedrust-ningseuforiker. Med det menar man väl alt vi igen beter oss på ett sätt som inte är önskvärt. Vi vill inhösta segrarna för fort, menar man, och vi är väl -igen, antar jag - naiva och barnsliga i vår tro på all förnuftet skall segra. Jag menar att del är vi som har rätt, men jag menar också atl Sverige aktivt måste bidra i den här processen. Även om ulvecklingen i Östeuropa skulle innefatta temporära bakslag och motgångar, så finns det väl ingen rimlig anledning atl tro alt detta skulle vändas i väpnad aggression mot Sverige. Jag skulle, Sture Ericson, gärna vilja höra hur det scenario ser ul som ger oss anledning att upprätthålla del militära försvar som vi har, som ger oss anledning atl satsa en så ofantligt stor del av totalförsvaret och hela del säkerhetspolitiska blockets olika delar på just del mililära försvarel. Jag hävdar atl i dag är de realistiska hotbilderna någol annal. Slure Ericson talade sig varm för alt vi skall ha en helhetssyn på säkerhetspolitiken, och det var skönt atl höra att del finns någon som faktiskt tycker atl vi skall ha det. Då måste vi också väga de olika hotbilderna mol varandra.

Om vi i dag säger atl vårt övervägande överlevnadshol är den ekologiska krisen, borde vi väl satsa pengarna inom säkerhetspolitiken på det området. Det innebär väl atl vi får la från andra delar av säkerhetspolitikens område, all vi får föra över pengar, kunskaper och resurser från försvarspolitiken till säkerhetspolitikens andra områden, i del här fallet handelspolitiken, ekonomiskt utbyte. Om det är där som pengarna gör mest nytta, måste vi väl kunna satsa dem där i stället för all hänga fast vid orimliga mililära hotbilder Men om Slure Ericson anser atl dessa hotbilder är rimliga, skulle jag gärna vilja få en beskrivning av det scenario som skulle innebära ett hot om militär aggression mot Sverige, Jag kan inte se atl elt sådanl hol existerar,

Slure Ericson framhåller neutralitetspolitiken. Den tycker också jag alt vi skall använda oss av - inte ha som en täckmantel och som en ursäkt för alt vi ingenting skall göra. Tvärtom skall vi använda den som det aktiva verktyg den skulle kunna vara i nedrustningsprocessen. Vi skall använda oss av neu-iralitelspoliliken på elt politiskt säll. Del gör inte SNerige i dag. Vi använder den som elt skynke att krypa bakom för alt ursäkta att vi faktiskt ingenting konkret gör för nedrustningen i dag.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

STURE ERICSON (s) replik:

Fru talman! Jag tycker atl det är litet otrevligt att höra del hån och förakt som utmärker Per Gahrtons säll alt beskriva svensk utrikes- och nedrustningspolitik. Han efterlyser initiativ och förslag från andra. Jag vill bara säga atl skulle vi ha tagit fasta på de förslag och initiativ som har kommit från Per Gahrton här i kammaren, så skulle Sveriges neutraUtelspolitik naturligtvis ha ett helt annat innehåll, vi skulle ha ett försvar som skulle göra oss till en av osäkerhetsfaktorerna i Europa, m.m. Vad vi gör är all vi aktivt verkar inom de ramar som en liten neutral stat som Sverige kan verka inom. Det är atl delta aktivt och lägga fram våra förslag vid förhandlingarna i Wien och i Geneve och vid överläggningarna i New York. Jag tror atl vi givit icke förakt-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

liga bidrag, bl.a. när del gäller kärnvapenförhandlingarna i Geneve på senare år.

Vad som kommer alt ske i de slörre svepen, som Gudrun Schyman var inne på, är närmast all försvarskommiltén kommer med en säkerhetspolitisk rapport i slutet av januari. Där deltar ju för första gången vpk och miljöpartiet. Del skall bli myckel intressant att ta del av de bidrag som era partier kommer all ge. Svensk säkerhetspolitik utformas ju inle enbart av socialdemokrater utan i samverkan framför allt här i riksdagen. Del skall som sagt bli spännande att läsa vpk;s och miljöpartiets bidrag och nytänkande härvidlag, I december kommer sedan slutsatserna som gäller hårdvarorna, och även då får vi väl tillfälle alt la del av nya grepp.

Jag är inle så snabb som Gudrun Schyman atl jag - och del tror jag framgick av mitt anförande - släller mig upp och säger alt del inte längre existerar några mililära hol. Det faktum att del på båda sidorna i Europa står miljontals soldater ständigt beredda att med mycket kort varsel gå lill aktion gör all Sverige med sin långa geografiska sträckning längs öst-västgränsen i Europa är ganska utsatt. Det dummaste vi kunde göra i dag tror jag vore att sänka garden.

PER GAHRTON (mp) replik;

Fru talman! Vi fick inle så myckel av besked om något konkret som skulle hända mer än all Sverige skulle lägga fram fortsatta förslag i nedrustningsförhandlingarna. Varken jag eller någon annan har kritiserat atl Sverige är aktivt i nedruslningsförhandlingarna. Vi kan gärna kosta på oss beröm för alla de duktiga socialdemokrater, företrädesvis kvinnor, som har agerat i de sammanhangen, men det är bristen på konkreta svenska åtgärder som har någon sorts likhet med svensk nedrustning som föranleder våra frågor.

Hån och förakt, sade Sture Ericson, Jag tror inte alt det så myckel är min röslmodulering som leder till det intrycket, om man nu kan få ett sådant inlryck. Nej, det är fakta själva som sprattlar. Verkligheten överträffar den vildaste fantasi. Framlidens flygplan som inte kan flyga, vapenexporten som blev en jätleskandal i världens näst största land och störtar en regering-tänk om vi för några år sedan hade sagt att det finns möjligheter atl del går så illa! Vad skulle ni då ha sagt? Nej. våra absolut värsta spådomar om hur förtroendet för svensk neutralilelspolilik skakas på grund av att man inte går från ord till handling har överträffats flera gånger om.

En ny tolkning av svensk neutralitetspolitik skulle bli resultatet av miljöpartiets politik, säger Slure Ericson. Del är fullständigt korrekt. Fick vi igenom vår vilja, så skulle vi göra några drastiska åtgärder av det slag som jag här har skisserat: Säga nej till JAS-projektet, avveckla vapenexporten, se lill atl vi inle fick in kärnvapenbärande bålar i våra hamnar och en del annat. Då skulle man med stolthet kunna företräda svensk fredspolitik utomlands. I dag, i brist på konkreta exempel alt hänvisa till, är det faktiskt milt talat svårt.

den, och del är märkligt atl höra samma fras upprepas. Trots den utveckling inlernalionelll som vi har bevittnat det senaste året upprepar man fortfarande med en druckens envishet samma glosor: Vi skall inte sänka garden. Vad skall lill för att vi skall förändra vår hållning? Vad skall lill för atl vi i Sverige skall reagera över huvud tagel? Jag vet inte. Jag kan inte föreställa mig någol mer omvälvande inlernalionelll scenario än det som pågår, men oss skall del inte beröra. Vi skall inte sänka garden. Tvärtom kanske, för del här innebär ju oro. Vi skall väl rusta oss till tänderna, ifall det skulle hända någonting. Vi ensamma bland alla andra länder! Del är så atl man skäms, tycker jag. Jag känner lill tågordningen i försvarskommiltén och i försvarsutskottet. Jag tror alt det finns all anledning för både försvarskommilté och försvarsutskott all just utifrån den dramatiska omvälvning som den internationella arenan har genomgått allvarligt begrunda om man skall följa den lågordning som man fattade beslut om för över elt år sedan.

Jag tror all del skulle vara förnuftigt att belänka om del är så klokt i dag all fatta beslut i så snabb takt som man tidigare tänkt sig.

Visst vet jag, Sture Ericson, att det finns vapenarsenaler runt omkring oss. Men hur kan vi bäst skydda oss från dem? Jo, genom all se till all de successivt förflyttas från våra gränser, atl de successivt minskas. Del är det enda verksamma skyddet. Vi kan aldrig möta vapenarsenalerna militärt - det kan vi vara överens om. Men del är ju därför som det i dag krävs aktiva nedrusl-ningsinsalser och -initiativ från svensk sida. Vi behöver inle la omvägen över Geneve och Wien så fort vi skall flytta oss ett steg framåt. Sverige är ju en självständig, en ännu så länge suverän, stat, och vi bestämmer själva över vår utrikes- och säkerhetspolitik. Därför har vi faktiskt möjlighet alt också ta egna initiativ. Det är dessa initiativ som i dag efterlyses.

Ta fasta på Norden när del gäller elt alternativt säkerhetspolitiskt länkande! Gör Norden till en fredszon! Gör Östersjöregionen till ell samarbetets och fredens område! Satsa alltså på den ulvecklingen! Var aktiv i förhållande till de östeuropeiska länderna, ja, lill alla länder som omgärdar Östersjön! Arbeta för ett Östersjön som ett fredens hav och ell demilitariserat område! Då skulle vi inte längre behöva vara rädda för de här vapenarsenalerna.

Det nytänkande som vi kräver av andra länder skall vi nog också kräva av oss själva. Ett av de största problemen både här i Sverige och i andra länder tror jag är alt vi har jättestora gammalmodiga militärapparater som vi inte vet hur vi skall avveckla.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

STURE ERICSON (s) replik:

Fru talman! För atl vara rikligt välvillig kan jag säga all jag tror att vi när det gäller vad som konkret behöver göras framöver i slora drag är inne på samma linje. Men frågan är i vilken takt del hela skall ske. Del är alltså fråga om "liming". Ni vill alt vi skall gå i täten för delta arbete. Gudrun Schyman vill att vi skall sänka garden, och detta redan innan andra egentligen har gjorl någonting. Del är kanske där som den största skillnaden i uppfattning finns.

Jag tror faktiskt all det är väldigt klokt av en liten neutral stat som Sverige - som inte har ett försvar som hotar någon, som inle har några offensiva

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

försvarsstrukturer- alt ta det ganska försiktigt just i omställningsskedel. Det är den politik som jag har argumenterat för här i dag.

Det är först när neddragningarna faktiskt är genomförda som det finns skäl för oss atl åsladkomma en anpassning när del gäller våra försvarsslruklurer Det skall vi naturligtvis göra. Men vi skall inte göra det/öre alla andra. Vi lever ju i en osäker värld och vet inle om perestrojkan skall fortsätta eller inte. Vi vet heller inle om de löften som nu har ställts ul i Wien - jag länker då exempelvis på Sovjetunionens löfte om alt reducera antalet tunga stridsvagnar i norra delen av Leningrads militärområde lill 200 - kommer alt infrias. Så länge vi inle vet att så har skett skall vi inte rusa iväg och lägga ned vårt eget försvar. Det är vad det handlar om. Vi ser allt det positiva. Men vi får akta oss väldigl noga för all la ord för handling, för atl tro alt del man talade om vid förhandlingsbordet blir genomfört. Enligt den ryska tidtabellen skall det vi nu talar om vara genomfört 1995. Del är alltså vid den tidpunkten som vi konkret kan se atl det har hänt någonting i vår omgivning.

INGELA MÅRTENSSON (fp);

Fru talman! Utrikesutskottet konstaterar hell riktigt atl det finns ett starkt engagemang för fred och nedrustning i det svenska samhället och även i vår omvärld. Engagemanget återfinns inle minst på gräsrotsnivå inom fredsrörelsen. Det är framför allt kvinnor som är engagerade. De lägger ned enormt myckel lid och kraft på fredsarbetet.

Fredsarbetet har varit omfattande under hela 80-talet och har i dessa dagar fått en annan dimension i och med de rörelser som finns ute i Europa. Det här är en myckel positiv utveckling. Vi måste stödja denna och utveckla den för all skapa en säkrare och fredligare värld. Sverige kan göra en hel del i detta sammanhang. Det är vikligl atl vi lar lill vara de tillfällen som ges.

Kärnvapnen ulgör fortfarande det största hotet mot mänskligheten. Även om vi själva valt alt inle ha kärnvapen finns sådana i vår närhet, och troligtvis också ibland på vårt eget territorium. Med tanke på vår säkerhet är det således angeläget all vi värjer oss mot kärnvapnen och all vi kraftfullt protesterar mol dessa.

Mot den bakgrunden är det också vikligl alt vi får en kärnvapenfri zon i Norden, När man läser utskottets skrivning får man ett intryck av atl del är full aktivitet på delta område - men arbetet har pågått i åratal. I betänkandet anges alt det pågår en stegvis analys. Olika avsnitt räknas upp. Men vad står de avsnitten för? Del står ingenting om del. Vad är del man har kommit fram lill? Vi får inte reda på vad som egentligen händer el!er vilka svårigheterna är. Varför är del så mycket hemlighetsmakeri kring denna fråga? Om det finns någon substans skulle man väl kunna redogöra för den.

Inom fredsrörelsen vill man gärna driva på när del gäller frågan om en kärnvapenfri zon i Norden. Men det är svårt att veta hur man skaU tackla det hela när man inte får reda på vad del är som egentligen händer - det är väl inle fråga om kejsarens nya kläder?

Så lill en annan följetong. Del gäller då örlogsfartygen. Jag såg i går en affisch på stan som Svenska freds stod bakom. Det var en bröstbild av Sten Andersson med örlogsfariyg i munnen. Texten löd: Svälj dem inte! Spotta ul! Jag skulle inle använda elt sådanl språk. Men jag instämmer när det gäller andemeningen.

Jag behöver inle rada upp alla argument som finns mot alt vi skall behöva la emot örlogsfariyg som man kan befara har kärnvapen ombord. Det har redan gjorts här i debatten. Jag tror all mina åsikter i detta avseende är kända vid del här laget. För mig är del en självklarhet all vi inte skall riskera all få in örlogsfariyg som har kärnvapen ombord.

Jag delar utskottets mening att det är viktigt all vi i internationella fora tar upp den här frågan och all vi bidrar till att den förs framåt. Någol konkret resultat har vi ännu inte sett här. Viola Furubjelke sade - och det står också i betänkandel - atl flera länder har blivit påverkade av Sveriges engagemang inlernationellt i den här frågan. Hon hänvisar till några länder som skulle ha påverkals. Jag undrar vilka länder del egentligen är. Jag skulle vilja veta del, för här finns ju en möjlighet atl la fasta på de länderna och att vidga cirkeln.

Att döma av debatten med Sten Andersson här i kammaren är Sten Andersson lika obenägen som Pierre Schori och Jan Nygren atl ändra svensk praxis när det gäller örlogsfarlygen. Utskottet försöker - enligt min mening på ett icke övertygande sätt - göra gällande all vår situation skiljer sig väldigt från situationen i Nya Zeeland och atl vi därför inte kan ta efter den nyzeeländska modellen. Viola Furubjelke sade också atl Nya Zeeland inte vill så all säga exportera den här modellen. Det förvånar mig. Jag vet inte på vilken nivå sådana uttalanden görs. Jag har träffat forskare och representanter för fredsrörelsen pä Nya Zeeland, och det har vid samtal med dessa framkommit all man där är väldigt angelägen om atl den här modellen sprids lill flera stater. Del finns således väldigt många på Nya Zeeland som är intresserade av export i det här fallet. Jag undrar om befolkningen på Nya Zeeland, där del faktiskt finns en majoritet för den praxis som där gäller, inte tycker att det är bra om Sverige t.ex. skulle följa efter

Även i år glider utskottet förbi mitt yrkande om att riksdagen skall be regeringen la initiativ lill överläggningar mellan kärnvapenfria stater i just nämnda syfte. Jag har inle hört några argument vare sig för eller emot förslaget. Själv tycker jag att det är ett utmärkt förslag. Från svensk sida brukar man ju lycka all förhandlingar och dialoger är bra. Varför inle i det här fallet? Vi är ju ändå överens om atl kärnvapenstaternas praxis - att varken bekräfta eller förneka - inte bidrar till att förtroende skapas mellan länder, tvärtom. Varför är man då rädd för alt Sverige skulle ta ett initiativ och samla icke-kärnvapenslaterna i den här frågan? Viola Furubjelke säger att vi skall samla alla länderna. Ja, del är därför som jag tycker atl svenska regeringen kunde ta elt initiativ tillsammans med icke-kärnvapenstaler, så atl vi samlar oss kring en gemensam praxis.

I reservation 6 finns elt förslag till utskottstext som gäller just örlogsfartygen, och jag delar hell och hållet innehållet i den reservationen. Tyvärr har reservanterna vall att inte behandla folkpartiels motion, och därför kan jag inte stödja reservationen, eftersom jag i så fall skulle gå med på atl man inte tar ställning lill vår motion.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

Jag måste därför, fru talman, yrka bifall till motion U416 yrkandena 1 och 2.-

Desto gladare blev jag över behandhngen av min motion om elt medhngs-inslitul. Det är myckel tillfredsställande all ett enigt utskott vill uttala sig för atl regeringen skall undersöka hur ell sådant institut kan organiseras, som Maria Leissner också framförde i sitt anförande. Det är oerhört viktigt atl vi skaffar oss metoder för alt lösa konflikter på fredliga vägar Krig och vapen löser inte några konflikter.

Motion U422 är en sexpartimolion och handlar om jämnare könsfördelning. Här avses inte bara nedrustningsarbetel ulan även försvarsarbetel, och det är framför allt på del senare området som det saknas kvinnor. Jag noterar alt utskottet står bakom målsättningen i motionen, dvs. att det måste finnas fler kvinnor i detta arbete, men alt man skriver atl kvinnorna är väl representerade i nedrustningsarbetel. Ja, på den politiska nivån har det varit och är fortfarande så, men på tjänstemannanivån, bland diplomaterna, är kvinnorna inte alls så väl representerade. Vid exempelvis förhandlingarna inom ESK i Wien har jag bara sett en kvinna i den svenska delegationen på fem personer. Jag hoppas ändå att regeringen, i likhet med utskottet, står bakom målsättningen i motionen och kommer atl se till atl det finns fler kvinnor både i försvarsarbetet och i nedrustningsarbetel.

Jag noterar med tillfredsställelse atl Sverige kommer att della konstruktivt i den kommande provsloppskonferensen. Sverige har tidigare agerat på ett sätt som jag har kritiserat, och jag är glad för att Sverige nu, när det är överenskommet atl en sådan här provsloppskonferens skall äga rum, kommer atl arbeta aktivt i den konferensen. Del gäller inle minst atl reagera mot Frankrikes kärnvapenpolitik och dess sätt atl testa kärnvapen i Stilla Havet. Detta är mycket cyniskt, och Sverige måste med all kraft protestera mot del, både i informella och i formella sammanhang.

Slutligen vill jag ta upp motion U417, som handlar om WHO:s expertstudie Kärnvapenkrigels effekter på folkhälsan och hälso- och sjukvården. Jag vidhåller atl Sveriges agerande i WHO:s styrelse 1987 var anmärkningsvärt och svårt all förslå. Nu säger utskollel atl Sverige stöder studien, och då kanske vi som har varit oroliga - del gäller inle minst Läkare mot kärnvapen -kan lugna oss.

Del är många som håller ögonen på regeringen och dess sätt alt sköta sig i olika internationella organ. Det behövs, då Sverige inle alltid är tillräckligt aktivt, vilket flera har uttryckt i debatten. Som neutralt och alliansfritt land kan Sverige spela en vital roll - det tycker många - och kan också vara mera pådrivande i nedrustningsarbetel.

Om vi ser på hur lägel är i riksdagen i dag, finner vi alt del råder meningsskiljaktigheter från höger till vänster just när det gäller besök av örlogsfartyg. Här i kammaren har nu getts ullryck både för ett intresse av att Sverige förbehållslöst skall la emot örlogsfariyg och för en snävare syn, enligt vilken Sverige i princip skall agera så att del inle alls görs några besök av örlogsfartyg-Vi kan i vårt land ha statsministrar med olika partifärg - vilket Gud för-

bjude. Förhållandena skulle kunna ändras så att l.ex. moderaternas partiledare blev statsminister - vilket inte är en hell omöjlig, om än obehaglig tanke - och då skulle kanske besluten se annorlunda ut. En sådan vinglig politik vill vi inle ha.

Vi arbetar hårt för alt kärnvapenmakterna skall överge sin policy att varken bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord. Vi har vunnit vissa framgångar i detta arbete och fortsätter envist att vid varje tillfälle som ges upprepa kravet. Fler länder ansluter sig till vår uppfattning.

Detta arbetssätt har också ett visst inslag av solidaritet gentemot de länder som inte själva så hårt kan driva delta krav. Det gäller t.ex. alliansfria länder, som kanske inle med samma krafl kan hävda alt de också bör få besked om det finns kärnvapen ombord när de tar emot besök i sina hamnar.

Om vi kan åstadkomma all kärnvapenmakterna upphör med denna föga förtroendeskapande policy har vi uträttat oerhört mycket mer än om vi själva bara stänger vår dörr för örlogsbesök.

Vi fortsätter alltså på den internationella vägen och håller dörren öppen för ytterligare åtgärder. Resultatet kan bli atl vi längre fram vidtar ensidiga svenska åtgärder, men möjligheterna atl på den inslagna vägen i internationella fora nå resultat är ännu inle uttömda.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

. PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Först vill jag säga lill Ingela Mårtensson att del vad mig anbelangar snarast är ett olycksfall i arbetet att folkpartiets motion inte har nämnts i reservationen. Det är logiskt alt hon yrkar bifall till motionen i första hand, men jag kan inle se några som helst argument för all hon inle skulle stödja reservationen i andra hand. Vi i miljöpartiet gör ofta så här i kammaren att vi stöder det näst bästa i andra hand - det är del enda logiska och rimliga, såvitt jag kan förstå. Annars stöder man ju det sämsta, och det kan inle vara meningen. Vi räknar alltså med elt stöd från Ingela Mårtensson och andra kloka folkparlikvinnor i della avseende.

När del sedan gäller Nya Zeeland måste jag för femlioelfle gången säga all det inle är någon som har krävt att Sverige skall underkasta sig, lyda eller kopiera Nya Zeelands politik. Vad som står i riksdagstrycket är atl jag har reserverat mig lill förmån för ett socialdemokratiskt motionsyrkande. I motion U4I4 av Stig Gustafsson m.fl. (s) yrkas atl "riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande möjligheterna till ett samarbete med Nya Zeeland i frågan om kärnvapenfrihel vid örlogsbesök". Jag tycker att del är ell så välgrundat motionsyrkande alt det bör bifallas.

Det förs uppenbarligen en debatt i dessa frågor inom socialdemokratin, och då måste jag ställa frågan: Vem företräder egentligen den socialdemo-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

kratiska riksdagsgruppen? Såvitt mig är bekant finns del t.o.m. elt kongressbeslut i ert parti om all Sverige skall ingripa ensidigt mot kärnvapenbestyckade örlogsbesök. Företräder ni er kongress, eller företräder ni regeringen? Det kan vara en intressant upplysning, både till oss här i kammaren och lill väljarna, vem ni närmast företräder.

Vidare aviserar Viola Furubjelke senare ensidiga åtgärder. Det är utmärkt, jättebra. Kan vi få en ungefärlig tidshorisont för när liden blir mogen för den socialdemokratiska riksdagsgruppen alt följa den socialdemokratiska partikongressen beträffande agerandet mol kärnvapenbestyckade örlogsbesök?

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Nya Zeeland som modell eller ej, Viola Furubjelke, innebär inle all jag heller menar alt vi rent lekniski skall exakt kopiera Nya Zeelands tillvägagångssätt. Della har vi utvecklat i vår motion, där vi föreslår en lilet annan lågordning. Del skall inle vara statsministern, utan en grupp som tar ställning. Eftersom det är regeringen som sköter utrikespolitiken skulle regeringen ta ställning och avvisa fartyg som man kan befara har kärnvapen ombord. Det behöver inle vara ell slaviskt kopierande. Däremot kan vi följa modellen genom all inle la emot fartyg när man kan befara all de har kärnvapen ombord. Del är modellen, som vi som delar denna åsikt ser det. Del finns all anledning all följa Nya Zeeland som exempel, men anpassa reglerna rent tekniskt så all de passar oss. Därför tycker jag inle heller atl del är relevant atl prata om högerspöke och om atl det kan uppslå olika politiska majoriteter beroende på vem som innehar statsministerposten. Så är del naturligtvis i all politik, all vi kan befara nya regeringar som driver en annan politik. Så är del politiska livet.

Det andra yrkandet som vi har i vår motion är att regeringen borde la initiativ lill överläggningar med icke-kärnvapenstaler. Jag skulle vilja fråga Viola Furubjelke om hon delar min uppfattning alt det vore bra om regeringen log ett sådanl initiativ och samlade icke-kärnvapenstaler för all diskutera hur vi skall förhålla oss lill kärnvapenslaternas praxis. Skall vi verkligen acceptera denna doktrin? Skall inle vi också kunna förena oss och ha en gemensam hållning? Då skulle vi inte behöva ha ett ensidigt ställningstagande, ulan vi skulle tillsammans också utgöra en krafl mot kärnvapenstaterna.

Sedan säger Viola Furubjelke all vi inle har uttömt möjligheterna ännu atl agera internationellt och på del viset få med oss andra. Då undrar jag: När kan man länka sig all dessa möjligheler är uttömda? Hur länge skall vi nöja oss med alt regeringen bara verkar internationellt? Ni måste ha funderat över del inom del socialdemokratiska partiet, eftersom ni som har agerat i denna fråga på er kongress har ställt krav. I första stegel går vi med på atl gå ut internationellt, men om ingenting händer måste vi sedan ställa krav på all Sverige gör någonting annat. Del har även utskottet uttalat sig för. Då undrar jag: När är denna tid utmätt, är det inte dags atl göra någonting i stället?

VIOLA FURUBJELKE (s);

Herr talman! Självklarl, Ingela Mårtensson, ligger det i Sveriges intresse att samarbeta med övriga alliansfria länder i internationella fora för atl få kärnvapenmakierna alt överge sin policy beträffande örlogsbesök. Det sade också statsministern i sitt tal vid FN;s nedruslningssession 1988. Han förklarade den svenska inställningen och sade sedan atl Sverige kommer att verka för all fler länder ansluter sig lill vår linje. Del tycker jag är ell svar så klart som något, I vilken form del sedan skall ske, om de skall kallas samman eller om det skall ske i del löpande arbetet, kan jag inte avgöra. Del måste komma an på regeringen alt från fall till fall se hur vi bäst skall gå fram för att vara framgångsrika i våra strävanden,

Ingela Mårtensson pratade faktiskt om export av den nyzeeländska modellen. Det var därför jag för femlioelfle eller femliololvie gången på nytt räknade upp vad den innebär, Ingela Mårtensson inledde med att säga atl nyzeeländska forskare som hon träffat förordar all vi lar efler. De utrikespolitiker vi träffade i Nya Zeeland var inle av den uppfattningen. De ville inte aktivt exportera sin modell. De ansåg all den var bra för dem, men menade atl vi måste söka vägar som är bäst för oss. Jag delar den uppfattningen.

Del finns hos både Per Gahrton och Ingela Mårtensson ett stort inlresse för vad den socialdemokratiska kongressen kommer alt besluta och har be slutat och Om den kommer all ändra några beslut. Del är myckel trevligt med detta intresse för socialdemokratisk politik. Vår kongress är myckel be tydelsefull. Det är hell rikligt atl den förra kongressen log ett beslut i två steg. Del sades att i första hand skall vi verka i internationella fora. Det är del som nu pågår. Någon ny kongress har inte samlats sedan dess. Del är alltså en fråga för framliden när "steg2" skulle kunna bli aktuell, om det blir aktuellt. Någon lidsrymd för när försöken enligt "steg I", all arbeta i internationella fora, skulle ha runnit ul har inle salts, Självklarl är del av stort intresse, inle bara för oss, ulan för hela Sverige, vad vår kongress beslutar, I rådande situation har det ganska stort genomslag på den förda politiken.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nedrustning

INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Viola Furubjelke tycker alt del är självklarl att vi skall verka för alt allt fler länder ansluter sig till vår linje. Då kan man ställa sig frågande. Vår linje är ju atl vi släpper in örlogsfariyg ulan alt kräva några garantier. Den linjen vill inte jag förespråka. Men jag antar att Viola Furubjelke snarare syflar på all vi internationellt skall gå ul och plädera för alt del inle är en acceptabel linje som kärnvapenstalerna har och atl vi vill ha en ändring på den.

Jag tycker all del är märkligt att ni som inom del socialdemokratiska partiet har gått med på ivåslegsförfarandet inle har någon slags uppfattning om när ni tycker att tiden har runnit ut. Man måste väl ändå ha någon uppfattning om när man tycker all det är dags all göra någol konkret. Nu kommer vi inle mycket längre på vägen atl bara arbeta internationellt.

Fortfarande kan jag inte förstå varför man inle också skulle kunna la ett rejält initiativ lill all ha överläggningar med icke-kärnvapenstaler om atl försöka förena sig i en gemensam praxis. Det tycker jag skulle varit en fram-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Afghanistan

gång. Då kanske man skulle få med fler på praxisen all inle ta emot örlogs-fartyg med kärnvapen.

VIOLA FURUBJELKE (s):

Herr talman! Jag vill slutligen bara konfirmera det Ingela Mårtensson senare också sade. Vår linje avser i del här fallet all arbeta i internationella fora för atl få så många länder som möjligt alt ansluta sig lill del uttalande som statsministern gjorde vid nedruslningssessionen 1988, nämligen alt vi vill få supermakterna, kärnvapenmakierna all överge sin policy alt varken bekräfta eller förneka om de har kärnvapen ombord när de besöker utländska hamnar.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU2 Afghanistan.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Del är nu snart tio år sedan sovjetiska trupper tågade in i Afghanistan och snart ett år sedan de lämnade landet.

Till en början var förhoppningarna slora om atl tillbakadragandet skulle innebära ett snabbi slut på striderna och en möjlighet för de miljoner flyktingar, som längtade tillbaka till sitt hemland, all återvända.

Förhoppningarna om fred och stabilitet har grusats. Det sker en fortsatt kamp mellan mujahedin, den afghanska gerillan, och den sovjelvänhga quis-lingregimen under Najibullah. Den sistnämnda utrustades med modern krigsutrustning av ryssarna, innan de lämnade landet, och del blev inle den enkla återerövringskamp och det slora stöd som gerillan hade hoppals på.

Del ser snarare ul som om det inle skulle finnas en militär lösning på konflikten, och parterna uppmanas nu i olika sammanhang atl söka en förhandlingslösning. En vilja lill en sådan lösning har även märkts inom gerillarörelsen.

För alla de flyktingar, som nu hoppas på en möjlighet alt återvända lill sitt hemland och sina gamla byar, återstår myckel svåra problem.

Halva den afghanska befolkningen har varit på flykt under det tio år långa kriget. Över fem miljoner har flytt utomlands, mestadels lill Pakistan och Iran, men del beräknas också att ett par miljoner flytt inom landet för att komma undan den värsta bombningen och förstörelsen.

Man kan nog våga påslå att del är världens största flyktingkatastrof. Var tredje flykting i världen är en afghan. Många av de äldre har dödats i kriget, och nu beräknas halva återstående befolkningen vara under 15 år. Många är födda utomlands och har aldrig sett sitt hemland. Många har mist sina föräldrar. Nu hoppas de kunna återvända lill befriade områden - befriade men för-

störda byar och orter. De flesia byar har blivit utsatta för bomber och förstörelse. Pä många håll är del bara ruiner kvar - ruiner av hus, ruiner av bevattningsanläggningar som är så nödvändiga för odlingens skull. Nio tiondelar av befolkningen levde före kriget på jordbruk och boskapsskötsel.

Åkrarna och fälten är förstörda av bombningarna. Många av de husdjur de tidigare hade har dödats. Därmed har också brislen på gödsel blivit akut. Grödor och fruktträd har förstörts. Vad skall de nu leva på?

När de nu ändå skall försöka odla upp områden igen, väntar nya olyckor på dem. Landet översvämmas av minor, som ryssarna lämnat efler sig- minor som kommer alt fortsätta atl skörda liv och resultera i all än fler afghaner blir handikappade, alt än fler kommer alt dödas. Som om de inte lidit nog!

Många minor är spridda hell planlöst. För alt man skall upptäcka dessa är det viktigt alt vi hjälper till med mindeteklorulrustning men framför allt med utbildning i alt upptäcka.

Del är nu bra all utskottet och därmed riksdagen släller sig bakom centerns motionskrav all Sverige skall agera för all avkräva Sovjetunionen de minkarior man där har, för all del skall bli lättare atl hitta var minorna utplacerats. Del borde faktiskt ligga i Sovjetunionens eget inlresse att i humanitetens namn aktivt bidra med detta för all minska framlida lidande.

Man befarar annars atl minorna, som jag sade. skall skörda fler offer, kanske skörda lika många offer - lika många dödade och skadade - som själva kriget gjorl.

I dag när kriget flyttas in mot städerna och säkerheten på landsbygden blivit avsevärt större, handlar det om alt få åkrarna bördiga på nytt. Del handlar om alt få fram gödsel, konstgödsel, lämpligt utsäde, all leda vallen till fälten, alt skaffa fram jordbruksredskap som kan tämja marken. Del handlar om alt få lill stånd insatser mol ogräs och skadeinsekter, om alt bota enkla sjukdomar bland husdjursbeståndel.

Allt della måste göras runt om i Afghanistan, för all få i gång produktionen, för all få fram ell överskott som kan generera inkomster på nytt, för all få jordbruksekonomin all börja rulla av egen kraft. Del handlar om en form av hjälp till självhjälp för atl man skall kunna återuppbygga landet.

Med delta mål gör Svenska ./Kfghanistankommittén ett myckel viktigt arbete också med stöd från den svenska regeringen.

Herr talman! Vi har alla ell ansvar för atl hjälpa afghanerna med återuppbyggandet av landet, för all ge hjälp med bostäder, skoluppbyggnad, hälso-och sjukvård, malm,m. Del kommer all behövas enorma hjälpinsatser-och som jag sade har vi alla ett ansvar för all hjälpa och stötta del afghanska folket.

Men del största ansvaret har Sovjetunionen, som i närmare tio år krigshärjat landet och ödelagt det och folket. Detta är bakgrunden till att vi i centern anser alt Sverige bör agera genom all på lämpligt sätt klargöra vår uppfattning all Sovjetunionen skall utbetala krigsskadestånd lill Afghanistan för atl minska effekterna av den förstörelse som har åstadkommits.

Att Sovjet redan betalat ell antal miljoner rubel är ell steg på vägen men läcker inte på långa vägar del hjälpbehov som skapals på grund av ryssarnas krigshärjningar. Detta är bakgrunden till vår cenierreservation, som jag härmed yrkar bifall till.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Afghanistan

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Afghanistan

AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Till del belänkande som kammaren nu behandlar, Afghanistan, har fogals en reservation, signerad av utskottets bägge centerledamöter.

Innan jag går in på reservationen och dess innehåll vill jag börja med all instämma i nästan allt vad Ingbritt Irhammar sade i sitt anförande. Ingbritt Irhammar gjorde i mitt tycke en god beskrivning av situationen i Afghanistan, ansvarsfördelningen osv. Men det är på en punkt som jag inte kan dela Ingbritt Irhammars uppfattning. Hon sade all ryssarna stödde gerillan i kampen. Det måste vara en felsägning. Enligt milt förmenande var det den andra sidan, Kabulregimen, som ryssarna aktivt stödde.

Men jag skall, herr talman, inte uppta kammarens lid med atl gå in på en beskrivning som jag i alla andra avseenden delar med Ingbritt Irhammar, utan jag vill i stället tala om den reservation som är fogad lill belänkandet. Reservanterna vill, som Ingbritt Irhammar också redovisat, atl Sverige "på lämpligt säll" klargör för Sovjetunionen all man borde utbetala krigsskadestånd lill Afghanistan.

Utskottet framhåller i betänkandet för sin del del särskilda ansvar som Sovjetunionen har alt bidra till återuppbyggnaden av del land som man genom urskillningslös krigföring förstört.

Däremot kan inle utskottets övriga ledamöter ställa upp på centerns krav på ell regeringsulialande, eftersom det inle finns någon formell möjlighet för den svenska regeringen alt kräva alt Sovjetunionen skall utge krigsskadestånd lill Afghanistan.

När det gäller ansvar för aggression finns del en folkrältslig regel om krigsskadestånd till följd av brott mol krigels lagar, men denna regel är varken absolut eller tvingande. Dessutom torde den, som utskottet säger, förutsätta förhandlingar.

Inte heller finns det, herr talman, någon bindande folkrättslig regel som lalar om hur elt ekonomiskt skadestånd skall bestämmas, annal än genom förhandlingar mellan berörda parter.

Utskottet finner alltså att ett svenskl agerande i denna fråga inte är möjligt på del sätt som centern föreslår i sin reservation.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan och avslag på cen-lerreservationen.

INGBRITT IRHAMMAR (c) replik;

Herr talman! Med reservation för eventuella felsägningar vill jag säga alt vi åtminstone har missuppfattat varandra. Vad jag sade i milt inledningsanförande var alt den sovjelvänliga quislingregimen under Najibullah hade utrustats med modern krigsutrustning av ryssarna. Del ser jag som elt stöd åt quislingregimen - och naturligtvis inle ål gerillan.

När del gäller uppfattningen atl Sovjetunionen är moraliskt skyldigt atl stå för mycket av kostnaderna för den förstörelse som Sovjet är ansvarigt för i Afghanistan, ullalar vi i vår reservation atl det finns all anledning för Sverige all framhålla all så är fallet och all vi ser del som vikligl alt Sovjetunionen utbetalar detta skadestånd, Elt sådanl uttalande kommer att upplevas som ell stöd för det afghanska folket den dag man kan gå till förhandlingar för atl diskutera just krigsskadestånd. Vi vill alltså ge afghanerna ett mora-

liskl stöd i den fortsalla kampen för all i framliden kunna få krigsskadestånd, obereoende av vilken storlek del kommer all få,

AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Del finns i utskottet inga delade meningar i sakfrågan. Vad jag försökte redogöra för i mitt anförande var atl den metod som centern föreslår icke är tillämplig.

Jag vill än en gång understryka del som är vikligl i utskottets ullålande, nämligen den passus där utskottet aktivt tar ställning för Sovjetunionens roll när det gäller återuppbyggnaden av del krigshärjade land som Afghanistan

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Afghanistan

INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talman! Majoriteten talar om all del finns ett särskilt ansvar men säger inte all vi vill stödja del afghanska folket i en förhandling som skulle kunna leda till alt man fick ell krigsskadestånd. Det är skillnaden.

Jag menar atl vi mycket väl aktivt kan uttala oss om detta vid olika bilaterala kontakter med resp, parter i del här kriget,

AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Del finns mer framgångsrika metoder än den som centern föreslår.

ALF WENNERFORS (m);

Herr talman! Inger Koch har väckt en motion i Afghanistanfrågan, och jag har framfört ell anlal yrkanden i en annan motion om Afghanistan, På så gott som varje punkt har utskottet givit oss positiva svar och besked. Detta är tillfredsställande. Jag behöver inte orda mer om själva utskottsbehandlingen.

Världen håller redan på alt glömma oss, sade talesmannen för den afghanska motståndsrörelsen Massoud Khalili under sitt besök i Sverige i somras. Tyvärr har han delvis räll.

Det förefaller som om många tror all bekymren i Afghanistan är över i och med den sovjetiska irupprelrälten. Så är det verkligen inte, vilket Ingbritt Irhammar också vältaligt beskrev.

Befrielsekriget fortsätter inom landet, mellan motståndsrörelsen och den sovjetstödda Kabulregeringens trupper. Sedan februari i år har 80 000 afghaner flytt lill Pakistan, Samtidigt flyr många från städerna och ul på landet. Samhällena är sönderbombade och sönderslagna, och jordbruket är i det närmaste utslaget. Före 1978 garanterade Afghanistans jordbruk landets självförsörjning av de viktigare grödorna, I dag är produktionen bara en tredjedel av vad den var 1978.

Mol den här bakgrunden och den bakgrund som Ingbritt Irhammar skildrade är del viktigt för det första all Genéveöverenskommelsen om det sovjetiska uttåget efterlevs. Del är för del andra vikligl all FN;s stöd till del afghanska folkel även i fortsättningen är stort och kan ökas. Slutligen och för det tredje måste den svenska aktiviteten som hillills ligga på hög nivå när del

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Afghanistan

gäller alt få till stånd en politisk lösning och alt genom FN åsladkomma fria val, nationellt oberoende och självbestämmande.

Huruvida det skall vara nödvändigt att efler årsskiftet återkomma med en motion i den afghanska frågan återstår all se. Tyvärr är det nog det.

PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det verkar som om den tragiska historien från Vietnam är på väg att upprepas. Det är precis som Alf Wennerfors säger: Afghanislankriget håller på atl glömmas bort. Ett litet bevis på del är att jag praktiskt taget inle hittar någonting om Afghanistan när jag bläddrar igenom utrikesdepartementets pressklippssamlingar från den senaste liden. Man måste gå till specialpressen för alt hitta en rapportering.

Samtidigt är del naturligtvis så som Ingbritt Irhammar säger - del är ju också utskottet enigt om; Atl allt inte blivit gott och väl i Afghanistan bara för atl de öppna krigshandlingar där stormakten är direkt inblandad har upphört och konflikten har fått en annan karaktär - oerhört långt därifrån. Därför är del viktigt alt utskottet i allt väsentligt har kunnat enas om alt det finns ett inlernationellt ansvar för all man inle glömmer bort detta hårt sargade land. Del är också viktigt att utskottet slår fast alt del är den inblandade supermaklen, här som i Vietnam, som har huvudansvaret.

Mot den bakgrunden hade det naturligtvis legat nära till hands för miljöpartiet att stödja centerns yrkande på den här punkten. Men vi bestämde oss för alt sträva efter all hålla hårt på legaliteten när vi kom in i riksdagen, inte minst när det gäller de internationella sammanhangen. All hålla hårt på den internationella legaliteten, även om del ibland lycks formalistiskt, visar sig ofta vara en fördel när man med krafl vill protestera mol förtryck, t.ex. när länder bryter mot Genéve-överenskommelser om skydd för civilbefolkningen i ockuperade områden. Om man vill kritisera det är det en styrka alt man representerar ett land som självt håller på den internationella legaliteten i olika sammanhang.

Därför tycker jag all det är litet beklagligt att centern inte har tagit till sig argumentationen om atl krigsskadestånd folkrättsligt är ett begrepp som inle hör hemma i del här sammanhanget. Man kan privat tycka alt det är just krigsskadestånd som bör utgå. Men enligt internationell legalitet används inle begreppet krigsskadestånd i del här fallet. Därför har vi i miljöpartiet inte kunnat stödja centerreservationen. Även om vi givetvis, och det kanske även gäller de övriga i utskottet, instämmer i dess andemening.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 8 §.)

utrikesutskottets betänkande UU5 Prot. 1989/90:35

Mom. 5 (FN-universitel för mänskliga rättigheter) 29 november 1989

Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 37 för reservation 1 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus.

Mom. 7 (regionala MR-domstolar)

Uiskotiels hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Bertil Måbrink -bifölls med acklamation.

Mom. 8 (initiativ för MR-krav vid skuldförhandlingar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Bertil Måbrink och Per Gahrton - bifölls med acklamation.

Moi7i. 16 (regionala institut för barns rättigheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (förbud mol plaslkulor)

Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mol 78 för reservation 5 av Pär Granstedt m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 27 (mänskliga rättigheter i Turkiet)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mol 39 för reservation 6 av Bertil Måbrink och Per Gahrton.

Mom. 31 (mänskliga rättigheter i Iran)

Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mol 38 för reservation 7 av Bertil Måbrink och Per Gahrton. 2 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 32 (mänskliga rättigheter i Filippinerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 8 av Bertil Måbrink -bifölls med acklamation.

Mom. 33-35 (Indonesien, Östra Timor och Väst-Papua)

Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 39 för reservation 9 av Bertil Måbrink och Per Gahrton,

Mom. 38 (mänskliga rättigheter i Tibet)

Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mol 16 för motion 1988/89;U552 av Ragnhild Pohanka och Kaj Nilsson, 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 42 (mänskliga rättigheter i El Salvador)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Bertil Måbrink - bifölls med acklamation.

Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls. 65

5 Riksdagens protokoll 1989/90:35

Prot. 1989/90:35 Utrikesutskottets betänkande UU6

29 november 1989 Motn. 2 (förtroendeskapande åtgärder i Norden)

Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 76 för reservation 1 av Birgitta Hambraeus m.fl.

Mom. 4 (parlamentarisk kommission för kärnvapenfri zon)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Birgitta Hambraeus m.fl. - bifölls med acklamation.

Mot7t. 5 (behandling i Nordiska rådet av nordisk kärnvapenfri zon)

Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mol 20 för reservation 3 av Per Gahrton. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Motti. 8 (samarbele med Nya Zeeland om örlogsbesök)

Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mol 20 för reservation 4 av Per Gahrton.

Mom. 9 (garantier vid utländska örlogsbesök) Hemställan

Först biträddes hemställan i reservation 6 av Birgitta Hambraeus m.fl. -som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till hemställan i motion 1988/89:U416 av Ingela Mårtensson m.fl. - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 235 röster mot 77 för hemställan i reservation 6 av Brigitla Hambraeus m.fl. 6 ledamöter avstod från alt rösta.

Gunhild Bolander (c) anmälde atl hon avsett atl rösta nej men markerats ha röstat ja.

Motivering

Utskottels motivering godkändes med 212 röster mol 63 för den i reservation 5 av Margaretha af Ugglas m.fl, anförda motiveringen, 39 ledamöter avstod från all rösta,

Gunhild Bolander och Görel Thurdin (båda c) anmälde atl de avsett atl avstå från atl rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 17 (protest mot kärnvapenprov i Stilla havet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 7 av Per Gahrton -bifölls med acklamation.

Mom. 19 (lAEA och NPT-avlalel)

Uiskotiels hemställan bifölls med 300 röster mot 19 för reservation 8 av Per Gahrton,

Mom. 20 (IAEA:s roll och uppgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 76 för reservation 9 av
66 Birgitta Hambraeus m.fl.

Mom. 21 (sambandet kärnkraft-kärnvapen) Prot. 1989/90:35

Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mol 73 för reservation 10 av 29 november 1989

Birgitta Hambraeus m.fl.

Bostadsbidragen

/; , för år 1990 m.m.

Övriga moment '

Utskottels hemställan bifölls.

