2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Utbildningsutskottets betänkanden 1989/90;UbU12-UbU16, UbU18-UbU24 och UbU28

3 § Internationellt utvecklingssamarbete

Föredrogs

utrikesutskottets betänkande

1989/90:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete (prop. 1989/90:100 delvis).

Anf. 1 ALF WENNERFORS (m);

Herr talman! Namibia är verkligen en symbol för den styrka som ligger i ett folks vilja och en symbol för de möjligheter som ligger i en fredlig förändring. Delta sade vår FN-ambassadör Jan Eliasson i sitt tal iriför generalförsamlingen i FN förra måndagen när Namibia blev medlem av Förenta nationerna.

Det skrevs alltså historia i FN. Def skrevs historia i Afrika och i världen. Min kollega i kammaren Evert Svensson och jag hade förmånen alt få vara närvarande i generalförsamlingen när detta hände och även utanför huset när Namibias flagga hissades och hyllades. Vi känner alla glädje och tacksamhet över alt Namibia nu äntligen har blivit medlem i FN-familjen.

Men vilket land kommer härnäst? Blir det Kaledonien, Västra Sahara, Palestina eller kanske tre länder samlidigl - Estland, Lettland och Litauen? Och riär blir det? Oavsett vilket larid eller vilka lärider det blir eller riär, så är det, riär ett land blir medlem i FN, en markering av elt folks längtan och av elt folks kamp för frihet, demokrati och fred.

Men kampen för Namibias folk är inte över Nu fortsätter kampen för eko-

1 Riksdagens protokoU 1989/90:113

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

nomisk och social utveckling, för varje individ såväl som för landet i dess helhet. Också detta blir säkerligen en lång kamp, där stöd av olika slag är välkomna. Det vikliga är emellertid att en förutsättning är uppfylld, nämligen friheten, oberoendet och demokratin.

Även i länderna i Central- och Östeuropa har demokratin och friheten segrat lill slut. Människorna ömsom jublade, ömsom gräl av lycka när Berlinmuren föll. Visst kan del se hopplöst ul för polacken, östtysken eller rumänen om man ser till levnadsstandarden i dag, till möjligheterna att få arbete eller att få uppleva de kulturyttringar som har varit vardagsmat för oss svenskar i decennier De kommunistiska och socialistiska diktaturregimerna har slagit nästan allt i spillror.

I Rumänien var förhållandena någorlunda skapliga innan diktatorn Ceausescu tog över Men han visste, liksom andra maktens tyranner, hur man kväser elt folk. hur man tystar obehagliga åsikter, hur man gör människor passiva, rädda och misstänksamma. Vad en människa med diktalursystemets alla omänskliga verktyg kan slälla till med, har vi många exempel på utöver Ceausescu.

Uganda kallades förr Afrikas pärla. Människorna hade det där ganska bra. Universitetet i huvudstaden ansågs på den liden vara elt av Afrikas bästa. Men sä log diktatorn över. Den demokrati som fanns räckte inte lill för att hindra honom. Förtrycket tog sig fasansfulla uttryck. Diktatorn störtades, men i dag är Uganda ett myckel fattigt land.

Herr lalman! När vi i dag skall debattera biståndspolitiken framstår två huvudprinciper som särskilt viktiga för mig. Den första är sambandet mellan varje individs rätt till frihet och varje individs sociala ansvar, inte bara för de närmast anhöriga utan också för de människor i samhället som behöver stöd. Med ökad frihet följer ökat ansvar Men hur långt gäller denna princip: lill kommungränsen eller lill riksgränsen? Självfallel är ansvaret globalt.

Den andra huvudprincipen avser en av flera viktiga förutsättningar för vårt biståndssamarbete med andra länder Del långsikliga arbetel med alt utveckla ett lands ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden måste grundas på flerparlisystem, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Vi bör inte stödja diktaturer enparlislaler eller länder som inte respekterar mänskliga rättigheter

Fri marknadsekonomi kan inte fungera i en diktatur När jag lyssnade på debatten i FN fick jag en känsla av atl vissa talare trodde att fri marknadsekonomi kunde fungera i en planhushållning eller i en diktatur Så är del naturligtvis inte, och flera talare påpekade alt detta är omöjligt.

I tisdags i förra veckan hölls det svenska talet av vår biståndsminister Lena Hjelm-Wallén. Talels innehåll och utformning hade bearbetats länge. Med andra ord var alla inblandade i regeringen och departementet väl förberedda inför FNs extra session. Man hade haft gott om tid på sig atl tänka, något som man inte kan säga all de två parlamentarikerna hade. Men spelets regler kanske är sådana.

Delta var alltså en veckolång session, som skulle sammanfalla resultaten av ansträngningarna under 1980-lalel. Flera talare, bl.a. generalsekreterare Javier Pérez de Cuellar, tyckte atl åtskilligt positivt hade gjorts. Men han.

liksom andra talare, pekade också på misslyckanden och de fatliga länder där förhållandena t.o.m. försämrats.

Flera talare betraktade 80-talet som ett förlorat decennium. Den extra sessionen skulle också och framför allt bli en startpunkt för ett bättre 90-lal för utvecklingsländerna. Många ansåg också atl extrasessionen skulle markera FNs politiska huvudroll i detta arbete.

Så snart jag fick lillfälle påpekade jag för statsrådet viklen av all den svenska representanten i sitt tal framhöll alt en förutsättning för en långsiktig och positiv ekonomisk och social utveckling i u-länderna är flerparlisystem, en demokratisk rättsstat, respekt för de mänskliga rätlighelerna och elt fritt ekonomiskt marknadssystem. Det borde klart framgå av det svenska talet. I en senare version av talet kunde jag glädja mig ät alt man lilel grand hade gått mig lill mötes, men den definitiva utformningen blev en besvikelse i detta avseende. I början av talet omnåmndes den politiska och ekonomiska reformprocessen i Central- och Östeuropa som lovande. Jag lycker inte all del är särskilt kraftfullt alt bara säga alt delta är lovande. Längre fram i talet sägs atl ansträngningar atl befrämja mänskliga rättigheter, demokrati och folkligt deltagande, grundläggande utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård är ett mål i sig självt, men också väsentliga medel atl nå varaktig tillväxt och att utplåna vilt utbredd fattigdom. Vidare sägs att erfarenheter visar atl en balanserad utveckling av varje samhälle, såväl ekonomiskt som socialt, uppnås bäst om det politiska klimatet karaktäriseras av demokrati och pluralism. Del är självfallel positivt atl denna fråga las upp lill diskussion, men jag tycker att det görs alldeles för lamt och passivt när vi vet hur det går till i olika diktalursystem och enparlislaler

Biståndsminister Lena Hjelm-Wallén framhöll i våra diskussioner i New York att talet huvudsakligen skulle handla om skuldfrågan och FNs viktiga roll. Jag framhöll då, och upprepar det i dag, att jag tycker alt det var bra atl skuldfrågan framhölls som viktig i talet, och jag gladde mig också åt att SI-DAs skrivelse som nyligen utarbetats på delta sätt påverkade Sveriges aktivitet under den extra FN-sessionen. Jag vidhåller som sagl min uppfattning all det visst hade funnits utrymme för ett kraftfullt avståndstagande från diktatursystem och från de länder som inte känner respekt för de mänskliga rättigheterna. Självfallel borde Sverige med sin långa demokratiska tradition gå i spetsen för det inlernationella samarbetet för flerpartisystem, demokratiska rättsstater, frihet och aktiva insater för de mänskliga rättigheterna.

Del sades i det svenska talet, liksom i många andra länders tal, alt varje land och varje medborgare också måste ta ett eget ansvar för den egna situationen och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Denna tanke framskymtar också i ulskotlets belänkande, där majoriteten påpekar jusl delta.

Mina frågor till både biståndsministern och utskottels ordförande är; Hur skall ett folk eller de enskilda medborgarna kunna la ansvar för den egna ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i ett land, där en socialistisk eller kommunistisk diktator styr med alla de medel som både ni och vi anser vara avskyvärda, omänskliga och ovärdiga? Hur kan ni vänta er några initiativ av människor som är kuvade, tysta och rädda, inte vågar lita på någon och som år bevakade och avlyssnade av diktatorns tjallare, soldater och hemliga polis? Hur kan man ha hopp om människors initiativkraft och företagsamhet

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

när de och deras anhöriga ständigt hotas av trakasserier, våld, tortyr, fängelse och försvinnanden?

Vi i moderata samlingspartiet kräver en svensk biståndspolitik som främjar demokrati och marknadsekonomi. Korruption och annat missbruk försvinner om frihet, fri debatt, flerparlisystem och demokrati råder, säger vi i vår motion. Del svenska utvecklingsbiståndet skall inte utgöra ett stöd för diktatorer eller för socialistiskt ineffektiv och fattigdomsskapande planhushållning. Biståndet till enpartistaterna Guinea-Bissau, Kap Verde. Kenya, Lesotho, Mozambique, Tanzania, Zambia och Laos skall avvecklas under en femårsperiod om del inte händer någonting med enpartistalen. Biståndet skall alltså minskas med 20 % om året.Biståndet skall självfallel utgå om en utveckling i positiv och demokratisk riktning samt en övergång lill flerparlisystem sker i dessa länder.

Stockholm besöktes för elt par veckor sedan av Kap Verdes premiärminister. I ett samtal berättade han atl man nu beslutat att övergå lill ett flerparlisystem i Kap Verde. I maj månad kommer vi att lägga fram förslag till bl.a. en vallag, berättade premiärministern. Sedan kommer ytterligare förslag, sade han. Det första fria parlamentsvalet med deltagande av en mängd partier kommer att äga rum under våren 1991, förmodligen i mars månad. Del är förenat med flera svårigheter Det påpekade både han och en Kap Verde-diplomal som jag träffade i FN.

Herr talman! Del är självfallet oerhört svårl för unga stater atl gå igenom den nödvändiga demokratiseringsprocessen och åstadkomma befrielse för de enskilda, kanske ovana och okunniga människorna. Men vi skall inte avslå från detta krav.

Slutligen skulle det vara oerhört glädjande om vi i nästa års partimolion kunde förorda normalt bistånd till Kap Verde. Det är en faltig öbefolkning med slora ekonomiska och sociala svårigheter, men landet är på väg åt rätt häll. Det finns, utöver den demokratiska utvecklingen, andra tecken på initiativkraft, företagsamhet och beslutsamhet atl pröva olika välslåndshö-jande vägar

Jag hade förmånen alt besöka Vietnam för ett par månader sedan. SIDA här i Stockholm, biståndskonioret och ambassaden i Hanoi utarbetade elt synnerligen fint program för oss tre från SIDAs styrelse som hade fått denna möjlighel. Besöket blev mycket lyckat och lärorikt. Det behövdes bara en vecka för atl känna sympati och t.o.m. kärlek för alla de vietnameser vi träffade. Vi blev imponerade av deras flit och arbelsamhet. Överallt pä risfälten såg man arbetsamma människor, mest kvinnor som arbetade barfota i ris-fältsvattnet. Varför använder de inte stövlar, var en av mina dumma frågor. Men vi fick veta att de hellre drogs med ledvärk och sjukdomar orsakade av del kalla vattnet. Om det var någon slövellillverkning på gång fick vi däremot inte veta.

Vi säg förstås papperstillverkningen i Bai-Bang liksom elt pappersbruk utanför Ho Chi Minh City dvs. den stad som tidigare hette Saigon. Vi besökte ell energiverk, en skofabrik samt en livsmedelsindustri som leddes av en mycket kraftfull och charmig 70-årig kvinna.

Lönerna var mycket små. Åven om rättvisande jämförelser med lönerna i industriländerna är nästan omöjliga att göra, så skall jag ändå nämna atl

månadslönen var 70 000-80 000 dong, vilkel motsvarar ca 120 kr i svenska pengar. Man förstår då alt "griseffekten" gäller i Bai-Bang. Pappersarbetarna skolkar helt enkelt dä och då. De måste göra delta för att sköta grisen och de andra husdjuren liksom en lilen risfällsruta och en lilen trädgård. Annars skulle de inte överleva.

Jag tror mig kunna bedöma alt yrkesskolan i Bai-Bang är ett utmärkt biståndsprojekt. Detsamma kan sägas om skogsplanteringsprojeklet och häl-soprojektet i Hanoi. Men del står alltmer klart att det stora pappersbruket i Bai-Bang, som dragit 2,7 miljarder i totala svenska invesleringar, är elt misslyckat biståndsprojekt. Bruket skulle få en kapacitet på 50 000 ton per ar, men del var bara 1987 som man någorlunda kom i närheten av denna mängd. Då kom man upp i 37 000 lon. De andra åren har produktionen legal på mellan 20 000 och 25 000 lon per år En så slor och modern industri passar tydligen inte in i elt gammaldags risbondeland. Driftstoppen har varit många bl.a. beroende på att man, av snålhet kanske, försåg bruket med bara en ångpanna. På flertalet pappersbruk i världen finns tvä ångpannor varav den ena alltid står i reserv.

I sommar övergår pappersbruket i Bai Bång helt i vietnamesiska händer Den verkställande direktören, vietnamesen Khanh, får det svårt och ställs inför många olika problem. Han har t.ex. för många anslällda på den relativt lilla fabriken och dessutom brist på utländskt kapital och brist på råvaror Skogsplanteringsprojektet kom ju i gång för sent. Men a andra sidan måste vietnameserna någon gång ta över ansvaret och klara sig ulan experter och rådgivare från andra länder

Herr talman! Jag har varit utförlig och givit uttryck för båda posiliva och negativa intryck från Vietnam. Men det är mitt dilemma alt uppleva ett slags kärlek vid första ögonkastet till Vietnam och vietnameserna och samtidigt förorda ett nej till fortsatt bistånd lill Vietnam - i varje fall i nuvarande land-ramsform.

Jag ställde följande fråga lill de vietnameser som jag kom ät att ställa frågor till av de vietnameser vi träffade: Är ni på väg alt övergå från enparli-statssyslem till flerpartisystem och demokrati? Utrikesministerns närmaste medarbetare tittade förvånat på mig och sade: Varför skulle vi göra del? Vårt kommunistiska parti innehar den ledande rollen. I partiet finns kompelen-sen och resurserna, och alla i partiet är nöjda med demokratin. Ingen i Vietnam har efterlyst mer demokrati eller andra partier. Och nu håller vi på, efter partikongressens beslut 1986, att införa den liberala ekonomin.

Så gott Som alla svarade ungefär på samma sätt. Svenska bedömare som vi har träffat både i Vietnam och här hemma kan inte se några som helst tecken på övergång till flerparlisystem och demokrati.

Jag blev också informerad om hur ministern för religionsfrågor, Dang Thanh Chon, ser på religionsfriheten, vilket också Ulla Tilländer refererar lill i sin interpellation om respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Vietnam. Jag citerar; "Staten skall arbeta pä att avslöja och eliminera ränker som imperialister och reaktionärer smider under religionens täckmantel för all söndra och undergräva del vietnamesiska folkets revolution." Så kan det låta i en diktatur.

Ca 200 politiska fångar sitter fortfarande i fängelse. Del finns fortfarande

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90: 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

113 inga säkra uppgifter om hur det egentligen förhåller sig med omskolningslägren. Det påstås att det finns omskolningsläger i verksamhet där också tortyr förekommer Statsledningen vägrar internationella organisationer att besöka dessa omskolningsläger.

"Här i Vietnam har vi en fri debatl, säger Luu Van Dal på Institutet för internationell ekonomi i Hanoi." Detta kunde man låsa i ett nästan två sidor långt reportage i Svenska Dagbladet förra måndagen. Reportern Carina Beckerman berättar atl det samtidigt infördes en ny presslag enligt vilken regeringen i fortsättningen tillsätter och avskedar tidningarnas chefredaktörer. I reportaget redovisas också att det har funnits en falang inom kommunistpartiet som förespråkat mer politisk frihet. En del av den falangen har nu uteslutits ur partiet. Så går det till i ett sådant system.

I interpellationsdebatten, som jag tyvärr inte kunde delta i, hävdade biståndsministern all del från svensk sida förs en kontinuerlig dialog med Vietnam rörande demokrati och mänskliga rättigheter. Hon lämnade sedan exempel på alla möjliga sådana tillfällen. Bäsla biståndsministern, detta har både biståndsministern själv och andra på departementet hållit på med i många många år, kanske tio år. Men vad har denna dialog givit för resultat? Platt ingenting. Måste inte tonen skärpas? Borde inte några slags villkor ställas? Jag ställer den frågan också till ordföranden i utskottet Stig Alemyr, och vice ordföranden Pär Granstedt och alla övriga i utskottet som är med på ell fortsatt bistånd med 300 milj. kr till Vietnam. Atl ställa frågan lill kommunistpartiet är väl fruktlöst. Kommunisterna vill ju höja biståndet från 300 milj. kr till hela 500 milj. kr. Inser inte Bengt Hurtig atl det svenska kommunistpartiet härmed menar all del är helt acceptabelt med den kommunistiska diktaturen i Vietnam och atl det fortfarande sitter politiska fångar i fängelse?

Jag är medveten om all folkpartiet vill minska biståndet från 300 milj. kr till 225 milj. kr. Del skall, om jag förstår det rätt, uppfattas som en reaktion mot de odemokratiska förhållandena i Vietnam. Jag vill fråga folkpartiets talesman; Hade det då inte varit logiskt atl också minska landramarna till de andra odemokratiska enpartistaterna?

På s. 51 stycke 5 i utskottets betänkande säger utskottsmajorileten följande; "Om detta är vad moderata samlingspartiet i motion U202 menar med en strategi för hur biståndet skall främja en demokratisk utveckling anser ulskotlel alt denna strategi redan styr del svenska biståndet. I dialogen med motlagarländerria verkar Sverige för en utveckling i demokratisk riktning." Del är alltså samma tema som biståndsministern använde sig av i den tidigare nämnda interpellationsdebatten.

Jag måsle fråga utskottets ordförande; Om nu denna dialog har förts i flera år med mottagarländerna, vad har då hänt i Vietnam, Zambia, Tanzania och Zimbabwe? Det är inte mycket. Möjligen kan Kap Verde vara ett exempel på elt fall där dialogen har givit ett resultat. Ni måste medge alt ni har en övertro på det sätt pä vilket regeringen och regeringens förhandlare för dialogerna med mottagarländerna.

Herr talman! Jag har vall att i mitt inlägg behandla en av förutsättningarna för tillväxt och god ekonomisk samt social och kulturell ulveckling i våra mottagarländer nämligen övergång frän diktatur till flerpartisystem, en demokratisk rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter. Utöver detta finns

AnL 2 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Herr talman! En bislåndsdebatt bör naturligtvis i första hand vara framåtsyftande. Samtidigt är del värdefulll att se tillbaka och utvärdera vad som hänt under del gångna året sedan vi sist hade en större bislåndsdebatt här i kammaren.

Mycket har hänt sedan den 19 april förra året. Afrika och världen i övrigt har fält se ett nytt land födas, bli fritt och självständigt. I Namibia kunde fria och rättvisa val hållas i november förra året, och den 21 mars i år kunde landet högtidlighålla sjålvsländighetsdagen.

På våra TV-skärmar har vi fått se Nelson Mandela tåga ut ur sill fängelse hand i hand med sin hustru Winnie. Delta efter nära 30 är som politisk fånge. Vi fick också lyssna lill honom när han höll sitt första tal någonsin i ett parlament här i Sveriges riksdag. Vem hade kunnat ana det för ell år sedan?

Den 25 februari kunde fria och demokratiska val hållas i Nicaragua med ett valresultat som kom som en stor överraskning för många politiska bedömare.

Baltikum, Central- och Östeuropa har under det gångna året genomgått och är mitt i en demokratisk revolution som inte många, om någon, kunde förutspå för elt år sedan. Helt följdriktigt blir del i dag en debatt ägnat ål just detta centrala politiska område.

Just demokratisk samhällsutveckling är en viktig punkt - jag skulle vilja karakterisera del som förutsättning - för förverkligandet av de övriga biståndsmål som en enig riksdag ställt sig bakom. Ulan folkens aktiva medverkan i en levande demokrati stagnerar samhället. Det har vi sett alltför många exempel på. Land efter land i Europa, Afrika, Latinamerika lägger om kursen. Alltför långsamt i vissa fall kan man lycka, men ändå.

Liberaler har alltid sett ett starkt samband mellan fred, frihet och rättvisa. De inre konflikterna är starkast och den ekonomiska utvecklingen svagast i de länder där de mänskliga rättigheterna respekteras minsl. I outvecklade länder utan demokratiska traditioner är nalurliglvis de yttre förutsättningarna fundamentalt annorlunda än i industriländer som t.ex. Sverige. Låg utbildningsnivå, outvecklade kommunikationer trög administration, svaga folkrörelser, bristande nationell enhelskänsla och begränsad lojalitet mol samhållet försvårar ulvecklingsslrävandena,

Demokratimålet har hittills, trots all del fält ökad uppmärksamhet de senaste åren, spelat en alltför undanskymd roll i den praktiska utformningen av det svenska biståndet. Det har gjort atl biståndet i vid bemärkelse har varit mindre effektivt än det annars kunde ha blivit. Stödet till uppbyggandet

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

av demokratiska infrastrukturer måste därför få väsentligt ökat utrymme i del svenska biståndet. Några exempel på sådana direkta demokratislöd-jande insatser kan vara stöd till förberedelse och genomförande av fria och rättvisa val, som vi sett exempel på i Namibia och Nicaragua under det gångna året. Del kan vara slöd lill uppbyggandet av demokratiska institutioner såsom lokal självstyrelse, slöd till ulveckling av fria massmedia, bl.a. genom journalislulbildriirig, och slöd lill uppbyggaride av oberoende rättskipning. Del kan vidare vara slöd lill förvaltningsbistånd, fria folkrörelser och opionionsbildande organisationer Ja, listan kan göras lång. Arbetsuppgifterna är många.

Läget är i dag särskilt allvarligt för många av de u-länder som har valt att föra en starkt planerad och på imporlsubslilulioner inriktad ekonomi. Ofta har man med hänvisning till sociala hänsyn sökt motverka marknadsekonomiska faktorer Effekten har emellerlid blivit den motsatta. Bl.a. har produktionen av nödvändighetsvaror hindrats, vilkel främst drabbar de allra fattigaste. Resurskrävande och centraldirigerade plarieringsapparater har vuxit upp som motverkar deri ekoriomiska utvecklingen och gynnar intressegrupper

Det måste finnas mycket starka särskilda skäl om ett land med elt stabilt totalitärt system i längden skall få finnas kvar i kretsen- av programländer. Enbart falligdomskriteriet är inte tillräckligt. På samma sätt måsle länder bedömas där omfattande och systematiska kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter, inkl. tortyr, under flera år har varit en del av vardagen. I vilken riktning ulvecklingen går måste tillmätas en slor betydelse.

Biståndet bör avbrytas bara när de förutsättriirigar som samarbetet vilar på dramatiskt föräridras. Avvecklirigeri bör dock i så fall ske urider eri lärigre tidsperiod. Den måste ske i ordnade former så att inte biståndets iririehåll och Sveriges trovärdighet som biståridsgivare lar skada. Gällande avtal skall fullföljas. Om del är nödvändigt skall enstaka projekt kunna drivas vidare även en lid efler del all landramen avskaffats och övrigt samarbete upphört. Avvecklingen bör föregås av tydliga signaler i dialogen mellan givare och mottagare. Det är folkpartiels grunduppfatlning.

Folkparliel är kritiskt mot den metod moderaterna använder sig av, nämligen att drastiskt skära ned på biståndet. I årets belänkande föreslår moderalerna alt elt flertal länder, däribland Angola, Etiopien, Zimbabwe, Vietnam och Nicaragua, skall hell bli ulan landram kommande budgetår Detta menar vi är en alltför drastisk åtgärd, som om den skulle få majoritet i Sveriges riksdag, snabbt skulle innebära stora bekymmer för dessa länder

Vi delar moderaternas kritik vad gäller demokratiulvecklingen i många av programländerna. Men vi vill gå mer varsamt fram. Utvecklingsbistånd är långsiktigt - det får vi inte glömma.

Jag fick en direkt fråga av Alf Wennerfors angående Vietnam. Vi i folkpartiet vill där göra en försiktig markering genom all skära ned biståndet med 75 milj. kr., så alt det hamnar på en nivå av 225 milj. kr Det är den metod vi vill använda, dvs. alt ge dessa signaler Men att från ett år till ett annat sätta en landram lill O kr ariser vi skulle ställa till med slora bekymmer för mollagarläriderna, och Sverige skulle lappa i respekt.

Flell följdriktigt föreslår moderaterna en nedskärriing på biståndet till u-

länderna med ca 10%. Det är en kraftig reducering, som moderaterna är ensamma om att föra fram i Sveriges riksdag. Del är beklagligt atl behöva konstalera atl moderata samlingspartiet inte ställer sig bakom enprocentsmålet. Del hade onekligen varit en styrka ur bäde nationell och internationell synpunkl om en enig riksdag stod bakom detta. Tyvärr blir så nu inte fallet.

Redan våra erfarenheter av svenskl u-landsbistånd visar på nödvändigheten av atl föra en mycket aktiv dialog om, och ställa krav på, den ekonomiska politiken för alt biståndet skall fungera och få de avsedda effekterna. Men villkoren i biståndsgivningen bör inte bara omfatta frågor om effektiviteten på projeklnivå. De bör även syfta till att förbättra såväl den politiska som den ekonomiska miljön, vad gäller den politiska miljön så atl mänskliga rättigheter inom mottagarlandet inte försummas och så alt respekt för andra suveräna nationer upprätthålls vad gäller den ekonomiska miljön sä atl enskilda biståndsprojekt inte går till spillo som följd av t.ex. en missriktad planhushållning eller en korrumperad statsapparat.

Det sätt på vilkel villkoren skall ställas - vare sig det görs formellt i skriftliga avtal eller informellt genom ett aktivare engagemang i dialogen med mottagarlandet - kan inte på förhand preciseras. Viktigast är atl fastslå alt vi som biståndsgivare har elt ansvar inte bara för hur våra biståndsmedel används pä fältet, utan även för hur den politiska och ekonomiska miljön ser ut till vars utveckling vi bidrar. Atl inte ställa villkor, alt inte försöka påverka utvecklingen i stort, innebär också ett ansvarstagande, nämligen ett accepterande av rådande förhållanden.

Vi bör då inte skygga för alt diskutera frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och respekt för grannstaters integritet liksom om inriktningen av den ekonomiska politiken.

En ökad känslighet inför mottagarländernas egna prioriteringar är ell viktigt sätt att visa respekt för dem såsom självständiga stater Om mottagarlandets prioriteringar inte överensstämmer med våra bör vi såga det klarl och tydligt. Vi bör inte med snäva svenska perspektiv tvinga på dem våra egna favoritprojekt.

Även i situationer när besparingar på alla andra anslag måste diskuteras skall biståndet enligt folkpartiets mening skyddas. Del innebär däremot inte att varje enskilt biståndsanslag skall undgå granskning. Tvärtom är det, jusl med lanke pä de faltiga människornas behov, särskilt angeläget atl biståndets innehåll ständigt prövas på nytt så att formerna är så effektiva som möjligt. Folkpartiet vill effektivisera biståndet, inte för atl ge mindre ulan för atl kunna hjälpa fler

Den snabba omvandlingen av de östeuropeiska samhällena i liberal och demokratisk riktning under 1989 har skapat en helt ny situation. Det som få vågat hoppas på, att visionen om del fria Europa skulle bli verklighet, är nu inte bara en dröm utan en möjlighet atl räkna med. Atl stödja övergången till demokrati och marknadsekonomi likaväl som kampen mot den i många fall katastrofala miljöförstöringen i Östeuropa är en ny utmaning vi nu har att leva upp till.

Den minskar dock inte behoven av hjälp på andra håll i världen. Den kan inte och får inte upphäva eller urholka de utfästelser vi har gjort till u-län-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

derna. Den kräver alt vi krafiigt utökar våra samlade internationella slödin-satser Därför avvisar folkpartiet på det bestämdaste regeringens förslag alt lägga östbiståndel innanför enprocenlsramen.

I budgeten föreslår regeringen atl 900 milj. kr under en treårsperiod skall las från enprocenlsramen lill utvecklingssamarbete med Östeuropa. Med detta förslag går Sverige i spetsen för en utveckling som u-länderna, inte minst i FN, uttryckt stark oro inför

Regeringen försvarar sig bl.a. med alt biståndet ändå växer med - i nominellt tal - 1,3 miljarder kronor nästa budgetår Men detta är ju vad enprocentsmålet kräver, eller hur?

Regeringen väljer alt bortse ifrån att enprocentsmålet är elt moraliskt bindande åtagande från Sverige som nation gentemot de fattiga länderna. Nya åtaganden till andra grupper av länder måste därför läggas utanför även ett växande u-landsbistånd.

Vi i folkpartiet menar vidare att biståndet, mot bakgrund av både de enorma behoven och möjlighelerna att ge en meningsfull hjälp, bör fortsätta alt öka sin andel av våra samlade resurser.

Enprocentsmålet bidrog till en snabb ökning av biståndet under tidigare decennier. Det är nu dags atl formulera en ny långsiktig ambition av liknande slag. Målet är enligt folkpartiets mening 2 % av bruttonationalinkomsten. Det samlade biståndet bör varje år öka sin andel av bruttonationalinkomsten.

Folkpartiet föreslår att biståndsramen höjs med sammanlagt 400 milj. kr. utöver regeringens förslag. Det skulle bl.a. ge utrymme för följande förstärkningar. Filippinerna, Costa Rica, Uganda och Namibia föreslås bli nya programländer FN;s barnfond och FN;s flyktingkommissarie kan få kraftiga anslagsökningar Ett omfattande humanitärt bistånd i Asien kan inledas. Enskilda organisationers bistånd kan utökas.

I förra årets bislåndsdebatt sade biståndsminister Lena Hjelm-Wallén att det socialdemokratiska partiet har gjort klarl att enprocentsmålet skall uppfattas som en miniminivå för anslagen. Della uppfattade jag som att socialdemokraterna snarare betraktar 1 % som ell golv - inte som ett tak. Nu urholkar ni dock enprocentsmålet genom atl finansiera östbiståndel via biståndsbudgeten. Jag skulle vilja fråga socialdemokraterna om detta är att betrakta som en tillfällig lösning eller om vi kan förvänta oss atl eventuella ökande åtaganden lill europeiska länder även fortsättningsvis kommer atl finansieras över biståndsbudgeten och inom enprocenlsramen. Moderaterna ställer tydligen upp på detta, så majoritet kan bildas här i riksdagen i dag för en sådan finansiering. Del vore intressant all få höra från utskottets ordförande och biståndsministern hur ni ser på detta inför framliden.

Sverige är ett av de få länder som uppnått FN:s mål på 0,7 % och därmed varit ett föregångsland för ökat bistånd. I morse kunde man höra i radio att del bara är fyra länder i världen som når upp till målet på 0,7%. Övriga länder släpar efter. Om Sverige nu går i täten för denna urholkning av löftet lill u-länderna och enprocentsmålet, är risken uppenbar atl flera andra länder också anser sig kunna göra det. Det är just en sådan omfördelning som många u-länder fruktat är innebörden av västvärldens löften om bistånd till Östeuropa.

Herr talman! Enskilda organisationer, särskilt missionen, utgjorde pionjärerna i svenskl internationellt solidaritetsarbete i de fattiga länderna. Den kunskap, erfarenhet och förståelse för de människor och kulturer del rör sig om som organisationerna givit har varit och är ovärderlig.

Ideella organisationer har ofta lättare atl nå ut till de människor som verkligen behöver hjälp och när beundransvärda resultat med blygsamma insatser. De har en erfarenhet av u-landsarbete som sträcker sig långt utöver vad de statliga biståndsorganen kan uppvisa.

Ideella organisationer är flexibla och kan gå direkt på problemen utan formella omvägar Deras administration på hemmaplan är oftast lilen och obyråkratisk. De har kontakter med organisationer i mottagarlandet, vilket är en av förutsättningarna för atl svenska ansträngningar skall mötas av motsvarande engagemang ute på fältet. Enskilda medarbetare gör engagerade insatser som biståndsarbetare, ofta till lägre kostnader än offentlig biståndsverksamhet.

Folkpartiet framhåller i sin biståndsmotion vikten av att la till vara hemvändande biståndsarbetares erfarenheter Ulskotlel tillstyrker förslaget och framhåller atl den utbildningsbyrå som avses bli inrättad inom SIDA bör kunna spela en viktig roll när det gäller atl samordna och systematisera den vidare användningen av de erfarenheter som biståndsarbetare kan förmedla. Det är bra.

Vidare menar folkparliel atl en långsiktig utfästelse bör ges om fortsatt växande anslag till 1 miljard inom tre år till de enskilda organisationerna. Det skulle öka organisationernas möjligheter atl mer långsiktigt kunna planera för nya insatser och vidga sin biståndsförmedlande kapacitet. Vi föreslår i enlighet med detta en ytterligare höjning med 25 milj. kr på detta konto.

U-länderna har många problem att brottas med. Ett av de allvarligaste är den stora låneskuld många av dem iklätt sig, som i långa stycken förlamar och försvårar utvecklingen. Skuldkrisen och den missriktade ekonomiska politik många u-länder, särskilt i Afrika, bedrivit under 80-talet har drivit fram ett behov av omfattande och långtgående ekonomiska reformer

En strukturanpassning som kan skapa förutsättningar för ekonomisk ulveckling är nödvändig. Men de program som nu pågår med slöd av Världsbanken och IMF måsle genomföras med hänsyn tagen lill förhållandena i varje enskilt land. Om de skall drivas igenom i schablonmässiga och hårdhänta former är risken stor atl de fattiga människorna drabbas ytterligare, all sköra demokratier skadas och att de politiska förutsättningarna för ekonomiska reformer undermineras.

I flertalet av dessa länder pågår nu en nödvändig kursomläggning. Det firiris all anledning för Sverige atl på olika sätt, bl.a. med biståndsinsatser som kan lindra verkningarna, stödja sådan utveckling. Bristen på valuta och de inhemska besparingar som följer i skuldkrisens spår får omedelbara återverkningar för fattiga grupper, bl.a. genom svårigheterna atl hålla skolor och sjukhus i gång. Utan skuldlättnader, förbätlrade exporlmöjligheter. ökat bistånd, en sundare ekonomisk politik och en ökad ekonomisk tillväxt kommer många u-länder inte att ha några som helst möjligheter all lösa sina problem.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

ufvecklings-

samarbete

Lägger man dessutom på de tunga utgifter många utvecklingsländer ikläder sig vad gäller krigsmateriel av allehanda slag - ett förhållande del finns goda skäl atl vara starkt kritisk mot - är situationen minst sagt bekymmersam. Många u-länder spenderar rena fantasisummor pä krigsmateriel i dag.

Sveriges samlade agerande bör därför syfta till att åstadkomma en kombination av skuldavskrivningar och en strukturanpassning som samtidigt ger stöd ål grupper och utvecklingsprogram som annars skulle komma i klän. Skuldtyngda länder kan dock inte avstå från atl göra något åt sin ekonomiska situation. Alt förbli passiv därvidlag leder blott till än större svårigheter i framtiden. Det går inte att bara skjuta problemen framför sig.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill de reservationer som folkpartiet står bakom och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 3 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Det är egentligen inte särskilt uppmuntrande att göra en studie i biståndets historia. När bistånd i modern mening började utvecklas på 1960-talet hade man ganska stora visioner och höga ambitioner. Man hade i minnet den framgångsrika Marshallhjälpen efter andra världskriget och trodde alt det skulle vara möjligt att med kraftiga resursöverföringar från rika lill fatliga länder på ett påtagligt sätt lyfta levnadsstandarden och få i gäng den ekonomiska utvecklingen. FN proklamerade ett utvecklingsårtionde och satte upp mål för biståndets omfattning. Vi själva satte så småningom upp enprocentsmålet för del svenska biståndet.

