Riksdagens protokoll 1989/90:123

Onsdagen den 16 maj

Kl. 9.00-20.52

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 maj.

2 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades Motion 1989/90;Kr28 till kulturutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsulskottets belänkande 1989/90;KU35 Socialulskoltels betänkanden 1989/90:SoU18 och SoU20-SoU23 Kullurulskotlets betänkanderi 1989/90:KrU24-KrU28

4§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 9 maj

Företogs till avgörande lagutskotlets betänkanden 1989/90;LU24, LU25, LU26, LU27, LU28, LU29 och LU30, konstitutionsulskotlets betänkande 1989/90;KU38 saml finansutskottets betänkanden 1989/90:FiU35, FiU27 och FiU34 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 118).

Lagutskottets betänkande LU24

Mom. 1 (fotografirätlen)

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 63 för reservationen av Ulla Orring m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

1 Riksdagens protokoll 1989/90:123

Prot. 1989/90:123 Lagutskottets betänkande LU25

16 maj 1990 Mom. I (vårdnadshavares skadeslåndsskyldighet)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 152 för reservatiori 1 av Rolf Dahlberg m.fl. 1 ledamot avstod från all rösla.

Mom. 2 (frihet från skadeståndsansvar gentemot skadelidande brottsling)

Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 133 för reservation 2 av Rolf Dahlberg m.fl.

Mom. 3 Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 4 (ideellt skadestånd vid inbrott m.m.)

Ulskoltels hemställan bifölls med 158 röster mol 153 för reservation 3 av Rolf Dahlberg m.fl.

Lagutskottets betänkande LU26

Mom. I (ställföreträdare för dödsbo- och samägda jordbruksfastigheter)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 38 för reservation 1 av Ulla Orring och Lola Björkquisl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (ändringar i arrendelagstiftningen)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (utlännirigars rätt alt köpa fast egendom i Sverige)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Rolf Dahlberg m,fl, - bifölls med acklamation.

Lagutskottets betänkande LU27

Mom. 1 (översyn av det sakrätlsliga regelsystemet)

Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 131 för reservation 1 av Rolf Dahlberg m.fl.

Mom. 2 (översyn av reglerna om godlrosförvärv)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 59 för reservation 2 av Martiri Olsson m.fl.

Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande LU28

Mom. 1 (medleriisaritalef i ekoriomisk förening)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Rolf Dahlberg
2 m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (arbetsrältsliga ftågor) Prot. 1989/90:123

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Martin Olsson 16 maj 1990 och Stina Eliasson - bifölls med acklamation.

Lagutskottets betänkande HJ29

Mom. I (atomansvarighelslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 72 för reservation I av Martin Olsson m.fl.

Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (oljeskador)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Martin Olssori m.fl. - bifölls med acklamation.

Lagutskottets betänkande LU30

Mom. 1 (ersättning vid gulsotssmitta)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mol 18 för reservationen av Elisabeth Persson. 1 ledamot avstod från atl rösla.

Stina Eliasson (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

Konstitutionsutskottets betänkande KU38

Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande FiU35

Utskottels hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande FiU27

Mom. 1 (riksbankens oberoende)

Utskottets hemställan bifölls med 214 röster mol 97 för reservationen av Anne Wibble m.fl.

Mom. 2-8 Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande FiU34

Mom. 1 (anslaget Invesleringar m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 60 för reservation 1 av Lars Tobisson m.fl.

Mom. 2 och 3 (kompensation för arbetsmiljöavgifl)
Utskottets hemställan - som slälldes mot dels reservation 2 av Anne 3

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsnin

Wibble m.fl., dels reservation 3 av Gunnar Björk och Ivar Franzén - bifölls med acklamation.

5 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Föredrogs

konstilutionsutskoitets betänkande

1989/90;KU30 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Anf. 1 TALMANNEN;

Granskningsdebatten uppdelas liksom tidigare år i flera avsnitt. Varje avsnitt behandlas som elt självständigt ärende, och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytterligare talare. Då alla under ett avsnitt anmälda talare haft ordet, övergår kammaren omedelbart lill atl debattera nästa avsnin. Voteringarna äger rum i ell sammanhang sedan samtliga avsnitt har slutdebatterats.

AnL 2 ANDERS BJÖRCK (m);

Herr lalman! Årets granskningsbetänkande handlar i betydande utsträckning om svensk vapenexport. Inte minst Bofors s.k. Indienaffär är föremål för en ulföilig granskning. Jag skall i den inledande rundan inte beröra Indienaffären. Den behandlas i nästa punkt på dagordningen, och jag skall återkomma i det sammanhanget.

Herr talman! Del måste dock understrykas atl konstitutionsutskotlets granskning i en rad avseenden är otillräcklig. Fortfarande är utskottet i hög grad beroende av den information som regeringen har och i vilken utsträckning den ställs till utskottets förfogande. Det gäller också vid vilken tidpunkt regeringen och övriga inblandade aktörer finner för gott att tala om vad de vet.

Ibland är det svårl - för att inte säga omöjligt - att tränga igenom den mur av sekretess, halvsanningar och undanglidningar som blivit så vanliga i granskningssammanhang. De senaste årens arbete understryker svårigheterna - och det gäller långt ifrån bara vapenaffärerria.

"Byken skall tvättas ordentligt och offentligt" utropade utrikesminister Sten Andersson den 1 maj 1987. Så har det naturligtvis inte blivit. Självfallel måste en regeringsledamot, och särskilt då en person som Sten Andersson, försöka ge allmänheten intrycket av att han vill ha en förutsättningslös granskning av t.ex. olika vapenaffärer

Var och en som följt KUs granskning under senare år vet att del är precis Ivärtom. Starka krafter har verkat för slutenhet. Man har skyllt pä alla möjliga ting - inte minst bristande minne - men också på rikels säkerhet.

Herr talman! Jag medger gärna atl det finns skäl till undanlag från den öppenhet som är naturlig i Sverige. Vi skall naturligtvis inte offentliggöra saker som är militärt intressanta. Vi skall ta hänsyn lill människors privatliv.

Vi har ingen anledning atl ge främmande länders underrättelsetjänster eller lerroristorganisalioner informationer som kan underlätta deras verksamhet.

Men utgångspunkten för granskningen måste vara öppenhet. Vi behöver inte la hänsyn till regeringens politiska säkerhet. Vi måste ha tillgång till det material som behövs. Vi måste i KU ha tillgång till de kansliresurser som vi behöver för vår verksamhet. Inte minst måste ulskotlel göra en fri och förutsättningslös granskriirig grundad på de fakta som utskollet i tjänsten fått del av. I annat fall förlorar granskningen sitt värde.

Herr talman! Detta är mycket viktigt. Vi måste, precis som i en domstol, bedöma statsrådens och regeringens handlande utifrån de akter i målet som verkligen finns hos utskottet. Om någon vill åberopa några omständigheter får man faktiskt se till att sådana saker tjänstevägen kommer till utskottets kännedom och till samtliga ledamöters kännedom. Annars är det inte möjligt att bedriva en förutsättningslös men också effekiiv granskning.

Jag påstår inte att konstilutionsutskottets granskning i alla avseenden är perfekt. Vi kan bli bättre. Vi skall bli bättre. Men vi skall inte ge upp vår frihet alt granska förutsättningslöst. KU behövs. Hoten mot en intensifierad granskning som vuxit fram under senare år är många. De läpparnas bekännelser som vi ofta hör - om hur viktig KU-grauskningen är - blandas ofta med falskhet.

Det vore nog bra om de som kommenterar KU-verksamheten erinrade sig hur del såg ul för bara några år sedan, vilken ulveckling som sedan dess ägt rum, och varför den har ägt rum. Den ökade rollen för KU som riksdagens konlrollmakt är sannerligen inte någon gåva från regeringen, eller för den delen från andra externa krafter.

Låt oss inte tro alt vi är världsbäst eller ens Europabäsl vad gäller demokratiska institutioner inkl. kontrollmaklen. Del är vi nämligen inte. Vårt parlamentariska liv har påverkats av all ett och samma parti under lång tid har suttit vid makten. Del har nalurliglvis, måhända omedvetet och utan ond avsikt, inneburit en stadigt minskad roll för riksdagen. Den har inte alltid förmått hävda sig, utom vid kriser som berott på att interna problem eller minoritetsställning har gjort att riksdagen temporärt - och ibland till sin egen häpnad och förvåning - fått den s.k. bollen.

Parlamentariker i europeisk mening är sällsynta i Sverige. Riksdagen är inte det nationella debattforum som den borde vara och som parlamentet är i många länder Under senare är har, inte minsl tack vare talmannens initiativ, en rad reformer vidtagits i syfte att öka riksdagens betydelse. Dessa reformer är välkomna, och jag hoppas att de skall fortsätta. Herr talmannen skall veta att han därvidlag har ett starkt stöd från ledamöter av olika partier, dvs. när det gäller att hävda riksdagens ställning i del svenska samhället.

Men det säger sig självt alt en sittande regering, den må se ul hur som helst, inte är speciellt intresserad atl minska sin makt till förmån för riksdagen. Förvånansvärt är emellerlid atl oppositionen inte har kunnat hävda sin slällning- inte ens när den i själva verket har haft majoritet i denna kammare eller t.ex. i konstitutionsutskottet.

Herr talman! De som lalar om alt stärka riksdagens ställning, bl.a. kontrollmaklen, bör visa det i handling, inte i ord och inte i kosmetiska förändringar eller parlamentariska potemkinkulisser för maktlösheten.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Irdedande avsniti

Årets granskning innehåller inget av den "affär" som har spelal så stor roll i den offentliga debatten sedan den 1 juni 1988 - den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Det beror inte på att utskottet har slutfört sitt arbete i deu här frågan. Del finns anlednirig att återkomma efler def all rättegångarna i ärendet har genomförts, om de nu kommer att genomföras, dvs. lill nästkommande års granskning. Såvitt nu kan bedömas finns det kvarstående oklarheter om regeringens roll på en rad punkter.

Herr lalman! Jag förutsätter att de överläggningar som pågår om föräridringar av rättegångsordningen och s.k. abolition med noggrannhet kommer att följas av konstitutionsutskottet. Det är alldeles självklart att också de diskussioner som nu förs som en del av regeringsmakten kommer aff granskas av konstitutionsutskotlet så alt vi till nästkommande års granskning kan redovisa för kammaren de överväganden och synpunkter som kan förekomma riär del gäller den komplicerade frågan om inskränkriingar i den åtalades rättigheter eller en eventuell abolition. Detta är i hög grad en principfråga som del ankommer på riksdagen att med största noggrannhet följa.

Det finns några andra ärenden som inte alls har väckt någon uppmärksamhet men som i hög grad handlar om utövandet av regeringsmakten. Det är t.ex. frågan om hur regeringen använder sin rätt atl besluta om ärenden som rör Allmänna arvsfonden. De preliminära iakttagelser som gjorts under granskningen ger enligt min mening anledning alt återkomma, men också alt se över formerna för hur Allmänna arvsfondens medel i fortsättningen skall disponeras. Del är möjligt att regeringen i fortsältningen helt skall frikopplas från befattningen med fonden och atl dess disposition av medel skall överlåtas till andra.

Vad gäller regeringens arbetsformer finns det också anledning atl återkomma till den uppdelning i ministergrupper som gäller för den nuvarande regeringen Carlsson. Det är delvis ett nytt sätt atl utöva regeringsmakten, och det har naturligtvis betydelse för riksdagsarbelel.

Slutligen kan konstaleras atl regeringens respekt för riksdagen vad gäller det som mer än någol annat styr riksdagens arbetsplanering i kammaren och i utskotten, nämligen propositionsavlämnandel, dess värre är ytterst begränsad. Ju mer KU klagar pä regeringen i delta avseende, desto värre har det faktiskt blivit. 1 fortsättningen bör KU - där regeringen ju faktiskt inte har majoritet - vidta mera konkreta åtgärder Om riksdagen någonsin skall ta sig ur sin underläge i statslivet, bör den ha kraft atf göra något konkret, t.ex. skjuta propositioner på framtiden som lämnats för sent eller för att statuera exempel blankt avslå dem. Några kraftfulla konkreta beslut härvidlag skulle ge resultat till skillnad från KUs årliga jämmer

Herr talman! Jag beklagar alt vi i den svenska riksdagen har fått en tradition, som gör att icke någon representant för regeringen ids komma hit, promenera från Rosenbad eller någon annan närbelägen plats, och lyssna på när regeringen granskas. Jag tror, herr talman, att man i andra parlament inte skulle firiria sig i någol sådanl.

om skärpning från regeringens sida. I dessa frågor är utskottet i regel enigt. Vi konstaterar att budgetpropositionen som presenterades i januari inte var fullständig. Utvecklingen under senare år med en allt tunnare budgetproposition har fortsatt. Trots en förödande kritik över förra årets ofullständiga budget har antalet öppna poster i år fördubblats. Det har i kombination med regeringens oförmåga att hanlera den ekonomiska politiken medverkat lill del kaotiska arbetsläget för riksdagen i vår

Vi konstaterar aft 19 propositioner bordlades i riksdagen på en och samma dag. Det betyder orimliga arbetsförhållanden för oss riksdagsmän, som på två veckor skall hinna granska proposifionerna och skriva våra mofioner Vi klarar säkert arbetsbördan, men risken finns atl granskningen inte blir så nograriri som den borde vara. Del underlättar inte heller för pressen och etermedia atl informera om och granska riksdagens och regeringens förslag och beslul.

Vi har haft en omfattande genomgång av hur regeringen har behandlat riksdagens beslut. Det har visat sig atl del tar åratal inrian många beslut verkställs. Vi har hittat sex riksdagsskrivelser från 1979 eller tidigare som inte blivit åtgärdade. Det har visat sig i några fall att regeringen inte följer riksdagens beslut och att man avskrivit ärenden trots atl de inte har varit fullt åtgärdade.

Vi kritiserar bostadsdeparfemeulet för all en medborgare har fått vänta på ett enkelt beslut i ett besvärsärende i två år och sju månader Bostadsdepartementet har inte heller tagit hänsyn till en internationell miljökonven-tiori i ett ärende. Man visste hell enkelt inte om att konventionen fanns.

Vi kritiserar också gemensamt hur åklagare Ringberg informerades från regeringskansliet om alt han inte fick träffa en indisk regeringsdelegation. Trots omfattande kritik och varningar under flera år om risken för inbland-ning i åklagares arbele från regeringens sida har regeringen ingenting lärt!

Vi knäpper också utbildningsdepartementet på fingrarna för atl man där försökt bluffa utskottet genom aft ge en felaktig beskrivning av fakta i ett utnämningsärende.

Del finns ytterligare elt antal ärenden där utskottet är enigt, men som vanligt är del inte dessa som tilldrar sig den största uppmärksamheten. Del är kanske inte heller nödvändigt. Ty vi vet atl regeringskansliet noga läser våra påpekanden, och vi kan också notera i efterhand att man försöker följa dem. Vi lycker dock ibland alt det går för långsamt. Eu del anmärkningar återkommer år efter år utan alt det las krafttag från regeringens sida.

Det vikliga med granskningen är dock inte att vi kan föra fram kritik utan all själva granskriingen i sig fungerar i förebyggande syfte. Vi vet att regeringen vid sitt beslutsfattande har konstitulionsutskoltet i tankarna. Delta påmiririer om hur uuder regeririgen Erlanders lid Bertil Ohlin alltid fanns "närvararide" vid regeringsbordet. Man undrade då vad Bertil Ohlin skulle säga. Numera tänker man på vad KU kommer att säga.

Det vore bra om vi kunde få eri situation som innebär atl man även ute på statliga verk och i statliga styrelser hade riksdagens revisorer eller sakutskol-len alltid närvarande i tankarna och all man skulle säga: Vad är del de kommer atl säga i utskotten eller hos riksdagens revisorer om vår hantering av alla de bestämmelser, pengar och resurser som beviljas av riksdagen? Del

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsndt

återstår att riksdagens revisorer och sakutskotten i sin granskningsverksam-hel blir lika kända som konstitutionsulskottet.

Herr talman! Del är regeringen som styr riket, och den är ensam ansvarig för sina beslut. Gång pä gång händer del dock alt regeringen inte vill ta sitt ansvar fulll ut. Man skyller ifrån sig på andra, företrädesvis på några riksdagsledamöter i denna kammare. Om regeringen inte trivs med att ta sitt ansvar finns del en lösning på del problemet. Människor som är trötta på sitt arbele brukar ju rekommenderas all byta. Eftersom efterskörden av KUs betänkande har tilldragit sig visst intresse, skall jag redan nu kommentera Indienaffären och riksrevisionsverket.

KU hade inte ens hunnit presentera sitt betänkande förrän utrikeshandelsminister Anita Gradin sprang ifrån regeringens ansvar; Konstilutionsulskottets uppgift är alt granska regeringen, dvs. statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Vår uppgift är att granska detta och ingenting annal.

I granskningsuppgiften ingår dock också alt titta på hur regeringsärenden bereds. Ingen i regeringen har under granskningen upplyst utskottet om atl utlämningen av RRV-rapporten till Indien bereddes genom att de borgerliga partiledarna informerades om hur regeringen tänkte gå lill väga. För folkpartiets del påverkar denna brist på information från regeringen dock inte vårt slutliga ställningstagande till hur regeringen handlagt denna fråga. Jag tror inte all del hade påverkal oss ens om Carl Johan Åbergs och Kjell Larssons energiska försök alt få fram denna information lill utskottet i sista stund hade lyckats. Dagen innan och samma dag som vi slutjusterade betänkandet och hade presskonferens om det, den 2 och den 3 maj, försökte dessa personer få fram denna information till utskottet men avvisades av Olle Svensson. Det är möjligl alt det slrul som nu uppstått hade kunnat undvikas om all information hade nått oss. Men vårt ställningstagande står ändå fast.

Vi kritiserar regeringen för atl man inte tänkte igenom alla komplikationer som kunde uppstå när man lämnade uppdraget till RRV. Dels är del märkligt atl man inte förutsåg atl det kunde komma fram besvärande uppgifter, dels hade man inte tänkt igenom sekretessfrågorna. Det var helt unikt atl ge RRV detta uppdrag, vilket regeringen också medger. Desto större anledning till eftertanke om de komplikationer som kunde uppstå.

Regeringen har hänvisat till alt riksbankssekretessen hindrade den frän att lämna ul riksrevisionsverkets rapport. Ingvar Carlsson sade i en utskottsutfrågning den 5 april 1988: "Riksbanken angav som villkor för atl utlämna dessa uppgifter till riksrevisionsverkel att de inte fick vidareföras. Det kan inte regeringen ändra på, som jag ser det."

Granskningen i år har klargjort att inga sekretessregler hindrade regeringen från att på diplomatisk väg utlämna uppgifterna till den indiska regeringeri.

Riksbankssekretessen får bara hanteras av riksbanken och möjligen av finansutskottet. I samma ögonblick uppgifterna lämnades till riksrevisionsverket var riksbankssekretessen redan bruten, och det var ett resultat av regeringens uppdrag lill riksrevisionsverket. Trots att regeringen inte kan använda riksbankssekretessen själv har man angetl den som skäl till den indiska regeringen. 1 stället har man använt den s.k. affärssekretessen till

skydd för enskildas och företags ekonomiska intressen. Också den grunden kan ifrågasättas enligt utredningar som gjorts inom konstilutionsutskottels kansli. Dessa utredningar har tyvärr-trots energiska försök-inte redovisats i belänkandet. Regeringen har alltså medverkat lill att riksbankssekretessen brutits och sedan felaktigt hävdat att man själv var bunden till den.

Del är förmodligen också denna information som man har lämnat när man anmälde ärendet för partiledarna.

Resultatet av hela den här hanteringen och sekretessbeläggningen har blivit att Indien har vilseletts. Den öppna delen och noten ger en annan bild än vad som framgår av den hemliga delen. Detta har bidragit till försämrade relationer till Indien.

Det är inte första gången som regeringen försöker att smita undan sitt ansvar Flera gånger under vår granskning har vi fått höra alt regeringen rådgjort med än den ena och än den andra, och att det skulle vara elt skäl för konstitutionsulskottet atl avstå från sin granskning av regeringen. Det har ju också gått så långt att regeringen hört sig för om inte konstitutionsutskotlet kunde avstå från sin granskning när ett ärende har dragits i rådgivande nämnden för vapenexport eller i utrikesriämnden. Del får vara ett slut pa detta.

Med anledning av vad som nu hänt och tidigare erfarenheter kommer formerna för regeringens kontakter med partierna atl ses över. Del är alldeles nödvändigt.

Anita Gradin hävdar i ett pressmeddelande atl resp. partis partiledning inte kommit med kritik beträffande regeringens bedömning av sekretessfrågorna. Detta visar att det är regeringen som har gjort den här sekretessbedömningen. Jag ingår i folkpartiets partiledning. Jag har självfallet inte konfronterats med frågan. Inte ens Bengl Westerberg har fått se rapporten och göra en sådan saklig bedömning.

Erfarenheterna från några års granskningsarbele är att öppenhet lönar sig. Min uppfattning är att det förekommer alltför många hemligstämplar i Sverige, vilket föder missförstånd, osäkerhet, ryktesspridning och konspira-lionsteorier Överallt där makt utövas skall det finnas insyn.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till de sju reservationer som folkpartiet slår bakom. Våra argument kommer atl redovisas i den följande debatten.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Anf. 4 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr talman! Konstitutionsutskottel har återigen levererat ell omfångsrikt och ett - vill jag påstå - innehållsrikt belänkande, där granskningen under året redovisas. Del är många stora ärenden som har gåtts igenom. Utskottet har dragit en hel del slutsatser som är av stort intresse.

Det förtjänar att framhållas att den omfattande granskning som KU utövar i vårt land knappast har någon motsvarighet någon annanstans, speciellt inte sedan granskningen under 70- och 80-talen har vitaliserats och kommit alt bli alltmer ingående. Detta visar att gamla instrument och gamla institutioner kan få nytt liv även i modern tid och bli av slor belydelse. Del arbete som utskottet utför ägnas också betydande uppmärksamhet bland allmänheten, inte minst i massmedia.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens Ijänsie-utövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsnin

Under de inledande anföranden som jag tidigare har hållit brukar jag framhålla att en viktig funktion av KUs granskning är den preventiva, dvs. alt man inom regeringskansliet, bäde på stalsrådssidan och på tjänstemannasidan, har vetskap om att det finns en församling av politiker här i riksdagen som är beredd atf se på varje ärende som handläggs inom regeringen. Detta tror jag har en betydande effekt.

Vidare är det naturligtvis viktigt att de brister och de eventuella fel som begås tas fram i ljuset och blir belysta. Genom KUs granskningsbetänkande redovisas haridlingsmönster och förfaringssätt pä ett säll som är unikt. Den kunskap sorn man kan fä genom atl läsa KUs betänkande kan man inte hitta någon annanstans.

KU har från olika håll kritiserats för sin verksamhet. Jag tror atl utskottet som helhet kan ta den kritiken med ganska stor ro. Det har ju föreslagits att utskottet skulle ersättas med något slags juridisk instans. Ibland har författningsdomstol nämnts som någon sorts ersättning. Personligen tror jag inte all del skulle fungera. Jag tror att en del av förklaringen till att utskollet kan ulföra sin verksamhet är jusl alt ärendena behandlas i så alt säga skärningspunkten mellan juridik och politik. Elt mycket stort antal av de ärenden som har varit av vikt har ingen annan instans kunnat la fram, enligt min mening.

Del är klart att det finns brister i KUs granskning. Det kan röra sig om svårigheter att få fram material. Det kan finnas ovilja, som tidigare talare har varit inne på, att säga hela sanningen. Vi får naturligtvis inte förtrötfas av den anledningen. Det är ju KUs uppgift att vara energiskt och ligga i.

I några avseenden kan man naturligtvis fråga sig hur låugt tillbaka i tideri KU skall gå vid sitt granskningsarbele. Om man ser på en del av de vapenaffärer som återigen granskas i detta KU-betänkande, kan man konstatera att dessa affärer börjar att tillhöra historien. För min del anser jag att det är väldigt viktigt att KU ägnar sina främsta krafter ål alt belysa det som ligger nära i tiden och del som har slor aktualitet.

I övrigt är del något förvirrande atl veta vad man skall ta upp i ett inledningsanförande. De tidigare talarna har ju också haft litet olika utgångspunkter Debatten är indelad i avsnitt och regeringens handläggning av den s.k. Indienaffären kommer egentligen upp under nästa avsniti. Birgit Friggebo uppehöll sig ganska utförligt vid Indienaffäreri. För min del tycker jag atl utskottet även pä denna punkt har gjort eft bra arbete. Den åtgärd som regeringen vidtog när mari gav riksrevisiorisverket i uppgift att grauska deri s.k. mellanhandsaffären var unik, vilkel regeringen själv har uppgivit. Det är alltså redan ur den aspeklen viktigt alt KU ser på hur det hela har handlagts. Vi i centerpariiet, och som framgått även folkpartiet, är kritiska mot det sätt på vilket regeringen här har handlat.

Personligen lycker jag att den allvarligaste anmärknirigen kan riklas mot alt man över huvud taget satte i gång denna granskning ifrån riksrevisionsverkets sida. Därmed gav man den indiska regeringen ell slags intryck av all man hade någol ansvar för det brottsliga som påstods hade skett, dvs. att regeringen skulle ha något ansvar för om mellanhänder hade förekommit eller ej. När man har gett den signalen är del ganska uppenbart all den indiska regeringen blev väldigt förvånad över atl den sedan inte fick ta del av

del samlade resultatet. Jag skall inte närmare gå in på detaljerna i den här frågan, eftersom de ändå kommer upp under nästa avsnitt.

Under de senasle dagarna har del förts en debatt om KUs agerande här och om vad KU borde ha gjort och inte skulle ha gjort. Jag är litet förvånad över den debatten. Del har i stor utsträckning varit fråga om en intern debatl inom moderata samlingspartiet. Man får väl klara upp den där. För min del vill jag säga all jag tycker all det är ganska märkligt om konstilutionsutskottel i sin granskning skulle vara bundet av de överläggningar som kan ha förekommit mellan regeringen och partiledarna. Koristituliorisutskollel skall utan några skygglappar granska vad som har inträffat och som regeringen har ansvar för, oavsett vilka kontakter regeringen kan ha haft när det gäller beredningen av ärendena. Partiledarna står inte uuder konstitutionsulskottets granskning.

Ifrån cenlerpartiets sida fullföljer vi således den kritik som nu kommit till ullryck i majoriletsskrivningen i detta ärende och naturligtvis också den kritik som vi framför i ett par särskilda reservationer.

Jag har tänkt beröra ett par frågor som faktiskt innefattas i det inledande avsnittet och som jag tycker är av konstitutionellt intresse, även omdet inte är några större kontroverser som kommer till uttryck i KUs betänkande när det gäller dessa frågor Vi har haft en regeringskris och en regeringsbildning i Sverige under året, under bitvis ganska dramatiska former Jag tänker inte göra något slags politisk värdering av behovet av regeririgskrisen eller det sätt pä vilkel regeringen agerade under de olika faserna. Del är fortfarande mycket som är oklart. Del blir väl sä småningom historieskrivningen som får försöka klarlägga hur regeringskrisen över huvud taget kom till stånd och vilka brister som fanns i regeringens handlingsberedskap i olika avseenden.

Däremot är det helt givet alt en regering har rätt all avgå. När en regeririg har avgått skall en ny bildas. Det finns då bestämda regler i författningen om hur det skall gä lill. Hur del har gått till har också redovisats i KUs betänkande. KU har ingen anmärkning mot själva förfaringssättet. Jag vill ändå kommentera en punkt som orsakade stor förvirring i den allmänna debatten och som ledde till missförstånd. När riksdagen skulle ta slutlig ställning till talmannens förslag till statsminister beledde sig partierna i riksdagen på olika säll. Det kan de naturligtvis göra. Från centerpartiets sida valde vi att lägga ner våra röster Det gjordes utifrån den bedömningen atl vad riksdagen hade alt la slällning lill var om talmannens förslag var korrekt ur parlamentarisk synpunkt, dvs. utifrån det parlamentariska läge som fanns i riksdagen just då. Det ansåg vi att del var

Ända in i slutskedet av denna debatl framställdes frågan om extra val -eller nyval, som det kallas i debatten - som ell alternativ. De som röstade nej till talmannens förslag framförde detta som ett slags alternativ. Det var ju en skendebatt. Det alternativet förelåg inte, eftersom en expeditionsministär inte kan anordna extra val och eftersom riksdagen inte har möjlighel an fatta ett konkret beslut om detta. På den punkten blev således debatten i media och även här i kammaren syriuerligen konstig och myckel förvirrad.

Den debatten och del som hände visar emellerlid att vårt nuvarande extra-valsinslilut är felaktigt konstruerat. Det är klart att det borde ha varit möjligt för riksdagen att ta slällning till frågan om ett extra val. Från centerpartiets

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

sida har vi år efter år föreslagit alt riksdagen skall ha den befogenheten. Det är enligt vår mening över huvud taget principiellt felaktigt att avgörandet om extra val och t.o.m. om riksdagens upplösning ligger hos regeringen, som således kan skicka hem sina uppdragsgivare. Vad som hände i denna regeringskris belyser ytterligare hur viktigt det är all riksdagen följer de förslag till förändringar av författningen som centerpartiet har lagt fram i motioner, även lill årets riksdag.

Redan i januari vidtog regeringen en omfattande omorganisation, i varje fall om man skall tro de meddelanden som lämnades utåt. Regeringeri skulle bli effektivare. Man delade in regeringen i fyra olika grupper tror jag, var och en under sin egen gruppchef. Del skulle bli en ny lyp av samordning. Delta är naturligtvis en fråga av stort intresse för konstitutionsutskollets granskningsverksamhet. Regeringens arbetsformer faller definitivt under den granskning KU skall göra. Det är naturligtvis också viktigt för ansvarsfördelningen atl del är klarlagt hur regeringen arbetar

När vi skulle granska den här frågan visade det sig emellerlid att det inte gick atl få några upplysningar alls. Det finns inget regeringsbeslut om den här omorganisationen. Del finns inga särskilda instruktioner Det finns tydligen - om man skall tro ett papper vi fick frän statsrådsberedningen - inga tankar över huvud tagel om hur organisatiorieri skall fungera. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Vi har utvecklat våra synpunkter på det i ell särskilt yttrande.

Jag erinrar mig hur stort väsen som Olle Svenssons förelrädare från socialdemokraterna, Hilding Johansson, som KU-ordförande gjorde av de olika samverkansformer som fanns inom olika borgerliga regeringar och hur noga han var med alt KU skulle kunna granska hur regeringsarbelet gick till. Det kan inte vara mindre angeläget att KU får klarhet på den punkten nu.

Ytterligare en fråga som ankriyter lill själva regeringsfrågan gäller den s.k. expeditionsminislärens befogenheter På den punkten har det också förekommit stor förvirring i den allmänna debatten. Själva termen expeditionsministär är enligt min mening myckel olycklig. Den finns inte i vår författning. Den är inte inskriven någonstans. Det är således en benämning som man har åsalt en regering som sitter kvar efter det atl regeringen har inlämnat sin avskedsansökan. Enligt min mening är det mycket viktigt att understryka att den enda restriktion som finns för en sådan regering i författningeri är jusl del all den inte får utlysa extraval. I övrigt måsle regeringen kunna fungera.

Delta tror jag är särskilt viktigt atl understryka i del parlamentariska läge som vi nu befinner oss i och som kanske t.o.m. kan bli ännu knepigare efter kommande val. Vi är vana vid att regeringskriser kan lösas snabbt och utan särskilda omgårigar. Det är dock inte säkert att det kommer att förbli så i framtiden. För den skull är def mycket viktigt att vi inte genom olika slags skrivningar, t.ex. i KUs belänkande, begränsar en expedilionsministärs handlingsutrymme. Den måste ju kunna fungera.

Jag lade under frågestunden i går märke till atl vederbörande minister i fråga efler fråga hänvisade lill alt ärenden hade fördröjts på grund av regeringskrisen. Detta var orsaken till atl man inte kunde lämna besked lill frågeställaren. Detta förhållande illustrerar atl man inom olika funktioner i rege-

ringskansliet, alltså även på tjänstemannaplanet, tydligen lade ned pennor och slängde av ordbehandlare. För den skull sackade alltså beredningsarbetet av. Så bör del enligt min mening inte vara.

AnL 5 BO HAMMAR (vpk);

Herr lalman! Jag måste erkänna att jag inte riktigt begriper mig på Anders Björck. Han talade myckel salvelsefullt här om att regeringen inte är närvarade vid dagens debatt. Men vore det ändå inte bättre om Carl Bildt vore här? Han tycks ju ha ingripit som något slags deus ex machina i hela granskningsprocessen och inlagt sitt veto mol atl vi nu skall avgöra den fråga som faktiskt varit huvudfrågan under hela KU-behandlingen under våren och som vi ägnat enormt myckel tid.

I den frågan skall vi alltså inte kunna besluta. Om jag har förstått morgontidningarna rätt sä skall ärendet återremitteras till utskottet. Jag skulle gärna vilja diskutera dessa frågor med Carl Bildt - hellre än med Anders Björck, som tydligen inte har någon särskilt stark förankring i sitt eget parti.

Herr talman! I KUs betänkande på 900 sidor omnämns endast på en enda rad frågan om regeringens befattning med ulredriirigeri om olovlig avlyssning. Del är ytterst anmärkningsvärt, eflersom delta granskningsärcride väckt deri största offeritliga uppmärksamheten näst efler krigsmaterielex-portf rågan.

Ännu mer anmärkningsvärd är utskottets vägran all tillmötesgå två partiers begäran om slutna utfrågningar i ämnet, för att inte tala om atl utskottet vägrat villfara vpk;s och miljöpartiets begäran atl inhämta relevanta handlingar frän regeringskansliet. Därmed har utskottet avstått från sin grundlagsenliga rätt.

I stället beslöt ulskoltsmajorilelen alt överlämna deri s.k. granskriirigs-uppgiften till utskottels ordförande och dess vice ordförande. 1 folkmun har dessa sedermera kallats för spanarna pä Riksgatan. De presenterade en silad, meningslös och delvis helt obegriplig rapport för utskottet in pleno med innebörden att allt var i sin ordning.

Detta exempellösa förfarande accepterades överraskande nog av Birgit Friggebo och Bertil Fiskesjö. Folkpartiet och cenlern accepterade all förpassas till ulskoltels B-lag, utestängda frän all seriös granskning av detta vikliga ärende. Vpk och miljöpartiet protesterade gång på gång men utan framgång mot att utskottet svek sin roll som granskningsorgan.

1 ett särskilt yttrande, mycket utförligt sådant, säger vpk;s och miljöpartiets representanter atl rätten att utfå protokoll i regeringsärenden utgör själva grundvalen för hela granskningsarbetel. Beslutet att åtminstone tills vidare avstå från att utnyttja denna rätt i delta ärende har allvarligl skadat förtroendet för utskottet som kontrollorgan.

Denna halsslarriga vägran från ulskoitsmajoriien har bl. a. motiverats med atl partiledarna för socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och cenlern beslutat atl här skall det hållas käft.

Får jag fråga var någonstans i vår författning denna partiledarkonklavs befogenheter regleras? Vad säger Bertil Fiskesjö, som ju noga studerat vår grundlag?

Det har också på fullaste allvar hävdats alt vissa frågor är så känsliga atl

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

KU bör hålla fingrarna borta. Får jag fråga; Var går smärtgränsen? Är det inte i slället sä atl del just i känsliga och besvärliga frågor finns elt alldeles särskilt behov av ett väl fungerande KU? Eller är del i sådana fall meningen all KU skall dra in klorna och arbela under devisen "Bäst att ingenting veta"?

Ulskotlsmajoritetens agerande har på måriga håll mottagils med bestörtning. Liberala Expressen talar i en ledare om KUs specialkommando för känsliga frågor Medborgarna, på vilkas mandal KU-ledamöterna ytterst handlar, kan bara förundrat åse hur de forna antagonislerna Björck och Svensson nu tillåts bilda elt eget utskott inom ulskotlel: KUU, konstitu-tionsulskottsulskoltet, skriver Expressen, som betecknar hela ärendet som en slor irovärdighetsfråga.

Sydsvenska Dagbladet håller på ledarplats med vpk; Varför säger utskollet alt man granskar ett ärende, när syftet med denna granskning alldeles uppenbart är alt mörklägga hela affären?

Med detta, herr talman, vill jag ingalunda insinuera atl regeringen på ett otillbörligt siitl pressat åklagarna i del ärende som kallats diplomatbugg-ningen. Jag ulgår från atl regeringen handlat korrekt. Men för säkerhels skull vill jag atl konstilulionsutskotlet konstaterar detta. KU-majoritetens bedrövliga agerande är till skada inte bara för utskottet utan förmodligen också för regeringen. Misstron och osäkerheten består - förhoppningsvis helt i onödan.

Herr talman! En rad opinionsundersökningar visar på ett stadigt sjunkande förtroende för politikerna, riksdag och regering. Del är måhända orättvist men måste likväl tas på allvar Det s. k. politikerföraktet är säkert inte liktydigt med ett förakt för demokratin och dess principer Men det kan bli farligt om sådana stämningar exploateras av reaktionära, populistiska eller främlingsfientliga krafter

En rad s.k. affärer har bidragil lill att skada politikens och politikernas anseende. Just därför är det så viktigt alt riksdagen har ett kontrollorgan med slor integritet och i görligaste mån partipolitisk oväld.

Herr lalman! Min hårda kritik i det s. k.buggningsäreudet till trots menar jag atl KU inte utan framgång spelar den rollen. I della voluminösa granskningsbetänkande finns faktiskt bara 18 reservationer. Det är inte ett uttryck för att allt är väl beställt i regeringskansliet. På många punkter har utskottet i stor enighet framfört mer eller mindre skarp kritik mot regeringeri, och på aridra har vi i all välmening gett goda råd om hur regeringsarbelet skulle kunna förbättras.

Regeririgens redogörelse för dess behandling av riksdagens skrivelser har den här gången remitterats lill olika utskott för bedömning, och på en del håll har amper kritik riklats mot regeringens sätt alt hanlera riksdagsbeslut.

Jag hoppas alt regeringen noggrant studerar vad konstitulionsutskottet och de övriga utskoiten samt förmodligen nu också riksdagen i dess helhet uttalar i dessa frågor

Låt mig ge ett exempel. För några år sedau krävde utbildningsutskottet och sedermera en enhällig riksdag att regeringen i budgetpropositionen på högskoleområdet skulle redovisa pris- och löneomräkningen pä ett begripligt sätt. Det iir nu hell hopplöst alt räkna ul vad som är pris- och löneomräk-

ning och vad som är friska pengar Ute på högskolorna kostar det tusentals arbetstimmar alt reda ul begreppen. Ulbildningsulskottet sliter sitt hår Också ur demokralisynpunkt - och del är KUs angelägenhet - är detta mycket otillfredsställande. Men trots riksdagens skarpa uttalande för några är sedan händer inget. Samma system återkommer i budgetproposition efler budgetproposition. Utbildningsdeparlementel fortsätter att leka kurra-gömma med riksdagen och med dem ute på högskolorna som skall försöka tolka vad som menas i budgetpropositionen. Så får det inte gå till. Nu måste regeringen lyssna på riksdagen.

Herr lalman! Avslutningsvis vill jag återkomma lill del som vi har läst om i morgontidningarna i dag, att detta tydligen skall bli en förkrympt debatt, eller rättare sagl alt vi inte skall fatta beslut i lunga frågor

Del är i sanning söla interiörer vi får från den moderata riksdagsgruppen. Bildt och Björck är i luven pä varandra, och för all ingen av dem skall behöva tappa ansiktet kommer förmodligen stora delar av dagens betänkande att läggas pä is. Hela det mödosamma arbete vi lagt ner i frågan om vapenexpor-len skall skyfflas åt sidan. KU har blivit en sparkboll mellan Bildt och Björck.

Det är ett sorgligt skådespel vi bevittnar Den offentliga tvätten av vapenbyken avbryts. Inte befrämjar det precis respekten för politiken och den Oväldiga gransknirigen av regeringen. Herr talman! Jag vill inte vara oärlig, men jag vill ändå säga att Anders Björck kanske skall fundera på om han inte i fortsällningeri bör mera konceritrera sig på all åka limousine och skaka händer nere i Strasbourg.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

AnL 6 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr lalman! Jag skall här i milt inledningsanförande främst beröra frågan Om hur jag och vi i miljöpartiet de gröna ser på vilka demokratiska krav som väljarna bör kunna slälla på konstitutionsutskottets granskningsarbele. Men allra först vill jag nämna något om några av de ärenden där hela utskollet är överens. Som flera talare tidigare har nämnt är det det lysta, gråa granskningsarbetel, som aldrig får några slora rubriker, som är viktigt för att regeringen skall känna en press på sig atl följa grundlagarna och all effektivisera regeringsarbelet.

En positiv trend i detta har inletts när det gäller det totala antalet regeringsärenden. I år är det faktiskt det lägsta antalet sedan utskottet började mäta 1967 och ca 1 000 färre än förra året. Jag ser detta som ell gott tecken och hoppas verkligen att trenden skall hålla i sig genom att man delegerar besluten neråt i beslutsorganisationen.

Här i riksdagen fattas alldeles för många beslul som borde fallas på de nivåer där de hör hemma, alltså inom kommuner, landsting, statliga verk etc. En sådan verklig decentralisering, som vi har krävt i många motioner, skulle ge ett ökat självbestämmande för de märiniskor som deltar eller borde della i besluten på de nivåer där de hör hemma, och vi skulle därigenom motverka del utanförskap som alltför många i dag känner i politiska sammanhang.

En orsak lill det minskade antalet regeringsärenden kan dock vara den pågående EG-harmoniseringen, som i sin tur leder till inskränkningar i riks-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

dagens beslutanderätt. Den typ av ärendeminskning som beror på all Sverige överiämnar beslut lill Bryssel utan att vi här i kammaren kan påverka dem betackar vi oss för i miljöpartiet de gröna lika mycket som vi applåderar decentraliseringen av besluten.

Efler delta beröm av regeringen kommer jag nu till den första kritiken. Det gäller avlämnandet av budgetpropositionen i januari. Alt budgetpropositionen är så ofullständig har under många är väckt irritation bland riksdagens ledamöter och i år har den varit mera ofullständig än någonsin. Därför har utskottet gjort ett samfällt uttalande om all man vill erinra regeringen om 1973 års grundlagsproposition. I den kan man bl.a. läsa följande: "Det bör vara en strävan atl riksdagen i budgetpropositionen får en samlad överblick över rikels finanser" Med årets budget i åminne och dess sakpolitiskt tunna innehåll kan man inte låta bli atl småle infördetia uttalande från 1973.

Utskottet uttalar enhälligt att regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder för att få en mer fullständig budgetproposition.

Så till huvudtemat för mitt inledningsanförande, alltså vilka krav den svenska befolkningen egenlligen kan ställa på KUs granskning ur demokratisk synpunkt. Majoriteten i ulskotlel och vi i miljöparliet har tydligen helt olika uppfattning om vilka demokratiska krav som skall ställas på granskningsarbetel.

De viktigaste skillnaderna i detta avseende framkommer i årets belänkande när det gäller ärendena om eventuell huggning av utländsk diplomat och om majoritetens vägran atl göra en seriös granskning av de konstilutio-riella frågorna kring motorvägsbygget på västkusten och i samband därmed Kjell-Olof Feldts eventuella otillbörliga inblandning i byggandet av denna del av ScanLink.

I bägge dessa frågor har del avgivils reservationer till ulskollsprotokollel, i vilka det framhålls att vi inte fick gehör för den granskning som vi krävde. Vi har från mp och vpk vid belänkandet avgivit särskilda yttranden där vi redovisar hur vi anser atl en granskning borde ha genomförts.

När det gäller frågan om motorvägsbygget i Bohuslän begärdes det bl.a. från vår sida atl man redan förra året skulle göra en ordentlig granskning av ärendet. Enligt vår bedömriirig blev del inte så. De medborgare som hade förväntat sig en seriös granskning torde känna igen den s.k. granskning som beskrivs i Staffan Söderbloms och Jan Håkan Dahlströms bok Folkvalda. De skriver där;

"KU har inget intresse av motorvägen mellan Slenungsund och Ljungs-kile, miljöpartiet har intresse, och VPK, men inte ulskoltels majoritet. Motorvägen ligger inklämd och skaver bland de direktsända förhören om Ebbeaffären, motorvägen är tidsspillan, utskottets majoritet vill ha den byggd, och eri grariskning av regeringens vändor, och Volvos, kan misstolkas. Alt Anders Björck kommer 27 minuter för sent kan inte misstolkas."

Detta är skrivet som en del av elt referat från utfrågningen med statssekreteraren Gunnel Ferm, och del är faktiskt så här de många människor som jag har pratat med känner att utskottet har behandlat ärendet om motor-vågsbygget i Bohuslän. Är det så vi vill atl de människor som önskar atl KU skall bedriva elt granskningsarbete skall känna? Att majoriteten vill ha motorvägen får jag som folkvald i en demokrati acceplera, men att KUs majori-

tel inte bemödar sig om alt försöka ta reda på vad som är sant i alla dessa turer i vägfrågan kommer jag aldrig alt acceplera. Jag anser inte heller atl behandlingen av denna fråga uppfyller de krav som en demokrati kan ställa på ett utskott som har som sin uppgift atl granska regeringens arbete.

Vi från miljöpartiet de gröna gav dock inte upp i och med fjolårets s.k. granskning, utan vi gjorde till årets granskning en ny granskningsanmälan, denna gång ännu mera detaljerad och ingående än fjolårets. Vi beskriver i vår femsidiga anmälan hur den formella gången har varit och vilka motstridiga uppgifter som förekommit, lidningsinlervjuer etc. om alla märkliga turer i ärendet.

Det mest anmärkningsvärda lidningsuttalande som vi vill ha utrett kommer från tidningen Ny Teknik av den 3 maj 1985. Där säger den f.d, finansministerns hustru och dåvarande pressekreterare Birgitta von Oller efler alt ha talat med Feldt själv;

"De uppgifter som vi fått från Volvo var atl det var så myckel transporter och därför behövdes vägen för atl fabrikeri skulle fuugera.

En vägförbindelse mellan Göteborg och Uddevalla var en förutsättning för atl få fabriken alt fungera.

Gyllenhammar har krävt vägen, det är rikligt. Del var för att fabriken skulle fungera. Det kan jag bekräfta."

Detta var ett av många citat med uppgifter om hur vägens tillkomst har brutit emot 11 kap. 7 8 regeringsformen. Det är en av de lagar som skall förhindra otillbörlig eller annan icke önskvärd inblandning i regeringsbeslut. År det som Birgitta von Oller säger lill Ny Teknik, så har Kjell-Olof Feldt sylt ihop vägbygget med Pehr Gyllenhammar och därmed brutit mol regeringsformen.

Herr lalman! KUs majoritet har inte velal få reda på om delta uttalande är sant eller ej. Särskilt märklig ter sig denna behandling då ulskoltet har ägnat åtskilliga timmar åt aff undersöka om Expressens artikel var sann. I den påstods atl del hade förekommit otillbörlig inblandning av skolminister Göran Persson i lärarnas avtalsrörelse i samband med frågan om kommunalisering av lärartjänsterna. Jag tycker det var viktigt att KU gjorde den gransknirigen, men tolkningen av del som skeddefiuner jag myckel märklig. Min tolkning kan dess värre inte bli någon annan än att utskottets majoritet inte alllid är intresserad av alt få fram sanningen.

Den andra frågan, som vi starkt ifrågasätter ur koristilulionell synvinkel, är som jag nämnde tidigare hur majoriteten har hanterat vår begäran om atl granska regeringens eventulla inblandning i den affär som massmedia har kallat huggning av utländsk diplomat. Jag skall inte gå djupare in i den delen av KUs bristande ansvar, utan nöjer mig med all instämma i den kritik som Bo Hammar har framfört. Dock vill jag föra in i debatten atl majoriteten i år har blivit tvungen att föra in en annan skrivning i sin inledning av betänkandet än vad som är vanligt.

Tidigare om åren har del alllid stått i granskningsbetänkandet, att det enligt regeringsformen åligger KU all granska statsrådens ijäristeutövriing och regeringsärendenas handläggning. För delta ändamål har, slår del vidare, till utskottet överlämnats de protokoll som förts hos regeringen under ärel. 1 år har man blivit tvungen att stryka denna sista mening, eflersom vi och vpk har

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsnin

begärt in de eventuella protokoll som kan finnas om huggningen av utländsk diplomat.

Jag tycker som sagt. herr lalman, atl vi som ledamöter i KU har slor skyldighet genlemot allmänheten i vårt arbete atl granska regeringen. Dess värre har inte utskottets majoritet samma syn på detta ansvar Men vi i miljöpartiet ger inte upp sä lätt. Vi skall fortsätta vårt envisa arbete och verka för den fria opiniorisbildriingen, så alt vi kan få fram sanningen om hur regeringen handlägger sina ärenden. Detta kommer vi alt fortsätta med, även om det är tungt att se alt utskottets majoritet motarbetar våra skyldigheter

Anf. 7 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Årets granskningsbetänkande är mycket omfattande men skiljer sig någol från de närmasl föregående betänkandena genom all man lägger särskild tonvikt vid den administrativa granskningen. Detta har redan konstaterats av några talare. Något tillnärmelsevis så stort ärende som Ebbe Carlsson-affären finns inte denna gång. Men utskottet har återkommit till regeringens befallning med vapenexporlaffärerna och har som viktigt nytt granskningsiirende gått igenom avtalsförhandlingarna på lärarområdet hösten 1989 samt regeringens eventuella inblandning i dessa.

Vikliga ärenden, som återkommer varje år, gäller tillämpningen av utlänningslagstiftningen och andra administrativa granskningsfrågor

Kontinuiteten i den administrativa granskningen kan numera avläsas i ett register, som redovisar de ärenden som vi har behandlat sedan 1971. Årligen återkommande ärenden är remilleringen av lagförslag lill lagrådet, utgivningen av författningssamlingen SFS, propositionsavlämnandel till riksdagen och regeringens utövning av normgivningsmaklen. I år har vi också undersökt regeringens beslutsfattande i nådeärenden gällande brottmål.

En nyhet, som jag tycker är viktig i årets granskningsbetänkande, är att vi har tagit in uttalanden frän andra utskott vid granskningen av den skrivelse, med en redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen, som numera hänvisas till utskottet. Konstitulionsutskottet har ställl sig bakom de påpekanden som gjorts från andra utskott.

Jag vill här gärna knyta an till vad Birgit Friggebo sade och påslå alt vi står inför ett behov av alt förbättra kontrollmaklen inom vårt parlamentariska statsskick. Det handlar om alt folkets politiska vilja skall få båttre utslag. Riksdagen måste se till all riksdagsbeslutens faktiska innehåll inte via byråkratin kommer borl på resan till medborgarna i deras vardagstillvaro.

Konstilutionsutskottel kommer inom korl all förelägga riksdagen ett betänkande i vilket man förordar alt en utredning skall tillsattas med uppgift att undersöka hur en ökad samordning skall kunna ske mellan utskotten och riksdagsrevisionen. Vad det handlar om är just att följa upp och utvärdera resultaten av de politiska besluten.

Riksdagens utvärdering bör enligt min mening vara framåtsyftande och inriktad mot att finna uppslag och idéer för framtiden. Den lednings- och samordningsfunktion som regeringen har i en parlamentarisk demokrati får emellertid inte försvagas. Det är KUs sak atl tillse att den upprätthålls på ett effektivt sätt.

Del har nämnts tidigare - och jag återkommer gärna till det - alt vi i måriga

ärenden har uppnått enighet inom utskottet. Med tanke på atf den följande debatten mest kommer alt handla om de frågor där det föreligger reservationer, tycker jag del är rimligt alt i denna inledningsrunda myckel summariskt sammanfalla den kritik vi är ense om. Andra talare har gått mer in i detalj i en del ärenden.

Vi anser att budgetpropositionen är alltför knapphändig. Kritik har riktats mot det sätt på vilket förfarandet med ett s.k. rättelseblad lill en författning användes i ett visst fall.

Utskottet har kritiserat långa handläggningstider beträffande plan- och byggärenden i bostadsdepartementet. Ulskoltet har även kritiserat regeringen för alt inte ha uppmärksammat en konvention om våtmarker, när den handlade ett sådant ärende.

1 ett regeringsbeslut i maj 1982 om förvärvstillslånd tillämpade den dåvarande regeringen den s.k. priskontrollregeln i jordförvärvslagen. Utskottet har kommit fram lill atl vissa uttalanden av lagrådet i lagens förarbeten hade betydelse i ärendet och att jordbruksministern inte synes ha gjort några överväganden på grundval av dessa uttalanden.

1 ett ärende som gäller utländska fartyg i sverisk kustfart har ulskoltet au-märki att ett regeringsbeslut har fåll en i väsentliga hänseenden felaktig utformning.

Vad gäller behandlingen av vissa EG-frågor har utskottet uttalat alt det är önskvärt all del föreligger viss dokumentation om sammanträdena hos rådet för Europafrågor Utskottet har i detta sammanhang vidare uttalat atl en större öpperihet bör iakttas när det gäller diarieföringen av vissa handlingar i utrikesdepartementet. 1 alla dessa nu nämnda ärenden står utskottets samtliga 17 ledamöter bakom kritiken.

Mot bakgrund av den, som jag tycker, ensidiga kritiken från Bo Hammar och Hans Leghammar mot utskollet - Bo Hammar var något mer nyanserad - vill jag påpeka alt vi i utskottet har lyckats uppnå enighet i betydande utsträckning. Det beror enligt min mening på, vilkel 'ule bör döljas, alt samtliga partiers representanter i konstitutionsutskottet känner en värdegemenskap kririg siri geriom gruudlageri tilldelade uppgift atl granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det som förenar oss är omsorgen om demokratins utveckling och förbättring. Med stolt-hel kan jag säga atl vi bär upp detta ansvar på elt sätt som också har blivit positivt värderat i den allmänna debatten.

Jag vill gärna upprepa vad jag sade i fjol. Ulskoltels ledamöter måste ha ell gemensamt ansvar för atl granskningen sker objektivt och med integritet. Visst kvarstår motsättningar av politisk art - och detta kan prägla diskussionerna - men dessa skillnader kan också få posiliva verkningar i riktning mot en allsidig och rättvisande slutlig redovisning.

Det är min förhoppning atl allmänheten genom vårt sätt alt sköta vår uppgift kan övertygas om atl ett politikersammansalt utskott är bättre skickat än eff juridiskt organ atl sköta den lyp av granskning som har tilldelals oss.

Del kan också tilläggas atl utskottet i vårt kansli har tillgång till en kvalificerad medarbetarstab som på ett utmärkt sätt och med en otrolig energi och samarbetsvilja biträder oss i vårt arbete. Ni ser resultatet i form av de röda

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handlägginng

Inledande avsniti

"böcker" som ligger på våra bänkar Våra slutsatser och ställningstaganden -det vågar jag påslå - är väl förankrade i det konstitutionella regelverket.

Dessutom har riksdagen anledning all slå vakt om folksuveräniletsprinci-pen i vår författning. Kontroversiella idé- och intressefrågor bör inte dras undan den politiska debatten genom grundlagsbestämmelser och särskilda procedurregler, ulan de bör avgöras genom majoritetsbeslut i riksdagen.

Genom aft vara noggrann i sina beslut och i sitt lagstiflnirigsarbele kari riksdagen bäst möta riskerna för konflikter mellan juridiska och politiska organ. Därigenom kan också motverkas vad som förekommer i många andra länder, atl utnämningen av domare och andra befattningshavare inom rättsvården politiseras. Lagprövning i efterhand av domstol behöver inte bli anriat äri eri undanlagsföreleelse om riksdagen sköter sitt jobb på ett bra sätt.

Från olika håll förs ibland den tanken fram atl konslitulionsutskotlel - jag tror all Berti! Fiskesjö var inne på den saken och svarade på den kritik som har riktats mot oss i det avseendet - skulle vända sig till justitieombudsmannen, till högsta domstolen, lill regeringsrätten eller lill lagrådet för atl få hjälp i de olika juridiska spörsmål som förekommer i granskningsarbetel.

En sådan tanke måsle bygga på okunnighet om KUs uppgifter som kontrollorgan. Det förefaller vara så, att man blandar ihop KUs normala, årligen återkommande granskning av regeringen enligt 12 kap. 1 8 regeringsformen med konstitulionsutskottels befogenheter enligt 3 8 i samma kapitel när det gäller alt väcka åtal mot statsråd.

I de sällsynta fall - ännu har inte något sådant inträffat under den nya rege-ririgsformeris tid - där fråga uppkommer om sådanl åtal har KU givelvis rätt atl anlita t.ex. JO i förundersökningsarbelet.