Utrikesutskottets betänkande UU2

Mom. 2 (sovjetiskt krigsskadestånd till Afghanistan)

Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mol 38 för reservationen av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus,

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

9§ Föredrogs

finansutskottets betänkande

1989/90;FiU7 Riksdagens revisorers verksamhel under budgetåret 1988/89 (redog, 1989/90:2),

kullurulskotlels betänkanden 1989/90:KrU5 Kultur- och mediestalistik, 1989/90;KrU8 Tornedalskulturen och

skatteutskottets betänkande

1989/90;SkUll Föriängning av totalisalorskatien m,m, (prop, 1989/90:32).

Kammaren biföll vad utskotten hemställt.

10 § Beslut om samlad votering

Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, bostadsutskottets betänkanden BoU5 och BoU4, beslöt kammaren på förslag av andre vice talmannen medge atl de fick företas lill avgörande i elt sammanhang sedan debatien i båda ärendena avslutats.

11 § Bostadsbidragen för år 1990 m.m.

Föredrogs bostadsutskottets belänkande 1989/90;BoU5 Bostadsbidragen för år 1990 m.m. (prop. 1989/90:38).

AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Bostadsutskottets belänkande 5 behandlar frågan om bo
stadsbidragen för år 1990 m.m. och har som grund proposition 38. Del är två 67

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Bostadsbidragen för år 1990 m.m.

synligen små och harmlösa dokument. Del borde de egentligen inte vara, eftersom det rör sig om en myckel viktig del i del bosladssociala stödet. Men del beror på all de förslag som nu läggs fram av regeringen inle innebär något annat än en förlängning av de gällande bostadsreglerna.

Del borde egentligen inle vara så enkell all se på dessa frågor. Bostadsbidragen är, som jag sade, en viktig del i den sociala bostadspolitiken. Det handlar om riktade stöd från samhället för atl garantera atl alla oavsett ekonomiska förulsällningar skall ha möjlighet att bo på ett bra sätt. Bostadsbidragen utgör det enda riktade fördelningspoliliska grundtrygghelsinslru-menl som vi har vid sidan av de generella bostadssubventionerna. Om inte bostadsbidragen höjs i takt med all boendekostnaderna och andra kostnader siiger, då finns det risk för all de ekonomiskt svaga grupperna på bostadsmarknaden drabbas.

De motiv som har framförts i propositionen för alt inte nu framlägga några ändringsförslag är atl man vill avvakta den slora skatteomläggningen och se vilka utslag den ger på bostadssektorn. Därefter säger man sig vara beredd all justera bostadsbidragens storlek. Vi tycker från centerns sida atl del inle är tillräckligt skäl för all avstå från att justera bostadsbidragen redan nu. Vi vet atl del finns allmänna krav om en ganska kraftig höjning av hyrorna för år 1990 i de hyreshusförhandlingar som nu pågår. Del framförs krav på höjningar på i storleksordningen 10%,

Om man inle gör justeringar av bostadskosinadsgränserna innebär delta atl vissa kommer alt drabbas av försämringar. På grund av elt olyckligt missförstånd om sista dagen för motionstidens utgång kom aldrig den cenlermolion som var avfattad i della ämne alt inlämnas. Vi hade ju en avkortad motionstid vid denna behandling, I anledning av motion Bo32 från vpk har centern i reservation 1 angivit hur vi anser all bostadsbidragen nu bör justeras uppåt.

Vi föreslår i år, liksom vi gjorde vid förra årets behandling av frågan, atl de övre bostadskosinadsgränserna bör höjas för alla familjer med barn. Oförändrade bidrag är ju, med inflationens inverkan och de hyreshöjningar som nu kan förväntas, i praktiken sänkta bidrag. Del finns i första hand en risk för atl barnfamiljerna inom låginkomst- och medelinkomslgrupperna drabbas.

Det är framför allt barnfamiljerna, och då de unga barnfamiljerna, som är hänvisade lill nyproduktionen. Där är hyrorna och kostnaderna högst. Om inte dessa grupper skall utestängas från nyproduktionen, är det väsentligt att man hela liden justerar bostadskosinadsgränserna för bostadsbidrag uppåt.

Herr talman! Med detta ber jag atl få yrka bifall lill reservation 1.

Den skallepmläggning som nu diskuteras kommer helt klart all drabba boendet i form av ökade boendekostnader. Detta kan man låta ske, eftersom det är meningen alt de medlen skall komma tillbaka lill de boende och skattebetalarna i form av sänkt skatt. Del gäller bara all få ekvationen all gå ihop och få en rättvis fördelningsprofil, så all de som har mycket låga inkomster och som inle får särskilt slora skattesänkningar inte drabbas av oskäligt höga boendekostnader. Detta får vi tillfälle atl återkomma till i debatten här och annorstädes. Vi har bl.a. i dag i bostadsutskottet diskuterat de skalteförslag som framlagts och deras verkan på bostadssektorn.

Finansieringen av del första stegel av skattereformen kommer för år 1990 alt innebära kraftigt ökade kostnader inom bostadssektorn. Ungefär hälften av finansieringen för skatteomläggningen kommer från bostadssektorn, medan en tredjedel i det här skedet kommer tillbaka i form av en skattesänkning. I det andra steget av skallereformen kommer två tredjedelar av skattesänkningen, och kanske en mindre del av finansieringen än nu, all ligga på boendel.

Della kan innebära tröskeleffekler, inle minst för år 1990. Men detta får vi se mer av i vår när den andra delen av förslaget skall läggas fram, och riksdagen i samband därmed skall ta ställning lill förslagen från den boende-koslnadsulredning som har arbetat och nu framlagt sina förslag.

Beträffande ulvecklingen av bostadsbidragen efler år 1990 gör utskottet ell enhälligt tillkännagivande i betänkandet. Utskottet säger i della sammanhang all man vid utformningen av bostadsbidragen myckel noga måste beakta hur det nya skatte- och bosladsfinansieringssyslemel kommer alt påverka boendekostnaderna.

Om nu reformen genomförs som tänkt, kan del innebära myckel kraftiga höjningar av bostadsbidragen och all nya grupper som inte finns med i dag måste las in i det sammanhanget. Del gäller Lex, familjer utan barn. Delta måste göras för atl inle alltför många skall drabbas och slås ut från bostadsmarknaden och för att vi skall kunna behålla de sociala målen och den sociala inriktningen inom bostadspolitiken.

Vi i centerpartiet släller oss bakom den tanken, och vi tycker alt della är viktigt. Detta är egentligen, som jag ser del, ell observandum från elt enigt bosladsutskoll och en varning i lid till den som har all lägga fram de kommande förslagen på skatteområdet. Om uttaxeringen vid skallereformens finansiering i alltför hög grad görs på boendekostnaderna kommer della all innebära krav på radikalt höjda bostadsbidrag, vilket gör all den kända rundgången av pengar kommer alt öka. Vi från centerpartiet anser atl den här ekvationen bäst löses genom all man inle går för kraftigt fram när del gäller atl finansiera skattereformen på boendel. Men vi har i del här sammanhanget självfallet inte avstått från alt ställa oss bakom delta förslag, eftersom vi hoppas på all justeringar skall komma.

Skulle dessa justeringar inle komma, och de förslag lill reformer som nu presenteras inte genomföras, finns det inget annat alternativ än att öka bostadsbidragen. Om vi tvingas till detta, är vi naturligtvis beredda alt genomföra en sådan höjning för atl reformen inle skall få en felaktig fördelningspolitisk effekt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 från centerns ledamöter som behandlar mom. 1 i della belänkande. Beträffande mom. 2 i betänkandet, som innebär ell tillkännagivande om utformningen av bostadsbidragen efter år 1990, yrkar jag bifall lill bostadsulskotlels hemställan.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Bostadsbidragen förär 1990 m.m.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Bostadsbidragen för år 1990 m.m.

förbiseende eller ett misstag. Del kan möjligen förklaras med att regeringen lämnade propositionen med förslag om alt förlänga giltigheten så all 1989 års bostadsbidrag gäller även för andra halvåret 1990 innan uppgörelsen med folkpartiet var klar. Jag är inte riktigt säker på tidpunkterna, men jag tror alt del förhåller sig så.

Den uppgörelse som Iräffals mellan socialdemokrater och folkpartister innebär atl en tredjedel av en tilltänkt stor skatteomläggning genomförs år 1990. Nästan hälften av kostnaderna för denna första etapp skall de boende betala genom högre boendekostnader, I sak innebär del att den progressiva beskattningen via inkomstskatten ersätts av en beskattning som lill sin karaktär är regressiv, dvs. som slår hårdast mot de låga inkomsterna, medan skattelättnaderna i första hand gäller de höga inkomsterna. Det är den för-delningsmässiga profilen på dessa förändringar.

Del här kan vi nu inle göra så väldigl myckel ål, och vi diskuterar egentligen inle heller den frågan nu. Men konsekvenserna borde man fakliskl ha tänkt på; man borde ha tänkt på alt förstärka bostadsbidragen redan det år då fördyringarna kommer.

Fördyringarna är ganska kraftiga. Vi har i pressen fåll rätt många redovisningar av hur myckel dyrare del blir för småhusägare i olika delar av landet. Men de som framför allt är beroende av bostadsbidragen är hyresgästerna. Vi vet atl de hyreshöjningar som är aktuella för år 1990 är dels de höjningar som redan lill stor del har överenskommits, dels de höjningar som följer av skalleomläggningen. Del handlar om ungefär 50 kr. per kvadratmeter, dvs. en hyreshöjning på 3 500 kr. för en normallägenhel år 1990 eller ungefär 300 kr. i månaden. Del är alltså fråga om ganska kraftiga hyreshöjningar. Jag tror att man inle någonsin tidigare varit med om så höga hyreshöjningar.

Mol bakgrund av vad jag här sagt yrkar jag bifall till vpk:s reservation nr 2, som fullföljer den enda motion som väckts i denna fråga. Jag tycker att det är ganska egendomligt att inle fler i tid uppmärksammat detta förhållande. I andra hand kommer vi i vpk att stödja centerpartiets reservation, nr 1. Den lar åtminstone halva stegel mot del som vi föreslår i vår reservation.

När det gäller 1991 välkomnar jag all utskottet har samlat sig lill ett uttalande och ett tillkännagivande, som i allt väsentligt stämmer överens med det som vi föreslår i vår motion men som vi egentligen vill ha genomfört redan år 1990. Men det är bättre än ingenting atl vi får delta uttalande och därmed bäddar för en sådan här reform 1991.

Egentligen är bostadsbidragen ett nödvändigt ont. En social bostadspolitik borde i stället generellt ge möjligheter atl bo bra lill en så rimlig kostnad att alla har möjlighet all betala sin bostad utan individuella och inkomslprö-vade bidrag. Men alla är vi ändå medvetna om alt vi måste ha någon form av elt sådanl skyddsnät som bostadsbidragen utgör. Om man nu vidtar förändringar som innebär alt boendet blir så mycket dyrare som blir följden av skalleuppgörelsen, måste man ordentligt förslärka de bostadsbidrag som många av oss egentligen inle vill ha.

Jag tycker också alt vi bör uppmärksamma de marginaleffekter som man genom bostadsbidragen inför i bollen av inkomstligan och som man varit myckel angelägen atl få bort i toppen av inkomslligan genom den här s.k.

marginalskatlereformen. Del är också ett argument mol all göra ännu fler beroende av bostadsbidrag. Med delta yrkar jag än en gång bifall lill vpk:s reservation nr 2.

BRITTA SUNDIN (s);

Herr talman! Det vi nu har atl la ställning till är ett förslag om all giltighetstiden för de regler som gäller för bostadsbidragen skall vara hela år 1990. I april i år fattade riksdagen ett beslut om alt förlänga giltighetstiden för de nu gällande reglerna lill den 30 juni 1990.

Anledningen lill all vi nu på della sätt vill förlänga giltighetstiden med ytterligare sex månader är alt vi behöver invänta resultaten av del pågående arbetet med reformer på bostadsfinansieringens och skattelagstiftningens område, innan vi beslutar om hur bostadsbidragen i fortsättningen skall utformas.

I bostadsutskottet lycks del råda fullständig enighet om att utformningen av stöden lill bostadssektorn, både det generella och del selektiva bostadsbidraget, måste ske i nära samband med skattereformerna. Eftersom del i dag inte föreligger något färdigt förslag i den frågan och eftersom det är svårt atl överblicka effekterna på bostadssektorn av skatteomläggningen, är del nödvändigt all vänta med ändringar av bostadsbidragen.

Bostadsbidragen är en viktig del av den sociala bostadspolitiken - del känns angelägel för mig atl understryka del. För oss socialdemokrater är bostadsbidragen ell vikligl instrument i vår strävan att uppfylla de bostadspolitiska målen, atl alla skall ha rätt lill en bra bostad.

Bostadsbidragen har också visat sig vara ell mycket bra fördelningspolitiskt instrument. Vi behöver både generella och selekliva åtgärder för atl klara de bostadspolitiska målen.

Låt oss därför, även om del kan finnas skäl för en reformering av bostadsbidragen, invänta resultatet av skaltereformen och med detta som utgångspunkt utforma bostadsbidragen på del säll som vi då finner lämpligt. Först då kan vi ha en helhetssyn på utformningen.

Jag vill understryka alt utskottet påpekat alt delta förutsätter all förslaget kan utformas i så god lid all reformen kan träda i krafl den 1 januari 1991. Skulle del visa sig all en höjning blir nödvändig dessförinnan, förutsätter ulskottsmajoritelen all regeringen framlägger förslag härom.

När del gäller utformningen av bostadsbidragen efler 1990 är del viktigt atl beakta hur skatteomläggningen och de nya bostadsfinansieringssyslemen påverkar boendekostnaderna. Utskottsmajoriletens bedömning är atl bostadsbidragen kommer att få ökad betydelse för olika grupper och all man vid utformningen måste la hänsyn härtill. Då kan del också bli nödvändigt alt utvidga bostadsbidragen lill atl omfatta även ensamstående ulan barn och oavsett ålder.

Till detta belänkande har centern och vpk fogat var sin reservation med förslag om ändring av bostadsbidragen redan den första 1 januari 1990. Med hänvisning lill vad jag här sagt yrkar jag avslag på reservationerna 1 och 2.

När det gäller reservationerna från moderata samlingspartiet och folkpartiet beträffande utformningen av bostadsbidragen efler 1990, vet vi atl dessa

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Bostadsbidragen förär 1990 m.m.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Bostadsbidragen för år 1990 m.m.

partier har en annan syn på frågan om bostadsbidragen, och jag yrkar avslag på reservationerna 3 och 4. I övrigi yrkar jag bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr talman! Britta Sundin sade själv att utformningen av bostadsbidragen måste göras i nära samband med skallereformen, och all del inte föreligger någon konkret skattereform ännu.

Della gäller från 1991 och framåt, men del vi nu lalar om gäller i första hand 1990. Britta Sundin måste väl ändå hålla med om all vi vet tillräckligt myckel redan nu om skattesänkning och boendekostnadshöjningar 1990 för att del borde vara motiverat med en förstärkning av bostadsbidragen.

BRITTA SUNDIN (s) replik:

Herr talman! Jag sade all vi inte vet hur resultatet av skallereformen kommer alt påverka bostadssektorn. De siffror som figurerar på olika håll i dag pekar ål många håll och innehåller så myckel atl del är svårt för oss att göra en bedömning om vad som exakt kommer atl gälla.

Vi får bättre möjligheler atl behandla detta under våren när vi har aktuellare uppgifter om hur del påverkar bostadssektorn. Då får vi la upp en ny diskussion om utformningen av bostadsbidraget.

JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr talman! Då måste jag konstatera atl socialdemokraterna har träffat en överenskommelse med folkpartiet om en reform, faslän man inte vet vilken verkan den har för de boende. Det är ganska oansvarigt all träffa sådana överenskommelser och fatta sådana beslut.

BRITTA SUNDIN (s) replik;

Herr talman! Del är svårt alt överblicka hur kostnadsutvecklingen kommer all se ul i varje enskilt fall. Därför är det också svårt all göra en bedömning av de kostnadsökningssiffror som figurerar i olika former. Det är därför jag menar atl del är viktigt all vi avvaktar och ser hur det egentligen kommer alt slå.

Det ankommer på oss all la ansvar för all vi gör en utformning som är rättvis. Del ankommer också på oss alt se till alt vi har ekonomiska resurser för alt klara det. Dessutom måste vi se till att det finns praktiska möjligheter att genomföra de beslut vi fattar här i riksdagen.

KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! Miljöpartiet de gröna godtar tills vidare förslaget om förlängning av bestämmelserna om bostadsbidrag under 1990.

Det sägs all finansdepartementet kommer atl jaga kryphål i del nya skatleförslaget. På samma säll kommer vi atl jaga eventuella fall av inlåsningar av hyresgäster och boende i ekonomiska fängelsehålor av något slag.

I det längre perspektivet vill vi inte binda oss lill bostadsbidraget. Del låser de bidragsberättigade lill att efterfråga och kanske öka sin boendeslandard i Slällel för atl tillse kanske angelägnare behov.

Bostadsbidraget bör utvecklas till elt baslillägg och erbjudas i stort sett alla som i dag är bidragsberättigade på grund av hushållens inkomst och oberoende av deras boendekostnad.

SIW PERSSON (fp):

Herr talman! När del gäller utformningen av bostadsbidragen efter 1990 vill folkpartiet kort anföra följande;

Elt nytt bosiadsfinansieringssyslem får konsekvenser för utformning och omfattning av de individuella bostadssubventionerna. Därför måste vi ta hänsyn lill hur de nya skalle- och bostadsfinansieringssyslemen påverkar boendekostnaderna.

Därför säger folkpartiet all man främst under ett övergångsskede behöver en utbyggnad av bostadsbidragen inom ramen för nuvarande system. Men vi säger också all bidrag inle skall utgå till hushåll ulan barn utan dagens begränsning lill just bidragstagarens ålder.

Del är därför, herr talman, som vi har inlämnat reservation 4. Jag vill härmed yrka bifall till den reservationen.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

BERTIL DANIELSSON (m);

Herr talman! Del är väl känt atl moderata samlingspartiet har en annan syn på bostadspolitikens utformning än majoriteten. Delta lar sig uttryck i våra motioner. Dock har vi för tillfället accepterat atl bostadsbidragen för 1990 utformas så som föreslås i utskottets belänkande.

Eftersom vi inle slår bakom den skatteuppgörelse som har träffals, ulan har lagt fram ett eget heltäckande skalteförslag, tycker vi inle atl det finns någon anledning för oss att della i försöken att rätta lill de negativa effekter som följer på denna omläggning.

Vi släller oss därför inte bakom det tillkännagivande som utskottets majoritet föreslår beträffande bostadsbidragen efler år 1990, Vi anser att det stycket borde utgå.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation 3,

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 13 §.)

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Med del nu föreliggande förslaget är vi enligt centerns uppfattning längre ifrån en verklig länsdemokralisk reform än vi varit på mycket länge.

Medan utvecklingen överallt i samhället, på arbetsplatser och inom näringslivet, går i riktning mol ökad decentralisering med mer av insyn och ansvar från dem som är involverade, de många människorna, går förslagen i regeringens proposition om samordnad länsförvaltning i rakt motsatt riktning.

Om de nu framlagda förslagen genomförs hårdnar greppet från regeringens sida över länen. Centralstyrningen ökar. Medan makten koncentreras lill länsledning och regeringskansli minskar länsinvånarnas självbestämmanderätt. Del är olyckligt. Med socialdemokraternas förankring i folkrörelsear-belel hade man kunnat vänla sig elt förslag i annan och mera demokratisk riktning. Jag måste fråga socialdemokraternas representanter i debatten: År del verkligen så ni vill ha det? Vill ni fjärma makt och inflytande från medborgarna och lägga den i myndigheternas och statsrådens händer? År verkligen Magnus Persson och civilministern överens om en sådan inriktning?

Med ökad maktkoncentration vidgas klyftorna mellan och inom olika regioner i landet, och möjligheterna lill regionall inflytande försvåras. Är ni ense om atl vidga de regionala klyftorna? År ni ense om all försvåra möjligheterna till regionalt inflytande för människorna i länen?

Från centerns sida kan vi inle ställa upp på en sådan linje. Vi har sedan länge drivit krav i motsatt riktning. Vi vill ha verklig länsdemokrati. Det har vi inte i dag. Enligt vår uppfattning skall direklvalda förtroendemän på länsnivå ha samma inflytande över de länspolitiska angelägenheterna som förtroendemännen på riks- och kommunnivå har över angelägenheterna på dessa resp. nivåer.

Centerns länsdemokratilanke kom till uttryck redan 1964, då motioner från centern låg lill grund för riksdagsbeslutet som innebar alt den första länsdemokraliulredningen tillsattes. Sedan dess har vi genomlevt många utredningar på del temat och också många förslag i denna kammare ulan all ha kommit särskilt långt på vägen mol ökad demokrati. Under hela denna process har socialdemokraterna varit negativa till länsdemokrali. Moderater och folkpartister har ömsom varit positiva, ömsom negativa. Nu ligger de oroande nära regeringslinjen.

Medborgarnas engagemang är en förutsättning för en vital debatl och en verklig demokrati.Del gäller också på länsnivån. Mol den principiella bakgrunden yrkar vi från centern avslag på propositionens förslag om en ny regional statlig förvaltning. Vi föreslår i stället alt en parlamentarisk uiredning tillsätts som bl.a. behandlar följande frågor:

* förutsättningarna för omvandling av landslingen lill ell länsparlamenl,

* gränserna för landstingels kompetens i förhållande till staten och den legala utformningen av kompetensfördelningen,

* länsstyrelsernas avveckling och tillskapandet av endast ett folkvalt regionall beslutsorgan,

* den närmare utformningen av beslutsordningen, möjligheterna alt utkräva ansvar av beslutsfattare och lekmannainflytandel på regional nivå,

* länsnämndernas inordnande i den nya landstingsorganisationen, och
slutligen

* vilka uppgifter som lämpar sig all föra över från statlig lill regional och kommunal nivå samt uppgiftsfördelningen mellan landsting och kommuner.

De nu föreliggande förslagen går stick i stäv mol den inriktningen. De bygger på en försöksverksamhet i Norrbotten som inte entydigt har givit någon vägledning för propositionens förslag.

Förslaget innebär mycket kortfattat alt vissa länsnämnder försvinner i sin nuvarande form, och deras uppgifter läggs in under en samlad länsstyrelse, inom vilken man sedan utser särskilda nämnder. Den välbekanta socialdemokratiska rundgången känns igen.

Dessa nya nämnder skall dels vara rådgivande gentemot länsstyrelsens styrelse, dels fatta egna myndighetsbeslut. Landshövdingen skall vara självskriven ordförande i alla instanser. Del är svårt all förslå hur man skall kunna nå förenklingar och minska risken för dubbelarbete och skapa entydiga och klara ansvarsfördelningar med en sådan lösning. Det blir omöjligt.

Risken för ökad byråkrati blir påtaglig. Beslutsansvarel blir suddigt, risken för dubbelkommando stort. Kompelenskonflikter är all vänta framför allt mellan de olika föreslagna länsslyrelseorganen. Det fördjupade för-troendemannainslagel blir synligt enbart på papperet. Del här blir någol hell annal än verklig länsdemokrali.

Mot bakgrund av hur länsslyrelseorganisationen ser ul i dag skulle det ha funnits utrymme för alt i propositionen verkligen föra en seriös diskussion om hur ansvars- och ledningsfrågorna skulle organiseras utifrån ett vidgat förlroendemannainflytande. Men del görs inte.

Ansvars- och ledningsfrågorna ges i förlroendemannaperspektivei väldigl litet utrymme. Del begränsas till hur styrning, beslut och ansvar skall byggas upp kring landshövdingens roll som obligatorisk ordförande i styrelse och facknämnder och som regeringens förlängda arm gentemot länet och länsmedborgarna, I praktiken är del ju så all del förlroendemannainflytande som i dag finns i lekmannaslyrelsen har begränsats genom olika regeringsåtgärder.

Förslagen i propositionen och från den tidigare sittande utredningen har fått ett mycket blandat mottagande i remissopinionen. Jag måste mol den bakgrunden fråga mig; Vad är del för mening med all lägga fram en proposition med förslag som ingen egentligen vill ha? Vad är skälen, civilministern? Var är de verkliga motiven?

I stället för att bygga ul demokratin diskuteras i den allmänna debatien på fullt allvar förslaget all la bort det enda organ, landstinget, som i dag utses på demokratiskt sätt genom allmänna val. Den naturliga frågan som borde ha avhandlats i propositionen är hur man skall kunna bygga vidare på den modellen för alt på elt smidigt och enkell säll kunna få in alla länsfrågorna i ell fullt utbyggt länsparlament.

Alt inle bygga vidare på denna tanke är alt diskriminera länsinvånarna och all misstro dem. Vad har socialdemokraterna emot länsmedborgarna egentligen? Varför betror ni dem inle i deras egenskap av länsmedborgare samma demokratiska ansvar och rättigheter som de har som kommuninvånare eller som riksmedborgare och väljare av denna församling?

Herr talman! I betänkandets reservation 1 tar vi upp vårt avslagsyrkande

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

utifrån vår principiella syn på länsdemokralifrågorna. Jag ber atl få yrka bifall lill reservation 1.

Om vårt huvudyrkande faller, vilket del gjorde i utskottet, har vi i andra hand synpunkter på olika enskildheter i regeringens förslag.

Det gäller t.ex. nämndobligatoriel i Stockholms län och Gollands län, där vi är ense med utskotlsmajoriteten om atl obligatoriet måste bort. Del är bl.a. en centermotion som ligger bakom utskottets tillkännagivande pä denna punkt.

För det andra är del viktigt atl del är landstingen som utser samtliga ledamöter i de obligatoriska nämnderna och inte den sammanblandning av valkorporation mellan stat och län som regeringen föreslår. Att tillstyrka regeringens förslag i denna innebär all ytterligare fjärma sig från länsdemokrati-tanken. Jag yrkar bifall lill reservation 24.

Av samma skäl las i reservation 25 frågan om ordförandeskapet i nämnderna upp. Vi menar i centern all del skall stå landstingen fritt all välja ordförande och atl landshövdingen inle obligatoriskt skall vara ordförande. Däremot kan han nalurliglvis myckel väl vara del, om landstinget finner anledning att utse honom. Men del behöver alltså inte vara ett obligatorium. Jag yrkar bifall lill reservation 25.

Så till frågan om fiskets organisation. Fiskels framlida organisation är en fråga som har mött stort inlresse i en rad motioner, I denna fråga har utskottet enhälligt stannat för all avvakta den nu aktuella utredningen och den remissbehandling som nu pågår. Vi har även från centerns sida ställt oss bakom ell sådant synsätt. Den demokratiska processen bör ha sin gång innan man tar slutlig ställning.

Emellertid vill jag säga atl del finns myckel starka skäl som talar för all en särskild organisation för fisket på länsnivå även i framliden är nödvändig att ha. Kommunförbundets yttrande i denna fråga går i samma riktning. Kommunförbundet avvisar tanken atl kommunerna skall ta över fiskenämndernas uppgifter, och jag delar dess uppfattning på den punkten.

Herr talman! Den fråga vi nu skall besluta om gäller demokrati på länsnivå och länens självständighet gentemot staten. Inte sedan storkorn munreformens genomförande 1969-1970 har så avgörande frågor för länens organisation och beslutanderätt varit under omprövning.

Della tillfälle tycks socialdemokraterna med viss hjälp från andra partier begagna för alt knyta länen närmare statsmakten, öka centralstyrningen och minska länens självständighet. Del är olyckligt. En ökad självständighet för länen gentemot statsmakten vore naturUgare i vår moderna och upplysta lid. Det har man förstått på andra håll. Det borde man kunna göra i Sverige också.

Med del anförda yrkar jag bifall till reservation nr 1. I andra hand yrkar jag bifall till reservationerna nr 9, 11, 20, 24, 25 och 28,

mest aktuella frågan på dagordningen. Allt blev dock i stort sett vid det gamla.

Nu slår organisatoriska förändringar av länsorganen inför ell avgörande. Del gäller länsstyrelserna och elt anlal länsnämnder.

Även denna gång ligger en utredning till grund för propositionen och utskoltsbetänkandet. Utredningen hade som syfte all utvärdera det s,k, Norr-boltensförsökel, I Norrbottens län har försök bedrivits med samordnad länsförvaltning. Ett antal länsnämnder samordnade där sin verksamhet med länsstyrelsen, för alt på detta sätt uppnå för länet vikliga samordnings- och rationaliseringseffekter. Utfallet gav en splittrad bild. Vissa positiva resultat kunde noteras, men också åtskilliga negativa. Utredningens förslag skilde sig på en rad punkter från Norrbollensmodellen,

Ytterligare förändringar har gjorts i den proposition som nu Ugger på riksdagens bord, I denna föreslås att en ny länsstyrelse bildas och att fem obligatoriska nämnder inrättas vid sidan av länsstyrelsens styrelse - nämligen utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbruksnämnd, kommunika-lionsnämnd och miljönämnd. Ansvarsområdet vidgas vad beträffar arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten, vissa skogliga frågor och trafiksäkerheten.

Nämnderna skall inte bara ha en rådgivande roll, ulan också få egna beslutsbefogenheter. Av nämndernas elva ledamöter föreslås alt fem skall utses av landstinget och fem av regeringen. Landshövdingen skall i normalfallet vara ordförande.

Herr talman! När man skall bedöma dessa frågor kan man ha minst tre infallsvinklar.

För del första kan länsorganens uppgifter och arbetssätt ses enbarl som en organisationsfråga så lill vida alt alla förändringar skall ske inom ramen för de verksamheter och det politiska innehåll som sedan länge är fastställt. Politikens mål och inriktning berörs således inte alls, utan alla förändringar har med organisationen all göra.

Utredningen om samordnad länsförvaltning begränsades genom sina direktiv lill att endast arbeta med organisatoriska förändringar Propositionen och utskottsmajoriletens huvudlinje sammanfaller med delta synsätt. Härigenom begränsas förändringarna lill atl enbarl gälla länsorganens uppbyggnad och organisation. Kort uttryckt kan man säga atl förslagen rör frågorna om hur uppgifterna skall lösas, inte vilka dessa är.

För del andra kan man - som centern och miljöpartiet vill - omvandla länsstyrelsen och landstinget lill ett länsparlamenl. Den hittillsvarande idén om atl staten skall ha ett regionalt organ med myndighetsutövning, men med stark förlroendemannamedverkan, slås då sönder.

Denna modell innebär ingen lösning på de problem som finns ule i länen. Tvärtom ökar centralstyrningen och makten i länen centraliseras till ett organ - landstinget. Redan nu har landslingen svårigheter atl lösa sina primära uppgifter. Skall de i della läge ytterligare utöka sin intressesfär kan man befara att sjukvårdsfrågorna kommer i ett ännu sämre läge.

För del tredje kan hävdas all de organisatoriska förändringar, som lid liU annan är nödvändiga att genomföra, skall styras av vilka uppgifter som åvilar

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

organen och vilka frågor som över huvud skall vara föremål för politisk behandling och beslut.

Den starka läsning till direktiven som utredningsarbetet begränsades av föreligger inte längre. Därför är del nödvändigt atl vidga perspektiven och även behandla frågan om vad de regionala organen skall syssla med. Först därefter bör de organisatoriska frågorna övervägas.

Moderata samlingspartiet anser att statsmakterna skall ha en regional förankring genom länsorgan. Länsstyrelsen måste anses vara det riktiga och rätta organet alt samla den regionala statliga förvaltningen kring. Länsstyrelsens uppgifter är dels alt svara för all statsmakternas beslut och intentioner får genomslag - atl lagar och bestämmelser efterlevs -, dels atl fånga upp och vidarebefordra önskemål och krav från den region inom vilken den verkar.

Beträffande de uppgifter som länsorganen över huvud tagel skall syssla med har moderata samlingspartiet såväl nu som tidigare lagt fram en rad förslag lill avpolitisering och avbyråkralisering. Del gäller främst inom områdena skola, bostadsbyggande och jordbruk,

Mol bakgrund av att förhållandena är olika i olika delar av landet och alt obligatoriska lösningar rimmar dåligl med strävan till decentralisering och flexibla lösningar anser vi all de föreslagna nämnderna inle obligatoriskt skall inrättas och inlemmas i länsstyrelsen. Det måste vara upp till varje länsstyrelse atl själv besluta om detta skall ske.

Inom skolans område föreslår vi inrättandet av en fristående statlig skolin-speklion, Länsskolnämnden bör därför göras lill ell oberoende utvärderingsorgan, en "statens skolinspektion", Ell sådanl organ bör således inte inordnas i den nya länsstyrelsen.

En sammanslagning av lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse bör övervägas. De ärenden som dessa båda organ sysslar med är i flertalet fall sammanflätade. Genom de förändringar vi vill göra i lagstiftningen på dessa områden bortfaller åtskilliga arbetsuppgifter. Kvarvarande frågor bör dock kunna inordnas i den nya länsstyrelsen.

Länsbostadsnämnderna bör avvecklas. Om våra förslag lill ell nytt lånesystem genomförs och övriga förändringar inom plan- och bostadslagstiftningen införs, blir länsbostadsnämnderna obehövliga. Övrig verksamhel kan handläggas på antingen central eller lokal nivå.

En fråga som väckt stort inlresse och inspirerat många motionärer är fiskeadministrationen på regional nivå. Eftersom en uiredning härom nyligen presenterats är det nu för tidigt all i detalj fastlägga den framlida organisationen. Utskottet ullalar dock som sin mening atl fiskefrågorna bör ha en läns-anknytning pä regional nivå.

En onödig klåfingrighet visar sig i propositionens förslag om atl länsstyrelsen skall ha inflytande över ärenden som rör post- och telefrågor. Dessa skall bedömas efter affärsmässiga grunder och inle vara föremål för politiska styrningar.

Vad som saknas i proposition och majoriielsförslag är hur den nya länsad-minislralionen påverkar ansvarsfördelningen mellan statliga, regionala och kommunala organ, Samma ointresse visas genom avslag på kravet på en utvärdering av hur de nationella målen skall uppnås.

Herr talman! Slutligen vill jag säga atl debatten om länsfrågorna med

största sannolikhet kommer all fortsätta även efter dagens beslut. Det skulle förvåna om den modell som nu läggs fast förblir ograverad och intakt någon längre tid, I alltför liten utsträckning har hänsyn tagits till de olikheter som finns i olika delar av landet.

På en rad områden har vi moderater föreslagit förändringar, avbyråkrati-seringar och avpoliliseringar. Dessa har nu avvisats av en ulskotlsmajorilel. Erfarenheten lär oss dock all del endast är en tidsfråga när andra partier anammar våra förslag. När den dagen kommer är det dags atl åter la upp länsslyrelsefrågorna och den statliga regionala förvaltningen.

Med delta vill jag, herr talman, yrka bifall till de moderata reservationerna i betänkandet och i övrigi lill utskottets hemställan.

Därutöver vill jag, herr talman, deklarera all om reservation nr21 faller, kommer moderaterna i kammaren atl stödja reservation nr 24, Den handlar om på vilket säll de nyinrättade nämnderna skall väljas. Vårt huvudförslag innebär all inrättande av dessa nämnder är en fråga för varje länsstyrelse för sig, men om della förslag inle vinner riksdagens bifall är del bättre atl låta de regionall förankrade landslingen vara valkorporation. Jag yrkar därför bifall även till reservation nr 24,

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Jag skall inle uppta någon längre lid med alt gå i polemik med Bertil Danielsson. Principiellt ligger vi närmare varandra i denna fråga än centern och socialdemokraterna. När nu civilministern har kommit in i kammaren ser jag det som väsentligt all la en debatt med de mer ansvariga.

Bertil Danielsson sade all denna debatt kommer alt gå vidare. Det hoppas jag. Då finns del hopp alt den utvecklas ål räll håll. Jag fann dock alt Bertil Danielssons resonemang på ett par punkter inle riktigt gick ihop, Å ena sidan sade han alt han myckel väl kunde länka sig den landstingsmodell som vi ifrån centern har framfört. Han såg dock en ökad centralisering inom länen, om man bildade bara ell parlamentariskt organ, elt länsparlamenl. Del var hans principiella syn, Å andra sidan har han själv och partiet i utredningen stått bakom förslag där man plockar bort en rad organ och låter dem ingå i en länsstyrelse. År inte delta, om något, centralisering? Dessutom vill Bertil Danielsson la bort länsbostadsnämnden och slå samman lantbruksnämnden och skogsvårdsslyrelsen, I linje med sitt inledande principiella resonemang borde han vilja behålla alla dessa organ och kanske utvidga dem ytterligare, om han nu är rädd för en centralisering inom länen.

Det är vikligl alt ha klart för sig vem det är som ytterst har makten, när man diskuterar centralisering och decentralisering. År det väljarna på läns-plan, som i val vart tredje år har möjlighet att säga ifrån, eller är del staten som har maklen genom regeringen? Del senare fallet är ju den linje som är gällande. Jag har svårt atl förstå moderaterna. Moderaterna talar ju i andra sammanhang ofta om ökad frihel och självständighet, I delta fall är man tydligen beredd alt knyta länen närmare regering och statsmakt.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

När det gäller synen på länsparlamenl gjorde jag inle någon som helst principiell deklaration all della låg inom det synsätt vi företräder. Vad jag gjorde var atl redovisa, enligt vad jag själv tycker ganska objektivt, de tre olika synsätt man kan ha på dessa frågor.

Jag tar mig friheten alt direkt citera ur mitt tidigare anförande. Jag sade: "Herr talman! När man skall bedöma dessa frågor kan man ha minst tre infallsvinklar." Jag gjorde alltså en genomgång av de tre synsätt man kan ha i denna fråga.

Från moderat sida har vi alls inte sympati för modellen med länsparlament. Del hoppas jag verkligen framgick för andra åhörare än Agne Hansson. Del ligger i och för sig mycket i vad Agne Hansson säger. Men man löser inte de problem det här är fråga om genom att gå till väga enligt Agne Hanssons modell. Man förvärrar många problem. Man flyttar många beslut upp till central nivå i stället för att ha kvar dem på länsnivå. Då gör man bara ont värre. Delta håller inle i längden. Vår modell är i delta sammanhang att föredra.

ERLING BAGER (fp);

Herr talman! Ell av målen för förändringen av länsstyrelserna är alt skapa elt slagkraftigt instrument för regional samordning. Det måste därför vara viktigt atl förhindra atl seklorsinlressen utvecklas i motstridiga riktningar och därmed omöjliggör en samlad planering.

I propositionen och i betänkandet föreslås all elt anlal länsnämnder inordnas i länsstyrelsen, nämligen länsvägnämnden, länsskolnämnden-, lantbruksnämnden och den nuvarande länsstyrelsen.

I den proposition som ligger bakom del betänkande vi nu diskuterar föreslås atl fiskenämnden bör ingå i den nya länsstyrelsen. Sedan propositionen avlämnats har emellertid en statlig utredningsman, Åke Hallman, gjort en översyn av fiskeprisregleringen och avlämnat sill förslag, som även berör fiskenämnderna. Förslaget innebär atl fiskenämnderna i sin helhet skulle upphöra redan näsla år.

Herr talman! Enligt folkpartiels uppfattning bör fiskenämndernas regionala resurser, främst fiskerikonsulenlerna, då samtidigt överföras till den nya regionala statliga förvaltningen, för all därigenom tillföra den nya länsstyrelsen en kompetens på del inte minst från miljösynpunkt viktiga fiske-vårdsområdel. Det är därför glädjande att jag kan konstatera att utskottet har kunnat ena sig om att fiskefrågorna skall ha en länsanknytning lill de nya länsstyrelserna och alt vi därför förväntar oss ett förslag från regeringen under våren i enlighet med vad elt enhälligt utskott har förordat.

Herr talman! Arbetsmarknadsfrågorna lämnas i betänkandet dock utanför den föreslagna samordningen. Arbetsmarknadsfrågorna har en mycket central betydelse för den regionala planeringen och samordningen. Det är därför inkonsekvenl all länsarbetsnämnderna i sin helhet lämnas utanför. Målsättningen bör vara atl inlemma de planeringsfrågor som rör sysselsält-ningsulvecklingen i de nya länsstyrelsernas verksamhet. Arbetsförmedlings-

verksamheten kan därefter ges en mer lokal förankring i arbetsförmedlingsnämnderna. I folkpartiets reservation 19 föreslås detta, och jag yrkar bifall lill denna reservation.

Beträffande länsbostadsnämnderna föreslås att det som rör det kommunala bostadsförsörjningsprogrammel och annan samhällsplanering i framtiden skall utföras inom de nya länsstyrelserna. Var länsbostadsnämndens kvarvarande uppgifter skall hanteras bör studeras i del fortsatta förändringsarbetet.

Länsskolnämndernas uppgifter skall enligt belänkandet föras över lill de nya länsstyrelserna. Länsstyrelserna skall i samband med reformen även ges en roll inom högskoleutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Del är dock vikligl all länsstyrelsernas resurser och intressen inte styrs över från den obligatoriska utbildningen till den frivilliga.

Herr talman! Del föreslås att det inrättas fem obligatoriska nämnder vid sidan av länsstyrelsernas styrelse: utbildningsnämnden, nämnden för fysisk planering, lantbruksnämnden, kommunikalionsnämnden och miljöskyddsnämnden. I de tre nordligaste länen föreslås också en rennäringsnämnd.

I flera av länen är förhållandena av den arten atl del är motiverat att skapa andra lösningar än de fem föreslagna nämnderna. Del talas i propositionen vidare om att man skall tillåta inrättandet av beredningsgrupper och s.k. rådgivande organ.

Herr talman! Mot bakgrund av de stora variationerna mellan länen är del, enligt vår förmenande, opraktiskt alt först besluta om ett antal obligatoriska nämnder och därefter bli tvungen atl tillåta en del undantag.

Förutsättningar och traditioner varierar starkt också i andra län, vilket även påverkar effektiviteten i den av regeringen förslagna nämndorganisa-lionen. I några län fungerar den säkert bra, i andra mindre bra.

För atl beslutsorganisationen skall bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt bör länsstyrelserna ges frihet att själva besluta om den. Några länsstyrelser finner del kanske riktigt atl inrätta en nämndorganisalion enligt modellen i betänkandet. Andra väljer alt i slällel för den ytterligare beslutsnivån inrätta ett antal råd och beredningsgrupper.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 21, som är gemensam för folkpartiet och moderaterna. I denna reservation föreslås att nämnderna ej skall vara obligatoriska.

Regeringen förslår all hälften av ledamöterna i de fem obligatoriska nämnderna skall utses av regeringen och hälften av landstingen. Detta förslag går emot ulredningens förslag som förordade alt samtliga ledamöter skulle utses av landstingen. Ordförandeskapet föreslås i båda fallen innehas av landshövdingen.

Eftersom folkpartiet yrkar avslag på en obhgatorisk nämndorganisation bör länsstyrelserna själva ges förtroendet att avgöra hur beslut och beredningsorganisation skall utformas. Därför bör även länsstyrelserna själva välja ledamöter lill de organ som de väljer att,inrätta.

Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till samtliga reservationer i detta betänkande vilka folkpartiet står bakom.

Om reservation 21 inte skulle få en majoritet av kammaren bakom sig, har

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

vi från folkpartiet för avsikt alt i slällel stödja reservation 24 om sättet för val av ledamöter till nämnderna.

KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! När den socialdemokratiska regeringen föreslår en ny regional statlig förvaltning lappar den fakliskl vidare på elt mycket gammalt arv frän Oxenstierna och envåldshärskaren Kari XI, Socialdemokraterna ville för 100 år sedan reformera och demokratisera Sverige, En del har de kanske lyckats med. Men de har inte orkat med länsstyrelserna som överhetens maktmedel ute i våra landskap. Tvärtom värnar de om centralmakten och vill dessutom förslärka den. Detta är innebörden i belänkandet om samordnad länsförvaltning.

Med ett besvärande politiskt dubbelspråk påslår socialdemokraterna atl de föreslagna obligatoriska länsnämnderna innebär ett stärkt förlroendemannainflytande. Jag säger; Fy skäms sossar! I nämnderna för så vikliga områden som miljö, kommunikation, utbildning, fysisk planering och jordbruk kommer åtta-nio ledamöter av elva all vara tillsatta av regeringen och landstingens majoritet. Av dessa är landshövdingen dessutom självskriven ordförande i samtliga nämnder! Stackars Odhnoff, Norling, Marjasin, Heur-gren och Göransson och alla andra landshövdingar. Hur skall de hinna med all denna makt och alla dessa ordförandeuppdrag? Del får nog bli sexdagar-svecka för att klara både länsstyrelsens styrelse, som för övrigi skall utses på ell hell annat sätt, och de fem nya nämnderna.

Men åter lill konfiskationen av förlroendeplalser. Förslaget innebär ju all socialdemokraterna i stort sett dubblerar de platser de skulle ha haft enligt strikt proportionell fördelning. Och inte kan väl folkpartiet, moderaterna och vpk acceptera alt deras inflytande blir minimalt i dessa nämnder, atl de i stort sett får endast insynsplatser i dessa nya nämnder. Beroende på man-dalfördelningen i landstingen, som skall välja fem av ledamöterna, får de borgerliga partierna dela på högst två-tre platser. De mindre partierna i landslingen, miljöpartiet de gröna, vpk och kds, får inga platser alls, Della är upprörande, diktatoriskt och odemokratiskt. Tänk, del luktar nästan cen-iraldiktaiur av bra begagnad östeuropeisk modell!

Nej, den här propositionen hör bara hemma i papperskorgen. Den är ge-nomrutlet dålig och innebär all man rör om litet oengagerat i den byråkratiska smeten. Propositionen är ju full av enbart frågetecken för en något vaken läsare. Vart hör egentligen frågorna om fiske, arbetsmarknad och kommunikation?

Länstrafikbolagen, exempelvis, sorterar ju under landstingen. Vem skall egentligen ansvara för trafikfrågorna - länsstyrelse eller landsting? Vilken roll får landslingen? Landstingens roll kommer atl urholkas ytterligare.

Trots 17 motioner från fyra partier, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartisterna och centern, om fiskets regionala anknytning och instämmanden i utskollsskrivningen avstyrker utskollel samtliga motioner med hänvisning till remissbehandling av den aktuella fiskeriulredningen. Sådan lomgångskörning av riksdagen borde inle vara tillålen.