När vi nu ser vad som har hänt under de gångna tre årtiondena tvingas vi konstalera att många av dessa förhoppningar har grusats, i varje fall hillills. De länder och befolkningsgrupper som vi i första hand ville hjälpa hör i själva verket till de stora förlorarna i utvecklingshänseende. Under det 80-lal som vi har lagt bakom oss har detta visat sig alldeles särskilt tydligt. Det beror inte på atl 80-talet har varit ett ekonomiskt besvärligt decennium allmänt sett. Tvärtom har det varit en period av mycket kraftig ekonomisk tillväxt i världen, ofta till ett mycket högt pris socialt och miljömässigt. Men i tillväxthänseende har det inte brustit. Denna tillväxt har dock fördelats mycket ojämt. De rika länderna och de rika befolkningsgrupperna har blivit alll rikare, medan de fattiga länderna och framför allt de fattiga människorna där har blivit allt fattigare. Denna utveckling är givetvis mycket oroande. Klyftorna i länderna har vuxit, och de har vuxit globalt.

Vi i vårt land som har engagerat oss hårt i biståndsarbete har anledning till eftertanke. Det finns starka skäl all fundera över varför biståndsinsatserna inte har gett de effekter som vi hoppats på. Vad kan vi göra för att nå de mål som vi en gång satte upp för oss och som väl fortfarande gäller?

Även om vi ser framåt och tar del av de tendenser som nu kan skönjas inom det internalionella biståndet finns del anledning att hysa en del bekymmer. Många av de fattiga länderna känner oro för att helt enkelt glömmas bort. Den dramatiska och positiva utveckling som vi har upplevt i Europa, i synnerhet under är 1989, har ju satt strålkastarljuset på de förutvarande kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa. Det är en slor grupp länder med ett betydande hjälpbehov, även om det inte är lika stort som u-länder-

nas. Framför allt har de en större ekonomisk potential och större politisk tyngd än inånga u-länder.

En av orsakerna till att biståndet inte har gett de effekter som vi hoppades på är atl det är för litet. Totalt sett har de rika länderna bara nått upp lill ungefär hälften av de utbetalningsmål som FN har salt upp. Vad man nu befarar i många av de verkligt fattiga länderna är att stödet till de öst- och centraleuropeiska länderna skall ges på deras bekostnad. De tror att stöd kommer atl lämnas till dessa länder i stället för till de faltiga länderna.

Det värsta, herr talman, är atl de som uttalar dessa farhågor har rätt. Del är precis vad som ser ul att inträffa. Särskilt pinsamt och lilel skamligt för oss är att detta också gäller Sverige.

Vid ett besök i Zimbabwe i höstas fick jag många gånger frågan om del fanns någon risk för atl vi nu skulle minska vårt intresse för u-länderna och ta av de pengar som vi hade tänkt oss lill bistånd för att ge dem till Östeuropa. Jag svarade all delta självfallet var en slor risk internationellt sett men att det givetvis inte var tänkbart att Sverige skulle göra på det sättet. Som den opposilionsriksdagsman jag är gick jag faktiskt i god för den socialdemokratiska regeringen och framhöll all den inte skulle komma på idén atl ta biständspengar för atl finansiera stödet lill Östeuropa. Men det, herr talman, skulle jag aldrig ha sagt. Det blir inte lätt för mig att se mina zimbab-wiska vänner i ögonen, när jag kommer tillbaka dit och tvingas redovisa all det var precis det som hände. Även Sverige väljer att låta de fattigaste länderna stå för fiolerna när vi ger bistånd till de framväxande demokratierna i Östeuropa. Den socialdemokratiska regeringen lycker tydligen att de afrikanska länderna har bättre råd att avslå än vad Sverige har.

Detta är pinsamt och beklagligt saml innebär alt Sverige de facto går ifrån enprocentsmålet. Del är elt dystert kapitel i svensk bislåndshistoria som vi dess värre lär skriva i dag, när socialdemokrater och moderater gemensamt driver igenom elt sådant beslut.

Att moderaterna ställer upp på det är inte så konstigt, då de aldrig har stött enprocentsmålet. Men alt socialdemokraterna gör det är desto mer förvånande och anmärkningsvärt. Att socialdemokrater i denna kammare med ett gammalt och dokumenterat engagemang för u-länderna om en stund kommer alt votera för atl vi inte skall anslå 1 % av vår BNP i slöd till u-länderna. tycker jag är dystert och märkligt. Risken för alt u-ländernas problem faller längre ned på dagordningen är alltså påtaglig.

När man tar del av den internationella debatten verkar del ibland som om många i-länders intresse för u-länderna framför allt ligger i de senares egenskap av gäldenärer Skuldkrisen är det som dominerar mycket av dagens u-landsdebatt. Detta tycks också påverka synen på hur bistånd skall utformas. Det talas numera mycket litet om en ny ekonomisk världsordning eller om basbehovsstrategi. I stället är del strukturanpassning som gäller. Vad det handlar om är att göra u-länderna till goda medspelare i världsekonomin samt goda betalare av skulder och skuldtjänstkostnader. Det måste konstaleras alt även det svenska biståndet lill stor del inriktas på detta strukturanpassningstänkande. Vi i centern har riktat kritik mot detta. Birgitta Hambraeus kommer senare i dag atl mer ingående la upp dessa frågor till debatt.

Både när man ser bakåt och försöker bilda sig en uppfattning om de effek-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

uivecklings-

samarbete

Prot. 1989/90: 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

113 ter som svenskt och internationellt bistånd har haft resp. inte har haft under de gångna åren, och när man studerar de tendenser som gör sig märkbara just nu och inför framtiden, sä blir slutsatsen denna; Del finns anledning atl göra en rejäl analys och översyn av del svenska biståndet.

De biståridspolitiska målen år bra, det är min uppfattning, målen att främja ekonomisk och social utveckling, demokrati, nationell frigörelse och en god miljö. Men frågan är hur pass väl vi uppnår målen med den biståndspolitik som vi bedriver.

Enligt vår uppfattning är liden nu mogen för en ordentlig parlamentarisk u-landspolitisk utredning. I den borde vi göra en översyn av vår totala u-landspolitik - vårt bilaterala bistånd, vårt slöd lill multilateralt bistånd i olika former, vår handelspolitik och vår inlernationella miljöpolitik - , av alll som påverkar våra relationer med u-länderna.

Det krävs en samlad översyn för att få en samlad överblick över vad som är bra och vad som brister i vår u-landspolitik och framför allt hur den skall kunna bli mer effektiv i framtiden än den varit de senaste årtiondena.

Delta innebär atl del utredande styckevis som regeringen har tagit initiativ till inte räcker Det arbete som har utförts i de utredningarna kan naturligtvis tillgodogöras i en mer övergripande översyn, men del är helhetsgreppen som behövs; det är sambanden mellan olika typer av insatser som vi behöver karl-lägga.

Delta kan bl.a. innebär all vi ifrågasätter en del av den landprogramme-ringsprincip som hittills gällt för det svenska biståndet, där vårt förtroende för vissa länders utvecklingsplanering har varit vägledande.

En företrädare till mig som centerns representant i ulrikesulskoltet, Sture Korpås, tog för många år sedan upp tanken på all vi mer borde problemin-rikta vårt bistånd och identifiera de viktigaste globala problem som vi vill att vårt bistånd skall hjälpa till att lösa och sedan göra insatserna där vi anser atl vi bäst kan möta dessa slora och övergripande problem. De problemen kan handla om ökenutbredning, om slorstadsslum, om barnens situation osv. Det är sådana saker som vi tycker att en bislåndspolilisk utredning bör studera närmare.

Det är i och för sig bra att man rent allmänt nu börjar slälla större krav på ansvarstagande och delaktighet från mottagarländernas sida. Men det är inte självklart atl det skall vara de krav som världsbanksgruppen ställer Det är inte självklart atl del är mottagarländernas byråkratiers delaktighet som är allra viktigast. Vi tror atl det är väldigt viktigt atl engagera människorna på basplanet i de ulvecklingsansträngningar som vi skall medverka lill. Det är självklart att man på den punkten mycket tydligt ser sambandet mellan utveckling och demokrati. Det går inte all kommendera fram utveckling, varken i u-länder eller i Europa, det visar erfarenheten. Därför är del av central belydelse all se lill att våra biståndsinsatser är sådana atl de främjar en demokratisk ulveckling.

Herr talman! Man kan naturligtvis inte göra som moderalerna gör, nämligen att säga alt om ett land inte är demokratiskt så skall vi inte ge bistånd lill det landet. Demokrati är ju ett av de bislåndspoliliska målen. Del hör lill del som vi vill främja med vårt bistånd. Ell sådant resonemang är lika logiskt som atl säga alt om ett land inte är ekonomiskt utvecklat, så skall vi inte ge

något bistånd. Ekonomisk utveckling är ju elt annat av de biståndspolitiska målen.

Däremot är det självklart att om vi ser all vårt bistånd inte kan främja en demokratisk ulveckling, då kan det finnas anledning att ompröva biståndet. Men så länge vi tror att det finns någon möjlighel att vårt bistånd också kan främja en demokratisk ulveckling, dä stämmer det med det demokratimål som vi har i vår biståndspolitik.

Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter hör alltså till våra viktigaste uppgifter. Detta har vi sett särskilt tydligt i södra Afrika, där vi nu kan välkomna en ny självständig stat som också har fått en mycket god demokratisk start, nämligen Namibia. Ingbritt Irhammar kommeri ett anförande lilel senare att närmare beröra situationen i södra Afrika.

Del är viktigt att basbehoven och insatser som ger effekter på lång sikt får spela en central roll i vår biståndspolitik. Det är alltså inte bara den kortsiktiga ekonomiska tillväxten som skall främjas utan även den långsiktiga ulvecklingen. Den långsiktiga utvecklingen främjar man genom insatser bland de fattigaste människorna ute i byarna och i storstadsslummen. Del handlar om sociala insatser, om utbildning, hälsovård och utveckling av småföretags-samhet osv. Inte minsl är del viktigt att i högre grad än hittills satsa kvinnors och barns utveckling - det är ändå barnen som är framliden i u-länderna liksom här Detta är en fråga som Karin Söder litet senare kommer atl beröra ylleriigare.

Ett mer probleminriklal bistånd är alltså del som vi från centerns sida har efterlyst. Del problemkomplex som väl är allra mest iögonfallande i u-länder precis som också här i industriländerna är naturligtvis de ekologiska problemen, alltså miljöproblemen. De handlar om de grundläggande överlevnads-förutsättningarna.

Vi i centern är väldigt glada över alt vi till sist. efter många års envist tjatande, fick till stånd ett miljöpolitiskt mål bland de biståndspolitiska målen. Vi noterar också med tillfredsställelse atl riksdagen förra året kraftigt höjde anslagen till speciella insatser på biståndsområdet, även om della skedde mot regeringens vilja. Men det är litet trist atl se den brist på entusiasm som regeringen visar när det gäller alt följa upp riksdagens intentioner. Regeringen har ju för skams skull inte kunnat gå ned till den nivå som den föreslog förra året, men den har så alt säga frusit miljöanslagen i biståndsanslagen på nominellt oförändrad nivå. Eftersom vi har en inflation här i landet som inte är så särskilt låg. innebär ju detta en reell minskning av anslagen, på miljöområdet. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt!

Vi kan ha förståelse för att man av administrativa skäl kan finna det svårl att göra nya och stora uppräkningar av anslagen på miljöområdet, men självfallet bör man se till att dessa anslag, både bilaterala och multilaterala anslag, bibehåller sin köpkraft.

Miljön skall naturligtvis inte bara vara ett specialområde utan i stället vara någol som genomsyrar alll bistånd. Allt bistånd måste baseras på miljöhänsyn. Det är också viktigt atl utveckla en teknologi som passar u-landsmiljön och de tekniska förutsättningarna i u-länderna. Därför har vi särskilt föreslagit resurser för utveckling av u-landsanpassad teknologi. Vi bör naturligtvis

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

också kunna stödja utveckling av sådan teknologi när den verksamheten sker i Sverige.

På läng sikl krävs naturligtvis myckel större tag för atl råda bot på de stora globala miljöproblemen; Ökenutbredningen, skövlingen av regnskogar, kalhuggningen i de stora bergsområdena, jordförstöringen osv.

Centern har i ett annat sammanhang föreslagit atl Sverige skall ta initiativ till en stor internationell miljöfond, där alla länder skulle bidra, lill att börja med med 0,1 % av sin brutlonationalprodukt. Vi har tänkt atl detta bidrag skulle kunna växa lill ungefär 0,5% av bruttonationalprodukten. Detta skulle ge en fond, som när den var fullt utbyggd får ett tillskott på 500 miljarder kr. om året. Det är insatser av sådana mått som behövs för att angripa de stora globala miljöproblemen.

Herr talman! Det krävs att vi gör stora insatser framöver om vi skall kunna vända den i många fall negativa utvecklingen i u-länderna. Detta kräver nytänkande och inte minst generositet. Tyvärr lär inte årets biståndsbudget gå till historien som en av de mer framsynta. Men låt oss åtminstone hoppas atl den debatt som regeringens avsteg från enprocentsprincipen väcker skall åstadkomma atl vi fär mer av nytänkande och mer av generositet för framliden.

Herr talman! För ordningens skull skall jag yrka bifall lill de reservationer som centerpartiet har fogat till detta betänkande och där mitt och Birgitta Hambraeus namn finns med.

Anf. 4 BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr lalman! Pä en punkt kan jag instämma i det som Alf Wennerfors sade, nämligen glädjen över all Namibia äntligen har fått sin självständighet. Det beiyder naturligtvis oerhört mycket för hela situationen i södra Afrika. Men jag vill komplettera med det som Alf Wennerfors utelämnade. Om det var medvetet eller omedvetet vet jag inte. Det gäller den enorma betydelse som frisläppandet av Nelson Mandela har dels för södra Afrika, dels för de fatliga och förtryckta i Sydafrika. Förhoppningsvis kommer därmed det avskyvärda aparlheidsystemel atl snabbare förpassas till historiens skräphög. Jag hoppas att Alf Wennerfors delar denna uppfattning, eller gör han inte det? Om jag inte har alldeles fel har moderaterna motsatt sig fortsatta restriktioner mot aparlheidsystemel i Sydafrika. De vill häva dessa restriktioner, lindra dem, med motiveringen alt Nelson Mandela har släppts. Del avslöjar innerst inne moderaternas s.k. solidariska politik. Den är inte värd mycket när man börjar skrapa på den. Men Alf Wennerfors kanske kan förklara sig, han har ju möjlighet lill replik så småningom.

Herr talman! För varje nytt år vi slår här i riksdagens talarstol kan vi konstatera all situationen för de fatliga i tredje världen inte har blivit bättre. Antalet fattiga blir större och större. Det är u-ländernas barn och kvinnor som fattigdomen och förnedringen slår hårdast mot.

Under 1970-talet talade vi alla engagerat omnödvändigheten av en ny och rättvis ekonomisk världsordning. Den frågan fördes snabbt bort från dagordningen av de rika länderna, så också av Sverige. Kraven på en ny rättvis ekonomisk världsordning var ett hot - om den skulle förverkligas - mol den rika västliga världen, den del av världen som levt, och fortfarande lever, på den

fattiga tredje världens länder och folk. Kapitalströmmarna går från syd till nord. 1988 beräknades nettoflödet lill 43 miljarder dollar och då är inte hemlagna vinster från de iransnationella företagen medräknade.

Det fanns tusen ursäkter för att inte vidareutveckla och tillämpa en ny rättvis ekonomisk världsordning.Man lyckades föra bort denna så vikliga och avgörande fråga mellan i- och u-länder genom atl introducera det som i dag är u-ländernas värsta gissel, nämligen de svindlande skulder som u-länderna har att kämpa med. Bakgrunden till detta problem är de kraftiga oljeprisökningarna 1973- 1974 och 1979- 1980. vilka medförde betydande betalningsbalansöverskott i OPEC-länderna. Det blev alltså ett överskott av s.k. pelro-dollar Dessa lånades ut till u-länderna till mycket förmånliga villkor Bankerna stod i kö hos olika u-länders regeringar och bjöd ul enorma lånebelopp utan några nämnvärda villkor Del cyniska i hela denna lånekarusell var atl Världsbanken arbetade energiskt för att u-länderna skulle plocka på sig så stora lån som möjligt, alltså denna världsbank som nu lika cyniskt och brutalt tillsammans med Internationella valutafonden ställer orimliga villkor på u-länderna om s.k. slrukturanpassningsprogram för atl u-länderna över huvud tagel skall få några nya lån och bidrag för att kunna hålla näsan över vattnet.

Vad som nu diskuteras är strukturanpassningsprogram, program som, om de genomförs, jag skulle vilja påslå dödar u-ländernas barn. I bäsla fall överlever de tack vare soptipparna som fortfarande innehåller ätligt avfall.

Vad som också diskuteras i delta sammanhang är marknadsekonomi som en förutsättning för utveckling och som en förutsättning för en lösning av skuldproblemel. Vpk anser att skuldproblemet måste lösas på ett för de fattiga länderna och deras fatliga folk rättvist sätt. Man kan använda olika metoder. Jag skulle t.ex. kunna säga att jag i stort kan ansluta mig till den skuld-strategi som SIDA har utarbetat, därför att mänga av SIDA:s förslag ligger i linje med många av de förslag som vpk väckt i olika motioner och som behandlas i detta betänkande. Vpk säger t.ex. att skulderna måste behandlas olika, därför atl del handlar om stater som långivare, privata affärsbanker som långivare och multilaterala institutioner som långivare. SIDA tar upp detta i sina förslag och föreslår olika lösningar.

SIDA anser också som vpk och miljöpartiet att "kravet på IMF;s godkännande av u-ländernas anpassningsprogram som villkor för skuldnedskrivning bör bortfalla". Jag förstår inte varför utskottsmajorileten avvisar delta. Om också SIDA föreslår detta kanske det kan vara acceptabelt för utskottsmajoriteten. Utskottsmajoriteten är väl medveten om vad anpassningsprogrammen innehåller-devalvering, frisläppande av marknadskrafterna, slopande av subventioner, minskande av budgetunderskotten, åtstramning av kreditmarknaden, sänkning av skatterna, minskning av socialulgifterna, slopande av subventionerna på livsmedel och tjänster, avskaffande av valularegle-ringar och ökning av exporten. Moderaterna är naturligtvis inte motståndare till detta. Men hur kan socialdemokraterna ställa sig bakom sådana anpassningsprogram och dessutom kräva av biståndsländerna atl de skall slälla sig bakom dessa villkor från Inlernationella valutafonden och Världsbanken. Detta kan kanske Lena Hjelm-Wallén förklara.

Vi vet att flera av dessa villkor i anpassningsprogrammen slår hårt mot de fattiga och framkallar öppna konflikter med fackföreningarna. Reaktio-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Prol. 1989/90:1: 2 maj 1990

Inlernationelll

ulvecklings-

samarhele

nerna är kravaller, polisvåld och undantagstillstånd. Fackföreningarna fråntas förhandlingsrätten, och demokratin undergrävs. Ni som nu lalar om att man bör fä lill stånd demokratiska fri- och rättigheter i u-länderna bör länka på detta. Jag är överens om atl delta är en viktig fråga, men jag förstår inte hur ni kan få del att gå ihop alt å ena sidan kräva detta och å andra sidan ställa upp på Internationella valutafondens och Världsbankens anpassnings-program. Men det får ni förklara så småningom från talarstolen, för ni har ju tid till förfogande.

De sociala och ekologiska katastroferna av IMFs anpassningsprogram, som också Sverige anammat som sin politik, har nu blivit så uppenbara att t.o.m. Världsbanken och IMF sett sig tvingade alt delvis svara på kritiken. Den svenska regeringen påstår att dessa två internationella institutioner tagit intryck av UNICEFS kritik. Ja. det är rikligt så till vida atl IMF i sin årsrapport från september 1989 ägnar ungefär en halv sida ät. som man säger, "fattigdomsfenomenet".

Den svenska regeringen borde i stället ha redovisat hur IMFs anpassnings-program har slagit mol Afrika. Biståndsministern känner väl till FN;s ekonomiska kommission för Afrika och den studie kommissionen har gjort och den slutsals som den kommit fram lill? Jag ulgår från atl biståndsministern känner till den. Kommissionen drar slutsatsen att IMFs anpassningsprogram har försvagat de afrikanska samhällena och - än värre - drabbat de svagaste hårdast. BNP per invånare och reallöner har sjunkit. Arbetslöshet och under-sysselsättning har tilltagit. Utbildningen har försämrats. Undernäring och hälsoproblem har ökat. Fattigdomen och inkomstklyftorna har alltså växt. Kommissionen anser atl alla - även Världsbanken och IMF- måste tänka om. 1 stället för den klassiska nationalekonomins makroekonomiska kriterier - BNP och exporttillväxl. betalnings- och budgetbalans - måste Afrikas utvecklingsmål bli självförsörjning med livsmedel, kamp mot fattigdomen, hållbar utveckling och självtillii. Det måste oundgängligen skapas en alternativ strukturanpassning. Ett sådanl alternativ har denna FN-kommission för Afrika utarbetat och kallat "anpassning med omvandling".

Man kan säga att Sverige går in med särskilt bistånd för atl mildra de sociala effekterna och miljöskadorna av IMFs och Världsbankens framfart. Man kan också säga att först kommer IMF och skär ut sitt skålpund kött. Sedan kommer Sverige och bistår med plåster. Detta är i och för sig nödvändigt, men inte tillräckligt. SIDA har lagt fram förslag som bör utgöra en god början för att agera nationellt och internationellt. Vi har dessutom i olika motioner lagt fram konkreta förslag, som visserligen avstyrks av utskoltsmajoriteten men därmed inte är mindre viktiga. Enligt min uppfattning är alltså inte SlDAs förslag tillräckliga. Våra förslag innebär att de biståndspolitiska målen skall styra Sveriges politik för atl lösa u-ländernas skuldproblem, atl Sverige inte skall delta i IMFs anpassningsprogram, alt Sverige bör verka för allmän avskrivning av u-ländernas skulder, atl riksdagen uttalar att u-landsskulden och IMFs anpassningsprogram är brott mot FN-deklarationen om riitt till utveckling, att man skall undersöka möjligheterna lill en internationell omsättningsskatt på börshandeln och all det afrikanska alternativet till slrukturanpassningsprogram. "anpassning med omvandling", skall ut-

göra grund för Sveriges politik när det gäller atl lösa de afrikanska ländernas skuld- och utvecklingsprogram. Delta är alltså några av våra förslag.

Vi har även föreslagit atl en skuldavskrivningsfond inrättas och tillförs 1,4 miljarder kronor för all användas i särskilt utsatta länder

Herr talman! Förutom den stora avgörande frågan, u-ländernas skulder, ser vi ett annal oroande tecken för tredje världens länder nämligen all biständsbudgelen nu las i anspråk för Östeuropa. Detta är helt oacceptabelt. Jag kan nöja mig med att dela den kritik som folkparliel och centern framfört här i talarstolen. Jag kan upprepa den fråga som herr Biörsmark ställde här om detta är en tillfällig ålgärd eller om delta kommer atl vara ell bestående inslag i de kommande biståndsbudgetarna. Det bör bäde utskottets ordförande och biståndsministern kunna svara på. Det är inte så att vi i vpk är motståndare till atl Sverige bistår Östeuropa med miljöinsatser och insatser för atl bygga upp demokratiska inslitutiorier Detta gäller inte minsl Baltikum och Polen som ju är aktuella. Meri vad vi inte kari acceptera-jag upprepar det - är att det bistånd som våra programländer sä väl behöver, och som inte är tillräckligt, nu skall börja användas på detta sätt i Östeuropa.

Herr talman! För kommande budgetår föreslår regeringen en ökning av biståndsramen med 1 miljard kronor Vi tycker atl detta är bra, men inte tillräckligt. Vi ökar på ytterligare en dryg miljard över regeringens förslag. Vi anser också, och det ligger i linje med vårt förslag, att riksdagen nu skall uttala sig för alt biståndet år 1995 skall vara 2 % av BNI.

Vi fördelar vår bislåndsbudget på elt annat sätt än regeringen gör Jag skall i korthet nämna de viktigaste förändringarna. Jag har tidigare nämnt en skuldavskrivningsfond på 1,4 miljarder Vi räknar upp medelsramarna för programländerna, med några undantag som gäller Etiopien, Kenya, Indien och Sri Länka, med ca 10 % jämfört med regeringens förslag. Vi säger nej lill de 400 miljoner som skall tillföras BITS, därför att vi anser atl biståndsmedel inte skall användas lill u-krediter Fortfarande går u-kredilerna till några få stora projekt inom energi- och teleområdet. De som krafsar åt sig merparten av krediterna är ABB och Ericsson.

Vi har en särskild motion om Världsbanken och Internalionella valutafonden. Vi kräver nämligen en reformering av dessa internafionella organ. Det är viktigt, inte minsl med tanke på hur dessa nu behandlar olika skuldsatta länder. Det är också viktigt atl Världsbanken tillämpar systemet ell land -en röst. Det får inte vara som nu, alt röstslyrkan avgörs av hur mycket kapital man tillför banken. Vidare är det viktigt att offentlighetsprincipen införs i internationella valutafonden och i Världsbanken.

Utskottet och regeringen säger att det har sketl förändringar i Världsbanken. Men jag har inte sett några konkreta bevis pä del. Jag har heller inte fått några redogörelser i det avseendet vare sig från utskottet eller från biståndsministern. Men vi kanske kan få sådana här sä småningom.

Herr talman! Sedan vill jag också nämna Indokina, med tanke på de enorma problem som finns i de tre länderna Laos, Kambodja och Vietnam. Det är nästan exakt 15 år sedan Vietnam lyckades jaga ut USA-imperialis-lerna från sitt land. Del var enorma skador som denna demokratins väktare lyckades åstadkomma hos del fattiga och efter härjningar enormt utsatta in-dokinesiksa folkel. Man utlovade Vietnam ett krigsskadestånd vid fredsav-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll

iilveckUngs-

samarbete

talets undertecknande. Men till dags dato har inte ett enda öre betalats ut. De partier i denna kammare som så ofta och högljutt talar om solidaritet med de fattiga länderna har inte med ett enda ord krävt alt USA skall betala sitt krigsskadestånd. Jag tänker då på moderaterna och folkpartiet. I stället har dessa partier attackerat Vietnam, Kambodja och Laos pä ett makalöst onyanserat sätt.

De har, med all rätt, kritiserat Vietnams närvaro i Kambodja. Men denna kritik skulle ha varit mera äkta om de åtminstone någon enda gång hade kunnat bemöda sig om att kritisera Pol Pol. De kunde ha agerat mot alt han skulle få en plats i FN. Jag tycker att skammens rodnad borde färga moderaternas och folkpartiets agerande i denna fråga.

Alf Wennerfors log upp della med flerparlisystem och frågan om de politiska fångarna i Vietnam. Det skulle vara lönlöst att fråga kommunisterna, säger han. Nej. det är det inte, Alf Wennerfors! Jag kommer att verka för ett flerpartisystem. pluralism, i Vietnam. Det må vara att vissa ledande kommunister i Vietnam säger att det inte är aktuellt. Men det sade man också i DDR. Det sade man i Bulgarien. Det sade man i Rumänien. Det blev dock pluralism i dessa länder också, och det kommer del att bli även i Vietnam, Alf Wennerfors! Jag skall göra vad jag kan när del gäller att ständigt ställa det kravet.

Finns det politiska fångar i Vietnam? Bevisligen finns det sådana. Det finns en historisk förklaring hiirtill. Såvitt jag förstår finns det också fångar som verkligen har begått olika brott. Naturligtvis finns del också politiska fångar där som har redovisat en annan politisk uppfattning. Sådant här är oacceptabelt. Alf Wennerfors, - oavsett vilket land eller vilket politiskt system det är som tillämpar sådana här metoder! Jag skall gärna tillsammans med Alf Wennerfors slåss för att de politiska fångarna friges. Del gäller då inte bara i Vietnam ulan också i andra u-länder med s.k. marknadsekonomi som också tillämpar sådana metoder.

Vad Vietnam har gjort är att man har reformerat sin ekonomi. Del är inte sä. att man har infört någon form av råkapilalism, som i exempelvis stora delar av Latinamerika. Man har dock infört en viss form av marknadsekonomi, och det tycker jag är bra. Man har fått bort stelbentheten och byråkratin. Vi menar att förutsättningarna för elt utökat samarbete med Vietnam nu är myckel goda. Det finns enorma behov efter USA;s fruktansvärda härjningar i delta falliga land. Miljömordet år bara ett fruktansvärt exempel pä alt folket i Vietnam och Kambodja fortfarande lider oerhört mycket.

Man har alltså stöpt om ekonomin så. att det blir en ännu större smidighet i fråga om det svenska biståndet. Därför tycker vi att det är dags att betydligt öka biståndet till Vietnam, Laos och Kambodja.

1 december 1988 sade utrikesminister Sten Andersson efter ett besök i bl.a. Vietnam följande i tidningen Arbetet: Tänk om vi i Vietnam kunde hjälpa till att skapa ett samhälle lika rikt som många av Vietnams grannländer men utan den råa kapitalism och hänsynslösa rovdrift pä människor som finns i de länderna. Vidare sade han; Det vore elt underbart mål för svensk bistånds- och utrikespolitik.

Förutsättningarna för att åstadkomma della i Vietnam är nu mycket stora, och Sverige bör inte missa den möjligheten.

Dessutom vill vi ha en ny bistånds- och u-landsutredning. Vi anser alt del är nödvändigt, med tanke på den förändring som sker beträffande svensk biståndspolitik och med tanke på den situation som råder i tredje världen. Således är det nödvändigt all vi fär en ny och förutsättningslös utredning för atl pä det sättet få fram nya idéer om hur Sverige kan utveckla mer jämlika relationer med u-länderna som bättre stimulerar deras utveckling.

Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag har överskridit taletiden litet grand. Men jag får väl skylla ifrån mig och säga att det har andra talare här också gjort, så jag är inte sämre.

Med detta yrkar jag bifall lill samtliga vpk-reservationer i utrikesutskottets betänkande nr 15.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 5 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr talman! Vi i miljöpartiet de gröna anser att de svenska satsningarna på faltiga människor måste utökas. Del gäller främst på miljösidan. Vi har därför i årets budget begärt 2 miljarder utöver regeringens förslag för miljösatsningar

20 % av världens befolkning förbrukar 80 % av jordens tillgångar Delta förhållande ledde på 70-talet till en livlig debatt om de biståndspolitiska målen, om varför och till vad Sverige skulle ge bistånd. I dag saknas en sådan debatt.

Men mer än någonsin behöver vi den debatten om biståndsmålen, för biståndet knyts nu allt hårdare lill den ekonomiska tillväxten i mottagarländerna. Den svenska regeringen har i allt större utsträckning närmat sig IMF och Världsbanken i sin biståndspolitik.

Vi i miljöpartiet de gröna anser att det s.k. miljömålet inåsle få en mycket central roll i biståndspolitiken. Det är viktigt att den första satsen i det här målet, om en framsynt hushållning med naturresurserna, inte kommer i skymundan eller enbarl avser fattiga länder. Hushållning med naturresurserna i Sverige är lika viktigt som någol annat när del gäller att visa solidaritet med u-länderna.

De från miljö- och resurssynpunkt allvarliga misstag som har begåtts av industrinationerna måsle nu undvikas i ulvecklingen hos de fatliga länderna.

Biståndet till energisektorn skall gynna förnybara energikällor som medför en ulveckling som är hållbar på sikt. Bistånd till kärnkrafl eller fossila bränslen skall på grund av de oöverskådliga miljöriskerna inte få förekomma.

U-länderna skall inte genom biståndet ledas till beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel. Dessa bidrar till miljöförstöringen och utgör ofta ett arbetsmiljöhol för bönderna. De ökar dessutom beroendet av transnationella företag, t.ex. genom att inhemska, tåliga grödor konkurreras ut av konstgödselkrävande arter.

När det gäller tillväxtmålet är det klart atl en generell industriell tillväxt inte är någon patentlösning på problemen. De fattiga länderna kan omöjligt "hinna ifatt" de rika ländernas resursuttag. En sådan resursförbrukning klarar inte vår jord, vare sig i rika eller i fattiga länder. Resurstillväxten i u-länderna måste kopplas till ett minskat resursuttag i de rika länderna, däribland Sverige.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Tillväxtmålet måste därför tydligt definieras utifrån ekologiska villkor och tillväxtens innehåll anpassas lill de falligas behov. Ländernas fördelningspolitik måsle dessutom vara sådan atl tillväxten ger de fatliga räd alt tillgodose sina basbehov.

När del gäller biständsmålet demokratisk samhällsutveckling anser miljöparliet atl själva grunden för social och ekonomisk utveckling är alt de fatliga har demokratisk rätt och möjlighet alt genom politiskt inflytande förbättra sin egen livssituation.

Biståndsmålet ekonomisk och social utjämning är i hög grad beroende av ett demokratiskt styresskick, fri opinionsbildning och utbildning för de faltiga i mottagarländerna. Detta gäller i synnerhet när strävan inom biståndet nu alltmer är atl lägga över genomförandeansvarel för biståndsinsatserna på mottagarländernas myndigheter

När det gäller biständsmålet ekonomiskt och politiskt oberoende anser miljöpartiet dels atl ett sådanl oberoende i praktiken är omöjligt alt uppnå, dels att svenskl bistånd i dag i hög grad uppmuntrar mottagarländerna till motsatsen, dvs. större politiskt och ekonomiskt beroende av omvärlden. Exempelvis stöder Sverige Världsbankens strukturanpassningsprogram, där ut-vecklingsreceplel är att u-länderna skall "exportera sig ur krisen".

Miljöpartiet de gröna ansluter sig i stället lill självlillitsteorin. U-länderna måste hjälpas lill ett minskat, inte ett ökat, beroende av världsmarknaden. Vi föreslår därför att det s.k. beroendemålet omformas till ell bislåndsmål för ökad självtillit.

Självtillii är inte detsamma som självförsörjning. Självtillii innebär att "lita till egna krafter" och kan inrymma följande aspekter: självförtroende, i meningen tillit lill egna kulturella värden, möjlighel all vara självförsörjande beträffande basbehoven och oräddhet-osårbarhel gentemot yttre maktutövning och manipulation.

Del svenska biståndet bör medverka till självtillit, utifrån nämnda aspekter på alla nivåer i mottagarländerna, alltifrån de faltiga bönderna på landsbygden till länderna som sådana. Så mycket som möjligt av besluten skall fattas av befolkningen lokalt, utifrån de lokala resurserna, i stället för av den centrala förvaltningen i länderna.

De faltiga ländernas ekonomier knyts via skuldbördan helt upp till i-ländernas ekonomiska syslem. Deras ekonomier kontrolleras av i-ländernas banker Någon tillväxt i de fatliga länderna som kommer människorna till del är det inte längre frågan om. I stället tvingas de tillverka det som de rika länderna anser alt de vill ha, till i de flesta fall elt klart underpris. Dessutom tas u-ländernas odlingsbara mark i anspråk för atl odla för export - medan deras egna fattiga svälter.

I tidningen Byggindustrin den 27 april hittade jag en lilen notis; Stopp i Kashmir för Uri-bygget. Ett tjugotal Skanskamedarbetare hade fått lämna kraftverksbygget i norra Indien på grund av de pågående orolighelerna. Man kan undra hur många indiska kraftverksbyggare som fåll lämna arbetet! Jag hoppas atl vi här senare kan få en lägesbeskrivning av projektet och då få besked både om hur de bislåndspoliliska målen följs och om budgeten för detta slora projekt kommer atl hålla.

