Riksdagens protokoll 1989/90:114

Torsdagen den 3 maj

Kl. 12.00-22.57

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 26 april.

2§ Avsägelse

Talmannen meddelade att Per Stenmarck (m) avsagt sig uppdraget som ledamot i riksdagens revisorer

Kammaren biföll denna framställning.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Arbelsmarknadsulskoltets betänkanden 1989/90;AU11, AU12, AU23 och AU27

4 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den 2 maj

Företogs till avgörande utrikesutskottets betänkande 1989/90:UL116

(beträffande debatten i detta ärende, se prol. 113).

Mom. 5 (införandel av marknadsekonomiska institutioner)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 55 för reservation 1 av Alf Wennerfors m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 18 (inrättande av en europeisk miljöfond)

Utskottets hemställan bifölls med 225 röster mol 58 för reservation 2 av Pär Granstedt m.fl. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Ylva Annerstedl (fp) anmälde alt hon avsett all rösta ja men markerats ha röstat nej.

Riksdagens prolokoU 1989/90:114

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbild-ningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Mom. 19 (s.k. mjuka krediter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (skuldbyte för satsningar på miljövårdsprojekt)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 4 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (viseringsbeslämmelser)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 5 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Ldauetis självständighetsförklaring

Utskottets uttalande godkändes med 282 röster mot 19 för godkännande av del i reservation 6 av Marianne Samuelsson gjorda tillägget, 1 ledamot avstod från atl rösta.

Kjell Dahlström (mp) anmälde atl häri avsett all rösta nej men markerats som frånvarande.

Mom. 29 (särskilt samarbetsprogram för Baltikum)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Alf Wenrierfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (åtgärdsprogram för hälso- och sjukvård)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (gäststatus för Baltikum i Europarådet)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 9 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 § Meddelande om samlad votering och gemensamma debatter

Talmanneri meddelade att utbildriingsutskotiels betänkanden UbU18, UbU19, UbU20, UbU24, UbU21, UbU22 och UbU23 skulle avgöras i eft sammanhang efter avslutad debatt samt att debatten skulle vara gemensam för dels UbU18, UbU19, UbU20 och UbU24, dels UbU21, UbU22 och UbU23.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkanden

1989/90:UbU18 Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag (prop. 1989/90:100 delvis),

1989/90:UbU19 Anslag till utbildning för tekniska yrken (prop. 1989/90:100 delvis),

1989/90:UbU20 Anslag till utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken (prop. 1989/90:100 delvis) samt

1989/90:UbU24 Anslag lill lokala och individuella linjer samt fristående kurser (prop. 1989/90:100 delvis).

AnLl BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! I går debatterades biståndet här i riksdagen, och i dag är del meningen att vi skall ägna oss ål att debattera utbildning. Vad kan egentligen vara mera angeläget atl debattera än just utbildningsproblemen? Del är ju trots allt på utbildningens omfattning och effektivitet som hela landets framtid beror

Vi kommer i dag atl irileda deri här debatteri med att särskilt se på högskolefrågoroa. Vi beharidlar sju belärikanden, varav ett första, nr 18, är mer principiellt hållet än de andra, som tar upp olika sektorer av den högre utbildningen. Kanske är del angelägriasf aft ta upp deu gamla eviga frågari om kvarititet och kvalitet i utbildningen.

Vi har när det gäller högskoleutbildningen sedan lärige sett en olycklig uppdelning i forskning och utbildning. Det är vår förhoppnirig att dessa båda riaturliga led relativt suart skall kuuria smälta sammari. Del är frågor som vi behandlar i utbildningsutskottet bl.a. inom ramen för den forskningspolitiska propositionen.

Lål mig allra först ta upp frågan om kvantiteten i ulbildnirigen. Regeringen gav ell uppdrag till UHÄ att se över hurdan den framtida dimensioneringen behöver vara. UHÄ utförde uppdraget och har redovisat resultaten i UHÄ-rapport 89:17. I rapporten erinrar UHÄ om att under de två senasle decennierna har den högre utbildningens dimensionering varit praktiskt tagel oförändrad totalt sett. De förändringar som har gjorts har skett genom all man har tagit platser från en sektor och flyttat över lill en annan. Del har konstant varit ca 40 000-45 000 nybörjare varje år samtidigt sorii drygt 20 000 studenter har examinerats.

Räcker då den här dimensiorieringen för framtiden? Svaret är riej. Urider 90-talet kommer vi atl få relativt slora pensionsavgångar och än mer kritisk blir situationen, rent statistiskt sett, efter år 2005. Då kommer det att vara fler högutbildade som pensiorieras än som nyutexamineras.

Man behöver alltså se om sitt hus i tid. Redan nu måste vi fatta beslut om hur den framtida dimerisioneringen av utbildningen skall se ut. Vi vet redan nu att flera brislyrken kommer atl uppstå under den närmaste framtideri. Vi kommer t.ex. irite att ha tillräckligt måriga arkitekter Vi kommer inte heller att ha tillräckligt många tandläkare, trots all vi nu i dag kommer att fatta beslut om all återuppta tandläkarulbildnirigeri i Malmö. Vi vet också atl vi

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

kommer alt ha brist på psykologer och lärare. Efter hösleris häridelser är del klarl alt läraryrket irite har blivit så populärt, men del är möjligl all lönelyf-let kan göra en del för alt popularisera läraryrket relativt snart. Man kan alltid hoppas på det.

Hur som helst - vad gör då regeringen? Tar regeringen del kraftfulla grepp som vi har rätt all efterlysa? Nej, på delta område som på de allra flesta andra är del håglöshet, ointresse och oförmåga som kommer till uttryck.

Regeringen säger; "All righl, vi har fåll in ett utredningsmaterial. Det är bra. Vi behöver inte några flera utredningar men vi gör ingenting ål det hela riu. Vi avvaktar"

Detta innebär att vi irite kari få någol beslut om en ny dimensionering förrän i mitten av 1990-lalet. Frågan är om del verkligen räcker UHÄ har kommit fram lill all man skulle behöva öka antalet nybörjarplatser på linjerna med ungefär 8 000 fram till år 2000. På samma sätt behöver man öka antalet platser på de frislående kurserna med 10 000. Och då skall vi veta all vi i det här landet ändå inte har någon särskilt hög andel av befolkningen som har en högre utbildning. Vi ligger inte dåligt lill, men i jämförelse med t.ex. USA och Canada så ligger vi klarl efter. Regeringen lar emellerlid inte några initiativ. Det enda man gör, och della är också någol förvånande, är alt man vill skära ner antalet utbildningsplatser på ekonomlinjen med 270, Det är alll som kommer ut av detta. Vi behöver öka antalet utbildningsplatser i det här landet. Regeringen föreslår en minskning. Var finris logikeri? Vi har, i en reservation som är gemensam för de borgerliga partierna, sagt att regeririgeri sriarast bör återkomma med ett förslag till dimerisionering.

Jag övergår därefter till all titta på kvaliteten på den högré-utbirdhingeri. Är den bra? Är den i världsklass? Är den bättre än den man kan erbjuda i aridra lärider? Jag önskar atl det vore så. Men tyvärr håller inte den högre utbildningen måltet på alla fronter i vårt land. I högskolelagen sägs del att all högre utbildning skall ske på vetenskaplig grund. Är del så? Nej, givelvis inte. Många av de utbildningar som kom lill efler 1977 års s.k. högskolereform vilar definitivt inte på vetenskaplig gruud. Della gäller exempelvis de medellånga och de kortare utbildningarna pä vårdområdet. Vilar förskollä-rarutbildningen på en vetenskaplig grund? Det är mycket tvivelaktigt. Man skulle kunna räkna upp den ena utbildningen efler den andra. Men behöver alla dessa utbildningar verkligen vila på en vetenskaplig grund? Det tål atl diskutera om all postgymnasial utbildning verkligen måsle vila på en vetenskaplig grund i ordens egentliga bemärkelse.

Utbildningens längd lämnar åtskilligt övrigt att önska. Jag kommer tillbaka till detta senare. Utskottet vill att riksdagen skall göra en beställning hos regeringen om en översyn av i synnerhet de medellånga vårdutbildningarna.

Behörighetskrav och urval har givetvis också sin belydelse för kvaliteten i utbildningen. Där har vi ju i det här landet del speciella kineseriel med ett kvotsyslem, som väl inte många har blivit så förfärligt kloka på. Vi har i moderata samlingsparfiet klart sagt ifrån att det bara är de verkliga förkunskaperna som skall räknas och atf var och en skall ha räft atl komplettera sitt gymnasiebetyg så aft man når fram till dessa faktiska kunskaper Då skulle man också få borl taktikvalet i gymnasiet, där man väljer deri lättaste linjen för att få de bästa poängen, men kanske då kommer in på en utbildning som man sedan inte har förutsätlnirigar för all klara av. Vi vill skärpa för-

kuriskapskraveri så all del skall vara eri treårig gymnasieutbildning som skall ge den allmänna behörigheten. Vi säger också att man behöver bättre förkunskaper i språk. Nu har vi engelskan, men även franskan, och tyska borde premieras för åtskilliga utbildningar, t.ex. utbildning till civilingenjör, naturvetare, läkare, ekonom och vad del nu kan vara fråga om.

Vi kan också konstatera att när del gäller vissa andra utbildningar, t.ex. vårdutbildningar, så är det utomordentligt om man har både teoretiska och praktiska förkunskaper Där borde man kunna få extra merilpoäng om mari har gått igeriom t.ex. eri konsumenlleknisk utbildning vid en lanthushålls-skola. Kvalitetskrav gör sig självfallel alldeles speciellt gällaude .riär det blir fråga om elt studerarideutbyte med andra länder Här hoppas vi moderater att Sverige skall komma med i det omfattande ERASMUS-ulbylet, åtminstone i dess andra etapp. Men del kräver all vi har klass på vår utbildning.

Från kvaliteten över till frågan om lokaliseringen. Utskottet har här gjort ett förtydligande som jag tror kan bli av slor belydelse för framliden. Utskottet säger atl det riksdagen gör är atl den lokaliserar en utbildningslinje lill en högskoleenhet, men sedan är det högskoleenheten som skall avgöra på vilken ort utbildningen skall förekomma. Jag tror att detta gör att man ute i landet kan undvika åtskilliga misstag inför framtiden. Tidigare har man inte varit alldeles säker på hur man skulle agera. En sådan fråga som att förlägga en utbildning till Södertörn blir inte någon fråga för riksdagen, utan det blir främst en fråga för de högskoleenheter som blir berörda.

Vi moderater konstaterar också all eri ullokalisering av en utbildnirig inte är något skäl för alt man skall inrätta nya högskoleenheter Sanriolikt har vi nuuppnått .maximum när det gäller antalet högskoleeriheter Vi har fått eri rad riya högskolor Del är positivt för deri egna bygden, och det höjer den tekniska och industriella kompetensen i regionen, men det är inte problemfritt.

Behöriga lärare saknas i mycket stor utsträckning vid de nya och de små högskolorna. Inte ens hälften av lärarna har disputerat. Hur kan utbildningen ske på vetenskaplig grund under sådana omständigheter? Det krävs atf de nya högskolorna har en realistisk ambitionsnivå och att de har ett begränsat utbildningsutbud som de kan klara av.

Herr talman! Det finns också anledning alt beröra de strukturella problemen. Styr- och anslagssyslemet korrigerades häromåret, men del var bara marginella korrigeringar Ändå har det inträffat slora förändringar i samhället, som gör atl man kan fråga sig vilka centrala myndigheter som vi behöver förutom UHÄ och vilka uppgifter de skall ha. Men ingenting har skett på det här området. Vi efterlyser en ordentlig översyn.

Vi vill också ha en översyn när det gäller linjesystemet. Det luckras upp mer och mer, och det är positivt och bra. Linjesystemet har inte särskilt många fördelar riär det gäller de förutvaraude filosofiska fakulteterua.

Vi efterlyser en översyn av den humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. Den matematisk-nalurvelenskapliga utbildningen har varit föremål för en motsvarande översyn under senare lid. Det har också resulterat i alt vi har fått en ny matematisk-naturvetenskaplig linje.

Vi moderater vill i princip i första hand satsa på de fristående kurserna i stället för på linjesystemet. Della har vi visat inte minsl genom vårt förslag till en kompletterande lärarutbildning, som bör genomföras just genom frislående kurser Jag skall komma tillbaka till delta senare.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

När det gäller den matematisk-nalurvelenskapliga utbildningen hade man kommit fram till ell gott förslag, och riksdagen hade i princip ställt sig bakom detta. Men regeringen ville inte anslå de pengar som erfordrades. Vi moderater sade; Då får det vara. Kan man inte anslå de nödvändiga pengarna skall man nalurliglvis inte åstadkomma någon halvmesyr Nu har utskottet emellertid kommit fram till atl föreslå riksdagen att - utöver de 16 milj. kr. som regeringen vill anslå - anslå ytterligare 6 milj. kr under en treårsperiod.

I detta sammanhang kan vi också se hur pengar förs över från LIF-ansla-gel, dvs. anslaget för lokala och individuella linjer, till i del här fallet den matemalisk-rialurveleriskapliga linjeri. Del är på gång en urholknirig av LIF-änslaget som inte är acceptabel. När det gäller den matemafisk-riafurveten-skapliga linjeri kari mari också fråga sig om dessa lirijestudier kan ersätta de fristående kurserna, som innebar mycket av fortbildnirig för många människor ute i landet.

Vi moderater har för vår del dragit konsekvensen av detta och föreslår allt i allt en förstärkning av LIF-anslaget med 80 milj. kr Vi accepterar dock den upprustning som förutsätts ske av den matematisk-nalurvelenskapliga linjen, men vi understryker alt vår principiella kritik av linjesystemet kvarstår, vilket vi också har konstaterat i ett särskilt yttrande.

När det gäller teknikerutbildningen har vi sagt att försöksverksamheten skall bedrivas endast i gymriasiet. Man behöver irite ha någon motsvarande försöksverksamhet på högskolan. Detta har också UHÄ understrukit. Vi för fram det i reservation 5 till betänkande UbU19.

Jag var förut inne på att regeringen ville minska antalet utbildningsplatser på ekonomilinjen. Om def hade förf med sig all man samtidigt aktualiserat kvalitetsfrågorna hade man kanske kunnat diskutera detta. Så är ingalunda fallet. Men just i dagarna kan vi ta del av en kamparij från Civilekonomernas riksförbund i vilken man på punkt efler punkt tar upp de frågor som vi förut haft uppe till debatt och där vi kritiserat det nuvarande systemet.

Man menar att civilekonomutbildning endasl bör förekomma vid sådana högskolor som också har en fakulletsorganisation, detta för alt få en tillräcklig kvalitet i utbildningen. Man pekar på, inte utan skäl, att deu svenska eko-nomutbildningen halkar efler Bortsett från det som gäller Handelshögskolan i Stockholm finns del inte någon internationell uppskattning av de svenska utbildningsanslalterna. Civilekonomutbildning skulle alltså bara bedrivas vid de högskolor som har en egen fakultetsorganisation, och det ligger mycket i del resonemanget.

Vi moderater har tidigare motsatt oss att fördjupningssfudier skulle skvättas ut över laridet. Mari kan kanske på allvar ifrågasätta kvaliteferi i deri utbildning som bedrivs.

Civilekonomerrias riksförburid har också ett iritressant uppslag. Man föreslår att det kariske skulle kuuria ordoas en tvåårig ekoriomutbilduing, som en motsvarighet till den mellaningenjörsutbildning som vi nu har på gång. Def skulle göra det möjligl alt få en mer yrkesinriktad ekonomulbildning, och en skolnirig för vissa uppgifter som ligger riära i regionen. Det är över huvud taget ett tilltalande program som civilekonomerna på detta sätt för fram. Jag vill gärna önska dem lycka till i den kampanj som de bedriver Kan

man på det sättet få eri förståelse för kvalilelskraveri i ulbildnirigen kan mycket vara vunnet för framtiden.

Vi moderater yrkar i reservation 3 lill betänkande UbU20 aff den systemvetenskapliga linjen skall förlängas till 160 poäng. Utredningen är nu klar, och det finns ingen anledning att tveka längre. Vi vill också ha en översyn av de olika utbildningarna inom AES-seklorn.

När det gäller anslaget till lokala och individuella linjer föreslår vi en ökning med totalt 80 milj. kr, varav 30 milj. kr avser just lärarutbildningen, vilket jag tidigare har varit inne på. Vi understryker atl en större proportion av dessa medel bör gå till Linköping, Örebro, Växjö och Karlstad, med andra ord de gamla universitetsfilialerna. Visserligen är högskolan i Linköping nu upphöjd till rang och värdighet av universitet, men man kan samtidigt konstatera alt det släpar efter väldigt mycket just när det gäller den filosofiska fakulteten. Det är också fallet när det gäller de tre andra högskolorna. Det behövs där en förstärknirig iriför framtiden.

Vi har samtidigt reserverat oss till förmån för en, som vi ser det, nödväridig inventering av behoven av öststatsstudier i framtiden. Det är en folkpartimotion som vi moderater genom reservationen ger vårt helhjärtade slöd.

Detta, herr talman, var några axplock från de fyra första betänkanden från utbildningsutskottet som vi har atl ta ställning till. Jag ber att få yrka bifall lill samtliga reservationer som moderata samlingspartiet står bakom.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

AnL 2 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! När vi i folkpartiet i januari skrev vårt svar till regeringens förslågM!éudgétériV valde vi atl prioritera studeuterrias studiesociala förhål-landen. Vi lade förslag om atl CSN-kortet skulle behållas - det skulle kosta 89 milj. kr Vi lade förslag om atl oacceptabla marginaleffekter skulle fas bort när studenterna får litet extrainkomster över sommaren och andra lov. Dessa förslag har inte behandlats i utbildningsutskottet. Men jag vill ändå ge detta som bakgrund till att del ibland har visats en viss snålhet, Alla gör vi olika prioriteringar, och detta var alltså den stora prioriteringen från folkpartiets sida.

I flera av de betänkanden som vi nu skall behandla angående högskolan är utskottet enigt. Mari har i flera avseenden kunnat enas om förslag från olika motionärer inom olika partier De avsnitt där vi är eniga tycker jag är bra, och det finns då ingen anledning att ta upp dem till diskussion. Med delta vill jag koncentrera mig på de områden där vi inte är eniga.

Vi skall i dag göra en rad viktiga ställningstaganden i frågor som rör huruvida Sverige på sikt skall överleva som välfärdsnafion. Med defta menar jag att Sveriges konkurrenskraft gentemot industrinationer starkt påverkas av kvaliteten och dimensioneringen av vår högskoleutbildning, och jag vill betona att konkurrenskraft har för mig en mycket vid tolkning som gäller långt mer än val av tekriikriivå eller arilalel paleritarisökningar Del gäller lika mycket vår förmåga alt förstå vår omvärld och vår samtid, vår kunskap om del förflutna, vår förmåga att hantera konflikter, hur vi tar hand om våra barn och gamla, styrkan i våra demokratiska institutioner och traditioner osv. Allt detta, menar jag, påverkas av den verksamhet som bedrivs vid uui-versitet och högskolor

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Sverige ligger i topp när det gäller satsningar på grundskola och gymnasieskola. Men en jämförelse internationellt med andra högskolor ger inte samma positiva bild. Med viss reservation för statistiken kan vi konstatera att Sverige ligger efter en lång rad västeuropeiska länder Vi behöver alltså öka både antalet studerande och antalet examinerade. UHÄ har redovisat vad som krävs för alt öka antalet högskoleutbildade.

Herr talman! Därmed vill jag koncentrera mig på de reservationer som folkpartiet avgivit ensamt eller tillsammans med andra partier

Reservation 1 gäller dimensioneringen. Långsiktighet är en viktig dimension i all utbildningsplanering. Det gäller att högskolorna skall få klarl för sig vilka krav på dimensionering som riksdagen ställer i ett längre perspektiv. UHÄ inser att så är fallet och har gett förslag fill regeringeri. I och för sig iristämmer regeringen, men man vill ändå inte ta slällning, trots att man vet-liksom vi - atl en förändring av dimensioneringen tar flera år att effektuera i form av färdigbakade studenter

Reservation 2 gäller linjesystemet i högskolan. Folkparliel, liksom Birger Hagård, agerar för en uppluckring av linjesystemet som då medger friare val av utbildningsinnehållet. Studenter är myckel känsligare än myndigheter för ulveckling av utbildnirigsbehov. Studenter är också kvalitetsmedvetna. Bra kurser och bra lärare drar studenter Del har vi sett många exempel på. Detta blir också en sporre för kursansvariga.

I reservation 4 är folkpartiet ensamt om alt avstyrka regeringens förslag om ett grundulbildningsråd. Tolka nu inte detta som att vi inte tycker att pedagogiken i högskolans grundutbildning är viktig. Vi vill till fullo uppmuntra goda pedagogiska insatser och stimulera pedagogisk ulveckling. Vi lycker dock alt regeringeri har vall fel metod för atl nå dessa syften. Man når inte dessa syften genom alt ge pedagogiska insatser ett ökat meritvärde, genom att uppvärdera handledarrollen, eller genom en så enkel sak som atl professorn själv visar sig på grundutbildningen, eller atl de doktorander som i många fall lar hand om utbildningen på grundnivå har viss minimal pedagogisk insikt. Ansvaret för den pedagogiska riivån skall ligga på den enskilda högskolan och inte las därifrån - som ett centralt råd skulle innebära. Vi menar atl de 6 milj. kr som regeringen vill satsa på della kan användas bälire lill andra insatser som är mer i linje med vår utbildningssyn och vår politiska inriktning.

Reservationerna 5, 14 och 23 rör styr- och anslagssyslemet, anslag till UHÄ och försöksverksamhet vid Göteborgs universitet med eget lokalan-

enskilda högskolan, men också av elt krav på all utvärdering skall ske - dvs. hur förväntningarna har följts upp. Med detta kan t.ex. UHÄ:s arbete inriktas på frågor som är gemensamma och långsiktiga för hela högskoleorganisationen. Det innebär, menar vi, atl kostnaderna för central administration och central antagning kan flyttas från UHÄ till grundutbildning och forskningsanslag. Senast i dag kom riksrevisionsverkel med en rapport som jag endast hann skumma igeuom där del föreslås alt den cerilrala arilagningen via UHÄ skall minskas.

I reservation 9, som gäller antagningssystemet, tar folkpartiet upp betygssystemet i skolan, som vi menar är det som styr antagningen till högskolorna. Eri översyri skulle kuriria beakta eri rad faktorer som t.ex. viktningen av betyg eller möjligheter alt komplettera betyg. När det gäller vårdutbildningarna vill vi att man skall göra reella försök med förändrade antagningsregler med prövotid, ungefär som del en gång fanns en provelevslid. Då blir det inte sä svårt för unga mäririiskor att testa om eri framtid inom vårdyrket motsvarar vad de förväntar sig eller klarar av. Vi menar alt översynen skall ha som utgångspunkt att den allmänna behörigheten skall vara treårig gymnasielinje.

I reservation 12 tar vi upp behovet av tvåspråkig personal, inte minsl i vården. Då ulgår vi från den förändring av befolkningen som har varit och som kommer atl bli, dvs. all del finns fler äldre människor som inte har vår kulturbakgrund och som kanske är sämre i svenska språket. Då är det viktigt atl vården också kan tillhandahålla personal som kan lala flera språk. Till della skall läggas atl det finns faktiskt bland våra flyktingar och invandrare de som har vårdutbildning och som fortfarande väntar på alt få sina sjuksköterskeutbildningar eller läkarexamina bekräftade med svensk legitimation.

Reservation nr 17 gäller förutsättningarna för ett internationellt studerandeutbyte. Där är utskollet överens om atl öka anslaget ekonomiskt sett. Men vi menar att det finris ävéri aridra hirider Vi bör anpassa oss så långt det är möjligt lill internationella förhållanden när det gäller utbildningarnas längd, behörighels- och tillträdesregler och utbildningsinnehåll, detta för atl vi skall kunna ha utbyte åt båda hållen. Del är inte bara vi som skall skicka ul studenter Vi skall också med glädje ta emot utländska studenter för atl på så vis kunna förändra vårt utbildningsinnehåll.

Ulbildningsulskotlels betänkande nr 19 behandlar tekniska yrken. Jag vill börja med all yrka bifall lill reservationerna nr 3,4, 5 och 6. Utskottets ledamöter har tillsammans lyckats lösa några av de mest brännande problemen för den matematisk-nalurvelenskapliga linjen. Det är vi lyckliga över Men jag kan inte låta bli all ta upp reservation nr 6, som handlar om finansiering av vissa utbildningar i Malmö.

I regeringeris budgetförslag fauns inga pengar avsatta för all ens genomföra de utbildningar som påbörjats. Förklaririgen var alt Malmö hade fått tillräckligt i och med att tandläkarutbildning förlagts där Det visade sig att delta troligen var ett misstag. Del finns pengar så de som är antagna till den s.k. Kockumsulbildningen i Malmö kan fä fortsätta och slutföra sin utbildning. Vi menar all det ändå hallas litet innan man beslutar sig. Vi vill att det även i fortsättningen skall finnas de utbildningar inom produktionsteknik

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

och inom industriell teknik som är startade. Ett skäl till detta är att bl.a. kommunerna investerat 40 milj. kr i byggnader och utrustning. Då bör man också förvissa sig om atl det blir en fortsalt användning. Även om de nya ingenjörsutbildningarna kommer all kunna utnyttja detta finns det plats också för en fortsättriirig av utbildriingarna till produktionstekniker och tekniker för industrin.

Beträffande utskottets betänkande nr 20 vill jag yrka bifall lill reservationerna nr 4 och 5. Birger Hagård har redan argumenterat för reservation 4. När det gäller reservation nr 5 accepterar folkpartiet den neddragning av ekonomutbildningen som regeringen föreslår Däremot har vi kommit med förslag till finansiering och vill alt utbildningen skall få behålla de pengar -3,7 milj. kr - som regeringen vill dra in. Vi menar alt dessa pengar kan användas för atl stärka kvaliteten, höja lärartätheten, datorisera osv. Då skulle vi svara lilel mot den kritik som i dag finns mol ekonomutbildningen.

Herr talmari! Som avslutning vill jag kommentera utbildningsutskottets betänkande nr 24 som behandlar anslag till lokala och individuella linjer samt fristående kurser Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1 och 3. Beträffande reservation rir 3 har vi med glädje medverkat lill att 13 milj. kr. tillförs anslaget. Det är mer äri vad vi hade föreslagit i vår motion från januari. Del enda vi inte riktigt kan acceplera är den fördelning som utskottets majoritet har gjort. Vi föreslår att dessa 13 milj. kr fördelas över hela högskolevärlden, dvs. atl varje högskola får del av dessa pengar Fördelningen skall göras av UHÄ. Del skulle innebära dels alt det kan bli en förstärkning för matematisk-nalurvelenskapliga linjen, dels att de motioner som rör Linköping kommer alt bli väl tillgodosedda. De motioner som avses är motion Ub698, yrkande 3, motionerna Ub307, Ub640 och Ub746. Jag vill nämna att det finns elt tryckfel i vår motionstexl. Den var slarvigt korrekturläst av mig.

AnL 3 LARZ JOHANSSON (c);

Herr talman! Årets budgetproposition när det gäller den högre utbildningen skulle bli en treårsbudget, där regeringen skulle ange de mer långsiktiga målen för den högre utbildningen. Så blev inte fallet. Det är knappt ens en ellårsbudget som vi har fåll alt la del av. Det saknas ställningstaganden framför allt när det gäller den mer långsiktiga planeringen och dimensioneringen av högskolans utbildning.

Vi är alla överens om - vilket också har vitsordats av de föregående talarna - atl det finns ell stort behov av alt andelen ungdomar som går vidare till högre studier ökar och av att se till att arbetskraften tillförs fler människor med högskoleutbildning. Det behövs - som utskottsmajorileten uttalat - såväl för arbetsmarknadens skull som för individens och den internalionella konkurrenskraftens skull. Därom råder det alltså inte några delade meningar

Vi vet också all del är möjligt att öka rekryteringen, eftersom vi i dag har en mycket sned rekrytering till högskolan, en snedrekrytering i geografiskt avseende - i vissa delar av landet är del betydligt färre som går vidare till högskoleutbildning än i andra delar Vi har en social och en könsmässig snedrekrytering. Om vi försökte komma lill rätta med detta skulle det underlätta för fler att gå vidare lill högre studier

Del är också nödvändigt atl på del här sättet bredda rekryteringsunderlaget när det gäller forskarutbildningarna, så alt fler av de studerande får möjlighel atl fortsätta också till en forskarutbildning. Alll delta är vi överens om. Även ulskoltsmajorilelen skriver atl dessa behov finns. Men eflersom regeringen inte har varit beredd all ta ställning, är inte heller utskoltsmajoriteten beredd att göra det. Man anser att det finns andra behov som är mer angelägna än dessa.

Då är min första fråga lill Bengt Silfverstrand: Vilka andra behov är det som man har bedömt vara så myckel angelägnare? Del vore iritressanl alt få en lilen provkarta på dessa behov, så atl också vi kan bedöma om dessa angelägnare behov var viktigare än all satsa på högre utbildning.

Har vi råd, Bengl Silfverstrand, all låta bli all uppdimensionera den högre utbildningen? Har vi råd atl låta utvecklingen gå därhän alt vi på andra sidan sekelskiftet kommer alt ha en lägre andel av arbetskraften som är högskoleutbildad än vad vi i dag har? År del inte rimligt att anta alt den internationella utvecklingen, liksom ulvecklingen i Sverige, borde gå mol alt det skulle vara belydligl fler som hade en högskoleutbildning?

Nåja, säger utskottsmajoritelen, del här måste vi försöka all åstadkomma i så god tid som möjligt. Då blir min nästa fråga lill Bengt Silfverstrand: Vad innebär uttrycket "i så god tid som möjligl"? Vi är överens om behoven, de lidshorisonter som vi har och vi vet alt dels lar det lid atl planera utbildning, dels lar del fyra fem år atl genomgå en högskoleutbildning innan man är redo all komma ul i arbetslivet. Bengt Silfverstrand, vad menas med "i så god lid som möjligt"? När kommer den tidpunkten atl inträffa?

I detta sammanhang är det litet förvånande atl både vpk och miljöpartiet utan några som helst betänkligheter stämmer in i socialdemokraternas uppfattning. Delar ni verkligen den bedömning som ulskoltsmajorilelen har gjort?

Vid del här laget är del ganska välbekant alt regeringen inte på någol säll har underlättat för ungdomar atl gå vidare lill högre studier Trots atl studiemedelssystemet gariska nyligen reformerades har vi ett uruselt syslem som redan går alt döma ut på grund av de orimliga ålerbelalningsregler som är förknippade med delta system.

I samband med budgetpropositionen kom regeringen dessutom med förslaget att slopa de s.k. reseraballerna. Del var ell verkligt dråpslag mol de Urigdomar som ville söka sig vidare till högre studier i olika delar av landet. Detta hot har nu dess bälire kunnat undanröjas av en majoritet.

Regeringen aviserade också att ansökningar till högskolan skulle beläggas med ansökningsavgifler - någoritirig som ulskottsmajoriteten har ullalat sig över och menat att det inte är så stor idé att regeringen funderar vidare över del uppslaget.

Som kronan på verket har vi folkpartiets och socialdemokraternas uppgörelse om skattepolitiken, som får omedelbara och förödande konsekvenser jusl för studenterna. De som studerar får sannerligen ingen del av skattesänkningarna, men däremot får de bära de kostnadscikningar som vi alla drabbas av på grund av skaltereformen. Del genlila "erbjudandet" som studenterna får ifrån regeringens sida- och uppenbarligen också ifrån folkpartiets sida - är alt de kan få låna litet mera pengar. Lånevillkoren innehåller

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

ännu mer skärpta ålerbelalningsregler lill myckel högre ränta, vilket innebär att om studenterna accepterar detta "erbjudande" så kommer de ännu snabbare att hamna i den skuldfälla som hela studiefinansieringssyslemel egenlligen ulgör

För en mycket stor del av dessa ungdomar kommer det att innebära atl när de kommer ul i arbetslivet märker de att de inte har några möjligheter att återbetala den studieskuld som de har dragit på sig, eftersom skulden växer mycket suabbare än ålerbetalriingarna kan ske och dessutom snabbare än deras eventuella löneöknirigar kan ske över åren. Del är elt helt orimligt system. Centern har därför, bl.a. nu i samband med skattereformen, yrkat avslag på den särproposition som föreslår dessa förändringar för studenterna. Om studenlerna skall kompenseras för skattereformens effekter, skall de naturligtvis kompenseras med direkta bidrag och inte med elt lån som kommer att följa dem praktiskt taget i all framlid.

När del gäller högskolans linjesystem har vi i en ytteriigare reservation redogjort för på vilket sätt vi lycker att systemet bör uppluckras och hur man skulle kunna fått till stånd friare studiegång. Jag skall inte orda mera om dena.

Med arikriylning till dimensioneringsfrågari vill jag däremot säga atf vi ifråri centerns sida ingalunda, som Birger Hagård antydde, ariser alt vi nu har kommit till den punkt då det inte skulle vara möjligt atl starta flera högskoleenheter Vi tycker bl.a. att del är rimligt atl de mindre högskolorna också får en reell forskningsanknytning. Vi återkommer lill denna fråga i samband med atl vi behandlar forskningspropositioneri. För att öka tillgängligheten är det också viktigt med den geografiska närheten. Vi har ett antal konkreta förslag när det gäller flera mindre högskolor Vi föreslår alt högskolan Eskilstuna/Västerås skall delas upp på två separata enheter - en i Eskilstuna, som har sin hemvist i Sörmlands län, och en i Västerås för Västmanlands län. Då skulle man där också uppfylla kravet på minsl en högskoleenhet i varje län.

Vi menar att den högskoleutbildning som behöver komma lill stånd i de södra delarna av Stockholms län bäst tillgodoses genom atl vi öppnar en ny högskoleenhet på Södertörn, vilkel också sedan kommer all ge oss ytterligare möjligheter när det gäller lokaliseringen av den framtida lärarutbildningen i de södra delarna av Stockholm.

När man mot denna bakgrund läser den moderata reservationen om utbildningsutbudet vid de mindre högskolorna och dessutom lyssnar lill Birger Hagårds anförande blir del litet grand av ett eko ifrån de debatter vi hade här för fem, sex eller sju år sedan, när moderaterna med emfas drev kravet på att ett antal av de små högskoleenheterna skulle läggas ner Del resonemang som moderalerna nu för när det gäller de små högskolorna andas samma misstänksamhet.

Jag vill även uppehålla mig vid elt par frågor i betänkande UbU19. Det gäller t.ex. utbildning i miljö- och hälsoskydd i landet. Här finns en dokumenterat behov. Vi vet alt det finns ett mycket stort behov av människor med en sådan utbildning. Kommunerna, länsslyrelserna, det privata näringslivet och industrin efterfrågar personer som har utbildning av detta slag. Den bristsituation som råder i dag innebär alt-man köper över personer med

denna utbildning frän varandra genom atl erbjuda högre löner I vanlig ordning blir det då kommuner och länsstyrelser som kommer i kläm. I många fall kan man inte leva upp till de ålaganden som man har enligt gällande lagstiftning, pä grund av all del brister när det gäller personal och personalens utbildning.

Detta är ingen ny fråga.Den har aktualiserats under flera år i utbildningsutskottet. Redan förra året gjorde utskottet en klar och tydlig beställning till regeringen om en utökning av utbildningen. Den frågan har ännu inte lösts. Vi föreslår från centerns sida atl man skall inrätta ytterligare 60 platser men att man skall förlägga dem lill någon annan del av Sverige än till Umeå, där vi ju har en sådan utbildning. Vi har föreslagit någon del av södra Sverige, för atl också här bredda rekryteringsunderiaget.

När det gäller försöksverksamheten med utbildning av tekniker har vi, liksom moderalerna och folkpartiet, åsikten alt det är rimligt att den försöksverksamheten bedrivs i gymnasieskolan. Vi har tidigare faltal beslut om den tvååriga mellaningenjörsutbildningen, som vi har förlagt till högskolan. Vi gör bedömningen att den ettåriga teknikerutbildningen i myckel hög grad kommer alt ersätta det nuvarande fjärde året på den tekniska linjen i gymnasieskolan, det s.k. T 4. Mot den bakgrunden borde del vara rimligt atl även försöksverksamheten finris inom gymnasieskolan. Vi menar atl den så småningom skall finnas där permanent. Vi har en liten känsla av alt det egentligen är samma uppfattning som utskotlsmajoritelen hade, men att man inte var beredd all nu ta stegel fullt ut. Nu kommer vi atl ha en splittrad försöksverksamhet dels vid gymnasieskolan, dels vid högskolan. Det kommer inte att vara till någon fördel för den framtida utbildningen.

När det gäller betänkande UbU20 gör jag samma konstaterande som Birger Hagård, nämligen alt det är märkligt att man nu är beredd alt skära ned på ekonomutbildningen, Min nästa fråga vill jag ställa lill Bengl Silfverstrand. Först konstaterar utskottet atl det finns en stor efterfrågan på arbelsmarknaden, atl det finns väldigt många som vill gå den här utbildningen och atl såvitt man kan bedöma kommer efterfrågan att fortsätta. Sedan säger man helt plötsligt att mot denna bakgrund är man beredd alt tillstyrka regeringens förslag om en nedskärning av antalet utbildningsplatser När del tidigare gällde den långsikliga planeringen och dimensioneringen av den högre utbildningen var man inte beredd atl göra några bedömningar eller några ställningstaganden över huvud laget eftersom man inte visste någonting. När det kommer ett konkret nedskärningsbeslul är man plötsligt beredd alt omedelbart klippa lill och säga alt man får minska anlalel utbildningsplatser för ekonomer

Min fråga till Bengt Silfverstrand gäller vilken grund ni i utskoltsmajoriteten har för detta ställningstagande. Vilken bedömning gör ni av det framlida behovet av arbetskrafl inom delta område, eftersom ni nu är beredda atl göra denna nedskärning? Är del i slället möjligen så enkelt atl det var fråga om litet grand av en bytesaffär? Om man skär ner anlalel utbildningsplatser för ekonomer med 270 - om jag ou minns räll - skulle man kunna inrätta 270 nya platser på förskollärarulbildningen. Kan del vara så enkelt, Bengt Silfverstrand? Hur skall man nu bära sig ät när regeringen har aviserat att man ytterligare skall öka anlalel platser pä förskollärarlinjen, ungefär på

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

samma säll som när centern i sin motion har föreslagit ytterligare 300 platser? Skall man skära ytterligare i ekonomutbildnirigeri eller skall man ta borl platser från någon annan utbildning för att kompensera denna utbyggnad? Det vore bra om Bengt Silfverstrand kunde ge ett besked på dessa punkter

Låt mig sedan avslulningsvis, herr lalman, säga några ord om betänkande UbU24. Jag tycker atl man i en sådan här debatt också skall erkänna atl det finns ett antal andra punkler - precis som på andra områden - där vi har blivit tillgodosedda och känner oss väl till freds med resultatet. Det gäller bl.a. anslaget lill lokala och individuella linjer saml frislående kurser Precis som Margitta Edgren kan jag säga atl vi lycker att det är bra att man nu lägger på dessa 13 milj. kr Men till skillnad från Margitta Edgren vill jag säga atl vi lycker alt det är mycket bra atl dessa pengar nu fördelas till de 13 minsta högskolorna i landet. Vi bedömer alt det är de små högskolorna som har de största behoven. Vi bedömer atl resurserna kommer all göra god nytta där, framför alll när det gäller fort- och vidareutbildning av människor som redan är yrkesverksamma. Det gäller särskilt de fall där det är viktigt alt möjligheten all komplettera sin högre utbildning finns nära den plats där man har sin verksamhet. Vi tycker att det är bra att fördelningen av dessa resurser har fått en decentraliserad profil och en centerprofil.

Med def anförda, herr lalman, vill jag yrka bifall lill samtliga cenlerreser-vationer i de fyra nu aktuella belänkandena.

AnL 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik;

Herr talman! Den 1 juli i år kommer vi all ha 36 högskoleenheter. Det var väl ungefär så många gymnasier vi hade i landet för 100 år sedan. Nu när vi står med facit i hand kan vi konstatera, såsom jag gjort många gånger, att del är myckel som är positivt med de små och nya högskolorna. De har lyft regionen, de har gjort utbildningen tillgänglig för kategorier för vilka den förut har varit slängd.

Men naturligtvis finns det också problem. Jag vill fråga Larz Johansson om han inte ser några som helst problem med att inte ens hälften av högskolelärarna vid de små och nya högskolorna har disputerat. Ändå vill Larz Johansson atl vi skall fortsätta att bygga ul. Finns det inte anledning att i stället förena sig med den överväldigande majoriteten i utskottet och i riksdagen och säga all nu har vi nått kulmen, nu får del hela sälla sig, nu får vi se till atl det blir kvalitet på den här utbildningen? Och framför allt: Om vi för framliden utlokaliserar utbilduirig - och det måste vi göra - så följer irite därav med naturnödvändighet att vi också måste bygga upp nya högskoleenheter Man kan även ta lärdom av del förgångria, Larz Joharissori.

AnL 5 MARGITTA EDGREN (fp) replik:

Herr talman! Larz Johansson påslår atl folkpartiets skattepolitik kommer att drabba studenterna myckel hårt. Vi är ju alla intresserade - t.o.m. Larz Johansson - av att få sänkta marginalskatter Socialdemokraterna och folkpartiet har kommit överens härom och har tillsammans också dragit konsekvenserna av denna önskan, dvs. vi har tillsammans sett till all förslaget också har fåll en finansiering. Andra partier däribland Larz Johanssons, vill

mycket gärna ha sänkta marginalskatter men kan icke acceptera sådana finansieringar som del finns möjlighet att få majoritet för

Också för studenterna är det viktigt atl vi framöver har ell marginalskattesystem som gör det lönande för dem atl arbeta-dvs. atl det kommer att löna sig för dem alt under några år investera i sin utbildning. Det tror jag atl de flesia sluderiter inser När det gäller de oönskade effekter som vårt förslag lill skattereform möjligtvis kan få för studenterna är man - som jag förut har sagt till Larz Johansson - överens om att de skall ses över och rättas till.

I fråga om LIF-anslaget på 13 milj. kr. tycker jag att det finns en sakskillnad mellan våra ställningstaganden, och det tycker jag är okej. Jag anser all vi skall respektera den skillnaden och inte försöka få del till att del ena eller del andra ställningstagandet är bättre. Vi har tagit ställning för atl dessa 13 milj. kr via UHÄ skall fördelas till de högskolor där de bäst behövs. Varken utbildningsutskottet eller riksdagen eller ens regeringen kan ha klart för sig atl det bara år de små som bäst behöver medlen. Jag lycker atl jag kan försvara vårt ställningstagande när det gäller de 13 miljonerna i LlF-anslag.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

AnL 6 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! Det gläder mig atl Birger Hagård säger atl nu när vi har facil i hand kan man konstatera atl del är väldigt mycket som är bra med de små högskolorna. Då kan man också med facit i hand konstatera atl del var en faslig tur att inte moderaterna fick sin vilja fram - för i så fall hade ett antal av de här enheterna varit nedlagda, och somliga av dem hade över huvud tagel inte kommit till. Därför tycker jag nog all det argumentet inte var särskilt tungt vägande.

Jag inser, Birger Hagård, att det finns problem både vid små högskolor och vid en och annan av de större. När det gäller lärare som inte har tillräcklig utbildning, vid de mindre högskolorna, har vi från centerns sida i samband med forskningspropositionen föreslagit väsentligt ökade resurser jusl lill de mindre högskoleenheterna, atl användas för atl dessa lärare skall kunna komplettera sin utbildning så all de också disputerar

Beträffande folkpartiet och de sänkta marginalskatterna och på vilket sätt förslaget drabbar studenterna, kan jag hålla med Margitta Edgren om atl del kan vara bra för dem så småningom, när de kommer ut i arbetslivet, alt också fä del av sänkta marginalskatter Men hur blir det om de sänkta marginalskatterna sedan länge är uppätna av en enormt växande sludieskuld, en skuld som växer mycket snabbare än vad deras arbetsinkomster gör? Enligt de beräkningar som nu har varit möjliga att göra över de effekter som skaite-proposilionens förslag kommer att få, krävs del att en student med medellång utbildning har en ingångslön - när man beräknar årslönen - som är ungefär 2,5 gånger så stor som sludieskulden för alt han över huvud tagel skall ha en chans att bli skuldfri.

Jag försäkrar Margitta Edgren - och jag tror att jag kan få det bekräftat eflersom vi tillsammans har varit på studiemedelsdebatter och mött studenterna - atl dessa studenter inte är särskilt imponerade av argumentet all de någon gång i framtiden kommer att ha lägre marginalskatter än vad de skulle ha haft om inte det här förslaget hade kommit, när de får klart för sig hur oerhört hårt den här ökade skuldbelastnirigen slår på deras framtida möjlig-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

heter Det är alldeles uppenbart atl del är så, och det är alltså skälet till atl vi för vår del har yrkat avslag på den proposition som rör de här frågorna. Atl detta har ett klart samband med våra möjligheter att få fler urigdomar atl söka sig lill högre studier är också vitsordat. Och del skulle vara intressant att få vela vad Margitta Edgren menar med all om det här förslaget får sådana effekter, då får vi väl rätta till dem. Vad är det som man är beredd atl rätta till? Är det uppräkningstalen eller räntan?

Anf. 7 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Jag vill erinra Larz Johanssori om att innan de små högskolorna över huvud tagel byggdes upp, hade vi fler studerande, som var verksamma i universitetscirklar i den från de slora universileleri utlokaliserade verksamheten, än vad vi i dag torde ha vid de små högskolorna. Och kanske vore del. Larz Johansson, rätt bra om man, innan man bygger upp riya högskoleenheter tar reda på om man verkligen har fillgång till lärare eller infe. Det är rätt bra att klara ut förutsättningarna i förväg och inte tvingas lappa i efterhand.

Anf. 8 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag kan mycket kort konstatera att Birger Hagårds alternativ lill de små högskoleenheterna är studiecirklar

Talmannen anmälde att Birger Hagård anhållit att till protokollet få antecknat aft han infe ägde räft till ytterligare replik.

AnL 9 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till de reservationer i de nu behandlade belänkandena där vpk finns med.

Jag känner igen myckel av del som sägs i denna debatl, och vi kommer naturligtvis atl få höra många av de här orden och argumenten om igen; det är ju ofta politikens och den politiska debattens villkor

I går kväll skulle jag försöka förbereda ett anförande till den här debatten. När jag tog fram belänkandena märkte jag - precis som jag sade nyss - atf det var myckel jag kände igen. Jag hade umgåtts med dessa ordvändningar tidigare, och att läsa betänkandetext är väl helt enkelt tråkigt många gånger Jag orkade inte förbereda något anförande i går kväll. I ställel gick jag upp tidigt i morse och gjorde det. I går kväll läste jag en bok i stället. För att klara av riksdagsarbelel måsle man ibland löga sig med konst och litteratur. Det är eri förutsättning. Göran Palm har uttryckt detta insiktsfullt i bl.a. ett sent nummer av Kommun Aktuellt.

Jag håller på att läsa om igen böcker av Ivar Lo-Johansson. Jag håller nu på att läsa en av hans memoarböcker, nämligen Frihet. I går kväll läste jag bl.a. följande på s. 112—113:

"Kurschade människor eller mänriiskor med ett fattigt språk eller helt enkelt ordlösa människor skulle alltid komma alt finnas och de borde kanske också få sin verklighet synliggjord. Kanske? Ty mol allting kunde invändas. De som hade elt rikt språk skulle också i framliden komma atl bli de rika. Det var inte bara en social ulan också en estetisk utgångspurikt för eri littera-

lur Del var arbetarmassornas optimism som det trots allt var fråga om. Det var diktningens moraliska plikt atl hjälpa livet att leva vidare. Hos arbetarmassan fanns del slagels optimism som inte tycktes ha någon motsvarighet hos de gamla borgerliga klasserna vilka i årtusenden haft kulluren i sin tjänst. Utan aningen, och ibland vissheten, om sin förkvävda optimism skulle arbetarklassen inte ha fortlevt till den dag som var Jag trodde att om den frigjordes genom diktningen så skulle del betyda all människorna befriades.

Författarna i den nya generaliorien hade inte varit autodidakter när de slagit sig ned vid skrivbordet för all författa. De kom merendels från högskolorna och universiteten. Del gällde också del fåtal ungdomar ur arbetarklassen som fått gå i högre skolor De blev inte som vuxna präglade av miljön de kommit från utan av den de kommit lill. De hade kårdeballerna och studentlivet friskare i minnet än det språk som talats i deras barndomshem. De ansåg sig bevandrade i en värld där man tänkte akademiskt, där problem och idéer på akademiskt vis logs upp och analyserades och de fann föräldrarnas och arbelarmiljöns tänkesätt naivt.

Deras fäder hade inte ens läst Karl Marx. De hade haft arbetarklassens uriderlägserihelskänsla men vänt den till överlägsenhet mot ursprunget och de hade irite arbetarklassens halvmedvetna optimism ulan var relativister och ofta färdiga små pessimister"

Jag skulle egentligen kunna sluta mitt anföraride med Ivar Lo-Johanssons ord, men jag vill ändå fortsätta. Jag vill emellertid läsa detta också som en hyllning när vi i dag lar ell sista förval av Ivar Lo-Johansson.

Jag tycker alt han med sina ord visar all högskolepolitiken, trots alt det från en del håll ibland görs försök all göra den apolitisk, naturligtvis inte är del. Ulan det handlar i hög grad om vems värderingar som räknas som "riktiga värderingar". Vems erfarenheter räknas? Del är bl.a. om detta det handlar.

Vi har alltså, även om det ibland görs försök till annat, helt klara och olika utgångspunkter när del gäller högskolepoliliken. De springer ur olika kulturvärderingar om vad som är fin och vad som är dålig litteratur, och om vilkel språk som skall användas. Del var inte många decennier sedan som barnen i Norrland skulle förmås atl inte lala bondska. Del handlar om den religion som är förhärskande eller som genom sin kraft eller sill omfång fått ge grunden till moraliska värderingar och t.o.m., i en del fall, lill moralens teori, etiken, om musik, konst, osv.

Högskolepolitiken är naturligtvis även en ekonomisk drivkraft. Det finris exempel på arbetsmelodslillämpning som syftar till all öka vinsterna. Taylo-rismen har förfinals inom högskolans väggar för all sedan tillämpas i ökad utsvetlriirig och utsugning av dem som arbetar i den direkta produktionen. Det är därför, Margitta Edgren, som man inte skall på krämarvis blanda ihop begreppen konkurrens och solidaritet.

Högskolepolitiken kan användas för marknadsföring i syfte att skapa nya marknader, som i realiteten inte behöver finnas. Den kan användas för kooperativ ulveckling, för metoder för mätning av välstånd, för ekonomisk teoribildning, för politiska syften och för tekniska utvecklingsprojekt. Inget av

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

dessa olika områden, som kan omfattas av olika ekonomiska vetenskapsteorier och annat, är neutrala.

Den sociala utvecklingen när del gäller arbetsmiljön, barnomsorgen, pedagogisk forskning, strukturer inom den offentliga sektorn, medicinska rön, bostadsmiljön, kunskap om kollektivtrafik är också områden som har politiska förtecken och där högskolan spelar en myckel slor roll.

Cerilerri har pekat på deri regioriala ulveckliugeri. Del haridlar om till-gärigligheleri till högre studier, och det handlar om för vem de är avsedda, vilket Ivar Lo-Johansson sätter frågetecken för i sin bok. Del handlar om alt man fattar beslut politiskt, eftersom man omfattar tanken om alt bildning i sig har ell värde.

Bildning kan användas, vilket det finns siarka ambitioner för i dag, som ett redskap för ökad internationell förståelse, för internationell solidaritet och för ökad kännedom om vår egen kultur - gemensamma utgångspunkter i denna, t.ex. varifrån man kommer och vart man är på väg. Del kan man fråga sig ibland. Men riågori firigervisriirig kari mari ju få. Om man har kännedom om delta är det lättare atl möta människor som kommer in genom en annan dörr Om min bror eller syster av nöd knackar på min dörr, så öppnar jag eller slänger Det finns inget val däremellan. Kunskap om mig själv gör all jag öppnar dörren. I detta sammanhang kan högskolan och högre utbildning spela en inte oväsentlig roll.

Del handlar om jämnare fördelning av samhällets resurser, både nationellt och internationellt, med en global resurshushållning och en god miljö.

Alll della och myckel lill har vi politiker användning för, och redskapet är bl.a. högskolepoliliken. Del finns alltså en oerhörd politisk sprängkraft i högskolepoliliken. Del handlar inte om 20 platser inom den ena eller den andra utbildningsverksamheten. Jag vill i och för sig inte förririga allvaret eller vikleri i detta, meri i del slora hela kanske della är pelitesser

Utbildningspolitiken är alltså ett fördelningspolitiskt instrument som kan anväridas på två olika sätt.

Endera kan man se till atl få en rättvisare fördelning av de resurser som står till buds inom det område där man arbetar t.ex. högskolan just nu, som vi talar om.

Naturligtvis kan det också användas åt andra hållet. Man kan se lill alt man konserverar ett förhållande som i dag gäller. Vi har en sned social rekrytering. Vissa grupper utestängs. Man kan se till all delta fortgår Då behåller man inom sin klass, bland de uppdragsgivare man har som politiker, också makten inom högskolan.

Jag tror del är därför man så sällan hör moderater oro sig över den sociala snedrekryteringen. De inser all om man låter allt förbli vid det gamla och tillåter sig atl ha en överrepresentation av överklassen inom den akademiska världen, så garanterar della lill viss del hemhörigheten av iriiliativet i samhällsdebatten framöver och hur den skall föras.

Detta ger sig självt, eftersom vi går in i en mer och mer komplicerad värld. Det är lättare för dem som har ordet i sin makt och som har de gängse värderingarna atl lägga fram argumenten på atl få journalister atl falla i traus.

Man skulle nalurliglvis också behöva vidta vissa åtgärder inom själva högskolan. Jag har ibland funderat på detta, herr talman. Vi utreder högskolan.