De flesia organisationer som har svarat på remissen om det här förslaget till centraldirigerad statsförvaltning i länen har litet förstrött accepterat det;

de tänker väl all del säkert innebär någon effektivisering och att det väl är bra för dem.

Men har regeringen funderat på hur vanliga människor uppfattar förslaget? Ule i Sverige finns myckel vaga begrepp om vad landsting och länsstyrelser egentligen har för sig och hur människor kan göra sina röster hörda. Del hela kompliceras av all valet lill riksdagen, åtminstone i valrörelsen, myckel synes handla om all riksdagskandidalerna minsann länker företräda sitt län och sin valkrets på ell aktivt och fullödigt säll i riksdagen. Men väl där - dvs. här - handlar del bara i försumbar grad om del egna länet och fastmer om nationellt giltiga frågeställningar. Della gör alt de viktiga regionala frågorna inte hanleras av representativa församlingar ulan i alltför stor utsträckning hamnar hos landshövding och länsstyrelsens tjänstemän. Detta är djupt otillfredsställande.

Förslaget innebär ju att man med de nya nämnderna lägger ut dimbankar mellan folkslyrelse och statsförvaltning. I stället för att anta denna odemokratiska och oförankrade byråkratireform måste vi se lill alt statsförvaltning och regionall folkstyre klart åtskiljs. Della kan endast ske genom all vi inrättar en form av representativa regionala församlingar, länsparlamenl eller rejält förstärkta landsting. Där är vi hell eniga med centern i dess förslag om länsparlamenl.

Låt mig också, herr talman, lägga in en högre växel och släett slag för våra kära gamla landskap, så fast förankrade i folksjäl, språk, dialekt och kultur all 355 års konungslig länsförvaltning inle lyckats sopa igen spåren det minsta. Vi trivs ju bäst i öppna landskap, som Ulf Lundell sjunger och vi med honom.

När riksdagen högtidligen öppnas går vi uppför slora trappan här i gamla riksdagshuset mellan landskapsfanorna. När vi sedan får umgås litet gör vi del under sammanbindningsbanans centrala lakparti med de 24 landskapsvapnen. Varför inte ta fasta på landets starka landskapslradition och införa direklvalda landskapsförsamlingar, landsting eller landsdagar eller vad de än må kallas? Låt dessa församlingar ta över länsstyrelsens befogenheter, och låt folket i varje landskap självt välja sin landshövding! I primärkommunerna väljer vi ju allt vårt folk själva, och fullmäktige följer ändå rikets kommunallag i ganska hyfsad grad. Varför skulle inle della förhållande mellan del lokala och del nationella kunna gälla även mellan landskapen och staten?

Jag tror all en demokratisk landskapsbefrielse skulle vara mycket populär och ändamålsenlig. Landskapen skulle få en egen identitet, lyfta sin kultur, sina institutioner och universitet, stödja sitt näringsliv och i stimulerande konkurrens sinsemellan sträva efter all vara ell bra landskap och en bra miljö atl leva i. Det gör inte någol atl Härjedalen är så myckel mindre än exempelvis Skåne eller Östergötland. Del är i sig en del av den mångfald som sprungit ur de nalurgivna och historiska förutsättningarna. Denna mångfald kan man inle slå sönder som exempelvis den vite mannen gjorde när han stakade ul gränserna i Afrika eller Karl XI gjorde med sina och Axel Oxenstiernas län från 1600-lalel, som jag berörde inledningsvis.

Frågan är om det finns en reell majoritet för genomförandel av del här förslaget. Reservationerna är så många all förslaget åtminstone måste rubriceras som myckel bristfälligt förankrat. Utskottet har undantagit Gotland

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

och Stockholms län från de fulla effekterna av propositionen. Varför skulle alla andra län och landskap bli så lyckliga av det nya nämndobligatoriel? Egentligen borde hela landet undantas från effekterna av den här propositionen.

Vi i miljöpartiet de gröna stödjer kritiken från moderater och folkpartister i reservationerna 2 och 3 vad gäller avsaknad av klar ansvarsuppdelning mellan kommun, stal, länsstyrelse och centrala ämbetsverk, när jag nu går in på detaljerna i ett förslag som jag vill i förstone avstyrka. Men vi avstyrker tanken i reservation 4 på atl effektivisera ansvarsfördelningen mellan länsstyrelser och centrala-verk för ett "genomslag av de nationella målen", vilket liknar öslslatscenlralism men i en högborgerlig lappning. Jag hänvisar lill moderaternas reservation i den frågan.

Vi stödjer även centerns krav i reservation 11 om utredning av trädgårdsnäringen. vpk:s krav i reservationerna 17-18 om sammanläggning av lantmä-lerifunktionerna i länen, folkpartiets krav i reservation 19 om atl arbetsmarknadsfrågorna bör ingå i en samlad regional förvaltning och reservation 20 om ökad tilldelning av resurser för länsstyrelsernas sociala funktioner.

Det är viktigt att än en gång säga ifrån om det djupt odemokratiska i nämndernas tillsättning. Det gör vi i reservationerna 24 och 25, Det är glädjande atl höra all moderaterna och folkpartiet stödjer reservation 24, Samtliga förlroendeinän inkl, ordföranden i nämnderna bör självfallet utses av de direklvalda landslingen.

Vi stödjer även folkpartiets och moderaternas reservation 21 om all länsstyrelserna själva skall få avgöra om de vill ha några nya nämnder.

Slutligen vill jag nämna alt jag för min del har ell särskilt yttrande om rennäringens ställning, I linje med vår strävan atl få regional självstyrelse är tanken om ett sameting intressant och en tanke som borde ha utretts mera. när man nu föreslår rennäringsnämnder i de tre nordligaste länen. Vi tycker atl samernas och rennäringens ställning här har fått en myckel styvmoderlig behandling liksom, tyvärr, alltför ofta i Sverige.

Socialdemokrater och alla andra, ge regeringen bakläxa pä detta urdåliga förslag! Avslå del i enlighet med centerns och miljöpartiet de grönas reservation nr 1!

JAN STRÖMDAHL (vpk);

Herr talman! Del är lilet oroligt här i salen, och det är inte så lätt atl göra sig hörd när alla nu springer omkring här och kucklar. Det är tydligen så alt del har spritts en viss oro därför att allting i del här förslaget inte ser ut att gå igenom precis som det skall göra enligt de gängse rutinerna, dvs. att det ser ut som om kammarens majoritet inle skulle bli densamma som utskotlsmajoriteten i en väsentlig fråga i del här förslaget, nämligen frågan om hur de nya länsstyrelsernas nämnder skall väljas. Det ser ut som om samtliga borgerliga partier har tagit sitt förnuft till fånga och går på samma linje som utredningen gjorde. I den utredning som föregick denna proposition var man ganska överens om atl dessa länsnämnder skall väljas av landslingen.

Vi i vpk ser inle den här reformen som något stort och märkvärdigt, men vi ser den som en viss förbällring mol hur situationen är nu. Vi har en viss förståelse för centerns och miljöpartiets resonemang om behovet av elt läns-

parlament eller en "parlameniarisering" av den regionala förvaltningen. Vi ser också de förslag som nu föreligger som ett steg på vägen mot länsdemokrati, eller skall vi med en gammal sliten valslogan kalla del för ökad länsdemokrati. 1 förlängningen ser vi också att del blir naturligt att avskaffa de slora landshövdingarna i den dubbla rollen av styrelseordförande och verkschef eller verkställande förvaltningschef. Del borde, precis som i l.ex, kommunala bolag, vara så all länsstyrelsen har en styrelseordförande som väljs av landstinget och sedan en verkställande förvaltningschef som kan utses antingen av länsstyrelsen eller, om man så vill, av regeringen. Vi ser, som sagt, della som ell steg på vägen. En viktig del i reformen tycker vi då är del ökade förlroendernannainflylandel, det som lar sig uttryck i atl man som grundkoncept här har de nya obligatoriska nämnderna, där vi särskilt tycker all kommunikalionsnämnden är ett viktigt tillskott.

Vi tycker också alt del är ett viktigt led i denna demokratisering alt. som jag sade förut, de här nämnderna verkligen väljs på samma sätt som länsstyrelsens huvudstyretse, nämligen av landstingen.

För all sedan gå in på ytterligare några detaljer kan jag säga all vi när det gäller de nya nämnderna tycker all ledamöter och ordförande skall utses av landstinget. Del är hell onödigt all del skall vara ell obligatorium all landshövdingen utses till ordförande i varenda nämnd.

Två avsteg har vi föreslagit från nämndobligatoriel. Det gäller då de mest speciella länen här i landet, nämligen Stockholms län och Gotlands län, 1 Stockholms län har ju landstinget mer omfattande uppgifter än landstinget i andra län har. Gollands län är speciellt eftersom det består av en enda kommun. Vi har alltså föreslagit - och en majoritet i utskottet står bakom ell bifallsyrkande här - all nämndobligatoriel inle skall gälla. Här får man i slällel försöka hitta former som är bättre anpassade lill situationen i de två nämnda länen.

Vi kan notera atl del generellt sett finns en viss öppning när det gäller nämndobligatoriel. Vid genomförandet av denna reform kan man alltså la hänsyn lill om del föreligger speciella förulsällningar för justeringar

Vidare har vi föreslagit alt en konsekvens av inrättandet av kommunikalionsnämnden blir en resursmässig krympning när det gäller läns vägnämn-derna och deras betydelse. Det är ganska känt bland dem som varit involverade i sådana här frågor alt de som företrädare vägintressena har elt alltför starkt inflytande över planeringen och resurstilldelningen i länen. Det gäller också arbetet med trafik och kommunikationer i vid bemärkelse,

I Stockholms län är länsstyrelsen och vägförvallningen för närvarande inle överens med landstingets kommunikations- och trafikorgan om hur pengar till vägar och länslrafikanläggningar skall fördelas. Landstingets företrädare vill alltså avsätta en större del av resurserna lill de kollekliva kommunikationerna och trafiksystemen, medan länsstyrelsen vill avsätta mera pengar till vägnätet.

Dessutom föreslår vi all man rensar upp i lantmälerilräskel. Vi väljer atl uttrycka oss på följande säll; Allmänheten anser det vara hell obegripligt hur lantmäleriet är organiserat och vilka som har ansvar för vad inom lant-mäieriet, Inle ens inom lantmäteriel känner man lill della. Vårt förslag är all man hell enkell samlar lantmäteriel och fastighelsregislreringen under

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

den nya länsförvaltningen. Man har uttryckt all detta nog vore del rätta. Men del är ganska omöjligt med tanke på den stämning som råder bland lantmätarna. Mot den bakgrunden har majoriteten vall all gå den andra vägen. Man har alltså valt all försöka koncentrera lantmäleriet lill lanlmäleri-verkel och dess regionala organ i så stor utsträckning som möjligt. Men vi slår fast vid vårt förslag, nämligen att lantmäteriel skall lyda under den nya samlade länsförvaltningen.

I en motion har vi föreslagit all man vid genomförandel av denna reform skall la vara på alla chanser all ulveckla personalpolitiken, delta med jämställdheten osv. Del gäller all se delta som en möjlighet alt åsladkomma någonting bra av en reform som i och för sig inle är så omfattande men som ändå kan utnyttjas desto mera på del personalpolitiska området. Vi är glada över all majoriteten har ställt sig bakom det förslaget.

Vi har också föreslagit all initiativrätten beträffande styrelsens och nämndernas förtroendevalda ledamöter klargörs. Både konstitulionsulskoltets och bostadsutskottets skrivningar tyder på atl del nu kan anses klargjort all den initiativrätt föreligger som vi har efteriysl. Vi nöjer oss därmed.

Till slut yrkar jag bifall lill reservationerna 7, 17, 18, 24 och 25,

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! I bostadsutskottets belänkande 1989/90;BoU4 behandlas förslaget lill en ny statlig regional förvaltning. Denna fråga har stötts och blötts i civildepartementet i åtskilliga år. Den sista etappen i del nu pågående arbetet påbörjades under dåvarande civilminister Bo Holmbergs ledning. En särskild arbetsgrupp tillsattes 1986 inom departementet som skulle arbeta med sikte på en reformering av den statliga regionala länsförvaltningen. Arbetsgruppens förslag utmynnade sedermera i vissa överväganden och i en rapport benämnd Samordnad länsförvaltning. Utredningsarbetet slutfördes av en parlamentarisk kommitté, som i januari 1989 lade fram ett betänkande med samma namn,

Fr,o,m. den 1 juli 1986 har försöksverksamheten bedrivits i Norrbottens län i enlighet med ell riksdagsbeslut som fattades i december 1985,

Efler sedvanlig remissbehandling har regeringen nu framlagt en proposition i ärendet. Vissa förändringar av del ursprungliga utredningsförslaget har förespråkals av regeringen. Bl,a, föreslås reformen träda i krafl ett år senare än vad som avses i den ursprungliga lidsplanen, nämligen den 1 juli 1991, Förslaget innebär i korthet följande. En ny länsstyrelse bildas av de verksamheter som i dag bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, samt den nuvarande länsstyrelsen. En mindre del av länsbostadsnämndens nuvarande arbetsuppgifter överförs lill länsstyrelsen osv.

Under den allmänna motionstiden inkom 31 motioner lill utskottet. De allra flesta motionerna berör fisket. Kravet är att den regionala anknytningen även framdeles bör ligga på regional nivå. Jag skall återkomma till den frågan senare i mitt anförande. Utskottet gör sammanlagt fem tillkännagivanden - eller, om man så vill, beställningar - lill regeringen. Vi tycker alt regeringsförslaget med dessa förändringar blir än bättre. Det blir lättare atl så alt säga sälla del i sjön.

Innan jag går in på och bemöter oppositionens olika reservalionsförslag vill jag påminna om alt denna fråga varit aktuell under en lång följd av år,

HäroTTinatten roade jag mig med att gå tillbaka lill protokoll från 40- och 50-ialen, Den här frågan har egentligen alltid varit aktuell i riksdagen. Man har återkommit lill kravet på en ökad samordning inom länsförvaltningen. Men när jag tittar i dessa gamla protokoll blir jag imponerad över den sakkunskap och den klokhet som har präglat debatien i delta avseende under årens lopp. Jag avser då samtliga partiers företrädare.

Del är ell vikligl och genomgripande beslut som riksdagen nu slår i begrepp att falla. Riksdag och regering tar i och med beslutet ell mera samlat grepp om dessa frågor.

Så går jag in på reservanternas och oppositionens förslag.

Reservation nr 1 av centerpartister och företrädare för miljöpartiet är en uppföljning av motionsförslag. Reservanterna är allmänt missnöjda och yrkar avslag på propositionen i dess helhet. De säger sig vilja öka länsdemo-kralin och all landstingen därmed automatiskt skulle få ell ökat inflytande. De vill ha direklvalda regionala parlament, med allmänna val vart fjärde år. Målsättningen är all landslingens inflytande skall växa pä bekostnad av länsstyrelserna.

Del är gamla, välkända centerargumenl som nu uppstår i en ny tappning. Del är samma uppfattning som vi mötte i länsdemokraliulredningen. Det är bura en annan årgång som nu torgförs. Förslagen skulle innebära atl reformen måste senareläggas och kan beslutas av riksdagen tidigast år 1992. Del är inle bra. Vidare menar reservanterna all förslaget är alltför centraliserat och odemokratiskt.

Herr talman! För del första menar vi från utskottsmajoriletens sida atl reformen har förberetts via ell omfattande utredningsarbete. För del andra finns det ell belänkande från en parlamentarisk utredning. För det tredje har erfarenheter vunnits från Norrbollensprojeklel. För del fjärde har tiderna förändrats. Del är dags för en ökad regional statlig samordning. Det finns trots allt vattentäta skott mellan olika enheter. En ökad integrering av ett ökat antal statliga myndigheter inom länsstyrelsens ram är i högsta grad befogad. För det femte skulle detta innebära ett utökat starkt förlroendemannainflytande.

Konstitutionsutskottet har utförligt argumenterat i denna riktning. Bostadsulskotlels majoritet delar dessa åsikter.

Med denna argumentering yrkar jag avslag på reservation nr 1.

Reservationerna nr 2 och 3 gäller yrkanden en annan lingens ordning i fråga om fördelningen av ansvaret mellan staten, dvs, de centrala ämbetsverken, och kommunerna. Reservanterna, i detta fall moderater och folkpartister, hyser oro inför omorganisationen och befarar ineffektivitet. Bl.a. sägs att hemvisten för de olika sakområdena kan skapa desorientering, förvirring Och oklarhet. De vill ha en närmare analys och uiredning om ansvarsfördelningen. Delta säger vi nej till, I motsats lill reservanterna anser vi att frågan är tillräckligt utredd.

Vi menar också atl reservanterna överdriver farhågorna. Vi förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet fortlöpande har uppmärksamheten riktad på just dessa frågor. Problem kan ulan tvivel uppslå - del Ugger i sakens na-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 noveinber 1989

Samordnad länsförvaltning

tur - men detta kanske kan innebära alt centrala myndigheter i högre grad tvingas delegera sina arbetsuppgifter från den centrala lill den regionala nivån. Detta kommer kanske att ge regionerna och länen flera arbetstillfällen på bekostnad av den centrala myndigheten.

Herr talman! Regeringen följer med stor uppmärksamhet denna fråga och den ulveckling som reservanterna oroar sig för. Reservanterna målar någol på väggen som inte finns. Den ansvarsfördelning som föreslås i propositionen är en rimlig avvägning, enligt vårt förmenande. Under alla förhållanden är ett uttalande i dessa frågor överflödigt.

Reservation nr 4 handlar om de nationella målen. Del gäller hur vi som nation skall kunna tillvara la de nationella målens genomslag och effekter. Reservanterna, även i detta fall moderaterna och folkpartiet, vill ha klarare centrala direktiv och instruktioner för alt berörda verk och länsstyrelser skall beakta de centrala målen. Självfallet är målet ett jämlikt Sverige.

Jag delar den uppfattningen. Frågan är viktig från både solidaritets- och jämlikhelssynpunkt. Regeringen är i sin propositionsskrivning mycket uppmärksam på denna fråga.

Förtroendemannaorganisationen spelar i detta sammanhang en utomordentligt stor roll. De centrala verken kommer med all säkerhet all aktivt medverka vid tillsättning av centrala länsfunktioner inom resp. område. Verkscheferna är av tradition utomordentligt goda bevakare av sina utstakade domäner Utgångspunkten är också all man framdeles, med iakttagande av gällande lagstifining, skall få lill stånd elt fördjupat samarbete på länsnivå och därmed komma bort från de konflikter som reservanterna här utmålar.

Några ytterligare överväganden anser vi alltså ej erforderliga. Vi föreslår avslag på reservation nr 4.

Reservationerna nr 5 och 6 gäller länsskolnämnderna och utbildningsfrågornas roll, och moderaterna vill där ha en annan lingens ordning. De är ensamma om atl föreslå all länsstyrelserna själva skall kunna besluta huruvida vuxenutbildningsnämnderna behövs i framtiden.

Vi anser i utskotlsmajoriteten alt det som deparimenlschefen skriver är riktigt, och därmed yrkar vi avslag på reservation nr 6.

Däremot vill vi när det gäller betydelsen av det allmänna skolväsendel och dess roll i det framtida arbetet tillmötesgå motionskraven, och vi föreslår ell tillkännagivande i enlighet med utbildningsutskottets skrivning.

När det gäller vänsterpartiet kommunisterna och kommunikationsfrågorna är del självfallet viktigt atl del är obligatoriskt alt föra en diskusson med vägförvallningen. Vi vill inle tillmötesgå motionärernas förslag atl en speciell nämnd bör inrättas. Vi anser atl den avvägning som föreslås i propositionen är rimlig.

Därför yrkar jag avslag på reservation nr 7.

I reservation nr 8 behandlas post- och telekommunikationer. Moderaterna vill inte alls all dessa frågor skall inlemmas i länsstyrelserna, då deras syn är att post- och leleverksamheten inle är av myndighelsnalur.

Herr talman! Mol detta kan göras en rad invändningar. Affärsmässighet i all ära, men självfallet skall post- och telefrågorna behandlas av länsstyrelsen och i lekmannaslyrelsen. I många län är del här en stor och viktig fråga. Jag

kan bara gå lill mitt hemlän Värmland, där nedläggning av en telefonkiosk eller en postslation ule i bygderna orsakar ett oherrans väsen. Del är också riktigt.

Jag vill ge de moderata reservanterna ell råd: Åk ul lill skogslänen, så får ni svar av era egna! De vill diskutera frågan i lekmannaslyrelsen - en sådan debatt är regionalpolitiskt viktig för länet och ortsbefolkningen.

Med denna motivering yrkar jag avslag på reservation nr 8.

Därmed går jag över lill de areella näringarna. All blod är tjockare än vallen framgår med all tydlighet i denna del. Centern känner alltjämt starkt för de areella näringarna, och i konsekvens därmed vill man slå vakt om den nuvarande organisationen för jordbruket och därmed för lantbruksnämnderna. Reservanterna vill med en rad argument framhålla vikten av atl lantbruksnämnderna även framdeles skall leva sitt eget liv.

Herr talman! Del finns inte tillräckliga skäl för all tillmötesgå reservanterna i denna del och därmed ge lantbruksnämnderna en särställning. Jag yrkar därmed avslag på reservation nr 9.

Reservation nr 10 har redan diskuterats. Jag delar uppfattningen atl del är för tidigt all diskutera en sammanslagning av lantbruksnämnd och skogs-vårdsslyrelse. Jordbruksulskollel har i sill yttrande pekat på vissa förslag som har framlagts av riksdagens revisorer och som behandlades av riksdagen så sent som våren 1989. Det finns därför inte någon anledning alt nu gå moderaterna till mötes.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation nr 10.

Rennäringsfrågorna har tagits upp, bl.a. vid en uppvaktning i utskottet. Vi är nöjda med den skrivning i betänkandet där vi säger all rennäringsnämnderna i Norrbollens, Västerbottens och Jämtlands län skall ha hög aktualitet. Det borde räcka med den skrivningen.

Jag går så över till fiskefrågorna och den regionala fiskeadminislralionen. De allra flesta motionskraven berör fisket och den regionala fiskeadminislralionen. Del finns i dagslägel i princip en fiskenämnd i varje län, som ger service ål kommuner och fiskare av allehanda slag. Fiskenämnden är ell serviceorgan gentemot olika myndigheter. På detta område finns motioner från strängt tagel alla partier. De flesia motionärerna stöder den ursprungliga tanken om att fiskenämnderna skall ingå i den samordnade länsförvaltningen.

Så långt är allting bra. Men i samband med atl propositionen om länsförvaltningen lades på riksdagens bord. damp även den s.k. Hallmanska utredningen ner på vårt bord. Den föreslår bl.a, i enlighet med 1989 års fiskeriut-redning rätt långtgående centralisering. Motionärerna befarar alt förslaget fullföljs med en centralisering av verksamheten till sex orter som följd, och att den regionala kompetensen i nuvarande form därvid kommer atl försvinna. Del är detta, herr talman, som har föranlett det slora antalet motioner på fiskels område. Förslaget är för närvarande ute på remissbehandling. Möjligen är remissomgången redan avslutad.

Inom jordbruksdepartementet förbereds en proposition om den framtida fiskeriadminislralionens organisation. Del är riktigt som någon talare tidigare har sagt atl Kommunförbundet avvisar den frågan. Kommunförbundet är en tung remissinstans. Även jordbruksulskollel har yttrat sig i frågan. På

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

en punkt är jordbruksutskottet och bosladsulskotlel överens. Vi säger båda alt den regionala kompetensen bör finnas kvar på länsnivå. Del är vikligl all slå fast detta. Dessutom fastslår vi all det är och förblir nödvändigt atl lokalkännedom tillvaratas. Vi skriver; "Del finns enligt bostadsutskottets mening goda motiv för den framförda uppfattningen i propositionen all den framlida fiskeriadminislralionen skall ha en länsanknytning,"

Men, säger ell enigt utskott, enligt gammal god ordning brukar riksdagen sedvanligt avvakta pågående remissbehandling av ell förslag. Rimligen bör riksdagen vänta med atl la definitiv ställning. Här har propositionsskrivare på jordbruksdepartementet säkert klart för sig hur stämningen är i riksdagen. De bör lyssna på dessa argument. När propositionen läggs på riksdagens bord förväntar vi oss alt regeringen kommer all vara lyhörd för våra synpunkter. Della är ingen svårare fråga. Den kan med lätthet integreras vid halvårsskiftet 1991. Därmed skulle jag vilja säga alt vi tycker all civilministerns modell var och är klokare, nämligen all frågan om fiskenämnderna skall ligga under länsförvaltningen.

Herr talman! Centerpartiet vill ha en utredning om den framlida trädgårdsnäringen. Vi följer de visa råd jordbruksutskottet har gett, och jag yrkar avslag på reservationen.

Beträffande länsbostadsnämnderna kommer de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen all överföras lill länsstyrelsen, I övrigi kommer länsbostadsnämnderna atl vara intakta och leva sitt liv som tidigare, frånsett just denna punkt. Moderaternas propåer om ett avskaffande av länsbostadsnämnderna vinner inte gehör hos majoriteten av utskottets medlemmar. Tvärtom anser den breda majoriteten atl länsbostadsnämnderna i framliden kan få en ännu viktigare roll i det samhällspolitiska arbetet. Inte minst mol bakgrund av nu aviserade förändringar i del kommande bosladsfinansieringssyslemel, bör och kan nämnderna spela en utomordentligt vikligl roll för bostadsfrågorna. Vi avvisar också folkpartiels förslag när det gäller länsbostadsnämndernas kvarvarande arbetsuppgifter, finansieringsfrågor m.m. Med denna motivering yrkar jag avslag på reservationerna 12, 13, 14,15 och 16,

Länsbostadsnämnden i Norrbollens län skall för konsekvensens skull tillföras de personella resurser som tidigare fanns på länsbostadsnämnden. En återgång till den ordning som fanns tidigare skall ske automatiskt. Del är en beställning till regeringen, och den personalslal som upprättas vid länsbostadsnämnden i Norrbollens län skall med andra ord i princip "återuppstå". Nämndens resurser bör bedömas med utgångspunkt i de resurser som nämnden hade när försöksverksamheten inleddes.

Vänsterpartiet kommunisterna vill atl länsstyrelsen skall la över hela verksamheten för lantmäteriel och fastighelsregislreringen. På den punkten säger vi nej. Vi tycker alt den tingens ordning som raderar bra. Därmed yrkar jag avslag på reservationerna 17 och 18,

Beträffande arbetsmarknadsfrågorna och länsarbetsnämnden följer vi ar-belsmarknadsulskoltets förslag. Vi tycker att den nuvarande ordningen ger ell tillfredsställande ömsesidigt utbyte. Därmed säger vi nej lill reservation 19,

Herr talman! Rörande den sociala sektorn delar vi i princip den uppfäll-

ning som framkommer i socialutskottets ytirande. De resursbehov som hår kan tänkas uppstå kommer atl beaktas i det pågående budgetarbetet. Vi är inle beredda all i dagslägel tillmötesgå centerpartiets och miljöpartiets krav i reservation 20, Vi yrkar avslag på den reservationen.

Sedan gäller del nämndorganisalionen. Jag fick en fråga av Agne Hansson; Vill ni fjärma maklen och förlägga den lill kanslihuset? Svar: Nej, Vi tycker alt propositionen föreskriver en rimlig avvägning. Det är en lämplig och praktisk avvägning mellan nationella mål och regionala intressen. Del är svaret.

Herr talman! Jag måste fråga oppositionens talesmän; Vad har hänt under resans gång? Ni hade olika yrkanden när vi behandlade frågan i utskottet. När ärendet nu kommit till kammaren, avser ni, atl döma av dagens yrkanden, all hamna på samma ståndpunkt. Frågan är av en sådan principiell art och vikt att vi från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida begär en ålerförvisning av ärendet i dess helhet lill utskottet för förnyad beredning i fråga om valkorporation och val till länsnämnden. Jag förutsätter atl oppositionen i detta fall bedriver fair play och ger oss en chans att vi i ulskottssam-manhang får sälla oss ned och diskutera den frågan så snart som möjligt. Det finns olika yrkanden från moderater och övriga partier, sä det kanske finns anledning att titta litet närmare på delta.

Beträffande utbildningsnämnden har utskollel ell tillkännagivande. Vi tycker atl regeringen bör fundera ytterligare på namnfrågan. Ett alternativ som nämnts är skolnämnden.

Herr talman! Jag tror atl del var vpk;s representant, Jan Slrömdahl, som tog upp frågan om initiativrätten. Jag har stött pä mänga klagomål och mött många i korridorerna som sagt alt de som enskilda ledamöter i länsstyrelsens styrelse har haft svårt alt få upp en fråga som en enskild tjänsteman har behandlat. Man har velat la upp sädana fall där den klagande tycker atl hon eller han har blivit felbehandlad i lekmannaslyrelsen. Den nuvarande läns-slyrelseinslruktionen är något diffus på den punkten. Det sker en rad olika bedömningar inom olika länsstyrelser. Därför tycker vi alt kravet på en ökad initiativrätt är vikligl. Del säger vi också. Vi förutsätter atl regeringen överväger denna betydelsefulla fråga. Det är angeläget alt initiativrätten ges ökad tyngd i den allmänna debatten.

Till sist, herr talman, skall jag nämna personalen och personalfrågornas roll. Utskottet föreslår också här ell tillkännagivande. Det är vänsterpartiet kommunisterna som har auktualiseral denna fråga.

Vi anser, all om reformen skall lyckas är del utomordentligt viktigt att få personalen med sig. Vi anser, i likhet med motionärerna, att personalfrågorna bör ha högsta prioritet. De personalpolitiska målen bör förverkligas genom personalutveckling, jämställdhet och en progressiv personalpolitik på alla områden.

Herr talman! Jag skall inle i detta inlägg säga någol om nämnderna. Man kan ha olika uppfattning i den frågan. Den hör till de frågeställningar som har auktualiserats för alt Agne Hansson har sagt all han tycker all regeringen har gjorl en rimlig avvägning. Jag vill inte förekomma den debatt vi kan få i utskottet. Låt oss sätta oss ned och tillsammans diskutera frågan. Vi

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnadtäns-förvaltning

kan kanske hitta en utväg där vi får en valkorporation, vilken vi är beredda all diskutera. Men låt oss ta den debatten i utskottet.

AGNE HANSSON (c) rephk:

Herr talman! Jag uppehöll mig i mitt inledningsanförande mera vid huvudprinciperna än vid detaljerna i förslaget. Del gjorde jag av den anledningen alt del finns en principiell skiljehnje i fråga om synen på demokralifrågorna mellan den uppfattning som vi företräder i reservation 1, som miljöpartiet och centern slår bakom, och den uppfattning som framför allt socialdemokraterna driver när del gäller den länsdemokratiska modellen.

I min inledning frågade jag om Magnus Persson verkligen var överens med civilministern om all man skulle fjärma makt och inflytande från länsmedborgarna. Jag kan inte förstå annal, med tanke på den emfas med vUken Magnus Persson här har försvarat regeringsförslagel, än atl han nu är överens med civilministern. Det är t.o.m. så all han först nu är beredd att diskutera de här frågorna, när socialdemokraterna har uppläckt att man kommer att lida nederlag i en väsentlig fråga.

Men om man inle är beredd atl ens gå så långl alt man låter landstingen utse länsnämnderna, måste jag tyvärr konstatera att man inte är beredd alt lämna ifrån sig centralmakten. Jag måste då fråga mig; Vad har socialdemokraterna emot länsmedborgarna? Vågar man inte ge dem förtroendet, att ens la del lilla steget mol länsdemokrali - vilket i och för sig är väsentiigl -alt låta dem utse ledamöterna i nämnderna, utan den centralstyrning som följer med regeringens förslag?

Självfallet är vi beredda alt diskutera de här frågorna och se till atl de behandlas i utskottet - och del kommer jag all göra så snart som möjligt. Men jag yrkar avslag på förslaget om återförvisning. Del finns nämligen en klar majoritet för ett steg - visserligen litet men ändå elt steg - mot vidgad länsdemokrali, och del ser jag som väsentligt. Men det råder tydligen delade meningar. Civilministern har slrulat lill del här. Del fanns ju ell enigt utredningsförslag bakom denna tanke, och jag tycker alt del är lid och plats alt nu och här ta det lilla steget mol vidgad länsdemokrati.

Jag yrkar alltså avslag på förslaget om ålerförvisning och bifall till reservation 24.

KJELL DAHLSTRÖM (mp) replik;

Herr talman! Magnus Persson och jag har nog mycket olika syn på samhället och hur del skall utvecklas. Del kan nog inle skymmas av ett aldrig så ambitiöst arbete med detaljerna i ell så här dåligl förslag.

Jag trodde all del var en allmän känsla bland aktiva politiker, både socialdemokrater, borgare, kommunister och miljöpartister, att vi har ett väldigl stort avstånd mellan väljare och valda här i landet, och att detta är elt stort problem. Del är ett problem som socialdemokraterna med det här förslaget vill förvärra; man vill öka detta avstånd genom all uppifrån tillsätta nickedockor - höll jag på atl säga - som skall sitta i dessa nya nämnder ule i länen, utan all vara direklvalda av de medborgare i länen som de skall besluta över.

Del är ju egentligen ell myckel konstigt förslag. Jag har ofta talat med

socialdemokrater, verksamma både kommunalt och på riksplanet, som har stor förståelse för den här problemaliken. Och socialdemokraterna, som är ell stort parti, har många människor med sig. Jag undrar om man verkligen företräder sina medlemmar när man lägger fram ell sådant här förslag. På samma säll var del när man körde över ell rådslag om Öresundsförbindelserna förra veckan; jag tror inle atl man nu heller har ens sina medlemmar med sig på del här förslaget,

Atl påslå all delta förslag skulle innebära ett ökat förlroendemannainflytande - det är en humbug, en bluff, elt slag i ansiktet, när det faktiskt innebär ell ökat inflytande för socialdemokratiska förtroendemän, eller lål oss säga för den majoritet som vi för lillfällel har i riksdag och landsting. Det är ju otroligt alt man kan stå här i riksdagens talarstol och påstå all delta skulle innebära ett ökat förlroendemannainflytande. Del är fullständigt nonsens,

Magnus Persson talar liksom moderalen Bertil Danielsson om alt del här skulle innebära en ökad regional förankring av frågorna. Han menar alt alla förslag som i dag diskuteras på länsnivå också i fortsättningen skall diskuteras på länsnivå och i statliga sammanhang. Så skall del inle vara. menar vi från centern och miljöpartiet, utan de här frågorna skall föras in i en verklig länsdemokrati.

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr talman! Till Magnus Persson vill jag för del första säga atl vi inle föreslår inrättande av någon särskild vägnämnd. Vi stöder förslaget om en särskild kommunikalionsnämnd, och sedan vill vi tona ned vägförvaltning-ens betydelse. Del är innebörden i vad vi föreslår, och det har Magnus Persson missuppfattat i sill inlägg här från talarstolen.

För det andra vill jag säga - eftersom jag inte nämnde del - alt jag håller med om alt det är vikligl alt fiskeadminislralionen har kvar sin länsanknytning. Därvidlag är vi alltså hell överens.

För del tredje blir jag någol beslörl när jag här märker atl Magnus Persson och socialdemokraterna inle tål atl la ett nederlag i en omröstning här i kammaren i en fråga som trots allt är ganska väl beredd. Detta förslag, som ser ut atl ha en majoritet här i kammaren, är ju precis det förslag som en enig uiredning med parlamentariker frän de flesta partierna har lagt fram. Om nu denna majoritet finns här i kammaren, sä kan ni väl acceptera det och inle konstra lill del hela. Del gör elt väldigt fegt och eländigt intryck all ni inle kan acceptera detta.

BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Jag skall bara la upp två frågor. Först lill lele- och postfrågorna, där vi inle tycker riktigt likadant som majoriteten,

Magnus Persson säger all del blir "elt oherrans väsen" ule i bygderna om man vill lägga ned en telefonkiosk. Ja, det gör det nog. Men om det är tillräckligt motiv för alt länsstyrelsen skall handlägga de frågorna är jag myckel tveksam till. Jag vill i och för sig deklarera alt del är vikligl alt man har goda telekommunikationer och bra postgång ule i vårt land - del är inle fråga om det. Men frågan är om vi från riksdagen och från regeringsorgan ule i länen

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

skall tala om vilka telefonkiosker som skall finnas kvar - det är jag mycket tveksam lill. De frågorna skall nog handläggas på annat sätt.

Sedan lill den vikliga frågan, hur de föreslagna nämnderna skall väljas. Magnus Persson påstod all vi har ändrat oss. I utredningen var vi eniga -moderater och socialdemokrater - om all nämnderna skall utses av landstinget. Den som har ändrat sig är regeringen. Har man inte förankrat del ordentligt får man ta de konsekvenser som del leder till.

För vår del har vi deklarerat den principiella uppfattningen alt vi inte skall ha något obligatorium utan atl länsstyrelserna själva skall avgöra hur de här frågorna skall behandlas. Då bortfaller frågan, på vilket sätt de här eventuella nämnderna skall väljas. Del är ganska enkell.

Men om en majoritet i kammaren säger atl vi skall ha sådana nämnder anser vi alt del är viktigt att se till alt de väljs på elt riktigt sätt och inte på ett sämre säll. Av den anledningen lar vi ställning för det.

Del ligger helt i linje med vad utredningen har sagt. Det är förvånande atl regeringen förändrade det förslaget, som hade en bred uppslutning från samtliga partier. Därför yrkar jag bifall till Agne Hanssons yrkande om avslag på ålerremissförslaget.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ERLING BAGER (fp) replik;

Herr talman! Jag skulle först vilja kommentera de obligatoriska nämnderna. Jag skulle då vilja börja med all ge socialdemokraterna i bostadsutskottet lilet beröm. De har försökt verka för en större flexibilitet, nämligen för all man även utanför Stockholms län och Gotland skall ha möjlighet atl något frångå det krav som finns. Del kommer förmodligen alt kunna medverka lill atl man ibland löser vissa problem ute på länsstyrelserna, men man har tyvärr inle accepterat alt obligatoriet skall bort. Det kommer att skapa problem - det vet vi. Länen är så olika, och vi tycker att del här är olyckligt.

Ell litet exempel. Man får ju en hel del brev från folk runt om i länen. Ell har jag framför mig. Del sägs där atl i ett så litet län som exempelvis Hallands län skulle kravet på de fem obligatoriska nämnderna innebära fem nämnder med elva ledamöter vardera plus en styrelse med sjutton ledamöter, sammanlagt 72 personer, tillsammans med kanske 150 tjänstemän. Man får då en ganska otymplig organisation, som inte alltid passar länets behov. Del här gäller flera län.

Jag tycker atl kravet på elt obligatorium är fel och yrkar återigen bifall till reservation 21.

När det gäller frågan hur man skall välja ledamöterna är del ingen nyhet hur folkpartiet har agerat. Jag kan bara peka på den senaste motion vi har väckt om samordnad länsförvaltning. Jag kan citera direkl ur den; "Eftersom folkpartiet yrkar avslag på en obligatorisk nämndorganisation bör länsstyrelserna själva ges förtroendet atl avgöra hur besluts- och beredningsorganisationen skall utformas. Därför bör även länsstyrelserna själva välja ledamöter lill de organ som de väljer atl inrätta."

Slutligen yrkar jag också bifall till Agne Hanssons yrkande om avslag på Prot. 1989/90:35
ålerremissförslaget. 29 november 1989

MAGNUS PERSSON (s) replik; Samordnad läns-

Herr talman! Först några ord till Agne Hansson om huvudprinciperna. -* '""

Vi ser de här frågorna från olika synpunkter. Del gäller bl.a. frågan om valkorporalionen skall vara landslingen själva. Jag tycker all Agne Hansson här gjorde sig lill tolk för en alltför myndig uppfordran. Han sade: Vad har socialdemokraterna emot länsmedborgarna?

Herr talman! Vi har ingenting emot länsmedborgarna. Del tycker jag att valresultatet också visar. I många av länen har vi ju majoritet. Vi har en bred väljarkår bland länens medborgare. Jag tycker därför all Agne Hanssons spetsar lill del litet. Vi tycker, herr talman, atl vi har gjort en lämplig och praktisk avvägning mellan nationella mål och regionala intressen.

Kjell Dahlström började med alt säga all del här är ett dåligl förslag. Han påstod all del medför ell ökad avstånd lill väljare och medborgare. Han använde ord som nickedockor och valprocedur och frågade vem man företräder. Herr talman! Jag är inle så kategorisk som miljöpartiets företrädare. Jag har suttit här i kammaren i räll många år, och jag har sällan hört ell så pösrnyndigl förtal av kolleger och företrädare för andra partier. Del är endast miljöpartiets representant som haft den utgångspunkten för sitt anförande, och jag tycker alt vi bör hålla oss på en högre debattnivå här i kammaren.

Del är riktigt vad Jan Slrömdahl säger om vägförvallningen osv. Men del finns i vart fall en nyansskillnad oss emellan: Ni vill där ha en annan lingens ordning.

Också Jan Strömdahl talade om ell nederlag. Del är ju inle fråga om del. Vi vill bereda frågan ytterligare, herr talman. Del är därför som jag på den socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar har lagl fram det förslag som föreligger.

Bertil Danielsson talade om post- och telefrågorna. Jag kan lova all en nedläggning av en telefonkiosk eller en nedläggning av en postslation ute i bygderna - exempelvis i Nordvärmland eller någonstans i Norrland - är utomordentligt viktig från regionalpolitisk synpunkt. I motsats lill Bertil Danielsson är jag inle på något sätt tveksam till all man får la upp en diskussion om det i länsstyrelsen; det hälsar jag med tillfredsställelse. Jag tror inte alt Bertil Danielsson har sina partivänner ute i länen med sig på den punkten.

Vem som har ändrat sig kan man alllid diskutera. Del finns ju två olika reservationer, och jag skall inle orda mer om del, Lål oss la den debatten i ulskoltssammanhang!

Så till Erling Bager och de obligatoriska nämnderna. De kan självfallet diskuteras. Departementschefen skriver ju också all man är beredd att la hänsyn lill de olikheter som finns mellan länen.

Till sist, herr talman: Bosladsulskotlel är känt för atl vara ett utskott som
brukar lösa problemen pragmatiskt. Del är därför jag har begärt ett ålerför-
visningsbeslul i den här frågan. Jag hoppas all ärendet inom kort kommer
tillbaka till kammaren. Självfallet kommer vi att respektera den majoritet
som finns, men vi vill alltså bereda frågan ytterligare, 95

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Magnus Persson säger alt centern och socialdemokraterna har litet olika utgångspunkter när det gäller huvudfrågan, och del är förvisso rikligt. Detta skulle innebära, menar Magnus Persson, alt jag skulle ha mer av myndighetsaltilyd, eftersom jag anser alt landslingen bör utse ledamöter i nämnderna. Del är, Magnus Persson, tvärtom så, alt det är ni som intar en myndighetsaltilyd. Del är ni som inte vill tillåta atl valresultatet i länen får slå igenom vid val av länsstyrelse. Vi har ingenting emot länsmedborgarna, säger Magnus Persson. Vi har dessutom majoritet i de flesta länen, fortsätter han. Del är också riktigt, men varför är ni socialdemokrater så rädda för att inle låta den majoriteten i direkta val välja ett länsparlament? Varför väljer ni den centralstyrningen atl del i sista hand är regeringen som skall korrigera eventuella valulslag i fel riktning på länsnivå? Det är ju den myndighetsatti-lyden och centralstyrningen som vi inle vill ha. Från centerns sida betror vi länsmedborgarna all själva kunna utse de företrädare som skall besluta om länens angelägenheter på länsnivå, på samma säll som vi betror kommunmedborgarna på kommunnivå och rikets medborgare när det gäller atl utse oss i del här parlamentet. Detta är verklig demokrati, och jag förstår inte varför socialdemokraterna inte accepterar den principen också på länsnivå.

Jag tror inle att vi behöver bereda den här frågan ytterligare. Det här bevisar ju all man inle är beredd att la ett enda litet steg emot en vidgning av länsdemokralin. Jag är inte rädd för atl del kommer atl gå snett i fortsättningen. Jag tror alt moderaterna och folkpartisterna i utskottet klarar den pragmatism som de kommer att bU utsatta för från socialdemokraternas sida. Det är ju del som del gäller i det här sammanhanget. Frågan har utretts, berells i regeringskansliet och handlagts i normal ordning i utskottet, så nu är det dags för beslut.

Magnus Persson sade att socialdemokraterna känner starkt för jordbrukets intressen, varför socialdemokraterna vill behålla lantbruksnämnderna separat. Det är förvisso riktigt. Men med den nya ordningen blir inte intressena på det här området lika starkt tillgodosedda som nu. Det här talar sitt lydliga språk, det blir en begränsning av demokratin. Följden blir mer centralstyrning. Vi slår vakt om jordbrukets intressen och om alla andra speciella intressen som länsnämnderna har. Därför vill vi behålla den nuvarande organisationen lill dess att vi får en mer principiell länsdemokratimodell.

KJELL DAHLSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Magnus Persson kallade mig pösmyndig. Jag vet inle hur jag skall bemöta den beskyllningen. Vi skall kanske göra en opinionsundersökning och fråga människor i landet vilket parti som uppfattas som pösmyn-digt. Jag tror inte atl del är det parti som jag företräder.

Magnus Persson borde vinnlägga sig om att svara på min fråga; På vilket sätt anser socialdemokraterna att den s.k. reformen innebär en ökning av förtroendemannainflytandet? Majoriteten i landet skulle ju besätta 8-9 platser av 11, Del skulle bli en mycket skev ökning av förtroendemannainflytandet. Atl påstå alt det skulle bli en förbättring är ju en bluff.

Även jag vill passa på tillfället att yrka avslag på förslaget om återförvisning. Del verkar ju som om socialdemokraterna skulle vara rädda inle bara

för direktdemokrati ule i landet utan även för direktdemokrati här i kammaren. I dag har vi ett fullt genomarbetat förslag, så det är bara all fatta beslut i frågan. Partierna har tagit ställning. Låt oss gå till beslut!