Att dra in JO, högsta domstolen eller andra juristinstanser i den normala granskningsverksamheten skulle vara synnerligen olyckligt. Det skulle närmast undergräva dessa instansers auktoritet som politiskt oberoende organ.

Så några ord lill dem som har yttrat sig i debatten.

Först vänder jag mig lill Hans Leghammar Han uppehöll sig vid frågan om en förnyad granskning av ett regeringsbeslut rörande motorvägsbygget i Bohuslän. En av de slutsatser som majoriteten i ulskoltet drog i del granskningsärendet i våras var atl della uppdrag, som regeringen hade gett vägverket, syftade till atl ge statsmakterna ett underlag för beslut om byggandet av vägen. Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet hade en annan uppfattning i den frågan. Man menade all beslutet atl ge vägverket nämnda uppdrag innebar alt regeringen i realiteten hade avgjort vägfrågan. Här har man velal ha en fortsatt granskning. Med hänvisning till föregående års granskning har utskottet bestämt alt inte göra en fortsatt gransknirig, och det är väl riaturligi med lauke på den inställning som majoriteten hade förra året. Del finns ju inget konstitutionellt intresse för alt granska ett beslul som bara går ut på atl skaffa fram underlag för kommande beslul.

Jag menar atl detta inte är ell övergrepp från majoritetens sida. Vi var överens om att granskningen skulle ske i våras, inte på hösten. Vi diskuterade detta i förväg. Majoriteten erbjöds att vänta till hösten med granskriirigeri. Jag tycker således atl krilikeri här är ovidkommaride.

Sedari vill jag säga följande lill Bo Hammar med anledning av den diskussion som han förde och som jag tycker var lilel orättvis så till vida alt han

t.ex. karakteriserade en hemligstämplad rapport som menlös, dålig och alll vad det nu var Mot sådanl kan man inte försvara sig. Jag anser alt vi gjorde ell bra förberedande jobb då del gällde alt fä in vissa upplysningar både från regeringen och från åklagarna. Den som kan läsa kan inte lycka annat än all där fanns information av intresse.

Vi har inte motsatt oss någon granskning. Det är inte innebörden av majoritetens beslut. Vi får säkert tillfälle alt ålerkoinma lill Ebbe Carlsson-affärens epilog nästa år, och då kommer vi inte minst in på regeringens befattning med de s.k. buggningsärendena. All vi avvaktar med eu undersökning i år har samma motiv som detta med att vi skjuter på vår granskning av regeringens handläggning av vissa vapénexporlfrågor Jag finner inte att det på någol sätt är märkvärdigt eller ovanligt atl utskollet avvaktar med granskning av ärenden som befinner sig under ränslig prövning - och så är del i dessa båda fall.

Till Bertil Fiskesjö vill jag säga att vi när det gäller de nya formerna för samordning av regeringsarbetet inte har haft anledning atf kritisera regeringen för atl den inte har lämnat tillräckligt med information. Vi har faktiskt inte tryckt på sårskill myckel. Vi har inte haft möjlighel att göra det. Därför säger utskottet att vi skall återkomma till frågan. Jag är säker på atl statsminister Ingvar Carlsson är beredd all lämna oss information om hur regeringen ser på frågan om hur man skall kunna bli så politiskt effektiv som möjligt i sitt arbele.

Sedan till diskussionen om s.k. expeditionsministärer Jag tycker inte alt det vare sig i utskottets material eller i deu promemoria från statsrådsberedningen som refererats finns några förgripliga uttalanden mot bakgrund av regeringsformens bestämmelser Tvärtom konstateras det all regeringen bör ha vida ramar för sill handlande och att detta självfallet blir än mer nödvändigt ju längre regeringskrisen varar Jag känner iute ett stort främlingsskap inför de synpunkter som Bertil Fiskesjö utvecklar, ulan jag lycker atl utskottet närmasl understryker dessa.

Så till Anders Björck och Birgit Friggebo. Jag delar Birgit Friggebos uppfattning att del material som vi har lagt fram i konstilutionsulskoltets betänkande är väl underbyggt och all det arbetel inte behöver kompletteras. Det är, som sagl, tillräckligt underbyggt. Det finns möjligheter för riksdageri atl ta ställning till detta i vår

Med della yrkar jag bifall lill konslitutionsutskottets anmälan i alla delar utom när det gäller reservation 7 som jag yrkar bifall lill.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsndt

Min kritik gällde det s.k. buggningsärendet, och jag tycker inte atl Olle Svenssori på en tillfredsställande sätt kunde bemöta vad jag sade. Jag tror alt även vårt värderade kansli - jag skall irite dra iri det i debatteri, men jag vill i likhet med Olle Svensson komplimentera del för elt gott arbete - som har sysslat länge med dessa frågor, kan korislatera att elt sådant här agerande nog inte har förekommit tidigare i KU. Man har alltså sagt att regeringsprotokoll och tillhörande handlingar i enlighet med grundlagen inte skall tas in av KU, trots alt ledamöter har begärt del, och alt del här är så kärisligt att locket skall läggas på.

Jag meriar Ivärtom, atl jusl när äreriden är känsliga har KU eu särskild förpliktelse ;itt leva upp till sin roll som ett i stor utsträckning oberoende granskningsorgan, som man kan lita på. Det handlar också om människornas förtroende för vårt utskott och för demokratins spelregler

Det är inte heller rikligt att det handlar om någonting som är föremål för rättslig prövning, utan det här handlar om att regeringen har sagl lill åklagarna all man inte skall gå vidare i ett speciellt fall. Detta fall är avslutat, och det är inte föremål för rättslig prövning. Jag tror och hoppas all regeringen har gott fog för della, men jag tycker alt konstilutionsutskottel skall undersöka och konstatera om del är så, inte utse speciella underorgan och spanare som skall syssla med frågan.

Anf. 9 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr talman! Jag fick ett påpekande från Olle Svensson om alt jag hade varit onyanserad i min kritik. Jag lycker all han skall bemöta den kritik som ufskottets ledamöter kommer med i slället för alt slingra sig likt en ål eller orm.

Det som utskottet gjorde i sin granskning i fjol var inte den bedömning som vi hade begärt skulle göras. Det som utskottet granskade var den eventuella, otillbörliga inblandning i motorvägsbyggets framkomst som vi misstänkte - och hade goda skäl för alt misslänka. Vi har plockat fram massor av material som visar att del finris risk för att det har förekommit otillbörlig inblandning, men utskottets majoritet vägrar atl kontrollera del.

Däremot vill utskottet lägga massor av lid på aff granska precis samma lyp av eventuell, otillbörlig inblandnirig när det gäller lärarkonflikten, dvs. Göran Perssons eventuella, otillbörliga inblandning i avtalsrörelsen, som var sammanblandad med kommunaliseringsfrågan. Vad är det egentligen för skillnad, Olle Svensson, mellan all konlrollera den otillbörliga inblandningen i motorvägsbygget och all konlrollera den otillbörliga inblandningen i avtalsrörelsen?

När det gäller buggningsfrågan kommenterade och exemplifierade jag hur utskottets majoritet i inledningen av betänkandet har blivit tvungen att bryta den tradition man har haft genom åren. Man har fått stryka en menirig om att plocka fram regeririgsprotokollen. Jag vill ha en kommentar till denna mycket anmärkningsvärda ändring i betänkandet, Olle Svensson.

arbetsuppgifter och atl också värna om utskottets iritegrilet. Del tycker jag mig ha spårat hos alla ledamöter i utskottet. Men det konstaterandet innebär ändå inte att man inte kan peka på all partilojalitet ibland lyser igenom eller alt aktiviteten och intensiteten ibland speglar partiernas uppfattningar i olika sakfrågor som drivs i andra utskott.

I dag är det Anders Björck som är ute på gungflyt, om han fullföljer del som vi har kunnat läsa om i tidningarna i dag, dvs. atl utskottet inte skall slutföra den granskning av Indienaffären som har pågått länge. Socialdemokraterna har ibland en tendens att inte vilja ta ställning fullt ut i en del frågor

Jag skulle vilja be Olle Svensson, eftersom det har varit en ganska väsentlig fråga i efterdyningarna efter del att granskningsbetänkandet presenterades, att redovisa vad det var som hände dagen innan och samma dag som utskottet skulle sluljustera betänkandet, när det frän regeringskansliet gjordes försök atl informera utskottet om att partiledarna hade blivit informerade om riksrevisionsfrågan.

Det riktas från vissa ledamöter i utskottet allvarliga beskyllningar mol andra ledamöter för att vi inte utför vår granskningsuppgifl. Moiorvägsfrå-gan har utskottet granskat, och det finns ett betänkande. Vi har varit oeniga, och det sägs här att vi bara visar ell förstrött intresse för frågan. De flesta frågor som vi granskar blir inte föremål för offentliga utfrågningar, men del gäller inte också motorvägsbygget. Där har vi haft flera offentliga utfrågningar. Vi får försöka respektera varandra trots att vi kan dra olika slutsal-ser Man behöver därmed irite påstå atl del inte finns någon vilja att granska frågorna.

Beskyllningarna i buggningsfrågan är allvarligare. Där handlar det om när vi skall granska, inte om. Det slår i betänkandet att vi avvaktar den rättsliga prövningen. Jag vill säga att detta ärende har åstadkommit våndor hos mig, men det har varit omsorg om KUs rykte, integritet och trovärdighet som legal bakom mitt ställningstagande att vi skall granska frågan senare och inte nu.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsnitt

Anf. 11 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det är inte så mycket som behöver kommenteras i det inlägg som ordföranden gjorde. De olika sakärenden i vilka meningsmotsättningarna är större kommer så småningom under dagen upp lill debatt.

Men regeringens organisation måste jag nog säga är en ur granskningssynpunkt viktig fråga. Det är alldeles givet att om utskottet skall kunna fullgöra sin uppgift och granska regeringen, måste utskottet också ha fullständig information om hur regeringen arbetar annars vet vi inte riktigt hur vi skall granska eller var ansvaret ligger

Vi begärde in en beskrivning från stalsrådsberedriingen om vad som hade hänt och vad som var avsikten med det som hade hänt. Det besked vi fick från statsrådsberedningen var i stort sett ingenting. Man frågar sig om del fanns någon avsikt med denna omorganisation av regeringen och varför den i så fall fortfarande är dold.

Jag är kanske litet förvånad över atl ordföranden inte mer utförligt kommenterade just den fråga som nu hänger över debatten här i kammaren, nämligen hur del skall gå med utskottets granskningsbetänkande. Är avsik-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

len atl det här i riksdagen skall skapas en tillräcklig uppslutning omkring elt äterremissförfarande eller är avsikten icke denna? Del är väl ändå av ett visst intresse.

Jag kan fylla på Birgit Friggebos frågor: Anser ulskoltels ordförande alt vi har del material vi behöver för all granska den s.k. mellanmansaffären, eller RRV-rapporten, eller har mari i efterhand kommit på att det saknas relevant material? Menar utskottets ordförande att de slällnirigslaganden som partiledare kan ha gjort är föremål för KUs granskning?

AnL 12 OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag vill vända mig lill Bo Hammar och Hans Leghammar kollektivt. När vi nu har redovisat ell sådanl här tjockt och utförligt betänkande, och båda känner lill vilka ansträngningar som har legat bakom det arbetet och vilka ambitioner vi har haft, tycker jag att de drog generella slutsatser om vår etik och våra ambitioner utifrån ett otillräckligt material. De har själva eu uppfattning, men de borde också kunna respektera den andra sidans uppfattnirig.

Jag vill på riytt påminna om att det pågår förberedelser för en, som jag hoppas, rättslig process, som berör åtal mol ledande företrädare för polismyndigheterna. Samma ledande företrädare för polismyndigheterna var inkopplade i den fråga som Bo Hammar log upp. Jag tycker inte alt vi skall vare sig förbättra eller försämra deras situation i processen genom atl gå in på detta i förlid. Del vi har gjort är atl säga atl vi avvaktar behandlingen av de här frågorna.

Vi har heller inte sagt nej till några utfrågningar Vi har inte sagt nej till någon begäran om att ta in handlingar Vi har skjutit på delta fram fill den tidpunkt då vi skall fullfölja deuna granskning. Det är inget ovanligt i utskottet.

Det förberedande arbete som ordförariden och vice ordföranden har gjort, är det så fruktansvärt? Del kan man skoja med utåt. Är del så egendomligt att vi gör samma saker som många gånger har gjorts av sekretariatet, nämligen skaffar fram ell förberedande material? Något slutgiltigt ställningstagande har inte gjorts. Något nytt utskott har inte bildats. Hela utskottet står bakom uppdraget som sådant. Jag tycker att detta är att dramatisera ulan alt ha något underlag.

Till Hans Leghammar vill jag gärna säga en gång lill att han bör finria sig i att hans parti har rätt att reservera sig och driva sin mening i ell ärende, men han bör inte moralisera över den majoritet som inte på alla punkter kan följa hans resonemang. Det är bra med självförtroende, men det är också bra med ödmjukhet när man deltar i en utskoltsbehandlirig av olika frågor Del får riOg Haris Leghammar så småningom lära sig.

Birgit Friggebo, här har inte ställts någol yrkande om återförvisning av riågot äreride. Därför har jag ingeri anlednirig atl nu kommentera de frågorna. Jag kanske kommer tillbaka senare.

tet över huvud tagel har haft några utfrågningar om motorvägsbygget i Bohuslän. Jag skulle vilja slälla samma fråga som jag ställde till Olle Svensson tidigare, men som jag dess värre inte fick någol svar på; Vilken skillnad ser Birgit Friggebo mellan en eventuell, otillbörlig inblandning i motorvägsfrågan och den eventuella otillbörliga inblanduirigen av Göran Persson i lärar-konfliktsfrågan?

Olle Svensson säger att jag skall respektera alt man har olika uppfattning. Ja, Olle Svensson, jag respekterar att man har olika uppfattningar i olika sakpoliiiska frågor Men jag respekterar inte atl man granskar olika frågor på olika sätt, på grund av att mau har olika uppfattningar i den sakpolitiska frågan. Jag tycker att del är lika viktigt atl konstilutionsutskottel granskar lärarkonflikten som atl man granskar motorvägsbygget i Bohuslän.

Jag ställde ell anlal frågor lill Olle Svensson i mill förra anförande. Jag fick inte svar på någon av dem. 1 ställel fick jag lilel moraliserande, litet pap-palikl höra att jag skulle växa i min roll och bli lilel mer ödmjuk. Jag tror faktiskt aff det är viktigt, när den konstitutionella granskningen inte uppfyller de krav som vårt parti vill och skall ställa på en granskning, att man vågar vara litet tuff, litet ifrågasättande, utan att få moraliserande pappaklappar på axeln.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

AnL 14 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Birgit Friggebo sade att hon har känt stor vånda under behandlingen av del s,k, buggningsärendet i utskottet. Det kan jag i och för sig förslå alt hon har gjort. Hon upprepar nu en, jag skall inte säga nödlögri, men ett felaktigt påstående. Precis som Olle Svensson säger nämligen Birgit Friggebo atl vi vill avvakta den rättsliga prövningen. Problemet här är all det inte blir någon rättslig prövning. Det vi har velat granska är om regeringen i detta fall har handlat korrekt, när man har sagl att det inte skall ske någon rättslig prövning. Jag har sagt delta tidigare. Jag hoppas och utgår från att def inte har varit några otillbörliga påtryckningar på åklagarna, att de på grund av att det är politiskt känsligt i ställel för utrikespolitiskt farligt skulle lägga ned denna process. Jag tror inte det. Men utskottet borde lilla på det här Man kan inte komma och säga att rättslig prövning pågår

Det var Olle Svenssori som sade atl det inte är ovanligt atl man överlämnar ett uppdrag lill någon i ulskotlel. Sekretariatet får ibland i uppdrag att inhämta material. Vårt kansli får i uppdrag all plocka fram material. Men skillnaden är att kansliet lägger alla papper på bordet för samtliga ledamöter i konstitutionsutskottet. Det är en total skillnad mot när det bildas ett konslitutionsulskoltsutskolf, bestående av Olle Svensson och den i dag mycket tystlåtne Anders Björck, vilka båda också var mycket tystlåtna i utskottet och inte lade alla papper på bordel. Anders Björck sade lilel raljant atl man inte ens vet om det är en buggningsaffär och att man inte kan säga riktigt hur del förhåller sig. Man lade alltså ul dimridåer

Olle Svensson säger dä att det är svårt att försvara sig mot detta. Ja, det är också svårl alt la upp frågan. Trots atl del enligt min mening var en fullständigt meningslös rapport drev ni ju igenom alt den skulle sekretessbeläg-gas. Vi fick inte säga halv sju efter det här mötet, trots att vi inte fått veta någonting.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsnin

Så här kan man inte fortsätta att agera. Detta måsle ha varit elt undantagsfall, ett allvarligt men enstaka olycksfall i konstitutionsutskottets sätt att arbela.

Anf. 15 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr lalman! Jag frågade inte Olle Svensson om återförvisning eller inte. De yrkandena kommer atl ställas i nästa ärende. Jag frågade om Olle Svensson ville redovisa vad som hände dagen innan och samma dag som vi justerade vårt betänkande, när det gällde regeringens vilja alt informera utskollet om eventuell information för partiledarna.

Jag ser fram mol nästa skede av den här debatten. Del är nog första gången i historien som jag har upplevt att Anders Björck inte går upp i replik.

När det giillde frågan om motorvägen sade Hans Leghammar alt han hade sett någol referat om att utskottet hade visat ett förstrött intresse för frågan. Det var då jag reagerade.

Vi har granskat både konflikten på lärarområdet och vägfrågan. Jag tänker inte anklaga Hans Leghammar för något otillbörligt bara därför atl han inte delar min uppfattning när det gäller arbetsmarknadskonflikten. Vi har granskat båda dessa frågor ingående.

Så till frågan om huggningen. Här påstår Bo Hammar atl vi konstruerar nödlögner och säger atl det inte blir någon rättslig prövning. Vad är tidningarna fulla av? Vad håller vi på med här i riksdagen i dessa dagar? Jo, vi ägnar oss åt frågor som rör denna buggningsrältegång. Det råder ju upphetsning överallt i hela landet.

Min enda strävan när del gällt att ta ställning till att vi skall göra den här bedömningen när den rättsliga prövningen är över handlar om omsorg om konstitutionsutskottet som institution.

Vi vet att del har förekommit hot om att man skall röja en massa uppgifter, atl man skall avslöja olika saker Det pågår elt rävspel mellan de åtalade och åklagaren och alla inblandade. Kan man hålla konstitulionsulskottet ulanför detta rävspel? Vi vet ju atl det finns de som anser att så fort information lämnats till någon annan instans kan man alltid skylla på konstilutionsutskottel om informationen läcker ut. Jag är alldeles övertygad om atl samma dag som vi fick de här uppgifterna skulle en del av dem vara ule pä stan och man skulle skylla detta på konstitutionsutskottet trots atl vi inte var skyldiga. Miri enda strävan har varit att vi sedan skall kunna göra en orderillig grariskriirig.

Om inte Bo Hammar och Hans Leghammar under de utfrågningar som vi har haft i de här ärendena har upptäckt detta rävspel, beklagar jag dem.

mationer Dessa informationer är lämnade lill hela utskottet såsom elt genomförande av det uppdrag som vi har tilldelats.

Anf. 17 HANS LEGHAMMAR (mp);

Fru talman! Jag vänder mig till Birgit Friggebo. I stället för att svara på frågan om den principiella skillnaden mellan den otillbörliga inblandningen i motorvägsfrågan och lärarkonflikten, säger hon litet dimmigt atl jag måste respektera att vi kommer till olika uppfattningar t.ex. i avialsfrågan. Visst, Birgit Friggebo. När vi har fått in allt material respekterar jag helt och fulll atl vi gör olika bedömningar av vad det materialet egentligen innehåller Men del jag kritiserat utskottet för, och det jag också har kritiserat folkpartiet för, är atl man har förvägrat minoriteten i utskollet alt plocka in material bäde när det gäller motorvägsbygget och den otillbörliga inblandning som finns där och när del gäller den eventuella buggningsaffären.

AnL 18 BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten så mycket, men jag är litet förvånad över Birgit Friggebos senaste inlägg. Som vi har sagt tidigare, och det måste väl alla i utskottet veta, handlar det ju ingalunda om att utskollet skulle klampa in i de buggningsprocesser som nu pågår eller eventuellt kommer att pågå med de höga herrarna - polischefer och andra. Ingalunda skall vi gå in i sådana rättsfall. Vi är helt överens på den punkten.

Här handlar det ju om ett beslut som regeringen har faltal i en specifik fråga. Regeringen har förklarat att det inte skall bli något rättsfall och har sagt ål åklagarna alt det inte blir någonting av detta. Jag utgår ifrån alt regeringen har haft starka motiv för detta. Men det kan ju tänkas att regeringen av politisk lämplighet eller på grund av att det var politiskt känsligt har sagt att del inte skall bli något av det här Därför tycker jag atl KU skall lilla på delta.

Det har ingenting med pågående rättegångar eller undersökningar att göra. Det tycker jag att Birgit Friggebo skulle kosta på sig alt erkänna. Då skulle jag bättre förslå den vånda hon har känt. Om del bara handlar om att KU skulle trampa in i rättsproceduren behöver man ju inte känna någori vånda. Det är självklart.

Anf. 19 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Fru talman! Jag undrar vad det är som Olle Svensson vill dölja, eftersom han inte vill svara på den fråga som jag nu har ställt flera gånger om vad det var som hände dagen innan och samma dag som KU skulle slutjustera sitt betänkande.

När det gäller buggningsgranskningen vill jag fråga Bo Hammar om han, mot bakgrund av del rävspel som förekommer inom brottsutredningen och nu även när det gäller domstolsprövningen, kan garantera att andra inte vill utnyttja tillfället atl skada konslilutionsulskoitel om vi skulle ta upp granskningen medan rättsprocessen pågår

AnL 20 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag har ingenting att dölja. Men det är fråga om i vilken ordning vi skall debattera frågorna. Låt mig svara på frågan om vad som före-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsndt

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledande avsniti

kommit vid själva slutjusteringen av belärikandet. Del kom elt meddelande, inte till mig, men till KUs kansli från landshövding Åberg. Han förklarade där alt det hade förekommit kontakter mellan de borgerliga partiledarna och regeringen i den här frågan och att man hade avrått frän att lämna ut rapporten. Jag försäkrade mig om alt den uppgiften förmedlades vidare. Birgit Friggebo söktes, men hon var visst sjuk och nåddes inte. Jag vet dock atl uppgifleri kom fram lill Anders Björck. Kanslichefen kan intyga att ett sådanl meddelande överlämnats.

AriL 21 BO HAMMAR (vpk);

Fru talman! Till Birgit Friggebo vill jag säga all jag ulgår ifråu atf om det finns känsliga uppgifter och utskottet bestämmer sig för att del skall råda sekretess känner samtliga 17 ledamöter elt sådant ansvar atl uppgifterua inte kommer ut. Birgit Friggebo säger då atl del finns risk för provokationer -det är väl det hon antyder - och att andra släpper ut uppgifter och sedan skyller pä konstitutionsutskottet.

Ja, man kan naturligtvis aldrig bortse ifråu atl del finns sådana risker, men det gäller varje sekret papper som utskottet får tillgång till. Utskottet kan ju inte arbeta efter den regeln atl om vi tar in detta så kommer andra i dolska syften att släppa ut papper och försöka kompromettera utskottet.

Vår utgångspunkt måsle vara alt i KU håller vi tätt, om vi skall hålla tätt. Där finns alla partier representerade, och vi är ansvariga inför Sveriges riksdag. Då skall man kunna lila på utskottet. Annars vet jag inte hur vi över huvud laget skall kunna hanlera hemliga papper Del finns alltid risk för att någon vill lura oss eller atl någon vill dra oss i smulseu. Men det kan inte vara ell argument för atl vi skulle släppa den här frågan.

Till sist vill jag säga lill Olle Svensson, apropå atl han tycker att jag var oförskämd - eller nästan oförskämd - i fråga om rapporten som han och Anders Björck avgav till utskottet, atl jag lycker all det vore bra om konstitutionsutskottet ganska snart kunde släppa fri den rapporten, så atf folk i allmänhet kunde se dess undermåliga karaktär.

Anf. 22 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! När vi i konstilutionsutskottel diskuterade uppläggningen av den här debatten, beslutade vi oss för en inledande omgång om principiella frågor, och därefter skulle vi ta upp den s.k. Indienordern och vapenaffärerna. Jag har förtvivlat sökt hålla mig till detta och väntat på att vi äntligen skall få i gång den debatl som alla andra brinner av iver att tjuvslarta.

Sedan får jag då höra att jag sitter tyst och inte kommer till skott i den här debatten. medan herr Hammar pratar och pratar och pratar, som man gjorde förr i tiden på kommunistiska partikongresser timme efler timme. Han har inte upptäckt att glasnost uppenbarligen har uått vissa kommuuisliska partier, dock knappast hans eget.

Vi skall ha en debatt om Indien om några minuter, och jag är ivrig atf delta i den, om nu bara vissa ledamöter håller sig till vad vi har kommit överens om. Möjligtvis beror det här på att några ledamöter infe står på den talarlistan och är så pass egotrippade alt de nu vill ha en extra runda, trots att detta icke är riågontirig som vi har kommit övereris om.

AnL 23 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru lalman! Buggningen och motorvägsbygget kommer inte upp senare, och därför är det fullständigt relevant all ha en diskussion om de frågorna nu. Att Anders Björck känner sig litet på dåligt humör i dag skall inte innebära alt han får hindra andra från all delta i debatten.

All jag ställde frågan till Olle Svensson beträffande propåerna från regeringen att informera utskottet om partiordförandeinformalionen, beror på all Olle Svensson icke vidare deltar i debatterna i kammaren. I varje fall är han inte anmäld. Därför vill jag ha ett svar från honom direkt. Det bör man inte få genom ombud.

Om det här hade redovisats på utskottets sammanträde någon kvart eller halvtimme efter det att Olle Svensson hade informerats, hade vi kanske undvikit mycket av det sfrul som nu uppstått i efterhand, som en följd av utskottets betärikande.

Bo Hammar, också jag utgår jfrån atl utskottets ledamöter kan hälla tält. Vad jag har velal undvika är att vi skall utsätta oss för en onödig provokation. Jag håller med om atl vi har tillgång till många hemliga handlingar där den risken inte alls föreligger men ärendet rörande buggningen är osedvanligt infekterat. Det kan vi se här också, med diskussioner om abolition, särskild krislagstiftnirig och alla riiöjliga frågor som uppstår i häguet av detta.

Jag har haft våndor när det gällt atl ta slällning till hur den här granskningen skulle gå till, men jag har efter hand blivit alltmer övertygad om alt det var alldeles rätt atl låta den rättsliga prövningen ha sin gång- Gud bjude att rättegången verkligen blir av! - och att vi därefter skall granska frågari.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

Anf, 24 BO HAMMAR (vpk);

Fru talman! Jag kan begripa om Anders Björck är pä synnerligen dåligt humör i dag. Däremot tror jag inte att def är jag som har förorsakat misstämningen, utan del är nog Björck betydligt mera närstående personer

Del är inte riktigt atl vi har diskuterat frågor som inte hör till den här dag-orduingspunkten. Vad jag i huvudsak har tagit upp är buggningsaffären, som inte återkommer pä någon annan punkt ulan som finns i inledningen. Och det är ju i högsta grad malplacerat att stiga upp och tala om kommunistiska partikongresser, glasnost och annal.

Tala om glasnost när det gäller Anders Björcks sätt att hantera buggningsaffären! Det har varit slutna kassaskåp, hemligstämplar, smussel och det ena med det andra. Så jag tycker inte alt Anders Björck är den rätta personen, åtminstone i del här sammanhanget, alt lala om glasnost.

Kammaren övergick till att debattera avsnittet Krigsmaterielexport.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

jag börja med all än en gång - jag gjorde det i min inledning- anknyta till Sten Anderssons berömda uttryck att vapenbyken skall tvättas ordentligt och offentligt. Jag kunde redan i min inledning peka på att det inte har haft någon genomgående förankring i verkligheten. Det gäller också statsminister Ingvar Carlssons tal om att det finns dimbankar över Sverige.

Låt oss vara ärliga. Kontrollen vad gäller svensk vapenexport har - som KU i tidigare betänkanden konstaterat- inte alltid varit den bästa. Det har funnits en annan och mildare syn pä tingen tidigare. Allt har inte dokumenterats lika noga som nu. De arbetsmetoder som använts i kulisserna - och som ibland framträder klart i de dokument som kommit KU till del - vittnar om rutiner eller brist på rutiner, som måsle betecknas som otillfredsställande.

Vapenexporten är nödvändig för Sveriges möjligheter atl lill rimliga kostnader upprätthålla sin alliansfrihet och ett effektivt försvar Del finns i dag enligt min bestämda uppfattning ingen anlending lill skärpningar vad gäller den legala vapenexporten.

Vad jag, som är för svensk vapenexport i enlighet med de riktlinjer som finns, har reagerat mol under de år jag har deltagit i KUs granskning, är hyckleriet från bl. a. regeringens sida vad gäller vapenexporten.

Fru talman! Jag använder ordet hyckleri, och jag står för det. Lål oss inte använda en förskönaride omskrivriing. Vapenaffärer ger pengar och sysselsättning i vårt land. Kostnaderna för det svenska försvaret blir mindre, eftersom vi kan slå ul kostnaderna för ulvecklingen av vår egen försvarsmateriel också på andra länder

Men visst finns det problem, moraliska och politiska, och det är där hyckleriet kommit in. För alt uppnå de fördelar som jag just talade om - sysselsältriirig, inkomster och annat - har socialdemokratins ledning inte haft något emot vapenexport i viss omfattning. Men delar av rörelsen har haft en annan uppfattning och velat begränsa.

Del dilemmat - jag har påpekat del från denna talarstol förut - har inneburit att man försökt hålla tyst om den vapenexport som bedrivits och inte minst om regeringens inblandning i sammanhanget. Härigenom har man satt sig på två stolar, och det har inte alltid varit så behagligt.

Socialdemokratin är i hög grad delad i den här frågan. Till skillnad från andra som lalat om olika uppfattnirigar tycker jag att man får respektera detta. Jag är något förvånad över diskussioner i kammaren som går ut på atl del bara skulle finnas en uppfallriirig i alla frågor iriom elt parti. Jag lycker att del är förnedrande all ledamöter i elt demokratiskt parlament anför de tankegångarna, även om den demokrafiska fernissari hos någon kanske är ganska nypåstruken.

1 årets betänkande granskas den s.k. Indienaffären. Lål oss först och främst konstatera atl det är en legal affär Det handlar inte om smuggliug eller någol liknande. Tvärtom har ingen vapenaffär någonsin fått en sådan uppbackning av det officiella Sverige.

Men saker och ting har gått snett. De olaliga dokument som KU har haft tillgång till ger följande bild.

Omkring 1980 diskuterades en slor indisk u-bålsupphandling. Ett svenskt företag - Kockums - var med och försökte få ordern. Det blev irite så. Or-

derri gick sedermera till Västtyskland. Där har det förresten också blivit en diskussion om mutor etc. i sammanhanget.

Vad vi därefter fick reda på är att personer som stod familjen Gandhi nära, särskilt den framlidne sonen Sanjay Gandhi, icke alt förväxla med Rajiv Gandhi, kontaktade officiella svenska representanter som sade alt vi svenskar inte skulle vara alltför ledsna. Det skulle komma fler möjligheter för Sverige att sälja vapen, om vissa förhållriirigsorder vidtogs.

Intresse fanns naturligtvis i Sverige, och kontakter togs från bl.a. Bofors sida med dåvarande statsministern Olof Palme. Något år senare finner vi ett brev från Olof Palme till Indira Gandhi, som då var premiärminister, där han offererar en lång rad svenska vapen, alltså långt ifrån bara haubilsar från Bofors.

Men Bofors är på alerten och använder alla sina kontakter med bl.a. Rajiv Gandhi, som hade efterträtt sin mor som premiärminister Detta sker bl.a. i samband med en nedrustningskonferens i New Dehli och ett FN-möte i New York.

Men Sverige är ingalunda ensamt om att försöka få denna order Del slår alltmer klart alt del avgörande beslutet skall fattas av Rajiv Gandhi och inte av de militära myndigheterna. Telegramsirömmen lalar om största möjliga tystnad, atl agenter skall bytas ul och alt verkligt känsliga frågor skall diskuteras med bara en myckel begränsad krets.

På svensk sida är det hos dåvarande statssekreteraren Carl-Johan Åberg som alla trådar löper samman. Han har det bekymmersamt. Den indiska armén vill ha franska vapen, och de svenska är dessutom 20% dyrare. Dessutom har Sverige problem med kreditvillkoren. Sverige ligger sämre till i detta avseende.

Olof Palme spelar en helt avgörande roll. Han åtar sig all meddela Bofors att de gamla agenterna skall bort, att mellanhänder skall försvinna och all Bofors skall sänka priset. Han lovar också stora subventioner på kredilsidan, vilka kan beräknas till ca 800 milj.kr. vid affärens uppgörande.

Men den svenska regeringen vill ha gentjänster av Bofors. Regeringen har intresse av pengar till Bergslagen. Aktiviteter i detta avseende har misslyckats. Samtal börjar föras med Bofors om en donation. Dessa samtal förs innan regeringen har gett sitt bud, del avgörande för att få ordern, när det gäller kreditfrågan. Bofors ger med sig. En Boforsdirektör har sagt; Visst blev vi tvingade till donationen, men det kommer naturligtvis alt stå någol helt annat i tidningarna.

50 milj.kr. blir kostnaden i delta sammanhang för Bofors. Alt bli tvingad till donationer är egentligen inte något nytt. För några år sedan tvingades bankerna till en mycket stor donation lill universiteten för atl slippa höjd vinstskatt. Metoden är förresten uråldrig och praktiseras fortfarande av vissa länder och i vissa speciella kretsar.

Fru talman! Det råder inte något större tvivel om vad som har hänt i de olika turerna i Boforsaffären. Men det är oviljan från socialdemokratisk sida atl medge fakta, atl inte ta sitt ansvar och att skylla allt på Bofors som upprör mig. Visst är det bra att rättvisa skipas och att skyldiga inom Bofors får sitt straff. Men när drabbades någonsin någon socialdemokratisk politiker, stats-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggnitig

Krigsmaterielexport

råd eller annan, i alla dessa vapenaffärer även om de direkt har vilselett riksdag och allmänhet? Där har ansvar inte utkrävts.

I Indien uppstod en omfattande debatt om vart de 319 milj. kr som Bofors hade betalat ul i avveeklingskostnader hade gått. Man misstänkte -vilket irite kan anses uteslutet - att pengarna hade gått till de indiska politiker som hade medverkat till att Bofors och inte fransmännen fick ordern. Att saken inte kari anses vara otrolig bevisas ju av alt den svenske utrikesministern Sten Andersson från USA log kontakt med Boforschefen. Boforschefen tvingandes möta Sten Andersson på Arlanda. Där frågade Sten Andersson genast; Har partiet fått pengar?

Att Sten Andersson försökte tala bort detta när han kom till KU och menade att det bara handlade om en skämtsam fråga kari vi lämna därhän. I sådana fall är Sten Andersson helt enkelt irite trovärdig.

Mari kari diskutera om d.et var lämpligt av deu svenska regeringen att låta riksrevisionsverket göra en rapport av det slag som skedde. Regeringen borde kanske ha hänvisat till vanliga svenska rätfsiristariser Men nu gjordes det en rapport. Indierna begärde atf få ta del av den. De fick faktiskt en del, den del som inte gjorde dem klokare.

Den svenska regeringen hänvisade lill sekretesskäl som motiv för att inte lämna ut handlingen. KUs granskning har visat - och där är vi överens - atf sekretesslagen inte lägger riågot hinder i vägen.

KUs majoritet har inte föreslagit atf rapporten skall offenfliggöras, just för att undvika att skapa prejudikat, trots atl rapporten redan blivit offentlig via massmedia. Men KU har sagt alt man via diplomatiska kanaler skulle ha låtit deri indiska regeririgen få del av den. Och jag förutsätter att detta skulle ha kuriuat ordnas på ell för båda parter tillfredsställande sätt.

Fru talman! Efter del alt utskottet hade avslutat siu grapskriing har det från regeringens och regeringskansliets sida åberopats att det föreligger en partiledaröverenskommelse från den 4 juni 1987 om att RRV-rapporten inte borde ha länmafs ut. Det har också sagts att det i detta sammanhang har lämnats information av vikt.

Uppenbarligen anser man från regeringens sida atl sådana partiledaröver-enskommelser skall tillmätas betydelse - och såvitt jag förstår - påverka utgången av KUs granskning, annars skulle man ju inte åberopa dem. Varför kommer regeringen då springande? Och varför utfärdar Anita Gradin press meddelanden om den här partiledaröverläggningen? Man må ha vilken uppfattning man vill om s.k. partiledaröverläggningar Men om, jag säger om, de förekommer och om de skall tillmätas något värde vid utskottets granskning, så måste utskottet känna till dem. Och då skall de redovisas för utskott tet - vilka som deltog, vilka ämnen som avhandlades, vilka s.k. beslut som fattades, vilket underlag som delgavs partiledarna och hur besluten protokollfördes.

Detta lycker jag att KU skall granska. Jag tycker även att del finns anlednirig för KUs ordförande alt redovisa vilken information han har fått, bl.a. om def är rikfigt atl han en kvart innau det slutgiltiga justeringssammanträdet började fick minnesanteckningar från statsrådsberedningen, från statsr sekreterare Kjell Larsson, som icke redovisades för utskottet och som icke har diarieförts och som jag i så fall inte vet var de finns. Dessa antecknirigar

skulle jag gärna velat ha fått la del av innan utskottet fattade något beslut i ärendet.

Jag tycker alt KU skall granska delta innan utskollet slutgiltigt lar slällning när det gäller RRV-rapporten och de frågor som är förbundna med den. 1 det aktuella fallet, nämligen RRV-rapportens öde, finns del anledning att undersöka huruvida den partiledaröverläggning som har åberopats kan påverka utskottets ståndpunkter

Fru talman! Jag föreslår därför - för att vi skall gå till botten med detta och få fram de papper som uppenbarligen finns men som vi inte har fåll ta del av - att avsnittet 9.7 Indienordern återremitteras till utskottet för förnyad behandling. Om detta yrkande vinner bifall tänker jag föreslå atl de statsråd och partiledare som var närvarande vid överläggningen kallas lill utfrågningar i konstitutionsutskottet. Vidare föreslår jag att de handlingar som kan finnas med anknytning till denna partiledaröverläggning, ställs till utskottets förfogande. Jag tänker då bl.a. på de anteckningar som jag inte vet om Olle Svensson har men som uppenbarligen finns i statsrådsberedningen.

Det är alltså ett äterremissyrkande som är kopplat till att vi verkligen gör denna granskning innan vi fattar ett slutgiltigt beslut. Bara en formell remiss fram och tillbaka är det självfallet ingen som helst mening med. Skulle återremissyrkandet inte vinna kammarens bifall, kommer den moderaia riksdagsgruppen atl rösta för den skrivning som finns hos utskottsmajoriteten vad gäller Indienordern, med undantag av avsnittet 9.7.2. Bergslagsfonden, där del finns en reservation från några partier, nämligen nr 4.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till ulskottsskrivningen, med undantag av den del som täcks av reservation 4 för den händelse återremissyrkandet inte skulle vinna kammarens bifall.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

AnL 26 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Fru talman! Det är nu fyra år sedan jag för första gången dellog i konsliiutionsutskottels granskning av vapenexporten. Det har hänt en hel del sedan dess. Först och främst har det uppdagals ytterligare affärer under åren.

Våren 1986, alltså då jag för första gången dellog, gällde det främst enorma leveranser av krigsmateriel till Singapore och s. k. kompletterande leveranser till Indonesien. Då var det Mats Hellström som livligt försvarade Singapores behov av alt försvara sig och framhöll all skjutövningarna där krävde så våldsamt mycket mer ammunition än de svenska. T.o.m. ÖBs expert kunde försvara Singapores behov av krigsmateriel. Sedan dess har del ju blivit klarlagt atl mycket av den svenska krigsmaterielen exporterades vidare till "förbjudna" länder

När jag började granskningsarbetet tyckle jag atl det var väldigt svårl att få fram uppgifter om vapenexporten. Vi som ledamöter skulle veta vilka handlingar som fanns på UD och exakt kunna begära fram dem. Det var inte så lätl alt vela vad del fanns för material. Svenska freds- och skiljedomsföreningen hade tillgång till en del uppgifler och försåg både polis, allmänhet och utskott med information.

Sedan dess har del som sagt hänt en hel del på detta område. Flera journalister har ambitiöst undersökt dessa affärer och bidragil till att vi har fått fram information. Inte minst har åklagare och polis gjort genomgripande ul-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

redningar som vi har fåll la del av i konstitulionsulskollel, som på detta sätt har fält helt andra möjligheter all granska vapenexporten.

Problemet är dock atl vi har olika roller Konstitutionsulskotlet skall granska regeringen och dess handlande, medan domstolarnas sak är alt undersöka huruvida del har varit illegal export. De skall inte la ställnirig till politiska bedömningar Det gör det litet komplicerat för vår del. En del åtal har lagts ned på grund av att del har saknats bevis för atl brott har begåtts. Om regeringskansliet har känt lill atl man har vidareexporterat vapen, är det inte längre brottsligt. Däremot strider del mot de riktlinjer som riksdagen beslutat om och ställt sig bakom. På dessa grunder har vissa Boforsdirektörer blivit frikända, t.ex. när del gäller krulmålel i Karlskoga.

I vår granskning i år har vi alltså tagit del av en hel del material från åklagarna vad gäller Boforsaffärer FFV-affärerna är föremål för förundersökning och eventuell rättegång. Därför har vi skjutit upp behandlingen av dessa ärenden. Jag har själv anmält att vi skall granska FFV-affärerna, men vi behandlar inte dessa i årets granskning. Däremot har vi genom åklagare fåll kännedom om ytterligare vapenaffärer som bekräftar del jag tidigare sagt i konslitutionsulskoltet, nämligen alt man har varit alltför godtrogen. I vissa fall har det framkommit att det har funnits information och all även en krigsmalerielinspektör har godkänt atl man har vidareexporterat till ett otillåtet land via Singapore.

En av de affärer som dykt upp i årets granskning gäller Argentina. Argentina har fått köpa svensk luftvärnsammunilion och svenska robotar trots atl del var förbjudet atl exportera till Argentina. Man begärde först all få expor-lera direkt, men fick nej. Något år senare kom man tillbaka och begärde atl få exportera exakt samma ammunition och samma anlal robotar lill Singapore. Regeringen borde ha insett all det skulle exporteras vidare lill Argentina. KMI noterade all "hell nytt tillstånd bör begäras ev. via annal land". Man var alliså från KMIs sida medveten om atl Ardbo hade lovat Argentina all exportera luftvärnsammunition. Den här affären bekräftar det mönster som finns i branschen - både KMI och vapenförsäljarna tycks ha varit medvetna om vilka speciella spelregler som funnits.

Elt annat exempel är Malaysia, som jag inte länker gå närmare in på.

Sätten all: leverera vapen till förbjudna länder har varierat. Ett säll har alltså varit att vidareexportera. Ett annal har varit atl man har satt ihop ammunition från komponenter Hopsättningen har skelt t.ex. i Singapore, och sedari har man kunnat exportera det vidare. Ett tredje sätt har varit alt man har monterat ner krigsmaterielen i olika beståndsdelar På det viset har man fått tillstånd att exportera dessa som civila produkter Delta förfaringssätt har diskuterats ganska öppet, även tillsammans med förelrädare för regeringskansliet. Det visar på hur benägen man är atl kringgå riktlinjerna för att kunna exportera krigsmateriel. Jag tycker att det här är ett osunt förhållningssätt. Vi har ju restriktiva riktlinjer, och de skall följas. Ett av de tydligaste exemplen är den s.k. Marconiaffären. Det är elt exempel på alt regeringskansliet har accepterat den här formen av reexport.

År 1975 ville Grekland köpa viss krigsmateriel för modernisering av försvaret i Pireus utanför Aten. I en Aide Memoire från London konstaterades atl man "förstått att Bofors inte hade tillstånd att sälja materiel till Grek-

land". Man undrade då om man i stället kunde exportera lill Marconi med regeringen som sub-conlraclor Eftersom Bofors bara fick sälja lill regeringen, måste den engelska regeringen dras in i affären. Man behövde alltså inte alls befatta sig med materielen, men på papperet skulle del gå till på del viset. Man ville veta om detta var en acceptabel metod för den svenska regeringen. Dåvarande handelsminister Kjell-Olof Feldt sade ja till den formen av export. Kabinettsekreteraren svarade atl ministern beslutat all del engelska försvarsministeriet får köpa den krigsmateriel som nämnts i promemorian och "reexporlera efler eget avgörande". Kan det göras tydligare? Kjell-Olof Feldt var uppenbariigen beredd alt kringgå de svenska bestämmelserna. Krigsmalerielinspektören frän den tiden har också i förhör sagt att "det hade varit svårare för Feldt alt gå med på och sannolikt UD också, misstänker jag".

Jag begärde att vi skulle få höra Feldt i denna fråga, men tyvärr har jag av utskollet fått nej på den punkten. Jag tog upp saken redan för över ett år sedan når Kjell-Olof Feldt skulle höras av konstilutionsutskottel i Carne-gieaffären. Jag bad att vi skulle fä ställa frågor även om Marconiaffären. Men vi fick inte ställa frågor om vapenexport. Når jag så upprepade min begäran i år, tyckte man atl affären var så gammal och antik atf def inte behövdes, alt vi hade tillräckligt med material. Men man har ändå lovat atl vi skulle kunna få ytterligare material från Kjell-Olof Feldt. Det har jag inte sett någonting av.

Utskottet har placerat denna affär under rubriken Riktlinjer, vilket enligt mitt sätt alt se är helt felaktigt. Det handlar inte om riktlinjer och inte heller om huruvida det var okej alt sälja till Grekland. Det handlar om huruvida man i regeringskansliet är beredd att göra den här typen av affär; att tillåla reexport via elt annat land med risk alt det skall uppslå diskussion i press och andra medier. Det gällde ju export till Grekland vid den tidpunkt då Cypernkrisen var ganska akut. Då var man alltså beredd att reexporlera via England. Det finns också exempel på reexport via Holland. Det handlade alltså inte om riktlinjer utan om att man ville kringgå riktlinjerna och tillåta reexport. Därför borde det här avsnitlet ha hamnat på ett annat ställe i betänkandet. Jag förstår inte atl vpk, centern och moderaterna försvarar det här handlingssättet. Bertil Fiskesjö antydde tidigare atl vissa affärer var litet väl gamla. Men del gäller ju att se om det har funnits ett mönster i regeringskansliet och i KMI, som tillåter att del faktiskt får tillgå på det här sättet. Sä här har det ju gäll till under lång tid. Marconiaffären utgör ett av de få exempel där vi faktiskt har svart på vilt på all en handelsminister accepterar reexport på det här viset.

Årets granskning handlar annars i huvudsak om Indienaffären. Birgit Friggebo tog ju i sitt anförande upp vissa aspekter på affären, varför jag inte skall gå in på saken mera i detalj. Indienaffären är ett exempel på hur komplicerad en vapenaffär är i dag. Del gäller motköp, leveranssäkerhet, krediter, sysselsättning både i säljarlandet och i köparlandet liksom också mellanhänder

När det gäller frågan om huruvida den här affären står i överensstämmelse med riktlinjerna anser jag all vi i konstilulionsutskotlet inte har prövat frågan rikligt. Vi har inte fått underlag för att göra en bedömning, vilket jag

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

framhöll i ett särskilt yttrande redan för två år sedan, när Indienaffären var uppe. Sedan dess har vi inte fåll något ytterligare material, varför våra synpunkter har utvecklats i ett särskilt yttrande. Anders Björck påstod att del rörde sig om en helt legal affär, eftersom den fick en sådan uppbackning i det svenska samhället. Det är enligt min mening litet märkligt att en affär blir legal, därför all det finns en uppbackning för den. Det är ju regeringen som skall avgöra huruvida del hela är i överensstämmelse med riktlinjerna eller ej.

Beträffande sysselsättning och krediter vill jag säga alt det ju är uppenbart att regeringen krävde atl Bofors skulle göra en motprestation i form av en fond för Bergslagen på 50 milj.kr Denna sak har ju Anders Björck utvecklat, och i den här delen av hans anförande kan jag bara instämma.

När det giiller mellanhänderna anser jag atl del är ganska uppenbart att regeringen med Olof Palme och Carl-Johan Åberg i spetsen påtagit sig ett särskilt ansvar för att del inte skall finnas några mellanhänder i affären. Hans Dahlgren t. ex. gjorde en nedleckning efter ett möte mellan Olof Palme och Gandhi. Där skrev Hans Dahlgren bl. a. följande; "Statsminister Palme sade alt Sverige sträckt sig ganska långt - vi hade tagit bort mellanhänderna, regeringen hade rått Bofors atl sänka priset och den svenska staten hade bidragit med slöd på kredilsidan i betydande omfattning." Detta lyder enligt min mening pä alt den svenska regeringen kände ett ansvar för att inga mellanhänder skulle finnas. Drygt elt år senare uppslår ändå rykten om att Bofors hade vunnit ordern genom mulor Bofors försäkrade då all inga utbetalningar gjorts "lill något indiskt bolag eller indisk medborgare" för atl få kontraktet. Jag tycker att den speciella formuleringen borde ha fått regeringen i både Sverige och Indien atl reagera. Varför formulerar man sig på det här viset? År det därför att Bofors har betalat lill icke-indiska förelag för att dessa i sin tur skall kunna betala till andra, t. ex. till Indien? Del vet vi ingenting om, men man borde ju ha frågat sig varför det formulerades jusl på det här viset. Några dagar efler Bofors försäkran ger regeringen riksrevisionsverket i uppdrag att göra en revisionell granskning av underlaget för Bofors rapportering till den indiska regeringen. Trodde regeringen inte på Bofors, och varför valde man atl anlita RRV? Birgit Friggebo har utvecklat saken. Vi kritiserar regeringen och tycker atl den borde ha insett alt del skulle uppstå svårigheter då den anlitade RRV. Man har ju KMI som ett beredande organ och som ett kontrollorgan. Därför hade man en möjlighet atl välja den vägen. Om man nu verkligen ville göra en revisionell granskning, kan man fråga sig varför man inte begärde att få ta del av kontona i t. ex. Schweiz. Riksbanken kunde ju inte framställa en sådan begäran på grund av den praxis som gäller för centralbanker. Om nu regeringen lät RRV undersöka saken i syfte att lugna indierna, kan man fråga sig varför man irite lät indierria ta del av hela rapporten. Som man nu presenterar den kunskap som man fått genom RRV - genom en not och den öppna delen av rapporten - kunde resultatet inte bli något annat än att indierna blev vilseledda. Även på denna puukt har vi kritiserat regeringen.

Till slut: Anders Björck sade att partiöverläggningar skall ha betydelse för konsliiutionsutskottels granskning. Jag kan inte instämma i detta. Det är inte partiöverläggningar och det sätt på vilket man vid dessa har skaffat sig

information som är av betydelse, ulan del är regeringens ställningslagande som vi skall granska, inte partiöverläggningar

AnL 27 BENGT KINDBOM (c);

Fru talman! Under 15 är har jag deltagit i konstitutionsutskottets gransk-riirigsarbele. Vapenexporten har varit ett ständigt återkommande ärende. Frågornas karaktär har förändrats under den här liden, och vi har fått fastare former I början var det endast riktlinjer Sedan har del kommit en lagstiftning som grundar sig på riktlinjerna. Dessutom har vi fåll en rådgivande nämnd som skall arbeta med krigsmalerielärenden. Vi har också förbättrat det allmänna medvetandet om alt man i vapenexportaffärer måsle acceptera de regler som fastställts i vårt land, regler som jag tror all väldigt många ställer sig bakom, nämligen atl Sverige inte skall exportera till krigförande länder Vi skall upprätthålla en viss ordning när det gäller vapenexporten.

Här har det trots detta uppstått en mängd affärer, eftersom det i olika sammanhang har gått snett. Jag skall inte ägna mig ät de ärenden som nu börjar bli ganska gamla, ärenden som har granskats flera gånger av konslitulionsut-skottel och medborgarkommissionen och som dessutom har varit föremål för rättslig prövning vid domstolar Vissa av liken i garderoben börjar bli sä gamla atl det är bara benrangel kvar.

Jag skall gå över till den fråga som är den för dagen intressanta, nämligen vapenexporten lill Indien. Att staten och regeringen har haft och har ett engagemang för vårt näringsliv med tanke på näringslivets möjligheter all bedriva utrikes affärer har utskottet inte kritiserat. Utskottet anser att delta är naturligt och kanske också en uppgift för regeririgen. Sådant sker ständigt. När konstitutionsulskottet blir engagerat i en granskning beror det ju på alt del hela på någol sätt har gått snett.

Om vi går bakåt i tiden kan vi erinra oss sådana avtal och överenskommelser som träffades mellan dåvarande regeringen och Libyen. Man diskuterade allt från utbildning till kärnteknik, och Sverige skulle då bistå Libyen. Den slora frågan blev Telubaffären, som handlade om utbildning av Khadafis soldater här i Sverige. Och när det gäller utrustningen till flygplatsen i Moskva skedde ju också hanteringen pä konstiga vägar Sådant kommer alltså fram förr eller senare i KUs granskningsarbele.

När det gäller Indienordern var vi från centerpartiets sida redan i 1987/88 ärs granskning kritiska på vissa punkler. Vi log framför alll upp det samarbelsavtal som slöts mellan den svenska regeringen och den indiska. Det var alltså på en hög nivå som den svenska regeringen engagerade sig. Vi ifrågasatte om man genom detta avtal på alla punkler kunde följa våra riktlinjer Atl leverera material även om landet kom i krig skulle bryta grundläggande principer för den svenska vaperiexporten.

Ingen ifrågasätter alltså regeringens engagemang. Men problemet uppslår när man försöker vara både engagerad och oengagerad, när man både vill ta ansvar och inte vill ta ansvar Om detta handlar centrala punkter i årets granskningsbetänkande.

Jag vill, fru talman, börja med frågan om mellanhänder Det finns ingen klar definition på begreppet mellanhänder Men när kontakterna blev intensivare mellan den indiska och den svenska regeringen, var ju avveckling av

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

mellanhänderna elt krav från indierna. Ett annat krav gällde prisfrågan. Den svenska regeringen åtog sig då - om inte i formell mening så i varje fall reellt - att medverka till att dessa mellanhänder avvecklades. Jag tror inte alt någon - och framför allt inte andra länders regeringar och kontakter i utlandet - kan uppfatta det på annat sätt än sä atl regeringen här log ett ansvar.

När dessa mellanhänder var avvecklade - om de nu var det - kom i varje fall ett avtal till stånd. Då uppstod nästa fråga: Hade det i samband med atl man log hem den här ordern förekommit någon form av oegenlligheter? Del presenterades ju så i svenska tidningar, och från indiernas sida har också den här frågan rned rätta rests.

Vilken väg skulle man då gå? Indierna vände sig naturligt nog lill svenska regeringen. Det var ju med den svenska regeringen som man hade diskuterat vapenaffären, samarbelsavlalet och frågan om mellanhänderna. Regeringen beslutade då att vidta en extraordinär ålgärd - en unik åtgärd, har utrikeshandelsministern kallat den. Man uppdrog åt riksrevisionsverkel att försöka skapa största möjliga klarhet om huruvida oegenlligheter hade förekommit; delta finns redovisat i promemorior i betänkandet. Jag fäste mig vid ordet "oegenlligheter" - det har betydelse för den reservation som vi från centern har avgivit.

Partiledarna informerades innan regeringen fattade det här beslutet. Det har visat sig att man också blivit informerad senare, men till det återkommer

jag.

Från cerilerpartiets sida anser vi atl det var fel väg när man valde riksrevisionsverkel. Del framgår också av reservation 6 alt indiernas framställning bottnade i uppgifter om atl det hade förekommit beslicknings- och mutbrolt. Den rätta och naturliga vägen hade då varit att i Sverige överlämna denna framställning till rättsvårdande myndighet, till åklagarmyndigheten, för att låta utreda frågan. Nu blev det ett både-och, som enbart har bidragit till att skapa förvirring för de inblandade.

Regeringen hade inte tänkt igenom saken. Jag frågade Anita Gradin i utskottet om man hade någol alternativ till atl låta RRV utföra det här utredningsuppdraget, om partiledarna vid informationen hade sagt nej, eller bedömt att delta hade varit en olämplig ålgärd. Hon svarade alt det var en hypotetisk fråga. Det är i och för sig anmärkningsvärt. Def som vi betraktar som det naturliga, nämligen atl gä den rättsliga vägen, betraktade regeringen då som hypotetiskt - om vi vill hårdra. Man har kanske inte sett del så, men vi bedömer det i varje fall så att regeringen inte har länkl igenom den här frågan.