Just nu arbetar en högskolepedagogisk utredning som ser över vissa väsentliga verksamhetsdelar inom högskolan.

Riksrevisionsverkel lämnar sina rapporter Jag fick se i förra veckan en rapport om ett relativt dåligt resursutnyttjande inom högskolan. Vi har kommittéer och vi har partier som arbetar med högskolepolitiken. Men hur skulle det vara om människorna inom högskolan själva finge tala om vad de är dåliga på? Del får vi nästan aldrig höra.

Trots alt vi i efterhand kan se resultatet av brister i verksamheten, har jag aldrig under mina är i ulbildningsutskollel och under de många besök vi har gjort ute på olika högskolor och universitet hört någon säga: Delta är vi jäl-ledåliga på, delta borde vi fä slippa göra.

Men det är kanske atl begära för myckel.

Del är viktigt att vi framöver fär politiska beslut om längre tidsperioder för dimensionering. Jag delar Larz Johanssons tankar i detta fall, men jag kan inte inse, Larz Johansson, hur en ökad dimensionering nu vore reellt möjlig fro.m. 1990/91. Jag förstår heller inte hur det skulle lösa problemet med den sociala snedrekryteringen helt och hållet.

Den sociala snedrekryteringen är ett stort problem. Dels handlar det om atl vi måste kunna rekrytera fler människor till högre utbildning framöver som en del talare har varit inne på. Dels är det också en fördelningspolitisk fråga - inte bara för framtiden, utan också i dag - eftersom stora delar av dem som lill största delen är med och finansierar gemensam verksamhet, t.ex. högskoleutbildning, kan finna att deras barn i dag inte har del av just denna verksamhet. Del finns en viss orättvisa i detta som jag tycker all man som politiker borde reagera på.

Därtill har vi den könsmässiga snedrekryteringen. Jag tror alt man delvis kan lösa också det problemet om man kommer till rätta med den sociala snedrekryteringen.

Det finns myckel att säga om högskolan - jag har redan dragit ut ganska långt över den lid jag hade anmält mig för - och jag vill helt kort ta upp ytterligare tre saker

Vi har i utskottet föreslagit en förstärkning även i studievägledningen. Tyvärr fick vi inte majoritet för detta, utan måste reservera oss.

Jag tror att det hade varit klokt om utskottet följt vpk:s förslag om ett antal miljoner kronor ytterligare för en förstärkt studievägledning. Dä hade man kunnat få resurser inom högskolan så att man hade kunnat nå utanför högskolan, ut i gymnasieskolan, kanske t.o.m. ul på grundskolans högstadium, och där berätta om vad högskolestudier innebär. Det hade kunnat vara verksamt också när del gäller den sociala rekryteringen. Hade vi haft ökad kännedom om riksrevisionsverkels rapport, kanske det hade varit lältare för utskottsmajoritelen atl acceptera vpk;s förslag.

Så några ord om internationaliseringen. Jag faller inte på knä så fort man säger internationalisering eller utropar några allmänna hyllningsord till denna. Del är inte oproblematiskt med internationalisering. Självklart skall vi ha ett stort utbyte med andra länder när det gäller vetenskap och högre utbildning, handel och kultur Men från vissa håll resonerar man som om EG, denna lilla del av Europa, ensam skulle stå för det internationella. Jag påstår inte att regeringen hell och hållet går på den linjen, men det finns

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

andra, t.ex. moderata samlingspartiet, som jag tycker har en väldigt begränsad syn på vad internationalisering handlar om.

Åven när det gäller det europeiska perspektivet, med deu ulveckling vi har i dag, är det viktigt att man vidgar perspektivet så att det handlar om hela Europa,

Vi har stora skillnader inom Europas gränser Vi har högutvecklade och mindre utvecklade länder i Europa. Det är viktigt att vi som högutvecklad nation, när vi söker samarbete inom olika projekt såsom vetenskap och högre utbildning, faktiskt också inser denna motsättning, som ibland benämns nord-syd-problemaliken, också inom Europa. Jag tror detta är politiskt oerhört viktigt.

Till sist, herr talman: Högskolans linjesystem har kritiserats, med rätta, många gånger Man har sagt alt det är stelbent, och vi från vpk kan till viss del hålla med om detta. Men vi vill inte gå fram med lien när det gäller de olika linjerna inom högskolan. Vi har sagl oss alt vi som första instrument väljer att öka utbudet av lokala linjer, framför allt utbudet av enstaka kurser Vi tror aft man bör vara ganska försiktig när man förändrar inom linjesystemet i högskolan. Jag vill redan nu slå fast att för vår del handlar det ingalunda om att riva upp varenda struktur inom linjesystemet. Vi tror att det är absolut nödvändigt framöver att ha fasta utbildningslinjer, kanske framför allt inom olika vårdutbildningar

Detta var något av vad vpk vill inom högskolepolitiken. Jag kan inte fortsätta längre nu, herr talman.

AnL 10 CLAES ROXBERGH (mp); -■-' -"r. n'i r,,-.. ■

Herr lalman! Det har talats om utbildningskvalitet, forskningsanknytning etc. Jag skulle vilja säga alt utbildningens kvalitet egentligen är självklar Vi skall erbjuda en utbildning med en bra kvalitet, med goda mål. Det är en självklarhet. Om man ser det ur perspektivet social snedrekrytering kan man säga att de som verkligen behöver en god kvalitet på utbildningen är de som vi vill gynna. Hur skall vi nå denna utbildningskvalitet? En garanti åstadkommer vi genom att göra som vi gör i del svenska systemet, nämligen att vi har forskning ute på högskolorna. Att forskningen har anknytning lill utbildningen innebär alltså en garanti.

En annan är förkunskaperna. I det sammanhanget är antagningssystemet viktigt. Frågari är då: Vad är det för anfagnirigssysfem som vi har? Jag skulle vilja karakterisera det som eu sörja. Def är ett aritagriirigssyslem som jag tror egentligen från början kom till för att minska den sociala snedrekryteririgeri, men def har def irite lyckats med. Jag tror alt det är tid atl vi försöker komma ur detta system, atf vi försöker hitta andra vägar Jag vill alltså fillstyrka försök med att t.ex. lämplighet för yrkesuppgifteu vägs in vid antagning. Egentligen är det självklart. Ingen skulle komma på tanken alt anta riågori till musikutbildning som inte har något gehör över huvud taget. Det är en självklarhet. Meri iriom andra högskoleutbildningar är det ingen självklarhet. Vi vill alltså ha mer av den typen av försöksverksamhet inom högskoleutbildning-arria.

Lirijesystemet iriom högskolan blev, när det skapades, ett oerhört statiskt system som inte alls förmår att motsvara de föräridririgar som vi får över ti-

den. Det syslem som vi hade dessförinnan var väldigt lösligt i sin struktur och kunde anpassas lätt. Men ett system som ligger någonslans däremellan vore bättre. Hur kan vi lösa frågan med dagens syslem? Jag tror vi kan lösa den genom en uppluckring och översyn av linjesystemet. Vi måste öka utbudet av fristående kurser Vi måste ha fler lokala individuella linjer Anslagen måste höjas, och utskottet har också föreslagit all de skall höjas, som redan har påpekats. Jag tror att de måste höjas ytterligare, plus att linjesystemet måste ses över. Det måste skapas möjlighet till större förändringar över tiden.

Def finns förslag i en mofion som innebär atf man skulle försöka aft införa en vetenskaplig grundkurs. Del tror jag skulle vara ett steg framåt. Det skulle skapa förutsättningar för studenten att på elt tidigt stadium få klart för sig vad det handlar om. Vi skulle motverka den fragmentiseririg och deri specialisering som vi har alltför myckel av. Studenten skulle, genom att få en inblick i vetenskapsteori och vetenskapshistoria, kunna få sammanhangen bättre klara för sig. Del är viktigt. Vi tillstyrker eri sådan försöksverksamhet.

Vidare till anslagen till högskolan: Vi tror att en friare användning av anslagen inom högskolan är nödvändig. Det aviseras också delvis i betänkandet, men vi tror inte atl det leder så långt som det borde göra. Speciellt gäller detta lokalanslagen. I dag betraktas lokalerna mer eller mindre som en fri nyttighet inom högskolan. Det leder till atl en del sitter i för små lokaler, en del i för stora, eflersom detta infe belastar budgeten för iristitutionerna. Vi vill därför stödja folkpartiets reservation 23 i UbU18, som innebär att man tillstyrker en försöksverksamhet med ett eget lokalansvar Byggnadsstyrelsen, som har ansvaret för denna verksamhet, tycker vi inte har skött saken som den borde. Det skulle ge mer utbyte för skattebetalarnas pengar om man fick sköta verksamheten lokalf.

När Larz Johansson talade förut lät det som att bara vi ökar dimensioneringen har vi löst den sociala snedrekryteringen. Men folk skall ju faktiskt också ha jobb efter en genomgången utbildning. Jag håller med om att den sociala snedrekryteringen är elt problem som vi måsle arbeta med, men vi kan inte lösa frågan genom att öka dimensioneringen. I ett avseende menar vi dock all man bör öka dimensioneringen, och det är när det gäller miljö-och hälsoskyddslinjen. Där finns, som flera redan påpekat, ett dokumenterat behov som borde tillgodoses.

Herr talman! Jag vill avsluta med aft yrka bifall till miljöpartiets reservationer och till folkpartiets reservation 23 i UbU18.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Detta står i stark kontrast till de optimistiska tongångar som vi nu möter ute på uriiversileleri. Bl,a. har Luuds universitet i sin senasle årsrapport konstaterat all den debatt som vi har haft om utbildningspolitiken under de senaste fyra fem åren har haft en vitaliserande effekt och att det nu råder en större optimism och framtidstro. Uttalandet kontrasterar också skarpt mot vad Margitta Edgren anförde en stund senare. Hon konstaterade helt riktigt atf ett ganska enigt utskott står bakom förslagen. Vi har kunnat lösa viktiga problem tillsammans.

Av detta kan man bara dra två slutsatser Den ena är att Birger Hagård och moderaterna själva är så håglösa alt de inte orkar ingripa mot den håglöshet som uppenbarligen inte bara gäller regeringen utan också utskottet. Alternativt omfattar kritiken även de andra partierna - folkpartiet och centern.

Del är i det slora hela närmast marginella justeringar och förslag till förändringar som har framförts från den borgerliga oppositionens sida, från oppositionen över huvud tagel. Då kan del inte vara riktigt med båda dessa saker: Håglöshet och det faktum all vi har kunnat lösa problem tillsammans. Någon måsle ha fel.

Larz Johansson tar upp ämnen som jag inte länker gå in på. Skatterefor-meri och del sludiesociala stödet har inte med dagens debatt att göra. Jag lämnar därför frågan därhän. Möjligen skulle jag kunna ge det rådet att han tar upp dessa frågor i den studiecirkel som han rekommenderar åt Birger Hagård.

I själva verket befinner sig den svenska högskolan sedan drygt tio år tillbaka i en kraftig omdaningsperiod. Grunden lades i 1977 års högskolereform. Den reformen innebar sammanfattningsvis att den övergripande och ändamålsinriklade styrningen från riksdagens sida kombinerades med ökat lökalf ansvar för verksamhetens genomförande. Reformen har sedan kompletterats med flera väsentliga föräridririgar på högskoleområdet. Vi har fått en lärarfjänstreform, infört treåriga program för forskningen, medgeff ökad lokal bestämmanderätt i organisatoriska frågor, avskaffat regionalstyrelser, förändrat högskolestyrelsernas sammansättning och infört nya regler för antagning till högskolan. En ny tvåårig ingenjörsutbildning har tillkommit. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 sker en övergång till treåriga planeringsperioder också för den grundläggande högskoleutbildningen. Det är faktiskt en hel del som vi har åstadkommit under de här åren, Birger Hagård.

Den svenska högskolan hävdar sig väl i ett internationellt perspektiv. Och för atl markera kvalitetsaspekten kan det vara värt atl understryka att den svenska universitetsutbildningen inom flera sektorer förlängts under 80-ta-lef. Detta gäller t.ex. den naturvetenskapliga grundutbildningen, civilingen-jörsutbildriirigeri och jourrialistutbildriirigeri.

Att just ulbildriingens kvalitet - på den punkteri är vi helt överens - stäridigt måste bli föremål för utvärdering markeras också av den utredning om vissa undervisningsfrågor som tillsattes i fjol och som har till uppgift att göra en bred genomgång av förhållandena inom grundutbildningen i den svenska högskolan från kvalitets- och undervisningssynpunkl samt av hur lärarstödet till de studerande bör utvecklas.

Men del är med högskoleutbildningen som med Lunds domkyrka: den blir

aldrig riktigt färdig. Den måsle av naturliga skäl bli föremål för ständiga omprövningar, utvärderingar och förändringar Den snabba utvecklingen skapar i sig också problem.

Ell av huvudproblemen inför 1990-lalel är dimensioneringeri av högskoleutbildningen, också på den punkten är vi överens. UHÄ har regeringens uppdrag atl ta fram underlag för beslut om dimensionering med utgångspunkt från samhällets behov av utbildade och från iridividerrias öriskemål och efterfrågari. Förvisso föreligger vissa motsältriirigar mellari jusl samhällets behov och individernas preferenser Allmänt sett ökar behovet av högutbildade människor Det är en självklarhet. Akut brist på arbetskraft föreligger inom vissa områden. Vi kan också slå fast att de ungdomskullar som når högskoleålder kommer alt minska under en följd av år

En av de viktigaste målsättningarna i 1977 års högskolereform var att demokratisera högskolan och all utjämna skillnaderna i möjlighelerna till högskoleutbildning. Vi nödgas konstatera - jag håller med Björn Samuelson på den punkten - atl det fortfarande kvarstår sociala skillnader i rekryteringen till utbildningen samtidigt som en hel del återstår att göra för att förändra det könsbestämda mönstret vid studievalel.

Till de betänkanden vi nu behandlar, som alltså rör för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor, är elt stort antal reservationer fogade, och jag tänker därför av förklarliga skäl begränsa mitt inlednirigsari-förande.

Övergången till treåriga planeringsperioder ställer givetvis ökade krav på långsiktiga beslut bl.a. vad gäller dimensioneringen.

"UHÄ'haf möt demia bakgrund redovisat behovet av högskoleutbildade och rekryteringen lill högskolan fram till år 2000. Enligt rapporten väntas antalet nybörjarplatser på linjer öka från drygt 39 000 till 47 000 och antalet årsstudieplatser på frislående kurser - inkl. lokala och individuella linjer-från drygt 40 000 lill ca 50 000 platser

De tre borgerliga partierna har tagit UHÄ:s analys lill intäkt för krav på atl regeringen snarast skall ta ställriirig lill förslag om ökad dimensiorieririg av högskoleutbildningen redan på 1990-talet.

I sak föreligger inga olika meningar om dimensioneringsbehovel. När och i vilken utsträckning en utökning kan ske får emellerlid blir föremål för närmare prövning och vägas mot andra angelägna samhällsbehov.

Larz Johansson frågar: Vilka är dessa behov? Mitt svar är: Gå igenom betänkandet, motionerna och inte minst de anslagsäskanden som vi kunnat tillgodose, alltså propositionens bilaga 10! Där kan man finria alla de arigelägna reformer och den utvidgning och utveckling av anslagen som skett på väldigt mänga områden, inte minst efter kompromisser i utbildningsutskottet. Då har vi också tagit hänsyn fill vad andra partier, bl.a. centerpartiet, haft aff komma med. Det är de angelägna samhällsbehoven.

Frågan om dimensioneringen av högskoleutbildningen kan inte frikopplas från kapacitetsutnyttjandet i utbildningen. Ingen som kritiserade den dimensionering vi nu fått berörde den aspekten. Detta samband behöver närmare analyseras, och bl.a. måste UHÄ utröna orsakerna till de relativt många avhopp som sker från de allmänna utbildningslinjerna. Det finns alltså ett par

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

frågetecken alt räta ut, som mau säger, meri vi är överens om atl ett ställriirigstagande till ökad dimensionering måste göras inom de närmaste åren.

Krav på ytterligare uppluckring av linjesystemet framförs åter av de borgerliga partierna. Intressant i sammanhanget är atl kritiken åter avser utbildningen inom områden där linjeorganisationen är minsl utbyggd och valfriheten inom utbildningen störst. Förutsättningarna för de studerande som önskar läsa fristående kurser att fördjupa sina ämnesstudier och relativt fritt kombinera sina ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap är redan relativt goda, och det sker en ständig utveckling på det här området mot ett större antal fristående linjer Dessutom har ju de enskilda högskoleenheterna numera befogenheter att göra de erforderliga anpassningar av utbildningen som efterlyses i motionerna.

En hel del är alltså tillgodosett också på den här punkten. Regeringen föreslår att ett särskilt råd för grundutbildningsfrågor inrättas inom UHÄ för atl stimulera en utveckling av den gruridläggande utbildningen. I olika sammanhang har kvalitetsaspekterna i denna utbildning betonats. Mol den bakgrunden ter sig folkpartiels reservation som någol anmärkningsvärd.

Moderater och folkpartister begär sedan förslag till riytt styr- och aoslags-system med moliveririgeri atf uriiversitet och högskolor behöver vidgade ramar för beslul och plaueririg. Eftersom emellerlid redan föregående års riksmöte beslutade om införande av s.k. ramanslag som medger en friare disposition av anslagsmedlen, så finns det ingen anledning all nu tillmötesgå dessa krav. I slor.ulsträckning är vad som göras skall allaredan gjort, och en ständig ulveckling pågår

Några ord om betydelsen av ökad internationalisering. Utbildningens internationalisering har ytterligare accentuerats av den politiska utvecklingen i Europa. Inte minsl de snabba scenförändringarna i Östeuropa har öppnat nya perspektiv.

Krav ställs nu inte oväntat på ytterligare resurser för ökat sluderandeul-byle såväl inom som ulanför EG.

Först kan rioleras att möjligheten för studerande att få medel för studier utomlands redan i betydande grad vidgats. Utskottet ställer sig också enhälligt bakom förslag alt ytterligare medel, alltså utöver vad som föreslagils i propositionen, skall stå till UHÄ;s förfogande för all möjliggöra elt fortsatt sluderandeutbyte med länder såväl inom som utanför EG.

Däremot finner vi det inte vara särskilt meningsfullt att göra några allmänna uttalanden om anpassning av svensk högskoleutbildning till internationella förhållanden. Det är som vanligt de svepande, till intet förpliktande kraven på anpassning till internalionella förhållanden som reses. Här kan vi bara än eri gårig slå fast atl vår högskoleutbildning hävdar sig mycket väl vid en internationell jämförelse. Erfarenheterna och de kontakter vi har visar också alt denna uppfattning delas av utländska utbildningsmyndigheter

Vad sedan gäller anslagen till tekniska yrken tänker jag inskränka mina kommentarer till miljö- och hälsoskyddsutbildningen resp. leknikerutbild-ningen.

Centern och vpk kräver en fördubbling av ulbildriingsplalserna på miljö-och hälsoskyddslinjen. En eventuell utökning får enligt ulskotlsmajoritetens uppfattning anslå, vilket är normalt i sådana här sammanhang då invente-

ringar pågår, lill dess att UHÄ avslutat sin översyri på detta område - elt uppdrag som skall vara slutredovisat senare i år

De tre borgerliga partierna anser atl försöksverksamheteri med tekniker-utbildning endasl skall bedrivas inom gymnasieskolan. Enligt vår uppfattning är det emellertid för tidigt alt fatta ett sådanl beslul. Det behövs ett bredare erfarenhetsunderlag, varför vi finner det angelägel all sådan utbildning åtminstone tills vidare skall ske inom såväl högskola som gymnasieskola.

Vad sedan gäller finansieringen av vissa utbildningar i Malmö finns del skäl att understryka att regeringen kommer att anvisa särskilda medel för atl de studerande som redan har antagits till dessa utbildningar kan fullfölja sina studier Det är elt viktigt resultat som har uppnåtts på den punkten.

Däremot delar utskottsmajoriteten - folkpartiet står för den enda reservafionen - regeringens uppfaffuing atl fortsalt intagning inte skall ske till utbildningar som finansieras med särskilda medel. Del är alltså regionalpolitiska beslul som har fattats, och det kan inte vara rimligt att skapa ell prejudikat med medel från utbildningsanslagen på detta område. Det skulle kunna få besvärande konsekvenser

Jag övergår nu till anslaget till utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken.

Behandlingen av förslaget om kompletterande juridisk utbildning skjuls upp till nästa riksmöte. Vi finner det särskilt angelägel att värna om den här utbildningens kvalitet och vill bl.a. understryka Uppsala universitets ansvar i det sammanhanget. Det behövs helt enkelt ytterligare rådrum innan man kan ta ställning till dessa vikfiga frågor

I övrigt begränsar jag mina kommentarer under detta avsnitt till frågan om planeringsramar för ekonomlinjen.

Jag lycker mig upptäcka eu verklig motsägelse i Birger Hagårds resone-riiarig, där han inleder med att konstatera att det finns många bristyrken, t.ex, läkare och psykologer Sedan blandar han på något underligt säll in ekonomerna, men där är del precis tvärtom.

Förslaget all planeringsramarna inom AES-seklorn skall minskas med 270 platser kommer att beröra ekonomlinjen helt och hållet, och minskningen fördelas på sex universitet. Moderater och centerpartister vill vänta med ett sådanl ställningstagande, men uppenbarligen accepterar vpk denna åtgärd med undantag för tillskott av vissa platser lill Gävle/Sandviken.

Alla prognoser visar alt utbildningen av ekonomer kommer all växa kraftigt långt in på 2000-talet. Neddragningen med 270 platser är av begränsad omfattning och ändrar inte möjlighelerna och förutsällningarna all klara målen eller de ambitiorier och behov som arbetsmarknaden har

Avslutningsvis vill jag göra en korl kommentar till det betänkande som omfattar anslag lill lokala linjer och fristående kurser Det gäller förslaget från moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet atl genomföra en inventering av behoven av grundutbildning inom området öslslatsstudier Kraven framförs naturligtvis mol bakgrund av den dramatiska händelseutvecklingen i Östeuropa.

Vi anser från utskottsmajoritetens sida att de krav på och behov av ökad utbildning på detta område som successivt kommer att uppstå kan klaras

ProL 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

inom nuvarande ramar, och vi finner inte atf tillräckligt starka skäl föreligger att på det här stadiet lägga ytterligare utredningsuppgifter på UHÄ.

Herr talman! Med detta ber jag atf få yrka avslag på samtiiga reservationer och bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter

Anf. 13 BIRGER HAGÅRD (m) replik;

Herr falman! Det förekommer naturligtvis enighet i många frågor i utskottet, Bengt Silfverstrand - det vore underligt annars - men det är inte minst för allmänhetens skull som vi har atf i debatterna understryka just de skiljak-figheter som fiuris riär def gäller synsätten. Bengt Silfverstrand föreföll något irriterad över aft jag hade ariklagat regeringen för håglöshet, för oförmåga atf fa de nya stora greppen, inte minst när det gällde dimensioneringen och det faktum att anslagen till den grundläggande högskoleutbildningen netto har minskat med 6 % under de senaste åren, sedan 1983. Som har påpekats fidigare i debatten är Sverige inte lysande i internationell jämförelse och har därför infe råd aft ligga på tionde, tolfte eller femtonde plats utan måste hela fiden vara i topp för att kunna hävda sig.

Men titta då på vad vi har gjort, säger Bengt Silfverstrand. Ett treårigt forskningsprogram har genomförts, regionstyrelserna har avskaffats och treåriga planeringsperioder för den grundläggande utbildningen har införts. Ja visst, och vem har tagit initiativ till de åtgärderna? Jo, de är alla borgerliga initiativ. Vi fick kämpa mot er för att över huvud taget få bort regionstyrelserna, som utgjorde bromsar i systemet. Över huvud taget kan konstateras att det är våra reservafioner som hela tiden har blivit morgondagens propositioner

Bengl Silfverstrand tog internationaliseringen som ett exempel. Det var väl atf bita huvudet av skammen. Förra året anslog Sveriges riksdag, utan att regeringen hade begärt det, 5 milj. kr för att få till stånd en ökad stipen-dieverksamhet och ökat studerarideutbyte. De pengarna ville regeringen nu ta och lägga på de avgifter som skulle betalas lill COMETT. Det var ett nytt initiativ som logs nu av utskottet och som gör att det blir ytterligare möjligheter att fortsätta med detta utbytesprogram.

Bengt Silfverstrand menade tydligen aft arbetslöshet i så stor utsträckning hotar ekonomerna aft det måste göras en nedskärning med 270 utbildningsplatser Det har jag infe märkt någonting av. Vad vi moderater har sagt är aft dimensioneringen av ekonomlinjen naturligtvis skall ses i det stora sammanhanget. Det är det som regeringen infe har gjort, vilket vi har anmärkt på. Vi skall fortsätta från oppositionspartiernas sida, Bengt Silfverstrand, att driva regeringen och socialdemokraterna framför oss - jag tror att det är en garanti för framtiden,

Anf. 14 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Bengt Silfverstrand iriledde med att säga all han inte var beredd atf riu diskutera skaftereformeu eller dess effekter på studiefinarisie-ringen. Det förstår jag mycket väl. Det är få socialdemokrater och folkpartister som är beredda att diskutera deu frågan över huvud taget. Det kanske är riktigt, som Rapport kunde meddela i går kväll, atf skattereformen har

medfört oförutsedda effekter för studerifernas låri. År det skälet fill att Berigt Silfverstrand infe är beredd att diskutera den frågan?

När Bengt Silfverstrand påstår aft studiefinansieririgen infe har med dagens debatt aff göra säger jag god dag yxskaft.

Om vi nu talar om hur vi skall kunna öka den framtida dimensioneringen av högskolan, hur vi skall få fler ungdomar atf söka sig till högre utbildning och hur vi skall få fler ungdomar att ägna sig åt forskarutbildning, kan man inte påstå att sludiefinansieringen inte har med den saken att göra. Det är ungefär lika barockt som atl sättet att komma till rätta med social snedrekrytering skulle vara att öka dimensioneringeri, som det har framställts här i debatten. Del är precis tvärtom. För atf kunna öka dimensioneringen måste vi komma till rätta med social snedrekrytering, med geografisk snedrekrytering och med könsmässig snedrekrytering.

Att det då vidtas ett antal åtgärder som försvårar och fördyrar för studenterna att skaffa sig utbildning har saririerligeri med dageris debatt att göra. Om Berigt Silfverstrarid inte har insett det frågar jag mig om det är meningsfullt att över huvud taget föra denna diskussion. Dagens viktigaste fråga är hur vi skall få fler ungdomar atf söka sig fill högre utbildning.

Sedan svarade Bengt Silfverstrand på en av mina frågor, nämligeri denna:
Vilka andra angelägna samhällsbehov har gått före? Läs betänkandet! sva
rade Bengl Silfverstrarid. Det är aridra högskoleutbildriirigar Jag måsle då
läsa irinantill för Bengt Silfverstrand ur skrivningen av den majoritet i utskot
tet som han tillhör: "Utskottet delar uppfattningen att dimensiorieringen

är av stor betydelse-- . Utskottet har å andra sidan förståelse för upp
fattningen att högskoleutbildningens behov av resurser måste vägas mot
andra angelägna samhällsbehov." Jag frågar alltså: Vilka är dessa samhälls
behov? Jo, det är högskoleutbildningen, säger Bengt Silfverstrand! Vad är
det för svar?

Nu har Bengt Silfverstrand möjlighet aft i nästa replikomgång tala om vilka andra samhällsbehov som har gått före. Dessutom: Hur kunde utskottet göra bedömningen aft just ekonomutbildningen skulle skäras ned?

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

AnL 15 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Fru lalman! Bengt Silfverstrand räknade upp en rad åtgärder som har vidtagits på högskolans område. Längre planeringsperioder, ökad ekonomisk självförvaltning, regionsfyrelsernas avskaffaride och föräridrad sammarisätt-ning av högskolestyrelserna är några exempel på sådana beslut som har fattats under senare tid. Det finns ingentirig att irivända mot i defta - det är en verklighetsbeskrivriirig i ordets egentliga bemärkelse.

Sedan kom Bengt Silfverstrand in på två vikfiga problemställriingar riär det gäller högskoleverksamheten, nämligen för det första viklen av ständig förändring och ständig utvärdering och prövning av verksamheten, och för det andra problemen med den sociala snedrekryteringen. Från vpk:s sida har vi lagt fram två konkreta förslag, som naturligtvis inte löser alla problem. De återfinns i form av reservationer i de betänkanden som vi nu behandlar Jag

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

tänker på förslaget om en förbättrad studievägledning och förslaget om en vetenskaplig grundkurs.

I högskolepoliliken hävdas det ibland att beslutsavslånden är så långa, och ofta ges del exempel på avstånden mellan riksdag, regering och högskoleverksamheten ute på läroanstalterna. Jag lycker inte all det alla gånger är en rättvis beskrivning. Med de utredningar och den beredning som fiuris på olika områden när del gäller högskoleverksamheten tycker jag att beslutsvägen många gånger blir mycket längre mellan verksamheten och riksdagen. Därför vill jag slälla en konkret fråga lill Bengl Silfverstrand.

Nu pågår vissa utredningar som är centrala för högskoleverksamhetens del. Den viktigaste är kanske den högskolepedagogiska utredningen. När den har gjort sitt arbete färdigt, tycker Bengt Silfverstrand atf def vore intressant all då pröva tanken på tillsättandet av en parlamentarisk högskoledelegation, så att vi direkt hit till pariamenlel, riksdagen, kunde la in erfarenheter och se hur våra beslut ser ut omsatta i verkligheten?

Många gånger när vi ställer förslag här i riksdagen, får vi till svar: Detta regleras i högskoleförordningen, eller: Det är meningen atf det skall vara just så. Men vi är ju ändå tvungna atl slälla förslagen, eflersom det inte förhåller sig så i verkligheten, eflersom det inte i verkligheten har blivit så som vi hade länkl alt del skulle bli. Ibland har avsikten ute i verksamheten över huvud laget inte varit alt det skulle bli så som vi hade tänkt alt det skulle bli.

Jag vill därför ställa en rak fråga till Bengt Silfverstrand - jag förstår aft det är svårt atf svara på alla repliker; Är Bengt Silfverstrand beredd att pröva tanken alt tillsätta en parlamentarisk högskoledelegation för att följa upp alla de beslut som har fallals under de närmasl föregående åren och som kommer att fattas?

AnL 16 MARGITTA EDGREN (fp) replik;

Fru lalman! Jag tycker att det är bra att socialdemokraterna anpassar sig efter verkligheten i sin högskolepolitik och inte till varje pris håller fast.vid centralismen, planeringsivern och de centrala organen. Jag tycker att det är bra aff man har tagit intryck av andras erfarenheter och påverkats av andras förslag, t.ex. när det gäller planeringsperioder och regionstyrelsernas avskaffande - jag saknar bara motsvararide ställningstagande när det gäller taridläkarhögskolan i Malmö. Del är ingel all skämmas för; det är så vi arbetar. Man måste ju arbeta på ell konstruktivt sätt, och vi måste från alla håll anpassa oss till vad som händer för att göra def så bra som möjligt. Def måste väl ändå vara vår målsättning.

Vi menar atl grundutbildningsrådet är en återgång till ceritralistiskt tänkande. Vi menar att ansvaret för def pedagogiska utvecklingsarbetet av nödtvång, för att det skall bli bra, måste ligga på högskolestyrelser, linje-nämrider och iristitutioner Förslaget om ett grundutbildnirigsråd kolliderar direkt med de ambitiooer som vi tillsammans har haft i utskottet.

Vi lycker också alt del rådet luktar litet för mycket efterapning av styrningen av forskningsverksamheten. Grundutbildnirigens pedagogik måste få utvecklas på sina egna kvaliteter, utifrån sina egna behov och utifrån de studenter och lärare som finns i den.

Sedari lill Malmö och Kockums. Fattas bara annat än att de studenter som

i regionalpolitisk iver antogs till utbildningar på s.k. Kockumspengar inte skulle få studera färdigt! De är ju där De har en termin kvar Fattas bara annat! Jag utgick ifrån att det var en ren lapsus i regeringsförslagel, och nu verkar del på Bengl Silfverstrand som om socialdemokraterna i utskottet verkligen hade fått kämpa för att de skall få studera färdigt.

Vi har alla talat om kvalitet. Men vi kanske någon gång skulle la upp en diskussion om vad kvalitet är. Jag menar att låg kvalitet är bl.a. brist på långsiktighel, pedagogiska brister, för låg lärartäthet, dåliga lokaler, för låg examinationsfrekvens och en bristande internationalisering. Låg kvahtet är till sist också för mycket byråkrati. Därigenom förstör man resurser som skulle kunna användas bättre på annat sätt.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Anf. 17 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Fru talman! Del var många frågor Jag skall fatta mig myckel kort som svar på var och en av dem.

Jag rioterade att Birger Hagårds senaste inlägg egentligeri enbart var polemiskt. Jag var inte pä något sätt upprörd över påståendena om håglöshet -jag konstaterade bara all de med förödande kraft också drabbade de borgerliga kollegerna.

I övrigt tycker jag atl del är positivt all Birger Hagård sade att opposi-tiorispariierna - han tecknade ett långtidsperspektiv - skall fortsätta att driva socialdemokratin framför sig. Vi är nalurliglvis oerhört tacksamma om vi kommer all ha en vital opposition som vi kan diskutera med också i forlsält-riingen. Jag noterade att också Birger Hagård räknar med fortsatt socialdemokrafiskt regeringsinnehav.

Larz Johansson! Jag tycker faktiskt inte att skaltereformen hör hit! I sitt senasle inlägg försökte Larz Johansson vända del till att den kan få vissa konsekvenser för den studiesociala sidan, någol som är mer av en realitet. Svaret på den fråga han ställde är ja. Det skall självfallet göras utvärderingar Det är redari beslutat och slår klarl och tydligt att del skall göras sådaria utvärderingar Men vänta med bestämda och kategoriska slutsatser tills skallereformen har trätt i krafl! På de punkler där Larz Johansson uttrycker oro är vi från socialdemokratisk sida definitivt villiga alt undersöka vilka konsekvenser skallereformen kan få.

När del gällde dimensioneringen vidgade Larz Johansson perspektivet. Del var något av en lek med ord atl säga all jag hade hävdat atl del gällde andra samhällsbehov. Svaret är då: Självfallel måsle ökade resurser till utbildning, också till högskoleutbildning, ytterst ställas mol angelägna samhällsbehov på andra områden, exempelvis inom det sociala området. Del är väl en självklarhet att resurserna konkurrerar med varandra.

Björri Samuelson ställde en rak fråga, om vi kan tänka oss från socialdemokratisk sida alt göra en utvärdering av den snabba utveckling, de många reformer, som har kommit lill stånd på högskoleområdet och om vi kan göra det i form av tillsättandet av en parlamentarisk högskoledelegation. Jag vill inte ta ställning till formen för utvärderingen, och del tror jag aft Björn Samuelson kan hålla mig räkning för, men all en utvärdering förr eller senare måsle ske är vi hell överens om.

Margitta Edgren, slutligen, log upp frågan om utbildningen i Malmö. Jag

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

vill bara säga atl man måste göra en klar markering av vilka ansvarsområden som utbildningutskottet svarar för Det är utbildning, inte regionalpolitiska insatser Insatserna för Malmö hade med regionalpolitik att göra, och om det behövs mer av sådana, får vi återkomma till den frågan.

Anf. 18 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Fru lalman! Jag gläder mig åt att Bengt Silfverstrand har fått hågen tillbaka. Det finns inget ledsammare än håglösa socialdemokrater, och def har vi sett alltför mycket av under senare tid.

Jag vill också trösta Bengt Silfverstrand med att jag räknar med att Sverige kommer att ha en socialdemokratisk regering fill 1991, för fler självförvållade regeringskriser har vi knappast råd med i det här landet, eller hur?

Anf. 19 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Fru talman! Nu har vi fått bekräftat också från Bengt Silfverstrand på samma sätt som av Margitta Edgren tidigare, att både socialdemokraterna och folkpartiet är beredda att ändra skattereformen, om den får de konsekvenser för studenterna som jag förutser Jag försäkrar Bengt Silfverstrand att det kommer den att få, om man irite gör de nödvändiga förändringarna. Det är mycket lätt att konstatera. Vi har redan sett resultatet av delreformen för 1990.

Men nu har vi fått bekräftat att det kommer atf göras ändringar, och jag tycker aft det är bra. Vi kommer att påminna om det här, ständigt och jämt, ända till dess att vi har fått förändringar till stånd.

Sedan säger Bengt Silfverstrand att def jag har sagt om andra angelägna samhällsbehov skulle vara en lek med ord. Det är det inte, för jag tar på allvar vad utskottet skriver. Om utskottet säger att vi infe kan göra en viss bestämd sak, därför att det finris andra angelägna samhällsbehov som måste gå före, är def klart att jag vill veta vad det är för behov som ni har tillgodosett som gjort atf högskoleutbildningen fått stå tillbaka.

De exempel som Bengt Silfverstrand då kommer med är andra behov inom det sociala området. Då kan man fråga sig; Vad är det? Infe är def utbyggd barnomsorg, infe är det förlängd föräldraförsäkring, inte är det sjätte semeslerveckan. Vad är det nu för angelägna saker som ni har åstadkommit som gjort att man inte kunde fatta beslut om den långsiktiga dimensioneringen av högskoleutbildningen?

Anf. 20 MARGITTA EDGREN (fp) replik;

Fru talman! Socialdemokraterna menar väl ändå inte, Bengt Silfverstrand, att regionalpolitikeri och utbildningspolitikeri över huvud taget inte har riågoritirig med vararidra aft göra? När man använder utbildningspohtik för regionalpolitiska syften, måsle man väl ändå inse att det är nödvändigt alt också långsiktigt la ell ulbildningspolitiskf ansvar Det här måste ju vara kommunicerande kärl.

Jag tar fasta på det Bengt Silfverstrand avslutade med, att frågan om fortsatt Kockumsutbildriirig inte är slutbehandlad i och med dagen, utan att det är möjligt atl del kan komma ett regeririgsiriitiativ i nästa års budgetproposition, om jag fattade del rätt.

Sedan vill jag fråga: Vilka är Bengt Silfverstrands kriterier för kvalitet på högskoleutbildning? Jag frågar därför alt jag är uppriktigt intresserad.

AnL 21 BENGT SILFVERSTRAND (s) rephk:

Fru talman! En kort precisering till Larz Johansson: Om man är studerande och man inte har några inkomster eller man har mycket små inkomster, kan man rimligen inte vinna särskilt mycket på en skattesänkriing. Vad jag avser är att studerande tillgodoses genom insatser på del studiesociala området, precis som man kompletterar skattereformen för andra grupper genom särskilda typer av åtgärder

Till Margitta Edgren vill jag säga när del gäller Malmö och det som där inträffat att det avsattes särskilda medel i del s.k. Kockumspakelet för att klara eu besvärande situation. Det var ingenting som utbildningsutskottet kunde påverka eller var direkt inblandat i.

Nu har man tagit in elt antal studerande på de utbildningarna, och om vi inte hade agerat, hade de infe kunnat fullfölja sin utbildning. På det sättet handlar det naturligvlvis om kommunicerande kärl, och det ansvaret tar vi. Men def är inte vår sak - och på den punkten har folkpartiet blivft ensamt vid utskottsbehandlingen - att avsälla medel för fortsatt utbildnirig.

De problem som uppstår med exempelvis lokaler och utrustning skall vi ta på synnerligen stort allvar Vid den ingenjörsutbildning som nu är i gång kommer det atl finnas ett stort behov av både lokaler och utruslnirig, och de problemen kommer vi säkert att kunna lösa.

Förste vice talmannen anmälde att Larz Johansson anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

AnL 22 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Fru talman! En mycket stor del av landets data- och elektroriikiridusfri återfinns i Stockholmsregionen. Det är en mycket differentierad industri som har vuxit fram, och förutsättnirigarna är slora för atl vi skall få ett internationellt konkurrenskraftigt centrum i vår region. Flera utredningar och undersökningar har konstaterat att Stockholmsregionen är underförsörjd i fråga om kvalificerad personal och också med utbildningsplatser när det gäller bl.a. datavetenskap, och del är detta jag vill beröra här i dag.

Under 80-lalel har dalavetenskaplig linje inrättats vid flera universitet. Det har sketl i Linköping, i Uppsala och i Umeå. Motioner i della ärende har väckts i riksdagen vid ell flertal tillfällen, och regeringen har föreslagit förläggning av utbildningsplatser till de orter jag nämnt. Fastän Stockholms Uriiversitet också vid flera tillfällen och med slöd av UHÄ har äskat att få sådana platser har man ännu inte fått det. Detta är en stor brist i den utbildnirig som sker på dataområdet. Den nya matemafisk-naturvetenskapliga liri-jeris iririkfriirig mot dataveteriskap, som kao bli verklighet, är inte tillräcklig och kommer irite att förse Stockholms universitet med de möjligheter som krävs.

Jag vill därför, fru lalman, fatta mig mycket kort och säga att jag yrkar bifall till motion 728, som behandlas i utbildningsutskottels betänkande 19. Motionärerna, som kommer från fyra partier- moderater, folkpartister, cen-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag, tn.m.

terpariister och kommunister - hemställer atl riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad i motionen anförts om datavelenskaplig utbildning inom den matematisk-nalurvelenskapliga linjen vid Stockholms universitet.

AnL 23 LEIF MARKLUND (s):

Fru talman! I en motion, som behandlas i utbildningsutskottets betänkande 19, har jag tillsammans med Monica Öhman påtalat en svårighet som föreligger på Norrlaridskusten och framför allt iriom process- och cellulosaindustrin, som har väldigt svårt att rekrytera civilingenjörer med processteknisk utbildriing och kompelens.

När jag läser ulskottsbelänkandet får jag uppfatlningeri alt utskottet har missuppfattat motionen och dess syfte. Vi föreslår ingeri utökuing av antalet platser på civilingenjörsutbildningeri på högskolao i Luleå. Vad vi föreslår är atl elever på geovetenskapliga linjen och maskintekniska linjen flyttas över till atf de två sista åren läsa processteknik. På så sälf skulle man skräddarsy en utbildning just för del behov som föreligger inom processindustrin och även inom stålindustrin. Enligt de uppgifter som vi har fått från industrierna kan man förvänta sig ett behov av 15 elever per år

Det är naturligtvis väsentligt för mig att få säga detta och samtidigt understryka alt utskottet faktiskt, utan aft det görs något tillkännagivande, borde ha med något ord framhållit att man måste räkna med sådana här behov i framtiden.

AriL 24 LARZJOHANSSON (c):

Fru talman! Jag skall fatta mig kort, men vill säga några ord för fullständighelens skull.

Bengt Silfverstrand slutade med att säga, atl om det är så att skattereformen får effekter för studenterna, vilket, som han själv erkänner, uppenbarligen blir fallet, får man lov atf vidta åtgärder på det studiesociala området. Får jag för Bengt Silfverstrands upplysnirig tala om att haris egen regering har lagt fram en proposition, nr 147, om kompensation för vissa skatteeffekter för studenter Det erbjuds höjda lån till höjda räntor med ökade uppräk-ningskosfnader inte bara för de nya lånen utan också för gamla studielån. Dessa förslag har redan lagts fram, Bengt Silfverstrand. Detta är de åtgärder på del sludiesociala området som man är beredd att vidta med anledning av skattereformen.

Anf. 25 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru lalman! Delta visar bara vad jag själv var inne på. Man får vidta andra åtgärder för atl klara vissa effekter, som man av mycket erikla och logiska skäl inte kan göra någonting åt vid genomförandet av en skattereform. Reformarbetet är inte slut. Vid behov kommer det självfallel att läggas fram ytterligare förslag i samma riktning.

Anf. 26 LARZ JOHANSSON (c):

Fru talman! Om ytterligare förslag med den här inriktriirigen är det som man har atl förvänta sig, tror jag faktiskt att studenlerna betackar sig. Studenlerna är inte betjänta av den här typen av förslag.

överläggningen var härmed avslutad. (Beslul fattades under 8§.)

7 § Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkanden 1989/90;UbU21 Anslag till utbildning för vårdyrken m.m. (prop.

1989/90:100 delvis), 1989/90;UbU22 Anslag till utbildriing för undervisningsyrken (prop.

1989/90; 100 delvis) samt 1989/90:UbU23 Anslag till utbildning för kultur- och informationsyrken

(prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 27 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru lalman! Så har vi alltså hunnit fram till att behandla vårdutbildningen och dessutom utbildningen för undervisriirigsyrken och kultur- och informationssektorn.

Om jag får börja med vårdbetänkandel nr 21, kan man ulan vidare konstalera all det kanske viktigaste och mest centrala är deri återupptagna tandläkarutbildningen i Malmö. Jag tror alt detta kommer att vara till glädje inte bara för Sydsverige ulan också för landet i dess helhet. Inte minst den omständigheten atl man nu under några år har fått en chans atf arbeta med den nya utbildningen - och effektivisera denna - kommer säkert att få betydelse för tandläkarutbildningen i dess helhet. Men det finns ändå beträffande tandläkarutbildningen några moment som bör beröras. Från moderata samlingspartiets sida har vi föreslagit atl det bör inledas en försöksverksamhet med en integrerad utbildning. Del skall alltså inte bara gälla utbildriing av tandläkare utan också utbildning lill tandsköterska, tandhygienist och tand-lekriiker Everituellt skall man också ute i landet utveckla någon form av re-gioniandvårdsinslitut för mer kvalificerad tandvård. Della skulle alltså på tandvårdens område vara en motsvarighet till regionsjukhusen.

Vi noterar med glädje att vi nu får tillfälle till en översyn av de medellånga vårdutbildningarna, framför allt en översyn av utbildningarnas längd. Det har inte minst när det gäller rehabiliteringslinjen rätt länge varit angeläget att åstadkomma en förlängning. Vi har världens äldsta sjukgymnastutbildning men samtidigt en av de kortare utbildningarna i världen. Det är också alt notera att påbyggnadsufbildningarna kommer aff beröras av över-syricn.

Sedan har vi en mycket märklig historia, nämligen psykoterapin. Jag vet inte om Berit Löfstedt på det området kan ge mig det svar som jag har efterlyst. Det var nämligen så, om vi skall gå tillbaka i historien, att riksdagen 1979 beslöt alt psykoterapiulbildning skulle finnas i samtliga sex högskoleregioner Man startade med introduktion av den här utbildningen på Karolinska institutet och i Umeå. Senare kom också Lund in i bilden. På sikt skulle den här utbildningeri som sagt finnas i samtliga regioner Men fortfarande, år 1990, är delta icke fallet. Psykoterapin firiris fortfarande bara på

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m.m.

tre orter Dessutom föreslår man nu alt antalet utbildningsplatser vid Karolinska irislitutet skall skäras ued. För oss vore del naturligt atl man under den kommande treårsperioden inte bara behöll antalet utbildningsplatser vid Karolinska institutet och eventuellt förstärkte med nödvändiga resurser utan atl man också byggde ut psykoterapiulbildningen lill alt omfatta även Göteborg. Om man infe vill göra detta måste det finnas skäl till att riksdageri frårigår sitt tidigare fattade beslut. Då måste mau klara ut vilka nya förutsätlnirigar som är för haoden.

Jag tycker all del när det gäller den här typen av utbildning är anmärkningsvärt atl man från regeringens sida inte på något sätt har gett en närmare förklaring.

I en reservation har vi också berört logopedlinjen. Här vill vi ha en förlängning av utbildningen från 120 poäng till 160 poäng. Detta bör genomföras ulan all antalet antagningstillfällen minskas.

Till sist har vi i delta betänkaride rialurligtvis huvudmarinaskapet. Här vill alla utom socialdemokraterna och ceriterpartiet i princip arislula sig till upp-fatlriirigeri alt all högskoleutbildning bör vara statlig.

I betänkandet UbU22 tas undervisningsyrkena upp. Här har vi den paradoxala situationen att lärarutbildningen i landet är underdimensionerad samtidigt som många platser på lärarlinjen slår obesatta. Det är kanske inte minsl den olyckliga omläggningen av grundskollärarutbildningen som redan nu börjar visa sina effekter Man kan förutspå atl den kanske till dels kommer atf i framtiden drabba landet rätt hårt. När det gäller klasserna 1-7, med kravet 140 poäng, finner vi att i september 1989 en tredjedel av platserna var obesatta. Beträffande klasserna 4-9 ser vi all utbildningsplatserna i stort var besalta. Del är dock lätt att bli antagen, kanske alltför lätt. Del finns sådana ulan tillräckliga förkunskaper som har kommit in.

Mot denna bakgrund, med ett stort antal obesatta platser och med de andra platserna i bästa fall nödtorftigt fyllda, anser vi inte atl det är rimligt all bemyndiga regeringen alt vidga planeringsramarna. Därför har vi också reserverat oss. Inte heller anser vi att det är angeläget att utöka antalet platser för förskollärare. Åven här finns del många obesatta platser Däremot vill vi ha en komplettering av lärarutbildningen. Vi har föreslagit att man beträffande klasserna 4-9 skall kunna komplettera med en utbildning som framför allt består av fristående kurser Kravet är 140 poäng. Minst 40 poäng krävs i de olika ämnena, dock 60 poärig i sveriska och likoande ämnen. Åven folkpartiet slår bakom förslaget, vilket har förts fram i reservation 3.

Jag skulle också vilja fråga Berit Löfstedt när det gäller elt annal område -betygen i lärarutbildningen. Jag har aldrig kunnat finna något som helst rimligt skäl att gå ifråri den graderade betygskalari, detta så mycket mindre som - som jag har haft tillfälle alt tidigare från denna talarstol konstatera -vi här har blivande ämneslärare som undervisas tillsammans med andra studenter i samma moment, men som skall betygsältas på två olika sätt. Vissa skall ha graderade betyg, medan andra inte skall ha det. Vad är del för rim och reson i ett sådanl system?Man borde nu ta sig samman, komma bort från della och se lill alt vi får deri nödvändiga reformen. Detta har vi tagit fram i reservation nr 18. också där tillsammans med folkpartiet.

Vi efterlyser i en annan reservation karriärtjänster i skolan för att på det sättet uppmuntra duktiga lärare att vara kvar i jobbet.

Dessutom har vi uppmärksammat frågan om lärare för elever med fal- och språksvårigheter Ungefär 200 000 barn i landet beräknas ha sådana problem, och def är viktigt att vi får en fortsatt god utbildning för lärare på detta område. Utskottet betonar behovet av specialisering, åtminstone, som man säger, under den tredje fermiricri i speciallärarutbildningen. Men räcker defta? Det är def som är frågan. Vi efterlyser ett kompletterande förslag från regeririgen.

Till sist skall jag säga något om utbildningsutskottets betänkande nr 23, som berör kultur- och informaliorissekforn. Till defta betänkande har moderaterna fogat en enda reservation, nr 3, som tar sikte på ökade insatser för att stärka utbildningeri inom byggnadsvården. Vi behöver i det här landet yrkesmän som har kunskaper om äldre tiders byggnadsteknik. Def är naturligtvis infe bara den bebyggelseanfikvariska linjen i Göteborg, konservafors-linjen eller påbyggnadsutbildningen i restaureringskonst vid Konsthögskolan i Stockholm som kan lösa dessa problem.

Kanske, det skall jag gärna medge, borde detta yrkande vara litet mera preciserat. Vad vi åsyftar är naturligtvis aft def är ont om exempelvis stucka-törer, något som vi märkte i samband med restaureringen av Riksdagshuset. På det ena området efter det andra saknas hantverkare som har god förtrogenhet med gamla tiders sätt att arbeta.

Hela detta område bör egentligen ses över. Vi får återkomma till detta, och kanske då vara litet mer preciserade. Av gammal slentrian har ärendet hamnat i utbildningsutskottet och behandlas precis på samma sätt som tidigare.

Jag ber, fru talman, atf få yrka bifall till de moderata reservafionerna till de nämnda betänkandena.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

AriL 28 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru falman! Vi skall nu behandla tre betänkanden från utbildningsutskottet, UbU21, 22 och 23, som gäller vårdyrken, undervisningsyrken och kulfur- och informationsyrken. Jag vill yrka bifall till alla de reservationer i de tre betänkandena som folkpartiet står bakom. Det finns också i dessa tre betänkanden en rad ställningstaganden och initiativ som ett enigt utskott står bakom, och dessa behöver vi ju inte tala så mycket om. Det är bra att vi på ett konstruktivt sätt kan samarbeta.

Inför framtiden, med ett mindre antal ungdomar och samtidigt ett ökande antal riktigt gamla människor, som också har ett ökat behov av vård och omsorg, måste vi göra vårdyrkena mer attraktiva.

Def förs i dag en debatt om krisen i vården, och betoningen i debatten ligger på svårigheten att få utbildad personal och att få den att stanna. Det saknas t.ex. eriligt uppgift 5 000 sjuksköterskor, och defta trots sjuksköterskors höga yrkesiritensifet. Den debatt som förs i dag kommer emellertid att framstå som en mild västanfläkt i jämförelse med den debatt vi kommer aft få i framtiden, om vi inte bl.a. aripassar utbildningarna mer till den situation som råder

Med detta har jag inte sagt atf def endast är förändringar i fråga om utbild-

Prot. 1989/90:114 ningarna som kommer att lösa vårdens kris och problem. Det är även andra
3 maj 1990 irisatser som måste till. Vårdens organisation måste förändras liksom synen

på ledarskapet och synen på ansvarsfördelningen mellan olika professionella
* " yrkesgrupper Rutinerna i fråga om den etiska grundsynen måste diskuteras

' mera intensivt, och omvårdnadsforskningen måste uppvärderas.

ningsyr n, m. . j-j fjpj gf, fj rnotioner som handlar om dessa medellånga vårdutbild-

ningar De kommer från folkpartiet och från andra partier De gäller utbildningarnas längd, deras innehåll, avvägnirigar mellan grund- och vidareutbildning, påbyggnadsufbildning, harmonisering till internationell standard och hur samverkari mellari statlig och kommunal huvudman skall underlättas till fördel för de enskilda studenterna. De flesta motionerna är väl motiverade och syftar fill aft göra utbildnirigarna bättre. Det är bra att utskottet också har enats om ett fillkänriagivaride om en samlad översyn av de här utbildningarna.