BERTIL DANIELSSON (m) rephk;

Herr talman! Jag nödgas åter fresta kammarens tålamod med all la upp en fråga som Magnus Persson inle vill släppa. Del är kanske en bagaiellfråga i de här stora sammanhangen. Men det är uppenbarligen en symbolfråga med tanke på hur socialdemokraterna resonerar. Frågan gäller; Vem skall lägga sig i hur post- och leleverksamheten fungerar ule i länen? Jag har redan sagt all del är viktigt atl vi har goda kommunikationer och bra postgång. Det är helt klart. Men den utgångspunkten behöver inle medföra all det måste sitta en länsstyrelse och placera ut telefonkiosker ute i bygderna. Del steget tycker jag är väl stort atl ta. Magnus Persson är emellertid fast i det gamla tänkesättet atl allt skall styras och regleras upp och ned och fram och tillbaka. Men den ordningen löser inga problem ulan skapar bara nya. Om det nu är så, Magnus Persson, all länsstyrelsen skall lala om huruvida man får lägga ned en telefonkiosk eller inte och man vill förhindra en nedläggning, vilka möjligheler har man i praktiken? Del finns, såvill jag vet, inget lelefon-kiosksbidrag i länsstyrelseanslagen. Har vi här någon sorts avisering om all ett sådanl kommer framdeles? Del skulle vara intressant atl få veta hur det skall utformas och vilka belopp som del skulle röra sig om. För min del tycker jag alt del blir spännande att se vad det blir av det hela i framtiden.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

MAGNUS PERSSON (s) repUk:

Herr talman! Till vår högt värderade ordförande Agne Hansson vill jag säga atl vi inte är rädda atl ta en debatl om centralstyrning, men låt oss ta diskussionen först i utskottssammanhang. Därefter kan vi återkomma i kammaren. Vi är beredda till en öppen diskussion ulan några slörre låsningar.

När det gällde jordbruksintressenas engagemang sade Agne Hansson alt jordbruket skulle ta stryk. Det är struntprat, eftersom det enligt logiken skulle gälla alla nämnder. Vi menar alt de nämnder som kommer in under länsstyrelsen kommer att fungera med ett större antal förtroendevalda.

Kjell Dahlström öser galla när han talar om ökat förlroendemannainflytande. Men det är ju, herr talman, minst fem obligatoriska nämnder med elt antal människor. All inte miljöpartiet råkar komma med är en sak för sig. Se lill all ni får ett större väljarunderlag! Del är ju del som det gäller. KjeU

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Dahlström är indignerad i debatien, eftersom miljöpartiet inte kommer att få någon företrädare i nämnderna. Säg i klartext vad miljöpartiet egentligen vill ha! Del är en sådan debatl som vi skall föra.

Moderaterna kommer, Bertil Danielsson, inle undan den här debatten. Det är naturligtvis i moderaternas intresse, men ni skriver ju i er reservation att denna verksamhet inte är av myndighelsnalur. Del går en ideologisk skiljelinje mellan socialdemokraterna och de övriga partierna å ena sidan och er moderater å den andra. Ert förslag kommer inte alt stöttas ute i skogslänen och i många andra län. Så förhåller det sig.

Till Erling Bager vill jag bara säga; Lål oss nu la den här debatten, återförvisa och sedan återkomma i kammaren. Det är bättre att i pragmatisk anda diskutera sig fram till en lösning.

Talmannen anmälde atl Kjell Dahlström och Bertil Danielsson anhållit atl till protokollet få aniecknat alt de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! En sammanhållen regional statlig förvaltning är ett viktigt led i den fortgående förnyelsen av den offentliga sektorn. Den regionala statliga förvaltningen måste stärkas och samordnas för alt vi skall få möjlighet att decentralisera verksamhet som i dag bedrivs centralt, öka medborgarnas möjligheter atl påverka utformningen av den statliga politiken och, inte minst, anpassa den till regionens särskilda förhållanden. Vi måste förstås också se till alt landets resurser används så effektivt som möjligt. Detta bidrar en samordning till.

För att förvaltningen skall kunna uppfylla de krav som ställs på den krävs flexibilitet, i synnerhet som kraven förändras. Del är uppenbart atl de krav som i dag ställs på den regionala förvaltningen är annorlunda än då dagens regionala förvaltning formades.

Jag skall inte göra någon längre historik. Men jag tror att del är viktigt att man ser den här åtgärden, del här reformstegel, som ett led i en rad åtgärder för alt decentralisera och delegera verksamhet ner till den regionala nivån från en tidigare central bestämmanderätt. Del finns många steg i den här riktningen. Man kan sammanfatta del som atl vi under ett uppbyggnadsskede har haft behov av att föra en politik sektor för sektor, medan vi nu alltmer har krav på oss att diskutera samordningen på regional, kommunal och lokal nivå för att de olika åtgärderna skall kunna fungera tillsammans så effektivt som möjhgt.

Därför har detta drivits i olika steg. Vi har gjort partiella reformer på 1970-lalel. Vi har haft ändringar i förordningen om hur det regionala utvecklingsarbetet skall bedrivas. Vi har haft försöksverksamhet i Norrbotten, vilket har åberopats här. Där hade vi just som utgångspunkt att se om vi kunde få den regionala statiiga myndigheten att uppträda mer samlat i kontakterna såväl med allmänheten som med kommunerna och näringslivet, all minska sekloriseringen och genom en bättre regional samordning bedriva verksamheten effektivare. Dessutom skulle den nya länsstyrelsen då kunna få bättre möjligheler alt koncentrera sig på utvecklingsfrågor och därigenom få en större regional frihet.

Del här försöket gav värdefulla erfarenheter och har i betydande utsträckning legat till grund för den proposition som lagts fram för riksdagen. Det är på sätt och vis glädjande att se alt det finns en betydande uppslutning bakom förslaget alt vi skall ta de här stegen; atl vi äntligen är i den situationen att vi nu kan se en samordnad länsförvaltning växa fram, vilket så många har pläderat för under årens lopp.

Jag ser del som elt myckel stort steg alt vi får en samordnad länsförvaltning som på ell allsidigt och kompetent säll kan väga ihop olika sektoriella intressen och, inom de ramar som lagstiftningen ger, ta hänsyn till regionala förhållanden.

Jag tycker atl man i den här debatten ibland blandar samman två saker. Vi behöver naturligtvis ha en effektiv regional och lokal verksamhet, såsom sammanslutningar av medborgarna i kommuner och landsting. Dessa skall naturligtvis bedrivas effektivt. Men vi har också, och det kommer vi aldrig ifrån, behov av en statlig förvaltning, och vi skall med hänsyn lill de nationella mål som vi fastlägger, se till all denna effektivt förs ul i de olika regionerna i landet.

Jag menar alt det är en sammanblandning när man i de här sammanhangen säger att delta slår i motsättning till olika typer av lokala eller regionala strävanden i övrigt. Jag ser del inle så. Om man motsätter sig del här blir den enda effekten atl vi i stället får kvar en mer centraliserad förvaltning och därmed kommer längre ' ..an frågor som är vikliga för medborgarna.

Det som Magnus Persson sade i den här debatten är vikligl. Vi kommer alllid att ha nationella mål som vi vill försöka få uppfyllda i hela landet, mål som bryter mol regionala intressen och samordningskrav. Det är del som är bakgrunden till den här reformen.

Reformeringen av den statliga regionala nivån påverkar ju även andra samhällsnivåer. Det innebär verkligen all de centrala verken får slörre möjligheler att styra via materiella regler och ekonomiska styrsystem, i slällel för alt ofta i alldeles för hög grad i detalj styra hur verksamheten skall skötas när den kommer ul på verksamhetsplanet. Länsstyrelsen blir genom den här reformen en mer allsidigt sammansatt myndighet, som jag ser det. Därigenom får vi möjligheter alt delegera ytterligare uppgifter till den regionala nivån. Del är vikligl all vi kan göra det.

Jag måste också understryka atl reformen inte skall ses som ell alternativ lill atl ge kommunerna slörre beslutsbefogenheter.

De strävanden som jag brukar la min utgångspunkt i, och som jag är en varm anhängare av, skall fortsätta med all kraft. Jag ser det här beslutet som en möjlighet alt fortsätta ell effektivt decenlraliseringsarbele, inte som motsatsen. Men del är i länsstyrelsen, anser jag, som de för länet strategiska besluten måste fattas. Styrelsen skall fastställa myndighetens grundsyn på ulvecklingen i länet, följa verksamheten inom länsstyrelsen och la ställning till planer eller program för arbetet.

I de obligatoriska nämnder som föreslås kommer det, om vi genomför reformen, alt innebära alt vi får en tillämpning av lagstiftningen på det sätt som vi vill. När det gäller hur nämnderna utses tror jag att del är viktigt att påpeka atl del i de olika nämnderna i hög grad handlar om en tillämpning av lagen på olika områden. Vi har ansett del som ganska betydelsefullt atl vi

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

får en viss kontinuitet med nuläget när del gäller utseendet av en del av nämnderna, - som ju i dag helt utses av regeringen. Det tror jag inte riktigt framgick av den tidigare debatten. Men del kan vara ganska oklart var man hämtar sina mandat, eftersom nomineringen görs av korporationer, av olika intressen eller av länet. Också Landstingsförbundet framför i sitt remissyttrande atl del kan vara ganska viktigt att markera varifrån man får sina mandal. Vi har velat markera atl det är regeringen som utser en del av nämnderna.

Jag tror alt del vore olyckligt om man nu hell plötsligt här i kammaren ändrar uppfattning ulan alt fundera igenom de tre alternativen. Vi har stannat för, och del är det vi har presenterat i propositionen, atl regeringen och länsstyrelsen skulle utse hälften var när det gäller samtliga de här nämnderna. Jag har nalurliglvis själv noterat all länsstyrelsen i Norrbotten hade goda erfarenheter av atl landstinget självt utsåg nämnderna. Det har man pläderat för här. Men jag tycker all del finns betydande invändningar mot alt man skulle låta länsstyrelsen utse alla ledamöter i facknämnderna. Där finns det ju litet annorlunda utgångspunkter när del gäller hur man skall arbeta än i själva länsstyrelsen.

Jag skall också något kommentera de synpunkter som förs fram i utskottsbetänkandet. Bl.a, har jag noterat atl man vill göra vissa tillkännagivanden lill regeringen. Del finns naturligtvis skäl atl se litet annorlunda på nämndorganisationen i Stockholm och på Gotland, en fråga som vi själva har berört. Stockholms läns landsting har ju uppgifter som är längre gående än vad man har på andra håll i landet. Det kan noteras all det förs en diskussion också i andra storstadsområden av motsvarande skäl. Även Golland är ett särfall.

I propositionen säger vi all del kan finnas behov av särlösningar även i några andra fall. Vi får utreda den saken när vi nu sätter i gång ett mer omfattande arbete framöver med atl fullfölja den här reformen.

Jag ser alltså reformen som en viktig del i arbetet på all få en effektiv och väl fungerande förvaltning i hela vårt land. En ny och sammanhållen statlig och regional förvaltning är ell riktigt och viktigt steg för att effektivisera och decentralisera den statliga verksamheten, men också för att öka möjligheterna för medborgarna atl påverka utformningen av den statliga politiken samt anpassa den till varje regions särart. Det bör leda till ett effektivare utvecklingsarbete i länen, en smidigare administration och kanske framför allt, vilket är en viktig punkt, problemlösningar över seklorsgränserna.

Herr talman! Del är således elt viktigt steg som vi nu kan ta. Om del finns anledning alt återremittera ärendet för atl reda ut en punkt, ser jag det ändå som en stor vinst all vi har kunnat uppnå betydande enighet om en samordnad länsförvaltning.

I utredningen, i vilken jag ingick, var vi ense om alt det var lämpligt alt landstingen var valkooperation. Det fanns en symmetri i synsättet genom all den nuvarande länsstyrelsen och även den nya kommer atl utses av landstingen. Om del nu inrättas länsorgan, länsnämnder, som i viss mån kan sägas vara underställda länsstyrelsen, kan del inle vara rimligt att något annal organ - regeringen - skall vara med och bestämma sammansättningen, ulan del måste följa samma linje. Om vi skall ha dessa obligatoriska nämnder är den modellen den klart bästa. Del var också utredningen ense om. Den som har ändrat sig i grunden är regeringen och inle majoriteten i riksdagen. Därför tycker jag det finns all anledning all verkligen fundera igenom den här saken. Vi har gjorl del, men man kan verkligen fråga sig om den tidigare majoriteten har gjorl det. Del har nog brustit något därvidlag.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr talman! Jag har ingen direkl anledning all kommentera merparten av del civilministern log upp i sitt anförande. Men i principfrågan om vilka som .skall välja de föreslagna nämnderna i länsstyrelsen noterar jag atl del argument som civilministern förde fram och som också har förekommit i diskussionen är följande: Eftersom dessa nämnder skall syssla med laglillämp-ning på många områden och i stor utsträckning, bör hälften av ledamöterna utses av regeringen och hälften på det regionala planet.

Det här är inte märkvärdigare än hur det går lill att utse ledamöterna i byggnadsnämnderna på kommunal nivå, någol som vi i bostadsutskottet känner till. Byggnadsnämndernas uppgift är i myckel stor utsträckning all tillämpa de lagar som finns och all följa de riktlinjer som regeringen och centrala verk utfärdar. Vore civilministern konsekvent skulle vi alltså förvänta oss en proposition i vilken föreslås atl byggnadsnämndernas ledamöter till hälften utses av kommunfullmäktige och lill hälften av regeringen. Kan vi förvänta oss ett sådant förslag myckel snart?

AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Det här är ett viktigt steg framåt, säger civilministern. Jag vill påstå att del är elt steg tillbaka när det gäller länsdemokralin. Vi är inle ens beredda atl i enighet ta del lilla steget mol en länsdemokrali, där landstingen får utse länsslyrelsenämndernas mandat. Det är gångarten som jag kan beskriva den i den här debatten.

Civilministern säger all vi måste stärka den regionala och statliga förvaltningen för all kunna centralisera. Vi skall alltså först centralisera och därefter decentralisera. Vad hindrar regeringen och civilministern från atl decentralisera statliga uppgifter i den organisation som vi redan har? Jag kan inte se elt enda hinder för det. Sätt i gång och decentralisera! Jag betror varje länsmedborgare alt i full demokratisk anda kunna ta hand om de arbetsuppgifter som decentraliseras. Jag tror inle alls all del är där skon klämmer.

Vi skall vidare diskutera samordningen, säger civilministern, och del tycker jag atl vi skall göra. Del finns i dag två organ på länsnivå, nämligen landstingen och länsstyrelserna. Av dem är landstinget del enda organ som utses demokratiskt i val. Jag tycker det är en riktig samordning att utveckla den demokratiska modellen. Jag tror nämligen i likhet med civilministern

101

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

all vi har behov av en statlig förvaltning på regional nivå. Där är det ingen sammanblandning. Vi i centern anser att de uppgifter som behövs för en statlig förvaltning kan samordnas under ett länsparlament. Där finns den principiella skillnaden mellan våra uppfattningar. På den punkten delar jag alltså inte civilministerns uppfattning.

Civilministern menade att Norrbottenmodellen har gett värdefulla erfarenheter. Men det råder delade meningar om den saken bland inle minst remissinstanserna. Jag frågar mig fortfarande varför regeringen och civilministern lägger fram ett förslag som egentligen ingen vill ha. Känner sig inte civilministern litet besvärad av att han egentligen inte är en minister för länsmedborgarna i della fall? Såvitt jag förslår måste han vara företrädare för någon annan, om han bygger sin uppfattning på vad som har kommit fram i Norr-botlenmodellen. Den har ju sablats ned.

Vilka är civilministerns motiv för all frångå ulredningens förslag när del gäller de val som vi nu diskuterar? Jag kunde inle uppfatta några särskilt starka motiv för del i civilministerns anförande.

102

KJELL DAHLSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Inte oväntat har civilministern och jag ungefär lika olika syn på samhället som Magnus Persson och jag hade i den tidigare diskussionen.

En decentralisering av statlig verksamhet kan aldrig vara detsamma som fördjupad närdemokrali och ökad salsning på regionens självstyre. Absolut inte. Men det låter på del utvecklade politiska dubbelspråk som civilministern talar som om della skulle innebära en faktisk decentralisering.

Staten, majoriteten och regeringen får fler tentakler och den statliga styrningen av hela landet blir mer och mer finmaskig. Det är här del blir så svårt för människor i Sverige atl hänga med och förslå hur saker och ling fungerar. Man förstår inle hur man skall kunna påverka besluten där man hör hemma, i Skåne, i Dalarna eller någon annanstans.

Detta förslag är olyckligt. Del innebär atl en sammanblandning av folkstyre och centralmakt drivs till sin spels i och med delta erbarmligt dåliga förslag. Kan civilministern här svara på vad det finns för klokt i atl åtta-nio förtroendevalda i dessa nya nämnder skall tillsältas av den förhandenva-rande majoriteten i riksdag och landsting? Jag kan inle begripa hur ell demokratiskt partis företrädare kan hävda att detta på något säll skulle vara rimligt.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Regeringen har nalurliglvis övervägt de tre olika möjligheterna atl utse nämnderna. Jag tror all del är vikligl alt man har klart för sig atl vi i jämförelse med den modell som finns nu kommer all samordna med länsstyrelsen och därigenom får möjlighet alt väga ihop beslut som annars skulle ha beslutats inom sektorer. Det är en stor vinning.

Del är självklart atl del finns nationella mål och intressen som måste tillgodoses. Det är ganska vikligl alt markera all man genom de mandal som så alt säga kommer utifrån skall tillämpa en nationell målsättning och genomföra nationella beslut på del regionala planet. Det har vi velat markera på del här sättet.

Jämfört med den nuvarande situationen, där staten utser samtliga ledamöter i några av länsnämnderna, innebär della också all man i landstinget får ett slörre inflytande - ett betydande, ett stort inflytande - över hur dessa ledamöter utses. Regeringen stannade för den här lösningen.

Jag har läst uttalandena om Norrbollensmodellen, vilken innebär alt länsstyrelsen utser ledamöter i de olika nämnderna. Jag har för egen del den uppfattningen alt det i så fall vore bättre än atl landstinget utser samtliga. Jag har redovisat varför jag valde den väg jag vall. Delta är ett svar lill både Bertil Danielsson och Jan Strömdahl.

Jag vill sedan till Agne Hansson säga atl jag har yllerligl svårt alt följa honom i hans resonemang, när han menar att delta skulle vara ett steg tillbaka i den demokratiska utvecklingen. Han ser det som att vi nu skulle centralisera en verksamhet. Del finns inga sådana inslag i del förslag som nu har framlagts, utan det innebär atl vi decentraliserar uppgifter i den statliga organisation och verksamhet som vi nu har Alt vi gör på det sättet kan verkligen inle ses som en misstro gentemot länsmedborgarna. Detta är elt säll all föra ned vikliga beslut lill en nivå där man kan göra en regional anpassning och tillämpning av nationella beslut och riktlinjer.

Jag tycker atl Kjell Dahlström på ett mycket egenartat sätt blandar samman dessa saker. Han säger att det är fråga om en sammanblandning av folkstyre och centralmakt, som om ett folkstyre inte behövde någon form av central samordning eller centralmakt. Jag känner inle till någol väl fungerande folkstyre som inle har en centralmakt.

När man sedan tillämpar bestämmelserna måste man se lill atl man får en så väl anpassad tillämpning som möjligt till de särarter och de lokala förhållanden som finns. Men om man skulle klara sig ulan någon typ av centrala beslut i elt land, då är del ett annal slags folkstyre som Kjell Dahlström lalar för.

Riksdagen fattar oupphörligt beslut om riktlinjer, lagar och osv, som skall tillämpas på del regionala planet, bland medborgarna. Det vore väl konstigt om man då inte måste ha någon typ av organisation som skall se till att detta verkställs. Det är den uppgiften som bl,a, länsstyrelserna har.

Genom att vi på det här sättet får en samordnad länsstyrelse ökar vi möjligheterna all slippa delaljslyra. Vi kan i slällel ha olika uppföljningar av annan art. Det anser jag vara en stor vinning.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad läns-förvattning

AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Civilministern säger all han har övervägt alla tre modellerna, men all han ändå inle vågade ta stegel fullt ul, eftersom ledamöterna i vissa sektorsorgan utses direkt av staten. Del är ju riktigt, men det lilla steget borde man kunna la.

Elt annal motiv skulle vara att det finns nationella mål som man måste tillgodose regionalt. Del krävs med andra ord fortfarande en del centralstyrning - så tolkar jag de orden från civilministern.

Men om man nu skall klara all uppnå de nationella målen, hade civilministern då tänkt sig all skicka ner personer från regeringen till länen för att redovisa den samlade statsmaktens syn, eller skall man vid utseende av ledamöter la dessa platser från länen? Skall man göra delta, har jag mycket svårt

103

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Saitiordnad länsförvaltning

att förslå alt man inle fullt ut kan ta del demokratiska steget och betro länsmedborgarna med förmågan all själva utse dessa ledamöter.

Om det fortfarande är länsmedborgare som skall svara för regeringens syn när det gäller målsättningen, kan jag inle förslå annat än all del enda motiv som finns är att denna ändring skall vara garantin för all det skall vara socialistisk och socialdemokratisk majoritet i alla länsstyrelsernas nämnder. Något annal motiv finns del inle för elt sådanl förslag, som jag ser del, om man inte är beredd att från regeringen skicka dessa representanter för atl tillgodose de nationella målen.

Civilministern säger vidare atl dessa beslut inle innebär någon centralisering. Del är ganska tydligt att man lägger ner en rad länsnämnder, vilkas uppgifter centraliseras lill en länsstyrelse, där landshövdingen skall vara obligatorisk ordförande och där man utser förtroendemän i vissa nämnder. Sedan skall man den vägen kunna samordna del hela, och landshövdingen skall vara regeringens förlängda arm. Jag kan inte uppfatta del på annal sätt än alt detta är ett steg tillbaka mot en centralisering. Del räcker inte för regeringen atl med ramlagar lagreglera hur demokratin på länsnivå skall utvecklas.

KJELL DAHLSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Jo, civilminister Johansson, visst skall vi i framtiden ha en svensk, nationell maktutövning där makten kommer från folkel. Del hoppas jag verkligen att vi är överens om, så atl vi inle förpassar denna maktutövning till Bryssel eller till några andra konslifika konstellationer i Europa.

Men denna nationella maktutövning behöver ju inte bli så fruktansvärt finmaskig så atl statsmakterna beslutar i ärenden i vilka beslut myckel väl kan fallas på del regionala planet. Kommunerna ulgör i dag de nivåer i folk-slyrelsemening betraktat som har den politiskt kanske starkaste folkliga förankringen. Byggnadsnämnderna i kommunerna - vilka tidigare har nämnts av flera olika talare, bl.a. av Jan Strömdahl - tillämpar just de lagar som vi stiftar i riksdagen och de förordningar som kommer frän regering, myndigheter och departement. Del går alldeles hyfsat. Om kommunmedborgarna inte är tillfreds med de beslut som fallas i kommunerna så finns del möjlighet all överklaga och anföra kommunbesvär. Det går galant!

Jag förslår inle varför vi inte skulle kunna få en likadan utveckling även på den regionala nivån. På det sättet skulle vi i praktiken minska det fruktansvärda avståndet mellan väljare och valda, som vi - åtminstone i vårt parti, och jag tror alt delsamma gäller för även andra insiktsfulla politiker -upplever så starkt.

Jag kan slutligen konstalera att jag inte får något svar på frågan om det är demokratiskt riktigt atl åtta eller nio av elva förtroendevalda i de nya nämnderna skall tillsättas av majoriteten. Socialdemokraterna väljer alt inle svara på den frågan. Jag kan konstatera att vi har olika syn på samhället, och längre än så här tror jag inle all vi kommer i den här debatten.

låta landstingen utse alla i facknämnderna. Jag menar all del är ganska viktigt atl markera all delta är statliga organ. Människor bor någonslans, och jag anser del vara en ganska främmande tanke all så alt säga plocka människor från andra län för all sälta in dem i dessa nämnder. Så fungerar det inle nu heller även om alla i en del nämnder - och della är vi ense om - utses av staten. Jag anser alltså alt frågan om mandatet är ganska viktig.

Det är bra atl Kjell Dahlström log tillbaka vad jag uppfattade som överord i frågan om vad som är folkstyre och centralmakt. Del är vikligl all ha dessa principer klara, annars tror jag atl man hamnar alldeles fel i både agitation och diskussion.

Jag ser del som litet sorgesamt all jag inle har lyckats klargöra för Kjell Dahlström att det just är för alt möjliggöra en långtgående delegation av beslut bl,a, ner lill kommunerna som del är bra med en samordning på della säll på länsplanet, I och med della får vi en möjlighet atl på länsplanel följa upp, summera och värdera del som sker ule i kommunerna. Vi behöver inte delaljslyra. Detta är en decenlralfsering som möjliggör en ytterligare decentralisering ner lill kommunerna. Men man måste se detta såsom olika nivåer. Vi skall inle blanda ihop del lokala folkstyret med all del ibland är nödvändigt med nationella mål som, enligt riksdagens beslut och våra egna värderingar, måste föras ut till den lokala nivån. Detta är ganska vikligl alt komma ihåg.

Talmannen anmälde all Agne Hansson anhållit atl lill prolokollel få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr talman! Del ärende som nu diskuteras har varit föremål för yttrande från konstitutionsutskoitet. Detta är en av anledningarna till att jag, på .slullampen visserligen, har begärt ordet i debatten, Atl frågan har varit i konslitutionsuiskollel är också i och för sig ett bevis på alt den betraktas som viktig ur konstitutionell synpunkt och ur demokralisynpunkt. Och del är den enligt min mening.

Jag lyssnade tidigare i dag på en debatt med anledning av utrikesutskottets belänkande. Där apostroferades ideligen den pågående demokratiseringsprocessen i Östeuropa, Alla hälsade vad som var på gång där med stor tillfredsställelse. Många knöt stora förhoppningar till den utveckling som nu är på gång. Jag anser också all man har all rätt all göra del. 1990-talet kan bli demokratins årtionde i Europa som helhet. En sådan förändring skulle vara skön för oss alla atl få uppleva. Lål oss hoppas all denna förändring kommer och alt den står sig.

Denna process kommer säkert all bli mödosam. De kontakter jag har haft med människor som är engagerade för demokratin har visat atl del finns en stor entusiasm men också en betydande vilsenhet vad gäller demokratins former.

Vi har i vårt land förmånen alt kunna bygga vår demokrati på en nu rätt lång tradition. Ingen ifrågasäller det demokratiska styrelsesystemet som sådanl eller de grundpelare på vilket della vilar. Men del innebär inle, herr talman, att vår demokrati i sig är fullkomlig eller färdig. Det brukar sägas atl

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

105

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

demokratin ständigt måste återerövras, och så är del. Nya lider och samhällsutvecklingen i dess helhet ställer nya krav.

Jag tror för min del alt demokralifrågorna framöver i olika former kommer all bli allt viktigare också hos oss. Den fara som lurar och som vi i så många sammanhang har upplevt är all demokratin stelnar i byråkratiska system, atl omvägen från medborgarna lill de organ som har atl falla beslut och la ansvar för dessa beslut blir alltför lång. Del talas om "vi" och "de", och inte sällan om "de där uppe". Detta är uttryck för frustrering och missnöje, uttryck för en känsla hos den enskilde medborgaren av atl denne inte kan nå fram och all han eller hon inle har något inflytande. Detta är viktiga frågor. Vi som har ansvaret för hur den lagstifining ser ul som bestämmer demokratins former måste ständigt ha för ögonen hur vi skall kunna bevara och vidga det folkliga inflytandet och förbättra den närhet mellan medborgare och beslutsfattare som är avgörande för all man skall kunna lala om en levande demokrati.

Här finns myckel som man skulle kunna anknyta lill. Men även demokra-tifrågor diskuteras ju här i riksdagen styckevis och dell. Vi beslutar också styckevis och dell. Inte sä sällan går besluten tyvärr i en annan riktning än den jag har angivit såsom önskvärd. Byråkrati och centralstyrning ges nya instrument; möjligheten lill dellagande och ansvarslagande beskärs.

Jag vill inte påstå atl detta sker genom någol slags ond vilja. Del finns ofta goda, ibland riktigt goda, skäl för de delreformer man vill genomföra. En del genomförs t.ex. i effektivitetens namn. Men det bekymmersamma är alt dessa delreformer så sällan sätts in i ett större sammanhang, dvs. man diskuterar inle vilken färdriktning den lilla eller halvsiora reformen innebär.

Del är i del perspektiv jag nu har beskrivit, och vilket jag förslår en del av kammarens ledamöter anser vara litet patetiskt, som även den förändring av styrelseformerna på länsplanet som nu diskuteras skall ses. Detta är nödvändigt om vi vill ha ell helhetsperspektiv och ett framtidsperspektiv. Det är också i delta sammanhang som det synsätt som vi i centerpartiet för fram i vår partimotion skall fogas in.

Vi har inom centerpartiet den grundläggande inställningen all reformer såväl på del primärkommunala området som på länsplanet skall syfta lill alt vidga demokratin, lill atl öka inflytandet för dem som bor inom kommunen eller regionen och lill all ge former för elt så direkl ansvarsutkrävande som möjligt. I della perspektiv har del dubbelkommando som finns i länen aldrig varit särskilt lyckat. De folkvalda landslingen har trängts in i ell hörn där de haft alt syssla med begränsade specialiteter främst sjukvården, som naturligtvis i sig är viktig.

Under senare år har man kunnat notera atl landslingen åtminstone deball-ledes har engagerat sig i allt fler frågor. En allmänpolitisk debatl i ett landsting spänner numera över det mesta, I de flesia landsting finns således en slags allmän beredskap all fungera som övergripande organ för länets angelägenheter, I ett stort anlal frågor saknar dock landstinget beslutsfunktioner.

Samtidigt som man kan notera den här ulvecklingen kan man också se alt de statliga länsstyrelserna har expanderat över nya områden av allmänpolitisk karaktär, t,ex, samhällsplanering och miljövård. Parallellt med delta har

traditionella förvaltningsuppgifter - särskilt inom rättsväsendet - lyfts ul och lagts på särskilda organ,

I realiteten har vi således tvä organ på länsplanel för allmänpolitiska frågor, det folkvalda landstinget och den statliga länsstyrelsen. Med den utveckling vi har, och den ulveckling vi kan se framför oss, blir del en allt märkligare ordning. Trenden är dessutom alt länsstyrelserna förstärks och landstingen försvagas. Man vill l,o,m, la ifrån landslingen en del av funktionerna inom sjuk- och hälsovården, I den allmänna debatten har del förekommit direkta förslag om alt landslingen skall avvecklas. Del är myckel som lyder på all ulvecklingen - om den får fortsätta, utan alt vi gör något åt den - går i den riktningen. Till detta perspektiv hör också de propåer om en ny, radikal slorkommunreform som har förekommit i debatien och som skulle leda till en ytterligare försämring av demokratin på del primärkommunala planet.

Om landslingen avvecklas undan för undan - som många lycks vilja ha del - kommer vi på länsplanet all få kvar del statliga länsorganet under regeringens direkta befäl. Man måste fråga sig om del är den ulvecklingen vi vill ha. Vi måste i varje fall kunna föra en principiell och framåtsyftande debatt om dessa frågor. Är del den ulvecklingen vi vill ha? Vill vi inle ha något folkligt, demokratiskt, direktvall organ på länsplanel?

Inom centerpartiet har vi länge engagerat oss i dessa frågor Vi tycker att den ulveckling som vi nu har för ögonen och som kanske kan skönjas i framliden är myckel oroande. Det är en utveckling som enligt vår mening går rakt emot alla strävanden all stärka demokratin. Vi anser för den sakens skull - vilket vi har uttryckt i vår partimotion - att det är hög tid alt vi får till stånd en ordentlig genomgång av hur styrelsesyslemel skall vara utformat på länsplanel. De försök som gjordes för ell tiotal år sedan ledde i stort sett inte till någonting.

Under socialdemokraternas regi har intresset nu hell och hållet varit inriktat mol förvallningssidan, dvs. mol länsstyrelserna. Del kanske inle är så förvånande. Det stämmer väl med en gammal socialdemokratisk tradition. Det är kanske inte heller så förvånande alt finna alt moderaterna sluter upp utan några slörre dubier. Mera förvånande är all folkpartiet, som bara för några år sedan var anhängare även utbyggd länsdemokrati, nu hell lycks ha lämnat den tanken.

Den inriktning på utredningsarbetet som vi vill ha från centerpartiet framgår av vår partimotion. Vi vill se en utveckling som leder lill all de folkvalda landstingen blir övergripande beslutsorgan på länsplanet. Det kan tänkas att genomgången ger lill resultat att man finner atl vissa uppgifter som länsstyrelserna handlägger måste vara direkl statliga förvaltningsuppgifter Då får man naturligtvis finna vägar att lägga dessa uppgifter på statliga organ.

Som en talare har varit inne på tidigare i debatten lycks man mena alt det styrelsesyslem som fungerar på del primärkommunala planet inle skulle kunna fungera på länsplanet. Såvitt jag kan förstå finns inga principiella inställningar mol del förslag som vi har framlagt. Alt vi har del syslem som vi har nu på länsplanel är i huvudsak hisloriskl betingat. Ingen skulle komma pä tanken att uppfinna det. Precis på samma säll sade man om tvåkammar-sysiemel; Hade vi inle haft del systemet, hade ingen i vår moderna tid kom-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

108

mit på tanken att uppfinna det. Del finns således inga rationella eller principiella skäl för det märkliga dubbelkommando som finns i länen.

Det lycks som om riksdagen återigen kommer atl falla ell beslut ulan atl länka närmare på i vilken riktning beslutet för och vad del kommer atl betyda för självstyret och demokratin på länsplanel. Delta tycker jag är djupt beklagligt. Min lalelid börjar ta slut, och jag kan för den skull inte beröra allt som har sagts tidigare i debatten.

Del är ingen som l.ex. vill påslå, som det antyddes här, att en länsdemokralisk lösning skulle innebära alt allt vad regler och bestämmelser heter kastas över ända. Det är självklarl att landslingen likaväl som kommunerna skall följa de lagar på olika specialområden som vi stiftar här i riksdagen. Del är givet. När man hör dessa resonemang förvånar man sig över hur man vågar ha kommuner i vårt land med den uppbyggnad, struktur och beslutsbefogenhet som de har. Hur vågar man överlämna så viktiga delar av samhällsangelägenheterna som sjukvården lill landslingen?

Jag vill avsluta med atl ställa en fråga lill utskotlsmajoritetens företrädare och för övrigi också till civilministern: Har ni några tankar om landstingens framlid och om rollfördelningen framöver mellan landsting och länsstyrelser? Om ni har sådana tankar vore del av inlresse för allmänheten att få ta del av dem.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill centerpartiets reservationer.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jo, Bertil Fiskesjö, vi funderar kring detta liksom alla andra. Jag tycker också all debatten bör få ha sin plats. Del förs en ganska utförlig diskussion i landstingen om den roll de har med en stark koncentration på sjukvården, men där uppgifterna t.ex, har blivit allt viktigare när det gäller trafikförsörjningen i länen. Jag är övertygad om att denna diskussion kommer atl la ytterligare fart när man skall diskutera slorsladsproblemen i anslutning lill storstadsutredningen.

För min del har också nuddat vid tanken på atl kommunalförbund i vissa fall kan vara elt organ för all kommunerna skall kunna samarbeta för all lösa kommunala problem när den enskilda kommunen kanske är för liten.

Jag tycker all man skall ha en ganska öppen attityd. Det är viktigt alt ha en klar syn på delta. Vi behöver en statlig förvaltning som är så litet centralistisk som möjligt. Det får vi om vi ser till atl vi får en samordnad länsförvaltning, med en ökad grad av anpassning till de regionala intressena, där man kan väga ihop - vilket inle är minst vikligl - de principer som riksdagen och regeringen beslutar om och den lagstiftning som finns för fysisk planering, markanvändning, regionalpolitik, miljövård, jordbruks- och skogspolitik, trafikplanering, regionplanering, utbildningsfrågor, högskoleplanering osv. Del är frågor som med hetta diskuteras i riksdagen, och del är rimligt atl man sätter upp nationella mål. Men det är också rimligt alt man får en diskussion om hur samordningen skall ske regionall. Jag har dock svårt all se hur man kan säga alt landslingen får klara vissa saker själva. Där ligger själva diskussionspunklen.

För vissa frågor fastställer vi centrala mål, som sedan skall föras ned på olika nivåer. För andra uppgifter har vi kommunala uppdrag, som i vissa fall

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik;

Herr talman! Del var trevligt atl civilministern ville uttrycka några tankar. Jag måste säga all så särskilt övertygad om vad civilministern syflar mol inför framtiden blev jag inte. Civilministern upprepar här alt nationella mål skall tillgodoses och verkställas i olika delar av landet. Ingen har ifrågasatt detta. Ingen ifrågasätter alt folk ute i kommunerna är skyldiga atl på många områden strikt följa de målangivelser som finns i de beslut vi fattar i denna riksdag. Ingen ifrågasätter della! Sedan kan man ha olika uppfattningar om hur vida ramar man kan ge kommuner och landsting. Men del är en fråga för sig. Jag skall inle ta upp den diskussionen nu, annat än genom alt säga atl jag tycker all man skall ha så vida ramar som möjligt.

Ingenting av del som civilministern har anfört här är någol argument, varken ur principiell eller rationell synpunkt, mot de åsikter vi har framfört i vår partimolion. Jag tycker för min del atl del är utomordentligt olyckligt om man på länsplanel rensar bort den bit av direkt folklig demokrati som fortfarande finns och ersätter denna med en uppifrån samhället dirigerad byråkratisk institution över hela fältet. Det är den utvecklingen som är på gång, civilministern, och som vi måste göra någonting åt om vi vill ha en kvarvaro av demokrati också på länsplanet.

Jag vill avslutningsvis ännu en gång uttrycka min förvåning över särskilt folkpartiets ståndpunkt i dessa frågor. Folkpartiet har tydligen hell och hållet i verksledningsproposilionens anda accepterat regeringens tankegångar i detta speciella fall.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Det finns en motsättning i både vad centerpartiet skriver i sin motion och sin reservation och vad Bertil Fiskesjö nu ger uttryck för. Jag kan inle se annal atl man skapar denna motsättning genom alt man inle vill acceptera all vi, för de uppgifter som vi har sagt är nationellt övergripande, vill ha en så effektiv regional organisation som möjligt. Del är det som uppnås genom atl inan på länsplanel får bättre möjligheler än i det nuvarande systemet all samordna och sammanväga de seklorsinlressen som finns. Jag kan inle se annal än atl del också möjliggör för oss att ge kommunerna ökade möjligheler och föra ned de beslutsnivåer som nu finns till kommunerna, när del samtidigt på länsplanet finns statliga organ som kan tillgodose behovet av alt samordna och ha en uppfattning om hur.de nationella målen uppnås.

Denna reform innebär inle i någol hänseende ett förstatligande av kommunala uppgifter. Del finns ingenting sådanl i denna reform. Men den möjliggör däremot en decentralisering och lokalisering.

Herr talman! Får jag i sammanhanget läsa upp ell lilet avsnitt ur en bok: "I della sammanhang må upptagas en invändning, som gjorts mot länsslyrel-seutredningens förslag. Mol delta har man nämligen bl.a. anmärkt, att sam-

109

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

manförandel inom länsstyrelserna av elt flertal nu frislående statliga länsorgan är elt slags centralisering. Bortsett från att delta ord i så fall tages i en annan mening än den, vari det i allmänhet användes, skulle jag kunna ge anmärkarna rätt, om det inte vore så, atl landshövdingarna redan sitta som ordförande i flertalet av dessa frislående länsorgan. Centraliseringen blir väl inle större, därför att man på ett vettigare säll organiserar det av en och samma person ledda arbetet."

Della är taget ur ell tal av Arthur Thomson 1951. Del markerar kanske hur länge denna diskussion har pågått. Jag tycker atl Arthur Thomson hade rätt och all vi gör räll när vi släller oss bakom en samordnad länsplanering.

ERLING BAGER (fp) replik:

Herr talman! Bertil Fiskesjö är förvånad över atl folkpartiet har ställt sig bakom slora delar av förslaget lill samordnad länsförvaltning. Del tycker jag är lilet märkligt. Del är ganska många år sedan vi talade om länsparlamenl. Vi har också i den parlamentariska utredningen i slora drag ställt oss bakom inriktningen på förslaget.

Däremot tycker jag alt Bertil Fiskesjö hade en stor poäng i sitt anförande. Del var när han tog upp hur man skall tillsätta personerna i nämnderna. Jag vet inte om Bertil Fiskesjö inte har läst folkpartiets reservationer eller följt debatien tidigare här i dag. Vi har i princip identiska uppfattningar om att dessa personer skall utses regionalt. Vi har också tidigare i debatten yrkat bifall till den reservation som centerpartiet slår bakom om atl ledamöterna i de olika nämnderna skall utses regionalt. Men om Bertil Fiskesjö söker en träta i övrigi om del hela, kanske vi kan ta del.

Jag vet inle om vi skall ha en votering också före kl. 18, Jag vill nöja mig hittills med del jag har sagt nu.

110

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik;

Herr talman! Jag förstår fortfarande inle civilministerns resonemang. Nationella mål skall tillgodoses. Vi är ense om del. Del finns vissa saker som vi måste besluta om i detta hus, som vi skall besluta om här och som skall vara någorlunda lika i riket som helhet. Vi är ense om del. Dessa mål som vi fastställer här är kommunerna skyldiga atl efter bästa förmåga förverkliga, inom vidare eller snävare ramar, med den variation som den kommunala självstyrelsen ger. Vi tycker atl det är ett bra system.

Varför blir detta ett förkastligt system så snart man börjar lala om tillämpning av samma principer på länsnivå? Det är detta jag inte förslår. Man kan nalurliglvis säga all landstinget har inflytande sidledes på litet olika sätt beroende på hur man bestämmer att representationen skall se ul. Men delta är ju snirkelvägar. Hur skall medborgarna i allmänna val kunna avkräva de ledamöter som sitler i länsstyrelserna och deras olika organ något direkt ansvar för beslut som de inle ens vet hur de har kommit lill, beslut som sällan ens har debatterats offenlligl? Genom denna avskärmning av allmänpolitiska frågor lill regionala, statliga och byråkratiska organ skärmar man ju också av den allmänpolitiska debatten i vikliga samhällsfrågor. Jag tror alt det kommer all ställas slörre och slörre krav på decentralisering. Och del är bra att vi har instrument för detta. Men det ställs också slörre och större

krav, inle bara inom kommunerna ulan också på länsplanet från medborgarna, på insyn och möjlighet till ansvarsutkrävande,

MARGARETA WINBERG (s);

Herr talman! Jag vill börja med all lacka för del ställningslagande som utskottet har gjorl beträffande fiskets administration på länsnivå. Del gör jag eftersom jag är en av motionärerna.

Jag skulle i övrigt vilja kommentera två saker i denna debatt. Den första handlar om den diskussion som har föregått propositionen och som också lill en del har tagits upp här i dag och i vissa reservationer. Det handlar om lantbruksnämndernas ställning i den nya länsförvaltningen. Jordbrukspolitiken är nu föremål för omprövning. Del är den största förändringen på 50 år. Denna fråga är nu föremål för diskussioner runt om i landet. Det finns en massiv uppslutning omkring grunddragen i förslaget till ny jordbrukspolitik, och förändringarna kommer med all sannolikhet all genomföras. Del som diskuteras är en avreglering men också en ny målformulering och nya medel för alt nya mål skall nås. De tre mål som diskuteras är beredskap, miljö och regionalpolitik.

Del har länge i den glesbygds- och landsbygdspoliliska debatten, där jordbruket spelaren stor roll, talats om en ny syn påsektorspoliliken. Del hävdades t.ex, på glesbygdsdelegaiionens stora framtidskonferens i Östersund i september atl man skulle ha mer seklorssamverkan. Och det beslut som vi nu slår inför innebär bl,a, ell svar på glesbygdsdelegaiionens krav.

De förändringar som hela jordbruksnäringen slår inför innebär alt de problem som är av sektorsövergripande natur skärps. Delta talar för att lantbruksnämnderna måste få ell starkt organisatoriskt samband med länsstyrelserna och dess olika sektorsansvariga.

När ett av de jordbrukspoliliska målen blir regionalpolitik, måste man självfallet stärka sambandet mellan den regionalpoliliska enheten på länsstyrelserna och lantbruksnämnderna. Man måste dessutom från lantbruksnämndens sida själv vidga sitt verksamhetsområde till att omfatta landsbygdsutveckling i en vidare mening. Dessa möjligheter försvåras naturligtvis om nämnderna slår avskilda från övrig länsförvaltning.

Den framtida jordbrukspolitiken kommer även atl innebära alt krav kommer atl ställas på en omläggning eller kanske t.o.m. en nedläggning av mark som i dag brukas för l.ex. spannmålsproduktion. Detta skapar problem som har med fysisk planering all göra. Della i sin lur kräver ell nära samarbete med de miljövårdsansvariga i länet och med dem som arbetar med fysisk planering på länsstyrelserna. Övriga miljökrav som vi talar mycket ofta om när del gäller jordbruket kan likaså må väl av all stämmas av mot allmänna miljömål i länen.

De olika regionalpolitiska stöd lill lantbruket som i dag finns kommer sannolikt all renodlas. Del belyder atl lantbrukets behov och krav ställs mot övrig näringsverksamhet. Delta kräver samarbete och gemensam syn på helheten i ett län. Delta sker säkrast i en sammanhållen organisation.

Sedan skall man kanske vara så ärlig att man också erkänner atl det behövs en vitaliseringoch förnyelse av lantbruksnämnderna. Både rekrytering och synsätt är oftast alltför inriktade på den strikt agrara sektorn i dess tradi-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

111

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

lionella mening. Behovet av integrering och stimulans är stort. Arbetsmetoderna ute på lantbruksnämnderna är på många håll föråldrade jämfört med arbetsmetoderna i andra delar av statsförvaltningen.

För atl lyckas med en ny jordbrukspolitik är en integrering av andra delar i statsförvaltningen alldeles nödvändig. Förslaget lill ny länsförvaltning bjuder härvidlag på en möjlighet som kommer i precis rattan tid.

Det finns en annan sida i detta belänkande som jag också kort vill beröra och som handlar om kvinnoperspektivet i förslaget. Då tänker jag i första hand på de i dag anställda kvinnorna i den statliga förvaltningen. Utredningen, som jag salt med i, konstaterade:

"Den personal som riskerar atl bli övertalig vid fortsatt administrativ rationalisering beslår till övervägande del av kvinnor Ur deras synvinkel borde det vara en klar fördel atl på hemorten få ökade möjligheler till alternativ sysselsättning. I arbetet ined samordningen bör aktiva insatser göras för all stimulera personal all vidareutbilda sig för all erbjudas annan anställning inom förvaltningen."