Vi kommer nu, fru talman, till nästa avsnitt i den här affären, nämligen det som gäller sekretessen. Regeringen har haft överläggningar med riksbanken, med riksrevisionsverkel och med partiledarna. I dessa diskussioner har hela tiden frågan hur man bevarar sekretessen varit med. Vad har då del för betydelse? Jo, det har den betydelsen att om det accepteras atl man i förväg bestämmer sig för en viss hantering av sekretessfrågan, då har man salt vår sekretesslag ur spel. Och en av KUs granskningsuppgifter är ju ändå atl se till att regeringen följer den lagstiflning som gäller. Regeringen skall göra en självständig prövning av sekretessgrunderna. Varje myndighet har ju också denna skyldighet. I och med att riksbanken, som gavs löfte om bibe-

hållen sekretess, hade överiämnat sitt material till riksrevisionsverket, så var del riksrevisionsverkets sak atl göra denna prövnirig av sekretessfrågorria.

Hade mari gått den väg som centerpartiet och folkpartiet anser vara den naturliga, nämligen atl låta rätlsvårdande myndigheter få uppdraget, så hade sekretessfrågan kommit i en annan dager. Man hade i förundersökningssammanhanget fått ut materialet. Hade det inte funnits några misstankar om brott, så hade ju della iute publicerats. Hade det förekommit brott, så skulle det ju beivras, och saken hade då kommit lill domstol på vanligt sätt.

Nu har frågan vem som egentligen bestämmer inom moderata samlingspartiet när del gäller del här sekretessärendet kommit atl tillmätas den avgörande betydelsen i dag. Det påminner mig om när en av mina pojkar en gång frågade vem som bestämmer. Jag utvecklade då delta med riksdag, landsting och kommuner Då tittade han på mig och sade: "Vem år det som egendigen bestämmer?" I dag kan vi konstatera all del är Carl Bildt som bestämmer hur den här frågan skall hanleras för moderaternas del. Låt mig då säga atl vi från cenlerpartiets sida har det underlag som vi behöver för all göra vår bedömning, och vi ändrar oss inte i sak ulan anser alt frågan kan prövas i dag.

Vi har alltså prövat sekretessfrågan och sagt att det ur laglig synpunkt inte finns någonting som hindrar regeringen från att lämna ut material. Vi har inte sagt att det materialet behöver offentliggöras i Sverige. Men man kan gå Indien lill mötes på det sätt som indierna säkerligen har väntat sig av den svenska regeringen - och lämna ut detta material.

Jag noterar också att man i den socialdemokratiska reservationen diskuterar frågan om sekretessgrunderna. Socialdemokraterna säger all man i ärenden av detta slag gör en självständig bedömning av frågan om sekretessen och atf man kan komma till den ena eller andra uppfaltningen.

Vi har här i riksdagen alt göra en bedömning i sekretessfrågan, och vi i cerilerri meriar att derina bedömning kan göras nu. Om vi inte avgör denna fråga nu, väcker det nämligen nya frågor när det gäller sekretessen. Regeringen kan ju inte tillsammans med partiledarna falla några beslut, utan regeringen måste självständigt fatta besluten. Om man emellertid har träffat en överenskommelse som innebär att man har formulerat beslut som lar över vikliga sekretessbestämmelser, är ju detta, som jag tidigare sade, också ett sätt att kringgå sekretesslagen.

Vi kan inte granska partiledarna, men vi kan däremot granska regeringens åtgärder efter överläggningen, och vi har ju facil i fråga om delta. Regeringens åtgärd efter den överläggning som skedde med partiledarna var alt inte ge iridierria hela rapporten utan bara presentera en del av den.

Fru talman! Jag yrkar därmed bifall lill hemställan i betänkandet i denna del.

Det finns ytterligare en centerreservation, och den tar upp Ringbergs förfrågan till utrikesdepartementet. Hela utskottet har sagt att det hade varit naturligt atl svaret hade kommit från utrikesdepartementet, lill vilket Ringberg ursprungligen vände sig. Nu kom svaret att lämnas av justitieministern, som är högsta ansvarig för åklagarväsendet.

Vi säger dessutom i cenlerreservalionen alt regeringen borde ha biträtt Ringberg i hans önskemål att komma i kontakt med indierna. Nu kom frågan

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

att helt enkelt dö ut i utrikesdepartementet. Ringberg vidhöll sitt ställningstagande, atl han ville ha en kontakt med Indien. Regeringen menade alt detta var olämpligt men bidrog inte på någol sätt till att skaffa nya kontakter eller lala om hur man ansåg alt Ringberg i stället borde gå till väga för atl bringa klarhet i frågan om pengarna från Bofors.

Med detta, fru talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationerna 6 och 9 och avslag på återremissyrkandet samt i denna del i övrigt bifall till majorilelsullåtandet.

AnL 28 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Anders Björck började med en lilen allmän betraktelse över vapenexporten och varför moderaterna lycker att det är bra alt vi har vapenexport från Sverige. Jag kan börja med en liknande liten allmän betraktelse och lala om varför vpk är ett av de två partier här i riksdagen som bestämt säger nej till all svensk vaperiexport.

Jag vet atl de partier som är för en svensk vapenexport brukar motivera sitt ställningslagande med atl en sådan behövs för atl det svenska försvaret skall få mindre kostnader, att den behövs för sysselsättningen och att det dessutom är bra atl Sverige, som ett neutralt land, säljer vapen, så atl de länder som köper inte behöver binda upp sig till några stormakter som är indragna i militära alliariser eller pakter

Samtliga tre påståenden är felaktiga, falska och förljugna. Det fiuris iriget samband mellan svensk vapenexport och beställningar från det svenska militära försvaret vad gäller försvarsindustrin. Det handlar inte om sysselsättningen. All civil produktion och sysselsättning ger fler arbeten, del är bevisat ekonomiskt och vetenskapligt i samtliga länder Det är inte heller så atl de länder som köper vapen från Sverige köper eribart svenska vapen. Vi har en omfattande samproduktion med andra länder Att köpa vapen från Sverige ger inte längre en garanterad neutralitet och alhansfrihet.

Det enda skälet till att vi har en svensk vapenexport är naturligtvis att vi har en ganska stor svensk vapenindustri. Denna är intresserad av atl sälja sina vapen pä marknaden för att tjäna pengar Så enkelt är det.

Det finns ett anlal politiska partier som menar att detta rent moraliskt och etiskt inte är bra. Sverige är ju en fredsälskande nation, och vi skall bidra till fred och avspänning i världen. Det rimmar illa med atl vi är en sådan stor vapenexportör, och del ger, precis som Anders Björck sade, upphov till moraliska och politiska problem. Många, inte minst bland socialdemokraterna, känner sig kluvna och delade i denna fråga.

Det finns en stor folklig opiriion som är representerad bilvis i samtliga partier Den är naturligtvis starkt representerad i de partier som helt tar avstånd från denna hantering, men den är även starkt representerad inom socialdemokratin. Det är fråga om en stor opinion, som formerar sig i fredsrörelser men också deltar i politiska partier och som vill ha ett stopp för svensk vapenexport.

Socialdemokraterna försöker tygla representanter för denna slora opinion inom del egna partiet genom att driva kravet på en myckel restriktiv svensk hållning när det gäller vapenexport. Man säger att det är förbjudet, och sedan gör man en massa undantag. Frågan blir då: Hur löser vi alla dessa svåra

gränsdragningsproblem? Vad gör vi när undantagen inte räcker till? Jo, vi myglar, vi luras, vi hemligstämplar Precis så har det gått lill.

Jag har efler många år i fredsrörelsen under de senasle två åren haft möjlighel atl granska de hemliga dokumenten kring dessa frågor eftersom jag är suppleant i konstitulionsulskottel. Det har om något bekräftat de farhågor jag hade om hur hela denna hantering med vapenexporten går lill. Det är fråga om buntar av papper där det slår "Bäste broder". Del handlar inte om någonting annat än hur vi skall kunna sälja så mycket vapen som möjligt och under sådana former all ingen kommer på oss.

Representanter från framför allt de borgerliga partierna men även från socialdemokraterna säger att allt är bra och alt eri politisk majoritet stödjer den lagstiftning vi har i dag. Ibland går det emellertid snett, och då beklagar man detta. Jag tror att både Anders Björck och centerns företrädare talade om atl del ibland går snett.

Man lägger då pannan i djupa veck och frågar: Vad är det som går snett? Jo, det är vid tillfällen då sådana saker som inte skulle komma fram i offentligheten ändå kommer fram. Det är när fredsrörelsen börjar anmäla vapenindustrin för illegal export. Det är när en rad vapenaffärer plötsligt börjar nystas upp och t.ex. KU börjar granska detta och utfrågningar börjar komma till stånd. Då visar det sig alt det visst har gått snett. Men del är irite del fakturii att mari har begått olagligheter och oegenlligheter som är del som har gått srielt, utan del är först när offentlighetens ljus sätts på dessa affärer som man säger alt det har gått snett. Så länge ingen känner till det, gär det alltså inte snett. Då kan vi fortsätta alt sälja vapnen.

Det är enligt min mening mycket bra att denna granskning har kommit till stånd. Jag tror alt det finns väldigt myckel mer att rota i. Vi menar från vpk;s sida alt utskottet kunde ha varit mycket kraftigare i sin kritik på flera punkter

Jag tänkte beröra en del av de reservationer som vpk står bakom innan jag slutgiltigt går in i en diskussion med Anders Björck om varför del inte nu skall bli någon prickning av den här affären.

Tillsammans med miljöparliet står vi i vpk bakom reservation nr 1 till betänkandet, vilken tar upp vidareexporlaffärer Majoriteten i utskottet har i detta sammanhang uttalat: Sammanfattningsvis vill ulskotlel framhålla alt den nu genomförda granskningen gett ytterligare belägg för de kritiska uttalanden som tidigare framförts frän utskottets och medborgarkommissionens sida. Vi reservanter menar atl delta är en för svag skrivning.

Vi vill ha en starkare skrivning, vilket främst motiveras av de promemorior som upprättades av tidigare krigsmalerielinspektör Bengl Rosenius. Ännu viktigare är en SÄPO-promemoria, som visar alt såväl SÄPO som försvarets materielverk och KMI senast i mars 1981 visste atl robot 70 hade exporterats via Singapore till Dubai och Bahrein. Trots detta har man alltså tigit om affären under fem års tids polisutredning. Vi menar all KMI i detta fall utgör en del av regeringskansliet, och samtliga statsråd som under denna period har varit inblandade bär alltså ett ansvar för del som har hänt.

Sedan till frågan om Marcorii-affären, som Ingela Mårtensson log upp. Hon undrade varför vpk infe stödjer reservationen om detta, och jag skall lugna henne genom atl säga att vi stödjer den. Del är ett förbiseende alt vi

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

inte har stött den i utskottsbehandlingen. Vpk är det parti som allra tidigast tog upp denna affär till gransknirig. Vi menar atf det inte handlar om ifall Indien är ett lämpligt land eller inte, utan det handlar om principfrågan. Skall regeringen, som man gjorde via handelsminister Kjell-Olof Feldt, säga ja till detta sätt atl sälja lill ell tillåtet land fast man är medveten om att exporten sedan skall gå vidare fill eft otillåtet land? Det är själva principfrågan som är del viktiga, och det är detta som reservationen handlar om. I den riktas kraftig kritik, och det tycker vi är helt berättigat.

Sedan till reservationen nr 3 som handlar om samarbelsavtal. Vi menar att man i och med Indienaffären knäsatte en ny princip, nämligen aft man i samarbelsavtal skall garantera de länder som inte befinner sig i krig vid just del tillfälle då de vill köpa vapen från Sverige, och då rätteligen borde vara ett s.k. godkänt land, en fortsatt leverans. Man försäkrar i samarbelsavtal del landet aU vapenleveranser kommer alt fortsätta i del oändliga, även om detta land råkar in i väpnade koriflikter Jag är medveten om att detta är en lyp av samarbelsavtal som tyvärr kommer att sprida sig lill alla vapenaffärer framöver Den princip som tillämpas i dessa avtal strider mot de riktlinjer som den svenska vapenexporten bör hålla sig till. Delta är alltså vad reservation nr 3 handlar om.

Sedan lill socialdemokraternas egen reservation, nämligen reservation nr 7. Den berör frågan om huruvida man skall lämria ul RRV-rapporteu eller irite. Del är intressant atl titta på hur socialdemokraterna motiverar sitt ställningslagande, och det kommer att bli ännu intressantare alt höra motiveringen från utskottsrepresentanfen.

När det gäller frågan om RRV-rapporten har vi att se tillbaka på en situation där den indiska regeringen som kund begärde en utredning. Kravet tillgodosågs, men det viktigaste, innehållet, hemlighölls. Däremot fick både Bofors och Nobel Industrier Sverige AB läsa och skriva av den hemliga rapporten. Del motiverade regeringen med alt de var part i målet.

Enligt de regler som finns kan man också säga all Indien i del här fallet i högsta grad är part i målet, Indien borde också ha fått tillgång till de hemligstämplade delarna. Det fick man alltså inte. Del innebär att de delar av utredningen som den indiska regeringen var ule efler när den gjorde den här beställningen, de fick den inte ta del av. Nu har man i alla fall fått ta del av materialet i och med aft det har kommit fram. Det har sipprat ut, jag vet inte på vilka vägar, meri ibland är del bra alt saker och ting kommer fram i ljuset.

Man känner i Indien till den här rapporten, och när det gäller de personer som den svenska regeringen lovade inte skulle förekomma som mellanhänder, vet man att just en sådan person förekom i sammanhanget. Dessa delar av utredningen vill regeringeri irite lämria ut.

Del pågår uu en polisutredning i Indien. Man vet om att dessa papper finns och man behöver dem i original för aft kunna hävda sin rätt i den pågående processen.

Ända tills i går fanns del i KU en betryggande majoritet för att lämna ul materialet, en majoritet som nu har försvunnit. Det innebär alt moderaterna inte är villiga att underlätta den rättsliga processen i Indien, och tydligen är inte någon socialdemokrat heller villig att göra detta. Men det har slätt klart sedan ganska länge.

Men åtminstone Anita Gradin har sagt, alt om en majoritet i riksdagen röstar för att regeringen har gjort ett fel i den här delen, är regeringen villig att lämna ut rapporten. Det skulle innebära att man äntligen får slut på den här processen i Indien och atl man äntligen får klarhet i dessa affärer Det är någonting som moderalerna och socialdemokraterna förvägrar både den indiska allmänheten och den svenska allmänheten att få.

Man frågar sig naturligtvis varför Vilket är moderaternas motiv atl göra pä del här sättet? Jag är alldeles övertygad om att socialdemokraternas motiv är att man vill bibehålla intressegemenskapen och förtroendet mellan vapenindustrin och det socialdemokratiska partiet. Def är ell mycket förtroendefullt och gott samarbete som har resulterat i stora orderingångar för den svenska vapenindustrin. Det är ingenting som man är beredd atl sälja ut, har jag förstått.

Regeringen vill också vara säker pä all riksbankens önskemål om sekretess skall fortsätta att gälla. Man sätter alltså vapenindustrins intresse före det berättigade intresse som finns hos den folkliga opinionen, både i Indieri och i Sverige, om att denna vapenbyk äntligen skall tvättas offentligt och ordentligt.

Moderaterna brukar ge sken av, eller vill åtminstone ge sken av, aft de värnar rättssamhället och atl de är mycket högtstående moraliskt sett. De är minsann inte de som ljuger, utan här skall alla papper fram på bordet, och alla skall ta sill ansvar- inte minsl socialdemokratiska statsråd.

Atl moderalerna i del här fallet nu väljer atl kohandla med socialdemokraterna måsle naturligtvis ha någon förklaring. Del är märkligt alt Anders Björck säger; Eftersom partiledarna har haft en överläggning i vilken partiledarna har tyckt atl detta var riktigt handlat, måsle KU se på frågari igen. Detta är två saker som inte alls har med varandra atl göra. En partiledaröverläggning har ingen konstitutionell tyngd över huvud taget i det svenska demokratiska systemet - åtminstone enligt vad jag vet.

Partiledaröverläggningar är en arbetsform som den socialdemokratiska regeringen om inte introducerat så använt mycket flitigt. Partiöverläggningar används för alt binda upp de andra politiska partierna i överenskommelser i hemliga rum, så all regeringen skall slippa en demokratisk debatt om olika frågor. Del är ett arbetssätt som vi i vpk har kritiserat länge, och vi kritiserar utbredningen av det. Del kommer igen i fråga efter fråga.

När det gäller frågor som rör utrikespolitik och säkerhetspolitik, s.k. känsliga frågor, kritiserar vi förfarandet ännu mer Då sker dessa överläggningar oftast i utrikesnämnden, och då är det infe fråga om att samtliga partiledare skall delta. Då är inte vpk och inte miljöpartiet med över huvud taget. Det fattas en mängd sådana beslul, och de las sedan som intäkt för att det firiris en gemensam svensk hållning i olika frågor. Defta är ett djupt odemokratiskt arbetssätt, och det faktum atl samtliga partier inte är med är ännu mer odemokratiskt.

Det är i deu här församligen som frågorna skall diskuteras, inte i partiöver-läggriirigar i slutua rum. Enligt vad jag förstår har konslitutionsutskollet inte någon som helst anledning att ta hänsyn till vad partiledarna har kommit överens om. Konstitulionsutskottet har i sin granskning visat på all rege-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege-, ringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

ringen har gjort fel. Sedan spelar del ingen roll vad partiledarna har sagl. De har väl i så fall varit dåliga rådgivare ål regeringen.

Vi som tillhör de partier vilkas partiledare inte är representerade i utrikesnämnden kan möjligen med heder konstatera detta. Ni som tillhör de parfier som varit representerade med en partiledare, vilka tydligen har varit dåliga rådgivare fill regeringen, får väl la ert ansvar för detta.

Skulle moderaternas partiledare stå över koristitutiorien i Sverige? Man kari undra vilken uppfallning ni i moderaia samlingspartiet har om vilka ni är. År Carl Bildt Gud Fader själv, eller vem är han? Skall alla rätta sig efter honom? Vad skall ni göra i konstitutionsulskottet när dessa papper kommer tillbaka, om ni nu har kommit överens med socialdemokraterna om att det är den tågordningen som skall gälla? Ni kan dä konstatera att parterna har träffats och vad de sade. Men vad skall ni sedan göra? Sedan skall papprena tillbaka lill kammareri, och vi skall på nytt trycka på voteringsknapparna.

Det finns ingenting, Anders Björck, som gör att den här frågan till sitt innehåll skulle ändras på något sätt. Därför yrkar jag naturligtvis, fru lalman, avslag på yrkandet om återremiss och bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 8 samt. för säkerhets skull, till de övriga reservationer som vpk står bakom. Jag tror alt föregående talare från vänsterpartiet kommunisterna glömde detta.

AnL 29 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru talman! Jag lyssnade med stort intresse på detta våldsamt engagerade anförande. Jag fick reda på atf det hade förekommit förbiseenden från vpk;s ledamöter i utskottet när det gällde en reservafion. Varför stöder inte vpk reservation 4 från moderata samlingspartiet, folkpartiet och miljöpartiet? Det skulle vara intressant atl få en förklaring till varför ni inte vill vara med och stödja den och rikta kritik inom elt avsnitt som gäller vapenexport. Eller är def möjligtvis på del sättet att det inte finris någon konsekvens i vpk:s politik? Varför är ni inte med på reservation 4?

När det gäller partiledaröverläggningar trodde jag alt jag hade förklarat motiven bakom återremissyrkandet. Det har uppenbarligen inte gått fram. Del som något förvånar mig är att det är elt förfärligt skriande från vpk;s partiledare om att han inte får vara med i överläggningarna. Det är ett ständigt tjut om att vpk ställs utanför! Var finns logiken? Vill ni vara med, eller vill ni inte?

Såvitt jag kan förstår deltar vpk ofta i partiledaröverläggningar, t.ex. i skattefrågan, även om det av speciella skäl har varit litet problem atl förhandla med vpk;s partiledning i de här frågorna. Får vi ett besked på den här punkten? Skall ni delta är det inga problem, och skall ni inte della är del inga problem heller Del är bara alt stanna hemma.

Jag tycker motiven för återremissyrkandet är intressanta. För del första: Varför sade Carl Johan Åberg, Anita Gradin och Sten Andersson, som var kallade lill konslilulionsutskottet, ingenting om att del hade förekommit partiledaröverläggningar? Vi frågade dem om det.

För det andra: Vilket värde skall man tillmäta sådana partiledaröverläggningar? Det lycker jag också skall granskas i utskottet.

För det tredje; Vilken information har partiledarna fått? Har de fått infor-

mation vid denna partiledaröverläggning som vi inte har fått vela om i kon-stitutionsutskotlet?

För del fjärde; Vilken information har Olle Svensson fått från Carl Johan Åberg och fråri Kjell Larssori i statsrådsberedningen? Har handlingarna överlämnats lill Olle Svensson? Har han i så fall diariefört dem? Varför har de i så fall inte föredragils för utskottet innari beslul fattades? Det vill jag också ha besked om.

Fru talmari! Om Ariita Gradin prickas eller inte - det får vi väl se. Om kammaren inte går på del moderata återremissyrkandet för alt bereda frågan ytterligare, kommer den moderata riksdagsgruppen rösta för att det blir eu s.k. prickning. Men det är inte mot Anita Gradin - för där har samtliga läst fel - utan mol regeringen. Det är det som betänkandet haridlar om. Jag lycker att det är svårt att se alt det skulle kunna gå att ge klarare besked på detta område.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

AnL 30 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Fru talman! Anders Björck frågar om vpk vill vara med eller inte. Vi i vpk har länge framfört atl vi vill sitta med i samtliga utskott. Del har vi numera med egen krafl sett lill alt vi gör. Vi har länge framfört att vi vill vara med i utrikesnämnden. Vi kan inte se någon anledning till varför vpk, och inte heller miljöparliet, skall uteslutas ur utrikesnämnden, när man har en lyp av överläggningar i s.k. känsliga frågor för att nå en parlamentarisk enighet och för alt kunna ge de rätta signalerna utåt. Om det är ambitionen i den församlingen, varför är då inte samtliga partier med? Jag har ställt den frågan även till utrikesminister Sten Andersson, och han har inte riktigt kunnat förklara varför Jag tycker atl det är en dålig rutin atl del är så.

Partiledaröverläggningar är en arbetsform som används av den socialdemokratiska regeringen i alldeles för stor utsträckning enligt vpk;s mening. Man kallar hellre partiledare till slutna rum med slutna överläggningar och binder upp de olika partierna i olika ställningstagandenän att man för en öppen offentlig demokratisk debatl. Vi lycker atl det är ett dåligt arbetssätt. Jag kan inte förstå varför moderaterna stöder detta - framför allt inte nu.

Anders Björck talar återigen om olika saker som han vill all konstitutions-ulskollel skall titta på med hjälp av återremissförfarandet. Alla de saker som Anders Björck radar upp har ingenting med granskningen av regeringen alt göra. Del är ointressant vilka papper som partiledarna har fått. Det är ointressant vad partiledarna har sagl, tyckt och gjort. Del intressanta är vilka beslut och slällningstaganden som den svenska regeringen har fattat i dessa frågor Det är del som konstitutionsutskottet granskar, och det är där som konsiilulionsutskotlet har ansett atl regeringen har gjort fel. Jag delar den uppfattningen, och jag beklagar att moderaterna inte vågar stå för det. Jag frågar mig vad ni får i utbyte av denna kohandel med socialdemokraterna. Jag är övertygad om atl röstningen kommer all gå så att det blir en återremiss, och jag är övertygad om att ni har kommit överens om della i elt litet slutet rum i förväg.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

sett Gudrun Schyman i KU. Nu har hon talat om att hon febrilt har läst hemliga handlingar Men jag har sannerligen aldrig sett henne della i utskottsar-belet.

Precis tvärtemot vad Gudrun Schyman säger har det utomordentligt stor betydelse för bedömningen av denna fråga och andra frågor vilken information som regeringen i regeringens utövning ger till partiledare och andra, vilka dokument som ställs fill förfogande, om man är sanuiugsenlig inför KU eller inte. Vi har t.ex. kritiserat Mals Hellström för detta, med vpk;s goda minne. KU granskar s.k. administrativ praxis. Jag trodde att även en suppleant i KU hade en viss kunskap om vad det utskottet sysslar med.

Gudrun Schyman! Läs det tjocka belänkande som ligger på kammarens bord och se vilken typ av granskning vi har sysslat med. Del framgår alldeles klarl all det är precis den typ av frågor som jag har nämnt och som vi sedan decennier tillbaka har granskat.

Gudrun Schyman säger vidare alt del förekommer för många partiledaröverläggningar De skall i princip inte få förekomma. Man skall gå vägeri via riksdagen lill utskotten osv. Ja, detta är ju en fruktansvärd kritik mol Lars Werner Han ägnade veckor ät atl förhandla med regeringen på partiledar-basis när del gällde alt rädda regeringen ur knipan. Var det fel av Lars Werner att göra detta? Varför gick inte regeringen via finansutskottet och vpk? Ni är ju representerade där nu. Innebär detta att vpk;s partiordförande i fortsältningen icke kommer alt delta i några partiledaröverläggningar? Det är koriterilan av vad Gudrun Schyman säger Elt ja eller nej på den frågan måste vi få efter Gudrun Schymans inlägg. Jag förstår inte heller varför hon är så livrädd för att svara på frågan varför vpk inte stöder reservation nr 4 om vapenfrågorna.

Anf. 32 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Fru talman! Jag kan inte ståla med att jag har suttit 20 år i riksdagen, Anders Björck. lag vet inte om det är en fördel eller en nackdel.

Jag är suppleant i konstitutionsutskottel, och jag har faktiskt suttit vid väggen vid ett sammanträde. Men jag har huvudsakligen ägnat mig åt frågan om vapenexporten, eftersom jag är ordinarie i ett annat utskott och dessutom har en del andra frågor på mitt ansvarsområde - som det är när man är ledamot i ett litet parti.

Jag är myckel medveten om vad konslitutionsutskotlet gör, inte gör och skall göra. Jag har äveri läst granskningsbelänkandet ganska noggrant. Men vad jag menar, Anders Björck, är att det har gjorts en ordentlig granskning. Affären har granskals. Ända fram till i förrgår var ni överens om att granskriirigeri som är gjord är tillräcklig för alt pricka regeringen. Därefter kommer Carl Bildt och säger att han tycker alt detta är bra och atl han har sagl del vid en partiledaröverläggning. Det kan ju inte omkullkasta hela den granskning som har gjorts tidigare och där ni har varit överens med de andra oppositionspartierna om alt del var riktigt att pricka regeringen. Det faktum att partiledarna har yttrat sig i frågan kan inte ha den betydelse som Anders Björck försöker att tillskriva det. Del finns inte någon grund för del i den svenska konstitutionen mig veterligt. Det finns ingel institut som heter parli-

ledaröverläggningar och som har ett visst värde i förhållande till konstilutionsutskottets granskning.

Vad del sedan gäller om Lars Werner skall fortsätta att delta i partiledaröverläggningar eller inte, förmodar jag all han kommer att fortsätta alt göra det. Vad jag kritiserar, och vad vi har kritiserat från partiets sida inkl. Lars Werner, är atl delta är en arbetsmetod som används alldeles för flitigt av regeringen. I de fall det är partiledaröverläggningar är del klart att vi deltar Vi skall gärna se lill alt antalet minskar Men dä gäller det samtliga partier, naturligtvis inte bara vpk.

Anf. 33 PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Vapenexporlskandalerna har mer än någol annat skadat Sveriges fredsrykle i världen. Därför är del bra att ett enhälligt konstitutionsutskott nu konstaterar att den genomförda granskningeri har gett ytterligare belägg för de kritiska uttalanden som tidigare har framförts från utskottets och medborgarkommissionens sida. Det är också bra alt KU-majorilelen har kritiserat regeringens hemlighetsmakeri med RRV-rapporten. Inte minsl är del bra atl ledamoten Anders Björck har agerat med stor koristilulionell nit i vapenexportärendena i allmänhet och i Indienaffären i synnerhet, trots att han är varm anhängare av svensk vapenexport. Jag tycker alt man kan konstatera all Anders Björck har visat förtjänstfull förmåga alt skilja mellan konstitutionellt ansvar och partinit.

Just dårför är det med bestörtning man tar del av uppgifterna om att Carl Bildt nu håller på all krossa förtroendet för Anders Björcks konstitutioriellå heder

Del sägs alt KU inte har varit informerat om något slags partiledaruppgö-relse för flera år sedan angående RRV-rapporten.

För det första är del fel. Förekomsten av denna partiledarinformation har flera gånger omnämnts i KU.

För det andra är det irrelevant. Som redan har påpekats saknar partiledar-uppgörelser varje form av konstitutionell status.

I själva verket handlar det om att Carl Bildt inte vill begripa att KU är ett självständigt granskningsorgan. Sannolikt handlar det också om atl Carl Bildt inte. som Anders Björck, förmår skilja på å ena sidan Sveriges nationella intresse av vapenbykstvätt och å andra sidan vissa förelags exportintressen. Vad blir nu följden om moderaterna genomför sitt planerade lustmord på Anders Björck? Jag kan inte se någon annan möjlighet än att Anders Björck måsle lämna KU. Hur skall vi andra i framtiden någonsin kunna lila på att Anders Björcks ord gäller? Hur skall vi vela att Anders Björck företräder konstitutionen och inte bara är springpojke för Carl Bildts sårade parliledarprestige? Jag tycker faktiskt synd om Anders Björck.

Gudrun Schyman antydde att Carl Bildt trodde att han var Gud Fader Jag skulle hellre vilja jämföra honom med motsatsen. Vi ser alla hur Anders Björck dignar i dag under tyngden av Carl Bildts smutsiga dolkstöt i ryggen.

Jag yrkar avslag på återremissyrkandet.

I den digra lunta av material som ligger lill grund för KUs arbele med vapenexportfrågorna vill jag till läsning rekommendera framför allt utskotts-förhöret med chefsåklagare Lars Ringberg. Ringberg förmodar bl.a. att de

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

beryktade provisionerna i Indienaffären har gått till "internatioriella vapenagenter utan vars hjälp ett litet land som Sverige inte kan agera på den internationella vapenmarknaden".

Alltså: Skulle Sveriges regering befinna sig i lag med de skummaste och mest hänsynslösa vapenhandlarna? Det verkar så.

Vad KU har visat är nämligen inte bara atl regeringar och krigsmaterielin-speklörer i realiteten har sett genom fingrarna med en rad oegenlligheter, uiati KU har också visat alt den svenska regeringen direkt har agerat som aktiv vapenhandlare. Del är delta Indienaffären handlar om.

Ringberg berättar:

"Sedan kom Anders Carlberg, koricernchef i Nobel, in i bilden. Han sade att han hade mycket med Palme aft göra och träffade Palme ofta uuder den här tiden. Avslutningsvis vill jag säga aft del gick som en röd tråd genom Ardbos förhör atl hade man inte haft Palme så hade man inte fåll kontraktet".

Redan den 13 oktober 1982 hölls något av de första mötena angående Bofors kanonorder till Indien. Närvarande var Olof Palme, statssekreterare Ulf Larsson, Boforschefen Winberg, som sedermera körde ihjäl sig, och Boforsdirektören Martin Ardbo, som sedermera dömdes för illegal vapenutförsel.

Ringberg berättar:

"Palme talade om våra aktiviteter i Indien och Pakistan".

Palme utvecklade sedan en aktivitet beträffande vapenharidelri till Iridieri och Pakistari, som tycks ha ökat hela liden ända fram till mordet. Av det material som KU har haft tillgång till framgår atl regeringen under 1985 och i början av 1986 varit fullständigt nedlusad av vapenexporlärenden. Inte minst Olof Palme tycks ha ägnat en absurt stor del av sin tid åt vapenexport-ärenden - såväl åf aft främja försäljningen som åt aff försöka mildra de åtföljande politiska komplikationerna.

Våren 1985 började telefaxen gå varm mellan Stockholm och New Delhi om problemen med mellanhänder, provisioner och misstänkta mutpengar Det krävdes att man skulle eliminera Win Chada, och att varken Gandhis eller Arun Singhs namn skulle nämnas i samband med olika möten.

Sommaren 1985 erbjöd Olof Palme plötsligt Pakistans premiärminister att köpa svensk teknologi.

1 oktober 1985 träffades Palme och Gandhi i New York och pratade kanonaffärer Gandhi hävdade att Bofors var 20 % dyrare än konkurrenterna och borde sänka priset med 220 miljoner

Det kom nya varningar om aft man borde visa stor försiktighet vid samtal med personel som inte kunde uppfattas tillhöra Gandhis allra närmaste förtrogna.

Den 14 januari 1986 träffades dåvarande industriminister Thage G Peterson och Nobelchefen Anders Cariberg. Den 15 januari fick regeringen brev av Anders Carlberg med erbjudande om den s.k. Bergslagsfonden.

Den 22 januari 1986 träffades Palme och Gandhi i New Delhi. Palme meddelade Gandhi alt den svenska regeringen hade bidragit till alt la bort mellanhänder, sänka priset och ge kreditstöd.

Den 20 februari 1986 beslöt regeringen plötsligt atl Pakistan åter skulle bli ett tillåtet vapenexportland.

Den 26 februari 1986 protesterade Irans ambassadör, och den 28 februari träffade Palme Iraks ambassadör, som förde på tal att svenska företag exporterar krigsmateriel till Iran.

Senare samma dag blev Olof Palme mördad.

1 april 1987 begärde den indiska ambassaderi i Stockholm hos regeringen hjälp för att kontrollera om del förekommit mutor i samband med Bofors-affären.

Bofors svarade indiska ambassaden att det inte förekommit riågra mutor och alt Bofors inte har gjort sådana betalningar som påstås i media.

Den 29 april fick RRV sill berömda uppdrag av regeringen.

Den 19 augusti beslöt Lars Ringberg om förundersöknirig arigåeride be-stickningsbrott i Indienaffären.

I början av oktober 1987 träffade Sten Andersson den indiske vice utrikesministern Natwar Singh i New York. Singh varnade då för att man snart kuride vänta uppgifter som kunde vara besvärande för Indieri och Sverige.

I januari 1988 försökte Ringberg få regeringens hjälp atf ställa frågor till en gästande indisk delegation. Han fick nobben av Anna-Greta Leijon. Den 25 janauri lade han ner förundersökriirigen.

Regeringeri vägrade som bekarit seriare att lämria ut hela RRV-rapporten till Indien.

Defta är naturligtvis bara en del av deri totala bilderi, men det är dock fråga om viktiga delar

Vilka slutsatser kan man då dra av detta material? Är byken tvättad? Knappast. Men vissa konstateranden kan äridå göras.

För det första bär samtliga statsråd med ansvar för krigsmaterielexport-ärenden ett tungt ansvar för vapenaffärerna, inte minsl för alt krigsmaterieL industrin uppenbarligen har uppfattat def som aft den påtagliga brist på respekt som man visat mot gällande bestämmelser har stått i överensstämmelse med statsmakternas underförstådda intentioner

För del andra kan man slå fast all regeringen har uppträtt som vapenhandlare och kompanjon lill vapenföretagen. Ell av de mest flagranta exemplen är Bergslagsfonden och över huvud taget hela Indienaffären.

För det tredje har regeringen gentemot Indien i realiteten tagit på sig ett medansvar för atl mellanhänder inte skulle förekomma. Denna slutsats bygger både på öppet och på delvis hemligt material som KU har tagit del av.

För det fjärde har utskotlsförhören klart visat att inget rättsligt hinder har förelegat för utlämnande av hela RRV-rapporten till den indiska regeringen. Fråri regeringen har man -bl.a. Anita Gradin här i riksdageri deri 16 januari i år - ibland hävdat att det bara handlat om att följa de lagar och regler som Sveriges riksdag har beslutat om. Men detta är missvisande. Det finns inga lagar och regler som har hindrat regeringen att lämna ut hela RRV-rapporten, vilket KU genom sin granskning fastslagit på ett säll som höjer del över alll Ivivel. Det skedde en politisk bedömning och den måste regeririgen ta ansvar för

För det femte har regeringens dribblande med RRV-rapporten lett till aft man på indisk sida anser sig grovt vilseledd. Att så skett framgår tydligt av det material som utskottet fått tillgång till, bl. a. en indisk rapport där det klart sägs atl det efter det all man via massmedia - inte via regeringeri - fått

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av ■ statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas . handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

tillgång till en fullständig rapport visar sig att tidigare påståenden från Bofors om alt Bofors inte hade gjort några utbetalningar av provisioner var felaktiga. Della finns dokumenterat i KUs handlingar

Det är uppenbart atl Indien har blivit vilselett, anser sig vilselett och på goda grunder kräver all få tillgäng till hela rapporten. Regeringens agerande har alltså skadat förtroendet för den svenska utrikespolitiken i allmänhet och i förhållande lill Indien i synnerhet.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis erinra om alt Karlskoga tingsrätt frikänt de personer som har åtalats för krutsmuggliug - detta äreride har ännu ej granskals - på grund av atl man anser det självklart alt "i vart fall krigsmalerielinspektören måste ha varit medveten om omfattningen av Nobelskruts export och om sannolikheten av atl varorna av köparen försåldes vidare".

Om den domen slår sig i hovrätten, kommer de indicier som finns att krigsmaterielinspektionen känt lill det mesta beträffande Bahrein-Dubai och mycket annal alt styrkas kraftigt.

Delta måste aktualisera krigsmalerielinspeklionens konstitutionella relation till regeringen. KMI är en del av regeringskansliet. År det inte då också regeringen som har ansvar för alt känna till allt som finns känt inom KMI? År inte fallet Sten Wickbom ett prejudikalfall? Hau ansågs ju böra känna till atf ett visst papper angående Berglirigs permissioner fanns i hans departement, trots att alla begriper all det rent mänskligt var omöjligt för honom. Men konstitutionellt var Sten Wickbom skyldig all känna lill allt som fanns i hans departement, och detta måste väl också gälla arisvariga statsråd i förhållande till KMI. Om KMI är skyldig, är också statsråden skyldiga.

Fru talman! Någon gång måste nog också de som tror att vapenexport är förenlig med irovärdig utrikespolitik börja dra slutsatser av alla dessa vapenaffärer 1 längden kan det nog bli ganska jobbigt all försöka helt hålla isär en positiv inställning till vapenexport och en ordentlig granskriing av vapenexportens negativa aspekter. Vi har ju här i kammaren elt väldigt tydligt offer för svårigheterna att hålla dessa båda bollar i luffen samfidigt. Man måste väl ändå ställa sig frågor av denna typ: År del verkligen rimligt med en ordning där regeringen uppträder som företagsledning i ett vapenexportförelag? Är del rimligt att hela regeringsarbetet präglas av vapenförsäljning? Är det rimligt all landels statsminister agerar som verkställande direktör i ett vapenexportföretag på världshandelns ljusskyggaste marknad?

Vem vet. det kanske var vapeuexporterandet som kostade Olof Palme livet. Det är naturligtvis en ren hypotes, men när man har haft tillgång lill denna mängd av material om regeringens och Olof Palmes djupa och aktiva iriblaridriirig i vaperiexporteraridels alla aspekter och detaljer är det i varje fall en hypotes, som dess värre förefaller minst lika sakligt grundad som de allehanda hugskott som slukat polisens resurser

All denna värme som strömmar från Per Gahrton på miljöpartiets vägnar föranleder bara en enda fråga: Kan vi i forlsätlningen efter detta ulfall utgå ifrån att varje miljöpartist i kammaren röstar på precis samma sålt som miljöpartisten i konstitutionsulskottet har gjort?

AnL 35 PER GAHRTON (mp) replik;

Fru talman! Jag förslår atl del är svårt för företrädare för de gamla vanliga, traditionella, partierna all tro alt del inte enbarl är parlinil som gör alt man uttrycker viss omsorg om en ledamot från ett annal parti. Men faktum är att jag, när jag som suppleant kom in i koristitufiorisufskotfet, hade en bild av Anders Björck som - vilkel är ju vårt gemensamma öde - inte var skapad av riågon särskilt omfattande personlig kontakt, för den var i stort sett obefintlig, utan av medier Mot bakgrund av deu bilden hade jag kanske vänlat mig något annat.

Vid handläggningen av de ärenden som jag har varit inblandad i, framför allt vapenexportfrågorna, är det ett faktum - om detta kommer från hjärtat, ryggmärgen eller hjärnan eller möjligen riågOri anriarislaris ifråri är jag inte anatom nog alt redogöra för men det är dock ett faktum - att Anders Björck har lyckats aft bedriva ett effektivt granskningsarbele och varit väl påläst när det gäller jusl vapenexportfrågorna, vilket är så myckel mer intressant som han representerar elt parti som är varm anhängare av aft Sverige skall bedriva en omfattande vapenexport.

Mot den bakgrunden är det rent av tragiskt, för atf i detta sammanhang använda ett milt ord, all se en partiledning planera och eventuellt genomföra ett så flagrant politiskt mord som del rör sig om i della fall. Varje ledamot av denna kammare och varje människa som har sysslat med politik och förmodligen större delen av de andra också begriper att det handlar om detta när man i elfte timmen kastar in en sådan här konstruktion bara för att partiledaren känner sig litet trampad på tårna därför alt han möjligtvis irite har blivit tillfrågad.

Ja, omsorgen kommer i varje fall från någon av de övre kroppsdelarna, Anders Björck, del kan jag försäkra.

AnL 36 ANDERS BJÖRCK (m) replik;

Fru lalman! Till del sistnämnda vill jag bara säga att jag också hoppas aft det är de övre kroppsdelarna herr Gahrton använder när han tänker

Nu är det emellertid på def sättet att detta ärende faktiskt inte är avgjort ännu. Vi har från moderat håll sagt - på mitt förslag, herr Gahrton - atl om återremissyrkandet inte bifalles, vilket jag hoppas alt det gör för anriars hade jag ju irite yrkat på återremiss, följer vi självfallel deri lirije som vi drivit i koristilutionsulskottel. Det är vi euiga om. Meri det har faktiskt framkommit riya förhållariden, som åberopats infe av Carl Bildt utan av regeringen, som har lämnat pressmeddelanden om aft det har förts partiledaröverläggningar där det och det har sagts.

Varken Carl Bildt eller jag har med ett ord anknutit till detta. Cari Bildt har inte sagl någonting om all detta skulle påverka ärendet förrän regeringen hävdade alt den lämnat speciell informafion och därigenom i sista sekund försökt påverka utskottet men av någon anledning stoppals. I del lägel är

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

del mycket intressant all ge utskottet, innan vi och kammaren tar slutgiltig ställning, möjlighel all närmare titta pä delta.

Så, Per Gahrton, ryktet om min död är betydligt överdrivet - det kan jag försäkra Per Gahrton!

AnL 37 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru lalman! Det finns ju inget onl som inte har något gott med sig.

Jag har i och för sig personligen inget emot att Anders Björck får arbeta på heltid med att stärka Europarådet, som är en alleuropeisk samarbetsorganisation där hela Europa kan samarbeta i slället för detta pendlande mellan Stockholm och Strasbourg. Men jag lycker ändå aft defta går fill på ett sätt som gerierellt berör det polifiska arbetets moral. Del händer naturligtvis i alla partier all det uppslår fnurror på tråden - vi har också som bekant haft sådana. Man kan sköta sådana frågor på många olika sätt för alt ge klara signaler om vad som är partilinjen och vad som är en enskild ledamots egna utflykter

Meu ju fler gåriger som Ariders Björck i talarstoleri försvarar deri hopplösaste sak som jag tror någon gång har passerat denna riksdags kammare får del hela dessutom en starkare karaktär av en offentlig schavottering och tortyr, där man från den moderaia partilednirigeris sida irite riöjer sig med att köra över Ariders Björck så att del stänker om det utau dessutom ivingar honom alt försöka hissa upp del snöre vari han skall hänga sig själv och hålla det i luften under hela det här skådespelet.

Jag har sannerligen aldrig i milt liv varit med om ell liknande skådespel. Och jag trodde inte all jag skulle behöva uppleva detta. Jag hoppas för det politiska arbetets skull att vi inte skall behöva, inte någon av oss, hamna i den situation där Anders Björck dess värre befiririer sig riu. Jag beklagar dena.

AriL 38 KURT OVE JOHANSSON (s);

Fru lalman! Anders Björck sade; "Ryktet om min död är betydligt överdrivet". Det tackar vi nalurliglvis för Del finns nämligen många i mitt parfi som betraktar Anders Björck som en stor fillgång i valrörelserna.

Jag tänkte emellerlid närmare beröra några av de sakuppgifter som vi skall diskutera i dag. Jag vill redan från börjari korislatera all deri sveriska expor-teri av krigsmateriel sedaii lärige är eri hel politisk fråga. Misstankar, som också delvis bekräftats, om atl svenska förelag förbrutil sig mot våra regler för krigsmaterielexporl har väckt mycken olust.

Vi har naturligtvis rätt atf förvänta oss aft seriösa svenska förelag skall hålla sig inom lagens råmärken och respektera de regler som riksdag och regering har lagt fast. Det finns ett starkt uttalat intresse i vårt land för atl få fram sanningen om exporten av svenskl krigsmateriel till förbjudna länder, så aff säga.

Tillsättandet av medborgarkommissionen och uppdraget till RRV all i samråd med KMI företa en revisionell granskning av vissa uppgifter som lämnats av Bofors är ett uttryck för della intresse.

Konstitutionsutskottets granskning av krigsmaterielexporten har också i hög grad bidragit lill ökad klarhet i dessa frågor. Denna granskning har, det

är min absoluta övertygelse, starkt bidragit till alt vi under 80-talet skärpt exportreglerna och förbättrat kontrollen över de förelag som exporterar krigsmateriel.

En iakttagelse värd all notera är den stora samstämmighet som, nästan undantagslöst, finns i medborgarkommissionens och KUs bedömningar. Den är verkligen värd alt notera. Trots ett omfattande granskningsarbete på olika nivåer under en mycket lårig period, så har ingenting framkommit som ger belägg för aft någon i regeringen skulle ha varit involverad i några oe-gentligheter Denna bedömning fick ökad tyngd när Stockholms tirigsräff i samband med sin prövning av vidareexport av Robot 70 via Singapore lill Dubai och Bahrein kom till samma slutsats.

Detta konstaterande innebär inte atl ulskotlel avstått från alt rikta viss kritik mot regeringarna när det gäller framför allt kontrollfunktionen. Utskottet har t.ex. givit uttryck för all regeriugarria på ett tidigare stadium borde ha misstäukt atl alll irite stod rätt lill. Mao skulle ha vidtagit mer kraftfulla ålgärder i ett tidigare skede.

Redan i 1986/87 års granskningsbetänkande underströk utskottet atl regeringarna inte varit tillräckligt observanta på hur KMI utövat sin verksamhet.

Denna kritiska syn har, som jag ser det, fått ny riäring i årets betärikaride när vi behandlat frågan om vapenexporten till Argentiria via Singapore.

Dessa affärer genomfördes under slutel av 70-lalel och början av 80-talet. Regeringarna hade då kommit och gått. Departementen bytte ofta chefer Bristande kontinuitet i regeringskansliet och dåliga rutiner vid KMI kunde ha bidragil lill att man var mindre observant än annars. Det fanns tydligen också, det visar vårt material, en oenighet i den borgerliga trepartirege-ringen även i vapénexporlfrågor Detta kan naturligtvis också ha bidragit till viss osäkerhet.

Utskottet är enigt om alt uppgifterna om export av svenska vapen till Argentina är anmärkningsvärda. Men atl på grundval av det material som stått till vårt förfogande dra så långtgående slutsatser som vpk och miljöpartiet gör i reservation nr 1 är dock inte möjligt. Det är på intet sätt relevant, Per Gahrton, att hävda att brott mot våra regler för krigsmaterielexport stått i överensstämmelse med statsmakternas intentioner Jag bestrider detta på det bestämdaste.

Med början på sidan 51 i utskottets betänkande tecknas bakgrunderi till den s.k. Marconiaffären. I en gemensam reservation av folkpartiet och miljöpartiet görs gällande att den dåvarande handelsministern, Kjell-Olof Feldt, med sitt förhandsbesked avsåg alt kringgå rådande exportförbud. Delta är inte sant. Reservationen är behäftad med många felaktigheter Det förhandsbesked som handelsministern gav hästen 1975 stod uppenbarligen helt i överensstämmelse med då gällande riktlinjer

Reservanterna hänvisar lill medborgarkommissionen. Denna hade emellertid utgått fråri den felaktiga förutsättnirigeri atl den grekiska mililärjunlan salt kvar vid makten. Men det gjorde den inte - den hade fallit drygt ett år tidigare.

Förhandsbeskedet, som inte var bindande, avsåg dessutom renodlat defensiv materiel. Beträffande sådan materiel gällde 1975 att skälen mot va-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens, tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

penexport inte hade samma tyngd. För övrigt kan jag tillägga som ett kuriosum atl affären aldrig blev av.

I reservation nr 3 kritiseras leverans- och samarbetsavtalet med Indien. Det står i strid med reglerna för vapenexport, hävdar reservanterna.

Det är verkligen en mycket märklig ståndpunkt. Denna fråga har ju faktiskt redan klarats ut av riksdagen. Det skedde när riksdagen behandlade utskottets grariskriirigsbetänkande 1987/88.

Riksdagen uttalade då att man delade regeringens uppfattning om Indien som motlagarlarid av sverisk krigsmateriel. Riksdagen hade heller ingenting alt invända mol de avtal som regeringen undertecknat visavi Indien i samband med Boforsordern. Del är svårt atl utifrån den utgångspunkten förstå den kritik mot exporlreglerna som t.ex. Per Gahrton arifört i detta sammarihang. Någon högre iristans än riksdagen kan väl knappast åberopas i detta sammariharig.

Som framgått av vår materialinsamling pågick inom den socialdemokratiska regeringen i mitten av 80-talef en intensiv debatt om att göra insatser i Bergslagen. Samlidigl tävlade Bofors AB om Indienordern.

Situationen var den att arbetslösheten i Bergslagen var hög, och risken var stor för att deri skulle öka. Eu sådan utveckling kunde naturligtvis en socialdemokratisk regering stillatigande inte acceptera. Man bestämde sig för åtgärder.

Myckel talade för atf Bofors AB skulle fa hem Indienordern.

1 det läget var det enligt min mening naturligt att regeringen ställde krav på företaget alt ta sitt arisvar i deri regiori där det verkar Det gjorde Bofors, och Bofors har all heder av delta. Företagel ställde frivilligt upp med 50 milj. kr till Bergslagsfonden. Som reglerria för forideri är skrivria kari man se att det på sikl var och är en god investering för förelaget. Syftet är bl.a. atl höja den tekniska kompetensnivån och atl stödja högre teknisk utbildning. Det är ingen hemlighet att regeringen, precis som den skall göra, aktivt stödde Bofors ansträngningar alt vinna Indienordern. Alt delta var viktigt rådde det fullständig enighet om i utrikesnämnden. Utskottet har inte funnit någon som helst otillbörlig koppling mellan Bofors bidrag till Bergslagsfonden och regeringens medverkan i ludienordern.

Några ord, herr talman, i mellanhaudsfrågan. Reservatiorierna 5, 6, 7 och 8 handlar om s.k. mellanhänder Per Gahrton lägger i reservation nr 5, som han ensam slår för, elt särskilt ansvar på regeringen. Herr talman! Jag vill för Per Gahrton anföra följande,

Regeririgens delaktighet i mellanhandsfrågan är ingen annan än den att man vidarebefordrat besked som man fått fråri den indiska regeringen och Bofors samt att mari tillmötesgått deri iridiska regeririgens önskemål om en uridersökriing i frågan, Arisvarel riär det gäller atl avveckla eventuella mellanhänder har hela tiden legat på AB Bofors. Den brevväxling som förevarit mellan Bofors och de indiska myndigheterna bekräftar detta.

I reservation nr 8 av folkpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöparliet framhålls - vilket vi också hört framföras från denna talarstol - alt man från indisk sida anser sig vilseledd. Med del menar man all del skulle vara den svenska regeringeris fel. Deriria ståndpunkt är mycket svår alt förstå.

För del första har KU inte prövat om någon indier har dragit fel slutsatser och vi kommer infe heller att göra del. Regeringen har varit myckel noga med att för indierna understryka alt del är RRV som slår för innehållet i rapporten, irite regeririgeri. För det aridra har Bofors, vilket framgår av vårt underlagsmateriel, på regeringens inrådan lämnat information och dokumentation direkt till de indiska myndigheterna, försvarsministeriel och den parlamentariska kommissionen. Att deri sveriska regeringeri skulle ha vilselett indiska politiker och myndigheler saknar därför, Per Gahrton och alla andra, helt grund. Har de dragit fel slutsatser får det slå för dem själva.

Relationerna mellan Sverige och Indien förefaller alltjämt vara goda. Det finns många belägg i vårt materiel som uuderstryker delta. Per Gahrtori säger från denna talarstol alt Sveriges anseende som fredsnation har skadats genom vapenexporten. Ja, hade elt sådant uttalande kommit från någon annan än Per Gahrton, hade det nalurliglvis funnits anledning till oro. Jag vågar dock påslå att Sveriges rykte som fredsnation alltjämt är oanfrätl, trots de påhopp som Gahrton har gjort här i dag.

Centern och folkpartiet hävdar i en reservation att regeringen gjorde fel när den gav RRV uppdraget att göra en revisionell granskning av det underlag som AB Bofors hade överlämnat till den indiska ambassaden den 24 april 1987. Rätt eller fel kan naturligtvis alltid diskuteras. Regeringen valde den mest logiska vägen när man bestämde sig för atl företa den revisioriella granskningen inom ramen för tillsynen av de krigsmaterieltillverkande företagen. Regeringens eget organ för denna tillsyn är KMI. Inspektionen saknade åtminstone vid den tidpurikteri den revisionella kompelens som krävdes. Regeringen lämnade därför uppdraget lill RRV all genomföra granskningen i samråd med KMI.

Reservationen från centern och folkpartiet lider av ett myckel allvarligt tankefel. Hade regeringen handlat som reservanterna här föreslår, hade den inte kunnat undgå kritik.

Den kanske mest intressanta frågeställningen i dag torde vara om riksdagen skall uttala sig så, atl även den av regeringen hemligstämplade delen skulle offentliggöras. Vi socialdemokrater har reserverat oss mol detta. Frågan har enligt vår mening stor principiell räckvidd. Utrikes- och affärssekretessen är myckel sträng. Också riksbaukeri har givit uttryck föratt uppgifter som emanerade därifrån inte kunde lämnas ut utan att betydande men skulle uppstå.

Utskoltsmajoriteten tycks mena, vilket är syurierligeri arimärkriingsvärt, all riksrevisionsverkets rapport utan någon sekrelessprövning skulle överlämnas till Indiens regering. Regeringen skulle oberoende av vad sekretesslagen säger om affärssekretess och utrikessekretess till främmande makt överlämna uppgifter som kommer från riksbanken och som också berör ett privatägt krigsmaterielproducerande förelag.

Jag förstår alt Carl Bildt fick morgonkaffet i vrångstrupen när han upptäckte vad partiväririen Ariders Björck hade ställt till med. Det som kariske är märkligast i det här sammanhanget är inte att Carl Bildt omedelbart reagerade, utan det är väl att varken Olof Johansson eller Bengt Westerberg har reagerat pä samma sätt som Carl Bildt. Del är knappt att man tror vad man

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

ser riär man läser den majoriielsskrivning som socialdemokraterna har reserverat sig emot.

Nu har emellertid, kanske alltför sent, Anders Björck fått kalla fötter och begär återremiss, men först sedan husse, Carl Bildt, upptäckt hans stora misstag. Anders Björck har än en gång slagit knut på sig själv i sin iver atl få ge en socialdemokratisk regering en tjuvspark. Då går, som Per Gahrton var inne på, parlinitel före sakligheten. Denna gång föll Anders Björck på eget grepp. Dra för en gångs skull lärdom av de egna misstagen, Anders Björck! Bli i framtideri irite lurad geuom att gå i Gahrtoris ledband i dessa frågor!

Jag har med stort intresse lyssnat på del inbördeskrig som utbrutit bland dem som står för majorilelsskrivriirigeri. Jag kan förslå all en del känner sig lurade av och besvikna på Anders Björck. Sakligt sett vore del naturligtvis bra, om man hade kunnat ta sitt förnuft till fånga i deriria fråga och insett atl deri enda riktiga ståndpunkten i detta sammanhang är den som återges i den reservation som socialdemokraterna står för

Ariders Björck har eriligt mitt sätt att se saken, i sin föredragriing här inte gett de starka motiv som behövs för atl kräva en återremiss. Lål mig fråga Anders Björck om han nekar till uppgiften aft han, innan vi hade att justera föreliggande belänkande, kände till Carl Bildts uppfallning i sammanhanget. Såvitt jag förslår har Anders Björck, innan vi justerade betänkandet, haft klart för sig vilken ståndpunkt Carl Bildt intagit i frågan. Att åberopa en information som Carl Bildt har fått, men som Anders Björck inte har fått, som skäl för återremiss är inte ett särskilt starkt skäl. Jag tycker att Anders Björck skall vidareutveckla de motiv som ligger bakom återremissyrkandet.