Förra året, när riksdagen beslutade om satsningarna på Uri-projeklel, var

miljöpartiet kritiskt lill denna satsning, och vi var del av flera anledningar. Vattenkraft är naturligtvis ur miljösynpunkt elt bra energislag, men andra faktorer måste också tas med i beräkningarna för sådana här projekt. Regeringen tycktes dock mest ha fäst sig vid del faktum att svensk industri skulle fä jobbet - kan det vara del som avgjorde? Del gick inte då all få fram en miljökonsekvensanalys. Trädkramarrörelsen protesterade, och i Pakistan var man negaliv. Sådana aspekter borde ha vägt mycket tungt innan beslut fattades.

Svensk industri tycks också vara styrande för den svenska solidariteten med dem som kämpar för demokrati i Kina. Frysningen av utbetalningar efler massakern på Himmelska fridens torg släpptes. Chai Ling, den unga flickan som ledde kampen, måste ha upplevt det som en örfil om hon vetat hur Sverige - nästan samlidigl som hon lyckades fly lill Frankrike - ger biståndspengar till Kina.

Vilka motiv i de biståndspolitiska målen var det som var avgörande för det beslutet? Anser regeringen och övriga partier i utrikesnämnden att demokratimålet var uppfyllt?

Alt fritt få utveckla sitt land i fredligt samspel med andra länder är få u-länder förunnat i dag. Deras handlingsskraft är oftast helt låst av orimliga och, vill jagsäga, orättfärdiga skuldbördor. Den "strukturanpassning" del är fråga om är alt u-länderna tvingas anpassa sina faltiga lill döds i strukturer som västvärldens finansorgan hittat på. 8 000 milj. kr är de fatliga länderna nu skyldiga de rika.

Den mänskliga rättighet som bör vara självklar - att få leva i ett land som lämnas i fred frän inblandning i sina inre angelägenheter- förekommer inte för många u-länder i dag. I-ländernas banker och USA via sill stora inflytande i Världsbanken styr alltmera de faltiga folkens angelägenheter Via IMF och Världsbanken tvingas de faltiga anpassa sig till de rikas ekonomier Deras självtillii är som bortblåst. Kulturer som levt i tusentals år ulan alt vare sig vara tärande på jordens resurser eller lida av svält, förintas.

Miljöpartiet anser inte att någon del av enprocentsmålet skall användas lill att betala lill i-ländernas banker. Det skall användas för det som det var avsett för: direkt hjälp till de fattiga folken. Skulderna som de fatliga länderna har till i-ländernas banker härrör sig från den tid när det gick att skära guld inom oljeindustrin - då lånades pengar ut till u-länderna ulan normala bankgarantier Det måste bli en annan lösning av skuldbördan än via biständsbudgelen.

De 640 milj. kr som regeringen i biständsbudgelen har avsatt för skuldavskrivningar vill vi i stället använda för ideella organisationer: miljöbistånd, kvinnor och befolkningsprogram. Vi anser att dessasatsningargagnar de fattigaste betydligt bättre än skuldavskrivningsmodellen. Miljöpartiet anser att skulderna skall avskrivas. Det är beklagligt all USA i FN motsatte sig avskrivning.

Miljöpartiet de gröna finner det inte heller tillfredsställande att regeringen nu också inom enprocentsmålet skall rymma hjälpen till Östeuropa. Visst anser vi det ytterst angelägel att vi ger miljöhjälp till våra grannar Vi här därför i vår budget avsatt en miljard kronor till detta ändamål. Miljösituationen i mångaav våra grannländer är katastrofal. Skall vi komma till rätta med

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll

tttvecklings-

samarbcle

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

vår egen närmiljö, t.ex. Östersjöns vatten, är det ytterst angeläget att vi hjälps åt. Det handlar lika mycket om alt rädda värt eget skinn som Östeuropas. Men pengar lill detta får inte tas från stödet till de allra fattigaste.

Har regeringen tänkt att även kommande år rymma alla angelägna miljö-och biståndssatsningar inom enprocenlsramen? Vi har ju vant oss vid att regeringen vid angelägna miljösatsningar tar hjälp av moderaterna, men vi hade kanske inte förväntat oss att man på det här området, när del gäller de allra fattigaste i världen, skulle ta hjälp av moderaterna för alt slippa satsningar

Miljösituationen i världen har under de senaste åren förvärrats. Torkan drabbar hårt med kraftig ökenutbredning som följd. Vatten är i många länder en bristvara. Genom felsatsningar riskerar situationen att förvärras. Del är därför ytterst angeläget atl miljöanalyser görs, innan stora investeringar och nya biståndsprojekt startas.

Till sist skulle jag vilja lala litet om regnskogen. Vad gör Sverige för atl bevara regnskogen? Regnskogen är en av vår jords lungor. Förstörs eller utplånas regnskogen förlorar vi inte bara en mängd djurarter. Vi får också kraftiga klimatförändringar som riskerar att livet på vår jord utplånas. Barnen har förstått delta och kämpar för att genom dagsverken och annat rädda regnskogen. Svenska arkitekter har insett sitt ansvar och försöker minska efterfrågan på ädelträ i inredningarna. Har regeringen insett sitt ansvar? Sverige importerar varje år ädelträ från regnskog, motsvarande en avverkning av en yta lika stor som Stockholms. Kan det verkligen vara rimligt i ett globalt ansvarstagande alt det skogrika Sverige behöver importera en så slor mängd av regnskogens yta? Det finns väl andra länder, som har större behov av vikesimport än Sverige, om vi ser på detta i ett globall perspektiv, vilkel vi måste göra om vi skall klara av de vikliga överlevnadsfrågorna.

Så mycket händer i dag globalt. Det gäller även u-länderna. Dessa stora händelser kräver alt vi tänker om, att vi ifrågasätter och alt vi ständigt omprövar målen för vår solidaritet med de fattiga folken. Nu när del är lätt alt plocka politiska poäng pä Östeuropa får vi inte glömma de verkligt utsatta i de fattiga länderna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som miljöpartiet har ställl sig bakom och dessutom till motion U222.

AnL 6 STIG ALEMYR (s);

Herr talman! Låt mig börja med att på samtliga punkter yrka bifall till ulskoltels hemställan. Det är ett betänkande med 120 reservationer Man kan lätt få intryck av alt det är en stor splittring i den svenska riksdagen när det gäller vårt bistånd. Så förhåller det sig inte. Det är faktiskt få länder i världen där del finns så stor samling kring ett stort bistånd som i vårt land. Alla dessa reservationer speglar egentligen detaljer i det hela, några miljoner upp och några miljoner ned till vissa länder, små förändringar när det gäller principerna för biståndet. Som ordförande i ulrikesulskoltet är jag angelägen om att betona att det bakom alla dessa reservationer ändå ligger en i stort gemensam syn på del ansvar som Sverige har för ulvecklingen i den tredje världen.

Det är klarl att vi som utskottels vice ordförande gjorde ibland upplever

det som frustrerande när vi ser alla misstag som har begåtts i biståndels historia. Vi upplever hur länder med mycket pengar i bistånd genom årtionden knappast har utvecklats särskilt påtagligt. Jag minns en gång när jag frågade en av presidenterna i ett stort mottagarland om del hade varit bättre eller sämre om de under årtiondena inte hade fått något bistånd. Han genmälde; Tyvärr kan jag inte svara på den frågan.

Det är klart all vi upplever dålig administration, brist på samordning, katastrofal befolkningsutveckling och oerhörd miljöförstöring, och det gör oss besvikna. Ibland i de mörka ögonblicken ser del hopplöst ul. Många av oss har möjligheter all besöka biståndsmottagande länder och i olika funktioner avlägga besök. När vi kominer berättar vi om upplevelserna. Själv fick jag för mycket kort tid sedan erfarenheter vid ett besök i ett myckel fattigt litet land. Jag besökte skolor där lärarinnor i förtvivlan försökte undervisa utan att ha en enda lärobok i sin hand. Barnen saknade, varje form av läromedel. Samtidigt besökte jag ett förråd av läromedel som fanns en halvtimmes väg därifrån. Där låg tusentals böcker pennor, radergummin och block atl skriva på. Det låg bara där utan att utnyttjas, därför att administrationen inte fungerade.

Flår har vi naturligtvis ett ansvar alt vid alla våra överläggningar med länder som är våra programländer i inlernationella organisationer m.m. söka medverka till atl administrationen förbättras och atl det sker en samordning. Men vi kan naturligtvis inte göra allt. När man frågar vad Sverige gör för att rädda regnskogarna, är det alt lägga elt alldeles för stort ansvar på Sverige, som bara är ett av de många länder som medverkar i biståndsarbetet. Vi kan ju bara för vår del medverka i diskussioner i internationella organisationer och vid de bilaterala överläggningarna och dä framföra våra synpunkter. Vi får då göra så gott vi kan. Jag tror, herr talman, att vi kan säga atl vi de senaste åren har lyckats uppnå ett läge med mycket liten överlappning i det svenska biståndet. Framför allt beror det på att vi har en så bra nordisk samordning. Det hade vi inte tidigare. Nu har vi det sedan ganska många år tillbaka, och det betyder aft de nordiska länderna, som tillsammans är mycket stora bidragsgivare, åstadkommer en samordning som innebär ett stort framsteg i biståndsarbetet.

Den socialdemokratiska utskottsgruppen har delat upp ärendena mellan sig, och det är ingen oartighet frän min sida då jag inte bemöter allt det som de tidigare talarna från olika partier har tagit upp. För min del skall jag beröra några av de punkter som har nämnts.

Alf Wennerfors och även andra talare har ganska mycket uppehållit sig vid demokratin i utvecklingsländerna. Alf Wennerfors frågade sig varför socialdemokraterna håller på atl stödja de socialistiska och kommunistiska diktaturerna. Det är märkligt alt moderaterna aldrig nämner den andra sortens diktatur Det finns även högerdiktaturer Det problem som Alf Wennerfors kom in på är kanske det svåraste av alla när det gäller biståndet. Skall man bara därför alt ett land har en regim som vi avskyr säga; "Nu får landets medborgare inget bistånd från Sverige"? Vi kan inte säga så. I många år har moderaterna och vi socialdemokrater slagits om denna fråga.

Vi kan inte överge barnen med de uppsvällda magarna bara därför alt vi inte gillar deras regering. Vi kan inte överge kvinnorna i Vietnam som får så

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Iniernationelh utvecklingssamarbete

ont i fötterna på risfälten, bara därför atl vi inte gillar deras regering. Jag medger atl del år ett dilemma.

Som villkor för svenskl bistånd har vi bl.a. ställt kravet att Vietnam skulle lämna Kampuchea. Det är utomordentligt svårt atl ställa det kravet, eflersom vi vet atl vi kan hamna i ett läge där vi överger människor i den djupaste nöd, människor som vi har åtagit oss att försöka lindra nöden för

Vi kan heller aldrig komma dithän alt vi får någon form av europeiska demokratier i alla de länder som får svenskt bistånd. Förutsättningarna är inte sådana att det är möjligt. Vi måste acceplera alt man har andra samhällsskick och en annan syn på människor Men vi måsle, i allt vårt samarbete med dem, försöka arbeta i den riktningen alt man kanske en gång i framliden har uppnått de demokralimål som vi har för vårt bistånd.

Bertil Måbrink har lovat att ställa krav på vietnameserna. Det är ju bra. Sedan vet jag inte om de bryr sig särskilt mycket om Bertil Måbrink. Vi har ju ingen kunskap om vilket inflytande var och en av oss som person har när vi samtalar med regeringarna runt om i världen. Men del är ju bra alt svenska kommunister, svenska socialdemokrater och alla andra i Sveriges riksdag är beredda att varje gång man lalar med dem som har maklen i de länder där demokratiska livsformer inte förekommer påtala hur viktigt del är för oss att demokratin genomfors så långt som möjligt.

Den andra frågan, som har fått slor uppmärksamhet här i dag är frågan om enprocentsmålet, relaterat till bistånd till Östeuropa. Jag tycker atl utskottets vice ordförande överdriver och överdramatiserar det här problemet alldeles oerhört.

Del är trots allt så alt det som nu hänvisas till Östeuropa av enprocentsbe-loppel är ungefär 2,5 % av det totala biståndet. Del år en mycket liten del av del totala biståndet. Eftersom det ökar så kraftigt under de kommande åren, är jag inte övertygad om att del hade varit möjligt att använda de 300 miljonerna per år under en treårsperiod till tredjde världen. De pengar som vi nu kan använda till bistånd till Östeuropa kanske inte hade kunnat användas om vi hade låst dem för tredje världen. Det här är inget avsteg från principen utan det är ett undanlag under en treårsperiod. Vi ökar biståndet kraftigt och vi bedömer alt det är viktigt att använda pengar lill Östeuropa.

Jag vet atl man är orolig för det här i tredje världen. Varje besök som jag har av representanter för tredje världen, ambassadörer, statsråd och andra, framför denna oro. Vi kommer också ihåg att den egyptiska talmansdelega-lionen, som bl.a. besökte riksdagens utrikesutskott, framförde sin oro över atl hjälp till Östeuropa skulle minska insatserna bl.a. i Afrika. Egypten är ju ordförande i den afrikanska samarbetsorganisationen och tog därför på sig den här uppgiften. Jag förslår dess oro.

Det finns därför anledning atl notera atl majoriteten i den svenska riksdagen inte överger tredje världen. Atl man tillfälligtvis anvisar en mycket liten del av det slora biståndet till Östeuropa innebär inte alt vi sviker länderna i den tredje världen. Del är utomordentligt viktigt att kunna notera del. Jag är övertygad om att hela majoriten, inte bara milt eget parti utan även de andra partier som stött oss i denna fråga, är beredd atl ställa upp och säga atl vi inte överger tredje världen.

Skuldkrisen och strukturförändringarna kommer Kristina Svensson att

fala mer om sedan. Eftersom det gavs ett visst utrymme åt denna fråga i inledningen, vill jag bara göra en kort kommentar. Vi år medvetna om att de krav som man från Världsbankens och Valutafondens sida ställer, på atl man i de här länderna skall anpassa sina samhällsförhållanden på sådanl sätt alt det går atl få lill stånd en utveckling, innebär stora risker för många länder med social oro och andra svårigheter. Jag tror, fru talman, att det är alldeles nödvändigt all del sker förändringar av den ekonomiska strukturen i de bi-siåndsmollagande länderna. Sedan kan man ha delade meningar om hur snabbi och i vilken ordning det skall ske. 1 utrikesutskottet är vi ibland starkt kritiska mot de krav som ställs.

Jag talade förut om ett litet land där man har skolböcker i ett förråd men inga i skolorna. Idet landet arman orolig för att statstjänstemannen om man avskedar hälften av dem - de är hell onödiga - kommer att gå ut i arbetslöshet på gatorna. Man skulle då få oro på gatorna med risk för stora sociala omvälvningar

Det är elt oerhört dramatiskt problem. Problemet är allra störst i Egypten. Men det tinns på alla håll och kanter. Del är säkert så att man måste göra om systemen. Men man måste ta det i sådan takt atl det inte medför inbördeskrig och oro pågatorna. Kristina Svensson kommer att tala mer om detta i fortsättningen.

Pär Granstedt och andra vill alt vi skall ha en stor bislåndspolilisk utredning. Jag har flera gånger under bislåndsdebalten i riksdagen sagl att det inte är uteslutet atl man kanske en gång i framtiden skall ha del. Men nu har vi valt en teknik som innebär att man utreder biståndet bit för bil. Vi har utrett mycket stora avsnitt av den totala biståndspolitiken. Snart kommer elt betänkande om vär syn på det multilaterala biståndet.

Vi ställer upp tillsammans med folkpartiet på att begära att regeringen skall se över kreditsystemen - u-krediter och andra kreditsystem - och undersöka om de fungerar tillfredsställande och om det finns anledningar till justeringar Vi har valt den metoden. Det är egentligen ingen slor politisk fråga. Det finns ingen särskild anledning atl ha någon batalj om det. Vi har tillsammans med folkparliel valt metoden atl utreda biståndet, inte i en gigantisk övergripande utredning ulan bit för bit.

Fru talman! Jag vill avsluta milt inlägg med ungefär del jag började med och säga alt det är oerhört glädjande att vi har slor samstämmighet i riksdagen om ett stort svenskt bistånd. Det är ocksä oerhört glädjande atl svenska folket via organisationer och folkrörelser engagerar sig så starkt. Det bistånd som utförs i organisationerna är väldigt bra. Det har vi alla erfarenhet av. Där sker, liksom när det gäller det statliga biståndet, naturligtvis misslag ibland: men del är i princip bra. Därför får de enskilda organisationerna kanalisera ut svenskl bistånd i myckel stor utsträckning. Innevarande budgetår rör det sig om 1,1 miljarder kronor Del är alltså 20% av det totala bilaterala biståndet som går genom enskilda organisationer.

Men - och nu riktar jag mig framför allt till folkpartiets företrädare - vi har ju lärt oss atl det egenlligen är ganska betydelselöst på vilken nivå en budgetproposition från en socialdemokratisk regering lägger anslaget lill enskilda organisationer Ni lägger alltid på litet. Ni måste, av någon politisk anledning, lägga på åtminstone 25 miljoner varje gång. Hade vi lagt på 25

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Anf. 7 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Fru talman! Stig Alemyr betonade värdet av den breda grundläggande enighet som, trots det dryga hundratalet reservationer, finns om ett stort svenskt bistånd. Det ligger mycket i det.

Men det kanske är just därför som del är så oroväckande atl socialdemokraterna gör vad Stig Alemyr själv kallar för ett undantag från enprocentsmålet. Vad som är den slora skillnaden mellan undanlag och avsteg undandrar sig mitt bedömande, men faktum är atl socialdemokraterna i år och ytterligare i varje fall två är framåt inte är beredda alt satsa 1 % av BNP på bistånd till u-ländrna.

Även om avsteget eller undantaget är i volym mätt ganska begränsat, är del principiellt väldigt viktigt. Del har varit en styrka i svensk biståndspolitik att det har rått en så bred enighet om enprocentsmålet. Moderaterna har fått vara det enda undantaget. Nu är del två partier som går ifrån enprocentsmålet.

Det är visserligen inte första gången som regeringen försöker detta. 1 början av 80-talet gjorde man också försök, något år genom att dubbelräkna reservationer, anslå reserverade medel en gång till, och ett annat år genom att säga att nu gör vi ett ettårigt undantag. Det stoppades av socialdemokraterna här i riksdagen bägge gångerna.

Den här gången lyckas regeringen tydligen få med sig sin riksdagsgrupp på undantaget från enprocentsmålet. Det är olyckligt, för del är en bas för den svenska biståndspolitiken som man på del sättet faktiskt är med om att undergräva.

Det här är också av en annan principiell vikt. Alt del svenska undantaget är av relativt måttlig omfattning, kan vi vara överens om, även om 300 miljoner är 300 miljoner. Men risken är att andra länder kommer alt ta betydligt allvarligare steg för alt omfördela resurser från u-länder lill öst- och centraleuropeiska länder.

Problemet är att vi har spelat bort våra moraliska korl när det gäller att försöka motverka detta. Det är inte lätt för oss att kritisera andra länder som använder sina biständspengar till insatser i Östeuropa, om vi själva gör det. Det är också väldigt allvarligl. Del försvagar våra möjligheter alt internationellt slå vakt om u-ländernas intressen.

I frågan om utredning säger Stig Alemyr att man har valt den styckevisa utredningsverksamheten. Det har vi noterat, och detta beklagar vi, för det

som behövs nu är faktiskt ett helhetsgrepp på u-landspoliliken, och det blir det inte med det uppstyckade utredningsarbete som socialdemokrater och folkpartister tydligen slår bakom.

Anf. 8 ALF WENNERFORS (m) replik;

Fru talman! Jag hade tänkt replikera också Karl-Göran Biörsmark, Pär Granstedt och Bertil Måbrink, men del får jag tydligen inte göra, utan bara Stig Alemyr. Då far jag väl ta de andra senare.

Vi kari inte överge dem som svälter, säger Stig Alemyr. Nej, självfallet inte. Och vi säger inte nej till nödbistånd eller katastrofbistånd. Vad vi talar om när det gäller demokratimålet är landramsbiståndet.

Vi måste acceptera andra samhällsskick, säger Stig Alemyr Ja, men tänk då på att när ni stöder Vietnam med de 300 miljonerna, är del faktiskt ledningen för del kommunistiska partiet, diktaturen, som ni stöder. Det är 1 miljon medlemmar i det kommunistiska partiet i Vietnam som ni stöder Ni stöder inte de drygt 60 miljoner vietnameser som längtar efter frihet och demokrati och respekt för de mänskliga rätligheterna.

Stig Alemyr sade själv att det är ett dilemma, och jag sade också i milt första anförande all del är ett dilemma för oss. Men vi kan inte bara gå förbi det och säga. som det görs i utskoltsbetänkandel på s. 51, att vi verkar för demokratimålet i våra dialoger

Stig Alemyr sade alt det var bra att också Bertil Måbrink nu skall föra en dialog med kommunisterna i Vietnam. Vad spelar del för roll att han gör det. Stig Alemyr, när de inte har brytt sig om vad ministrar eller andra företrädare från Sverige har sagt år efter år? Det har inte hänt något.

Del är därför jag menar alt det är nödvändigt att ta itu med det här problemet på ett helt annat sätt än hittills. Därför har vi utformat vår partimolion på det sätt som vi har gjort och ställt de krav som vi har ställt.

AnL 9 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) repHk:

Fru lalman! Jag kan dela ulskottsordförandens mening att antalet reservationer inte riktigt speglar den trots alll stora gemenskap som finns när det gäller biståndsverksamheten. Men vissa reservationer är tyngre än andra. Jag bedömer de första reservationerna som tyngre, nr 1 t.ex., den som rör östbiståndet.

Stig Alemyr säger alt det är inget avsteg från någon princip att lägga östbiståndel inom enprocenlsramen. Jag menar att del är del. Det är en ohelig allians, tycker jag. som bildas här i kammaren i dag när socialdemokraterna och moderaterna röstar igenom atl de pengarna skall tas inom enprocenlsramen. Jag skulle tro atl många socialdemokrater i dag tvekar när de skall rösta på detta förslag i kammaren.

I förra bislåndsdebalten. för ett år sedan, hade vi uppe jusl enprocentsmålet, och som jag sade i mitt inledningsanförande fick jag då uppfattningen att socialdemokraterna betraktade det målet mer som ett golv än ett tak, att de var beredda all gå vidare. Nu är det elt trendbrott här i dag, såsom jag har uppfattat det.

Jag ställde också frågan, om den här finansieringen skall betraktas som tillfällig. Eller är del någonting som socialdemokraterna tänker fortsätta

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 med, atl plocka in europeiska länder, östländer inom enprocenlsramen? I

2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

så fall är del ett viktigt beslut som fattas och elt stort avsteg som görs här i dag.

Till enskilda organisationer, säger Stig Alemyr, lägger folkpartiet alltid på litet extra, för aft ta politiska poäng. Nej, Stig Alemyr, det är inte alls på det viset. Vad vi har pläderat för länge och som vi gör i vår reservation även den här gången, är att vi vill ange ett långsiktigt mål för de enskilda organisationerna, nämligen att de skall få i miljard av biståndet, detta för atl de i sin lur skall kunna göra långsiktiga planer. De skall känna den trygghet det är att ha en planering över en längre tid, och det skulle vi nå genom atf satsa litet mer på de enskilda organisationerna, som gör ett så förträffligt arbele.

AnL 10 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik;

Fru talman! Jag vill säga till Stig Alemyr att det viktiga är inte vilket inflytande jag eventuellt skulle ha på vietnameser som jag träffar och pratar med om demokrati och andra frågor Det viktiga är väl vad jag säger och atl vi är tillräckligt många som säger det. Det är detta som har betydelse, enligt min uppfattning. Och del gäller inte bara Vietnam utan också andra programländer, t.ex. Kenya, Indien och Sri Länka. Jag skulle nästan kunna räkna upp alla programländerna. Problemet är likartat där som Stig Alemyr mycket riktigt sade.

Jag blev en aning förgrymmad, när Stig Alemyr sade all det är stor enighet, nästan consensus, i fråga om svensk biståndspolitik och att det bara är små detaljer som skiljer oss åt. Jag är inte riktigt överens med honom om del.

Jag träffade också Kap Verdes premiärminister när han var här, och han uttalade sig stora glädje över den enorma enighet som råder mellan de sex partierna när det gäller biståndspolitiken. Jag blev nästan förgrymmad på honom också och började fundera; Vem är det som sprider sådanl lill honom? Det är inte sant. Skuldfrågan är väl inte en detalj! Det finns faktiskt skillnader mellan vårt parti, centerpariiet, miljöparliet och de övriga tre partierna. Östbiståndel, där man nu urholkar enprocentsmålet, är det en detalj. Stig Alemyr? Jag tycker att det är synd att den enighet som måhända har funnits under lång Ud i Sverige, håller på att luckras upp. Ansvaret för detta må socialdemokraterna och moderaterna ta på sig.

Del finns dock andra delar i biståndet där det finns en enighet. Men man får vara litet försiktig med att lala i andra partiers namn när man hanterar den här frågan och reducerar skillnaden till små detaljer Del är litet oansvarigt alt behandla frågan på det sättet och sprida sådant till premiärministrar från tredje världen. Sprider också statssekreterare sådant när de är ute och far runt i världen? Dä är det allvarligt. Jag protesterar mot atl situationen när det gäller biståndet beskrivs på del sättet i Sveriges riksdag.

i fråga om bl.a. de biståndspolitiska målen över till en ekonomisk tillväxt, som anses vara del viktigaste. Jag är oroad över att vi kanske ännu inte har observerat den kantring som är på väg och över att den debatten ännu inte har kommit i gång. Jag hoppas emellerlid att den gör del. eftersom den är viktig för allas vår överlevnads skull.

Jag är också litet förvånad över - som jag uppfattar det - den nonchalans som visas genlemot våra möjligheter att agera för regnskogens bevarande. Det är inte oväsentligt hur t.ex. handeln med ädelträ går lill eller hur vi agerar på olika områden för alt bevara regnskogen. Det gäller inte bara vår överlevnad, utan det är fråga om hela jordens överlevnad. Att säga alt vi bara kan framföra våra synpunkter tycker jag låter väldigt lättvindigt.

Vi är inte överens om enprocentsmålet, och det lär vi inte heller bli efter dagens beslut. När havsmiljöfrågorna diskuterades i Nordiska rådet och havsmiljöprogrammet antogs, talade vi mycket om hur angeläget det var att hjälpa Östeuropa med satsningar för att vår egen närmiljö skall kunna klaras. Så därför är inte detta en utgift som skall rymmas inom enprocentsmålet, som har en helt annan uppgift att fylla. I så fall har vi tappat de bislåndspoliliska målen också når del gäller den biten.

Ideella organisationer utför ett otroligt värdefullt arbete som på alla sätt bör stimuleras och stöttas. De ideella organisationerna når också ul dit där del övriga biståndet inte kan nå, nämligen direkt lill människorna.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Anf. 12 STIG ALEMYR (s) replik:

Fru talman! Debattreglerna i riksdagen är sådana att jag under tre minuter har att bemöta fem olika inlägg, vilkel naturligtvis är tekniskt omöjligt. Jag får välja att kommentera elt par synpunkter.

Jag skall inte överdriva enigheten. Men jag menar atl om man i den svenska riksdagen från samtliga partiers sida är beredd att anslå 13 miljarder kronor - ett parti ligger några hundra miljoner under - finns del en betydande enighet om att starkt engagera det svenska samhället i inlernationelll bistånd. I varje annat parlament som jag känner till finns åtminstone någol parti som inte vill ge någonting alls och menar alt man inte skall engagera sig i bistånd.

Jag är också klar över atl dessa reservationer innehåller avvikande synpunkter, bl.a. när del gäller Östeuropa. Jag skall inte upprepa vad jag tidigare sade utan bara notera atl det är under en treårsperiod som det sker ett avsteg, om inte vår ekonomi dramatiskt förbättras. Det rör sig om pengar som säkerligen inte skulle kunna användas, om de endasl skulle ha gått till den tredje världen.

Vidare delar jag Pär Granstedts uppfattning atl det finns en slor risk - och del är en farhåga som jag har stött på hos många politiker - atl västeuropeiska länder nu minskar sitt bistånd till tredje världen därför alt öst pockar på hjälp. Den risken finns i Västtyskland och i Frankrike liksom i en rad andra länder

Till Alf Wennerfors vill jag säga att det är bra atl han reste till Vietnam. Jag uppskattar det mycket. Det är inte så många år sedan vi hade en vild strid i riksdagen om huruvida vi skulle besöka Vietnam eller inte. Då skulle ulrikesulskoltet med en deleoalion åka lill Asien, och det var nära alt resan

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

måste inställas, därför att moderaterna vägrade att godta alt man skulle besöka Vietnam. Nu är det bra alt Alf Wennerfors har skaffat sig egen information. Jag vill bara lill Alf Wennerfors säga att det är inte sä alt regeringen i Vietnam får 300 milj.kr Dessa 300 milj.kr är pengar som går lill sjukhus och skogsplanteringar Vi har gemensamt sett det sjukhus i norra Vietnam där massor av små barn räddas till överlevnad lill följd av alt svenska pengar bidrar till verksamheten. Vi har också sett ute i byprojekten hur hälsovården gör slora insatser. Säg inte alt det är till landels regering som dessa pengar går! De går till människor i nöd, och så måste del fortsätta.

Anf. 13 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Fru talman! Jag vänder mig först mot Stig Alemyrs påslående om att vi inte hade kunnat använda dessa 300 milj .kr. för sådant bistånd som de egenlligen är avsedda för Delta är naturligtvis ett helt absurt påslående. Det är klart att dessa pengar skulle kunna användas för "riktiga" biståndsändamål.

Talet om en väldig ökning av det svenska biståndet består mest av luft. Det är den svenska inflationen som leder till en nominellt sett kraftig ökning av biståndet. Vi har ju inte någon särskilt imponerande ekonomisk tillväxt i Sverige, utan de höga siffrorna är en följd av inflationseffeklen. Om vi vill alt vårt bistånd skall bibehålla sin köpkraft och dessutom växa en blygsam aning, måste alla pengar kunna användas för biståndsändamål.

Stig Alemyr sade att det är fråga om tre år Då vill jag fråga: Är detta en garanti som den socialdemokratiska riksdagsgruppen är beredd att utställa? I så fall vill jag gärna ha bekräftat från Lena Hjelm-Wallén att detta avsteg endast skall omfatta tre år. Det är allvarligt nog all göra ett treårigt avsteg från enprocentsmålet, men det vore naturligtvis ännu allvarligare om detta fick fortsätta och kanske renlav växa.

Lät mig avslutningsvis konstatera atl det är ett allvarligt principiellt slag mol enigheten i riksdagen alt riksdagens största parti - förhoppningsvis under en begränsad period - går ifrån enprocentsmålet. Del är någonting som vi måste se mycket allvarligt på.

Anf. 14 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik;

Fru talman! Jag är överens med Stig Alemyr om han avser bislåndssum-man. Okej, i det fallet råder det en stor enighet. Men det intressarita är hur pengarna skall användas och fördelas. Där menar jag att det inte bara är detaljer som skiljer Skuldfrågan är inte någon detalj. Naggandet av enprocentsmålet är inte heller någon detalj, varken på kort eller på lång sikt. Jag uppfattade Stig Alemyr så att östbiståndel är ett undanlag som gäller under en treårsperiod för all sedan försvinna.

Jag går tillbaka till detta med skuldfrågan som jag anser vara en myckel viktig och avgörande fråga för u-ländernas situation nu och framöver På s. 56 i betänkandet redogör utskoltsmajoriteten för SlDA;s förslag till skuldstrategi. Längst upp på s. 57 sägs; "Utskottet välkomnar delta initiativ som ett led i ett fortsatt aktivt svenskt arbele på delta område." Längst ned på s. 57 redovisas Världsbankens anpassningsprogram och de hemskheter som ingår i detta program, vilka drabbar de fattigaste.

Vänder man på sidan, hittar man följande längst upp pä s. 58; "Enligt ut-

skottets uppfattning är dessa anpassningsprogram med de ekonomisk-politiska reformer som de omfattar nödvändiga." Vilken stol länker utskoltsmajoriteten sätta sig pä? Väljer men SIDA;s förslag eller IMF;s och Världsbankens förslag? Jag vill ha en förklaring av Stig Alemyr på den punkten.

AnL 15 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! Utskottets ordförande Stig Alemyr uttrycker oro över all del nu finns en risk för att andra länder ger mindre i traditionellt u-landsbistånd för atl ge en del pengar till östbiståndel. Del är jusl den oro vi också känner, när vi ser alt socialdemokraterna naggar på en-procentsmålel. All moderaterna är med på det förstår vi. Den majoriteten kommer ni alltså alltid alt kunna finna här i kammaren, inte bara under tre år, utan en längre tid framöver

Jag tycker att det var elt tråkigt besked vi fick från ulskotlets ordförande, att vi skall sitta fast med denna biståndspolitik i tre år Jag hade hoppals på att diskussionen och opinionsbildningen skulle driva socialdemokraterna lill att lämna den strategin och den uppläggningen, så att vi innan de tre åren var lill ända skulle kunna återgå till en-procentsmålet. Den principen är viktig. Jag trodde inte alt vi skulle återkomma till den debatten igeri. Jag trodde att vi här i kammaren hade klarat av den en gång för alla. Tydligen skall vi under åtminstone tre är frainöver leva med delta. Men det finns tillfälle att tänka om under den här perioden.

Jag lycker all argumenten är ganska svaga. Stig Alemyr säger atl det rör sig om bara ca 2,5 % och alt del inte är så mycket alt bråka om. 2,5 % är dock 2,5 %. Som jag sade tidigare är del den princip som vi nu bryter som är del viktiga i sammarihanget. Jag beklagar djupt all socialdemokraterna gör gemensam sak med moderalerna i dag.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

AnL 16 ALF WENNERFORS (m) rephk:

Fru lalman! Stig Alemyr säger alt pengarna inte går till ledningen i Vietnam. Det är naturligtvis riktigt. Jag är medveten om att jag har spetsat till uttalandet litet grand. Pengarna går, som Stig Alemyr säger till de olika projekt som har nämnts, vilka jag själv sade i milt första anförande.

Men det är ledningen som slår sig för bröstet och säger; Se en sådan fin yrkesskola vi har, se ell sådanl utmärkl skogsplanteringsprojekl som pågår. Tror Stig Alemyr atl de då pratar så myckel om att de får pengar från Sverige? Del är naturligtvis det utomordentliga kommunistiska partiet som har sett till att de här projekten har kommit i gång. Det är så del hela fungerar Det är ett indirekt slöd lill deras regim som vi är med och ger

Jag vill gärna säga att jag är mycket glad för att jag fick komma till Vietnam. Jag rekommenderar andra att resa dit. Debatten är inte slut. Min nya kärlek, om jag får säga så, lill vietnameserna och mitt avståndstagande från bristen på respekt för mänskliga rältigheter i Vietnam eller från den regim man där har är ett dilemma för mig. Demokratin är så viktig för mig och för mitt parti att vi vill föra den här debatten för atl försöka övertyga regeringen om att vi inte kan fortsätta så här med biståndspolitiken. Demokratin måste stå i centrum. Det är det som är mitt budskap.

Jag tror all det har uppstått ett missförstånd, möjligen en felsägning i mitt

Prot. 1989/90: 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

113 första anförande, beträffande Nicaragua. Vi har inte tagit bort biståndet till Nicaragua, ulan vi har gjort en teknisk förändririg så all biståndet ingår i anslaget Regionala insatser i Centralamerika. Vi säger självfallet fortfarande ja lill bistånd till Nicaragua.