Del är därför myckel bra all utskottet nu gör ett tillkännagivande angående personalfrågorna. Jag förutsätter atl uttrycket "i vid mening" inrymmer de särskilda problem som de kvinnliga anställda kan komma all ställas inför.

Den andra kvinnoaspekten som jag vill lyfta fram är representationsfrågan. Riksdagen har antagit en plan för hur kvinnorepresentationen skall förbättras i de statliga regionala organen. I utredningen logs också detta upp. Utredningen sade;

"Vi vill också framhålla all del är ell genomgripande drag i försöksverksamheten i Norrbotten atl kvinnor är starkt underrepresenlerade i förtroendemannaorganisationen. Vi anser alt den låga kvinnorepresentationen måste beaktas och att partierna kraftfullare än hittills måste tillse alt det blir bättre balans mellan kvinnor och män i länsstyrelsens förlroendemannaorga-nisation."

Herr talman! Del är alllid svårt alt flytta manliga politiker. Det visar inte minst den statliga utredningen Varannan damernas. Men i och med all vi nu så kraftigt utökar antalet förtroendevalda, har vi från de olika partierna chansen. Lål oss ta den. Låt oss visa all kvinnor behövs för en bra och positiv ulveckling i våra olika län.

112

HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr talman! Den principiella frågan för oss i miljöpartiet de gröna om länsparlamenl har Kjell Dahlström redan tidigare i debatten redogjort för på ett förtjänstfullt säll. Anledningen lill all jag anmälde mig så här i slutet av debatten är all jag ville la chansen, som jag misslyckades med i utskottet, alt få en majoritet för alt regeringen inle skall utse ledamöter i de nya nämnderna. Jag misslyckades med det i utskottet, men det fanns ändå en majoritet i utskottet för att man inle skall ha denna regeringsledda förmån all utse ledamöter. Då är del litet konstigt atl man blir förvånad, när moderaterna och folkpartiet i kammaren är beredda all stödja centern och miljöpartiet i ett andrahandsyrkande. Del kunde man ha tänkt på litet tidigare. Vi har här hört ullryck som "pösmyndighet", men det var faktiskt socialdemokraterna som visade pösmyndighet i den här frågan, när de salt och småskraltade över

att opposionen delade sig i olika reservationer vid utskottsbehandlingen. Då kunde man ha satt sig ned och diskuterat, I så fall hade man inle behövt göra det efler del alt man får stryk i kammaren.

Herr talman! Jag tror alt del är rätt bra för riksdagen och för talmannens iver all få riksdagen litet mer intressant atl vi får några beslut här i riksdagen som är avhängiga av hur oppositionen kan samspela i debatten. Jag ser det som en vilalisering när besluten verkligen las i kammaren, och vi kommer att få se elt sådant beslut i dag. Jag tycker atl det glädjande är alt riksdagen får litet makt.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Samordnad länsförvaltning

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 13 §.)

13 Beslut

Företogs lill avgörande bostadsutskottets betänkanden 1989/90:BoU5 och BoU4.

Bostadsutskottets betänkande BoU5

Mom. I (bostadsbidragen for år 1990)

Först biträddes reservation I av Agne Hansson och Birger Andersson med 49 röster mol 18 för reservation 2 av Jan Strömdahl, 246 ledamöter avstod från att rösta,

(Elisabeth Persson (vpk) anmälde alt hon avsett all rösta nej men mar-keats ha röstat ja,)

Härefter bifölls utskottets hemställan med 252 röster mot 60 för reservation 1 av Agne Hansson och Birger Andersson. 1 ledamot avstod från att rösta.

I fråga om huvudvoteringen anmälde dels Elisabeth Persson (vpk) alt hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja, dels Gösta Lyngå (mp) atl han avsett atl rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 2 (utformningen av bostadsbidragen efler år 1990)

Först biträddes reservation 3 av Knut Billing m,fl, - som ställdes mot reservation 4 av Erling Bager och Siw Persson - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 216 röster mot 60 för reservation 3 av Knut Billing m,fl, 37 ledainöler avstod från all rösta.

114

17 § Nyemission i AB Aerotransport

Föredrogs trafikulskollels belänkande 1989/90:TU6 Nyemission i AB Aerolransporl (prop. 1989/90:16).

ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Atl människor och gods kan färdas effektivt och snabbt mellan olika landsdelar och till omvärlden är en självklarhet. Del är också en förutsättning för fortsatt tillväxt och därmed ulveckling. Ju mer högvärdig last som skall transporteras, desto viktigare är del alt den kommer fram snabbt och desto mindre betyder den omedelbara transportkostnaden. Den mest högvärdiga lasten är självfallet människan, och den i praktiken snabbaste transporten är ofta per flyg.

Marknaden har också på ell tydligt sätt visat all efterfrågan på flygirans-porler ökat. Della har lett till snabba svar från operatörerna med nya prisprofiler, högre kapacitet, snabba och smidiga lerminallösningar. Och så har marknaden ytterligare växt.

Myckel tydligt har denna ulveckling skett i Sverige och Skandinavien.

SAS har under många år varit ådran i del skandinaviska flygsyslemel. När SAS skapades såg visionärerna både den internationella möjligheten, del skandinaviska samarbetets möjligheler, slora kapitalbehov, smal riskbas och stor teknisk utvecklingspotential i en då fjärran framtid. Därför föll sig lösningen med en privat ägarandel och en statlig som naturlig. Den var inle naturlig utifrån atl staten skulle ha en styrande, en kuvande eller en reglerande roll. Det förtjänar att påpekas, när man läser vänsterpartiet kommunisternas särskilda ytirande. Det var fråga om en riskspridning.

Nu har ulvecklingen kommit så långl alt marknaden, omvärlden, avregleringar och ökad efterfrågan gör all flygel inför del kommande decenniet slår inför ett strukturellt språng. SAS ledning ser möjligheler inför den kommande expansionen - all salsa kraftfullt och samarbeta i olika allianser med andra bolag, delvis via ägarandelar, delvis via nya tunga investeringar i morgondagens mer miljöanpassade, mer bekväma och mer ekonomiska flygplan, Ell kapitaltillskott erfordras.

Här går den första politiska skiljelinjen. Där skjuter den kommunistiska skalpellens valtendelare in, Någol dellagande i en nyemission skall inle ges från statens sida, trots alt staten är delägare. Ett nej lill kapilallillskoll!

Nej, vänsterpartiet kommunisterna vill i stället ha, som det heter i vpk;s vokabulär, "massiva överföringar av persontransporter bort från flyget". Hur mycket är massiva överföringar? Hur många miljoner årsresor inom Sverige skall las bort och inom vilken tid? De trollformlerna måste konkretiseras.

Herr talman! Trafiksektorn kännetecknas fortfarande av många regleringar, konces.sioner osv. En ökad frihel. anser vi i folkpartiet, leder till ökade möjligheler lill konkurrens. Ansvaret för infrastrukturen bör åvila staten. Olika trafikproducenler bör sedan i konkurrens bedriva sin verksamhet med lönsamhet. Enligt folkpartiets uppfattning är det positivt atl del skapas ett slörre utbud och ökad konkurrens inom flygel. Ansökningar om nya flyglinjer bör i ökad utsträckning behandlas positivt. Då är del givelvis en orimlighet all pä sikt ha kvar en stor statlig ägarandel i en av flygoperalö-rerna, dessutom den helt dominerande. Därför bör det statliga engagemanget pä sikt avvecklas. Ett bra tillfälle alt la ell första steg är alt de aktier i ABA som vi nu vill medverka lill atl staten förvärvar säljs vidare på den öppna marknaden. Det innebär att la elt ansvar för sitt ägarskap men också alt ta ett långsiktigt ansvar för att en sund marknadsmässig konkurrens på sikt kan skapas. Därför yrkar vi bifall lill reservation 2.

Här går den andra politiska skiljelinjen - den mellan det obegripliga dogmatiska fasthållandet vid statligt ägande som socialdemokraterna ändå fortfarande representerar och en öppning för en ny lid som en liberal politik slår för. Eller är del så alt socialdemokraterna innerst inne har samma felaktiga bevekelsegrund som vänsterpartiet kommunisterna: staten skall av ideologiska skäl ha inflytande via ägandet, dvs. s.k. massiva överföringar av resor bort från flygel, trots all människor de facto efterfrågar flyget?

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i A B Aerotransport

Prot, 1989/90:35 29tiovemberl989

Nyemission I A B Aerotransport

116

Han lycks också ha fastnat för ordet "massiv", som om det vore det fulaste som fanns eller som om det vore en kommunistisk term i den marxistiska termonologin eller någonting sådanl. Jag kan lala om för Anders Castberger att han i så fall har fattat det hela alldeles fel. När vi i vpk lalar om massiva överföringar av transporter frän flyg lill järnväg beror del pä vårt massiva stöd för järnvägstrafiken och för dem som vill ha miljövänligare och spårbundna transporter. Så enkelt kan del också vara, Anders Castberger! Det är nämligen sä alt vi inle kan vänla hur länge som helst pä alt förändra trans-poristrukiuren i del här landet.

En av de saker som jag anser måste förändras snabbi är just den situation som råder på grund av atl flyget tillåtits expandera sa oerhört som varit fallet. För att kunna ställa sig bakom propositionens förslag använder ulskottsmajoritelen just den här massiva ökningen eller den starka expansionen av flygtrafiken soin en motivering för den nyemission som skall genomföras. Del är den stora efterfrågan på ytterligare flygtransporler som gör all dessa pengar behövs.

Men om man nu har en syn på trafikpolitiken som klart och tydligt lalar om alt vi måste förändra den här politiken, så atl vi får mer lättillgängliga, snabba och bekväma transporter som inte är lika miljöfarliga som flygel, kan man inle utan vidare säga ja till propositionsförslaget. Vpk släller sig bakom miljöpartiels motionsyrkande att propositionen skall avslås, och jag yrkar därför bifall lill reservation 1,

Jag skall sluta med all ta ell exempel som jag känner väl lill och som handlar om flygtrafikens effekter. Under den senaste månaden har koncessionsnämnden vänt sig till olika miljöpolitiska instanser i Kopparbergs län i Dalarna, Det handlar om verksamheten på Dala Airporl, som är det tjusiga namnet på flygplatsen i Borlänge, Del senaste yttrande jag sett kommer från landstingets planeringsavdelning, som haft tillgång lill nya siffror på utsläppen frän flygtrafiken på Dala Airporl. I sitt remissvar lill koncessionsnämnden säger planeringsavdelningen att den aktuella flygtrafiken inle är försvarbar från miljömedicinsk synpunkt. Man säger all bullernivån i bostäder och fastigheter i närheten inle heller kan tolereras.

Sedan kommenterar de en sak som jag tror Sven-Gösta Signell kommer atl ta upp har. nämligen atl nyinvesteringarna - som kommer all ske efter della tillskott av statliga pengar till ABA - kommer atl gå lill miljövänligare och nya flygplan.

Men är del så? Eftersom expansionen är så stark finns del ell enormt tryck på flygplanslillverkarna. enligt uppgifter jag har hört, all de inle hinner med att se till all använda den miljövänligare och bästa tekniken.

Många plan som kommer atl levereras lill beställarna kommer därför inte atl ha den bästa tekniken. Men om de ändå skulle ha den kan del ändå vara så som planeringsavdelningen vid landstinget i Kopparbergs län säger: De kolvätemängder som sprids i samband med start och landning i dag är lika stora som frän den totala molortrafiken inom Borlänge. De ansvariga har lovat alt kolväieulsläppen skall minskas. Men med den teknik som kommer atl användas - alltså med de löften de har gett all göra del bättre - kommer i slällel kväveoxidulsläppen atl öka två lill fem gånger jämfört med i dag.

Miljövänligare teknik när del gäller flygel är alltså inle så enkell. Man kan

Nyemission i AB Aerotransport

inle acceptera expansionen, för del är precis som med biltrafiken på vä- Prot. 1989/90:35 garna; trots katalytisk avagasrening innebär den enorma trafikökningen på 29 november 1989 vägarna att det man vinner genom katalytisk avgasrening äts upp så all utsläppen totalt sett blir ännu högre än i dag. Samma sak gäller flyget. Jag ber än en gäng all få yrka bifall lill reservation 1.

ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Viola Claesson säger atl jag använder elt lustigt bildspråk. Men del var fakliskl Viola Claesson som i förra veckan åberopade skalpellen. Jag vill också påminna om att en vattendelare som är så skarp som den mellan vpk och folkpartiet gott kan liknas vid en skalpell.

Nu försöker Viola Claesson komma undan den fråga jag ställde genom alt börja prata miljöpolitik. Min fråga kvarstår: Är det så all del inle finns något verkligt svar på frågan vad som menas med vänsterpartiet kommunisternas terminologi om massiva överföringar från flyget?

Viola Claesson talar om något slags ideologisk nödvändighet av denna massiva överföring. Hur många miljoner resor tänker sig egentligen vpk all staten skall tvångsvis la bort från flygel? Eller är det i själva verket bara lomma ord för alt framstå som miljövänlig?

Till skillnad från Viola Claesson har fakliskl folkpartiet ell bra svar på miljöfrågan. Med miljöavgifter blir det inte längre gratis atl la miljön i anspråk, inle heller för flygplan.

Riksdagens majoritet har infört en miljöskatt på flyg. Bara denna lilla förändring av relativprisläggel har inneburit elt snabbt motorbytesprogram för inrikesflyget. Bättre går det med riktiga miljöavgifter.

Detta motorbytesprogram beror inle på Viola Claessons ideologiska kritik från riksdagens talarstol - den felaktiga föreställningen kan man få av Viola Claessons anförande.

VIOLA CLAESSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag skulle aldrig drömma om att ta åt mig äran för de små steg som ändå tas här i kammaren i miljövänlig riktning. Ulan den myckel starka miljöopinion som vi har i landet hade Anders Castberger över huvud taget inle diskuterat miljöfrågorna i samband med flygtrafiken. Då hade del bara handlat om all underblåsa den starka ulveckling inom flygtrafiken som vi redan har sett.

Men låt mig återvända lilet till skalpellen. Jag tycker del var elt löjligt ord i sammanhanget, men det har jag redan sagt.

Jag tackar för all Anders Castberger ser lika tydligt som jag alt del går en knivskarp gräns mellan våra olika uppfattningar, särskilt i fråga om trafiken.

En som i likhet med Anders Castberger tror atl miljöavgifter på några kronor som åläggs flyget skulle påverka utsläppsmängderna i någon nämnvärd grad har hamnat totalt fel. Man kan egentligen bli ganska dyster när man länker på vilka akuta problem som måste lösas.

Jag skulle vilja returnera med alt fråga Anders Castberger om det förslag som vpk ställde och som innebar atl konkurrensen skulle bli något friare mellan de olika trafikslagen. När del gällde flygel gick den ul pä alt flygtrafiken åtminstone skulle behöva betala drivmedelsskalt motsvarande den bensin-

117

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i A B Aerotransport

skatt som bilisterna betalar. Del var vårt klara yrkande, som vi ställde här i riksdagen, också motionsvägen. Om vi hade fåll in dessa pengar, Anders Castberger - del var före bensinskaltehöjningen på 25 öre - så hade staten fått in ungefär 2 miljarder kronor årligen. Del skulle verkligen ha kostat på. Del skulle antagligen inte bara ha tvingat fram bränslesnålare motorer, ulan ha lett lill atl flyget hade tvingats skära ned och pengarna skulle kunna användas till den järnvägstrafik som vi anser sä viktig.

Där går skiljelinjen mellan våra olika uppfattningar, Anders Castberger, Vi pratar inle bara och nöjer oss inte med miljöavgifter. Vi vill ha rejäla förändringar för miljöns och människornas skull,

ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Skiljelinjen går inte i miljöintresset. Den knivskarpa skillnaden går mellan kommunismen och liberalismen.

Del är sant atl en miljöskatt på några kronor inte på ell avsevärt sätt förändrar förutsättningarna. Det påstod jag inle heller. Jag sade alt delta var ett steg. Jag sade också att miljöavgifter, så som vi har föreslagit, kommer alt på ell annal sätt påskynda molorutbytesprograni och andra insatser som är avsedda för olika miljövänliga åtgärder. Vi i folkpartiet är för en konkurrens på lika villkor mellan irafikslagen. Del kan Viola Claesson vara förvissad om. Men vänsterpartiet kommunisterna slår för precis den dogmatiska miljöpolitik jag nyss beskrev här. Genom regleringar, genom inflytande, genom ägande och. som del faktiskt slår i vänsterpartiet kommunisternas yttrande, all endast härigenom kan garantier erhållas för all miljöhänsyn beaktas.

Del är avslöjande hur vänsterpartiet kommunisterna bekänner sig lill tron på inle bara regleringar i allmänhet, utan alt enbart regleringar skall kunna värna miljön,

I folkpartiet förnekar vi inle alls miljöproblemet. Del är inle på grund av någon allmän debatl i dag som jag slär här i talarstolen och lalar om miljöproblem. Om Viola Claesson hade lyssnat pä många miljödebatter här i kammaren hade hon uppläckt all långl innan del var någon allmän debatt i dessa frågor lades del ena förslaget efler del andra fram från folkpartiet om just miljöavgifter, t,ex, redan 1968, Då är jag förvissad om alt inle heller Viola Claesson stod här i talarstolen och talade i miljöfrågor.

118

VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Om Anders Castberger lugnar ner sig litet och lyssnar till vad jag säger, skulle han förstå all della med synen på miljöavgifter som ett väldigl vikligl instrument var just det avslöjande för bl,a liberalismen och Anders Castberger och hans partis uppfattningar. Del lilla fjulliga bidrag som flygtrafiken får ge genom avgiften - på vilket sätt har del hillills påverkat flygtrafiken och ulsläppsmängden? Kan Anders Castberger lala om del?

Varför skall man ha miljöavgifter på flygel om det inle har någon effekt? Då är det bara ett spel för galleriet.

Eftersom Anders Castberger också säger all han är för en konkurrens på lika villkor, vill jag återkomma lill del förslag som vpk ställde förra året. Skall del vara en konkurrens på lika villkor måste del i rimlighetens namn

ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Regeringen vill atl riksdagen skall anslå 352500000 kr, av skattemedel lill alt köpa nyemitterade aktier i Aktiebolaget Aerolransporl, Skälet är alt flygbolaget SAS vill investera mer pengar i flygverksamhet, bl,a, i form av nya flygplan.

Från miljöpartiet de grönas sida har vi motionerat i frågan och krävt all regeringens förslag avslås, Såvill vi har kunnat bedöma finns det inga hållbara skäl till alt staten med skattemedel nu skall gå in och stimulera ytterligare investeringar i luftfarten - snarare tvärtom!

Ser vi till miljöavgiftsutredningens delbetänkande på trafikområdet, som nu är ute på remiss, finner vi i dess konsekvensdel atl den pågående snabba ökningen av flygtrafiken medför att riksdagens beslut om oförändrade utsläpp av koldioxid inte kan uppnås inom trafiksektorn ens om utredningens alla förslag genomförs. För närvarande är flygtrafikens andel av trafikens koldioxidutsläpp drygt 10%, Utsläppen beräknas öka med ca 55% till år 2000, med miljöavgifterna på bl,a, flyg, vilket innebär alt dess andel då blir drygt 15 % - allt della enligt transporlrådets egna prognoser.

Delta bör ses mol bakgrund av atl koldioxidutsläppen totalt sett skall minskas med 85 7o för all vi skall kunna slippa ytterligare växthuseffekt utöver vad som oåterkalleligt redan är för handen.

Vad gäller utsläppen av kväveoxider är flygels andel av trafiksektorns utsläpp i dag ca 7 %, Under förutsättning all miljöavgiftsulredningens alla förslag genomförs, inkl, storsatsningar på kollektivtrafik, ökar flygets utsläpp med ca 50 %, Dä har också de reduktioner av utsläpp som flyget självt skall göra räknats in. Därmed blir flygets andel av trafiksektorns utsläpp 15 %,

Därtill kan läggas atl flygel är ett energikrävande iransporlslag. Enligt väg- och trafikinstitutets meddelande nr 567 kostar inrikesflyg ca 1,0 kWh för varje personkilometer, att jämföra med järnvägens 0,11 kWh för varje personkilomeler. Del belyder all flygel kostar nio gånger mer energi än järnvägen för persontransporter. Nu är den här jämförelsen inte helt rättvisande, eftersom SAS sysslar främst med utrikesflyg, som går längre sträckor och därför sannoligt har en någol lägre energiförbrukning än inrikesflyget. Men även om utrikesflygel kostar hälften så myckel som inrikesflyget i energiler-mer är del ell energislösande iransporlslag jämfört med järnvägen.

Dessutom ger flyget upphov till slora utsläpp av kolväten, och del skapar stora bullerproblem kring flygplatserna, Avisningskemikalier kan ställa lill problem i omgivande vallenmiljö, osv.

Om vi verkligen menar allvar med allt prat om miljö- och energihushållning pä trafikens område, kan vi inle stillatigande acceptera flygels snabba expansion. Tvärtom - vi måste se till alt utveckla alternativ, som den elektrifierade järnvägen, och tillämpa en bättre samhällsplanering, som minskar transportbehovet.

All, som regeringen föreslår, späda på flygets expansion med drygt 352 miljoner ur skattekistan, borde vara helt uteslutet om man nu menar allvar med "den nya miljöpolitiken". Men man har faktiskt föreslagit det och på-

Nyemission i AB Aerotransport

119

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i AB Aerotransport

120

skyndat ärendebehandlingen i riksdagen, och en stor majoritet i trafikutskottet stödjer förslaget än så länge. Del visar all man när man skall gå från ord till handling i miljöpolitiken än en gång har tagit nya omvägar. Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s): - Herr talman! Regeringens förslag om nyemission i ABA har vid utskottsbehandlingen utvecklats till en fråga om vi skall ha elt flyg eller inle. Normall brukar vi här i riksdagen föra de trafikpolitiska diskussionerna i anslutning till vår behandling av budgetpropositionen.

SAS-samarbeiel har pågått sedan början av 1950-lalet. Del är emellertid första gången som vi i riksdagen har att ta ställning lill ell betydande ägartillskott till det svenska moderbolaget. Det händer lill och från all vi mäsle behandla frågor om statens ägaransvar. Det är då inle ovanligt att ägaransvaret är liktydigt med att undvika en nedläggning eller trygga en viss fortsatt sysselsättning. Den fråga vi nu har att la ställning till gäller däremot alt ge elt företag möjligheler att utvecklas vidare i en hård internationell konkurrens. Viola Claesson har uppfattat en sak i propositionen och utskoltsbetänkandet helt rätt, och det är alt ett särskilt motiv är atl gammal flygmaleriel skall kunna ersättas med moderna, miljövänligare flygplan.

Däremot måste jag tyvärr säga till Viola Claesson, all inle vare sig propositionen eller utskoltsbetänkandet har någonting med Dala Airporl atl göra. Dels flyger SAS över huvud taget inle på Dala Airporl, dels gäller ärendet inle inrikeslrafik. Jag är ledsen att behöva göra detta konstaterande.

Vi.har från riksdagens sida för några år sedan ställt oss bakom ett fortsatt skandinaviskt luflfarlssamarbete fram t.o.m. år 2005. SAS har under årens lopp utvecklats lill ell internationellt lönsamt och välordnat förelag. Vi är samtidigt medvetna om alt den luftfarlspolitiska situationen är dynamisk. Avregleringar genomförs successivt, vilket får lill direkl följd all också den internationella konkurrensen hårdnar. Med detta följer all konsumenterna, dvs. vi som reser, får slörre valmöjligheter. För SAS innebär della bl.a. alt den skandinaviska marknaden i ökad utsträckning betjänas med direktflyg till såväl europeiska som inlerkontinentala deslinalioner.

Eftersom trafiken samtidigt ökar måste ytterligare flygplan anskaffas. De olika steg som las i olika organ, t.ex. EG och ECAC, inom och Norden för att begränsa bullerstörningar från flygel genom utfasning av äldre och bullrande flygplan, leder naturligtvis till atl nya måste anskaffas. Från utskotts-majoritetens sida har vi därför svårt alt förstå den gemensamma reservationen från vänsterpartiet-kommunisterna och miljöpartiet.

Om vi avslår från all skjuta till pengar till SAS moderbolag, betyder del på intet sätt alt den internationella flygtrafiken minskar Följden skulle snarare bli alt utländska flygbolag tog över trafiken, med en flygplansflotla som vi över huvud taget inte hade någol inflytande över. Om vi nu, som vpk och miljöpartiet föreslår, skulle salsa pengar på järnvägsulbyggnad i stället, kan jag inte se hur delta påverkar trafiken över Atianlen, lill Japan eller för den delen också i Europa.

Om vi inle vill ge SAS det insatskapital som behövs, är det snarare liktydigt med all vi överlåter trafiken lill utländska bolag. Detta innebär vidare

all vi avstår från de sysselsättningstillfällen som flygel ger och den valuta som näringen drar in till Sverige.

Som bekant var del motsvarande motiv som gjorde atl riksdagen beslutade om 550 milj. kr, i stöd till svensk sjöfart.

När det gäller reservationen från moderata samlingspartiet och folkpartiet vill jag närmast hänvisa lill vad utskottet anfört i sitt belänkande. En förändring av ägarstrukturen kan rimligtvis inle vara en fråga bara för Sverige,

Med della, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan i betänkandet 1989/90;TU6.

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i AB Aerotransport

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Jag vet inte om jag har uppfattat saken rätt, men försöker Sven-Gösta Signell låta påskina all den här nyemissionen är föranledd av miljökraven? Är del della del handlar om? Är del utgångspunkten och del primära i den fråga som vi nu diskuterar? Del har inle framkommit rikligt klart.

Nej, i stället handlar det om en flygplansflotta som skall öka. Altman, när man ända tvingas byta plan, därför att del finns gamla dåliga plan. som också är mindre miljövänliga eller rättare sagt farligare än de som är nyare, skall skaffa sådana nya plan, är hell självklarl. Men det är flygets expansion det handlar om här. Del sägs klart och tydligt, och del är del vi har tagit ställning till.

Det är så. Sven-Gösta Signell, vilket jag tog upp tidigare i debatten och som jag också använde i polemik mot Anders Castberger, att flyget och flygtrafiken redan i dag subventioneras lill oerhört stor del. Del handlar inle bara om pengar i 300 - 400-miljonersklassen. Jag nämnde exemplet all man t.o.m. slipper betala drivmedelsskall motsvarande ett belopp på 2 miljarder kronor årligen. Del handlar alltså om enorma summor som de slipper betala, dvs. en statlig subvention, skattebetalarnas pengar.

Till sist, herr lalinan, skall jag bara försöka förklara en gång lill för Sven-Gösta Signell vad jag menar med att ta upp exemplet Dala Airporl. Jag har inle sagt atl trafiken där har atl göra med de pengar som vi nu skall satsa, på annal säll än när del gäller denna lilla fråga om miljön. Man kan visserligen, som del påpekas från landstingets planeringsavdelning i Kopparberg, om man byter lill nya plan. minska kolväieulsläppen, men tekniken gör alt man samtidigt ökar kväveoxidulsläppen. Della sagt för atl visa atl den miljövänliga tekniken inom nya flygplansflotior inte är så speciellt mycket alt skryta med, även om den i vissa avseenden är bättre än i de äldre planen.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nyet7iission i A B Aerotransport

med ell ord. Han gick förbi del, trots att del var hela skälet lill motionen och reservationen.

Jag påpekade i milt tidigare anförande atl del, trots den rening som finns på nya flygplan, trots de nya bättre motorerna, med miljöavgifter fullt genomfört, med utbyggnader av kollektivtrafik osv., ändå inte går all klara de miljömål som riksdagen har beslutat om, om denna myckel snabba expansion av flygel genomförs. Pengar kan bara användas en gång. Lägger man dessa pengar på flygels expansion finns de inle kvar så all man kan använda dem lill något annal. Skall vi salsa på all bygga ul de miljövänliga trafikslagen, och det bör vi göra under 90-talet om vi vill klara miljöproblemen, bör pengarna ledas dit.

Vissl är de internationella frågorna ett problem. Sä är del alltid, eftersom det inle finns något internationellt beslutande organ, ulan de beslutande organen är nationella. Del räcker inle alt bara Sverige fattar beslut i miljövänlig riktning. Del måste ske i många andra länder också. Men det finns fakliskl internationella organ för all man skall kunna diskutera sådana här frågor, för att försöka komma överens. Det finns elt anlal konventioner på flygels område, Chicago konventionen t.ex. Där är Sverige med och kan arbeta för en positivare ulveckling av miljö och trafik. Det måste vi göra. Gör man som Sven-Gösta Signell föreslår, dvs, ingenting, på grund av atl de andra antagligen inte gör någonting, löser man aldrig några problem. Skulle man resonera på del viset inom den övriga miljöpolitiken, skulle vi praktiskt taget inle kunna lösa ell enda miljöproblem. Del är alltså fel sätt all resonera.

Flygel är som Viola Claesson sade. skattemässigt gynnat, om man jämför med de andra trafikslagen. Del är gynnat om man lar hänsyn till hela den samhällsekonomiska kostnaden. Nu tänker man satsa ytterligare hundratals miljoner kronor på all få en ännu snabbare ulveckling av flyget. Del tycker vi är dåligt. Därför vill jag se ett avslag på den här propositionen och yrkar av den anledningen bifall lill reservation 1.

122

ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! Sven-Gösta Signell antydde all debatten om flygtrafikens vara eller inte vara kunde sparas lill budgetdeballen. Det hade varit bekvämt, men här finns slora ideologiska skiljelinjer, som kommer upp i dagsljuset även i della ärende. Del handlar om investeringar, och investeringar är alltid en framtidsfråga. Om flyget skall vingklippas, som vi har setl att vänsterpartiet kommunisterna vill, störtar flyget. Då finns det ingen framtid och inget behov av investeringar, precis så som vänsterpartiet kommunisterna vill ha del. Därför måste vi ständigt säga oss all mol irrläror måste debatten alllid föras, inte bara vid de tillfällen då del är budgeldeball.

Jag fick en så korthuggen kommentar av Sven-Gösta Signell lill reservation 2 atl jag inle kunde utläsa om socialdemokraterna lar avstånd från vpk;s planhushållningsfilosofi. Om socialdemokraterna gör del, varför i så fall göra ett undantag just för flyget?

Det är inle bara en fråga för Sverige, avfärdar Sven-Gösta Signell det hela med. Nej, men intentioner kan uttryckas innan förhandlingar äger rum. Om vi tillsammans ser positivt på SAS arbete på att etablera sig som en stark operatör på 90-lalel, genom allianser och investeringar, och vi är beredda att

SVEN-GOSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Först vill jag till Anders Castberger säga all anledningen till all jag ägnade sä liten lid ål reservationen från moderaterna och folkpartisterna helt enkelt är att en sådan reservation inle är värd fler kommentarer. Jag tror nästan all jag ändå kommenterade den i mesta laget.

Viola Claesson sade atl flygel är mest subventionerat. Jag vill då bara påpeka all del inte är fråga om några subventioner lill flygel - del är fråga om ell ägartillskott som staten gör lill ABA för all fä slörre andel i SAS. Jag hoppas all Viola Claesson nu har det klart för sig.

Sedan måste jag tyvärr återigen göra Viola Claesson litet besviken. Hon drog återigen upp miljökraven och talade om en bättre miljö vid Dala Airporl. Della har inget med Dala Airporl all göra. Vare sig SAS behåller sina plan eller får nya plan påverkar del icke miljöstörningarna från flygel i Borlänge. Jag är tvungen alt återigen poängtera atl det inle har med det här alt göra.

Roy Ottosson sade atl del här gäller en expansion av flyget. Om vi nu gör ell ägartillskott lill SAS har del ingenting med del internationella flygels utveckling all göra. Har vi inte elt skandinaviskt flyg kommer internationella bolag all la de flygningarna. Det innebär alt andra vingar än SAS kommer all föra passagerarna runt ule i världen. Tror ni all de utländska flygbolagen skulle vara mer miljövänliga än SAS, får den uppfattningen slår för er. Det är i alla fall inte min mening.

ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Jag blir litet ledsen på Sven-Gösta Signell. Om en reservation som de två största oppositionspartierna står bakom inle förtjänar mer än några sekunders släng i debatten, visar det väl bara atl vi trampat på en öm tå när vi frågat om socialdemokraterna fortfarande slår bakom vänsterpartiet kommunisternas planhushållningsfilosofi när det gäller trafiksektorn. Det är otvetydigt så all socialdemokraterna sitler fast i ett regleringslänkande, som är väldigt likt del regleringstänkande som just vänsterpartiet kommunisterna står för.

Om vi verkligen vill ge en signal om alt det kan vara dags alt på sikt förändra SAS ägarstruktur och om vi vill ge en signal till våra nordiska samarbetsbröder inom SAS-konsortiet all detta kan vara en möjlighet för alt bereda vägen för SAS kommande ulveckling, borde vi la chansen all nu följa den linjen, när vi ändå gör ell ryck och genom ell riksdagsbeslut ger utrymme för investeringar för ell framtida nivålyft för flygtrafiken - den internationella, den nordiska och - på vissa linjer - den nationella inom Sverige.

123

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i AB Aerotransport

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Jag har inte sagt atl nyemissionen är en subvention. Jag har sagt all flygel har sluppit ifrån del beslut som riksdagen fattade om att del skall förekomma konkurrens på lika villkor mellan de olika irafikslagen. Ett exempel som jag gav var alt flygtrafiken slipper betala drivmedelsskalt, vilket däremot biltrafiken måste göra. Del belopp som man slipper betala, dvs, del belopp som svenska skattebetalare i slällel får lägga ut, är ungefär 2 miljarder om året. Då frågar jag Sven-Gösta Signell: Är det konkurrens på lika villkor eller har flyget en särställning i det här avseendet?

När jag nämnde Dala Airporl var del inle för alt lala om den trafik som finns där i sig ulan för alt beskriva vad den s,k, miljötekniken - den nya, som skall vara bättre - kan innebära. På den punkten skiljer sig inte den internationella trafiken från den nationella, Sven-Gösta Signell, Den miljöteknik som man har tänkt sig all använda är ungefär densamma, eller hur? Jag ville peka på de problem som finns.

Del är inle så enkell all allt blir bättre för all man byter plan. Bullret kanske blir mindre, kolväieulsläppen kanske minskar men kväveoxidulsläppen ökar desto mer. Det är ett rätt viktigt exempel för att visa atl det sanneriigen inle räcker med små futtiga miljöavgifter för alt komma lill rälla med flygels utsläppsproblem.

124

ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Det lät nästan som om Sven-Gösta Signell ville förneka alt det ägartillskott som nu skall ske med skattemedel skall användas till expansion av flyget, trots atl det står klart i bl,a. utskoltsbetänkandet och propositionen. Jag antar alt del var en felsägning eller all Sven-Gösta Signell tänkte på något annal, Sven-Gösta Signell lycks länka mest på atl SAS annars kanske kommer i ell sämre konkurrensläge gentemot sina konkurrenter i utlandet - det är väl där skon klämmer.

Skall man komma någonslans i miljöpolitiken måste man. som jag tidigare sade, våga sopa rent framför egen dörr. Man måste våga la steg i den riktningen i varje land för sig - det finns inga övernationella organ som fattar tvingande beslut. Man får ta upp frågorna om flygel och miljövänligheten -om atl försöka miljöanpassa hela trafikpolitiken i Europa, för den delen -vid de internationella samtal som man regelmässigt för.

Men jag har inle fåll svar på min kritik av alt i första hand socialdemokraterna i ena stunden går med på att ställa myckel höga miljökrav - alt man skall sänka kväveoxidulsläppen med 30%, att koloxidutsläppen inte skall öka, osv, - och i näsla stund kräver atl man skall besluta alt satsa hundratals miljoner på någonting som kommer att spräcka dessa miljömål. Jag tycker fakliskl all del är en fråga om trovärdigheten i socialdemokraternas miljöpolitik. Ena stunden säger man en sak, näsla stund gör man precis tvärtom. Så blir det också som det blir; försurningen ökar, klimatet förändras och miljöproblemen växer oss över huvudet.

Del vore bra om Sven-Gösta Signell kunde lala om hur han tänker sig att få de här miljömålen att gå ihop. Vi har väldigl ambitiösa krav från l.ex. miljöavgiflsutredningen, vilka kommer alt spräckas av just flygels mycket

kraftiga expansion. Skall flygel undantas från miljöpolitiken? Menar Sven-Gösta Signell del?

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Roy Ottosson talade i slutet av sitt anförande om trovärdig-hel. Ja, jag undrar hur del egentligen är med trovärdigheten. Om vi någon gång kommer med förslag om alt göra miljövänliga insatser - de nya plan som skall inköpas är miljövänligare - får vi kritik för del!

Roy Ottosson säger all del är fel när jag säger att ägartillskottet inte har med expansion atl göra. Jag har sagt atl flygel visst kommer all expandera, men del konnner del alt göra oberoende av om SAS utökar sin flygplans-flotta eller om utländska flygbolag gör det. Del är det som blir skillnaden mellan Roy Ottossons förslag och vårt.

Jag sade i min inledning atl det här höll på atl utvecklas till en debatt för och emot flyget. Men vad jag inle hade trott var atl Anders Castberger skulle försöka göra dagens diskussion lill en ideologisk debatt. Först försökte han dra upp var företrädarna för liberalismen och kommunismen slår i de här frågorna, och sedan log han in socialdemokraternas uppfattningar i sammanhanget.

I den fråga del här gäller - ett ägartillskott till SAS - har folkpartiet och moderaterna ställt sig bakom uiskotiels hemställan; ni har inte motsatt er all staten skall skjuta lill pengar i form av elt ägartillskott. Sedan kommer ni in och säger att man skulle ul och försälja i en nyemission. Men då bryter vi en nordisk uppgörelse - det är ju det del gäller. Anders Castberger!

Sedan 1950 har vi en uppgörelse mellan de nordiska länderna om ägarför-delningen inom SAS. Della kan vi inle besluta bara i Sveriges riksdag, ulan delta är en fråga som också gäller de två andra skandinaviska länderna Norge och Danmark som är delägare i SAS. Vi kan inle gå ifrån en uppgörelse mellan Norge. Danmark och Sverige. Del är della del gäller, Anders Castberger.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Nyemission i AB Aerotransport

ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Jag kan inle tolka Sven-Gösta Signell på annat sätt än alt han vill all flygel skall undantas frän miljöpolitiken och kraven all inle öka koldioxidutsläppen m,m. Del är faktiskt så allom man lar hänsyn lill de nya, miljövänligare flygplanen och till de effekter som kraftigt höjda miljöavgifter pä flygel ger. så får man ändå 50% mer utsläpp av både koldioxid och kväveoxider från flyget totalt fram till år 2000. Därmed spräcker man miljömålet. Detta har naturvårdsverket påpekat, del har flera utredningar påtalat och det borde Sven-Gösta Signell veta.

Sedan tycks han heller inte tro att andra länder kan falla bra beslut i miljövänlig riktning på trafikens område. Han lycks tro alt om vi här fattar ell bra beslut så kan inget annal land följa efler - del är omöjligt all tänka sig. Del är nalurliglvis tråkigt atl han har den inställningen.

Vår inställning är den motsatta. Med inlernalionelll samarbele och genom all med samtal försöka driva de här frågorna internationellt kan man komma väldigl långt. Del är vad vi skall göra. inle bara falla undan och följa med i ekorrhjulet och ständigt öka utsläppen utan någon egentlig broms.

125

126

INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Motioner kan skrivas i syfte alt nå slora samhällsförändringar men motioner kan också skrivas för atl ändra förutsättningarna för några få människor.

Den motion som Ulla-Britt Åbark och jag skrivit gällande tillämpning av abortlagens huvudprincip för gravt förståndshandikappade kvinnor rör några enstaka personer i vårt land. Men del är människor som enligt vårt sätt alt se missgynnas av nuvarande lagsliftningslillämpning.

Förståndshandikappade eller utvecklingsstörda kvinnor var under många år sexuellt omyndigförklarade i vårt land, I tonåren steriliserades unga kvinnor ulan all de tillfrågades eller fick någon förklaring till ingreppet, I dag får ingen sterilisering ske mol den enskildes vilja.

Vi motionärer tycker atl nuvarande lagstiftning är bra. Abortlagens utgångspunkt, atl det är kvinnan själv som skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet eller inle, är principiellt riklig.

Vår motion får på intet säll uppfattas som om vi önskade den lid tillbaka då utvecklingsstörda kvinnor inle hade någon räll all bestämma över sin egen kropp.

Vad menar vi då, när vi i motionen lalar om undanlag från nuvarande lagstiftning? Jag skall göra ell försök lill förklaring.

Våld och övergrepp mol kvinnor förekommer runt om i vårt land. På senare lid har våldet synliggjorls på ett tydligare säll än tidigare. Övergrepp förekommer också mol utvecklingsstörda och gravt förståndshandikappade kvinnor

Vad inträffar när en vuxen kvinna med låg förståndsförmåga blir gravid? Omgivningen funderar över hennes trötthet och illamående. Är del den dagliga medicineringen som doserats fel? Eller är del någol i den dagliga rutinen som har rubbats? Kvinnan kan inte själv förklara, och det lar tid innan man förstår all förändringen orsakats av graviditet. Kvinnan själv förslår inle vad som sker.

Man kan också undra hur foslrel mår, som dagligen fåll doser av den medicin mamman ordinerats för sill livsuppehälles skull.

Kvinnans anhöriga ser lill atl en ansökan om abort sker.

Hur tillämpas nu abortlagen?

"Abort får utföras om kvinnan på goda grunder kan antas förstå innebörden av ingreppet och dess konsekvenser." - Del är inle lillämpbarl.

"Om abort bedöms nödvändig för kvinnans liv och hälsa får frågan lösas i enlighet med samma principer som gäller för operativa ingrepp i allmänhet." - Delta är inte heller lillämpbart.

Alltså avslås ansökan om abort.

Vi motionärer menar atl i speciella fall av de slag som jag har försökt beskriva bör en avvikelse kunna ske från abortlagens huvudprincip. Även om del bara är några enstaka fall av aborlansökningar som kommit socialstyrelsen till del gällande gravt utvecklingsstörda kvinnor, så är frågan av betydelse.

Vi motionärer delar inle utskottets bedömning i denna fråga. Jag yrkar därför bifall lill motion So46I,

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Abortlagen m.m.

ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Abortlagstiftningen hör lill del svåraste man kan diskutera. Man rör vid livels kärna. Man diskuterar liv och död. Ändå försöker vi i dag göra detta.

1988 ansökte 481 kvinnor om all få göra sen abort, 279 av dessa kvinnor gjorde sen abort, dvs, foslrel var vid aborllillfället äldre än 3,5 månader -ända upp lill 5,5 månader. Ungefär 65 % av dessa sena aborter utfördes på grund av en allvarlig psykosocial problemalik. Det finns bevisligen brister i vårt välfärdssamhälle.

Det är anmärkningsvärt all över 37 500 kvinnor gjorde abort 1988, Vad värre är, är atl dessa siffror är ständigt stigande. Det är nämligen 2 900 aborter fler än 1987 och 4 400 aborter fler än 1986, Della kan jämföras med att 104 699 barn föddes 1987,

Varje kvinna som genomgått en abort bär den händelsen med sig livet ut.

Varför blir pressen så stor på kvinnorna all de i så hög grad inle vill föda fram sina barn?

Klarar inle dagens samhälle alt la hand om sina väntade barn? Kan del vara en icke fungerande barnomsorg som är orsaken? År del den personliga ekonomiska belägenheten? Är del brist på bostadsmöjlighet? Har vi råd med atl ha barn? Har vi tid att ha barn?

Nej, jag tycker inte all samhället ger föräldrarna tid och möjlighet all hinna och orka engagera sig så mycket som del behövs. Vi måste få ell mjukare samhälle med mer tid för varandra. Miljöpartiet de gröna vill att man skall ha rätt till sex limmars arbetsdag, räll all vara dagbarnvårdare åt eget barn och vill ha ett barnvänligare samhälle, där man satsar både pengar och engagemang på barn och ungdomar.

Vad ska vi då göra ål de alldeles för många aborterna? Skall vi börja dela ut preventivmedel gratis? Vore del en lösning? Del borde vara en mänsklig rättighet att få känna glädje över sill väntade barn. Mycket stilla frågar jag: Är del också en mänsklig rättighet alt få bli född?

Dessa diskussioner kommer upp vid senare tillfälle här i kammaren, varför jag inte skall tala om dem mer nu. Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

127

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Abortlagen in.i7i.

INGRID RONNE-BJORKQVIST (fp);

Herr talman! Det ökade antalet aborter är ytterst oroande. Det är vi överens om i utskottet. Jag hoppas all vi skall kunna få en konstruktiv debatt med statsrådet på fredag när han besvarar en interpellation kring dessa frågor. Jag skall i övrigt falla mig kort och börja med all yrka bifall lill den reservation som jag har skrivit under.

Den grundideologi som hela abortlagen vilar på har i dag övergetts. Del framgår av ordvalet både i allmänna debatter och i de beslut som vi har fattat här i riksdagen. Foster och dödfödda under 28:e graviditetsveckan måste behandlas på ett värdigt sätt och inte brännas med sjukhussoporna. Många uttalanden har gjorts i offentliga utredningar, senast i utredningen "Den gravida kvinnan och fostret - två individer". När hela den grundidé som en lag vilar på har övergetts och inle längre är förankrad i samhället, då är det dags atl se över den lagen. Del tycker vi tre ledainöler som har skrivit den motion på vilka reservationen baseras, nämligen Karin Israelsson, Gullan Lindblad och jag själv.

Låt mig rälla till ell litet missförstånd som jag har mött många gånger av människor som inte läst vår motion. Man har trott alt vi ule efler att ta bort kvinnans rätt all själv bestämma. Men del är del inte det saken gäller. All göra det tror jag vore olyckligt. Någon måste bestämma. Om inte kvinnan skall göra det, då får samhället göra det, I så fall måste del finnas en förteckning över vilka individer som får aborteras. Del skulle på sikt kunna få förödande effekter för vår syn på människovärdet. Däremot tycker vi del är myckel viktigt alt mannen kommer med i bilden på ett helt annal sätt än vad som är fallet i dag.

Jag yrkar bifall lill reservationen fogad lill delta betänkande.