Det finns fler än jag bland dem som står för majoriletsskrivningen som ställer sig lika skeptiska som jag till della äterremissyrkande. Det finns verkligen anledning för Anders Björck att motivera sitt ställningstagande.

Carl Bildt har i pressen sagt atl han stöder den socialdemokratiska uppfattnirigeri orri att deriria rapport iote bör lämnas ut. Var står egenlligen Anders Björck? År det så dåliga kontakter mellan honom och haris partiledare att de irite kan prata om sådana här saker? I stället kräver Anders Björck återremiss i elt mycket sent skede efler en lång utredning i konstitulionsulskottel. Det är rimligt att Anders Björck ger väsentligt starkare motiv för sitt återremissyrkande äri def häri hittills har presterat.

Urider della ariföraride övertog aridre vice talmarineri ledningen av kammarens förharidlirigar

AriL 39 ANDERS BJÖRCK (m);

Herr falmari! Den 26 april slutjusterade de facto utskottet sitt betänkande om bl. a. vapenaffärerna. Ingenting nämndes om några partiledaröverläggningar eller liknaride. Eri vecka senare, dagen före det absolut sista sammanträdet, försökte Carl Johan Åberg och statsrådsberedningens Kjell Larsson, komma i kontakt med ulskoltet för atl utöva påverkan. De når inte mig utan utskottets kansli. Jag får ett besked dagen innan vi skall sända i väg belänkandet och hålla presskonferens om att de har synpunkter i ärendet. Uppenbarligen hade del förekommit diskussioner om saken. Jag undrar varför

denna information inte fördes fram till ulskoltet. När vi sammanträdde torsdagen den 3 maj log inte ordföranden, eller övriga som hade talat med personerna ifråga, upp saken. Jag hade ju inte talat med dem.

Det lär ha överiämuats handlingar till utskottet om detta. Var finns de? Har de diarieförts och vad iririehåller de? Varför har irite Anita Gradin, Sten Andersson eller Carl Johan Åberg nämnt saken inför utskottet? Varför försökte man via bilfelefouer och ombud kvälleu före, riär beslutet efter votering redan hade fatfats, lämna information till utskottets kansli? Def tycker jag är oerhört intressant att få belyst innan vi faftar beslut i dag.

Del finns också annat som är märkligt. Jag är i och för sig smickrad över all uppmärksamhet som består i kritik mot min ringa person. Jag har medverkat till ett majoritefsyttrande och meddelat att jag vill att ärendet skall återremitteras. Om infe det beviljas - det ligger i händerna på Kurt Ove Johansson och hans partivänner - då står vi självfallet fast vid deri slåridpurikl som ledamöteroa i utskottet har iutagif. Beslutet därom är erihälligf i vår riksdagsgrupp.

Varför riktar iute Per Gahrtori och andra in siri kritik mol socialdemokraterria, som står för hemligsfämpel irite bara här utau också i aridra sammariharig? Det är kariske infe lika roligt och effektfullt, men det vore faktiskt belydligl sakligare.

Anf. 40 PER GAHRTON (mp):

Herr talmao! I min huvudanförande framförde jag krifik mot socialdemokratin.

Beträffande RRV-rapporten tycker jag alt Kurt Ove Johansson bör läsa vad som slår på s. 180 i ulfrågningsdelen. Där frågar jag Anita Gradin: "Var rii från början medvetna om aff ni irite skulle ge iridierria hela rapporten?" Anita Gradin svarade: "Hur skulle vi kunna vara medvetna om det? Vi visste inte vad som skulle stå i rapporten och visste inte vad RRV skulle ta fram." Jag frågade vidare; "Det låter logiskt. Det var alltså undersökningens resultat som gjorde atl ni inte kunde lämna hela rapporten till indierna?" På den frågan svarade Ariita Gradiri ja. Längre ried på samma sida säger hori; "Jag har aldrig hävdat att vi irite kuude utlämua hela rapporteri. Jag har hävdat att vi i vårt beslut har tagit hänsyri till de iritresseri som finns."

Det är eft helt avslöjande replikskifte, som visar att det inte var fråga om något sekretesslagstvång, utan en politisk avvägnirig efter del alt mari fått se de chockerande uppgifterna i RRV-rapporten. Det är vad del handlar om och ingenting annat. Därför är majoritetsslåndpunkteri sakligt och väl uu-derbyggd.

Med detta, herr falmari, yrkar jag bifall till miljöpartiels samtliga reservatiorier i sammarihariget.

Beträffande vår första reservation, om regeringen är ansvarig, kari det vara intressant att studera vad Richard Ljungqvist från medborgarkommissionen sade lill utskottet, s. 12 i utfrågningsdelen, när han förhördes i fjol. Han talade om atl flera delar av stalsförvallriirigen varit för godlrogria saml sade att allt arisvar inte ligger på KMI, utau alt äveri aridra deparlemerit har ett arisvar Häri sade vidare att industridepartemeritet av sysselsättriirigsskäl

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

eller haridelspolitiska skäl har velat understödja krigsmaterielexport och därför har dämpat och kanske ibland nästan blundat för indikationerna.

Poängen i reservation 1 är all vi inte har kunnat nita dit enskilda statsråd. Regeringen har under en lärigre tid uppeubarligeri haft ett klarl medarisvar

Så till frågan om vilseledande uppgifter, som def har talats om, Kurt Ove Johansson ansåg inte mig vara en särskilt betryggande sanningskälla utan behövde uttalanden från större auktoriteter i frågan om dessa vapenaffärer hade skadat Sveriges relationer eller ej. Låt oss lyssna på vad Sven Hirdman säger, s. 144 i ulfrågningsdelen: "Som läget har varit de senasle ett ä två åren ulgör Boforsaffären en viss belastning på relationerna." Han berättar därefter all Svenska institutet beslutat att inte genomföra en kulturfestival i Indien, och säger sedan; "Det är en belastning." Man måste vara både blind och döv om man inte inser atl Boforsaffärens utveckling och regeringens sätt att inte lämna ut RRV-rapporten har varit en belastning på de svensk-indiska relationerna. Den som läser den iriternalioriella presseri vet att det är på def sättet.

AriL 41 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talmari! Till Anders Björck vill jag säga att hela vår inställning i vapenexportfrågan är en kritik mol den socialdemokratiska hållningen. På alla punkler och vid alla tillfällen kritiserar vi den hållriingen liksom det sätt på vilket regeringen tillämpar reglerna för den svenska vapenexporten. Del råder ingel som helst Ivivel om vilka vi riktar vår kritik mot i det fallet.

Majoritetsskrivningen vad gäller RRV-rapportens utlämnande eller ej är en kritik mot regeringen. Att vi nu är upprörda över Anders Björcks agerande är inte så konstigt, eftersom det eventuellt kommer att förvränga denna majoritet, så alt vi inte får möjlighet aft rikta den kritik mot regeringen som vi vill rikta.

I det här läget är del faktiskt Anders Björck och moderalerna som förvägrar oss i andra partier att rikta kraftig kritik mol regeringens och socialdemokraternas agerande i deriria fråga. Anders Björck borde alltså ställa den aktuella frågan lill sig själv i stället.

De frågor som den här debatten och de ställningstaganden som vi skall göra egentligen handlar om anser jag vara;

Vilka riksdagsledamöter i den här församlingen vill reparera de skador som Bofors med starkt stöd av svenska regeringen har åstadkommil i Indien?

Vilka riksdagsledamöter vill underlätta den rättsliga processen i Indien?

Vilka riksdagsledamöter vill hjälpa def indiska folket och dess nuvarande regering med atl bekämpa korruption?

Vilka riksdagsledamöter vill all den svenska opinion, som med stark stämma kräver att den sveriska vaperibyken skall iviiitas oidcuiligi och offentligt, någon gång skall få uppleva alt det finns niigra liksd.igsledamöler och politiker som står för den åsikten, och då inte bai;i i ord utan också i praktiken?

Del är vad omröstningen här på eftermiddagen komiiKi .iii h.iudla om. Det skall bli intressant alt se hur moderalerna och soci.iKlciuoki;iteiua ställer sig till dessa saker

AnL 42 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr lalman! Först skulle jag, Kurt Ove Johansson, vilja ta upp Marconiaffären. Kurt Ove Johansson fösöker här blanda borl korlen genom atl säga all del handlar om defensiv materiel och att juntan hade fallit vid den aktuella tidpunkten. Men det är inte det som saken gäller, utan frågari är: Varför gick Kjell-Olof Feldt med på export lill Greklarid via England?

Varför skulle man behöva gå via Englarid? Vad är Kurt Ove Johaussons kommentar till Aide Memoire, där det slår att man har fått uppfattningen att Bofors inte kan exportera direkt? I stället föreslår man ett kringgående. Medborgarkommissionen säger helt klart; Den ovannämnda Marconiaffären visar tvärtom all regeringen år 1975 både kände lill och kunde godkänna en affär som utgjorde ett avsteg från riktlinjerna.

Det är hell klarl, och del har inte någonting all göra med konstateranden i efterhand av om juntan hade fallit eller ej. Vad det är fråga om är ju att man är med på alt göra ett avsteg och kringgå vad som sägs i riktlinjerna. Del har Kjell-Olof Feldt varit beredd att göra. Men jag förstår inte varför Kurt Ove Johansson var så rädd för all Kjell-Olof Feldt skulle komma till utskottet och förklara varför han var med på delta.

När det gäller vilseledandet säger Kurt Ove Johaussori att indierna får skylla sig själva om de känner sig vilseledda och atl del inte finns någon anledning atl tala om del. Men vilkeri uppfallriing får man då om man tittar på den riote som deo sveriska regeririgeri överlämnade till den indiska regeringen? Får man inte då uppfattnirigen att de här utbetalnirigarna var slutförda 1986? Men i så fall råder det infe överensstämmelse här Och varför har regeringen valt att behandla vissa delar på det här sättet? Uppenbarligen får man uppfaltningen att def inte stämmer om man läser hela rapporten.

Jag tycker alt det inte är särskilt svårt aft förstå att indierna känner sig vilseledda i def här fallet.

Så lill den andra delikata frågan, dvs. frågan om huruvida en del av betänkandet skall återremitteras eller ej. Här har del talats om lealerspel. Ja, man kan undra vad det är för spel som pågår jusl nu. År del så, alt Anders Björck håller på alt övertyga Kurt Ove Johansson om atl socialdemokraterna också skall ställa upp på elt yttrande om återremiss? Kurt Ove Johansson efterfrågar ju fler motiv. Det verkar vara ell repeterat spel som här pågår inför våra ögon.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexporl

AnL 43 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Kurt Ove Johansson hävdade i sitt anförande här atl reservation 6 om regeringens handläggning av frågan om s.k. mellanhänder var behäftad med ett tankefel. Hade regeringen inte handlat som den gjorde, hade den fått kritik. Men då är frågan vad det är för alldeles särskilda saker som Kurt Ove Johansson vill åberopa i del avseendet och som skulle föranleda kritik.

I reservationen redovisar vi reservanter alt indierna bad den svenska regeringen att hjälpa till med vissa undersökningar 1 ett av de första dokumenten vi fick från regeringen - från utrikesdepartementet och KMI - säger man att regeringens åtgärd att uppdra åf RRV att företa en revisionell granskning av vissa uppgifter från ett enskilt rättssubjekt var unik. Åtgärden motiverades

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

av strävan all gä den indiska regeringen till mötes så långt möjligt samt atl skapa största möjliga klarhet mot bakgrund av olika påståenden om att oegenlligheter skulle ha förekommit.

Del här har regeringen senare delvis ändrat. I nästa PM från KMI sägs det att regeringen inte hade grund för att överlämna ärendet till allmän åklagare.

Jag vill fråga: År det oegentligheter eller inte som man vill utreda? Det är ju det som indierna har velat klarat ut. Då borde man enligt vår uppfattning ha gått den vägeri i stället för alt vidta den extraordinära åtgärd som nu är aktuell och som är föremål för debatt. Del hade då säkert blivit en helt annan diskussion. Det finns ju ett gällande regelsystem. Man skulle ha sluppit sådana här unika åtgärder

Kurt Ove Johansson vidgar resonemanget kring den socialdemokratiska reservationen mer än vad som framkommer i reservationen. Reservationen handlar ju om sekretessprövningen. Vidare står det inte skrivet någonstans att regeringen skulle utlämna uppgifterna oberoende av sekrelessbedöm-ningen. Vad vi påslår är just att ansvaret för sekretessbedömningen ligger hos regeringen i delta fall. Man kan inte hänvisa till att överenskommelse har träffats med riksbanken eller med riksrevisionsverket. Man kan infe ens hänvisa fill att överenskommelse har träffats med partiledarna. Självständighet är något som åligger regeringen. Vi har kommit fram till atl det inte fanns några legala hinder för all vidta annan åtgärd.

Anf. 44 KURT OVE JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag vidhåller att reservation nr 6, som Bengt Kindbom var inne på, lider av ett mycket allvarligt tankefel. Jag kan gärna säga precis vad del är fråga om. Om man hade gjort som reservanterna föreslår, dvs. att man hade lämnat över uppgiften till de rättsliga myndigheterna i ett läge där det rörde sig om en obestyrkt radiouppgift, hade det varit mycket anmärkningsvärt. Det är där som det grova tankefelet ligger Regeringens beslut atl låta RRV i samråd med KMI göra rapporten var ett logiskt ställriirigstagande.

Per Gahrton sade att relationerria med Iridien försämrats. Häri härivisade till ett utdrag av vår utfrågning av Sven Hirdman. Jag kan också citera Hirdman, som säger så här i samma utfrågning:

"I övrigt har de svensk-indiska relationerna fungerat bra. Elt svenskt företag har fåll kontrakt på elt stort dammbygge i Indien, och vi har ett utmärkt samarbete rned Indien inom ramen för GATT."

Både Anita Gradin och Sten Andersson, som fick liknande frågor, redovisar ett innehåll som visar aft våra relationer med den indiska riafionen alltjämt är goda.

Till Ingela Mårtensson vill jag säga att jag vidhåller att regeringen på intet säll har vilselett indiska polifiker Regeringen har klart och tydligt markerat att det är RRV som står för innehållet i RRV-rapporten. Sedan kan man naturligtvis alltid dra felaktiga slutsatser Det kan politiker göra - def har jag förstått här i dag, bl.a. av Per Gahrton - även utan att vara vilseledda.

Beträffande frågan om sektrelessen menar vi socialdemokrater atf det var regeringens självklara skyldighet att i detta fall göra en myckel noggrann sekretessbedömning, vilkel också skedde. Regeringen vägde offentlighets-intresset mot de intressen som skall skyddas. Den vägningen kunde inte gö-

ras förrän man hade rapporten. När regeringen då hade rapporten, gjorde vägningen och kom fram till, utifrån sekretesslagen 2:1 och 8:6, att dessa uppgifter inte kunde lämnas ut, fattade regeringeri ett korrekt beslut. Man kan tycka att det är ett felaktigt beslut, men då är det inte fråga om en konstitutionell granskning utan om en politisk granskning. Det är en konstitutionell grariskning som vi nu skall göra.

AnL 45 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Kurt Ove Johansson frågade mig om motiven för en återremiss. Jag har redan redogjort för dem, men jag skall för säkerhets skull och för Kurt Ove Johanssons skull göra det en gång till och ta det långsamt.

Här har åberopats, efter det att utskottet har voterat och slutfört sin gransknirig, att det har förekommit parfiöverläggningar atf där har lämnats information och aft detta skulle ha påverkat ärendets behandlirig. Jag delar mycket av den kritik som förekommer riär del gäller partiledaröverlägg-riirigar, om de skulle vara beslutaude. Meri riågot sådant institut fiuris irite, även om det självfallet ibland är nödvändigt med partiledaröverläggningar

Eftersom en persori kommer myckel väl ihåg vad som häride, eri arinan kommer ihåg alt häri var där men inte vad som hände och en tredje inte kommer ihåg någontirig, skall man fråga dem vad som hände och vilken informafion de fick av regeringen. Vi skall också kalla dit dem som var närvarande -jag förmodar aft det var statsministern och Anita Gradin och kanske också ytterligare personer - och fråga om de har fått någon informafion som kan påverka vår behandling i riksdagen av detta ärende. Finns def sådan information skall vi ta hänsyn till den. Det kari innebära aff vi ändrar vårt beslut. Det kan precis lika väl innebära att vi står fast vid den bedömning som vi har kommit fram lill från majoritetens sida - det får vi naturligtvis se då. Det är det som är syftet med en återremiss.

Om man inte vill ha denna granskning - det är utrikeshandelsminister Anita Gradin som har fört in momentet med partiledaröverläggningar i bilden - har vi från moderat håll gett ett mycket klart besked, nämligen att lagt kort ligger, och vi röstar då på majoritelslinjen.

Jag har litet svårt alt förstå den upphetsning som vissa personer visar över denna handläggriirig. Återremisser är ingaluuda ovanliga i detta sammanhang. Del gör det möjligt atl få just de aspekter som har förts fram belysta på ett lillfredsställaride sätt. Det kari vara intressant alt ta den chansen, under förutsättning att vi inte slarvar ifrån oss utan gör en ordentlig granskning med de inblaridade. Det kan dessutom ha den fördeleri, herr lalmari, att frågan om partiledaröverläggnirigar över huvud tagel blir föremål för eu belysning.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Kurt Ove Johanssori sade också aff parfiledarria inte har reagerat på de här diskussionerna. Jag kan säga att centerparfiets partiledning deltar i det informationsutbyte som förekommer mellan regeringen och vissa partier Defta har pågått i många år, men det har infe utgått uågra dekret därifrån. Olof Johansson har sagt - det kan bekräftas bl.a. av TT - atf han har tagit del av deriria iriformation och att det finris saker som kan komma att förändras. Det har alltså gjorts ett uttalande. Något som är slutligt avgörande för KUs granskning har däremot inte kommit fram vid partiledaröverläggningarna. Def är regeringens ansvar och regeringens åtgärder som vi granskar, inte parfiledarrias.

Arif. 47 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Hela denna debatt har litet av ett löjets skimmer över sig. Jag tror att alla vet vad det egentligen handlar om; hur skall den svenska vapeninduslriri kuuria sälja så mycket vaperi som möjligt utan att någon kommer på den med att göra något fuffens, och hur skall vi tillsammans kuriria skydda deu export som vissa vill ha? Alla vet att alla vet, och alla vet att alla vet att alla vet, meri riär mari rotar i de hemliga papperna blir det klarl, och när någon sätter fingret på del och riktar strålkastarljuset mol det blir det tydligt att det är mycket fuffens som försiggår.

Kurt Ove Johansson säger att socialdemokraterna väger intressena för och emot. Ja visst, socialdemokraterna är kända för aft göra def. De säger "å ena sidan och å andra sidan", "först utvecklar vi och sedan avvecklar vi", eller tvärtom. Men olika intressen skall vägas mot varandra, och i defta fall är det bara alt beklaga atl det är riksbankens intressen, dvs. affärssekretessen, som har vägt över Det är viktigare för socialdemokraterna i den här frågan än det indiska folkels intresse att skipa rättvisa i frågan och än det svenska folkets intresse att fä reda hur vapenaffärerna egentligen går till. Det är tråkigt att socialdemokratins intressen hamnar just där och inte på den sida som jag anser atl de borde hamna på.

Anders Björck säger att denna debatt kanske åtminstone för del goda med sig atl partiledaröverläggningsinslitulel blir debatterat, vilket inte är något institut. Anders Björck beskriver hur det går till, när någon bestämt kommer ihåg vad som sades, någon inte alls kommer ihåg det och någon har ett dimmigt begrepp om vad som sades. Jag var med i riksdagens utrikespolitiska debatt i år, då det hade förts överläggningar i utrikesnämnden om Litauen, och nästan hela debatten handlade om vem som hade sagt vad och varför och hur def som hade sagts skulle tolkas.

Jag vill alltså påstå atf del vilar ett löjets skimmer över debatten, och det visar alt interna partipolitiska avväganden får ta överhanden över de politiska sakfrågorna. Det är beklagligt, inte minst i en så viktig fråga som den svenska vapenexporten. Vi har elt ansvar i världen för fred och nedrustnirig, och det borde vara vägledande, infe partiegoistiska iritresseri.

Arif. 48 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalmari! Kurt Ove Johausson säger att regeringen klart och tydligt har markerat atf RRV står för iririehållet i RRV-rapporferi. Ja visst, meri regeringen får lov att stå för deri note som man skickar till den indiska rege-

ringen. Det är helt och hållet den svenska regeringens sak atl välja vilken information den skall förmedla till den indiska regeringen. Av den noten, som alltså är ell utdrag ur de offentliga delarna av RRV-rapporteri, framgår det att regeringen har gjort bedömningen alt det är den information som man vill lämna över till Indieri. Då kari Iridieri irite få annat än den uppfattningen atf provisionskostnader m.m. avvecklades 1986 och att andra delar av provisionskosfnader sedan uteslöts, och på det sättet ges en skev bild av situalionen.

För atl återgå till sekretessen säger Kurt Ove Johausson att regeririgeri eriligt sekretesslagen inte kunde lämna ut rapporten. Jag trodde att vi hade slagit fast i koristitutionsutskoltel atl del inte finns några sådana sekretessregler som förhindrar regeringen att lämna ut rapporten. Det är hell och hållet den svenska regeringens bedömning vilka uppgifter man vill lämna till den indiska regeringen. Men här vill Kurt Ove Johansson göra sken av, precis som Anita Gradin tidigare har försökt, all man har härisyn atl la till speciell utrikessekretess eller till affärssekretess.

Kurt Ove Johansson ser förvånad ut. Hur är del, delar Kurt Ove Johansson uppfattningen att regeringeri hell självsläridigt kunde bedöma vad man ville lämna ul och vad man inte ville lämna ul? 1 så fall finns del ingen anledning att hänvisa till sekretessbestämmelser hit och dit och ge sken av att reglerna är sä restriktiva när det gäller utrikessekretess och affärssekretess. Det är precis det som Carl Bildt antagligen har trott, all sådana regler har gällt. Därför har man inte tyckt all hela rapporten skulle lämnas ut.

Jag förstår inte heller vilken inverkan de här parliöverläggningarna kan ha pä vår konstilulioriella bedömriirig. Vi skall ta ställnirig till den svenska regeringens beslul, hur regeringen har handlat och om det överensstämmer med konstitutionen. Partiöverläggningarna är en bisak i sammarihanget. Regeringen måsle självständigt stå för sina beslut. Det är def vi granskar Hur skulle def kunna påverka vårt ställningstagande i konstilutiousutskotfef och här i kammareri om def framkom speciella uppgifter om parfiöverläggning-arna. Det har jag svårt att se.

Jag har inte fåll några svar på frågan varför Kjell-Olof Feldt kunde gå med på sådana här abrovinkler i Marconi-affären.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

AnL 49 PER GAHRTON (mp);

Herr talman! Kurt Ove Johansson ägnar sig ål det gamla kända trickset all inte förfalska men atl förvränga citat. Del handlar om ifall Sven Hirdman har sagl alt Boforsaffären är en belastning för våra relationer med Indien.

Låt mig först konstatera att det är eu fråga av viss vikt, eftersom det i vår konstitutionella bedömning handlar om ifall vi anser atl regeringens agerande i fråga om RRV-rapporten har haft någon skadlig konsekvens eller ej. Det har den. Agerandet har haft den skadliga konsekvensen att relationerna med Indien har störts. Därför är del av intresse aft Sven Hirdman, som har en hög position inom utrikesförvaltningen, som svar på min fråga om han tycker all Boforsaffären har varit lyckad för våra relationer med Indien anför; Allting måste ses i sin helhet. Som läget har varit de senaste elt ä två åren ulgör Boforsaffären en viss belastning på relationerna.

Därefter relaterar han ett exempel på defta: Svenska institutet har inställt

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

en kulturfestival. Han relaterar en del om Indienordern. Sedan kommer den mening som Kurt Ove Johansson citerade: I övrigt har de svenska Indienrelationerna fungerat bra. Ett svenskt företag har fått kontrakt på ett stort dammbygge, och vi har utmärkt samarbete med Indien inom ramen för GATT. Där slutade Kurt Ove Johansson sitt citat. Men Hirdman fortsatte: Men som läget är nu är det eu belastriing så länge Boforsaffären inte har uppklarats.

Det är alltså ganska uppenbart för var och en som kan lyssna och läsa innaritill att Hirdman har konstaterat att Boforsaffären är en belastning. Han är inte ensam om def. Var och en som har plöjt igenom de travar av ambas-sadrapporfer, pressklipp och annat som vi har haft tillgång till i KU vet att det har varit en enorm debatt och en enorm reaktion i Indien över detta. Många ledande indiska politiker har direkt kritiserat den svenska regeringen. Def är en helt osannolik strutspolifik att inte inse aff regeringens agerande i detta fall, RRV-hemlighetsmakerief, som har varit eff viktigt inslag, har skadat våra relationer med Indien. Det är fullstäridigt ofattbart att någori seriöst kan hävda det. Här handlar det om hur vi skall reparera de förtroendeklyftor som har uppstått mellan Sverige och Indien. Ett sätt vore aft gå på majoritefsyrkandet, vilket kari leda till att indierna får se hela RRV-rapporten på ett officiellt sätt.

AnL 50 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Per Gahrton återgav helt korrekt det Hirdman sade, och jag kan instämma i det, att Bofors-affären är en belastning. Det är därför som regeringens ledamöter inför utskottet hela tiden har sagt aff den affären måste klaras ut. Sedan har man vidtagit en rad åtgärder för att tillmötesgå denna begäran.

Men Hirdman säger också, och jag trodde aff det var det vi diskuterade, att utrikesförbindelserna mellan Sverige och Indien infe har skadats. Jag trodde att det var deri diskussiouen vi förde och ingen annan.

Jag måste vända mig till Ingela Mårtensson som talade om att regeringen kan lämna ut saker och ting. Hon försökte beskriva det som om regeringen inte kände till att den kunde göra det. Det motsägs av det faktum att regeringen lämnade ul delar av RRV-rapporten. Det gjorde man med stöd av 11.1 § i sekretesslagen. Nog visste regeringen att man kan lämna ut uppgifterna.

Det som är intressarit är att när regeringen gör vad den skall göra, prövar uppgifterna utifrån 2.1 8 om utrikessekretess och 8.6 8 om affärssekretess i sekretesslagen, kommer man fram till att uppgifterna inte kan lämnas ut. Till ett sådant ställningstagande har regeringen rättighet atf komma. Sedan kan Ingela Mårferisson tycka att def är eri felaktig ståndpunkt. Men konstitutionellt kan man inte säga att regeringen har handlat fel eller mot några regler. Regeringen hade rätt aff fatta detta beslut och skall göra den här prövningen.

Egentligen trodde jag aft vi hade ältat Marconi-affären färdigt, Ingela Mårtenssori. Den rapport Ingela Mårtensson pratade om är en brittisk rapport. Britterna kan inte veta hur de svenska exportreglerna skall tillämpas. De trodde att det som gällde 1974, när en junta regerade i Grekland, kanske gällde 1975. Men juntan försvanri 1974 och drygt ett år efteråt kom defta

ställriirigstagande. Det gällde defensiva vapen. Det har visst betydelse, Ingela Mårtenssori, om mao har möjlighet atl exportera sådana vapen eller inte.

Anders Björck tog motiven långsamt. Jag kan säga så här till Anders Björck, att del inte är hastigheten i framförandet av motiven som jag har frågat efler De blir inte bättre för atl Anders Björck för fram dem långsamt. Fortfarande tycker jag att det finns en rad tveksamheter i defta förhållande. Ju mer Anders Björck pratar om detta, desto mer upplever jag det precis som om vi med ålerremissen skulle försöka klara ul ett problemförhållande mellan Anders Björck och Carl Bildt.

AnL 51 ANDERS BJÖRCK (m);

Herr lalman! Får jag lill Kurt Ove Johansson bara säga att jag är väl medveten om atl del inte är takten i min argumentering som är avgörande, utan snarast fattningsförmågan hos den som lyssnar

AnL 52 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Jag tar upp frågan om sekretessen först. Kurt Ove Johansson säger alt regeringen har rätt alt fatta de beslul som den vill. Det är självklart atl regeringen får falla sina beslul efler sina bedömningar Det har jag inte ifrågasatt alls. Däremot ifrågasätter jag att man använder sig av en argumentering som får det atf framstå som om regeringen vore förhindrad att lämna ut uppgifter på gruud av sekretesslagsfiftriirigeri. Det är irite riktigt. Det är vad Kurt Ove Johansson också försöker göra i den här debatten. Han försöker få det att se ul som om det finns speciella regler som gör att regeringen inte får lämna ut några uppgifter som gäller den hemliga delen. Det är ett sätt att förvrida hela informationen. På den punkten tycker jag att vi åtminstone kunde få ett tillrättaläggande. Däremot är det helt klart att man inte får använda sig av riksbankssekretessen. Det får inte regeringen göra.

Beträffande Marconi-affäreri säger Kurt Ove Johaussori att de som utformat den engelska rapporten inte visste vilka regler som gällde.

Saken är ju atl man presenterar ett problem och säger aft så här är det: Bofors får inte exportera direkt till Grekland. Därför har vi elt annat förslag: vi skickar vapnen via England så kommer de till Grekland i alla fall.

Sedan måste regeringen också kopplas in eftersom Bofors inte kan sälja fill ett förelag utau måsle förharidla med regeringen. Detta säger Kjell-Olof Feldt ja till. Det är också vad medborgarkommissionen säger Uppenbarligen har ministern varit beredd alt acceptera den här formen av kringgående rörelse för att kunna exportera trots all man inte skulle kunna det enligt riktlinjerna.

Frågan om defensiva vapen och juntan kan ha betydelse när det gäller aft la ställning till huruvida man skall exportera eller ej. Men det är inte det saken gäller Här gäller def frågan om aft en handelsminister har varit beredd aft acceptera att man exporterar via elt annat land. Det är det sakeri gäller, Kurt Ove Johansson.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Krigsmaterielexport

chefen för KMI, klart framgick för alla som deltog atl det var helt möjligt och all del inte fanns några problem när det för handelsministern gällde atl la ställning lill Marconi-affären 1975.

Ingela Mårtenssori stöder sig på medborgarkommissiorien, och jag måste då än en gång påminna om aff medborgarkommissioneri utgick fråu eri aririari lidpurikl. Man utgick från den tidpunkt då mililärjunlan hade makten i Grekland, Men den hade fallit drygt ett år tidigare. Här rör det sig alltså om en situation då vi hade en civil regering.

•Det har ju slagits fast att det infe heller var frågari om ett riytt vapensystem. Def var fråga om reparation av gamla kanoner i Pireus hamn. Något som jag redan i min iriledning påpekade som ett kuriosum är att den här affären över huvud taget aldrig har blivit av.

Anders Björck och jag skall väl inte fortsätta atl träta. Jag erkänner alt jag ibland pratar litet för fort, och det är väl möjligt att Anders Björck inte riktigt har förstått vad jag har sagt. Jag skall därför sakta upprepa att jag tycker atf det är eu litet för enkel lösning att använda återremissförfarandet för att lösa problem mellan Anders Björck och Carl Bildt. Det är därför som jag under hela den här debatten har krävt att Anders Björck skulle kunria ge åtmirislorie några sakligare motiv för en återremiss äri vad häri hittills har presterat. Del tycks vara flera än jag här i kammaren som har ställt samma krav och blivit lika besvikna på Anders Björck på den punkten.

Anf. 55 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr lalm an! Jag har gång på gång under den långa debatt vi haft redovisat skäleri för eri återremiss. Jag tror inte att det tjänar något till att återupprepa dem ännu en gårig. Jag har rialurligtvis respekt för de mäririiskor som har eri aririari uppfattning i olika sakfrågor; så även när def gäller återremiss. Under dagens debatt har jag inte precis märkt så mycket av respekten för alt det ibland kan finnas olika uppfattningar och för att man kan vilja utreda en sak extra grundligt när nya moment tillkommer Men del får man ta som en del av spelet.

Jag lycker ändå att det här inte handlar om atf lösa några problem för mig. Det klarar vi nog själva, det kan jag försäkra. Däremot handlar del om att när vi fattar beslut i frågan om RRV-rapporten skall det inte finnas några kvarstående problem vad gäller den information som de människor som har deltagit i beredningen har fått. Då skall det inte finrias riågra furideririgar om hur olika papper har hauferats, om hur olika personer har försökt påverka

osv. Då, herr talmau, tvingas vi börja om från början fill ett kommande års granskriing. Det är det som ligger bakom återremissyrkandet. Vi har dålig erfarenhet i konstitutionsutskottel: när vi fattar beslut kommer det ständigt nya informationer och vi tvingas revidera våra uppfattnirigar och konstatera att vi har blivit lurade.

Det är del som ligger bakom mitt förslag, och ingen annans, all vi skall ha en återremiss på den här punkten.

Anf. 56 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Jag måsle bara göra elt klarläggande när det gäller krigsmalerielinspektören. Kurt Ove Johanssori påslåratt Sven Hirdman skulle tycka atl det var okej att exportera vaperi lill Grekland 1975. Det är ju i och för sig inte så intressarit vad Sveri Hirdmari säger 1990 om hur man skulle ha gjort 1975. Det var ju faktiskt så all när jag ställde frågari om krigsmaterielirispek-töreri 1975 gjorde deri bedömnirigeri atl del skulle vara svårt för ministern och för UD aft acceplera den här exporten, och att det var därför man hade föreslagit detta, visste inte Sven Hirdman om alt den dåvarande krigsmate-rielinspektöreu hade gjort denna bedömning. Jag lycker atl man måste ha med della i beräkningen.

Kurt Ove Johansson har ännu inte förklarat varför Kjell-Olof Feldt var beredd atl godta en sådari här export.

Kammaren övergick lill att debattera avsnittet Avfalsförhandlirigarna på lärarområdet.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Arif. 57 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr lalman! Avtalsrörelseu 1989 på skolområdet har lämnat en bitter ef-tersmak. Inhopp och uttalande från skolministern satte elevers, lärares och föräldrars känslor i svallning. Politiska frågor blandades i avtalsrörelsen. Vi fick uppleva en strejk som var beklaglig men förståelig utifrån vad som utspelades bakom för del mesta stängda dörrar

Förtroendet för statsmakterna fick sig en ordeotiig förri. SkolmiriisterriS agerande förtjänar sannerligen kritik. Men det anser inte majoriteten i konstitutionsutskottet. Att socialdemokraterria irite gör def riär def gäller de egria regeririgsledamöterna är vi ju inte ovana vid, även om det skall erkännas att socialdemokraterna ibland är beredda att uttala en viss krifik mol den egria regeririgeri. Meri då gäller del ofta dem som redari gått ner för räkning och där kritiken inte kan undvikas.

För utskollet gällde det att klarlägga huruvida kommunaliseringen ingått som en väsentlig del i lärarförharidlirigarria. I september förelåg två alterriativ i avtalsarbetet. Det första som inriebär oförändrat huvudmaririaskap, således med staten kvar som arbetsgivare, låg drygt 5 % under det andra, som innebar en överföring till kommunalt huvudmannaskap. Kan man verkligen se detta som någol annal än ett lockbete för överföring till det kommunala huvudmannaskapet? Det är i kommunerna pengarna finns, lär ju Göran Persson ocksä ha yttrat enligt Lärarnas riksförbund. Vi anser att detta, tillsammans med flera andra omstäridigheter, visar att kommunaliseringen ingick som en del i förhandlirigarria.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

På SACOs begärari träffades parterna den 12 oktober vid ett välbesökt möte hos civilministern. SACO ville ha bekräftat atf kommunaliseringen verkligen skulle lyftas ur förhandlingarna. Till slut uttalade vid detta möte skolministern alt så skulle ske, men den skriftliga bekräftelsen på detta kom först efter en vecka. Man ville först ordna trupperna eller ordna reträtten eller hur det nu skall uttryckas. Def märkliga var dock atf trots detta låg de två olika buden fast, med den femproceritiga skillriaderi.

Eflersom propositiorien om kommurialiseririg lämnades lill riksdagen först den 27 oktober måste arbetsgivarverket ha varit näst intill klärvoajant. Eller hade del möjligtvis utgått direktiv från regeririgeri? Det sista är defirii-tivt irite uteslutet.

Vi reservariter firiner det ytterst olyckligt att en politisk fråga av denna stora betydelse på def här sättet blandades in i förhandlingarna. Riksdagen hade ju redau på våreri i sambarid med kompletleririgsproposiliorieri uttalat att deri då irite ville ta upp frågau till behandling utan ville invärita deri breda arialys som ullovals fråri regeririgeri.

Vart tog den arialyseri vägeri? Vad meriar regeringen och skolmininstern med en bred arialys? Vilka skall få della i eri bred arialys? Varför använder man jusl uttrycket bred? Kan den verkligen gå oss ledamöter av den här kammaren förbi? Vem av oss fick la del av deu? Vad är det för analys som man ligger och trycker på i deparlemerilel? Stämmer handläggningen av analysfrågan med vad som begärts av riksdagen?

Nej, herr talman, skolministerns handläggning av den här frågan har skadat avtalsförhandlingarna och bidragit lill alt öka misstron mot skolministern i vida kretsar Vi menar all det bör riktas kritik mot honom för detta.

Bifall fill reservation 10 vid konstitutionsufskotlets betänkande 1989/90:30!

Arif. 58 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr talman! Hanteringen av avtalsförhandlingarna på lärarområdet Hk-nar ingeri annari. Atf så är fallet illustreras tydligt när man tittar litet närmare på kronologin i skeendet.

Den 16 mars 1989 talade skolminister Göran Persson vid ett disfriktsord-förandemöte hos Lärarnas riksförbund. Han redogjorde för hur han såg på skolufveckliiigeri och framhöll att def är riödvändigt atl lärarna kommunali-seras. I framliden är del i kommunerria som perigarria finns, sade han.

Samma dag överlägger skolministern med Lärarnas riksförbunds ordförande och redogör för planerna om kommunalisering. Om lärarna var kvar hos staten, sade han, kunde de inte räkna med någon löneutveckling. Det var budskapet.

Den 4 april, alltså två veckor senare, informerades de andra lärarorganisationerna, Sveriges lärarförbund och Sveriges facklärarförbund. Vid det tillfället var också företrädare för statens arbetsgivarverk, skolministern och civilministern samt deras statssekreterare och planeringschefen i civildepartementet närvarande. Det är alltså en mycket stor församling som möts den här gången för att infomera SL och SFL. Ja, det liknar snarare ett strategimöte än ett informationsmöte, skulle man kunna tycka.

Den 20 april beslutades om komplelteringspropositiorien. Där redovisar

regeringen återigen sin syn på kommurialiseringeri och säger atl mari skall återkomma med en bred analys. Riksdagens beslut i det ärendet blir aft man inte anser att det finns någon anledning att ta slällning. För det första finns det ingel yrkande och för det andra saknas den breda arialyseri.

Så går sommaren, och den 23 september presenterar statens arbetsgivarverk två förhandlingsbud. Det märkliga är aft del ena budet, det som förutsätter kommunalisering, är drygt 5 % högre än del andra. Även om skolministern tidigare sagl att del är hos kommunerna som pengarna finns, är det alldeles uppenbart att staten är villig att betala en bra slant för att lärarna skall acceptera kommunalisering.

Ja, skillnaden mellan buden var så stor alt del ena inte längre var seriöst, eller som SACO-S ordförande uttryckte det: Budet utan kommunalisering var utomordentligt magert, om jag får använda det uttrycket. Det var väl egentligeri inte någon som fog def på allvar Skall jag vara ärlig, var det något vi inte ens diskuterade i våra beslutande organ, för det var så uppenbart att def infe var ett realistiskt alteruativ.

Nästa intressanta datum är den 12 oktober Då hölls ett möte, efter en propå fråri SACO-S som var oroat efter aff ha fått de här två budeu, som alldeles uppenbart var en signal om att kommunaliseringen var en del av förhandlingsbudet.

Vid det här tillfället var också en slor församling närvarande. I spetsen stod skolministern och civilministern, som ledde mötet. Efter en kort överläggning gav civilministern klart besked om att kommunaliseringsfrågan skulle föras bort som ett objekt i förhandlingarna. Ett skriftligt besked om detta utlovades också. Det kom dock inte förrän den 18 oktober. ■

Dessföriririan har emellertid det här hänt. Den 16 oktober uppvaktar Lärarnas riksförbunds ordförande Ove Engman skolministern med ett upprop mot kommunalisering av lärarna som inte mindre än 39 000 lärare hade skrivit på.

Dagen efter, den 17 oktober, går utbildningsdepartementet ut med eft mycket uppseendeväckande pressmeddelande, där man säger att SACO-lä-rarna kräver ett lagförslag om kommunalisering. Det var ett ovanligt fult hugg i ryggen på den lärarorganisation som konsekvent och mycket tydligt Urider en lång tid sagt ett klart och eotydigt riej till kommurialiseririg.

Trots de diskussioner som hölls den 12 oktober, trots den skrivelse som mötet utmynriade i och trots de löfteri som civil- och skolmiriistrarna vid det tillfället gav om att kommunaliseringen skulle föras ut ur förhandlingsbudet, låg de två buden kvar, alltså också det bud där kommunaliseringen var en förutsättning och som låg drygt 5 % högre än det andra.

Sedan dröjer det bara en vecka, så kommer propositionen om kommunalisering av lärarna - väl att märka utau deri analys som riksdagen efterlyst på våren. Man skall också veta aff utgången av beslutet var osäker intill allra sista voteririgssekunden.

Som händelserria sedari utvecklade sig, blev kousekveriserna mycket aU-varliga strejker och ett mycket dyrt avtal, för att inte tala om det avbräck som skedde för hela Sveriges elever uuder den här perioden. Vi anser att def är helt uppenbart aft skolministern har ingripit i skeendet på ett sätt som allvarligt har skadat avtalsförhandlingarna. Och för detta förtjänar han aft

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

kritiseras. Tyvärr har majoriteteri irite arisetl detsamma. Därför yrkar jag bifall till reservatiori 10.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att ställa två frågor till socialdemokraternas företrädare i denna debatt.

Anser Sture Thun verkligen att de två bud som lades fram var likvärdiga?

Beiyder socialdemokraternas ställningstagande i denna fråga att Sture Thun anser att hanteringen av dessa avtalsförhandlingar kan tjäna som modell även för framtida löneförhandlingar där staten är arbetsgivare?

AnL 59 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr talman! Jag hoppas atf jag skall kunna begränsa mift anförande.

Def är även från centerpartisterrias sida uppeubart atl del blev eu mycket olycklig avtalsrörelse på den offentliga sektorn i år Del var förresten inte första gången, men i år var det särskilt olyckligt då slutresultatet, interfolierat med stejker och annat, blev ett helt annal än del som förutsatts vid de ekonomiska överväganden som hade gjorts på alla möjliga håll. Det är klart alt man inte kan bortse ifrån att man just på gruud av att frågorna om huvudmannaskap och lönerörelsen blandades ihop påverkade avtalsrörelsens förlopp i negaliv riktning.

Enligt min och Bengt Kindboms mening i utskottet borde kommunaliseringsfrågan och lönefrågan ha hållits helt åtskilda från varandra. Detta framför vi i reservation 11.

Det firiris eft större problem i dessa sammarihang som är infressanfare, nämligen hur relafionerna i avtalsförhandlingarna skall vara mellan avtals-verket och regeringeri och eventuellt även mellan regeringen och parterna. Vi har i riksdagen i olika omgårigar diskuterat detta, och def har också skett föräridririgar. Tariken med dessa förändringar har varit atf det skall bli en klarare boskillnad mellan regeringen och avtalsverkel. Samtidigt finns det ofta så att säga en dubbelhet i de krav som ställs på regeringen i sådana sammanhang. Del är inte så sällsynt all man i kritiska situationer hör ropen skälla om att regeringen måste ingripa. Det finns motstridiga tendenser och motstridiga önskemål i dessa sammanhang beroende på det rådande sakläget.

Jag för min del har i tidigare debatter i della ärende hela tiden arisett att det skall vara eri så klar boskillriad som möjligt mellan regeringen och avtals-verket, annars kommer regeringen och parterna att betraktas som ett slags nästa iristaris, och avtalsverket får därmed infe den auktoritet som verket bör ha för atl kunna hantera de alltmer besvärliga avtalsförhandlingarna på den offentliga sektorn. Meu det iririebär riaturiigtvis iute atl förhandlingarna på hela denna viktiga sektor kan föras oberoende av hur läget i landet är och vad man ariser alt ekoriomiri tål, dvs, vilka slatsirikomsfer som firiris för att klara av utgifterna. Därför anser jag att regeringen bör tänka över dessa frågor ytterligare en gång och se till atl del inför en kommande avtalsrörelse firiris klara och otvetydiga direktiv fråri regeririgeri som sedari får hanteras på.bästa möjliga sätt av avtalsverkef. Om det trots detta skulle bli konflikter - enligt miri mening har vi haft alltför många sådana inom deri offentliga sektorn - får man riaturiigtvis gripa fill det sedvauliga medlingsförfarande som finns på den övriga arbetsmarknaden.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation 11.

AnL 60 EVA GOES (mp);

Herr talman! Ån en gång skall vi riva upp gamla sår Hela denna avtalsrörelse under 1989 ligger som en varböld, och def kärins inte skönt att börja peta i den igen. Derina avtalsrörelse har skadat förhållandel både till politiker och till lärare, för atl inte tala om eleveroa som kom i kläm. Som politiker skäms jag många gånger över hanteringeri. Mari brukar säga att barn skall lära sig krypa innan de lär sig gå. Vi i miljöpartiet ansåg att ett steg i sänder skulle ha tagils. Regeririgeri skulle ha sett över målformuleriugarria Och hur statsbidraget skulle se ut och skilt kommurialiseringsfrågan från lönefrågan.

När vi i miljöpartiet har granskat själva harileririgeri har vi gjort bedöm-riirigen att granskningen inte har gett oss anlednirig att rikta någon konstitutionell anmärkning mot regeringen. Men jag vill äri eri gårig understryka att det politiska, fackliga och personalpolitiska sättet är förkastligt. Vi har fogat ell särskilt yttrande till betänkandet där vi lar upp detta. Vi anför där alt det var djupt olyckligt att lönefrågan blandades ihop med kommunaliseringsfrå-gari.

Som ledamot i utbildriirigsufskottet frågade jag vart deu breda arialyseri hade tagit vägeri. Jag undrar än i dag vem som fick ta del av den. När jag i betänkandet läser det som sades vid ulskottsutfrågningeri, ser jag atl samma fråga slälldes till Solveig Paulsson. Hon fick följande fråga: Hur anser ni att en bred analys skall göras? Hon svarade då att hon var nöjd med den analys som fanns i propositioneri. Christer Romilsori framhöll att häri inte hade förväritat sig alt propositiorien skulle komma så snabbt. Det hade infe heller vi i utbildriingsulskottet väntat oss. Man kan fråga varför denna forcering skedde. Hur hade regeririgeri kuunat undvika detta rabalder? Hade regeringen kunnat göra på något annat sätt?

Detta ser jag som en demokratifråga. Det är nämligen viktigt att man går den rätta vägen. Defta tog vi upp i debatten när det begav sig. Men jag tänker irite upprepa vad som då sades. Jag tycker atf det är olyckligt alt äpplen och päron blandas ihop, dvs. atl två så skilda bud läggs fram och alt kommunaliseringsfrågan läggs in i det ena budet. Ylva Anuerstedt och Elisabeth Fleetwood har redogjort för bakgrunden, och jag tänker därför irite upprepa den.

Jag vill även instämma i Bertil Fiskesjös analys av hur gåugeri skall vara, så atl man skall kunna förhandla samtidigt som man skall upplysa och informera ulan att det blir ett otillbörligt inhopp i avtalsrörelsen och i del politiska arbetet. Jag skulle gärna vilja ha en bakgrundsbeskrivning av hur detta skall kunna ske, så att våra själar inte behöver rivas upp med sådaua obehagUga beslut som vi har fatfat i denna kammare, speciellt på skolområdet.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

tiv, som innebär att regeringen hade kuunat hålla sig ulanför dessa avtalsförhandlingar. Def hade varit myckel enkelt för miljöpartiet, och är del fortfarande, all stödja reservatiori 10. Jag uppmauar miljöparliet att göra det.

Anf. 62 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr talman! Jag vill äri eri gång understryka att vi i miljöpartiet skiljer mellan den konstitutionella och den politiska delen. Det är i detta sammanhang som vi infe har funnit anledning aft anmärka konstitutionellt ulan enbart poHtiskt, fackligt, m.m.

Anf. 63 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Vårt ställriirigstagande, vår reservation och kritik bygger också på deri konstitutionella granskningen. Varken skolministern eller civilministern skall direkt lägga sig i avfalsförhandlingama. Den redovisning som jag gjorde i mitt första inlägg visar klart och tydligt, anser jag, att skolministern har lagt sig i avtalsförhandlingarna. Först diskuterade man den 12 oktober om att kommunaliseringsfrågan skulle föras ut ur förhandlingarna, och man skrev papper om delta . Sedan låg ändå de två olika buden kvar Det är ett mycket tydligt exempel.

AnL 64 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr talman! Jag instämde med Bertil Fiskesjö om att man måste dra upp rågårigar: vad är information och vad skall man ta upp på ett tidigt stadium osv. ? Delta måste vi ta lärdom av för framtiden. Del är inte riktigt aff blanda sig i avtalsförhaudlirigarna, vilket jag tycker aft Ylva Ariuerstedt mycket riktigt beskrev. Jag instämmer i hennes beskrivning. Rent koristifutionellt kau jag dock icke påpeka att det var fel gjort.

Aridre vice talmannen anmälde att Ylva Anuerstedt anhållit atl lill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 65 STURE THUN (s):

Herr lalman! Granskningen av 1989 års avtalsförhandlingar på det statliga området har omfattat dels relationerna regeringen - arbetsgivarverket, dels, och speciellt, förhandlingarna på lärarområdet.

I utskottets betänkande redovisas utförligt hur arbetsgivarsidan har för
ändrat sin organisatiori sedan den fria förhandlingsräfferi infördes på den of
fentliga arbetsmarknaden i mitten av 1960-talet. Av vikt att framhålla är att
arbetsgivarverket i praktiken numera förhandlar med de fackliga organisa
tionerna på den stadiga sektorn och sluter kollektivavtal på ungefär motsva
rande sätt som andra centrala arbetsgivarparter gör på den svenska arbets
marknaden. '

De beslut som fattas i avtalsrörelsen fattas i huvudsak av arbetsgivarverkets styrelse, undantagsvis av generaldirektören.

Alla viktiga kollekliva avtal som sluts träffas under förbehåll av regeringens godkäririaride. När def gäller avtal som hör sammao med eri avtalsrörelse, underställer regeririgeri i siri tur finansutskottet avtalet, innan beslut fattas om godkäuriande av avtalet.

Av de utfrågriirigar som vi har haft med de avtalsslutande parternas representanter framgår att det har blivit klarare regler för arbetsgivarverket, som gör att verket som avialsslulande part står friare från regeringen i dag än tidigare.

Del bör även framhållas att kontakterria med de statliga verk och myridigheler som arbetsgivarverket träffar avtal för har intensifierats, så aff det numera tas måriga kontakter såväl före som under en avtalsrörelse. Av de handlingar som vi har fått till utskottet framgår att arbetsgivarverket, efter samråd med övriga verk och myndigheter, ansvarat för uppläggnirigeri av 1989 års avtalsrörelse efler de riktlinjer som regeringeri och riksdag givit. Kontakterna med regeringskansliet sköts huvudsakligast av de deparfe-menfstjänsfemän som sitter i arbetsgivarverkefs styrelse.

Löneministern hålls konfiriuerligf iuformerad om SAV:s verksamhet. Deri informafionen lämnas uuder hand och som regel av verkschefen.Äveri finansutskottet får på begäran information av verkschefen under avtalsrörelserna. Under 1989 skedde defta tre gånger

Herr lalman! Utskottet har vid sin granskning inte funnit vare sig någon otillbörlig inblandning eller någon försummelse från regeringens sida i av-falsrörelsen. Härmed anser jag centerpartiets reservafion bemött i den delen.

Avtalsrörelsen inom skolområdet tilldrog sig stor uppmärksamhet dels beträffande strejken, dels beträffande de omfattande demonstratiorierna riktade mot regeririgeri - då speciellt skolmiriisterri - och riksdageri beträffaride förslaget till ändrat huvudmannaskap för lärarna.

I såväl den gemensamma fp- och m-reservationen som c-reservationen kritiseras alt arbetsgivarverket tog upp förhandlingar om lärarlönerna dels under förutsättning av oförändrat huvudmannaskap, dels under förutsättning atl kommunerna skulle få det fulla arbetsgivaransvaret.

Från arbetsgivarverket har framhållits vid utfrågningar att det var helt naturligt aff fa med förändrat huvudmannaskap för lärarna i en avtalsförharid-ling som gällde ett tvåårigt avtal efter de intentioner som gavs i komplelteringspropositiorien 1988/89. SAV:s generaldirektör framhöll atf det hade varit fel att sätta i gång avtalsrörelseri på skolområdet utau aft ha med deriria fråga.

I fp- och m-reservafioricri sägs att mötet deri 4 april 1989 rialurligtvis hade till syfte atl förbereda förhandlingarna. Enligt de TCO/S-representanter vi hört som deltog i mötet, förutom skol- och civilministern, var mötets syfte att ge information enligt MBA-R-avtalel om vad som skulle komma i kompletleringspropositionen. Regeringen fullgjorde därmed sin skyldighet enligt gällande avtal.

Det möte som ägde rum den 12 oktober mellan skol- och civilministrarna och SACOs företrädare tillkom på begäran av SACO/SRs förhandlingschef för alt diskutera förhandlingsläget. Enligt civilministerri klargjorde häri då att frågari om kommunalisering var en fråga för riksdagen och inget man skulle förhandla om.

1 reservationen framhålls all de två buden låg kvar, trots att SAV skickat en skrivelse fill SACO/SR-S om alt det är riksdagen som beslutar om kom-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

munalt huvudmannaskap. Skrivelsen, som jag tolkar deu, klarlade fakta för SACO/SR-S.

Den andia arbetstagarparten hade, som jag tolkat deras svar vid de utfrågningar utskottet haft, hela tiden förhandlat med två utgångspunkter: dels bibehållande av det rådande förhållaridet, dels ett förändrat huvudmannaskap, om riksdagen så beslutade.

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka avslag på reservationerria 10 och 11 och bifall till ulskottsmajoritetens hemslällari i denna del.

Herr talman! Jag fick frågor förut; En analys efterlystes. Eva Goés påpekade atl en analys finns i propositionen, och del har skolministern också framhållit vid de utfrågningar som vi har haft. Del är naturligtvis en avvägningsfråga om man kan acceptera arialyser eller inte, men en analys finns med i propositionen. Den analysen ansåg man på utbildnirigsdepartementet behövde göras.

Sedan till frågan om expansionen hos kommunerna. Där har skolministern framhållit att han menade att den deceritraliseririg som pågår kommer att medföra eri expansiori på deri kommunala sidan och en stagnation på den statliga. Av vikt är atl ha klart för sig atl i avtalsförhandlingarna deltog inte bara statens arbetsgivarverk och de avtalsslulande parlerna, som SACO och TCO/S, ulan även Kommuuförburidet var iriblaridal i slutskedet av förharidlingarna i och med atf det fro.m. 1991 skulle vara också ett kommunalt avtal.

Till Ylva Annerstedl vill jag säga att jag inte tycker atl denna avtalsrörele är någon bra förebild. Alt en avtalsrörelse startar i februari och slutar i december är inte lyckligt. Jag vill ställa frågan: Hur skall man kunna komma fram lill att diskutera kommunahseringsfrågan om mari inte skall la upp deu i det här sarrimanhanget, eflersom avtalsrörelserria numera drar ut på tideu och pågår året runt?

Anf. 66 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr talmau! Det var gariska intressarita uttalanden som Sture Thun gjorde i del här sammarihariget. Han citerade avfalsverkets chef, som sade all del var naturligt att ta med frågari om kommurialiseririg i ett tvåårigt avtal. Från och till har vi faktiskt fått helt annorlunda besked från avtalsverket, där man har sagt atl frågan om kommunalisering aldrig har varit med i avtalsförhandlingarna. Uppenbarligen har Sture Thun audra besked atl komma med. Vi har ju för vår del hävdat all så faktiskt har varit fallet - att frågan har varit med - och också sagt ifråri att del var fel.