Reservation 3 vid UbU21 gäller sjukgymnastutbildningen. Den ingår i översynen. Trots def vill vi folkpartister atf beslut fattas redan nu om att öka utbildriirigen med 100 platser Ökningen skulle fördelas på både grundutbildr ning och påbyggnadsutbildning. Vi menar att behoven av sjukgymnastiskt kunnande är väl dokumenterade. Sjukgymnasternas insatser för äldre människor och mäririiskor med demens är avgörande för att sjukdomssymtom skall kunna lindras. På samma sätt är sjukgymnastinsatser för habilitering väl dokumenterade. Vi menar också i reservation 3 att det kan ankomma på UHÄ med dess överblick att göra fördelningen utifrån de behov som finns,

Reservation 7 gäller logopedutbildningen. Vi tycker, liksom UHÄ, atf den skall förlängas och att man borde kunna ta ställning till detta redan nu, Detta, säger vi folkpartister, skall göras utan atl antalet utbildningsplatser minskar

Vi vill i reservation 9 också öppna möjligheter atl göra mer inviduella studiegångar inom vårdutbildningarna. Del finns många människor som har varit ute i arbetslivet några år och sedan bestämmer sig för att ändra yrkesinriktning. Vi menar att deras erfarenheter och tidigare utbildningar måste kunna tas till vara. Det ankommer på vårdutbildnirigarna att anpassa studiegången på sådant sätt. Huvudsaken är att dessa människors arbetskraft kommer vården till godo.

I reservation 10 tar vi upp en gammal "skivbekant". Det är def statliga huvudmannaskapet. Det finns övertygande argument för aft ett sådant skulle underlätta samarbetet, inte minst för omvårdriadsforskningen. Äveri vi inser atf det blir dyrt, men vi inser också atl det inte bhr billigare med tiden. Vi tror atf detta på sikt är det enda möjliga. Det kommer också att på sikt betala sig geriom effektivare resursanvändnirig och enhetligare utbildningskvalitet.

Låt mig avsluta detta avsnitt med riågra ord om S;t Lukasstiftelsen. Rege
ringen föreslår att psykoterapiutbildningeri skall minska med åtta platser vid
Karolinska institutet. Det är brist på psykoterapeuter i landet. Vid S:t Lu
kasstiftelsen ges en utmärkt, väl dokumenterad utbildnirig för psykoferapeur
ter Under knöt har folkpartiet accepterat neddragnirigeri, uuder den förlita
sättningen atf S:t Lukasstiftelsen skall ges eft varaktigt statlig stöd fill sin ut-
36 bildning, som ett alternativ till de åtta platserna. I januari 1990 anvisade re-

geringen ur egen ficka pengar till S:t Lukas. Defta ser vi folkpartister som en början lill ell mer långsiktigt samarbete. Vi utgår från atf tilldelriingen av detta stöd kommer att upprepas.

För övrigt är jag mycket glad över att laridläkarutbildriingeri åter kommer att öppnas i Malmö. Det lönar sig både för politiker och för yrkesgrupper att argumentera och atl inte lappa sugen om besluten tillfälligtvis går eu emot.

I betänkande UbU22, som handlar om undervisningsyrken, finns det en rad reservationer som folkpartiet är med på. Jag vill lyfta fram reservation nr 14, som vi har avgivit tillsammans med miljöpartiet och vpk. I den begär vi tillsammans att det skall göras en översyn av förskollärar- och fritidspeda-gogulbildningarna, vilken skall resultera i en ny barn- och ungdomspedago-gisk utbildning. Den översynen anser vi vara så viktig att den borde ha startats omedelbart.

I reservation 20 slår vi ett slag för vår gamla tanke aft skolorna skall kunna inrätta tjänster där syo-funktionen kombineras med undervisning i olika ämnen . Jag vet mycket väl aft det i dag finns utbildning för sådana tjänster, men vad som sakrias är just tjänster för sådana lärare. Eft genomförande av vårt förslag skulle ge även små skolor möjlighet aft få en syofunktion för eleverna, irite bara ett par timmar i veckan utan kanske varje dag.

I reservation 21 lyfter vi fram läromedelskunskapen och framhåller hur viktigt def är aff lärarna under sin utbildning får lära sig aft ta ställning fill olika läromedel och att arialysera de behov som anges i läroplanen i förhållande till de läromedel som står lill buds. Vi vet mycket väl att ämnet finns i lärarutbildningen, men vi har också av lärarkandidater fått veta att man på lärarhögskolorna far väldigt läft på detta ämne.

Till utbildningsutskottets betänkande nr 23, som gäller anslag till utbildning för kultur- och informationsyrken, har folkpartiet inga reservationer, ulan vi litar på resultatet av den utrednirig om konstnärers villkor som pågår och av den mer heltäckande översyn av högskolans konstnärliga utbildningar som aviseras. Vi hoppas aft dessa utredningar kommer att gå våra vägar, och vi avvaktar resultatet av utredningarna. Dessutom har UHÄ fått 4 milj. kr all fördela på projekt inom textil konst och design, och vi utgår från att UHÄ följer de prioriteririgar som gjordes i anslagsframställningen till regeringen. Med anledning härav har vi inte funnit anlednirig att reservera oss.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Anf. 29 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Fru talman! När det gäller def första av de fre betänkanden som vi behandlar nu, utbildnirigsutskottets betärikande nr 21 om anslag till utbildning för vårdyrken, är det glädjande alt kunna konstatera att vi i centern har fått gehör för våra synpunkter i flera av de frågor som vi har drivit under längre och kortare fid.

Def gäller t.ex. återinrätlandet av tandläkarlinjen i Malmö. Nedläggningen beslutades av socialdemokrater och moderater, och det är intressant atl notera atl Birger Hagård nu lycker att beslutet att återinräfta tandläkarlinjen i Malmö är def viktigaste som vi skall fatta i detta sammanhang. Vi i centerri motsatte oss riedläggningen, och vi har alltsedan beslutet fattades krävt att denna utbildning skall återupptas. Nu sker det alltså. Det är också glädjande all minskriingen av antalet utbildningsplatser vid Karolinska insti-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

futet i Stockholm uu begränsas till 20 platser och inte, som regeringen föreslagit, kommer att uppgå fill 40 platser

En annan framgång för oss gäller dimensioneringen av apotekar- och re-cepfarielinjerna. Utskottet föreslår nu en utökning med 20 platser på vardera linjen med en successiv utökning under treårsperioden, så att en total utökning med 40 platser på vardera linjen kommer till stånd - allt i enlighet med våra yrkanden.

Vi har också under en längre tid krävt utökning av de medellånga vårdutbildningarna med särskild vikt lagd vid rehabiliteringslinjerna. Skälen för vårt krav är flera. Ett skäl är atf vi i Sverige skall kunna fylla kvalitetskraven och ge de studerande möjlighet att i sin utbildning hinna tillgodogöra sig alla nya rön och forskningeris landvinningar Ett annat skäl är aft vi vill underlätta forskarutbildningen och anpassa utbildningarna internationellt, både till Norden och fill Europa i övrigt.

Utskottet har nu kommit överens om atf föreslå att det skall göras en översyn över samtliga medellånga vårdutbildningar - förutom av rehabihterings-linjerria även av hälso- och sjukvårdslinjerna och av laboratorieassistentlinjen. I översynen skall även påbyggnadsutbildningen vägas in. Vi anser att det är mycket bra att denna översyn kommer till stånd och att den bör utföras skyndsamt.

I fråga om logopedutbildningen har UHÄ aviserat atf man skall återkomma i nästa anslagsframställning med förslag om en förlängning av utbildningen, varför vi avstått från att reservera oss i det avseendet.

En annan fråga som behandlas i betänkandet är huvudmannaskapet för de kommunala högskolorna. Vi instämmer i vad utskottet anför;beträffande kostnaderna för en överföring till statligt huvudmannaskap. Det finns dock även andra skäl än ekonomiska för att hålla fast vid nuvarande ordning, bl.a. tillgången på praktikplatser, där det nu sker ett nära samarbete med landstingen. Detta tror jag är en viktig faktor

I fråga om forskning och forskningsanknytning anser vi att de nuvarande formerna för samarbete med universitet och högskolor bör kuuria utvecklas så atf de kommer att fungera bättre än hittills. Vi har dessutom i vår forsk-ningsmotion föreslagit resurser till forskning inom vårdutbildningarna, motsvarande i genomsnitt två tjänster per landsting. Def är för övrigt inte bara staten som skall ha ett ord med i laget i frågari om huvudmannaskap. Nuvarande huvudmän, landsfingen, bör också få säga sin mening. Vi har avstått från att reservera oss i detta avseende,

I betänkandet om anslag till utbildning för undervisningyrken, nr 22, har vi också nått framgång med några av våra krav. Def viktigaste är att förskol-lärarutbildningen i Borås nu återinrättas med 60 platser Borås hade tidigare förskollärarutbildning. Vi i centern motsatte oss nedläggningen, eftersom vi insåg aft behovet av barnomsorgspersonal skulle komma att öka i framtiden. När riksdageri beslutade om full behovsfäckning inom barnomsorgen, framstod nedläggningen av denna utbildning i Borås som ännu mer inkonsekvent. Vi har hela tiden krävt att utbildningen skall återinrättas. Vi är därför glada att regeringen nu till slut har insett att en utökning av förskollärarulbildningen är nödvändig. Därmed blir det nu riiöjligt att fatta beslut om att återinräfta förskollärarulbildningen i Borås. Vi har i denna fråga en reserva-

tion med förslag till ytterligare utökning av anlalel platser i förskolläraruf-bildningen, nämligen en ökning med 300 platser, Defta är ett minimum för att vi skall kunna klara barnomsorgen i framtiden.

Vi har även fått igeriom ett aririat krav i och med att regeririgen nu beslutat om en utökning av utbildningen på bildlärarlinjen med 24 platser Detta är synnerligen viktigt, eflersom vi annars i framtiden skulle ha riskerat en slor brist på bildlärare. Till den oya praklisk-estetiska kombiriationeri - bild och ett annat ämne - har det visat sig vara svårt atf få lärare, och avhoppen har också varit ganska stora. Åtminstone i avvaktan på aff detta problem skall lösas är def nödvändigt med denna ökning av plalsantalet i eftämnesutbild-ningen. Vi tycker atf detta beslut är mycket positivt.

Fru talman! Skolans viktigaste resurs är lärarna. Tillgången på välutbildade och engagerade lärare är ett livsvillkor för aff skolan skall fungera på eft bra sätt, dvs. ge kunskaper och färdigheter fill eleverna samt fostra dem fill harmoniska och samhällsnyttiga medborgare. Redan i dag råder det brist på lärare på många områden. Denna brist kommer aft öka under 90-talet. Detta har många orsaker: perisiorisavgårigar, avhopp från läraryrket, ökande födelsetal, svårigheter atl rekrytera elever till lärarutbildningen m.m. Kraftfulla ålgärder för atl öka tillgångeri på behöriga lärare är hell erikelt riödvän-diga.

Vi har i eri särskild motion om lärarrekryteringsfrågor föreslagit en rad ålgärder för alt tillgodose behoven. Vi anser atl majoritetens inställnirig riär del gäller dimensioneringen är alltför defensiv. Det räcker inte med att bara konstatera all antalet platser skall kunria utökas deu dag det firiris ett tillräckligt antaKsökande: Vi anser atl man klart måste redovisa att behovet av lärare är stort och alt lärarna är nödvändiga för att skolan skall fungera. Vi föreslår därför all anlalel utbildningsplatser på grundskollärarlinjerna utökas kraftigt. När det gäller tidigarelärare för årskurserna 1-7 föreslår vi en ökning lill 2 500 platser, och när det gäller senarelärare för årskurserna 4-9 föreslår vi en ökning till 1 700 platser Detta gäller för budgetåret 1990/91. Def skall dessutom finnas beredskap atl höja anlagningskapaciteteri med ytterligare 700 platser åren därefter.

När del gäller ämneslärarlinjen för utbildning av lärare i teoretiska ämnen inom gymnasieskolan anser vi i centerpariiet alt den skall omfatta 500 nybörjarplatser budgetåret 1990/91 och all en planering mol en successiv utökning bör ske. Detta är en dimensionering som motsvarar de behov av personal som finns inom skolan.

Del gäller alt kombinera denna ökning av dimensioneringen med en rad offensiva ålgärder för alt rekrytera sökande till platserna. De nuvarande svårigheterna har flera orsaker Det är en riy utbilduirig, def är skärpta fillfrä-deskrav, det finns god tillgång på andra arbeten osv. Defta har diskuterats i kammaren vid ett flertal tillfällen.

En åtgärd för att öka anlalel sökande är att se till att fler utbildningsorter kan komma i fråga. Det är enklare att få människor att söka sig till en utbildning om den inte ligger alltför långt ifrån hemorten. Det gäller särskilt flickor

Andra åtgärder som vi har föreslagit är utökad information till eleverna på högstadiet och i gymnasieskolan. Vi anser att tillträdeskraveri bör ses

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tdl utbildning för undervisningsyrken, m.m.

över De skall irite särikas men väl breddas. Vi vill ha bättre möjligheter till kompletteringsutbildning så atl fler studerande uppnår tillirädeskraven. Delta måsle nalurliglvis ske iririari man börjar utbildningen. En modell som kan prövas är atl införa något liknande ett tekniskt basår, vilket förekommer på en del ställen.

Vi i centerpartiet vill ha bättre möjligheter att rekrytera äldre sökande till lärarutbildningen. Del krävs då att man går ul med information till t.ex komvux, AMS och folkhögskolor Vi vill få lärare att återvända till yrket och att kompletteringsutbildning erbjuds de obehöriga lärare som i dag finns i skolan. Sedan måste vi naturligtvis få en debatt som är positiv för både skolan och lärarna.

Skolan och barnen är del viktigaste vi har, och lärarna är skolans viktigaste resurs. Jag vill slälla en fråga till Berit Löfstedt; Hur tänker ni se lill att tillgodose lärarbehovet i framtiden? Skall vi ha fler obehöriga lärare? Skall vi ha större klasser? Om så inte är fallet, hur kan ni då passivt avvakta och hoppas på all intresset för lärarutbildningarna skall öka för all därefter eventuellt öka antalet platser?

Jag vill avslulningsvis la upp en reservation som gäller grundskollärarlin-jens tidigare del. Vi vill där ha en förlängning med 20 poäng så att lärarna får kompelens all undervisa i engelska. Vi anser atf det är eri självklarhet atl språkuridervisriingen blir mer och mer viktig under della internalionalise-ririgeris tidevarv. Den skall börja tidigt, allt i enlighet med läroplanen, vilken föreskriver all engelska skall läsas på lågstadiet. Del borde vara en självklarhet att lärarna skall ha kompetens att undervisa i engelska. Så är inte fallet. Därför föreslår vi en förlängning av lärarutbildningens tidigare del.

När det gäller belänkande UbU23, som behandlar kultur- och informationssektorn, har vi i centerpariiet inga avvikande meningar, varför jag inte går in närmare på della belänkande just nu.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till samtliga de reservationer som centern står bakom.

AnL 30 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Fru lalman! Jag vill först passa på atl yrka bifall lill vpk;s alla reservationer lill de betänkanden som vi nu behandlar

I politiska debatter kan man använda sig av, om jag skall uttrycka mig snällt, olika tekniker Man kan t.ex. välja all attackera och slälla retoriska frågor till sina moldebaltörer i slutet av sitt anförande. Man ger dem då mycket lilen chans alt tänka över vad altackeri haridlade om.

Jag skall inte göra på del sättet riu. Jag väljer att redau i börjari av mitt ariförande la upp del som Birger Hagård sade. Han får då litet belärikelid, och det tror jag häri behöver för alt kunria svara på de frågor som jag kommer att slälla lill honom.

Birger Hagård sade ungefär följande; Vi moderater har föreslagit alt man skall inrätta karriärtjänsler för all få dukliga lärare alt stanna kvar i yrket. Jämför della med vad han sade under den tidigare debatten här i dag om de andra högskolebetänkarideria. Då sade han ungefär så här: Ingen vill bli lärare numera efter det senasle beslutet. Jag förmodar att han avsåg kommu-rialiseririgsdebatten och det beslut som fattades i december om ett ändrat

huvudmannaskap för lärarna. Min fråga är: Vad menar Birger Hagård med dessa två påståenden? Menar han atl det bara är skräp med de lärare som länge tjänstgjort inom sitt område i skolan?

Om nu Birger Hagård verkligen oroar sig över beslutet om kommunalisering, varför väckte då Birger Hagård inte motiorier i riksdageri i jariuari om ell upphävande av kommunaliseringsbeslutet? Det är en fråga som jag skulle kunna rikta till fler företrädare för den borgerliga oppositionen och även lill miljöpartiet, men jag väljer alt be om ett svar från Birger Hagård.

Fru talman! I de betänkanden som vi nu behandlar föreslås atl förskollärarulbildningen i Borås återinrättas och alt tandläkarutbildningen i Malmö återupptas. Det var ett antal år sedan regeringen lade fram ett s.k. besparingspakel och drev igenom en reducering tillsammans med moderata samlingspartiet. Det handlade hell enkelt om en nedläggning av tandläkarutbildningen i Malmö och förskollärarulbildningen i Borås och Uppsala.

Del var elt mycket onödigt beslut som riksdagen fattade. Del är bra alt man i riksdagen inte är sämre än atl man nu kan ändra sig.

När del gäller förskolelärarutbildningen i Borås och Uppsala har dock verksamheten och utbildningen aldrig lagts ned faslän riksdagen beslutade om detta. Man har i stället bedrivit utbildningen i form av utlokaliserad utbildning från lärarhögskolan i Stockholm och lärarhögskolan i Mölndal, eller om det är universitetet i Göteborg - jag är inte rikligt säker på della. Verksamheten har hur som helst fortgått. Detta är någonting man bör fundera över Om riksdagen fattar beslut och det sedan inte får effekt, vad är det då egentligen för mening med ett sådanl beslul? Man kan också fundera över om delta verkligen innebar någon besparing.

Det finns en viktig reservation i elt av de betänkanden som vi nu behandlar. Den handlar om vårdutbildnirigarrias huvudmanriaskap. Vi i vpk vill tillsammans med moderater, folkpartister och miljöpartister att man skall utreda vårdutbildningarnas huvudmannaskap. Majoriteten i utskottet, bestående av socialdemokrater och centerpartister, anser alt det inte är någon idé, eftersom det finns en ulredning som redan har gjort della. Den utredningen är snart tio är gammal. Den kom fram till all del skulle kosta ett antal hundra miljoner kronor all skapa ett enhetligt huvudmannaskap för dessa högskoleutbildningar

Jag är inte rikligt säker på att detta behöver innebära en sådan ökad utgift för staten. Del har runnit mycket vatten under broarna, särskilt högskolebroarna, under 80-lalet. Det kunde vi höra Bengt Silfverstrand säga i den tidigare debatten om högskolan. Del har redan uppträtt en rad olika nya sätt atl finansiera samhällelig verksamhet. Sådana konstruktioner och nya strukturer skulle kunna prövas när del gäller ett enhetligt huvudmannaskap för vårdutbildningen.

Jag utesluter inte all man t.o.m. skulle kunna få vissa effektivitetsvinster med ett enhetligt huvudmannaskap. Det skulle definitivt gynna dem som vill ägna sig ål högre vårdutbildning, vilka skulle få en tydlig forskningsanknytning. Det skulle dessutom öppna ytterligare möjligheter alt gå vidare inom "värdvetenskapen". Man kan ju nu se en ulveckling av elt ökat utbud av fristående kurser på högskolor och universitet. Samtidigt vidgas vårdvetenskapen inte bara till atl omfatta de somatiska symtomen hos människor ulan

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

också till atl se människor i elt sammanhang, i ett slags helhetssyn. Def talar för att man måste knyta ihop den statliga högskolan och de landstingskommunala vårdutbildningarna på ett helt annat sätt.

Centern är märklig i sin argumentering på den punkten. Marianne Andersson i Vårgårda säger aft detta är så bra, eftersom def garanterar praktik-platser Om kan skulle dra ut kousekverisen av detta, skulle man kommunalisera även läkarufbildriingen. Men def vill inte centern. Det är märkligt att centern som sitt huvudargument hänvisar fill en tio år gammal utredning och anger att detta skulle gå på 500-700 milj. kr Centern är inte känd i riksdagen för alt spjärna emot om kostnader lyfts över från landsting och kommuner till staten. Om jag inte minns alldeles fel var det senast i går centern riktade kritik mot skatteuppgörelsen mellan socialdemokrater och folkpartister för aft det irite finns med någon konstruktion för utjämningsbidrag mellan stat och kommun. Argumenteringen halfar Def som ni i centern sade i Aktuellt och Rapport i går kväll stämmer inte med vad ni säger i dag kl. 15.00 i kammaren. Det är mindre än ett dygn efteråt! Men, det är klart att det är bra med förnyelse, öppenhet och förändring.

Fru lalman! Det finns en ytterligare reservation från vpk:s sida. När det gäller psykoterapi instämmer jag i stort sett riied vad Birger Hagård sade i siri argumeritatiori. Det behövs eri fortsatt utbyggnad av psykoterapiulbildningen. Vi har en litet annorlunda formulering i vpk:s reservation 2 i betänkande 21. Men i det fall att vår reservation faller är vi beredda atf stödja moderaternas reservation till betänkandet.

Fru lalman! Jag utnyttjade mycket tid i milt tidigare anförande, så jag väljer att stanna här.

AnL 31 BIRGER HAGÅRD (m) rephk:

Fru talman! Björn Samuelson är på sitt filosofiska humör i dag. Det är något som mari väl kan uppskatta. På det timida sätt som är så utpräglat för honom ställde han också en fråga till mig angående eft problem som han tydligen har tänkt över i sin kammare. Det var två komponenter i def problemet. Den ena var karriärtjänster, som vi moderater vill införa i skolan. Vad är karriärfjänster? Ja, del är redan färdigulbildade, duktiga lärare som är fullt verksamma. Vi menar att de skall stimuleras på det ena eller det andra sättet. Vi har också antytt att fortsatt och ökad utbildning skall antecknas som ett plus och kunna medföra ökade löneförmårier

Deri aridra sidari av problemet är de som nu skall bli lärare. Det var om det som jag sade, precis som Björn Samuelson också aritydde, att det är svårt att rekrytera lärare. Det är möjligt att orden föll så, att ingeri vill bli lärare. Men det finris ett arital utbilduirigsplatser besafta, så några vill ju ändå bli lärare. Men det råder i varje fall en brist. Det finns uppenbarligen många som inte vill bli lärare i dagsläget.

Vad beror det på? Det skulle kunna bero dels på att utbildningen inte är tillfredsställande, dels på det allmänna stämningsläget efter konflikten i slutel av förra året. Jag förmodar att bägge de faktorerna har spelat in i det här sammanhanget. Jag vet inte om det i och för sig skulle behöva föranleda någon motion från mig om upphävande av kommunaliseringen. Det finns ett nyligeri fattat beslut om detta i riksdagen. Vi brukar trots allt respektera de

beslut som fattats. Def är möjligt att det kan bli aktuellt all senare häva beslutet. Jag tror infe atf en sådan motion hade irineburit aff sfämriirigsläget hade förändrats i en hast. Jag utgår från atl det kommer att förändras senare. Som Björn Samuelson säger, hänger de båda leden alldeles utmärkt ihop även ur filosofisk synpunkt.

Anf. 32 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c) replik;

Fru talman! Björn Samuelson påstår att centern för ett underligt resonemang. När det gäller huvudmannaskapet är det största diskussionsämnet forskriingsankriytnirigeri. Där ariser vi i cerilerri alt den kari klaras med nuvarande organisation. I stället dras en annan gräns gentemot praktikplatser i vårdutbildningarna. Alt dra paralleller med läkarutbildningen tycker jag inte stämmer Def är en helt annari volym på läkarutbildningen jämförl med övriga vårdutbildningar och dessutom en helt annan tradition.

Beträffande det ekoriomiska resonemanget satsar vi i centern pengar där de gör största nyttari. Det är utgåugspurikteri för vårt ekoriomiska resonemang.

Anf. 33 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik;

Fm talman! Jag skall inte föra debatten vidare med Birger Hagård. Men jag vill påminna honom om tidsperspektivet när del gäller om man skall väcka motioner eller inte. Hagård uttryckte nu inte någon regel. Jag kan ge exempel på när Hagård har varit snabb, ibland alltför snabb, att väcka motioner efler del att riksdagen har fattat ell beslul.

När det gäller filosofin kan väl andra få avgöra hur pass filosofiska vi är

Marianne Andersson i Vårgårda talade om huvudmannaskapet. I de betänkanden som vi tidigare har diskuterat har centern reservationer om lekni-kerutbildningen. Del är oerhört viktigt atl den förs över till gymnasieskolan. Sedan skall det vara någol slags hybrider när det gäller vårdutbildningarna. Man kan alltså tillskjuta några tjänster hit eller dit osv.

Plockar och pytsar man på det sättet, blir hybriden vårdutbildningen inom högskolan ännu värre. Jag hoppas all Marianne Andersson har klarl för sig att när det gäller om högskoleutbildning skall finansieras över den landstingskommunala skaften eller över den statliga, finns def fortfarande en viss rättviseprofil i att använda den statliga börsen. Däri ligger då atl det skall vara en likvärdig och enhetlig vård för alla över hela landet så långt del går inom vissa medicinska basbehov. Jag tror all del är något annal som ligger fill grund för aff centern infe vill gå med på ens en utredning om ett ändrat huvudmaririaskap av vårdufbildriirigarna. Infe ens när centern applåderar en översyn av vårdutbildningarna vill man se över den organisatoriska delen. Det är någol som är gömt i debatten eller också är del någol som man inte har insett, Marianne Andersson.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

sämre om man salsade mer resurser på den. Det måste jag säga att jag infe begriper,

Anf. 35 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik;

Fru falman! Den behöver inte bli sämre, men det blir en rörigare organisatiori och svårare att se vem som har arisvar för vad. Man renodlar irite ansvarsområdena när det gäller en så viktig verksamhet som vården och vårdutbildningar. Vi har nog problem i utbildningsutskottet med att reda ut vem som ansvarar för vad, när, hur, hur länge osv. Detta är inte alldeles oproblematiskt.

Varför då virra till begreppen ännu mer, Marianne Andersson i Vårgårda? En utredning kan i alla fall inte försämra vården. Det kan vi väl åtminstone vara överens om.

AnL 36 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Det känris litet overkligt att stå här efter alt för riågra dagar sedan ha mött Tjernobyls offer. Meri del passar utmärkt nu när vi skall lala om vårdutbildning. Jag är glad över att vi har en vårdutbildning i offentlig regi och över alt vi har oberoende forskare i Sverige.

Vi i miljöparliet vill tacka för atl vårt önskemål om en total översyn av de medellånga vårdutbildningarna fått gehör i utskottet och för att utskottet står enigt bakom detta. Vi ser det som litet vansinnigt aft bara gå in och peta på några små fel och försöka lappa och laga. Del är bättre att göra en riktig översyn.

Först och främst vill jag slå ett slag för den sammanhållna utbildningen i friskvård på högskolenivå. Just nu omfattar denna utbildning 80 poäng och den finns bara i Gävle/Sandviken. Vi önskar utöka denna utbildning till att omfatta 120 poäng. Vi vill all del skall bli en allmän linje och att def skall tillföras fler platser Nu bedrivs undervisning enbart på nybörjarstadiet. Man har inte kommit i gång ordentligt och kanske infe alla gånger fått kompetenta lärare. Men om den här linjen blir allmän, skulle den få en förhöjd status.

Vår syn är alt människans hälsotillstånd inte kan ses isolerat från hennes relation lill medmänniskor och miljö. Varje försök att påverka människans hälsa kommer att misslyckas, om man inte samtidigt inriktar sig på en förändring i livsmiljön - någontirig som jag än en gång vill understryka efter att ha sett hur livsmiljön kari förstöras för 30, 60 år, kariske ännu längre framöver I livsmiljön ingår den fysiska, sociala, psykologiska och biologiska omgivningen. Hit hör också inriktningeri av boendepolitik, arbetsmarknadspolitik och trafikpolitik liksom även frågor som gäller livsstil, levnadsvanor, samhällsansvar och människors gemenskap och samhörighet.

Vi ser det därför som oerhört angeläget all friskvårdslinjen vid högskolan i Gävle/Sandviken blir eri allmän linje och alt antalet nybörjarplatser till att börja med ökas med 60.

Kunskaper och helhetssyn, friskvård och förebyggande hälsovård är nyckelord för ökat välbefinnande.

I utskottet har vi också ställt oss bakom förslaget att öka platserna på apo-tekarutbildriirigen och på receplarieutbildningen. Ur miljöpartiets synvinkel

är det negativt att dessa utbildningar koncentreras till Uppsala-Stockholmsområdet, eflersom utbildningen finns bara i Uppsala. Jag hade gärna sett alt den spridits ul litet mer över landet. I förlängriingen hade man också hoppats att vi inte behöver droga ner oss så myckel med tabletter och lugnande medel. Det bäsla vore om vi kunde få ett friskt samhälle. Vi hoppas atl dessa utbildningar inte skall behöva utökas varje år

I fråga om fandläkarutbildnirigen har vi samma uppfattning. Vi hade helst sett atl antalet platser hade skurils ned med 40, Det är ändå positivt med de platser som hamnat i Malmö. Stockholm har efterfrågat ytterligare 20 platser, och eflersom det sägs atl Mälardalen inte har tillräckligt med utbildad arbetskraft på detta område, har vi - om än något motvilligt - funnit oss i det.

När def gäller det statliga huvudmannaskapet är de flesta partier överens om atl se över och överföra all högskoleutbildning till statligt huvudmannaskap.

Vi anser att den utbildningen i psykoterapi som bedrivs vid S:t Lukasstiftelsen är en myckel bra utbildning. Vi är glada över all S:t Lukasstiftelsen i år har tilldelats 600 000 kr, men vi önskar att detta anslag skall utgå varje år och inte bara vara ell engångsbelopp.

Dä går jag över fill undervisningsyrkena. Def är många som här har sagt att läraryrket är del viktigaste yrket i samhället, och detta kan jag bara understryka. Alla lärare och föräldrar har elt oerhört ansvar för all ge basen till våra barn för livet och framliden. En grundskolläramtbildning bör därför vara både djup och bred. Det pedagogiska innehållet beiyder oerhört mycket, liksom atl utbildningen förändras i samma takt som samhället förändras. Här har vi globala överlevnadsproblem som måsle las på allvar År det någonfing som def finns ett skriapde behov av, är det just att få lära sig om miljö i skolan. Detta måste återspeglas i lärarutbildningen. Det är dessutom viktigt med elevakliva arbetssätt. Vid utvärderingen i länsskolnämnderna kom man fram til' att lärarna fortfarande håller på med katederundervisning. Del är den vanligaste undervisningsformen. Så nog behövs det gn genomgripande förändring i skolan, och dä måste man börja med lärarna och ge dem adekvat utbildning.

Vi anser också att den nya utbildningen har luckor Lärarutbildning 1-7 spänner ju över tre stadier Ända är det den kortaste utbildningen. Det är litet mystiskt atl utbildningen för atl undervisa på tre olika stadier är den Kortaste. Det är ett enormt ansvar De grunder som läggs i första och andra klass är oerhört viktiga, liksom även ämnesfördjupningen i klass 7. Vi vill således förlänga denna utbildning.

Björn Samuelson var också inne på att yi vill se över barn- och ungdoms-pedagogisk utbildning. Det har tidigare utlovats att förskollärarulbildningen skulle ändra inriktning. Vi står bakom denna reservation.

Så går jag över till kultur- och informationsyrken. Jag är väldigt glad över att anlalel platser på Konstfacks etlämnesutbildnirig utökats med 24, efter-spm det firiris eri hög efterfrågan och ett skriande behov. Samtidigt måste statusen på tvåämnesutbildningen höjas. Under ell övergångsskede ser jag det som nödvändigt atl man utökar dessa platser

När det gäller högre musikutbildning vill vi i miljöpartiet stödja kammar-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till utbild-ning för undervisningsyrken, m.m.

musikalisk inriktning lill Härnösand. Vi vill satsa så mycket på den staden därför all man där har startat med kulturskola från lågstadiet och uppåt. Det finns över huvud taget många musikutbildningar i kommunen: folkhögskola och kulturakademi. Atl få en högskoleutbildning lill Härnösand skulle vara som kronan på verket. Det finns en högskoleutbildning som har med en mu-sikhandledarutbildning alt göra på folkhögskolan. Detta skulle även ge Sundsvall-Härnösand en mer humanistisk och kulturell inriktning, så att det inte blir en övervikt för tekniska utbildningar

Vi har också velat slå eff slag för att religionsvetenskaplig utbildning och baskurser skall kunna förläggas permanent till Härnösand, eftersom Härnösands stift har väldigt svårt atl rekrytera präster Den här utbildningen gäller även för lärare i religionsvetenskap. Därför har vi avgivit en reservation också när del gäller denna fråga.

Med del anförda vill jag yrka bifall till alla de reservationer som miljöpartiet står bakom.

Anf. 37 BERIT LÖFSTEDT (s):

Fru talman! Om det kan glädja någon, vill jag redan nu säga att jag nog inte kommer att hålla på aft tala i tjugo minuter

Utbildningsområdet, enkannerligen högskoleutbildning, är oss alla utomordentligt kärl. Den slutsatsen drar jag av det faktum att vi som sysslar med detta område av politiken får så oerhört många brev, påstötningar och propåer - för alt inte tala om motionsyrkanden från olika håll och kanter och partier och enskilda riksdagsledamöter Detta är naturligtvis utomordentiigt glädjande.

Utbildningsdepartementefs bilaga till budgetpropositionen är också vederbörligen omfångsrik, om äri inte fullt så omfångsrik som en del skulle önska.

Eri del av det vi sysslar med rymmer principiellt skilda inställningar till hur man skall ordria utbilduirigeri. Annat är mera en bedömningsfråga och en avvägning mellan olika anspråk inom givria ekonomiska ramar Till spelet hör förstås också alt en del stäridigt har mera pengar aft fördela och därför kan framstå som frikostigare. Det är i någon mån oppositionens speciella privilegium.

De betänkanderi som nu kvarstår gällande grundläggande högskoleutbildning innehåller också dels dessa principiella eller - om man så vill - politiska, skillnader, dels skillnader i sakbedömningeri i vad gäller prioriteringar Dessa senare är inte alltid så lätl hänförliga till ideologiska skillnader

En sak kan man emellerlid konstatera; det finns en oändlig massa organisationer, institutioner och enskilda som är beredda att förse oss med synpunkter på det vi har att behandla. Somt bhr vi övertygade om, och somt får antingen anstå av brist på pengar eller verkar rent av mindre välbetänkt.

Jag skall nu göra några kommentarer rörande utbildningsutskottets betänkanden, UbU21, UbU22 och UbU23, Jag börjar med vårdutbildningsbetänkandet UbU21.

Tandläkarutbildningens dimensionering och också lokalisering, som tidigare har nämnts, har varit föremål för många diskussioner under nästan hela 80-talet. Ofta har det varit svårt att riktigt känna att planeringsunderlaget

varit tillfredsställande. Detta, vill jag säga, har inte berott på alt de som har haft till uppgift atl förse oss med underlag varit försumliga. I ställel har del varit sådanl som svårigheter vid bedömningen av del verkliga behovet som har spelat in, men framför allt sökandebilden har kanske gjort situationen svårbemästrad.

I årets budgetproposition föreslår regeringen alt tandläkarutbildningen skall återupptas i Malmö med hemvist vid universitetet i Lund. 40 platser skall den omfatta där Dessa 40 platser skulle bekostas med en lika stor neddragning vid Karolinska institutet i Stockholm. Från ulskoltels sida har vi emellerlid varit osäkra på om en så slor neddragnirig som 40 platser var välbetänkt i Stockholm. Nyutexaminerade tandläkare tenderar att stanna i den region där de fått sin grundutbildning, och i Stockholmsregioneri finns åtminstone för närvarande ett stort antal vakanta tjänsler

Utskottet har därför stannat för alt föreslå riksdagen att neddragnirigeri vid Kl skall begränsas lill 20 platser och alltså omfatta 100 nybörjarplatser fro.m. budgetåret 1990/91.

Malmö får sin återupprättade laridläkarulbildriirig.

Elt annat problem som vi ägnat en del tid och begrundan i utskottet är den dåliga examinationen från taridläkarhögskolorna och det faktum alt arilalel behöriga sökande lill linjen under en slor del av 80-talel legat på så låg nivå. Dessutom har en mycket stor andel av de landläkarstuderande inte svenska som modersmål och kommer uppenbarligen in med svaga kunskaper i svenska. I utskottet har vi utgått ifrån att UHÄ och högskolorna verkligen gör något ål de studerandes svenskkunskaper så alt de klarar sina studier och blir tandläkare.

Dimensioneringen av utbildningen för apotekare och receptarier är ell annat område som tilldragit sig utskottets uppmärksamhet på grund av en rad motioner från de flesta partier, inkl. mitt eget. Vi har kommit fram till att dimensioneringen måste öka under de närmaste åren. När vi har gjort det har vi främst stött oss på Apoteksbolagets bedömriingar av behovet av far-maceulisk personal framöver

Vi föreslår nu all de två lirijerna, som båda fiririS i Uppsala, räknas upp med 20 nybörjarplatser vardera under 1990/91, och vi skickar också med pengar till utrustning för dessa dyra utbildningar Dessutom säger vi att ytterligare 20 platser på vardera linjen skall komma till under den aktuella treårsperioden.

Utbildningsministern anmäler i budgetpropositionen alt han avser all la initiativ till en översyn av hälso- och sjukvårdslinjens grundutbildriirig. Häri siktar iri sig på bl.a. antalet inriktningar eventuella alternativa studiegångar beroende på förkunskaper, utbildningens längd och dessutom dess benämning. Till saken hör atl del sedan ell antal år pågår en försöksverksamhet med en längre grundutbildning för dem som inte har vårdutbildning i bollen. Della med översynen lycker utskollet är alldeles utmärkt. Vi lycker alt del är så pass bra att vi vill haka på en del ytterligare. Del har framgått av mina föregångare här i talarstolen.

Ständigt nya krav på utökat kunskapsstoff för såväl laboratorieassislentut-bildningen som rehabiliteringslinjen med sina två varianter gör det alll svårare att lägga upp utbildningen så all alll hinns med. En växande flora av

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lill utbildning för undervisningsyrken, m.tn.

påbyggnadsutbildningar kan också tolkas som ett tecken på atl del finns ett välgrundat behov av alt se över utbildningarnas längd och struktur

I ulskotlel har vi därför enats om alt utvidga den översyn som utbildningsministern talar om till att gälla inte bara hälso- och sjukvårdslinjens grundutbildning ulan också rehabiliteringslinjen och laboralorieassislenluibild-ningen och dessutom de påbyggnadsutbildningar och vidareutbildniugar som finns i anslutning lill dessa tre linjer

Logopedutbildningen har vi däremot inte tagit upp i detta sammanhang, eftersom UHÄ redan nästa år förväntas komma med förslag som kan leda till förlängning av denna utbildning. Det gäller då närmast en tillgångs- och behovsanalys. En förlängning som sådan har UHÄ redan utrett, så för själva utbildningens uppläggning finns del elt beslutsunderlag. Utskoltsmajoriteten vill därför inte göra några förändringar av vare sig dimensionering eller längd jusl nu. Moderalerna och folkpartiet är emellertid i reservation nr 7 beredda atl la förlängningssteget från 120 till 160 poäng redan i år Jag yrkar alltså avslag på den reservationeri.

Inom ramen för detta betänkande vill jag till slut kommentera den gamla kära stridsfrågan om huvudmannaskapet för den kommunala högskolari. Efter högskolereformen blev flera utbildnirigar kvar uuder kommunalt huvudmannaskap. Alltsedan dess har också propåer förekommit om dessa utbildningar borde flyttas över till statligt huvudmannaskap.

I deriria fråga ligger irite någori stor priricipiell åsiktsskillnad fördold utom möjligen så till vida att några av oss tror litet mer på landstingens och kom-munernas förmåga all anordna utbildning av god kvalitet. Men om man bortser från det så är det mest en statsbudgetfråga.

Ulan alt riågra exakta beräkriirigar gjorts just nu kan man lätt komma fram till atl en förändring av huvudmannaskapet skulle kräva ett budgetutrymme i statsbudgeten på ungefär 500—600 milj. kr Nu skulle förstås landslingens och kommunernas kostnader minska i jämförbar utslräckriing, men den där sorlens ulväxling av pengar är en svårbemästrad historia och skulle säkert få göras i anslutning till en större förändring i skatterelationerna mellan stat och kommun.

Åtminstone jag kan se en rad andra områden som är angelägnare att stoppa pengar i om man tycker sig ha en halv miljard över att spendera. Jag vill därför yrka avslag på reservation nr 10 i delta belänkande och för övrigt på alla andra reservationer Dessutom vill jag yrka bifall till vad utskottet anfört på alla punkter

Härefter vill jag säga några ord om belänkande UbU22 om lärarutbildT ning. Alla barn i skolpliktig ålder måste gå till skolan. Därför har vi naturligtvis ett oeftergivligt krav på oss att se till alt det finns behöriga lärare i skolan.

Lärarutbildningen i dag är underdimensionerad i förhållande lill det faktiska behovet av nya lärare. Del kan man konstatera. Samtidigt kan man konstatera all elt betydande antal utbildningsplatser stått tomma de senaste åren. Vad detta kan bero på kan man naturligtvis spekulera i, men jag skall avslå ifrån det jusl nu.

För alt råda bot på den förestående lärarbrisfen har cerilerri föreslagit eri rejäl ökning av dimensioneringen. Detta har majoriteten ansett vara mindre välbetänkt jusl mol bakgrund av rekryteringssituationen. I stället har vi

tyckt atl man först och främst skulle sätta till informationsinsatser och annat för all få studenter lill de utbildningsplatser som faktiskt finns. Om det visar sig all sökandebilden förändras får i ställel regeringen möjligheter atl under budgetperioden öka dimensioneringen. Regeringen får då också en möjlighel all bedöma var dessa ökningar skall ske utifrån antalet sökande. Detta lycker vi är elt effektivare sätt atl få ut fler lärare än all bara utöka antalet platser, som sedan kanske står tomma. Nu skall i ärlighetens namn sägas atl centern också vill anslå pengar till särskilda informationsinsatser för atl förmå fler all söka lärarutbildning.

Regeringen har emellertid redan tidigare anvisat pengar lill informatioris-insatser på del vis centern efterfrågar Glädjande nog tycks delta och kanske också andra saker ha givit effekt. Del finns i år 19 % fler förstahandssökande till grundskollärarlinjen jämfört med förra året. Man får utgå ifrån, lycker jag, all rekryleringsbefrämjande ålgärder blir elt reguljärt inslag i den ordinarie verksamheten vid lärarhögskolorna. Om benägeriheten alt söka lärarutbildning ökar kommer också dimensioneringeri aft öka.

Planeringsramarna för ämneslärarlinjen avseende lärare i allmänna ämnen i gymnasieskolan tas upp i en cenlermotion, som också följs upp med en reservation, nr 8. Bakgruuden är atf UHÄ har beräknat aff det behövs en kraftig ökriing av denna utbildning från 212 intagningsplatser lill ca 800 fram till 1992/93. Centern har föreslagit 500 platser för nästa budgetår Det finns också en del andra propåer om ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan. Utskottet har för sin del uppmärksammat linjens praktisk-pedagogiska del och tillträdet till denna för studenter med olika ämneskombinationer i botten, liksom studenternas sviktande benägenhet att fullfölja utbildningen med också den praktisk-pedagogiska delen. Vi föreslår också ett bemyndigande till regeringen alt ändra planeringsramarna för det utbildriingsavsnit-tet för all öka möjligheterna för dem som sysslat med annat under en period att bli lärare.

Allmänt kan man nog säga att ett större grepp om ämneslärarutbildningens struktur och dimensionering bör tas i samband med alt gymnasieskolan reformeras. En proposition om gymnasieskolans reformering väntas under kommande år. Därför yrkar jag avslag på reservation nr 8.

En särskild fråga som jag vill beröra och som vi enats om i utskottet - och som även Eva Goés här har nämnt - gäller antagningen till bildlärarlinjen. UHÄ har i siri anslagsframställning föreslagit all Konstfackskolan i Stockholm och universitetet i Umeå fr.o.m. 1990/91 skall få anta studerande varje år lill denna linje. Enligt tidigare beslut skulle antagningen periodiseras från hösten 1990, så att 24 studerande skulle antas två år av tre vid Koustfack och ell år av tre i Umeå. Vi har fått en rad propåer om detta i utskottet, och vi har besökt Korislfack och därvid kunriat konstatera alt denria periodiseririg kanske inte blir så bra. Utskottet föreslår därför atl planeringsramen för bildlärarlinjen skall vara 48 nybörjarplatser budgetåret 1990/91.

När det gäller planeringsramarna för förskollärarulbildningen finris det olika bud. Vpk vill öka med 1000 uybörjarplalser, centem med 300, utskottsmajorileteri förordar vad som står i budgetpropositionen. Moderaterna vill inte vara med om den utökning som regeringeri föreslår

Det råder inget tvivel om att det finns ett stort behov av förskollärare på

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m.m.

grurid av deri utbygguad av barnomsorgen som pågår och även på grund av att relativt många lämriar barnomsorgeri. Överallt utom i Stockholm är rekryteringen god till förskollärarufbildningen.

Alltsedan förskollärarutbildningen lades ned i Borås har framstötar om ett återupptagande kommit. Ulskotlel efterkommer nu dessa önskemål och föreslår aff förskollärarutbildning där skall etableras med 60 platser Platserna föreslås, åtminstone temporärt, tas från Stockholm. Samtidigt säger vi aff om sökandefrekvensen skulle öka i Stockholm, får mau överväga ett nytillskott av platser där

Jag nöjer mig för tillfället med dessa kommentarer avseende lärarutbild-riirigeri och yrkar avslag på samtliga reservationer som är fogade till betänkande 22 och bifall till utskottets betänkaride på samtliga puukter

Till sist några ord om betänkande 23, som gäller anslag till utbildning för kultur- och informatiorisyrken.

Detta betänkaride innehåller inte särskilt måriga reservaliorier I huvudsak beror nog detta på att regeririgeri under förra året - som också nämrits tidigare - tillsatte eri särskild utredningsman med uppgift att se över konstnärernas arbets- och inkomstmöjligheter Utredaren skall också bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer i fråga om iririktriing och omfattning är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom skilda konstnärsyrken. Man skall också göra eri arialys av vad som hänt med den konstnärliga utbildnirigeri sedan högskolereformeri geriomfördes.

En sådan här genomlysning är välbetänkt från flera utgångspunkter Korislnärliga utbildningar är ju resurskrävande och kostsamma för staten. För de studerande innebär de också stora ekonomiska åtaganden och starkt personligt engagemang. Om kostsamma och krävande utbildningar infe kröns med vettiga utkomstmöjligheter, blir de betungande.

Ett antal motionärer har tagit upp frågan om kammarmusikalisk utbildning. Miljöpartiet har. som Eva Goés sade, föreslagit all en kammarmusikalisk utbildning skall förläggas lill Härnösand, och man lar upp detta förslag i reservation nr 1. Utskottet yrkar avslag på förslaget med hänvisning till den aviserade översynen av den konstnärliga utbildningen i högskolan. Samtidigt erinrar utskottet om atf det fakfiskt pågår eu utbyggnad av påbyggnadsut-bildriingeri i riiusik, om än inte i Härnösand.

Hösten 1987 utlokaliserade universitetet i Uppsala en baskurs i religionskunskap till Härnösand. Detta vill miljöpartiet i reservation nr 2 att man skall göra om. Utskottet lar inte ställning i sak lill denna fråga utan framhåller atl del ankommer på varje ulbildningsansvarig högskoleenhet att under vissa förutsättningar bestämma var en allmän utbildningslinje skall förläggas. Jag vill därför yrka avslag på reservation nr 2.

Jag vill också yrka avslag på resterande reservationer till betänkande 23 och bifall lill utskottets hemställan.

Till slut några kommentarer till mina meddebatförer

Birger,Hagård tar upp frågau om psykoterapiulbildningen. Man kan konstalera alt sökandebilderi har varit svag. Vi står fast vid del principbeslut om utbyggnad som vi har fatfat tidigare. Def kan naturligtvis se konstigt ut, framför allt med utgångspunkt i en tillfällig neddragning. Jag kan bara säga all del är en prioriteringsfråga, en "pengafråga".

Birger Hagård återkommer de flesta år i de här debatterna fill frågan om betygen i lärarufbildnirigen. Till det kan jag bara säga att bra lärarkandidater skall godkännas och aft dåliga lärarkandidater inte skall godkännas.

Margitta Edgren far upp frågan om individuella studiegångar i vårdutbild-riirigeri, och det tycker jag är bra. Det är bara det aff jag tycker atf man kan och skall ordna det lokalf.

Om S:t Lukasstiftelsen vill jag säga atf jag personligen tror på den - def har jag tidigare sagt från deri här talarstoleri - och delar förriöjsamheten över atf regeririgen har, så att säga ur egen ficka, fört dit litet pengar

När def gäller översynen av förskollärarufbildningen för atf man skall få en förlängd barnpedagogisk utbildning, vore det naturligtvis utomordentligt bra om man kunde komma fram till en sådan. Detta är i huvudsak en ekonomisk prioriteringsfråga. Det är också fråga om att få ut examinerade. En förlängning innebär ju ofta atf man får eft glapp i examinationen.

Marianne Andersson i Vårgårda framhöll atf vi behöver ha en posifiv skoldebatt. Det instämmer jag i. Jag tror att det i stor utsträckning bidrar till en bättre rekrytering till lärarutbildningarna. I detta sammanhang vill jag gärna ge en eloge till centern. Ni brukar inte hacka på skolan.

Björn Samuelson talade om huvudmannaskapsfrågan, där det i sak inte finns mycket mer att diskutera. Jag kan möjligen undra vad Björn Samuelson menade med aft man skulle finria andra finansieringar Kan det möjligen vara sponsring - eller vad kan det vara?

Björn Samuelson säger också att beslut om nedläggning i samband med lokaliseringsfrågor infe lönar sig. Def finns ett problem i detta sammanhang, nämligen att vi har givit högskolestyrelserna ganska vida kompetensramar när det gäller att bestämma var en utbildning skall förläggas. Då kan de hitta på att göra som de här har gjort.

Till Eva Goés vill jag säga atf i fråga om friskvårdslinjen saknar vi bedöm-riingsunderlag från UHÄ både när det gäller hur lång den borde vara och när def gäller vilket behov vi har Man kan alltid diskutera frågan om överföring från lokal fill allmän lirije, men då behöver man ha ett bättre bedömningsunderlag.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Anf. 38 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Fru talman! Först vill jag tacka Berit Löfstedt för berömmet. Naturligtvis är def en självklarhet atf en posifiv debaft om skolan och om lärarna är ett av de främsta instrumenten när det gäller aff se till aft man fyller lärarutbildningarna. Därvidlag är vi överens, men vi vill ju gå längre.

Berit Löfstedt säger att stateu har skyldighet att tillgodose lärarbehovet, och det är ju gott och väl. Men jag fick faktiskt inte något svar på min fråga hur det skall ske - om vi infe lyckas med rekrytering, om man inte utökar antalet platser. Man vet inte hur det kommer att se ut. Vi vill ju vara mycket mer offensiva och klart och tydligt visa att behovet finns och aft det är nödvändigt atf vi har lärare i skolan. Därför kräver vi en ökad dimensionering plus alla andra åtgärder som jag tidigare räknat upp för att man skall kunna klara rekryteringen. Hur tänker ni lösa detta problem? Inte vill ni väl ha större klasser eller fler obehöriga lärare? Jag tycker atf majoritetens syn på dimensioneringen av lärarutbildningen är oerhört defensiv.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m:

Jag vill göra ytteriigare en kommentar som gäller ämneslärarutbildningen. Berit Löfstedt sade all man skall återkomma i samband med gymnasierefor-men. Det kan låta gott och väl atl mao lar delta i ett sammanhang. Men om det verkligen blir på det sätt som föreslås, nämligen att fler utbildningar, både teoretiska'och praktiska, skall förlängas, kommer del atl bli en stor lärarbrist inom gymnasieskolan när det gäller de teoretiska ämnena. Detta är irite särskilt svårt att räkna ut i dag. Därför tycker jag även i detta sammanharig att det är oerhört deferisivt atl inte ta detta grepp och utöka antalet platser även till ämneslärarutbildriingen redari riu för att det skall vara möjligt att geriomföra den reform som vi senare i år kanske fattar beslut om.

AriL 39 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru talman! Jag fann alt inte heller Berit Löfstedt kuride lösa mysteriet med psykoterapiri. Men jag vill understryka att om man inte kan leva upp till def beslut som riksdagen fattade för elva år sedan om att bygga ut psykoterapin till samtliga sex universitet, så bör man ändra defta beslut och förut-säftriingarna. Det är nämligeri inte bra att riksdagen fattar beslut som sedan inte kan efterlevas. Det finns möjhgen även ett alternativ i detta sammanhang, nämligen att låta S:t Lukasstiftelsen ta hand om ännu mer av denna utbildning. Nu kan jag inte själv, def skall jag ärligt medge, tillräckligt mycket om S:t Lukassliftelsens verksamhet. Därför vill jag inte dra riågon laris för den utvägeu just uu. Men det är kanske någol som man får överväga.

När det slutligen gäller betygen inom lärarutbildningen kan jag konstatera att man rent principiellt naturligtvis bör ha en graderad betygsskala där liksom på andra områden inom högskoleutbildningen. Jag vill också erinra om att när man slopade överbetyget sade man aft man skulle se hur def gick. Nu har def gått en fid sedan dess, och jag kan som universitetslärare konstatera aft def i varje fall infe har blivit bättre sedan man slopade den tregradiga betygsskalan. Och def ter sig mycket säreget att behöva ge kariske halva gruppen betyg efter en viss mall och den aridra halvan betyg efter en annan mall. Defta är inte bra för stämningarna. I detta avseende borde del kunna ske en förändring relativt snabbt.