128

ANITA PERSSON (s):

Herr talman! I föreliggande belänkande behandlar utskottet tre motioner, två som berör abortlagen och en som tar upp etiska frågor med anledning av den medicinsk-tekniska ulvecklingen. Den senare motionen avstyrker utskottet på grund av all berörda frågor för närvarande är under beredning i regeringskansliet.

Frågan om en ny, förutsättningslös utredning om abortlagen har, som vi hörde, med anledning av en motion från Ingrid Ronne-Björkqvist m,fl, än en gång aktualiserats i utskottet. Men utskottet avstyrker motionen även i år, dä det inle finns några skäl atl göra en förutsättningslös översyn av hela lagen. Jag yrkar således avslag på reservationen fogad vid betänkandet,

1974 års abortlag har som utgångspunkt all del är kvinnan själv som avgör om hon vill göra abort före utgången av 12;e havandeskapsveckan. Vid abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan krävs dessutom en kuratorsutredning. Vid abort efter denna lidpunkt krävs beslut av socialstyrelsen, och abort kan då endast beviljas om synnerliga skäl föreligger,

1980 års abortkommillé gjorde en grundlig genomgång av abortlagen och fann all del inle förelåg några skäl atl förändra densamma.

Därefter har utredningen om del ofödda barnet, som Ingrid Ronne-Björkqvist talade om, på riksdagens uppdrag setl över vissa delar av abortlagen, speciellt de s.k. sena aborterna. Betänkandet "Den gravida kvinnan och

fostret - två individer", har utredningen nu överlämnal lill regeringen, och det skall ul på sedvanlig remissomgång.

Herr talman! Vi har i Sverige en bra abortlag. Utgångspunkten i denna är all del är kvinnan som inom en viss lidsram avgör om hon vill fullfölja en graviditet eller inle.Men det kan inte nog understrykas alt en abort alltid måste ses som en nödfallsutväg och inte utnyttjas i stället för användande av preventivmedel. Och del är ett måste all få ned antalet aborter lill en så låg nivå som möjligt.

Det är därför myckel oroande att antalet aborter ökar för varje år. Visserligen ökar också antalet födslar, och dessa tal brukar följas ål. Men 37 585 aborter som utfördes under 1988 är ett alldeles för stort anlal.

Della kommer vi dock inle åt genom all ändra lagen, utan del är olika slags förebyggande åtgärder som behöver vidtas. Dit hör exempelvis en bra sex- och samlevnadsundervisning i skolorna samt en utbyggd och väl anpassad prevenlivmedelsrådgivning med speciella ungdomsmottagningar. Dessutom behövs hjälp och stöd till de kvinnor som önskar del. Här har landstingen men också kommunerna ell stort ansvar.

Herr talman! Förutom all aborter är psykiskt påfrestande för kvinnorna, så är de också kostsamma för landstingen. Den genomsnittliga kostnaden för en abort är ca 3 000 kronor. Dessa pengar borde landslingen i stället omfördela genom atl salsa på förebyggande arbete och på så sätt fä ned antalet aborter.

En viktig del i del aborlförebyggande arbetet är också, som vi hörde tidigare, alt det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna är tillräckligt, all det sociala skyddsnätet är väl utvecklat och atl det finns en väl fungerande och utbyggd barnomsorg samt tillgång lill bostäder. Del får inle vara så atl brist på dessa saker blir ett skäl till att ansöka om abort.

Herr talman! Om man går djupare ner i statistiken finner man all de flesia aborter utförs på kvinnor i åldern 20-24 år, Della är myckel oroande, I den åldern borde man ha alla möjligheler atl ta emot ell barn, även om del skulle komma oplanerat. Men kanske har den stora kampanj som drivits under några år, alt satsa på dig själv, fåll ell genomslag även här.

Herr lahnan! När det gäller motion So46I, som Ingegerd Sahlslröm här har yrkat bifall till, har utskottet inte funnit att det finns skäl att frångå abortlagens huvudprincip och avstyrker således motionen, Della ställningstagande har vi gjorl utifrån de remissvar som inkommit.

Utskottet såg alltså myckel allvarligt på frågan som tagits upp i motionen och skickade den därför på remiss till olika myndigheter. Samtliga remissinstanser avvisar införande av ett avsteg från abortlagens huvudprincip.

Socialstyrelsen har också i sina allmänna råd, som utkom i januari, behandlat frågan. Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom har inle inom JO;s verksamhet funnit alt della är ett sådant problem som gör atl del är erforderligt med en ändring av lagen. Förre JO, Tor Sverne, hänvisar även lill sleriliseringslagen. Den innebär atl sterilisering inte får ske mol den enskildes vilja. Alt man då i stället skulle företa en ivångsinässig abort och la livet av fostret finner han egendomligt. En annan anledning är också att barnet inle behöver vara handikappat därför atl kvinnan är utvecklingsstörd.

Jag kan hålla med motionärerna om att del för en förståndshandikappad

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Abortlagen m.m.

129

130

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 30 november.)

19 § Halmbränning

Föredrogs socialutskottets betänkande 1989/90:SoU8 Halmbränning.

BIRTHE SÖRESTEDT (s);

Herr talman! Vi motionärer har vid ett flertal tillfällen motionerat om ett stopp för halmbränning. Den här gången har utskottet genom all remissbe-handla motionen tagit sig an denna viktiga miljöfråga på ett mera seriöst säll än tidigare. Tyvärr har man dock inle kommit till samma slutsats som oss motionärer, nämligen all elt förbud mot halmbränning är den enda möjligheten att undanröja de negativa miljökonsekvenserna.

Det kan synas anmärkningsvärt all vi gång efler annan släller krav på ett generellt förbud mot en verksamhel som möjligen kan sägas vara ett miljöproblem av begränsad räckvidd setl lill landet totalt, 1 Skåne är emellertid halmbränning elt synnerligen stort miljöproblem.

Halmbränning utarmar jorden i en sådan omfattning atl den i möjligaste mån bör undvikas. Dessutom vållar halmbränningen stora besvär för kringboende i form av rök och sotnedfall. Vid vissa tillfällen har halmbränningen också bidragit lill all normerna för sloflhalter överskridils i centrala Malmö och Lund, Särskilt besvärande är den för astmatiker som utsätts för direkta hälsorisker.

Då utskottet första gången behandlade motionen hänvisade man till all kommunerna redan har möjlighet atl stoppa sådan verksamhel som orsakar sanitär olägenhet. Men för all detta skall vara möjligt måste skadan redan vara skedd.

Vid näsla tillfälle avstyrkte utskollel vårt motionskrav om all ge kommunerna möjlighet all införa generellt förbud mot halmbränning med motiveringen all denna verksamhet hade minskat.

Nu hänvisar utskottet till alt regeringen har möjlighet all ingripa mot halmbränning genom en myndighetsförordning, men del lar inle konkret ställning lill ell förbud, I slällel hänvisar man lill remissinstanser som hävdar atl halmbränning inle bör ske ur miljösynpunkt, men som tror all man kan

lösa problemet genom information. Verkligheten visar dock atl denna väg inle lett till några konkreta resultat.

Jag har här i min hand ell kort som under flera är sänts ul lill lantbrukare i sydvästra Skåne från miljö- och hälsoskyddsnämnderna, Pä della kort står; Renare luft! Aldrig mera halmbränning! Plöj ner halmen - lät oss slippa kvalmen!

Med anledning av dessa uppmaningar noterar tidningen Arbetet den 24 augusti i år; "Få har dock tagit förslaget på allvar för just nu bränns det dagligen halm på de sydskånska fälten, vilket medför telefonsamtal lill miljö-och hälsoskyddsnämnderna från astmatiker och klagande grannar".

Herr talman! De många människor som utsätts för halmbränningens olägenheter och hälsorisker hade behövt utskottets stöd för ell generellt förbud mol halmbränning. Jag måste ställa en fråga till miljöpartiet, som sagt sig verka för elt förbud; Vad gör ni?

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill motionen.

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Haltnbrännitig

ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Jag anser personligen att halmbränning inle skall fä förekomma mer än i undanlagsfall. Jag anser del vara hell enligt miljöpartiets ideologi alt låta halmen återföras lill jorden genom all hackas och plöjas ner i stället för all bränna halmen på åkrarna och öka kväveoxidhallen i atmosfären.

Statens naturvårdsverk instämmer i atl halmbränning bör begränsas, Lanlbruksstyrelsen säger att halmbränningen har minskat kraftigt under de senaste tio åren. Men just i mitt hemlän. Malmöhus län, bränns ännu halmen på 10-15 % av spannmålsarealen.

Vid bränningen blir det mycket rök över vägarna, och röken innebär besvär för allergikerna. Astmatiker kan få rikliga aslmaatlacker, I Danmark finns redan en lag som förbjuder halmbränning på åkrarna. Del borde vi också ha.

Riksmötet 1988/89 agerade jag ensam i socialutskottet för ett stöd ål denna motion, men jag fick ingen med mig. Man sade atl del ändå gick bra atl stoppa halmbränningen. Det visade sig, som Birthe Sörestedt redan har sagt, alt detta inte var sant.

Vid behandlingen 1989/90 var alla utom en ledamot i socialulskollel för årets version av motionen, Efler remiss till jordbruksulskollel, som hell sågade av motionen, vände opinionen, och motionen avstyrktes även i år. Detta beklagar jag djupt.

Eftersom jag inle fick miljöpartiets riksdagsgrupp med mig, efter jord-bruksulskollels remisssvar, kan jag heller inle reservera mig. Nu väntar jag på riksmötets 1990/91 version av samma motion, så alt jag kan kämpa vidare mot halmbränningen på åkrarna.

BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! Kan man uppfatta del så, all Anita Stenberg är emot halmbränningen, men atl de övriga i miljöpartiet inte tycker atl del är så väsentligt all del bör finnas ett förbud mol delta?

131

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Halmbränning

ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr talman! På sill sätt har Birthe Sörestedt rätt. Jag anser atl man halsade över motionen i jordbruksutskottet. Del blir ju så när inan har många motioner all behandla. Rätt som del är kan del gå litet snabbt vid behandlingen av en motion.

Jag fick motiveringen lill avstyrkandet efteråt av vår representant. Man menade all del var fullständigt omöjligt att godkänna en motion som säger atl man inle får bränna halm. Då skulle man inte heller kunna bränna halm i olika ugnar som man använder för halmbränning. Kom igen med en bättre formulering, sä skall vi stödja dig näsla år- del var resultatet i min riksdagsgrupp.

BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! Jag förmodar atl miljöpartisterna då kommer att läsa motionerna bättre framöver. Del stod faktiskt i motionen atl man här precis som i Danmark, där man har fattat beslut om ell generellt förbud, vid förekomst av skadeinsekter och i andra speciella sammanhang kan ge dispens för halmbränning.

Jag hoppas alltså att frågor av den här digniteten - även om detta är en liten fråga som berör bara en del av Sverige - kommer alt få en noggrann behandling,

ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr talman! Ja. jag lovar alt ta upp den motionen med alla miljöpartister i riksdagsgruppen nästa gång.

JOHNNY AHLQVIST (s);

Herr talman! Onekligen kan man undra vad frågan om halmbränning har i socialutskottet all göra. Hade del varit fråga om hembränning kanske det hade varit mer naturligt alt diskutera del.

Men della är fakliskl ingen liten fråga. Vi har lagl ned ell stort arbete på frågan i utskottet. Precis som Birthe Sörestedt sade har vi remitterat den såväl till socialstyrelsen och naturvårdsverket som lill lantbruksstyrelsen och Kommunförbundet, De svar vi fick tillbaka var mycket blandade. Vi beslutade därför all hänskjuta frågan till jordbruksutskottet, som vi anser vara riksdagens miljöutskott, Ell enhälligt jordbruksutskott svarade all motionen skulle avstyrkas. Jag anser all när det utskott som ansvarar för miljöfrågorna lar ell sådant slällningslagande kan inte socialulskollel sätta sig över della. Därför yrkar jag bifall lill hemställan i belänkandet.

20 § Vissa hälso-och sjukvårdsfrågor

Föredrogs socialutskottets betänkande 1989/90;SoU 10 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor,

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Utvecklingen av primärvården bygger på atl vi har kunniga allmänläkare med ett brett medicinskt kunnande. Men del finns utöver allmänläkarna också behov av vissa specialiteter inom primärvården. Socialutskottet har tidigare påpekat för regeringen att det är viktigt all del finns gynekologer och pediatriker - kvinnoläkare och barnläkare - inom primärvården. Detta tillkännagivande görs nu för andra gången. Vi hoppas alt regeringen denna gång tänker studera vårt tillkännagivande och vidta de åtgärder som är erforderliga.

Självfallet är del nödvändigt all utbildningen dimensioneras sä alt gynekolog- och pediatrikerljänsler kan inrättas och besällas inom primärvården. Det är också nödvändigt all sjukvårdshuvudmännen vidtar åtgärder, och vi förutsätter alt regeringen lar upp överläggningar med dem om detta.

Herr talman! Jag ber med detta all få yrka bifall till reservation 6 och i övrigi lill utskottets hemställan,

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Sjukvårdens organisation har diskuterats här i kammaren vid flera tillfällen. Självfallet finns del många orsaker lill delta.

Den främsta anledningen är atl denna organisation har mänga brister, Della i sin tur är den främsta anledningen lill allt slörre problem inom den svenska sjukvården, trots stora insatser av en kunnig och engagerad personal.

Den försvagade ställningen beror i slällel på brister i riktlinjerna för den framtida hälso- och sjukvården, i vårdens styrning och organisation samt i det illa fungerande Dagmarsyslemel. Dessa brister måste rättas lill om kraven pä en god vård - som är hälso- och sjukvårdslagens främsta mål - skall kunna uppfyllas.

Sjukvården är uppbyggd på myckel stora enheter. Landstingen har i genomsnitt 15 000 anställda. Därför bedrivs nästan all verksamhel i form av stordrift. Däremot är del nog tveksamt om del lika ofta verkligen finns några

133

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor

egentliga slordriflsfördelar. Av det skälet kan del troligen ifrågasättas om sjukvården skall drivas i så slora enheter som i dag är fallet.

Inom sjukvården är del inle patienterna eller vårdpersonalen som bestämmer. Del gör i slällel landstingspolitikerna. Och deras roll är långt ifrån entydig. Samtidigt som dessa politiker skall vara palienlförelrädare så skall de också ansvara för både sjukvårdsproduklion och finansiering. Det har hittills inte lett lill någol gott resultat all söka förena så motsatta uppgifter. Odiskutabelt är det patienterna som har kommit i kläm.

Med en annan organisation av hälso- och sjukvården skulle patienterna få en större frihet att själva välja vårdform och vårdmiljö. Alternativa vårdformer skulle kunna uppmuntras, på ell annal säll än som i dag kan ske. Utbyggnaden av den öppna vården skulle till stor del kunna ske genom en ökning av antalet privatpraktiker. Inom del rådande systemet har della - kombinerat med en politisk ovilja - visat sig vara omöjligt all klara av.

Vi har från moderat håll utvecklat della tidigare. Bl.a. gör vi del nu i reservation 5. fogat lill betänkandel. Jag ber alt få yrka bifall till denna reservation.

Motion So41l av Gullan Lindblad har tillstyrkts av ell enhälligt utskott. Därmed tillgodoses på ell bättre sätt behovet av specialisltjänster inom möd-ra- och barnhälsovård och av gynekologi inom primärvården.

Delta är resultatet av ell tämligen omfattande remissarbete. I flera år har utskottet uttalat sig välvilligt till samma motion, utan någol synbart resultat. Det är min förhoppning att resultatet skall bli bättre denna gång.

Med det anförda ber jag atl få yrka bifall lill reservation 5 och i övrigi till hemställan i utskottets belänkande på samtliga punkter.

134

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall be all få yrka bifall lill reservation 1 fogad till belänkandet. Denna reservation handlar om konvertering enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Vänsterpartiet kommunisterna har i detta sammanhang en motion i vilken vi kräver atl möjligheten till konvertering, dvs. möjligheten all tvångsvis hålla kvar patienter som på frivillig basis har sökt sig lill psykiatrin, hell och hållet skall försvinna. Vi anser atl detta strider mot den lagens mening som även bör vara psykiatrins mening, nämligen alt man i största möjliga utsträckning skall få sin behandling på frivillig väg och all man om man frivilligt har sökt sig lill vården inte plötsligt skall kunna bli tvångsvis kvarhållen.

Många har yttrat stark kritik mot detta under många år. Socialberedningen gjorde del redan 1984 och överlämnade ett belänkande där man föreslog all den här möjligheten skulle avskaffas. I socialutskottets betänkande sägs alt socialberedningens betänkande har remissbehandlats. Del låter mycket tryggt. Belänkandet har dock remissbehandlats sedan år 1984, och del har tagit litet väl lång lid,

Utskoiisniajoriielen säger all under våren 1990 en proposition skall läggas fram om en ny psykiatrisk Ivångslagsliflning. Man hoppas all denna fråga skall las upp där. Del är mycket bra om sä sker. Jag är dock inte säker på atl propositionen kommer år 1990, eftersom man har ulloval det under många

år. Jag är heller inle säker pä vad den propositionen i sa fall skulle komma all innebära när del gäller frågan om konvertering.

Detta är bakgrunden till reservation nr 1. som jag härmed yrkar bifall lill,

ANITA STENBERG (mp);

Herr talman! Till alt börja med vill jag yrka bifall lill reservationerna nr 1,2.3 och 4, som miljöpartiet släller sig bakom. Reservationerna gäller dels psykiatrivård, dels förebyggande barn- och ungdomsvård.

I Sverige har vi rustal ned på barn- och ungdomsområdet. Tidigare hade vi personal på barnavårdscentralerna, åtminstone i storstäderna, som var specialutbildade och specialinriktade på barn. Tyvärr har della förhållande ändrats, i alla fall i storstäderna. Vi vill atl barnavårdscentral typ 1 skall återinföras i tätorterna. Den specialistkompetensen behövs.

Allt som går alt göra i förebyggande syfte när del gäller fysisk eller psykisk hälsa bör göras, särskilt för barn. Att snåla på barn är att snåla på fel ställe. Detta resonemang gäller både reservation nr 3 och reservation nr 4. Reservationerna 2 och 3 gäller människor som söker psykiatrisk vård.

Reservation nr I handlar om alt när man av egen fri vilja söker psykiatrisk vård. får det inle medföra all man blir ivångsomhändertagen på yttertrappan när man vill lämna vårdplatsen. Detta kan synas praktiskt om vårdpersonalen anser att patienten inte är färdigbehandlad och inte har sjukdomsinsikt. Rättssäkerheten måste dock gå före. Har jag sökt vård frivilligt, har jag rätt alt lämna vården. All tvångsinla en sådan patient på yttertrappan är rättsvid-rigl. Hur skall patienterna väga komma tillbaka frivilligt?

När det gäller motionen om drogfri vård vill jag i della sammanhang påpeka att patienten måste ha rätt atl säga nej till neuroleptika, Neuroleplika blockerar dopaminreceplorerna. som förändras så all risken för psykos ökar efler det att man har slutat med neuroleplika och blockeringen har hävts. Man kan således få beslående men av behandlingen och måste kanske fortsätta med medicineringen livet ul. Samtidigt leder behandling med neuroleplika lill att uttrycksförmågan avlar och man får en stelhet i rörelseschemal. Patienten känner sig som en levande död - en zombie, en robot. Patienten orkar inte koncentrera sig. läsa en bok eller se på TV. Patienten får dåligt minne och kan mista smaksinnel och reflexer. Delta innebär en låg känslig-hel över huvud taget och känslomässigt setl en levande död. Amfetamin verkar på samma sätt.

1 en artikel i Sydsvenska Dagbladet den 28 oktober 1989 säger den nytill-Irädde professorn i psykiatri på Malmö östra sjukhus, Sten Levander, all han har tröttnat på politikernas och tjänstemännens skygglappar när del gäller värstingar. Del gäller att redan vid fyraärskontrollen upptäcka dessa barns problem. Hälften av alla värstingar har fel på vakenhelsregleringen. De är hyperakliva och beter sig ständigt som om de vore överlrölta. Amfetamin är då en enkel medicin all använda för att höja vakenhelsnivån, I Norge, England och USA får del skrivas ul på licens. Enligt professorn Sten Levander har de norska barn som fått amfetamin för vakenhelsreglering klarat sig bättre socialt och uppvisat mindre kriminalitet än barn i kontrollgrupper. Enligt professorn skall vården kompletteras med psykiatri. Jag frågar mig hur man kan säga alt amfetamin skall ges till fyraåringar.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor

135

Prot, 1989/90:35 Samme professor vill atl barn vars mamma t,ex, är psykiskt sjuk och vars

29 november 1989 pappa är alkoholiserad eller kriminellt belastad skall adopteras bort. Barn

borde adopteras bort i större utsträckning än vad som sker i dag, säger pro-

Vissa hälso-och , ,, , ,,, ,

fessorn enligt artikeln,

/ '\(i Sfr g Professor Sten Levander vill också återupprätta ungdomsvårdsskolorna,

eftersom han är trött på alt följa och undersöka värstingar. Det har han gjort under en stor del av sitt liv. Nu har han som nämnt blivit professor på Malmö östra sjukhus.

Miljöpartiet de gröna stöder miljöparlimolionen som innebär alt patienten skall ha rätt lill drogfri vård, I elt akut läge kan möjligen den patient som vägrar neuroleplika ges starka sömnmedel så all patienten får sova ul. Därefter kan man försöka med samtalsterapi. Del har visat sig alt i längden mår de patienter bättre som inte har fått neuroleptika, Della förutsätter självfallet psykoterapibehandling och övrig vård,

SINIKKA BOHLIN (s);

Herr talman! Belänkandet, som i dag behandlas i kammaren, är som ett pärlband, ell pärlband med myckel varierande kulör på pärlorna. Det är faktiskt ganska svårt all hitta en röd tråd, ett sammanhang all lala om. Jag har ändå försökt plocka ul några pärlor från betänkandet.

Flera av motionärerna lar upp åtgärder beträffande olika sjukdomar och utarbetande av vårdprogramunderlag. Del är myckel vikliga frågor inom hälso- och sjukvården, t.ex. för de människor som lider av reumatism eller öronsusningar. De efterlysta åtgärderna rör ofta frågor som bör beslutas av myndigheter- inle av riksdagen.

En del av motionärerna yrkar på ökade forskningsinsatser inom vissa områden. Riksdagen beslutade vid riksmötet 1986/87 atl införa en treårig planeringsperiod för forskning. Under pågående period förbereds en ny forskningsproposition med omfattande material framtaget inom olika sektorer för atl man skall kunna göra en samlad bedömning och prioritering. Därför vill inte utskottet nu göra bedömningar eller prioriteringar av olika forskningsbehov.

Daniel Tarschys och Per Stenmarck log upp motion So4Il om vikten av tillgång till specialister inom primärvården, främst gynekologer och barnläkare.

Liknande motionsyrkanden har behandlats tidigare vid flera tillfällen i denna kammare. Motionen i fråga har remissbehandlats av flera remissinstanser, och flertalet har framhållit betydelsen av all del finns läkare med specialistutbildning inom gynekologi och barnsjukdomar i primärvården. Det är speciellt viktigt att kvinnor som vill skall få möjlighet alt kontakta en gynekolog utan all först ha remiss från allmänläkare. Samma sak gäller för föräldrar som har behov av all kontakta barnläkare. Elt enigt utskott vidhåller sin tidigare ställning och framhåller på nytt all tillgången på specialister inom berörda områden måste tryggas.

Herr talman! Till sist vill jag kommentera några av de sju reservationerna i betänkandet.

I reservation nr 3 från miljöpartiet lar man upp hur viktigt del är att sam-
136 ordna samhällets resurser när del gäller barnens och ungdomarnas situation

i dagens samhälle samt den förebyggande vårdens betydelse när del gäller att skapa bra levnadsförhållanden för alla. På den punkten kan vi nog alla vara överens. Särskilt gäller detta i fråga om de socialt mest utsatta barnen och ungdomarna. Della har framkommit väldigt klart i debatten om ungdomsvåldel och om hur man på elt tidigt stadium skall hjälpa barn och föräldrar. Utskottet har uppmärksammat frågan tidigare, och för närvarande pågår ett utredningsarbete inom socialstyrelsen om hur socialtjänstens mål skall uppfyllas och en förbättrad samverkan mellan olika samhällsorgan komma lill stånd.

I motionen föreslår man all socialtjänsten och landstingen skall inrätta grupper för all förbättra samverkan. Som jag har sagt tidigare är samordningen av alla resurser viktig, men hur man skall göra är enligt min mening en sak för kommuner och landsting alt avgöra - alltefter redan fungerande samverkan och lokala förhållanden. Verkligheten ser väldigl olika ut i vårt avlånga land. Det är svårt all'tillämpa samma modell i en storstad som Malmö och en liten glesbygdskommun i norra Hälsingland.

Tre av reservationerna berör frågan om sjukvårdens organisation. Man lyfter fram frågan om fördelningen mellan den offentliga och privata sjukvården. Utskollel har vid åtskilliga tillfällen tidigare behandlat förhållandet mellan offentlig och enskild värd på hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet har vid dessa tillfällen uttalat sill stöd för den grundläggande principen att all yrkesmässigt bedriven hälso- och sjukvård skall lill helt övervägande del bedrivas inom den gemensamma sektorn och baseras på ett offentligt ansvar och all de privata vårdalternaliven utgör ell vikligl alternativ och komplement lill den offentliga vården.

Herr talman! Till slut vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa behörighetsfrågor

Överläggningen var härmed avslutad, (Beslut skulle fattas den 30 november.)

21 § Vissa behörighetsfrågor

Föredrogs socialutskottets belänkande 1989/90;SoUll Vissa behörighetsfrågor.

DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! I delta betänkande framställer socialutskottet en del förslag med anledning av motioner som har väckts i riksdagen. Vi föreslår atl behö-righelsföreskrifter skall tillskapas för arbetsterapeuterna. Vi föreslår också att psykologer och psykolerapeuter skall få ett förstärkt skydd för sin yrkesbeteckning. Folkpartiet föreslår därutöver att dietisierna skall få legitimation.

Här rör del sig om grupper som spelar en viktig roll i hälso- och sjukvården. Vi menar all det gagnar både allmänhetens förtroende för grupperna

137

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa behörighetsfrågor

138

och gruppernas eget professionella självförtroende, all vi ger del förstärkta skydd som föreslås i della belänkande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigi lill utskottets hemställan.

INGRID ANDERSSON (s);

Herr talman! I della betänkande föreslås avslag på ett motionsyrkande om legitimation av dielisler, I propositionen om behörighet atl utöva yrke inom hälso- och sjukvård anfördes att legitimation bör förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunklion med kvalificerade arbetsuppgifter och ell särskilt ansvar för patientens säkerhet i vården. Del förhållandet all en yrkesgrupp i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkl lill allmänheten, t.ex. såsom fria yrkesutövare, bör tillmätas särskild betydelse. Vidare bör restriktivitet iakttas när del gäller alt statligt reglera områden där flertalet yrkesutövare är anställda av sjukvårdshuvudmännen. Rättslig reglering bör komma i fråga endast när behovet av skydd för patienternas säkerhet påkallar det,

Utskotlsmajoriteten har mot den bakgrunden inte funnit skäl all föreslå legitimation av dietisierna. För all inga missförstånd skall råda vill jag betona all delta inle har någol att göra med värdering av dielisternas yrkesskicklighet och betydelse. Vi anser all de ansvarar för en mycket viktig del inom hälso- och sjukvården, som kommit atl få allt slörre betydelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill punkt 1 i utskottets hemställan. När det gäller punkterna 2 och 3 yrkar jag bifall lill de förändringar som föranleds av de socialdemokratiska reservationerna.

Vår reservation nr 2 berör utskottsmajoriletens ställningstagande att införa behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter,

1987 meddelade socialstyrelsen allmänna råd om kompetenskrav för ar-betslerapeuttjänster. Trots detta saknar flera av de anställda den rekommenderade utbildningen och erfarenheten. Enligt Förbundet Sveriges arbetsterapeuter är det sä många som 200-300 personer, I anledning av det och av all socialstyrelsen och Landstingsförbundet i remissvar har sagt nej lill en förändring, vill vi gå försiktigare fram och menar all regeringen bör pröva förutsättningarna och konsekvenserna av elt införande av behörighelsföre-skrifter för arbetsterapeuter.

Punkt 3 i betänkandet gäller begärt skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeui, 1 dag finns sådant skydd för yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare, della som ett skydd för allmänheten mot mindre nogräknade personer som genom alt använda l.ex, titeln läkare vill ge sken av högre kompetens än de verkligen har. Nu menar motionärerna all sådana missförhållanden råder på del område där legitimerade psykologer och psykolerapeuter verkar, I dag kan den som inle fyller krav på legitimation ändå kalla sig psykolog eller psykoterapeui. Del är inle ovanligt alt så sker. Vi delar utskottsmajoriletens bedömning all här finns en risk för enskilda personer som söker hjälp för psykiska problem all få behandling av personer med otillräcklig kunskap. Del kan få - och har fåll - allvarliga följder.

Motionerna har gått ut på remiss. Socialstyrelsen anser inle all det finns skäl all införa skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeui. Socialsly-

relsen menar i slällel atl för allmänheten måste det tydligaste och enklaste Prot. 1989/90:35

vara atl förvissa sig om atl vederbörande psykolog eller psykoterapeui som 29 november 1989

man anlitar är legitimerad. Legitimation innebär garanti för viss kunskaps-

och utbildningsnivå samt personliga egenskaper som gör yrkesutövare för- °

tjänl av allmänhetens och myndigheternas tilltro. Legitimationen kan också ■' """

dras in om en person visar sig vara olämplig.

Landstingsförbundet vill inle ha någon förändring, medan de fyra olika yrkessammanslulningarna tillstyrker förändringen.

Psykologer arbetar inom många områden utanför hälso- och sjukvården -inom socialtjänsten och skolan, på personalavdelningar! olika företag, inom undervisning och utbildning, i både privat och offentlig regi. Här återfinns titlarna psykolog och psykoterapeui. Del är omöjligt all i ett slag utdöma all denna verksamhet som sker av icke legitimerade som olämplig. Det är i alla händelser viktigt att veta konsekvenserna av en förändring.

Socialstyrelsen har för övrigt nämnt i sill remissvar alt om ett straffrättsligt skydd skulle införas är del angeläget atl ta med också yrkestiteln psykoanalytiker. Vi reservanter anser all del kan finnas skäl all överväga om även själva yrkesbeieckningarna bör ha ell straffrättsligt skydd. Del är elt för komplicerat område för all man genast skall kunna genomföra en förändring.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 2 och 3 i betänkandet,

PER STENMARCK (m):

Herr talman! I socialutskottets betänkande 11 behandlas vissa behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvärden.

Sjukvårdspersonalens behörighet all utöva sitt yrke finns reglerad i den s,k, behörighetstagen, I denna finns bl.a. reglerat vilka yrkesgrupper som skyddas genom en legitimation och för vilka andra grupper själva yrkestiteln som sådan är skyddad i lag.

Till denna sista kategori hör läkare, barnmorskor och tandläkare, där själva titeln ger yrkesutövarna elt straffrättsligt skydd.

För den yrkeskategori där legitimationen i sig ger ell straffrättsligt skydd räknas exempelvis psykolog, psykoterapeui och sjukgymnast. Enligt ett riksdagsbeslut tidigare i år kan numera även vissa kiropraktorer erhålla legitimation.

Den behörighet som på della sätt skyddas i lag är inle främst elt skydd för yrkesutövaren. Visserligen finns vissa rättsverkningar knutna lill en legitimation. Den kan exempelvis utgöra ell behörighetskrav vid tittsäliande av vissa tjänster. Men framför allt är legitimationen en sorls garanlibevis för patienten. Den person som vänder sig lill en yrkesutövare inom hälso- och sjukvården skatt, genom legitimationen, få en upplysning om utbildning och erfarenhet av yrket.

I en moderatmotion krävs att dielisler med kvalificerad högskoleutbildning skall få legitimation som skydd för yrkestiteln. Sedan mer än tio år tillbaka bedrivs sådan högskoleutbildning i Sverige.

Det är i dag elt problem att dietisierna inte har elt sådanl skydd för sin yrkestitel. Därmed kan tandslingen i princip anställa vem som helst på en dietislljänsl, vilket kan innebära att patienterna inle får den kvalitet på be-

139

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa behörighetsfrågor

handlingen som vore den bästa. Därför ligger del i allas inlresse all kvalitetskravet sätts högt, vilket en legitimation skulle innebära,

I reservation 1 föreslås atl dielisler med godkänd yrkesutbildning skall kunna erhålla legitimation,

I ett antal motioner krävs att själva yrkestiteln psykolog och psykoterapeui skall skyddas, detta därför alt del fortfarande förekommer ell missbruk av psykologiska behandlingsmetoder som utförs utan någon psykologisk kompelens. Olika personer kan i dag kalla sig psykologer och därmed bedriva en verksamhel som kan ha direkl skadliga konsekvenser.

Utskottets majoritet menar därför att det finns skäl att ge även yrkestitlarna psykolog och psykoterapeui ett straffrällsligt skydd, på samma säll som läkares, barnmorskors och tandläkares yrkestitlar,

I en annan motion förestås behörighetsföreskrifler för arbetsterapeuter. De av socialstyrelsen utfärdade råden för arbetsterapeuter är bindande endast om de antas av sjukvårdshuvudmännen.

Vid flera tillfällen har del förekommit atl personer ulan någon egentlig utbildning för uppgiften har anställts som arbetsterapeuter. Della är inte acceptabelt. Därför menar en majoritet av utskottet att det finns skäl att införa behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter och att regeringen bör överväga hur sådana föreskrifter skall kunna utformas.

Herr talman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till reservation I och i övrigt lill utskottets hemställan i belänkandet i dess helhet.

140

INGRID ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill fråga Per Stenmarck, som ju representerar utskottets majoritet i ett par av frågorna, om han inte är bekymrad över atl riksdagen så här snabbi skall fatta beslut om behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter. Vad händer t.ex. med de 200-300 personer som nu innehar dessa tjänster? Tillmäts inte remissvaren från socialstyrelsen och Landstingsförbundet någon betydelse?

Den sista frågan släller jag även när det gäller frågan om skydd för yrkestitlarna psykolog och terapeut. Vad händer med de psykologer och psykoie-rapieuter som i dag är verksamma utan legitimation? Har utskoitsmajoriteten verkligen täckning för atl säga alt atl verksamhel som dessa personer bedriver är skadlig etter dålig? Vi socialdemokrater anser all del är klokare alt tränga titel djupare in i dessa frågor och alt klarlägga konsekvenserna innan sådana förändringar görs. Det är innebörden i vår reservation.

PER STENMARCK (m) replik;

Herr talman! Även socialdemokraterna måste inse all dielisternas verksamhel som den fungerar i dag innebär ell stort problem, om det är på del sättet som påtalats i olika sammanhang, nämligen atl de inle har den utbildning som är nödvändig för verksamheten. I della sammanhang handlar det ju om att de skall medverka till en ordentiig kost för människor som behöver detta, och då måste det faktiskt kunna ställas krav på all dessa yrkesutövare har den nödvändiga utbildningen. Vi har för detta ändamål föreslagit vissa åtgärder för atl man skall komma lill rätta med della problem. Vi konslale-

rar alt socialdemokraterna inle är beredda att acceptera della, vilket vi anser är beklagligt.

När det gäller psykologer och psykolerapeuter hänvisade Ingrid Andersson lill vad socialstyrelsen har uttalat, nämligen atl det är bättre att var och en själv tar reda på om en psykolog eller en psykoterapeui har legitimation. Jag anser uppriktigt sagt att del är ell någol cyniskt säll all se på detta. Här rör del sig fakliskl om människor som många gånger är psykiskt djupt nedgångna och som har rätt all få den hjälp och den vägledning som en legitimation fakliskl innebär. Dessa människor skall kunna veta atl den som de vänder sig lill för alt få hjälp också har den nödvändiga utbildningen för att klara av detta. Del är säkert på det sättet som Ingrid Andersson säger, atl att det finns människor med en kortare utbildning som säkerligen kan klara detta. Men i väldigl många fall klarar dessa psykologer och terapeuter utan legitimation inle av della. Därför är del nödvändigt all medverka till atl yrkestitlarna psykolog och psykoterapeui blir skyddade i lag på del säll som andra yrkestitlar inom hälso- och sjukvården i dag är.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa behörighetsfrågor

Under della anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGRID ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag nämnde i min replik inle något om dielisler, men jag kan väl göra det nu. Kvalitetskravet är inte elt kriterium som räcker lill för att man skall kunna ge legitimation. I så fall vill jag påminna om att det finns många grupper som arbetar inom hälso- och sjukvården som vi ställer höga kvalitetskrav på. Det finns andra kriterier som skall gälla, och jag hänvisar till mitt huvudanförande.

När det gäller behörighet för arbetsterapeuter och rättsligt skydd för titlarna psykolog och psykoterapeui är vi helt överens om alt del finns problem. Skillnaden är den all vårt förslag innebär all vi vill undersöka konsekvenserna av förändringar innan vi genomför dem, så att de verkligen får den verkan som vi avser.

PER STENMARCK (m) replik;

Herr talman! Skillnaden är den alt ni vill avvakta och all vi kräver åtgärder. Vi menar att dagens problem är så pass slora all del är nödvändigt att göra någonting ål dem. Människor blir lidande under tiden som vi väntar. Därför menar vi atl vi inle skall tillsätta någon uiredning, låta ärendet gå tillbaka till regeringen eller något sådant. Det krävs helt enkelt alt vi gör något, all vi fattar elt beslut i denna kammare och all vi ser till all de människor som i dag har det svårt och blir illa behandlade på grund av alt de kanske råkat vända sig lill en person som inle har utbildning men ändå kallar sig exempelvis psykolog på någol sätt skall kunna få hjälp.

Andre vice talmannen anmälde all Ingrid Andersson anhållit atl till protokollet få antecknat all hon inle ägde räll lill ytterligare replik.

141

Prot. 1989/90:35 ANITA STENBERG (mp);

29 november 1989 Herr talman! Jag har inget ytterligare all tillföra debatten, eftersom före-

Betalningssäkring 171.m.

gående talare redan har utvecklat det som jag skulle ha sagt. Jag nöjer mig därför med all för miljöpartiets räkning yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 30 november.

22 § Betalningssäkring m.m.

Föredrogs skatleutskotlels betänkande 1989/90:SkUl Betalningssäkring m,m, (prop. 1989/90:3),

142

KARL-GÖSTA SVENSON (m);

Herr talman! En av de vikigasle förutsättningarna för alt åstadkomma en fungerande skallelagstiflning är medborgarnas lojalitet mol systemet. Ett extremt högt skattetryck, ett komplicerat och ibland orättvist system, en maklfullkomlig konlrollapparal och en ökad byråkrati motverkar en sådan målsättning. Skattesystemet är så komplicerat och oöverskådligt alt den enskilde inte alllid kan förutse skattekonsekvenserna vid en företagen rättshandling. Della innebär en rältsolrygghel för den enskilde skattebetalaren.

Slörre makt hos den enskilde tjänstemannen i kombination med signaler från regeringen om effektivare och utökad skattekontroll ökar risken för rätlsövergrepp mol enskilda människor. Del har under de senaste åren förekommit flera uppmärksammade fall som inneburit an enskilda människor kommit i kläm genom felaktigt agerande från skaltemyndigheternas sida.

Enskilda människor har sålunda ulan grund delgivits misstanke om grovt skattebedrägeri och litl följd härav utsatts för husrannsakan, betalningssäkring och skingringsförbud, I massmedierna har de framställts som skatlesko-jare och därmed hamnat i ohållbara privatekonomiska situationer,

I vårt rättssamhälle skall del inle förekomma sådana rätlsövergrepp mol enskilda människor. Rättssäkerheten vid beskattningen måste förslärkas.

Under del socialdemokratiska regeringsinnehavel efler 1982 har uppenbarligen det allmänna stärkt sin position gentemot den enskilde skattebetalaren. Del har i många avseenden inneburit ett försämrat rättsskydd för den enskilde. Vi moderater och många andra har under de här åren uppmärksammats på många fall där enskilda skattebetalare hamnat i ohållbara situationer på grund av felaktiga ställningstaganden av skaltemyndigheterna.

Jag har själv i denna kammare med utgångspunkt från ell enskilt fall tagit upp frågan om all interimistiska beslut om betalningssäkring bör bli föremål för sekretess. Del föranledde finansministern all ge den dåvarande pågående utredningen angående beialningssäkringslagen direktiv om atl även behandla just sekretessfrågan i detta avseende, I del aktuella fall som låg bakom min fråga lill finansministern hade en person på helt felaktiga grunder blivit föremål för betalningssäkring och utpekades därför i pressen som skattesmilare.

1 del belänkande vi i dag skall falla beslut om behandlas en proposition om ändringar i betalningssäkringslagen och elt antal motioner i anslutning lill den propositionen samt ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden.

Herr talman! Enligt vad som framgår av propositionen har betalningssäk-ringsinslitutel utformats med kvarsladsinslitutel som förebild, I många väsentliga delar av beialningssäkringslagen skall del allmänna, även efler den numera företagna omarbetningen, enligt regeringens mening ha vidare möjligheler lill säkerhetsåtgärder gentemot den enskilde skattebetalaren än vad som gäller i mål rörande kvarstad. Jag menar all sådana skillnader skapar risk för atl rättssäkerheten inle upprätthålls på ell fullgott sätt. Det är i princip felaktigt all del allmänna placeras i elt sådanl förmånsläge.

En sådan lagstiftning ger felaktiga signaler litl de personer som i praktiken skall hanlera densamma. Denna form av lagstiftning måste enligt moderat mening utformas myckel strikt. Vi vill därför all beialningssäkringslagen lill väsentlig del utformas i enlighet med bestämmelserna om kvarstad.

Del är självklarl atl vi därför föreslår all förutsättningarna för alt säker-slälla en skallefordran enligt betalningssäkringslagen inle skall vara slörre än vad som gäller beträffande kvarstad. Enligt vår uppfattning skall därför endast s,k, sahotagerisk ligga lill grund för beslut i detta hänseende. Ett sådanl synsätt överensstämmer också med utländska rättsordningar. Jag vill särskilt peka pä att våra nordiska tänder använder sig av motsvarande risk-rekvisil. Propositionen är ell typiskt exempel på den socialdemokratiska uppfattningen all del allmänna skall ha en starkare position. Del får lill följd atl rättssäkerheten försämras. Varför Yvonne Sandberg-Fries, vill ni inle i det aktuella fallet just vad beträffar riskrekvisitel utforma lagen helt i överensstämmelse med bestämmelserna om kvarstad?

Genom alt riskrekvisitel utformas pä del säll som vi vill tvingas domstolarna mer än vad som är fallet för närvarande all i sina domskäl redogöra för sin bedömning. Jag vill emellertid särskilt peka pä viklen av atl domstolarna skall motivera sina beslut. Del är beklagligt atl socialdemokraterna inte i utskottets skrivning vill bidra lill denna förbättring, sä alt kraven på domstolarna skärps i detta avseende.

Det är tyvärr inle enbart riskrekvisitel som utformas till del allmännas fördel, ulan delta gäller också flera andra områden. Jag länker ta upp två viktiga avsnitt.

För det första vill jag ta upp tidsfristen. Del är bra all lagen numera kompletteras med krav om atl det allmänna måste väcka talan beträffande den belalningssäkrade fordringen inom sex månader från beslutet. Men vi kan inte acceptera att en förlängning av tidsfristen kan åstadkommas med hänvisning lill utredningsmaterialets omfattning. Del är återigen en felaktig signal. Vi stärker rättssäkerheten och effektiviteten i utredningarna, om vi inför en fast tidsgräns. Enligt moderat uppfattning skall tidsgränsen kunna förlängas endast om den skattskyldige förhalar utredningen.

Med beaktande av de negativa effekter som en betalningssäkring utgör för gäldenären räcker det enligt vår uppfattning inte med en lidsfrist avseende väckande av del aktuella målet. Handläggningen av elt sådanl mål i länsrätten måste också prioriteras. Målet bör prövas inom ett år från beslutet om

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

BetaUiingssäkring m.m.

143

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

betalningssäkring. Förlängning av denna tidsfrist bör endast kunna ske om den skallskyldige förhalar utredningen. Länsrättens arbetssituation får alltså inle vara elt skäl för atl förlänga tidsfristen.

För del andra vill vi moderater särskilt poängtera vikten av all den skada som en enskild lider av ett felaktigt beslut skall ersättas fullt ul. Skadeståndsansvaret måste vara strikt. Det betyder enligt vår uppfattning alt all skada skall ersättas. Det skall i princip inle finnas några väsenilighelskrav eller beloppsbegränsningar. Självfallet skall den skadelidande också ersättas för sina kostnader för biträde i mål som berör skadestånd. Genom all utforma skadeståndsreglerna på så säll ger man en klar entydig signal lill del allmänna alt dess beslut om betalningssäkring måste vila på fast grund - annars föreligger risk för skadestånd.

Vad beträffar de motioner som vi väckt under den allmänna motionstiden har samtliga frågeställningar som berörs i dessa motioner tidigare varit föremål för debatt i denna kammare. Många av dem återkommer i samband med atl vi så småningom skall behandla förslaget lill ny taxeringslag. I vår parti-motion angående propositionen om inkomstskatten för 1990 upprepar vi kravet om all den s.k. generalklausulen skall avskaffas. Den är oacceptabel från rättssäkerhetssynpunkt. Jag vill emellertid särskilt ta upp frågan om förtryckta blanketter för förenklad självdeklaration.

När skatteutskottet för några veckor sedan besökte lokala skattemyndigheten i Härnösand informerades vi om alt det förekom myckel fel på den förenklade självdeklaralionen, fel som hade kunnat undvikas om inkomst-uppgifterna hade varit förtryckta på deklarationsblanketten innan den översändes lill deklaranten,

Jag ser all Leif Olsson sitler här i kammaren. Han var också med i den grupp som besökte den lokala skattemyndigheten i Härnösand. Vi blev då uppmärksamma på det här förhållandet. Del handlade inle om ett fåtal fel ulan om många, enligt personalen.