AnL 17 MARIANNE SAMUELSSON (mp) rephk: Fru lalman! Jag måste bemöta det som ulskoltels ordförande säger, att biståndet i tre år lill skall rymmas inom samma ram, om inte vår ekonomi dramatiskt förbättras. Som jag uppfattar det är risken slor atl vår ekonomi dramatiskt försämras om vi inte gör satsningar på miljön runt om i världen. Ekonomi och ekologi hör ihop, precis lika mycket som avverkningen av regnskog och importen av regnskog har ett samband.

Vill regeringen ha några tips om litet onödiga investeringar, som man skulle kunna spara in på för alt i stället satsa på miljöändamål, är t.ex. JAS-projektet och en eventuell Öresundsbro mindre angelägna.

Anf. 18 STIG ALEMYR (s) replik:

Fru lalman! Jag vill inte underskatta värdet av 300 miljoner ytterligare till den tredje världen. Men vi vet alla att mer än 300 milj. kr. av det bistånd som vi anvisar är outnyttjade varje år Om dessa 300 miljoner utnyttjas som bistånd till Östeuropa kommer de till nytta, inte minst i det miljöarbete som Marianne Samuelsson talade om.

Jag kan inte säga vad som händer när tre år har gått. Del har jag ingeri aning om. Jag hoppas att det kan vara möjligt all inom denria treårsperiod få en sådan förbättring av Sveriges ekonomi all vi kan lösgöra friska pengar lill Östeuropa. Del är en förhoppning jag delar med de andra. Men jag vill upprepa det jag sade, atl det trots allt är en ganska liten summa det handlar om; pengar som kanske ändå inte skulle komma lill användning.

Det Alf Wennerfors tog upp om Vietnam är naturligtvis också för mig ett dilemma. Jag förslår också atl en regim av den typ man har i Vietnam kan slå sig för sitt bröst och säga; Titta så bra vårt system har utvecklat sjukvård, skogsplantering och annat. Jag ser del som ell dilemma. Men jag kan heller inte länka mig all säga; Bara för atl de slår sig för bröstet och talar om hur duktiga de är. skall vi låta barnen ligga och dö i slället för att få hjälp på de sjukhus som har besökts.

Anf. 19 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN;

Fru talman! Vi har ell dramatiskt år bakom oss, ell år då människors krav på rättvisa och demokrati nått större framgång än på länge.

I vår omedelbara närhet har folklig vrede rivit murar och svept undan för-slelnade diktaturer I Chile har en demokratiskt vald president installerats, efter 16 år av förtryck och terror I Sydafrika har apartheidregimen lill slut givit efler för del internalionella trycket och frigivit Nelson Mandela. Just i dag börjar de första verkliga samtalen mellan ANC och den sydafrikanska regeringen.

Del finns över hela världen en växande insikt om den utvecklingskraft som demokratin besitter Inom biståndsverksamheten märker vi delta genom en starkt ökad efterfrågari på stöd för demokratisering.

På senare år har vi ständigt ökat biståndsinsatserna för att främja en demokratisk ulveckling i tredje världen. Svenska erfarenheter på en rad områden efterfrågas. Det kan gälla stöd till rättsväsende och lagstiftning i Vietnam, Guinea-Bissau eller Uganda, tekniskt stöd vid allmänna val i Namibia och Nicaragua eller svenska erfarenheter inom områden som ekoriomisk politik och arbetsmarknad.

Den kraftiga ökningen av medlen för demokrati och mänskliga rättigheter som jag föreslog i budgeten är ett sätt atl möta den medvetenhet som nu finns i mänga u-länder om betydelsen av alt lägga större vikt vid demokrati och mänskliga rättigheter i sin utvecklingspolitik. Denna förändring är självfallet myckel välkommen.

Sverige är mycket aktivt för att med bistånd främja demokrati och de mänskliga rätligheterna. Det här gäller i vårt bilaterala samarbete direkt med de olika u-länderna, och del gäller också i multilaterala organ, exempelvis i FN. Det här är så känt, Alf Wennerfors, alt del inte krävs atl man i alla sammanhang, exempelvis i FN-tal, har långa avsnitt om demokrati och mänskliga rältigheter, oavsett vad debatten handlar om. Vad vi gör i sådana tal är all slå fast vår syn på demokratin och vår respekt för de mänskliga rättigheterna, hur viktigt detta är för all verklig ulveckling. Men sedan tycker jag all det är lämpligt att hålla sig till det ämne som mötet gäller och i förra veckans FN-session var det faktiskt ekonomiska frågor som skulle diskuteras, Alf Wennerfors.

Ni måste ha svaga argument i demokratidebatlen när ni gör ett så stort nummer av ell tal med ett helt annat innehåll än frågan om demokrati och mänskliga rättigheter Men det är väl så att moderaternas historia när det gäller demokrati inte är så där fullfjädrad att man kan hämta argument ur sin egen fatabur Moderaterna har-och det kom vi att tänka pä under första maj - en historia där man försökt hindra demokratins framväxt i Sverige, en historia som man kanske helst vill glömma.

I sak hade Alf Wennerfors inte särskilt myckel att säga om våra demokra-liinsalser. Vad moderaterna nu säger är all man bör avveckla biståndet lill länder som inte är demokratiska. Innebörden av detta är att man skall avstå från atl stödja människor i deras utveckling och i deras strävanden alt fä utbildning, bättre hälsa, en bättre jordbruksproduktion, elektricitet osv. Därmed avstår man också från atl lägga grunden för en demokratisk ulveckling. Vi måste här komma ihåg att det är unga nationer vi här talar om och människor som helt saknar erfarenhet av demokrati. Kolonialtidens förtryck var ju inte precis någon särskilt bra läroperiod.

I dag har det mest talats om dialogen med beslutsfattare i u-länderna, som om den dialogen skulle vara det enda sättet atl nå fram till demokrati och vår enda möjlighet atl påverka dessa länder för atl de skall åstadkomma demokrati. Man glömmer då helt del breda perspektivet, nämligen att del är nödvändigt att öka medvetenheten om demokratins belydelse bland de många människorna i u-länderna. Delta sker genom utvecklingssamarbete i allmänhet, och del sker genom atl vi har ett biståndssamarbete i vardagen, där erfarenheter och synpunkter från människor i demokratiska länder, t.ex. Sverige, kan komma till uttryck i den dagliga gärningen. Det är alltså fråga om en vardaglig påverkan. Del är därför som man inte får se så snävt på

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

Prot: 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

iitvecklings-

sainarbeie

delta. Skall man bygga demokrati, måste man börja underifrån; man måste ha en allmän utveckling i dessa länder

Moderalerna anser all det är bättre atl svenskl bistånd ställer sig vid sidan av denna process. Man vill avveckla biståndet till ell arital faltiga afrikariska och asiatiska länder som på grund av sin fattigdom och utsatthet verkligen har behov av ulveckling, inkl. en utveckling mol demokrati.

I ställel för att göra något konkret och konstruktivt i u-landsvardagen anser moderaterna atl vi skall sitta här uppe i norr och uttala våra "fy" och "usch" över det som vi ogillar i de fattiga länderna. Jag tycker att moderaternas sätt att ta upp denna fråga speglar en bristande kunskap om förhållandena i u-länderna och även en bristande insikt om hur demokratin faktiskt växer fram. Demokrati kan aldrig uppslå i ett lufttomt rum som fågeln Fenix. Demokrati är ju en integrerad del i en allmän samhällsutveckling. Det går inte att befalla fram demokrati. Man måste bekväma sig alt arbela i vardagen med demokratifrågorna.

Till det positiva i del som hänt och som också har nämnts i denna debatt hör Namibias självständighet. Jag deltog själv för sex veckor sedan i själv-ständighelsfirandet i huvudstaden Windhoek. Atl se den sydafrikanska flaggan halas efter 24 ärs illegal ockupation var en fantastisk upplevelse. Det är med stor glädje som världssamfundet nu kan hälsa Namibia välkommet i raden av fria, självständiga nationer Del här kändes också särskilt starkt när vi i förra veckan i FN kunde rösta in Namibia som ny medlem. Delta är en seger för Namibias folk, och det är en seger för FN, vars insatser underlätlat den fredliga och demokratiska övergången från kolonialism till självständighet.

1 länder som Namibia och Chile har Sverige länge varit närvarande genom ett omfattande humanitärt slöd. Del är oftast sä biståndssamarbetet börjar -genom slöd till människor som drabbas av förtryck och orättvisor Engagemang och solidaritet är grunden för detta bistånd, som genom folkrörelser, kyrkor och enskilda organisationer lämnats lill offren för apartheid och andra former av förföljelse. Solidariteten har också omfattat dem som i organiserade former kämpat för frihet och demokrati, både i Latinamerika och i södra Afrika. Genom slödel utifrån har de demokratiska strävandena fått ökad tyngd.

Flyktingar, politiska fångar och förföljda har kunnat överleva och återvända till ett liv där krafterna kan användas för atl bygga framtiden. Delta långvariga biståndssamarbete med människor och organisationer ger naturligtvis värdefulla kontakter och erfarenheter när steget tas från humanitärt stöd lill reguljärt biståndssamarbete med riya regeririgar I dag gäller det länder som Chile och Namibia. Under 70-talel ledde vårt samarbete med bef-rielserörelserria i södra Afrika lill elt omfattaride bislåridssamarbete med unga nationer som Angola, Mozambique och Zimbabwe. Då som nu var det naturligt för oss atl fullfölja vårt humanitära stöd med reguljärt utvecklingssamarbete.

Många av dessa unga nationer i tredje världen inledde tidigt, med slöd från Sverige och andra biståndsgivare, en ambitiös utvecklingspolitik. Förväntningarna och ambitionerna var ofta höga på vad man skulle kunna åstadkomma när man blev herre i eget hus.

Visst har många framsteg gjorts, men också misstag. Förväntningarna var i många fall alltför stora, både hos bislåndsmoltagare och hos givare. Verkligheten i många av de fattigaste u-länderna präglas i dag av ekonomisk kris, tunga skuldbördor och ökad miljöförstöring.

I några av länderna, bl.a. i Etiopien och Sri Länka, har ulvecklingsan-strängningarna dessutom hämmats av inbördeskrig och andra interna motsättningar Detta har också gjort biståndssamarbetet allt svårare. För atl nå särskilt utsatta grupper kommer vi därför alt inrikta mer av biståndet lill dessa länder pä rent humanitära insatser FN och enskilda organisationer spelar här en viktig roll.

Många u-länder genomför djupgående omprövningar av sin politik - inte bara påverkade utifrån, utan det är omprövningar som man efter att ha fått tillräcklig kunskap nu anser sig behöva göra.

1 Afrika söder om Sahara genomförs nu omfattande ekonomiska reformprogram, ofta med stöd av Världsbanken och andra internalionella givare. Liknande program genomförs också i andra länder såsom Vietnam och Nicaragua. 1 dessa länder har stöden hittills blockerats av internationella finansieringsorgan, såsom Världsbanken och IMF, och av rent politiska skäl av länder som USA.

De ekonomiska reformprogrammen är förslås smärtsamma, men de är nödvändiga om ulvecklingen skall kunna vändas och fattigdomen angripas. I del sammanhanget vill jag särskilt betona vikten av stöd lill social utveckling. Sverige har alllid fäst stort avseende vid sådant bistånd och i många fall varit föregångare på detta område.

Genom den långa svenska erfarenheten kan vi driva dessa frågor med särskild tyngd, inte minsl i Världsbanken. Vi för ju en dialog med Världsbanken och kan ofta fungera som medlare och brygga mellan utvecklingsländerna. Världsbanken och Valutafonden i förhandlingar om stöd. I denna dialog betonar vi sociala aspekter Vi vet också atl det behövs direkta biståndsinsatser för att klara situalionen. Därför ger vi stöd till de sociala sektorerna, sä atl man dämpar de negativa effekterna av de ekonomiska anpassningsprogrammen. Detta stöd till de sociala sektorerna måste ses som en långsiktig investering för ländernas ulveckling.

I detta perspektiv kan kvinnornas roll inte nog betonas. Deras situation är nyckeln lill framsteg. Det gäller kvinnornas arbete inom jordbruk och markvård, men det gäller naturligtvis också vad som är själva kopplingen lill framtiden, nämligen kvinnornas omsorg om barnen. Att stärka kvinnornas slällning är därför en förutsättning för att man skall nå varaktiga resultat i kampen mot fattigdom.

Fru talman! Som vi har hört hölls förra veckan en specialsession i FN om ekonomi och utveckling. Och som Alf Wennerfors utförligt berättat höll jag där ett anförande som handlade om mötets tema, nämligen ekonomiska frågor Jag välkomnar det resultat som nu har kommit från denna specialsession och som innebär att man lyfter fram u-ländernas skuldproblem. Men naturligtvis hade jag hoppals atl man skulle komma ännu längre. Det krävs ju en internationell samling för omfattande och konkreta åtgärder för skuldlättnad, något som också SIDA har framhållit i sin skrivelse.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

I FN lade jag för Sveriges del fram ett program i sju punkter för att konstruktivt hantera skuldfrågan;

1. Alla biståndskrediter till de fattigaste länderna bör skrivas av.

2. Skuldomförhandlingar inom ramen för Parisklubben bör äga rum pä mjukare och mer realistiska villkor än hittills. Överenskommelserna om skuldlättnaden bör vara mer långsiktiga och göras utöver andra insatser

3. Världsbanken och Internationella valutafonden bör ge ett omfattande stöd på mjuka villkor till de fattigaste länderna.

4. Extra stöd behövs för att mildra den betungande skuld till Världsbanken som elt anlal fatliga u-länder fortfarande dras med.

5. Särskilda åtgärder krävs inom Världsbanken och Valutafonden för all lösa del svåra problem som belalningseflersläpningar till dessa institutioner utgör för många länder i dag.

6. Mer resurser behövs för s.k. skuldålerköp. där de fattigaste ländernas skulder till kommersiella banker och andra långivare återlöses till ett betydligt lägre värde på andrahandsmarknaden.

7. FN;s mål all 0,7 % av givarländernas bruttonationalinkomst skall gä till bistånd måste uppfyllas. Flera av skuldlältnadsåtgärderna kräver ett ökat internationellt bistånd.

Dess värre är det fortfarande bara Sverige, Norge, Danmark och Holland som uppfyllt FN;s utbetalningsmål. Finland är på god väg alt bli den femte medlemmen i denna skara, medan många andra industrinationer rent av minskar sitt bistånd som andel av bruttonationalinkomsten.

Jag föreslår i årets budget all det svenska biståndsanslaget skall uppgå lill 13 miljarder kronor budgetåret 1990/91, ett förslag som utskottet och riksdagen förhoppningsvis kommer att instämma i. Därigenom uppfyller vi enprocentsmålet, och det innebär en ökning med 1,3 miljarder, den största ökningen någonsin. Det betyder att vi håller fast vid solidariteten med länderna i tredje världen, samtidigt som vi också kan stödja länderna i Öst- och Centraleuropa i deras strävanden att bygga nya, demokratiska samhällen.

Det här. Pär Granstedt, är långt ifrån något dystert kapitel i biståndshistorien. Visst kan del föranleda debatl att vi nu finansierar östbiståndel via biståndsanslaget - jag kan ha förståelse för det. Men jag vill betona atl Östeuropa befinner sig i ett historiskt utvecklingsskede. De insatser som kommer alt finansieras med biståndsmedel ligger väl i linje med de svenska biståndsmålen. Länderna i Central- och Östeuropa har i mänga fall en bruttonationalprodukt per capita som är i nivå med vissa u-länders. De har under ell övergångsskede behov av vår utvecklingshjälp, och den skall vi ge dem. Och herr Biörsmark vet all vad vi har utfäsl oss för är ell Ireårsprogram -mer än så vill jag inte uttala mig om del i dag.

Det är naturligtvis allas vår förhoppnirig all ett på sikl stabilt, demokratiskt och ekoriomiskl utvecklat Europa skall innebära att resurser frigörs för ett utvidgat internationellt utvecklingssamarbete.

Fru talman! Ett ökat bistånd är också en förutsättning för atf def globala hot som miljöförstöringen innebär skall kunna bemästras. Brundtlandkommissionen har på elt tydligt sätt illustrerat sambandet mellan fattigdom och miljöförstöring. Fattiga människor och länder tvingas till en rovdrift på naturresurser som i längden leder lill miljöproblem i form av markförstöring.

ökenspridning och översvämningar Det är dessutom ofta de fattigaste som tvingas bosätta sig i områden som drabbas av miljökatastrofer

För atl man skall kunna vända denna ulveckling måste fattigdomen angripas. Del fordrar en ökning av kapitalflödena till u-ländema. Men det handlar också om en bälire kvalitet på de resurser som överförs, och om all u-länderna får del av ny, miljövänlig teknik.

Debatten kring globala miljöproblem som växthusgaser, freonanvändning och biologisk mångfald har varit särskilt framträdande i i-länderna. I en del u-länder kan del därför finnas en viss oro för atl inte tillräcklig hänsyn skall tas lill de miljöproblem som är särskilt akuta för u-länderna. Del gäller mer näraliggande frågor som markförstöring, ökenspridning, människors närmiljö, vattenfrågor hygien osv.

Sverige har nu ell ganska stort anslag för miljöbislånd, bilateralt och multilateralt. Pär Granstedt vill gärna öka della anslag. Man kan ha förståelse för det i och för sig. Men bistånd kräver ju samarbete och samarbetspartner Miljömedvetenheten är ännu inte särskilt stor i u-länder Den håller på alt byggas upp i u-länder, liksom i de multilaterala organen. I vårt arbele med miljöfrågor inom biståndet har vi därför särskilt inriktat oss på de strategiska frågorna för all kunna bygga upp kunriande och irisikter Utvecklirigssamar-bele kan ju inte bara utgå från vad vi vill göra med tanke på våra svenska önskemål. Vi måste också lyssna på vad våra partner önskar Och vi behöver arbeta mycket mer med medvetenhet, innan vi kan göra så myckel som vi vill på miljöområdet. Del gäller både de direkta insatserna och ett integrerat synsätt i fråga om miljön. Detta är inte minst viktigt i de inlerriatioriella orga-nisalionerna.

Det är i della sammanhang min förhoppning alt FNs miljökonferens 1992 skall resultera i ell stärkt inlernationelll samarbete kring miljöproblemen. Det är mycket viktigt alt man ställer hårda krav på de inlernationella organisationerna.

Jag vill över huvud tagel betona viklen av elt ökat stöd för FNs verksamhet. Sverige hör till de största bidragsgivarna i många av de multilaterala biståndsorganen. Sverige passerade t.ex. nyligen USA vad gäller FNs barnfond, UNICEF, och vi är nu organisationens största bidragsgivare i absoluta tal. Det är naturligtvis bra all vi på della sätt stödjer FNs verksamhet, men jag skulle gärna avstå från denna svenska tätposition som största bidragsgivare om del innebar atl fler rika iridustrinationer log sitt ansvar, vilkel de bör göra.

Del är ell ökat iriternationellt ansvarslagande som krävs riu, irite bara för tredje världeris skull, utau också för vår egeri. Vi lever alla i elt ömsesidigt beroeride. Irisikteri om detta borde leda till ett ökat gemerisaml ansvarstagande. Därför är det min förhoppning att det internationella samarbetet under 1990-talel kan förstärkas så att en avgörande vändriirig kan ske i kampen mot fattigdom.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

ulvecklings-

samarbeie

gen det som statsrådet menade, och jag erkänner gärna att jag har väldigt mycket atl lära. Varje dag lär jag mig också något nytt. Men statsrådet kan nog inte med framgång använda det argumentet när det gäller de demokratiska förhållandena i många av våra mottagarländer. ,

I många år har Sverige givit bistånd lill t.ex. Vietnam, och många år har ministrar och andra företrädare för Sverige fört en dialog med ledningen i Vietnam och även, förslår jag, med "folk på fältet", som statsrådet uttryckte det. Ändå har ingel hänt. När biståndet sker på detta sätt, sä stärker del ju de odemokratiska regimerna, och det befäster eländet för de fatliga och de förtryckta. Del är del som är så allvarligl, och del är del vi vill peka på.

Argumentet om moderaternas historia tror jag all jag förbigår Del är inte likt statsrådet Lena Hjelm-Wallén alt använda sig av sådana argument.

FNs session förra veckan gällde ekonomiska frågor, säger statsrådet. Det var, säger hon, inte den rätta platsen för alt lägga in långa avsnitt om demokrati i talet. Detta är litet grand avslöjande. Del skulle betyda att statsrådet inte ser sambandet mellan demokratisk utveckling och ekonomisk utveckling, alt hon inte ser att flerpartisystem, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är en förutsättning för en tillräckligt bra ekonomisk och social ulveckling i ett land, dvs. en ekonomisk ulveckling som innebär att den är välståndshöjande.

Jag var närvarande vid FNs session hela veckan, och statsrådet var där två dagar. Jag lyssnade inte på alla de 130 tal som hölls, men jag lyssnade på ganska många och läste en hel del av dem. 1 många av talen fanns långa avsnitt om vad demokrati betyder för den ekonomiska utvecklingen i elt ungt utvecklingsland.

Anf. 21 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Fru talman! Jag måsle säga alt det är med stigande oro som jag lyssnar till statsrådet Lena Hjelm-Wallén. Det som skapar den oron är uttalandet att vi uppnår enprocentsmålet. Vi kan notera skillnaden mellan biståndsministern och ulrikesulskotlets ordförande, som åtminstone erkänner atl detta är ett undantag från enprocentsmålet.

Lena Hjelm-Wallén säger att vi uppnår enprocentsmålet. Hur skall man lolka della påslående? Man skulle kunna länka sig alt det är ett försök att bluffa kammaren och allmänheten, men det tror jag inte statsrådet Lena Hjelm-Wallén om. Del måste i slället innebära alt regeringen nu har besläml sig för att de öst- och centraleuropeiska länderna är u-länder och all man alltså utan vidare kan räkna in bistånd även lill de länderna i vår utfästelse lill u-länderna.

Det är i så fall ett principiellt mycket långtgående ställningstagande man gör och det innebär då alt gärdet så atl säga är upprivet och alt hur myckel pengar som helst kan föras över från u-landsbudgeten, från dem i Afrika, Asien och Latinamerika som behöver stödet lill våra grannar i Europa.

Då är den förhoppning som Stig Alemyr gav uttryck för, atl delta bedrövliga åtminstone bara skall bli en treårig bedrövelse, inte myckel att satsa på, utan då kan som sagl denna omfördelning fortsätta och bli hur stor som helst.

Det räcker ju inte med alt säga atl dessa åtgärder uppfyller bislåndspoliliska mål. Man kan göra många insatser för demokrati, för ekonomisk och

social utveckling och för den delen även för miljön var som helst i världen, men bistånd blir del först när insatserna och pengarna går till u-länder Vi har hittills haft en enighet om atl det är de fattigaste u-länderna som vi skall ge stöd lill. Även om man kan hitta exempel på att östeuropeiska länder har en BNP jämförbar med vissa u-länders, är det hell klarl atl de inte alls har samma lyp av misär som våra vanliga, traditionella samarbelsländer i Afrika, Asien och Latinamerika har

Det är enligt min mening viktigt med ett mycket tydligt klargörande från regeringen. Är det så att regeringen numera anser alt de öst- och centraleuropeiska länderna är u-länder? Anser regeringen atl Polen är ett u-land? Anser regeringen atl de baltiska republikerna är u-länder? Vi måsle få ell besked om detta, eftersom del i så fall är ett myckel långtgående ställningslagande, som kommer att få allvarliga konsekvenser för vär biståndspolitik och för våra möjligheter att agera internationellt lill förmån för de fattigaste länderna i tredje världen.

Anf. 22 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru talman! Det krävs ett svar pä del som Pär Granstedt nu tog upp. Jag upprepar hans sista fråga: Anser verkligen Lena Hjelm-Wallén och regeringen att Baltikum och Polen är u-länder?

Lena Hjelm-Wallén säger att anpassningsprogrammen - efter vad jag förslår menar hon då lMF;s och Världsbankens anpassningsprogram - är smärtsamma men nödvändiga. Hon säger vidare atl Sverige för en dialog med Världsbanken och betonar de sociala aspekterna. Jag förmodar att man också för den dialogen med Internationella valutafonden. Jag vill då fråga Lena Hjelm-Wallén om hon har märkt av någon förändring i attityden hos Världsbanken och IMF när del gäller anpassningsprogrammen.

Ulskotlel skriver - och del måsle vara utifrån information från regeringen - underst på s. 99 och överst på s. 100 i betänkandet: "Vidare har utskottet erfarit att i del framtida biståndssamarbetet med Vietnam någori form av skuldläiinadsåtgärder eventuellt kan komma alt aktualiseras, exempelvis i form av betalningsbalansslöd. Avgörande faktorer bör enligt utskottets uppfallning i sammanhanget vara om landet kan genomföra ell långsiktigt ekonomiskt anpassningsprogram saml om utvecklingen i övrigt fortsätter i positiv riktning."

År det lMF;s och Världsbankens anpassningsprogram som skall vara avgörande när del gäller om Vietnam skall bli föremål för några skuldlättnads-åtgärder dvs. få pengar från Sverige för alt kunna sanera sina skulder? År del detta som ligger bakom? Det skulle vara cyniskt.

Det är bara att konstatera att Sverige har underordnat sig de brutala program som Världsbanken och IMF tillämpar mot u-länderna och som slår så fruktansvärt hårt mot de fattigaste i dessa länder Jag vill fråga Lena Hjelm-Wallén; Vad är Lena Hjelm-Walléns inställning till FNs Afrikakommissions, ECAs, analys av IMFs anpassningsprogram i Afrika och de förslag som den framför? Vad säger Lena Hjelm-Wallén om SIDAs förslag om alt skuldläiinadsåtgärder inte skall vara kopplade till IMFs krav på anpassningsprog-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh

ulvecklings-

samarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

AnL 23 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik;

Fru talman! Jag blev något betänksam när jag lyssnade till det som biståndsministern sade när hon något tonade ner dialogens betydelse när det gäller demokratifrågorna. Vi skall inte komma uppifrån norr och säga några fy och usch - så uttryckte sig biståndsministern. Nej, ordvalet kan vi diskutera, men det är viktigt att vi i samarbetet och i dialogen för fram synpunkter på demokralifrågorna och mänskliga fri- och rättigheter och all vi är klara och tydliga på den punkten.

Del är en väsentlig del i arbetet med programländer att vi för den här dialogen. Jag pekade i mitt inledningsanförande på sex olika områden där vi kan föra en dialog och driva på utvecklingen. Del gällde t.ex. slöd till fria och rättvisa val, demokratiska institutioner, fria massmedier, oberoende rättskipning, och bistånd lill förvaltning och folkrörelser osv. På dessa områden skall vi vara klara och tydliga i våra signaler

När del sedan gäller nödvändigheten av ekonomiska reformprogram delar jag i stort sett biståndsministerns uppfattning. Vi kan inte låta bli alt gå in och arbeta med detta.

Det har här i dag i kammaren sagts alt del är strukturomvandlingsprogrammen som dödar barn. Jag är inte så säker på all del förhåller sig på det sättet. Jag skulle vilja säga att det inte är på det sättet. Om vi däremot salt med armarna i kors och inte gjorde någonting, skulle ulvecklingen bli katastrofal.

Kvinnornas roll är i del här sammanhanget oerhört viktig. Jag log inte upp detta i mitt inledningsanförande, men vi har delat upp ämnet så, alt deri frågari kommer upp i Charlotte Brautings inlägg. Jag delar också här den uppfattning som Lena Hjelm-Wallén gav uttryck för

Den enda gång som Lena Hjelm-Wallén riktigt höjde rösten var när hon kom in på enprocentsmålet och östbiståndel. Del brukar kanske vara så alt när argumenten tryter och är litet svaga, då höjer man rösten. Östeuropa befinner sig i ett historiskt skede, säger biståndsministern. Javisst. Behoven av hjälp är stora. Javisst. Men varför då omedelbart koppla detta till atl östbiståndel skall rymmas i enprocentsmålet? Varför sträcka ul handen mot moderaterna och be all få hjälp med detta? Det finns ju alternativ här i kammaren.

På senare lid har socialdemokraterna visat ett stort intresse för folkparti-förslag på del ekonomiska områdel. Varför inte visa ett sådant intresse också här i dag? Vi har ett alterriativ som är framlagt och som del går bra alt rösta på, och det finns ekonomisk täckning för det förslaget. Det finns tillfälle atl länka om fram lill dess att vi riksdagsledamöter skall sätta fingrarna på röstknapparna.

frågan om ekonomisk tillväxt och ett allt större närmande till Världsbankens syn på utvecklingen i biståndsländerna.

Jag tycker att det är viktigt atl man verkligen satsar pä den självtillii hos u-länderna som vi i miljöpartiet har tagit upp och som jag tror är en räddnirig för u-länderna. Jag skulle också gärna vilja alt biståndsministern tar upp frågan om del bundna biståndet, dvs. det bistånd som vi kopplar till vår egen industri. Jag tog upp den frågan litet grand när jag berörde Indien, URI-projeklet och Kina. Biståndsministern nämnde inte någonting om detta.

Också jag undrar också om biståndsministern räknar in länderna i Östeuropa bland bisländsländerna. Del borde i sä fall vår industri få ett visst utbyte av. Tar vi också hänsyn till vår egen industriulveckling riär vi ser på biståndet?

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt

utveckhngs-

samarbete

AnL 25 STIG ALEMYR (s) replik:

Fru talman! Jag delar biståndsministerns uppfallning när det gäller del historiska som inträffade då Namibia blev självständig stat och medlem av Förenta nationerna. Men del finns tvä punkter när del gäller biståndet till Namibia som den nordiska rådgivande kommittén för bistånd vill peka på.

Utskottet ställer sig bakom alt Namibia blir ett programland. Men det finns en påtaglig risk för atl del blir så många bidragsgivare som ställer sig i kö för Namibia atl landet kan riskera alt bli biståndsberoende. Det är oerhört betydelsefullt alt vi är vaksamma på de risker som finns, så atl nami-bierna själva aktivt engagerar sig i sin utveckling och inte blir beroende av bistånd utifrån.

Den andra punkten vi vill peka på är den dominans som sydafrikanska företag i så slor utsträckning har i Namibia och de risker som finns atl ett stort bistånd också kan stödja ekonomin för de sydafrikanska förelagen i Namibia. Vi vill gärna alt biståndsministern skall vara mycket vaksam på den punkten, så all inte biståndet i del avseendet kommer snett.

AnL 26 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN;

Fru lalman! Jag skall först kommentera det Stig Alemyr sade om Namibia. Del är förvisso på del sättet all del nu plötsligt är många biståndsgivare som skall genomföra sina program och att det ställer mycket slora krav på den nya namibiska regeringen. Delta har man bl.a. talat med svenska representanter om, eftersom vi från svensk sida har haft en sådan långvarig kontakt med dessa människor Vi skall göra vad vi kan tillsammans med FN:s utvecklingsprogram UNDP för att ge namibierna det stöd de behöver för samordning och för att se till att inte biståndsmedleri kommer till fel slälleri, t.ex. till sydafrikansk industri, vilket Stig Alemyr här nämnde.

Jag vill sedan kommentera volymfrågan och framför alll Pär Granstedts argumentering. Länderna i Östeuropa och Centraleuropa är inga u-länder; vi är alldeles överens om detta. Detta har tidigare nämnts här från talarstolen. Vi är också överens om alt del inte skall vara några stora summor som skall slussas från biståndsanslag.Vi har utfäsl oss att bidra med 300 milj.kr under tre år. Det gör vi under detta speciella historiska skede som ger möjligheter atl stödja ulvecklingen framför alll på demokraliområdet och arbeta för en öppnare ekonomi och för bättre miljö i öst.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Man kan konstatera atl detta sker under en begränsad lid och på områden som stämmer överens med de bislåndspoliliska målen. Jag menar att delta väl kan inrymmas inom ramen för internationellt utvecklingssamarbete.

Marianne Samuelsson frågade mig om bundet bistånd. Under den tid jag har varit biståndsminister har vi konsekvent minskat den bundna delen, dvs. den del som måste upphandlas i Sverige, vare sig det gäller varor eller tjänster Jag menar att den processen bör fortgå. På grund av hur det inlernationella samarbetet är kan det fortfarande finnas skäl alt ha en viss del bundet. Men inriktningen skall vara minskad grad av bundenhet. Det får inte vara så att del är för att stödja svenska företagsintressen som Sverige skall ge bistånd. Detta är framför allt viktigt vad gäller u-krediter, där det numera alltid är sä att det är först när man har vunnit en upphandling i internationell konkurrens som u-krediter kan komma i fråga.

Jag går vidare till demokratifrågorna. Jag menade inte alt säga att Alf Wennerfors är ny på det här områdel. Jag tycker all under den tid som Alf Wennerfors har ägnat ål della område har han gjort det med slor ambition, och han är mycket välkommen in i den skara som ägnar sig ät bislåndsfrågor

Jag talade om del moderata samlingspartiet. Det är där som jag ser den bristande insikten om hur demokrati växer fram. Man stirrar sig blind pä att saker och ting skall lösas enbart genom att vi ställer krav och genom att vi i samtal med beslutsfattare i olika länder framför vår åsikt. Kan man göra del tillräckligt skarpt, då förändrar sig verkligheten i det u-landel. Så tycks moderalerna tro.

Jag ifrågasätter detta. Vi ställer också krav. Vi måste göra del för att vara tydliga i alla sammanhang. Men det stora, vikliga demokratiarbelet utförs i u-landsvardagen. Det är där demokrati byggs, det är där medvetenheten om demokrati stärks. Inom del moderata samlingspartiet finns del inte så mycket insikt om detta. Framför allt gäller del när moderaterna i en reservation säger att allt bistånd till enparlislaler i Afrika skall avvecklas. Del är endast är ett par av alla nationer i Afrika som inte är enparlislaler. Det innebär i sin tur att praktiskt tagel alll bistånd till Afrika skall avskaffas. Jag är inte klar över om moderalerna har insett de våldsamma konsekvenserna av dena.

Jag vill i det här sammanhanget göra klart en sak, nämligen alt del ulgör en process att främja en demokrati och all skapa ökad respekt för mänskliga rättigheter. Men mitt i denna process får vi aldrig acceptera brott mot mänskliga rättigheter Fattigdom är ingen ursäkt för del. Dävidlag måsle vi vara glasklara, och det är vi också.

Jag skall inte fortsätta debatten med Alf Wennerfors om mitt anförande i FN. Hur del än var, var jag där för att lägga fram ett program om skuldfrågan, inte för all diskutera demokrati. Ändå tog jag med demokratifrågan -självfallel, eftersom denna koppling fanns. Men det handlade om hur mycket av ett anförande som skall ägnas åt del ena eller det andra.