AnL 40 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Fru talman! När det gäller ett erihetligt huvudmaririaskap för vårdutbild-ningarna sade jag att jag inte uteslöt att man med ett sådarit kuude ge vissa effektivitetsvinster Den statliga och den kommunala högskolan skulle t.ex. kunna utnyttja varandras kompetens genom ett närmare samarbete. Jag uteslöt inte heller att en utredning skulle kunna komma fram till andra finansieringsformer Däremot vet jag infe vilka det skulle vara, men det finns säkert möjligheter även i detta sammanhang. Jag tror emellertid att utsikterna därvidlag är ganska små.

Beträffande def som Berit Löfstedt hävde ur sig om sponsring vill jag säga atl vpk irite är det parti som är kärit för atl så att säga lägga sig på rygg för uppdragsutbildning och allsköns pseudosponsririg av högskolari. Däremot lär väl Berit Löfstedt ha större erfareriheter äri jag riär det gäller köpt ulbild-riirig och bilindustrins s.k. donationer till professurer och annat.

Besparingarna inom högskolesektorn och utbildningsverksamheten för

AnL 41 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru lalman! När del gäller den barn- och ungdomspedagogiska utbildriingen är vi tydligen överens dels om att det behövs förskollärarutbildriing och fler som söker dit, dels om atl det är eri Irårig sektor när det gäller att ge bra barnomsorg. UHÄ har emellertid hittat en modell som skall kuriria ge eri helhetssyn pä barn och barns behov. Man skall alltså kunna slå ihop fritidspedagog- och förskollärarlinjen och ersätta den med den barn- och ungdomspedagogiska utbildningen på 100 poäng. Jag tror fullt och fast att detta är rekryteringsbeffämjande. Det kommer atf göra def mer lockande för människor atl söka lill denna utbildning. Därför tycker jag alt det är dåligt att man inte vill lägga pengar på detta. Men det kan bero på att vi prioriterar olika. Vi i folkpartiet har alltså prioriterat denna utbildnirig på grund av att vi utgår från att den har rekryleringsbefrämjande effekter

Jag är glad över det som Berit Löfstedt sade om S:t Lukasstiftelsen. Def bäddar för atl vi nästa gång vi diskuterar psykoterapi kanske har inställ-riingen all S;t Lukasstiftelsen kan få statligt stöd regelburidet och därmed också kan''avlastå oss eri del av de problem som finns med att så få söker psykoterapiutbildriirigen på de aridra orterna.

Jag håller helt med om del som sades om individuella studiegångar Det borde kunna ordnas. Men det gör det inte, eftersom det tydligen finns ett regelverk som jag inte har förmått tränga igenom vid samtal med kommunala högskolor Det gör def mycket svårt och krångligt för dem som vill söka sig fill eft vårdyrke utanför det etablerade systemet, och def är nästari omöjligt all göra del. Låt oss, Berit Löfstedt, bekämpa detta krårigel tillsammans!

Anf. 42 BERIT LÖFSTEDT (s);

Fru talman! Del är inte speciellt meningsfullt att öka dimensioneringen av grundskollärarutbildningen om utbildnirigsplafserria står tomma. Däremot skall man naturligtvis vidta rekryleringsbefrämjande åtgärder Jag tycker atf det skall vara elt utomordentligt normalt inslag inom såväl UHÄ:s som högskoleenheternas verksamhet. Jag anser.inte att man skall pytsa ut mer pengar varje gång man ser ett problem.

Detta är ett vällovligt syfte. Jag tycker att de som driver en sådan utbildning skall arbela med det som rimligen är deras uppgift.

Jag vill lill Birger Hagård säga följande om psykoterapiulbildningen. Det har inte funnits tillräckligt många sökande som har varit kvalificerade. Det är ganska bra att ha det om man skall bedriva en utbildning.

Beträffande betyg vill jag säga att utbildningen som sådan väl inte blir sämre därför all del inte finns graderade betyg? Del måste väl ankomma på om utbildaren är en duktig lärare?

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid utbildning för undervisningsyrken, m.m.

Björn Samuelson talade om andra finansieringsformer. Jag får tillstå att jag fick konstiga associationer Jag trodde infe heller atf Björn Samuelson var ute efter sponsring, men jag funderade på vad han var ute efter, och det är väl inte riktigt klart. När man talar om nedläggning av utbildningar - vi talade tidigare bl.a. om tandläkarutbildningen och förskollärarutbildningen - måste man också se defta i ett historiskt perspektiv. Vid eft tillfälle hade vi behov av att få fart på landet och aff se till att vi använde utbildningsresurserna fill de utbildningar som syftade till att få i gång vår industri.

Margitta Edgren nämnde barnpedagogisk utbildning. Det finns en aspekt till som man behöver ta med i sammanhanget, och det är samverkan mellan skola och barnomsorg. Då kanske man behöver komplicera situationen litet grand. Krångliga regelverk tar jag dock gärna en kamp emot.

AnL 43 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru talman! Jo, Berit Löfstedt, det är faktiskt så att betygssättning kan vara i hög grad stimulerande. Om man vet aft man infe får något extra för den lilla speciella ansträngningen, ligger det väldigt nära till hands att denna ansträngning uteblir Särskilt konstigt blir det om man har en grupp på 20 studenter och 10 av dem har chansen att få betyget väl godkänd och de andra 10 som går under lärarutbildning aldrig någonsin kan få mer än godkänd. Det är ingenting som påverkar stämningarna positivt i en sådan grupp. Det är inte så mycket utbildaren i sig kan göra för att förbättra stämningsläget.

Anf. 44 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Fru talman! Fortfarande har jag inte fått något svar på min fråga hur vi skall klara lärartillgången under 90-falet och framåt. Def skulle jag gärna vilja ha svar på.

När def gäller nedläggningarna i Borås och Malmö säger Berit Löfstedt att vi skall se på dem i def historiska perspektivet och aft använder pengarna för aft få i gång industrin. Då kan jag inte få någon annan association än aft mödrar också skall arbeta inom industrin och på auriat sätt. Naturligtvis krävs i så fall barnomsorg. Det är infe särskilt svårt att räkna ut. Det är en av de stora planeringsmissar som socialdemokraterna har gjort. Planeringen är ryckig, särskilt när det gäller barnomsorg och utbildning.

AnL 45 BERIT LÖFSTEDT (s):

Fru talman! Marianne Andersson talar ytterligare en gång om dimensioneringen av grundskollärarutbildnirigeri. Vi ger ju regeringen möjligheteratt när sökandebilden så utkräver öka dimensioneringen. Man måste nämligen ha sökande. Självfallet skall man ge information fill ungdomar och till dem som är i yrkesverksam ålder för att dessa skall söka lärarutbildning. Vi skall nu fatta eft beslut som gör att man kan öka lärarutbildningen och lägga den på orter där det finns tillräckligt med sökande. Det tycker åtminstone jag är eft ganska effektivt sätt att skaffa fram lärare.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslul fattades under 8 §.)

8§ Beslut

Företogs till avgörande utbildningsutskottets betänkanden 1989/90:UbU18, UbU19, UbU20, UbU24, UbU21, UbU22 och UbU23.

Utbildningsutskottets betänkande UbU 18

Mom. I (dimensionering av högskoleutbildning)

Utskottets hemsfällan bifölls med 173 röster mot 122 för reservafion 1 av Larz Johansson m.fl.

Mom. 3 (högskolans linjesystem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

■ ■■; ■ j..; .:f, ■■ \i.-- Mom. 4 (vetenskaplig grundkurs)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Björn Samuelson och Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (ett råd för grundutbildriingsfrågor)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (förslag lill ett nytt styr- och anslagssystem)

Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 86 för reservation 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl.

Mom. 12 (inrättande av nya högskoleenheter)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 259 röster mot 36 för reservation 6 av Larz Johansson och Marianne Andersson i Vårgårda,

Mom. 13 (utbildningsutbudet vid de mindre högskolorna)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 7 av Ann-Cathririe Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:114 Edgren, dels reservation 10 av Larz Johansson och Marianne Andersson i
3 maj 1990 Vårgårda, dels reservation 11 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (tvåspråkig personal)

Utskottels hemställan - som slälldes mot reservation 12 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (aktiva idrottsutövares möjlighet lill studier)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Larz Johansson och Mariaririe Ariderssori i Vårgårda - bifölls med acklamatiori.

Mom. 22 (arislaget Universitets- och högskoleämbetet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 14 av Carl-Johan Wilsori och Margitta Edgreri, dels reservation 15 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (ytterligare medel för studerandeutbyte m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 16 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Motn. 27 (förutsättnirigarna för elt internationellt studerandeutbyte)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (ytterligare medel för inlernatiorialiseririgsåtgärder i övrigt)

Ulskotlets hemslällari bifölls med 276 röster mot 17 för reservatiori 18 av Björn Samuelson.

Mom. 29 (minskade medel för vissa administrativa ändamål)

Ulskoltels hemställan - som slälldes mot reservation 19 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (försöksverksamhet vid universitetet i Göteborg)

Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 50 för reservation 23 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren.

Övriga moment Ulskoltels hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU19

Mom. 1 (planeringsram för miljö- och hälsoskyddslinjen m.m.)

Först biträddes reservation 1 av Larz Johansson m.fl. med 65 röster mot 19 för reservation 2 av Ylva Johansson. 209 ledamöter avstod från all rösta. Härefter bifölls utskottels hemställan med 222 röster mot 57 för reservation 1 av Larz Johansson m.fl. 16 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 3 (planeririgsramar för industriell ekonomilinje m.m.) Prot. 1989/90:114

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Lars Leijonborg 3 maj 1990 och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (plarieringsförulsältningarna för ingenjörsutbildningen)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 4 av Lars Leijonborg och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (försöksverksamhet med leknikemtbildning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (finansiering av vissa utbildningar i Malmö)

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mol 41 för reservation 6 av Lars Leijonborg och Margitta Edgren.

Mom. 20 (finansiering av den matemafisk-naturvetenskapliga linjen)

Ulskoltels hemställan - som slälldes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Ub728 av Elisabeth Fleetwood m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU20

Mom. 2 (planeringsramar för ekonomlinjen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 1 av Larz Johansson m.fl., dels reservation 2 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (förlängning av systemvetenskapliga linjen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (översyn av sektorn för administrativa, ekonomiska och sociala yrken)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 77(arislagsbeloppef m.m.)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot reservation 5 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Övriga moment

Ulskotlets hemställan bifölls.

Prot. 1989/90:114 Utbildningsutskottets betänkande UbU24

3 maj 1990 Mom. 2 (inventering av behoven av grundutbildning inom området östsfats-

studier)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 1 av Ann-Cathrine

Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 3 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservation 4 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU21

Mom. 3 (planeringsramar för utbildning i psykoterapi)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 2 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (planeringsramar för rehabiliteringslinjen)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (friskvårdspedagogisk linje)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 4 av Claes Roxbergh - bifölls med acklamation.

Mom. II (förlängning av logopedlinjen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (tandvårdsufbildningarnas organisation och iririehåll)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamatiori.

Mom. /7(iridividuellt anpassade studiegångar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 9 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (vårdutbildningarnas huvudmannaskap)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

utbildningsutskottets betänkande UbU22 Prot. 1989/90:114

Mom. I (planeringsramar för grundskollärarlinjen) 3 maj 1990

Först biträddes reservafion 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 58 rös-ter mot 35 för reservatiori 2 av Larz Johansson och Marianne Andersson i Vårgårda. 198 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Ariri-Cathrine Haglund m.fl. - genom omröstning med uppresning.

Mom. 2 (förslag till utbildning som kompletterar nuvarande grundskollärar-ufbildning)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot dels reservafion 3 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 4 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (förlängning av gmndskollärarlinjens utbildning för lärare i årskurserna 1-7)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 5 av Larz Johansson m.fl., dels reservation 6 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (informafiorisinsatser)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 7 av Larz Johansson och Marianne Andersson i Vårgårda - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (planeringsramar för ämneslärarlinjen om 160-220 poäng)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 36 för reservation 8 av Larz Johanssori och Mariarine Andersson i Vårgårda.

Mom. 12 (resurser för musiklärarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Ylva Johansson och Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (utbildning av lärare för elever med tal- och språksvårigheter)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 10 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (planeringsramar för förskollärarlinjen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 11 av Ann-Cathrine Haglund m.fl,, de/5 reservafion 12 av Larz Johansson och Marianrie Aridersson i Vårgårda, dels reservation 13 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (översyn av förskollärarlinjen och fritidspedagoglinjen)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:114 Mom. 20 (anslaget Utbildning för undervisningsyrken)
3 maj 1990 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Lars Leijon-

borg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (betyg i lärarutbildningen)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 18 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (karriärtjärister som lärare)

Ufskottets hemsfällari - som ställdes mol reservation 19 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (utbildning i studie- och yrkesorientering för lärare m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (läromedelskunskap i lärarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU23

Mom. 2 (högre musikutbildning)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 22 för reservation 1 av Claes Roxbergh.

Mom. 9 (religionsvetenskaplig utbildning vid högskolan i Sundsvall-Härnösand)

Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 28 för reservation 2 av Claes Roxbergh. 2 ledamöter avstod från all rösta.

Mom. 10 (utbildning i byggnadsvård)

Ulskotlets hemställan - som slälldes mol reservation 3 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Anf. 47 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr lalman! I dag har barn, lärare och föräldrar till elever i Waldorfskolor från hela landet rest till Stockholm för aft demonstrera här utanför riksdagshuset och för att träffa oss riksdagsmän inför debatteri. De har demonstrerat för sin självklara räft att välja skola, för ett rättvist statsbidragssystem, där statsbidraget följer eleven fill den skola eleven väljer - fristående eller allmän -, för sin rätt aft få rättmätig del av de skattepengar som går lill skolan, för att slippa betala för sina barns skolgång två gånger - först via skaften, sedan genom skolavgifter De har demonstrerat för atf den skola som de anser bäst skall kunna överleva. Jag har här framför mig ett stort, gult brev som har överlämnats till mig, Där står det om Waldorfskolornas kamp för frihet, jämlikhet och broderskap. Man skriver: Vi föräldrar och lärare i svenska Waldorfskolor kräver nu ekonomisk jämlikhet med grundskolan för att den lagstadgade rätten atl välja skolform skall bli verklighet.

Detta är underskrivet av en mängd elever, lärare och föräldrar

Herr lalman! Det är fullständigt orimligt all fristående skolor såsom WaL dorfskolorna skall behöva kämpa för siri överlevriad. Del är orättfärdigt att föräldrar inte skall kunna välja skola. Det är en skaridal alt det skall vara så i gn demokrati som vår

Hade vår moderata politik fått gälla, hade Waldorfskolornas elever och föräldrar inte behövt demonstrera, Hade vår politik fått gälla, hade vi haft ett syslem där bidraget utbetalats till deq skola som elev och föräldrar valt. Rätten aft välja hade slagits fast. Vi hade haft ett statsbidrag för fristående skolor som hade varit likvärdigt med bidraget till allmänna skolor Hade vår politik fått gälla, hade inte Waldorfskolorna behövt kämpa för sin överlevnad. Hade vår politik fått gälla, hade vi i Sverige haft mer av mångfald på

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

skolområdet och mer av den förnyelse och ulveckling som detta skulle innebära. Det hade varit elt friare och bättre Sverige, där fler elever hade fått mer kunskap.

Bo Rothstein, forskare vid statsvetenskapliga institutionen i Lund, skrev i en artikel i Sydsvenskan:

"Motivet för att medborgarna inte ska ges rätt att välja skola är att skolan ska stå under politisk kontroll, där riksdag och regering, skolöverstyrelse och länsskolnämnder och kommunala skolstyrelser garanterar en bra och likvärdig utbildning vid alla skolor Men så gott som alla som forskar om den politiska styrningen av skolan, både i Sverige och internationellt, är överens om atl denna styrning infe fungerar Politikernas och skolbyråkraternas möjligheter alt påverka skolan är, på gott och ont, utomordentligt begränsade. Ett system där föräldrarna fritt kunde välja skolor skulle vara utomordentligt utvecklande för skolan och lärarna. Goda skolor skulle dra till sig ett ökande antal elever och mindre bra skolor skulle vara tvungna aft förändra sin verksamhet."

Ja, just så. Hela utbildningssystemet skulle få en nytändning om rätten att välja slogs fast och blev en reell möjlighet för alla elever och föräldrar! Varför, Helge Hagberg, vågar ni socialister inte använda den möjligheten? Vad har nu ni socialdemokrater för besked till de föräldrar som har demonstrerat i dag? I dag avslår ni enligt betänkandet kravet på ett nytt rättvist statsbidrag. I dag avslår ni kravet från oss moderater, folkpartiet, centern och miljöpartiet på ett överlevnadsbidrag till de fristående skolorna. Ett nytt statsbidrag utreds säger ni bara, som så många gånger tidigare. Vad har ni för besked till Waldorfskolan i Norrköping som tvingas stänga?

Herr talman! Utbildningsutskottets betänkanden 12,13 och 14 behandlar anslag till fortbildning, till grundskolor och till utlandsskolor Vi moderater har i dessa betänkanden markerat vår syn att skolans huvuduppgift, att ge kunskaper och färdigheter, skall lyftas fram. Vi har gjort överföringar från olika anslag för aff stärka det som borde vara skolans huvuduppgift - undervisningen. Vi har därmed kunnat öka den del av den s.k. förstärkningsresursen som avser undervisning med över 800 milj. kr Detta stärker undervisningen, och det ger också kommuner och lärare större möjligheter att använda resurserna på del sätt som man finner angeläget. Hur man arivänder dessa resurser borde riksdagen inte lägga sig i. Låt lärarna bestämma över arbetets organisation, gruppstorlekar och metoder. De vet bäst vad som ger resultat.

Vi moderater har också genom atl sammanföra de olika anslag som används till fortbildning och genom att tillskjuta mera pengar kunnat föreslå 525 milj. kr till fortbildning av lärare, 100 milj. kr mera än regeringen. Fortbildningen är oerhört vikfig för aft man som lärare skall kuuna hålla sina kunskaper aktuella och för aft få ny kraft för aft orka fortsätta i läraryrket.

Forfbildningeri måste vara iririktad på atl ge ökade kunskaper i de ämueri som lärarna undervisar i. Ämneskunskaper ger den säkerhet och trygghet i lärarrollen som är så nödvändig. Det behövs personlig förmåga och fallenhet för alt bli en bra lärare men samtidigt kunskaper Utan rejäla kunskaper som grund har man svårt att bli en riktigt bra lärare och svårt att bedriva en le-

vande och engagerande undervisning. De lärare som vi själva minns från vår Prot. 1989/90:114 skoltid var de som var intressanta atf lyssna till, de som kunde lämna lärobo- 3 maj 1990 ken och berätta, de som hade kunskaper atf förmedla.

Birger Hagård har tidigare i dag talat om det moderata förslaget till en ny, "* '' ' på ämnessfudier inriktad, lärarutbildnirig. Denna utbildning har vi föreslagit gtunOskolor, m.m. dels för att öka läraryrkets status och attraktionskraft, dels för att vi anser att lärarna behöver gedigna kunskaper i sina ämnen för en livslång lärargärning. Huvudorsaken är aft vi vill lyfta fram skolans huvuduppgift - att ge kunskaper och färdigheter

Den inriktning på fortbildningen som vi nu föreslår är också ämuad aft stärka lärarria och deras uudervisriirig. Efter förra årets demoristratiorier och skolkonflikl är det viktigt med kraftfulla satsningar för att stärka lärarna och ge dem arbetsglädjen tillbaka. Alltför många vittnar nu om missmod, och det är inte bra för skolan.

Vi föreslår också atl alla lärare erbjuds att delta i ämnesiririktad fortbildning om sammanlagt minst 20 poärig under en tioårsperiod. Genomgårigeri forlbildriing bör få genomslag vid lönesättningen. Mer kunskap och särskilt ansvar skall ge mer lön.

Herr talman! Vi moderater har otaliga gåriger fört fram vårt program för eri bättre skola;

- Eri riy läroplari med klara mål som sätter kuuskaper och färdigheter i cerit-rum.

- Ett riytt betygssystem som redovisar eleverrias kunskaper och färdigheter

- Ökade valmöjligheter både mellan olika skolor och när det gäller studieinriktning.

- Skolstart vid sex års ålder

- Avreglering och ett statsbidragssystem som följer elevens val av skola.

- Eri friståeride utvärdering av skolans resultat.

- Eri riy, på ämnesstudier inriktad lärarutbildning, och en fortbildning som är inriktad på ämnesfördjupning.

Flera av dessa punkter har jag redan varit inne på, och jag skall ta upp en sista, nämligen möjligheten aff välja inom skolan, särskilt på högstadiet.

Det är bra att socialdemokraterna nu tycks ha ändrat inställning när det gäller tillvalet på högstadiet och förordar en vidgad försöksverksamhet med s.k. dubbelt tillval. Det är dock helt otillräckligt för att tillgodose elevernas skiftande anlag och intressen.

På högstadiet har eleverna nått olika långt i mognad och kunskaper Det kommer fram särskilt tydligt just på högstadiet. Många elever upplever atf skolan är ganska menirigslös, eftersom de irite får undervisriing efter sina egna förutsättriirigar, efter egna anlag och eget intresse.

Vi moderater har föreslagit ell högstadium med mer utrymme för tillval. Tillvalsmöjligheterna skall enligt vår åsikt anges eriligt läroplanen för atf man skall kunria gararifera kvaliteferi på tillvalet. Varje elev skall kuuna välja flera alternativ. Det skall kunna gälla dels ämnen som är obligatoriska, dels sådana som inte är del, t.ex. ett eller två främmande språk utöver eng-elskari. Arilalel lillvalslimmar bör gradvis öka julängre upp i högstadiet ele-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till grundskolor, m.m.

ven riår Sammarilagt kan del bli cirka en fjärdedel av tiden, och timmarna bör tas dels från fria aktiviteter, dels från lemastudierna. Efter årskurs nio-före gymnasieskolan - bör det finnas en möjlighet att komplettera, om så är nödvändigt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som har moderata namn i ifrågavarande betänkande.

Anf. 48 LARS LEUONBORG (fp):

Herr talman! Della är riksdagens huvuddebalt för våreu om grundskolefrågor, så def finns väl anledning att en del beröra de principiella skiljelinjerna mellan partierna. Det saknas inte ämneri för detta i de betänkanderi som ligger till grund för debatten.

Folkpartiets skola skall både utbilda och fostra. Det är viktigt att det råder balans mellan de båda grundläggande målen för skolan. Vi uppfattar atl det i aktuell socialdemokratisk skolpolitik finns en tendens att nedvärdera kunskapsmålet. Faktorer som skolan inte råder över har gjort att den fostrande uppgiften de senaste åren och årtiondena har fått en större betydelse än tidigare, men det får irite irinebära att ambitionerna på undervisningens område mattas. Kunskapen måste stå i centrum, eftersom det är kunskapen som är skolans existensberättigande och unika kompetens.

Jag hörde häromdagen ett radioinslag som handlade om ungdomar från Hasselakollektivet. De hade besökt skolor i Stockholm för att tala om drogfrågor, och de var uppenbarligen myckel chockade över vad de hade sett i några Stockholmsskolor. De vittnade om förstörelse, fler elever i korridorerna än i klassrummen, pennalism och drogmissbruk. De som vittnade har själva haft drogproblem och vistas därför på Hasselakollektivet. De har säkert sett ett och annal tidigare i livet, men icke desto mindre var de chockade. De tyckle alt vuxenvärlden hade kapitulerat.

Där sådana här situationer har uppstått runt om i landet har lösningen ibland blivit all man har tonat ned kunskapskraven. Man har fört elt resonemang om alt man visserligen kanske inte lär eleverna så myckel men att de ändå har hållit sig i skolan. Och man menar alt man därmed ändå har uppnått en del. Jag tror att della är en ganska farlig väg. När man börjar tumma på kunskapsmålet, tummar man som sagt på skolans själva existensberättigande.

Fryshusrörelsen, som arbetar bland ungdomar i Stockholm för att minska våld och drogmissbruk, vill staria en auriorluuda skola här i Stockholm. Det kommer atl bli en skola för dem som numera kallas värslingar, dvs. urigdomar med grava sociala problem. Meri planerna går inte alls ut på att tona ned kunskapskraven - ivärtom. Genom alt individualisera undervisningen hoppas initiativtagarna kunna skapa elt intresse och en förståelse för kunskapens betydelse, och därmed tror de sig kunna nå lårigt också med kuu-skapsförmedlirigeri. Jag hoppas verkligeri atl folkel på Fryshuset får starta siri skola. Det rör sig om urigdomar som det offeritliga systemet har misslyckats totalt med.

Vi är i desperat behov av riya idéer Men man vet ju aldrig hur det kommer atl gå för sådaria här idéer, eflersom friskolorria sitter trångt i vårt land. Mig

veterligen finns del inte något land i västvärlden som har en sådan njugg iriställning lill, som del heter i författningarna, skolor med enskild huvudman.

Del exempel jag nämride visar hur spännaride det ofta är att få fram riya idéer För måriga av våra friskolor gäller ju alt de kompletterar det offentliga systemet på ett mycket korislruklivl sätt.

Enligt folkpartiets mening är del bara bra om skolsystemet i vårt land kommer att präglas av en större mångfald. Huvuddelen av den mångfalden tror jag kommer atl skapas inom del allmänna systemet, men alternativa skolor är också välkomna. Här intar socialdemokrater och kommunister motsatt attityd. De lycks vara skräckslagna för alternativa skolor och bekymrade över tanken på större valmöjligheter

Lål mig i della sammanhang erinra om den debatt som nu har pågått i flera år om allmäri och särskild kurs i högstadiet. Jag vill irite alls påslå att det är det ideala iridividualiseringssystemet, men det är, som jag några gånger har påpekat från deri här talarstoleri, för riärvarande en av defå valmöjligheter som föreligger i grundskolari. Jag lycker därför atf det är bekymmersamt aff man ideligen hör förslag om aft avskaffa def systemet.

Ett annat exempel som också Ann-Cathrine Haglund tog upp finns i ett av de belärikanden vi behandlar nu, nämligen möjligheten till tillval i högstadiet. Det är bra att socialdemokraterna och kommunisterna nu accepterar en vidgad försöksverksamhet med dubbelt tillval, men det är fullständigt obegripligt varför vissa valalternativ fortfarande skall blockeras. Vägen skall blockeras för de elever på högstadiet som vill läsa två främmande språk utöver engelska. Den möjligheten har funnits för ungdomar i den åldern tidigare, t.ex. riär jag själv gick i skolan.

Vi vet alt det finns språkbegåvade ungdomar som skulle tycka att den här möjligheten var mycket stimulerande. Vi vet dessutom atf behovet av språkkunskaper kommer atf vara mycket stort i den värld vi nu går lill mötes. Återigen intar socialdemokraterna attityden som går ul på att de vet bäst och atl de inte vågar överlämna till andra atl själva fatta beslut.

Jag tycker all den attityden också framkom mycket tydligt i den frågedebalt jag häromveckan hade med skolminister Göran Persson om rätten att välja skola. Göran Perssons föregångare, Bengt Göransson, har ju i detta sammanhang gläntat litet pä dörren. I den s.k. styrpropositionen sommaren 1988 talades tydligt och klart om ökade möjligheter aft välja skola. Den nya versionen inriebär aft det irite alls är fråga om några ökade möjligheter, utan tvärtom betonas nu aft det i många fall är olämpligt atf föräldrar och elever får välja vilken skola eleverna skall gå i.

Fixeringen vid de stora, homogena monopolsysfemeri finns, som jag redan har antytt, också i den politik som bedrivs gentemot friskolorria. Trots att vi alla vet att många av friskolorna gör ett bra arbete och trots atf vi alla vet att flera av dem nu har akuta ekonomiska svårigheter, har det varit omöjligt att samla en majoritet i utbildningsutskottet för ett anständigt statsbidrag till dessa skolor

Vi vill så snart som möjligt ha ett nytt system byggt på elevpengsprincipen. Frågan har långhalals i många år i utbildningsdepartementet. Det senaste beskedet är aft proposition väntas i oktober

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag UU grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lill grundskolor, m.m.

Det finns emellertid ett par friskolor som knappast kan vänta lill hösten. De behöver ell överlevnadsbidrag som gör all de klarar sig fram till det att ett nytt och rättvisare system kan träda i kraft.

Demorisfranterna som vi har sett utanför riksdagshuset i dag har delvis kommit långväga ifrån. De har kommit därför att de in i del sista hoppas på en siririesäridring hos riågot av de partier som ingår i majoriteten. Kanske är det vpk som har de största praktiska möjligheterna atf få fram ett beslut om en ändrad inställning. Jag vill verkligen vädja till Ylva Johansson och andra vpk-ledamöter atf medverka till ett ändrat ställningstagande. Vid behov kan ju frågan återremitteras till utskottet.

Jag skulle vilja säga några ord om min bedömning av det aktuella läget i den svenska skolan. I likhet med Ann-Cathrine Haglund är min bedömning, som jag bygger på ett anlal besök de senaste månaderna, att läget är ganska bekymmersamt. Kommurialiseringsbeslutet kastar siu skugga över verksamheleri och har skapat precis det missmod som vi varoade för i debatteri i december

Det firiris två faktorer som i mycket hög grad påverkar lärarrias arbetssi-tualiori. Det eria är klassernas storlek och del andra är fortbildningsmöjlig-heterria. Jag ariser att det är mycket angelägel att minska klassernas storlek och öka fortbildriirigsmöjligheterna.

På folkpartiets valaffischer vid 1988 års val stod det: Miridre klasser och mer kuuskap. Jag tycker att dessa båda frågor har hamnat i elt mycket egendomligt läge. För all gå med på kommunaliseringsbeslutet hade vpk vissa krav på regeringspartiet. Två av dessa krav var ett program för en kraftigt utökad fortbildning och aft klasserna i mellan- och högstadiet-.maximalt skulle ha ca 25 elever

Eftersom riksdagen i december ställde sig bakom dessa båda beställningar avstod vi i folkpartiet från att i vårt budgetalternativ tillföra medel för dessa båda äridamål, vilket vi hade gjort tidigare år Vi utgick fråri att den överenskommelse som hade träffats mellan socialdemokraterna och vpk skulle gälla.

Men på båda dessa punkter har nu vpk, def ena av dessa båda paktpartier, avgeff reservationer med beställningar på program för atl nå dessa mål. På någol sätt litar man uppenbarligen inte på den överenskommelse som träffades i december

Vad är det som ligger bakom dessa båda krav i reservation 11 till betänkande UbU 12 och i reservation 16 lill betänkande UbU 13? Har man i vpk blivit lurad i dessa båda frågor?

Vi i folkparliel anser, som jag tidigare har sagt, alt fortbildningsmöjligheterna är mycket viktiga. Vi betonar, i likhet med moderaterna, all fortbildningen i första hand skall gälla fördjupade ämneskunskaper Vi betonar över huvud taget ämnenas roll i skolan. Vi tror all del är viktigt för kunskapen.

Jag noterar alt utskottet apropå den gamla frågan om institutionsföreståndare och huvudlärare erinrar om ett gammalt uttalande i budgetpropositionen från 1986/87 års riksmöte där statsrådet underströk viklen av atl det finns väl fungerande ämnesinsliiutioner i skolan. Sanningen är ju alt ämnes-institutionerna i dag förfaller på många skolor Del är bara ännu ett exempel på den nedvärdering av kunskapsmålet som vi spårar i aktuell socialdemokratisk utbildningspolitik.

Jag skall inte fördjupa mig i lärarutbildningen. Men man kan konstatera att det under 1980-talet har fattats två stora beslut som folkpartiet har motsatt sig. Historiskt sett har folkpartiet medverkat till de allra flesta avgörande utbildnirigsbesluf som fattats här i landet. Men när det gäller de två mycket stora beslut som fattats under 1980-falef har socialdemokraterna gjort upp med andra parfier Det gäller beslutet om lärarutbildning och kommunaliseringsbeslutet.

Jag har redan tidigare berört kommunaliseringsbeslutet, men jag måste ändå i förbigående konstatera att det beslut som fattades om lärarutbild-: nirigeri var olyckligt. Det är svårt att få sökaride till lärarutbildningarna, och def finns en betydande oro i kommunerna för vad som kommer att gälla när de nya lärarna kommer ut i skolan, eftersom det nuvarande systemet för skollokaler, schemaläggnirigspririciper, tjänstetyper och liknande inte är anpassat till den nya utbildningen.

Jag vill till sist säga eft par ord om två helt andra saker som också behandlas i dessa betänkanden. Def ena gäller utlandsskolorna. Utiandssvenskarna gör mycket vikfiga insatser för vårt land och för.de länder där de bor Det största problemet för utlandssvenskarna är ofta barnens skolgång. Vi i folkpartiet anser att det är vikfigt att kvaliteten i utiandsskolorna ökar Vi har därför föreslagit ett större bidrag till svenska skolor i utlandet.

Den andra frågan som vi tar upp i en reservation rör de utbildningsmöjligheter som finns för ungdomar med grava handikapp. Vi står helhjärtat bakom den grundläggande princip som finns på detta område, nämligen att handikappade elevers undervisning skall integreras så mycket som möjligt med uridervisnirigeri i den ordinarie grundskolan och gymnasieskolan. Men sanningen är ju den atf det i många fall därutöver behövs institutioner vilka dessa elever under kortare eller längre perioder kan besöka för att få nya hjälpmedel utprovade eller för atf på annat sätt få stöd.

Det finns några sådana institutioner Jag har vid flera tillfällen tagit upp Bräcke Östergård i Göteborg. I en annan motion från i år tar folkpartiet upp Folke Bernadotte-hemmet i Uppsala. Det finns ytterligare ett par sådana institutioner som gör fantastiska insatser De har def gemensamt att deras finansiering är ganska osäker

Bräcke Östergård har just nu fått ett bidrag från allmänna arvsfonden, vilket har klarat dess situation. Folke Bernadotte-hemmet lever med en fortsatt osäkerhet.

Vi i folkpartiet anser atf def finns ett behov av en riksdagsbeställning till regeringen om ett något fastare finansieringssystem för de fyra regioninstitu-tioner som utför ett mycket viktigt arbete inom handikappomsorgen.

Med detta, herr talman, ber jag aft få yrka bifall till de reservationer till utbildningsutskottets betänkanden 12,13 och 14 som folkpartiet har medverkat till.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid , , grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

seende. Egentligen är det ganska få frågor som del har blivit någon större debatt kring i utbildnirigsutskottet, och det fions heller inte särskilt många reservationer Jag skall i varje fall kommentera några av dessa frågeställningar

Den första fråga som jag vill la upp är särskilda utvecklingsinsatser i skolan. Regeririgeri föreslår riu ett aririorlurida sysfem för hur dessa resurser skall användas, något som vi i centerpartiet inte har haft några invändnirigar mot i övrigt. Meri vi anser att det finns ett par områden som särskilt borde uppmärksammas,

Def ena området är av naturliga skäl miljöområdet, som blir mer och mer aktuellt, och det andra området är skolans internatioriahsering, vilket också har en ökad aktualitet. På denna punkt har vi inte fått något gehör, och vi har därför tvingats att reservera oss.

När def gäller frågan om de dubbla tillvalen kan man ha litet olika motiv för att den försöksverksamheten skall utökas och förhoppningsvis framöver permanentas. För vår del ser vi framför oss en möjlighet aff tillföra grundskolans högstadium ytterligare ell obligatoriskt främmande språk. Det hänger också samman med de frågor som berördes i debatten tidigare här i dag där Marianrie Aridersson i Vårgårda pläderade för att också tidigarelä-rarna skall ha kompetens atl undervisa i engelska. Del är nämligen viktigt att man kanstarta med det första främmande språket tidigt i grundskolan för aft sedan också kunna föra in ett aridra språk på högstadiet. Det är vårt motiv för denna reservation.

Statsbidragssystemet för grundskolan är ett kärt debattämne som vi har dragits med ett antal år Vi kan nu se framför oss, förhoppningsvis till hösten, en proposition i den frågan. Vi har därför i år nöjt oss med atl upprepa några av de huvudprinciper som vi lycker skall gälla för della. Där finns bl.a. den fråga som Lars Leijonborg berörde, dvs. frågan om högst 25 elever i varje klass. Vi har efter fjolårets s.k. kommunaliseringsbeslut betraktat det som en självklarhet att det skulle bli verklighet. Men av det har vi ännu inte sett några resultat.

Det finns också ett gemensamt uttalande i utbildningsutskottet att det s.k. basresursmedeltalet på mellanstadiet skall avskaffas.Def är en administrativ anordning som bidrar till atl öka klasstorleken, dvs. medverka till atl del blir fler elever i varje klass än vad som eljest skulle vara nödvändigt. Det finns ingen motsvarande anordning när det gäller låg- och högstadiet. Det är mot den bakgrunden skäligt att riksdagen nu fattar beslut om s.k. sammansatta klasser som går över stadiegränsen från mellan- till högstadiet. Man bildar t.ex. en klass, B-form, från årskurs 3-4, som betraktas när det gäller del-ningstai och basresurstilldelning som om den vore en mellanstadieklass. Del-ningstalef blir 30, även om mer än hälften av eleverna är lågstadieelever Vi tycker att def vore ett rimligt beslul om riksdagen, mot bakgrund av uttalandet om högst 25 elever i varje klass, åtminstone skulle sträcka sig så långt. Men det har inte varit möjligt. Som eri förlärigning av del beslutet ser vi ett statsbidragssystem med samma delningsfal i alla stadier Då slipper man de besvärliga stadieövergångarna.

Om man genomför eff nytt statsbidragssystem, vilket vi alla pläderar för med litet olika utgångspunkter, bör det vara alldeles naturligt att de fristående skolorna inrangeras i samma statsbidragssystem. Def finris iriget som helst skäl till ätt de skulle behaudlas på riågot aririat sätt i fortsättningen. Det har vi också hävdat under ett antal år

När man nu hör de diskussioner som har förts och de brandtal som framför allt Ann-Cathrine Haglund har hållit till de fristående skolornas lov och bidragssystem för dem, tycker jag att det kan finnas skäl aft ge en liten historisk bakgrund så att vi har klart för oss vad som gäller och vilka beslut som har fattats.

Fram fill början av 1980-talet fick de fristående skolorna inte några statsbidrag över huvud taget. Från 1976 och åren framåt var def en borgerlig regering där under merparten av åren moderaterna hade skolministerposten, och de hade bakom sig en majoritet i riksdagen. Men irite riågon gång under de åren lyckades de få fram förslag till ett statsbidragssystem för fristående skolor Fro.m. våren 1981 t.o.m. hösten 1982 var det en tvåpartiregering bestående av folkpartiet och centern. Centern hade där skolministerposten. Under den perioden lades det fram en proposition för riksdagen om statsbidrag till fristående skolor Det statsbidraget var redan då otillräckligt, och i förhållande fill statsbidragen till det övriga skolväsendet är det mycket mycket knappt tilltaget. Man skall ha klart för sig att det var den möjlighet som över huvud taget fanns att få ett statsbidragssystem för vilket det i riksdagen kuride bildas eri majoritet som kunde vara besfåeude och inte skulle omedelbart rivas upp.

Under den tid som propositionen bereddes, och innan den kom till beslut i riksdagen, kom det ett mellanliggande val, och en socialdemokratisk regering tillträdde 1982. Förslaget var så förankrat att det ändå genomfördes. Riksdagen fattade således ett majoritetsbeslut om att de fristående skolorna också fortsättningsvis skulle få statsbidrag. Åven moderata samlingspartiet biträdde det förslaget och den bidragsnivå som beslutades. I en särskild reservation sade man sedan att man nu accepterade förslaget men aft man begärde ett nytt förslag till sfatsbidragsregler Jag tycker att det kan vara bra att ha detta med sig när man hör alla de stora och vackra orden och all den dådkraft som strömmar ut infe minst från Ann-Gafhrine Haglund.

Nu närmar sig sauriingeris ögonblick. Bl.a. ser vi framför oss att vi kanske får ett nytt statsbidragssystem där det blir möjligt att göra vissa korrigeringar Men fram fill dess är vi alla medvetna om aft ett stort antal av dessa fristående skolor har akuta ekonomiska bekymmer För aft klara sig fram till den tidpunkt då ett nytt statsbidragssystem kan träda i kraft behöver sko-loroa någon form av överlevnadsstöd. Def är det vi skall ta ställning till här om en liten stund.

Om jag har läst materialet rätt har moderata samlingspartiet över huvud taget irite eris riågori motiori i frågan, utan det har hakat på folkpartimotio-ricri i eri gemerisam reservation. När man läser den reservafionen blir, man litet betänksam eftersom där inte föreslås riågra perigar, till skillriad från centerreservationen och det förslag vi har lagt fram i riksdagen. Centern föreslår att vi här och nu skall besluta om all anvisa 10 milj. kr till ett s.k. överlev-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lill grundskolor, m.m.

nadsstöd till de fristående skolorna. Dä nöjer sig folkparfiet och moderaterna med att begära aft regeringeri skall återkomma och lägga fram någon form av förslag. "Snälla regeringen, kan ni inte hjälpa oss och ge de fristående skolorna någon form av stöd?" Jag tycker att det är betydligt rejälare att man säger atf "nu är vi beredda att besluta om detta. Vi är beredda att anvisa de pengar som det kostar att ge de fristående skolorna denna chans." Men det gör man inte. Man nöjer sig med att fråga regeringen om den inte skulle kunna tänka sig atf senare under året komma tillbaka med någon form av tilläggsproposition och anvisa pengar för ändamålet. Jag tycker faktiskt inte att det är så fruktansvärt handlingskraftigt - om jag skall vara ärlig.

Jag går då tillbaka till dagens beslut. Jag vill ställa eu fråga till Helge Hagberg, som företräder utskottsmajoriteten i denna debatt. Vi vet att det kommer aft dröja innan def kommer förslag till eff nytt statsbidragssystem. I bästa fall kommer def en proposition under hösten. Gissningsvis kan det, om proposifionen leder till beslut, i bästa fall innebära att vi har ett nytt statsbidragssystem per den 1 juli 1991. På vilket sätt, Helge Hagberg, har man tänkt sig atf de fristående skolorna, som har akuta ekonomiska problem, skall kunna överleva fram till det datumet? Vilka åtgärder är ni från majoritetens sida beredda att vidta? Tänker ni lugnt sitta här och titta på medan ett antal av de fristående skolorna tvingas att stänga och några av dem kanske bringas i konkurs? Det är frågor som jag gärna vill ha svar på från Helge Hagberg under den fortsatta debatten.

Låt mig sedan beröra ett par av de övriga betänkandena. Ett betänkande handlar om fortbildning. Där finris det ett ceriferförslag, vpk är också med, om medel till fortbildning för yrkeslärare. Det rör sig omett gaiiskablygsamt belopp, 12 milj. kr Yrkeslärarna kan tyckas inte vara en särskilt stor grupp i lärarkollektivet. I det här sammanhanget är de en oerhört väsentlig grupp.

De är de yrkeslärare som skall se till att genomföra den försöksverksamhet som nu pågår med den s.k. ÖGY-reformen. För aft den verksamheten skall kunna fortsätta att utvecklas och leda fram till ett beslul om en permanent treårig yrkesutbildning, vilket vi alla har förhoppningar om, är det oerhört viktigt att yrkeslärarna får den fortbildning som de har önskemål om och som även skolöverstyrelsen har haft med i sin anslagsframställan men som regeringen har prutat bort.

Slutligen skall jag beröra undervisriirigeri för svenska elever i utlandet. Det finns där två frågor som är tämligen akuta. Den ena har vi diskuterat tidigare här i kammaren vid eft flertal tillfällen. Def gäller högstadieundervisning vid den svenska skolan i Fuengirola i Spanien. Vi har från centerpartiet återigen föreslagit att pengar anvisas för att skolan skall få ett högstadium. Det finns nämligen tillräckligt många elever för det. Dessutom sker samverkan med de finska och norska regeringarna - även elever från Finland och Norge undervisas vid skolan. Vi tycker atf def är lämpligt att skolan får ett fullständigt högstadium och atf eleverna inte skall vara hänvisade fill korrespondensundervisning även i fortsättningen.

Den ändra frågan som vi har tagit upp gäller en utlaudsskola på gymriasial nivå i Nairobi i Kenya. Där finns också ett mycket stort antal elever som i dag är hänvisade till korrespondensundervisning. När man läser i budgetpro-

AnL 50 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Jag hade ovanligt litet att invända mot Larz Johanssons anförande. Det var utmärkt på många sätt. Han gjorde dock en stor sak av en liten och teknisk fråga, nämligen skillnaden mellan å ena sidan centerns reservation och å andra sidan vår och moderaternas reservatiori i frågan om överlevnadsbidrag.

Folkpartiet och moderaterna har valt en teknik som är mycket vanlig i riksdagen, nämligen att man ber regeringskansliet göra en mer exakt bedömning, när man tycker att man inte har tillräckligt beslutsunderlag. Beställningen är utomordentligt tydlig. Larz Johansson använde förklenande uttryck och sade alt vi "frågar" regeringen. Så är det inte. Vi gör en mycket tydlig besfällriirig. Def konkreta resultatet blir sannolikt ett belopp som ligger i närheten av det som centern har yxat till. Vi har vall denna teknik för att få elt mer exakt beslutsunderlag. Jag tycker inte atl denna tekniska fråga skall skymma det faktum atf vi här har en borgerlig enighet i en principiellt viktig utbildningsfråga.

Anf. 51 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik: ■' Herr tälrhahlSOm vanligt ägnar Larz Johansson sin kritik ål övriga borgerliga partier, särskilt moderata samlingspartiet. Det blir litet patetiskt i längden.

Vad beträffar historien hann vi inte presentera något förslag till nytt statsbidragssystem under tiden med moderat skolminister, men vi startade en process när det gäller de fristående skolorna. Om vi hade fått fortsatta möjligheter på den poslen, skulle förmodligen statsbidraget så småningom ha blivit annorlunda än det blev. Det var bra att det kom fill i alla fall.

Jag tror inte alt någon som har läst vår motion om rätfen att välja skola kan sväva i ovisshet om alt vi vill ha ett statsbidragssystem som ger de fristående skolorna bidrag likvärdiga med andra skolors, Ingeri kari sväva i tvivelsmål om alt vi vill stötta ett krav på överlevriadsbidrag. Att vi inte hade något yrkande var dumt. Vi hade inte det. Meri irinebörden i vår motion är just att vi vill ge rättvisa möjligheter för fristående skolor och självfallet stötta ett överlevriadsbidrag.

När det gäller skillnaden mellan reservationerna vill jag instämma i det Lars Leijonborg sade - det är en teknisk skillnad, och slutsumman blir ungefär densamma.

Anf. 52 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Det är möjligt aft man kan kalla det för en teknisk skillnad. Jag tror dock atf den i detta fall har en särskilt stor betydelse.

Först vill jag säga till Lars Leijonborg att vi inte "yxar till" riär vi lägger

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

fram våra motiorisförslag, ulan vi försöker skaffa oss en ordentlig uppfattning om hur den verklighet ser ut som vi vill vara med och påverka. Om man från folkpartiets sida anser att man inte har tillräckligt beslutsunderlag, får det stå för folkpartiet. Moderalerna hade uppenbarligen inget underlag alls, eflersom de inte har väckt någon motion.

Så lill skillnaden. Man kan ju ha förhoppningen att här i riksdagen försöka samla en majoritet, mao kari hoppas att vpk - helst hela partiet eller också enskilda ledamöter i partiet - och enskilda socialdemokrater, som säkert också har stor förståelse för många av de fristående skolornas bekymmer, skall biträda eft förslag. Då är det naturligtvis mycket enklare för dem att ta ställriirig till all här och nu anvisa en bestämd summa pengar till detta ändamål, i stället för atl de skall behöva gå till sin egen regering och begära ett riytt förslag om mera perigar Deriria fråga är mer äri en teknisk fråga. Det är också en fråga om atf försöka få fram eft majoritetsbeslut. Därför är det vikfigt atl frågan är klart och koncist formulerad.

Anf. 53 LARS LEUONBORG (fp) rephk:

Herr talman! Denna fråga är egentligeri irite värd att öda "ter lid på. Jag tror precis tvärtemot vad Larz Johaossoo tror - det borde vara lältare att få eri majoritet för en beställriirig till regeringen äri för ett förslag om elt fastställt belopp.

Arif. 54 LARZ JOHANSSON (c) replik;

Herr lalman! Om det kan vi naturligtvis tvista. Men det fiuris ännu en faktor som inte är oväsentlig i sammanhanget, och det är tidsfaktorn. Vi vet att det redan i dag finris eri skola som har tviogats avbryta siri verksamhet. Detta är alltså någol akut.

Om riksdagen fattar beslut här och nu, finns pengarna tillgängliga ganska omgående. Om man däremot skall invänta att regeringen först skall skaffa sig beslutsunderlag och sedau återkomma med en tilläggsproposition, som riksdagen skall fatta beslut om, kan tidsutdräkten bli ganska betydande. Det är förmodligen uteslutet att vi så fall kan fatta beslut under innevarande riksmöte. Då kan del alltså inte bli aktuellt med lilläggsbidrag förrän till hösten. Jag är rädd för atl det i många fall är för sent,

Anf. 55 YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Jag frågar mig vad det är för kunskapskrav som framtidens samhälle och framlidens arbetsliv ställer Vad är del för behov som skolan skall fylla inför del yrkesliv, den vardag och del samhälle som komma skall? Det är inga enkla frågor all svara på, men nödvändiga atl i alla fall försöka svara på, ifall man menar allvar med sina skolpolitiska krav.

Om mari läser en del av de platsannonser som just nu översvämmar de stora morgontidningarna, i alla fall i Stockholm, kan man kanske få viss vägledning. Jag ser ofta annonser av typen: Vi söker dig, du kreativa person, som har lust atl hugga tag i nya arbetsuppgifter som kan ta egna initiativ, som självständigt kan lösa problem osv.

Kreativitet är tydligen viktigt. Många arbeten är fortfarande monotona och utarmande, men inom allt fler områden höjs nu kraven pä kreativ förmåga. Också jag tror atl kreativitet är ett framtidens behov.

Personkemi är ett annat ord som man allt oftare stöter på. Det är ett modeord, som kan översättas med samarbetsförmåga. Förmågan alt samarbeta blir allt viktigare. Kunskapskraven inom arbetslivet ökar All nödvändig kunskap kan sällan samlas inom en och samma person. Det krävs atl man kan samarbeta med andra människor, som kanske besitter andra kunskaper och erfarenheter än man själv gör Samarbelsförmåga tror jag är något som framtidens problem och framtidens arbetsliv kräver

Man brukar säga att vi lever i ett informationssamhälle. I stor utsträckning tror jag att det är sant. Både som samhällsmedborgare och som ariställda blir vi överösta med information och fakta, det bara strömmar till oss.

Förr gick en klassklyfta mellan dem som hade tillgång fill iriformatiori, kuriskap och fakta och dem som irite hade det. I dag går klyftan snarare mellan dem som kan hantera, värdera och sortera denna information och dem som inte fält lära sig del. Framliden kommer att ställa krav när del gäller förmågan att granska kritiskt.

De som är unga i dag kan knappast räkna med att ha samma arbetsuppgifter hela sitt yrkesverksamma liv. Arbetslivet utvecklas snabbt, och så gott som alla människor måste i dag räkna med att fortbilda sig, omskola sig eller vidareutbilda sig. Del är alltså viktigt atl ha en bas som gör att man klarar ett flexibelt arbetsliv och att man har förmågan att lära sig mer och la till sig nya kunskaper Framtiden kräver en utbildning som bäddar för atl man skall kunna lära sig mer.

Jag tror alt framtidens samhälle och framtidens arbetsliv har behov av just detta; kreativitet, samarbetsförmåga, förmåga att granska kritiskt och beredskap alt lära sig mer Delta borde vara nyckelorden i den skola där alla barn och ungdomar går, men det är det inte.

Många elevers erfarenheter av skolan, särskilt av högstadiet, är nedslående. Skolåren uppfattas av många som en tid då det först och främst gällde atl komma i lid, sitta still och hålla tyst.

Trots många lärares och elevers utmärkta arbete och engagemang är det som om skolans inrieboende struktur ideligen sätter käppar i hjulen för dem som allvarligt försöker förverkliga läroplanens mål. Vi måste då fråga oss om det är så aft skolan är organiserad efter eft samhälle som kanske inte längre finns. År det kraven från en svunnen tids arbetsliv som gör att elever i dag upplever kraven atl komma i fid, sitta still och hålla tyst som det centrala i skolan?

Eri av grundskolans uppgifter är atf ge en demokratisk fostran. Läroplanen säger aff lärare och elever fillsammans skall planera, genomföra och utvärdera undervisnirigeri. Elevernas inflytande och ansvar måste stärkas dels av demokratiska skäl, dels därför att det är ett krav för att undervisningen skall ge bra resultat. I den kreativa process som inlärning och kunskapsutveckling är spelar eleven själv huvudrollen och måste själv vara delaktig. Det går inte att tvinga på någon kunskap. Den kunskap som eleven själv har efterfrågat är den kunskap som har del största värdet.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till grundskolor, m.m.

Del finns alltså många skäl till att elevernas inflytande måste öka i skolan, framför allt när det gäller att planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Trots detta visar undersökningar att demokratiarbelet i skolan går myckel trögt. Det lycks vara utomordentligt svårt atf ge eleverna ett reellt inflytande över skolarbetet.

Åtskilliga studier visar aft eleverna önskar mer inflytande över sin situation, såväl när det gäller trivsel, ordning och undervisningeris irinehåll som i fråga om arbetssätt. De sämsta möjligheterna till inflytande har eleverna vad gäller undervisriirigeri. Def är samtidigt här som eleverna har redovisat störst önskan om ett vidgat inflytande.

De projekt om elevdemokrati som genomförts i Sverige har gällt låg- och mellanstadierna. Enligt skolöverstyrelsen förefaller def vara så aft ju högre upp i utbildningen man kommer, desto starkare blir styrningen av undervisningen och desto mindre inflytande får eleverna. Detta överensstämmer dåligt med läroplanens uttalande om att ökad ålder och mognad hos eleverna ger förutsättningar för ett ökat medinflytande över den egna arbetssituationen.