Del kan inte vara tillfredsställande atl ha ett deklaralionsförfarande som innebär att deklaranten undertecknar en deklaration på heder och samvete in blanco. Det är vikligl atl den skaltskyldige ges möjlighet alt kontrollera atl de uppgifter som har kommit in till skattemyndigheten är korrekta. Del är betydligt enklare i del fallet atl räkna ut sin egen skall. Del blir ju många problem för dem som utnyttjar den förenklade självdeklaralionen.

Den förlängda deklarationstid som della system förutsätter bör med beaktande av den tekniska utrustning som myndigheten har lill sill förfogande kunna hanteras på ett sådant säll alt gransknings- och laxeringsarbetei inle påverkas negativt.

Med del sagda, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga reservationer som moderaterna slår bakom.

ningssäkring kan nalurliglvis många gånger medföra en ekonomisk skada för den enskilde."

Dessa två meningar säger egentligen det mesta om den problematik som ligger i denna ganska speciella, för all inle säga unika, lag. Problemaliken beslår givelvis i all lagen på ell myckel grannlaga sätt måste utformas så, all framför allt rättssäkerhelsaspekterna och rällvisekraven blir tillgodosedda på alla länkbara säll.

Atl så inle har varit fallet under de drygt tio år som lagen varit i kraft lycks nu alla vara överens om. Kritiken har gällt många områden-när lagen skall få användas, beviskrav, tidsfrister, skadeståndsansvar osv.

All nu regeringen efler uiredning lägger fram förslag om ändringar i gällande lag för att förbättra denna, bl.a, på rältssäkerhelsområdet, ser vi i folkpartiet som ett steg i räll riktning. Del är bara synd alt regeringen nu inte har velat gå kritikerna - och då inle minst folkpartiet - till mötes och la bort resten av avigsidorna i lagstiftningen. Det viktigaste med denna typ av lagar är atl säkerställa den enskildes ställning så långt som möjligt och all ge bättre garantier för atl enskilda inte skall drabbas av felaktiga beslut.

Del är också många sådana här farhågor för rättssäkerheten som dominerar de reservationer från oss i folkpartiet som har fogals lill delta belänkande.

Den första frågan gäller del s,k, riskrekvisitel som ju beskriver när denna lag skall användas. Vi i folkpartiet vänder oss mol tolkningen av begreppet "påtaglig risk".

Betalningssäkringen är en myckel omfattande tvångsåtgärd. Här ställs del, som jag sagt, högt ställda krav på rättssäkerhet. Alt då, som föreslås i propositionen, låta tagen omfatta inle bara rent sabotage mol betalning ulan också della med all säkra rena kreditrisker kan vi i folkpartiet inle godtaga,

Ell så viilomfallande riskrekvisit kan mycket hårt drabba gäldenärer som kämpar intensivt för all undvika konkurs. Del finns tyvärr många sådana. Ja, del kan säkerligen vara just betalningssäkringen som framtvingar en konkurs - vilken annars kunde undvikas. Att staten dessutom på detta sätt kan kringgå del ordinarie konkursförfarandel och säkerställa en fordran i en befarad konkurs är ju inte heller acceptabelt med tanke på andra borgenärer i konkursen.

Vårt krav, atl elt beslut om betalningssäkring utförligt skall motiveras, borde vara så självklarl all vi inle skulle nödgas framställa en reservation om della.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 och 2,

Herr talman! Regeringens förslag om att en lidsgräns om sex månader skall gälla för all få väcka åtal är bra. Vad som däremot inte är bra är förslaget om all man med ganska lättvindiga motiveringar skall kunna förlänga tidsfristen, t,ex, enbarl av del skälet atl del handlar om elt omfattande utredningsarbete eller utredningsmaterial.

Nej, som vi i folkpartiet ser detta skall förlängning ske endast om den skallskyldige förhalar utredningen, och då skall förlängning medges med, som vi skriver, högst en månad i taget,

Samma resonemang tycker vi skall gälla för handläggningstiderna i fråga om efterföljande laxeringsmål. Helst borde mål om en fordran föras samti-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

145

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

146

digt med belalningssäkringsmål. Under alla förhållanden bör målet prövas i länsrätten inom elt är.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 4, 5 och 7.

Alla tycks vara överens om atl risken för felaktiga beslut är större med denna lagstiftning än med de flesta andra beslut om skatter och avgifter.

Del är då nalurliglvis av myckel stor vikt alt den som drabbas av felaktiga beslut också så långt som möjligt skall ersättas för all åsamkad skada. Men då skall vi veta all man inle kan få ersättning för all åsamkad skada. För psykiskt lidande och ideella skador av olika slag räcker det som bekant inle alllid med ersättning i form av pengar.

Eftersom hela lagen handlar om fordringar som ännu inte har fastställts, borde det vara självklart all skadeståndsansvaret skall gälla i myckel slörre omfattning än vid annan myndighetsutövning. Della säger också utskottets majoritet. Del är då beklagligt alt samma majoritet inle har velat gå med på de krav som bl.a. vi i folkpartiet släller när del gäller skadestånd. Det gäller det strikta skadeståndsansvaret. Det gäller all definiera förutsättningarna för skadestånd, alltså vad vi menar med väsentligt belopp. Del gäller avvikelser och jämkning mellan beslut om betalningssäkring och den därefter fastställda fordringen. Del gäller den s.k. självrisken på 5 000 kr., som vi också vill slopa.

Del gäller också någol som kanske är tokigast av allt, nämligen all kostnader för biträde och uiredning som den skattskyldige haft inle skall ersättas av det allmänna.

Beialningssäkringslagen är ell förödande instrument mol skallskyldiga som inle har gjorl sig skyldiga lill det som lagen vill stävja. Då borde del vara elt minimikrav all den som drabbas felaktigt får ersättning för eventuella bil-rädeskostnader fullt ul.

Jag yrkar i detta sammanhang bifall till reservationerna 8, 10, 12, 13 och 14.

I skalteulskotlels belänkande nr 1 behandlas dessutom ell anlal andra frågor om taxering och uppbörd som har väckts under den allmänna motionstiden 1989, Jag skall bara kort beröra några av de reservationer som vi i folkpartiet slår bakom. Som Karl-Gösta Svenson sade återkommer många av frågorna nästan varje år, och ståndpunkterna och argumenten är förvisso väl kända.

Det måste t,ex, vara rimligt alt den skallskyldige får god lid på sig all begära omprövning av elt beslut av taxeringsnämnden. Även om denna fråga kommer atl prövas vid en kommande lagrådsremiss, borde riksdagen redan nu kunna bifalla förslaget om all taxeringsnämndens beslut skall fallas senast en månad före laxeringsperiodens utgång.

Detsamma gäller skatlelilläggsreglerna. Sådana regler måste uppfattas som rättvisa av den skaltskyldige, och del är vikligl atl man lar hänsyn till hur saken ligger till i del enskilda fallet. Del kan också handla om anstånd, fyllnadsinbeialningsavgifler, kvarskalleavgifter och myckel annal.

Frågan om skatleflyklslagen eller generalklausulen behandlas också i delta belänkande. Jag yrkar nalurliglvis bifall lill reservation 33, Denna fråga kommer inom kort att ligga på riksdagens bord - nämligen i samband med behandlingen av propositionen om inkomstskatterna för år 1990, Det

här är sannerligen en rältssäkerhelsfråga, och nackdelarna med lagen är så stora atl den bör avskaffas,

I reservation 34, som jag yrkar bifall lill, återkommer vi i folkpartiet titt kravet på en s,k, omvänd generalklausul. Folkpartiet vill härigenom förhindra atl skattskyldiga utsätts för, som vi tycker, oskälig beskattning som beror på brister i lagstiftningen eller på atl reglerna inle stämmer överens med lagstiftarens ursprungliga intentioner.

Herr talman! Ett gammall kärt folkpartikrav är avskaffandet av bevissäkringslagen. Åtgärder enligt denna lag är egentligen värre än husransakan, och nog borde det i de flesia fall räcka med hol om vite för all få fram material för granskning från deklarationsskyldiga som misslänks för brott men som vägrar lämna ifrån sig sina handlingar.

Till sist, herr talman, vill jag beröra en fråga som Karl-Gösta Svenson log upp men där vi ännu inte ställt upp på reservationen. Mycket av del Karl-Gösta Svenson sade är riktigt, och jag tror alt vi på sikt bör kunna kräva förtryckta förenklade deklarationsblanketter där inkomstuppgiflerna finns med. Vi har för nästa år sett de tekniska svårigheterna, men vi tror och hoppas atl vi inom en snar framlid skall kunna få även inkomstuppgiflerna tryckta på deklarationsblanketterna. Om della har vi skrivit i ell lill betänkandet fogat särskilt yttrande.

För säkerhels skull, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga reservationer lill della belänkande som folkpartister slår bakom.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

HÅKAN HANSSON (c):

Herr talman! Föreliggande utskottsbetänkande, skatteutskottets belänkande nr 1, som behandlar förslaget lill ändringar i den s,k, beialningssäkringslagen är sett utifrån de grundläggande principerna för vår rättssyn ell myckel viktigt belänkande, Belalningssäkringsinstilulel utgår civilrätlsligl ell intrång i förmånsrätten, men det är ur förvaltningsrältslig synpunkt i vissa speciella fall nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse. Del är ju därför vi har delta institut. Men just därför bör det användas restriktivt och endast i de fall där gäldenären på ett uppenbarl och entydigt sätt undandrar sig sina åtaganden. Den gamla principen "hellre fria än fälla" måste vara vägledande vid tillämpningen.

Utformningen av betalningssäkringslagen handlar å ena sidan om den enskildes rättstrygghet sedd i ell förvaltningsrällsligt förhållande, dvs, gentemot del allmännas inlresse. Men det handlar å andra sidan i lika hög grad om att garantera rättssäkerheten i del civilrätlstiga förhållandet, dvs, mellan det allmänna som fordringsägare och gäldenären men också del allmännas förhållande lill annan fordringsägare.

Del finns i propositionen förslag till förändringar som innebär förbättringar i det här avseendet, men jag vill understryka att dessa är otillräckliga. Fortfarande blir lagtexten enligt del föreliggande förslaget allt för vag. Flera paragrafer ger fortfarande på grund av bristande stringens alltför stora utrymmen för tolkning från betalningssäkrande myndighet, och de blir därmed till förfång för den enskilde.

Uppenbarligen, herr talman, finns det en grundläggande skillnad mellan å ena sidan majoritetens syn på dessa frågor och å andra sidan reservanternas -

147

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalning.s.säkring m.m.

huvudsakligen de tre borgerliga partiernas - syn på den enskildes rättssäkerhet. Enligt centerns mening präglas lagförslaget av ell synsätt där det allmännas inlresse intar en primär ställning och där den enskildes intressen kommer först i andra hand.

Utgå-igspunkten måste vara all skydda den enskilde, och bevisbördan måste därför ligga på den beialningssäkrande myndigheten. Det är därför som vi från centerns sida i likhet med moderata samlingspartiet och folkpartiet vill ha skärpta formuleringar på en rad punkter i lagtexten, så alt denna i allmän juridisk mening får en entydig innebörd. Exempel härpå är all man bör använda "synnerliga skäl", som är en skarpaste formuleringen, i stället för "särskilda skäl". Formuleringen "strikt skadeståndsansvar" är ell annal exempel.

Jag vill så i korthet beröra några av de områden där centern anmält en avvikande mening.

Frågan om del s.k. riskrekvisitel, som även föregående talare nämnt, gäller vid vilken lidpunkt eller i vilket skede som betalningssäkring får beslutas. Kan en betalningssäkran beslutas redan innan en fordran inträder etter när en fordran ännu inle förfallit till betalning! Otveiydligt ger del aktuella lagförslaget utrymme för att en betalningssäkran kan tillgripas redan innan en fordran faktiskt gäller. Redan vid en befarad utebliven betalning kan alltså denna åtgärd vidtas.

Detta kan. som Leif Olsson nämnde, leda till atl en presumtiv gäldenär -observerapresutntiv gäldenär- kan bli insolvenl. Åtgärden kan skapa en likvidations- eller konkurssiluaiion. Det kan också leda litl all andra borgenärer kan föriora sina möjligheler atl säkra sina fordringar, fortfarande i ett skede när en fordran från det allmännas sida inte uppstått.

Del företräde i förmånsrätten som betalningssäkran möjliggör och som ur civilrättslig synpunkt är en unik möjlighet - del skall vi komma ihåg - bör och får inle ges ett alltför uttalat användningsområde. Det är därför som vi i likhet med moderata samlingspartiet och folkpartiet anser atl det s,k, sabo-lagerekvisiiel måste vara uppfyllt för alt riskrekvisitel skall kunna tillämpas.

Vad gäller frågan om hävandet efler viss tid av beslut om betalningssäkring anser vi, också i likhet med moderata samlingspartiet och folkpartiet, atl de sex månader som lagen anger räcker. Del enda skälet lill en förlängning av elt sådanl beslut är atl den skattskyldige uppenbart förhalar utredningen, och då skall "synnerliga skäl" gälla.

Vad beträffar tidsfristen för handläggning av mål som rör belalningssäkrad fordran måste del anses räcka med elt år från beslutet om betalningssäkring. Till skillnad från majoriteten anser vi att förlängning även i sådana fall får ske endast om den skallskyldige uppenbarl förhalar ärendet.

Det är del viktigt atl ett strikt skadeståndsansvar skall gälla vid betalningsförsäkring i enhghet med vad som gäller i skadeståndslagen, dvs, skadeståndsansvar gäller ulan krav på bevisföring, oavsett om skadan för den enskilda uppkommit genom felaktigt beslut på grund av fel eller försummelser. Här skall ett strikt skadeståndsansvar i enlighet med skadeståndslagen gälla.

Begränsningen av skadeståndsansvaret enligt lagförslaget så alt en självrisk för den enskilde på 5 000 kr. skall utgå anser vi vara principiellt felaktig.

Myndigheters ansvar för fel och försummelser är lika stort oavsett beloppels storlek.

I della belänkande berörs även en rad andra frågor, bl.a. frågan om be-skallningsmyndighel skall få föra det allmännas talan i skallemål. Enligt vår uppfattning bör sådan talan föras av ett fristående allmänt ombud.

Jag vill också la upp en fråga som vi ständigt återkommer lill, nämhgen frågan om lidsgräns för meddelande om avvikelse frän självdeklaration. Även här är det viktigt att vi får spelregler som gör all den enskilde får en chans alt svara på meddelande om avvikelse från självdeklaralionen.

När del slutligen gäller skallepliklslagsliftningen anser vi, i likhet med de andra reservanterna, att man med en generalklausul riskerar att skapa betydande brister i rättssäkerheten. Atl införa en lagstiftning som i sin generella utformning inle ger den enskilda möjlighet atl förutse lagens tillämpning, dvs. en lag där varken bokslavslolkning, förarbeten, rättspraxis eller prejudikat ger vägledning, är hell otillfredsställande.

Därför vill vi, i likhet med moderata samlingspartiet och folkpartiet, atl den s.k. skalleflyktslagsliftningen skall avskaffas.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall lill samtliga reservationer som fogats lill detta betänkande och som bär centerns underskrift.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

MAGGI MIKAELSSON (vpk);

Herr talman! Detta belänkande behandlar förutom propositionen om ändringar i betalningssäkringslagen också ell antal motioner från den allmänna motionstiden. Jag skall uppehålla mig vid två av dem i detta anförande. Del gäller två socialdemokratiska motioner som vi har tyckt vara bra och som vi vill stödja.

Den första motionen handlar om kontrolluppgiftsskyldighet för ränteinkomster. Som det är i dag så gäller denna skyldighet endast privatpersoner och dödsbon, medan juridiska personer, dvs, bolag, banker och försäkringsbolag och liknande, slipper. Förutom all del är stötande för rättskänslan - atl privatpersoners ränteinkomster skall redovisas intill sista öret, medan t,ex, företagen skall slippa undan - är del ju också så all del i dag sker en betydande underdeklaration av juridiska personers ränteinkomster.

Utskottets förklaring aft del skulle vara krångligt att införa samma upp-giflsskyldighet för ränteinkomster för juridiska personer som för privatpersoner anser jag vara ell svagt argument för all slippa göra denna förändring. Det har ju gått all lösa del för privatpersoner så varför skulle del vara svårare när del gäller bolagen? All del har varit ell av syftena med skalleomläggningen all också komma till rälla med förelagens räntedeklaralioner är inle heller särskilt hållbart.

Problemet med underdeklaralion av ränteinkomster och orättvisan gentemot vanliga människor finns ju redan i dag. All skjuta frågan på framtiden och hänvisa till skatteomläggning syns mig vara en tämligen osäker väg atl gå. Finns över huvud taget den möjligheten kvar efler uppgörelsen med folkpartiet?

Den andra motion som jag vill ta upp handlar om länsskaltemyndigheler-nas rutiner när del gäller lagföring av skattebrott m,m. Del finns enligt motionärerna bakom motionen anledning atl anta all länsskattemyndighelerna

149

Prot, 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

alltför sällan anmäler misstänkta skattebrott och bokföringsbrott lill åtal, utan i stället nöjer sig med alt påföra skatletiUägg. Om del är på det sättet, verkar det ju logiskt alt stödja motionen och kräva en översyn av rutinerna.

Här inträffar all utskottet håller med motionärerna och önskar sig en bättre ordning på detta område, men där man skulle ha kunnat stödja motionen och kräva den här översynen sätter utskottet i stället sin tilltro till försynen och en from förhoppning om en bättre ordning, eftersom riksskatteverket och statsmakterna, som man säger, prioriterar denna fråga.

I den här frågan som i så många andra, hade del med all säkerhet varit bättre med beslut i stället för förhoppningar.

Ifrån vpk;s sida har vi tyckt all del här var bra motioner även om vi inte har skrivit dem själva, och vi har yrkat bifall lill dem i utskottet och reserverat oss till förmån för dessa yrkanden.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall till de tre reservationer som vpk har undertecknat i detta betänkande.

150

GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! All det alls behövs lagar och regler om betalningssäkring beror ju på alt det finns folk för vilka skulder till myndigheter inte las på lika stort allvar som hedersskulder lill vänner och släktingar. Del är i många fall alldeles nödvändigt alt myndigheter får gå in och säkra betalning för fordran på skall, tull eller dylikt innan det är fullt bevisat alt en sådan fordran verkhgen är korrekt. Likafullt som alla hederliga medborgare vill all de och samhället skall skyddas mot skattesmilare, likafullt är det viktigt alt inle oskyldiga skall råka ut för den konfiskation som en myndighet har möjlighet atl göra när sannolika skäl för en fordran föreligger. Del är alltså två sidor av samma mynt som måste betraktas, och på båda sidorna slår det en del om skydd för den enskilde. På ena sidan gäller det skydd för alla oss hederliga skattebetalare mot skallesmilarna, på den andra gäller det skydd för den som oskyldigt misstänks för undanhållande av skattemedel.

Propositionen avser att ge medborgarna förstärkt skydd mot överhetens misslag, och detta anser vi inom miljöpartiet är en bra inriktning. I några fall anser vi dock all man inle har gått tillräckligt långt, och i ell fall anser vi atl man borde varit hårdare i de fall där skattebrott misstänks.

De fall där vi tillsammans med andra partier vill ha en större säkerhet för den enskilde gentemot överheten har tidigare motiverats väl av andra partiers företrädare, men även jag vill yrka bifall lill följande reservationer:

reservation 2, mom. 3, om atl domstolar skall motivera sina beslut om betalningssäkring;

reservation 20, mom. 24, där del gäller atl man skall ge en skattebetalare en rimlig chans atl begära omprövning innan laxeringsperioden gått ul;

reservation 34, mom. 38, där del gäller atl om lagstiftningen är dåligt utformad, skall lagstiftarens intentioner vara del som gäller, så atl en skattebetalare inte utsätts för en oskälig beskattning.

Alla dessa tre synpunkter är högst rimliga, och jag har svårt all förstå atl utskottet inte kunnat inkorporera dem i sin skrivning. Låt mig slutligen vända på myntet och titta på den andra sidan. Det gäller.

YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Som med all önskvärd tydlighet redan framgått behandlar detta betänkande förslag lill ändringar i beialningssäkringslagen, ett anlal motioner som väckts med anledning av denna proposition och sedan ett stort anlal motioner som härstammar från den allmänna motionstiden.

Betalningssäkringslagen har funnits sedan den 1 januari 1979. Det kan i detta sammanhang vara en viss poäng i alt påpeka alt de som undertecknade propositionen som låg lill grund för del beslutet har namn som Mundebo, Bohman och Fälldin - det var alltså den borgerliga trepartiregeringen som lade fram förslaget om en betalningssäkringslag.

Anledningen lill atl den infördes var att dessförinnan var del inle möjligt atl säkra betalningar av del allmännas fordringar på skaller, tullar och avgifter under liden från att fordringen uppkommit och lill dess den fastställts och därmed kunde bli föremål för indrivning. Della utnyttjades av vissa mindre nogräknade personer med t.ex. skatteskulder på ett sådanl säll alt l.ex. egendom gjordes oåtkomlig innan fordringen kunde drivas in. Insatser mol skattefusk riskerade atl bli verkningslösa om inle det allmänna hade instrument för atl säkra del ekonomiska utfallet.

Sedan lagen infördes har det dock kommit atl riktas allvarlig kritik mot hur lagen har tillämpats.

Bl.a. har del förekommit alt felaktiga betalningssäkringsbestut fört med sig stora ekonomiska problem för dem som drabbats.

Regeringen har därför låtit utreda frågan och föreslår i den nu aktuella propositionen en rad ändringar i denna tag, alla med syfte alt skapa bättre garantier mot att enskilda drabbas av felaktiga beslut om betalningssäkring och för all i övrigi förbättra den enskildes ställning i den lypen av mål.

Således föreslås att beviskravet skärps för atl betalningssäkring skall få beslutas.

En s.k. proportionaliielsregel, som innebär alt viklen av åtgärder skall vägas mol den skada som kan drabba gäldenären, införs.

Länsskatlemyndigheten skall föra del allmännas talan i belalningssäk-ringsprocessen, och på del sättet skall handläggningen bli mer effektiv.

Länsrätterna ges en skyldighet alt kontinuerligt övervaka atl förutsättningarna för beslutet alltjämt föreligger, genom alt de på eget initiativ helt eller delvis skall häva ell beslut om det finns anledning lill del.

Muntlig förhandling skall hållas om gäldenären begär det, och denne skall dessutom upplysas om sin rätt i detta avseende.

Förslag finns om vissa tidsfrister för alt begränsa giltighetstiden för beslut om betalningssäkring.

Staten skall, oberoende av om fel eller försummelse bar begåtts, ersätta den skada som den enskilde åsamkas, om fordringen inte senare fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäk-rats.

151

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Be tal n ingssäk ring m.m.

152

Herr talman! Utskottet har den bestämda uppfattningen alt regeringen i den aktuella propositionen har gjorl en mycket bra avvägning mellan å ena sidan det allmännas ställning vid uppbörd och indrivning när del gäller skaller, tullar och avgifter och å andra sidan behovet av all stärka rättssäkerheten för den enskilde på detta område. Vi föreslår således alt propositionen bifatles i sin helhet.

15 reservationer har fogats till betänkandet i denna del, och jag skall kort kommentera några av dem. Jag har valt alt kommentera de reservationer som de tre borgerliga partierna gemensamt står bakom.

I reservation 1 begär de borgerliga partierna en inskränkning av det s.k. riskrekvisitel, som vi tidigare har hört, lill att enbart gälla s.k. betalningssabotage. Utskottet avvisar denna uppfattning med motiveringen atl betalningssäkring också skall kunna användas för atl minska den kreditrisk som det allmänna löper i den här lypen av ärenden.

I reservation 4 begärs all en förlängning av lidsfristen skall få ske enbarl om den skaltskyldige förhalar utredningen. Utskottet menar all redan propositionens förslag om en tidsfrist på sex månader är en väsentlig skärpning i sig. Erfarenheten från den praktiska hanteringen visar nämligen atl det oftast rör sig om svårulredda beskatlningsförhållanden, och utskottet vill inte medverka till all undermåliga utredningar pressas fram som en följd av en sådan begränsning som reservanterna förordar.

Även i reservation 5 begärs en tidsfrist och då i mål där en belalningssäkrad fordran skall fastställas. Där delar utskottet bedömningen atl det är angeläget med en snabb handläggning i dessa mål, men mycket talar för alt sådana mål kommer alt behandlas mer skyndsamt i framtiden. Bl.a. del utökade bevakningsåliggande från länsrätternas sida som följer av propositionen bör bidra lill del.

I reservation 8 begärs atl strikt skadeståndsansvar skall gälla även vid beslut om betalningssäkring för fastställda fordringar. I propositionen görs, som här har sagts, en åtskillnad mellan skadeståndsansvaret vid icke fastställda och vid fastställda fordringar. I det senare fallet fattas beslutet i ell mycket senare stadium av en uiredning, och risken för felaktiga beslut borde därför vara mindre. Bestämmelserna i skadeståndslagen, som medger ersättning för skada som vållats genom fel eller försummelse, ger ell sådant skydd för gäldenären all del bör vara till fyllest. De bör åtminstone vara del i avvaktan på den översyn av det allmänna skadeståndsansvaret som riksdagen begärde så sent som i våras.

I reservation 13 krävs slutligen alt självrisken på 5 000 kr. vid skadestånd slopas. Till della kan sägas att propositionsförslaget i denna fråga överensstämmer med bestämmelserna i lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt. Det innebär dock inte all beloppet 5 000 kr. är en fixerad gräns. Hänsyn skall tas lill om beloppet är atl betrakta som obetydligt eller inte för gäldenären. Av del följer all del kan finnas anledning alt ersätta även skador som är av mindre omfattning, liksom att någon gång inte ersätta skador som är slörre än 5 000 kr. Del är således en bedömning som får göras från fall till fall. Delta är dessutom frågor som rimligen kommer alt prövas i den översyn av det allmänna skadeståndsansvaret som jag tidigare talade om atl riksdagen har begärt.

Går man igenom alla de 15 reservationerna till betänkandet som gäller just beialningssäkringslagen, ser man ett tydligt mönster. Del handlar i nästan samtliga fall - detta gäller framför allt moderaterna, som står bakom 14 av 15 reservationer - om alt försvaga det allmännas ställning. Tilltron till länsrätternas förmåga och omdöme lycks dessutom vara mycket låg.

Mol den bakgrunden kanske det kan vara på sin plats - även om regeringen i propositionen lar sikte på atl stärka rättssäkerheten för den enskilde - atl erinra om varför en sådan här lag behövs. Tillvaron består som bekant inte bara av rättskaffens människor, som riskerar all utsättas för myndigheternas förföljelse. Den beslår dessvärre också av elt icke obetydligt anlal fula fiskar, som med konster och knep försöker slippa ifrån de medborgerliga skyldigheter som vi alla har.

Jag vill erinra om alt det måste finnas en påtaglig risk för atl gäldenären inte kommer att betala sin skuld. Det skall inte heller röra sig om småsummor, ulan avse betydande belopp. Den fidsperiod som det allmännas fordring hänrör sig lill skall ha gått lill ända, eller fordringen skall dessförinnan vara förfallen lill betalning.

Jag vill upplysningsvis säga att det inle rör sig om så oerhört många mål av della slag. Enligt en uppgift från 1985, som finns i propositionen, behandlade länsrätterna då 215 framställningar om betalningssäkring. Det är alltså inle så atl var och varannan riskerar atl drabbas.

Jag yrkar avslag på samtiiga reservationer i denna del,

I betänkandet behandlas också en rad andra frågor på taxerings- och uppbördsområdet. De flesia är frågor som kommer atl bli eller redan har blivit föremål för utredning, som tas upp i annal sammanhang eller där proposition väntas inom kort. Det gäller således de frågor som behandlas i reservationerna 16, 20, 22, 26 och 27. Där har nu lagrådsremissen, som grundas på skatteförenklingskommitténs belänkande, nyligen avlämnats, och proposition läggs fram under våren.

Del gäller kraven i reservation 19, där en översyn av ADB-insyn inom den brolisbekämpande verksamheten nu förbereds inom justiliedepartemenlel.

Det gäller reservationerna 23 och 24, där finansdepartementet förbereder en översyn av eflerlaxerings- och skatlelilläggsreglerna.

Del gäller reservationerna 30 och 31, där ett förslag om en ny typ av skallsedel, s.k. F-skattsedel, för närvarande bereds inom finansdepartementet.

Det gäller också kravet i reservationerna 33 och 35, som båda har bäring på proposition 50. Del föreligger nu ell förslag från den s.k. skatteflyktsutredningen om en ny generalklausul, som tas upp i reservation 33.

I samtliga dessa fall hänvisar utskottets således till atl frågorna bör tas upp vid ell senare tillfälle.

Jag vill också göra några avslutande kommentaren Det skulle föra alldeles för långt atl kommentera varje enskild reservation - jag är rädd för att vi skulle få stanna här resten av natten om jag gav mig in på någol sådant,

I reservation 25 hävdar miljöpartiet och vpk alt länsskattemyndigheten allför sällan anmäler misstänkta skattebrott och bokföringsbrott ulan låter sig nöja med alt påföra skattetillägg. Reservationen grundar sig på en enskild socialdemokratisk motion. Utskottet delar uppfattningen alt del kan vara problematiskt atl avgöra delta från fall lill fall. Vi menar all riksskalte-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

153

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Betalningssäkring m.m.

verket måste ge vägledande anvisningar för hur dessa frågor skall hanleras, men vi utgår också från atl satsningarna på förbättrad revisionsverksamhet ger positiva effekter på della område. Riksskatteverket har i år också särskilda medel för kontroll av svårkontrollerade branscher. Det görs satsningar på utbildning och användning av ADB-revisorer inom skatteförvaltningarna. För näsla budgeiår begär verket ytterligare 10 milj. kr. till sådana här satsningar. Det innebär alt vi redan vid behandlingen av budgetpropositionen får anledning all återkomma till frågan.

I reservation 36 kräver de borgerliga atl den s.k. bevissäkringslagen upphävs. Utskottet har tidigare diskuterat detta många gånger. Vi gör alltjämt den bedömningen atl bevissäkringslagen behövs för alt under vissa förutsättningar kunna säkerställa nödvändigt kontrollmaterial. Jag vill också påminna om att riksdagen så sent som hösten 1987 beslöt om en rad förändringar i lagen. En proportionaliielsregel infördes, skyddet för intrång i bostad och skyddet för känsliga uppgifter förstärktes. Därmed innehåller lagen numera, menar vi, en rimlig avvägning mellan myndigheternas kontrollbehov och den enskildes berättigade rättssäkerhetskrav.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

154

GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt lala om lagföring av skattebrott. Yvonne Sandberg-Fries, jag och utskottet delar alltså uppfattningen alt detta är ell allvarligt problem, men alt vi skall vänla till näsla års budget-behandling med atl lösa del. Om jag förstår della rätt, är skaltesmilning okej lill näsla års budgelbehandling, men sedan skall del minsann bli stopp. Är del på det sättet riksdagen skall titta på sådana här saker? Är del inle litet väl handfallet?

YVONNE SANDBERG-FRIES (s);

Herr talman! Jag vet inle om jag uttryckte mig väldigl oklart, men om jag inle minns alldeles fel hänvisade jag lill en rad åtgärder som vidtas och lill förslag som kommer upp på detta område. Del är kanske litet förmätet av Gösta Lyngå all påstå atl vi inle är intresserade av atl göra någol ål skattebrott. Den sittande regeringen har under sin period lagl fram åtminstone 24 eller 25 konkreta förslag, alla ägnade atl stävja skattebrott. Det är väl om någol bevis på all inlresse inte saknas.

GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! Del slår faktiskt också i ulskollstexten alt del finns anledning atl återkomma lill frågan vid behandlingen av nästa års budget, då skattebrotten skall tas upp igen. Del är bra. Men lill dess? Kan vi inte följa den reservation som grundar sig på en socialdemokratisk motion?

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 30 november.)

LARS AHLSTRÖM (m);

Herr talman! Skattereformen är ell dråpslag mot idrotten, en katastrof. Den får förödande konsekvenser. Se där, några uttalanden från företrädare försvensk idrottsrörelse.

I januari i är väckte vi moderater en motion med rubriken Villkoren för idrotten. En myckel stor del av motionen ägnade vi åt ekonomi och skatter. En redan dä allvarlig situation har genom del föreslagna nya skattesystemet ytterligare förvärrats. Den breddade momsen och de indirekta skatterna gör det dyrare alt resa och atl bo. Hur skall de smä idrottsföreningarna klara det? Hur kommer den höjda arbetsgivaravgiften all påverka föreningarna? Betänk all del hela liden är de minsta klubbarna som drabbas särskilt hårt. Beskattningen av priser, där gränsen nu skall bli 100 kr, i stället för 600 kr,, är ytterligare exempel på en kallsinnig och verklighetsfrämmande inställning till idrotten, vår i särklass största folkrörelse, I stället för atl söka medverka till att avhjälpa idrottens problem ökar regeringen dem nu på elt närmast brutalt sätt. Den verksamhel som bedrivs inom idrottsrörelsen bygger i myckel stor utsträckning på ideellt arbete och på elt starkt personligt engagemang. Den svenska idrottsrörelsen står och faller med de ideella insatser som görs på alla nivåer. Men vi måste - för all få behålla dessa engagerade människor - på allt säll söka underlätta deras arbete. Det är orimligt all den mesta liden måste ägnas åt atl dra in pengar. Med de nya skallepålagorna och motståndet mot alt tåla de ideella organisationerna spela i samma division och efter samma regler som de statliga spelbolagen, försämras ytterligare möjligheterna för de små föreningarnas ledare all ägna sig åt idrott.

Lät mig la ell exempel. Som jag nämnde skall i fortsättningen priser värda mer än 100 kr, beskattas, Della innebär självfallet ett orimligt merarbete för klubbarna. Del kan inle kännas särskilt meningsfullt och uppmuntrande all behöva sända en kontrolluppgift lill en pristagare för en brödrost, värd ca 150 kr. Kan detta verkligen vara vettigt? Tror någon på allvar att detta kommer atl underlätta rekryteringen av idrottsledare? Vi moderater anser atl del finns all anledning atl se över och justera sådana bestämmelser.

Det finns säkerligen inte någon i denna kammare-oavsett parti-som inte i olika sammanhang betonar idrottens stora fostrande betydelse för svensk ungdom. Idrotten är utan tvivel den största tillgång vi har i kampen mol våld, knark och kriminalitet.

Som en följd av debatten här i kammaren i juni förra året beslöt riksdagen, med verkan fr,o,m, den I januari 1989, om vissa ändringar i lolterilagen. Del vore en överdrift att påslå alt folkrörelserna blev nöjda. Vi moderater återkommer nalurliglvis i motion Kr502 med krav om atl de ideella organisationernas andel av spelmarknaden skall öka, atl deras spelverksamhel skall underlättas, all penningvinster utan någon beloppsmässig begränsning skall tillåtas i lokala, regionala och riksomfattande föreningslolterier och all nå-

155

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lolterifrågor

gon lillståndsplikt för lokala föreningslolterier, som bedrivs från fast försäljningsställe inle skall förekomma.

Moderata samlingspartiet har tidigare i idrotismotioner framhållit att en mer generell och uthållig form för överförande av medel från Tipstjänsl till idrotten borde införas. Hur della lämpligast skall ske bör bli en uppgift för en parlamentarisk uiredning alt ta ställning till.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 1, 3, 5 och 6.

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

156

Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp);

Fru talman! Först ett par ord till Lars Ahlström om skattereformen och idrottsrörelsen. Jag tror också atl man på ett par punkter, bl.a. beträffande ersättningar av den begränsade karaktär som Lars Ahlström var inne på, måste diskutera undanlagsregler. Jag är däremot lika övertygad om atl den viktigaste utgångspunkten bör vara att idrottsrörelsen i slora stycken, som någon på riksidroilsmölet i Östersund uttryckte det, bör spela på samma villkor som andra organisationer och även näringslivet. Då tänker jag framför allt på de störa elilidroilsföreningar som i stort sett driver sin verksamhel som vilket företag som helst. Jag tror alltså att man skall försöka alt undvika den typen av undantag men - och del är viktigt - i slällel se lill alt idrottsrörelsen får ordentlig kompensation för den merkostnad som det här innebär.

Fru talman! Del handlar ju om statens och folkrörelsernas spelverksamhel, och även om man inle får glömma bort de många andra ideella organisationer som berörs är del ju idrottsrörelsen som är i focus - den är vår klart största ideella rörelse. Den viktigaste delfrågan i betänkandet gäller om del skall bli en översyn av idrottens ekonomi eller inle. Folkpartiet tror att del , för att få lill stånd en alternativ möjlighet lill ersättning, krävs all man ser över det här på bred front.

Vi har i folkpartiet av idrottsrörelsens ekonomiska situation dragit slutsatsen att den behöver ett rejält ökat stöd, och atl en sådan ökning är väl använda pengar är alldeles uppenbart. När det gäller den beskrivningen delar jag alltså Lars Ahlströms uppfattning.

Idrotten har ju stor betydelse inte bara för individen utan också för samhället. Del räcker att titta på vad man åstadkommer när det gäller ungdoms-fostran och friskvård. Vår utgångspunkt är alltså att idrotten måste ges bra ekonomiska förutsättningar för sin verksamhel.

Vi är däremot inle övertygade om all del måste ske genom medel från statsbudgeten. Vi har i stället visat på andra möjligheter, t,ex, all låta en slörre del av tipsljänsls överskott gå direkl och varaktigt lill idrotten. Del skulle kunna ge sådana summor atl de blir ett verkligt lyft för idrotten. Jag tror alt del är summor av den storleken som del måste handla om. Del var också en lösning som riksidroilsmölet pekade på. Eftersom olika idrotlsakli-vileter är en förutsättning för en stor del av tipsljänsls verksamhet ligger det nära lill hands - del vore en logisk lösning.

Jag är för min del inte lika övertygad om alt det sker bäst genom att idrotten blir delägare i tipstjänsl. Men där kan man tänka sig olika möjligheter.

JAN HYTTRING (c);

Fru talman! Minst en gång per år diskuterar vi här i kammaren finansieringsmöjligheterna för idrottsrörelsen och för folkrörelserna i stort. Del finns anledning för mig alt redan inledningsvis påpeka alt idrottsrörelsen är en stor del av våra folkrörelser, men del är ingalunda hela Folkrörelsesverige vi pratar om när vi talar om idrottsrörelsen. Många gånger har man i diskussionen - del har varit så också här i dag - lagl tonvikten på idrottsrörelsen.

Idrottsrörelsen är inte heller någon homogen rörelse så lill vida atl alla föreningar är lika slora. Det finns många stora föreningar, men det finns också många små. Huvuddelen av idrottsrörelsen beslår av småföreningar. Del råder inle riktigt lika villkor för dessa föreningar.

Under den tid som gått mellan de diskussioner som vi har fört här i kammaren har vi kunnat märka all möjligheterna till egen finansiering - genom egna insatser typ lotterier, olika slags spel och vad det nu har varit - hela tiden har försämrats. Vidare har statens möjligheter lill inkomster direkt genom spel hela liden förbättrats. Läser man den utmärkta redogörelse som kullurulskollet ger i sitt belänkande nr 2 ser man an statens andel av den här marknaden ökat är från år. Del är bara all konstatera att folkrörelserna får allt mindre möjligheler all hävda sig gentemot staten.

Vi var nalurliglvis besvikna redan när vi. efler den uiredning som skett, diskuterade propositionen om möjligheterna lill finansiering. De nya regler som trädde i kraft den 1 januari i år har inle på ell märkbart säll förbättrat folkrörelsernas möjligheler. Vi gjorde vid utskottsbehandlingen förslaget något bättre: resultatet blev något bättre vid riksdagsbeslutet än vad regeringen hade föreslagit. Men till grund för regeringens förslag låg en utredning som gick bra myckel längre än del beslut som riksdagen sedan fattade -del får vi inle glömma bort.

Nu skulle vi vilja ha lill stånd en mer övergripande uiredning på del här området. Del är vad reservanterna förordar i reservation nr 1, Anledningen till det är all del finns en mängd olika förslag om hur de här möjligheterna skall förbättras. Vi reservanter har inte tagit ställning till de enskilda förslagen - vi har sagt all del måste vara bättre all man lar lill sig dem alla och dessutom de många ytterligare förslag som naturligtvis finns och låter en parlamentarisk beredning utreda dem.

Den tanken har utskoitsmajoriteten - socialdemokraterna och miljöpartiet - avvisat. Men jag vågar påslå atl även utskottsmajoriletens skrivning i betänkandet andas en vilja atl få lill stånd en parlamentarisk beredning. Del är bara del att ulskottsmajoritelen grundar sill slällningslagande på en förväntan om alt riksidroilsmölet skulle la ställning till ett förslag om - och även

157

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lolterifrågor

fatta beslut om - att man skulle hemställa hos regeringen om en sådan utredning.

Om jag är rätt underrättad gjorde riksidroilsmölet inte det. Därmed faller också utskotlsmajoritetens skrivning. Den grund som utskottets hemställan vilar på finns alltså inte längre. Jag vill då direkt fråga Anders Nilsson, som majoritetens talesman - jag släller den frågan också till Kaj Nilsson, som är närvarande här i kammaren - om det inle nu finns anledning all ompröva ulskottsmajorilelens ställningstagande. Med utgångspunkt i majoritetens skrivning blir det ingen framställan gjord till regeringen om en sådan utredning, om inle riksdagen här biträder reservation nr 1 och gör ell tillkännagivande.

Del är en direkt fråga och en förhandlingsinvit från talarstolen här i riksdagen atl göra om den här delen - del är inle slora skillnader emellan reservanternas och utskottsmajoriletens uppfattning; det är bara det all ulskollsmajorileten bygger på antagandel all någon annan skulle ha beslutat, och så har inle skett. Det finns alltså anledning alt föra den här debatien ett varv lill.

Del är inle bara detta som behandlas i betänkandet utan också frågan om en kultur- och folkrörelsefond. Vi cenlerledamöler återkommer - jag vet inle för vilket år i följd - med denna begäran. Vi har inle heller den här gången fått gehör för den. Vi är antagligen litet tidigt ute. Men jag förutspår alt vi om något år eller så också kommer atl få en folkrörelsefond, som man kan tillföra en del av de inkomster som staten har genom de spelmöjligheler som finns och som hela liden utvecklas.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 1 och 4.

158

KAJ NILSSON (mp) replik:

Fru talman! Jag blev apostroferad - annars hade jag inte tänkt delta i den här debatten.

Miljöpartiet har faktiskt, genom riksrevisorerna, fått igenom i belänkandet att regeringen nästa gång den framlägger en budgetproposition skall redogöra för de samlade bidragen lill idrottsrörelsen och hur myckel som härrör från Tipstjänsl. Della var den viktigaste punkten för vår del.

Vi var beredda att avvakta en parlamentarisk uiredning, om idrottsrörelsen själv ville ha en sådan. Nu ville man inte del denna gäng, men kanske senare. Därmed tycker jag ändå inte alt lägel har förändrats så radikalt som Jan Hyttring pekar på.

Dessutom tycker vi atl del är för myckel kommers inom idrottsrörelsen, så vi är ganska restriktiva. Någon har nämnt hur våldsamt spelen accelererar. Det tycker vi är mycket oroande. Vi tycker inte all idrottsrörelsen i så stor utsträckning som kommer fram i reservationen skall leva på den lypen av verksamhel.

Jag kan alltså inte hålla med Jan Hyttring om atl lägel är så förändrat som han påslår.

JAN HYTTRING (c) replik:

Fru talman! Jo, lägel är förändrat.

Redan beslutet på riksidroilsmölet anger faktiskt alt den grund som miljö-

partiet tillsammans med socialdemokraterna har fotat sitt majorilelsyllrande på inle finns.

Kaj Nilsson säger alt del är för myckel spelverksamhel. Erbjudandel från reservanterna är ju atl Kaj Nilsson skulle få vara med i en parlamentarisk beredning och uttrycka sin åsikt om della. Här missar faktiskt miljöpartiet sin slora chans. Om man beslutar enligt del här ulskoilsyllrandet så rullar allt bara på.

Idrottsrörelsen och andra folkrörelser måste ju försöka hitta på nya former för all lyckas hålla jämna steg med statens inkomstökningar genom spel. Vi vet ju all oddsen är myckel små - för all använda spelspråk.

På riksidroilsmölet gjordes del också berättigade uttalanden där man uttryckte oro för sin ekonomi, icke minst mot bakgrund av den förväntade skattereformen. Till den får vi nalurliglvis återkomma senare och diskutera den särskilt här i kammaren.

Jag vill uppmana miljöpartiet all la chansen. Stöd reservationen nu, så får ni vara med och påverka utredningen. Ni får också möjlighet all där klargöra er inställning till finansieringsmöjligheterna.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lotterifrågor

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i en följd av år ställt krav om atl tipsmedel skall gå lill idrotten, som en investering för framliden för våra ungdomar.

Redan i ett riksdagsbeslut från 1939 fastställdes att 50% av tipsmedlen sedan vinsten utdelats skulle tillbaka lill idrottsliga ändamål. Detta beslut genomfördes emellertid aldrig på grund av andra världskriget. Det finns nu anledning all återuppliva denna inriktning.

Utskottet har upprepade gånger tidigare i av riksdagen godkända betänkanden uttalat bl,a, all idrotten har rätt lill betydande samhällsstöd, oberoende av de inkomster som tillförs statsverket via lipsverksamheten. Den ståndpunkten behåller sin giltighet. Del förutsätter emellertid all del nuvarande samhällsstödet till idrotten är tillräckligt stort, vilket inle är fallet. Dessutom behåller denna ståndpunkt sin giltighet under förutsättning all Tipsljänsls årliga vinst inte överstiger det stöd som idrotten får från samhället.

Nu är emellertid förhållandel det, atl den inkomst som statsverket får från lipsverksamheten överstiger 1 miljard kronor om året, medan däremot det direkta slödel lill idrotten är knappt 300 milj, kr. Därför anser vpk alt med hänsyn till idrottens slora betydelse för framför allt ungdomen bör stödet lill idrotten successivt trappas upp. Detta stöd bör vara utformat som ett anslag som går lill kommunerna för alt uppföra olika idrottsanläggningar. Det bör gå lill småklubbar, lill kvinnoidrott och till handikappidrott.

Delta är en ståndpunkt som vi förfäktar, också i motsättning lill reservation 1. som fogats till delta belänkande, där de övriga oppositionspartierna föreslår en utredning. Skälet lill all vi inle är med pä den reservationen är all den föreslagna parlamentariska utredningen i huvudsak skulle undersöka möjligheterna atl öka folkrörelsernas utbyte av den totala spelmarknaden. I andra hand skulle man undersöka förutsättningarna för alt en del av tipsmedlen övergår lill idrottsrörelsen.