Jag går över lill skuldfrågan och annat som har med ekonomi all göra. Det gäller framför allt Bertil Måbrinks synpunkter Det tycks mig som om vpk lever i en egen värld, där man inte behöver ta så mycket hänsyn till ekonomiska realiteter Bertil Måbrink ger mycket dåliga råd lill u-länderna. Del är sådana råd som länderna har fält under en lång tid, och därav har en del

av deras kris uppställ. De ekonomiska anpassningsprogrammen är nödvändiga, även om vi vet att de är smärtsamma. Viskall hjälpa till i omvandlingen sä att smärtan inte blir så slor

Bertil Måbrink lalar om hemskheter från Världsbanken och Valutafonden. Jag skall citera hemskhelerna som man inte får ställa sig bakom. De

återfinns på s. 57 i betänkandet: " reformera skuldländernas ekonomier,

avveckla obalanser, uppnå tillväxt och internationell kredilvärdighet. De åtgärder som genomförs i allmänhet är en liberalisering av handeln, mer marknadsanpassade valutakurser, en minskning av budgetunderskotten, högre jordbrukspriser som incitament till större produktion, effektivisering av statliga förelag m.m." Delta är vad vpk-represenlanten kallar hemskheter

Vi ställer upp på dessa åtgärder, men inte därför att Valutafonden och Världsbanken säger att del är bra, utan därför atl vi anser att det är bra. Vi gör egna bedömningar, och vi gör det i samtal med framför allt olika u-länder. U-länderna önskar ju att Sverige och andra givare skall delta i denna process med stöd för den omställning som de själva har bestämt atl de skall genomföra. Vi vill dessutom genomföra denna omställning i samarbete med Världsbanken och Valutafonden. Det finns länder som inte kan göra denna omställning i samarbete med Världsbanken och Valutafonden - Vietnam och Nicaragua. USA blockerar länderna. Måbrink är på USA:s sida i detta sammanhang, dvs. vill ha blockadinsatser mot dessa länder Länderna har nu bett Sverige att fungera som en brygga över lill fonden och banken för alt de skall kunna få stödet därifrån.

För Nicaragua har vi beslutat om skuldläiinadsåtgärder - det borde Bertil Måbrink veta - trots all del inte finns någon uppgörelse med IMF. Det är dåligt antingen med kunskaperna eller med den information man vill ta till sig. Bertil Måbrink.

På Vietnams önskemål verkar vi mycket aktivt för en internationell aktion för alt Vietnam skall få slöd där just internationella Valutafonden är viktig. För fyra dagar sedan satt jag med Valutafondens chef och förde samtal om hur vi skall gå vidare. Del hjälper inte alt Sverige ger något litet bidrag. Det måste lill en internationell aktion. Här är dessa institutioner viktiga.

Jag tycker att det är lilel underligt atl här föra en ekonomisk debatt som nästan alla u-länder redan har lämnat. Del är vad man gör när man så onyanserat kritiserar Valutafonden och Världsbanken. Jag menar inte att vi skall slälla oss bakom allt vad de gör Vi har kritiserat dem mycket från den svenska regeringens sida. Det är bättre atl föra en diskussion med dem och förflytta deras positioner, vilkel också har skell. Jag hoppas all Bertil Måbrink har läst deras senaste Afrikastudie, så han kan se hur ståndpunkterna har förflyttats - inte minst för atl vi har varit så aktiva inom områdel ekonomiskt reformprogram och slrukturaripassningoch skuldavskrivning i Världsbanken och Valutafonden.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

dana insatser som har belydelse för den långsikliga ulvecklingen, t.ex. utbildningsinsatser, nutrilionsinsater och sociala insatser får stryka på foteo för mera kortsiktigt lillväxlfrämjande åtgärder, tycker jag att motiven för entusiasm inte är sä stora. Birgitta Hambraeus kommer närmare utveckla vår syn på dessa frågor Jag hoppas all statsrådet Lena Hjelm-Wallén har tillfälle att la del av det längre fram i debatten.

När Lena Hjelm-Wallén skall förklara enprocentsmålet ytterligare, djupnar förvirringen. Del är bekymmersamt. Nu fick vi reda på att de öst- och centraleuropeiska länderna inte är u-länder Del är bra atl det är konstaterat. Men då säger Lena Hjelm-Wallén alt eflersom detta utgör insatser som stämmer väl överens med våra bislåndspoliliska mål, kan man ändå räkna in dem i del svenska utvecklingsbiståndet. Det nya beskedet från den svenska regeringen är alltså att u-hjälp inte behöver riktas till u-länder, utan u-hjälp kan ges till vilka länder som helst bara del stämmer överens med de övergripande bislåndspoliliska målen, dvs. all främja ekonomisk och social utveckling, nationell frigörelse, miljö osv.

Det här är ell annat sätt alt riva upp gärdet. Det innebär att var vi än gör insatser för miljön så stämmer det med ett biståndspolitiskt mål och då kan vi räkna in del i enprocentsmålet. Detta gäller således oavsett om det sker i ett u-land eller inte. Det kan väl inte vara regeringens avsikt atl det riumera inte behöver röra sig om insatser i u-länder för att det skall kunna räknas som utvecklingsbistånd?

Jag tycker att försöken att bortförklara att regeringen faktiskt gör ett avsteg från enprocentsmålet bara gör det hela ännu värre. Man luckrar nu upp principerna bakom enprocentsmålet och vårt utvecklingsbistånd. Därmed kan man åstadkomma myckel slor skada inför framtiden. Jag tror all del är pä liden atl vi får en klar och tydlig definition från regeringen. Vad anser regeringen krävs för all en insats skall kunna räknas som utvecklingsbistånd? Jag ulgår ifrån atl en av de främsta förutsättningarna också i framliden skall vara all insatsen sker i ett u-land och till elt u-lands fromma och inte någon annanstans.

Anf. 28 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik;

Fru lalman! Jag delar biståndsministerns uppfattning när det gäller demokratiarbelet, all del är elt långsiktigt arbele och att det pågår och skall pågå på basplanet i u-länderna. Vi får ha tålamod. Det är en långsam process.

Folkpartiet har därför inte ställt upp på de drastiska nedskärningar som moderata samlingspartiet vill göra i delta sammanhang. Vi tror att det ger fel signaler och alt det är fel väg all gå.

Det tog många årtionden innan den svenska demokratin "kom i mål". Det är likadant i dessa länder Del är en långsam process. Vi skall vara pådrivande, och vi skall vara klara och lydliga i våra kontakter

Jag skall också la upp elt av de slora debattämriena här i dag, riämligen enprocentsmålet och östbiståndel. Lena Hjelm-Wallén säger atl det inte rör sig om några stora summor som skall gå från biståndet till östländerna. Jag skulle vilja all biståndsministern preciserade delta. Är del ett maximibelopp som vi ser här i dag, 300 milj: kr, eller är det någon annan summa som bi-

ståndsminisiern har i åtanke när hon säger att det inte skall vara några stora belopp? Den begränsade liden på tre år som det är fråga om, skall vi ta del som ett löfte, som ett statsrådslöfle, att det bara är fråga om fre år? Statsrådet och ordföranden i utskollet har preciserat det på ett sådanl sätt all jag tar det som ett löfte.

Som jag sade tidigare, finns del i dag möjligheter att slå in på andra vägar Jag är övertygad om all ju snabbare socialdemokraterna ändrar uppfattning och riktning och tar en annan väg, desto bättre är det både för socialdemokraternas image ulåtnär del gäller biståndsverksamhet och för Sveriges riksdag i dess helhet. Del finris som sagl fler alterriativ här i dag. Folkpartiet erbjuder ett. Del fioris fortfarande lid att ändra sig fram lill dess atf vi skall votera.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

AnL 29 ALF WENNERFORS (m) replik;

Fru talman! Statsrådet hävdar att del är i biståndsarbetets vardag som man sprider kunskap om demokrati och alt det görs med stor framgång. Det hävdade statsrådet också i sitt huvudanförande. Jovisst, jag instämmer Det ena förskjuter dock inte det andra. Jag vidhåller att regeringen i forlsätlriingeri, t.ex. i de förestående förhandlingarna med Zimbabve - där man nu t.o.m. funderar på att gå över från flerpartisystem lill enpartisystem - med skärpa skall redovisa den svenska synen på demokrati. Jag förutsätter verkligen att förhandlarna kommer atl göra delta i de förestående förhandlingarna.

Anf. 30 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru lalman! Lena Hjelm-Wallén tar nu i här och höjer rösten när argumenten tryter. Det är ett gammall beprövat medel. Det är inte särskilt klädsamt för Lena Hjelm-Wallén, eller för någon annan som använder del.

Lena Hjelm-Wallén svarar inte på frågorna. Hon säger all vpk lever i sin egen värld. Jag kan bolla tillbaka del påslåendet och säga atl Lena Hjelm-Wallén faktiskt lever i en egen värld. Jag förstår problemaliken med skuldfrågan. Världsbanken och Internalionella valutafonden. Jag förstår all det infe är så enkelt. Jag förstår också att def måste till internationella åtgärder Det är inte bara Sverige som skall agera, men Sverige kan trots allt ändå göra väldigt myckel. Varför? Jo, därför all Sverige har fortfarande - trots denna Östeuropainblandning - ett gott anseende internationellt, inte mirist i tredje världen men också i västvärlden, för sin solidaritet med de fatliga och förtryckta under årtionden.

Vidare säger Lena Hjelm-Wallén alt Bertil Måbrink och vpk står på USAs sida, därför alt man förvägrar Vietnam alt fä del av IMFs och Världsbankens pengar. Det är en aning hårresande och litet våghalsigt av Lena Hjelm-Wallén all kasta ur sig den beskyllningen. Det är i så fall Lena Hjelm-Wallén och regeringen som underordnar sig IMFs och Världsbankens, och därmed USAs, diktat när det gäller vilka krav som skall finnas. Det är deras anpassningsprogram, Lena Hjelm-Wallén, som jag angriper. De är brutala mot de fattiga.

Det är märkligt alt Lena Hjelm-Wallén inte ens kan göra del erkännandet. Jag har åberopat FN-kommissionen för Afrika och vad dess analyser och studier har kommit fram lill. Lena Hjelm-Wallén vägrar alt kommentera den

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt

uivecklings-

samarbeie

studien. Den riktar avgörande kritik mol innehållet i IMF:s och Världsbankens anpassningsprogram. Lena Hjelm-Wallén räknade upp en del av vad dessa anpassningsprogram innehåller. Hon talade emellerlid inte om att de också innehåller all man skall slopa subventionerna på livsmedel och tjänsler, avskaffa valutaregleringen - därmed får man en enorm kapitalexport, som ocksä är elt problem i denna skuldproblematik -, ökad export osv. Det är således åtgärder som obönhörligen slår mot de allra fattigaste.

Del enda Lena Hjelm-Wallén kan kosta på sig alt säga är att det är en smärtsam, men nödvändig, process. Hon säger det precis som om del inte skulle finnas andra alternativ. Jag har mycket stort förtroende för FN-kommissionen för Afrika, ECA, som har kunskap och kvalifikationer på detta område. Jag litar på vad den har kommit fram lill. Det borde också Lena Hjelm-Wallén göra.

AnL 31 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru talman! Jag blev litet förvånad när biståndsministern så konsekvent försvarade Valutafonderi och anpassningsprogrammet. Vad har de fattiga länderna att välja på? De får välja mellan pest och kolera. Man tar då naturligtvis det minst plågsamma alternativet.

I höstas träffade jag chefen för Zambias bank, som har ansvaret för deras skulder Han var inte precis munter och glad över det nya anpassningsprog-rammet. Han tyckte ändock all det var bättre än det de hade tidigare. Del är naturligtvis en stegvis process. Situationen ser ut sä när man sitter med en massa skulder Har man inte möjlighel till avskrivning, så är man ju tvungen att betala. Då vinner de som kommer först. Det vet alla som har försatt sig i en skuldfälla.

Jag undrar hur det är med miljöanalyserna av del bundna biståndet. När vi deltog i det här Uri-projeklel tyckte jag att det var mycket svårl att få fram vem som egentligen gjorde analysen av om det var miljöanpassat och bra. I slutändan fick Sverige upphandlingen, och Sverige sköt då till pengar Jag kunde egenlligen inte få något svar på vem som ansvarade för att man följer de miljömål som vi har satt upp.

Även beträffande situationen i Namibia känner jag mig bekymrad. När vi var där nere före valet talade vi med UNDPs chef i Namibia och frågade honom om hur de uppsatta miljömålen skulle nås med hjälp av biståndet. Vi frågade hur man såg på den saken men fick till svar alt man inte hade lid alt studera den. Det kan på lång sikt uppkomma en myckel svår situation, om man till följd av ett stort bistånd och annan hjälp bidrar lill alt skada miljön i Namibia. Miljön där är ju otroligt känslig.

värre. Dessa länders ekonomier lever inte bara under en skuldkris som de inte själva kan hantera - det måste del internationella samhället hjälpa dem med - utan de har också misskötta ekonomier. Det tycker jag inte alt man skall hymla om utan tala tydligt om. Det inser också många i u-länderna.

Här har exempelvis Zambia nämnts. Det är så påtagligt all del landet år efter år har misskött sin ekonomi. Det går inte att komma runt detta genom att önsketänka och skylla på Valutafonden eller Världsbanken. Man måste faktiskt också själv göra någol åt saken. Det är smärtsamma åtgärder som måste vidtas. Då skall vi hjälpa till genom all skydda de sociala sektorerna. Det är i hög grad vår roll, och den skall vi fortsätta med.

När jag konstaterar atl dessa program är nödvändiga är det inte samma sak som att säga att Världsbanken och Valutafonden alltid gör rätt. Det gäller atl kunna se till behoven och samtidigt kunna vara kritisk till vad stora finansieringsorgan gör Det gäller också alt kunna vara kritisk lill u-länder som för en felaktig ekonomisk politik. Vi försöker se till båda dessa ting saml vara brygga och medlare. Det tycker jag vi kan få göra utan alt behöva anklagas för att ensidigt slå på den ena eller andra frontlinjen.

Både Vietnam och Nicaragua har helt utifrån sin egen verklighet gjort ekonomiska reformprogram. De har varit minst lika svåra all göra som dem andra u-länder gjort tillsammans med Valutafonden och Världsbanken. Man kan inte anklaga IMF och Världsbanken för det som händer i Vietnam och Nicaragua. De har aldrig fått vara med i dessa länder därför all USA har blockerat deras samarbete med den. Här måste även Bertil Måbrink se till fakta. Vad dessa länder har bett oss om i vår egenskap av god samarbetspartner med dem är jusl alt finna ett sätt för Valutafonden och Världsbanken atl hjälpa och stödja dem. Jag tror alt u-länderna själva känner sina egna problem och de lösningar som står till buds bättre än vad i varje fall svenska vpk-are gör.

Del slora valtenkraftprojektet Uri i Kashmir i Indien befinner sig naturligtvis i en osäker situation beroende på säkerhetsläget där Marianrie Samuelsson frågade mig om del hade gjorts några miljökonsekvensanalyser där På den frågan kan jag svara atl vi gjorde myckel omfattande analyser innan vi fattade beslut om att gå in i detta biståndssamarbete. Uri-projeklel i sig kommer också alt få gynnsamma effekter för miljön, eftersom man på sikl kan tillgodogöra sig annan energi än den som man i dag tar ut av skogen. Resultatet blir ju avskogning.

Till Pär Granstedt vill jag säga atl den lista som vi brukar gä efler avseende de länder som är berättigade all få bistånd är den lista som OECDs biståndskommitté. DAC gör upp. Jag tror alt Pär Granstedt väl känner lill alt det på denna lista också finns en hel del europeiska länder Under den lid som Pär Granstedt var rådgivare till en ickesocialdemokralisk regering gavs det exempelvis bistånd lill Portugal.

Bistånd skall ges till fattiga människor i fattiga länder Naturligtvis innebär det att framför allt u-länder skall få bistånd. Men det finns också möjligheter att göra någonting utöver del direkt u-landsinriktade stödet.

Så till demokratifrågorna. I de förhandlingar som vi ganska snart skall föra med Zimbabwe kommer vi självklart alt mycket aktivt diskutera demokratifrågorna, inte minst med tanke på att utvecklingen i det landet går åt fel håll.

Prot: 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90; 2 maj 1990

Internationellt

iitvecklings-

saniarbete

113 Jag själv kommer inom kort att resa lill Vietnam. Jag kommer atl ha

många frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter med på dagord-ningen i mina samtal med beslutsfattare i Vietnam. Men jag kommer också atl se till att stimulera alll det vi kan göra ute på fältet. Jag tror nämligen atl del är minst lika viktigt.

Vi har länge diskuterat frågor kring östbislånd och demokrati. Men den fråga där våra uppfattningar skiljer sig mest ål gäller biståndets omfattning. Elt parti vill minska vårt bistånd med 10%. Den frågan har kommit i skymundan. Vi andra, som vill slå upp för elt fullvärdigt bistånd, bör lyfta fram den frågan mer När moderalerna under demokratins täckmantel hävdar all biståndet till många länder skulle avvecklas om de fick sin vilja igenom, sä hoppas jag att de inte säger detta av allmänt sparnit. Det kan inte vara av sparnit som de vill rättfärdiga sin vilja atl minska biståndet med 10%, utan det måste finnas också andra skäl lill detta ställningstagande. Den slora skiljelinjen i svensk biståndspolitik är ändå att moderaterna vill dra ner på biståndet med hela 10%.

AnL 33 INGER KOCH (m);

Fru talman! Alf Wennerfors har i sitt anförande poängterat viklen av all Sverige utformar en strategi för demokratisk utveckling i tredje världen. Trots den kritik vi har fått här i dag när vi hävdar ell för oss och för u-ländernas invånare viktigt biståndsmål, så hävdar vi ändå alt Sverige har elt särskilt ansvar för atl stödja den demokratiska utvecklingen i u-länderna. Detta kan ske genom alt vårt u-landsbistånd ges en mer uttalad demokratisk profil och atl vi är lydliga i vår dialog med mottagarländerna i frågor som rör ulveckling i demokratisk riktning och ökad respekt för mänskliga rättigheter Vi måsle vidare la avstånd från totalitära och auktoritära tendenser var de än förekommer

Vi moderater vill inte, som statsrådet Lena Hjelm-Wallén gör gällande, avveckla allt bistånd till Afrikas länder. Visst projeklbislånd, katastrofbistånd och humanitärt bistånd skall fortfarande kunna ges även till de länder där landramarna föreslås bli avvecklade, om inte en utveckling i demokratisk riktning påbörjas. Det är också därför som vi föreslår atl elt särskilt huvudprogram. Demokrati och mänskliga rättigheter, inrättas. Stöd från detta anslag bör kunna utgå till demokratiutveckling också i enparlislaler.

I t.ex. Danmark, Norge och Nederländerna finns särskilda fristående institut som har lill uppgift atl följa ulvecklingen vad gäller de mänskliga rätlighelerna och alt rapportera sina iakttagelser En sådan form för bevakning av internationella konventioner rörande grundläggande mänskliga fri- och rättigheter kan vara mycket verkningsfull. Del är angeläget atl stimulera forskning som studerar framväxten och förutsättningarna för demokrati i tredje världen och all på detta sätta öka tillgången på kompetens inom denna del av folkrätten.

Vi har därför föreslagit all elt sådant fristående institut skall inrättas. Det skall ulan styrande direktiv få mandat att studera utvecklingen av de mänsk-

liga fri- och rättigheterna i våra samarbelsländer Institutet skall i årliga rapporter redovisa sina iakttagelser Dessa rapporter kan ge underiag för diskussion om lämpliga mottagarländer och i vilken form som bistånd bör ges.

Även om Sveriges roll i dessa sammanhang är begränsad och måste ses i ett internationellt perspektiv, kan kännedomen om sådana årliga rapporter ha viss positiv effekt i våra samarbelsländer En sådan rapportering måste också vara av stort intresse för våra biståndsmyridigheler. Den är även ett slags utvärdering av biståndsinsatserna.

Den utvärdering som sker i dag är enligt vår uppfattning otillräcklig; dels bör den avse en löpande uppföljning av verksamheten, dels bör den kontrollera hur de övergripande målen för biståndet infrias och ge underlag för en kritisk debatt och en eventuell omprövning av inriktningen.

Del är enligt vår mening inte lämpligt alt den myndighet som ansvarar för verksamhetens bedrivande också ansvarar för den övergripande ulvärde-ringeri av samma verksamhet. Det är därför iritressarit all konstatera att bi-ståndsorganisationsulredningen, som nyligen lämnat sitt betänkande, ocksä föreslår att det inrättas ett fristående sekretariat för utvärdering av biståndet.

Fru talman! Del är positivt atl Sverige genom projektbistårid stöder nya demokratier som t.ex. Chile, Pakistan, Bolivia och Filippinerna. En utveckling av projektbiständet i den riktningen bör ske genom att man undersöker förutsällningarna för biståndsprojekt också i andra länder i Latinamerika och Asien som nyligen har demokratiserats eller som befinner sig i en sådan process.

Vi moderater anser också att det är en riktig princip alt inte etablera nya programländer I stället bör biståridel vara projeklinriklat. Vid bedömningen av de olika projekten är det viktigt alt också väga in projektets påverkan på den allmänna samhällsutvecklingen och huruvida projektet eventuellt på något sätt understödjer en korrupt eller förtryckande regim.

Det är mot denna bakgrund som vi nu föreslår atl det utvecklingsbistånd som skall gå till def självständiga och demokratiska Namibia bör utgå i projektform i stället för i form av en landram. Vi finrier del mycket angeläget att Sverige stöder och hjälper den nya staten Namibia, en av de ytterst få demokratierna i Afrika, och alt vårt slöd utformas sä att den demokratiska ulvecklingen stärks och kan fortsätta.

En sådan utveckling mot demokrati och fria val i flera av länderna i södra Afrika skulle också ytterligare bidra lill den demokratiutveckling i Sydafrika som vi nu ser början på i och med att Nelson Mandela frigivits och överläggningar mellan de svarta motståndsrörelserna och Sydafrikas regering påbörjas denna vecka. Varje enpartistat i Afrika har tidigare av Sydafrikas regering använts som ett argument för att bibehålla apartheid.

Elt bistånd lill regionala samarbelsprojekt kan också vara en bra metod atl bidra till ett öppnare samarbelsklimal och fri handel mellan olika länder i södra Afrika.

Även i Centralamerika är ett sådant regionalt bistånd av stor betydelse för de regionala fredsslrävandena, för ett ökat samarbete mellan länderna och för atl främja och befästa en demokratisk utveckling saml för att bidra lill ökad respekt för mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

AnL .34 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Fru lalman! För några veckor sedan var jag i Laos och deltog där i ett semi
narium om det kvinnoinriklade biståndet lill speciellt Asien. Anledningen
till alt jag deltog var all jag sedan starten i början av 80-lalet är medlem i
SIDAs kvinnoråd, KIB. Vi som var med och skrev SIDAs handlingsplan för
ett kvinnoinriktal bistånd är naturligtvis också intressserade av atl följa upp
vad som händer när detta nu skall förverkligas. Och visst har myckel hänt
under de fem år som gått sedan handlingsprogrammet antogs. Målsättningen
att dels verka för att biståndet i dess helhet i större utsträckning skall komma
kvinnor, och därmed barnen, till del. dels verka för atl speciella kvinnopro
jekt kommer till stånd när omständigheterna så kräver börjar nu förverkli
gas på många håll. ''

När vi i kvinnorådet träffade SIDA:s styrelse i december fick vi en samlad redogörelse för hur del ser ut på den s.k. kvinnofronlen närdet gäller biståndet. Särskilt positivt tycker jag del är med den större medvetenhet om våra könsroller och s.k. gender awareness som vuxit fram genom de kurser som SIDAs kvinnoenhet anordnar. Det finns all anledning att ge kvinnoenheten ökade möjligheter att gå vidare med sådan utbildning bland alla sorters handläggare, inte bara s.k. kvinnohandläggare ulan också bland bistånds-chefer, konsulter och experter som anlitas av SIDA. Del handlar här, lika väl som i andra sammanhang, om att ökad kunskap ger en verklig förbättring. Mänga är fortfarande inte alls medvetna om hur illa biståndet faktiskt kan drabba kvinnor

I dag finns del någon form av s.k. kvinnohandläggare på våra biståndskontor. Problemet är att de ofta är lokalanställda och därmed tyvärr har lägre status än utsänd personal och inte heller har samma kontakt med SIDA. De har svårl att få information på engelska osv. Om del verkligen är så som utskottets majoritet och som biståndsministern sade här i dag att man lycker alt det är angelägel att "få med kvinnor i planerade och pågående utbildningsprogram och i beslutsprocessen i u-länderna" kan jag inte förslå att man är så njugg när det gäller att släppa till pengar.

Vi har från fp:s sida i åratal krävt mer personal på kvinnoenheter och också utsända s.k. kvinnohandläggare. Nu har man visserligen fått ytterligare en handläggare pä kvinnoenheten, men fortfarande snålar man med kvinnohandläggarna. Det kan finnas skäl att i vissa fall ha både utsänd och lokalanställd personal som sysslar med det kvinnoinriklade biståndet. Men så mycket är klarl att dagens satsning inte räcker med många personer som är anställda på dellid eller halvtid och som har med en mängd andra arbetsuppgifter vid sidan om att handlägga kvinnobiståndet.

Utskottet hänvisar till en översyn av handlingsprogrammet som gäller det kvinnoinriklade biståndet. Jag kan emellerlid tala om att det inte finns någon möjlighet för kvinnoenheten atl med sin nuvarande personalstyrka orka göra någon sådan översyn under innevarande år. Kvinnoenheten är i högsta grad översållad med arbetsuppgifter Jag yrkar bifall lill reservation 20, där folkpartiet kräver en förstärkning av kvinnoenhelen. en satsning på kvinnohandläggare och en målsättning som innebär att utvecklingssamarbetets statistik i möjligaste mån skall vara könsuppdelad. Del sista är viktigt för att vi skall få fakta att hälla oss till. Biståndsministern har tyvärr gått härifrån, men jag vill fråga de socialdemokratiska företrädarna om de verkligen är nöjda med de villkor under vilka de s.k. kvinnohandläggarna jobbar i dag. Enligt mina erfarenheter, både från konferensen med kvinnohandläggarna i Asien och från arbetet i KIB, finns det myckel övrigt att önska.

Herr talman! 1 den grupp som skrev det nuvarande biståndsprogrammet för folkpartiet diskuterade vi ingående frågan om bundet eller obundet bistånd. Vi hade många experter som klargjorde för oss hur illa det bundna biståndet slår för bisländsländerna. Ett bra, eller rättare sagt dåligt, exempel på detta är t.ex. hur vattenprojekten i Kenya fördyrats genom att man tvingats la reservdelar till pumparna från en mängd olika länder. Bundet bistånd strider mot den av oss liberaler så omhuldade frihandelslanken. Det begränsar också valfriheten, och del kan även fördyra varorna. Därför skall det avvecklas. Biståndsministern sade också att hon var kritisk lill det bundna biståndet. Då lycker jag att det är konstigt atl socialdemokraterna inte accepterar det som folkparliel föreslår i reservation 24, nämligen att regeringen i nästa budgetproposition skall återkomma med förslag om hur en minskning av del bundna biståndet skall kunna ske. Det finns tid för socialdemokraterna att ansluta sig till den reservationen i dag.

Folkpartiet anser att det är oerhört angeläget all Sverige går i täten och stöder FN;s olika biståndsorgan. Det multilaterala biståndet har den viktiga fördelen att mottagarländerna blir mindre beroende av politisk välvilja från del enskilda givarlandet. Dessutom visar vi atl vi stöder och uppskattar FNs arbete för fred och utveckling.

Det pågår visserligen en omvärdering av FNs utvecklingsfond, vilket utskottsmajoritelen skriver. Men det är inget skäl för atl man nu inte satsar rejält på ett organ som faktiskt fått minskade anslag under 80-talet och som är inriktat på att stödja de allra fattigaste, u-länderna.

Jag skulle också vilja säga ett par ord om UNHCR. FNs flyktingkommissarie, och om UNRWA.

Den sistnämnda kom jag i kontakt med när jag i somras besökte Israel, och jag är helt övertygad om att FN-organet där gör elt ovärderligt arbete bland de palestinska flyktingarna. Med tanke på den flyktingsituation som vi har i världen i dag tycker jag dessutom atl del är märkligt atl flyktingkommissariens arbete inte stöds helhjärtat. Jag är övertygad om att de 100 milj. kr. utöver regeringens förslag som folkpartiet vill satsa kommer att vara ovanligt väl placerade pengar hos flyktingkonimissarien. Jag yrkar bifall lill reservation 29.

Herr talman! Det har fallit på min lott vid uppdelningen av reservationer att säga något om det humanitära biståndet till Afrika och Asien. Jag vill

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll

ittvecklings-

satnarbeie

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

passa på atl yrka bifall till reservationerna 71 och 74.1 den första reservationen yrkar vi i folkpartiet på all det humanitära biståndet till södra Afrika skall öka med 20 milj. kr utöver regeringens förslag.

Jag hade som förbundsordförande i folkpartiets kvinnoförbund särskild anledning att följa ulvecklingen i Sydafrika, eftersom folkpartiets kvinnoförbund sedan 1981 driver en skola för svarta ungdomar där med hjälp av SIDAs humanitära bidrag.

Självfallet önskar vi i kvinnoförbundet ett ökat anslag till det och andra projekt som vi har i Sydafrika och som under senare år har svällt ul till miljonbelopp. Men den grundläggande orsaken till alt vi vill öka det humanitära biståndet lill södra Afrika är naturligtvis atl det är ytterst angeläget att vi i Sverige i dag kraftfullt markerar atl vi stöder den demokratiska utvecklingen i Sydafrika och Namibia och all vi på de svartas villkor tar del i kampen för apartheids avskaffande. Biståndet här är oerhört viktigt i del uppbyggnadsskede som nu är på gång t.ex. i form av rättshjälp till fängslade apartheidmotståndare, utbildning, information och uppbyggnad av folkliga organisationer I folkparliel hoppas vi på ökade möjligheter atl stödja Idasa, institutet för ell demokratiskt alternativ för Sydafrika. Det kanske nu är viktigare än någonsin. Det är nu vi måste stödja de progressiva krafterna så att de nytända fascisterna inte får någol fotfäste utan drivs tillbaka till den avgrund där de hör hemma. Vi förutsätter naturligtvis att regeringen ser till att del humanitära biståndet lill södra Afrika verkligen hamnar i rätta händer

Vi kan inte acceptera förklaringen i avslagsyrkandet på vårt krav att öka det humanitära biståndet. Utskotlsmajoriteten hänvisar lill att Namibia skall bli ett programland. Det är ett dåligt argument. För det första anser vi i folkpartiet alt Namibias programbistånd, enligt regeringens förslag, är för lågt. För det andra menar vi all det bistånd som Namibia fått tidigare behövs även i framliden och inte skall överföras till Sydafrika.Det är en egendomlig koppling majoriteten har gjort.

Jag är en av dem som var i Namibia under valprocessen, så jag vet vilka behov som finns, och del vet ju också Axel Andersson som är företrädare för socialdemokraterna. Jag hoppas alltså på ett bifall till vår reservation i vilken vi förordar ett ökat bistånd både till Namibia och till del humanitära biståndet i södra Afrika.

Moderaternas agerande i detta sammanhang är synnerligen märkligt, inte minst då jag vet alt även Inger Koch har ett engagemang för Namibia. Vi var nämligen i Namibia tillsammans och följde valprocessen.

Angående humanitära bistånd lill Asien lycker vi i folkpartiet alt det är hög lid att del får litet fastare former genom en särskild anslagspost. De 38 milj.kr som vi föreslår lill denna post anser vi skall kunna användas särskilt till de utsatta kurdernas hjälp och för utökade insatser i Mellanöstern och för människorna i Afghanistan. Det finns sarinerligen irite någon anledning atl som i dag begränsa möjligheterna att ge humanitärt bistånd lill människor som utsatts för förföljelse, enbarl lill Afrika och Latinamerika.

Vi från ungdoms- och kvinnoförbunden i folkpartiet har särskilt engagerat oss i en annan frihetskamp, nämligen Polisarios kamp för frihet åt västra Sahara. Jag har själv ett par gånger varit i Polisarios flyktingläger i Algeriet utanför Tindouf. Enligt vår uppfattning finns det i allra högsta grad skäl för

atl nu kanalisera det ökade biståndet direkt genom Polisario, som visat sig väl motsvara ett sådant förtroende. Jag yrkar bifall lill reservation 81.

Slutligen vill jag för egen del passa på all yrka bifall lill reservation 26 med anledning av Ingela Mårtenssons, Maria Leissners och min motion Ub628, yrkande 3, där det krävs att biståndet lill Marocko skall tas under övervägande om inte den marockanska statsledningen inom en snar framlid visar sin freds- och förhandlingsvilja med det väslsahariska folket.

Man kan notera all en enhällig generalförsamling i FN förra året ställde sig bakom den utarbetade fredsplanen och bekräftade det väslsahariska folkels räll till självbestämmande.

Sedan Marocko inledde ockupationen har mer än 800 västsaharier förts bort av marockansk polis och därefter "försvunnit". Amnesty International publicerade nyligen en rapport om tortyr av västsaharier och andra brott mot de mänskliga rätligheterna där I februari i är antogs i Europaparlamentet en resolution, där man bl.a. protesterade mot fängslandet av västsaharier Jag tycker atl del är hög tid alt vi här i Sverige höjer våra röster lill slöd för det väslsahariska folkels och Polisarios frihetskamp.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Under detta anförande övertog aridre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

AnL .35 INGER KOCH (m) replik;

Herr lalman! Charlotte Branling tyckle all vårt agerande i Namibiafrägan och vårt bistånd lill Namibia var någol anmärkningsvärt. Jag vet inte om Charlotte Branting riktigt har läst vad vi har sagt eller hörde vad jag sade i fråga om Namibia. Vi anser alt det är ytterst angelägel all hjälpa den nya demokratiska staten Namibia, men vi anser atl detta bör ske i form av projektstöd, inte i form av en ny landram. Del är faktiskt i dagens läge så, som vi nyss hörde, atl det inte är bristen på pengar som är det stora problemet för det här nya landet. Del strömmar in biståndsmedel från alla möjliga länder runt omkring. Då är del väldigt viktigt atl man inte ulformar del stödet så att vi får ytterligare ett land i Afrika som blir biståndsberoende på eff mycket olyckligt sätt. Vi måste vela hur pengarna skall användas.

AnL 36 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Ja, Inger Koch, jag har både hört och läst vad moderaterna tycker. Tyvärr kan jag inte instämma alls. Man kan i allra högsta grad ifrågasätta om det finns engagemang för Namibia. Finns del måsle del bäst kunna kanaliseras genom alt man gör det landet till elt programland och inte enbarl nöjer sig med all ge det projektstöd. Dessutom har ni moderater alla möjligheter att stödja folkpartiels ylleriigare satsning på Namibia, om ni verkligen finner det angeläget. Jag kari över huvud tagel irite förstå moderaternas argumentation alt man genom atl sänka biståndet, som föreslagils från många håll i debatten i dag, kan göra det mera effektivt. Det är en myckel konstig slutledning moderalerna gör också vad gäller Namibia.

AnL 40 KARIN SÖDER (c);

Herr talman! Vi i centerpartiet, som alla andra i denna sal och utanför den, ser naturligtvis med slor gläjde på den ulveckling som ägt rum i Öst-och Centraleuropa och på de demokratier som nu föds, en del med vånda, andra med stor vånda och ytterligare några med mindre vånda. Glädjande är ocksä den utveckliug mot en ökad demokrati som vi ser i andra delar av världen.

I Öst- och Centraleuropa har denna utveckling inneburit atl det där har avslöjats ell behov, som vi anade förut men som vi egentligen inte riktigt hade fält bekräftat. Därför är det naturligt att vi stödjer dessa länder Det är dock väldigt viktigt att de fattiga länderna för den skull inte skall behöva tvivla på vår biståndsvilja. De skall inte behöva betala stödet till våra grannar i Öst- och Centraleuropa. Jag vill därför yrka bifall till reservation 1. Jag skall inte vidare tala om ämnet - del har gjorts här tidigare.