Läroböckerna har fortfarande en central plats i undervisningen. Studier visar aft de står för det mesta av innehållet och definierar vad som är viktigt atf kunna. Flera studier visar att eleverna sitter den mesta tiden tillsammans i klassrummet och lyssnar på läraren eller löser likadana uppgifter Grupparbete, liksom verkligt iudividuella uppgifter, är undaritag. Ännu mer ovanliga är fältstudier eller projektarbeten. Eleverna får sin kunskap huvudsakligen genom läroboken och läraren. Det är läraren som talar, medan eleverna sitter tysta eller svarar på frågor

Skolöverstyrelsen har dragit slutsatsen all del undervisningssätt som dominerar inom skolan i dag är ett hinder för atf utveckla eff ökat elevinfly-taride.

Det firins säkert några som tycker att jag överdriver och svartmålar den svenska grundskolan. Jag hoppas att det skall slå klart för alla att trots att vi i vpk är kritiska till mycket inom skolan, känner vi samtidigt stolthet över den svenska grundskolan. Vi har förmodligen en av världens bästa skolor, och def är viktigt atf vi i vår iver att argumentera för förändringar, förbättringar och kanske ökade anslag inte odugligförklarar deu svenska skolan.

Lars Leijonborg hyllade nyligeri uppdelningen i allmän och särskild kurs i matematik och engelska i grundskolans högstadium. Anledningen till lovsången sägs vara atl del är en av de få valmöjligheter som i dag finris i grundskolan . Atl flera undersökningar - senast från högskolan för lärarutbildning i Stockholm - visar att det är just de elever som har de största svårigheterna i skolan som missgynnas av alternativkurssystemel med allmän och särskild kurs tycks inte bekymra folkpartiet.

Mängder av spännande utvecklingsarbete pågår varje dag i klassrum runt om i landet. Ett fantastiskt arbete utförs dagligen av elever och lärare ulan att det möter någon större uppmärksamhet. Den grå vardagens pedagogik, om ullrycket tillåts, må vara aldrig så färgstark - kanske får den ändå inte någonsin hälften av den uppmärksamhet som omger privatskolorna eller friskolorna.

I dag har upprörda föräldrar, elever och lärare från Waldorfskolorna stått utanför riksdagshuset och demonstrerat för ökade statsbidrag. De visar eft glödande engagemang för den egna skolan och för en pedagogisk idé. Eff sådant engagemang är och bör vara den drivkraft som gör att elever, föräldrar och lärare kan samarbeta kring det gemensamma och oerhört viktiga projekt som skolan är Men skolor kan ju inte leva av engagemang allena, det krävs ju också pengar

Jag vet atl många som är engagerade i Waldorfskolorna kommer att bli besvikna på oss i vpk i dag, då vi inte går samman med de borgerliga om höjda statsbidrag lill friskolorna utan kommer att rösta för utskottsmajoriletens avstyrkande. Jag har träffat åtskilliga Waldorfsenlusiaster som har den syn på kunskap, bildriirig och barns växande som överensstämmer med vpk:s. Mot den bakgruuden ariser måriga att vi i vpk borde vara de största tillskyridarna av ökade statsbidrag till dessa skolor utau betyg och med teori och praktik i nära samarbete. Men frågan om statsbidragssystemet måste lösas i ett sammanhang och med ömsesidiga insatser för atl vi skall få elt system som gynnar mångfald och lokalf engagemang, samtidigt som det är rättvist och solidariskt för elever med skilda behov och förutsättningar I höst hoppas vi kunna vara med och besluta om ett nytt statsbidragssystem till skolan, och i det sammanhanget kommer vi i vpk atf också pröva frågan om bättre ekonomiska förutsättningar för t.ex. Waldorfskolorna. Men vi är inte beredda att nu föregripa denna diskussion och denna prövning.

Lars Leijonborg uttryckte också oro för att vi i vpk skulle ha blivit lurade när det gäller det framtida statsbidragssystemet. Jag tror infe att Lars Leijonborg behöver vara så orolig över huruvida vpk blir lurat eller infe. Nu, liksom i december, är def vpk och socialdemokraterna som slår bakom utskottsmajoriteten i statsbidragsfrågan. Vad som skiljer oss åt är anslagsbeloppet.

Om jag vore Lars Leijonborg skulle jag snarare vara orolig för att det är folkpartiefs väljare som blir lurade. Folkparfiets brösttoner från kommunali-seringsdebatfen har enligt tidningsuppgifter förändrats till elt kommunall manifest, där man föreslår en sammanslagning av skolor och fritidshem för att frigöra resurser till äldrevården. Dubbla persoualgrupper och dubbla lokaler för samma barn anses ohållbart, enligt dessa tidningsuppgifter

Herr talman! För atl åstadkomma en utveckling av skolan i den riktning som jag här har skisserat krävs naturligtvis många skilda insatser En del av dem finns med i de betänkanden som vi nu debatterar Jag tänker inte gå in i detalj när det gäller våra förslag som finns redovisade i de reservafioner som vpk har undertecknat. Men jag vill nämna två nyckelord.

Det första är lärarna. Lärarna är, tillsammans med eleverna, den viktigaste resursen i skolan. I elevernas kunskapssökande är det lärarna som är den viktigaste kunskaps- och inspirationskällan. I en bra fuugeraride skola måste det finnas val utbildade lärare som fungerar bra tillsammans, trivs med sitt arbete och kontinuerligt utvecklas och fortbildas. Vi föreslår safsnirigar på fortbildning för lärare i samband med ÖG Y-försöken inom gymnasieskolan, fortbildning i miljöundervisning och ökade resurser för kompletteringsfortbildning.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

Vi föreslår också atl varje elev skall få tillgång lill mer av den viktiga resurs som lärarens tid och engagemang ulgör Vi vill anslå 250 milj. kr till minskade undervisningsgrupper och låta eleverna i B-skolans årskurs 3/4 i bidragssammanhang behandlas som en klass i lågstadiet.

Del andra nyckelordet är utveckling. Några av de områden som behöver utvecklas är: kultur i skolan, miljöundervisningen, elevaktiva arbetssätt och ökad ämnessamverkan. Vi föreslår därför kraftigt ökade resurser för utvecklingsarbete. Regeringen och utskottsmajoriteten, däremot, föreslår en minskriirig av dessa resurser med ca 10 milj. kr

Vi i vpk är allvarligt oroade över de stora bristerua riär det gäller elevirifly-taridel och det som brukar kallas elevaktiva arbetssätt. Det är ju oerhört märkligt om del är så att eleverna får mindre och mindre att säga till om när del gäller uudervisningen ju högre upp i utbildningen de kommer

Jag skulle vilja fråga socialdemokraternas Helge Hagberg: Hur vill ni förändra den traditionella katederundervisningen, som fortfarande dominerar? Vad vill ni göra för atl öka elevernas möjligheter alt själva påverka den inlärningsprocess där de själva spelar huvudrollen? Jag lever inte i illusionen att del skulle vara någon lätt uppgift. Men om ni minskar resurserna för utvecklingsarbete är det väl naturligt alt redovisa vilka andra vägar socialdemokraterna har tänkt atl gå. Jag förutsätter att vi i den här frågan är överens om färdriktningen, Helge Hagberg.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till de reservationer som vpk har ställt sig bakom och i övrigt till utskottets hemställan.

AnL 56 LARS LEUONBORG (fp) replik;

Herr lalman! Ylva Johansson lalar ofta konkret, och det är ofta intressant all lyssna på henne. Så även i dag. Men när hon kom in på frågan om friskolorna tyckle jag all del blev helt obegripligt. Då var del verkligen fråga om politikerspråk. Del var en dimma som det var mycket svårt att se geriom.

Så småriirigom kom Ylva Johansson fram till frågan om hur vpk skall ställa sig i höst om det kommer förslag fill eft nytt statsbidragssystem. Jag kunde se så mycket genom dimman att jag i alla fall förstod att vi inte kan hoppas på någol överlevnadsbidrag till dess. Del blev inte heller något besked på den punkten. Vpk skall pröva frågan om man kan medverka till elt rättvist system. Det tycker jag är mycket nedslående.

Faktum kvarstår aff vpk infe tillhör ufskoffsmajoriteten när def gäller fortbildningen och klassstorlekarna. På båda dessa viktiga punkter - som många lärare upplever som ljuspunkter i mörkret uär vi fattade kommuriali-seririgsbeslulet deu 8 december -har vpk reserverat sig.

Folkpartiet vidhåller sin skepsis gentemot kommunaliseringsbeslutet. Vi ansåg atf det var olyckligt i sak och olyckligt fill form. Frågan om man skall samlokalisera fritidshem och skolor i samma byggnadskomplex är något helt annat. Det är riktigt att vi i många kommuner och vid eri kommunal konferens i Göteborg för en tid sedan har talat om att det av ekonomiska skäl borde vara vanligare alt frilidshemsverksamhelen bedrivs i skolans lokaler

Ylva Johansson kan hänvisa till hur många forskningsrapporter som helst,

men jag tror inte aft det stora problemet i dagens högstadium är atf det finns för mycket valfrihet och för mycket individualisering. Jag är övertygad om aft problemet är det motsatta.

Jag tycker att vi kontinuerligt skall arbeta oss fram fill mera valfrihet och mera individualisering. Jag tror i och för sig inte atl systemet med allmän och särskild kurs är det slutliga och ideala syslemel. Min enkla ståndpunkt har dock varit atl irinan vi har kommit på något bättre måste del vara fel att avskaffa del system vi har

Ylva Johanssori beskriver deri skola hori vill ha. Några av friskolorria har på måriga sätt förverkligat den skolan. Ändå skall Ylva Johansson till hösten bara pröva om hon vill ha ett rättvist system. Är det allt ni kan säga i dag?

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

AnL 57 YLVA JOHANSSON (vpk) replik;

Herr talman! Del är naturligtvis olyckligt när skolor, som i t.ex. Norrköping, tvingas stänga på grund av brist på pengar Det är också lilel märkligt när partier säger att vi nu måsle anslå särskilda medel genast och alt vi inte kan vänta på prövning av ett nytt statsbidragssystem, samtidigt som man har deltagit i en kraftig nedskärning av kommunernas resurser

Anf. 58 LARS LEUONBORG (fp) replik;

Herr talman! Del allmänna skolsystemet har drabbats av en del nedskärningar, bl.a. på grund av minskade statsbidrag till kommunerna. Det är riktigt. De problemen kommer dock inte i närheten av de problem som friskolorna har drabbats av. Del går inte atl jämföra de ekonomiska villkor som gäller för friskolorna och för de allmänna skolorna på samma gång. Att använda nedskärningarna i del allmänna syslemel som något slags försvar för del armod som råder på många håll inom friskolorna är ett dåligt försvar

AnL 59 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr lalman! Anledningen, Lars Leijonborg, till all man nu säger alt man inte kan vänta ell halvår eller elt år med frågan om statsbidrag lill dessa Waldorfskolor hänger bl.a. samman med de skilda förutsättningar som kommunerna nu har atl gå in med överlevnadspengar Kommunerna har fåll en så myckel svårare ekoriomisk situation. Folkpartiet har varit ett parti som har deltagit i den politik som har lett fram lill delta.

AnL 60 EVA GOÉS (mp);

Herr lalman! "Den gröna skolan" finns hos varje människa. Hur den skall se ut i detalj överlåts lill elever, lärare, föräldrar och audra berörda. Eri förutsättning för att den skall förverkligas är att de i skolan aktiva under frihet kan pröva egna idéer och forma den undervisning som de tror på.

Det som förenar är inte en gemensam metod utan ett gemensamt sätt att tärika. Tariken leder lill mer elevaktiva metoder Kunskaperna finns inte bara alt hämta i böcker, ulan klassrummet lämnas ofta för inhämtning av kunskaper ute i samhället och naturen. Den formella organisationen bryts och medvetenheten om alt man kan och vill styra en skolas innehåll och ut-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till grundskolor, m.m.

veckling vaknar till liv. Skolan blir ett kulturellt centrum, pulsen i samhället.

Det kan vara en skola som har en alternativ pedagogik. Det kan vara den kooperativa skolan, som alla föräldrar och barn ställer upp på. Den sköter om skolan. Den har en lokal styrelse som driver den praktiskt. Alla är delaktiga i skolan, alla är engagerade och är med och bestämmer hur skolan skall skötas och hur pengarna skall spenderas, på vad och vilka.

Det kan vara skolan som har en hel uppsättning av djur: kor, grisar, hästar och får Det är en kärngård där man ser, luktar och känner djurens närhet i stället för atf titta på en bild. Man får ta ansvar Hemkunskap uppvärderas, och "lära för livet" blir verklighet.

Herr talman! Alla dessa "skolor" finns i Waldorfskolan. Jag har ingen förståelse för de ledamöter i riksdagen som infe stöder denna typ av skola.

Skolans roll i de gröoa samhället är egentligen självklar om man utgår från skollag och gällande läroplan. Skollagen säger att def yttersta syftet med skolan är att eleverna utvecklas lill "harmoniska mänriiskor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar".

Barnens kulturella bakgrund och närmiljö är den naturliga utgångspunkten för atl detta skall kunna förverkligas. Att leva nära naturen, och nära gamla och barn ger kuuskaper för livet - i livet - som man inte kan läsa sig lill. Dessa kunskaper ökar barnens självtillit och är en ovärderlig tillgång. Att få vara med och bestämma från det ytterst lilla till det oerhört stora utvecklar barnen och deras tänkande.

I dagens samhälle är risken överhängande att skolan halkar in i en sammanhangslös mekanisk inlärning. Då kommer eleverna inte aff känna igen sig. Man defiriierar sig som deo som irite kan något och inte duger till något och irite är riågot. Det vi vill med skolan är att motverka den risken. "Våra" elever täriker själva, är aktiva och känner arbetets glädje.

Barnen lär sig alt se hur det som sker i dag är en utveckling av def som varit och aff detta har betydelse för utvecklingen i framtiden - en framtid som vi själva kan vara med om att påverka. Barnen får en förhöjd beredskap atl möta både glädje och sorg i livet.

Aktiviteterna i skolan får en mening genom att de har en social dimension. Lönen för mödan blir ett aktivt samarbete mellan föräldrarna, det omgivande samhället och skolan, vilket ger resultat! Ett sådant samhälle blir starkt och motverkar sårbarheten som finns i dagens anonyma, storskaliga samhälle. Strävan efter mänsklig tillväxt skadar ingen - tvärtom! Den är positiv. Den hotar irite livsmiljön som fixeringen vid materiell tillväxt gör

För att kunna förverkliga "den gröna skolan" måste politiska verktyg till. Därför ställer miljöpartiet upp reservatiouer som talar om att skolorna skall få eget budgetansvar, vilket iririebär alt arislagen följer med eleveri till den enskilda skolan. Man ger extra slöd till småskolor i glesbygd.

Det innebär atl skolan måste bestämma mer över innehållet och driften. Därför måsle regler som stoppar denna möjlighet tas bort. Lärarna måste i sin utbildning få den praktik och metodik som behövs för att ge eleverna möjlighel alt arbela aktivt och undersökande med natur och människor som levande uppslagsböcker

Effektiviseringen mätt i antal poäng eller lästa böcker måste brytas. Be-

dömningen av skolarbetet sker tillsammans med elever och föräldrar, varvid kvalitet mäts. Gradering i betyg försvinner

Profilskolor, alternativ pedagogik, försöksverksamhet och projekl uppmuntras och stöds. Praktik och teori varvas.

Allt detta förenas i Waldorfskolan. Vi i miljöpartiet har därför avgivit reservationer som iririebär atl mari löser deri akuta ekonomiska krisen, som gäller Waldorfskolans överlevnad, och också löser problemen med skolans framtida ekonomi genom ett nytt statsbidragssystem. Vi anser äveri att elt provisoriskt statsbidrag bör införas i övergången lill det nya systemet, baserat på en genomsniltssumma till skolans elever

Herr lalman! Jag vill nu gå in på miljöundervisningen i skolan, glad och ledsen på samma gång. Jag har jusl stigit över tröskeln till mitt arbetsrum i riksdagen efter en intensiv resa till Kiev och till folket som drabbats i Tjernobyl.

Mitt starkaste intryck är mödrarnas kamp för sina barn - de barn som evakuerades den 29 april 1986. Deras oförskräckta kamp mot byråkrati och nedlåtenhet från dem som lycks förstå har sin motsvarighet i alla mödrars kamp runt om i världen för barnens överlevnad, för barnens bästa.

Mitt andra starka intryck är ungdomarnas situation och deras diskussion med mig om existentiella överlevnadsfrågor Problemen för dem är akuta. De känner sig fångade i en rävsax - som i en låda, sade de - i ett system, i ett nedsmittat område som de infe får lämna, i uppgivenhet. De vet infe om de har någOri framtid.

Jag käririer mig som en passagerare på rymdskeppet Jorden - och på väg att göra farkosten manöveroduglig. Mänsklighetens situation på tröskeln till det tredje årtusendet saknar varje motstycke i historien.

Jag efterlyser satsningen på de globala frågorna om miljö, fred och mänskliga rättigheter som SÖ:s handlingsprogram för skolans internationalisering föreslagit. De frågorna är överordnade allt annat. Vänliga ord och en klapp på axeln räcker inte.

Som lärare vid den tidpunkten, 1986, när de här frågorna logs upp och lärisskolriämnden bl.a. pekade på alt man nu skulle kunria satsa på överlevnadsfrågor, fick jag bara vackra ord och inga pengar Det gjorde mig ännu mer frustrerad. Della var direkt efler Tjernobyl. För mig gäller lideräkningen före och efter Tjernobyl, eftersom min hemstad hade blivit myckel drabbad av radioaktivitet. Senast i dag fick vi höra att del är mycket höga värden även i svenska djur.

För övrigt auser jag alt kärrikraften bör avvecklas omedelbart.

Sedan dessa ödesdigra dagar har jag hunnit vara språkrör för miljöpartiet och koriima in i riksdagen - och jag sitter nu i utbildningsutskottet. Och vad händer här?

Hur har då miljösatsningar visats i konkret handling? Miljöpartiet och socialdemokraterna har enats om 66 milj. kr lill särskilda utvecklingsinsatser Jag har betonat att jag vill att länsskolnämnderna nu skall ha större möjlighet all använda dessa pengar till konkret miljöarbete, men också till kultur i skolan, elevaktivl arbele m.m.

En förutsällning för bra undervisning är vidareutbildning och fortbildning

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

av lärare som kan miljö. Därför vill vi salsa 10 milj. kr och omfördela 20 milj. kr till detta ändamål, sålunda 30 milj. kr sammanlagt. Vi har också krävt att miljökunskap skall in fro.m. förskola t.o.m. högskola, precis som Urigdomarria på miljöriksdagen krävde. Vi vill i förlängningen införa professur i ekologisk konsekvensanalys, osv.

Men vad händer i praktiken? Några saker går igenom, som jag nämnde, men allt går för långsamt. Del är inte för sent - men bråttom.

De skolklasser som jag träffat, speciellt här i riksdagen, säger att när de frågar om mari kari iriföra miljökunskap på schemat, får de från SÖ svaret atl "vi kan inte falla beslul". När de frågar utbildningsdepartementet, får de beskedel att departementet inte kari bestämma. När de kommer till utbildningsutskottet, finns det inte majoritet för miljösatsningar i den grad som verkligheteri påkallar

Jag kommer all fortsätta alt kämpa för eri förgrönirig av jorderi - och av ulbildriirigsulskoltet - eftersom jag auser att vi som lever ou har ett ausvar för allt levande, för våra barn och för kommande generationer

Herr talman! Jag yrkar bifall till alla reservationer där miljöpartinamri firins med. Jag yrkar också bifall fill folkpartiefs reservation 6 mom. 7 i utbildriirigsutskoltets betänkande 14, om kunskapscentra för rörelsehindrade barri och urigdomar.

Miljöpartiet har också eri reservatiori där vi ser det som angeläget atf analysera lärarrias utbilduirig i de dövas teckenspråk i specialskolan. En sådan analys skulle ge underlag för en bättre planering av lärarnas fortbildning i teckenspråk.

I en reservation om sameskolor anser vi att medel skall gå till en konsult inom def sydsamiska området för att man bättre skall kunna integrera och planera språket i den vanliga skolan.

Slutligen vill jag yrka bifall till vår reservation om utiandsskolor (forts. 13 §)

13 § Anslag till grundskolor, m.m. Prot. 1989/90:114

(forts, utbildningsutskottets betänkanden UbU12, UbU13 och UbU14) 3 maj 1990

Anf. 61 HELGE HAGBERG (s): Anslag lid

Fru talman! "Ungdom är framlidens barometer Def gäller aff tolka dess grundskolor, m.m. utslag. Blir del storm eller stiltje, regn eller torka i människornas värld?"

Så sade en gång Nathan Söderblom. Det är tänkvärda ord, som pekar på att vi vuxna kan få veta mycket om framtiden genom att titta närmare på barnens vardag och deras drömmar om framtiden.

Gun Malmgrens bok Min framtid kan närmast beskrivas som en nedbantad forskningsrapport. Där berättar elever i årskurs 8 om hur de tror aft deras framfid skall bli. Det är en ganska skrämmande läsning, som visar att det finns mycket kvar atl göra innan målen i läroplanen blir verklighet.

Gerd tillhör socialgrupp tre. Hon bor i ell höghusområde, och om sin tillvaro elt år efter grundskolan tror hon följande:

"Så pluggar jag vidare, jag hade tänkt bli barnsköterska. Men jag tror nog inte atl jag klarar del, för jag är nog för korkad för det. Så jag hamnar nog på någon affär"

Man kan jämföra henne med läkardoltern Sandra.

"Efter nian så tänker jag fortsätta skolan. Jag hoppas att jag går i NA och klarar mig bra. Efter första ring ska jag söka stipendium och åka till USA eller Frankrike. Om jag inte får stipendium kanske jag går andra ring också och sen åker lill Paris och läser franska på ett universitet och jobbar som au pair ett år"

Två flickor, lika gamla, men från olika världar Bägge har, vid så unga år, myckel klarl för sig hur framtiden kommer att bli.

Jag vill också ta två pojkar som exempel. Arbetarpojken från ett lägreme-delslatusområde i en storstadsregion har helt andra och kortfattade framtidsvisioner;

"Ett år efter grundskolan:

På väg från fabriken.

När jag är 20 år är jag i loppform.

När jag är 35 år har jag skurit ihop."

Hans värld - där han talar om sig själv som om han vore en bil - är vida skild från den som målas upp av Johan från socialgrupp ett;

"Elt är efler grundskolan. Jag går första året på 3-årig naturvetenskaplig linje. Jag bor hemma. Pluggar mycket, tillbringar somrarna på landet för att göra i ordning vår kommande sommarstuga.

När jag är 20 år Jag går på universitet, datainriktad hnje, jag försöker bli programmerare.

När jag är 35 år. Jag har jobb som programmerare. Jag har familj, två barn, ganska bra ställt, kanske villa, spelar golf på helgerna, liten sommarstuga på en tomt som vi delar med mina kusiner, åker till fjällen ganska ofta."

Del här var fyra exempel, och det finns starka skäl för att välja just dessa. De visar hur grundskolans närmare 880 000 elever sorteras efter ett visst mönster Föräldrarnas utbildningsbakgrund och klasstillhörighet har stor betydelse för vilken väg barnen väljer De väljer vad som förväntas av dem, och

6 Riksdagens proiokoU 1989/90:114

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

deras förväntningar och drömmar om framliden styr även i hög grad deras ambitioner i skolarbetet.

För atl ge alla ungdomar en likvärdig utbildning kan man aldrig bortse från dessa skilda förutsättningar Skolan måste därför ständigt utveckla sin förmåga att inspirera alla barn och ungdomar så att de kan och vill ta till sig de kuriskaper färdigheter, riormer och värderirigar som skolan skall ge dem. Men skolan skall även ge dem möjlighel atl bearbeta och vidareutveckla dessa.

Åven det som framhålls i läroplanen är viktigt, nämligen;

"Skolstyrelsen bör verka för all eleverna grupperas så att en så allsidig social sammansällriirig som möjligt uppuås i klasser och arbetseriheler Oavsett val av kurser, ämnen och fria aktiviteter i grundskolan skall alla elever ha samma möjligheter alt fortsätta studier inom gymnasieskolan."

Lgr 80 har varit i bruk uuder hela 1980-talel. Det var statsrådet Mogård som var arisvarig för starleri, och därefter har skolmiriistern hetat Göranssori och riu heter hau Görari Perssori. Vi är alltså många såväl partier som regeringar och riksdagsmajorileter som har spelat en viktig roll när det gäller den kanske viktigaste faktorn i skolan, nämligen läroplanen.

Men trots att vi har lång erfarenhet av att bedriva undervisning för våra elever finns det alltid anledriirig aft göra ytterligare förbättririgar

Eri fråga som vållat huvudbry har varit def dubbla huvudmauriaskapet för gruridskolari, gymnasieskolan och komvux. Den frågan avgjorde riksdagen för knappt ett halvår sedan. Inga partier var mot detta samlade huvudmannaskap i sig. Men ute i verksamheten fanns en stor oro och olust. Detta faktum kunde flera riksdagspartier inte avstå från att utnyttja. Således motsatte sig samtliga borgerliga partier och miljöpartiet kommunaliseringsbeslutet. Socialdemokraterna och vpk fick la ansvaret för alt ett riktigt beslut fattades.

Vi lalar om förnyelse av den offentliga sektorn, och med detta menar vi atf verksamheten skall bedrivas rationellt och effektivt och ha höga kvalitetsmål. Atf komma bort från dubbelt huvudmannaskap var en vikfig uppgift för atf bäst främja effektivitets- och kvalitetsmål. Men när man kom i situationen att fatta beslutet om kommunaliseringeri för atl få en huvudman som har hela ansvaret för skolan, då frestade del mera att exploatera en osäker och tveksam opinion än att ta ansvar

Jag läser i nyhefslelegrammen från det stora landet i väster om tillståndet i del amerikanska skolväseridet. Där fuugerar det offeritliga skolväseodef irite bra. Den amerikanske presidenten har t.o.m. lovat deri japanske premiärministern atl man skall förbättra del amerikanska skolväsendet. Tillståndet i USA:s undervisnirigssystem kärinelecknas av alt amerikanska elever, studenter och vuxna alltid hamnar sist vid mätningar av kunskapsriivån i indu-striländerria. Deri vuxria befolkningen är till 13 % analfabeter och 30 % av befolkningen slutar skolan före examen. Ändå går 55 % vidare efter grundutbildningen, stod det i DN från i söndags. Men, konstateras del, kravet är bara alt man betalar terminsavgiften.

Så kan det gå när effektivitets- och kvalitetsmål eftersatts. Naturligtvis var skattesänkningen där ett övergripande mål, och då fick skolan inte sina resurser Nu har dock myndigheterna uppmärksammat att utbildningen måste vara utgångspunkten om ett land skall vara konkurrenskraftigt. Del kan vara

sedelärande för oss att aldrig ge avkall på målen. I det här fallet skall skolan ta sitt ansvar för en effektiv och på kvalitet uppbyggd undervisning.

Grundskolan skall sträva mot jämlikhet. I skollagen uttrycks detta som att samhällets målsättning är atl ge alla barn en god grundläggande utbildning -oberoende av ekonomisk, social och kulturell bakgrund.

Det här innebär inte alt skolan skall vara fyrkantig, ej heller forma "fyr-karitiga barri". Tvärtom skall skolan vara lyhörd för personligheten och erfarenheterna hos varje elev. Jag kan livligt föreställa mig de moderata invändningarna mot delta resonemang.

I parlimotionen Ub801 på s. 4 väljer man ju faktiskt alt ställa jämlikhet mot valfrihet. Det betyder att moderaterna vill ha valfrihet i stället för jämlikhet. Då skulle jag vilja hänvisa till de fyra ungdomar som jag berättade om i inledningen. Det är kanske så att moderata samlingspartiet och dess företrädare inte vill ändra på den verklighet som speglades av dem?

Fru talman! Vi har i denna kammare ofta långa diskussioner om klasstorleken. Låt mig då bara tillföra några uppgifter Mellan läsåren 1981/82 och 1988/89 minskade antalet grundskoleelever med 113 000. Lärarkåren har dock inte minskat i proportion till vad som gäller för eleverna. Detta har inneburit att lärartätheten har ökat från 8,3 fill 9,1 lärartjänster per 100 elever

Jag är medveten om atf bland dessa lärare också finns lärare med uppgifter som infe direkt leder till en minskad klasstorlek. Jag vill ändå påstå att varje lärare i sig innebär en resurs i skolan.

Ibland får vi höra hur bra det är atf nivågruppera eleverna. Därför vill jag i detta sammanhang nämna den stora forskningsundersökning kring matematikundervisningen som genomförts i Utah i USA. Detta visar att nivå-grupperirig är direkt olämplig för de svagaste eleverna. De svagpresterande elever som gått med blandade grupper med hög målsättning hade gjort betydligt större framsteg än de i homogena grupper

Klassrumsobservaförer noterade atf i klasser med eribart svagpresterande elever ställde man färre frågor och visade litet intresse för matematik. Undervisriirigeri bestod mest av katederuudervisriirig. Diskussioner var infe särskilt vanliga.

En avgörande förutsättriirig för aft riå framgång i skolarbetet är att lärare, elever och övrig personal väl och gemensamt organiserar sitt arbete. Arbetsorganisationen skall inte vi bestämma här Däremot kan vi stimulera till nytänkande genom de anslag som vi ger fill särskilda utvecklingsinsatser

I nu aktuellt betänkande om grundskolan föreslås att 66 miljoner anvisas för särskilda utvecklingsinsatser i grundskolan. Det ersätter tidigare anslag för utvecklingsarbete i mellan- och högstadiet, kulfur i skolan och utveckling av arbetet med samlad skoldag.

Länsskolnämnderna skall disponera ett anslag för sitt eget län, medan skolöverstyrelsen fördelar anslaget.

Def finns mycket vi vill skall komma in i skolans undervisning: miljön, internationaliseringsprojekt för utveckling av vissa ämnen, etc. Nog kan éft anslag försvaras, om vi har ambitioner härvidlag. Nu tycker infe moderaterna det, och del får vi väl leva med. Folkpartisterna har lägre anslagsbelopp. De tycker om den samlade skoldagen. Centern har högre anslag på

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

denna punkt, där man vill aft miljö och internationalisering skall framhävas mera. För vpk är den här punkten väldigt viktig, och man föreslår ett ännu högre belopp.

Av slatsfinansiella skäl kan vi inte höja anslaget för närvarande. Jag konstaterar att vi ändock har en ganska bra resurs för just detta ulvecklirigsar-befe.

Det finns en iver för försök med dubbla tillval på högstadiet. Försöksverksamheten föreslås dock fortsätta fram tills skolöverstyrelsens utvärdering har redovisats. Def kan dock vara angeläget att omfatlnirigeri av försöken ökar Men vi är inte beredda att gå till generella dubbla tillval förrän vi sett utfallet av skolöverstyrelseris redovisriing.

De fristående skolornas situation är ur ekonomisk synpunkt bekymmersam. För närvararide pågår för övrigt diskussiooer med kommunerna och de fristående skolorna. Det faktum alt statsbidragssystemet kommer upp i höst är motiv till att avvakta med behandlirigeri av deriria fråga.

Propositionen tar också upp en analys av orsaker till bristen på behöriga lärare i grundskolan. Av denna redovisning framgår alt bristen är i ökande. Problemen med brist på behöriga lärare är olika från område fill område. Stockholm härden allvarligaste situationen.

Det är naturligtvis viktigt atf grundskollärarutbildningen får sin rekryte
ring. Effekten här får vi dock inte direkt när det gäller den gruudläggaride
utbildningen; Komplefteringsutbildriirigar av olika slag samt reaktiveririgs-
kurser för lärare som inte är aktiva måste komma fill. Statsrådet föreslår aft
ytterligare 35 miljoner avsätts för att öka ambitionerna och få fler till grund
utbildningen. ' ;'JÄ11>. j

Mot denna bakgrund tycker jag atl del är beklagligt att moderater och folkpartister låst sig för ett krav på enbarl ämneskunskaper när del gäller lärarnas fortbildnirig. Det finns så myckel i skolan som tyder på atl lärarna behöver stöd, stimulans och utbildning på elt mer övergripande plan. Goda ämneskunskaper är vikliga, men elevernas inlärningsprocess är avhängig av den pedagogik läraren använder sig av vid förmedlandet av kunskaper och skolans hela arbetsmiljö. Atl ensidigt betona ämneskunskaper är lika fel som om bonden enbart skulle intressera sig för utsädets kvalitet och helt bortse från behovet av att väl förbereda marken. Resultatet visas först av den skörd man får Utsädet är i defta sammanhang bara en av faktorerna.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till utbildningsutskottets hemställan i betänkandena 12, 13 och 14 samt avslag på alla förekommande reservationer

AnL 62 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talman! Grundskolan har firat jubileum. Men grundskolan har inte klarat av det som Helge Hagberg, och vi alla, tycker är så vikfigt, nämligen att utjämna skillnaderna. Tyvärr har jag alltför ofta som lärare fått höra elever som har sagt precis som Gerd: Jag är nog för korkad. Det är denna känsla som grundskolan har gett alltför många elever Atl vara i samma klass under nio år och att under nio år känna sig sämst och för korkad är inte en bra grund för en ung människa alt starta livet på.

Likvärdig utbildning måste vara en utbildning som ser olika ut för olika elever Valmöjligheter är jämlikhet. Atl kunna välja efter sina egna anlag

och förutsättningar ger elever samma möjligheter, inte det att uudervis-ningen ser likadan ut. Eflersom elever är olika, behöver man ha uridervis-riirig på olika riivåer och olika mycket tid i ämnena för alt få samma möjligheter och samma start. Del förmår irite grundskolan. Det förmår bara ett skolsystem som ger mångfald. Därför är det viktigt att kunria välja mellari olika skolor och inom skolan, t.ex. med ökade möjligheter att välja på lågstadiet.

Helge Hagberg återkommer till kommunaliseringen. Vår kritik grundade sig på måriga olika saker I sak var det fel aff fatta det beslutet utau att viktiga frågor hade klarlagts, frågor om skolans mål, om statsbidragssystem, om avreglering och om lärarnas situation. De är ännu infe klarlagda. När får vi besked, Helge Hagberg, om statsbidragssystemet och allt annat som borde ha varit klart?

Sedan skulle jag också vilja fråga vad def amerikanska skolsystemet egentligen har med denna debatt i Sveriges riksdag atf göra.

Till sist vill jag upprepa de frågor som jag ställde tidigare och som Helge Hagberg irite svarade på. Vilket besked har ni socialdemokrater till de föräldrar som har demoristrerat i dag? Vilket besked har ni fill föräldrar och lärare i Waldorfskolan i Norrköping, som måste stänga därför aff det infe finns pengar? Vilket besked har ni när det gäller statsbidragssystemet och när det gäller överlevnadsbidraget lill de fristående skolorna?

Om skolan skall vara likvärdig och ge jämlikhet skall alla föräldrar och elever ha möjlighet att välja, och det får de bara med ett statsbidragssystem som följer eleven till den skola som föräldrar och elev väljer Då blir det rättvist för alla och inte som det är i dag, dvs. att det är den som har pengar och resurser som kan välja.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.-

Anf. 63 LARS LEUONBORG (fp):

Fru talman! Def är allfid intressant med diskussioner om de sociala olikheterna, den sociala skiktningen i skolan, för detär eft mycket stort problem. När Helge Hagberg tar upp det kommer han så småningom fram till de regler som finns för hur grupperna skall sammansättas så aft de får en allsidig social sammansättning. Det är ett typiskt exempel på hur eft svårt problem ganska länge har hanterats med mekaniska lösningar Helge Hagbergs citat visar hur mycket svårare dessa problem är och hur de lösningar som hittills har anvisats har varit otillräckliga.

Nu måste vi försöka vara mera kreativa. Helge Hagbergs fyra citat visar vilken betydelse självförtroendet har Det gäller aft ge elever med olika förutsättningar och med olika självförtroende ett större självförtroende, och där misslyckas skolan ofta. Jag tror, ungefär som Ann-Cathrine Haglund, att eft skäl till det är att lösningarna har varit alldeles för fyrkantiga och att eleverna i för hög grad har behandlats som om de vore lika. Jag minns en rubrik i en tidning för en fid sedan, som jag kanske har citerat tidigare: I den svenska grundskolan springer alla 100 meter på samma tid. Alla som har varit med om en lektion i idrott vet atl del inte är så, men i många andra ämnen agerar vi som om det vore så.

Också i detta perspektiv är det ganska anmärkningsvärt alt Helge Hagberg går förbi den viktiga frågan om friskolor med några få meningar För vissa barn har friskolorna faktiskt blivit räddningen. För vissa barn från t.ex.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

problemmiljöer har det visat sig att en alternafiv skola har fungerat mycket bra. Bl.a. av def skälet är det beklagligt aft socialdemokraterna har en så njugg attityd och har så litet hopp atf ge friskolorna:

När det gäller fortbildningens inriktning överdriver Helge Hagberg något. Det står i vår och moderaternas reservafion att fortbildningen i huvudsak bör inriktas på ämnesfördjupning. Det finns naturligtvis också andra ämnen som kan tas upp i fortbildningen.

AnL 64 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Jag reagerade mot många saker som framkom i Helge Hagbergs anförande. Vad menar Helge Hagberg med att jämföra med USA? Betyder jämförelsen aft införandet av Waldorfskolan och det tänkande som finns där skulle eftersätta effektiviteten i undervisnirigeri, kvalifeteri och jämlikheten?

Historieskrivningen om kommunalisering var felaktig. Vad vi har krävt är att det skulle komma tillbaka ett helt nytt, geriomarbetat förslag med eri beskrivning av hur statsbidragen skulle vara utformade och en beskrivning av målformuleringen för skolan. Jag hoppas att Helge Hagberg kommer ihåg det.

Enligt FN;s deklaration om de mänskliga rättigheterna har alla rätt till skolundervisning. Jag kan vända på def: Vilken rätt har socialdemokrater och vpk-are aft neka barn i Sverige statsbidrag?

Det lät på Helge Hagberg precis som om katederundervisning förkommer också i Waldorfskolan, eftersom den kom upp i den här debatten. Det är ju i den ordinarie skolan som deri förekommer I Waldorfskqlari passar de barn som har problem; def är därför de går där Def är sista chanseri, def är räddningen, som Lars Leijonborg sade, och det är hoppet för dem.

Jag kan inte förstå varför man försöker snåla nu uär behovet är för akut för att värita fill hösten. Det känns som efter Tjernobyl, när vi skulle dricka den mjölk från vårt område som innehöll mycket stronfium. När jag skrev till Mejeriernas riksförbund att vi ville ha mjölk från annat, ej besmittaf område, sade man att reglerna var sådana att man infe kunde skicka mjölk över länsgränserna.

Talet om att vänta till hösten är ungefär likadant. Def gäller i dag, inte i höst. Fram till i dag har Waldorfskolan klarat sig på en bråkdel av vad grundskolan kostar, och den bör få täckning för sina kostnader Waldorfskolan är resurssnål, och kostnaderna för den kommer inte upp i kostnaderna för den vanliga skolan. Man behöver alltså inte vara orolig för det.

Man skulle kuuna ge en rekommendation till kommunerna att inte behandla Waldorfskolor olika, så aft skolan t.ex. i Norrköping får 5 % från kommunens budget medan den i Kalmar får 100 % täckning. Den här frågan ligger på riksdagens bord, och vi bör ingripa nu, i stället för att göra en dundertabbe till - det räcker med dem som vi har gjort under det gångna året.

las. Jag tror aff Helge Hagberg och jag känner samma vrede över orättvisorna och att vi båda ser som vår uppgift atl minska klasskillnaderna.

Meri jag vill också fråga Helge Hagberg hur vi skall göra. När jag hör Helge Hagberg tvivlar jag irite på atl vi har en gemensam syri riär del gäller målen, men hur skall de nås? På vilket sätt och med vilka medel vill socialdemokraterna uppnå en bättre och rättvisare skola, som just kan stimulera varje elev till kunskapstörst och utveckling?

Socialdemokraterna minskar anslaget till utvecklingsinsatser i skolan med ca 10 miljoner Vi i vpk har gjort en annan bedömning, men det är okej. Jag undrar bara: Vad har ni tänkt er i stället?

Som jag sade tidigare, lever jag infe i illusionen atf svåra problem och orättvisor kan lösas med några enkla grepp. Jag tror inte heller att vi enbart med utbildningspolitik kan minska klasskillnader, utan många aridra faktorer är viktiga. Jag hoppas aft vi trots brisfeo på erikla lösningar skall kunna föra en diskussiou, inte bara om problemen och orättvisorna utan också om olika åtgärder för aft läroplaneris mål skall kunna uppfyllas.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

AriL 66 LARZ JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag kan börja med att instämma med Eva Goés i att det är nu som frågan måste avgöras. Det räcker inte med att begära något förslag hos regeringen, som sedan kan återkomma till hösten.

Jag vill upprepa min fråga till Helge Hagberg, Han har fått den i annan form av andra också, och jag skall göra det enkelt för honom genom att låta honom svara i ett sammanhang.

'■'Det är'hélt upperibart så atf ett förslag till ett riytt statsbidragssystem kari komma tidigast till hösten, och vi kan fatta beslul om det så all del kau träda i kraft tidigast den 1 juli 1991. Då finns det elt arital skolor som är så illa ute rent ekonomiskt atl de under mellantiden måste ha någon form av stöd för atl överleva. Min tidigare fråga lill Helge Hagberg var: Vad föreslår ni för att de skall ha möjligheter att överleva tills ett eventuellt nytt statsbidragssystem kari träda i kraft? Vi har för vår del föreslagit ett direkt överlevriadsstöd på 10 milj. kr, som riksdagen skulle fatta beslut om i def här sammanhanget och som skulle vara tillgängligt i och med att budgetåret börjar den 1 juli.

AnL 67 HELGE HAGBERG (s);

Fru lalman! Jag konstaterar alt det var en del som tog illa vid sig när jag tog exempel från USA. Det är ingen dålig redovisning som kommer från Utahprojektet där man tittat närmare på just matematikundervisningen. Den visar klart atf def blir sämre resultat om man skiktar eleverna. Därför är def en fördel om man kan hålla sammari klasserria hela grundskolan ut, Ann-Cathrine Haglund. Det är det bästa för eleverna. Det är också den bästa organisationen för att bibringa dem undervisriirigeri.

Sedari sade Ann-Cathrine Haglund att kommunaliseringen kom för tidigt - allt aririat skulle vara framme först. Vi måste först ha priuciperi om kommurialiseringen - vid nästa riksmöte, i höst, kommer del slutliga förslaget om statsbidrag och annat innehåll i jusl denna kommunalisering.

Sedan lill beskedet om frislående skolor; flera har frågat om överlevnadsbidrag. Svaret som jag gav i mitt huvudanförande var atl vi nu avvaktar re-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid grundskolor, m.m.

sultatef av de förhandlingar som förs i de kommuner som de fristående skolorna befinner sig i. Def finns åtminstone tre finansieringsmöjligheter; dels en egenfinansiering av verksamheten, dels en kommunal resurs och dels en statlig. Låt oss se hur de två parterna klarar förhandlingarna! Vi får ju i höst en redovisning av hur det står till med della.

I och för sig behöver man inte, Larz Johansson, hänvisa till tidpunkten när det nya statsbidragssystemet skall införas. Vi kan få anledning alt fatta ett mer direkt beslut.

Ylva Johansson ställde i sitt första anförande en fråga till mig om hur ele-verrias inflytande på undervisningen skall utformas. Där är mitt svar alt vi ju i februari i fjol antog förslaget i slyrproposilionen. När beslutet träder i kraft i juli nästa år kommer eleverna atl få möjligheter atl påverka alla faktorer som gäller deras undervisningssituation. Då får de också möjligheter all påverka själva organisationen.

AnL 68 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talman! Helge Hagbergs svar var minst sagl underligt. Jag tar inte alls illa vid mig av all Helge Hagberg tar upp förhållanden i Amerika. Jag bara undrar - det gör jag nu igen - vad de har med det svenska skolsystemet alt göra och med den här debatteri om deri svenska grundskolan.

Helge Hagberg sade i sitt inledningsanförande atf det fanns elever som käride av skillnaderna i bakgrund. Sedan sade Helge Hagberg all vi skall slå vakt om den svenska grundskolan och del sammanhållna systemet. Men det är ju just därför att vi har del sammanhållna syslemel som vi får elever som säger precis som Gerd - jag har mött otaliga elever som har känt sig precis så, därför att de under nio år alltid har fått känria sig sämst. Då är det inte så lätl att efter nio år plötsligt gå ut med ett starkt självförtroende.

Tänk om de eleverna i stället hade fått välja efler sina anlag, länk om skolan och lärarna hade haft möjligheter att ge en undervisning anpassad precis efter deras förmåga och deras behov av tid, särskilt på lågstadiet, där mari lägger grurideri och där det är så viktigt att man har grundläggande färdigheter och kuriskaper! Tänk om vi hade en mångfald, så all elever som inte trivs i grundskolan eller som har föräldrar som önskar en speciell pedagogik kunde välja en annan form av skola! Tänk om vi hade elt system som gjorde aff alla kunde få välja! Det är det som vi efterfrågar i vår slatsbidragsmodell. Meri det besked som Helge Hagberg gav om stafsbidrageri - både riär det gällde överlevandebidrag och när del gällde själva statsbidragssystemet - var minst sagt otydligt och oklart.

När det gäller forfbildnirigen, som Helge Hagberg fog upp tidigare, skulle jag vilja säga atl vi hävdar alt lärarnas fortbildnirig skall vara ämriesiririklad, av samma skäl som vi ariser alt lärarutbildriing skall bygga på ämnesstudier Det krävs självfallet annal också. Del krävs atl en lärare har pedagogisk fallenhet för läraryrket, men har man inte ordentliga kunskaper i ämnet står mari sig slätt. Har man inte ordentliga, grundliga kunskaper i de ämnen som man skall undervisa i kan man inte heller hålla kuuskaperi vid liv hela livet. Mari skall ändå orka vara lärare, orka vara inspirerande, engagerande och kunnig under hela sitt liv som lärare! Den grundskolläramtbildning som man

i dag bygger upp kommer tyvärr inte att fylla del kravet, och del kommer inte heller den fortbildning som man håller på med atl göra.

AnL 69 LARS LEUONBORG (fp);

Fru talman! Jag vet inte riktigt vart Helge Hagberg vill komma med sin argumentation om nivågruppering. Helge Hagberg har ju elt väldigt stort ansvar för alt vi i Sverige har kvar systemet med allmän och särskild kurs. Vi har haft socialdemokratisk regering i åtta år, och Ylva Johanssons parti hade ju gäma hjälpt er att avskaffa det systemet - det farins eff förslag i en proposition häromåret som i prakfiken skulle ha avskaffat systemet, men socialdemokraterna i utbildningsulskotlel valde att spola jusl del förslaget.

Man behöver alltså inte gå till Utah i USA för alt finna problem med olika individualiseringsmetoder Jag tycker all den slutsats man skall dra är all del finns problem i USA på samma sätt som del finns problem här Men jag vill påpeka att vi också har en del att lära av USA. Där har man på sina håll större segregalionsproblem, både ekonomiskt och rasmässigl, än vi har här Men på vissa håll i USA har man hittat metoder som har minskat de proble-meri. Jag vill påslå att man där har minskal dem mer än vad vi har minskat dem här De meloderria har ofta handlat just om mer valfrihet, mer individualisering.

Jag tycker det är ganska svagt atl skylla på kommunerna när del gäller friskolornas problem. Många kommuner gör en hel del för sina friskolor, inte minsl borgerliga kommuner Det som saknas för friskolorna är ju ell någorlunda rimligt statsbidrag. Det är staten som har ell ansvar alt reda upp den här situationen. Jag tycker, som sagt, att def är ett ganska svagt försvar atl försöka lägga det ansvaret på kommunerna.

AnL 70 EVA GOÉS (mp):

Fru lalman! Vi kommer tillbaka lill jämförelsen mellan USA och Sverige. Jag förstår inte heller varför den skall in i den här debatten. Vi är inte för alt skikta klasserna. Vi är för alt man skall undervisa efler moguad, irite defiriie-rad som ålder utau som mogoad i ämnet. Barn är unika när det gäller färdigheter. De mognar inte lika på alla områden.

För några år sedan helte det alt vi i Sverige var dåliga i matematik. Då började man med någon specialutbildning fortbildning, snabbutbildning -EPA-utbildning, skulle jag vilja säga som lärare.

Jag frågar mig också; Hur mäter man? Del är väldigt enkelt all kvantifiera kunskaperna i matematik, men hur mäter man barnens självförtroende? Hur mäter man barnens välmående? Hur mäter man att barnen trivs i skolan? Det är ju det som Waldorfskolan och många andra skolor klarar av.

Sedan skall vi vänta på att en överenskommelse skall träffas mellan stal och kommun. Problemen har vi här och nu och inte i framtiden. Framlidens problem kommer i morgon, och nu skall vi lösa de problem vi har i dag.

Sedan vill jag komma in på frågan om fortbildning. Den behövs för atl man som lärare över huvud laget skall kunna hänga med. Det handlar inte bara om alt man skall få fördjupade ämneskunskaper, utan om all man vill utveckla sig själv som människa. Om man sedan vill ha fördjupade ämneskunskaper eller om man vill gå ul och praktisera i del verkliga livet och ar-

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till grundskolor, m.m.

Anf. 71 LARZ JOHANSSON (c):

Fru talman! Helge Hagberg ger beskedet att man skall vänta och se och att förhandlingar pågår Men fa exemplet med Norrköping, Helge Hagberg, där Waldorfskolan redan har stängt och där kommunen har fattat beslut om atf inte ge skolan mer bidrag. Vad innebär def då att man skall vänta och se? Är det att barnen är utan undervisning resten av läsåret? Sedan säger Helge Hagberg i nästa ögonblick atl man inte kan utesluta alt regeringen skulle vara beredd att gå in med särskilda insatser

Jag förstår att den här debatteri irite kommer att ge mer och framför allt irite riågra klara besked. Jag drar för min del en slutsats och tolkar Helge Hagbergs sista inlägg om de fristående skolorna så aft Helge Hagberg har fått någon form av information om atf regeringen är beredd att gå in med särskilda insatser för de skolor som är värst ute i ekonomiskt avseende.

AnL 72 YLVA JOHANSSON (vpk);

Fru talman! Förra årets beslut om elevinflytande innebär en förbättring, Helge Hagberg. Eleverna får ökade möjligheter att påverka och vara med och besluta. Def är mycket bra.

Den utveckling som jag redovisade i mitt tidigare anförande - att elevernas inflytande över undervisning och arbetssätt minskar i takt med aft deras ålder och mognad ökar - handlar om den klassrumssituation dit skolkonferensens beslut sällan når För atl stärka eleverrias inflytande över undervis-ningssituationen krävs det nog ytterligare åtgärder

Anf. 73 HELGE HAGBERG (s):

Fru lalman! Det är klart aft vi inte skall bortse från internatioriella erfarenheter på utbildningsområdet, utan dessa skall vi ta till oss. Har man gjort en bra erfarenhet i USA av Utah-utvärderingen, som ger oss signaler om att det infe är bra aft nivågruppera elever därför att många tar skada av det, skall vi faktiskt dra vissa slutsatser av detta. Jag hoppas alt Eva Goés och andra tycker att det är rimligt att vi tar lill oss kunskapen, även om den råkar komma från eri plats utauför landets gränser

Sedan säger Eva Goés att det egentligen bara är fristående skolor som klarar elever med särskilda behov. Det är väl att ta till i överkant. Det finns väldigt mycket resurser i den reguljära skolan, vilka syftar till att ta sig an elever med särskilda behov, t.ex. en ganska stor lärartäthet. Det har gjorts många insatser för att verkligen klara också de sista procenten elever som har behov av särskilda stödinsatser

Sedan förstår jag att ämnesinriktad fortbildning och ämnesstudier är del som är övergripande för Ann-Cathrine Haglund och hennes parti. Vi tycker att det är viktigt atf man kan ämnet, men det är också mycket viktigt att man

kan andra inslag och kan hantera sin ämneskunskap så att man förmedlar Prot. 1989/90:114
den på ett bra sätt till eleverna. 3 maj 1990

Sedan drog Larz Johansson den slutsatsen av mitt besked att regeringen avvaktar överläggningar mellan fristående skolor och kommunerna, och att " "° regeringen så småningom får se en redovisnirig av detta. Då får deri ta ställ- '"" " *"' '"■'"■ riing till hur man skall gå in och hjälpa de här skoloroa. Det är nog en riktig slutsats som Larz Johansson drog av mitt besked på den punkten.

Jag tror aft det var Lars Leijonborg som också hade några funderingar kring de sociala problemen i skolan och tyckte att det var intressant att diskutera dessa. Det är det. Det är vikfigt att vi också diskuterar de problemen. Visst skall vi se till att skolan ger undervisning till eleverna, men vi skall ta elevens totala situation i beaktande. Då tror jag att vi uppnår det bästa resultatet med vår skola.

Anf. 74 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talman! Helge Hagberg säger aft det är dåligt med nivågruppering. Men Helge Hagberg inledde ju själv sitt anförande med atf visa på att den svenska grundskolan inte har lyckats med atf utjämna kunskapsskillnaderna mellan eleverna. Skolan har inte lyckats med att ge eleverna självförtroende och framtidstro, och det är många som vittnar om den saken. Det beror på att grundskolan, med den organisation den har, infe förmår aft ta vara på varje elev och ge den enskilde eleven det som den behöver Vi måste ha en undervisning och en orgariisation av skolan som ger utrymme för varje elevs egna anlag, förutsättningar och intressen.