159

160

ANDERS NILSSON (s):

Fru talman! Den här debatten handlar ju om lolterilagstiftningen och lolterifrågor. Del är faktiskt inte en idrollsdebatt - en sådan har vi vid andra tillfällen. Jag ville passa på all instämma i vad Jan Hyttring sade i sin inledning, när han så klart markerade atl folkrörelserna är betydligt mer än idrottsrörelsen och atl frågan om de ideella organisationernas möjligheler på spelmarknaden alltså berör betydligt mer än själva idrottsrörelsen.

Bakgrunden lill det belänkande som vi nu debatterar är de förändringar i lolterilagstiftningen som riksdagen beslutade om för ell och ett halvt år sedan. Syftet med de förändringarna var alt öka folkrörelsernas utbyte av sin spelverksamhel och alt göra dessa spel mer attraktiva. Vi gav då möjligheler lill penningvinster i begränsad omfattning i lotterier och bingo, Alla varu-vinsier blev skattefria. Vi sänkte bingoskatien och genomförde administrativa förenklingar.

Del är ännu för tidigt all summera vilket resullal reformen gett. Det är dock uppenbarl all bingospelel utvecklats myckel positivt sedan reformen trädde i krafl.

Under detta år har det hänt ganska myckel som på ell eller annal sätt berör de motioner vi nu behandlar. Finansdepartementet har tillsatt en utredning om skall på vissa spel. Det gäller beskattningen av Tipstjänst, Trav och galopp och Penninglotteriet, I direktiven anges att förslagen "bör vara så utformade atl de inte försämrar möjligheterna för folkrörelserna all bedriva och utveckla sina spelformer".

Riksdagen har behandlat finansutskoltels belänkande angående riksdagens revisorers skrivelse om Tipstjänsl, Därvid har vi i denna kammare dels begärt en samlad redovisning av del statliga stödet lill idrotten, efler miljöpartiets motion, dels fick regeringen i uppdrag att pröva vilka riktlinjer som bör ligga lill grund för Tipsljänsls idrottsstödjande verksamhel. Den prövningen skall underställas riksdagen,

Lollerilagsliflningen utsattes för tre fyra år sedan för en myckel kraftig kritik. Många folkrörelser hävdade all deras utrymme på spelmarknaden begränsades av de statliga spelen, och de hade bestämda invändningar mol den administrativa hanteringen av verksamheten. Den kritiken har till stor del tystnat nu. Dels har vi vid ell par tillfällen förenklat lagstiftningen och, som jag redovisat nyss, gett bättre villkor för folkrörelserna. Del tar jag till intäkt för all de förhållanden vi nu diskuterar har blivit bättre. Dels är del så, om vi ser lill utvecklingen på spelmarknaden, all både Tipstjänsl och Penninglotteriet har redovisat ungefär samma vinst 1988 som 1987, Del förefaller sålunda som om en viss stagnation inträffat för de statliga bolagen. Samtidigt kan vi notera ökningen av bingospelel.

I flera motioner begär motionärerna all pengarna skall specialdestineras

från statliga spelbolag, främst Tipstjänst, till folkrörelserna och bland dem i huvudsak idrottsrörelsen. Utskottet har tidigare hävdat att dessa anslag bör prövas av riksdagen. De kan dä vid varje tillfälle vägas mol andra behov som föreligger. Vi ser inget skäl alt nu frångå den principen. Samtidigt har vi betonat folkrörelsernas slora betydelse i vårt samhälle och alt de naturligtvis har berättigade anspråk på anslag från samhället.

Riksidrollsförbundel har vid riksidroltsmölet i Östersund förra helgen antagit ett idrottspoliliskl program under rubriken Idrotlspolilisk offensiv. Del ger riktlinjer för hur idrottsrörelsen skall arbeta i framtiden, och del innehåller prioriteringar bland de uppgifter som är aktuella. Del innehåller dessutom mycket klara målsättningar dels om vad idrottsrörelsen självt kan och skall göra, dels vilka krav man släller på samhället. Och del är myckel omfattande krav. Jag förmodar all vi kommer all möla de flesia av dem i senare idrottspolitiska debatter.

Riksidroilsmölet svarade också ell rungande nej till styrelsens förslag om atl man skulle kräva en uiredning om idrottens roll i samhället och dess finansiering. Vi har, som flera talare nämnt tidigare, en reservation i delta belänkande i vilken föreslås en sådan uiredning. Även ulskottsmajoritelen har varit förstående lill tanken på en uiredning. Del har man varit mot bakgrund av att det är över 20 år sedan den stora idrotisutredningen genomfördes. Vi har dock angett att det rimligen är idrottsrörelsen själv, vår sannolikt största folkrörelse, som bör la initiativet. Den bedömningen har vi gjorl mot bakgrund av den betydelse och vikt som vi lägger i värdet av självständiga och fria folkrörelser. Efter riksidroltsmötels nej till en utredning, anser jag dock all det vore synnerligen anmärkningsvärt om riksdagen gjorde tvärtemot och begärde en uiredning. Del är min svar på Jan Hyllrings fråga om hur utskoitsmajoriteten ser på detta.

Vi har under en lång följd av år i olika skrivningar intygat värdet av en fri och självständig folkrörelse. Folkrörelseorganisation, verksamhet, finansiering och annal i ideella organisationer utanför idrottsrörelsen har utretts på många olika sätt. Dessutom finns utredningsförslag som ännu inle är effektuerade.

Jag finner del orimligt all samhället och riksdagen skall begära en utredning när riksidroilsmölet de facto har sagt ell klart nej lill en sådan.

Vpk har under en följd av år motionerat om atl anslagen lill idrotten skall höjas till en nivå som motsvarar vinslen från Tipstjänsl. Elt sådanl förslag framställer man även i år, och i detta belänkande har vpk en reservation med det innehållet. Jag noterar med en viss tillfredsställelse ordalydelsen i reservationen, nämligen: "Regeringen bör i enlighet med vad som föreslås i motion Kr506 yrkande 2 snabbehandla frågan om tipsmedlens användning och framlägga förslag om hur ett anslag motsvarande tipsmedlens storlek årligen kan tillföras idrotts- och friluftslivet." Notera ullrycket "ett anslag motsvarande tipsmedlens storlek". Skall del tolkas så, Alexander Chrisopoulos, alt vpk släller upp på principen atl anslagens storlek skall bestämmas av riksdagen och inle specialdestineras från det statliga företaget Tipstjänsl? Jag vill gärna tolka reservationen så.

Om så är fallet har jag ytterligare en fråga lill Alexander Chrisopoulos. Vpk:s yrkande går såvitt jag vet tillbaka på ett beslut från slutet av 1930-

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lotterifrågor

161

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lolterifrågor

talet. Detta angav också Alexander Chrisopoulos i sill inlägg. Sedan dess har Tipsljänsls verksamhet utvecklats utomordentUgl kraftigt. Bl.a. har spelformer tillkommit som inle alls har idrotten som bas och underlag. Jag länker exempelvis på Lollo och Flax. Enligt de uppgifter jag har fått står dessa spelformer för en stor del av Tipsljänsls omsättning, uppskattningsvis 50 %. Det ger anledning lill följande fråga: Vill vpk öka anslagen till idrotts- och friluftsliv med en summa motsvarande hela överskottet från Tipstjänsl, eller avser förslaget i vpk:s reservation den andel som ankommer på de idrottsan-knulna spelen?

Fru talman! Med della yrkar jag bifall lill hemställan i kulturutskottets betänkande och avslag på de avgivna reservationerna.

162

JAN HYTTRING (c):

Fru talman! Anders Nilsson säger att ökningen av de statligt styrda spelen har stagnerat och nämnder några exempel på det. Nu är den statliga spelmarknaden ganska omfattnade. Man har faktiskt också hittat på nya spel under tiden. ATG:s verksamhet har inte stagnerat, tvärtom. Kammaren har tidigare i dag behandlat ett utskottsbetänkande med anledning av en proposition, och där påvisas atl statens andel av det spelet ökar. Det är bara att konstatera att den ulvecklingen kommer att fortsätta.

Samtidigt har idrottsrörelsen försökt ta upp konkurrensen med statliga spel tittsammans med Penninglotteriet. Resultatet är nu känt; det gick inle. Man hade inle möjlighet alt inom ramen för ens försöksverksamheten ha sådana villkor att del var möjligt atl ta upp konkurrensen.

Detta har såvitt jag förslår fått Riksidrollsförbundel atl ändra sin tidigare inställning. Man är nu mer intresserad av alt få del av statliga spelpengar direkl. Det är kanske en av orsakerna lill att man inte begärde den här utredningen.

Utskottet anför alt del framstår som naturligt atl en sådan utredning kommer till stånd. Men nu kommer utredningen såvitt jag förslår ändå inle till stånd. Ulskottsmajoritelen har nämligen hela liden sagt alt utredningen skall tillsättas under förutsättning atl Riksidrottsförbundet begär det, och det gör alltså inte Riksidrollsförbundel.

Jag vill upprepa alt del således är en folkrörelse som inle begär en utredning. Men del finns ju fler folkrörelser Hur släller sig utskottsmajoriten om dessa begär en utredning?

Jag kan sedan inle förstå atl man ständigt diskuterar frågan om den självständiga folkrörelsen. I centerns ögon är självklart alla folkrörelser självständiga. Men vi har faktiskt inom utskottets ram atl yttra oss över förslag till fördelning av medel och stöd lill folkrörelserna. Ett sådanl stöd är att förbättra möjligheterna för folkrörelserna lill en ökad egenfinansiering, något som de själva vill ha. I alla framställningar och uppvaktningar framförs önskemålet om ökade möjligheter till självfinansiering. De vill inte helt till-lila sig på statliga direkta anslag.

Därför anser jag, fru talman, det ytterst beklagligt alt man i detta fall inte har tagit vara på detta unika tillfälle att få till stånd en översyn. Jag beklagar del verkligen.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Anders Nilsson ställde tvä frågor till mig. Den första var om vpk:s förslag skall tolkas så atl anslagels storlek skall bestämmas av riksdagen och inte specialdestineras via del statliga förelaget Tipstjänsl. Del är en korrekt tolkning. Del är exakt så vi menar

Den andra frågan gällde storleken på anslaget. Själva frågan hade lydelsen: Avser förslaget i vpk-reservalionen all den andel som ankommer på id-rottsanknulna spel skall överföras till idrotten? Det är också korrekt. Del menade vi i princip när vi ställde förslaget första gången. Del var alltså bara fråga om idrottsanknulna spel inom AB Tipstjänsl.

Om idrotten behöver mera stöd, skall anslaget från samhället sida naturligtvis öka.

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lotterifrågor

Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp);

Fru talman! Jag försökte också betona att della handlar om mer än idrottsrörelsen, Anders Nilsson. Men i krafl av sin storlek får den bryta väg. Det finns i det här avseendet inga delade meningar mellan den och de andra ideella organisationerna. Del framgick likaledes i Anders Nilssons eget anförande, som också mycket kom att handla om idrottsrörelsen. Jag tror all del är naturligt atl del blir så.

Anders Nilsson sade atl riksdagen har begärt en redovisning hur stort stödet till idrottsrörelsen är. Det är naturligtvis riktigt, och det är säkert också behövligt. Men det viktiga nu är alt finna former för hur vi skall öka det stödet. Såvitt jag har förstått är vi överens om atl detta måste ske om vi skall kunna ge idrottsrörelsen och de andra organistionerna de förutsättningar de måste ha för kunna utöva sina vikliga verksamheter

Sedan till riksidroltsmölet och dess nej, som enligt Anders Nilsson var ett rungande nej. Jag är inte så säker på all del var så rungande. Om man l.ex. lyssnade lill diskussionen som fördes vid det seminarium vi båda varpå fanns där sannerligen delade meningar.

Del man var rädd för var att man skulle hamna i en långbänk och alt vi skulle förhala frågan under åratal. Jag tror alt det mer handlade om olika sätt alt se på hanteringen av ett sådant problem. Vi vet att utredningar i dag i regel inle ulgör några femårsprojekl, utan många av dem har myckel kortfattade direktiv.

Jag anser alltså inte alt det är särskilt anmärkningsvärt atl vi nu skulle försöka få till stånd en utredning. Jag tror att det mer handlar om de olika sätt på vilka vi arbetar. Vi är överens om att vi på ett eller annat sätt måste ge organisationerna bättre förutsättningar, framför allt för att de skall klara sin ungdomsverksamhet. Jag vet inte hur detta skulle gå till utan att vi får en sådan utredning lill stånd, Anders Nilsson,

Jag måste också poänglera det som Jan Hyttring här senast tog upp, nämligen utskottsmajoriletens skrivning. Man säger följande:"Del framstår som naturiigt alt en sådan uiredning kommer till stånd." Detta måste väl rimligen vara lika naturligt nu, trots den förda diskussionen på riksidroltsmölet?

Prot. 1989/90:35 29 november 1989

Vissa lotterifrågor

frågan nr 1. Del uttalades både under mötet och vid ett speciellt seminarium som rörde finansieringen av idrottsrörelsen. Man betonade också, vilket vi moderater hela tiden har gjorl, betydelsen av de små föreningarna. Man sade atl man måste finna en väg att kanalisera medlen ul lill föreningarna.

När del sedan gäller den uiredning som riksidroltsmölet sade nej till skall vi komma ihåg atl Riksidrotlsstyrelsen förordade denna uiredning. Del var den enda punkt på vilken Riksidrotlsstyrelsen fick bakslag.

Jag instämmer med Jan Hyttring och med andre vice talmannen Christer Eirefell i att det inle finns någon anledning all la delta avslag från riksidrotts-mölel till intäkt för att vi här i riksdagen inle skulle begära en uiredning.

Vill man värna om idrottsrörelsens karaktär av fri och självständig folkrörelse, vilket vi väl alla vill, är del en förutsättning alt man ser till alt denna idrottsrörelse får en sådan möjlighet.

Del finns nu olika sätt atl finansiera idrottsrörelsen. Vi vet hur man i Östersund betonade alla dessa olika ekonomiska problem. Hur skall man finansiera de små föreningarna? Hur skall man bära sig ål för alt klara av detta? Det finns förslag. Men jag anser atl vi bör ha en heltäckande parlamentarisk utredning, som lar upp alla dessa olika spörsmål, för alt vi skall hitta räll. En sådan utredning är en förutsättning för en fri och oberoende folkrörelse.

ANDERS NILSSON (s):

Fru talman! Jag vill första tacka Alexander Chrisopoulos för de svar han givit på mina frågor. Jag tycker för min del all dessa på elt mycket bra sätt klarlägger den inställning vpk har. Frågan om anslagens storlek får vi närmast ta upp lill debatt när budgetpropositionen presenteras.

När det gäller den utredning som vi diskuterar vill jag säga följande. Situationen är den, alt det på de idéburna folkrörelsernas område har skett ett flertal utredningar under de senaste åren som resulterat i förslag som inte ännu har realiserats, vilket jag tidigare sade. Det är för deras del absolut inte fråga om atl utreda mer, ulan att komma med konkreta förslag.

Såvitt jag känner till har man från deras sida inte kommit med några krav på någol ytteriigare statligt utredande. Då kvarstår frågan om idrottsrörelsen. Den har faktiskt klart och tydligt, mot sin styrelses uppfattning, sagt nej till en utredning.

Detta är ell besked som är mycket klart. Vi skall när det gäller självständiga och fria folkrörelser - jag håller med Jan Hyttring om att alla de folkrörelser vi har är fria och självständiga - inte sätta i gång en stor ulredningsapparat mot deras vilja.

Jag har inte för avsikt atl göra delta till en stor fråga eller all gräla med mina meddebattörer om della. Jag tror att de flesta av er så småningom vid litet närmare eftertanke kommer all finna atl della ändå är en rimlig utgångspunkt. Om man skall utreda folkrörelsernas villkor ur ekonomisk eller annan synpunkt förutsätter delta att folkrörelserna själva vill ha en sådan utredning och är beredda all positivt medverka till den.

Vi vet allihop som deltar i den här debatien att möjligheterna försämras Prot. 1989/90:35 för varje år. Vi har hört all man är rädd för alt en sådan här utredning tar 29 november 1989 lång lid. Det snabbaste sätt på vilken riksdagen kan begära en sådan utred-ning är atl rösta för reservation 1 vid den kommande omröstningen. Då får man lill stånd en utredning mycket snart.

Jag vill återigen poängtera att vi hört en del av folkrörelsen, visserligen en mycket stor och kraftfull del, uttala sig mol en uiredning gentemot sin styrelses uppfattning. Men jag är säker på atl den här utredningen kommer till stånd.

Genom atl socialdemokraterna nu slår över är det faktiskt de som förhalar frågan, och inte vi andra som vill ha utredningen till stånd.

ANDERS NILSSON (s);

Fru talman! De krav på samhället som ställdes på riksidroltsmötel är, som jag sade i milt tidigare inlägg, myckel slora. Man skulle möjligen kunna uppskatta de kraven i pengar till runt en halv miljard, dvs. 500 milj. kr. Detta är en mycket grov uppskattning, och jag vilt inte stå för den exakta siffran. Idrottsrörelsen har i sin bedömning av läget funnit att det är bättre att direkt med regering, departement, politiska partier och andra diskutera och förhandla om dessa frågor än atl göra det inom en ulredningsram. Och jag menar alt vi, de folkvalda, skall respektera delta.

När det gäller skrivningen vill jag påpeka all mol bakgrund av att det är över 20 år sedan idrotisutredningen gjordes kan det vara naturligt att göra en ny uiredning. Men delta förutsätter, som jag flera gånger har velat betona, all idrottsrörelsen är beredd att medverka i utredningen, att de vill ha den och atl de ställer upp för den. Så är inte fallet. Enligt mitt sätt atl se faller då denna tanke.

Till Jan Hyttring vill jag säga att kommittédirektiven med anledning av utredningen om skatt på vissa spel - bl.a. vad gäller AB Trav och Galopp -innebär all utredningen skall se över och jämka ihop beskattningen i fråga om Trav och Galopp, Penninglotteriet och Tipstjänst så att det blir en större enheitighet i della. Villkoren för Trav och Galopp kommer då naturligtvis också all bli föremål för överväganden. Den som ulredningsvägen vill försöka påverka hur vinsterna från dessa spel skall utformas kan lämpligen göra det via denna utredning. Det är visserligen en enmansutredning, men den lar ju ändå in synpunkter och förankrar sina tankar och förslag på olika håll.

Överläggningen var härmed avslutad, (Beslut skulle fattas den 30 november.)

24 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 30 november

Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

165

12 Riksdagetts protokoll 1989/90:35

Prot. 1989/90:35 25 § Bordläggning

29 november 1989

Anmäldes och bordlades Motionerna med anledning av prop. 1989/90:14 om godkännande av Europaråds- och

OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m. I989/90:Sk38 av Gösta Lyngå och Krister Skånberg (båda mp)

med anledning av prop. 1989/90:47 om vissa internationella skattefrågor 1989/90;Sk39 av Bo Lundgren m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:49 om ändrade regler för räntesubventioner

för hyres- och bostadsrältshus 1989/90:Bo38 av Knut Billing m.fl. (m) I989/90:Bo39 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1989/90:Bo40 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (båda vpk) I989/90:Bo41 av Agne Hansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m.

I989/90:SkI3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gärd (båda m)

1989/90:SkI5 av Cari Bildl m.fl. (m)

1989/90:Skl6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

1989/90:Skl7 av Jens Eriksson (m)

I989/90:Skl8 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c)

1989/90:SkI9 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c)

1989/90:Sk20 av Martin Olsson (c)

1989/90:Sk2I av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c)

I989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp)

I989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m)

1989/90;Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c)

I989/90:Sk25 av Gunhild Bolander (c)

1989/90:Sk26 av Kart-Gösta Svenson och Bo Lundgren (båda m)

I989/90:Sk27 av Wiggo Komstedt (m)

1989/90:Sk28 av Stina Eliasson (c)

I989/90:Sk29 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

1989/90:Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp)

1989/90:Sk3I av Åke Wictorsson (s)

1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1989/90;Sk33 av Marianne Stålberg och Anita Modin (båda s)

1989/90:Sk34 av Agne Hansson (c)

I989/90:Sk35 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

1989/90:Sk36 av Lars Hedfors m.fl. (s)

1989/90;Sk37 av Pär Granstedt (c)

med anledning av prop. 1989/90:52 om höjt pensionstillskott och förbättringar i de kommunala bostadstilläggen m.m. 1989/90:Sf9 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1989/90:SflO av Gullan Lindblad m.fl. (m)

166

1989/90;Sfll av Karin Israetsson m.fl. (c) Prot. 1989/90:35

1989/90;Sfl2 av Cari Bildt m.fl. (m) 29 november 1989

26 § Meddelande om interpellationer

Meddelades all följande interpellationer framställts

den 28 november

1989/90:85 av Viola Claesson (vpk) lill miljö- och energiministern om regnskogen på Borneo:

Vad gjorde Birgitta Dahl i Sarawak?

Just nu visas dokumentärfilmen "Tong Tana" på flera biografer Den berättar om en liten minoritetsgrupps kamp för överlevnad i Sarawak på Ma-laysiska Borneo, där regnskogen är allvarligt hotad av exploatörernas rovdrift. Med nuvarande avverkningstakt kommer regnskogen att vara borta inom 5-10 år. Då väntar en ekologisk katastrof om inle övergreppen stoppas.

Malaysia är en av världens största producenter av tropiskt timmer. Landet är också den näst största exportören av sågat tropiskt virke till Sverige. Infrastrukturen har traditionellt varit bäst utvecklad i västra Västmalaysia, medan den varit sämre på dess östkust och i Sabah och Sarawak. Sedan en tid har därför regimen prioriterat stora projekt i dessa områden, med hänvisning till den "stora potentialen vad gäller olja, naturgas, vattenkraft och nyodling" (enligt Utrikespolitiska Institutet, 1989). Förutom rovdrift på regnskogen innebär nu vattenkrafts- och dammbyggnalioner atl befolkning ivångsförflyt-tas när allt större områden exploateras.

Den snabba nedhuggningen av regnskogarna i länder som Malaysia, Indonesien och Brasilien innebär en enormt snabb förintelse av livsformer och ekosystem som behövt tiotals miljoner år för all utvecklas. Globalt sker det en påverkan på klimatet, regionalt och lokalt, som i Sarawak, föröds gammal kultur och befolkningen fördrivs.

Organisationer, grupper och enskilda kämpar för att skydda de återstående regnskogarna i världen. Svenska grundskoleelever bidrar också. Nyligen uppmärksammades de skolbarn som reste tiU Mexico för regnskogens skull. Men initiativen får små resullal så länge många länder understödjer skyldiga regimer och kaplialherrar.

Riksdagen avslog på förslag av ulrikesulskotlel (UU) i våras en vpk-motion som innehöll konkreta förslag om att rädda regnskogarna. UU hänvisade lill "det stöd som Sverige ger till en rad internationella initiativ som utgör vikliga hörnstenar i utformningen av en global strategi för atl få slut på skövlingen av regnskogar".

Den 22 november fick riksdagens socialdemokrater stöd av moderaterna
för att göra om samma manöver, men nu gällde del en centermotion. Moti
vering: man förutsätter att regeringen på alla sätt fortsätter sitt arbete bilate
ralt och via internationella organ och enskilda organisationer. 167

Prot. 1989/90:35 Hur ser då regeringens bilaterala arbete ul? Statsrådet Birgitta Dahls resa

29 november 1989 lill Malaysia i sällskap med svenska industriföreträdare är elt exempel. Ener-gi- och miljöministern befann sig på en delegationsresa i Malaysia vid samma tillfälle som filmteamet spelade in "Tong Tana". Statsrådet sammanträffade bl.a. med James Wong, delstaten Sarawaks ökände turist- och miljöminister. Finanshajen Wong tillhör en rik jordägarfamilj som exporterar tropiktimmer.

Enligt tidningsuppgifter förväntades Birgitta Dahl diskutera kommersiellt och tekniskt samarbete kring en rad projekt där svenska företag har lämpUg teknologi. Företag som nämndes i sammanhanget är Asea Brown Boveri, SwedPower, Ericsson, KF m.fl. Energi- och miljöministern erbjöd Malaysia hjälp med ett program ("iraining program") för miljökontroll. I sammanhanget informerade den svenska delegationen om atl Sverige redan hade satsat slora summor titt Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken till skydd för världens skogar.

Ell projekt som SwedPower skall ha diskuterat med företrädare för Malaysia gällde högspänningsledningar för kraftöverföring mellan olika områden. Vid ell eventuellt samarbete skulle Sverige ta på sig kostnaderna för utredningsarbetet. Projektet som beräknas till 100-125 miljoner dollar skulle enhgt SwedPowers VD kunna spara mycket pengar genom sin effektivitet.

Enligt beskrivningarna i utländsk press framstod Birgitta Dahl mera som utrikeshandelsminisler än miljöminister. De inblandade företagens besök och affärsplaner i Malaysia verkar inte ha mycket med miljöbistånd alt göra.

Jag vitt därför fråga Birgitta Dahl:

1. Vilka konkreta projektavlal mellan Sverige och Malaysia har besöket hit
tills resulterat i?

2. År svenska affärsintressen involverade i vattenkraflsutbyggnad eller
dammprojekl i Malaysia?

Om svaret är ja - berörs någon minoritetsgrupp eller regnskogen av någon sådan utbyggnad?

3. Ställde Birgitta Dahl preciserade krav för att stoppa aktuell tvångsförflyttning och rovdrift samt för alt rädda regnskogen i Sarawak?

4. Anser statsrådet att mötet med James Wong är försvarbart med tanke på hans rykte som regnskogsskövlare?

5. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att ingripa mot skövlingen på Borneo och i Malaysia?

den 29 november

1989/90:86 av Roy Ottosson (mp) lill kommunikationsministern om järn-vägspoliliken:

Skall järnvägarna täcka bara halva landet?

En rad satsningar på järnvägsutbyggnader är nu på gång i Sverige liksom
runt om i Europa. Efler den relativa nedgången under 60- och 70-talen ser
vi nu hur järnvägssyslemen får en andra renässans.
168 Skälen titt detta är många, men det kanske mest ofrånkomliga är att el-

driven järnvägstrafik är så mycket energisnålare och betydligt mindre miljö- Prot. 1989/90:35 skadlig än vad vägtrafiken är. I takt med atl miljöproblemen förvärras 29 november 1989 tvingas varje samhälle alt vidta en rad åtgärder som straffar miljöstörande verksamheter och i minst motsvarande mån gynnar det miljövänliga. I trafiksammanhang innebär del atl beroendet av den miljövänliga järnvägen ökar i framtiden och atl kostnaderna för vägtrafiken kommer att öka snabbi på grund av miljöavgifter, energibeskattning etc.

I den regionalpolitiska kommitténs (REK87) betänkande föreslås en rad satsningar på trafikens infrastruktur, såväl vägar som järnvägar. Men ser man till vad som där krävs i reda pengar så har kommitténs förslag en kraftig slagsida ål vägarna. Proportionen föreslagna medel lill järnvägar är betydligt lägre än i landet som helhet. Det betyder alt redan utsatta regioner hamnar i ett än värre läge med hänsyn till miljöproblemafiken.

Nyligen har SJ-chefen Stig Larsson i flera tidningar uppgell atl det inle alls är självklarl atl snabbtågen skall gå till Sundsvall - som ju som bekant ligger på Sveriges mittlinje. Detta trots all alla tidigare offentliggjorda planer för de nya X2-tågen har angett atl sträckan Stockholm-Sundsvall skall vara den tredje sträckan (efler Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö). Utbyggnader norr om Sveriges mittpunkt synes enligt samma källa förutsätta kraftiga medelslillskotl till banverket.

Vi riksdagsledamöter har under det gångna året fått uppleva hur transportrådet för statens räkning upphandlat persontrafik på järnväg utan att riksdagen haft något reellt inflytande över de prioriteringar som skett i det sammanhanget. I stället har alla motioner och synpunkter schablonmässigt avslagils i riksdagen med hänvisning till av iransportrådet redan ingångna kontrakt. Därigenom har en av de slora finesserna med den nya iransportpo-liliken på järnvägens område gått förlorad, nämligen den alt vi i demokratisk ordning skall kunna köpa den trafik som vi vill ha i slällel för all passivt läcka SJ;s underskott.

Med anledning av dessa förhållanden vill jag ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1. Anser regeringen all del skall finnas god tillgång till järnvägskommunika
tioner för människor i hela landet? - Och i så fall, har ni någon planering
för hur det skall bli verklighet?

2. År regeringen beredd alt arbeta för och föreslå riksdagen ytterligare finansiering lill järnvägsulbyggnader utöver vad som redan utiovals i tidigare statsbudget?

3. Har regeringen föreslag lill hur den demokratiska styrningen av den regionala fördelningen av investeringar i järnvägsnätet och till köp av persontrafik på järnväg skall kunna förbättras?

1989/90:87 av Viola Claesson (vpk) till försvarsministern om utbyggnaden av Dala Airporl:

Kommer JAS alt landa på Dala Airporl?

Tidningen Data-Demokraten avslöjade i en artikel förra året att Data Air
porl vid Borlänge skulle byggas ut till en militär flygbas för JAS-plan. Ut
byggnaden hade påbörjats redan 1987 men uppmärksammades först i sam- 169

Prot. 1989/90:35 band med alt försvaret krävde att få Ivångsinköpa värdefull jordbruksmark

29 november 1989 av Tunabygdens bönder.

Dalabönderna, som var i upprorsstämning, hotades enligt uppgift med hårda straff om de berättade om de militära utbyggnadsptanerna. Ingen vågade därför uttala sig annal än anonymt litl pressen. Data-Demokratens läsare fick på så sätt veta all flygplatsen i Borlänge skulle bli en bas för aktiviteter med stridsflygplanet JAS.

I dag hjälper det inte atl de drabbade jordbrukarna skrämts lill tystnad om militärens planer. Alla som färdas med bil på vägarna mellan Borlänge och Säter eller genom samhället Gustafs inser alt ett omfattande projekt är på gång. Asfalten breder ut sig över Tunaslällens bördiga mark.

Till synes omotiverade vägbreddningar och enorma parkeringsfickor håller på atl färdigställas och en "auloslrada", som ingen i Gustafs sett maken lill, byggs i elt skogsområde där ingen bett om en ny väg. Det finns visserligen ett stort behov av bättre och trafiksäkrare vägar på det allmänna vägnätet, men där militären gjorl satsningar i samarbete med vägverket är det behovet som minst.

De mililära investeringarna vid Dala Airporl beräknas enhgt riksdagens utredningstjänst fill ca 55 milj. kr, och utbyggnaden skall vara slutförd under 1990. Utgifter för förrådsbyggnader och underhållsarbeten har beräknats till ytterligare 11 milj. kr. Satsningen är en del av del s.k. BAS-90-pro-jektel. Uppgiften om atl projektet, i varje fall beträffande flygplatsen vid Borlänge, anpassats till JAS-planel är märklig, särskilt med tanke på alt riksdagen inle tagit slutgiltig ställning i JAS-frågan.

Redan den civila utbyggnaden vid Dala Airporl binder upp kommunerna Borlänge och Säter vid en planering som omöjliggör satsningar på fler bostäder, skolor eller daghem i de berörda områdena. Bullerstörningarna är mycket kraftiga, och flygels utsläpp anses som oförsvarbara ur miljömedicinsk synpunkt. Men eftersom de militära anläggningarna byggts ulan offentlig insyn och debatt finns del inga uppgifter om hur t.ex. lågflygning med stridsflygplan kommer att förvärra situationen för invånare och t.ex. miljö i Borlänge och Säter.

Jag vill fråga försvarsminister:

1. Är motivet för den militära utbyggnaden av Dala Airporl all bereda plats
för en JAS-flygbas?

2. Har försvarsdepartementet eller någon annan instans undersökt hur ut
ökade aktiviteter med stridsflygplan kommer att drabba människor och
natur i Borlänge och Säter?

1989/90:88 av Hugo Andersson (c) till kommunikationsministern om statsbidraget till enskilda vägar:

Sverige har 28 000 mil enskilda vägar varav ca 7 000 mil för närvarande får statsbidrag. Av de återstående 21000 milen är många redan i dag slatsbi-dragsberättigade men har på grund av penningbrist inte kunnat las in i bidragssystemet. Del skulle behövas 20 milj. kr. per år för att ge vägverket möjlighet alt minska den kö som i dag finns av vägar som uppfyller villkoren för statsbidrag men inget får.

Vad beträffar de vägar som nu får statsbidrag skulle bara uppfyllandet av Prot. 1989/90:35 den allra lägsta ambitionsnivån, alt lyfta upp "mycket dåliga" och "dåliga" 29 november 1989 vägar till "godtagbar" standard kosta 2130 milj. kr.

Trots dessa fakta har i den senaste budgetpropositionen statsbidraget endast räknats upp med 4%, vilket i realiteten belyder en minskning. Detta skall jämföras med alt anslaget till drift av statliga vägar räknats upp med II % och till byggande av dito med 15 %.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1. Varför har anslaget till enskilda vägar endast räknats upp med 4 %?

2. Vad avser statsrådet göra åt det faktum att anslagna medel inte är tillräcktiga för atl ta in utanför systemet stående slalsbidragsberätligade vägar?

3. På vilket sätt ämnar regeringen ge vägverket möjlighet alt åtminstone åtgärda de 14 % av det enskilda vägnätet som klassats som "dåliga" eller "mycket dåliga"?

27 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 november

1989/90:263 av Siw Persson (fp) till socialministern om skyddet mot smittsamma sjukdomar;

Vi har i dag i vårt land ett stort antal människor som tider av överkänslighet, allergier och andra sjukdomar på grund av svampinfektioner. Det finns även personer som har nedsatt infektionsförsvar på grund av cancer och andra kroniska sjukdomar Dessa människor drabbas lätt av svampinfektioner.

Mykologi omfattar en mångfald svamporgansimer som kan orsaka allergier, infektioner och förgiftningar på människor. Aspergillus fumigatus, aspergillus flavus och aspergillus niger l.ex. är svamporganismer som ger upphov lill infektioner även ute i det öppna samhället. Riskerna för dessa infektioner är tyvärr inte tillräckligt uppmärksammade. Effektiva behandlingsmetoder för dessa infektioner saknas.

I smillskyddslagen är vissa organismer såsom atypiska mykobakterier och legionella medtagna som anmälningspliktiga sjukdomar. Aspergillus kan jämföras med ovanslående sjukdomar.

Min fråga lill socialministern är följande:

Avser socialministern vidta några åtgärder mot bakgmnd av att svamporganismer inte regleras i smittskyddslagen medan legionella och atypiska mykobakterier finns med?

171

Prot. 1989/90:35 1989/90:264 av Maria Leissner (fp) lill statsrådet Maj-Lis Lööw om hand-

29 november 1989 läggningen av asylansökningar:

I och med omläggningen av invandrarverkets organisation i somras lades de då icke avklarade asylulredningarna på hög, för atl man i stället skulle koncentrera sig på dem som sökte asyl efler den 1 juli. Det innebär att de ligger längst ner i högen av ansökningar, och de har därmed lägsta prioritet. Denna ordning visar sig nu mer och mer ohåUbar. Många som kom före den 1 juli har ännu inte fått sina ansökningar behandlade trots att snart ett halvår gått sedan omläggningen av organisationen, medan de landsmän som kommit till Sverige eftet den 1 juh får besked betydligt snabbare. 1 en skrivelse protesterar nu invandrarverkets personal mot delta förhållande.

Jag vill därför fråga invandrarministern:

Avser regeringen vidta åtgärder för att åstadkomma rättvisa beträffande turordningen vid handläggningen av asylansökningar?

1989/90:265 av Roy Ottosson (mp) till kommunikationsministern om järnvägstrafiken i Europa:

Enligt ell pressmeddelande från kommunikationsdepartementet den 23 november har den permanenta europeiska transporlministerkonferensen antagit en miljöresotution för vägtrafiken. Avsikten är atl "skapa en varaktig hållbar mitjöutveckling". I uttalandet talas också om "behovet av en offensiv samhällsplanering" vad gäller kollektivtrafik och järnvägar.

Men faktum är att vägtrafiken och dess utsläpp av koldioxid ökar och förväntas öka ännu snabbare i samband med genomförandel av EG:s inre marknad 1992. Utsläppen av kväveoxider och kolväten kommer att minska, men endast under en begränsad period och i helt otillräcklig grad. Samtidigt går del, enligt de uppgifter jag lyckats få fram, synnerligen trögt med utbyggnad av ett gemensamt järnvägssystem som kan konkurrera med vägtrafiken i högre grad än nu i Europa. Del är egentligen bara höghastighetslåg som förlängning av en alltmer överbelastad flygtrafik mellan ell litet fåtal storsläder som man satsar på ordentligt. Med anledning av delta vill jag fråga kommunikationsministern :

Hur avser regeringen kunna gynna utvecklingen av järnvägstrafiken i Europa, och får en sådan utveckling ske på vägtrafikens bekostnad?

1989/90:266 av Margitta Edgren (fp) lill civilministern om arbetsuppgifter för viss referensgrupp för dalafrågor:

Under förra mandatperioden instiftades en referensgrupp för datafrågor, som skulle vara diskussionsforum för olika datafrågor. Gruppen bestod av/ beslår av forskare, datasakkunniga från olika organisationer och polifiker. Den leddes från början av civilministern och sedan av statssekreteraren.

Det är nu ett bra tag sedan gruppen sammankallades. Inle för alt jag sak
nar sammanträden, men det vore intressant all få vela om den är nedlagd
eller om den fortfarande är aktuell, eftersom jag är folkpartiets ledamot av
172 referensgruppen.

Daloriseringsprogrammel i Sverige är ju knappast nerlagt, utan i högsta Prot. 1989/90:35 grad pågående. Säkerhetsfrågorna, sårbarhetsfrågorna, registerfrågorna 29 november 1989 m.fl. är ju inte heller lösta. Arbetsbrist skulle väl gruppen knappast lida av.

Avser ministern att sammankalla gruppen eller skall den läggas ner?

1989/90:267 av Viola Claesson (vpk) till miljö- och energiministern om miljöproblemen vid Dala Airporl:

Flygverksamheten vid Dala Airporl får nu mycket hård kritik också från landstingels planeringsavdelning i Kopparbergs län. I ett remissvar till koncessionsnämnden heter det att den aktuella flyglinjetrafiken inte är försvarbar från miljömedicinsk synpunkt.

De kolvätemängder som sprids i samband med start och landning är lika stora som från den totala molortrafiken inom Borlänge. De ansvariga har lovat all kolväieulsläppen skall minskas. Men den teknik som kommer att användas innebär i slällel alt kväveoxidutsläppen kommer öka 2-5 gånger Bullernivån i bosläder och fastigheter som ligger i närheten kan inte heller tolereras enligt landstingets planeringsavdelning.

Jag vill därför fråga statsrådet Birgitta Dahl vad hon som ansvarig minister tänker göra för att skydda befolkningen och miljön i det stora område som drabbas av verksamheten vid Dala Airporl?

1989/90:268 av Per-Ola Eriksson (c) till industriministern om följderna av höjd moms på serverings- och hotelltjänster:

Överenskommelsen mellan regeringen och folkpartiet om skattepolitiken innebär bl,a. höjning av moms på serverings- och hotelltjänster. Detta kommer alt drabba turistnäringen mycket hårt och försämra konkurrenskraften i förhållande till andra länder. I stora delar av landet bl.a. i Norrbottens län har turistnäringen en stor regionalpolifisk betydelse. Höjning av moms på serverings- och holelltjänsler tillsammans med chockhöjning av bensinpriset blir förödande för t.ex. fjällturismen. Del blir dyrare atl vara turist i Sverige än i övriga nordiska tänder och i övriga Europa, vilket ytterligare kommer att öka underskottet i bytesbalansen.

Med anledning av della vilt jag till industriministern ställa följande fråga;

Vilka konsekvensanalyser för turistnäringen har gjorts av förslaget om höjning av moms på serverings- och hotelltjänster, och vilka åtgärder avser regeringen att vidta för atl skapa en konkurrenskraftig turistnäring?

28 § Kammaren åtskildes kl. 22.42. In fidem

TOM T:SON THYBLAD

29nov™rf989 Innehållsförteckning

Onsdagen den 29 november

1 § Justering av protokoll.................................................................................

2 § Hänvisning av ärenden lill utskott..............................................................

3 § Förnyad bordläggning................................................................................

4 § Meddelande om samlad votering...............................................................

5 § Mänskliga rättigheter.................................................................................

Utrikesutskottets betänkande UU5

Debatt

Ingbritt Irhammar (c)

Bertil Måbrink (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Inger Koch (m)

Stig Alemyr (s)

Maria Leissner (fp)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Eva Goés (mp)

Beslut fattades under 8 §

6 § Nedrustning................................................................ 26

Utrikesutskottets belänkande UU6

Debatt

Eva Björne (m)

Birgitta Hambraeus (c)

Gudrun Schyman (vpk)

Per Gahrton (mp)

Viola Furubjelke (s)

Maria Leissner (fp)

Slure Ericson (s)

Ingela Mårtensson (fp)

Beslut fållades under 8 §

1 § Afghanistan................................................................................................ 60

Utrikesutskottets betänkande UU2

Debatl

Ingbritt Irhammar (c)

Axel Andersson (s)

Alf Wennerfors (m)

Per Gahrton (mp)

Beslut fattades under 8 §

8 § Beslut.......................................................................... 64

Utrikesutskottets belänkande UU5.................................................................. 65

Utrikesutskottets betänkande UU6.................................................................. 66

Utrikesutskottets betänkande UU2.................................................................. 67

9 § Riksdagens revisorers verksamhel under budgetåret 1988/89 ... 67
j-74 Finansutskottets belänkande FiU7

Kultur- och mediestatistik.................................... 67 Prot. 1989/90:35

Kulturulskonets betänkande KrU5 29 november 1989

Tornedalskulturen............................................... 67

Kulturutskottets belänkande KrU8

Förlängning av tolalisalorskatten m.m..................... 67

Skatteutskottets betänkande SkUlI

Beslut............................................................... 67

10 § Beslut om samlad votering.............................. 67

11 § Bostadsbidragen för år 1990 m.m..................... 67

Bostadsulskotlels betänkande BoU5

Debaft

Agne Hansson (c)

Jan Strömdahl (vpk)

Britta Sundin (s)

Kjell Dahlström (mp)

Siw Persson (fp)

Bertil Danielsson (m)

Beslut fattades under 13 §

12................................................................... § Samordnad länsförvaltning 73

Bostadsutskottets betänkande BoU4

Debatt

Agne Hansson (c)

Bertil Danielsson (m)

Erling Bager (fp)

Kjell Dahlström (mp)

Jan Strömdahl (vpk)

Magnus Persson (s)

Civilminister Bengl K Å Johansson

Talmannen (om sammanträdets fortsättning under kvällen)

Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)

Margareta Winberg (s)

Hans Leghammar (mp)

Beslut fattades under 13 §

13................................................................... § Beslut 113

Bostadsutskottets betänkande BoU5...................... 113

Bostadsutskottets betänkande BoU4...................... 113

Talmannen Betänkandet återförvisat lill utskottet

14 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden. 114

15 § Ajournering för middagsuppehåll....................... 114

16 § Ålerupplagna förhandlingar.............................. 114

17 § Nyemission i AB Aerotransport......................... 114

Trafikutskottets belänkande TU6

Debatt

Anders Castberger (fp)

Viola Claesson (vpk)

175

Prot. 1989/90:35 Roy Ouosson (mp)

29 november 1989 Sven-Gösta Signell (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

18 § Abortiagen m.m......................................................... 126

Socialutskottets belänkande SoU4

Debatt

Ingegerd Sahlslröm (s)

Anita Stenberg (mp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Anita Persson (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

19 § Halmbränning............................................................ 130

Socialutskottets belänkande SoUS

Debatt

Birthe Sörestedt (s)

Anita Stenberg (mp)

Johnny Ahlqvist (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

20 § Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor............................... 133

Socialutskottets belänkande SoUlO

Debatt

Daniel Tarschys (fp)

Per Stenmarck (m)

Gudrun Schyman (vpk)

Anita Stenberg (mp)

Sinikka Bohlin (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

21 § Vissa behörighetsfrågor............................................ 137

Socialutskottets betänkande SoUll

Debatt

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Andersson (s)

Per Stenmarck (m)

Anita Stenberg (mp)

Beslut skulle fattas den 30 november

22 § Betalningssäkring m,m............................................... 142

Skatteutskottets betänkande SkUl

Debaft

Karl-Gösta Svenson (m)

Leif Olsson (fp)

Håkan Hansson (c)

Maggi Mikaelsson (vpk)

Gösta Lyngå (mp)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

176

23 § Vissa lolterifrågor 155 Prot. 1989/90:35

Kulturutskottets betänkande KrU2 29 november 1989

Deban

Lars Ahlström (m)

Andre vice talman Christer Eirefell (fp)

Jan Hyttring (c)

Kaj Nilsson (mp)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Anders Nilsson (s)

Beslut skulle fattas den 30 november

24 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 30 november 166

25 § Bordläggning................................................ 166

26 § Meddelande om interpellationer

1989/90:85 av Viola Claesson (vpk) om regnskogen på Borneo 167

1989/90:86 av Roy Ottosson (mp) om järnvägspolitiken 169

1989/90:87 av Viola Claesson (vpk) om utbyggnaden av Dala

Airporl.............................................................. 170

1989/90:88 av Hugo Andersson (c) om statsbidraget till en
skilda vägar.................................................... 171

27 § Meddelande om frågor

1989/90:263 av Siw Persson (fp) om skyddet mol smittsamma

sjukdomar......................................................... 171

1989/90:264 av Maria Leissner (fp) om handläggningen av asy
lansökningar .................................................. 172

1989/90:265 av Roy Ottosson (mp) om järnvägstrafiken i

Europa............................................................. 172

1989/90:266 av Margitta Edgren (fp) om arbetsuppgifter för

viss referensgrupp för dalafrågor........................... 172,

1989/90:267 av Viola Claesson (vpk) om miljöproblemen vid

Dala Airporl........................................................ 173

1989/90:268 av Per-Ola Eriksson (c) om följderna av höjd

moms på serverings- och hotelltjänster.................. 173

177