Sture Thun sade vidare atf mötet den 12 oktober kom till för att man skulle diskutera förhandlingsläget. Nej, så allmänt var det inte. Mötet kom till på uppmaning av SACO-S, som var mycket oroat när de två mycket olika buden presenterades av avtalsverket. Vid detta möte fick man besked om att kommunaliseringsfrågan skulle ut ur förhandlingarna. .Trots del ligger de här två buden kvar Och då är det alldeles uppenbart att man här har blandat sig i avtalsförhandlingarna, och blandat in frågan om kommunalisering som en organisk del av förhandlingsbudet.

Som svar på mina frågor säger Sture Thun att den här modellen inte är bra därför att deu drar ut på fiden. Är det verkligen så, Sture Thun, atf ni anser aff det bara var tidsutdräkten som det fanns någon anlednirig aff kritisera i

det här sammarihanget? Har ni verkligen ingenting att säga om def mycket komplicerade avtalsläget, som på grund av delta oskickliga hanterande resulterade i, om jag inte missminner mig, sex veckors myckel påfrestande strejk med demonstrationer och mycket uppslitande förhandlingar - och känslor - mellan arbetsgivare och arbetstagare på det här området?

Sture Thuri säger vidare: När skall man ta upp frågau om kommunalisering, om irite vid detta tillfälle? Jag måste bara beklaga att Sture Thuu med detta uttalande faktiskt medger att han tycker att det var rätt alt blarida ihop frågan om kommunalisering med avtalsförhandlingarna.

Jag vill också fråga Eva Goés: Vad är det som är fel i vår reservation och som gör att ni inte kan stödja den, när ni äridå anser atl vår beskrivning och våra synpunkter är korrekta?

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Anf. 67 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Det var verkligen ganska intressant att lyssna till Sture Thun. Jag skall försöka ta synpunkterna i tur och ordning.

Beträffande den där breda analysen som vi alla har nämnt och som vi efterlyste, säger Sture Thun att del naturligtvis var en avvägningsfråga om man kan acceptera den som den gjordes. Såvitt jag förstår innebär det en mycket stark krifik mot skolministerns handläggning av del hela från Sture Thuns och den socialdemokratiska gruppens sida i konstitutionsutskottet. Jag lycker det är bra atf man vågar ta ställning på det sättet - och att det är en definitiv kritik är väl självklart.

Beträffande sammanträdet den 12 oktober har vi fått veta aft den bekräftelse som SACO-S begärde, när mari ville ha bort frågari om kommurialiseringen ur förhandlingarna, skulle vara en truism, uågouting självklart, någonting som man egentligen inte brydde sig om att bekymra sig över - om man skulle skriva den bekräftelseri eller irite. Meri ändå tog del en vecka för att, som jag sade förut, rädda resterna - eller hur man nu skall uttrycka det.

Det är ju märkligt, för SACO-S är inte någon ny organisation. Det är eu van förhandlingsorganisation, och det är vana företrädare för denna organisation som var förhandlare i denna avtalsrörelse. Och ändå kan man säga att det är eu truism när de begär eri bekräftelse på ett fattat beslut, efter elt sammanträde som har begärts just för atl man skulle få fram delta beslul som fattades.

Jag vill också rikta några ord till Eva Goés. Om hon läser vår reservafion, finner hon ingenting som säger atl miljöpartisterna inte skulle kunna ställa upp på den - samtliga. Nu händer det ju tyvärr alt ni delar er i flera läger Men Eva Goés själv skulle åtminstorie kuuria biträda vår reservatiori, för Eva Goés har tydligeri samma uppfattning som vi.

Sture Thun frågar till sist; Hur skall man då handlägga en sådan här fråga? Det är oerhört enkelt. Gå först fill riksdageri och diskutera kommunalisering! Låt riksdagen fatta beslul i god lid före avtalsförhandlingarna, så att man hinner slipa vapnen på bägge sidor!

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

godkände deu analys som fanns i propositionen. Minoriteten, som reserverade sig mot beslutet, godkände den inte. Därför är det ju en avvägningsfråga - det var en avvägning som gjordes i riksdagen. Jag kan inte finna att jag har riktat någon kritik mot skolministern.

När det gäller kommunalisering och förhandlirigsfrågor är det märkligt att mari från SACO-S har varit så negativ till att förhandla under förutsättning när det gäller lärarria; det har man gjort tidigare när det har gällt militära omorgariisafiorier År det riågon skillnad mellan skolsektorn och den militära sektorn vad gäller personalfrågor? Jag kan inte finna det.

Della är också mitt svar till Ylva Anuerstedt,

Del har ju hänt många gånger under den tid då vi har kunnat föra förhandlingar på den stathga sidan, att mari har förhandlat under förutsättriirig att det och det beslutet fattas, Anriars ställs man ju inför fullbordat faktum, och då har man iute någori charis att påverka i förhandlirigssammarihanget - om man skall vänta ända tills det har fatfats ett beslut. Det är bättre att kunna påverka saken - det tycker jag är helt riktigt.

Anf. 69 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Det är klart atf Sture.Thun försöker krypa ifrån vad han sade i sitt första inlägg; då sade Sture Thun faktiskt att det är en avvägningsfråga om man kau acceptera analysen som den gjordes. Jag säger infe att det är en formell kritik Sture Thun har riktal mol skolministern, men det är saklig kritik som gäller hur den breda analysen genomfördes.

Jag har svårt all tänka mig alt alla vi som satt här i riksdagen och noterade vad kompletteringspropositionen sade när det gäller önskemålet om en bred analys, förväntade oss att den plötsligt skulle ligga på riksdagens bord utan att någon av oss var tillfrågad om vad vi hade för synpunkter När det skall vara en bred analys kan jag inte se annat än aft man i en demokrati blir tillfrågad i de olika parfierna. Den breda analysen skall inte göras i regeringskans-Uet och sedan ligga där som någonting som man kryper bakom när det börjar brännas. Det var fel att inte gå ut med den breda analys som man hade utlovat. Man har fört politikerna och, ännu värre, skolfolket - elever, föräldrar, lärare - bakom ljuset. Det är allvarligt.

Propositionen har lagts fram utan att den tidigare kompletteringsproposi-tioricris löften är uppfyllda.

Anf. 70 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Sture Thun sade atf man ofta förhandlar under förutsättning att något går igenom. Ja, det händer då och då. Men det har aldrig tidigare hänt att man har förhandlat under förutsättning att två så skilda bud har jämförts. Det har aldrig någonsin hänt att man har förhandlat när det varit sådana konvulsioner, när åsikterna om ett kommande beslut har varit så olika och debatten så inflammerad.

I del sammanhanget ber jag att få svar också på en tidigare ställd fråga: Anser Sture Thun verkligen alt dessa två bud var likvärdiga? Man har faktiskt i så fall tidigare haft likvärdiga bud alt utgå från. Det bud som innehöll förslag om kommunalisering låg emellertid drygt 5 % högre än det andra. Skillnaden var så stor att lärarorganisationen SACO ansåg aft det ena budet

irite var ett seriöst meriat bud. Uuder sådana förutsättningar kan man självfallet inte förhandla. I detta fall har man sysslat med antingen hot eller utpressning.

Anser Sture Thun att dessa avtalsförhandlingar har varit bra och att de kan tjäna som modell och exempel också i framtiden? Sture Thun svarade inte på den frågan. Sture Thun menade att frågan om kommunalisering skulle diskuteras i detta sammanharig, men det hade infe alls varit nödvändigt. Vilket avtal som helst hade i eft senare skede kunnat överföras till en annan arbetsgivare, t.ex. kommunerna, om beslutet hade blivit sådant. Del hade infe alls varit nödvändigt att blanda ihop det på detta sätt.

AnL 71 STURE THUN (s):

Herr talman! Det är väl, Elisabeth Fleetwood, ändå så att riksdagens majoritet godkände deri analys som fanris i propositiorien om överförande av huvudmannaskapet. Delta är väl helt klart. Om man sedau har olika uppfattningar om hur bred analyseri var, det är eri arinari sak.

Sedan till Ylva Annersfedt. En avtalsrörelse som pågår ett helt år är ingen bra avtalsrörelse. Det hoppas jag att de avtalsslufaude parterna tänker på vid ett annat tillfälle.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Arif. 72 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr falmari! Def är naturligtvis, som Sture Thun säger, riktigt att en majoritet godkände analysen i propositionen. Jag hade aldrig kunriat tro att deri socialdemokrafiska gruppeu skulle våga göra någoritirig annat. Det intressanta i Sture Thuns uttalande var att han erkände att del kunde vara en avvägningsfråga om man accepterade analysen som deugjordes.

Detta visar att vi reservanter hade räll. Den breda analys som skolväsendet i Sverige hade varit betjärit av kom irite till stånd. Del beklagar vi, eftersom vi ganska länge kommer att få dras med följderna av att inte ha fått denna breda analys.

Anf. 73 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! På min fråga om detta var en bra avtalsrörelse återkommer Sture Thuu till tidsaspekten. Det var ingen bra avtalsrörelse, eftersom deu tog ett helt år, säger han. Men det var faktiskt iute det jag frågade om. Jag frågade om Sture Thun tycker atl denna avtalsrörelse var bra, denria avtalsrörelse där skolmiriistern gick ul och utövade påtryckningar och där avtalsparterna fick lov atl begära särskilda möten och fick löften som sedan inte infriades. Tycker verkligen Sture Thun att detta är en bra modell? Jag syftar då inte på tidsaspekten.

Likaså skulle jag vilja ha svar på frågan: Anser Sture Thun att mau kari jämföra de två budeu? År def likvärdigt aft i det ena budet erbjuda ytterligare drygt 5 % plus kommunalisering och i det andra i stort sett infe erbjuda någonting utöver vad som tidigare har gällt? Anser Sture Thun aft dessa två bud var likvärdiga?

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege ringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

AnL 74 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aft anslag nu har satts upp om alt detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Kammaren övergick till att debattera avsnittet Utlänningsärenden.

Anf. 75 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tänkte börja med att ta upp frågan om handläggningstiderna. Vi konstaterar i utskottet att def är tillfredsställaride att handläggnirigstiderna har förkortats. Del är något som vi ständigt har tagit upp till debatt och riktat kritik mot i koustifutionsutskottet. Det är i och för sig positivt aff man nu har kunnat förkorta handläggningstiderna.

Jag kan ändå inte låta bli aft i detta sammanhang ta upp ett fall som jusl nu är aktuellt. Det gäller en iransk pojke som har blivit utvisad och just uu sitter i häktet i Göteborg. Hau har varit i Sverige i över två år och har bott tillsammaris med aridra iranska pojkar i ett kollektiv. Av pojkarua i detta kollektiv har 28 fått uppehållstillstånd i Sverige, men regeringen har valt att utvisa två av dem.

Defta är eu mycket grym historia som jag tycker verkligen bör uppmärksammas. Del är helt otillständigt atf man kan utvisa så här unga pojkar som inte ens har sina föräldrar hos sig. Först har man låtit dem stanna här i över två år, med den osäkerhet som defta innebär, och sedan utvisar man dem alltså efter över två år.

Man lalar i della sammanhang om principen som gäller familjer med barn, riämligen atl de som har varit i Sverige i över ett år skall ha räft att stanria här Jag försfår inte hur man handlägger dessa ärenden som rör ensamma barn. Jag ber atl få återkomma till denna fråga.

En av de frågor koristitutionsutskotlet har granskat är regeringeris beslut fråu den 13 december förra året. Detta beslut innebar en stark begränsning i fråga om behandlingeri av asylärenden. Regeringen använde sig av en paragraf i ulläririingslageri om särskilda skäl oeh härivisade till den vid den lidpunkten besvärliga situationen uär det gäller flyktingmottagaride.

Vi som har reserverat oss i defta avsnitt delar uppfattningen aft situationen var besvärhg, men vi menar att den inte var så besvärlig att det var nödvändigt aft ta fill sådana drastiska ålgärder

Vi har från folkpartiets sida i flera sammanhang också kritiserat regeririgen för att den tillät denria situation att uppstå. Det hade inte behövt bli på det här viset. Det finns också all anledning för regeringen att tänka över situationen och föräridra de systemfel som i dag firiris.

Vi menar att det finns flera olyckliga omständigheter kring beslutet den 13 december Först och främst gäller det retroaktiviteten. Regeringen hänvisar till att man vid tidigare tillfälle, 1976, använt sig av denna särskilda paragraf. Vid det tillfället innebar det ingen retroaktivitet när det gäller tillämpningen av den förändrade praxisen. Def är emellertid fallet när def gäller beslutet från den 13 december. Detta innebär att situationen drastiskt har förändrats för persorier som har kommit hit utifråri eu viss uppfallriing om möjligheterna att få asyl i Sverige, såsom krigsvägrare och andra. Beslutet slår alltså tillbaka på dem som kommit hit på felaktiga grunder Det hade varit mer

humant om regeririgen hade sagt att förändririgeu av bestämmelserna skulle tillämpas på dem som kom lill Sverige efler den 13 december

En av anledningarna till dessa drastiska ingrepp var den stora grupp turkbulgarer som under förra halvåret kom till Sverige. Detta har vi också fått redovisat i utfrågningar med Maj-Lis Lööw. Vi menar att man vid den tidpunkt då regeringen fattade beslul om de två ärenden som sedan blev praxisbildande för regeringeri och iovandrarverket inte hade tillräcklig kuuskap om möjligheterna för turkbulgarerna att utan risk kunna återvända till Bulgarien. Det visade sig sedan att man var tvungen att i januari sända en delegation till Bulgarien, Detta skedde alltså en månad efter det atf man hade fattat beslul om att skicka tillbaka turkbulgarerna. Denna delegation skulle på myckel kort tid bilda sig en uppfattning om situationen och om det fanns möjlighet för turkbulgarerna atf utan risk återvända.

Regeringen hade mycket bråttom att gå ut och deklarera att det inte fanns några risker Delegationen kom tillbaka den 13 januari, och man författade en första rapport den 19 januari, Samma dag gick regeringen ut och sade att det infe innebar några risker för furkbulgarerua att återvärida. I och med defta hade mari tagit ställning i denna fråga.

Den litet mer geriomarbetade rapporteri kom först den 30 januari. Men regeringen hade inte ens tid all invänta den rapporten innan den gick ut med beskedet. Vi anser delta gick litet väl hastigt till.

Sedan fill en anmälan som jag själv har gjort till konslilulionsutskottet. Del gäller utvisning av f.d. ANC-medlemmar Det kommer mycket allvarliga rapporter om vad som hänt dem som hoppat av ANC när de återvänt. De utsattes för tortyr och fängslades, och en del t.o.m. avrättades.

Regeringen hade tidigare under förra våren tillåfit några ANC-avhoppare att få asyl i Sverige. Men sedan bestämde regeringen sig för atl skicka tillbaka tre avhoppare till södra Afrika. Trots våldsamma protester från många olika håll, och från personer som var väl initierade i hur situationen var för dem som vall att hoppa av från ANC, fattade regeringen beslutet atl ändå avvisa dessa personer. Det var i detta skede som jag anmälde regeringen till konsfitutionsutskoftet.

Regeringen ändrade sig visserligen senare. Den påstod alt den fått ny iriformaiion som gjorde att man ändrade beslutet. Det är i och för sig bra att regeringen har ändrat beslutet, men vi menar atl informationen om de risker som förelåg för f.d ANC-medlemmar fanns redan när regeringen fattade beslutet om avvisning. Vi kritiserar därför regeringen på den puuklen.

Detsamma är också fallet riär def gäller deri jordanske medborgare som utvisades. Vi menar att det också i detta fall har funnits tillräcklig information för regeringen, och att den inte borde ha fattat någol avvisningsbeslut. Man kan nästan säga att regeringnen har erkänt detta, eftersom den har ingått en förlikriirig med deri här personeri.

Del sätt som regeririgeri väljer att irihämfa siri informatiori på är också märklig. När del gäller ANC-avhopparna valde mau att diskutera med ANCs representanter i Stockholm. Jag lycker del är märkligt atl man väljer att diskutera frågan med den parten. Del är ANC - även om det iute är just de personer som finns i Sverige, utan organisationen som sådan - som har

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

stått för de övergrepp mol avhoppare som har skett. Med den organisationen väljer regeririgeri att diskutera sakeu.

Detsamma gäller fallet med deri jordariske medborgaren. Regeringen valde där alt diskutera situatioueri med regeringsföreträdare i Jordanien. Det ter sig också mycket märkligt.

Anf. 76 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Vi ifrågasätter aft det förelåg sådana förhållanden i landet och inom flyktingmottagandet att det var motiverat att regeringen i slutet av förra året tillämpade bestämmelsen om särskilda skäl för att göra inskränkningar i utlänningslagen. Läget var visserligen ansträngt inom flyklirigmotta-garidel, men en av anledningarna till att def är ansträngt är ju den oflexibla organisationen.

Man måste ställa sig frågan: Om nu läget var så ansträrigt som regeringen och irivaridrarverket ariger, hur kuude då iuvaridrarverket i det läget avvisa förläggnirigar med mindre än 200 platser? Man har gjort detta med härivisriirig till att det inte passar byråkratiri och adminisfrationeri att ha miridre förläggriirigar Samtidigt ariger regeririgeri att situationen är så katastrofal att den måste tillgripa bestämmelsen om särskilda skäl. Detta resonemarig går inte ihop enligt vår mening.

Vi anser också atf ansvariga myndigheter inte har gjort tillräckligt för atf få ut persorier med klara uppehållstillstårid från förläggningarna till kommunerria. Mari borde t.ex. ha kuuriat uriderläffa flyktingens egna iritiativ atf själv söka arbete och bostad. På en del förläggningar är egentligen principen den motsatta. Vi tycker atf man borde ha kunnat starta en kampanj för aft vi svenskar, som kanske har en större bostad än vad vi själv behöver, skulle hyra ut en del av bostaden, eventuellt efter en ombyggnad som man får särskilt ombyggnadsbidrag för

Om situafiorien var så allvarlig som regeringen påstod att deo var, borde regeringen före beslutet ha haft konsultation med UNHCR om en fördelning av de asylsökande på andra länder

Det finns också skäl att ifrågasätta bedömningen av situationen i Bulgarien för medborgare med turkiskt ursprung. Utskottets majoritet anser att regeringen gjort en omfattande utredning om bulgarienfurkarnas situation och att del infe finns anledning aft ifrågasätta denna bedömning. Men def är infe bara reservanterna som ifrågasätter defta. Åven Amnesty International ifrågasätter det hela.

I Amneslys rapport nr 90 från mars visas att det fortfarande förekommer allvarlig förföljelse av vissa lurkbulgarer Det har t.ex. förekommit spioneridomar på tio års fängelse för att man har röjt identiteten på säkerhetspoliser som trakasserat den turkbulgariska minorifeteri.

Retroaktiviteten i regeringeris beslut strider inte mot någon lagbestämmelse, men det strider däremot mot grundläggande principer i en rättsstat. En stat där man riskerar atl drabbas av retroaktiv lagstiftning som gör aft man åker ut ur landet är irite eu rättsstat. Ett sådaut beslut bygger på godtycke.

När det gäller omständigheterna beträffande beslutet att utvisa en viss palestinier av jordanskt ursprung, anför KU alt uppehållstillstånd sedermera

beviljades av andra orsaker än att utredningen varit bristfällig, nämligen på grund av en förlikningsöverenskommelse inför Europakommissionen.

Det är riktigt, och i det instämmer vi i vpk, alt den nämnda utredningen inte kan anses som bristfällig. 1 del här fallet hade man tvärtom ell grundligt utredningsmaterial. Del förelåg också ett utlåtande av rättsläkaren, docent Sten Jakobsson, som otvetydigt fastslog att personen i fråga hade varit utsatt för svår tortyr. Det vi kritiserar är atl regeringen fattade sitt utvisuingsbeslut trots atl den hade full kännedom om atl personen varit utsatt för svår tortyr

Utskoftsmajoriteten anger att orsaken till alt uppehållstillstånd sedermera beviljades var att det ingåtts en förlikning i Europakommissionen för mänskliga rättigheter Men utskollet undviker nästa led, riämligeri; Varför ingicks förlikningen? Den ingicks därför att del dokumenterats genom rällsläkarut-låtandel aft den utvisade jordarniern omedelbart efler återkomsten till Jordanien fängslats och utsatts för svår tortyr. Regeringen såg sig också nödsakad att i förlikningen gå med på atl betala 100 000 kr i skadestånd lill den drabbade. Om regeringen inte ingått förlikning, hade Sverige med stor säkerhet fällts i Europadomstolen för kränkning av de mänskliga rättigheterna. Detta är alltså bakgrunden.

Vi anser atl det är synnerligen påkallat att iaktta större försiktighet än för närvarande vid deri s.k. trovärdighelsbedömriirigen. Alltför ofta bortses fråu sakkunniga utlåtanden, t.ex. beträffande tortyrskador.

I prop. 1988/89:86 fastslås en principiell rätt till offentligt biträde redan under handläggningen hos polisen. Men trots detta ger rikspolisstyrelsen ul cirkulär som kan tolkas aririorluuda.

Jag har vid flera tillfälleri haft frågau uppe till diskussion här i kammaren med statsrådet Bengt K Å Johansson. Statsrådet har vid samtliga dessa tillfällen lovat atl rikspolisstyrelsen skall ändra sin skrivning, men trots dessa löften har någon verklig ändring av dessa cirkulär inte gjorts. Och detta är en oerhört angelägen rättssäkerhetsfråga.

I slutdokumentet av den 1 augusti 1975 från den Europeiska säkerhels-och samarbetskouferensen i Helsingfors behandlades kontakter och möten på grund av familjebaud. Vi i Sverige åtog oss då all ylleriigare främja kontakter på grund av familjeband, atl välvilligt pröva ansökningar om resor i syfte all tillåla personer atl tillfälligt och uär så önskas regelbundet resa in i eller lämna vårt land för att besöka familjemedlemmar Vi åtog oss all pröva sådana ansökningar utan åtskillnad beträffande det land vederbörande kommer från eller reser till.

Vi i vpk anser atl deu nuvarande restriktiva praxisen beträffande besöksvi-sering avseende medborgare från vissa länder står i strid med våra åtaganden enligt Helsingforsavtalet.

Statssekreterare Bo Göransson uppgav i eu irilervju i Dagens Nyheter förra året atl riktlinjema för besöksviseririg upphävts för medborgare inte bara från Iran utan även från Libanon, Turkiel, Pakistan, Bangladesh och Syrien. Vpk anser all detta är en diskriminering av dessa länders,medborgare.

Det är också helt klarl, enligt vår uppfattning, atl invandrarverkets vise-ririgspraxis står i strid mol de av riksdagen 1984 antagna och fortfararide godtagna riktlinjerna.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 12 ochl3.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 77 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Den grundläggande tanken när del gäller flykting- och asylpolitik måsle alltid vara det behov som den skyddssökande har när han söker skydd i ett land, t.ex. Sverige. Vi har där en FN-konvenlion från 1951 att rätta oss efter med ett tilläggsprotokoll från 1967. Del tilläggsprotokollet är nödvändigt för att behålla kontakten med verkligheten, då 1951 års konvention skrevs för de förhållanden som rådde efter andra världskriget.

Under mina två år i riksdagen har det fattats olika beslut. Del är en ny utlänningslag, nya beslut, utnyttjande av undaulagsklausuler fro.m. den 13 december och andra beslut som har mildrats eller förstärkts. Det är nya ordval som "missbruk av asylrätten" och nya tolkningar och glidningar.

Jag skall för en gängs skull låsa upp ett längre citat, vilkel jag lycker behövs i dag, från 3 kap. 2 8 ullänniugslagen:

"Med flykting avses i denna lag en utläuuirig som befinrier sig utanför det larid, som han är medborgare i, därför atl han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan infe vill begagna sig av detta lands skydd."

Den som arbetat eller samarbetat med flyktingar eller lyssuat på advokater och därefter läst invandrarverkets underlag för beslut vet att även före den 14 december beslutades om många utvisningar och bland dessa fanns det många med väl grundad fruktan. Efter atl ha mött dessa flyktingars ögon som skräcken lyser ur och lyssnat pä deras berättelser, besökt en del länder dit flyktingar utvisats, talat med advokater, de asylsökande själva och deras anhöriga, kom beslutet den 13 december som en blixt fråu en klar himmel. Jag menar att vår utlänningslag tidigare var ganska bra. Trots det skedde utvisningar bland personer med väl grundad fruklan.

Så ovetande hade jag väl inte behövt vara efler att ha tagit del av en del artiklar i tidningar och uttalanden frän arbetsmarknadsdeparlemenlets olika språkrör Spåren ledde mot en hårdnande asylpolitik några dagar före jul.

Omedelbart före semestern förra sommaren trädde invandrarverkets nya organisation i kraft. Hade detta inte skett just vid den tidpunkten hade del kanske gått lältare att genomföra den förändririgeri. Urider juli månad stannar ju Sverige.

Trots den stundande julen förra året blev del en massiv opinion mot 13 december-beslutet bland många frivilligorganisationer, advokater, flera politiska partier och privatpersoner Eu ytterligare allvarlig ståndpunkt i del beslutet var retroaktiviteten. Det är något som inte är vanligt i Sverige. Del var inte en ny lag, ulan del var en ny undanlagsklausul som logs i bruk. Den borde inte ha varit retroaktiv. Förra gången den användes - det gällde asy-rierna - var den åtminstone inte retroaktiv.

1 går fick jag också svar på min fråga till invandrarministern om att den

mildare bedömningen av barnfamiljerna inte kvarstår i samma omfattning som när den utlovades den 13 december 1989. Det kommer eriligt Maj-Lis Lööw förmodligeri alt ske en modifierad bedömning av uär ett barns auknyt-niug till Sverige har blivit sä stark att deu skall utgöra enda skäl för att låta familjen stanna. Där har vi en ny glidning och förändririg som är viktig. Tolkningar och glidningar förskjuts hela tiden.

Tidigare gällde läkarintyg på utförd tortyr som asylskäl. Av 8 kap. 1 8 ut
länningslagen framgår del alt "en avvisning eller en utvisning får aldrig verk
ställas till ett land om det finns grundad auledning aft tro att utiännirigen där
skulle vara i fara atl straffas med döden eller med kroppsstraff eller atl utsät
tas för tortyr ".

Vad är grundad anledning? Vad är det för skäl att skriva "icke trovärdig" i underlagen för beslut? Jag har läst så många beslut de senaste fyra åreri att mari häpnar - "icke trovärdig"! T.ex. om man har elt pass är man rialurligtvis ingen flykting. Har man kunnat införskaffa ett pass och resa ut måste man vara en accepterad medborgare. Har man inte pass blir del problem med identifiering och visum och alla de papper man skall ha. Då är det skäl för atl avvisa.

För atl säkerställa rättssäkerheten anser miljöpartiet det oerhört viktigt att offentliga biträden förordnas i deu utsträckning som förutsätts i propositionen om den nya utlänningslagen.

Lika viktig som asyl- och flyktingpolitiken är, är också hur vi bereder ett hem för våra nya svenskar När en flyktirig fått permaricrit uppehållstillstårid och arbetstillstånd, skall vi också se till alt invandraren får samma rältigheter och skyldigheter som vi svenskar - som är svenskar sedan en eller två eller flera generatiorier tillbaka. Det gäller att ha lagar som ser till detta. Men det gäller också atf människor i Sverige, arbetsgivare, grannar, poliser, lärare, hela allmänheten ställer upp på detta. Den senaste tidens händelser har alltför tydligt visat hur opinionen börjar kantra i Sverige. Trots det vill jag säga att toleransnivån i Sverige har ökat och vidgats. För några decennier sedan, då invandringen fråu Finland var relativt ny och som störst, var det en stor opinion och invandrarfienflighet mot finländare. Meu det är def inte i dag. Sedan kom italienare, jugoslaver och greker, och uu är de accepterade i Sverige.

Nu behöver vår toleransnivå breddas, inte snävas ål, så all den omfattar deu senasle tidens flyktingar, dvs. så att också araber, iranier, färgade osv. accepteras i Sverige.

De som har lättast alt anpassa sig och bli accepterade är ofta familjer med små barn, där allmänheten och grannar upplever sig ha ungefär samma vardagsliv. Då blir beröringspunkterna och likheterna synliga och skillnaderna förpassas dit där de hör hemma. Det allmänmänskliga och likheterna blir tydligare.

Våra nya svenskar har ofta sina nära anförvanter kvar i hemlandet. Att upprätthålla kontakten med dem är särskilt angeläget för alla ungdomar och barn men främst för unga män som är ensamma i ell annat land med en anrian kultur och som dessutom ofta betraktas med misstänksamhet av svenskar. Dessa unga män har ofta en lång väg att gå innan de kan språket, får arbele och vänner Det har tyvärr visat sig atf dessa unga män mår mycket

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

dåligt, känner sig isolerade och ensamma. De får ofta mediciner av läkare för psykiska besvär Det är vad vi ger dem. Om i stället deras föräldrar och nära anhöriga kunde få besöka dem, skulle detta underlälla deras anpassning oerhört mycket. Dessa människor behöver kontakter med sina rötter Men nu skall föräldrar från vissa länder själva göra det troligt att resan till Sverige är släktbesök och inget annat. Då kan det bli hart uär omöjligt atl få visum lill Sverige - del kan i varje fall dröja åtskilliga år

Miljöpartiet de gröna anser att invandrare skall ha rätt atl träffa sina släktingar De är i starkt behov av della för att klara omställningen i Sverige. Del är särskilt viktigt uär del gäller unga märi och de som inte kan återvända lill sill hemland för egna besök.

Dessa strängare viseringsbeslämmelser där en besökande själv skall bevisa att han kommer hit bara för elt besök gäller Libauori, Turkiet, Bangladesh, Pakistan och Syrien.

Jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 13 under avsniti 11.

Anf. 78 ULLA PETTERSSON (s);

Herr talman! För den som följer utlänningsärendena, vilket konslitulions-ulskollet har gjort nu under tio års tid, såg 1989 till en början ut att bli ett glädjande år

Handlåggningstiderna när def gäller asylärenden minskade stadigt, och i juli var de så korta att en tredjedel av ärendena kunde avgöras av invandrarverket inom tre dagar Inget ärende tog längre lid än sex veckor Också inom regeringskansliet - i det här fallet arbetsmarknadsdeparlementel - hade handläggningstiderna praktiskt taget halverats under året.

Eu ny utlänningslag skulle ha trätt i krafl den 1 juli. Så skedde också till en del, men genom del riksdagsbeslut som vi alla känner till fick vi endasl en delvis ny lag, som ändå förde med sig eu snabbare och rationellare beslutsordning. En samtidig omorganisation av invandrarverket bidrog till atl situationen såg ljus ul beträffande de handläggningslider som vi i utskottet har haft auledning atl tidigare kritisera.

Resultatet blev nu inte lika lyckosamt som det föreföll atl bli. Tillströmningen av asylsökande ökade våldsamt, främst under andra halvåret. Den riådde nivåer som vi dess bättre inte har sett sedan andra världskrigets dagar Jämförl med tidigare är rörde del sig om en fördubbling av antalet asylsökande. De reservanter som har gett uttryck för alt detta i stort sett handlar om ett slags organisalionsmiss från invandraverkels och arbetsdepartementets sida gör det väldigt enkelt för sig när de blundar för den kraftigt ökade tillströmningen.

Del är svårt, för alt inte säga omöjligt, att mot bakgrund av den ökade tillströmningen göra en bedömning av hur omorganisationerna verkligen föll ul, alltså de under förra året föreslagna och beslutade åtgärderna. Vi kan bara konstatera att utsikterna verkade goda och att beredskapen verkade vara god också.inför framtiden.

Sveriges flyktingmottagande är i elt iniernalionellt perspektiv myckel stort. 1 förhållande till folkmängden är vi det land i Europa som tar emot del största antalet asylsökande. Det kan vara värt att ha delta i åtanke under denna diskussion. Även efler den förändrade asylpraxis som blev resultatet

av beslutet den 13 december i fjol tar Sverige sitt internationella ansvar på detta område.

Antalet ligger fortfarande, även om del nu ligger långt under decembernivån, på mer än 1 000 personer fler per månad, om man jämför méd föregående års antal.

Så några ord om reservationerna.

När det gäller asylpraxis har man bl.a. kritiserat att regeringen inte har haft någon kontakt med FN;s flyktingkommissarie innan beslutet fattades den 13 december Visst är dessa kontakter väl så viktiga, men här grundar sig beslutet på förhållanden i Sverige, och man får utgå ifrån att regeringen känner bättre till dessa förhållanden än FNs flyklingkommissarie.

1 denna reservation, nr 12, talar man också om atl utredningarna bakom beslutet var uppenbarligen bristfälliga. De finns ingel i konslitutionsutskottets material som stödjer detta.

Beträffande offentliga biträden, som också las upp i reservationen, har utskottsmajoriteten uttryckt alt det är angeläget att man följer propositionens intentioner. Granskningen har inte visat att regeringen har varit försumlig i detta avseende.

Ingela Mårtensson sade något i sitt anförande som gjorde mig förvånad. Hon sade atl situationen i december var svår, men att det inte behövde ha blivit på det sättet. Hon antydde alt regeringen kuude ha gjort uågouting åt saken. Då måste jag ställa frågan; Hur skulle regeringen ha kunnat påverka en ökad inströmning av asylsökande utifrån?

I denna reservation tas också några enskilda ärenden upp, där man har gjort ändrade bedömningar Reservanterna menar att man från början inte har tagit hänsyn till alla kända fakta. När man har gått igenom de handlingar som finns i ärendena och ser atl det har tillkommit ytterligare uppgifler blir slutsatsen en annan.

Jag ställer mig också något frågande riär mari låter påskiria att vi iute skulle ha tagit kontakt med t.ex. ANC och i del andra fallet Jordaniens regering. Borde man inte ha tagit del av ocksä deu kunskapen? I annat fall kan man inte samtidigt kritisera utredningen för atl vara ofullständig.

Jag lycker alt det är bra att utskottet granskar enskilda ärenden. Denna granskning visar pä de svårigheter som ligger bakom dessa beslut. Del är oftast specialfallen som blir föremål för granskning. Det är bra för handläggningen all man vet att konstitutionsutskollel går in och ser på dessa ärenden. I de fall med ofta ganska omfattande material som vi har undersökt har det inte funnits skäl till kritik.

När del slutligen gäller viseringspraxis, som las upp i reservation nr 13, vill jag säga atl del var statens invandrarverk som fattade detta beslut i november 1987 - det rör sig alltså inte om något regeringsbeslut. Riksdagen har vid tre tillfällen därefter fåll redogörelse för gällande praxis.

Det är inte konstitutionsufskotlets uppgift all recensera andra utskott, men om socialförsäkringsulskottet hade haft en annan mening, hade man naturligtvis vid dessa tillfällen uttryckt sig på ett annat sätt.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag avslag på reservationerna nr 12 och 13 samt bifall till utskottets skrivning i motsvarande del.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

AnL 79 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Vi reservanter har nalurliglvis haft en annan åsikt även i våra egna utskott. Jag tycker att def handlar om en administrations- och organisationsmiss. Invandrarverket har blivit en koloss på lerfötler Jag anser all det vore lämpligt atf tänka över om inte invandrarverket skulle syssla med invandrarfrågor och att flyklirigfrågorria skulle lyftas bort därifrån.

Genom aft man dessutom inte har låtit asylsökande bo bland vanliga människor och inte tillåtit dem all arbela under sina långa väntetider, har man bäddat för flyktingfientlighet och avundsjuka. Så visst finns det skäl till all sådana här saker händer i Sverige. Visst kunde man ha förhindrat en del av dena.

Vi är bäst i Europa, om vi undantar de nordiska länderna. Hur ser det ut i Europa? Hur trångt bor människor? Hur många människor bor det per kvadratkilometer? Det är inte annat än riktigt att Sverige kanske ökar jämfört med audra länder

Sättet all fatta beslut, att bara slå till, är häpnadsväckande och retroaktiviteten är rättssäkerhetsvidrig. Flykfiugarrias situatiou blir ärinu osäkrare när man rätt som det är ändrar bestämmelserna i riktning mot eu åtstramning och l,o,m. gör det retroaktivt.

AnL 80 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Om situationen var så allvarlig, som Ulla Pettersson vill göra gällande, i slutel på förra året att regeringen ansåg sig nödsakad att tillgripa den speciella bestämmelsen i utiänningslageri som bara skall anväridas i mycket speciella fall, tycker vi alt det är märkligt atl regeririgen inte kontaktade UNHCR - iute för all få hjälp med de egna förhållandena utan för atl försöka skaffa hjälp i audra länder åt de flyktingar man måste avvisa. Vi tycker atl det hade varit naturligt, och del skulle också ha skänkt en större trovärdighet åt regeringens beslut.

När det sedan gäller denne palestinier av jordanskt ursprung, så väljer Ulla Pettersson tydligen med flit alt missförstå situationen. Ulla Pettersson låtsas som om kritiken går ul på alt regeringen inte skulle ha gjort en tillräckligt grundlig utredning. Men det är infe alls detta som vi kritiserar Vi kritiserar att trots atl regeringen hade gjort en mycket grundlig utreduing, där del t.o.m, förelåg intyg om att jordaniern hade varit utsatt för svår tortyr, så tog inte regeringen hänsyn lill det, utan utvisade mannen. Om ärendet hade fullföljts i Europakommissionen för mänskliga rättigheter hade Sverige blivit fällt för brott mot dessa rättigheter

Jag vidhåller att den viseringspraxis som man nu tillämpar för medborgare från vissa länder strider mol Helsingforsavtalet. Ulla Pettersson och ulskottsmajoriteten anser att riksdageri har ställt sig bakom den nya praxisen i och med att deri har redovisats i skrivelser lill riksdageri. Jag undrar därför om skrivelser till riksdagen verkligen har samma dignitet som en proposition med förslag. I en skrivelse finns del ingen särskild hemställanpunkt, där riksdagen kan ställa sig bakom elt eventuellt förslag. Jag tycker faktiskt atl del här är så intressant all jag skulle vilja pröva i särskild ordning om man kan upphöja en skrivelse till samma dignitet som en proposition.

Anf. 81 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Ulla Pettersson undrar om jag anser alt regeringen kunde ha agerat annorlunda. Ja, jag anser atl regeringen kunde ha agerat annorlunda under förra året, så att den här situlalionen inte skulle ha uppstått. Regeringen kan naturligtvis inte styra de flyktingströmmar som kommer. Vi har skrivit under konventioner där vi har ställt oss bakom att vi skall ta emot de asylsökande som kommer lill vårt land, pröva deras ärenden och ta emot dem som behöver vårt skydd. Del är svårt atl styra strömmarna. Del beror på situationen i de olika länderna, och det rör sig om krisartade situationer som inte går atl styra.

Däremot måste vi se till atl vi har en organisation som kan vara flexibel så att vi kan la emot flyktingar när det kommer stora strömmar Vad händer t.ex. om det nu skulle bli en ström i från Baltikum? Skall vi då säga alt situalionen är så svår här att vi inte kan ställa upp för dem? Måste vi iute ha en viss flexibilitet, så atl vi faktiskt kan ställa upp för människor som behöver särskilt skydd?

Om vi studerar situationen under förra året finner vi alt del inte kom några stora strömmar under sommarmånaderna eller i början av hösten, utan strömmarna kom i slutet av året. Strömmarna kommer alllid oregelbundet. Vi måste därför ha en organisation som är flexibel och kan ställa upp på dessa oregelbundenheter Det är detta jag menar med att regeringen kunde ha agerat annorlunda, så atl vi inte hade försatt oss i deu här situationen.

När det gäller ANC tycker jag att del är märkligt att regeringen diskuterar tillsammans med ANC hur man skall förhålla sig lill avhoppare, som uppenbarligen har utsatts för missgrepp. Atl man förhandlar och diskuterar med den organisation som är orsaken till del hela, tycker jag är märkligt. Däremot säger man att man hämtar information från FNs flyktingkommissarie osv. Men när det gäller ANC skall man således diskutera frågan. Det är uppenbart att ANC också har haft slor inverkan på regeringens handlande här.

Det har också framgått av vårt granskningsarbele hur ANC i Sverige har agerat, där man har menat att det är negativt för organisationen som sådan alt avhoppare ges asyl här i Sverige. Det är inte della som skall avgöra hur Sverige skall förhålla sig. Lyckligtvis ändrade man på beslutet, meu det skedde efter massiva påtryckningar från omvärlden och olika organisationer Informationen om avhopparnas situation fanns redan förra sommaren.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Anf. 82 ULLA PETTERSSON (s);

Herr talman! Ragnhild Pohanka tycker att invandrarverket skall ha en ny organisation. Invandrarverket fick en ny orgariisation den 1 juli 1989. Mol bakgrund av den kraftiga tillströmning som jag har beskrivit och som det finns en utförlig redogörelse för i utskottets belänkande, har den i praktiken inte fån en chans att fungera. Jag tycker att det är litet tidigt atl säga att man omedelbart skall börja ompröva organisationen.

Jag vill också säga - om del inte framgick klarl tidigare - atl jag tycker atl Sverige skall ta emot många flyktingar Jag tycker inte alt det är någol fel, men jag tycker alt vi tar vårt interriationella ansvar i dag.

Beträffande retroaktiviteten vill jag säga att om man inte lycker att man skall ha retroaktivitet i en ände så kan man väl inte ha det i den andra ändan

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

heller Den dag det här tillfälliga beslutet upphör, skall vi då inte heller ta hänsyn till dem som redan har kommit till vårt land? Skall de som redan finns i landet behandlas restriktivare än de som kommer efler del atl beslutet är fatlat? Jag tror att mau faktiskt måsle följa den tradition som vi har i svensk förvaltning, nämligen alt beslutet skall grundas på de förhållanden som förelåg när beslutet fattades.

Det känns nästan lilel oförskämt atl slälla frågan lill Margö Ingvardsson om hon inte tror atl Sverige försöker och har försökt atl få andra länder att la emot fler flyktingar Det är ell pågående arbete. Det har faktiskt skelt. Del tror jag all Margö Ingvardsson också vet.

Beträffande del enskilda ärendet är del riktigt att de uppgifter som Margö Ingvardsson framförde fanns, men det fanns också många andra uppgifter i detta ärende att la hänsyn till. Del är regeringens sak alt verkligen väga in samtliga åsikter.

Sedan vill jag bara påpeka atl konstilulionsutskotlet enligt grundlagen är ett granskningsutskott. Vi skall således granska hur regeringens beslut förhåller sig lill de lagar och riktlinjer som finns, och egentligen inte ta ställnirig i sakfrågor Vi måsle således ha med i bakhuvudet alt sakdiskussiouen hör hemma i socialförsäkringsutskoltet. Vi har atl la ställning lill hur regeringen har följt de förordningar som finns.

Margö Ingvardsson, om skrivelser från regeringen inte har tillräcklig dignitet i det här avseendet borde väl åtminstone motioner ha det. Del fanns således motioner i samband med dessa skrivelser som ville att man skulle uttala sig för eu mer generös viseringspraxis. De avvisades av riksdagen.

AnL 83 FLAGNHILD POHANKA (mp);

Herr lalman! Då del inte var fråga om en nyorganisation var detta bara
ett framkastat förslag. Jag tycker att nya tankar iute skadar ens i den här
församlingen. '

När del sägs att man inte kan ändra på retroaktiviteten vill jag säga att man naturligtvis kunde ha gjort det på olika sätt. Man kunde ha sagt att den som varit en viss bestämd tid i Sverige automatiskt skulle få stanna såvida inte någol särskilt talar däremot - del kan ju finnas olika skäl. Del hade alltså gått alldeles utmärkl att inte låta retroaktiviteten drabba enskilda människor så hårt.

Flyktingskäl är flyktingskäl. Jag förstår inte hur de skäleu kan ändras. En homosexuell, en krigsvägrare eller någon som anför humanitära skäl har samma behov av skydd före som efter den 13 september 1989.

Anf. 84 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr lalman! Jag skall börja med alt yrka bifall till de reservationer i det här betänkandet som folkpartiet står bakom.

När det gäller retroaklivilelen: Ulla Pettersson säger atl om vi nu skulle ändra dessa regler ål andra hållet, skall vi då hävda retroaktiviteten. Men om retroaktiviteten negativt drabbar den enskilde vänder mau sig ju mot en förändring av lagstiftning eller praxis. I sådana fall skall man inte utsätta den enskilde för retroaktivitet. Däremot när retroaktiviteten får posiliva effekter blir situationen en helt annan. Del är just utifrån de negativa konsekveri-

serria som mari irite skall ha retroaktivitet i tillämpning eller vid förändring av lagstiftning. Jag tycker alltså inte att det var någon mening med all föra ett sådant resonemang.

Jag står fast vid åsikten att vi inte borde ha förändrat tillämpningen på ett sådaut sätt att den drabbar människor retroaktivt. Den bedömnirigen gjorde riksdagen 1976; retroaktiviteten stod inte i överensstämmelse med den praxis vi har här i Sverige. Detta borde gälla även 1989.

När del gäller vårt internalionella ansvar tyckte Ulla Petlerssori atl det var litet geriant alt behöva tala om atl Sverige verkligen arbetar för att man på det internafionella planet i större utsträckning skall slälla upp för asylsökande. Men i resonemanget kring begränsningar har man jusl ofta hänvisat till hurdan situationen är i olika länder i Europa. Då har man sagt; Se hur det är i Europa i övrigt. Vissa personer har också uttryckt saken på det viset att det tidigare var grönt ljus här i Sverige men nu har vi slagit om till gult, och har därmed antytt att Sverige nu har anpassat sig lill den situafion som gäller på def internationella planet. Vi borde i ställel mera trycka på atl vi borde förändra det internationella handlandet och göra del möjligt för Europa att la emot flera asylsökande än vi faktiskt gör här i dag.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Anf. 85 MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr lalman! Som stöd för sitt påstående atl riksdagen har beslutat all följa den nya viseringspraxisen anför uu Ulla Pettersson atl en motion behandlats i riksdagen i anslutning lill en sådan här skrivelse. Då, säger Ulla Pettersson, ställde sig riksdagen bakom uttalandet atl inte luckra upp viseringspraxisen.

Ja, del är rikligt all en motion behandlades i anslutning till en skrivelse. Jag kommer mycket väl ihåg della, för det var en vpk-molion. Den vpk-motionen var inte väckt i anslutning till skrivelsen till riksdagen, ulan förslaget var att man skulle gå längre i besöksviseringarna än vad riksdagen hade fattat beslut om 1984. Del var den begäran som riksdagen avslog.

Därmed tog riksdagen ställning varken för eller emot den viseringspraxis som tillämpades och som redovisades i regeringens skrivelse lill riksdagen.

Jag hävdar fortfarande att riksdagen aldrig har fattat något beslut om riksdagens skrivelser på så sätt att man har fattat beslul på den bestämda punkten. Nu uär Ulla Pettersson framhärdar i denna uppfattning atl riksdagen fattar beslul, då blir jag mer intresserad av ärendet och anser atl del finns skäl alt fortsätta granskningen av ärendet även om behandlingen av dagens grariskuingsärende snarl är avklarad.

Jag vidhåller alltså uppfattningen att det beslut som riksdagen fattade 1984 om viseririgspraxis är det som bör gälla även i fortsättningen.

När det gäller frågan om offentligt biträde, som jag inte hann kommentera i min första replik, tycker jag atl del är bra alt Ulla Pettersson betonar atl det som stod i propositionen är det som skall gälla, dvs. atl man har rätt lill offentligt biträde redari under polisutredningen. När Ulla Pettersson har den irislällningen hoppas jag alt hon hjälper till all se lill att rikspolisstyrelsen utfärdar cirkulär där detta framgår klart och tydligt, så att mau inte skall behöva tolka cirkulärcri. Det firiris riämligeri risk för att cirkuläreu kan tolkas fel av de olika polismyndigheterna, så alt de inte uppmärksammar rätlen lill

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

offentligt biträde redan under den första polisutredningen och aft polismyndigheten också har skyldighet att upplysa flyktingarna om atl de har denna möjlighet.

Jag tycker alltså atl det är bra om jag får hjälp av Ulla Pettersson på den här punkten.

AnL 86 ULLA PETTERSSON (s);

Herr lalman! Både Ragnhild Pohanka och Ingela Mårtensson ger uttryck för något slags önsketänkande när det gäller retroaktiviteten i decemberbeslutet. De vill så väl och försöker argumentera på alla möjliga sätt. Ragnhild Pohanka vill t.ex. ha ett annat datum som utgångspunkt för beslutet. På det sättet skulle man slippa avvisa en del personer. Det blir naturligtvis inte lättare bara därför att mari lar datumet 6 oktober eller 1 juli eller något annat i stället för den 13 december Det är ju alltid några som kommer strax innan. Och hur, herr talman, skulle man bete sig med dem som t.ex. var på väg fill Sverige under den tid regeringen satt i sammanträde och fattade detta beslut?

Det går alltså iute all komma ifrån konflikten alt när man än fattar ett beslul så blir det några som kommer i kläm. Del är en obehaglig situation som vi faktiskt inte kan komma ifråu.

Eftersom Ingela Mårtensson åter berör motsvarande beslut från 1976 kan jag väl påminna henne om alt det under åren 1976-82, då dessa bestämmelser gällde, förvisso inte fanns någon socialdemokrat i regeringsställning. Beslutet fattades mot bakgrund av atl det kom ungefär 5 000 asylsökande per år till Sverige. Det är färre än enbart i december 1989.

Slutligen, Margö Ingvardsson; Om del nu var så att vpk ville ha en generösare viseringspraxis och även skrev en motion i frågan med anlednirig av en riksdagsskrivelse, varför gick då motionen inte ul på just detta? Det har ju Margö Ingvardsson just berättat all deu inte gjorde. Om del var det man ville, varför motionerade man då inte om det? I så fall hade ju saken prövats.

Anf. 87 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talmau! Min bestämda uppfallning är all Ulla Pettersson försöker missförstå det vi säger för att slippa ge riktiga svar

Man fattade beslut om att de som kommit till Sverige före 1 januari 1988 skulle få stanna i Sverige. Man har fallat beslut om aft de barnfamiljer som vistals minsl 1 år i Sverige innan utvisuingsbeslut fattades skulle få stanna i Sverige om inget talade däremot.

Mari kan visst sätta ett visst datum. Jag menade att man kunde göra så, alt de som väntat i Sverige en bestämd tid skulle ha behandlats enligt deu gamla generösa praxisen. Del fanns alltså sådana som väntat i flera år i Sverige under otrygghet och osäkerhet. Plötsligt bedöms deras flyklingskäl efter regler av den 13 december 1989. Del är horribelt att säga att jag leker med datum bl.a.

ring av lagstiftningen eller dess tillämpning, och den ordningen tycker jag atl vi skall behålla.

Ulla Pettersson säger att det inte blir lältare med ett annat datum. Det ger ändå signaler till dem som är på flykt, t.ex. om alt krigsvägran inte är grund för asyl i Sverige efter den 13 december 1989. Då vet de personerna vad de har alt rätta sig efter Före detta datum var del praxis att krigsvägrare som kom till Sverige fick asyl här Del orättvisa ligger i att tillämpningen ändrades för t.ex. krigsvägrare som kanske hade väntat här elt halvår på att få besked.

Ulla Pettersson pekar på all jag hänvisal lill beslutet fråu 1976, meu framhåller all del da kom färre flyktingar än 1989. Jag försvarar inte alt man i samband med 1976 års beslut stödde sig på den särskilda paragraferi. Att jag fog upp beslutet från 1976 hade samband med frågan om retroaktiviteten. Om något var positivt i det beslutet var det just all juristerna bedömde att man inte kunde ha en retroaktiv lagtillämpnirig.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utlänningsärenden

Anf. 89 MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr falman! Ulla Pettersson undrade varför vpk iute motionerade i anslutning till skrivelsen. Låt mig tala om för Ulla Pettersson atl vi i utskottet inte alltid själva bestämmer behandlingsordniugen för våra motioner Det gällde en tidigare väckt vpk-motion, som behandlades i anslutning till skrivelsen. Det går ibland till så i utskotten all man i anslutning till skrivelser behandlar motioner i näraliggande ärenden, och så var fallet den här gången.

Riksdagen har alltså aldrig beslutat om den aktuella viseringspraxis som numera tillämpas. Någon proposition på skrivelsen har nämligen aldrig, på det sätt som Ulla Pettersson vill göra gällande, ställts i kammaren.

Anf. 90 ULLA PETTERSSON (s);

Herr talman! Detta skall bli mitt sista inlägg i denna debatt, och del skall bli kort.

Till Ragnhild Pohanka vill jag säga att den beskrivning som hon just gjorde av ett tidsbegränsat beslut föranledde precis de marginalproblem som jag har varnat för.

Till Ingela Mårtensson: Förbudet mot retroaktiv lagstiftning i RF 2; 10 gäller skattelagstiftning och strafflagstiftning.

För Margö Ingvardsson vill jag bara förklara atl man en gång per år har allmän motionstid här i riksdagen och att det dä går bra att väcka motioner i frågor som man vill få behandlade, om man tycker att de är angelägna.

AnL 91 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag vill bara fråga Ulla Pettersson om hon ariser att beslutet av deu 13 december inte fick de marginaleffekter som hon påstår all mitt förslag skulle föranleda. Jag anser alt det var fråga om betydligt värre marginaleffekter den här gången.

Kammaren övergick till atl debattera avsnittet Utuämniugsärenden m.m.

Prot; 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

AnL 92 ANDERS BJÖRCK (m);

Herr talman! Regeringsformen stadgar all vid tillsättning av stadig tjänst avseende skall fästas "endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet".

Utskottet har under senare år granskal framför allt utnämningar fill verkschefer och landshövdingar. Del råder inget Ivivel om att personer med socialdemokratisk anknytning olillbörligen har gynnats och atl det fortfarande råder obalans vad gäller dem som politiskt har rekryterats till statliga chefsposter

Sedan föregående granskning har en viss dämpning skett av regeringens benägenhet att utnämna partivänner till verkschefsposler Om detta innebär en omvändelse till grundlagens stadganden eller man av andra skäl har lugnat ned sig återstår atf se. Om vi får en utveckling mot respekt för sladgan-dena om förtjänst och skicklighet och en balans mellan de personer som har politisk anknytning finns det all anledning atf notera detta med tillfredsställelse.

Skulle utvecklingen gä i en annan riktning, och de förhållanden på ulnäm-ningsfronten som vi har haft under senare år skulle återkomma, finns del anledning att pröva det system som tillämpas numera i både Sovjet och USA, nämligen att vissa högre utnämningar måste passera genom parlamentet.

1 år har konstitutionsulskotlet granskat några konkreta utnämningsfall, av vilka jag vill kommentera bara två. Det gäller posterna som länsbostadsdirektör i Blekinge län och som rådgivare vid Interpol.

Vad gäller tjänsten som länsbostadsdirektör i Blekinge är det bara all konstatera atl otillbörligt gynnande har skett. Den utsedda har klart lägre meriter än vad som fanns hos andra sökande. Utnämningen torde utan tvivel bero på personens förflutna som socialdemokratisk kommunalpolitiker Det är värt att notera atl man också från fackligt håll förordade en annan kandidat. Här har regeringen uppenbarligen tagit politiska hänsyn. Det finns anledning till kritik mot regeringens handläggning av frågan.

Herr talman! Förre länspolismästaren Hans Holmér har regeringeri under lång tid på olika sätt engagerat sig för Detta engagemang är anmärkuings-värt mot bakgrund av den roll hau spelat när det gäller spaningarna efler Olof Palmes mördare och i den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Det är med tanke på hans förflutna i Ebbe Carlsson-affären stötande för den allmänna rättskänslan atl regeringen speciellt engagerat sig för atl Holmér skulle få en särskild rådgivartjänst vid Iriterpol.

När sedan regeringen trots atl Holmér inte har haft formell rätt till pension beviljar honom en sådan, finns det anledning att höja på ögonbrynen. Det är inte många svenskar som har kunnat åtnjuta regeringens stöd och betalning för flera ullandsuppdrag. Vad som än ligger bakom regeringens ständigt hjälpande hand åt Hans Holmér kan def här noteras att det har skett en särbehandling och atl det därför finns anledning till kritik.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservationerna 14, 15 och 16.

försiktig med atl varje gång en politiker utses till ett ämbete kritisera utnämningen. Då bidrar man lill atl värdera ned vårt eget skrå. Åven vi måste ha möjligheter aft få vanliga jobb, om vi avskedas eller finner för gott att lämna politikeri.

Utskottet har granskat utnämningen av en professor i datorlingvistik. Först vill jag konstatera, som jag gjorde redan i morse, att regeringen har försökt all bluffa för utskottet genom atl ge felaktiga fakta om bl.a. de olika kandidaternas meriter Den person som regeringen utsåg beskrevs av regeringen ha överlägsen pedagogisk skicklighet, medan tjänsleförslagsnämnden sade alt hon hade ett visst försteg. Den person som inte fick tjänsten beskrevs av regeringen ha elt försteg i vetenskaplig skicklighet, när i själva verket ijänsteförslagsnämnden sade att han hade elt tydligt försteg. Även i andra avseenden glider regeringen pä sanningen.