Jag är glad över aft Helge Hagberg förstår att vi vill ha en ämnesinriktad lärarutbildning och fortbildning, men sedan säger Helge Hagberg att man också skall kuuria förmedla detta. Självfallet skall mari kunna göra det, men man måste ju ha någonting aft förmedla. Man måste ha gedigna kunskaper om förmågan att förmedla dem skall komma fram. Del är oerhört lätt för en grupp elever att skrapa litet på ytan av lärarens kunskaper och se att läraren inte kan. Det är också oerhört svårt för en lärare alt entusiasmera, inspirera sina elever och förmedla någonting om man irite har gedigria kuuskaper Det är mycket svårt att vara lärare under ett helt långt liv om man inte har kunskaper som man kan bygga vidare på. För del krävs del eri bra lärarutbildning och en ämnesinriktad fortbildning. Vi kommer aldrig ifrån det. Inget pedagogiskt modeord eller liknande kan ersätta det värde som djupa ämneskunskaper har

Anf. 75 HELGE HAGBERG (s):

Fru talman! Vi har inte lyckats med skolan, säger Ann-Cathrine Haglund.

Vi har lyckats ganska bra med den svenska skolan, men vi har ännu högre ambitioner Till den ändan har vi fattat en rad beslut under de senaste åreri, t.ex. besluten om styrpropositioneri, kommurialiseringen, lärarutbilduirigen och fortbildningen. De förslag som kommer om statsbidraget och den organisation som slutligt skall gälla när vi har genomfört kommunaliseringen syftar också till att ytterligare höja ambifionsriivån och fill aff klara av en större del av det som vi i dag inte klarar av.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid grundskolor, m.m.

AnL 76 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Ja visst, Helge Hagberg, är den vanliga skolan lärartät och kostar mycket. Jag sade att det också finns bra skolor i offentlig regi. Jag kan inte neka lill det. Jag har själv varit ute som lärare och sett väldigt bra skolor, men för den skull skall man ju inte sänka Waldorfskolan, som definitivt är bra.

Den vanliga skolan, som jag själv arbetar inom, är för uppsplittrad. Den är sriuttifierad. Det är för mycket kringpersonal, och lektionerna är små korta pass. Det behövs ett annat tänkande, och länsskolnämndernas redovisning har också pekat på en helt annan inriktning, hur man skall lägga upp def på ett anriat sätt. Jag iristämmer i deras beskrivnirig, för det är en verklighetsbeskrivriirig.

Men för den skull kan ju inte jag förstå varför man inte kan satsa på Waldorfskolorna. Det finns säkert fel i Waldorfskolorria också. De är säkert inte exemplariska allihop, men de fungerar och baruen trivs där

Jag kan inte förslå varför det inte skall vara jämlikhet i fråga om ekonomiska bidrag, varför inte bidrag skall utgå till alla svenska skolbarn, oavsett om de går i en friskola eller en vanlig grundskola. Det hör till de mänskhga rättigheterna att föräldrarna själva skall få välja skolundervisning för sina barn.

Anf. 77 HELGE HAGBERG (s):

Fru lalman! Det är mycket som hör till de mänskliga rättigheterna. Def är klart aff det tillhör de mänskliga rättigheterna att påstå vad som helst.

Larz Johansson redogjorde för hela händelseförloppet när det gäller statsbidrag lill de fristående skolorna. Det utgår statsbidrag till de skolorna, Eva Goés! Det är lägre än lill de andra skolorna, men del har bestämts av den svenska riksdagen, och förslaget kom från en regering som inte hade socialdemokratiska förtecken. Vi genomförde med s-vpk-majoritet här i riksdagen den proposition som Ulla Tilländer hade lagt fram.

Nu har vi fått utvärderirigen av hela verksamheteri under 80-talef. Förmodligen står vi iriför atl göra nya satsningar, och det inbegriper också de fristående skolorna. Ta det lugnt! Överlevnadsbidraget kommer i särskild ordning.

AnL 78 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Ja, jag hoppas att överlevnadsbidraget kommer i särskild ordning, Larz Johansson har ju pekat på def, och jag tyckte att jag hörde instämmande från Helge Hagbergs håll.

Visst, Helge Hagberg, nog vet jag atf det utgår statsbidrag till fristående skolor, men jag vet också att det är bra mycket lägre än till andra skolor Jag var inte här i riksdagen när rii fattade beslut om detta, och därför måste jag faktiskt markera att i miljöpartiels skolpolitik är ett par av de väseritligaste frågorria alt del skall vara statsbidrag som följer eleverna och att man har rätt att välja skola.

14 § Anslag till gymnasieskolor, m.m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkanden 1989/90:UbU15 Anslag till gymnasieskolor, m.m. (prop. 1989/90:100 delvis)

och 1989/90:UbU16 Anslag till fristående skolor på gymnasial nivå, m.m. (prop.

1989/90:100 delvis).

Förste vice talmannen meddelade att utbildningsutskottets betänkanden UbU15 och UbU16 skulle debatteras gemensamt.

AriL 79 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talmari! Komria så här långt i den utbildningspolitiska debatten är det nu dags för gymnasieskolfrågorna. Det första betänkaridet, UbU15, är gariska tjockt, meri ser mari lill innehållet är det rätt tunt. Det beror naturligtvis på aft de stora frågor som rör gymnasieskolan inte kommer aft beharidlas förräri propositionen om reformering av gymnasieskolans linjer föreläggs riksdagen under nästa år, som vi får hoppas.

Regeringen föreslår i årets budgetproposition en utökning av antalet platser i försöksverksamheten med treårig gymnasial yrkesutbildning med 1200. Sammanlagt kommer då försöksverksamheten aft omfatta 11200 platser Men då är det knappast någon försöksverksamhet längre, utan det är snarast ett genomförande av en ny gymnasieskola. Och detta sker utan att riksdagen beslutat hur den nya yrkesinriktade utbildningen skall se ut.

Del finns många frågor att ställa kring ÖGY-modellen, t.ex: Är organisationsformen den rätta? Kan man verkligen nå deri dubbla målsättningen -att ge både en god yrkesutbildning och allmän behörighet för högskolan? Hur får man platser till den företagsförlagda utbildningen? Hur klarar man rekryteringen av handledare? Och den kanske viktigaste frågan av alla; Vad kostar en fullt genomförd reform?

Socialdemokratiska regeringar kommer och går, för att man inte kan enas om åtstramningar Men inom utbildningsområdet kör man vidare med kostsamma reformer som om ingen ekonomisk kris fanns. Försöksverksamheten lockar kommunerna aft göra stora investeringar för framtiden för en utbildning som ännu infe är vare sig utvärderad eller beslutad.

Vi moderater vill se anpassningsbara, ekonomiskt realistiska alternafiv som siktar på det som är skolans centrala uppgift, atf ge kompetens i del som man utbildar sig för

Vi moderater reserverar oss av alla de skäl som jag har angivit mot en utökning av försöksverksamheten med de 1 200 platserna.

Fru talman! Vi anser alt lärlingsutbildnirigeri är illa behandlad av utskottets majoritet. Lärlingsutbildnirigeri fyller en utomordenlligt stor fuuktion, eftersom den för många ungdomar innebär ett bra alternativ lill reguljär gymnasieskoluridervisriirig. Dessutom är den en god hjälp för småföretagare, som gärna ser en lärling som är intresserad och som kan arbeta vidare i del lilla företaget efler genomgången lärlingsutbildning.

Del kan irite vara rimligt att avgränsningar mellan lärlingsutbildning och

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid gymnasieskolor.

Prot. 1989/90:114 gymnasieskolutbildning görs så, atl det skapar motsättningar mellan dem.
3 maj 1990 Båda behövs. Inga stelbenta regler får hindra atf elevernas och arbetsgivar-

nas önskemål tillgodoses. Inte minst gäller defta ungdomar inom kommu-
"■ ' nernas uppföljningsansvar som av olika skäl hellre skulle vilja vara lärlingar

gymnasieskolor, . reguljära gymnasieskolan.

Fru talman! I reservation 16 stöder vi tillsammans med folkpartiet motion Ub270 av Lars Ahlström m.fl. Det kommer att ställas stora krav på företagen när del gäller den arbetsplatsförlagda utbildningen inom den pågående försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning. Inte minst gäller detta kvalitetskraven på utbildningsplatserna i företagen, eftersom det är fråga om en kursplanesfyrd undervisning med krav på utbildade yrkeshandledare.

Det gäller ju aft ge eleverna bästa möjliga utbyte av yrkesundervisningen. För atf få fram de lämpligaste arbetsplatserna är det rimligt att särskilt utsedda kontaktpersoner medverkar i fördelningen av de till småföretagen förlagda utbildningsplatserna. För atf finansiera detta bör det anvisas särskilda medel.

Så fill idrottsgymnasierna. Skolöverstyrelsen har, av sin anslagsframställning aft döma, ett gott samarbete med Riksidrottsförbundet och tillstyrker dess förslag om atf inrätta ytterligare 100 platser vid idrottsgymnasierna. Defta motsätter sig regeringen och ger därmed uttryck för en mycket snäv inställning till ungdomars specialinriktningar och önskemål. Ännu snävare framstår det uttrycket, när utskottsmajoriteten inte ens vill ställa upp på en fortsatt försöksverksamhet med regionala idrottsgymnasier som ett mellanting mellan sådana med riksintag och hemortsalternativ. Vi moderater reserverar oss till förmån såväl för de av SÖ föreslagna ytterligare 100 platserna som för fortsatt försöksverksamhet med regionala idrottsgymnasier - i den senare reservationen tillsammans med folkpartiet.

Absolut snävast framstår majoritetens inställning till gymnasieelevernas specialintressen när man från regeringens och utskottsmajorifefens sida så hårdnackat motsätter sig möjligheterna alt inrätta specialgymnasier med riksintag för andra intresseinriktningar än idrott eller estetiska ämnen. Jag skulle gärna vilja få svar på frågan av Lars Svensson, som jag förstår företräder majoriteten i den här debatten, varför specialbegåvnirigar inom t.ex. fysik eller biologi inte skulle kunna få möjlighet atf läsa vid en gymnasieskola som specialiserar sig på dessa ämnen. Vi vet atf intresset för miljöfrågor är oerhört stort bland våra ungdomar Varför motsätter ni er då att riksrekryterande gymnasieskolor med inriktning på miljöfrågor inrättas? Och varför infe inrätta språkgymnasier? T.o.m. ni socialdemokrater borde vara medvetna om vad det betyder för vårt land att ha språkkunniga ungdomar

Fru talman! Samma ovilja mot enskilda elevers och deras föräldrars intres
sen kan man klart se när man läser det andra betänkandet om gymnasieskol
frågor, UbU 16, som behandlar anslag till de fristående gymnasieskolorna.
Vi moderater anser, och del har vi debatterat tidigare här under eftermidda
gen och kvällen, att det är hög tid att införa ett nytt statsbidragssystem för
fristående skolor på gymnasial nivå likaväl som för fristående grundskolor.
Detta statsbidrag skall grundas på en, som vi tycker, självklar princip att det
skall vara möjligt för elever och föräldrar atl välja skola. Därför skall bidra-
94 get vara elevrelateraf och motsvara def bidrag staten betalar till elever i likar-

tad kommunal utbildning. På så sätt skapas en verklig frihet för föräldrar och Prot. 1989/90:114 elever att välja skola. Det är precis lika viktigt när det gäller gymnasieskolan 3 maj 1990 som när det gäller grundskolan.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till de reservationer i dessa båda be- "■* " .'
tärikanden - UbU15 och UbU16 - där vi moderater är företrädda. gymnasieskolor,

m.m.

Anf. 80 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade talman! Debatten gäller alltså nu utbildningsutskottets betänkanden 1989/90:UbU15 och 16. Jag skall här aktualisera några av de förslag där folkpartiet önskar ett annat beslut än utskottets majoritet.

Iritresset för försöksverksamhet med treårig yrkesinriktad utbildning är mycket stort. Därför har regeringen föreslagit att antalet intagningsplafser skall utökas med 1 200, fill 11 200 platser

Folkparfiet föreslår att riksdagen beslutar satsa ännu mer på den här försöksverksamheteri. Vi vill öka antalet intagnirigsplatser med 4 000, till 14 000 platser Vi föreslår att de pengar som behövs för att finansiera vårt förslag överförs från arislaget B19 Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m.m.

En huvudorsak fill att folkpartiet föreslår en ökad satsning på den här försöksverksamheten är atl irigen kommun skall behöva ordna både tvååriga och treåriga yrkesutbildningar inom samma studieinriktning. Då behövs fler intagningsplatser än vad utbildningsutskottets majoritet föreslår

Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 18 och 24.

Värderade talman! Folkparfiet föreslår att vi skall satsa mera på lärlingsutbildning. Det finns stor brist på yrkesulbildad arbetskraft, särskilt i småföretag och hantverksyrken, där resurser för rekrytering och internutbildning inte är så stora. Med en ökad satsning på den gymnasiala lärlingsutbildnirigeri skulle läget för måriga s.k. bristyrkeri, särskilt inom hantverkssek-torn, bli väsentligt bättre. Mycket ofta får lärlingar fast ansfällnirig i det företag som svarat för deras lärlingsutbildning. Vi tror så mycket på lärlingsuf-bildriirigeris fördelar, atf vi t.o.m. tycker aft viss lärlingsutbildning skall kunna inrättas även om det firiris arinan gymnasieutbildning med samma utbildningsinriktning i samma kommun.

I reservation nr 6 föreslår folkpartiet, att statsbidraget till den gymnasiala läriingsutbildningen skall förbättras.

I reservation nr 8 föreslår vi atl vissa nu gällaude regler i gymnasieförord-nirigeri som begrärisar tillgårigen på lärlingsplatser skall avskaffas.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 6 och 8.

Värderade talman! Det finris ett anlal intagnirigsplatser för specialidrott vid de s.k. idrottsgymnasierna. Erfarenheterna från den utbildningen är myckel god. Eleverna, som kombinerar idrottsträning på elitnivå med gymnasiestudier, lyckas mycket bra - både med studierna och idrotten. Därför föreslår folkpartiet all anlalel inlagningsplatser på idrottsgymnasierna skall öka. En liknande form för kombination av gymnasiestudier och elitidrott är de s.k. regionala idrottsgymnasierna.

Ulf Melin, från moderalerna, och jag har i en motion aktualiserat läget
vid de regioriala idrottsgymnasierna i de småländska kommunerria Eksjö,
Jönköpirig och Vellarida. Deri studieformeu har helt blygsamt kallats "Små- 95

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lill

gymnasieskolor,

m.m.

landsmodellen". En finess med just denna kombinationsmodell är atf eleverna inte behöver resa så långt till sin gymnasieort. De kan t.o.m. fortsätta atl tävla för sin gamla hemmaklubb. Såväl Sveriges riksidrottsförbund som berörda specialidrotlsförbund har tillstyrkt en fortsatt försöksverksamhet enligt "Smålandsmodellen".

Intagningsnämnderna i regionen anser att denna form av utbildning - ett mellanting mellan idrottsgymnasier med riksintagriing och det s.k. hemorfs-allernativel för idrottande elever - är det bästa studiealternativef för idrotts-intresserade ungdomar Om skolöverstyrelsen godkänner fortsatt försöksverksamhet kan elever som rekryteras utanför resp. gymnasieregion till de regionala gymnasieskolorna beviljas inackorderingstillägg enligt gällande regler Den poängen är huvudorsaken fill reservation nr 13.

Jag är mycket besviken på utbildningsutskottets majoritet som inte ställer upp på den här försöksverksamheten. När alla specialbedömare är överens, och när de aktuella kommunerna ställer upp på alla tänkbara sätt med lokaler, lärare och instruktörer, borde staten åtminstone kunna medverka till att några relativt få elever kan få inackorderingstillägg. Ett stöd för reservation nr 13 skulle rädda de regionala idrottsgymnasierria.

Värderade talman! Nu erbjuder vi idrottsintresserade ungdomar och ungdomar med särskilt intresse för estetiska ämnen att få satsa på en kombination av gymnasiestudier och iutensiv träning i sin specialidrott resp. vissa estetiska ämnen. Folkpartiet föreslår att samma möjlighet skall finnas för satsning på läroämnen som t.ex. matematik, fysik och språk. Visst skulle vi kunna ordna gymnasieskolor med riksintagning för teoretiskt specialintres-serade elever likaväl som för idrottsligt eller t.ex. musikaliskt specialinfres-serade ungdomar? Jag yrkar bifall fill reservationerna 11, 13 och 22.

Värderade falman! Jag skall kommentera ytterligare en reservafion i det här betänkandet. Det gäller reservation nr 16, som handlar om medel för ackvisilörer Dessa skall speciellt arbeta med atl få fram platser på små företag för den arbetsplatsförlagda utbildningen inom försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan. Om vi skall få tillräckhg bredd på den här försöksverksamheten, måste vi vara beredda att vidta särskilda åtgärder för att "ragga upp" alla tänkbara utbildningsplatser Vi anser atf det då är särskilt viktigt att några ackvisitörer satsar speciellt på de små företagen.

Värderade talman! Utbildningsutskottets betänkaride 1989/90:UbU16 behandlar anslag till fristående skolor på gymnasial nivå m.m. 1 reservation nr 1 föreslår moderater och folkpartister att statsbidraget till fristående skolor på gymnasial nivå skall vara sådant atf det gynriar elevernas möjhgheter att välja skola.

I vårt förslag anger vi att statsbidraget bör kunna beräknas per elev och motsvara ungefär det belopp som staten betalar för elever i likartad kommunal utbildning. Det förslaget är ett fullföljande av vårt förslag om ett elevre-lateral statsbidrag även för grundskolan.

Jag yrkar bifall lill reservation 1 i UbU16.

' Värderade talman! Härmed yrkar jag alltså bifall till samtiiga reservationer med folkpartister bland underlecknama i betänkandena UbU15 och 16 saml i övrigt till utbildningsutskottets hemställan.

AriL 81 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c);

Fru talman! När vi nu i den här långa skoldebatten beharidlar gymriasie-skolan rör del sig om den skolform som står inför de största förändringarria. När propositionen om framtidens gymnasieskola läggs fram - förhoppningsvis i höst - återkommer vi till en mer ingående och övergripande diskussion om gymnasieskolan på längre sikt. I de här båda betänkandena behandlar vi mer närliggande frågor, frågor som gäller den gymnasieskola som vi har i dag. Jag skall här i första hand ta upp de områden där vi i cerilerri har avvikande meningar

Reservation 1, där även vpk är med, gäller antalet intagriirigsplalser inom gymnasieskolans direktram. Eftersom vi anser atl gymnasieskolari skall vara eri skola för alla som vill gå i deri, har vi under en lång tid krävt en utökning av anlalel platser, så all samtliga 16-åringar skall kunna få plats. Vi hade framgång förra året, då vi fick majoritet för all antalet platser skulle utökas med 2 000. Fortfarande fattas del 600 platser för att uppnå full behovstäckning, della enligt skolöverstyrelsens beräkningar Vi föreslår därför att ramen uppräknas med 600 platser till totalt 127 600 platser, och vi anvisar också medel för della.

Så lill den treåriga yrkesutbildningen. Flera av oss minns säkert de förväntningar som ställdes efter det att ÖGY-utredningen presenterats och en proposition utlovats för några år sedan. Propositionen lät vänta på sig, och riär deri äritligeri kom irinehöll den iriget heltäckande förslag utan en begränsad försöksverksamhet. Vi tyckte då att det var fel atf inte starta i full skala, men fick ge vika för majoriteteri. Sedan dess har vi krävt atf försöksverksamheten skall utökas. Vi känrier till de förväntningar och det engagemarig riär det gäller förberedelser som firins ute i kommunerria. Nu föreslår vi tillsammaris med folkpartiet att arilalel platser skall utökas med 4 000 och således omfatta 14 000 irilagriirigsplatser budgetåret 1990/91.

Vi lycker alt ulskottsmajoritelens argumeut för atl inte ta det här steget är svagt när utskoltsmajoriteten säger att det endast är den första gruppen om 6 000 elever som kan utvärderas i den särskilda'utvärdering som skall redovisas den 1 september 1991. Om det skulle vara skälet, skulle man ju inte ha utökat alls, men man utökar ju med 1 200 platser Vårt förslag till utökning skulle innebära att det blir möjligt atl få med alla inlagningsplatser inom samma utbildningsinriktning i en kommun. Vi finansierar utökningen genom en minskning av anslagsbeloppef för kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år

Vi har också tidigare krävt att försöksverksamheten inom ÖGY delvis skall riklas mot småförelagen och hantverksutbildningen. Då skulle man kunna se hur man lämpligen skall lägga upp den typen av utbildning. Kanske skall man börja med praktiken för alt väcka intresse för behovet av teoretisk utbildning senare. Då kunde man få en jämförelse med den lärlingsutbildning som finns i dag och få ett bättre underlag för framtida beslut. Över huvud taget är vi övertygade om atl man måste vara flexibel vid utformuirigen av den här typen av utbildningar Det gäller att ta vara på och utveckla det som eleverna är intresserade av, att ge dem som kanske inte lyckas så bra i grundskolan ny självkänsla, få dem att inse alt de faktiskt kan göra någonting bra.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

tn.m.

En annan reservation gäller delnirigstalet för klasser inom jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsutbildningar Vi vet alt antalet sökande till dessa utbildningar under senare år har minskat kraftigt, vilkel inte är konstigt med tanke på den negativa utvecklingen inom lantbruket och den minst sagt osäkra framtiden. Ändå är del nödvändigt att de här utbildningarna får leva vidare, för det är väl ändå så, atl alla är ense om att vi skall ha elt jordbruk i Sverige även i framtiden, eller hur? Vilka omställningar som än sker kommer del ovillkorligen alt ställas höga krav på dem som utövar elt yrke. Utbildningsbehovet kommer att vara stort. Därför är del nu viktigt att vi slår vakt om de skolor som finns och hjälper dem att överleva under denna svåra period. En övergång lill 16-klass på de orter där anlalel sökande nu är lågt kan ge möjligheter för dessa skolor all överleva. Länsskolnåmnden bör ges rätt atl besluta om 16 som delningstal. Jag skulle vilja fråga representanter för övriga partier varför de inte kan gå med på denna ganska enkla åtgärd för all med tanke på framtiden rädda dessa utbildningar Vi hade tidigare i eftermiddag en debaft om nedläggningar och återupptagande av utbildnirigar Björri Samuelson, som inte finns i kammaren just nu, argumenterade myckel vältaligt om det felaktiga i att lägga ned utbilduirigar, som man vet kommer atl behövas i framtiden. Det skulle vara intressarit att i just deuria fråga få kommeritarer fråri de övriga partierrias represeritariter

Vi har även en reservation som handlar om idrottsgymnasier för handikappade. Idrotten har en stor belydelse för handikappades självkänsla och delaktighet i samhället. Vi anser därför all del bör vara möjligl att starta idroltsgymnasier för handikappade grupper

En av våra reservationer handlar mera om administration. Det gäller av-stämningsdatum för antalet elever i gymnasieskolan, för närvarande den 15 januari. Tidigare var det den 15 september Den senaste tidpunkt som nu gäller har lett till vissa planeringssvårigheter för skolhuvudmännen. Bl.a. har man inte kunnat använda tillgängliga timresurser på ett bra sätt. Vi föreslår därför att avslämningsdatum flyttas till den 15 november året före.

Till slut, fru falman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 3, 9, 12, 19, 21 och 25 i betänkande nr 15.

AnL 82 YLVA JOHANSSON (vpk);

Fru talman! Gymriasieskolari väritar på föräridririg och utveckliug. På måriga håll, i skolorria, i organisationer, i polifiska partier och i arbetslivet, diskuteras uu gymnasieskolari och de behov gymnasieutbildningen förväntas fylla. Ännu dröjer del innan vi här i riksdagen har något konkret förslag att ta slällning till, men det finns enligt min mening ändå anledning atl nu lill diskussion ta upp några frågor om den framtida gymnasieskolan.

Gymnasiet måsle svara mot de behov som finris och kommer att finnas iriom arbetslivet, iriom den högre utbildningen och inom samhället i stort. Men gymnasieutbildningen måste också ge ett stort utrymme för den kunskap som inte kan omsättas till någori omedelbar "riytta". Vi i vpk vill skapa eri gymnasieskola som bättre än i dag svarar mol de krav som ställs på den, men samtidigt vill vi värna om bildningen. Kunskaper och färdigheter har ett värde i sig, inte bara som redskap för alt lösa ett korikret problem eller som förutsällning för ett visst yrke.

Enligt min mening är högerns syn, på kunskap en instrumenten syn, där kunskap låter sig mätas i betygssteg och i sin helhet fångas inom lärobokeos pärmar Mot denna kunskapssyn vill jag ställa folkets bildning, den folkbild-nirig som har sina rötter djupt i arbetarrörelsen och som alltid har gått hand i hand med demokrati och jämlikhet. Gymnasieskolan måste ses som en stor och viktig insats för folkbildningen. Bl.a. därför vill vi skapa en gymnasieskola för alla.

Gymnasieskolan måste dimensioneras för aft alla ungdomar skall kunna erbjudas plats i den. Med def förslag till dimensionering av gymnasieskolan som utskottsmajoriteten nu föreslår kommer antalet platser i förhållande till antalet 16-åringar atl minska. För att inte göra det svårare för dem som vill börja gymnasiet i höst än vad def var för dem som började hösten 1989 föreslår vi i vpk tillsammans med centerpartiet ytterligare 600 platser

Att börja i gymnasieskolan är atf börja på något nytt i förhållande till grundskolan. Jag tror aff det är viktigt aff gymnasieskolan får vara något kvalitativt aririorlunda än grundskolan, med nya ämnen och nya sätt aft arbeta på.

Dagens gymnasieskola rymmer många problem och brister Det största problemet är fudelningen i yrkesutbildning resp. allmän, studieförbere-dande utbildning. I skolöverstyrelsens förslag till en reformerad gymnasieskola som nyligen har remissbehandlats vidhåller man en traditionell uppdelning mellan "teoretiskt" och "prakfiskt" arbete, liksom mellan studieförbe-redande och yrkesförberedande utbildning. Den skarpa uppdelningeri i gymnasieskolans två världar stämmer varken med elevernas intressen och inriktning eller med behoven på den framtida arbetsmarknaden.

Vi i vpk föreslår, liksom många viktiga remissinstanser såsom t.ex. LO, TCO och Elevorganisationen, en sektorsindelad gymnasieskola. Dagens många utbildningslinjer bör ersättas med fem, sex breda studieområden. Var och en av dessa sektorer bör vara inriktad mot ett kompetensområde och knyta an till en del av arbetsmarknaden, t.ex. vård, teknik, ekonomi, miljö och samhälle. Alla sektorer bör innehålla både studieförberedande och yrkesförberedande inslag, och alla utbildningar bör vara treåriga. Det är, anser vi, rimligt att eleverna får en möjlighet att välja gymnasieutbildning efter intresse och inte i första hand efter förväntad nivå i arbetslivet. En konstruktion av gymnasieskolan med karaktärsämnen, gemensamma basämnen och individuella val tror vi skulle kunna passa bra i en sådan reformerad gymnasieskola.

ÖGY-reformen syftar till att modernisera yrkesutbildningarna och ge eleverna en kraftigt förbättrad kompetens dels-när det gäller möjligheterna på arbetsmarknaden, dels när def gäller förutsättningarna för vidare studier Det är därför viktigt att den pågående försöksverksamheten ges bra förutsättningar Vpk föreslår bl.a. utökade resurser både för genomförandet av försöksverksamheten och för lokaler och utrustning.

Vi i vpk föreslår också atf den drift- och underhållstekniska linjen inom ramen för ÖGY-försöket förlängs fill en treårig energiteknisk linje i enlighet med det förslag som tagits fram av skolöverstyrelsen. Det skulle då bli det enda ÖGY-försöket inom energi-, drift- och underhållsteknik, områden som är strategiskt viktiga för framtiden.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

m.m.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till

gymnasieskolor,

m.m.

I den föregående debatten behandlade vi bl.a. anslaget till kultur i skolan som riumera irigår i anslaget till särskilda utvecklingsinsatser Kulturen i gymnasieskolan spelar troligen en mycket vikfig roll när det gäller ungdomars fortsatta intresse för kultur Vpk föreslog i det betänkande som vi nyligen behandlade att anslaget till bl.a. kultur i skolan skulle ökas med ca 50 %, bl.a. för att möjliggöra försöksverksamhet av den typ som beskrivs i motion Ub244.

Fru talman! Jag vill avsluta med att ta upp eft av de allra stprsta problemen på den svenska arbetsmarknaden, nämligen det faktum att yi i vårt land har en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader trots att eri rekordsfor andel av kvinnorna förvärvsarbetar Genom aff kvinnor och män finiis iriom helt olika yrkesområden förstärks orättvisorna mellan köiien när det gäller t.ex. lön, inflytande på arbetet och arbetsmiljö.

Man kan fråga sig hur en förändring av denna orättvisa arbetsmarknad skall kunna ske så länge som könsfördelningen mellan gymnasieskolans linjer ser ut som den gör I praktiken har vi i dag ett flickgymnasium och ett pojkgymnasium. Endast på ett fåtal av linjerna är könsfördelnirigen något så när jämn. På hälften av gymnasieskolaris linjer är öyer 90 % av eleverna antingen bara flickor eller bara pojkar

När riksdagen behandlade jämställdhetspolitiken inför 9P-falet beslutades bl.a. att andelen elever av s.k. underrepresenterat kön skujle öka till minst 10 % i de utbildningar där flickor resp. pojkar nu utgör mindre än 5 %, Detta är en ganska blygsam målsättning, men trots detta konstaterar regeringen i årets budgetproposition att någon utjämning mellan kpnen jnte skett. Det har visat sig lättare att rekrytera pojkar till flickdomiperadé utbildningar än tvärtom. Dagens gymnasieskola bidrar alltså infe till att öka flickornas valmöjligheter på arbetsmarknaden.

Det behövs nu en ordentlig förnyelse av gymnasieskolan, och en sådan reformering måste utformas så atf dagens flick- och pojkgymnasium försvinner och ersätts av en bra utbildning som ger alla eleyer bra föriitsätfningar och valmöjligheter på arbetsmarknaden. Jag skulle vilja fråga Lars Svensson på vilket sätt jämställdhetsmålen, och den dåliga ställning på arbetspiarkna-den som kvinnorna i dag har, påverkar utformandet av den nya gymnasieskolan.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till de reseryafioner i de aktuella betänkandena som vpk undertecknat och i övrigt till utskottets hem.ställan.

100

AnL 83 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Jag har liksom Ylva Johansson en stor förhoppning på en reformerad gymnasieutbildning. Det finns i utbildningen olika block, men jag anser att miljöundervisning skall ingå i alla block.

Det jag i dag vill fästa uppmärksamheten vid är lärlingsutbildiiingen som håller på att tyna bort i dagens skola. Försöket med treåriga yrkeslinjer på gymnasiet, ÖGY, har infe i alla stycken fallit väl ut. Det kan vara på samma sätt som när def gäller måndagsexemplar av en bra bil. Men vi anser aff yrkesutbildning i större utsträckning bör ske i form av lärlingsutbildning för aft vi skall kunna behålla hantverk och kunna ha kvar småskaliga industrier och småföretag. Detta kan vara eft sätt att lättare få ett fast arbete och också eft

sätt aft rädda hantverksyrket. Vårt förslag om värntjänst skulle också passa väl in i denna utbildning och skulle kunna tillämpas för del tredje året.

I dag är det länsskolnämnderna som fattar beslut om hur många intagnirigsplatser som kommurierna får inrätta. Vi ser årets budgetförslag som ett hot. Enligt vad jag kunde utläsa av förslaget skulle anslaget till lärlingsutbildningen skäras ned med nästan 25 %. Det innebär att länsskolnämnderna kommer aft få mindre medel att fördela. En sådan stor nedskärning på lärlingsutbildningen måste förhindras. Jag ser inte någon anledning att forcera frarri ÖGY. Det ger kvantitet, men jag är inte säker på aff def ger kvalitet.

När del gäller försöksverksamhet med treårig energiteknisk linje kommer vi i miljöpartiet att stödja förslaget i vpk:s motion, och vi har tillsammans avgivit eri reservatiori. Jag ställer upp på deu reservationen, eftersom utvecklingen i samhället kräver eriergieffektivifefoch eri arinan resurssuålhet. Man måste ta hänsyri lill atf samhället förändras. Jag tror att den här linjen skulle få en annan inriktning med ett förändrat kompetenskrav, en inriktning för ett samhälle som är energieffektivt och miljövänligt.

Jag yrkar också bifall fill reservation 21 i betänkande UbU15 som handlar om att tidigarelägga avstämningsdatum för antalet elever i gymnasieskolan, dvs. att det flyttas från den 15 januari till den 15 november året innan, vilket också Marianne Andersson i Vårgårda fog upp.

Jag yrkar vidare bifall fill reservation nr 1 fill utbildnirigsutskottets betänkande 16, som handlar om ett nytt bidragssystem för fristående skolor på gymnasial nivå. De skolorna skall omfattas av samma bidragssystem som övriga skolor

Jag tycker aft miljöundervisningen är viktig, och man måste försöka att uppdatera både böcker och lärare. I dag kan man i vissa böcker läsa följande; Vid vissa tekniska processer uppstår miljöskadlig verksamhet. Detta kan dock lösas med lämplig skorstenshöjd eller lokalisering.

Sådanl vill jag inte läsa i framtidens böcker i gymnasieskolan. Det är på naturvetenskaplig hnje som man får läsa detta. Jag hoppas väldigt mycket på en ny reformerad gymnasieskola.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till

gymnasieskolor,

m.m.

Anf. 84 LARS SVENSSON (s):

Fru talman! Flera av de tidigare talarna har hänvisat till att def pågår en beredning inom regeringskansliet angående den framtida gymnasieskolan. Det är självklart att det påverkar både debattinläggen och de betänkanden som vi i dag har framför oss. Ett av skälen till aft betänkandena kanske är litet funna är att en hel del av de ärenden, i första hand läroplansärenden, som gäller gymnasieskolan har måst flyttas till hösten på grund av den höga arbetsbelastningen inom utskottet. Detta gör väl i och för sig ingenting för debatten. Det som debatten i dag handlar om och som förslaget gäller är frågan om de anslag som skall utgå till gymnasieskolan och till de fristående skolorna. Det gäller betänkandena 15 och 16.

Det är naturligt atl dimensioneringen av gymnasiekolan hksom tidigare år är en av de frågor som kommer atl dominera debatten om gymnasieskolan. Den ordning som tillämpas är aff vi fastställer antalet intagningsplatser för två år framåt och planeririgsramar för def tredje året. Det innebär att den ram som fastställdes under förra året och som gällde både för 1989/90 och

101

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid gymnasieskolor, . m.m.

102

riu 1990/91 har i verkligheteri redan beslutats av riksdagen. Självfallet kan riksdageri aridra beslutet och utöka eller miuska om man så firirier ariledriing atf göra. Men vad som är viktigt atf säga när det gäller diskussionen om ramens storlek, och som jag tycker att de som har yrkat på höjningar skall komma ihåg, är att planeringen ute i kommunerna utgår från de beslut som riksdagen fattade förra året. Vi har många gånger sagt att def är viktigt aft signaler från riksdagen kommer i god fid ut till kommunerna och att man inte fattar beslut så sent atf kommunerna därigenom tvingas göra ompiorite-ringar och omplanering. Det är egeritligeri def som är skälet till aft denna ordning med ramar har införts.

Om det är så att vi varje år skall ändra på ramarna, skapar detta självfallet problem, för länsskolnåmnden men i första hand för kommunen. Den lilla ökriirig som finns av 16-åringar i Sverige till förra året, i detta fall 600, är icke av den storleksordning att det motiverar atf man höjer rameri. Intrycket kan ha getts atf det infe finns platser så atf def räcker för alla 16-åringar Då bör jag uppmärksamma de av kammarens ledamöter och debattörer som finris här på aft antalet 16-åringar nu inför året 1990/91 är 112 100. Vi har en planeringsram som vi beslutar om nu och som fastställdes i fjol till 127 000. Det firiris alltså utrymme för samtliga 16- och 17-åririgar atf komma in i gymnasieskolan. Men det har också att göra med hur man väljer Därför är det naturligt att de som bara har ett val kanske inte kommer in, då de inte har något alternativ till det val de har gjort.

Jag kari peka på def kommande året, eftersom det också irigår i den diskussion vi för För år 1991/92 beräknas antalet 16-åringar bli 105 700, medan antalet platser enligt det förslag som nu föreligger är 119 000..Sneglar man sedan framåt för 1992/93, 1993/94 och 1994/95 sjunker det stadigt från 100 400 ner fill 94 600, När det gäller regeringens prognos framöver har vi sagt atf vi accepterar aft den läggs fram för riksdagen, men vi vill inte ta slutlig ställning för de åren eftersom vi först vill se vad den nya gymnasieutred-riirigeri kommer fram till.

Med detta har jag velat säga alt det är fel riär man vill göra gällande att den ram som vi i dag beslutar om, och den som fastställdes förra året, inte skulle räcka till 16- 17-åringarna. Del finns utrymme för dem, och dessutom finns def utrymme för även äldre sökande. Jag yrkar avslag på reservationen.

Det är viktigt att vi får fram förslag på hur den nya gymnasieskolan skall se ut. Det är därför som regeringen för några år sedan gav ett uppdrag till SÖ och till vissa enskilda utredare att se över gymnasieskolan. Det gäller yrkesutbildningen i framtiden. Det gäller den nya studievägsstrukturen och timplanen för de studieförberedande kurserna. Det gäller def s.k. mittblocket, och def gäller den lilla ramen. Till detta skall också infogas den speciella utredning som gäller skola - arbete. Det har alltså lagts fram förslag, och de har varit ute på en bred remiss. Jag tror att vi måste invänta en ordentlig diskussion till dess att man har fått möjligheter aft ordentiigt bearbeta remissmaterialet.

Låt mig gärna säga att jag självfallet har synpunkter, Ylva Johanssori, på hur mari kan tänka sig att den framtida gymriasieskolari skall se ut. Jag tycker t.ex. aft samtliga skall kunna erbjudas en treårig utbildning. Jag tycker att det skall finnas breda ingångar, och jag tycker att det skall skapas en studie-

vägsfrukfur som infe skapar återvändsgränder Jag tror att det är viktigt att gymnasieskolan infogas i ett system som ger möjligheter för dem som väljer all söka lill gymnasieskolan all de skall kunna - om så finnes lämpligt - välja en annan studieväg och också kunna gå vidare till fortsatta studier Det är vikfigt atf man ser gymnasieskolan som en allmän ungdomsskola som är frivillig och som ger möjligheter för ungdomarna aft välja och ha rätt att välja fel. De skall kunna få en grundutbildning som är så bred så aff den därigenom ger möjligheter fill att både utbilda sig eller att välja yrke.

Del är intressant atl se på hur en anställning går lill i dag. Del är oftast som anställningar sker till yrken där man icke har just den utbildningen men där det är nödvändigt med en riklig grundutbildning. Därför vill jag säga till dem som talar så vackert om lärlingsutbildning, att det är icke alls den utbildning som arbetsgivarna vill ha! Arbetsgivarna vill inte ha en utbildning, Birgitta Rydle, som är sämre eller på lägre nivå än den gymnasieutbildning som finns i dag. Del borde snarare vara på tiden att moderaterna också kommer i fatt med den verklighet vi lever i. Arbetsgivareföreningen säger själv alt man vill ha en ordentlig grundutbildning hos dem som söker arbete. Det kan kanske ha mindre betydelse vilken linje den sökande har gått på. Men huvudsaken är att den sökande har en utbildning som motsvarar gymnasieskolan. Det erbjuder icke lärlingsutbildningen. Läriingsutbildningen ger icke denna bredd och detta djup som man kan förvänta sig. Kvar finns det möjligheter att inom speciellt smala yrkesområden, t.ex, hantverk, där det går och känns rätt att ordna utbildning.

Nu har moderalerna fått en slödpalrull i miljöpartiet. Meri ni kommer alt konstatera att dét'näririgslivet och samhället behöver är icke eri lärlingsut-bildnirig utau def är en bred och bra gymnasieutbildning som man kan bygga vidare på om man så vill. Det stämmer med det intresse och de önskemål som finns inom näringslivet. Def är smala yrkesområden, som t.ex. hantverksyrken, och det är utbildningar som ej kan anordnas av gymnasieskolan. När vi sedan tittar på den framlida gymnasieskolan får vi se hur eventuellt en lärlingsutbildning kan inrangeras. Men vi måsle slälla andra krav på lärlingsutbildningen än de krav vi i dag har Vi måste garantera att de som eventuellt går en lärlingsutbildning får en betydligt bredare och bättre bas. Det är också angeläget atl den som går en lärlingsutbildning icke knyts till en speciell arbetsgivare ulan har möjlighet att välja den arbetsplats han själv vill ha efler genomgången utbildning.

När del gäller lärlingsutbildning vill jag också gärna säga att det inte är brist på platser som är anledningen till atf inte fler sådana utbildningar anordnas. Vi har i dag 3 200 platser i ungefär 150 yrken. Men de platser som firiris utriylljas irite. Dels är intresset svagt hos arbetsgivarna, dels väljer inte Urigdomarria dessa alterriativ. Urigdomarria vet att de har bälire riytta av eri ordentlig gymnasieutbildning än av den begränsade utbildning som lärlingsutbildningen ger Jag tycker aff def är viktigt aft man slår fast detta, att det inte är brist på platser som hindrar en eventuell utökning av lärlingsutbildningen.

I och för sig skulle man naturligtvis vara glad över att moderalerna nu säger att vi behöver resurser så att vi kau få fram platser för försöksverksamheten. Moderaterna har ju varit motståndare till ÖGY hela tiden. Det var vpk

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid

gymnasieskolor,

m.m.

103

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

m.m.

och vi socialdemokrater som fick driva igenom ÖGY här i riksdagen. Centern accepterade reformen i en andra omgång. Nu har ni själva - inte bara vi som gjorde upp, utan även folkparliel - accepterat detta. Man föreslår nu en ytterligare utökning av försöksverksamheten.

Vi kom överens om atl vi skulle starta med en begränsad försöksverksamhet, 6 000 platser i första omgången. Defta utökades till 10 000 platser för att vi skulle få en bredare utvärderingsyta. Nu föreslås ytterligare 1 200 platser för att man skall kunna göra fullskaleförsök.

Det är viktigt att man är medveten om atl ÖGY är en försöksverksamhet som skall utvärderas. Därför tycker jag att man inte skall säga atl ÖGY-försöket har misslyckats, Eva Goés. Ingen kan påstå all det har misslyckats. Intresset är myckel stort - det har framgått av det som har sagts av dem som vill att man skall utöka försöksverksamheten. Det finns ett mycket starkt intresse från Arbetsgivareföreningen, kommuner och landsting att utöka verksamheten. Vi säger atl man måsle utvärdera denna försöksverksamhet, precis som all annan försöksverksamhet, för att därefter kunna fatta ett ordentligt beslut på denna punkt. Det är möjligt att det behövs personer som speciellt ägnar sig ål plalsackvisition. Det får i så fall vara personer som finns i skolan, som själva skall medverka i detta.

Birgitta Rydle sade tidigare atl vi kastar ul pengar på della. Jag vill då säga alt man skall tänka sig för litet grand innan man föreslår utökningar inom områden där skäl för sådana icke föreligger

Jag tycker atl del är viktigt alt vi får denna utvärdering. Det finns också en parlssammansall utvärderingsgrupp, som skall göra en översyn. Jag tror dock infe aft vi skall utöka denna verksamhet. Vi måste få fram underlaget. Vi kan nu utvärdera det tredje året enbart när det gäller de 6 000 platserna. För de andra platserna kan endast de första två åren utvärderas.

Jag skall hastigt säga några ord om vad som har nämnts här tidigare. Det finns faktiskt möjligheter till delning i mindre grupper inom JST-utbildning-arna. Del är bara del att länsskolnämnderna skall göra en framställning till regeririgen, som kan besluta om en delning till klasser med 16 elever Det finns alltså inga hinder för det, Marianne Andersson. Del finns inte skäl att säga atl en skola måste läggas ned därför all den inte får ha mindre klasser

När det gäller regionala idroltsgymnasier av den s.k. Smålandsmodelleri -jag tycker i och för sig om Smålarid - finns inte riågot förslag förberett av Riksidrollsförbundet. Riksidrottsförbundel har inte aktualiserat denna fråga. Förbundet, som ju bör vara med och framlägga förslag, har icke aktualiserat detta. Det framgår av utskottets belänkande, om Carl-Johan Wilson är tveksam.

SÖ och Riksidrottsförbundet bestämmer vilka kommuner som får anordna gymnasieutbildningar i kombination med viss specialidrott. Det finns alltså ingen spärr för detta. Däremot finns del skäl alt inte utöka antalet gymnasier med idrott pä elitnivå. Man kan dock länka sig en omfördelning till andra platser osv.

Man får intrycket att avstämningsdatumel den 15 januari är beroende av alt vi har infört ett nytt statsbidragssystem. Så är inte fallet. Datumet fastställdes ett par år innan det nuvarande statsbidragssystemet började gälla.

Vi får pröva delta i samband med alt förslag om gymriasieskolari kommer Urider nästkommande riksmöte. Då får vi se vad vi kan göra åt det.

När det gäller kommunernas uppföljningsansvar noterar jag att ni vill finansiera slora delar av era förslag själva. Vi har dock redan, enligt det förslag som nu lagts fram, föreslagit all detta ansvar reduceras på grund av situalionen på arbetsmarknaden. Vi flyttar alltså 50 miljoner från del anslaget. Vi räknar med att detta förslagsanslag skall räcka.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer när det gäller båda betänkandena.

Anf. 85 YLVA JOHANSSON (vpk):

Fru talman! Även om det totala antalet platser i gymnasieskolan är större än antalet 16-åringar, är verkligheten den alt ca 10% av 16-åringarna inte kommer in på gymnasiet. I höst kommer det att bli någol fler än förra hösten, genom utskottsmajoritetens beslut.

Lars Sverissori och jag är tydligen överens om flera viktiga målsättriirigar när det gäller den framlida gymnasieskolan. Jag hoppas att vi också är överens när del gäller gymnasieskolans roll för atl flytta Sverige från den botlen-notering som vi har när det gäller könssegregering på arbelsmarknaden.

Jag är medveten om atl frågan om den mycket sneda könsfördelningen i gymnasieskolan inte formellt behaodlas i de betänkanden som vi nu debatterar Men jag är angelägen om att denna fråga uppmärksammas redan nu och inte ligger och väntar till dess alt regeringens proposition ligger på riksdagens bord. Jag vill därför upprepa min fråga till Lars Svensson och socialdemokraterna:

På vilkel sätt påverkar riksdagens jämställdhetsbeslut och de hittills usla resultaten socialdemokraternas arbele med utformandet av sill kommande förslag lill en reformerad gymnasieskola?

Anf. 86 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Fru talman! Del har hela tiden varit så att antalet platser på gymnasieskolan inte stämmer med antalet 16-åringar Det beror på en rad olika orsaker, bl.a. på ungdomarnas val och även på att vi har små gymnasieskolor på olika ställen i landet. Det vet vi myckel väl. Ändå finns del elt anlal elever som inte kommer in.

Atl anföra planeringsmässiga byråkratiska skäl för alt inte anpassa antalet platser lill antalet 16-åringar tycker jag är litet svagt. När nu antalet elever i framtiden kommer atf sjunka, finns tydligen planer på aft i motsvarande mån minska antalet platser Men nog skulle man väl kunna göra denna lilla förändring, utan att def skulle slälla till så stora problem?

Lars Svensson gjorde en litet felakfig historieskrivning när det gäller ÖGY. Han sade att reformen drevs igenom av socialdemokraterria och vpk. På sätt och vis var det så. Vi var emot reformen då, men inte för atl vi var emot yrkesutbildningen som sådan, utan därför atl vi var emot försöksverksamheten och i ställel ville genomföra reformen i full skala. Det var orsaken. Vi var inte emot en förlängd yrkesutbildning.

Lars Svensson lalar mycket om utvärderingen av försöksverksamheteri. Naturligtvis är del eu viktig puukt. Deri skulle då vara skälet lill alt mau inte

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

m.m.

105

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till

gymnasieskolor,

m.m.

kan utöka anlalel platser mer än vad som föreslås. Jag tycker aft det är eft dåligt argument, eftersom man de facto utökar antalet platser Skulle alltså def faktum att man måste göra en utvärdering vara det som hindrar en utökning? Vi vet att behovet och intresset finns och atl det ställer till problem ute i kommunerna atf reformen infe är genomförd. Inom samma utbildningsområde kan det i samma kommun finnas både tvåårig och treårig yrkesutbildning. Det lycker vi inte är acceptabelt.

Det är naturligtvis bra att länsskolnämnderna kan göra en framställning lill regeringen när del gäller GST-utbildningarna. Vi anser dock att man borde kunna införa en generell regel om att man skall kunna göra det här när behov finns och att man inte skall behöva gå till regeringen i varje sådant fall.

AnL 87 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talman! Jag förstår nu att Lars Svenssori har en mycket avog inställning till lärlingsutbildning. Han utgår tydligen ifrån att platserna inte utnyttjas. Eft visst antal platser står tomma av de 3 200 som finris att tillgå. Det är givet att def blir så riär lärlingsutbildnirigeri, såsom den är utformad i dag, är ett komplement till gymnasieutbildningen och infe ett alternativ till den. Då är del väl inte så svårt aft förstå att platserna inte utnyttjas. Därför kräver vi att man skall fa bort bestämmelsen i gymnasieförordnirigeri, som säger att man inte får anordna lärlingsutbildning i kommuner med gymnasieskola som har yrkesutbildning.

Def var intressant att höra atf Lars Svensson gång på gång åberopade Svenska arbetsgivareföreningen. Har Lars Svensson aldrig talat med Småföretagarnas riksförbund? Småföretagarnas riksförbund är verkligen intresserat av atf få lärlingar till sin verksamhet. Det finns många småföretagare som inte bara representerar smala yrkesområden utan också yrken som är mycket vanligt förekommande.

Lars Svensson nämnde även ett annat ord som jag fäste mig vid. Han sade något i stil med att det kanske blir bättre när de inrangerar sig i gymnasieskolan. Jag vet inte om Lars Svensson var med när utbildriingsulskottet var på studiebesök i Katrineholm. Vi träffade då företrädare för WS-ufbildningen, som hade drivits som lärlingsutbildning. De var mycket förgrymmade över att de hade tvingats in i ÖGY-projektet. Jag tycker att Lars Svensson skall tala med småföretagarna. Kom sedan tillbaka och hjälp till med att få fram bättre informafion om lärlingsutbildningen, vilka förutsättningar den har och vilka villkor som bör gälla för aft man verkligen skall kunna fånga upp eleverna till den!

skall man ha del kvar Bara därför atl det finns en försöksverksamhet behöver man inte inordna alla i systemet. Varför kan man inte fortsätta med något som har gett gott resultat?

När det gäller den reformerade gymnasieskola som skall komma vill jag att gymnasiet skall vara eft kreativt centrum för tänkande och skapande elever, där eleverna själva i mycket högre grad skall få lära sig att lägga upp och komponera sina studier I dag upplever jag att de fråntas den förmågan. Det här går att genomföra både på teoretiska linjer och i läriingsutbildning. Ju mer ansvar man får ta för sin utbildning, desto bättre mår man i skolan och ju bättre resultat får man.

När vi nu har kommit in på reformeringen i gymnasieskolan vill jag understryka urigdomarrias djupa oro över att det görs så litet för att stoppa miljö-förstöririgeri. De säger alt skolan måste la sitt ansvar, och de kräver att miljökunskap skall iri som ett eget ämrie i gruudskolan och gymnasieskolan och på universitet och högskola. Jag vill än eri gårig uuderstryka aft vi ställer upp till huridra procerit bakom uugdomarnas egna önskemål.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag lid

gymnasieskolor,

m.m.

AnL 89 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade talman! Lars Svensson säger alt den lärlirigsutbildriirig som vi förordar irite är den som arbetsgivarna vill ha. Jo, Lars Svensson, vi förordar ingeri aririan lärlingsutbildning än deri som arbetsgivare och lärlirigar vill ha. Den lärlingsutbildnirig som vi förordar stämmer med deri beskrivriing som firiris i betänkaridet på s. 9, där det slår följaride: "Den gymnasiala läriingsutbildningen innebär bl.a. atl en lärling som är anställd hos elt företag också är elev i gymnasieskolan. Företaget åtar sig att ge lärlingen yrkesutbildning enligt en kursplan som skolstyrelsen fastställer" Della är elt fullkomligt ofarligt förslag, Lars Svensson. Vi borde ge fler chansen till sådan lärlingsutbildning.

Jag vill sedan ta upp utökningen av antalet platser för försöksverksamhet med treårig yrkesutbildning på gymnasieskolari. Skälet lill atl folkpartiet vill utöka arilalel platser är alt de skall räcka så att kommuuer som deltar i försöksverksamheten irite skall behöva ha både treårig och tvåårig utbildning inom samma utbildningsområde. Delta är poängen med vårt förslag. Lars Svensson sade vidare att jag kräver en sådan utökning. Lars Svensson, jag kräver inte, jag föreslår Dessutom lägger folkparliel fram förslag om varifrån pengarna till utökningen skall hämtas.

Lars Svenssori gladde mig med att även ta upp Smålandsmodelleri. Faktum är, Lars Sveusson, att Riksidrottsförbundel och Specialförbundel år 1988 skrev om detta och önskade den inriktning på den här utbildningen som ingår i detta förslag. Avslaget på detta förslag kom infe i riksdagen förrän 1989. Det är väl förberett i Riksidrottsförbundet, i Specialförbundet och i de aktuella kommunerna. Det intressanta är att Lars Svensson byggde sitt inlägg på atf detta förslag inte skulle vara förberett. Är Lars Svensson beredd att stödja det här förslaget om det är så förberett som jag hävdar att det är?

Under detta anförande övertog andre vice talmanricri ledriirigeri av kammarens förhandlingar

107

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag tid

gymnasieskolor,

m.m.

AnL 90 LARS SVENSSON (s);

Herr talman! Låt mig först säga till Ylva Johansson atl också jag lycker atf hur man väljer utbildning är en allvarlig fråga, och att del är allvarligt att vi har fått en uppdelning mellan en manlig och en kvinnlig utbildnirig. Det är ett problem. Jag tror dock inte atl vi kan skylla på gymnasieskolan. Vi får i stället pröva och se vilka de bakomliggande faktorerna är Jag tror att de finns i hemmen och kanske också hos våra syo-funktionärer De firins hela vägeri från dagis, i grundskolan och fram till dess att man skall välja; Vi måste själva medverka till att få flickorria att fuugera inom områden som grabbarna är mest förtjusta i och att få grabbarna att fungera på områden som flickorna lycker bäst om. Jag skulle gärna se atl grabbarria lekte med dockor och flickorria med bilar Vi får försöka vidta åtgärder Meri jag tror, som sagt, inte att vi skall skylla på skolsystemet.