-Jag vill dock påpeka bakgrunden lill alt del är så oerhört viktigt att biståndsviljan, både i vårt eget land och i världen i övrigt, vidmakthålls på en hög nivå. De ekonomiska klyftorna mellan de rika och de fatliga ökar i de fattiga länderna. Jag skall la några exempel. 1 Latinamerika och Afrika har medelinkomsten i de fattigaste länderna sjunkit de senasle tio åren med mellan 10 och 25 %. Vi har i dag, alla insatser till trots, en ökning av antalet analfabeter I dag är det ungefär 900 miljoner Vi har 120 miljoner barn mellan sex och elva år som inte får någon skolgång. Arislagen lill skolorna i världens 37 fattigaste länder har minskal med en fjärdedel under de senasle årtiondena. När del gäller hälsovården i dessa fattiga länder har insatserna per capita halverats. Dessa siffror har redovisats av UNICEF. Vi vet atl en halv miljard människor i världen är handikappade, av dessa 120 miljoner barn. Det är bara en miljon av dessa barn som får någon hjälp. Detta är siffror som visar pä att vi i stora delar av vår värld har en katastrofal situation.

Jag skulle också kunna nämna del som drabbar väldigt många kvinnor i de fatliga länderna. Vi hade nyss en konferens här i riksdagshuset där man diskuterade mödrahälsovården, framför, allt situalionen vid förlossningar. Det redovisades all ungefär varannan timme dör kvinnor i förlossningssituationer till ett antal som motsvarar passagerarantalet i en jumbojet. Det är alltså slora katastrofer som inträffar varje timme, dygnet runt, år ut och år in. Därtill har vi den situation som konflikter, svält och förtryck skapar

Stora flyktingskaror blir följden därav. I flyktingskarorna är ungefär 8 miljoner barn. Därför är barnadödligheten myckel stor Där finns slora skillnader; I de rika länderna dör 12 barn per 1 000 födda, i de falliga 270 barn. Detta är alltså tragedier som inträffar ständigt på vår jord.

När det gäller barnadödligheten är en av orsakerna utan tvivel mödrarnas ohälsa, deras brist på näring, bristande kunskaper hos mödrarna och hos dem som skall hjälpa kvinnorna. Analfabetismen, som jag nyss nämnde, är naturligtvis en bidragande orsak till att man inte vet vad som är det bästa. Flykten till slumområdena i storstäderna pågår med oförminskad hastighet. Detta tillsammans med kvinnornas ökade ansvar för familjen gör atl deras situation är ohållbar på många håll i världen.

Befolkningsökningen har inte nämnts här i dag. Jag tycker att det finns anledning att till protokollet få redovisat all världens befolkning inom ett årtionde ökar med ungefär en miljard ytterligare - alltså rasande snabbt. Lål oss ta som exempel situafionen i Kenya. År 1963 hade Kenya 7 miljoner invånare. Det hade vi i Sverige också. I dag har Kenya 25 miljoner invånare, medan vi i Sverige har ungefär 8,5 miljoner Man räknar med alt Kenya inom 60 år har en befolkning på 100 miljoner Vi säger samfällt, hoppas jag, i denna sal att alla dessa människor som tillkommer på vår jord har samma rättigheter som vi anser att vi själva skall ha.

Världen står alltså inför gigantiska frågor som kräver en lösning och som måste ses i sin helhet. Det är inte något som enbarl utvecklingsländerna genom bistånd skall lösa, utan människorna här på jorden måsle tillsammans la ett helhetsgrepp om dessa saker Del är rialurligtvis eu oerhört svår uppgift. Meri icke desto mindre måsle man se till helheten. Det gäller inte bara oss ulan även dem som kommer efler oss.

Även om del har gjorts bra utredningar på olika områden när del gäller vårt svenska bistånd behövs del alltså ett helhetsgrepp. Det behövs en ny biståndsulredning som tar i beaktande alla de förhållanden som nu levande generationer och även kommande generationer har all vänta sig, med tanke på den kunskap som vi har och den kunskap som finns i FN-sammanhang och i andra sammanhang. Brundtlandrapporten och annat skall naturligtvis också finnas med i underlaget för detta arbete. Jag tror all det är oerhört viktigt att fä fram en helhetsbild av vad som kommer att inträffa.

Jag yrkar således bifall till reservaliori 27, där vi reservanter föreslår alt en ny biståndsulredning tillsätts.

Sedan skulle jag vilja ta tiden i anspråk speciellt för ytterligare ett par tre saker. Jag har redan något varit inne på dessa saker Först gäller det insatser för kvinnor. Del är oerhört viktigt atl man i sådana här sammahang inte bara beaktar kvinnornas situation i fatliga länder ulan också alt man lar den på myckel stort allvar Vad som behövs för kvinnorna är enkla men effektiva insatser Kvinnorna behöver också få del av teknik som medför att deras arbete kan underlättas. I de fattiga länderna är det kvinnorria som i allra högsta grad ser lill att familjen överlever Det år oftast kvinnorna som sköter jordbruket, och det är kvinnorna som står för familjens försörjning. Vidare är del kvinnorna som lar hand om barnen. Både pojkar och flickor, men framför allt flickor, får väldigt tidigt börja delta i arbetet hemma.

Sedan är det verkligen nödvändigtför kvinnornas vidkommande-jag tror

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

att biståndsministern i elt tidigare inlägg här i dag talade om nyckeln till framtiden - att del sker vettiga och genomgripande förändringar, så all hygienen kan förbättras. Del gäller vatten och avlopp och för den delen också bränslet.

Det finns också, som vi har konstaterat, en fattigdom som man kanske inte talar om så ofta. Jag länker då på något som man kan kalla hygienfattigdom. Det är kvinnorna som i väldigt hög grad drabbas, och det gäller då slumstäderna. Man räknar med atl ungefär 100 miljoner människor är utan bostad. Ser man alltså även lill de bristfälliga hygieniska förhållandena kan man konstatera atl de här människorna befinner sig i en fruktansvärd situation.

Naturligtvis måste hälsovård, familjeplanering, förlossningsvård, yrkesutbildning och ekonomisk utbildning i myckel högre grad komma kvinnorna i dessa länder lill del. Men det gäller samlidigl att tillvarata kvinnornas eget kunnande, som de bär med sig av tradition.

Jag tror visst all del behövs - del har vi i centern framhållit i vår motion, och det framgår också av det belänkande som vi nu behandlar- kvinnoprojekt, speciella insatser för kvinnorna, i slor omfattning.

Vidare är jag övertygad om all kvinnornas situation lika väl som barnens -jag skall senare ta upp frågan om barnens situation - pä ett helt annat sätt måste vägas in i helhetsbilden när del gäller biståndsinsatserna. Vi i centerpartiet har ingen reservation på den punkten. Vi menar att de skrivningar som finns i bislåndsbetänkandel bådar gott för framtiden. Men jag vill gärna understryka all vi mycket noggrant kommer alt följa ulvecklingen på della område. Del här är ju oerhört väsentliga frågor. Jag är rätt övertygad om att man, om kvinnornas situation inte beaktas på ett annat sätt än som hillills skelt i del generella biståndsarbetet, inte kommer atl lyckas.

Del må vara att jag lar i. Men jag tror faktiskt atl så är fallet.

Vi har inte reserverat oss lill förmän för fler kvinnohandläggare. Men i många sammanhang är det på vissa områden alldeles nödvändigt med lokala handläggare för all man över huvud tagel skall kunna gå de lokala kvinnoorganisationerna lill mötes. Vi kan alltså hell enkelt inte komma dit och lala om hur man skall göra. Men jag tror heller inte all det egentligen är någon som vill ha del så. För atl del här skall fungera bra måste vi ha ett samarbete med lokala kvinnoorganisationer som känner lill kulluren och religionen och som märiniskor kan ha förtroende för Vad jag närmasl har erfarenhet av är arbetet i kampen mot kvinnlig omskärelse. Del har visat sig vara myckel viktigt att det finns en lokal förankring som fungerar väl i dessa sammanhang.

Så till en annan sak i samband med kvinnobiståndel. Här skulle jag vilja relatera till situationen i Namibia. Vi är ju alla mycket glada över utvecklingen där. Människorna där skall ha ett bra slöd som verkligen tillgodoser de behov som finns, som svarar mol människors önskemål osv. Men del har varit bekymmersamt all träffa t.ex. de kvinnor som inom SWAPO har kämpat för sin frihet både iriom och utom landet. Man säger: Vi är nu rädda för alt våra insatser inte lärigre skall vara riågot värda. Del är alltså vad dessa kvinnor myckel öppet säger Man fick vara med och kämpa för friheten. Men sedan har man inte rikligt samma värde i fråga om samhällsuppbyggnaden.

Jag tror att vi som förmedlare av slöd och hjälp lill dessa länder i vårt ar-

bete måsle la i beaktande atl dessa kvinnor även fortsättningsvis får stöd med lanke på den kamp som de har fört för sin frihet.

Jag hoppas på ett löfte från statsrådet Lena Hjelm-Wallén om alt man verkligen kommer atl beakta kvinnofrågorna i dess helhet i biståndsarbetet bl.a. från de utgångspunkter som jag här har refererat lill. Det är absolut nödvändigt.

De sista minuterna av mill anförande skulle jag vilja ägna åt en annan grupp som är oerhört väsentlig i biståndsarbetet, nämligen barnen. Dessa får ju ofta bära den tyngsta bördan när del gäller den ekonomiska tillbaka-gårigeri. Man kan faktiskt avläsa tillbakagången i ekonomin i den statistik som finns över antalet barn som överlever fem års ålder Under 60- och 70-talen dä framgång fakfiskt kunde noteras, även om den var blygsam i de fattiga länderna, var def allt fler barn som överlevde fem års ålder I dag kan man se en tillbakagång.

Man kan också konstatera - detta sade jag inledningsvis - all skuldsaneringen också gått ul över barnen. Man tvingas ju mer eller mindre alt dra ned på sådant som hälsovård och skolgång. Sådanl drabbar barnen. Åven konflikter och flyktingskap går ul över barnen. Detsamma gäller miljöförstöring av olika slag. Sedan skall vi också beakta atl hälften av jordens befolkning i dag är ungdomar upp till 18 år

Enligt UNICEF kommer det att födas 1,5 miljarder barn under 90-talet. Av dessa är del 100 miljoner barn som inte kommer atl uppnå fem års ålder om levnadsvillkoren för barn i tredje världen inte förändras radikalt under delta årtionde. Det brådskar alltså verkligen med irisatser för att barnen skall ha en chans att överleva.

Deri konvention om barnels rättigheter som antogs i FN den 20 november förra året är väldigt viktig. Av flera artiklar där framgår det att barnet måsle få en mera central roll i biståndet. Den här konventionen, som kommer att ratificeras här i Sverige - vi skall ju ha en diskussion den 8 juni om denna -kommer naturiigtvis atl göra oss förpliktade till insatser när det gäller bistån-del. Men den har också en annan dimension. De faltiga länderna var nämligen väldigt tveksamma till ett deltagande i arbetet med barnkonventionen av del enkla skälet all man inte såg några möjligheter att leva upp till de krav som där ställs. Men genom atl de fick löften från de rika länderna om fortsatt bistånd vågade många av dem signera protokollet, och därefter har några fattiga länder varit bland de första att ratificera konventionen.

Del ligger alltså ett mycket stort ansvar på oss här i Sverige atl i vårt biståndsarbete ta myckel större hänsyn till barnens situation än vad vi har gjort hittills, även om utvecklingen på detta område är positiv.

De två områden som jag har nämnt, dvs. kvinnor och barn, hör verkligen ihop när det gäller utvecklingssamarbete av olika slag, och de bör framgent spela en slor och viktig roll i del svenska biståndsarbetet. Vi ser fram mot det toppmöte som på svenskt initiativ skall äga rum i Föreuta natiorierria jusl om barueris situaliori, men möten av olika slag - de må vara besökta av aldrig så prominenta personer - löser inte några problem, utan det är konkret handling som måste till. Barnen kan inte vänta; i morgon bär de vuxenvärl-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

dens bördor som familjeförsörjare, som barnaföderskor, som yrkesarbetare och förhoppningsvis också som politiska beslutsfattare.

Allra sist vill jag framhålla all demokralimålen är mycket väsentliga. Vi kan inte lämna människor, varken barn eller kvinnor, i sticket därför atl de råkar leva under en diktatur, av vad slag det vara må. Vi skall tala om för den ledning som vi inte gillar vad vi tycker om den. men samtidigt skall vi söka alla möjliga kanaler för att nå de människor som så småningom skall kunna få både krafl och styrka alt lyfta av sig diktalurens ok. Det måste vara ett av de viktiga målen för vår kamp för demokrati, inte bara i vårt land utan i hela världen.

AnL 41 AXEL ANDERSSON (s):

Herr lalman! Skillnaderna mellan olika regioner och ländergrupper i u-världen har blivit allt större under det senaste årtiondet. Medan framför allt många asiatiska länder har gjort betydande framsteg har situationen och inkomsterna drastiskt försämrats för människorna i stora delar av Afrika och Latinamerika.

Karin Söder har i sitt anförande redogjort för nakna och kalla fakta, och del finns ingen anledning för mig alt upprepa dem. Det år bara atl konstatera att jag tvingas instämma i alll vad Karin Söder har sagt om utvecklingen i världen.

De flesta afrikanska länderna har mött den omedelbara krisen med omfattande åtgärdsprogram. Till slöd för programmen har del internationella biståndet till Afrika ökat, i varje fall något.

Enligt utskottets uppfattning är större handelsinkomster viktigast för u-länderna när det gäller att komma ur fattigdomsfällan. För atl möjliggöra ökade exportinkomster krävs det många saker; ökade direktinvesleringar, kapitalflöden och sist men inte minsl ökat bistånd.

Herr lalman! Det svenska biståndets övergripande mål är att höja de fatliga folkens levnadsnivå. Utskollet slår återigen fast den svenska vägen för att uppnå bättre livsvillkor för u-ländernas folk; vårt bistånd skall bidra till resurstillväxt, till ekonomisk och social utjämning, lill ekonomisk och politisk självständighet, lill en demokratisk samhällsutveckling - som många debattörer före mig i dagens debatt har ägnat mycket tid och energi åt alt diskutera - samt till en framsynt hushållning med naturresurser, innebärande en slor omsorg om miljön i mottagarländerna.

Om allt detta är vi alltså i stort sett eniga i ulrikesulskoltet och därmed också i Sveriges riksdag.

Innan jag går in på betänkandet vill jag understryka vad biståndsministern sade i slutet av sitt anförande. Denna enighet innebär tyvärr inte att riksdagens utrikesutskott är överens om enprocentsmålet. Moderaterna vill i år, liksom tidigare, skära ner den totala biståndsramen för svenskl bistånd lill de falliga länderna. Jag sällar mig lill raden av dem i utskottet som beklagar moderaternas inslällning på den här punkten.

Herr lalman! Jag skall i del följande beröra de skillnader i uppfallning som redovisas i belänkandet under några avsnitt: nya samarbelsländer, samarbete med enskilda länder samt det humanitära biståndet. Redan nu ber jag reservanterna i dessa avsnitt om tillgift för att jag inom ramen för de tio mi-

nuter som står till milt förfogande inte hinner argumentera mot samtliga reservationer.

Folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna föreslår riksdagen atl programlandskretsen skall utökas med ett antal lånder Folkpartiet föreslår Filippinerna, Costa Rica, Uganda och Namibia, medan vpk föreslår Uganda och Cambodja.

Utskottet konstaterar alt önskemålet när det gäller Namibia uppfylls i propositionen, och utskottsmajoriteten har ingel att erinra mol regeringens förslag att göra Namibia till ett programland. De övriga länder som folkpartiet och vpk föreslår erhåller svenskt bistånd på annal sätt, t.o.m. ell växande bistånd.

Utskottet finner inte något skäl all, med delta som bakgrund, utöka antalet programländer, och jag yrkar därför avslag på reservationerna 21 av folkpartiet. 22 av vpk samt 53 av folkpartiet.

När det gäller Angola vill moderaterna avbryta biståndet med hänvisning till rådande odemokratiska förhållanden, och vpk vill höja medelsramen.

När det gäller moderaternas inställning, att det rådande statsskicket skall avgöra om Sverige skall lämna bistånd eller inte till de fatliga ländernas folk, anser jag inte alt jag behöver ta upp en stor debatt, då den har klarats av redan tidigare och det mycket tydligt har framgått vilka skillnader det finns mellan partierna.

Lät mig bara tillägga min personliga uppfattning. Att öka, om än aldrig så litet, människors möjligheter att få ell drägligare och bättre liv är också alt öka nationens förmåga alt kritiskt la sig an del sätt som olika herrar behagar styra länder på. Historien har gett många exempel på della, och det är ingen skillnad i dag i Afrika eller andra biståndsländer Därför är svenskl bistånd väl motiverat också i de stater som har regimer som vi avskyr

Utskottet anser att fortsalt bistånd till Angola i den omfattning som regeringen föreslår är väl motiverat, mot bakgrund av behoven och befolkningens usla situation. Därför yrkar jag avslag pä reservation 39 från moderalerna och reservation 40 från vpk.

Herr lalman! Moderaterna vill minska biståndsramen för Tanzania och vpk vill utöka den. Utskottets majoritet anser atl ett omfattande svenskt bistånd till Tanzania är nödvändigt, inte minsl för alt bidra lill att den iriledda resurskrävande strukturomvandlingen av Tanzanias ekonomi skal! föras lill framgång, så att en stabil ekonomisk tillväxt blir möjlig i det landet. Utskottsmajoriteten anser också att den av regeringen föreslagna medélsramen är väl avvägd, och därför yrkar jag avslag på reservation 54 från moderalerna och på reservation 55 från vpk.

Herr talman! Inte en biståndsdebatt utan att Vietnam blir ordentligt debatterat - så har det varit i dag och så har det varit de år då jag har haft förmånen atl delta i bislåndsdebalten. Vietnam har även i dag väckt de hetaste känslorna och de intensivaste debatterna. I reservationer till betänkandet vill moderaterna omedelbart avveckla Vielnambiståndet. Folkpartiet vill avveckla om några år medan vpk vill ha en ökning av det svenska biståndet lill Vietnam.

Om della tycker utskottsmajorileten följande. Reformarbete, ekonomisk återhämtning och demokratiseririg har större möjligheter om Vietnam får

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

uivecklings-

samarbeie

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

internationellt stöd. Del är ingen ny sanning, men även gamla sanningar kan vara bra. Biståndet från Sverige inrymmer dessutom insatser för främjande av demokrati och reformer. Inte heller utskoltsmajoriteten har några invändningar mol den föreslagna medelsramen. Därför yrkar jag avslag på reservationerna 65, 66, 67 och 68.

Herr talman! I tre reservationer kräver folkpartiet, centern och vpk en ökning av del svenska humanitära stödet till Afrika i allmänhet och södra Afrika i synnerhet. Enligt majoritetens uppfattning tillgodses dessa önskemål genom alt Namibia i fortsättningen får bistånd som programland och att medel därigenom frigörs. Jag är ledsen all vara tvungen att göra Charlotte Branting besviken, men argumentet är faktiskt ganska hållbart. Därigenom ökar ju regeringen och utskottsmajoritelen anslaget till humanitära insatser i södra Afrika med 40 milj.kr Det är ingen liten summa pengar

Beträffande centerkravet på humanbistånd lill hela Afrika vill jag framhålla att utskottsmajorileten menar alt sådarit bislårid lämnas redan i dag, även om del sker via andra anslagsposter i biständsbudgeferi. Därför föreslår jag att riksdageri avslår reservationerna 71, 72 och 73.

Till sist, herr talman, några ord om det humanitära biståndet till befrielserörelsen Polisario i västra Sahara, en fråga som också Charlotte Branting log upp. Här vill folkparliel och vpk all stödet skall kanaliseras direkt till Polisario. Dessutom önskar man ett högre belopp än det som regeringen har föreslagit. I dag går som bekarit stödet via sveriska eriskilda orgariisaliorier Rädda barricri och Röda korset ser lill att slödel kommer fram lill flyktiriglä-gren i västra Algeriet. Enligt utskottet har metoden alt använda sig av de etablerade inlernationella organisationerna varit förtjänstfull. Organisationerna har skött del hela mycket bra, och utskottsmajoritelen anser därför att den här biståndsformen också bör tillämpas för det kommande budgetåret. När del gäller beloppen och kravet på ökning har vi kunnat notera att det finns en beredskap alt höja anslaget, om situationen så kräver Jag hoppas alt Chariolte Branting blir nöjd med detta svar

Till sist yrkar jag alltså avslag på reservationerna 81 och 82 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

AriL 42 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik;

Herr talman! Först lill situalionen i Väslsahara och Polisarios frihetskamp. Del är ju bra all regeringen är beredd att öka biståndet, men detta utesluter inte all man också ser till all kanalisera en viss del av biståndet genom Polisario. Vi ser gärna alt Rädda barnen får elt ökat bistånd, men Polisario är i behov av direkta pengar Del hoppas jag att regeringen i framtiden kommer all inse.

När del gäller det humanitära biståndet inledde Axel Andersson med att säga all situationen i vissa områden i Asien hade förbättrats. Jag förstår atf detta delvis är anledning till att man inte vill acceplera folkpartiets reservation om humanitärt bistånd till Asien. Jag vill bara peka på situalionen i Afghanistan. Vi tycker att del är sorgligt att man inte har ett starkare engagemang med tanke på situationen just där Ell humanitärt bistånd lill Asien skulle något förbälira situalionen.

Folkpartiet har ju, Axel Andersson, föreslagit ytterligare programländer;

Filippinerna, Uganda, Namibia och Costa Rica. Det förvånar mig speciellt all socialdemokraterna inte accepterar Costa Rica som programland för att markera alt man vill stödja delta land med anledning av den utveckling som pågår där Inte minst med hänsyn lill fredspolitiken i det landet vore del bra om Sverige gjorde landet lill ett programland och därmed visade all man vill ge ett slöd.

Vi fick inte höra någonting om hur Axel Andersson ser på del kvinnoinriklade biståndet. Jag vill upprepa min fråga om hur socialdemokraterna ser på den önskade översynen av kvinnobiståndel, eftersom man inte är beredd att satsa mer pengar pä kvinnorna.

Anf. 43 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr lalman! Charlotte Branling blev inte nöjd med mitt svar, och det trodde jag väl egenlligen inte heller alt hon skulle bli.

Lål mig börja med kravet på humanitärt bistånd lill Polisario. Eflersom det är fråga om humanitärt bistånd och då vi vet all de etablerade organisationerna och de kunniga medarbetarna i flera år har bevisat att bistånd som går genom dem är någonting som fungerar väl när del gäller Väslsahara, Polisarios människor och flyklinglägren i Algeriet, har inte utskottet fuunit anledning alt tillstyrka folkparlimoiionen om humanitärt stöd via Polisario. Med anledning av Charlotte Brantings missnöje med alt vi inte har velal utöka antalet programländer vill jag stillsamt påpeka atl utrikesutskottet i dag föreslår riksdagen atl vi skall utöka programlandskretsen med ett land, Namibia.

När del gäller det kvinnoinriklade biståndet vill jag slutligen säga atl det icke har fallit på min lott, som det brukar heta, alt ta upp den frågan i bislåndsdebalten. Jag ber Charlotte Branling att ge sig till tåls tills Krislina Svensson kommer upp i talarstolen.

AnL 44 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik;

Herr talman! Man har ju framför allt fått katastrofbistånd i Västsahara, och def har då kanaliserats genom Rädda barnen. Det är bra, men det behövs som sagt bistånd på annat sätt också.

Vi är hell överens om programlandet Namibia, men som Axel Andersson säkert vet och som har framkommit i debatten här tidigare vill vi salsa mera. Vi menar att behovet i Namibia är så pass stort att det vore befogal med ett ylleriigare bistånd.

Sedan ger jag mig till tåls och ser med spänning fram mol del svar som jag kommer att få om det kvinnoinriklade biståndet, men jag kunde väl få en kommentar av Axel Andersson beträffande biståndet till Afghanistan.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 flera talare före oss i debatten har vi fåll höra vad många av oss redan visste:

2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

all intresset över hela världen för bistånd till Namibia är glädjande stort. Del är bara synd att del intresset enbart är riktat mot Namibia. Jag skulle önska all man vore lika intresserad när det gäller de andra fatliga u-länderna - det finns ju så många fler - som man är i fråga om Namibia.

Som talare före mig har påpekat finris ju hären risk: Om vi inte samordnar biståndet ordentligt, ser till att pengarna används förnuftigt och alt biståndet organiseras på ell vettigt säll, kan del innebära atl vi i slället för all bistå Namibia kastar en hel del pengar i sjön. 100 milj. kr från svensk sida, Charlotte Branting, är inte någon dålig start för biståndet till Namibia.

AnL 46 EVA BJÖRNE (m):

Herr talman! Sedan mitten av 1980-talel har ett tiotal olika delulredningar gjorts om det svenska biståndet. Men någon övergripande utredning har inte gjorts, och utskottets majoritet motsätter sig atl en sådan utredning görs.

Beslut om nya bislåndspoliliska mål när del gäller miljö och hushållning med naturresurser har fallals. Ulvecklingen i många u-länder med vilka Sverige har biståndssamarbete har stagnerat eller t.o.m. varit negaliv, med ökad fattigdom som följd.

Debatten om biståndet har ofta koncentrerats pä storleken av del offentliga biståndet. Den debatten har inte bara varit ensidig utan också direkt skadlig. Den har nämligen ingivit föreställningen om alt mer bistånd i alla lägen är det bäsla.

All erfarenhet visar atl utvecklingsbistånd verkligen är någonting mycket svårl. Det krävs betydande kunskaper och erfarenheter för att ge ett bistånd som inte hämmar utvecklingen och på så sätt gör människor fattigare. Del är hell klart att ett utvecklingsbistånd till en regim som för en felaktig politik är skadligt. Det möjliggör alt den felaktiga politiken kan föras vidare och längre, och därigenom förstoras felen.

Det är väsentligt att vi får en samlad bild av det totala svenska biståndet, såväl det multilaterala som del bilaterala, och av alla andra relationer som vi har lill u-länderna. Vi anser alt det nu är hög tid alt en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift atl se över det svenska biståndels inrikining, organisation och arbetsformer

Det miljömål som fastställts inriebär atl miljöaspekterna skall integreras i allt utvecklingsarbete som påverkar miljön. Ökenspridning, skogsskövling, vattenbrist och en mycket snabb befolkningsutveckling hotar utvecklingen i en alltför slor del av vår värld. Den hårda exploateringen av naturresurserna är också ett starkt hot mot miljön. Dessa miljöhot kräver slora biståndsinsatser

Vi får nu inte stanna upp och, som regeringen, vara nöjda med omfattningen av de miljöinsatser som görs under del här budgetåret. Vi måste göra ytterligare ansträngningar precis som vi moderater föreslår. Del innebär att vi ökar miljöinsatserna med ytterligare 50 milj. kr

Det är de fattiga som drabbas hårdast. Förorenat vatten, giftiga jordar och giftig luft slår främst och hårdast mot barnen - de barn som aldrig får chansen lill ett fulll och hell liv.

I-ländernas stora utsläpp påverkar bl.a. klimatet. Det kommer atl få svåra

Anf. 41 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag skulle vilja slälla tre frågor Varför är u-länderna faltiga? Varför är de tyngda av skulder? Vilket är det bästa sättet att höja deras lev-nadsriivå?

När det gäller den första frågan, varför de är faltiga, tror jag atl det är viktigt att man gör en historisk tillbakablick. Det är de länder som varit utsatta för kolonialism som är fatliga. Det handelsmönster som byggdes upp för all gynna erövrarna är fortfarande del förhärskande i de fatliga u-länderna. De har ett mycket ensidigt näringsliv. De är t.ex. ofta beroende av en erida gröda, som odlas på de bästa jordarna, eller av riågori mineral som de exporterar hell beroende av världsmarknadspriserna.

Alt de är inordnade i det internationella ekonomiska kretsloppet, som är helt styrt av de rika, starka länderna, är inte nödvändigtvis det bäsla sättet att främja deras utveckling. UNCTAD har andra modeller än de som nu tycks vara förhärskande, andra förslag till hur man skulle kunna stärka deras ulveckling. Man kan mycket väl tänka sig att bygga upp en regional utveckling där många u-länder tillsammans börjar med ett ekonomiskt handelsutbyte, där man producerar för atl verkligen tillfredsställa behov och där man utbyter varor mellan varandra. Det är så vi andra länder har gjort. Det anses ju vara väldigt viktigt att man har en viss grad av självförsörjning åtminstone när det gäller del som är alldeles nödvändigt för ett lands överlevnad.

Den nya ekonomiska världsordningen talade man om för något decennium sedan. Vart har den tagit vägen? Nu tycks det vara viktigare atl u-länderna skall klara sin skuldljänsl till de rika länderna än att de skall kunna tjäna sina egna faltiga länders befolkning.

Då har vi den andra frågan; Hur kommer del sig att de är tyngda av skulder? Om ett land med underbalanserad budget är tyngt av en skuld eller inte beror ju faktiskt på landels maktposition. Det land som har den största obalansen i bytesbalansen i världen är, vad jag förstår, USA. Men genom detta har man låtit världen åtnjuta en högkonjunklur myckel längre än vad någon kunnat förutse. Det beror på atl ingen tvekar all handla med USA och att förse landet med allt vad man frågar efter Dollarn är ju hell enkelt den valuta som accepteras överallt. Det är bara alt trycka dollar Det gör ingentirig alt man drar på sig skulder Det kanske inte går i lärigderi meri hittills är det ingen som talat om USA;s enorma skuldbörda och enorma problem med sina fattiga.

När u-länderna blev skuldtyngda berodde det på atl del fanns så mycket kapital i världens rika banker som måste placeras att man i stort sett prack-ade på dem dessa lån till mycket förmånliga villkor med låg ränta. Det var

Prot. 1989/90 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

:113 de höjda oljepriserna som gjorde att det fanns så myckel kapital över. De s.k. pelrodollarna tvingades på u-länderna som knappast kunde värja sig inför alla goda villkor Det visade sig också alt Världsbanken var pådrivande här Jag skulle vilja påstå atl Världsbanken bröt mot sin stadga. I stadgan sägs nämligen alt man bara skall salsa på produktiva ändamål. I del här fallet godkände man ulan att kontrollera om det var produktiva investeringar som man lånade till.

Man godkände atl u-länderna skuldsatte sig för projekt som till mycket liten del kom befolkningen lill godo. Till yttermera visso fick de rika ländernas banker u-länderna att placera tillbaka pengarna i bankerna igen. Ledningarna i de här länderna frestades att utnyttja situationen och berika sig på det sättet.

Del är en skandal hur det gick till när u-länderna blev skuldtyngda. Världsbanken kan inte dra sig undan sitt ansvar. De faltiga har inte fått någon nytta av de här skulderna. De faltiga skall inte behöva betala ett öre.

Det är faktiskt de rika ländernas banker som nu måste hitta någon sorts teoretisk modell alt skriva av skulderna på elt sådant sätt alt det inte skadar det inlernationella finansiella systemet. I själva verket har ju u-länderna i varje rimlig mening betalat sina skulder många gånger om, inte minsl därför alt USA höjde räntan så chockartat. U-länderna har betalat mer än vad som är rimligt på sin skuld.

Det här har faktiskt SIDA i elt brev till regeringen klargjort väldigt tydligt, och del skulle vara intressant atl höra biståndsministern kommentera SI-DA:s brev med förslag till skuldlätlnader Jag tycker alt del finns många konstruktiva förslag där. I stället går vi nu in för Världsbankens och Valutafondens slrukturanpassningsprogram som den bäsla lösningen för alt höja levnadsnivån i u-länderna. Man talar om detta som en nödvändig men smärtsam väg.

Ibland brukar del sägas mot oss som inte lycker om Världsbankens och Valutafondens strukturanpassningsprogram all vi inte inser att det behövs en strukturanpassning och en förändring i länderna. Självfallel gör vi det. Precis som u-länderna samfällt är eniga om all de behöver förändras- dessa länder är i kris och behöver ändra sin struktur - tycker naturligtvis också centerpartiet atl det är viktigt atl det blir en förändring, men enligt vilken modell?

Den neoklassiska makroekonomiska teorin, som nu är förhärskande, är oerhört teoretisk och är inte särskilt nyttig för Sverige heller, tror jag. För u-länderna blir den en ren katastrof. Där betyder den att barnen dör

Smärtsamt, säger Lena Hjelm-Wallén. Men hur kan vi över huvud taget godkänna atl någol enda barn dör därför all man skall betjäna bankerna i de rika länderna? Det måste finnas andra sätt alt ändra strukturerna än att del skall drabba de fattiga.

"Plåsterlösningarna" är inte heller bra. När man gått in med en felaktig omvandling av den ekonomiska strukturen och märker hur fruktansvärt della slår mol de fattiga, då först skall Sverige komma in med plåster på såren och socialhjälp! Del kan inte vara del rätta. Vi måsle självfallet se till atl vi hjälper u-länderna alt ta sitt öde i egna händer all förvandla siri ekoriomi och sin struktur på ett sätt som passar dem.

Här finns det många förslag. FN;s kommission för Afrika har ett förslag, där man hårt kritiserar Världsbanken och Valutafonden. UNICEF har utmärkta förslag i sin "Utveckling med mänskligt ansikte". Och när den biståndspolitiska utredningen var i New York nyligen och hade tillfälle atl tala med en av författarna där, Richard Jolly, fick vi helt klart för oss atl man fortfarande är myckel kritisk till Valutafondens och Världsbankens strukturanpassningsmodell, eflersom den är för snävt makroekonomiskl inriktad.

En s.k. NGO-grupp av enskilda organisationer i hela världen - de starkaste organisationerna där är nog världens alla kristna kyrkor - har riktal en oerhört skarp anklagelse mol Världsbankens och Valutafondens slrukturanpassningsprogram. Världsbanken har svarat myckel sårat och menar att organisationerna är elaka mot den, men jag kan inte se i svaret atl Världsbanken har kunnat bemöta den myckel allvarliga kritiken från organisationer som på fältet har sett hur strukluranpassningsprogramet i själva verket fungerar och hur det drabbar de svaga.

Jag kan inte se annat än att Sveriges biståndspolitik har glidit från en humanistisk, social, ekologisk inriktning till en hårt makroekonomisk sådan, och det lycker jag är ytterst tragiskt. På det sättet går vi emot våra biståndspolitiska mål. Det är inte alls elt sätt alt utveckla resurser när man tittar på BNP och tittar pä siffrorna. Det är inte ett säll att förstärka demokratin när mari gör det svårare för ledningarna, därför att de måste gå emot sin egen befolkning och föreslå smärtsamma förändringar för dem som redan har det svårl. Det är inie ell säll alt förbättra miljön när man måste tvinga ut de fattiga på ännu magrare jordar därför atl exportgrödorna skall ha de bästa jordarna för att exporten skall kunna ge inkomster att betala skulderua med.

Det är inte möjligt för u-länder atl bli självständiga ekonomiska enheter och skapa politisk självständighet, när de fortfarande skall vara bundna vid de gamla koloniala handelsmönstren. Vi måste ompröva delta, och jag tycker att bislåndspoliliska utredningen, som vi har föreslagit, är bäst skickad alt göra det. Jag hoppas också att regeringen innan dess vill ta sitt förnuft till fånga och inte följa den för dagen förhärskande väldigt farliga och snäva monetaristiska ekonomiska teorin.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt

utvecklings-

samarbele

Anf. 50 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik;

Herr talman! Jag skall med stort intresse studera talet som biståndsministern höll alldeles nyligen och som jag inte har sett. Jag hoppas atl del innebär alt Sverige därmed går tillbaka till sin mer humanistiska inställning när det gäller inriktningen av biståndet.

Sedan vill jag ändå säga - tyvärr, statsrådet - all konsekvenserna av slruk-luranpassningsprogrammen blir att barn dör Karin Söder har tidigare i debatten klart visat med statistik hur barnadödligheten har ökat.

Statsrådet säger allom man inte har ordning på sin ekonomi, kan mari irite åstadkoriima någon förbällring. Då beror det alldeles på vad man menar med ordning på ekonomin. Det beror på vilka teoretiska modeller man använder Jag är inte så säker pä att bytesbalans, BNP-lillväxt och de teoretiska modeller som nu har fåll någon sorts överhöghet är del som först skall främjas, om man vill alt barnens välfärd skall främjas.