Def här speglar naturligtvis departementets uppfattning om de sökandes meriter, och i sä fall har faktiskt besluten faltals på felaktiga grunder

Regeringen medger att def är ytterst ovanligt att regeringen går emot eniga sakkunniga. I själva verket har man inte kunnat peka på eft enda sådanl fall i historien, och därför är regeringens beslut att gå emot en enig sak-kunnigkrels unikt.

Om del inte är någon mening med vad de sakkunniga säger vid granskningen av de sökandes meriter, blir del naturligtvis mycket svårt för framtiden att rekrytera högtstående sakkunniga, framför allt internationella sådana, och det kommer då all skada kvaliteten på forskningen för framtiden.

Nå, säger kauske någon, det måsle väl vara någon mening med att regeringen skall avgöra dessa professorsutnämningar? Ja, en av anledningarna är all säkerställa atl vetenskapliga meriter blir avgörande för lillsältningen och att det inte tas lokala hänsyn till förmån för egna kandidater I detta fall utsåg regeringen den lokala kandidaten, trots en förödande styrka i de sakkunnigas, i ijänsleförslagsriämrideris och i rektorsämbetets ytlrarideri för en annan kandidat. Regeringens prövning har alltså lett fram tji! precis del som man skall försöka undanröja genom att ha en prövning pä hög nivå.

Jag kan inte utesluta misstankar om att det har förekommit otillbörlig hänsyn vid denna utnämning, även om vi inte har kunnat bevisa det i konstitulionsulskollel.

Hur är det då med jämställdheisaspekten? Del är eu kvinna som blivit utnämnd till professor, och del är bl.a. jämslälldhetsskälet som Bengt Göransson har hänvisat till som saklig grund för utnämningen. Jämstäljdhet är också en saklig grund, om kvalifikationerna hos de sökande är i stort sett lika.

Den här frågan har upprepade gånger bedömts av tjänsleförslagsnämnden, som kommit fram till alt den manlige sökanden hade eft försteg framför kvinnan som var tillräckligt för att jämställdhetsaspekten intg )cuiide bli utslagsgivande. De eniga sakkunniga dejtog i den handjäggninggn. Rektorsämbetet delade också tjäristeförslagsnämndens bedömning. Trots detta ändrade regeringen de tre instansernas beslul.

Nu finns det naturligtvis de som säger atl Birgit Friggebo, som är kvinna, lalar emot jämställdheten. Nej, del är precis tvärtom. Qm intervallet för jämställdhetsbedömningen blir för stort finns nämligen risken när de sakliga skillnaderna i meriter är ganska små mellan en man och kvinna, att man skri-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

ver ned kvinnan extra mycket för atl hon inte skall få jobbet. Den nedskrivningen behövs alltså inte på sakliga grunder

Jag skall också redovisa en reaktion från 24 kvinnliga forskare som har uttalat sig i en artikel i Dagens Nyheter den 24 november 1989. De säger bl.a. så här:

"All regeiingen vall att tillmäta jämställdhelskrileriet en så mycket större vikt än den vetenskapliga meriteringen inger stor oro hos oss kvinnliga forskare. Vi vill bli rättvist bedömda när vi söker en tjänst. Vi vill vara säkra på atf vi får tjänsten i första hand för att vi är vetenskapligt meriterade och inte för att vi råkar ha kvinnligt kön. Vi vill inte bidra lill alt den vetenskapliga nivån sjunker för atl fler kvinnor ska bli professorer Vi vill inte att jämställd-hetskriieriel ska slå ut mer meriterade manliga forskare."

För säkerhels skull ska jag tillägga att kvinnan i och för sig förklarades kompetent lill professureri, meri att mannen överträffade henne i fråga om vetenskaplig skicklighet.

Herr lalman! Sammantaget kommer alla partier utom socialdemokraterna och vpk fram till att regeringen har brutit mol den praxis i handläggningen av professorsutnämningar som har gällt hittills. Detta är till nackdel för jämställdheten och även för kvaliteten i svensk forskning och utbildning.

Majoriteten bara konstaterar all regeringen har intagit en viss ståndpunkt i frågan. Varför vill irite socialdemokrater och vpk;are ta ställning till denna unika hantering av en professorsutnämning?

AnL 94 GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! Efter denna noggranna och eleganta redogörelse av Birgit Friggebo finns inte särskilt mycket för mig all tillägga mer äri alt jag har läst haridlirigarria rörande detta fall. I min akademiska gärning har jag varit med om liknande situationer Jag tror på Ijäusleförslagsnämuder och sakkunniga, som i detta fall nästan entydigt har förklarat eu av de sökande som klarl mer kompetent än övriga.

Jag tror i likhet med Birgit Friggebo att jämställdhetsaspekterna har spelat eu roll i detta fall. Lät mig fråu början säga all miljöpartiet de gröua vill uppmuntra jämställdhetssträvandena i många sammanhang. Ofta missgynnas flickor redau under sin uppfostran. Därför ärdet riktigt atl vid skilda tillfällen försöka gynna flickor i utbildningen, eftersom de kan ha svårare äri pojkar att slå sig fram.

Jag har under min verksamma lid träffat många myckel skarpa kvinnliga forskare. Del råder ingel ivivel om atl man inte skall se till jämställdhels-aspekten uär skillnaden i kompetens mellan de sökande är så slor som Ijäus-teförslagsnämnden har uppskattat att den är i detta fall. Det var således fel atl stödja den kvinnliga sökanden.

Jag instämmer med vad Birgit Friggebo har sagt, liksom jag instämmer med vad övriga reservanter säger i reservation 16, avsnitt 12 d.

lill utskottets betänkande i ärendet. Mari kan dock konstatera att tonen har skruvats ned högst betydligt i reservationerna. När vi tidigare år har diskuterat utnämningspolitikeu har särskilt moderaterna utmärkt sig genom, som jag vill påstå, onyanserade och överdrivna texter i sina reservationer En bred utskotismajorilet har dock, dä som nu, betonat atl regeringsformens bestämmelser om att endasl fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet vid utnämningar också följs av regeririgen.

Anders Björck motiverade nyss den nedtonade kritiken från moderaterna med att man ansåg alt regeringen hade tagit intryck av de moderata synpunkterna. Men det kan också vara ivärtom, nämligen att moderaterna har uppläckt att de i den här frågan har blivit så isolerade att de har tvingats ändra attityd.

Utskollet har också som brukligt är gjort en allmän genomgång av gällande bestämmelser och regler vad beträffar utnämningsfrågorna. Jag skall här citera några av ulskotlets allmänna slutsatser Utskottet säger så här;

"Som tidigare vill utskottet betona vikten av atl de i regeringsformen uppställda kraven på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet iakttas vid tjänstetillsättningar."

Vidare noterar utskottet i är med tillfredsställelse atl civildepartementels roll som samordnare i ulnämningsfrågorna byggts ut. Utskottet anser det också värdefulll att regeringen är beredd atl medverka till att rekryteringsbasen vid tillsättande av statliga tjänster breddas. Man understryker också betydelseri av det uttalande som gjordes i samband med verksledningsreformen om atl även verksamheter ulanför statsförvaltningen bör kuuna vara lämpliga rekryteringsområden.

Jag övergår så till att något kommentera de reservationer som har fogats lill belärikandet och som rör de tre enskilda ärendena i delta sammanhang.

Först handlar det om tillsältandet av tjänst som länsbostadsdirektör i Blekinge. Här påstår reservanterna, som är moderaternas och centerpartiets ledamöter i utskottet, att regeringen borde ha företagit en noggrann och självständig prövning av generaldirektörens anmälan av kandidat uär det gäller den här befattningen. Vid den granskning som utskottet har gjort har det framgått, enligt förordningen med instruktion för länsbostadsnämnderna, all tjänst som länsbostadsdirektör skall tillsältas av regeringen efler anmälan av generaldirektören i plan- och bostadsverket. Av vad vi har fått fram här framgår att generaldirektören i en skrivelse den 2 mars lill regeringen anmälde sill förslag lill lämplig kandidat. Han kungjorde också att förslaget varit föremål för information till de fackliga representanterna i länsbostadsnämnden. Den 29 mars 1990 beslutade regeringen alt utse den av generaldirektören föreslagna kandidaten.

Vi kan således med anledning av vad som här redovisats och i motsats till påståendena i reservationen konstatera atl regeringen faktiskt har gjort en självständig prövning av generaldirektörens anmälan. Det finns enligt utskottet inget fog för att här rikta särskild kritik mot regeringen.

Jag går sedan över till att diskutera den punkt som rör rådgivare vid Interpol mm., dvs. del som handlar om Hans Holmér Av det material som utskottet har inhämtat dels från regeringskansliet, dels vid en utfråguirig av stalssekrelerareri i civildeparlemeritet framgår att det inte är ovanligt att re-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

geringen medverkar till att lösa olika tjänstetillsättriingsfrågor och att man gör def på ett aktivt sätt. Det är heller inte unikt atl regeringen lar vissa initiativ för att medverka lill tillsättningar vid internationella samarbetsorgan. Det irigår ju också, som det har talats om, i detta med aktiv personalpolitik, chefförsörjning etc.

Utskottet, så när som på de moderaia ledamöterna, auser här atl regeringens ålgärder för alt medverka till elt nytt interriatioriellt arbete för Hans Holmér irite kari anses vara av den karaktären atl Holmér har gynnats på ell otillbörligt sätt. Ulskotlel har heller inte funnit anledning att göra någon erinran mot beslutet att medge Hans Holmér pension enligt bestämmelserna i det allmänna pensionsavtalet.

Så bara helt kort några kommentarer beträffande den reservation som gäller iuräffaudet och tillsättandet av en professur i datorlingvistik vid universitetet i Uppslå. Vi i utskottet har låtit vårt kansli göra en grundlig genomgång av materialet, av handlingarna i ärendet. Jag skall inte fördjupa mig i materialet - korislitutionsulskotlet är ju inget överprövningsorgan i tjäusletillsäil-ningsärenden, utan yi i konstitutionsulskollel skall bara se om regeringen har följt regeringsformens bestämmelser och andra lagar och regler på området - men jag vill ändå säga atl vi drar slutsatsen atl regeringen har bedömt alt två av de sökande har kvalifikationer som är likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga. Därigenom har ju jämställdheisaspekten kunnat vara utslagsgivande, till den kvinnliga sökandens förmån.

Jag vill också påpeka, eftersom frågan tagits upp, att utskottet i sin utredning har riolerat atl de omstäridigheter som berörs i deri promemoria som departementet har överlämnat till oss på flera väsentiiga punkter där beskrivs på ett annat sätt än vad som framgår av handlingarna. Enligt utskottet ges i promemorian en överdriven bild av tillsätfnirigsinstariserrias bedömriing av likvärdigheten när del gäUer de båda sökandenas kvalifikationer Det är naturligtvis enligt vår uppfattning anmärkningsvärt. Utskottet har dock fått besked från utbildningsdepartementet om all innehållet i deu promemoria som har överlämnats inte i något avseende är hämtat från någon eventuell föredragningspromemoria i ärendet.

Slutligen yrkar jag bifall ti|! vad ulskoltet har anfört under punkten 12 i betänkandet och avslag på reservationerna 14, 15 och 16.

Arif, 96 GÖSTA LYNGA (mp):

Herr lalman! Sören Lekberg framhåller alt del inte är vare sig regeringens eller konstiluliousutskoltets uppgift att göra en vetenskaplig bedömning av de sökande. Det är säkert alldeles riktigt. Vad man skall bedöma är ju hur det hela har gått lill. Då finner man - och del är väl korrekt - alt åtta av nio bedömare i tjänsteförslagsnämnderi två gåriger har placerat eri sökaride mycket klart före en annan sökande.

Tjänsteförslagsnämndet) skall, till skillnad från de sakkunniga, ta med jämställdheisaspekten i sitt övervägande. Det är utifrån det material som man har som man skall dra slutsatser De sakkunniga skall alltså ta fasta på de vetenskapliga kvalifikationerna, och där var det också fråga om elt klart försteg för en av de sökande.

Kan det vara rikligt atl regeririgeri går emot eri så stor majoritet i tjänste-

förslagsnämnden? Jag tycker att det är märkligt all både socialdemokrater och vpk kan ha den åsikten.

AnL 97 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Del gäller samma sak. Sören Lekberg säger alltså att vi inte skall överpröva. Men det är ju inte det som del är fråga om. Vi kan inte tillsätta eller avsätta professorer. Vad vi kan göra är atl se om regeringen i något avseende väsentligt ändrar praxis i olika ärenden.

En myckel stort ärende vid årets granskning handlar om hur regeringen har behandlat nådeärenden. Vi har studerat detta för atl se om det har blivit en ändrad praxis. Vi har då kommit fram lill att man tycks ha ungefär samma praxis som tidigare - det är ungefär samma andel som beviljas nåd.

När det gäller praxis i detta avseende har vi frågat: Finns det något enda fall där man har gått emot en enig sakkunnig krets? Departementet har inte kunnat peka på något sådant fall. Tvärtom säger mau att def här är ett ovanligt ärende.

Del är då man börjar undra om del finns någol otillbörligt när det gäller den här tillsättningen. Jag tror alt det finns det, även om det iute har gått att komma fram till det vid utskottets handläggning. Def är ju väldigt svårt atl få fram sådanl. Del räcker med alt lilla på handläggningsordningeu. Tjänsleförslagsnämnden har ju prövat frågan tre gånger, eftersom det har varit två överklaganden. Varje gång har man kommit fram lill samma uppfattning. De sakkunniga har också varit med vid bedömningen. Vidare har rektorsämbetena instämt. Alla har gjort samma bedömning.

Innebär det här för framtiden alt man skall bedöma tjänsleförslagsnämnden och andra som inkompetenta när det gäller all la ställning i frågan om att väga vetenskaplig skicklighet och kunnighet mol jämställdheisaspekten? Den frågan måste man alltså ställa.

Sedan säger Sören Lekberg att utbildningsdepartementets PM på flera väsentliga punkter är felaktig - den skulle ge en felaktig bild. Ja, men den avspeglar den uppfattning som departementet har, nämligen att den kvinnliga sökanden i många avseenden var överlägsen. Men det var hon inte. Del handlar naturligtvis om inlärning. Man försöker att i efterhand motivera sitt beslul genom alt säga att kvinnan egentligen var överlägsen. Det är upprörande. Del bekräftar bara alt våra misstankar kan vara rikliga, nämligen alt det finns något otillbörligt när det gäller denna tillsättning.

Slutligen vill jag fråga; Varför tar socialdemokrater och vpk inte slällning i denna fråga? Man drar bara slutsatsen atl regeringen har gjort eu viss bedömning. Men man har inte någonting mer all säga. Vad är del för granskning?

Anf. 98 SÖREN LEKBERG (s):

Herr talman! Jag blir litet förvånad över att Birgit Friggebo tar i så väldigt i den här frågan. Vi skall ju göra granskningen med utgångspunkt i om regeringen har följt bestämmelserna på delta område, och jag vill påstå att utskottet verkligen har gjort en ordentlig utredning av de handlingar som finns i ärendet. Efler aft ha gått igenom del materialet kommer vi då fram till att regeringen har bedömt två sökande och i sin sammanvägning av de sökan-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Utnämningsärenden m.m.

ProL 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Handläggningen av vissa förvaltningsärenden

dena kommit fram till alt deras kvalifikationer kau betraktas som likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga. I så fall finns del utrymme, eller ell intervall, som Birgit Friggebo kallar det. för att jämställdheisaspekten skall kunna fälla avgörandet till förmån för den kvinnliga sökanden. Det är det vi har kommit fram till. Vi har inte gått in och gjort några egna bedömningar av de sökandes kvalifikationer, och det kau inte heller vara konstitutionsulskotlets uppgift.

AnL 99 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Nej, det är det självfallel infe - och det finns inte någon i denna kammare som anser det. Vad vi har tittat på är vad de sakkunniga har sagl, vad ijänsteförslagsnämnden har sagt och vad rektorsämbetet har sagl, dvs. de människor som skall göra denna bedömning. De kommer fram till en viss bedömning, även när de tar in jämslälldhelsaspekten. Regeringen gör eu annan bedömning, ulan atl kuuna visa på sakligheten i denna. Tvärtom säger man all della är elt hell unikt ärende, all det inte finns något annal liknande.

Sören Lekberg frågar varför jag tar i så väldigt. Ja, jag tar alltid i när jag börjar märka alt del finns någonting som är litet sjukt och man inte riktigt kan förklara varför beslut har fattats, varför det har blivit pä detta sätt. Då blir jag litet upprörd och tar i. Jag lycker alt det är viktigt. Del är verkligen utskottets uppgift att ta tag i just sådana frågor.

Regeringen står här mot en enig ijänsleförslagsnämnd, sakkunniga, rektorsämbete m.fl., och del finns risk för att systemet urartar i framliden om delta upprepas. Den fråga man då måsle slälla är om socialdemokraterna i utbildningsutskottet skall föreslå atl del görs förändringar i systemet för lillsättriing av professorer i delta larid, eftersom det uppenbarligen inte spelar någon roll vad dessa instilutiouer säger, som kostar en massa pengar och som ödar massor av tid på alll della arbele. Varför lar inte socialdemokrater och vpk ställning i handläggningen av denna fråga?

Vi har icke några synpunkter på kandidaternas kvalifikationer ulan på att handläggningen avviker så kraftigt fråu praxis. Varför tar ni inte ståndpunkt?

AnL 100 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! 1979 köpte Lars Lorenius fastigheten Forsnäs gård i Södermanland för 4500000 kr och rustade därefter upp gården för ca 500000 kr utöver eget arbete.

På grund av försämrad lönsamhet i mjölkproduktionen, som inte heller kunde bära de ytterligare investeringar som var nödvändiga, ansåg sig Lars Lorenius föranlåten att sälja egendomen. Köpekontrakt upprättades med förvalluingsakliebolagel Diplo till en köpeskilling om 3200000 kr. plus en livränta, vilket sammantaget betingade 4150 000 kr Delta innebar att köpeskillingen klart understeg del pris som Lorenius själv hade salsal på egendomen.

Förvärvslillslåndel skulle enligt gällande regler avgöras av regeringen ef-

ler yttrande av såväl lantbruksnämnden som lanlbruksslyrelsen. Lantbruksnämnden avstyrkte bifall till ansökningen med hänvisning till atl Diplos fastighet och förvärvsegendomen var för sig var utvecklingsbara förelag.

Lantbruksstyrelsen åter underkände denna bedömning med hänvisning till alt Forsnäs gärd från ekonomisk synpunkt inte kunde förvärvas av enskild brukare utan tillgång till betydligt större kapital än som kan vara normalt för en familjejordbrukare. Däremot avstyrkte styrelsen ansökningen med hänvisning till priskontrollbestämmelsen enligt 4 8 första stycket i jordförvärvslagen. Lantbruksstyrelsen ansåg alt gårdens värde kunde beräknas till 3,7 milj. kr

Lantbruksnämnden och lanlbruksslyrelsen kom således lill helt motsatta slutsatser beträffande båda de kriterier som kunde ligga till grund för bedömningen, vilkel är anmärkningsvärt nog. Innan regeringen avgjorde ärendet anmälde Diplo alt köpeskillingen sänkts till 3,7 milj. kr, dvs. det värde som lantbruksstyrelsen angivit.

I sitt beslut anförde den dåvarande borgerliga regeringen, att köpeskillingen inte endast obetydligt översteg egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter Av bl.a. det skälet avslog regeringen i maj 1982 ansökningen om förvärvstillslånd.

Regeringens bedömning beträffande köpeskillingen ledde till atl Lorenius kreditgivare ansåg sig tvingade att säga upp de lån för vilka fastigheten utgjorde säkerhet. Detta i sin lur tvingade Lorenius all sälja fastigheten lill ett pris om 3,3 milj. kr, dvs. avsevärt mycket lägre än deu tidigare avtalade köpeskillingen. Han hade således otvetydigt åsamkats en myckel slor förlust.

All Lars Lorenius ansett sig vara felaktigt behandlad genom regeringsbeslutet 1982 är en självklarhet. Trots upprepade försök alt få eu rättelse till stånd har delta tidigare inte kunnat förverkligas.

Nu har emellertid konslifufiorisutskotfef grariskal regeringsbeslutet av år 1982 när del gäller tillämpningen av priskontrollbestämmelsen mot bakgrund av vissa uttalanden i förarbetena till bestämmelsen. I dessa berördes frågau om de negativa effekterna av priskontrollregeln för fastighetsägare och kreditgivare. Lagrådet, som hade lagförslaget på remiss, konstaterade i sitt utlåtande, alt ett införande av priskontrollregeln i vissa övergångsfall skulle kunna få myckel negativa effekter för markägaren. Della krävde enligt lagrådet en övergångsbestämmelse med innebörden, atl ell pris som inte översteg inköpspriset skulle godtagas vid försäljning. Av rent laglekniska skäl föreslog lagrådet inte någon sådan bestämmelse men förutsatte atl de intressen som det var fråga om kunde tillgodoses genom en undantagsregel i lagförslaget.

Regeringen instämde i lagrådels uttalanden, och ej heller riksdagen hade några invändningar häremot. Tveklöst innebär detta att lagrådets uttalande skulle ligga lill grund för tillämpningen av priskontrollregeln i de med uttalandel åsyftade övergångsfallen. Loreniusärendel är ett typexempel på ett sådant övergångsfall.

Ett enhälligt konstilutionsutskott fastslår också detta genom all konstatera, alt fallet Lorenius väl överensstämmer med deu övergångsproblematik som berörs i lagrådels uttalande. Trots atl såväl den dåvarande regeringen

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Handläggningen av vissa förvaltningsärenden

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Handläggningen av vissa förvaltningsärenden

som riksdagen således instämde i della uttalande, finns det ingenting i vare sig regeringsbeslutet eller de handlingar vilka hör till beslutet som tyder på att några överväganden med anledning av uttalandel gjordes när regeringen tillämpade priskontrollregeln. Och just deuria tillämpning ledde ofrånkomligen lill att Lars Lorenius orsakades skada.

Herr lalman! Det är utomordentligt värdefullt och glädjande att konstitulionsutskotlel enhälligt står bakom belänkandet i denna fråga. Rimligen måste ett riksdagsbeslut i enlighet härmed leda till all eu rättelse kommer till stånd och atf Lars Lorenius således får ersättning för den skada han åsamkades genom handläggningen av ärendet i samband med regeringsbeslutet 1982.

AnL 101 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Jag hoppas och tror också att vårt ställningslagande beträffande Loreniusärendel kan komma alt ha betydelse för Lorenius i framtiden. Däremot tror jag inte att det är särskilt klokt atl vi pekar ul hur detta kan ske och var del kan ske.

Herr lalman! Olle Svensson har anmält ell ärende gällande bostadsdepartementet. Jag är inte rikligt säker på om Olle Svensson rikligt insåg vad som skulle komma all uppenbara sig när vi började titta på detta ärende.

Vi har kunnat konstalera all nästan två år och åtta månader har gått innan ell beslul fattades i ell enkelt besvärsärende. Som argument har man från departementets sida bl.a. använt del faktum atf vi har fått en ny plan- och bygglag och att det arbetet samt ärenden enligt den lagen prioriteras framför handläggning av ärenden som lyder under den gamla lagen. Vi har kommit fram lill att det inte kan vara någon acceptabel ordning. Del var lätt att i enighet komma fram lill den slutsatsen i utskottet.

Under granskningsärendels gång och grävandet i fakta har ytterligare frågor aktualiserats. Ärendebalanseu i bostadsdepartementet har på några år nästan fördubblats när del gäller besvärsärenden i plan- och byggfrågor. Del har naturligtvis inneburit en generellt ökad väntetid. Hur lång vet vi inte.

På departementet säger man att del har varit stor omsättning på handläggare och att rutinerade tjänstemän har slutat. Del kan faktiskt hända även den bäste. Vissa sektorer av våra förvaltningar har ibland svårigheter, exempelvis när det gäller alt konkurrera med löneläget på den privata marknaden. Men jag undrar om del är del som är den troliga orsaken i bostadsdepartementet. Det är faktiskt en visa på stan hur dåligt departementet sköts. Departementet leds av en minister som har förvandlat departementet till elt idrollsministerium. Det kanske är bra för idrotten, men definitivt inte för bostadspolitiken.

Del är rialurligtvis inte nödvändigt alt kräva särskilt djup kunskap av den som blir minister pä elt sakområde. Den kunskapen kan man skaffa sig efter hand. Men när det brister i intresse blir det värre.

Det vi har tittat på är planenheten och besvärsärenderi som gäller plan-och byggfrågor Men det har försports att det också har varit stora problem på andra enheter Dessa problem fanns samtidigt som plan- och bosladsverkel tvingades att flytta lill Karlskrona. Det betyder att det under vissa perio-

der har varit svårt alt över huvud laget få kontakt med någon på hög myndighetsnivå i departementet eller i bostadsverket.

Utskottet har nu bestämt sig för att granska hur bostadsdepartementet sköts. Det får vi göra i nästa omgång, eftersom vi inte hann med del under våren. Jag ser fram emot en sådan granskning med stort intresse. Del vore intressant om de myndighetspersoner och de branschorganisationer av olika slag som har mycket med bostadsdeparlementet all göra ville slälla upp med den information som de nu under hand mycket frekvent ger oss riksdagsledamöter. Jag tror all detta lilla ärende kan bli en inkörsport lill en granskning av hur kompetent, eller skall man säga inkompetent, departementet sköts. Det bygger på att det finns människor i förvaltningen och i organisationer som är beredda atl informera oss när vi kommer så långt.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Handläggningen av vissa förvah-ningsärenden

AnL 102 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr lalman! I den grupp av ärenden som i granskningsbelänkandet kallas Handläggning av vissa förvaltningsärenden finns det ett ärende som kallas Våtmarkskonventionen och fråga om småbåtshamn och omläggning av väg i Vellinge kommun. Frågan är väckt av oss i miljöpartiet de gröna. Bakgrunden till ärendet kan kort beskrivas som följer

Sverige har, för all skydda vissa särskilda våtmarksområden, tillträtt en internationell konvention. Enligt artikel 4 i denna konvention skall varje för-dragsslutaude part främja bevararidet av våtmarker och våtmarksfåglar genom alt tillskapa naturreservat inom våtmarksområdena, vare sig områdel är uppfört på den föreskrivna listan eller ej. Vålmarksområdet i Vellinge kommun är dessutom uppfört som nummer ett på den här listan.

För delta område, med ett sådant högt naturvärde och bevarandevärde, begärdes under mitten av 80-talet atl planen skulle förändras för all en omläggning av en väg och byggandet av en småbåtshamn skulle kunna tillåtas. Småbåtshamnen blev efter diverse turer och överklaganden till slut stoppad av regeringen. Byggandet av vägen är nu så smått på gång, efler det all högsta domstolen sagt att det ej finns skäl för prövningstillstånd, när sakägarna överklagat ända dit.

I bostadsdepartementets svarspromemoria på vår KU-anmälan anger man atl frågan om intrång i det i konventionen avsedda våtmarksområdet borde ha uppmärksammals under planärendenas behandling. Därför uttalar nu ett enigt utskott atl en grundläggande princip är alt regering och andra myndigheter skall känna lill förekomsten av och innehållet i de regler de har alt tillämpa.

Herr falman! Här har alltså ett uppenbart fel begåtts i handläggningen av ärendet. Den intressanta följdfrågan blir; Hur hade ärendet handlagts om regeringen hade skött det som man skulle? Hade byggandet av väg 100, som den kallas, gått alt stoppa på grund av att den placerats i ett skyddat våtmarksområde? Frågorna blir dess värre obesvarade. Men det skall bli intressant att följa hur regering och myndigheter i fortsättningen kommer att hantera olika konventioner Vi kanske får en skärpning. Dess värre är inte denna konvention den enda som del finns iveksamheier kring.

101

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Handläggningen av vissa förvah-ningsärenden

Anf. 103 ROSA-LILL WÅHLSTEDT (s):

Herr lalman! Som framgått av debatten uuder de tidigare avsnitten i dag är konstilutiorisutskoltet i slora stycken överens och enigt i sina slällningstaganden. Det gäller i synnerhet det avsnitt som jusl nu debatteras, nämligen Handläggning av vissa förvaltningsärenden. Avsnittet lar som sagt var upp tre frågor, som föregående debattörer har belyst.

Hans Nyhage har ingående redovisat bakgrund och utskottets ställningslagande i del s.k. Loreniusfallel. Olle Svensson berörde också ärendet i sitt anförande under inledningsavsriiltet. För min del kan jag därför bara instämma i det som både Hans Nyhage och Olle Svensson har anfört. Det är mycket tillfredsställande atl utskottet i den här frågan var helt enigt.

Handläggnirigstider m.m. i bostadsdepartementet var den fråga som Birgit Friggebo tog upp i sitt anförande. Även här kan jag bara säga att del är tillfredsställande alt utskottet är enigt i sill ställningslagande. Vi är alltså helt eniga om alt del inte är acceptabelt att en enskild får vänta två år och åtta månader efter elt överklagande innan ett beslut fattas. Vi är också hell överens om alt de motiveringar som man från departementets sida anger som orsak till den långa handläggningstiden inte kan ursäkta departementet. Vi är också eniga om atl den slora ökningen av balansen när det gäller inte avgjorda förvallningsärenderi kari innebära och förmodligen kommer att innebära att utskottet får återkomma till de här frågorna.

Jag vill också lill Birgit Friggebo säga all jag tycker atl vi i dag skall ägna oss ät alt redovisa och debattera del ställningstagande och den granskning som vi hittills har genomfört och inte föregå och dra slutsatser innan en granskning i ett kommande skede har slutförts. Det finns alltså i dag inte några som helst underlag för att dra de slutsatser som Birgit Friggebo har redovisat. Vi är ju annars väldigt ofta intresserade av att ha tillgång lill underlag så att vi kan göra seriösa bedömningar

Herr talman! När del gäller del tredje ärendet och den sista frågan under del här avsnittet om bl.a. våtmarkskonvenlionen, som ju Hans Leghammar tog upp i sin anförande, vill jag säga alt jag återigen kan konstatera atl utskottet stär helt enigt i sin kritik. Den kritiken från utskottets sida slår ju fast atl en grundläggande princip är att regeringen och myndigheterna skall känna till förekomsten av och innehållet i de regler som de har atl tillämpa. Del gäller även konvenlioner och andra internalionella åtaganden. Låt mig dessutom konstalera att bostadsdepartementet i sin egen promemoria också anser all man borde ha uppmärksammat konventionen när planärendet behandlades.

Till sist vill jag till Hans Leghammar säga att konstitutiorisutskoltefs uppgift är all granska handläggningen ur konstitutionell synpunkl. Det är just vad utskottet har gjort, och man står enig i siu kritik.

ningen. Jag hade förhoppningen att folk skulle våga säga mer öppet det som de vågar säga i enrum. Jag lycker atl delta allmänt är ett problem. När vi har koutakter framför alll med tjänstemän fråu olika myndigheler som kommer till oss riksdagsledamöter och beskriver felaktigheter och missförhållanden, önskar man alt de skulle gå ut med della mer aktivt för att motivera förändringar Det vågar de ofta inte eftersom de är rädda för siua chefer, de är rädda för aft eventuellt förlora karriären och likuande. Jag tycker att det är ett stort problem atl det finns en rädsla för en större öppenhet i vårt samhälle.

Jag har ännu inte dragit några alldeles bestämda och definitiva slutsatser, och jag begär framför allt inte atl Rosa-Lill Wåhlstedt eventuellt skall ställa sig bakom dem. Men jag har en förhoppning om atl den granskning som vi skall göra nästa år blir så fyllig som möjligl, så atl vi då kan la ställuiug till de eventuella missförhållanden som finns enligt de utsagor som människor kommer med, bl.a. till mig.

Anf. 105 ROSA-LILL WÅHLSTEDT (s);

Herr talman! Jag skall fatta mig korl. Om nu rädslan är så stor som Birgit Friggebo påstår, tycker jag att del bör vara en garant att Birgit Friggebo har väckt frågan om ytterligarégranskning. Därefter får vi återkomma och dra de slutsatser som då blir nödvändiga.

Kammaren övergick fill atl debattera avsnittet Beredningen av vissa EG-frågor.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

AnL 106 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr lalman! Vi har inte någon reservation. Del har inte något parti under det här avsnittet. Jag vill bara la tillfället i akt atl tala om att jag i och för sig instämmer i det särskilda yttrande som miljöpartiet har skrivit om att man skulle ha föredragit ett skarpare ultryekssäll i utskottets gemensamma yttrande i de här frågorna. Men vi har gjort den bedömningen, som jag antar atl en del andra också har gjort, atl del i det här fallet har varit viktigare att ha ett enigt utskott, som ändå uttrycker så pass myckel som man gör i de här frågorna.

Kritikerna av det hemlighetsmakeri som omger hela EG-integratiousarbe-tet får ju rätt på många punkter. Del gäller t.ex. offentliggörandet av handlingar som borde ha offentiiggjorls. Utskollet är med på atl del borde ha gjorts. Det handlar om uppteckningar från sammanträden som pågår, där man anser att det åtminstone borde finnas deltagarlistor och protokoll. Det handlar om iriformatiorien i EFTA-delegationen.

Det riktas ju en ganska massiv kritik mol alt det brister i informafionen, att man har svårt atl få upplysningar och alt man har svårt aff få fram papper Defta försvårar naturligtvis integralionsarbetet, men det försvårar också en öppen och offentlig debatt om de här frågorna. Framför alll vi som är kritiska har ju uppenbara svårigheter alt fä fram material. Därför är det av väldigt stort värde, tycker jag, att ett enigt utskott har framfört denna kritik. Anledningen härtill är naturiigtvis våra slora förhoppnirigar om atl detta

103

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

104

skall få en genomslagskrafl för regeringens fortsatta handläggning av integralionsarbetet.

Hittills har ju beredvilligheten och den uttalade ambitionen att fortlöpande hålla alla informerade och att ge tillgång till allt relevant material i stor utsträckning lyst med sin frånvaro. Förhoppningen är nu att det eniga utskoltsbeläukandel ändå skall vara en vägvisare för regeringen i del fortsatta arbetet. Det borde, även om del inte är en direkt prickning, ändå medverka till att vi får en större öppenhet och eu större möjlighet till offentlig debatt i dessa frågor. Det är alltså min förhoppning att det här yttrandet kommer att medverka till deri processeri.

AnL 107 PER GAHRTON (mp);

Herr lalman! Konstitutionsufskottet har genomfört en myckel grundlig granskning av regeringskansliets arbele för EG-anpassning på grundval av miljöpartiets granskningsanmälan. Därvid har det framkommit fakta som visar atl vår långvariga kritik mol regeringen när det gäller hemlighetsmakeri faktiskt inte är gripen ur luften, vilket en del här och var har för sig. Förhållanden som inte har varit allmänt kända, knappast ens kända hos samtliga riksdagsledamöter, redovisas. Dessutom görs av utskottet i flera fall påpekanden, eller framförs förslag, som del knappast är långsökt atl tolka som kritik mot rådande ordning.

För det första har man beträffande rådet för Europafrågor konstaterat atl inga som helst protokoll eller anteckningar görs. Det strider visserligen inte mol formella krav, men med hänsyn till rådels betydelsefulla ställning finner utskottet att del är önskvärt att del ålminstone dokumenteras när rådet sammanträtt och vilka personer som deltagit i sammanträdel. Del är ju faktiskt irite för mycket begärt.

När det gäller offentlighetsprincipen har utskottets granskning uppdagat ett uppeubart fel i hanteringen. Det gällde elt fall där jag själv var inblandad och inte fick ul ett papper som jag borde ha fått ut, något som jag inte fick klarl för mig förrän utskottskansliel hade gjort granskningen. Bl.a. mol den bakgrunden finner utskottet det motiverat atl uuderstryka vikten av att alla berörda handläggare har god kännedom om gällande regler Bara atl man skall behöva göra en sådan anmärkning är ju en poäng! Utskottet understryker också alt ingen tvekan får råda om atl "ambitionen är att ge varje framslällan om utbekommande av handlirigar eri skyndsam och korrekt behandling". Sådant skriver inte konslitutionsutskollet utan skäl.

Utskottet har också gjort en genomgripande granskning av diarieförings-principerna vid utrikesdepartementet som i sanning är en snårskog. Då har mari kommit på atf avskaffaridet av handelsdepartementet automatiskt ledde till att en helt ny grupp av ärenden, bl.a. en del relevanta EG-ärenden, kom att omfattas av sekretess, rent ryggmärgsmässigl alltså.

Utskottet har samtidigt uppdagat att det moderna och datoriserade UD-diariel mycket väl skulle möjliggöra atl ett stort antal nya sökbegrepp infördes. Mol den bakgrunden säger utskollet att det finns anledning för regeringen "att överväga om inte ytterligare grupper av ärenden borde föras till huvuddiariets öppna del", vilket ju är ett sått för utskottet att tala om atl man anar att mer hålls under sekretess än som egentligen är nödvändigt.

När del slutligen gäller EFTA-delegationens tillgång till allt relevant material konstaterar utskottet atf partierna kan fästa olika avseenden vid olika aspekter av EG-anpassningen och därför ha olika uppfattning om vad som är relevant material. Det är också en anmärkning som inte är gripen ur luften utan har sin bakgrund i diskussioner inom EFTA-delegationen.

Vi skulle naturligtvis frän miljöpartiels sida på många punkler ha föredragit ell skarpare ultryekssäll, men vi har funnit att de anmärkningar som görs ändå är så pass klara och tydliga att vi har nöjt oss med ett särskilt yttrande. Del gör atl den kritik som finns här och de anmärkningar som finns här har ett enhälligt konstilulionsulskolt bakom sig.

Då kan man fråga sig varför del kräver inlägg i kammardeballen. Jo, för del första kräver def inlägg för atl ytterligare understryka att det faktiskt är på det här sättet, atl det finns påpekanden och kritiska anmärkningar i elt enhälligt KU-betänkande mot EG-anpassuingspolilikens geuomföraride i UDH.

För det aridra har det härit eri del sedan betänkandet justerades. I förra veckan lades det fram ett hemligstämplat 17-sidigt papper med rubriken "Probleminventering EES", som EFTA-delegationens medlemmar fick ta del av. Samma dag hade jag en frågedebalt med Anita Gradin här i kammaren och bad om besked om när denna PM skulle offentliggöras. Del kom inget besked, men innebörden var uppenbarligen atl papperet skulle hållas bakom EFTA-delegationens lyckta dörrar

1 del lägel beslöt jag att på 35 rader av eu halvsidesarlikel i Dagens Nyheter referera några av promemorians huvudpunkter. Uppmärksamheten blev som bekant inte helt obetydlig. Den största socialdemokratiska morgoutid-riirigeri. Arbetet, kommeriterade: "Varför hemligstämplas della dokumeul? Del år svårl all se att det eris skulle försvåra del kommaude förhandlingsarbetet om probleminvenferingen offentliggjordes. Tvärtom skulle det bidra till en öppnare EG-debatt." Del skrev alltså Arbetel den 15 maj.

Men enligt TT har statsrådet Gradin vänt sig lill riksdagens talman för att ompröva formerna för information till riksdagen. Enligt Göteborgs-posten hotar nu utrikeshandelsminister Anita Gradin med atf snåla in på den information riksdagen får om Sveriges EG-politik. Anita Gradin lycks inte ha läst KU-belänkandel. trots atl hennes eget fögderi behandlas och trots att betänkandet fanns tillgängligt när de här uttalandena gjordes.

KU skriver alltså atl med lanke på vikten av offentlighetsprincipen kan det finnas anledning för regeringen att överväga om inte ytterligare ärendegrupper borde föras till huvuddiariets öppna del. Det är på KUs språk ett sätt - jag upprepar det - atl säga atl hemligstämpeln borde användas mindre ofta än vad som har sketl. Ökad öppenhet och inte minskad! Och omedelbart går utrikeshandelsminislern ut och hotar med minskad öppenhet. Det vittnar inte om välsorterade fattningsgåvor inom utrikeshandelsdeparlemen-tet.

Anita Gradin anförde i debatten här i kammaren också mol mina krav på offentliggörande att jag har en annan uppfattning om EG-anpassningen än regeringen, och del är väl känt. Hela miljöpartiet har en annan uppfattning än regeringen och för övrigt andra partier också. Vad har det med rätleri till full iriformatiori att göra? KU betoriar arigåeride iriformationen lill EFTA-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

105

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

delegationen - jag upprepar del; "Partierna kan givetvis komma att fästa olika avseende vid olika aspekter av infegrafionsarbetel. Härav följer att man också kan ha skilda uppfallniugar om vad som är i sammanhanget relevant material."

Det faktum att ell partis representanter har en helt annan uppfattning än regeringen om materialet, hur det skall tolkas och hur del skall användas, skall på intet sätt hämma informationsflödet. Det vore absurt i en demokrati om det faktum att man har en annan uppfattning än regeringen skulle göra att man får mindre information. Det är motsatsen till demokrati.

Därför är de konstateranden som KU har gjort här oerhört väsentliga, och mau bör lyssna mycket noga på UDH, i inlegralioussekretarialet och i hela denna gigantiska apparat med hundratals hellidssysselsatta tjänstemän som ägnar sig ål alt EG-anpassa Sverige fill tusentals lagar och bestämmelser ur EGs regelverk.

Herr talmau! Anita Gradins hysteriska reaktion på atl jag tillåtit mig att omnämna existensen av ett hemligt EG-papper och refererat - inte citerat, inte publicerat, inte offentliggjort men refererat - några punkler ur delta papper visar alt hon inte begriper vad en öppen demokrati är och inte heller vad KUs grariskning är lill för

Jag vill instämma i vad Anders Björck sade tidigare i dag i denna debatt under en annan delrubrik, all del är någonting märkligt med atl vi en gång om året granskar regeringen och regeringeri är frårivarande. Varför sitter inte regeringen här? En gång om året borde regeringen sitta här

Det minsta man kan begära är i alla fall all de statsråd är närvarande som berörs av de frågor som diskuteras. När det t.o.m. finns kritik av olika grader, då borde väl ändå statsråden vara närvarande här

Jag tycker alt detta är någonting som vederbörliga organ inom riksdagen med det snaraste måste ta upp och diskutera. Räcker det inte med talmanskonferensen, får vi väl tillsammans börja fundera över om inte riksdagens slällning i del svenska samhällsarbetet kräver att regeringen är närvarande -inte bara för att lyssna, ulan regeringen får naturligtvis försvara sig.

Det är ju regeringen som kritiseras i dessa debatter, inte deu socialdemokratiska riksdagsgruppen. Det är ganska absurt att det är socialdemokratiska riksdagsledamöter som skall sköta försvaret av regeringen. Vi kritiserar regeringen, och regeringen kau i framtiden komma alt ha väldigt olika sammansättning. Det kommer att bli fullkomligt upp- och nedvända världen, om vissa riksdagsgrupper skall försvara regeringens handläggning.

Nej, regeringen skall finnas med vid de här debatterna, och regeringen skall få chansen aff försvara sig. Atf den sedari kan komma aft få svårt att försvara sig, är en helt annan sak.

från krig, aids och knark lill barnosäkra ugnar. Regeringen, som arbetar i maskopi med starka kapitalinlressen, bedriver ett kvalificerat hemlighels-makeri. I lönndom kommer den alt sälja ul Sveriges suveränitet som stal.

Eftersom Per Gahrton har ädla upplysningsmotiv - kanske är han rent av ule efler att omvända den femtedel av miljöparliet som anser alt Sverige borde ansluta sig till EG - tar han sig en del friheter och laborerar med verkligheten och sanningen. I en debattartikel vill han inbilla läsarna att han för tesen om hemlighetsmakeri har starkt stöd av KU. Så här skriver han:

KU har i årets granskning enhälligt arimärkt på hemlighetsmakeriet kring EG-poliliken. KU noterar alt rådet för Europafrågor inte dokumenterar sina träffar på något sätt. KU tycker all så bör ske.

Går man till källan, dvs. värt betänkande, finner man atl vi enhälligt konstaterar att rådet inte är en myndighet och inte fattar några beslut. Rådet är elt forum för löpande samråd, där de enskilda ledamöternas syripunkler är av intresse. Inga krav föreligger därför på prolokollföring - i motsats till vad Gudrun Schyman sade - eller annan dokumentation av själva verksamheten. Det enda KU finner önskvärt - observera formuleringen "önskvärt" - är alt del dokumenteras när sammanträden äger rum och vilka som deltagit, detta med hänsyn till framtida historieforskning om det här irilressarita skedet i svensk nutidshistoria.

EFTA-delegationen har huvudsakligen kommit till som en eftergift åt småpartierna i riksdagen. Alla riksdagspartier skall kunna följa och ha synpunkter på EES-förhandlingarna. Att sedan miljöpartiets representant i denna delegation offentliggör - inte citerar, men ändå offentliggör - innehållet i ett hemligstämplat arbetspapper som definierar de problem regeringen skall la upp i kommande förhandlingar, är ju i och för sig anmärkningsvärt. Men ett annat forum än KU har att ta ställning till ett dylikt handlingssätt.

Regeringen hävdar genom eu av sina statssekreterare, Michael Sohlman, all den i varje fas av beredningsarbetet försett delegationen med allt relevant material och atl det är regeringens uttalade ambition atl efterkomma delegationens önskemål om material. Samtliga partier utom miljöpartiet har förklarat sig nöjda med den information de hittills erhållit.

Vilken information är då tillgänglig för allmänheten? Inlegralioussekreta-riatel pä ulrikeshandelsdepartementel har nyligen publicerat en grönbok med titeln EES-överläggningar - aktuella rättsakter Via riksdagen nås allmänheten.

I betänkandet gör vi en utförlig beskrivning av de tryckfrihetsrällsliga regler som gäller i beredningsarbetet för alla inblandade arbets- och referensgrupper Vi säger att det är angelägel alt berörda tjänstemän skall ha god kännedom om dessa regler. Del gör vi mol bakgrund av vad som får betecknas som ett rent olycksfall i arbetel. En offentlig handling från ett verk lill ell departement klassades som arbetsmaterial.

KU slår vakt om offentlighetsprincipen och principen att departementens diarier skall vara öppna i så stor utsträckning som möjligt. Handlingar som inkommit lill inlegrationssekrelariatet diarieförs i UDs datoriserade huvud-diarium, som har en öppen och en sluten del. I den slutna delen ingår såväl offentliga som sekretessbelagda uppgifler. Utskollet anser all det kan finnas

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

anledning för regeringen att överväga om inte fler handlingar skulle kunna överföras lill diariets öppna del.

Till sist: KUs uppgift är att oväldigt granska regeringen. Av vårt underlagsmaterial , såväl skriftligt som muntligt, framgår alt regeringen är mån om atl informera EFTA-delegationen och förse den med både offeritligt och hemligt material - irite att idka hemlighetsmakeri. En så betydelsefull fråga som ett närtuaude lill EG kräver bredaste möjliga politiska uppslutning. Utskottet, inkl. miljöpartiet, har endast funnit anledning lill två bagatellarlade randanmärkningar

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i denna del.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

108

AnL 109 PER GAHRTON (mp);

Fru talman! Del är tydligen inte bara inom moderata samlingspartiet som det fås kalla fötter uär man konstaterar vad KU-belänkandet faktiskt innehåller. Men del sker tydligen mer diskret hos socialdemokraterna. Jag kan precis föreställa mig vad som har härit inriari Catarina Rönnung har fåll sina direktiv om vad hon skulle säga; "Hur tusan kunde ni gå med på all skriva ens sådana mjuka - men ändå kritiska - formuleringar? Hur kan ni gå i de där miljöpartisternas och den där fruktansvärde Gahrlons fälla på det sättet? Nej, uu får ni gå upp i talarstolen och ta tillbaka. Nu måsle ni visa atl del inte finns någon som helst anledning till någon som helst kritik mot denna fantastiska regering, som fullständigt fläker ut sig för alt kasta ut informationen till svenska folket, så atl människorna skall vara fullständigt fullärda om vartenda delaljdirektiv från EG som vi skall anpassa oss lill, från sockerhalten i marmelad till kemikaliebeslämmelser som gör att allergikerna iute får veta vad flaskorna innehåller"

Något sådanl måste ju ha utspelat sig. Vi har ell enhälligt belänkande, och var och en kan läsa innantill. Jag har sagt att vi skulle vilja ha starkare skrivningar. Men det är elt faktum atl mau har uppdagat att det inte finns deu endaste lilla anteckning ens om riärvararide personer från det hemliga rådet för Europafrågor. Del var tidigare inte allmänt känt. När Folket i Bild - Kulturfront skrev om rådet för Europafrågor som "hemliga rådet" för elt par år sedan, avfärdades det allmänt som någon sorls skräckpropaganda och villfarelse.

Nu visar det sig - och det tycker jag är ett framsteg - alt det är dokumenterat i KUs handlingar alt här sitter regeringen, tillsammans med näringslivets loppar, och styr hela EG-anpassningen. Men man gör det utan minsta lilla anteckning. Man har inga protokoll, inga som helst samtalsuppteckningar Det är hemligare än när Olof Palme träffade Rajiv Gandhi, för då fick man i alla fall en samtalsuppteckuing som KU i efterhand kunde granska.

Delta är den viktiga delen av KUs arbele, alt konstatera faktum. Att sedan KU-majorilelen inte vill gå längre än till alt uttrycka önskan om aft man skall få vela vem som har varit på sammanträdel och när sammanträdet har ägt rum - del kan man beklaga. Meu del viktiga är ändå atl KU här tar borl slöjor över del faktiska hemlighetsmakeriet.

När del gäller diarieföring visar man ju någonting som var fullständigt okänt - och jag måsle erkänna att det var helt okänt även för mig. Jag undrar hur många som är insatta i denna oerhört komplicerade materia kring utri-kesdepartementets diarieföring. Här avslöjar man att diarieföringsprinci-perna har gjort att mer är hemligstämplat än som skulle ha behövt vara det, bara pä gruud av att handelsdepartementet avskaffades.

Anf. 110 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Fru lalman! Om deu tolkning som Catarina Rönnung gjorde av del här eniga KU-belänkandet stämmer överens med hur socialdemokraterna tänker tolka del - och hur regeringen anser sig behöva uppföra sig utifrån den här tolkningen - då blir man faktiskt inte glad. Då är det antagligeri så alt jag har överlolkal inriebörderi i det här belärikaridel. Del skulle i så fall be-sanna de misstankar som vi också i vpk har, och bekräfta den erfarenhet vi har av alt det faktiskt är svårt atl få ut material. Det pågår eu hemligstämp-ling av papper i en utsträckning som man har svårl att förklara. Och del är dessutom svårl alt begripa anledningen fill denna hemligstämpling när man väl får de här hemliga pappren i sin hand, eftersom det väldigt lätt går att läsa myckel mer välinformerad rapportering i t.ex. utländsk press.

Jag tycker att det är myckel nonchalanl när Catarina Rönnung säger att när mau har gjort den här anmärkningen, att del i Europarådet åtminstone borde finnas en lista på vilka som har deltagit, så är det av historiska skäl, för att man i historieforskningen skall kunna lala om vilka som var med när del här slora skedde - om del nu kommer att ske.

Catarina Rönnung säger också att den utvidgade EFTA-delegationen är en eftergift åt småpartierna. Del låter som att tanken är atl vi skall vara lysta och inte bråka. Det handlar inte om att del är en självklarhet att samtliga partier måste ha tillgång till all information om man skall kunna genomföra en process med demokratisk insyn. Jag trodde atf det var viktigare än hur stora eller små partierna var Jag trodde att det var viktigare att alla fick tillgång till relevant information. Jag trodde all partierna fick information inte utifrån hur stora de var, utan utifrån alt del bör vara en demokratisk rättighet för samtliga partier atl delta i denna debatl och denna politiska process.

Precis som miljöpartiet och Per Gahrton ariser jag atl det irinebär uppenbara svårigheter atl i della land, i detta parlament följa och på ett demokratiskt sätt della i den här processen. Dess värre finns samma brist på demokrati och samma kritik mol denna brist inom EG, som ju också har svårl alt följa processen. De kan ju där inte hänvisa till alt de åtminstone skall korrespondera med en regering och att det skall finnas demokratiska inslag. Del är inte sagt alt så skall vara fallet, men de kräver del. Del finns alltså en genomgående kritik, och den handlar om bristen på demokrati, något som är signifikant för hela EG-processen.

AnL 111 CATARINA RÖNNUNG (s);

Fru talman! Naturligtvis är även jag för en demokratisk insyn i arbetel med ett närmande till EG. Del är ju därför EFTA-delegationen över huvud taget har kommit till. Om småpartierna anser sig missförstådda och missledda är del deras demokratiska rättighet atl ge uttryck för detta. Jag förme-

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

109

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av ■ statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beredningen av vissa EG-frågor

nar dem irite att göra det. Jag undrar ändå hur mycket relevans som finns i denna kritik.

Jag lar inte, Per Gahrton, direktiv av någon människa när det gäller vad jag skall säga här i kammaren, allra minst av någon regeringsrepresentant. KU skall oväldigl granska regeringen, och del är en hederssak för KU och för oss socialdemokrater all göra en så korrekt bedömning som möjligl.

Per Gahrton går med på vad utskottet skriver angående rådet för Europafrågor Han reserverar sig inte, han begär inte att få prolokollsutdragen från de samtal som förs, något som han ivrigt förfäktar i andra fora. Han slår på utskollsmajoriteleus sida i denna fråga. Därför begriper jag inte rikligt varför han tar upp frågan om rådet för Europafrågor Kanske är def så att det trots allt inte fauns så mycket hemlighetsmakeri från regeringens sida alt anmärka på och atl han därför måste ta till litet uödargumenl och förstora upp saker som inte är värda alt förstora.

110

AnL 112 PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Anledningen lill att jag inte har begärt några prolokollsutdrag är all del inte finns några protokoll att begära utdrag från, vilket KU har visat. Det år mycket enkelt. Det är ju detta som KU har kartlagt. Det existerar inga protokoll, def existerar inga anteckningar T.o.m. jag ger mig faktiskt inför den orubbliga verklighet som det realt existerande socialdemokratiska hemlighetsmakeriet har skapat. Jag begär iuga protokollsutdrag, eftersom dessa protokoll bevisligen inte existerar

Man uridrar vad del är som gör all utskottsmajorileten, när deu har fått ihop ett enhälligt belänkande kring EG-harmoniseringens handläggning, nu backar i debatten. Varför är del så angelägel atl backa? Varför kan utskotlsmajoriteten inte som Arbetet konstalera att man kan ha diametralt olika uppfallniugar om EG-frågan men atl man bör kuuna enas om atl det skall vara maximal öppenhet i debatten. Det är väl inget fel alt socialdemokratiska riksdagsledamöter, om de är så självständiga som de hävdar, också står fast vid kritiken i stället för all gå upp i debatten och försöka skapa intryck av all det egentligen inte var så mycket med KUs kritik.

Jag menar alt det är en hel del med KUs kritik, eflersom man har gjort de faktiska avslöjanden som jag har pekat på. Ta som exempel att jag som riksdagsledamot, när jag vänder mig till ett statligt departement via riksdagens utredningstjänst och begär ett papper, får beskedet all jag inte kau få det eftersom det inte är en offerithg handling. Naiv som jag tydligen fortfarande är, riöjer jag mig med del beskedet. Sedau visar KU-kansliels granskning av della alt departementet i fråga har gjort elt fel. Ett departement ger en felaktig upplysning lill riksdagens utredningstjänst om vilket material som är offentligt tillgängligt för en riksdagsledamot. Det är faktiskt ganska allvarligt!

För mig äi del viktigt alt delta påpekas. För att utskottet skall vara enigt kan jag sedan avstå fråu de hårdaste orden emot orsaken till alt detta har sketl. Del är påpekandet som är del centrala i detta fall, och del slår KU enhälligt bakom. Det är KU som har genomfört detta. Varför tar ni inte åt er äran av atl ha avslöjat ett missförhållande, ni som innehar ordförandeskapet i KU? Det kan vi bjuda på, vi är mest intresserade av fakta.

Slutligen till detta föraktfulla tal om "småpartierna". Jag måste säga aft jag Uridrar vilket av våra partier som kommer att vara miust när vi uppnår pensionsåldern. Jag är inte så säker på atl de rådande relationerna då fortfarande gäller

AnL 113 CATARINA RÖNNUNG (s);

Fru talman! Jag tycker att jag i mitt inledningsanförande på ett korrekt sätt citerade ur utskottets belänkande exakt i vilka frågor utskottet hade haft anledning att föra fram kritik. Det var absolut ingenting som jag smusslade med, men jag talade om atl det var fråga om randanmärkningar, atl de flesia partierna - och här får jag tyvärr lov atl säga "de stora partierna" - var fullt nöjda med det material de hade fåll, både del offentliga och del hemliga, via EFTA-delegationen. Jag försöker tala om vad som är fakta.