Jag tror dock alt vi måste ha detta med i bilden riär vi skall utforma deu riya gymnasieskolan. Skolan tjänar nog på atl vi har blaridade klasser På den punkten är vi helt överens, Ylva Johansson och jag. Låt oss dock inte skylla på gymnasieskolan.

Marianne Andersson talade om hur eleverna skall få plats. Jag var tidigare inne på skälet lill att vi, trots att vi har en så hög dimensionering, ändå har ungdomar som inte har kommit in. Det är dels beroende på att ungdomarna inte har sökt, dels på alt de bara har haft ett alternativ. När de inte kan komma in på sitt förslahandsalternativ, bryr de sig infe om att söka alls eller atl gå in pä någon annan gymnasieutbildnirig. De kanske väntar ett år, går in i kommunens uppföljningsprogram eller liknande och kommer tillbaka sedan. Del har visat sig atl många som går in i kommunernas uppföljningsprogram året efter söker lill gymnasieskolan. De har då mognat och har lättare för atl bestämma vad de vill ha.

Jag tror därför atl vi inte krasst skall räkna med atl varenda en kommer att söka till gymnasieskolan, utan vi får acceptera alt det är en frivillig skolform. Anlalel platser skulle emellerlid räcka för gruppen 16-17-åririgar om de sökte exakt efler deri planering som kommunerna gör.

Del är riktigt att centern i första hand ville ha ÖGY-försöket i full skala. Som väl var genomförde vi inte delta.

Jag har inte, Birgitta Rydle, i sakfrågan någon avog inställning till lärlingssystemet, men jag är det därför all det ger ungdomarna en sämre start och därför all arbelsgivarria icke själva vill ha detta system. Arbetsgivarna vill ha en bättre utbildning hos dem de anställer, dvs. de vill i grunden ha en gymnasieutbildriirig.

inte på någol säll går all ändra gymnasieskolan så atl dessa siffror skulle se åtminstone litet bättre ut.

Vi i vpk tror alt insatser för t.ex. en minskad uppdelnirig mellan teoretiska och praktiska utbilduirigar skulle vara ell sleg i rätt riklnirig. Vi tror också all en uppdelning på sektorer i stället för på snävare linjer skulle vara elt steg i räll riktning. Vi tror även alt en uppdelnirig i bas-, karaktärs- och tillvals-ämneri skulle kuuna vara elt sleg i rätt riktning. Jag tror också att det finris måriga andra åtgärder all vidta för all skapa en sådan gymnasieskola som i sig själv skulle kunna bidra lill all åtminstone litet grand jämna ut de slora könsskillnader som finns i dag.

AnL 92 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag förstår fortfarande inte vad Lars Svensson har emot lärlingsutbildningen. Lärlingsutbildningen är ju de facto också en gymnasieutbildning. Jag tror faktiskt inte på vad Lars Svensson säger om atl en lärlingsutbildning skulle ge ungdomarna en sämre start. Varför efterfrågas de då av småföretagare, om dessa inte skulle anse atl ungdomarna får en fullgod utbildriing?

AnL 93 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c);

Herr talmari! Självfallet är gymriasieskolari en frivillig skolform; del är ju irigeri som säger riågoritirig annal. Jag menar alt det kanske är ell sundhels-tecken atl en del ungdomar faktiskt söker sig lill någonting annat. De tar ett sabbatsår, eller vad man nu skall kalla del. De kanske sysselsätter sig med någontirig aririat, som att t.ex. jobba uuder ett år och skaffa sig mogriad för att söka iri lill gymriasieskolari seoare.

Delta är ju inte vad vi diskuterar Vad vi diskuterar är all det skall finnas platser på gymnasieskolan den dag ungdomarna söker in.

AnL 94 LARS SVENSSON (s);

Herr lalman! Lål mig ytterligare förtydliga mig för Ylva Johansson. Jag sade all vi skall ha med delta när vi förbereder och kommer med förslaget om gymnasieskolari i framtiden. Vad jag vi|le markera är atl man inte löser problemeri enbart genom att göra organisatoriska förändringar i gymnasieskolan, ulan vi måsle hålla debatten levande he|a vägen från det all ungarna är myckel små. Man kan alltså inte bryta ett gammalt könsrollsmönster på en kafferast. Del kräver nog ell idogt arbele, och det är därför jag säger all vi får hålla frågan aktuell hela tiden.

Vi skall, Birgitta Rydle, gå vidare när det gäller lärlingsutbildningen. All jag vid flera tillfällen hänvisar till atl inte SAF vill ha systemet beror på atl SAF och LO i sitt gemensamma yrkesråd har sagl alt de inte bedömer att den lärlingsutbildning som förekommer är tijlräckUg enligt deras önskemål. De vill ha en bredare utbildriing, de viU ha möjligheter att utnyttja urigdomarria som kommer fråri gymnasieskolan på eft annat sätt än vad mari kan göra i samband med en lärlingsutbildning, Det är det som är skälet,

Del finns ju faktiskt möjligheter all anordna lärlingsutbildning inom väldigt smala yrkesområden, för hantverkare och liknande, och dessa finns ju

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Anslag till

gymnasieskolor,

m.m.

110

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1989/90;UbU28 Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet (prop. 1989/90:61).

AnL 95 ULF MELIN (m);

Herr lalman! Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall lärare, skol-ledriirig, elevrådspersorial och arinan personal i samverkan med elever och föräldrar verka för en god arbetsmiljö i våra skolor. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg när vi nu skall debattera utbildningsutskottets betänkande 28, om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet.

I betänkandet föreslås att arbefsmiljölagen ändras så aft elever på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan och de studerande på högre utbildningsnivåer eller i vuxenutbildning ges tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetet genom elevskyddsombud. Arbetsmiljölagen skall också bli tillämplig på grundskolans låg- och mellanstadium i samma utsträckning som för närvarande gäller på skolområdet i övrigt. Så långt ställer vi oss bakom förslaget.

Vi moderater anser att elevernas, lärarnas och övrig skolpersonals arbetsmiljö skall vara sådan atf den medverkar fill att främja det som är skolans huvuduppgift, nämligeri att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter I det sammarihariget är frågor om deri fysiska arbetsmiljön naturligtvis viktiga. Lokaler och utrustning skall vara ändamålsenliga, och skolan skall vara en säker och trygg plats för elever, lärare och personal. Den fysiska miljön är en av flera förutsättningar för arbetel i skolan. Strävan efter atf få en god arbetsmiljö är eft gemensamt intresse för alla som arbetar i skolan.

Däremot anser vi inte aff def är rimligt att eleverna skall avstå från ordinarie undervisning för aff kunna syssla med arbetsmiljöfrågor Vår uppfattning är att sammanträden m.m. bör förläggas utanför lektiorislid. Detta avstyrker utskottsmajoritelen bl.a. med motiveringen att när elevernas medverkan i skolans skyddsverksamhet regleras i lag, kommer det att leda till bättre planering och genomförande av skyddsverksamheten än vad som hittills har kunnat ske i skolorna. Jag frågar mig vad detta är för trams. Menar Lars Svensson och majoriteten att den elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet som i dag existerar är dåligt planerad och genomförd?

Har vi då eri bra arbetsmiljö i skolari? Enligt min uppfattning lämnar allt-

för många elever skolan med kuuskapsluckor, lärare lämuar yrket, elever utsätts för mobbriing och många elever anser att mycken lid har varit mindre menirigsfull. Ell av skäleu är atl resurserna inte används på bästa sätt, beroende på den detaljstyrning med vilken statsmakten styr verksamheten på fältet.

I vårt land skall i stort sett alla elever ha samma utbildning i grundskolan. Del innebär all de högpreslerande eleverna blir lidande, liksom de svagpresterande. Och ändå vet vi atl vi som individer är olika. Men så skall det vara i socialdemokralerrias Sverige. I riågot slags jämlikhetsiver ser socialdemokraterria lill atl vi irite tar hand om våra elever på bästa sätt, vare sig de är teoretiskt eller praktiskt lagda.

Hade vi i ställel skolor med olika profil, offeritliga skolor och friskolor samt större möjlighel lill tillval, är jag övertygad om alt vi dels skulle ge våra ungdomar en mer irinehållsrik utbildriing, dels skulle anvärida resurserua både bättre och effektivare.

Det jag riu har tagit upp är ett antal exempel som också har med arbetsmiljö all göra. Den delen av arbetsmiljön bryr sig majoriteten över huvud taget irite om att bemöta. Min fråga till Lars Svensson är: År det endast den fysiska arbetsmiljön som är viktig i skolan? I del perspektivet är det mycket enklare all bara lägga fram förslag om regler om den fysiska arbetsmiljöri.

I samband med atl en majoritet beståeride av socialdemokrater och kom-muriister fattade beslut om kommurialisering av lärartjänsterna beslutade riksdagen att ett stimulansbidrag om 300 milj. kr. per år uuder en tioårsperiod skulle ställas till kommunernas förfogande för förbättringar av skolornas fysiska miljö. Efter detta är uppenbarligen alla problem lösta. Min fråga till Lars Sverissori är: När kari vi förvärita oss ett förslag från regeringen om hur dessa medel skall användas, och till vilka kommuner de kommer atf utgå?

För oss moderater handlar en bra arbetsmiljö inte bara om den fysiska miljön, utan en bra arbetsmiljö är också tillgång lill en kvaUfativt god under-visnirig, tillgång fill bra och kunriiga lärare, räften att välja skola, hur arbetet utvärderas i förhållande lill uppsatta mål, hur regler utformas etc.

Herr lalman! Det går inte all lagstifta fram en bra skola med en god arbetsmiljö i ell vidare begrepp. En bra arbetsmiljö för elever lärare och personal är den skola där del råder en god anda, där mari lyssnar på varandra oavsett beslut frän Sveriges riksdag. För atl få deri skolari krävs del mårigfald och valfrihet i skolväsendet.

Med det ariföra yrkar jag bifall till reservationerna 7 och 9.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmdjöarbetet

1 förslag lill Lag om ändring i arbetsmiljölagen skriver regeringen att elevskyddsombud skall ges tillfälle att medverka i skyddsverksamheten "på arbetsstället" - som man kallar skolan. Folkparfiet välkomnar detta. I motioner har folkpartiet i många år föreslagit just det.

Vi gillar dock inte atl regeringens - och utskottsmajoritetens - förslag undantar elever i lägre årskurser än årskurs 7 i gruridskolan från medverkan i skyddsverksamheten.

Värderade talman! Folkpartiet anser att elevskyddsombud bör finrias på alla stadier i skolan. Med den uppfattningen förutsätter vi inte att de yngsta eleverna skall kunna överblicka arbetsmiljön eller ha omdöme och erfarenhet nog för atf jämställas med andra arbetsplatsers skyddsombud. Vi tycker dock att def är viktigt att även de yngsta får medverka i skolans skyddsarbete på ett organiserat sätt.

För att kommunernas ansvariga, eller företagshälsovårdens folk, skall "rycka ul" och ta ställning till t.ex. mögelproblem i skolans byggnader krävs det nu all lärare eller andra vuxna, som arbetar i skolan, har sin arbetsmiljö hotad." Del är en närmasl orimlig situation. Del borde vara självklart att även de yngsta elevernas skolmiljö skall jämföras med vuxnas arbetsplatser

Folkparliel anser atl även eleverna bör omfattas av ett företagshälsovårds-liknande ansvar, så att man inte behöver gå "omvägen" över de vuxna, om man vill anmärka på arbetsmiljön i skolan.

Vi vet all det är mycket vanligare att barn skadas i skolan än att vuxna skadas i arbetslivet. Därför är det synnerligen viktigt att vi anstränger oss för alt göra alla, som arbetar i skolan, medvetria om alt mari skall vara vaksam på arbetsmiljöri. Deri iräriingen behöver även de yngsta eleverna ha. Folkparliel önskar atl elevernas föräldrar engagerar sig mer i skolans arbete. Om riksdagens majoritet har lättare atl acceplera atl vårdnadshavare för elever i de första sex årskurserna representerar eleverna i skyddsarbetet, anges det alternativet som reservmöjlighet i reservation nr 2. Visst skulle föräldrar kunna företräda sina barn i skolans skyddskommitté och delta i skyddsronder

Värderade talman! Jag yrkar bifall till de reservationer för olika beslutsal-lernativ som har folkpartister bland undertecknarna.

112

Anf. 97 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Vpk har länge drivit frågan om en förbättrad arbetsmiljö i skolor och högskolor och förbättrade möjligheter för eleverna och studenterna atl påverka sin arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen gäller i dag elever fro.m. årskurs 7, men eleverria saknar de formella möjligheferria att påverka arbetsmiljöri som de ariställda på skolari har. Det kärins därför mycket roligt atl vi nu skall besluta om väsentliga förbättringar av de studerandes möjligheter att ta ansvar för och medverka i arbelsmiljöarbetet.

Möjligheterna att reellt påverka sin arbetsmiljö och skolans eller högskolans arbelsmiljöarbete hänger intimt samman med möjligheferria atf påverka även andra delar av skolans och högskolans verksamhet. Detta gäller inte minsl möjlighelerna alt påverka undervisningen. Vi ser förslaget om elevskyddsombud som ett viktigt sleg mot en mer demokratisk skola och högskola. Ett aktivt arbelsmiljöarbete bör kunna leda till en ökad miljömed-

velenhet som kan påverka undervisningen positivt i t.ex. yrkesutbildning och laborativa ämnen. Eftersom verksamheten i skyddskommitléerna till slor del regleras geoom avtal mellan parlerna finns del svårigheter atl via lagstiftning ge elevskyddsombuden samma rättigheter som arbetstagarpar-ten har. Men dessa svårigheter får under inga omständigheter leda till att arbeismiljöfrågari ses som eri parisfråga som främst berör arbetstagare och arbetsgivare. Eleverna utsätts för arbelsmiljörisker i minst lika hög grad som anställda.

För atl elevskyddsombudet skall uppleva det som meningsfullt all engagera sig i arbelsmiljöarbetet och för att nå en förbättrad arbetsmiljö för de studerande är del nödvändigt all elevskyddsombudens förslag och åsikter las på allvar Del kräver en positiv attityd hos skyddskommittéernas ledamöter, men def kräver också att elevskyddsombuden har en lagstadgad rätt alt lägga fram förslag och få dem behandlade i skyddskommittén. På den här punkten har utbildnirigsutskottet gått belydligl längre än vad regeringen var beredd alt göra. Med anledning av vpk:s motion uttalar utskottet atf riksdagen bör göra eft tillkännagivande till regeringen om alt elevskyddsombuden bör ges förslagsrätt i skyddskommittéerna. Jag, och med mig många elever och studerande, är naturligtvis mycket nöjda med utskottets skrivning, liksom jag är glad all vpk:s förslag när det gäller utbildningen av elevskyddsombuden vunnit gehör i utskottet.

Ja, herr talman, det är roligt atl få vara med att debattera och i morgon också besluta om elevskyddsombudens rättigheter. För mig personligen är del särskilt roligt, eftersom delta är en fråga som jag arbetat aktivt med ända sedan jag själv var elev i grundskolan.

Men trots della finns det sådant som vi i vpk inte är riöjda med i del betärikaride som vi nu behandlar. Därför finns def tre reservationer från vpk.

Jag vill nämna två av de frågor där vi inte är överens med utskottsmajoriteten.

Den första frågan gäller elevskyddsombudens möjlighet att la hjälp av t.ex. centralt anslällda funktionärer inom olika elev- och studerandeorgani-salioner. Detta är speciellt viktigt i ungdomsskolan, där elever, som av naturliga skäl aldrig kan skaffa sig någon mångårig erfarenhet av arbelsmiljöarbetet som kanske kan vara till nytta i arbetet, skall agera tillsammans med parternas representanter i skyddskommittéerna.

Vi anser alt det bör skrivas in i arbetsmiljölagen att elevskyddsombuden inte skall kunna hindras atl ta hjälp av centralt anställda funktionärer inom t.ex. Elevorganisationen i Sverige, Sveriges förenade studentkårer (SFS) eller Sveriges folkhögskoleelevers förbund.

Den andra frågan gäller elevskyddsombudens möjligheter att ta del av den information som behövs för alt på elt tillfredsställande sätt kunna medverka i arbelsmiljöarbetet. Vi anser atl omyndiga elever inte skall ha räll alt ta del av sekretessbelagda uppgifter Men vi kan inte inse atl del finns skäl att i det här sammanhanget behandla elevskyddsombud iuom uriiversitet och högskolor eller inom vuxenutbildningen, dvs. myndiga personer, på elt annat säll än övriga ledamöter i skyddskommittéerna. Vi föreslår alltså att elevskyddsombud över 18 år skall ha rätt all la del även av sekrelessbelagd information på samma sätt som de anställdas skyddsombud.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

113

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

114

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 5, 6 och 8 och i övrigt lill ulskoltels hemställan.

AnL 98 EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Skolorna är Sveriges största och sämsta arbetsplats - och de värsta finns i Stockholm. I Stockholms län finns en pessimistisk inställning lill satsningar i skolan. Det kan gälla missriktad sparsamhel med läromedel, skolmat och den fysiska miljön. Enligt kvällspressen är skolorna värre än fängelserna. Kommer man däremot med någol positivt, föder del andra posiliva åtgärder

20 inspektörer från yrkesinspektionen i Stockholm, som besökt 80 skolor, har hittat 1 500 inspektionspunkler av allvarligare slag. I en del skolor är miljön t.o.m. livsfarlig. Man kan då fråga; Vem för barnens talan?

Vi i miljöpartiet kan inte tolerera atl vart tredje barn drabbas av allergier Om inte skolstyrelse eller rektor lyckas komma till rätta med arbetsmiljön i skolan, måsle lagarna ändras, så att Sveriges största arbetsplats - skolan -får en god fysisk och psykisk arbetsmiljö.

Elevmedverkan i arbefsmiljöarbefel måsle därför utökas - inte bara på gymnasiet och högstadiet, utan hela grundskolan skall omfattas av miljöskyddet. Eleverna skall utse representanter med rätt atl delta i besluten om arbetsmiljön. Detta skall inte bara gälla högstadiet och gymnasiet. Vi anser att elevskyddsombud på låg- och mellanstadiet också skall ha full rösträtt i styrelserna. Det gäller deras arbetsmiljö och deras arbetsplats. Om eleverna inte får föra sin egen talan, skall de i aridra harid företrädas av föräldrarna, som skall ha rösträtt i deras ställe,

I propositionen föreslås äridririgar i arbetsmiljölageri som ger elever på grundskolans högstadium, gymnasieskolan och studerande på högre utbildningsnivåer och i vuxenutbildningen lillfälle alt medverka i arbelsmiljöarbetet. Vidare föreslås alt arbetsmiljölagen blir tillämplig på grundskolans låg-och mellanstadier i samma utsträckning som för närvarande gäller på skolområdet i övrigt.

Lagförslaget innebär att elevmedverkan i fråga om skyddsombud inte gäller för elever i lägre årskurs än årskurs 7.

Till skillnad från vad Riksförbundet hem och skola anser - dess representarit lade ried siri röst i den arbetsgrupp som skulle bedöma vilka som skulle ingå i skyddskommittéerna - menar vi atl barnen skall kunna vara med i arbetet och ha rösträtt. Barnen är de som först har möjlighet alt upptäcka vad som är fel i arbetsmiljön. Vi har tilltro till deras bedömning.

Som Ulf Melin sade är det inte bara den fysiska miljön som är viktig. "Eleverna - en spegel av skolans klimat", är rubriken på en artikel av Lennart Wiechel i Kommun-Aktuellt. Vi menar att den psykosociala miljön har en mycket stor betydelse för skolans fysiska miljö. Skolledningens och lärarnas arbetssätt och inrikining betyder myckel för eleverna. Tätare kontakter mellan lärare och elever är ell måste. Rektorer med ett demokratiskt ledarskap bidrar liksom gemenskapen lärare emellan, lill en god anda på skolan. De vuxna blir goda förebilder för eleverna. Andan i skolan har alltså stor betydelse för utformningen av arbetsmiljön.

I miljöpartiets skola vill vi ha lokala styrelser på varje skola. Dessa skall

bestå av elever, föräldrar och skolpersonal. Här lär man sig aft ta ansvar och att utöva inflytande. De lokala styrelserna skall kunna överblicka och på verka vad om händer i skolan. Därför är det lämpligt atf elevantalet i en skola är mellan 250 och 400 elever - det större antalet elever på högre nivå. I derina självstyrande skola kommer riskerna för dålig arbetsmiljö alt minimeras. Den psykosociala miljön kommer att förbättras och erigagemanget i skolan att öka. Vi anser emellertid att den dåliga arbetsmiljön i skolan i dag är akut och atl snabba åtgärder måste sättas in omedelbart.

Def bristande underhållet, främst i storstädernas skolor, får infe fortsätta. Aft bygga ståtliga konferenspalats och "globar" för skattepengarria i stället för atl satsa på skolan är en skymf mot dem som inte har rösträtt. Ansvaret för den dåliga skolmiljön ligger helt och hållet på kommunerna, som måste tilldela eller omfördela medel till skolan.

Vi anser aft det är av största demokrafiska vikt atf vi får elevskyddsombud på alla stadier och att alla har rösträtt. Först i andra hand skall föräldraom-bud för eleverna sättas in. Vi anser del vidare oerhört viktigt att decenterali-sera besluten om skolau ända ner till den enskilda skolans styrelse och att elevantalet i skolan ligger mellan 250 och 400.

Med detta vill jag yrka bifall till de reservationer som miljöpartiets ledamot i utskottet har underteckriat.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

AnL 99 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Eleverna har under en följd av år deltagit i arbelsmiljöarbetet. Frågan var uppe i samband med att vi behandlade styrningspropositionen. Då framhölls def angelägna i att alla elever skall medverka i miljöarbetet. Det bör också slås fast i arbetsmiljölagen atf denna rätt tillkommer eleverna. Det är viktigt aft vi far till vara den resurs som elevernas engagemang och medverkan utgör Eleverna är redan i dag genom överenskommelser adjungerade i skyddskommifféerua. Skyddsombuds- och skyddskommitté-verksamhet regleras geuom avtal mellari parterna. Det är skälet till att vi nu har fått detta förslag på vårt bord.

Det är viktigt för hälsa och välbefinnande atf man kan påverka den dagliga miljön. Det är också viktigt atf ungdomarna redan tidigt får delta i fackligt arbete och lära sig vad detta innebär, att det skapas en tradition. Att vara skyddsombud är ett fackligt förtroendeuppdrag. Skyddsombudet är representant för sina elevkamrater De övriga anställdas fack borde av ren självbevarelsedrift vara mycket intresserade av ett gott samarbete med elevernas och studenternas företrädare. Det är ju dessa som skall bygga framfiden.

Def är viktigt att eleverna redan från början lär sig atf ta ansvar för beslut och atf företräda en grupp kolleger

Skyddsombuden skall ingå i skyddskommittéerna från årskurs 7 fill dess de avlägger högskoleexamen. Def är självklart aft skyddsombuden skall utses av eleverna och aft man finner former för samverkan med övriga som är engagerade i skyddsverksamheten.

Eleverna i årskurserna 1-6 skall självfallet också engageras i arbetet men utan alt direkt tillhöra skyddskommittéerna. Det är här skillnaden i uppfattningar ligger Till Carl-Johan Wilson och andra som talat om detta vill jag

115

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

säga att alla skall engageras. Meri i skyddskommittéerna skall eribart ingå elever fro.m. årskurs 7.

Vi har också ställt upp på vpk;s förslag aff man i samband med översyneri av arbefsräftslagstiftriirigeri skall se till aft eleverria inte får bara yttranderätt utan även förslagsrätt. Eleverna skall bli fullvärdiga medlemmar i skydds-kommittéerria fro.m. årskurs 7. Då skall eleverua även ha möjligheter att lägga fram förslag. Vi tycker atf detta är helt riktigt, och vi förutsätter att det beaktas i samband med översynen av arbefsräftslagstiftningen.

Vad som är knepigt är frågan om sekretessen. Denna gör att man tvirigas införa vissa undantag. Nuvarande lagstiftning har inte bara sekretessregler utan innehåller även sanktionsbestämmelser Det är kanske att gå väl långt att begära att man kan tillämpa sanktionsbestämmelser för elever som går i skolan. Däremot är def litet skillnad när def gäller parferria i övrigt på arbetsmarknaden, där man både har lagen och gällande avtal. Jag tror alltså att man skall vara medveten om de svårigheter som finns när det gäller att kunna jämställa elevernas skyddsombud ordentligt med de andra. Därför måste man nog ha kvar dessa skillnader

Beträffande frågan om hur man skall klara uppdraget som huvudskyddsombud eller elevskyddsombud vill jag säga följande. Det finns pengar inom gymnasieskolan för lokalt utvecklingsarbete. Och i grundskolan finns förstärkningsresurser Inom högskolan borde det inte vara svårt atf klara detta för dem som tar uppdraget att ingå i skyddskommittéen.

Jag tror alltså att det är möjligt att klara dessa frågor praktiskt ute i skolorna. Nu gäller det att bilda ramen. Och det är inte den ram som Ulf Melin var inne på. Det är inte fråga om aft skyddskommittéerna och skyddsombuden skall göra om skolan enligt de riktlinjer som Ulf Melin talar om. Det som han drar in i denna fråga gäller den totala skolpolitiken.

Jag tror inte att vare sig Ulf Melin eller Carl-Johan Wilson är riktigt medvetna om vilken fråga vi diskuterar Vi diskuterar frågan om aff få elevernas medverkan i skyddsarbetet. Det är inte fråga om atf eleverna ensarnma skall göra om skolan. Vi här i riksdagen och skolstyrelserna i kommunerria skall medverka i detta arbete. Eleverrias medverkari kan ske dels via kontakter med lärare och rektorer, dels via de polifiska organ som finns i kommunerna. Jag tror att det är viktigt att man drar denna gräns så atf man är klar över detta. Sedan förutsätts det självfallet alt det skall finnas goda kontakter mellan elever och lärare, Eva Goés. Eva Goés är ju lärare, och jag förutsätter att det i lärarutbildningen ingår aff goda kontakter skall skapas mellan elever och lärare. Och då kan man naturligtvis lösa en del av elevernas personliga problem utan att lagstiftningen för den skull behöver ändras.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till utskottets hemsfällan och avslag på reservationerna.

osv., är väl också frågor om arbetsmiljö? Lars Svensson gör sig till tolk för en ganska sriäv syn pä arbetsmiljön.

Lars Svensson sade aft det för aff utbilda elever fill elevskyddsombud skall tas pengar ur grundskolans förstärkningsresurs. Del är pengar som skall sättas in för elever som av olika anledriirigar behöver ha stöduridervisning, osv. Man skall också ta av gymnasieskolans utvecklingspengar till detta. Det är ganska fantastiskt all få höra detta resonemang.

De andra frågor som jag tog upp, särskilt vad de 300 miljonerna, som socialdemokraterna och kommunisterna kom överens om i samband med att de kommunicerade med lärarkåren, skall användas till, fick jag inget svar på. Jag kan ha förståelse för detta. Jag tror aft det finns olika synpunkter på detta. Om man läser utskoftsbefänkandet får man uppfattningen atf dessa pengar skall användas till just kommuner som inte skött t.ex. den fysiska arbetsmiljön; Men jag kan tänka mig atf skolmiriistern har en annan uppfattning om detta. Det vore intressant atf få ett svar från Lars Svensson om när ett förslag från regeringen om hur dessa pengar skall användas'kommer att läggas fram.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

AnL 101 CARL-JOHAN WILSON (fp);

Värderade talman! Värderade Lars Svensson! Jäg vet vad det aktuella betänkandet handlar om. Självfallet skall de yngsta eleverna inte få samma roll i skyddsarbetet som de vuxna. I reservation 1 skriver folkpartiet tillsammans med miljöpartiet:

"Även de yngre eleverna kan ha kunskaper, överblick och mognad för att medverkai skolans-skyddsarbete på ett orgariiserat sätt."

Jag trodde faktiskt aft vi skulle kuuria få medhåll fråri socialdemokraterna i detta viktiga arbete atf även försöka utnyttja de yngsta elevernas intresse för vaksamhet i fråga om arbetsmiljön. Om man har talat med barn i dessa åldrar om hur deras arbetsplats skolan ser ut, så får man faktiskt en ganska god respekt för även de små barricris syn på sin situafion.

AnL 102 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Fräscha lokaler utan klotter, en engagerad lärarkår, fritidsgård i centrum av skolan, gott om vuxna som bryr sig om barnen och sätter gränser, egna arbetsplatser för lärarna, särskilda lokaler för svenska 2, hemspråk, jourgrupp med elever som ser till att allt är snyggt, ljust och öppet överallt. Så ser Nibbleskolan i Jakobsberg ut efter den ombyggnad sorri blev klar i somras. Innan dess var derina skola en av kommunens risigaste.

Detta arbele har naturligtvis stötts från politiskt håll, eftersom pengar har anslagits. Men det viktiga var att barnen, eleverna, var med i arbetet. Man har förvandlat denna skolmiljö, både och fysiskt och psykiskt. Den fysiska miljön påverkar naturligtvis den psykiska, och man får på detta sätt ett bättre klimat.

Jag vill än en gång framhålla att jag tror atf man med lokala styrelser på skolan, där barnen från första dagen i skolan känner att de är delaktiga och har ett ansvar, att de har rältigheter och skyldigheter, kan låta eleverna vara med om att fatta beslut i de flesta frågor Det är när man blir vuxen som man

117

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

kanske döljer sanningen, men som barn är man mycket öppen och ser med klara ögon. Jag tror därför mycket på bameri i elt skyddsarbete.

AriL 103 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Vad jag ville säga till Ulf Melin och delvis till värderade broder Carl-Johan Wilson var att den debatt de för naturligtvis hör hemma i en skoldebatt. Men jag tycker atf man skall vara medveten om vad vi diskuterar i dag, nämligeri elevernas medverkan i miljöarbetet. Jag kan gärria diskutera val av skola, men det är ju inte detta debatten skall handla om, utan den skall handla om hur vi skall finna former så att eleverna blir erigagerade. Vi har sagl att eleverria i de lägre årskurserua skall delta i miljöarbetet. Det sade vi redari riär vi behandlade skolans styrning. Då stod det skrivet att alla elever skall delta i arbetsmiljöarbefet ute på skolorna. Men vi sade aft eleverna dessutom fro.m. årskurs 7 skall ha rätt att delta i skyddskommittén. Det är detta som är det nya. Genom dessa regler och genom den lagstiftning som nu föreslås fiuns det möjlighet för eleverna att delta i skyddskommit-téarbefef, och genom den sista förändringen som vi har kommit överens om med vpk skall vi också se till att eleverna har förslagsrätt.

Det står angivet i betänkandet vilka pengar som skall arivändas. Utöver dessa pengar kan man naturligtvis använda TTF och andra delar av verksamheten för klara den utbildning som.behövs. Jag har själv deltagit i utbildning av arbetsmiljöombud, visserligen inte av sådana som kunde sitta i skyddskommittéer, men sådana som skulle ingå från varje högstadieskola inom ett rektorsområde där man under eff par dagar hade en träff, som man kunde finansiera. Jag tycker att def är viktigt att man gör klart atf alla elever, och inte. bara de äldre, skall medverka i miljöarbetet. Det är självklart också när det gäller byggnader och liknande.

Lål mig säga lill Ulf Melin; Jag tror att både Ylva Johansson och jag kan lova här att vi skall se till att dessa 300 miljoner kommer alt användas för att skapa bättre arbetsmiljö genom aft vi får bättre skollokaler Men det skall vara en stimulans till kommunerna. Kommunerna skall också satsa. Det är därför man skall se över formerna. Vi skall riog bevaka att perigarna används, vi vet båda två atf de behövs.

Sedan vill jag gärna fill Eva Goés säga att självfallet skall man kunna medverka när det gäller byggnader Men det kan eleverna göra, och del kan föräldrarna göra både genom sina kontakter med lärare och rektorer och genom sitt engagemang i de politiska organen. Jag tycker aft man skall se skolan som en samhällets angelägenhet, där vi som individer skall engagera oss så aft vi får en bra skola både när det gäller undervisning och när det gäller miljöverksamhet.

grundskolan? Hur skall man kunna påverka om man vill byta skola av någon anledning eller vill gå i en profilskola osv.? Nog har detta med arbetsmiljön aft göra.

Lars Svensson talar om att dessa 300 miljoner skall användas för den fysiska arbetsmiljön. Meri vilka kommuuer skall dessa 300 miljorier gå till? Skall de gå till kommuuer som irite sköter uuderhåll av lokalerna, eller skall de gå till kommuner som gjort def? Def står i utskoftsbefänkandet att def skall ge snabba resultat. Då måste man väl ha en uppfattnirig om vad dessa pengar skall destineras till. I och för sig är det ändå riålperigar Kommuuför-bundel gjorde en undersökning förra året, där man just tittade på hur mycket pengar man behöver satsa på lokaler Om jag infe minris helt fel hamnade man på en siffra på mellari 15 och 20 miljarder krorior

Herr talman! Jag skall avsluta med att säga aft socialdemokraterna tror att man löser alll med att stifta lagar och förordningar Någon annan tanke finns tyvärr inte.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet

AnL 105 EVA GOÉS (mp):

Herr talmari! Jag har ett förslag, Lars Sverissori: Om inte barnen under årskurs 7 har någon som företräder dem och röstar för dem, tycker jag att ni skall stödja vårt förslag som går ut på atf man skall ha minst två skyddsombud och att de skall vara föräldrar Inga är så ärliga som barnen. Jag tror att de kan förmedla sina intryck - syn-, lukt- och hörseliritryck - till dessa föräldraombud. Jag tycker atf någou skall föra barnens talan och kunna rösta för dem.

Arif. 106 LARS SVENSSON (s):

Herr lalmari! När det gäller det sistriämrida vill jag säga att det irite bara är fråga om rösträtt som sådari. Deri har Eva Goés och jag i de kommuuala valen. Vi kan på den vägen medverka och se till att barnen får en hyfsad miljö. Här gäller det en kontinuerlig kontakt mellan elever och lärare. Elever i dessa åldrar är väldigt öppna och vågar ha uppfattningar Jag tror att vi utan atl direkt behöva organisera det kan få fram synpunkter från de yngre eleverna. Jag lycker att vi skall ge dem chansen att komma med när de fått den mognad som behövs för att kunna sitta i skyddskommittéer

Till Ulf Melin; Det är naturligtvis inte bara den fysiska miljön del gäller Del gäller även den psykiska miljön, deri ingår ju i förslaget. Hela arbeismiljöfrågari gäller ju inte bara den fysiska utau äveri deri psykiska arbetsmiljön.

Vad jag vill ha sagt är att Ulf Melin här för in deri totala skoldebatten. Den är jag villig atl diskutera, men i dag diskuterar vi hur vi kan skapa en miljö där ungdomarna kan fungera. Då tror jag inte att man skall ta in den totala politiska skoldebatten.

Hur skall vi använda pengarna? Jag har sagl att det inte är riågra problem. Vi kommer atl kuriria arivärida dessa 300 miljoner De skall vara en stimulaus för kommunerna aft skapa bättre skollokaler Vi skall se till aff vi får regler så all kommunerna utnyttjar pengarna effektivt. Jag tror alt Ulf Melin och hans partikamrater röstade nej till förslaget, så ni har väl inte så stort intresse av alt veta vad man gör med dessa 300 miljoner

119

Prot. 1989/90:114 AnL 107 EVA GOÉS (mp):

3 maj 1990 Herr talman! Sista chansen. Jag har erfarenhet av dåliga arbetsmiljöer

som lärare och som förälder Jag har kommit fram till den slutsatsen att både
i sa j jr g elever och lärare kommer i kläm. När lärare försöker föra elevernas talan

säger man: Lärarna är bara ute efter sitt eget bästa. Del är därför jag vill all del skall vara en annari part, t.ex. föräldrar, som för barnens talan, så alt ingen behöver säga att lärarna för sin egeri lalari och att det är fråga om sär-intresseri. Därför yrkar jag på atl det skall firinas en annan part, om inte eleverna får föra sin egeri talan, och att den skall ha förslagsrätt och rösträtt.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 4 maj.)

16 § Vissa avfallsfrågor

(forts, fråri prot. 113)

Fortsattes överläggriingen om jordbruksutskottets betänkande 1989/90;JoU16.

AriL 108 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talmari! Jag skall alltså försöka ersätta Grethe Luudblad och företräda utskollsmajoriteleri i denna sena kvällstimma. Del är egentligen ganska olyckligt all vi skall behöva behandla betänkandet i en debatt uppdelad mellan två dagar. Jag har varit med om att man delat upp betänkanden mellan olika veckor, det är väl inte så ovanligt. Jag skulle faktiskt tycka atl det var ganska angeläget att kammarkansliet försökte se över ordningen. Del lar musten ur debatten, inte minsl när den som tidigare följt debatten inte kan fullfölja den. Då blir del ganska avslaget. Jag hade inte möjlighet alt följa gårdagskvällens debatl. Jag har försökt alt skumma snabbprotokollet, men del ger mig inga detaljkunskaper om vad ni har sagl.

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall lill utskottsmajoritetens förslag på samtliga punkler och avslag på samtliga reservationer, så är del gjort. Vi har en ny princip i jordbruksutskottet som jag tror alla uppfattar som ganska positiv, nämligen all partiernas policy har presenterats i särskilda yttranden. Genom del förenklar vi behandlingen och får färre reservationer Om jag skall vara ärlig måste jag säga atl jag tycker all del kunde ha blivit ännu färre reservationer Väldigt många av reservationerna känns mycket påklistrade. De är liksom ditsatta därför att partierna på något sätt måsle visa upp sig. De innehåller ofta egentligen inget nytt i förhållande till utskottsmajoriletens förslag eller propositionen.

Flertalet parfier är trots allt överens om målen och inriktningen i avfalls
hanteringsfrågorna. Vi skiljer oss mera vad gäller detaljer, tekniska frågor
och tidpunkten för all sälta in olika ålgärder Först något om inriktningen i
socialdemokraternas avfallspolitik. Det viktigaste är att inte fastna i detaljer
utan ta de stora greppen på politiken dit man vill komma. Långsiktigt gäller
begreppet "rent från början". Vi skall fä en produktion som år ekologiskt
120 anpassad. Del förutsätter alt vi använder oss av naturliga råvaror, miljövän-

liga processer och har en miljöaripassad arivändriirig av de produkter som vi producerar samt en ekologisk hantering av avfallet. Hela kedjan skall alltså tåla en miljökrilisk granskning.

Men vi har en lång väg atl vandra. Detta är inte en skuta man svänger över en natt. Det kommer att ta tid, men det är nödvändigt att ge sig i kast med den svära uppgiften alt hushålla med de begränsade resurserna.

Vi vill alt märigderi avfall skall miriimeras. Det är eri grundläggaride priricip, som hör ihop med hushålluingen - man kan jämföra med energipolitiken. Vi vill alt producenten skall ta ett ausvar för produkteu och avfallet, men kommuneri skall självfallet hjälpa till. För del behövs regleringar begränsningar och olika typer av styrmedel, men det behövs självfallel också en aktiv konsument.

Det avfall som uppkommer måste återvinnas och återanvändas. Egentligen är det fel atl tala om avfall, därför att det inte blir något avfall, utan en restprodukt, som kan användas till någonting annat. Del blir råvaror, halvfabrikat eller, exempelvis när det gäller glasflaskari, en direkt åleranvändning av samma produkt. Produkter skall alltså anpassas för återbruk, precis som papper Det gäller att hjälpas åt att bygga upp en furigerande marknad. För def krävs också en fidig sortering, dvs. källsorferirig, där kommunerna onekligen har ett stort ansvar.

Det måsle ställas hårda miljökrav på hanteringen av del som blir kvar, det egentliga avfallet - "kvitiblivningsproblemel" - det som ingen vill ha och som ingen vill betala någonting för Detta gäller naturligtvis särskilt det miljöfarliga avfallet.

Del kan deponeras, och då uppkommer problem bl.a. via läckage. Del gäller för övrigt också alt inte se deponeririgeri som en slutlig avfallsfråga, därför alt ur den massan kari utvinnas biogas, och man kan komposlera.

En annan möjlighet är förbränning, som många är kritiska mol på grund av att den ger utsläpp. Men med de mycket härda krav som har satts upp via EN A-utredningen - energi ur avfall - kommer hanteringen även på förbränningssidan atl vara hyfsad, när alla de 24-25 anläggningarna är genomgångna lill 1991. Förbränningen ger också en energiråvara som behövs myckel väl.

När del gäller export måste regleringen naturligtvis vara myckel rigorös, särskilt för det miljöfarliga avfallet.

De miljö- och hälsofarliga ämnena i avfallet och därmed också redan i pro-duktionsledel måsle minimeras.

Hanteringen av det miljöfarliga avfallet behöver förbättras.

En sådan inriktning och ett så omfattande program kräver en långsiktig omslällningsplan och en rejäl omslällriirigstid. Del är inte realistiskt atl tro att della kan vändas över en riatl, som jag sade tidigare. Det är fråga om eri livsstil för dig och mig, och del är svårl att få mäririiskor atl länka om. Del tar lid, men träget arbete kan ge resultat.

Den aktuella proposition som behandlas i detta betänkande, J0UI6, är ett steg på vägeri. Huvudpunkterna är dessa;

Producentansvaret skall skärpas, bl.a. genom krav på information lill kominunerna saml krav på materialbalanser och miljövarudeklarationer

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

122

Det kommer förslag om all avveckla eller begränsa miljöfarliga ämnen, och substitutionspririciperi förtydligas.

Krav ställs på kommunal avfallsplan från 1991, dvs. en heltäckande plan som tar upp allt avfall i kommunen. Det kommunala ansvaret ökar för avfallshanteringen, som i princip kan täcka allting men som till att börja med, utöver hushållsavfallet, säkert mest kommer att omfatta dagens ansvarsnivå för det miljöfarliga avfallet och det icke branschspecifika avfallet. Det blir ett stegvis införande av elt utökat ansvar Här har utskottet gjort en särskild markering av att man irite vill låsa sig vid året 1993 som startår Mari markerar också hur viktig diskussionen är mellan berörda parter när dettta utökade ansvar skall introduceras.

Statens naturvårdsverk blir central tillsynsmyndighet.

Renhållningslagen kompletferas.med bestämmelser som skall främja åleranvändning och återvinning.

Vi ger möjligheter att utfärda föreskrifter om källsortering av allt avfall, och vi preciserar det genom att säga att det är riödvändigt därför att slutbehandlingen fro.m. 1994 inte får innehålla osorterat avfall vid förbränning eller deponering.

Den s.k. polyelenflaskan avvecklas som engångsflaska sommaren 1991.

Målet för retur av dryckesförpackningar höjs till 90 %.

Polyvinylklorid, PVC, skall tas bort från en stor del av förpackningsmaterialet.

En förpackningsavgifl utreds som skall gynria retursystem och missgynna engångsbruk.

Rötslammet skall renas på ett bättre sätt.

Slutligen föreslås ett utökat privat aktieägande i SAKAB. Där skiljer sig utskottsmajoriletens förslag någol från propositionen, i del att utskottet menar atf staten bör ha ett majoritetsägande. Bakgrunden till det är helt enkelt att det känns tryggare om staten har detta majoritetsägande och kan behärska marknaden än om staten har ett minoritetsägande. Det miljöfarliga avfallet är en mycket allvarlig fråga, där det finris all ariledning att skynda långsamt när det gäller aft förändra SAKAB:s ägarförhållanden.

Utskottsmajoriteten tillstyrker delta program. Det är en ganska bred partipolitisk uppslutning kring det, och det finns naturligtvis anledriirig att vara glad för det. Det firiris över huvud taget anledning att vara glad för att avfallsfrågorna har fått en så central roll i miljöpolitiken som de har nu. Det är inte längre så atl vi bara intresserar oss för vad som kommer ur avloppsrör och skorstenar, utan nu tittar vi också pä vad som rullar ut genom fabriksportarna, och det är en riktig utveckling.

Herr talman! Jag skall också kommentera några reservationer

I reservation 3 begär folkpartiet och miljöpartiet en parlamentarisk utrednirig. Ariders Castberger talade i debatten i går om senfärdighet. Men varför då medverka till denna ytterligare tidsfördröjning? Det handlar trots allt mest om tekniska frågor, om materialbalanser, miljövarudeklarationer, upp-giffsskyldighet, styrmedel, osv. Vi har ganska god erfarenhet av vilken tid olika parlamentariska utredningar kräver, och om det nu är så bråttom som oppositionen säger, varför skall man då försena genomförandet av dessa åtgärder?

Den moderata reservationen 4 handlar om uppgiftsskyldighef enligt ren-     Prot. 1989/90:114
hållningslagen. Man tycker att det är onödigt med en paragraf för uppgifts-     3 maj 1990
inlämnande, men det tycker inte utskottsmajoritelen. Erfarenheter från        [          [

1975 års beslut och genomförande av det - det stora avfallsbeslulet - visar lig

att det fanns stora brister i företagens sätt atl hantera denna informatiori, och det talar för alt kraveri riu skärps. En noggrann kartläggning är angelägen.

Reservation 5 av vpk och miljöpartiet handlar om att lagen om kemiska produkter också bör omfatta varor Där är det iritressarit att riksdagen i höstas gjorde en beställning lill regeringen. Från socialdemokratisk sida är del bara alt erkänna att vi nu har skaffat oss mer information och kan konstatera att den väg vi då ställde oss bakom inte var den bästa.

Om också varor införs i lagen om kemiska produkter, inriebär det atl allt som vi omger oss med skall omfattas av deriria lag. Om allt inte skall omfattas av lageri, hur skall då de varor som omfattas kuuna avgränsas? Vem skall göra def, och hur skall vi nå enighet om detta?

Det är bra mycket bättre att ha denna förordning, som ger möjlighet aft också utnyttja LKP, lagen om kemiska produkter, för de varor eller varugrupper som vi väljer ut. Då kan vi specialiririkfa oss på det som verkligeri är miljöfarligt och det som vi har resurser till. Def är en mer effektiv modell, som inte kräver en eriorm byråkrati.

Reservation 6 av miljöpartiet handlar om den omvända bevisbördan. Det synsättet gäller i praktiken i dag. Vid minsta misstanke skall företagel bevisa att produkteu irite är farlig. Miljöparfiet vill atf det som irite är tillåtet enligt lag eller förordning skall vara förbjudet. Det låter mycket bra, men del är inte verklighetsförankrat. Det finns mängder av produkter runt om i samhället, och hur skulle det vara möjligt att förbjuda alla dessa produkter? Vilka konsekvenser skulle det få? Vi klarar ju inte ens av att hantera alla nya kemiska produkter och ämnen som kommer in på marknaden - därför att de är så många. Våra resurser räcker inte till allt vad vi vill göra. Därför måste vi när del gäller allt miljöarbete vara mycket strategiska och prioritera det som är viktigt.

Det skulle alltså vara bra om man kunde nå de här målen, men det är orealistiskt - del gäller för övrigt många av miljöpartiets förslag.

Reservation 9 från vpk handlar om administrationen kring återvinning. Jag kan känna sympati för atl staten skulle ta ett större ansvar när det gäller avsättning av det återvunna materialet. Men också det måste man riog tyvärr säga är orealistisk. Hur skulle det gå till? Del skulle vara den verkliga plan-hushållriirigspririciperi!

Det är riog bara att koristatera att stateri irite klarar det. Alla parter måsle hjälpa lill. Näringslivet måste här la sitt ansvar Det bästa vi kan göra är att med bl.a. ekonomiska styrmedel styra marknaderi på ett sådanl sätt att man blir intresserad av det här

Reservation 12 från vpk och miljöpartiet handlar om avvecklirigeri av sop-
förbräririingen. Jag har redan visat på all del, med de krav som vi nu ställer
på sopförbrännirigeri, med deri riytta som vi har av eriergiålerviririirig och
med kraveri på att det är sorterat avfall som skall förbräririas, inte är nödvän
digt att ställa krav som aft stoppa all sopförbränning. Framför allt är det
orealistiskt att hävda aft alla befintliga anläggningar skall stängas. Det skulle 123

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

124

bli en enorm kapitalförstöring, som inte heller är rätt prioriterad i förhållande till de pengar vi har

Reservation 13 handlar om panlsystem för batterier Del är också ett riksdagsuppdrag. Nu har vi faktiskt genomfört mycket kraftiga begränsningar av vilka batterier som får användas och vad batterier får innehålla, Pantsyste- mel blir då inte lika intressant. Det kan bli en krånglig väg atl lösa ett miljöproblem.

Reservation 14 handlar om lysrör. Jag härivisar där till mina argument be- träffande reservation 13,

Centern och miljöpartiet vill i reservationerna 16 och 17 förbjuda aluminiumburken. Det kan också jag känria sympati för, men det reser en serie praktiska problem i förlängningen. Om vi nu förbjuder den och förbjuder PET-flaskan, som miljöpartiet vill göra - det framförs i nästa reservation -vad skall vl då förbjuda sedan? Var skall vi sätta gräriserria? Vem är det som skall besluta om alla dessa förbud? Den principiella frågan blir i förlängningen myckel svår Därför vill vi först pröva den till 90 % ökade insamlings-graderi och se om irite det fuugerar Det är ålerigeri fråga om eri priorileririg av insatserna.

Reservation 19 handlar om förbud för alla klorhalliga förpackningar Det är en miljöpartireservation. Där startar vi nu med att i praktiken förbjuda sådana - genom ett frivilligt avtal med branschen ser vi lill att 70 % av de förpackningarna försvinner Resten håller vi på och jobbar med, bl.a. imporlen. Frågan är hur mycket vi kau gripa över med en gång. När man sedan börjar lala om kontorsmaleriel och myckel annat kan det låta bra, men det är inte lätl all klara av alll på en gång.

När del gäller reservationerna 20 och 21 kan jag hänvisa till vad jag nyss sade.

Reservation 22, en moderalreservalion, handlar om ett utvidgat kommunalt ansvar för avfallshanteringen. Här vill moderaterna inte ställa upp, och i bofteri är det en ideologisk fråga - socialdemokraterna vill se gemensamma lösningar, moderaterna vill se privata lösningar Vi menar alt del är en opraktisk lösriing som moderaterria föreslår.

Vi har tidigare prövat modellen att företagen skall få sköta avfallshanfe-ririgeri, och hur har det gått? Det är ju på gruud av resultatet av det som förslaget i propositionen i dag föreligger Det har inte fungerat. Samhället måsle in på ett mer aktivt sätt, kanske successivt ännu mer aktivt än vad som föreslås i den här propositionen. Vi får bygga ijpp det allteftersom vi får resurser och möjligheter Det räcker alltså inte alt lita till förelageri, såsom moderaterna gör

Däremot fråntar vi inte förelagen ett ansvar De skall naturligtvis få utveckla sina möjligheter på del här området. Men kommunerna får ell övergripande ansvar

Reservation 23 är en centerreservation på samma tema. Jag kan hänvisa till det jag redan har sagt - den är snarlik moderaterrias reservatiori.

Reservatiori 25 - moderat - handlar om avgiftsuttaget enligt rerihållriirigs-lageri. Moderalerna vill inte inkludera planeririgskostriaderria i det här avgiftsuttaget. Varför skulle vi undanta planeringskostnaderna? Skulle ett företag som har utgifter för administration eller planering inte ta med de

kostnaderna när man prissälter? Det skulle säkert inte resonera på det sättet. Det är klart att vi skall ta upp alla kostnader vi har Det är egentligen ganska självklart. Sedan kan det vara problem atf avgränsa kostnaderna -det kan jag medge.

Reservation 26.handlar om ägarförhållandena i SAKAB. Jag har redan varit inne på atl vi socialdemokrater i utskottet här frångår regeringsförslaget. Det är en värderingsfråga hur vi ser på statens inflytande. Vi vill skapa en långsiktig trygghet, vi vill inte la risken med ett majoritetsägande från privat håll. Vi tror att del är tryggare och säkrare att fortfarande bibehålla ell statligt majoritetsägande.

Reservation 27 från centern, vpk och miljöpartiet handlar om förbud för spridning av rötslam. Nu sätter vi väldigt låga gränsvärden, och det har statens naturvårdsverk gjort i omgångar och skärpt, och regeringen ger verket nya uppdrag. Vi bedömer att ett totalförbud, som föreslås i reservationen, är onödigt. Man bör kunna göra en fall-till-faH-bedömning. Vi har massor av renhållriirigsverk som inte alls har några industrianslutningar att tala om. Men del finns också många reningsverk som har del, och då bör kommunerna ställa krav på de företagen atl de inte skickar sådana avfallsprodukler till reningsverket som del inte klarar av.

Reservation 29 handlar om export av avfall till utvecklingsländerna. Där gäller Baselkonventionen, som skall ratificeras också här i Sverige och i öv riga länder vad det lider Där ställs inga absoluta krav på att man inte får exportera till utvecklingsländerna. Däremot regleras det mycket hårt, och utvecklingsländerna kan ju säga nej. Det är ingen som ivingar på dem avfallet. Principen är egentligen atf om vi exporterar till ett annal land, skall det vara elt land som kan erbjuda den säkerhet som vi har här i Sverige. Jag kan tillägga all Nordiska rådet följer de här frågofiia mycket intresserat.

Med det tror jag att jag har kommenterat flertalet av reservationerna. Jag har för övrigt om de särskilda yttrandena sagt att vi i mycket har en gemensam syn på avfallspolitiken.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

Anf. 109 ANDERS NORDIN (mp);

Herr falman! Def enda jag håller med Berndt Ekholm om är att det är synnerligen olämpligt atl hugga av debatter på det sätt som man har gjort i det här ärendet. Annars har vi ingenting gemensamt med socialdemokratin. Vi skiljer oss fullständigt från alla dessa former ay lillväxlparlier

Herr lalman! Berndt Ekholm talade om atl del log lid. 1975 fastslogs i riksdagen alt avfall är en resurs, men del ändrade inte de faktiska ekonomiska förhållanden som styr bedömningarna i samhället och som speciellt företräds av de tre största politiska partierna. Därför fortsätter avfall all vara ett problem.