Anf. 51 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN;

Herr talman! Jag talar inte om teoretiska modeller ulan jag lalar om atl länderna genom sin strukluranpassningspolitik exempelvis skall ge bönderna sådana priser för jordbruksprodukter att de kan producera också elt överskott, vilkel de i dag hindras från atl göra.

Jag lalar om en vettig prispolitik, ett slut på en orealistisk byråkrati och centralstyrning. Det är anpassningspolilik och en sådan genomförs nu i många länder. Jag förslår inte varför vi inte skulle kunna stödja detta.

Anf. 52 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) rephk;

Herr lalman! Vi lalar om så många saker samtidigt. Del är självklart atl en del saker görs som inte är så dåliga. Men konsekvenserna av strukturanpassningsprogrammen har blivit negativa för de fattiga. Statsrådet har själv talat om den smärtsamma omprövningen. Jag skulle vilja se en smärtsam omprövning för de rika människorna i de fattiga länderna. De brukar gå ganska fria när det gäller alt ompröva.

Om jag vore ensam om atl kritisera Världsbanken, skulle jag onekligen vara ute på hal is, men jag har bakom mig UNICEF. Kyrkornas världsråd, Valikanens biståndsorganisation och åtskilliga organisationer i hela världen som står bakom NGO-gruppen. Vidare har jag bakom mig UNCTAD, där man nu är bekymrad över alt Sverige drar ner sitt bistånd till UNCTADs projekt. Det är som om vi har glömt borl alt del behövs en ny ekonomisk världsordning, som är rättfärdig och som inte gynnar bara de rika länderna.

ståndsbudgel innebär är det en fjärdedel som ligger på denna del av anslaget. Della innebär bl.a. att vi kommer att späda på IDA, som är den del av Världsbanken som beviljar mjuka krediter, dvs. billiga lån till medlemsländerna.

Vi kommer också att kunna fördela mer pengar till UNDP, FN;s utvecklingsorgan och som är en paraplyorganisation, som behöver en stark resursbas för atl kunna ulföra sina uppgifter ulan att biståndet splittras upp alltför mycket.

Del har nämnts alt UNICEF framöver kommer atl få större uppgifter. Det var Karin Söder som talade om vad barnkonventionens beslut innebär. Man håller nu på alt ratificera barnkonventionen i medlemsländerna. Det är alldeles uppenbart att detta kommer atl slälla ökade krav på UNICEFs insatser i världen. Därför ökar vi också anslaget lill UNICEF med 50 milj. kr..

Jag kan också nämna alt flyktinginsatserna via flyktingkommissarien och de palestinska flyktingarna kommer atl ges ökat stöd. Dessutom blir del mer pengar till livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling.

Del har tidigare nämnts här i dag att folkpartiet intar en mer generös hållning. Della är tillräckligt kommenterat och jag kommer inte att ytterligare behandla den frågan. Det kan naturligtvis noteras all del faktiskt är samma form av insatser som utskotlsmajoriteten prioriterar, nämligen UNDP. UNICEF och flyktingverksamheten.

Också miljöbiståndet har tidigare berörts. När det gäller det multilaterala stödet är det viktigt atl det finns administrativ kapacitet att kanalisera biståndet. Vi har efter en avvägning gjort den bedömningen alt man jusl nu inte kan la emot mera. Däremot skall miljöinsatser självfallet integreras i samtliga FN-program. De påpekanden som tidigare här har gjorts vill jag gärna understryka. Del största miljöhotet är naturligtvis fattigdomen i världen. Därför måste arbetet med att bekämpa fattigdomen vara det primära för atf skapa en hållbar miljö.

Jag kommer då in på den diskussion som tidigare har förts och som handlar om Världsbankens och Valutafondens åtaganden. Det har varit mycket svepande formuleringar i debatten från vpk, miljöpartiet och nu senast även från Birgitta Hambraeus.

Jag vill understryka alt den kritik som har framförts mot banken och mot fonden har varit berättigad och myckel viktig. Kritiken har lett lill att banken och fonden har ändrat sin politik. Numera las de sociala hänsyn som efterlystes i debatten. Denna kritik har framförts av UNICEF, NGO och framför alll av våra representanter i banken och fonden, dvs. de nordiska exekutivdi-reklörerna. De har gjort ett mycket goll arbete. Del är alldeles uppenbart atl denna kritik har påverkat bankens och fondens policy. De program som nu genomförs ser annorlurida ut än de tidigare.

Den historiska beskrivning som tidigare har getts har vi kanske lilel olika syn pä. Jag menar alt u-länderna under 60- och 70-talen befann sig i elt expansivt skede. Det fanns en tillväxt och det förekom också investeringar som möjliggjorde denna tillväxt. Vi vet all man fick billiga lån. Del är inte fel alt låna, men man kan inte låna jämt. Del betyder alt man blir speciellt utsatt för ekonomiska chocker när de uppstår, vilket var vad som hände på 80-talet när världshandeln minskade och råvarupriserna föll. Det betydde alt u-län-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

dernas tillgångar inte längre betalade sig på samma sätt. Inkomsterna räckte naturligtvis inte till alt betala skulderna. 1 detta läge var också de reglerade ekonomierna elt starkt hinder för en sund ekonomisk utveckling. Man hade byggt fast sig i en expansiv ekonomisk politik med myckel höga statliga subventioner och det fanns inte täckning för detta.

Lena Hjelm-Wallén påpekade och underströk med kraft all man kommit fram lill atl de ekonomiska programmen nu genomförs med berörda länder. Del är viktigt atl konstatera, tycker jag. Det går till så alt banken och representanter för de berörda länderna tillsammans sätter sig ner och gör en ekonomisk analys. Tidigare var det säkert så att många länder saknade kompetenta ekonomer som själva kunde göra dessa bedömningar Där har UNDP gäll in och satsat resurser för alt skola in ekonomer så att inte förhållandet skall bli ojämlikt när man gör denna analys av ett lands ekonomi.

Man fastställer målet och ett åtgärdsprogram. Målet är naturligtvis att landet skall nå en högre tillväxt. De principer man använder sig av är makroekonomiska. Detta är man alltså överens om. Även starka kritiker, UNICEF, många av NGOs ledamöter och vi från Norden förespråkar naturligtvis ett makroekonomiskl synsätt. Det betyder att man måste avreglera, få stabila växelkurser och all man måste få ned inflationen. Del måste naturligtvis också vara en långsiktighet i dessa program, vilket var brislen i del tidigare skedet då Världsbanken agerade hårdhänt, för det måste vi medge att den gjorde.

Tre debattörer har här i dag sagt att dessa program leder till att barn dör i världen. Detta är enligt min mening ell fruktansvärt påstående.

Man kan fundera kring vad som skulle hända om man inte genomför de här programmen. Det skulle naturligtvis innebära elt fritt fall för dessa länders ekonomier När man sätter in ett strukturanpassningsprogram betyder det att ekonomin fortsätter all falla någon lid. Men därefter vänder kurvan uppåt. Del är alltså inga snabba resultat man får Det är otroligt viktigt atl ha långsiktighet med i den här bedömningen.

Jag menar atl centern, vpk och miljöpartiet bygger sina reservationer och sin argumentering på gammal information. Jag tycker att ni kunde ha tagit reda på hur situalionen ser ut i dag. De synpunkter ni framför saknar faktiskt aktualitet. Det är en mycket ensidig och kategorisk inställning som har framförts här och deri saknar trovärdighet.

Del har skrivits en hel del bra uppsatser kring de här frågorna. Vi riksdagsledamöter får tidskriften Ekonomisk Debatt. Jag kan rekommendera det senaste numret, där ekonomer frän Göteborgs universitet och från Handelshögskolan i Stockholm redovisar just effekterna av anpassningsprogrammen.

Man måste också vara på del klara med atl vi lever i elt ömsesidigt beroende. Det finns ingen nation som kan existera som en isolerad ö i världen i dag. Del handlar nalurliglvis om atl eliminera handelshinder Det skall vi arbeta för att göra. Resultatet av detta måsle bli alt investeringar kommer i gång, att vi inte får ett utflöde av kapital, ulan elt inflöde av kapital till de faltiga länderna. Det kan åstadkommas genom alt biståndet ökar. Del är en modell.

I deklarationen från det extra möte som FNs generalförsamling hade, vil-

ket det tidigare har refererats lill, finns ett uttalande om all länderna måste leva upp till utbetalningsmålet 0,7%. I generalförsamlingens deklaration finns också en intressant passus, som Karl-Göran Biörsmark berörde tidigare i dag, om bindningar av kapital och resurser som finns i måriga u-läuders militära budgetar. Det gäller framför alll i Afrika, i staterua söder om Sahara. De resurserna måste lösas upp och de måste användas på ett sundare sätt. Det finns alltså med i deklarationen från FN:s extra generalförsamling. På olika sålt måste man naturligtvis stimulera att kapital investeras i u-länderna.

Jag tyckte all Bertil Måbrink hade en relevant fråga. Han undrade om attityden i banken har förändrats under de senaste åren. Del menar jag alt den har. Bl.a. lar man nu miljöhänsyn. Alla projekt som banken är inblandad i måste granskas med hänsyn lill vilka miljökonsekvenser de får Man har anställt myckel kompetent personal som har ekologiska kunskaper

När del gäller miljöfrågorna har banken också tagit initiativ till del som kallas för en ny miljöfacililet, som skulle innebära alt medlemsländerna satsar en miljard US dollar för att tillsammans globalt försöka gå in och lösa miljöproblem. Jag tycker också alt bankens attityd och policy har förändrats på så sätt alt man numera lyssnar på NGO. Det har nämnts tidigare att det finns ett NGO-råd kopplat till bankens verksamhet.

Man har också tagit in kvinnor och kvinnoaspekter i de projekt som man finansierar. På samma sätt som miljön skall integreras i alla projekt skall också kvinnofrågan och kvinnobiståndet alllid beaktas. Del mest intressanta, när vi lalar om Afrika, är kanske bankens initiativ till del som kallas för Global Coalition for Africa, vilket betyder atl man vill initiera ett helt nytt forum där biståndsinsatserna för Afrika samlas.

Jag vill yrka avslag på samtliga reservationer som berör C 1-anslaget.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

AnL 54 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik;

Herr talman! Just nu är resursflödet från i-länderna till u-länderna negativt, som utskollet uttrycker del. Det innebär alltså atl u-länderna betalar mer till i-länderna än vad i -länderna betalar till u-länderna. Kristina Svensson och även statsrådet sade förut alt u-länderna själva går med på slruklu-ranpassningsprogrammen. Men jag tror atl vi allihop är på det klara med atl det är under myckel starka påtryckningar Enda möjligheten de har atl få låna på fördelaktiga villkor från Världsbanken, IDA, är att de går med på sådana program.

Jag är inte säker på att de kommer alt få större klarhet när de nu skall utbildas i de makroekonomiska teorierna. Den makroekonomiska teori som jusl nu är på modet kommer säkert atl sä småningom framstå som cynisk och ofullständig i sin begränsning, i sin oerhörda brist på koppling till den konkreta verkligheten.

Tillväxt, ja. Resurstillväxt, en utveckling som skapar mer resurser Men deri som beskrivs i eri BNP-ökning behöver ingalunda innebära all mer resurser har skapats. Jag har också läst Ekonomisk Debatt, och jag var mycket bekymrad över de utredningar som genom sin makroekonomiska teori visar att man bara har tittat på vissa teoretiska aspekter Även där var man myckel

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

tveksam till om strukturanpassningsprogrammeri verkligeri hade varit riågra lyckade salsriirigar

Nu vill jag gärna hoppas att Kristina Svensson har räll och all Världsbanken och IMF håller pä alt la intryck. Jag är bara bekymrad över den brist på kunskap om ekologi som finns hos dem som beslutar över medlen. Man har knutit många människor till sig, de finansierias av speciella fonder, men är deras inflytande så starkt som man skulle önska? Vi har, både Kristina Svensson och jag, hört UNICEFs Richard Jolly i FN säga att han tror alt det är mest prat och väldigt litet handling än så lärige. Meri lål oss hoppas och fortsätta atl trycka på och låt oss verkligen se lill all de svenskar som arbetar i Världsbanken och Valutafonden har andra ekonomiska kunskaper än de i dag förhärskande makroekonomiska. Det kommer t.ex. en internationell konferens i vilken E. Odum skall delta och där man skall ta upp resursekologi. Det är en myckel lovande konferens som Världsbanken ordnar, men det är ett långt steg innan det är den sortens ekonomer som sitter i beslutsfattande ställning och verkligen ser till all pengarna styrs ål rätt håll.

Det är också riktigt att u-länderna var på väg mot en god utveckling. Men den mättes inte främst i tillväxt, utan den mättes t.ex. i alfabetiseririg, i sjukvård, i ordriade förhållanden. Det är där jag tror att vi har de mått som är relevanta för u-ländernas utveckling.

Anf. 55 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Det var inte mycket jag fick reda på om socialdemokraternas syn på del kvinnoinriklade biståndet, trots det löfte jag fick av Axel Andersson att Kristina Svenssori skulle ta upp det. Men det finns tillfälle atf återkomma, Kristina Svensson.

Jag vill upprepa min fråga: Hur tror socialdemokraterna alt man skall kunna göra en översyn av del kvinnoinriklade biståndet om man inte är beredd alt salsa ytterligare på kvirinoenheten? Jag vill också fråga Krislina Svensson om hur hon ser på lokal resp. utsänd personal vad gäller kvinnobiståndel. Jag förmodar atl Krislina Svensson känner lill atl vi från SIDAs kvinnoråd har gjort ett enigt uttalande om alt vi skulle se det som angeläget atl man här hade utsänd personal.

Jag skulle också gärna kommentera del Kristina Svensson sade om det multilaterala biståndet. Kristina Svensson sade att hon inte här var beredd att ytterligare gå in på de ökningar som folkpartiet har föreslagit inom det här området. Det förstår jag, för de öknirigar som socialdemokraterna föreslår är i sanning halvhjärtade. 1 folkpartiet gör vi en helt annan prioritering för att markera att vi verkligen stöder FNs arbele för fred och ulveckling, för UNICEF och inte minst dess flyklingkommissarie. Särskilt anmärkningsvärt är all notera att äveri om socialdemokraterria föreslår en ökning, handlar det inte om mer än 190 milj.kr till del ytterligt viktiga arbele som flyk-tingkommissarien utför Vi i folkpartiet har sagt alt de 100 milj .kr ytterligare som vi kräver är väl motiverade. Det handlar om prioriteringar också när det gäller biståndet.

AnL 56 KRISTINA SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Bakgrunden är ju att folkpartiet också har en vidare ram. Vi håller oss till beslutet om enproceritsmålet, och vi fördelar det på de olika

anslagsposterna. Della tillåter oss faktiskt inte just nu atl öka de multilaterala bidragen, som Charlotte Branting nu talar om. Vi har emellertid en beredskap för detta. Vi utreder dessutom just nu det multilaterala biståndet och befinner oss milt uppe i det arbetet. För dagen kan jag inte säga vad det kommer ul av det arbetet.

Det är riktigt att jag i milt anförande inte hann ta upp frågan om det kvinnoinriklade biståndet. Vad Charlotte Branting framför allt lalar om är en ökning av den administrativa personalen inom SIDA. Ett enigt utskott har föreslagit ytterligare 10 milj.kr för administrativa insatser inom SIDA. Dessa pengar kommer naturligtvis så småningom atl fördelas. Jag hoppas verkligen atl det kommer att innebära all man får förstärkningar även när del gäller kvinnoinsalser

Del måste ändå vara huvudlinjen atl integrera kvinnobiståndel i alll biståndsarbete. Jag tror att del är mycket viktigt all man har den inställningen lill delta bistånd. Vi vet atl det bistånd som når kvinnorna verkligen ger effekt. Del är dårför viktigt alt vi arbetar efter den linjen och inte bara har speciellt kvinnoinriklade projekt. Kvinnobiståndet skall hela tiden finnas med i samtliga projekt.

Till Birgitta Hambraeus vill jag säga alt u-länderna ju själva väljer alt gå in i struklurprogrammen. Jag bara konstaterar detta.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

AnL 57 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr lalman! Jag delar Kristina Svenssons uppfallning all del är viktigt all det kvinnoinriklade biståndet i så stor utsträckning som möjligt integreras i del allmänna biståndet. Men vi kanske också kan vara överens om atl del behövs speciella kvinnoinriklade insatser. Del är naturligtvis också bra all folkpartiets förslag om en utökning av administrationen inom SIDA rönt ett så positivt mottagande och atl utskottet är enigt i dessa frågor.

Kvar slår emellertid alt det är absolut nödvändigt att vi får till stånd en förändring i fråga om kvinnohandläggarna. Jag har i min hand en handling som visar att många av dem som sysslar med della bistånd är deltidsanställda och har oerhört många andra arbetsuppgifter De hinner inte med atl engagera sig i delta, som vi är överens om, oerhört viktiga arbete. Här finns all anledning för oss alt satsa betydligt mer än hittills.

Det är riktigt att folkpartiet har ett tvåprocentsmål för biståndet. Vi välkomnar socialdemokraterna att vara med om delta mål, så atl även de i framtiden får möjlighet atl satsa mer på del kvinnoinriklade biståndet. Vi är stolta över värt tvåprocentsmål, och vi är bedrövade över all moderaterna inte ens håller fast vid enprocentsmålet och att socialdemokraterna i dag vacklar och talar om atl lägga in öslbislåridet iriom den enprocentiga biståndsramen.

När det gäller det multinationella biståndet är behovet stort, inte minst med tanke på de 15 miljoner flyktingarna i världen. Här borde även socialdemokraterna inse all den utökade satsning med 100 milj.kr som folkparliel föreslår är motiverad.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationelh utvecklingssamarbete

också håller med mig om att deras position är svag och att de faktiskt befinner sig i en utpressningssiluation med hänsyn till den stora skuldsättning de befinner sig i och på grund av att de har svårt att få andra ekonomiska resurser

Enligt tillgänglig statistik slår kvinnorna för 80% av försörjningen lill u-landsfamiljerna. Detta arbele ligger i stor utsträckning utanför den ekonomi som registreras i statistiken. Man kan alltså säga att dessa slrukturanpassningsprogram, som enbart lar sikte på det som registreras, passar osedvanligt dåligt i en ekonomi som i så slor utsträckning bygger på självförsörjning och informell ekonomi. Kvinnornas situation blir definitivt inte bättre av strukturanpassningsprogrammen, såsom dessa i dag är upplagda. Men låt oss tillsammans arbeta för att få in en annan sorts sakkunskap i Världsbanken och i IMF, så alt världssamfundets ekonomiska resurser kan användas lill en verkligt konstruktiv uppbyggnad, där del aldrig någonsin får bli smärtsamt för de fattigaste när förändringarna sker.

AnL 59 KRISTINA SVENSSON (s) replik;

Herr talman! Får jag först ta upp frågan om kvinnobiståndet. Biståndsministern skall ju tillsätta en särskild utredare för att se över delta bistånd. Jag föreställer mig atl det måste ligga inom detta mandat alt även ta upp frågan om bemanningen på biståndskonloren och handläggningen av dessa frågor.

När det gäller konsekvenserna för kvinnorna av strukturprogrammen får vi komma ihåg att det är inom jordbrukssektorn som man har fått en större lönsamhet. Man betalar numera för jordbruksproduktionen, och vi vet att del i u-länderna är kvinnor som i myckel stor utsträckning sköter jordbruket. På det sättet kommer delta även kvinnorna lill del.

Jag tycker självfallet alt del är viktigt att vi genom våra representanter, framför allt i Världsbanken och IMF, fortsätter att arbela för att strukturprogrammen verkligen får det mänskliga ansikte som vi vill all del skall ha.

AnL 60 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Som vi hört tidigare i dag har problemet med världsfattigdomen inte kommit närmare sin lösning. I ställel kan vi konstatera det tragiska faktum alt de ekonomiska klyftorna i världen snarast har fördjupats ytterligare. Antalet människor som lever i ren misär växer och analfabetismen är återigen på tillväxt. Särskilt hårt drabbas barnen. Undernäring i barndomen leder till bestående handikapp. Brister i hälsovård och utbildning innebär alt många aldrig får charisen lill elt godtagbart liv.

Utvecklingen i Afrika är särskilt alarmerande; inkomsterna för människorna i stora delar av kontinenten har minskal drastiskt det senaste årtiondet. Tunga skuldbördor är, som vi har hört här tidigare, en viktig orsak till atl ekonomisk återhämtning inte har skett. En annan orsak är Sydafrikas destabiliseringspolitik i framför allt frontstaterna. Men även andra lokala konflikter kan jag nämna, t.ex. den i Etiopien och den i Västsahara. Miljöproblem i form av ökenutbredning, skogsavverkning och befolkningskoncentrationer, beroende bl.a. på flyktingproblem, är ytterligare orsaker bakom de växande svårigheterna, som resulterat i bl.a. försämrad hälsovård och utbildning.

I förra veckan besökte jag Zimbabwe och Mozambique och kunde då med egna ögon se konsekvenserna av hur Sydafrika utnyttjar sin överlägsenhet och lerroriserar randslaterna såväl ekonomiskt som politiskt. Genom stöd åt den fruktade MNR-gerillan, dels frän sydafrikansk militär dels frän sydafrikanska privatföretag, främjas terror och sabotage i Mogambique, och inbördeskrig råder.

Folk flyr för all slippa kidnappas och på olika sätt utnyttjas av gerillan. De flyr undan av rädsla för all bli våldtagna och stympade, som andra tillfångatagna blivit. Grymheterna frän MNRs sida är förfärliga. Stympade kroppar vittnar om oerhört lidande. Avskurna näsor och öron och avbrutna länder är några exempel på grymheterna.

Flyktingströmmarna från Mozambique ökar och påfrestningarna på såväl landet självt som grannstaterna Malawi, Zambia, Zimbabwe, Tanzania och Botswana är stora. Hälsovården är bristfällig, minst sagl. I ett läger hade gerillan bara någon vecka tidigare stulit medicinerna. Kvar fanns några malariatabletter och ett fåtal doseringspåsar mot diarré. Vi kunde avläsa svälten och misären på barnens kroppar Magarna var uppsvullna, ögonen inflammerade, näsor rann, och hostan hördes överallt i lägret. Filtar saknades, kläderna var bara trådar och trasor, som inte värmde någol under de nu kalla vinternätterna. Många av barnen hade inte långt kvar all leva. En tredjedel av dem var redan föräldralösa. Och situationen totalt i frontline-slaterna är nu så svår alt det dör elt barn där var fjärde minut. Aparlheidpolitiken, som Sydafrika står för är huvudansvarig för denna situation. Därför är det så viktigt atl vi fortsätter våra sanktioner mol Sydafrika. Kanske måste det t.o.m. bli en skärpning, om ingen radikal förändring nu snabbt sker i Sydafrika.

Miljöförstörelsen följer flyktingskarorna. Jag hörde talas om - och fick se - hur flyktingarna i Mozambique dagligen hämtade ved i omgivningarna för matlagning och värme. Avstånden lill vedplatserna blev allt längre. Del berättades atl många gick både 30 och 40 kilometer för alt få tag i ved till att värma sig och laga mal. Det är klart alt delta innebar att träd avverkades och all miljöförslörelsen bredde ut sig. Här säg man verkligen sambandet mellan flyktingströmmarna, befolkningskoncentralionerna och miljöförstörelsen -en miljöförslörelse som inte enbart år lokal utan som ger globala effekter

Utbildningen i Mozambique var minsl sagl bristfällig. Det var brist på allt - brist på lärare, brist på lokaler, brist pä böcker, papper och pennor Ingenslans fanns det bänkar och bord. Barnen salt i stället pä trädrötter eller stenar och rabblade efler läraren. Och läraren hade inte ens en tavla alt skriva på. Hur undervisning över huvud taget gick alt bedriva var en gåta.

All denna nöd och all denna brist visar hur nödvändigt det är för oss i i-länderna alt stödja och hjälpa dessa u-länder Behoven är oerhörda. Därför finns del absolut ingen ursäkt för alt nagga enprocentsmålet i kanten genom atl la en del av det oerhört angelägna biståndet till de fattigaste länderna och i ställel ge det till Östeuropa, som nu regeringen föreslår De fattigaste länderna behöver faktiskt varenda krona de kan få, och mer därtill. Del har nämnts många gånger tidigare här i debatten, men jag är ytterligare styrkt i min uppfattning av vad jag har sett.

Som måriga har sagt tidigare här i debatten är oron myckel slor i dessa u-länder för alt i-länderna skall skära ned biståndet till förmån för öststaterna -

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90: 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

113 atl biståndet till u-länderna därmed inte blir så stort som det kunde ha varit. Stig Alemyr sade tidigare här i dag att han inte är säker på att u-länderna skulle kunna använda de biståndsmedel som ett genomförande av enprocentsmålet skulle innebära. Jag såg mängder av exempel på atl det är ett felaktigt påstående. Många olika organisationer är engagerade i u-länderna, och de har mängder av projekt som de vill genomföra och som de bara inte kan förverkliga i brist på resurser Från centerns sida har vi pekat på möjligheterna alt med utnyttjande av alla biståndsmedel hjälpa bättre i många olika länder- utöver randslaterna gäller det bl.a. Uganda och Filippinerna.

När del gäller humanitärt bistånd till Afrika är det inte bara södra Afrikas stater som behöver denna hjälp. I vår motion har vi pekat på andra länder och områden i Afrika, t.ex. Väslsahara och Etiopien. Vi vill öka anslaget till humanitärt bistånd med 40 milj. kr utöver regeririgens förslag, för att kunna bistå bl.a. dessa länders befrielseorganisationer och motståndsrörelser. I Västsahara gäller det Polisario och i Etiopien EPLF. Enligt centerns syn skall dessa medel även kunna kanaliseras direkt till befrielseorganisationerna, i linje med del förslag som folkpartiet utvecklar i sin reservation nr 81.

Polisarios mångåriga kamp mot Marockos ockupation av Västsahara har inneburit atl slora delar av befolkningen tvingats fly till läger inne i Algeriet. Ändå har Polisario lyckats organisera lägren på ett imponerande sätt. Det är därför som vi i centern anser atl Sverige skall kunna kanalisera en del av biståndet direkt via Polisario, såsom vi gjort när det gällt ANC. Vi anser nämligen att Polisario kan motsvara ett sådant förtroende.

På flera håll i Afrika råder, som jag tidigare nämnt, svält och hungersnöd. Exemplen är många - del gäller inte bara de randslater som jag tidigare talat om. Befolkningen i Afrikas Horn hotas återigen av svår sväll. Jag träffade parlamentariker från Angola, som berättade att nästan hela majsskörden hade gått förlorad i de sydliga delarna av Angola, som var lorkdrabbade. Där utgör just majs befolkningens basföda. Torkans dödsoffer räknas i fyr-siffriga tal. En del av befolkningen strömmar nu in lill Namibia, där man säljer sin boskap för underpriser för all få litet mal för den närmaste tiden. Denna beskrivning skulle lika väl kunna gälla andra lorkdrabbade områden, flyklingområden eller översvämningsomräden. Behovet av katastrofbistånd är därför oerhört stort. Det är anledningen till att centern vill öka anslagen med mer än 100 milj. kr till 700 milj. kr

Vi i centern vill också öka anslagen till Botswana, som är i behov av stöd och hjälp. Botswana har hög arbetslöshet, vallenbrist och omfattande livsmedelsimport. Men ett skäl till ökat stöd är framför alll att Botswana i dag är så starkt beroende av Sydafrika. Vi vill hjälpa landet bort från det beroendet, och därför vill vi alltså ge ytterligare medel till Botswana.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till samtliga reservationer som centern står bakom.

totalt ca 8 miljarder kronor. Del som man kallar tekniskt samarbete har utvecklats med ell drygt tjugotal länder Det finns 30 avancerade internalionella kurser som genomförs med BITS finansiering varje år runt om i Sverige och till vilka det kommer deltagare från Asien, Afrika och Latinamerika. Under det senasle halvåret har dessutom BITS fått ansvaret för en stor del av vårt samarbete med Östeuropa.

Som ganska ny ledamot av BITS styrelse har jag fått inblickar i BITS verk-.samhet, som jag också lycker är av generellt intresse för biståndsverksamheten. Den omfattande verksamhet som jag inledningsvis beskrev drivs av en myndighet med endast ett ljugotal anställda. Förklaririgen till detta är att myndigheten inom sig endasl utför de uppgifter som är av strategisk betydelse för atl biståndet skall ge avsedd effekt. Det rör sig alltså om bedömningen av projektförslagen, finansieringen, uppföljningen och utvärderingen. Externa experter anlitas för särskilda uppdrag när man så behöver Kunskap och teknologi från hela del svenska samhället utnyttjas i samarbete med motsvarande institutioner och grupper i u-länderna.

Detta sätt att organisera biståndsverksamheten lämpar sig särskilt väl för sådana u-länder som har kommit en bil på väg i utvecklingsprocessen, och det lämpar sig också väl för samarbetet med Östeuropa. Det bygger på att man tar till vara del kunnande och de erfarenheter som redan finns i u-länderna och kompletterar del med vad vi från Sverige kan. Verksamheten blir aktuell endast på de områden där länderna måste anlita hjälp utifrån.

Detta innebär i och för sig att man ställer stora krav på de länder man samarbetar med, men denna arbetsform har också slora fördelar. Riskerna för biståndsberoende minimeras, ett entydigt ansvar läggs på dem som genomför projekten, något som är lill gagn för slutresultatet. Del skapar också ett engagemang för bistånd i det svenska samhället, i näringsliv och förvaltning, och detta är på sikt utomordentligt viktigt för både biståndet och u-länderna.

BITS har under de senaste åren fått en tydligare biståndsprofil. Detta är delvis en följd av att verksamheten har blivit mer känd i samarbetsländerna och att det därför har kommit fram förslag till samarbete på områden där samarbete tidigare inte har förekommit. Därtill har också medvetna steg tagils för atl finna former för atl möta även andra biståndsmål än dem som främjar tillväxten. Tillväxtmålet är nog så viktigt, och BITS bör naturligtvis fortsätta atl i stor utsträckning ge företräde åt insatser och projekt som har tillväxtbefrämjande syfte. Men även de andra biståndsmålen måste naturligtvis uppmärksammas.

BITS har därför, med utgångspunkt från de resurser och erfarenheter som det svenska samhället erbjuder, också givit hög prioritetål miljöinsatser Detta följer naturligt av de satsningar vi i Sverige har gjort på olika miljöförbättrande åtgärder Detta är erfarenheter vi nu kan utnyttja lill fördel förde länder som BITS samarbetar med. BITS samarbelsländer efterfrågar också delta kunnande. De har nått en sådan grad av urbanisering och industrialisering atl svenska erfarenheter blir särskilt relevanta. I Östeuropa kommer detta mycket väl lill pass.

Genom arbetet i BITS styrelse har jag också kunnat få en översiktlig bild av det engagemang och den vilja som finns i vårt land för att delta i uppbyg-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

gandet av nya samhällen i Östeuropa. Det kommer till uttryck i idéer, projektförslag och erbjudanden från enskilda, organisationer, kommuner, myndigheter och företag. Detta är någol som vi enligt min mening skall ta till vara och utnyttja. För detta ändamål är ju BITS en alldeles särskilt väl lämpad myndighet.

Jag vill därför gärna ansluta mig fullt ut till vad utskottet uttalar i betänkandet, nämligen atl BITS utför en viktig insats inom ramen för det svenska biståndet.

Herr talman! Jag hade ulskoltsmajoritetens uppdrag atl också kommentera en del av alla de 120 reservationer som har fogals till betänkandet. Men de viktigaste frågorna i reservationerna har redan berörts i debatten, och det finns naturligtvis ingen anledning för mig att upprepa vad som redan har sagts. Jag vill därför yrka bifall till ulskoltels hemställan.

AnL 62 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr lalman! Folkpartiels tidigare förelrädare i debatten har redogjort för de principer som ligger till grund för vårt avståndstagande när del gäller regeringens modell, som går ut på att la stödet till Östeuropa från biståndsramen. Jag skulle vilja ge de 300 miljonerna en mer konkret innebörd. Ser man till pengarnas andel av 13 miljarder handlar del naturligtvis bara om drygt 2%. Felräkningspengar, säger en del, när del gäller ell så stort anslag. Betraktar man pengarna ur perspektivet "hjälp till åtgärder mol miljökatastrofer i Östeuropa", då är 300 miljoner också försvinnande litet. Men ser man del ur u-ländernas perspektiv får 300 miljoner en helt annan innebörd.

För någon tid sedan berättade en läkare från ett sjukhus i Kenya att han där hade två rullar gasbinda lill sitt förfogande, för säkerhets skull inlåsta i kassaskåpet. På elt annat sjukhus hade man inget tvättmedel att rengöra sängkläderna på förlossningsavdelningen med. Där hade en bråkdel av 300 miljoner betytt oerhört mycket. En behandling av ögonsjukdomen trakom, som så många barn lider av i u-länderna, kostar ungefär 20 kr.

Om, som någon här tidigare nämnde, en fullaslad jumbojel störtade varje minut, då skulle världen uppröras, genast ropa att det var skandal och kräva åtgärder Men nu är det lika många kvinnor som dör varje minut därför atl det saknas förlossnings- och mödra- och hälsovård. Vad skulle inte 300 miljoner betyda i räddade människoliv om bara en hten del satsades på dessa områden?

På grund av regeringens förslag får nu alla dessa angelägna områden klara sig med 300 milj. kr miridre. Del säger folkpartiet bestämt nej till. Genom atl förlägga biståndet till Östeuropa utanför enprocenlsramen och genom alt disponera biståndspengarna på ett mer effektivt sätt, får vi i folkpartiet utrymme för många, som vi ser det, angelägna områden.

Herr talman! Jag lar först upp våra extra satsningar för att stödja demokratisk utveckling. Trots vad Stig Alemyr sade om svårigheterna att kräva demokrati i våra biståndsländer är det faktiskt inte acceptabelt alt som i Vietnam och Cuba i decennier pumpa in pengar som uppenbarligen går lill krigföring i andra länder I Cubas fall räckte pengarna t.o.m. till att föra krig pä andra sidan jordklotet.

Att hävda demokratimålet betyder inte. Stig Alemyr, att man överger

barn med uppsvällda magar. Men när mottagarlandet fullständigt struntar i medborgarnas möjligheter till påverkan och inflytande och deras mänskliga rältigheter, då måste biståndet ges andra former Det måste ges genom andra kanaler jusl för alt nå de mest nödlidande.

Att hävda demokratimålet är för oss i folkpartiet också atl stödja nya demokratier Men även på denna punkt är socialdemokraterna ovilliga och tveksamma. Jag tänker på våra förslag all göra Uganda. Filippinerna och Costa Rica till programländer.

Speciellt njugga är socialdemokraterna mot Filippinerna. De accepterar endasl atl ungefär 10 miljoner förmedlas genom BITS. Utskottets uttalnde på s. 134 kan inte ge annat än negativa signaler till Asiens nyaste demokrati. Där skriver man; "Utskottet bedömer alt biståndet fungerar väl i den form som hittills använts även om utökade insatser under kommande år inte bör uteslutas."

Varför inte erkänna Filippinernas vilja atl själva medverka vid uppbyggnaden av landet och planeringen av hjälpen genom t.ex. Philippine Aid Plan? I folkpartiels motion föreslås flera åtgärder för att stödja Filippinernas demokratiska strävanden. Vi säger: Gör landet lill ett programland med en ram på 50 milj. kr. Stöd SAREKs Asienforskning med ytterligare 10 milj. kr. och ge utfästelser lill Philippine Aid Plan om slöd i fortsättningen. Och sist, men inte minsl; Avskaffa texlilbegränsningsavtalet.