När det gäller Per Gahrlons handlingsförlamning rörande protokollet från Europarådet skulle väl KU åtminstone teoretiskt sett, även om det är dumt, kunna begära atl rådet för Europafrågor protokollför del som sägs. Det är teoretiskt möjligl, men det är ett dumt tillvägagåugssätt.

AnL 114 PER GAHRTON (mp);

Fru talman! Jag skall iute förlänga debatten särskilt mycket mer, del är väl ingen mening med det. Jag vill bara upplysa om alt när man vill förändra ett förhållande här i riksdagen, väcker man en motion. Det är vad vi har gjort i fråga om hur rådet för Europafrågor bör bete sig i framtiden. KUs roll är alt granska förfluten tid, inte all i första hand i samband med sin granskning lägga fram förslag om framtiden. Vi har därför avstått från della i detta sammanhang och återkommer lill frågan i motionsform.

Jag vill sedan bara påminna Catarina Rönnung om atl vad hon ägnade sig åt i sitt inledningsanförande var all försöka provocera fram en debatt om själva EG-frågan. Jag försöker emellertid all hålla mig till saken. Därför diskuterar jag KUs granskningsbetänkande, som jag tycker är ett ganska bra betänkande och som jag hoppas vi skall kunna ha nytta av i framtiden för atl få en så öppen EG-debatt som möjligt.

Kammaren övergick till atl debattera avsnittet Notifiering till GATT om jordbrukspolitiken.

AnL 115 HUGO ANDERSSON (c);

Fru talman! Denna del av granskningsbelänkandet behandlar en arimälari om grariskning som bl.a. jag står bakom. Del handlar om regeringens nolifi-kation lill GATT-förhandlingarna om vilka ålgärder som man avsåg alt genomföra för att minska stödet till jordbruket uuder 1990.

Grunden för anmälan var information som vi fick genom tidningsartiklar i början av november 1989, i vilka stod atl man hade använt livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag som en beskrivning av Sveriges ambitioner på delta område. Vi reagerade naturligtvis då över hur regeringen kunde använda ett sådant material som underlag för en notifiering.

Det handlar om en deparlemenlsskrivelse om vilken del råder mycket stor

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Notifiering tid GATT om jordbrukspolitiken

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Notifiering tdl GATT om jord-brukspolitiken

112

oenighet. Delta kände alla till. Skrivelsen skulle fortsatt behandlas i många instanser innan den blev underlag för ett riksdagsbeslut.

1 utskottsbelänkandet sägs alt detta material arbetas fram av en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp. Det kauske mau kan kalla livsmedelspolitiska arbetsgruppen för Det har förvisso ingått representanter för de olika partierna i den arbetsgruppen. Men i elt annat sammanhang i KUs arbete fick vi av ordföranden i den gruppeu, statssekreterare Michael Sohlman, lära oss vilka olika typer av organ som departementen har att tillgå när det gäller att förbereda frågor Della regleras tydligen av eft PM fråu statsrådsberedningen.

1 detta PM talas om två säll att arbeta. Det ena är alt man i vanlig ordning tillsätter en kommitté - eller ulredning, som del brukar kallas - som är självständig och en egen myndighet, som Michael Sohlman uttryckte det. Del andra sättet är atl tillkalla en arbetsgrupp inom departementet, och som exempel på sådan arbetsgrupp inom departementet log han livsmedelspolitiska arbetsgruppen. Han benämnde detta "ett forum för samråd".

Det var resultatet av detta forum för samråd som skickades till GATT-förhandlarna såsom Sveriges synpunkter på delta område. Dessutom begärde man inom GATT uppgifter om vilka ålgärder som Sverige avsåg all genomföra inför år 1990. Del förslag som nu ligger kommer i huvudsak all få sin verkan först år 1991 och senare.

I delta skede ansåg vi nalurliglvis atl regeringen geuom jordbruksministern med sin anmälan lill GATT, fem dagar efter del alt arbetsgruppen presenterade sitt förslag, föregrep den parlamentariska behandlingen av förslaget. Vi vet ju också all regeringen inte har eu egen majoritet här i riksdagen. Del finns då slor chans att della förslag kommer alt genomgå stora förändringar innan del fattas ett beslul om den framtida jordbrukspolitiken. Allt tyder nu på att så också blir fallet. Detta, fru lalman, var grunderna för vår anmälan.

Man kan fråga sig hur regeringen skulle ha agerat när uppmaningen kom frän GATT-förhandlarna. Mau kan tänka sig en variant. När vi från oppositionen frågar regeringen om saker i ärenden som regeringeri irite auser sig ha behandlat färdigt brukar del låta ungefär så här; "Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet, och regeringen har för avsikt att i denna fråga återkomma med förslag senare." Detta går bra atl svara oss i oppositionen, men det kanske är svårare alt ge samma svar lill GATT-förhandlarna. Det verkar i varje fall som om del var fallet.

När man läser KU-majoritetens skrivning, som delvis upprepar deu redovisning som givits från departementet, kan man konstalera alt nolifikationen till GATT har omgivils av en mängd reservationer Man säger all del är förslag från en arbetsgrupp och aft det finns meningsskiljaktigheter Man säger all förslaget skall sändas ut på remiss och att regeringeri har för avsikt alt irileda konsultationer innan den skriver propositionen, och slutligen sägs atl del är riksdagens sak att ta ställning.

Efter alla dessa reservationer undrar man varför livsmedelspolitiska arbelsgruppens förslag över huvud laget sändes i väg. Vad skall läsaren egentligen tro när han läser dels förslaget, dels alla reservationer som det är omgärdat med? Var det meningen att man inom GATT skulle la alla reservalio-

nerria på allvar? I så fall måste mari där få en myckel underlig bild av den svenska parlamenleriska arbetsordningen och på vilka grunder vi informerar förhandlingspartners om våra intentioner Eller var det meningen alt mau inte skulle ta reservationerna på allvar, utan läsa den svenska nolifieringen som om beslutet var fattat och aff det skulle bli så här i framtiden?

Vi i centern tycker att man skall vara mycket noga med de informationer som man lämnar till internationella organ. Detta är frågor av stor vikt, och när del gäller frågor av den här digniteten om den framtida jordbrukspolitikens inriktning bör man, anser vi, invänta ett riksdagsbeslut innan man meddelar omvärlden vad som kommer atl härida här i Sverige.

Vi anser alt det finns fog för kritik av regeringens handlande i den här frågan. Regeringen har genom derina notifikaliori till GATT-förhandlingarna föregripit beslutsfallandet i den svenska riksdagen.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservation 17 till betänkandet.

AnL 116 TORGNY LARSSON (s);

Fru lalman! Hugo Andersson och några andra centerpartister har till konstitutionsutskottet för granskning anmält regeringens beslut atl som notifiering till GATT överlämna en sammarifatlning av livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag till elt minskat slöd för det svenska jordbrukei. Man menar bl.a. alt regeringen har föregripit remissbehandlingen och riksdagens beslut om vilken inriktnirig jordbrukspolitikeu skall få. Mari säger vidare atl det är anmärkningsvärt att regeringen ulan att avvakta den fastlagda demokratiska beslutsprocessen inför GATT:s övriga deltagare anger Sveriges åtaganden på del jordbrukspolitiska området, vilka förutsätter en total omläggning av den svenska jordbrukspolitiken.

Vid den granskning som ulskotlel har företagit som följd av denna anmälan har det visat sig att det inte finns fog för att rikta kritik mot regeringen. Som framgår av de haridlirigar som har lämriats till riksdagen har regeringen vid nolifieringen myckel tydligt klargjort alt något beslul om den kommaude jordbrukspolitiken inte har fattats varken formellt eller reellt. Tvärtom redovisas mycket klart var man befann sig i processen.

GATT fick genom nolifieringen besked om alt förslaget till jordbrukspolitik kom från en arbetsgrupp och att meningsskiljaktigheter förelåg i skilda frågor Man fick veta all förslaget skulle sändas ut på remiss och atl regeringen avsåg all inleda konsultationer innan den lade fram en proposition om en reform i riksdagen och att det sedan var riksdagens sak att la ställning.

Del framgår alltså myckel klarl att regeringen genom nolifikationen inte har föregripit kommaride beslut. Deriria bedömriirig delas av eri stor majoritet i utskottet. Det är bara centern som har uttryckt en annorlunda uppfattning. Jag kan inte förslå att cenlern mot bakgrund av del material som vi fåll kan finna atl regeringen i della avseende har gjort någol fel.

Jag skulle givetvis kunna fortsätta min argumentation, men tiden den rinner i väg. Jag finner det iute heller nödvändigt atl fortsätta. Jag tycker att del material som utskottet har fått fram lalar för sig. Jag yrkar därför bifall till utskottets skrivuing och avslag på centerns reservation.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Notifiering tdl GATT om jordbrukspolitiken

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beslul om vi.ssa hastighetsbegränsningar

Anf. 117 .STIG BERTILSSON (m);

Fru talman! Hur skall regeringen förhålla sig i sina relationer till de statliga verken? Vilka intryck skall regeringen ta av åtgärder som statliga verksstyrelser planerar för atl komma till rätta med missförhållandena? Vilken maktpåverkan skall regeringen utöva på verkschefer och andra chefspersoner i deu här delen av den statliga förvaltningen?

Om de frågor handlar punkt 18 i årets granskningsbetänkande från KU. Alltså; Hur gick det lill när vi fick hastighetsbegränsningen 90 km/tim på 110-vägar i samband med två beslut förra våren och sommaren?

Detta har KU grariskat efter eri arimälari lill ulskoltet. Majoriteten i utskottet har inte ansett sig finna anledning all rikta någon kritik mot regeringen i den här frågan. Del resultatet kan deu moderata gruppen inte acceptera efler vad som kommit fram under granskningen. Vi anser i stället all regeringskansliet bör kritiseras på ett par punkter i samband med hanteringen av ärendet.

Det gäller dels del beslut som regeringen fattade under våren 1989 om en tillfällig begriinsning av hastigheterna under den kommande sommaren, dels de påtryckningar som regeringen utsatte trafiksäkerhetsverket för inför verkets beslut i augusti om vissa fortsatta hastighetsbegränsningar.

Först vårens beslul, fru talman. Här hade trafiksäkerhetsverkel långt framskridna planer på en brett upplagd informationskampanj riktad gentemot allmänheten med siktet inställt pä all få ner hasligheterna pa vägarna. Trafiksäkerhelsrådel och NTF hade engagerats för att man skulle få trafikanterna alt frivilligt dämpa hasligheterna och öka trafiksäkerheten. Betydande belopp hade alltså redan lagts ned på kampanjen när regeringen med sill beslut fullständigt omintetgjorde alltihop. Kampanjen var väl förberedd och dessutom allniänt känd, men ändå gick regeringen i ett myckel sent skede in och körde rakt över verket. Detta, fru talman, rimmar illa med vad som sägs i vår författning om de statliga verkens möjligheter alt arbeta självständigt. Alldeles bortsett från själva sakfrågan, för det år ju inte den vi diskuterar här, så har regeringeri i detta fall visat en mycket bristfällig förmåga alt hantera en så viktig fråga som denna.

Vidare, fru talman, bör regeringen, enligt vår uppfattning, kritiseras för hur den ager;ide inför TSVs beslul i augusti, då frågan gällde om man av miljöskäl eventuellt skulle förlänga haslighelssänkningen på en del av motorvägarna. Sakläget var att de tillfälliga hastighetsbegränsningarna gällde fram till den 21 augusti. Om det inte fattades något nytt beslut skulle allt återgå till det gamla. Saklägel var också att någon som helst utvärdering av de resultat som uppnåddes under sommarens tillfälliga då fortfarande pågående hastighetssänkning inte fanns. I den här situationen förekom det täta kontakter mellan kommunikationsdepartementets ledning och TSV. Exakt vad som avhandlades i de här kontakterna är inte känt, och i några fall står ord mot ord. Men det står alldeles klart alt regeringen gick betydligt längre i sina ansträngningar än vad som föreskrivs i regeringsformen om det informationsutbyte som kan ske mellan regering och statligt verk.

I klartext, fru talman, klargjorde man på departementet för TSV att om inte TSV självt fattade ett beslul om fortsatta hastighetsbegränsningar.

skulle regeringen göra det. Det har uttalats alt det t.o.m. från regeringens sida fanns en skrivning klar atl vid behov bara lyfta fram.

Verkels generaldirektör har i en skrivelse till KU uttryckt sig litet mera diplomatiskt. Han skriver alt "verkels ledning under perioden den 1 juni lill den 8 augusti aldrig svävade i Ivivelsmål om kommunikationsdepartementets inställning i frågan".

Han skriver också alt regeringen fattade det tillfälliga beslutet om haslig-hetssänknirigen "utau hänsyn till verkets och trafiksäkerhelsrådets iriställriirig". Vidare framgår det i generaldirektörens skrivning aft TSV förutsåg atf regeringen skulle komma aff fatta ett beslut om fortsatta hastighetssänkningar i del fall inte TSVs styrelse gjorde så.

Hela handläggningen, fru lalman, visar all TSV inte gavs någon som helst handlingsfrihet och all regeringen på olika sätt tryckte på hårt och lade sig i verkets angelägenheter Förutom att man agerat direkt felaktigt, såsom jag beskrivit det, kan det också sägas atl regeringen i övrigt har rört sig i en gråzon mellan tillåtna och otillåtna åtgärder

Fru talman! Så här skall och får del inte gå till, och därför vill vi kritisera regeringens handläggning av ärendet. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 18 i betänkandet.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beslut om vissa hastighetsbegränsningar

AnL 118 SÖREN LEKBERG (s):

Fru lalman! Jag skall fatta mig korl. Det är inte för atl jag på något sätt vill nonchalera moderaternas debattör som har varit uppe i talarstolen och redovisat den moderata reservationen, utan det är för att vi skall få möjlighet att genomföra en lång votering före middagsuppehållet.

Del finns dessutom ell annal skäl. När man läser igenom utskottets betänkande på den här punkten, framgår del klarl och tydligt alt regeringen inte har gjort något otillböriigt på defta område, vilket också en majoritet i utskottet har kommit fram lill. Del är bara moderaterna som har ställt sig utanför Många blev under utskotlsbeharidlingeu litet överraskade av att moderaterna valde all reservera sig på den här punkten. När vi uu har lyssnat på Stig Bertilssons anförande är det en liten spik, ja, nästan obefintlig spik, som han försöker hänga upp den moderaia reservationen på.

I betänkandet ges en utförlig och klarläggande redovisning av vem som bestämmer vad då det gäller hastigheterna i vårt land. I det aktuella fallet lämnade Irafiksäkerhelsverkets trafikssäkerhetsråd in en skrivelse till regeringen den 24 april 1989 och informerade om all man med anledning av deu oroande olycksslalistiken ville starta en informationskampanj och därefter göra mätningar Efter dessa mätningar ville man sedan eventuellt fatta beslul om alt begränsa hastigheterna. Regeringen bedömde våren 1989 atl läget var mycket allvarligl, eftersom dödsolyckorna och vanliga olyckor hade ökat. Man ville snabbt sätta in åtgärder. Därför valde man att besluta om en förordning om en tillfällig hastighetssäkning under dessa två sommarmånader Ulskotlel konstaterar i belänkandet atl del framstår som ganska naturligt om man snabbt ville vidla några ålgärder på området. Här firiris det irite något fog över huvud taget för att rikta någon kritik mot regeringen. Delta framgår ocksä av den moderaia reservationen. Där talar man bara om atf

115

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning.av . statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning . •

Beslut Otti vissa hastighets begränsningar ,

def har uppstått vissa samordningsproblem. Det är ingen rejäl kritik som förs fram. Man hänger upp del hela på de informella kontakterna.

De. informella konlakler som kan förekomma, och som även riksdagen har uttalat sig för i andra sammanhang skall förekomma mellan regeringen och myndigheterna, har varit ganska få till antalet. Av del material som har tillhandahållits i utskottet har vi kunnat konstatera atl del handlar bara om att departemenlsföreträdare har upplyst om de beslut som riksdagen har fallat dvs. atl göra ändringar då del gäller bedömningar av bl.a. vägtrafikkungörelsen. Miljöu skall numera vägas in när hastigheterna på vägarna skall bedömas.

Fru talman! Jag yrkar korl och gott bifall lill utskottets anmälan på deri punkteri.

Anf. 119 STIG BERTILSSON (m);

Fru talman! Det är oroande om alla socialdemokrater delar Sören Lekbergs uppfattning atl de statliga verken skall ha så litet eget inflytande. Han menar uppenbarligen alt så fort ett statsråd eller regeringskansliet säger något skall man vifta snällt ute på verken. Vi moderater kan inte dela den uppfaltningen. Även om Sören Lekberg lycker atl vår reservation hänger på en tunn spik, hänger den i varje fall pä en spik. Statssekreteraren i kommunika-lionsdeparternentet gick ul och sade i nyhetssändningar atl man tryckt på för att fä ell beslul i frågan. Alt trycka på är något annat än atl la informella kontakter, som Sören Lekberg kallar det. Det är bekymmersamt all man ser så lättsinnigt på den formellt felaktiga hanteringen som klarl strider mot regeringsformen.

AnL 120 SÖREN LEKBERG (s):

Fru talman! Stig Bertilsson sade alt han är oroad över socialdemokraternas syri riär del gäller informella kontakter mellan regeringskansli och myndigheter Jag vill då bara påpeka atl jag här har framträtt som talesman för utskotlsmajoritelen - en majoritet som består av representanter för samtliga partier i utskottet, utom moderalerna. Stig Bertilsson får alltså rikta sin oro till fler partier än det socialdemokratiska.

Anf. 121 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Uuder den här debatten har det ställts ett återförvisuiugsyr-karide. Något bäraride motiv har enligt vår socialdemokratiska KU-grupps mening inte framförts för detta förslag.

Vi socialdemokrater anser all utskottet haft lillräckligl underlag för sina ställningstaganden. Där def finns delade meningar har skilda företrädare redovisat motiven härför

Riksdagensledamöter bör nu efter bästa samvete ta slällning lill ulskotlets redovisning.

Jag yrkar avslag på ålerförvisningsyrkandet och bifall lill utskottets anmälan i alla delar utom i def avsniti som läcks av reservation 7, där jag yrkar bifall till reservationen.

Beslut

Förste vice talmannen meddelade alt proposition först skulle ställas beträffande del av Anders Björck under överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av punkten 9:7 Indienordern till utskottet för ytterligare beredning.

Ålerförvisningsyrkandet

Kammaren avslog med 251 röster mot 53 del av Anders Björck under överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av punkten 9:7 Indienordern lill utskottet för ytterligare beredning.

Ålerförvisningsyrkandet hade alltså avslagils med erfoderligl antal röster dvs. mer än två tredjedelar av de röstande.

Pfot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänste-. utövning och regeringsärendenas handläggning

Förste vice talmannen meddelade att propositioner nu skulle ställas först beträffande envar av de frågor som berördes i de reservationer som fogats till betänkandet och därefter i ett sammanhang på övriga i belänkandet upptagna frågor

Vidareexport av krigsmateriel

Beslöts med 270 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 37 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 1 av Bo Hammar och Per Gahrton.

Den s.k. Marconi-affären

Beslöts med 234 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 73 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 2 av Birgit Friggebo m,fl.

Allmänt om Indienordern

Efler ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 3 av Bo Hammar och Per Gahrton beslöts med acklamation atl utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Ifrågasatt koppling mellan Indienordern och Bofors bidrag till Bergslagsfonden

Beslöts med 195 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 112 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 4 av Anders Björck m.fl.

Uppdraget till RRV

Först biträddes reservation 6 av Birgit Friggebo m.fl. med 77 röster mot 20 för reservation 5 av Per Gahrton. 210 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter avgavs 214 röster för godkännande av utskottets anmälan i förevarande del och 74 röster för godkännande av anmälan i reservation 6 av Birgit Friggebo m.fl. 19 ledamöter avstod från att rösla.

117

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Överlämnande av RRV-rapporten till den indiska regeringen

Beslöts med 168 röster all godkänna ulskotlets anmälan i förevarande del. 138 röster avgavs för godkännaride av anmälan i reservation 7 av Olle Svensson m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Redovisningen av innehållet i RRV-rapporten

Beslöts med 234 röster att godkänna ulskoltels anmälan i förevarande del. 73 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 8 av Birgit Friggebo m.fl.

Chefsåklagare Lars Ringbergs förfrågan till utrikesdepartementet

Efler ställda propositioner på dels godkännande av ulskoltels anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 9 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom beslöts med acklamation alt utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet

Först biträddes reservation 10 av Anders Björck m.fl. - som ställdes mot reservation 11 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom -med acklamation.

Härefter avgavs 174 röster för godkännande av utskottets anmälan i förevarande del och 94 röster för godkännande av anmälan i reservation 10 av Anders Björck m.fl. 39 ledamöter avstod fråu att rösta.

Regeringens praxis i asylärenden

Beslöts med 235 röster atl godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 73 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 12 av Ylva Annerstedl m.fl.

Praxis i viseringsärenden

Beslöts med 269 röster atl godkänna ulskotlets anmälan i förevarande del. 37 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 13 av Bo Hammar och Hans Leghammar

Utnämning av länsbostadsdirektör i Blekinge

Efler ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälari i förevararide del, dels godkäriuande av anmälan i reservation 14 av Anders Björck m.fl. beslöts med acklamatiori all ulskoltels anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Regeringens åtgärder för att hjälpa förre polismästaren Hans Holmér till nytt arbete

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 15 av Anders Björck m.fl. beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

utnämning av professor i datorlingvistik vid universitetet i Uppsala

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 16 av Anders Björck m.fl. beslöts med acklamation atl utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Notifiering till GATT om jordbrukspolitiken

Beslöts med 267 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 39 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 17 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Hugo Andersson. 2 ledamöter avstod fråu att rösta.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Beslut om vissa hastighetsbegränsningar för vägtrafik

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 18 av Hans Nyhage m.fl. beslöts med acklamation alt ulskotlets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Övriga I betänkandet upptagna frågor

Utskottets anmälan godkändes.

Utskottets genom de nu fattade besluten godkända anmälan samt regeringens skrivelse 1989/90:75 lades lill handlingarna.

6 8 Föredrogs

justitieutskottets belänkande

1989/90;JuU36 Tilläggsbudget II (prop. 1989/90:125 delvis),

lagutskottets betänkanden

1989/90;LU39 Ersällning till efterlevande till vissa omkomna vid flygolyckan

i Oskarshamn den 8 maj 1989 (prop. 1989/90:108), 1989/90:LU41 Ändring i försäkringsavtalslagen m.m.,

utbildningsutskoitels betänkande

1989/90;UbU26 Verkställd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet och förvaltning under år 1989 (redog. 1989/90:21),

näringsutskotlels betänkanden

1989/90;NU41 Internationellt informationsutbyte inom områdel tekniska

föreskrifter (prop. 1989/90:128) samt I989/90:NU42 Auklorisation av handelskamrar (prop. 1989/90:134).

Kammaren biföll vad utskotten hemställt.

119

120

10 § Beslag och kvarstad i internationella förhållanden, m.m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1989/90:JuU30 Beslag och kvarstad i intemationella förhållanden, m.m.

(prop. 1989/90:82).

Anf. 122 JERRY MARTINGER (m):

Herr lalman! Under det senasle halvåret har vi haft en kraftig snöstorm i Sverige. Meu del har varit en snöstorm som härjat i det tysta. Stormen har inte kunnat mätas i några sekundmeter och har därför inte kunnat observeras av meleorologerna vid SMHI. Icke deslo mindre har den skördal många offer.

Snö är nämligen den nya benämningen på kokain, och det närmast explosiva utbudet av denna lyp av narkotika uuder de senaste måriaderria har gjort att man i missbrukskretsar använt ullrycket snöstorm.

I en iulerpellalionsdebalt som jag hade med justitieministern den 9 november i fjol lämnade jag en redogörelse för vad jag erfarit om kokainläget i Europa. Justiemiuisfem uppgav sig vara övertygad om att den mörka bild jag gav var riktig, men var ändå iute beredd att vidla några mera genomgripande åtgärder

Efter den interpellaliousdebatlen har läget förvärrats betydligt.

Europa är uu utsatt för ett kompakt tryck fråu de sydamerikanska kokain-syndikaten. Spanien, som under slutet av 1980-lalel var Europas huvudim-porlör av kokain och som av den ariledriirigeri kallades "Europas kokaiuma-gasin", har börjat förlora sin betydelse i della avseende. Nu finns det snarl lika mänga kokainmagasin som länder Så utbredd är den europeiska ko-kainhandeln i dag.

Sverige har stor belydelse i sammanhanget. Vårt land är nämligen ett av

kokainexporlörernas huvudmål. Här finns en stor marknad, försvagade polis- och tullresurser samt eu allmänt utbredd slapphet inom narkotikabe-kämpningen. Det allra värsta uttrycket för denna slapphet är att man i Stockholm kan bära på sig upp till 1 hekto cannabis, 10 gram amfetamin, 2 gram kokairi eller 1 gram heroin och i allmänhet äridå bara göra sig skyldig till deri lägsta graden av narkotikabrott, dvs. ringa narkotikabrott.

Det är alltså möjligt att inneha narkotika för tusentals kronor ulan atl riskera någol högre straff. I praktiken är del t.o.m. helt riskfritt med en sådan befattning, eftersom normalt endasl böter utdöms för ringa narkotikabrott och de flesta missbrukare inte har några pengar all betala böterna med.

Det förhållandet alt man på sina håll nu börjat prata om s.k. legalisering är elt tydligt tecken på att kamperi mol riarkolikan håller på alt spåra ur

Den socialdemokratiska regeringens agerande i uarkotikafrågan har lärt oss hur litet ord betyder Ingvar Carlssons uttalande 1982 om att det skulle bli "rent hus med knarket" i socialdemokratins Sverige slår helt i särklass i det sammmarihanget. Ullalandet kom i praktiken att bli startskottet för den släpphänta och innehållslösa narkolikapolitik som präglat den socialdemokratiska regeringsperioden under 1980-talel.

En av narkotikamissbrukets huvudfrågor, den om en effektiv kriminalisering av missbruket, har nu långhalals av regeringen i snart tio år Uuder tiden har lusentals ungdomar avlidit av narkotikamissbruk, utan all det funnits möjlighet för samhället att ingripa i tid.

Det finns ingen exakt statistik över hur många dödsfall som narkotikan förorsakar varje år De flesta missbrukarna dör utanför sjukvårdeu och obduceras därför på rättsläkarstatiorierria. Vi vet emellerlid att arilalel sådaria dödsfall uppgår lill mellau 100 och 300 per år Förgiftnirigar, dvs. överdoser, och aridra våldsamma händelser är den vanligaste dödsorsaken.

Missbrukarna i storstäderna drabbas värst, vilket hänger samman med den hårda s.k. subkultur som råder där med risk för bristsjukdomar, infektioner och våldsbrott. Självmord är dödsorsak i 25-30 % av fallen, vilkel f.ö. torde vara en bidragande anledning lill att anlalel självmord bland unga vuxna ökat under de senaste åren.

Herr talman! 1980-talel blev ett förlorat decennium i kampen mot narkotikan. Det kommer att gå till historien som det årtionde då det farliga kokaiuet defiriitivt fick fäste i vårt larid. Meri kokaiuels inträde på deu svenska marknaden har också bariat väg för andra farliga droger

En mängd nya, syrileliskl framställda centralslimuleraude preparat har nått Sverige bara under det senaste året. Vårt land har ju traditionellt sett haft ett omfattande missbruk av cenlralstimulantia, varför de nya drogerna snabbt kunnat bli etablerade här

Det under många år vanHgt förekommande amfelaminet har fått konkurrens av andra syntetiska droger som är både starkare och farligare. Jag har i tidigare debatter varnat för bl.a. Ecslasy - eu drog som ger svåra persoulig-hetsförändringar och permanenta nervskador, som visar sig t.o.m. långt efter det att missbrukaren slutat använda drogen. Nu är Ecslasy här - i full skala.

1 dag kan jag berätta atl ett s.k. metamfetaminpreparat som kallas Ice har dykt upp i Sverige. Ice kommer med all sannolikhet att bli en av de stora

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

121

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

drogerna i vårt land under 1990-talet, eftersom preparatet är lätt att tillverka och har en snabb tillvänjningseffekl.

Effekten av Ice, som är starkt stimulerande med en intensiv välbefinnandekänsla och uppspelthet, håller dessutom i sig förhållandevis länge, ca 12-24 limmar Därigenom är preparatet lockande att använda. Men del ger myckel kraftiga biverkningar Ice ödelägger lungor och njurar och ger svåra psykiska skador. Ice-missbrukarna blir dessutom ofta mycket våldsamma.

Ice finns ännu iute i Sverige i någon nämnvärd omfattning. Men om man tittar på utvecklingen på exempelvis Hawaii, förslår man hur snabbi Ice kan spridas. Där har drogen bara på något år passerat såväl marijuana som kokain som det mest använda narkotiska medlet. Och det säger en hel del.

Herr talman! Kokainels framfart i kombination med alla nya, konstgjorda preparat har dramatiskt försämrat narkotikasituatiouen i Sverige. Det har aldrig funnits så gott om narkotika i vårt land som nu, och tillgången ökar hela tiden.

Undersökningar som gjorts under de senaste åren har visat atl narkotikamissbruket är mer utbrett än man förut haft en aning om. Orter som tidigare inte varit särskilt kända i narkotikasammanhang har nu visat sig ha ett omfattande missbruk.

I en nyligen genomförd kartläggning av missbruket i sex skånska kommuner, nämligen Kristianstad, Hässleholm, Östra Göinge, Osby, Simrishamn och Tomelilla redovisades inte mindre än 330 missbrukare. Polisen och de sociala fältarbelarna i dessa kommuner tror t.o.m. att det verkliga antalet kan vara dubbeU så stort.

En annan undersökning som genomförts i sex kommuner i Kalmar län, nämligen Kalmar, Borgholm, Emmaboda, Mörbylånga, Nybro och Torsås visar 524 kända missbrukare. Åven här räknar polisen och socialarbetarna med ett stort mörkertal.

Den mera kända Luleåuudersökningen, som genomfördes hösten 1988, visade atl del då fanns 539 kända missbrukare bara i Luleå. Del intressanta med den undersökningen var all man hade en tidigare undersökning, från 1984, all jämföra med. Ökningen undertiden 1984-1988 var minst 70%, vilket blev en chock inte minst för politikerna i Luleå, som trott alt missbruket minskal i omfattning.

Tullens narkotikabeslag har ökat kraftigt under första kvartalet 1990 jämfört med samma period förra året. Beslagen av exempelvis kokain och amfetamin har tiodubblats. Tullen beslagtog under årets tre första månader 2,7 kilo kokain och 14,3 kilo amfetamin. Tullverkets statistik visar en ökning även beträffande beslagen av cannabis. Drygt 128 kilo beslagtogs under första kvartalet 1990, jämfört med 91 kilo under första kvartalet 1989.

Även polisen gör allt fler beslag av narkotika. Trenderi har varit uppåtgå-eride sedan millen av 1980-talet. I mars beslagtog polisen i Stockholm inte mindre än 2,6 kilo kokain vid ett enda tillfälle.

Som det nu ser ut kan vi sannolikt se fram emot en sommar som kommer alt bli den allra värsta missbrukarsommaren någonsin. Åtskilliga ungdomar, som då kommer att göra sin narkötikadebul, kommer alt under lång lid framöver få fortsätta att använda narkotika ulan atl samhället har möjlighet

att ingripa. Måriga kommer alt gå ned sig så djupt i missbruk och kriminalitet att de aldrig kommer att kunna återanpassas. Allt detta vet vi redau uu.

Det är därför hög lid att förklara krig mot narkotikan på alla fronter Narkotikastrafflagen måste ändras så att den kan använas fullt ut, alltså även mot missbrukarna. Det är ju de som trots allt är marknadens yttersta förutsättning och i praktiken deu enda oersättliga länken i hela kedjan av aktörer inom narkotikahanteringen.

Det är de enskilda missbrukarna som geuom sin efterfrågan skapar en lönsam narkotikamarknad och därigenom fungerar som motor i hela den internationella narkotikabrottsligheten. Det enskilda innehavet och missbruket måste därför slå i centrum för den politik som skall föras på det här området.

Den svenska narkotikastrafflagen är i dag tämligen ineffektiv som redskap när del gäller att strypa efterfrågan på narkotika i konsumlionsledel. Enligt den utformning lagens andra paragraf fick vid den senasle lagändringen 1988 kan den som gjort sig skyldig till eget bruk av narkotika endasl ådömas böter under förutsättning alt brottet är atl anse som ringa. När det gäller s.k. innehav och övriga typer av narkotikahantering ingår fängelse i straffskalan.

Denna skillnad är olycklig och ger utrymme för en lättsinnig syn på narkotikamissbruket, samtidigt som allmänhetens tilltro till samhällets vilja och förmåga atl komma till rätta med narkotikaproblemet minskar. Man kari ju kriappast begära atl medborgarria skall ha förståelse för en lag som innebär att deu som befattar sig med illegal narkotika bara slår under fängelsehot fram till den tidpunkt dä narkotikan konsumeras.

Om en missbrukare ertappas med exempelvis kokain i fickan anses del så pass straffvärt atl han kan dömas till fängelse. Skulle missbrukaren däremot hinna konsumera narkotikan innan han upptäcks kan straffet endast bli böter, trots att det är fråga om samma narkotika, samma person och samma eventuella behandlingsbehov och trots alt det är vid själva konsumtionen som narkotikan gör verklig skada.

Det är, herr talman, utomordentligt viktigt att vi får en lag som på ett tydligare sätt än för närvarande markerar samhällets avståndstagande från varje befattning med illegal narkotika. Fängelse bör därför införas i straffskalan även för eget narkotikabruk. Många människor, i synnerhet ungdomar, kan annars lätt fä en föreställning om atl missbruket inte är särskilt fördärvligt.

Om fängelse införs i straffskalan för eget bruk innebär det också atl rättegångsbalkens regler om kroppsbesiklning blir tillämpliga. Det skulle då bli möjligl alt exempelvis leta efter stickmärken eller ta urinprov eller blodprov pä misstänkta missbrukare.

Detta skulle i sin tur ge större möjligheter till tidiga ingripanden. Ett tidigt ingripande har slor betydelse av två skäl när det gäller narkotikamissbrukare.

För det första är möjligheten alt hejda ett påbörjat missbruk med åtföljande brottslighet störst innan ett drogberoende hunnit utvecklas och ett missbruksbeteende har befästs. För det andra kan narkotikans vidare utbredning begränsas genom tidigt uppdagande och ingripande mot det enskilda missbruket. I de flesta fall sker nämligen spridningen från missbrukaren till personer i dennes bekantskapskrets i början av den s.k. missbrukskarriären.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

123

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

124

Fängelse i straffskalan för eget bruk skulle också ha en preventiv funktion, särskilt bland märiniskor som befinner sig i riskzonen för atl bli narkotikamissbrukare eller som överväger att använda narkotika av okunnighet eller obetänksamhet. Vi skulle vidare få elt effektivt tryck på missbruksmiljöerna, varigenom vi skulle kunna pressa de vårdbehövande mot nödvändig vård, pressa de icke vårdbehövande, dvs. nöjeskuarkarna och nybörjarna, ut från narkotikamarknaden och avhålla så många som möjligt från att över huvud taget börja använda narkotika.

Med färigelse i slraffskalari för eget bruk skulle domstolarua dessutom få möjlighel all döma till vård, i första hand konfraktsvård och skyddsfillsyu med föreskrift om beharidlirig.

Herr talman! Jag sade inledningsvis att def blivit praxis i Stockholm att betrakta innehav av tämligen slora mängder riarkolika som ringa brott. Detta får ses som ett resultat av bl.a. den senaste ändringen av narkotikastrafflagen, då 2 8 utformades så, all eget bruk av narkotika endasl skulle kunna rendera böter om brottet är att anse som ringa. Den nya lagen gav en felaktig signal om samhällets syo på riarkotikaproblemel och medförde att gräriseri för vad som skall bedömas som ririga narkotikabrott började förskjutas uppåt lill alll större mängder

Enligt moderaia samlingspartiets mening måste utrymmet för att bedöma narkotikabrott som ringa begränsas krafiigt. Det beiyder att avsevärt fler brott än för närvarande bör anses vara av riormalgraden. Därmed skulle aridra påföljder äri böter komma i fråga. Äveri anhållande och häktriirig skulle kunna aktualiseras betydligt oftare.

En förändring i detta avseende kan uppnås om andra paragrafen ändras sä, att den på ett klarare sätt anger atl endast den som haft befattning med mycket smä mängder narkotika kan dömas för ringa brott.

Det är emellertid inte lämpligt atl i själva lagtexten ange några mängder Däremot vore det fulll möjligt atl skriva att endast innehav av en "obetydlig mängd" narkotika skall anses som ringa brott.

Innebörden av lagrummet kan sedan närmare förklaras i de s.k. motiven, exempelvis på så sätt att det klargörs atf med obetydlig mängd narkotika skall avses en så liten mängd att den normalt inte kan delas upp ytterligare före konsumtion. 1 praktiken skulle alltså endast innehavet av den minsta tänkbara mängd som en missbrukare bär på sig eller på annat sätt har befattning med kunna rubriceras som ringa brott. Under rubriceringen ringa narkotikabrott bör alltså bara få rymmas befallning med en enda s.k. dos.

Större mängder skulle falla under normalformen av narkotikabrott med strängare påföljder och bälire möjligheter till straffprocessuella ingripari-den.

Det förhållandet att kriget mot narkotikan i fortsättningen måste föras även mot missbrukarna, innebär inte att jakten på langare och andra narko-tikaprofilörer får minska. Tvärtom är det väsentligt att de föreslagna skärpningarna mot missbrukarna kombineras med höjningar av straffen för de grövre narkotikabrotten.

Detta skulle sätta press även på de stora brottslingarna och understryka allvaret i samhällets strävanden atl komma till rätta med narkotikaproblemet. Straffhöjningarna skulle också ge en entydig signal om att def nu är

definitivt slut på den släpphänthel som präglat narkotikapolitiken under de senaste åren.

Fängelsestraffkommiltén, som för några år sedan avgav betänkandet Påföljd för brott (SOU 1986:14), ifrågasatte om inte narkolikabrotlen borde överföras till brottsbalken. Enligt kommittén hör uarkotikabroften närmasl hemma i brottsbalkens avsnitt Brott mot allmänheten. Kommittén ansåg att "det rör sig om hantering och spridande av farliga droger, varigenom befolkningen utsätts för fara till liv och hälsa".

Enligt moderat mening har den jämförelse som fängelsestraffkommittén gör mellan narkotikabroll och allmänfarliga brott goda skäl för sig. Straffen för narkotikabrott bör därför jämställas med straffen för de allmänfarliga brotten.

Deu grova formen av brottet spridande av gift eller smitta i 13 kap. 7 8 brottsbalken har såsom straff fängelse i lägst fyra och högst tio år eller livstid. Det finns då skäl alt höja såväl minimi- som maximistraffet för grovt narkotikabrott från fängelse i lägst tvä år och högst tio år fill fängelse i lägst fyra år och högst tio år eller livslid.

I konsekvens härmed bör även slraffmaximum för mellangraden av narkotikabroll höjas från fängelse i tre år lill fängelse i sex år

Vid en intemalionell jämförelse har Sverige eu relativt låg slraffskala för grovt narkotikabrott och utgör därigenom en mer attraktiv marknad för in-ternationellt verksamma narkotikahanterare än många andra länder Det är således nödvändigt alt anpassa vår lagstiftning så att den minst kommer i paritet med vad som gäller i andra länder pä det här områdel. Med strängare straffsatser för narkotikabrott kommer det atl bli allmänt känt all del är riskfyllt atl befatta sig med narkotika i vårt land.

En höjning motsvarande den som vi moderater föreslår beträffande grovt narkotikabrott bör ske för brottet grov varusmuggling av narkotika i varusmugglingslagen.

En viss typ av narkolikasmuggling har ökat i omfattning under separe år Del har blivit allt vanligare alt insmuggling till Sverige sker genom alt kurirer sväljer narkotikan eller stoppar in den i kroppens håligheler

När det gäller t.ex. heroinsmuggling är det ofta unga afrikaner som mot liten ersätlning utför smugglingsuppdraget genom att svälja relativt stora mängder heroin i form av små kulor Men det har också skett en ökning av anlalel missbrukare som själva reser från Sverige till inköpsslällen i utlandet och smugglar med sig narkotika vid återresan.

I många fall sker insmugglingen via öslländerna, eftersom flygbolagen i öst håller låga priser i förhållande till de västliga flygbpjageri. På så sätt kau smugglarna riedbringa sina kostnader för själva resan och anvärida en större del av pengarna till atf köpa narkotika för Irite sällan kommer ma.n via Moskva eller Warszawa till Ariarida, Kastrup eller Helsingfors,

Trots att metoden atl smuggla narkotika genom att svälja eller stoppa in den i kroppens håligheler får anses vara tämligen avancerad stannar påföljden för dem som avslöjas ofta vid böter Detta är otillfredsställande.

Smugglingen förorsakar slora problem i tullens narkotikabekämpande verksamhet, eftersom den är svår atl upptäcka. Del är självfallet besvärligt

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

och personalkrävande all ulföra övervakning av personer som misstänks för dylika brott.

Straffvärdet för den här typen av smuggling bör därför omgående skrivas upp, vilket kräver en ändring av varusmugglingslagen. Genom att straffet blir mer kännbart bör det i större utsträckning än för närvarande avhålla personer från att ge sig in på sådan smugglingsverksamhet.

Del saknas enligt moderat mening skäl alt avvakta det ställningstagaride som utredningen för översyn av varusmugglingslagen kan komma fram till. Ett lagsförslag av det innehåll som jag nu beskrivit bör därför utarbetas av regeringen och snarast läggas på riksdagens bord.

Herr talman! Mot bakgrund av vad jag här anfört yrkar jag bifall till samtliga reservationer i det belänkande vi nu behandlar I övrigt vill jag säga all vi moderater ställer oss bakom regeringens proposition 1989/90:82, som innefattar förslag om vissa lagändringar för atl underlätta del inlernationella samarbetet mot brottsligheten.

126

AnL 123 LARS SUNDIN (fp);

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar är på vårt ibland märkliga riksdagsspråk rubricerat "Beslag och kvarstad i internalionella förhållanden, m.m.". På vanlig svenska rör det sig om kampen mol narkotika, eller kriget mot narkotika, som det heter i Jerry Martingers ordval. "Beslag och kvarstad i internationella förhållanden" gäller kampen på det iriternationella planet, "m,m." rör kampen på den nationella nivån.

Inte mycket kan vara angelägnare än att bekämpa narkotikamissbruket, som - det vågar jag påslå - är ett av världens största sociala problem och även ett av världens största kriminalproblem genom den korruption och geuom de brott av olika slag som det leder till.

För att komma åt narkotikamissbruket och narkotikahandeln krävs insatser både internationellt och nationellt, och det är om sådana insatser som del här betänkandet handlar. Regeringen har föreslagit en del ändringar i svensk lagstiftning för att vi skall kunna vara med i det internationella samarbetet mot narkotika, där många länder gör kraftfulla satsningar Men del finns också, herr talman, länder som tyvärr inte visar något större intresse för att bekämpa handeln med droger Det är tragiskt att det är sä. En del av dem är rent av ekonomiskt beroende av en sådan handel.

Mot de föreslagna lagändringarna har varken vi folkpartister eller vi i utskollet över huvud laget något att invända, utan vi tillstyrker regeringens förslag. Däremot har vi i folkpartiet vid detta betänkande fogat en reservation, vilken avser den nationella kampen mot narkotikan. Del gäller en sedan tidigare känd ståndpunkt här i kammaren, nämligen krav på fängelse i straffskalan för eget bruk av narkotika åven vid ringa narkotikabrott.

Riksdagen beslöt 1988 att kriminalisera all olovlig befallning med och allt olovligt bruk av narkotika, men iriskränkriirigen av påföljden "för eget bruk" till bara böter medför att bevismedel som blod- och urinprov eller husrannsakan inte får användas i polisens förundersökning. Utan fängelse i straffskalan för eget bruk av narkotika blev lagändringen den 1 juli 1988, då konsumtionen av narkotika kriminaliserades, i myckel ett slag i luften, vilket vi redari i samband därmed hade befarat. Varför, Lars-Erik Lövdén, skall polisen

inte ha samma möjligheter att utreda olovligt bruk av narkotika som trafiknykterhetsbrott genom an utnynja kroppsvätskeprov?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 vid delta betänkande.

Anf. 124 KJELL ERICSSON (c);

Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som både Jerry Martinger och Lars Sundin har anfört, och jag skall därför falla mig korl i detta äreride.

Narkotikan är en farsot i vårt samhälle, och deu måste bekämpas på alla områden. Den är också orsak till en betydande del av brottsligheten i vårt land och i vår omvärld. Missbruket finns utbrett i alla åldersgrupper men del kanske främst drabbar de yngre grupperna.

När en ung människa börjar knarka, börjar kroppen alt brytas ner Han föriorar i förmåga att t.ex. tillgodogöra sig undervisning, blir okoncentrerad, föriorar kamrater, blir likgiltig för det mesta, begår kriminella handlingar och kommer in i en ond cirkel, som det är svårt an bryta sig ur När en yngling har blivit narkotikamissbrukare, kan mau säga an han inte bara har skolkat från skolan och från andra uppgifter utan han skolkar från själva livet. Han stannar av i utvecklingen, klarar inte av t.ex. undervisningen eller sitt arbete. Han dekar ner sig mer och mer Det finns många sådana exempel atl visa på.

När man har sett vilket elände narkotikan kan ställa till med, så kan man bara dra den slutsatsen alt samhället måste reagera mycket hårt på all befattning med narkotika. Därför är del viktigt att klart deklarera alt missbruk av riarkolika aldrig kari accepteras. Det är väseritligl an samhället entydigt och kategoriskt lar avstånd från alll narkotikamissbruk. Det får inte råda någon som helst tvekan härom.

Del har tyvärr tidigare funnits tendenser lill glidningar i den offentliga attityden till narkotikan när det gällt eget bruk. Det har givits åtalseftergift vid smärre innehav osv.

Jag vill dock såga, att man glädjande nog från samhällets sida under senare år intagit en mer restriktiv hållning mol knarket. Men det räcker inte, utan det måste till en ytteriigare skärpning.

Bristen på personal inom polisen har gjort all nödvändiga resurser ej har kunnat sältas in i kampen mot narkotika. Samma förhållande har gällt för tullen.

Narkotikaflödet måste stoppas dels vid gränserna, dels i samband med försäljningen. Framför allt måste försäljningen av narkotika på gaiulangnings-nivå slöras. Geuom att försvåra och störa för försäljarna begränsar man ju handeln. Därför är det viktigt att del finns tillräckliga polisresurser tillgängliga för narkotikabekämpningeri;

För atl klart markera att samhället inte tolererar någon som helst befattning med narkotika krävs straffskärpningar. Bl.a. anser vi reservanter från moderaterna, folkpartiet och centern att konsumtion av eu viss mängd narkotika inte skall ha ett lägre straffvärde än innehav av samma mängd. Vi anser alt straffskalan för eget bruk av narkotika bör vara densamma som för innehav, där det i dag ingår fängelse. På så sätt blir det möjligt, som tidigare har sagts, att kunna tillgripa t.ex. kroppsbesiktning vilket kan vara nödvändigt i vissa fall för att bl.a. säkra bevis. Det kan också bli möjligt alt döma

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

127

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

till vård, kauske främst konlraklsvård eller skyddstillsyn med föreskrift om behandling. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Gränsen för vad som räknas som ringa narkotikabrolt har förskjutits uppåt. Toleransnivån har höjts. Vi reservanter auser att denna högre toleransnivå ej är acceptabel. Det måste finnas en enhetlig bedömning inom landet för vad som betraktas som ringa brott. Därför bör regeringen återkomma med förslag som överensstämmer med förslaget i reservation 2, vilken jag yrkar bifall till.

Jag känner sympati för reservationerna 3 och 4. För grova narkotikabrott måste det utdömas stränga straff. Man måste också ha en sträng syn på smuggling av svald narkotika.

Eftersom det i regeringskansliet för närvarande pågår en översyn av straffskalorna i brottsbalken och i annari lagstiflriirig, avvaktar vi i cerilerri vad denna översyn kan komma fram till. Jag vill dock redan nu deklarera alt det behövs en straffskärpning, I övrigt tillstyrker vi regeringens förslag i detta betänkande.

128

AnL 125 LARS-ERIK LÖVDEN (s);

Herr talman! Narkotikaproblemet är ett myckel allvarligt samhällsproblem; därom råder inga delade meriingar mellan Jerry Martinger och mig. Det krävs atf samhället och vi politiker diskuterar åtgärder mot narkotikaproblemet på ett ansvarsfullt sätt. Jag tycker atl Jerry Martinger i sitt inled-riingsariföraride inte har diskuterat problemet på det ansvarsfulla sätt som man kan fordra.

Det står fullständigt klart, Jerry Martinger att samhället tar avstånd från användning av narkotika. Samhället accepterar inte bruk av narkotika. Det är oansvarigt atl påstå att lagstiftningen inte innebär ett sådant avståndstagande. Den innebär ett besläml avståndstagande. Del slår också fullständigt klart all samhällets åtgärder i övrigt innebär ett avståndstagande mol varje form av narkotikamissbruk,

Del är betecknande atl moderaterna tror all de problem som vi slår inför kan lösas genom hårdare straffrättsliga sanktioner mot missbrukarna. Del ä_r också betecknande att moderaterna inte ser några andra möjligheter, via sociala åtgärder, socialvårdslagstiftning och liknaride. Sådaria är kanske mer ägnade atl förbättra situationen än rent straffrättsliga ingripanden.

Till dessa kommentarer tjll Jerry Martingers inledningsanförande vill jag gärna lägga följande. Så här sade Jerry Martinger: Tusentals ungdomar har avljdit utan all samhället haft möjlighet atl ingripa i lid. Detta uttalande fällde han efler alt ha hävdat att påföljden fängelse bör finnas med i straffskalan vid eget bruk av narkotika. Jag vill fråga om Jerry Marliriger står för påståeridel, alt till följd av att fängelse inte finns med i straffskalan för eget bruk av narkotika har tusentals itpgdomar i landet avlidit under senare år Det finns skäl atf efterlysa ett svar på den frågan.

Herr talman! Del betänkande från justiliteulskotfef som kammaren nu behandlar rör ställningslagande till en proposition om beslag och kvarstad i internationella förhållanden. 0el föreligger också ett antal motioner om skärpning av narkotikastrafflagstiftningen. 1 propositionen föreslås bl.a. atl möjligheten atl besluta om beslag på begäran av främmande stal skall utvid-

gas. Dessutom föreslås nya bestämmelser om kvarstad vid förverkande. Förslaget, om det genomförs, ökar möjligheterna lill internationellt broltsbekämpande samarbete, vilket är mycket angeläget för atl komma åt den grova narkotikabrottsligheten. Del är ingel nationellt fenomen utan eft internationellt som kräver nära samarbete mellan polis och tull i olika länder Utskottet tillstyrker enhälligt propositionens förslag.

I utskottsbelänkandet behandlas också ett antal motioner med yrkanden om skärpningar i narkotikalagstiftuingen. I den delen har fyra reservationer avgivits, och jag skall kortfattat kommentera dem.

I reservation 1 - en till sill innehåll välkänd reservation - krävs alt fängelse skall införas i straffskalan vid eget bruk av narkotika. Liknande krav på lagändringar har helt riyligen avslagits av kammaren efter behandling av justiiieutskottets betänkande 16. Motiveringen är i dag densamma som när vi behandlade det ärendet. De straffrättsliga reglerna får inte ha en sådan utformning att de enskildas eller myndigheternas vårdansträugningar motarbetas. En kriminalisering av eget bruk av narkotika får inte vara av det slaget att i princip all narkotikavård från samhället skall ske med tvång. Det är anledningen lill alt utskottsmajorileten inte förespråkar införande av fängelse i straffskalan vid eget bruk av narkotika.

Jag skall inte ytterligare diskutera den här frågan, eftersom deu nyligen har diskuterats i kammaren. Den har också varit uppe till debatl här vid åtskilliga tillfällen de senaste åren efler det alt lagstiftningen trätt i kraft.

Jag vill än en gång understryka betydelsen av att del inte blir en lagstiftning som innebär att i princip all vård skall kunna ske med tvång. Framför allt med tanke på HIV-siluationen vore del utomordentligt olyckligt.

I reservation 2, som handlar om gränsdragningen mellau ringa narkotikabrott och normalgraden av narkotikabrolt, krävs en kraftig begränsning av möjlighelerna alt döma för ringa narkotikabrolt. Reservanterna vänder sig särskilt mot den praxis som utvecklats på sina håll för bedömning av brottsrubricering beroende på den mängd narkotika som innehas. Jag yrkar avslag på den reservationen men vill hänvisa till vad utskottet anför på s. 6 och till HDs nyligen gjorda uttalande beträffande överlåtelse av små mängder narkotika. Enligt HD är det en arigelägen uppgift för rättsväsendet att motverka den s.k. gatulangningen. Även om gärningen bedöms som ringa, säger HD, skall i sådana fall dömas lill fängelse. Det visar att det även inom ramen för nuvarande lagstiflnirig finns möjlighet att skärpa praxis i fråga om de åtgärder som vidtas mot gatulangningen.

Utskottet understryker också behovet av en enhetlig tillämpning i landet. Samtidigt betonar man vikten av ett frigörande från ett strikt mängdlänkande vid rubricering av påföljdsbestämningen i narkotikamål.

I reservation 3 från moderaterna krävs en höjning av straffmaximum för grovt narkotikabrott. Åven på den reservationen yrkar jag avslag. Det gör jag med hänvisning till alt frågan om straffskalprna för både den här lagstiftningen och annan strafflagstiftning är föremål för överväganden i justitiedepartementet med utgångspunkt i fängelstraffkommilténs förslag. Jag yrkar också avslag på reservation 4.

Herr talman! Jag delar Jerry Martingers oro för kokainmissbrukel och riskerna för en kraftig ökning av både tillgången på och missbruket av kokain.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

129

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Ulvecklingen kräver vaksamhet och skärpta åtgärder Del krävs också en större satsning på information och förebyggande åtgärder Vidare krävs ökade insatser frän tull och polis uär det gäller atl offensivt bekämpa både den grova narkotikabrottsligheten och den brottslighet som är förenad med gatulangriing. Del krävs inlernaliouella insatser, vilkel den här propositionen är elt uttryck för Framför allt krävs del insatser för atl tillgodose del vårdbehov som missbrukarna har På det området är det kanske på sin plats att efterlysa ett ökat intresse från moderaterna.

Herr lalman! Jag ber än en gång att få yrka bifall till ulskoltels hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 126 JERRY MARTINGER (m) replik;

Herr talmau! Lars-Erik Lövdén undrar om jag slår för påståendet atl tusentals ungdomar har avlidit under 80-talet till följd av att fängelse inte firiris med i straffskalan när det gäller eget bruk. Ja, jag anser att delta förhållande har bidragil till den stora dödligheten i narkotikasammanhang. Del är nödvändigt atl göra lagändringar som innebär alt samhället kan ingripa mot missbrukare och nybörjare i ett så tidigt skede att de iute får tillfälle alt gå ned sig i ytterligare missbruk och grov kriminalitet.

Den politik som moderata samlingspartiet förespråkar skiljer sig från den politik som socialdemokraterna för sä lill vida alt vi kräver av missbrukare och nybörjare atl de skall låta bli narkotikan. Atf ställa krav i della sammanhang är att bry sig om. Vår politik innebär alltså alt vi bryr oss om de människor som är på väg att hamna i social misär.

Den socialdemokratiska människosynen är betydligt råare. Socialdemokraterna förespråkar en låt-gå-politik. Man bekymrar sig inte om människor i riskzonen. Del är först när de här stackars människorna har etablerat ett allvarligt missbruk som man är beredd all ingripa. Men då är det ofta alldeles för sent. I socialdemokratins Sverige är därför dödligheten till följd av narkotikamissbruk stor En narkotikapolitik som bygger på all missbrukare frivilligt skall söka vård är inte en bra narkolikapolitik. Vi vet av erfarenhet all del är myckel ovanligt med frivillighet i delta avseende. Därav kan vi dra slutsatsen alt motivationen atl söka vård inte är något som kommer inifrån eller som uppslår spontant, utan en sådan motivation är i hög grad eu spegling av omvärldens attityder och förhållningssätt gentemot missbruket och missbrukarna.