Många kommuner har sedan länge velat bU ay med sitt avfallsproblem. Man har sedari mitten av 1970-lalel hoppats på tekniska lösningar som smärtfritt skulle få avfallet atl upphöra att existera: centrala separeringsan-läggningar som skulle framställa kompost och bränslebrikelter förutom de ålervuriria materialslageri. Förbränningsanläggningar skulle och skall - det tror Berndt Ekholm fortfarande på - ge energi i ställel för avfallsproblem. I

125

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

verkligheten uppstår andra avfallsproblem, och det skapas nya luftföroreningar med nedfall på marken.

Nu tror ulskottsmajoriteten atl en kommunal avfallsplan är den geniala tekniska lösningen på problemen med sopproblemet. Man tror fortfarande alt den fantastiska tekniken kan åstadkomma lösningen på problemen med de farliga utsläppen. Det är beklämmande atl de stora partierna infe vill avveckla sopförbrännirigeri.

Man vill, genom aft införa vissa s.k. utsläppskrav, fortsätta att omvandla fast avfall lill luftföroreningar genom förbränning. Vi står inför svåra kori-trollproblem och svåra deponeringsproblem för de filter som rökeri skall gå igenom och som samlar upp de gifter som är så farliga atf man infe vill ha ut dem i luffhavet.

Med filterteknik kan vi skilja av tungmetaller i rökgaserna, men sådana s.k. lösningar innebär endast en förflyttning av problemen till ett fast avfall och senare ett förorenat vatten. Förorenat vatten är alltså gåvan till framtidens barn från de nuvarande största politiska partierna, bland vilka socialdemokraterna är del drivande partiet.

Vad som krävs, Berndt Ekholm, är ett helt annat konsumtionsbeteende och ell helt annat produkfionsbefeende. Den tillväxt och överkonsumtion som förespråkas av er kommer tyvärr aft bli vår undergång!

126

AnL 110 LENNART BRUNANDER (c):

Herr falman! Avfallet är naturligtvis en stor fråga och en ganska allvarlig fråga också, för den delen, eftersom den bestämmer mycket av den miljöpolitik som vi skall driva. Länge ansåg man att avfallet var en resurs som man bara skulle fa hand om, men vi vet ju att det också är ett problem. Därför är det viktigt all hålla avfallsmängderna nere.

Berndt Ekholm sade att det kunde ha varit betydligt färre reservationer i det här ärendet. Jag kan tala om att hade vi inte gjort riågot, hade det kanske varit 100 reservationer Nu är det 30.

Reservationerna från centerpartiet gäller bl.a. att vi vill ha en lagstiftning om återvinning. På den punkten har vi varit tvungria att reservera oss därför atl socialdemokraterna inte har velat gå med på del kravet, vilket hade varit vettigt atl göra om man velal se lill atf återanvända det material som finns.

Förbudet för aluminiumburken tyckte Berndt Ekholm i och för sig inte var så tokigt, men del var onödigt på något sätt, eftersom def infe gick att sätta gränser Egenfligen tycker jag atf det är rikligt att sätta gränsen så, att antingen har vi en förpackning som vi återanvänder eller också har vi en förpackning av elt material som kan förstöras i naturen utan aft det blir problem. Aluminiumburken är inte speciellt bra i det avseendet, utan den är ett bekymmer. Ganska många burkar hamnar i naturen, och vi borde naturligtvis satsa betydligt hårdare på returflaskan än vad vi gör

Sedan vill jag fråga Berndt Ekholm, om det kan vara rikfigt att förbjuda PVC i Sverige men sedari importera PVC-förpacknirigar Def borde vara rimligt atl ha samma regler för importeo. Vi vill inte ha PVC i vårt avfall, och det som kommer utifrån kan ju inte vara bättre än det som vi lagar till här hemma.

Rötslammel är en ganska allvarlig fråga. För atl få någon ordning på den

tror jag atl del är nödvändigt alt sätta press på kommunerna och förmå dem     Prot. 1989/90:114
all se till att del blir rent. Jag skulle vilja slälla frågan till Berndt Ekholm, om     3 maj 1990
vi ändå inte kan få förslag från socialdemokraterna på den punkten. Håller ni             [

egentligen irite med om all detta är riktiga ståndpunkter? Då är frågan varför I J 8

de inte har kommit med i propositionen, vilkel det hade varit rimligt att de gjort.

Med den lid man har tagit på sig borde man ha kunnat klara av de här sakerna, plus materialbalanser och giftiga främmande ämnen som inte heller har kommit med. Varför har del inte kommit med i propositionen, Berndt Ekholm?

AnL 111 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr lalman! Tyvärr nödgas vi trots alll konstalera regeringens senfärdighet när det gäller avfallsfrågorna. Nu hävdade Berndt Ekholm all flertalet är överens om målen. Tja, frågan är då varför inte socialdemokraterna är överens med oss andra. För inte har regeringen formulerat särskilt lydliga mål, som utgår från vad naturen tål. Nej då, det fattas. Vem är socialdemokraterna överens med i det fallet?

Det är många reservationer, men Berndt Ekholm hävdar atl del i själva verket inte firiris riågra större skillriader och alt eri del reservaliorier är oriö-diga. Meri om det skulle vara på del sättet, varför kan mari irite lika väl som alt avslå förslageo bifalla dem? Här är ett arital förslag lagda av valda ombud för Sveriges folk som är oroliga och som lar allvarligt på de här problemeu. Socialdemokraterria avfärdar dem.

Om det skulle vara så att det irite är riågOri större skillnad, varför motsätter sig då socialdemokraterna en lagstiftning om återvinnirig? Och varför motsätter sig då socialdemokraterria att avfallsproduceriternas arisvar skrivs iri i lagen? Om det inte är någon större skillnad, varför motsätter sig då socialdemokraterna och Berndt Ekholm att ideella miljöorganisationer får bälire möjligheter atl bedriva informationsarbete på avfallsområdet?

Nej, i själva verket är del ju slor skillnad mellan reservanternas förslag och socialdemokraternas senfärdiga politik, en regeringens senfärdighetsmodell för avfallsfrågorna, som är myckel otillfredsställande från miljösynpunkt.

Nu hävdar Berndt Ekholm dessutom all miljöfarliga ämnen är någonting allvarligt; och då måste man ju fråga sig; Varför vill inte socialdemokraterna uppdra åt sin egen socialdemokratiska regering alt komma med förslag till avvecklingsplan för just hälso- och miljöfarliga ämnen? Är det möjligen så att de miljöfarliga ämnena är politiskt farliga att peta i?

Många av de förslag som läggs fram av socialdemokraterna är tyvärr tandlösa. Det saknas ett helhetsgrepp på lagstiftningen. Del saknas inskrivning av producentansvar och många andra angelägna reformer Regeringen ger del ena utredningsuppdraget efler det andra till det ena verket efler del andra.

Vad som erfordras är en samlad parlamentarisk ulredning. Det är svaret på den fråga Berndt Ekholm ställde, inte regeringens "korthuggna" ulred-riingspolitik i denna viktiga miljöfråga.

127

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AnL 112 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Berndt Ekholm kommenterade våra reservationer på en rad punkter, och jag skall ta upp något av den kritik som han riktade mot oss moderater.

Berndt Ekholm tycker att det är riktigt atl staten har ett majoritetsägande i SAKAB. Man skulle därigenom känna sig litet tryggare, säger han. Avfallshanteringen är ell väldigt svårt problem, men det finns intresse för att utveckla metoder och nya lösningar, och jag tror att del vore olyckligt att staten hade monopol här

Del är ganska anmärkningsvärt att socialdemokraterna i utskottet har gått emot sin egeri regeririg, för det har de ju gjort på den här punkten. Vi har följt regeringen, och jag tycker inte att argumenten är särskilt starka för att gå emot regeringeri i det här fallet. Tvärtom tror jag att regeringen var inne på en riklig väg. Man såg problemen framför sig, och vi tror att problemen skulle bli lättare alt lösa om det fanns fler intressenter med ansvar Det är viktigt alt la vara på detta.

Också när det gäller uppgiftsskyldigheten kritiserade Berndt Ekholm oss. Han menar att del finns vissa brister, och därför behöver uppgiftsskyldigheten vara kvar Men det har ju skett förändringar i renhållningslagen som gör aff verksamheten skall kuriria skötas utau ytterligare fördjupad lagstifuing. Alla inblandade intressenter - myndigheter, avfallsproducenter och de som svarar för borlforsling och omhändertagande av avfall - samarbetar redan i dag. Man har gemensamt gått in för att förbättra verksamheten, och då menar vi att del inte behövs någon längre gående lagstiftning.

Sedan andas Berndt Ekholms anförande mycket av misstankar mot de enskilda företagen och mot privata initiativ i sammanhanget. Han kritiserar oss för reservation 22 som gäller utvidgat kommunall ansvar Han anser alt de lösningar som vi har haft har varit opraktiska. Vidare beskyller han förelagen för alt inte sköta det hela, osv. För vår del tror vi atl delta är en mycket felakfig inslällning. Ulan tvivel förhåller del sig ju så, att kommunen har det övergripande ansvaret för all se till att allt fungerar Men vi tror att det är viktigt all producenterna av avfallet och de som sedan tar hand om det har ell ansvar Vi tror atl del är viktigt för atl man skall kunna utveckla nya former, och vi är mycket oroliga för all delta kommer att äventyras, om den socialdemokratiska iristäUningen accepteras.

128

AnL 113 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Ja, för atl undvika baklaleri ställer jag mig framför er!

Anders Nordin! Jag lycker alt ni och miljöpartiet bortser ifrån atl vi faktiskt när det gäller förbränning har del grundläggande kravet aff avfallet skall vara sorterat. Då blir det inte de utsläpp och de rester i askan som rii i miljöpartiet hävdar att det blir, dvs. under förulsättnirig att det är eft sorterat och kontrollerat avfall. Detta går utöver ENA-kraven, som vi alltså har ställt upp som gruridkrav.

När del gäller kommuual avfallsplanering tillhör jag väl de personer som är ganska väl bevandrade. Jag skulle vilja säga all det rör sig om en genuin svensk modell atl lägga upp avfallsplaneringeri på det sätt som vi gör På ett relativt billigt sätt skaffar vi oss goda kuriskaper och en god överblick över

hur avfallshanteringen fungerar i en kommun och vilket avfall som förekommer

Till Lennart Brunander vill jag säga följande. Beträffande lagstiftning om återvinning - det här gäller också Anders Castberger - tycker jag aft det förslag som vi har lagt fram i princip uppfyller de krav som ni ställer På toppen lägger ni till litet extra, men i praktiken har detta, enligt min mening, inte någon praktisk betydelse.

Sedan har vi det här med aluminiumburken. Jag skulle gärna vilja veta hur centerpartiet i regeringsställning, när ni innehade miljöministerposten, resonerade när denna burk introducerades. Här kunde kanske problemen med frågeställningen illustreras.

När det gäller PVC-imporlen vill jag säga, all hade vi gjort så som centern menar, atl alla frågor skall vara lösta innan vi fattar beslul, kan jag garantera Lennart Brunander atl vi aldrig hade kommit fram lill något beslut. Om del finns någol som det är svårt all hanlera så är del internationella relationer och importrelationer Kör mari inte fast på den ena punkteri gör man del på den andra. Del effektivaste sättet om man vill uträtta någoriting är att sätta sig ned och förhandla med branscheri för atl komma övereris om frivilliga uppgörelser. Då slipper mau hela det internationella maskineriet, som utrikesdepartementet får slåss med. Vi kommer fram mycket snabbare. För vår del har vi valt deri mest effektiva vägeri, riämligen atf ta steg för steg.

Den tid som vi lar på oss - ja, hur var del efter 1975 års beslul? Vad lyckades rii och folkpartisterna uträtta? Alt som Anders Castberger föreslår bifalla menlösa reservationer kan jag inte se någon särskild vinst med.

När det gäller avvecklingen av miljöfarliga ämnen och uppdragen i samband därmed förhåller del sig faktiskt så, all naturvårdsverket redan har en serie sådaria uppdrag.

Till Ingvar Eriksson får jag återkomma om SAKAB. Jag tror atl man myckel väl kan klara ulvecklingen även med våra lösriingar

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AriL 114 ANDERS NORDIN (mp);

Herr talman! Jo, Berndt Ekholm, det hjälper inte om avfallet är sorterat. Det är nästan hell ointressant. Del vikliga är vad man bränner Del är okej om man bränner rent irämaterial och liknande. Då behövs inte alls de omfattande föreskrifterna beträffande gränsvärden.

Herr talman! Berndt Ekholm talade förut om ekonomi och ekonomisk lönsamhet. Det som inte är ekonomiskt lörisamt avfärdade häri som orealistiskt.

Baselkoriventiorien kan ge och ger eff intryck av att den iriternalioriella handeln med avfall nu är under kontroll. I vår reservation nr 29 skriver vi att regeringen måste verka för all konventioricri skärps. Del lycker inte Berndt Ekholm och hans parti. Vi anser alt konventionen bör skärpas, eftersom det finns alldeles för många luckor i den. Läs vår reservation nr 29. Varför, låt oss se på socialdemokratisk politik i verkligheten.

I Wales finns det en stad som heter Pontypool. Där ligger företaget Re-cherii. som bl.a. bränner miljögiflet PCB, som snarl försvinner här i Sverige. Företagel bränner på uppdrag av svenska SAKAB. För Rechem är förbrän-nirigeri eri lörisam affär För invåriarna i Rechem är del sämre.

129

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

130

Under andra halvåret 1989 tog man emot drygt 364 ton PCB från Sverige. Rechem brände tidigare miljöfarligt avfall, bl.a. PCB, i Bonriybridge i Skottland. Därifrån rapporterades oförklarliga skador på djur och människor, skador som vissa kritiker hävdade berodde på dioxiriutsläpp från förbränningsanläggningen. Som vanligt kunde detta inte bevisas och erkändes inte heller av någori officiell myridighet. Fabriken stängdes i oktober 1984 på grund av att Rechems anställda vägrade att bränna PCB-n. Därefter har företaget stämts på 2 miljoner pund för miljöförstöringen.

Hit skickar SAKAB PCB för bränning i en ugn som enligt den kände SA-KAB-kritikerri Steri Waldemarsson är sämre än den i Norrtorp, där SAKAB ligger Stig Wikström, informationschef på SAKAB, bekräftar att företaget exporterat transformatorer för bränning i Pontypool under andra halvåret 1989 och att man avser att fortsätta även under 1990.

Så här kommer det att fortsätta med export av gifter, som vi inte vill ta hand om här hemma. Sannolikt blir det då fråga om export till de fattigare länderna i tredje världen. Det är de som till sist alltid blir billigast när det gäller att ta hand om de förgörande giftmängderna, om riksdagen tänker följa utskottsmajoriteten. Enligt Stop Toxic Emissions Action Movement i Wales håller en ny miljöskandal på att ske.

Ansvaret för dessa skador och kommande skador vilar direkt på det gäng av riksdagsledamöter som befolkar de miljöfarliga socialdemokratiska, moderata och folkpartistiska partierna.

För att inte glömma bort det yrkar jag härmed bifall till alla reservationer där miljöpartister står som undertecknare,

Anf. 115 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Skulle det, Berndt Ekholm, inte ha någon större betydelse med lagsfiftning om återvinning? Det är ett mycket märkligt uttalande från socialdemokraternas sida, särskilt med tanke på aft miljö- och energiministern faktiskt just i propositionen har framhållit behovet av att stimulera åleranvändning och återvinning. I det sammanhanget framhålls också därmed förenade samhällsekonomiska intressen, och vidare understryks att det här behovet bör betonas i lagstiftningen. Här säger socialdemokraterna helt plötsligt alt det inte skulle ha någon större betydelse. Det är som sagt ett mycket märkligt uttalande.

Sedan heter det att det bara skulle vara eff antal menlösa förslag från oppositionens sida. Skulle det vara menlöst att avfallsproducenternas ansvar skrevs in i lageri? År det på det sättet socialdemokraterna tar allvarligt på miljöfrågorna när det gäller avfallet? Skulle det vara helt menlöst att ge mänriiskor som arbetar ideellt i miljöorganisationerna ett stöd? Vad är det för menlöst med en avvecklingsplan för hälso- och miljöfarliga ämnen? Jag förstår egentligen irite socialdemokraternas hantering av de här frågorna, men med tanke på vad Berndt Ekholm sagt får väl det hela ett förklarat skimmer över sig.

Låt mig ta ett exempel som belyser med vilken frenesi som socialdemokraterna avfärdar goda förslag, även när de samtidigt verkar tycka bra om dem. Det gäller t.ex. förslagen om att höja bilskrotspremierna. En lång rad förslag har presenterats i den frågan. Det är t.o.m. så att miljöavgiftsutredningen

har föreslagit ändringar på den här punkten så aff bilskrofspremien kan höjas. Frågan bereds, som det heter, inom regeringskansliet, dvs. regeringen är inte överens med sig själv.

Men vi har helt plötsligt haft debatt på debatt här i kammaren, frågedebatt och interpellationsdebatt. T.o.m. en och annan socialdemokrat i trafikutskottet, såsom t.ex. Olle Östraod, går upp i talarstoleri och iristämmer i köreri och frågar efter åtgärder Vad säger då socialdemokraterna i jordbruksutskottet? De avstyrker samtiiga dessa förslag rakt över Det är så socialdemokraterna hanterar avfallsfrågorna. De konstaterar aft förslagen är menlösa och saknar betydelse. Defta är ledsamt. För ett seriöst miljöarbete i Sverige är socialdemokraternas inställnirig en besvikelse.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AnL 116 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! Berndt Ekholm log upp frågan om PVC-förpackningar och sade att om vi skall försöka atl komma överens med alla dem ute i världen som förpackar sina varor i PVC-förpackningar kommer vi aldrig att nå fram. Del är naturligtvis ett vanligt och enkelt sätt att luta sig mot della när man inte vill eller vågar genomföra en sak. Berndt Ekholm sade infe aff det var samma sak när man skulle förbjuda aluminiumburken. Men i Danmark är väl inte dessa burkar tillåtna? Såvitt jag försfår måste samma internationella handelsregler gälla för Danmark som för Sverige. Rimligtvis borde vi kunria bestämma vilka förpackriingar vi vill ta iri på den svenska marknaden, om vi vågar göra della. Men uppenbarligen vågar socialdemokraterna inte det.

Berndt Ekholm säger att det säkraste sättet är att gå steg för steg på det sätt som socialdemokraterna gör Men då vandrar man som en sengångare, och del är inte särskilt bra. I varje fall irite för miljöri.

När jag härförlederi diskuterade med Grethe Luudblad om miljöpolitik sade hori att miljöpropositionen ändå är acceptabel som eri proposition i halvlid. Med del menade hon alt nästa år, då del är valår, kommer det ett riktigt budgetförslag för miljön. Är det på samma sätt också med avfallsfrågorna? Här skjuter man en mängd frågor över fill nästa år, 1991, då det är valår Man borde ha tagit upp dem nu.

Berndt Ekholm sade att naturvårdsverket håller på atl arbeta med de här frågorna. När nu regeringen tagit så lång tid på sig för den här propositionen, den skulle ju varit klar för ett bra tag sedan, borde den ha sett till att naturvårdsverket blivit färdigt med arbetet. Då hade vi kunnat göra upp en mer heltäckaride avfallsslralegi.

Del är inte bara utsläppen från skorstenarna och från avloppen ut i vattnet som är avgörande för hur vi hanterar vår miljö. Alla de produkter som vi konsumenter använder förorenar i lika stor utsträckning naturen. Vi måsle därför ta tag i det problemet.

När del gäller miljömärkuirigeri sade Berridt Ekholm tidigare att korisu-menterna skall ta ett ansvar. Det tycker jag är viktigt. Men varför inte göra deri här miljömärkningen mer effektiv och ställa krav på innehållsförteckning också när det gäller andra varor än de som nu får den här miljömärk-nirigen? Det kanske är ännu väsentligare att vi vet vad de varorna innehåller Kan jag få ett svar på den frågan, Berndt Ekholm?

131

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AriL 117 INGVAR ERIKSSON (m);

Herr talman! Vi har skilda uppfattningar när det gäller SAKAB och ägandeförhållandena i SAKAB. Berndt Ekholm tror atl man nog klarar utvecklingen lika bra om staten äger 51 %. Jag delar inte den uppfattningen. Det gjorde tydligen inte regeringen heller eftersom den hade en annan uppfattning än socialdemokraterna i utskottet. Vad var del egenlligen som hände i utskollet när man lämnade sin regering i sticket?

Vi moderater tror att ell breddal ägande också ger ett breddat ansvar, en bättre utveckling, ny teknik och nya lösningar som krävs för att möta den svära ulmaning delta innebär.

Jag vill slutligen i denna debatt säga följande lill Anders Nordin. Anders Nordin har i denna debatt framträtt på ell sätt som vittnar om stöddighet. Del han sagl trotsar del mesta jag tidigare hört i denna kammare. Han buntar ihop de tre största partierna i riksdagen och beskyller oss för att vår politik på delta område skulle leda lill en ökad produktion av miljöfarligt avfall och lill en vamkonsumlion som skapar ytterligare avfall av den arten. Han har lösningen på alla problem.

I praktiken tror jag alt del förhåller sig så, atl miljöpartiet inte har mycket fill lösning. Med den ekonomiska politik man förfäktar kommer man inte att komma någonvarl med atl lösa de allvarliga problem vi har med det avfall som redan finns i landet. Vi i de andra partierna försöker i alla fall att sakligt och realistiskt angripa dessa problem. Det går irite bara att som miljöpartiet slå sig för bröstet och tro atl man behärskar allt och kan göra allt genom de förslag man här har lagt fram. Miljöpartiet har t.o.m. lagt fram ett lagförslag som man säger är något hell annal än del lagförslag från regeringen som föreligger, vilket man underkänner Det är beklagligt.

132

AnL 118 BERNDT EKHOLM (s):

Herr lalman! Jag vänder på ordningen och börjar med Ingvar Eriksson.

När del gäller uppgiflsskyldighelen i 22 § kan man, om man läser texten, se att 9 § och 22 § handlar om olika saker. Dessa paragrafer kan inte ersätta varandra. Då får man inte samma effekt. Del är därför som vi i utskottsmajoriteten följer propositionens förslag. Vi vill ha en så god effekt som möjligt.

När del sedan gäller det breddade ägandet föreslår också vi socialdemokrater ell sådanl och därmed också elt breddat ansvar Men frågan är om det skall vara ett majorilelsägaride.

Jag skall rätta till ett fel som Leririart Bmuarider påmiride mig om. När vi lalar om del offentligas ägarandel på 51 % gäller detta både statens och kommunerrias ägande.

Sedan till del som Lennart Brunander sade om en proposition i halvtid. Nej, detta är ingen proposition i halvlid. Del är ett avstamp inför framtiden baserat på de mål som vi ställt upp. Eftersom ämnet är så svårt måste detta självfallel följas upp med ell anlal ytterligare förslag, propositioner, regeringsbeslut osv. Del är ingel konstigt med delta.

Det sades alt propositionen borde ha varit klar för elt bra lag sedan. Det enklaste argumentet mot detta är att hänvisa lill hur centern, folkpartiet och moderata samlingspartiet hanterade den här frågan i regeringsställning. Vi

hade lagt fram vårt förslag, och riksdagen fattade beslut år 1975. Sedan fick ni chans alt genomföra del beslutet. Ni klarade inte ens av all genomföra uppgiflsinsamlandet i slutet av 1970-talel. Della är ingen anklagelse mot er, utan det visar bara att della ämnesområde är svårt, vilkel Ingvar Eriksson var inne på. Man skall inte ta lill överord. Ämnet är svårt, och alt använda ordet senfärdighet är mest lill för att knipa billiga poäng.

Ja, jag ariväride ordet menlösa, Anders Castberger Jag står faktiskt för det. Del ni föreslår ger inte så myckel mer En lagstiftning som syftar till återvinning är i praktiken det vi socialdemokrater föreslår I sak är det ingen större skillnad, i varje fall som jag ser det.

Del är likadant när det gäller att skriva in elt ansvar för avfallsprodukterna i lagen. Det finns med i motivfexten, och det ger infe så mycket mer om det Slår i lagtexten. I sak blir det samma resultat.

Del föreslås mer pengar lill miljöorganisationer Vi har givit dem anslag inte bara för avfallsfrågor utan över huvud taget för deras agerande i miljösammanhang. Visst satsar vi på miljöorganisationer.

Anders Castberger efterlyser en avvecklingsplan. Naturvårdsverket arbetar med de konkreta avvecklingsplanerna, vilket vi har talat om. När det gäller bilskroiningspremier hänvisar Ariders Castberger själv till miljöavgiftsut-redriingen. För övrigt är del inte vi som avslår alla era, som rii tycker, firia förslag. Vi socialdemokrater har irite erisamma majoritet, eller hur?

Till sist till Ariders Nordin. Hao säger att det inte hjälper atf sortera. Nej, just det. Jag sade just alt det är fråga om fraktiouerrias iririehåll. Vi är irite emot all mari får så rena fraktioner som möjligt. Självfallet skall vi arbeta för del. När det gäller Baselkonventionen kan jag säga atl Sverige arbetar för all vi skall få så skarpa och stränga krav som möjligt.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

Anf, 119 ANDERS NORDIN (mp):

Herr lalman! Jag vänder mig först till Ingvar Eriksson. Ni moderater kan inte komma undan vad ni skriver Jag bara påtalar och tydliggör likheterna mellan er politik och socialdemokraternas och delar av folkpartiets politik. Jag drar ut konsekvenserna av vad ni skriver och säger Ont det är obehagligt att höra, Ingvar Eriksson är del inte milt fel. Ingvar Eriksson sade själv i går alt avfallsproducenlerna. i del här fallet företagen, kan spela en aktiv roll bara om de får möjlighet att under ansvar haritera sitt eget avfall.

Men herrejössenamn! Tänk pä BT Kemi, Neste Polyester, Rönnskärsver-ken, SAKAB, SSAB osv! De handlar under sitt eget ansvar Vad ni moderater säger om förelagens ansvar är dock struntprat! Inte har de något ansvar De tänker efler ekonomiska kalkyler och ekonomiska styrmedel. Det är så företagen agerar,

Berridt Ekholm talade ooi Baselkonventionen, Tidigare har det varit så att svenska företag har varit tvungna alt få tillstånd för atl exportera miljöfarligt avfall. Genom alt regeringen i våras skrev under Baselkonventionen räcker det med en anmälan. Jag drog upp följdverkningarna av del som kan ske. Om Berndt Ekholm lyssnat på eller läst igenom vad jag sade i går hade hän förstått mera.

Berndt Ekholm undrar också hur utgallringen av onödiga skadepåver-kande saker skall gå lill. Vad skall vi förbjuda? undrar han. Det är väl inte

133

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

några större svårigheter! Samhället måste börja fråga sig: Behövs produkten? Finns likvärdig produkt? Skadar produkten miljön? År produkteu till nytta för kommande generationer? De kriterierna måste man ha. Det är inga större svårigheter. Det är snarare enklare än att fatta beslut i denna riksdag.

Berndt Ekholm talar också om substitutionspririciperi, dvs. atf man redari nu väljer det minst miljöfarliga avfallet. Def är inte sant! Man gör infe alls så. Man tar hela tiden det som är billigast. Kom tillbaka till verkligheten, Berndt Ekholm.

Om det i något annat land finns ett förbud mot någon kemikalie, borde aktsamhelsprincipen gälla. Skälet till ett förbud är givetvis atf kemikalien innebär faror för hälsan eller naturen. Det som är farligt i ett land är rimligen också farligt i Sverige. Alla länder över hela världen kan klara teslnirigeri, om man går efter den principen. Def är inga större svårigheter

Anf. 120 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Hur är det med matematiken i dag, Berndt Ekholm? Berndt Ekholm sade att socialdemokraterna infe avslår några motioner Det kan de inte göra ensamma. Jo, det är faktiskt så aft ni kan göra det. När ni stöder något annat parti skapar ni en majoritet. Socialdemokraterna är def enda parti som kan bestämma om en fråga skall gå igenom eller infe. Ibland kan det bli bekymmer när man har socialdemokraterna med sig i en fråga. Men, har vi lagt fram ett förslag får vi ändå stå för det.

Det sista jag sade var litet mer skämtsamt. Men socialdemokraterria har
den möjligheten, Berndt Ekholm. Fortfarande är ni så pass stora. Men det
kanske inte är så länge till. '

Varför blev det inget av 1975 års beslut om avfall? Jag tror att det är så här: Det räcker inte med ord. Det måste finnas konkreta förslag om hur det hela skall gå till. Det är litet grand det som är bekymret med propositionen. Det är för mycket ord om hur det borde vara i stället för förslag om hur det skall vara.

134

Anf. 121 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! Nu börjar det nästan gå litet tomgång i Berridt Ekholms sätt att argumentera. Den eventuella senfärdigheteri han möjligen kan gå med på från regeringens sida skulle bero på de borgerliga regeringarna. Men har vi verkligen en sådan socialdemokratisk regeringen att man efter åtta år inte klarar av att formulera en egen politik? Den regeringen borde omedelbart ersättas med en sådan regering som uppenbarligeri klarar av att låta siri politik verka efter det att man har avgått.

Berndt Ekholm intar i den här debatten två diametralt motsatta ståndpunkter samtidigt. Dels är det nästan ingen skillnad alls mellan våra olika förslag, dels är det samtidigt så stor skillnad på dem att oppositionens förslag absolut måste avslås utan pardon. Men om det är så liten skillnad måste man ändå fråga sig varför i all sina dar man irite lika gärria skulle kunria gå riågra steg till mötes. t.ex. när det gäller att avfallsproducenternas ansvar skrivs in i lagen. Berndt Ekholm säger atf det står i motivtexten och atl del därför i sak ger samma resultat! En jurist skulle hoppa jämfota inför ett sådarit utta-

lande. Dessutom kan man möjligen påstå att om det är så som Berndt Ekholm säger, behövs inga lagar. Då behövs bara motivtexterna. ■

Nej, så kan man naturligtvis inte hantera detta. Här gäller def att skriva in sådana viktiga saker i lagstiftningen, aft få till de lagar som faktiskt behövs, att det går att styra de viktiga frågorna i en för oss avsedd riktriing. .

Berndt Ekholm säger på slutet aft när det gäller bilskrotningspremierna hänvisar t.o.m. jag fill miljöavgiftsutredningen. Jag hävdade, herr talman, faktiskt att miljöavgiftsutredningen är klar men den frågan. Man har faktiskt klarat ut detta. Man har föreslagit en höjning av just bilskrotningspremien. Vad gör då regeringen? Ingenting. Vad vill då socialdemokraterna i riksdagen göra åt detta? Sammalunda, ingenting.

Def är denna insfällriing som vi måste kritisera från folkpartiets sida. Detta är en senfärdighet, och det är en otillräcklighet. Socialdemokraterna klarar inte av avfalls- och miljöfrågorna. Man tassar sakta och litet grand framåt. Nog är det precis som vi sade i början av debatten som inleddes i går, nämligen att det i själva verket blir mycket besvärligare varje gång regeringen formulerar sig till ett förslag när det gäller miljöfrågorna. De är oense inbördes, även inom den egna riksdagsgruppen.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

Anf. 122 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Till Anders Nordin vill jag säga att dagens företag är beredda att ta sitt ansvar I sina kalkyler för investeringar för framtiden räknar man in miljöproblemen och försöker att minimera och undvika dem. Det finns en mycket stark ambition i dagens näringsliv att göra detta. Det är beklagligt om infe Nordin har märkt det.

Givetvis vet vi alla att brister tidigare har förekommit. Det har t.o.m. varit tal om missbruk och brottslighet. Def har vi moderater aldrig försvarat, och det kommer vi heller aldrig att göra. Men vi löser aldrig avfallsproblemen om inte alla engagerar sig, dvs. de enskilda människorna, företagen och samhället. Det finns i dag företag på renhållningsområdet som är beredda att göra satsningar för framtiden som kan bidra till att ny teknik tas fram så aft vi på ett bättre sätt kan lösa dessa problem i framtiden.

Men vad jag i huvudsak vände mig emot i Nordins anförande var den stöddighet han visade i dagens debatt och även i gårdagens debatt. Han talade om en total brist på logik och en total brist på förnuft och förstånd som kännetecknade utskottsmajoriteten. Han beskyllde utskottsmajoriteten för att uppenbarligen uppmana till att slösa med råvaror och att slösa med energi, och han sade att den t.o.m. ibland uppmanade att inte ta hänsyn till miljövården. Dessa beskyllningar utsätter han sina kolleger från andra partier i riksdagen för, som medvetet arbetar steg för steg för att klara dessa problem. Det är den debattekniken som jag vänder mig emot och som jag tycker är djupt beklaglig.

Vi har alla ansvar, och vi försöker alla göra vårt bästa för att åstadkomma en bättre tingens ordning i framtiden. Jag hade hoppats att miljöpartiet också skulle fatta vad det handlar om i detta långsiktiga, viktiga arbete som vi har i Sveriges riksdag. Tyvärr har jag blivit besviken.

135

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AnL 123 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Tiden börjar bli knapp. Snart är klockan elva.

Till Anders Nordin vill jag säga att vi inte kommer runt frågan vem som skall förbjuda vad i ett demokratiskt samhälle. Det är en mycket svår fråga, och man måste ta den allvarligt. Det går an att förbjuda en och annan produkt. Men när det blir tal om mängder av produkter, hamnar man i ett dilemma. Jag tycker att man skall erkänna sådaria svårigheter

När det gäller substilutionsprincipen, att man skall ersätta miljöskadliga produkter med mindre miljöskadliga produkter, påstår Anders Nordin att det brister i företagens efterlevnad. På den punkten måste man ge honom rätt, om man skall hålla sig till sanningen. Det är därför vi skärper tonen i detta betänkande, bl.a. efter förslag ursprungligen i ett antal motioner

Lennart Brunander efterlyser konkreta förslag. De statliga verken, t.ex. naturvårdsverket, skall lägga fram konkreta förslag, bl.a. till avvecklingsplaner för miljöfarliga ämnen. Det är ju så vi brukar arbeta. Eller menar Lennart Brunander att riksdagen skall besluta om alla möjliga detaljer?

Jag lycker nog att Anders Castberger tar i och hänger sig åt en del överdrifter Enligt honom är folkpartiets politik perfekt och saknar alla fel och brister. Det socialdemokraterna står för är värdelöst. Jag tror att en förnuftig betraktare inte går på en sådan argumentation. Det är inte svart eller vitt. Visst har vi brister. Ni har också brister. Frågor som gäller avfallshantering är svåra, det skall man erkänna. I ljuset av historien, av vad som hände under de borgerliga åren i denna fråga, kan man faktiskt säga att ni sitter i glashus och kastar sten. Det är bättre att vi ierkäniier att vi lever i verkligheten.

136

Anf. 124 ANDERS NORDIN (mp):

Herr talman! Jag tror säkert att Ingvar Eriksson är ärlig i sitt uppsåt. Men det är en sak som skiljer honom och hans parti från mig och mift parti: vi i miljöpartiet är hundrafalt mer oroliga än vad Ingvar Eriksson och hans parti är. Det är därför vi reagerar och agerar Jag hade inte stått i denna sal i denna talarstol om inte de övriga partierna tillsammans bar ansvaret för den katastrofala situation som nu råder.

Vi har helt olika verklighetsuppfattning. Därför reagerar vi också olika. Respektera detta, så respekterar jag dig!

Apropå det som Ingvar Eriksson sade om ologik vill jag fråga: Vad spelar det för roll om t.ex. SAKAB ägs till mer än 51 % av staten eller av privata intressen, om nu mer än 50 % av avfallet exporteras? Inte är det väl någon skillnad?

Jag kan ta upp en annan märklig sak från Ingvar Erikssons anförande i går, som ett exempel på ologik. Ingvar Eriksson sade: "Vi vill inte medverka till att det utvecklas ett kommunalt bortforslingsmonopol. Därför anser vi inte att kommunen skall vara skyldig att se till att avfallet slutiigt omhändertas. Däremot skall kommunen övervaka att avfallet forslas bort och att det slutgiltigt omhändertas på ett betryggande sätt."

Här står påståendena tvärtemot varandra. Hur skall man kunna övervaka, om man inte är skyldig att se till att övervakning sker? Det är helt obegripligt.

Berndt Ekholm pratar om att inte se skogen för alla träd. Jag kan nämna

två skräckexempel, de mest onödiga produkter som vi har på marknaden. Man kan infe gå ut och handla utan att stöta på dem. Man påtvingas dem, på Barnens dag, utställningar, på flyget och på tåget. Det är för det första PET-flaskan, plastflaskan som är fullkomligt onödig. Det är en typisk socialdemokratisk fint att säga att den skall tas bort som engångsflaska och bli en returflaska. För det andra har vi aluminiumburken. Det är likadant med den. Den är fullkomligt onödig. Man når inte upp till 90 % återvinning. Om man når upp till 90% återvinning innebär det, som jag sade i går, att man vill att allting skall spridas ut.

Självfallet skall man på en gång välja det enklaste, bästa och mest miljövänliga alternativet, och det är glasflaskan. Med den når man upp till en återvinning på 99%.

Det kommer fram nya produkter hela tiden. Man behöver inte se allt på ert gång. Tag bort det värsta med detsamma! Hela oppositionen, även moderaterna, har lagt fram vettiga förslag, som jag av en slump kan stödja. Så är det. Detta är inget problem. Men ni vill inte se det. Ni vill inte göra någontirig åf det.

Prot. 1989/90:114 3 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

Anmäldes och bordlades

Mofionerna

med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

1989/90:Sk51 av Sten Svensson (m)

1989/90:Sk52 av Mona Saint Cyr och Margareta Gärd (båda m)

1989/90:Sk53 av Karin Falkmer (m)

1989/90:Sk54 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)

1989/90:Sk55 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1989/90:Sk56 av Kjell Ericsson (c)

1989/90:Sk57 av Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (båda m)

1989/90:Sk58 av Cari Bildt m.fl. (m)

1989/90:Sk59 av Cari Bildt m.fl. (m)

1989/90:Sk60 av Per-Ola Eriksson (c)

1989/90:Sk61 av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c)

1989/90: Sk62 av Martin Olsson (c)

1989/90: Sk63 av Martin Olsson (c)

137

Prot. 1989/90:114 1989/90:Sk64 av Eva Björne (m)
3 maj 1990 1989/90:Sk65 av Eva Björne (m)

1989/90:Sk66 av Ivar Franzén (c)

1989/90:Sk67 av Ivar Franzén (c)

1989/90:Sk68 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)

1989/90:Sk69 av Göthe Knutson m.fl. (m)

1989/90:Sk70 av Kjell Ericsson och Jan Hyftring (båda c)

1989/90:Sk71 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

1989/90:Sk72 av förste vice falman Ingegerd Troedsson (m)

1989/90:Sk73 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m)

1989/90:Sk74 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

1989/90:Sk75 av Göthe Knutson (m)

1989/90: Sk76 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

1989/90:Sk77 av Stina Gustavsson m.fl. (c)

1989/90:Sk78 av Håkan Hansson och Per-Ola Eriksson (båda c)

1989/90:Sk79 av Sigge Godin m.fl. (fp)

1989/90:Sk80 av Håkan Hansson och Kjell Ericsson (båda c)

1989/90:Sk81 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1989/90:Sk82 av Hans Dau och Sven Eric Lorentzon (båda m)

1989/90:Sk83 av Ingrid Hemmingssori och Moria Saint Cyr (båda m)

1989/90:Sk84 av Margit Genriser (m)

1989/90:Sk85 av Jens Eriksson m.fl. (m)

1989/90:Sk86 av Hans Dau (m)

1989/90:Sk87 av Lennart Brunander m.fl. (c)

1989/90:Sk88 av Karin Israelsson m.fl. (c)

1989/90:Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

1989/90;Sk90 av Lola Björkquist (fp)

1989/90:Sk91 av Berndt Ekholm och Elver Jonsson (s, fp)

1989/90:Sk92 av Eva Johansson och Kjell-Arne Welin (s, fp)

1989/90:Sk93 av Britta Sundin (s)

1989/90:Sk94 av Krister Skånberg m.fl. (mp)

1989/90:Sk95 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

1989/90:Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c)

1989/90:Sk97 av Leif Marklund m.fl. (s)

1989/90:Sk98 av Marianrie Aridersson i Vårgårda och Lennart Brunander (båda c)

1989/90:Sk99 av Nils Nordh och andre vice talman Christer Eirefelt (s, fp)

1989/90:Skl00 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

1989/90:Skl01 av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:111 Reformerad mervärdeskatt m.m. 1989/90:Skl02 av Ulf Melin (m) 1989/90:Skl03 av Björn Samuelson m.fl. (vpk) I989/90:Skl04 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c) I989/90:Skl05 av Ingrid Hemmingsson (m)

1989/90:Skl06 av Ingrid Hemmingsson och Margareta Gärd (båda m)
1989/90:Skl07 av Stina Eliasson (c)
138 1989/90:Skl08 av Cari Bildt m.fl. (m)

1989/90;Skl09 av Jan-Erik Wikström och Åké Gustavsson (fp, s) Prot. 1989/90:114

1989/90:SkllO av Claes Roxbergh m.fl. (mp) 3 maj 1990

1989/90;Skl 11 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

1989/90:Skll2 av Guuhild Bolarider (c)

1989/90:Skll3 av Olof Johanssori m.fl. (c)

1989/90;Skl 14 av Rolf Dahlberg (m)

1989/90:Skll5 av Rolf Clarksori (m)

1989/90:Skll6 av Hädar Cars och Jan-Erik Wikström (båda fp)

1989/90:Skll7 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

1989/90:Skl 18 av Ingrid Hemmingsson och Mona Saint Cyr (båda m)

1989/90;Skll9 av Ingrid Hemmingsson (m)

1989/90;Skl20 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1989/90:Skl21 av Sven-Olof Petersson och Ingbritt Irhammar (båda c)

1989/90:Skl22 av Marianrie Ariderssori i Vårgårda (c)

1989/90:Skl23 av Iriga-Brift Joharisson och Lisbet Calner (båda s)

1989/90:Skl24 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

1989/90:Skl25 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

1989/90:Skl26 av Ingrid Sundberg m.fl. (m)

med anledriirig av prop. 1989/90:140 Höjning av de allmänna barnbidragen,

m.m. 1989/90:So58 av Sten Sverissori m.fl. (m) 1989/90:So59 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1989/90:So60 av Karin Israelsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:141 Vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m.m. 1989/90:Jo51 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1989/90:Jo52 av Kari Erik Olsson m.fl. (c) 1989/90:Jo53 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1989/90:Jo54 av Lars Ernestam m.fl. (fp) 1989/90:Jo55 av Sven Eric Lorentzori m.fl. (m)

med ariledning av prop. 1989/90:143 Lag om tillfälligt bilförbud

1989/90:T51 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

1989/90:T52 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

1989/90:T53 av Jan Saridberg (m)

1989/90;T54 av Rolf Clarksori m.fl. (m)

1989/90:T55 av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:145 Höjt pensionstillskott och förbättringar

av vissa andra folkpensionsförmåner
1989/90:Sf63 av Lars Werner m.fl. (vpk)
I989/90:Sf64 av Steri Sverissori m.fl. (m)
1989/90:Sf65 av Gullau Liridblad m.fl. (m)
1989/90;Sf66 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (båda mp)
1989/90:Sf67 av Karin Israelsson m.fl. (c)
1989/90:Sf68 av Hans Dau (m) 139

Prot. 1989/90:114 med anledning av prop. 1989/90:147 Höjda studieslödsbelopp m.m. som
3 maj 1990 kompensation för vissa skatteeffekter

1989/90:Sf69 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk)

1989/90;Sf70 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

1989/90:Sf71 av Barbro Sandberg (fp)

1989/90:Sf72 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (båda mp)

1989/90:Sf73 av Larz Johansson m.fl. (c)

med anledning av skr. 1989/90:124 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1989 1989/90;U15 av Inger Schörling m.fl. (mp)

19 § Anmälan om frågor

Anmäldes all följande frågor framställts

den 2 maj

1989/90:576 av Maggi Mikaelsson (vpk) till kommunikationsministern om SJ:s rullande materiel:

SJ har myckel material som är föråldrat. T.ex. finns vagnar och lok som är uppemot 40 är.

Användningen av ålderdomlig och skröplig materiel har en rad negativa effekter Del försämrar säkerheten, arbetsmiljön, energieffektiviteteri och konkurrensförmågan.

Nu i dagarna länker SJ t.ex. satsa 200 milj. kr pä atl rusta upp 1950-talslok som främst drar stal och gruvlag i slället för atl köpa nya lok.

Avser regeringen vidta någon åtgärd inom SJ för att möta konkurrenter inom transportsektorn och förbälira arbetsmiljön i gamla lok och vagnar?

1989/90:577 av Barbro Sandberg (fp) till statsrådet Erik Åsbrink om den skattemässiga behandlingen av SJ-anslälldas fribiljeller;

Statligt anslällda har genom tiderna haft vissa löneförmåner Så har t.ex. SJ-anslällda haft pension och fria resor

Förr i världen hette det alt "statens kaka är lilen men säker". Atl vara berättigad till pension inriebär givetvis eri stor trygghet iriför ålderdomeri. Likaså var del eri stor lörieförmån atl ha fria resor för sig själv och sin familj. Pensionen har förbättrats för alla, vilkel är bra.

Min fråga rör fribiljeltema. Eriligt rykleri kommer SJ-ariställdas fribil-jeltsförmåner alt beskattas. När del nya skattesystemet genomförs är det klart alt denna förmån, precis som alla andra löneförmåner, skall beskaltas. Ryktet säger atl även de som gått i pension skall beskaltas för sina förmåner

Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Åsbrink om ryktet är sant och i så
fall om motiveringen till atl även de, som redan tjänat in sina förmåner, i
140 efterhand skall beskattas för dem.

1989/90:578 av Leif Marklund (s) till industriministern om industrins retur- Prot. 1989/90:114
pappersförsörjning; 3 maj 1990

I SIND:s rapport om industrins refurpappersförsörjning förutses atf indu-striris efterfrågari av returpapper kommer att öka suabbare äri insamlingen.

År 1989 fanns ett överutbud av insamlade tidningar som väntades för
svirina, och ett behov av import skulle uppstå. Tvärtemot proguoseri har det
inhemska överskottet ökat. I dag finns det infe avsättnirig för insamlat retur
papper i kommuuerria. Defta kari medföra att ambitioner för återvinning
minskar väsentligt. '

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga:

Kommer statsrådet att vidta åtgärder mot den uppkomna situafionen?

den 3 maj

1989/90:579 av Ewa Hedkvist Petersen (s) fill statsrådet Margot Wallström om unga flickors situation på lands- och glesbygden:

Kvinnorna/flickorria flyttar i hög grad fråri larids- och glesbygdeo. 1 befolkriingssiffrorna kan vi se att detta är mycket markant i bl.a. Norrlands inland. Nu har detta visserligen pågått under många årtionderi, meri det kari inte accepteras längre. I jämlikhetens namn skall kvinrior ha lika möjligheter att utifråri egeri vilja kunna välja boendeort - att stanna kvar i sin hembygd eller senare kunria flytta tillbaka.

Vad är det som brister och vad kan vi då göra för att äveri kvirinor/flickor skall kuriria trivas och bo i glesbygderi, frågar vi oss. Ja, vi vet att det irite enbart handlar om möjligheter till ett arbete aft försörja sig på, utan i lika hög grad om att skapa fritids- och kulturmiljöer samt attityder som möter de mycket unga flickorna, redan i de tidiga tonåren, på deras egna villkor Vi måsle tidigt visa de unga flickorna atf de tas på allvar Här finns det dock fortfarande på grund av traditioner stora brister, som vi måste ta itu med om vi vill ge kvinnor lika möjligheter i val av boendeort.

Är ungdomsminislern mot denna bakgrund beredd vidta åtgärder så atl de unga flickornas situafion på lands- och glesbygden uppmärksammas i samhällsplaneringeri?

1989/90:580 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om misskötta permissioner i kriminalvården:

En ny skandalrapport föreligger från kriminalvårderi. Närmare hälfteri av interrierria på permissiori struntar i bestämmelserna. Internerna kommer för sent tillbaka, är drogpåverkade, har begått nya brott eller uteblir hell, dvs. rymmer

År 1986 misskötte internerna 30-40 % av permissionerna. Nu är det ännu fler, vid vissa anstalter omkring 50 %.

Hur är della möjligt? Hur kan justitiedepartementet passivt iaktta dessa
missförhållanden? Kriminalvården kostar landets skattebetalare miljardbe
lopp, och anstalterna förses med dyrbara säkerhetsarrangemang, men fång- 141

Prot. 1989/90:114 arna gör tydligen som de vill. Larmrapporterna från 1986 synes inte ha lett
3 maj 1990 till en bättre ordning.

Hur är det möjligt att interner som missköter sig, knarkar och rent av gör nya brott under permissioner ändå släpps ut till nya eskapader?

Enligt min uppfattning har interner inte rätt till permission, men däremot skall det finnas en möjlighet till permission - förutsatt att vederbörande sköter sig.

Har justitieministern för avsikt att skärpa tillämpningen av reglerna och ingripa mot den slapphet som fångarna utnyttjar?

20 § Kammaren åtskildes kl. 22.57.

In fidem

STAFFAN HANSSON

IGunborg Apelgren

142

Innehållsförteckning Prot. i989/90:ii4

3 maj 1990 Torsdagen den 3 msy

1 § Justering av protokoll...................................... 1

2 § Avsägelse..................................................... .... I

3 § Förnyad bordläggning...................................... I

4§ Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den

2 maj................................................................ 1

Utrikesutskottets betänkande UUI6
5 § Meddelande om samlad votering och gemensamma debatter .. 2
6§ Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemen
samma frågor och anslag, m.m.............................. 3

Utbildningsutskottets betänkande UbUI8

Utbildningsutskottets betänkande UbU19

Utbildningsutskottets betänkande UbU20

Utbildningsutskottets betänkande UbU24

Debaft

Birger Hagård (m)

Margitta Edgren (fp)

Larz Johansson (c)

Björn Samuelson (vpk)

Claes Roxbergh (mp)

Talmannen (om sammanträdets fortsäftning under kvällen)

Bengt Silfverstrand (s)

Elisabeth Fleetwood (m)

Leif Marklund (s)

Beslut fattades under 8 §
7 § Anslag till utbildning för undervisningsyrken, m.m. 33

Utbildningsutskottets betänkande UbU2I

Utbildningsutskoftets betänkande UbU22

Utbildningsutskottets betänkande UbU23

Debaft

Birger Hagård (m)

Margitta Edgren (fp)

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Björn Samuelson (vpk)

Eva Goés (mp)

Berit Löfstedt (s)

Beslut fattades under 8 §
8§ Beslut........................................................... 55

Utbildningsutskottets betänkande UbU18................. 55

Utbildningsutskottets betänkande UbUI9.................. 56

Utbildningsutskottets betänkande UbU20................. 57

Utbildningsutskottets betänkande UbU24................. 58

Utbildningsutskottets betänkande UbU2I................. 58

143

Prot. 1989/90:114 Utbildnirigsutskottets betänkaride UbU22 ............ .59

3 maj 1990 Utbildnirigsutskottets betänkaride UbU23............... 60

9§ Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden...................................... 61

10 § Anslag till grundskolor, m.m....................................... 61

Utbildningsutskottets betänkaride UbU12 Utbildningsutskottets betärikaride UbU13-Utbildriingsutskottets betärikande UbU14 Debaft

Ann-Cathrine Haglund (m) Lars Leijonborg (fp) Larz Johansson (c) Ylva Johansson, (vpk) ■Eva Goés (mp) (forts. 13 §}

11 § Ajournering föf middagsuppehåll.............................................................. 80

12 § Återupptagna förhandlingar..................................................................... 80

13 § Anslag till gruridskolor, m.m. (forts. UbU12, UbU13 och

UbUl4).................................................. :........................................................ 81

Helge Hagberg (s) Ariri-Öathririe Haglund (m) Lars Leijonborg (fp) Eva Goés (mp) Ylva Jotlätlsson (vpk) Larz Johärissori (c) Beslut skulle fattas den 4 maj

14 § Anslag till gymnasieskolor, m.m................................. 93

Utbildningsutskoftets betänkande UbU15

Utbildningsutskottets betänkande UbU16

Debatl

Birgitta Rydle (m)

Carl-Johart Wilson (fp)

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Ylva Joharisson (vpk)\

Eva Goés (frip)

Lars Sverisson (s)

Beslul skulle fattas den 4 maj

15 § Elevmedverkan i arbelsmiljöarbetet , , . . ;................. 110

Utbildriirigsutskotlets betärikaride UbU28

Debatt

UlfMeliri(m)

Cari-Johan Wilson (fp)

Ylva Johansson (vpk)

Eva Goés (mp)

Lars Svensson (s)

Beslut skulle fattas den 4 maj

144

16§ Vissa avfallsfrågor (forts, från prol. 113)........... 120 Prot. 1989/90:114

Jordbruksutskottets betänkande JoU16 3 jnaj 1990

Debatt —-------------

Berndt Ekholm (s) Anders Nordin (mp) Lennart Brunander (c) Anders Castberger (fp) Ingvar Erikssori (m) Beslul skulle fallas den 4 maj

17 § Beslut om fortsatt ärendebehaudlirig den 4 maj... 137

18 § Bordläggning.... , . , ,................. ,.................. 137

19 § Anmälari om frågor

1989/90:576 av Maggi Mikaelssori (vpk) om SJ:s rullaude mate
riel ............................. ........ ,.................. 140

1989/90:577 av Barbro Sandberg (fp) om den skattemässiga be
handlingen av SJ-anställdas fribiljefter................. 140

1989/90:578 av Leif Marklund (s) om industrins returpappers-
försörjning...................................................... 141

1989/90:579 av Ewa Hedkvist Petersen (s) om unga flickors si
tuation på larids- och glesbygden....................... 141

1989/90:580 av Göthe Knutson (m) om misskötta permissioner
i kriminalvården .,,..,,....................................... 141

145