Ett tryck på uarkolikamarknaden bör därför leda lill en större benägenhet atl söka vård, inte tvärtom!

försvarslinje väl är genombruten, och del blir den alltför ofta, skall det finnas möjligheter att döma lill vård - i första hand kontraktsvård och skyddstillsyn. Både konlraklsvård och skyddstillsyn med föreskrift om behandling kräver emellertid all fängelse irigår i straffskalan.

Det som Lars-Erik Lövdén sade i början av sitt anförande var bra och lät hoppfullt. Han sade nämligen att vi nu på allvar skall diskutera de här problemen, och det är ju bra. Men sedan rundade han av med att säga att vi helt nyligen diskuterade det här och att han därför skulle fatta sig ganska korl. Meu jag kan konstatera alt när vi senast hade uppe samma lyp av ärende till behandling - det var i februari - avvisade Lars-Erik Lövdén vidare debatt genom att säga att vi helt nyligen hade diskuterat detta problem och att han därför inte på allvar ville ta upp def här igen.

Jag vill då fråga; När skall vi ta upp det på allvar?

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Anf. 128 KJELL ERICSSON (c) replik;

Herr talman! Lars-Erik Lövdén säger här att samhället bestämt far avstånd från allt narkotikamissbruk. Ja, det kau tänkas. Man gör del i ord men inte i handling.

Det är ganska allvarligt atl toleransnivån här blir högre och högre allteftersom. Man kan ju inneha upp till 100 gram cannabis, 10 gram amfetamin, 1 gram heroin, 2 gram kokain osv., och delta betraktas ändå enbart som ringa narkotikabrolt trots atl det rör sig om en ganska stor mängd. Vi tycker att detta är fel. Därför bör frågan ses över i den delen, vilkel vi också föreslår i en av reservationerna.

När det gäller della med fängelse för eget bruk anser vi all konsumtion och innehav skall bedömas lika. Del är orimligt all del skall vara skillnad här

Dessutom, och det har också sagts här, finns möjligheten alt göra kroppsbesiktningar och -undersökningar På det viset kan man kanske hjälpa en ung människa. Det gäller ju att upptäcka missbruket i ett mycket tidigt skede. Men sedan behöver man inte till varje pris döma till fängelse. Den möjligheten skall dock finnas. Konfraktsvården har nämnts här Detta med frivilligheten är inte en speciellt vanlig företeelse när det gäller narkotikamissbrukare. Den finns dock. Men del är onl om platser 1 den mån del inte finns platser får missbrukarna i varje fall vård i de fall där det blir fråga om tvångsvård. Vederbörande får på det viset hjälp.

Vi tycker således att det är helt riktigt atl dels skärpa straffen - meri toleransnivån får inte höjas som tidigare skelt - dels lata fängelse ingå i straffskalan för eget bruk.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning ,

Elt av Kjell Ericssoos uttalanden var emellertid väl cyniskt. Det är ont om platser när del gäller den frivilliga värden. Låt oss därför så att säga klippa till med tvångsvård i form av fängelse eller konlraklsvård! Meu den argumentationen håller nog inte riktigt i det rent sociala och medmänskliga perspektivet.

Jerry Martinger modifierar i viss mån sitt uttalande om atl tusentals ungdomar har avlidit lill följd av alt fängelse irite ingår i straffskalan för narkotikabrolt. Han säger alltså atl detta har bidragit till den stora dödligheten i narkotikasammanhang. Men om Jerry Martinger tänker efler, inser han nog att det senaste uttalandet från hans sida är en klar överdrift.

Jag skulle kunna vara elak och kontra med frågan; Hur många ungdomar var det inte som avled till följd av alt den borgerliga regeringen under åreu 1976-1982 iute lade fram något förslag över huvud taget som innebar all eget bruk av narkotika kriminaliserades? Jag ställer emellertid inte den frågan. Jag tror nämligen inte att det här argumentet håller, eftersom det nog inte var så många ungdomar som avled lill följd av atl den borgerliga regeringen inte lade fram elt förslag av nämnda slag. Någon sans och måtta i debatten efterlyses!

Vår utgångspunkt är fortfarande, Lars Sundin, att lagstiftningen i sig inte skall innebära att i princip all samhällelig narkomanvård måsle ske under tvång. Vården av missbrukare bör alltså i princip åvila socialtjänsten och sjukvården. Frågor om användningen av tvång gentemot missbrukare skall huvudsakligen avgöras inom ramen för den socialrättsliga lagstiftningen.

Vill man åstadkomma eu skärpning när det gäller möjligheterna atf använda tvång gentemot narkotikamissbrukare, är del en mera framkomlig väg - åtminstone som jag ser del - alt blicka in på den socialrätlsliga lagstiftningen. Jag länker då på LVM och LVU. Det har ju skett en viss skärpning under de senaste åren när det gäller möjligheterna att ingripa mot missbrukare. Det sämsta alternativet lycker jag är att sätta missbrukare i fängelse.

Anf. 130 KJELL ERICSSON (c) replik;

Herr talman! Rättspraxis fuugerar litet olika i vårt land, och def kan vi infe vara nöjda med. Det måste göras en ändring så atl samma brott bedöms lika i olika delar av landet. Som jag har beskrivit, betraktas innehav av ganska stora mängder narkotika fortfarande som ringa brott. Det är fel att höja toleransnivån undan för undan, när det är fråga om så allvarlig krimina-Hlet.

Som jag sade, är det ont om frivilligplatser i dag, och det är möjligt att det är få som söker sig till dessa platser Det som är positivt är att den som döms till kontraktsvård får hjälp på det sättet. 1 det läge då man upptäcker missbruket, genom kontroller av olika slag, kan man hjälpa ungdomar i stället för att stjälpa dem. Vi vill verkligen ungdomarnas bästa genom den ändring av lagförslaget som vi vill göra. Man måste se med skärpa på narkotikamissbruket, och lagarna måsle vara sådana att de går atl tillämpa.

Jag yrkar fortfarande bifall till våra reservafioner

först under de slora uarkotikarättegångarna i början av 1980-lalet som vi lade märke till alt det inte spelar någon roll hur många stora langare som sätts i fängelse. Så länge marknaden består och missbrukarna finns, kommer varje inlåst narkotikalangare alllid all ersättas av eu ny. Del var då vi lade märke lill alt insatser måste sättas in också mol missbrukarna.

Lars-Erik Lövdén reagerade mot atl jag sade all samhället inte visar ell tillräckligt tydligt avståndslagande från narkotikamissbruket. Samhällets pohtik är regeringens politik, och den har varit släpphäut, Lars-Erik Lövdén.

För del första har regeringens ovilja att ställa sig bakom en effektiv kriminalisering givit en signal till de etablerade och presumtiva missbrukarna att regeringen och riksdagsmajoritelen inte betraktar narkotikamissbruk som något särskilt klandervärt beleende.

För det andra har socialdemokraterna gång på gång gått emot krav som syftar till alt göra kriminalvårdsanslalterna narkolikafria. Resultatet av den politiken är väl känt. Personer som inte tidigare har använt narkotika har i många fall blivit narkotikaberoende under aristallstiden. Missbrukare köper narkotika på kredit av medintagna, vilket innebär att de har slora skulder uär de friges. De är därför tvungna att omedelbart efter frigivningen begå nya brott för alt få pengar lill att betala av sina skulder

För det tredje har praxis i narkotikamål nu tillåtits gå så långt att innehav av så stora mängder som jag redogjorde för i mitt iuleduingsauföraude betraktas som ringa narkotikabrott.

För det fjärde har socialdemokraterna motsatt sig skärpningar av reglerna om åtalsunderlåtelse, och detta har fåll till följd att det utvecklats eu praxis som innebär atl inte mindre än 11 % av alla misstänkta narkotikabrott resulterar i åtalsunderlåtelse.

För det femte har regeringens nedrustning av polisens resurser lett till att många narkotikabrottslingar fått löpa utan alt polisen haft möjlighet att ingripa. Narkotikabrott är s.k. upptäcktsbrott, vilket innebär att antalet anmälda narkotikabrolt i stor utsträckning är beroende av hur många poliser som är engagerade i jakten på narkotikabrottslingama.

För det sjätte har regeringen motsatt sig nödvändiga förstärkningar av tullen.

För del sjunde finns del fortfarande ingen allmän och friståeride utvärdering av offentliga och privata behandlingsverksamheter för narkotikamissbrukare , trots att samhället varje år lägger ner hundratals miljoner på sådana projekt.

Det är tydligt atl deri socialdemokratiska irislällningen i narkotikafrågan fortfarande genomsyras av 1960-talets och det tidiga 1970-talels flumpolilik. Detta torde vara den verkliga orsaken till regeringspartiets handlingsförlamning på detta område.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

vård och skyddstillsyn. Fängelse är det sämsta alternativet, enligt Lars-Erik Lövdén. Jag tror att det sämsta alternativet är att inte göra någontirig alls -fängelse är rent av bättre.

AnL 133 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Först vill jag säga till Lars Sundin, atf när jag sade att fängelse var det sämsta alternativet var def naturligtvis i relation till del andra alternativet som jag förespråkade, nämligen ökade sociala insatser, och kanske också ökade insatser inom ramen för LVU och LVM. Det var inte fråga om att låta allting ha sin gång och låta missbrukaren gå under

Jag vill äri eri gårig påpeka för Lars Suudiri alt det förslag som ui lägger fram i reservationen om fängelse i straffskalan medför ell förhållande där i princip all narkomanvård kan bedrivas uuder tvång. Här finns inte ens den lilla öppningen att en missbrukare frivilligt skall få möjlighet atf tillgodogöra sig vård.

Kjell Ericsson säger att def är olika praxis i olika delar av landet. Ja, det är ett förhållande som utskottet pekar på och som är otillfredsställande. Vi säger atf def är av mycket stor betydelse alt en enhetlig praxis i denna fråga uppnås i alla delar av landet.

Det är ett cyniskt resonemang att säga att det är bättre att använda möjligheteri med tvång och straffrättsliga ingripanden om det är ont om frivilligplatser Del borde vara bättre atl centerpartiet och Kjell Ericsson lade ner all kraft, både här i riksdagen och ute i kommunerna och landstingen, på att få till stånd en ordentlig utbyggnad av de frivilliga behandlingsplafserna. Det finns i dag eu efterfrågan som inte är tillgodosedd, och det tycker jag själv är mycket otillfredsställande. Men ni vänder på def och säger atl missbrukarna skall siitlas i fängelse eller dömas lill konlraklsvård via straffrättsliga ingripauden eftersom det iute finns tillräckliga resurser Def är ett konstigt och cyniskt resonemang. Eu narkoman som frivilligt söker vård skall ha rätt till kvalificerad vård. Jag kan vara kritisk till alt förhållandel i samhället i dag är sådanl atl de resurserna inte finns och att de behoven inte tillgodoses.

Jag lycker att Jerry Martinger tar i. Visst var det så under 1970-talet att vi också gjorde insatser mot gatulangningen och det missbruk som förekom på gator och torg. Vi insåg redan då aff det fanns elt behov av att sätta in åtgärder där, meu det skulle inte komma i fråga all jag anklagade er på den borgerliga kanten för att ha medverkat till att tusentals ungdomar miste livet till följd av aft ni inte lade fram ett lagförslag som innebar en kriminalisering av narkotikabruket.

Vi lade fram det lagförslag som iririebär en kriminalisering, för att klart markera atf samhället tar avstånd från varje form av narkotikamissbruk -det gör samhället. Def finns i dag behov av skärpta insatser och en rad andra åtgärder för att ytterligare bekämpa narkotikan, men del skall stå fullständigt klart aff samhället tar bestämt avstårid från varje form av bruk av narkotika.

Anf. 134 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Det här blir nog ell ganska disparat anförande. Jag har suttit här och lyssnat, och jag har blivit ganska upprörd.

Lars-Erik Lövdén talade om alt vara cynisk. Det Lars-Erik Lövdén har gjort i hela sitt anförande och i sina repliker är atf ifrågasätta vår ärliga vilja atf skaffa detta problem ur världen. Vi kriminaliserade kuarkandet, sade Lars-Erik Lövdén, Hur många gånger begärde vi inte det, innan ni äntiigen kom till skott. När ni äntligen kom till skott var det inte tillräckligt. Ni vågade inte löpa linan ut. Det är precis som Lars-Erik Lövdén står här nu och pläderar för att vi inte skall kuuna ha möjligheten, som Lars Sundin så rikligt har sagt flera gånger, att döma till fängelse. Sådana åtgärder behöver inte vidtas, men möjligheten gör alt man kan ta blod- och urinprov, som bl.a. föräldrar till knarkare så länge och så ivrigt har efterfrågat, för att deras bam och ungdomar skall räddas ur knarkträsket.

Vi skall diskutera med ansvarsfullhet, sade Lars-Erik Lövdén också. Gärna, men påslå då inte atl vi inte är ansvarsfulla. Påstå iute alt moderalerna bara söker hårdare straff. Påslå inte att vi inte tycker att sociala åtgärder är nödvändiga eller ulgör en framkomlig väg. Men del går inte bara den vägen. Urin- och blodprov har länge efterfrågats.

Jag har skrivit denna motion några år och gudskelov och tack fått de borgerliga partierna atf stödja den med en reservation. Del har inte socialdemokraterna gjort och iute kommunisterna. Jag har upptäckt att miljöpartiet underligt nog var med på den reservationen förra året, men i år har man hoppat av. Jag undrar varför

Jag återgår till min motion från i år, den senaste i raden, för detta kommer säkert att upprepas. I den påstår vi just delta, att det är polismyndigheter och föräldrar som önskar denna möjlighel för att de prov som jag efterlyste skall kunna tas. Ju fler missbrukare vi har, deslo fler langare får vi också. Ju fler langare vi har, deslo fler missbrukare. Så fungerar det.

Jag tycker närmast att det är chockerande hur socialdemokraterna har behandlat den här frågan år efler år Har Lars-Erik Lövdéri gått ute på gatorna och talat med knarkande ungdomar, fått höra aff de t.o.m. själva vill ha strängare straff, för de behöver stöd för att komma ur det här missbruket. Det är inte lätt. Det vet vi alla. Vi kan t.o.m. jämföra del med tobaksmissbruk. Det är inte lätt atl komma ur del heller, om mau skulle vilja. Det är elt hån, lycker jag, mot dem som arbetar på fältet och tror aft en ändring av straffskalan skulle hjälpa dem, att man inte eris vill pröva detta. Jag vill således yrka bifall fill reservatiori 1 till justitieutskottets betänkande nr 30.

Jag skulle vilja ställa några raka frågor till Lars-Erik Lövdén; Anser utskottets majoritet att möjligheten att ta blod- eller urinprov skulle underlätta konstaterandet av ett missbruk eller auser majoriteten att vårt förslag skulle försvåra för missbrukaren att få vård för sitt missbruk? Misstror majoriteten den kompakta opiniorien bland poliser och missbrukares föräldrar samt den opinion - lål vara atl den inte är kompakt - som finns bland missbrukarna själva? Varför? Skulle jag kunna få ett svar på detta.

Vi kommer att fortsätta den här kampen. Jag har fått kontakt med unga människor på Sergels torg som förser mig med information. Jag är mycket tacksam för del.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

135

136

n§ Undersökning av olyckor

Föredrogs trafikutskottels belänkande 1989/90:TU23 Undersökning av olyckor (prop. 1989/90:104).

AnL 135 VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Vpk har skrivit en motion till regeringens proposition om undersökning av olyckor Det innebär iute atl vi motsätter oss del nya, s.k. fristående organ som skall inrättas. Däremot har vi föreslagit ålgärder som vi tror behövs för all förbättra dess undersökningsverksamhet.

Vi tror att den nya organisationen kan bli bälire äri de nuvarande separata undersökniugsorgan som finns för resp. trafikseklor Vi anser också alt det är bra att utskottet enhälligt har tagit fasta på vpk:s förslag om all allvarliga väglrafikolyckor skall kunna granskas på ett säll som motsvarar haveriundersökningar på luftfarts-, sjöfarts- och järnvägsområdena.

Ett annat förslag som vpk har framfört i sin motion är att den nya haverikommissionen skall få uppdraget atl ulföra undersökningar även vid risk för att allvarligare skador skulle ha kunnat uppstå på miljön om olyckan fått ett annal förlopp eller om del finns risk för skador vid ell senare tillfälle. Miljöpartiet har elt liknande molionsförslag. Utskotlsmajoriteten har inte kategoriskt avvisat våra förslag utan vill avvakta erfarenheterna av den nya kommissionens arbete. Men vi lycker alt frågau är så viktig alt vi inte vill vänta på dessa erfarenheter, ulan vl vill alt regeringen redan nu skall få i uppdrag atl återkomma med en komplettering av lagen för miljöns skull.

Därför ber jag atl få yrka bifall till den gemerisamma vpk- och miljöpartireservationen, nr 1.

Men del viktigaste av alll tror jag är alt det skapas tillräckliga resurser för atl den nya haverikommissionens arbetsuppgifter skall kunna fullföljas. Det anser inte vpk alt regeringen och ulskoltsmajorilelen har ställt upp på. 1 stället antyds det t.o.m. i propositionen att besparingsskäl är en av ariledning-arna till atl del skall bli ett gemensamt organ i slället för de nuvarande under-sökriirigsorganeri. Det tycker inte vpk är en bra utgångspunkt för undersökningar av allvarliga haverier Del som har skelt under senare lid - jag skulle kunna anföra en rad exempel, meu kan nöja mig med atl nämna flygkatastrofen i Oskarshamn och farlygskatastrofen med passagerarfärjan Skandi-navian Siar - visar att det krävs ökade och inte minskade resurser. Jag hoppas alt delta går fram till utskottets föredragaude. Tittar man på de myckel omfattande uppgifter som den nya statens haverikommission skall få, upp-

täcker man att det är så mycket mer än vad den nuvarande haverikommissionen har, som "bara" ägnar sig ål ett enda område.

Jag läser utskottets formuleringar direkt ur betänkandet: "Ett genomförande av proposilionsförslageu gör alt vi nu får ett permanent organ som har till uppgift alt göra undersökningar från säkerhetssynpunkt även av sådana allvarliga olyckor som inte är luftfarts-, sjö- eller järnvägsolyckor 1 propositionen nämns som exempel katastrofartade bränder på hotell, explosioner i industrianläggningar, jordskred, matförgiflningar på ålderdomshem, liuba-ueolyckor och läckage av giftiga kemikalier ut i naturen." Della är bara exempel som nämns. Man kan ana vilka stora arbetsuppgifter som kommer aff drabba, om jag får säga sä, den nya statens haverikommission. Därför tycker vi att del är mycket anmärkningsvärt med de små personella resurser som den nya kommissionen skall få.

Därför skall jag sluta med att yrka bifall till vpk-reservatioueu, nr 2, där vi kräver betydligt större personalresurser hos kommissionen än vad regeringen och samtliga övriga partier faktiskt har nöjt sig med.

AnL 136 ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Vi från miljöpartiet stöder i stort regeringeris förslag om gemensam ordning för katastrofuudersökuingar, oavsett var kalastrofen sker, om del är inom luftfart, sjöfart, järnvägstrafik eller någon annanstans i samhället. Men vi väckte ändå en motion därför alt vi ville förbättra förslaget på några punkter

Den första punkten, som vi saknade i propositionen, är miljökatastrofer Naturen fungerar på ell ekologiskt sätt, så atl katastrofernas effekter kan bli fördröjda, och det kan vara svårl att förutse. Man kan behöva ha viss beredskap för jusl den typen av fördröjda effekter, när uppenbar risk finns för delta - och det kan då bedömas av ekologer - bör mau låta göra katastrofuudersökuingar

Tyvärr har del varit svårl all få gehör för detta i ulskoltet, och därför har vi måst reservera oss, tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna som haft ett liknaride förslag.

Vi krävde också i vår motiori all del skall inrättas en särskild avdelning för vägtrafikkaiastrofer Katastroferna i vägtrafiken är många, tyvärr Del är ell krav som flera partier har drivit i olika sammanhang, och def ledde till att vi kunde enas i utskottet om en stark skrivning om alt man skall ta della på större allvar än hittills. Det pågår försök hos trafiksäkerhetsverkel osv. i den riktningen.

Detta finns med i det tillkännagivande som utskottet vill alt riksdagen skall göra lill regeringen, och det måste ses som en framgång.

Den tredje punkten där vi ville komplettera förslaget gäller kataslrofpsy-kiatriskt omhändertagande av dem som drabbas och av de anhöriga i samband med kalastrofen. Där pågår del både översynsverksamhet hos socialstyrelsen och en utredning. Vi har tyckt atl vi kau invänta resultatet av de insatserna, och vi har därför inte reserverat oss på deu punkten den här gången. Vi räknar alltså med atl det kommer fram förbättringar rätt snart.

Viola Claesson sade nyss att kommissionen behöver mer resurser, och jag kan nog instämma i atl det ser rätt magert ut i propositionen. Jag förutsätter

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Undersökning av olyckor

137

138

Anf. 137 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! I den proposition som vi nu behandlar föreslås alt det skall inrättas en ny organisation för undersökningar av olyckor, vare sig de inträffar inom luftfarten, sjöfarten eller järnvägstrafiken. Samtidigt får statens haverikommission, som blir det nya organets namn, rätten att undersöka också häridelser av miridre allvarlig art, om deri firirier skäl fill det.

I huvudsak följer utskottet regeringens förslag, utom på eu punkt där vi anser all det är angeläget att haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Vi tycker att stickprovsundersökningar och sammanställning av erfarenheter av inträffade olyckor kau ha ett stort värde för trafiksäkerhetsarbetet.

Till betänkandet har fogats två reservationer Deu första handlar om alt en undersökning enligt undersökningslageu skall göras då det finns anledning att tro all skador på miljön kan ha uppkommit eller befaras uppkomma i elt senare skede. Här anser vid då fråu ulskottsmajoriletens sida atl vi bör avvakta tillämpningen av olycksundersökuingslagen innan vi ställer upp på någon form av utökning av undersökningsskyldighelen.

Den audra reservationen handlar om all utöka haverikommissionens personalresurser. Genom den nya organisationen får kommissionen en viss förstärkning. Vi vill avvakta och få erfarenheter av kommissionens arbete, innan mau prövar den frågan ytterligare. Del här utesluter naturligtvis inte alt förstärkning med viss expertis kan ske när del finns behov av det. Det kan dä gälla undersökningar av större olyckor eller sädana av speciell karaktär

Med defta, herr talman, vill jag dä bara yrka bifall till trafikutskottets hemställan i dess helhet.

AnL 138 VIOLA CLAESSON (vpk) replik;

Herr falman! Jag anser nog att betänkandetexten och Sten-Ove Sundströms anförande som innehöll ett direkt citat av belänkandelexten, är någol vilseledande i den del som handlar om resurserna för statens nya haverikommission. Det är nämligen inte riktigt aft jämföra statens nuvarande haverikommission med den tillkommande. Del sker en stor förändring i fråga om omfånget och de nya områden för undersökningsskyldighet som skall åläggas det nya organet.

Därför är det helt felakfigt, menar jag, alt säga aff en viss förstärkning skall ske jämfört med hur det ser ut uu. Det handlar alltså om eu helt ny organisafion.

1 mitt förra inlägg räknade jag upp vilka slora uppgifler som åläggs kommissionen. Därför tyckte jag också att det var viktigt atl nämna vilka stora haverier som tyvärr har inträffat bara uuder det senasle året. Sådana olyckor

kommer kanske alt drabba oss även framöver och alltså sortera under den undersökningsskyldighet som statens nya haverikommission skall ha.

När jag yrkar bifall till vpk;s motion och reservationen som handlar om förstärkta resurser, är del ju för atl vpk iute nöjer sig med att mau om det behövs skall kunna tillkalla vissa experter Vi tror att det är viktigt alt de ingår i den fasta organisationen.

Om det skulle hända elt par slora katastrofer, vilkel jag verkligen hoppas att vi skall slippa, när det nya organet är inrättat, kommer kommissionen inte atl klara de arbetsuppgifter som den har för framtiden. Jag tror nämligen all all ork då går åt till dessa få stora katastrofer i ställel för all kommissionen kan ägna sig ål alt göra insatser på många områden.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Undersökning av olyckor

Anf. 139 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Det kanske kan synas onödigt atl förlänga diskussionen, uär vi är så kolossalt övereris som vi är i den här frågan. Trafikulskotlet har enats om aft föreslå riksdagen alt ge regeringen till känna atl den föreslagna haverikommissionen skall inte bara undersöka mycket allvarliga vägtrafikolyckor utan också ha vägtrafikolyckorna under kontinuerlig bevakning. Det är bra atl vi är så överens på den puuklen.

Från moderata samlingspartiet har vi i ett stort antal år haft motioner om att det skulle finnas en haverikommission som arbetade med vägtrafikolyckorna. Riksdagen behandlade tidigare i vår ett betänkaride om trafiksäkerhet, där flera av dessa motiorier irigick. Vi hade därför irigeri motiori i just det här betänkandet.

I de motioner där vi har yrkat pä inrättande av en haverikommission har vi också motiverat varför vi tycker att det är så kolossalt viktigt att få en särskild haverikommission för vägtrafikområdet. Man vet alldeles för litet om riskfaktorerna i vägtrafiken. För att mau skall kunna förebygga olyckor måsle man vela myckel mer än vad vi vet i dag.

För många år sedan omkom en god vän lill mig och hans familj. Del skedde i en olycka där fyra personer kom från ena hållet i eu bil, som av oförklarlig anledning körde över pä fel sida av vägen. Där mötte bilen en bil med lika många personer i. Del var alltså en ganska allvarlig olycka.

När man beskrev olyckan i massmedia och på annat säll sade man, som så ofta, atl del var fråga om förarfel. Den som hade kommit över på audra sidan vägen var alltså en bildrulle. Denna person gick på Tekniska högskolan, och hans kamrater var inte nöjda med vad de fick läsa i tidningarna. De gjorde därför själva en undersökning av bilen och kuude korislatera vad som var orsakeri - och del var irite atl föraren var en bildrulle.

Numera förekommer del atf man gör sådana här ordentliga undersökningar Ofta är det bilindustrin som gör dem. Tyvärr sker de inte systematiskt, och det är inte alla bilmärken som får förmånen atl undersökas i efterhand efter en bilolycka. Den statistik som berättar för oss vad som kan vara orsak till dessa olyckor är utomordentligt dålig.

Vi vet numera genom forskning alt t.ex. äldre personer har svårare atl uppfatta vad som händer i trafikmiljön och atl många olyckor kan orsakas jusl av detta. Vi vet också all unga människor genom sin oerfarenhel utgör en större risk i trafiken. Vi har kunnat möta dessa risker genom informatiori.

139

Prot. 1989/90:123 Vi vet att trafikonykterhel ofta orsakar olyckor, men vi vet inte allt, eftersom

16 maj 1990 vi inte har denna statistik. Vi undersöker i för lilen utsträckning omständig-

heterna kring olyckorna.

'* / '' Herr talman! Jag är glad över all man nu har kommit så långt att vi får

soijning g haverikommission, som kan undersöka olyckor både på väg och i andra

sammanhang för alt därigenom förebygga olyckor och få fram bättre bilar

och framför allt bättre förare, som bättre kan handskas med eu besvärlig och

svårförstådd trafikmiljö. Jag yrkar bifall till ulskoltels hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 17 maj.)

12 § Statlig lokalförsörjning

Föredrogs finansutskoltets betänkande 1989/90;FiU26 Statlig lokalförsörjning (prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 140 RUNE RYDÉN (m);

Herr talman! Under 1988 offentliggjordes en förstudie av riksrevisionsverket. RRV, om statens markinnehav, vilken bekräftar att det finns slora brister i statens hantering av fasligheter. I en kommittémotion påpekade vi moderater rapportens resultat. Vi sade också alt kontrasten är stor mot det enskilda näringslivet, där en rationell hantering av fastighetskapitalet under senare år har framstått som en allt viktigare uppgift. .

Sedan mitleri av 1970-talel har den privata fastighetsmarknaden i alll större utsträckning blivit eu integrerad del av kapitalmarknaden. Fastigheter har blivit viktiga placeringsalternativ för bl.a. försäkringsbolag och pensionsstiftelser, och ett stort antal fastighetsbolag har introducerats pä fondbörsen. Denna ulveckling har entydigt lett till alt fastigheter betraktas som realkapilal och atl avkastningskraven mäts mol någon form av marknadsvärde.

Om man nu överför sådana krav på byggnadsstyrelsen, innebär det att de krav pä avkastning som bör ställas skall ge en inlernhyressältning som kan jämföras med marknadshyrorna. Härigenom skapas möjligheter lill jämförelse mellan olika och konkurrerande alternativ, och samtidigt får man också incitament till en rationell förvaltning och ett effektivt, eller i varje fall effektivare, lokalutnyttjande än för närvarande.

Det finns enligt oss moderater och reservanter flera modeller som kan an
vändas för atl uppnå en mer decentraliserad och därmed också effektivare
lokalförsörjning och fastighetsförvaltning inom den statliga sektorn. Staten
skulle kunna dela upp byggnadsstyrelsen på flera statligt ägda men självstän
diga bolag eller också anförtro lokalförsörjningen till fastighetsbolag som
även förfogar över privat kapilal. En tredje modell är atl staten hyr lokaler
av privata bolag. Möjligheter finns alltså att pröva olika vägar liksom atl
hell låta de olika myndigheterna själva få bestämma över lokalanskaff-
140 ningen.

Jag har själv alltid frågat mig varför inte elt stort universitet, som exempelvis Lunds universitet, i vars styrelse jag sitter, skulle kunna få ta hand om sin byggnads- och faslighelsförsörjning. Kompetensen finns onekligen på platsen, och verksamheten är vilket ingen kan förneka, tillräckligt slor för atl bli rationell.

Meu den nuvarande ordningen innebär att byggnadsstyrelsen har en monopolställning, och det är detta som gör del så svårt att bedöma verksamhetens effektivitet. Det finns stora skillnader mellan de redovisningssystem som byggnadsstyrelsen tillämpar och det system som fastighetsbolag på marknaden tillämpar. Man kan alltså inte på ett enkelt och klargörande sätt fastställa vidden av de olikheter i fråga om lönsamhet och avkastning som finns mellan byggnadsstyrelsen och privata byggbolag.

En sak kan vi dock ulan vidare slå fast, och det är att byggnadsstyrelsen i jämförelse med vanliga byggbolag har en ovanligt stor serviceorganisation. I stället för att köpa utrednings- och projekleringstjänsler, som många enskilda fastighetsbolag gör. har man dessa funktioner inbyggda i den egna organisationen.

Vad som behövs, herr lalman, är i ställel konkurrens. Vi har i både motionen och reservationen utvecklat vilka olika vägar som är tänkbara i del här sammanhanget. Den utreduing som var utlovad redau till i fjol, får visa vilka av vägarna som är de bäsla. Det har vi motionärer knappast någon möjlighel atl ha en definitiv uppfattning om. Vi har bara angett olika tänkbara vägar

Vad vi vill slå fast är alt kapitalmarkriaderi, genom en överföring av statens fastighetsinnehav till fastighetsbolag, direkt kan tas i anspråk för investeringar, varigenom bl.a. den fördelen uppnås alt den statliga budgeten inte blir belastad. En privatisering av delar av statens fastighelsinnehav skulle minska den offentliga sektorns omfattning, samtidigt som eu ökad konkurrens skulle erhållas på fastighetsmarknaden. Och det tycker vi reservanter är bra.

Vad som alldeles speciellt irriterar oss den här gången är att staten ännu inte tillsatt deu utlovade utredningen. Redan i fjolårets debatl intygade Lisbet Calner alt regeringen hade läst riksrevisionsverkels nedgörande rapport över statens fastighetsförvaltning och beslutat tillsälta en utreduing, som både skulle studera förmögenhelsförvaltningen och komma med förslag om åtgärder som kunde vidtas för an lokalförsörjningen under den statliga verksamheten skulle bli effektivare.

Litet mer än ett år senare, alltså i dag, kan vi läsa följande i finansutskoltets belänkande; "Del kan i detta sammanhang nämnas att regeringen avser all tillsätta en särskild ulredning om statens fastighetsförvaltning." Och litet längre fram; "Utredningsdirektiven kommer atl presenteras under våren."

Det är möjligt, herr talman, att vi haft en osedvanligt tidig vår i Skåne, men jag skulle vilja påpeka atl våren snart är över och vi ännu inte har sett utredningsdirektiven. Jag tycker detta är upprörande. Hur länge skall man förhala ett så viktigt ärende som statens lokalförsörjning? Här är det ju fråga om alt staten kan göra besparingar på kanske miljardlals kronor, och ännu har regeringen inte vidtagit några som helst ålgärder i det här avseendet -detta trots alt byggnadsstyrelsen har intentioner alt genomföra förändringar

Prot, 1989/90:123 16 maj 1990

Statlig lokalförsörjning

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Statlig lokalförsörjning

Regeringens hanterande av deu här frågan påminner, liksom så många andra frågor under de senaste åreu, mer om den obolfärdiges förhinder.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen till finansutskottets betänkande nr 26.

AnL 141 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Del kammaren skall ta ställning till är frågor om statlig lokalförsörjning. Det handlar i huvudsak om tre saker, sättet att finansiera de invesleringar som skall ske, alt ta ställning till vilka invesleringar som skall göras och en motion i vilken formerna för den statliga lokalförsörjningen diskuteras.

Ufskotlet är i myckel slor utsträckning enigt. Vi är eniga om den plan för byggnadsprojekt som fiuris. Jag skall kariske påmiriua om det förslag som förs fram och som vilar på ett yttrande från utrikesutskottet, i vilket det sägs att utskottet inte nu anser alt del finns skäl all förvärva en tomt för ett nytt kansli i Bonn. Motivet till delta är ju självfallet den utveckling som skell och som sker i de båda tyska staterna.

Vi är också eniga riär det gäller volymeri för lämriade byggnadstillstånd. Jag skall kanske här upplysa om atl det i betänkandet finns en uppräkning av ett antal objekt för vilka det inte har lämnats tillstånd. Det har nu skett saker och ting, vilket innebär alt i förteckningen bör strykas en tillbyggnad av riksmuseet. Ett tillstånd är lämnat för det objektet.

Utskottet är oenigt på en punkt, och det gäller hemställan, punkt ur 3, vilken har siu grund i en moderat kommittémolion. Det är ganska intressant alt notera att mau fråu moderat håll är alldeles klar över lösuirigeri. Mari säger atl en effekiiv och kundvänlig ordning av statens lokalförsörjning kan ske endast om byggnadsstyrelsens byggnadsinnehav överförs till fristående fastighetsbolag, som får verka i konkurrens med andra sådana företag på marknaden.

Man kan dä fundera över vad del är som moderalerna värnar om. Lyssnar man på Rune Rydén blir man bara än mer fundersam när del gäller detta. Är syftet atl skapa en marknad, eller är syftet atl skapa en bra fastighetsförvaltning? Utan några som helst exempel på vilka positiva effekter en decentralisering skulle medföra slår man fast att man önskar en privatisering och en decentralisering.

Till detta skall man foga vad som gäller Verkligheten brukar ge eu bra upplysning. Del är bara att konstatera alt det i dag finns allmänna riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen. Det är årskostnaden som skall bedömas, och den skall vara avgörande när myndigheterna väljer lokal. För det andra är det - vilket Rune Rydén myckel väl vet, meu han borde ta det till sig -ingel självändamål atl staten svarar för förvaltuingeri av lokaler Ett eget statligt byggaride eller ägande av fasligheter skall inte vara ett självändamål riär del gäller den statliga lokalförsörjningen.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall till hemställan i finansutskottets betänkande 26.

direktiven ännu inte har kommit fram. Skall man uppfatta det så, att Per Olof Håkansson är lika irriterad som jag över regeringens senfärdighet i den här frågan?

Per Olof Håkansson tar upp statens faslighelsförsörjning och säger atl vi moderater har sagl alt det gäller atl skapa en marknad för atl därigenom få en bättre fastighelsförsörjning. Det är precis det som vi vill uppnå. Även om de allmänna riktlinjerna, vilka Per Olof Håkansson nämnde, i dagsläget säger någonting helt annat, vet Per Olof Håkansson lika väl som jag alt man i byggnadsstyrelsen eftersträvar en annan tingens ordning. Man vill ha det ungefär på samma sätt som vi moderater har skisserat i mofionen.

Om vi delar upp verksamheten på flera självständiga fastighetsbolag, skulle del leda lill atl vi fick en effektivare fastighelsförvaltniug. Sedau kan man diskutera, vilket jag nämnde i mitt tidigare anförande, hur dessa företag skall vara finansierade och fördelningen mellan privat och statligt kapital. Antingen skall företagen vara helt privata eller helt statliga eller också skall det vara en blandning mellau dessa former Det får utrednirigeri visa.

Qm mau gör på detta sätt kommer det all leda till all fastighetskapitalet förvaltas på elt effektivare säll än för närvarande. Man får lättare att göra fastighelsbyten och försäljningar, och statliga myndigheter stimuleras atl välja den för verksamheten mest ändamålsenliga lokalen. Man utnyttjar vidare kapitalmarknaden på ett sådant sätt att finansiella invesleringar på fastighetsmarknaden kan ske smidigare. Om mau väljer vägen via privat finansiering kommer försäljningen av aktier att ge intäkter som kan användas för alt minska statsskulden. Jag lycker att det är en väg som socialdemokraterna och Per Olof Håkansson skulle fundera litet närmare över

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Stöd tid arbetskooperalion m.m.

AnL 143 PER OLOF HÅKANSSON (s);

Herr falman! Vi får väl i sinom lid reda på vem som har räll. Här står uppenbarligen uppgift mot uppgift.

Rune Rydén sade i sill huvudanföraude alt regeringen inte har vidtagit någon som helst åtgärd. I betänkandet, som bl.a. jag har skrivit under, konstateras att utredningen kommer alt tillsältas och direktiven all ges under våren. Vi får väl vänta och se om påståendet att regeringen inte har vidtagit någon som helst åtgärd är riktigt eller om den upjjfattning som framförs i betänkandet är den korrekta.

AnL 144 RUNE RYDÉN (m);

Herr talman! Jag vill bara lill Per Olof Håkansson säga att den här utredningeri utlovades redau i fjol. Nu står i del betänkande som behandlas i dag att direktiven skall komma under våren. Vi har ännu inte sett direktiven.

Del har kanske varit en ovanligt fin vår i Skåne, vilket jag sade i milt inledningsanförande. Men där är våren nu över, och vi har ännu inte sett direktiven. Jag tror inte att de kommer i fid.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 17 maj.)

143

Prot. 1989/90:123 13 8 Föredrogs

16 maj 1990

Stöd lill arbetskooperalion m.m.

lagutskottets betänkanden

1989/90;LU32 Internationella frågor om makars förmögenhetsförhållanden

(prop. 1989/90:87) och 1989/90;LU33 Årsredovisningsskyldigheten.

Talmannen konstaterade att inga talare var anmälda. (Beslut skulle fallas deu 17 maj.)

14 § Stöd till arbetskooperation m.m.

Föredrogs näringsutskollels belänkande 1989/90;NU43 Stöd till arbetskooperation m.m. (prop. 1989/90:100 delvis).

144

AnL 145 NIC GRÖNVALL (m);

Herr talman! Detta ärende är på något vis litet mystiskt. Man undrar varför en sådan här mycket liten fråga bryts ut och behandlas i ett eget belänkande. Del föranledde mig atf forska litet i saken. Kanske är det i den forskningens resultat som grunden ligger lill den debatl som Inga-Britt Johansson och jag skall föra.

Man finner nämligen atl den borgerliga regeringen under de sex borgerliga mellanåren drev fram ell program för alt stödja de anställdas möjligheter all äga del förelag där de arbetade. Det var en mycket god idé. Man anvisade medel för della ändamål, och vid 1978/79 års riksmöte beslutades det om eu försöksverksamhet i samverkan med utvecklingsfonderna.

Del talades då litet grand om s.k. arbelskooperativ, vilket var något slags begrepp som skulle läcka delta myckel praktiska och goda uppslag. Nåväl -tiden gick, och försöksverksamhet bedrevs.

1 samband med 1986 års budgetproposition behandlade först regeringen och sedan riksdagen dessa förslag. Nu hade de utvecklats av den socialdemokratiska regeringen lill någonting som var alldeles annorlunda än de ursprungliga förslagen. Del kooperativa inslaget hade fåll ett större utrymme, och jag kände inte igen så mycket av det som fanns i 1979 års förslag, när riu den här försöksverksamheten skulle förläugas av deri socialdemokratiska regeringen.

Del är intressant atl notera att inställningen nu svänger Nu är det inte längre tal om stöd lill arbelskooperativ och den formen av verksamhet. Nu blir det öppet och oförblommerat tal om statligt stöd till kooperativ verksamhet, dvs. en klar snedvridning av en vanlig, enkel och hederlig konkurrensbild. Det intressanta atl notera är att del föredragande statsrådet refererar till statens industriverk och atf man där säger aft fonderna på grund av def ringa antalet personalägda företag har haft svårigheter atl bygga upp och bevara speciell kompetens. SIND anser därför atl försöksverksamheten inte skall förlängas. Men likafullt förlängde regeringen denna genom alt lägga fram ett femårsförslag till slöd för kooperativ verksamhet.

Då undrar man vad det skall bli av detta som den socialdemokratiska rege-

ringen vill vända det lill. Jo, för att kooperativa företag skall få med andra företagsformer likvärdiga etablerings- och utvecklingsvillkor, föreslår del kooperativa rådet atl särskilda resurser åtmiusfoue för en tid riktas direkt till kooperativa organ. Detta är elt mera oförblommerat uttalande om att man skall gynna en företagsform framför eu annan. Del är svårt atl finna något liknande i vårt politiska liv. Skälet är naturligtvis alt de s.k. folkrörelserna har en djup förankring i kooperativ verksamhet och faktiskt är en del av den socialdemokratiska maktapparaten.

Statsrådet konstaterar att samhällets uppgift skall vara all skapa villkor för kooperativ verksamhet så att den kan bli elt reellt alternativ lill andra verksamhetsformer Man trodde så gärna att den skulle bli det på sina egna meriter, Inga-Britt Johansson, och inte behöva ett anlal miljoner om året för att kunna bli det.

Statsrådet hävdar också att den ekonomiska föreningen inte minst bland ungdomar har visat sig vara ell bra alternativ för att starta näringsverksamhet. Kau Inga-Britt Johausson ge mig ett enda grundskäl för det påslåendet? Var kommer den tanken från?

Nåväl. Nu när det femte året närmar sig av den försöksverksamhet som blev följden av budgefpropositiouen 1986, upptäcker en socialdemokratisk motionär alt man här skulle kunna skaffa fram litet mer pengar till rörelsen. Då yrkar han iute bara bifall till årets budgetproposition och medelsauvis-riirig för del femte året utan dessutom att riksdagen i ett särskilt uttalande skall förklara att programmet skall förlängas och bidragen skall höjas. Jag frågar då Inga-Britt Johansson vad grunden är för det. Vilka är behoven som skall tillfredsställas? Vad är det som har gått snett? Varför behöver man mer pengar? Varför kau aldrig någonsin den kooperativa verksamheten klara sig på sina egna ben, Inga-Britt Johansson? Är det inte så att detta är en fin täckmantel för alt klara den egna verksamhetens finansiering?

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Stöd tid arbetskooperation m.m.

AnL 146 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag måste säga alt den sista frågan begrep jag inte alls. Var del frågan om Nic Gröuvalls egen verksamhet, eller vad?

Jag vill börja med all yrka bifall till hemställan i riäringsutskoftefs betänkande 43 och avslag på reservationen.

Del är klart atf det kan synas litet konstigt att näringsutskotlels majoritet bestående av socialdemokrater, centerpartister, vpk och miljöpartiet uu vid ett flertal tillfällen har gjort tillkännagivanden lill regeringen uär del gäller den kooperativa verksamheteri. Jag kari redari nu säga atl del är fler sådana på gång i samband med riäringsutskotlets betänkande om induslrideparle-menlets verksamhet. Delta beror på all vi tycker atl nykooperaliouen skall få samma möjligheter som övrig nyföretagsamhel. Utveckliugsfoudema har icke skaffat sig den kompelens som de behöver för alt kunna stödja dem som vill staria förelag i kooperativ form. Mau hänvisar dem i stället till aktiebolagsform eller någon annan typ av verksamhet.

När utvecklingsfonderna fick en förfrågan om detta, svarade 17 av de 21 utvecklingsfonderna all de inte hade den kompelens, eller underförstått del intresse, som behövdes för att hjälpa de människor som vill starta verksamhet i kooperativ form. Många anser att den s.k. etablerade kooperationen

145

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Stöd tdl arbetskooperalion m.m.

skall klara av att hjälpa nykooperaliouen. Men många av verksamheterna har inget alls med den gamla kooperationen att göra, utan det är fråga om en kooperation i helt ny form.

I det tillkännagivande som vi gör i dag, menar vi atl stateu även i fortsättningen skall stödja det kooperativa utvecklingssystemet, dvs. del kooperativa institulet, koopservice och de lokala kooperativa ulvecklingscenlra som finns. Vi påpekar också att det behövs en särskild uppmärksamhet på de lokala ulvecklingscenlra som endast har fått ett litet stöd under några år så all de klarar sig igenom det här året fram till dess de utredniiigar som pågår är klara och vi vet var detta skall ta vägen sedan.

Det är iute fråga om snedvridning av konkurrensen, Nic Grönvall. Det är snarast en rättvisefråga för dem som vill staria kooperativ i stället för andra företagsformer att få deu hjälp och det slöd av samhället som alla andra kan få.

146

Anf. 147 NIC GRONVALL (m):

Herr talman! Anledningen till alt jag rusar fram lill talarstolen är naturligtvis all jag vill yrka bifall till reservationen. Jag tycker att det bör göras härifrån.

Sedan vill jag gärna vända mig till Inga-Britt Johansson och konstatera att det jag har fåll höra i replik på mitt inlägg inte är eft dugg om behovet av dessa pengar, det är irite eft dugg om varför kooperatioueri behöver alla möjliga former av utvecklingsstöd för alt kunna etablera sig, staria och utveckla, det är inte elt dugg om varför vi behöver en kooperativ förelagsform och det är irite ett dugg som har motiverat varför sveriska statens skattebetalare skall lägga ett antal miljoner i knät på den kooperativa rörelsen. Dessa pengar förvaltas nämligen av deu gamla kooperativa rörelsen och används för, som del heter, atl utveckla nykooperation. Del är en uykooperatiou, Inga-Britt Johausson, som ingen vill ha.

Inga-Britt Johausson säger all utvecklingsfonderua inte kan det här De har iute tillräcklig erfarenhet av detta. Del beror naturligtvis på atl ingen frågar dem lill råds eflersom ingen behöver nykooperation. Om man behöver nykooperation finns det inga märkvärdigheter, hemligheter eller konslig-heter i deu rörelseformen. Den bedrivs på samma sätt som vilken annan företagsform som helst med bokföring, skattedeklaration, löueredovisuing och anställniugsavtal. Varför skall Sveriges skattebetalare bidra till att utveckla en företagsform som ingen vill ha? Kan jag få ett svar på det? Jag skulle gärna också vilja ha ett svar på varför det är så bra för ungdomar alt ha föreningsformen för sin verksamhet.

Till sist, herr lalman, vill jag rikta en känsla av tacksamhet till miljöparliet som inte är här

Anf.148 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talmau! För all kunna få till stånd de lokala utvecklingssystemen ingick man således ett avtal med de gamla kooperativa rörelserria, som också skulle vara med och betala den här utvecklingsverksamheten. Om Nic Grön-vall skulle ta sig lid alt gå ul till ett lokalt utvecklingscentrum - t.ex. det i

Göteborg, del är nära - så skulle hau få exempel på hur många typer av verksamheter som söker sig dit för alt få slöd och hjälp i starten.

Om det inte behövs någon hjälp och något stöd för att starta nya företag, för att komma igenom snårskogen och för att skapa kontakt med finansiärer o.d., varför har vi då utvecklingsfonder? Det har väl Nic Grönvall inget emot, efter vad jag förstår.

På flera ställen i landet har del tillsammans med de lokala utvecklings-centra startats speciella verksamheter med ungdomskooperaliv, som har fallit mycket väl ut. Del finns alltså ett flertal nystartade företag i kooperativ form där ägarna inte har någon tanke på att starta i någon annan form. Inom t.ex. databranschen är det oerhört många som startar konsullkooperativ i stället för all gå iu i aktiebolagsform. Nic Gröovall kariske bättre äri jag kari svara på varför mari föredrar kooperativ form, meri så är det.

Inom den offentliga sektorn och inom lantbruksutveckliugen finns det elt stort behov av stöd och hjälp för att kuuna starta företag i kooperativ form i stället för den mer traditionella aktiebolags- eller handelsbolagsformen.

AnL 149 NIC GRÖNVALL (m);

Herr talman! Del var ju Inga-Britt Johansson själv som sade att utvecklingsfonderna inte hade kunnat bygga upp denna kompelens, eflersom del inte fanns någon efterfrågan på dessa Ijärisler Irigen av oss båda känner till att det skulle finnas någon större nyföretagsamhel i kooperativ eller i föreningsform. Jag har t.o.m. efterlyst exempel, men jag har inte fått några sådana.

Anledningen lill atl jag uu begärde ordet var atl jag har alltid tyckt - och tycker fortfarande - att utvecklingsfonderna är en institution som inte behövs. Del finns tillgång till rådgivning i vårt samhälle som är precis lika bra som deu som utvecklingsfonden tillhandahåller, för aff infe säga bättre.

Anf. 150 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Om mau har pengar och kontakter klarar man sig, men det finns faktiskt audra som kan behöva stöd och hjälp.

I utskottets betänkande finns redovisat 141 förelag som har startats med hjälp av lokala kooperativa ulvecklingscenlra.

Jag sade inte att utveckliugsfoudema inte hade kapacitet på gruud av bristande efterfrågan, utan att det var på grund av alt utvecklingsfondernas personal varken har någon kooperativ förefagskunskap eller är inne i den speciella företagskultur som det innebär att bedriva kooperativ. Kommer man till utvecklingsfonden och vill starta ell kooperativ blir mau i ställel rekommenderad aff starta ett aktiebolag.

Prot. 1989/90:123 16 maj 1990

Stöd tid arbetskooperalion m.m.

Prot. 1989/90:123 15 § Bordläggning

16 maj 1990

Stöd till arbets-

Anmäldes och bordlades
Socialförsäkringsutskottets betärikarideri
kooperation m.m. jggg/gosfUH Irivandririg m.m.

1989/90:SfU18 Åtgärder mot etnisk diskriminering m.m.

1989/90: SfU21 Samordriat flyktirigmottagaride och riytt system för ersättriing

till kommurierna, m.m. 1989/90:SfU22 Tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1989/90

Utbildningsutskottets betänkande

1989/90:UbU27 Reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare

148

16 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 15 maj

1989/90:625 av Gunhild Bolander (c) till kommunikationsministern om anmälningsplikt rörande fartygslaster i Öslersjöri:

Från miljösynpunkt är sjötransporter ofta att föredra. Men sjöfarten kan förbättras som miljövänligt transportmedel. Def visar inte minst olyckan som inträffade den 14 maj utanför Blekinges kust. Vad som transporteras på de fartyg som går i Östersjön är ofta höljt i dunkel.

Jag vill mol denna bakgrund fråga kommunikationsministern;

År regeringen beredd att verka för att anmälningsplikt införs på fartyg som trafikerar Östersjön, för att klarlägga godsets art och mängd?

17§ Kammaren åtskildes kl. 20.52. In fidem

OLOF MARCUSSON

IGunborg Apelgren

Prot. 1989/90:123

Innehållsförteckning i6 maj 1990

Onsdagen den 16 maj

1 8 Justering av protokoll.................................................. 1

2 8 Hänvisning av ärende fill utskott................................. 1

3 8 Förnyad bordläggning................................................. 1

48 Beslul rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 9

maj................................................................................... 1

Lagutskottets betänkande LU24..................................... 1

Lagutskottets betänkande LU25..................................... 2

Lagutskottets betänkande LU26..................................... 2

Lagutskottets betänkande LU27..................................... 2

Laguiskoltels betänkande LU28....................................... 2

Lagutskotlets betänkande LU29...................................... 3

Lagutskottets betänkande LU30..................................... 3

Konsliiutionsutskottels betänkande KU38........................ 3

Finansulskoltels betänkande FiU35.................................. 3

Finansutskottets betänkande FiU27................................ 3

Finansutskoltets betänkande FiU34................................. 3

5 8 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärende
nas handläggning.................................................... 4

Konstitutionsutskollets betänkande KU30 Talmannen (om debattordningen) Debatt

Inledande avsndt............................................................. 4

Anders Björck (m)

Birgit Friggebo (fp)

Tredje vice lalman Bertil Fiskesjö (c)

Bo Hammar (vpk)

Hans Leghammar (mp)

Olle Svensson (s)

Krigsmaterielexport.......................................................... 29

Anders Björck (m) Ingela Mårtensson (fp) Bengl Kindbom (c) Gudrun Schyman (vpk) Per Gahrton (mp) Kurt Ove Johansson (s)

Avtalsförhandlingarna på lärarområdet........................... 67

Elisabeth Fleetwood (m)

Ylva Annersfedt (fp)

Tredje vice falman Berfil Fiskesjö (c)

Eva Goés (mp) 149

Prot. 1989/90:123' Utlänningsärenden...................................................... 78

16 maj 1990 Ingela Mårtensson (fp)

Margö Ingvardsson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Ulla Pettersson (s)
Utnämningsärenden m.m................................................................................ 92

Anders Björck (m)

Birgit Friggebo (fp)

Gösta Lyngå (mp)

Sören Lekberg (s)
Handläggningen av vissa förvaltningsärenden............................................... 98

Hans Nyhage (m)

Birgit Friggebo (fp)

Hans Leghammar (mp)

Rosa-Lill Wåhlstedt (s)
Beredningen av vissa EG-frågor...................................................................... 103

Gudrun Schyman (vpk)

Per Gahrton (mp)

Catarina Rönnung (s)
Notifiering tid GATT om jordbrukspolitiken....................................................... 111

Hugo Andersson (c)

Torgny Larsson (s)
Beslut om vissa hastighetsbegränsningar...................................................... 114

Stig Bertilsson (m)

Sören Lekberg (s)

Olle Svensson (s) (om ålerförvisningsyrkandet)
Beslul............................................................................................................... 117

6 § Tilläggsbudget II......................................................... 119

Juslitieutskollels betänkande JuU36 Ersätlning lill efterlevande till vissa omkomna vid flygolyckan i

Oskarshamn den 8 maj 1989...........................................................................

Lagutskottets betänkande LU39
Ändring i försäkringsavtalslagen m.m.............................................................. 119

Lagutskottets betänkande LU41 Verkställd granskning av Sfiftelsen Riksbankens jubileumsfonds

verksamhet och förvaltning under år 1989...................................................... 119

Utbildningsutskottets betänkande UbU26
Internationellt informationsutbyte inom områdel tekniska före
skrifter ............................................................................................................ 119

Näringsutskottets betänkaride NU41
Auklorisation av handelskamrar...................................................................... 119

Näringsutskoltets betänkande NU42
Beslut.............................................................................................................. 119

7 8 Beslul om uppskjuten votering av kvällsärenden....................................... 120

8 § Ajournering för middagsuppehåll...................................... ...................... 120

9 § Återupptagna förhandlingar....................................................................... 120

150

10 8 Beslag och kvarstad i internationella förhållanden, m.m 120 Prot. 1989/90:123

Justitieutskottets betänkande JuU30 16 maj 1990

Debatt

Jerry Martinger (m)

Lars Sundin (fp)

Kjell Ericsson (c)

Lars-Erik Lövdén (s)

Elisabeth Fleetwood (m)

Beslut skulle fattas den 17 maj
118 Undersökning av olyckor........................................... 136

Trafikutskottets betänkande TU23

Debatl

Viola Claesson (vpk)

Roy Ottosson (mp)

Sten-Ove Sundström (s)

Görel Bohlin (m)

Beslut skulle fattas den 17 maj

12.................................................................................... 8 Statlig lokalförsörjning 140

Finansutskottets betänkande FiU26

Debatt

Rune Rydén (m)

Per Olof Håkansson (s)

Beslut skulle fattas den 17 maj

13 8 Internationella frågor om makars förmögenhetsförhållanden .. 144

Lagutskottets betänkande LU32

Årsredovisningsskyldighelen............................................ 144

Lagutskottets betänkande LU33 Beslul skulle fallas den 17 maj

14.................................................................................... 8 Slöd till arbetskooperation m.m 144

Näringsutskottets betänkande NU43

Debatt

Nic Gröuvall (m)

Inga-Britt Johanssori (s)

Beslut skulle fattas den 17 maj

15 8 Bordläggning............................................................. 148

16 8 Anmälan om fråga

1989/90:625 av Gunhild Bolander (c) om anmälningsplikt rö
rande fartygslaster i Östersjön.................................... 148

151