Lena Hjelm-Wallén talade tidigare om atl det finns elt ökat slöd i världen för demokratisk ulveckling och atl Sverige ger ell sådant stöd, och hon räknade upp en läng rad länder Det land som saknades i den raden var faktiskt Filippinerna. Det måste uppenbarligen finnas en orsak till denna njugga inställning. Det skulle vara intressant all få delta utvecklat.

Vi i folkpartiet vill också öka ramen för katastrofbistånd med ylleriigare 35 milj. kr. Bakgrunden är naturligtvis de alll flera och allvarliga signalerna om hungersnöd och lidande, ofta i de länder där de totalitära regimerna omöjliggör all reguljär hjälp och där vanslyrel nått så långt atl de vanliga kanalerna är omöjliga att använda. Som jag sade inledningsvis måste biståndet i sådana situationer ges andra former för all säkert nå dem som bäst behöver det.

Till dessa människor hör, anser folkpartiet, också de handikappade i u-länderna. De är oftast de allra fattigaste av de fattiga och de som mest står utanför Vi har i vårt i förslag lagt på ytterligare 10 milj. kr för handikappåtaganden inom anslaget för särskilda program.

I betänkandet skriver utskoltsmajoriteten i det här sammanhanget atl:

"Utskottet ser positivit på utökade insatser inom delta område ", och

man avslutar med alt säga "om så befinns lämpligt". Det är bara att beklaga att ulskotlets majoritet inte har funnit att detta är lämpligt. Särskilt märkligt är det att inte centerpartiet stöder det här kravet mot bakgrund av den statistik som Karin Söder vältaligt redovisade från talarstolen. Hon sade att de handikappade barnens antal uppgår till 120 miljoner, och av dem är det bara en miljon som får hjälp. Här finns elt tillfälle all stödja folkparlireservatio-ner så att fler av de handikappade barnen kan få del av den hjälp som kommer från i-länderna.

Herr talman! Jag tänkte också något beröra BITS roll i biståndssamarbe-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

tet. Nils T Svensson har ju redogjort för def breda arbete som BITS utför Jag skall inte uppehålla mig kring detta, utan jag vill framför allt framhålla att det är myckel positivt att se atl BITS verksamhet nu börjar fä en tydligare bislåndsinriklning.

Det finns dock flera ytterligare åtgärder som borde genomföras för att förstärka den profilen. Folkparliel har framför allt pekat på möjligheterna alt göra kraftfullare insatser för alt stödja miljöförbättrande åtgärder, och vi vill därför öka ramen på det här området. Vi anser också atl man i BITS verksamhet i ökad utsträckning måste poängtera demokratimålet och våra krav på respekt för mänskliga rättigheter Därför har vi också ökat på anslaget med 10 milj. kr för detta äridamål.

Vi har också tagit initiativ till att BITS under hösten kommer med en redovisning av hur och i vilken utsträckning BITS insatser kommit kvinnor till del i de aktuella samarbetsländerna.

Det finns också ett par negativa irislag inom BITS verksamhet som vi anser bör upphöra. Det gäller dels den totala bindningen lill upphandling i svenska förelag, dels samarbetet med Cuba. Såsom redovisats så många gånger innebär bundet bistånd ofta att maskirier eller kunskaper blir dyrare och alt mottagarna får mindre för pengarna. Bindningen bör därför upphöra.

Det sker en successiv minskning av bundet bistånd, sade Lena Hjelm-Wallén i sitt anförande. Del avspeglas emellerlid inte alls hos BITS. Jag väntar därför på Lena Hjelm-Walléns insatser på det här området.

Lena Hjelm-Wallén sade också i sitt anförande alt Sveriges stöd till demokratiutveckling och mänskliga rättigheter är väl känt. Samarbetet med Cuba är dock en allvarlig plump i det protokollet. Del är fullständigt omöjligt att bli trodd när vi i andra sammanhang hävdar att vårt arbele för demokrati är framgångsrikt samtidigt som vi fortsätter vårt samarbete med Cuba där det inte finns några som helst leckeri på ett ökat inflytande för folket eller en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

Del är vidare tragiskt all kunna konstalera att några förbättringar i riktning mot demokrati och mänskliga rättigheter i Kina inte alls har skelt. Samarbetet är därför fryst.

BITS har också en nyckelroll när del gäller planeringen av insatserna för Östeuropa. Jag återkommer till detta i nästkommande debatt som rör betänkandet om Östeuropa.

Utskottet har tillstyrkt folkpartiets motion om en utredning av u-krediter-nas effekter, deras utveckling och deras eventuella förändrade utformning. Vi är glada för den uppslutningen från utskollet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där folkpartiet finns med.

politiskt motiverade såväl i varje enskilt fall som i en totalsyn på verksamheten. Del är således ulskotlets svar på den fråga som Ylva Annerstedl ställde när det gällde samarbetet med Cuba.

U-kredilerna kan man säga mycket om. Vi får inte glömma bort att förutsättningen är all det sker en upphandling i internationell konkurrens, vilkel garanterar atl man fär en ordning som är gynnsam för u-länderna. Men som Ylva Annerstedl också sade har vi i utskottet kommit överens om att tillstyrka del förslag som folkpartiet har fört fram i sin motion, nämligen alt låta utreda litet närmare frågan om u-kreditgivningen. Vi får väl se vad som så småningom kan komma fram genom en sådan granskning och studie av detta biståndsinslrument.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 65 JAN STRÖMDAHL (vpk);

Herr talman! Jag skall här koncentrera mig till slödel för Afrikas sista koloni. Del gäller Västsahara vars problem kommit i skuggan av händelserna i södra Afrika och kanske framför allt i Östeuropa. Del märks i regeringens förslag och i utrikesulskottets belänkande, där Västsaharafrågan hafsas över rätt betänkligt och i pressens rapportering- även om bl.a. Dagens Nyheter på senare lid delvis har kompenserat tidigare försummelser

Del väslsahariska folket och dess befrielserörelse Polisario lever och verkar under ytterst besvärliga och delvis omänskliga förhållanden. Sedan 1976 ockuperas större delen av det väslsahariska territoriet av Marocko. Marocko bekämpar västsaharierna med en stor och välutrustad armé. Marockanerna har organiserat en kolonial bosättning i de minst ökenlika delarna av landet. Marockansk polis arresterar västsaharier som torteras och fängslas. Många av dem försvinner. Ungdomar tvångsförflyllas.

FN, OAU och Europaparlamentet har fördömt Marockos handlande i Västsahara. En folkomröstning skall genomföras. Men Marocko saboterar, hittills, effektivt alla förberedelser Nu har Pérez de Cuellar nyligen varit i området och uttalat hopp om att folkomröstningen skall kunna genomföras kring nyåret. Han har också uttalat atl man från FN;s sida skall prioritera arbetet med att bli av med den sista kolonin i Afrika.

Sverige stöder Polisario, det är sant. Men samlidigl utbyts vänskapbety-gelser och varor med ockupationsmaklen Marocko. Marocko får direkt stöd med 46 milj. kr i bistånd och en u-landskredil på 100 milj. kr Väslsahara och Polisario får ingenting. Det som går såsom slöd till västsaharierna är ett humanitärt bistånd via Rädda barnen och Röda korset direkt till de flyktingläger som finns på algeriskt område.

Vpk kräver i reservation 26 alt Sverige omprövar sitt bistånd lill Marocko om statsledningen där inte visar sin freds- och förhandlingsvilja. Vad jag har kunnat utläsa och har hört i debatten stöder folkpartiet detta krav. Del har Chariolte Branting uttalat. Centern trodde jag stödde kravet - vi får väl höra

Prot. 1989/90: 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

113 sedan. Jag trodde också att miljöpartiet stödde det. Moderaterna ställer krav pä demokrati i mottagarländerna. Det vore då logiskt om man stödde vårt krav. Socialdemokraterna borde nalurliglvis också stödja del. 1 belänkandet framgår det av majoriletsskrivningen atl bistånd skall kunna övervägas i fall av allvarliga brott mot folkrätten eller anfallskrig och ockupation. Vad är det annat än allvarliga brott mot folkrätten och ockupation som just nu pågår i Västsahara?

1 reservationerna 81 och 82 kräver folkpartiet och vpk direkt stöd lill Polisario. Delta har bemötts av Axel Andersson, som försvarar utskottsmajoritelen och säger alt del är sä bra att kanalisera det humanitära stödet via Rädda barnen och Röda korset. Men det vi har krävt är inte alt man skall undandra stödet via organisationerna utan att man skall komplettera stödet via organisationerna med ett stöd direkt till Polisario. Vi menar alt det finns en princip som tidigare har accepterats, nämligen all SWAPO och ANC har fåll ett direkt stöd. Det borde också nu Polisario kunna få. Del är någol egendomligt och inte särskilt hedrande för Sverige all man ger ett direkt stöd till den koloniala ockupationsmaklen Marocko men inte anser atl man kan ge ell direkt stöd lill dem som är koloniserade och ockuperade.

Till sist en helt annan fråga, åven om den kan påminna om kvinnornas betydelse i kampen för ett fritt Väslsahara. Jag vill yrka bifall lill reservation 20 om kvinnobistånd.

Anf. 66 ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nr 15 är ganska bra, men del hade blivit ännu bättre om miljöpartiets reservationer hade kunnat accepteras av kammaren.

Jag vill lägga till sådanl som dess värre inte slår i texten. Det är viktigt att fundamentala mänskliga fakta ligger till grund för vårt länkande om och vår bedömning av biståndsverksamheten. Det har sagts så myckel om pengar, ramar och budget, att kammaren kan ha fått uppfattningen all del huvudsakligen är pengar som saken gäller Men dä har kammaren fått en felaktig uppfattning. Av de behov som människorna i världens alla länder har är de ekonomiska underordnade. Viktigare är fysiska behov som mat, vatten, utrymme och miljö. Kanske ännu viktigare är själsliga behov som värdighet, kärlek, medmänsklighet och hopp. Jag kan inte acceplera det omedelbara svaret att allt detta kan man köpa om man bara har pengar.

När man ger elt fattigt land pengar och tar dess proteiner, dvs. dess matproduktion, som utbyte, försvagar man i själva verket del landet. Det hjälper föga landet om det därigenom kan inhandla olika lyxartiklar, vapen, Coca Cola eller vad nu de styrande prioriterar.

Mycket av den ulveckling som vi med vår materialistiska och konsum-tionsinriklade kultur själva belastats med vore det bäst för den tredje världen alt slippa. Det vore t.ex. bäst för hela världen om alla länder lät bli alt driva upp sin nivå av energikonsumtion lika högt som de svenska kraftbolagen med myndigheternas hjälp lyckats driva upp energikonsumtionen i Sverige.

När man säljer vapen till ett utvecklingsland, oberoende av om det är i krig eller inte. ökar man inte livskvaliteten i det landet. Nej. det fordras helt

andra grepp för atl verkligen komma åt den världsomspännande kris som vi har skapat. Vi måsle helt enkelt följa upp tre olika linjer samtidigt. Vi måste öka medvetandet om vari krisen består Vi måsle öka förståelsen mellan folk i alla länder, och vi måste öka graden av lokal självtilllit överallt.

Krisen blir akut när hungerkatastrofer härjar och när sjukdomar raderar ut miljontals människor. Dess värre är detta bara följdfenomen av en totalt nedgången miljö, av en överbefolkad jord och av sociala system som ökar orättvisorna.

Vi måste inse krisens natur innan vi kan finna de rätta vägarna att bekämpa den. Det är en satsning på förståelse av och forskning om krisens natur som vi måste prioritera. Förståelsen mellan människor är också alldeles för dålig. Del räcker inte alls att bara se främmande folk pä TV. Del räcker inte heller alt anslå si eller så många miljarder i biständsbudgelen.

Personliga kontakter mellan människor i olika länder är det viktigaste för människor i både i-världen och u-världen. Båda sidor har mycket att lära av varandra. Del handlar egentligen mera om kommunikation mellan människor än om att en part hjälper en annan. Det är inte fråga om en envägskom-munikation. Det måste vara tvåvägs. Särskilt viktigt är atl stödja fadderverksamhet, där personligt ansvar och personliga kontakter skapas. Det gäller fadderskap mellan enskilda människor, familjer, kommuner och stater i i-världen och u-världen.

Jag anser alt den lokala själviilliten i små enheter måsle bevaras. Jag vill understryka och någol utveckla Marianne Samuelssons tidigare anförande på den punkten. Naturliga mönster med relativt lyckliga människor som lever i små byar och i begränsade regioner bryts i dag ofta sönder av ekonomiska intressen. Tom. modern biståndsverksamhet är ofta skyldig till sådana sociala förändringar Det är verkligen olyckligt och kan inte motiveras med atl man önskar en stark ekonomisk tillväxt.

Vi i industrivärlden vet vilket pris vi har fått betala för den ekonomiska tillväxten, särskilt nu under de senasle seklerna. Vi borde förskona resten av världen från den ulvecklingen. Endast en väl utvecklad känslighet från dem som handhar biståndsarbetet kan förhindra atl de ömtåliga lokala systemen skadas. Tack för ordet.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Inlernationelll utvecklingssamarbete

AnL 67 BERNDT EKHOLM (s);

Herr lalman! När vi behandlade ulrikesulskotlets anslagsbetänkande UU14 hade jag och några motionärer en motion som handlade om slödel till Östeuropa. Pä elt sätt kom den motionen litet fel, eftersom den skulle ha passat mycket bättre i det här betänkandet. Därför återkommer jag nu, trots att motionen inte finns i detta betärikaride, med riågra ord i anslutning till den.

Efter en resa som jag gjorde i Baltikum i september förra året - några riksdagsmän härifrån var där - kan jag utan vidare understryka att det är utomordentligt angeläget med stöd till Östeuropa. Det är ingen som helst tvekan om det. Det finns väl inte heller någon i denna kammare som motsätter sig det.

Det är angelägel att stödja den demokratiska utvecklingen, en utveckling mot frihet. Del är ett ord som vi mötte på många olika sätt under resan. Om

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt

utvecklings-

sanutrbeie

det är något som folkel på andra sidan, och i och för sig också på södra sidan om, Öslersjön har fått uppleva så är det ordet frihet. Det är myckel viktigt.

Vi mötte emellertid också en mycket svår ekonomisk situation, på gränsen till ekonomisk misär hos vissa befolkningsgrupper Vi såg givetvis all miljöförstörelsen var fruktansvärd och att det behövs stora insatser pä del området. Det är dårför mycket glädjande alt regeringen har ansträngt sig för alt pä myckel kort tid få fram 1 miljard kronor till Östeuropa, till våra grannländer över tre år

Diskussionen har gällt - vilket vi också tar upp i vår motion - de nya 900 miljonerna som tas av biståndsmedel. Jag har följt debatten och kunnat konstatera att denna fråga har blivit mycket ingående debatterad, så jag skall försöka fatta mig kort. Det akuta läget gör naturligtvis alt del är viktigt atl vi vidtar olika ålgärder Med vetskap om hur besvärlig den ekonomiska situationen är i dag förstår jag att regeringen inte har haft det lätt när det gäller att få fram dessa pengar. Jag kan därför ha en viss förståelse för atl man lar dem ur biståndsmedlen, trots all länderna i Östeuropa enligt min uppfattning knappast kan betecknas som u-länder Många med mig har den uppfattningen och vad jag förstår delar också biståndsministern den uppfattningen. Länderna i Östeuropa uppfyller inte falligdomskriteriet, de är betydligt mera industrialiserade än u-länderna. befolkningen har en god läskunnighet, och man har inte alls den barnadödlighel som förekommer i u-länderna.

Jag menar ändå atl det är angeläget all i fortsättningen undvika att utnyttja biståndsmedel för stödet till Östeuropa. Som motionärer pekar vi pä andra finansieringsformer och vi säger oss också vara beredda att avstå från andra saker i budgeten till förmån för Östeuropa. Efter det atl de tre åren har gått menar vi atl det inte bör komma i fråga att man använder biståndsmedel lill Östeuropa. Vi säger faktiskt ocksä att vi lycker alt redan under de kommande åren - således under del andra och tredje året i ireårspakelet -bör man göra allt vad man kan för alt undvika bislåndsmedel. Att använda biståndsmedel innebär ju de facto att vi undanhåller medel från de fatliga länderna. Det kan man aldrig komma runt. även om man lalar om en kraftig ökning.

Om man får lolka debatten positivt kan jag säga att del ändå har funnits lilel av en öppning. Några av debattörerna från den socialdemokratiska sidan har pekat på att om vi har litet lur med ekonomin kan vi kanske komma undan den tunga bördan, som jag ser del, all under dessa tre år finansiera delta med biständsbudgelen och att vi kanske skulle kunna hitta andra medel för del andra och tredje året i paketet. Jag tror nämligen inte alt vi skall undervärdera den principiella betydelsen av atl vi nu tar biståndsmedel till detta ändamål. Det är som på många andra områden - del öppnar för olika grupper i samhället alt driva en debatt och säga atl nu kan vi använda biståndsmedel för både del ena och andra ändamålet. Vi har kunnat se på flyktingsidan hur lätt det är att få i gång en debatt som kan bli skev. Del är därför mycket viktigt atl vi tar allvarligl på den här frågan, även om beloppet 300 milj. kr. över tre år naturligtvis är relativt ringa.

Med anledning av den motion som behandlades i utrikesulskollels förra betänkande, vill jag nu på detta sätt vädja till regeringen atl till varje pris försöka undvika en fortsatt finansiering över biståndsanslaget så atl vi kan

använda de pengarna lill de verkligt fattiga länderna och för att vi skall kunna slippa den debatl som vi annars förmodligen får ta.

Jag vill även passa på och säga något om en annan motion som jag har med i detta belänkande. Den handlar om all vi skall vidla ylleriigare handelspolitiska åtgärder för att främja en ökad import till Sverige från de av Israel ockuperade områdena. Västbanken och Gaza. Jag har gjort flera resor i dessa områden. Särskilt vid den senaste resan fick vi riksdagsmän starka uppmaningar alt försöka medverka till atl vi får en ökad handel till stånd mellan Sverige och de paleslinska områdena. EG har gjort slora sådana ansträngningar, och det är inte mer än riktigt att vi också försöker göra det. Därför tycker jag att det är positivt att utskottet markerar att man delar denna uppfallning och pekar på importkontorel för u-landsprodukter och de insatser som det gör Jag kan bara hoppas att vi följer upp delta, så all vi får till stånd en ökad handel med palestinierna. Utöver alla andra slöd som vi ger till dem behöver de detta stöd.

Med dessa ord hoppas jag all frågan om biståndet till Östeuropa och stödet lill palestinierna skall få en positiv lösning.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 68 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr lalman! Tänk globalt och handla lokall är honnörsord för Framliden i våra händer. Då tänker man kanske atl det inte hör hemma i denna utrikesdebatt om biståndet. Men det passar faktiskt bra även i den debatten. Vi måsle allt oftare tänka globalt, både politiskt, solidariskt och miljömässigt. Varje hot och varje god utveckling i dag har långt större återverkan på samtliga delar av jordklotet jämfört med tidigare händelser Och vi vet om det. När vi gör stora kalhyggen i Sverige resp. ökar eller minskar freonulsläppen har det belydelse för långt större områden än de närboende. Det har t.o.m. belydelse för områden utanför Sverige.

Vår biståndspolitik kan vi tala om med stolthet i den meningen all vi faktiskt satsar stora resurser i form av både människor kunnande och pengar. Dock har vi i miljöpartiet vissa krav och viss kritik alt framföra.

Marianne Samuelsson har redogjort för vårt nya biståndsmål, självtillii, våra krav vad gäller skuldkrisen och bundet bistånd. Hon har också redogjort för vår grundsyn i fråga om u-landsbistånd. Det gäller t.ex. satsningen på Östeuropa, där vi vill satsa myckel pengar utöver de i budgeten angivna.

Jag yrkar bifall till alla reservationer där Marianne Samuelssons namn står ensamt eller tillsammans med andra partiers representanter Vidare yrkar jag bifall till motion UU222, yrkande 1 samt motion UU82.

I motion UU222 om vårt medlemskap i Världsbanken kräver vi alt nya riktlinjer skall antas för Världsbanken i de fall där slöd endast beviljas till ekologiska och humana, långsiktiga projekt. Om inte detta sker anser jag att Sverige skall utträda ur Världsbanken och i slället använda de anslagna pengarna till lämpliga u-landssalsningar

Varför anser jag det? Jo, därför att Världsbanken stöder projekt som gör människor hemlösa - en miljon i Indien om Narmadaprojeklet byggs ut i sin helhel. Vart skall dessa människor ta vägen? Vi kan inte ta emot dem.

En annan fråga gäller Indonesiens folkomflyttningsprogram. Det åren lik-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

nande satsning som bl.a. Världsbanken har varit med om atl göra. Har handlar det om att göda multinationella bolag.

Det har i dag förts en lång debatt om Världsbanken, men som motionär anser jag all del är viktigt all ylleriigare diskutera den frågan. All påtvinga ett u-land vår ekonomi kan bli förödande för landet i fråga. Jag kan vidare nämna satsningen på elt kärnkraftverk på Filippinerna som byggs på en vulkan.

De satsningar som har gjorts i Brasilien omfattar alla dessa moment. Det förekommer folkomflyttningar, vägbyggen, skövling av regnskogar och en enorm järnmalmsbrytning. Vi vet alt skogarna aldrig kommer alt växa upp igen.

En annan mycket viktig fråga gäller sambandet mellan mänskliga rättigheter och ekonomi. I-ländernas iver alt exploatera tillgångar i tredje världen Ivingar ofta människor mest urbefolkningen, atl flytta från sina boplatser. Ofta är det liktydigt med ett utdraget folkmord.

Motivet för dessa mestadels storskaliga projekt sägs vara att höja levnadsstandarden i landet. Man ser dock samtidigt nogsamt till att inte själv förlora på affären. Man frilägger, som jag nyss sade, mark för odling genom att hugga ned regnskogen i Brasilien. Ell annat exempel är de kraftverksbyggen som nämnts. Penanerna har inte kvar något område att leva i sedan regnskogen huggits ned. Även andra indianstammar i Sydamerika har rönt samma öde.

Hår har Internationella valutafonden och Världsbanken, som beviljar lån till många sådana projekt, ett stort ansvar. Kan Sverige som medlem egentligen påverka de beslut som ofta drabbar miljontals försvarslösa människor? Om inte, bör Sverige lämna dessa organ och befria sig från åtminstone en besvärande dubbelmoral.

De länder som har haft demokratiska val och försöker stabilisera sig befinner sig i en särskilt besvärlig situation. Det gäller t.ex. Nicaragua. Där förhandlar man med både svenska och internalionella organ, bl.a. med FN;s representanter i Managua, om hur hjälpen skall utformas. Det talas om atl de som återvänder skall få 500 dollar per familj för alt ha möjlighet att staria på nytt. Det gäller sådana som återvänder frän utlandet och de som tillhört contras. Det finns också misquitoindianer och andra.

Människor som man inte tänkt så myckel på i del sammanhanget är flyktingar inom landet, de som flytt från sina hem på grund av contras härjningar Sverige kan utöva påverkan så atl dessa blir berättigade till samma hjälp. De har flytt från sina hem, ofta till städernas slumområden, och har haft elt myckel fattigt och svårl liv under ett anlal år

Nicaragua behöver vårt stöd. Man behöver som alltid stål till machetes, slipstenar och takplål. Men man behöver också mediciner, skolmaterial och fortsatt hjälp på alla områden.

Skogsplantering är som överallt oerhört betydelsefull, och på ett par år kan plantan ha vuxit till ett träd. Här är det därför lättare atl motivera trädplantering än det är på nordligare breddgrader Inom tio är kan de som planterat träden, själva få glädje av dem. Efter en orkan år 1988 förlorade Nicaragua 25 % av sin skog. Där finns alltså enormt med arbete att utföra.

Jag tycker atl svenska kommuner skulle uppmuntras alt ha vänorter i elt u-land som Nicaragua.

Under de senasle 40 åren har vi lyckats förstöra miljön mer ån vad hela mänskligheten dessförinnan lyckats med. Jag skall säga något om kärnkrafts-offren i Tjernobyl. Miljöpartiet har anslagit 1 miljard kronor lill miljösatsningar i öststaterna. Jag anser alt del vikiigasle vi kan göra där är alt hjälpa offren för Tjernobylkatastrofen. Det finns beräkningar som visar att en miljon människor kommer att dö i cancer som en följd av denna katastrof. Många av dem är barn. De bor kvar i de nedsmittade områdena och måsle alltså flyttas därifrån för all ha en chans att överleva. Man behöver också mediciner och över huvud tagel medicinsk utrusning.

Vitryssland och Ukraina kan inte gälla som u-länder. Ändå lever många människor där under värre förhållanden än i många u-länder Genom solidaritet, bistånd och en riktig politik kan i-världen hjälpa u-världen till en framlid. Men i de radioaktivt nedsmittade områdena finns ingen framtid.

Salsa på mediciner och i detta fall på folkomflyttningar något som jag nyss talade emot. Men här är del fråga om positiv folkomflyttning. Det handlar nämligen om alt rädda människor lill ett värdigt liv. Alll som kan göras måste göras. För atl visa vår solidaritet och verkligen la på allvar de risker som finns i världen för ytterligare kärnkraftskatastrofer måste vi avveckla den livsfarliga kärnkraflen. Då kan vår jord och människorna pä den få en framtid.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (biståndet till Östeuropa)

Först biträddes reservation 1 av Pär Granstedt m.fl. med 84 röster mol 23 för reservation 2 av Bengl Hurtig. 197 ledamöter avstod från atl rösta.

Härefter bifölls ulskoltels hemställan med 198 röster mol 111 för reservation 1 av Pär Granstedt m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Gullan Lindblad (m) anmälde alt hon avsett alt rösta ja men markerats ha röstat nej.

Moni. 2 (biståndets framtida storlek)

Först biträddes reservation 3 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg - som ställdes mot reservation 4 av Bengt Hurtig - med acklamation.

Härefter bifölls ulskoltels hemställan med 235 röster mot 53 för reservation 3 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg. 21 ledamöter avstod från att rösta.

Eva Björne (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Prot. 1989/90:113 Mom. 4 (införande av ett sjätte bislåndsmål) 2 maj 1990

Internationellt utvecklingssamarbete

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 18 för reservation 6 av Marianne Samuelsson.

Mom. 6 (solidaritet med de falliga)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. /(utveckling mot demokrati och marknadsekonomi)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 60 för reservation 8 av Alf Wennerfors m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 8 (nya mått för ulveckling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Bengl Hurtig-bifölls med acklamation.

Mom. 12 och 13 (utomeuropeisk miljöfond och internationell beskattning) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 10 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (demokratimålet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (institut för demokrati och mänskliga rättigheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 12 av Alf Wennerfors m.fl. i motsvarande del, dels reservation 13 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (oberoende rapporter om demokrati och mänskliga rättigheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (särskilt anslag för demokratibistånd)

Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 12av Alf Wennerfors m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (skuldavskrivning)

Först biträddes reservation 18 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus i motsvarande del med 57 röster mot 18 för reservation 14 av Marianne Samuelsson. 234 ledamöter avstod från atl rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 236 röster mol 76 för reservation 18 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus i motsvarande del.

Mom. 27 (metoder alt lösa skuldkrisen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 18 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus i motsvarande del, dels reservation 15 av Bengt Hurtig - bifölls med acklamation.

Mom. 30 och 31 (sociala effekter av skuldsanering och u-ländernas exportmöjligheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 18 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (multinationella företag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (kvinnobistånd)

Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 72 för reservation 20 av Karl-Göran Biörsmark m.fl.

Mom. 42 (programlandssamarbele)

Utskottels hemställan - som ställdes mot dels reservation 21 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 22 av Bengt Hurtig - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (projeklinriklat bistånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Alf Wennerfors m.fl. ~ bifölls med acklamation.

Mom. 44 (obundet bistånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 24 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 46 (avbrytande av bistånd lill odemokratiska regimer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (fortsatt bistånd till Marocko)

Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 28 för reservation 26 av Bengt Hurtig. 2 ledamöter avstod frän att rösta.

Prot. 1989/90:113 Mom. 50 (bidrag till UNDP) 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 51 (bidrag til UNFPA)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 29 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del, dels reservation 30 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 52-54 (bidrag lill UNICEF, UNRWA och UNHCR)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 55 och 56 (bidrag til IPPF och ITC)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Bengt Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 57 (bidrag lill miljöfonder)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 32 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 58 (bidrag lill multilaterala miljöinsatser )

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 59 (bidrag lill internationella läskunnighetsårel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg - bifölls med acklamation.

Mom. 60 (Världsbankens verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Bengt Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 61 (Världsbankens miljöhänsyn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill yrkande 1 i motion U222 av Ragrihild Pohanka och Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 62 (skapande av en FN-barik)

Utskottels hemslällari - som ställdes mot reservatiori 36 av Bengt Hurtig och Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 73 (medelsram för Botswana)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 41 av Alf Wennerfors m,fl,, dels reservation 42 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mot7i. 75 (medelsram för Etiopieri)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot reservation 43 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 76 (medelsram för Guinea-Bissau)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 44 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 45 av Bengt Hurtig- bifölls med acklamation.

Mom. 77 (medelsram för Kap Verde)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 46 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 47 av Bengt Hurtig-bifölls med acklamation.

Mom. 78 (medelsram för Kenya)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 48 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 79 (medelsram för Lesotho)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 49 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 80 (medelsram för Mozambique)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 50 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 51 av Bengl Hurtig- bifölls med acklamation.

Mom. 81 (inriktningen av biståndet till Namibia)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 52 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 82 (medelsram för Namibia)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 53 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg- bifölls med acklamation.

Mom. 86 (medelsram för Zimbabwe)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 58 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 59 av Bengt Hurtig- bifölls med acklamation.

Mom. 87 (medelsram för Bangladesh)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 60 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 88 (medelsram för Indien)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 61 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 89 (medelsram för Laos)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 62 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 63 av Bengt Hurtig-bifölls med acklamation.

Mom. 90 (medelsram för Sri Länka)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 64 av Bengt Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 91 (medelsram för Vietnam)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 65 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 66 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 67 av Bengt Hurtig - bifölls med acklamation.

Motn. 101 (medelsram för regionala insatser i Centralamerika)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 76 av Alf Werinerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 102 (medelsram för katastrofbistånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 77 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 78 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus- bifölls med acklamation.

Mom. 103 (humanitärt bistånd till Afghanistan)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 79 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg - bifölls med acklamation.

Motn. 104 (katastrofhjälp i Etiopien)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 80 av Bengt Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 106 (humanitärt bistånd i Västra Sahara)

Först biträddes reservation 81 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg-som ställdes mot reservation 82 av Bengt Hurtig-med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 239 röster mot 69 för reservation 81 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Motn. 108 (medelsram för bistånd genom enskilda organisationer)

Först biträddes reservation 83 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del med 36 röster mot 18 för reservation 84 av Marianne Samuelsson. 257 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 259 röster mot 52 för reservation 83 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 109 (framlida storlek av anslagsposten för enskilda organisationer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 83 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:113 Mom. Ill (befrielse från egeninsats) 2 maj 1990

Internationedt utvecklingssamarbete

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 85 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Motn. 112 (administrativa kostnader och myndighelsintyg)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 86 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 118 (särskilt miljöbistånd lill Indokina)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 87 av Bengt Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 120 (medelsram för särskilda miljöinsatser)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot dels reservation 88 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 89 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus, dels reservation 90 av Bengt Hurtig, dels reservation 91 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 121 (medelsram för Särskilda program)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 92 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 93 av Marianne Samuelssori - bifölls med acklamatiori.

Mom. 122 (medelsram för Särskilda program - aids-insalser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 94 av Bengl Hurtig -bifölls med acklamation.

Mom. 123 (medelsram för Särskilda program - anpassad teknik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 95 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 125 (information genom SIDA)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 96 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 129 (anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 97 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 130 och 131 (medelsram för U-landsforskning och S AREC:s verksamhet i Asien)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 98 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 99 av Bengt Hurtig - bifölls med acklamation.

Mom. 138 (medelsram för u-krediter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 103 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 104 av Bengl Hurtig- bifölls med acklamation.

Mom. 139 (bindningen av BITS tekniska bistånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 105 av Karl-Göran Biörsmark och Håkari Holmberg - bifölls med acklamatiori.

Mom. 142 (medelsram för Projeklbislånd lill vissa länder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 106 av Alf Wennerfors m.fl.. dels reservation 107 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del, dels reservation 108 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus, dels reservation 109 av Bengl Hurtig - bifölls med acklamation.

Mom. 143 (vissa samarbetsprojekt i Baltikum och Östeuropa)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 107 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 144 (bistånd till Filippinerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 110 av Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg, dels reservation 111 av Bengl Hurtig - bifölls med acklamation.

Motn. 145 (projeklbislånd lill Namibia)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 112 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 146 (medelsram för insatser i skuldlyngda länder)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 113 av Bengt Hurtig- bifölls med acklamation.

Mom. 150 (myndighetsanslag för SIDA)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering- som ställdes mot ulskoltels hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 115 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:113 Mom. 152 (medelsram för Saridö U-cenlrum)

2 maj 1990 Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 116 av Bengt Hur-

--------------------- lig - bifölls med acklamation.

Internationellt

utvecklings- jj (SAREC;s myndighetsanslag)

samarbete Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 117 av Bengl Hur-

tig - bifölls med acklamation.

Mom. 154 (Nordiska Afrikairislilutel)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 118 av Bengt Hurtig - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

4§ Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.32 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.45.

5 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.45 under ledning av tredje vice talmannen.

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 26 april

Företogs till avgörande kulturulskotlels belänkande 1989/90:KrU21, finansutskottets betänkande 1989/90;FiU15 samt försvarsutskottets betänkanden 1989/90:FöU7 och FöU6 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prol. 110).

Kulturutskottets betänkande KrU21

Mom. 2 (anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Ingrid Sundberg m,fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (arislagsposten Insatser mot luftförorenings- och försurningsskador) Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mol 149 för reservation 2 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 6 (viss inventering av fornlämningar m.m.) Prot. 1989/90:113

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 37 för reservation 4 av 2 maj 1990 Jan Hyttring och Stina Gustavsson.

Mom. 10 (kostnaderna för bevakning av de centrala museerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Åke Gustavsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (medel för förstärkning av ulslällningsverksamhel m.m. vid Nordiska museet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 8 av Elisabeth Persson, dels reservation 9 av Kaj Nilsson - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (utvecklingsplan för arkitekturmuseet)

Utskottets hemställan - .som .ställdes mot reservation 10 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Mom. 14 (medel för arkitekturmuseet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Mom. 16 (stöd till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Mom. 20 (anslagsposten Statens konstmuseer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (fördelningen av medel för utveckling av centralmuseernas verksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mol 60 för reservation 16 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 22 (anslagsposten Utveckling av cenlralmuseernas verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (bidrag lill vandringsutställningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (anslagsposten Arbetets museum)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 22 av Jan-Erik Wikström m.fl., dels reservation 21 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

7 Riksdagens protokoll 1989/90:113

Prot. 1989/90:113 Mom. 28 (konstmuseet Arkiv för dekoraliv konst)

2 maj 1990 Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mol 55 för reservation 23 av

Jan-Erik Wikström m.fl.

Motn. 32 (tilläggsbelopp för naturvårdsljänsler och friluftsmuseiverksamhet m.m.)

Först biträddes reservation 28 av Elisabeth Persson med 32 röster mol 19 för reservation 29 av Kaj Nilsson. 260 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bifölls utskottels hemställan med 271 röster mol 19 för reservation 28 av Elisabeth Persson. 20 ledamöter avstod från att rösta.

Motn. 33 (grunder för fördelningen av nya grundbelopp)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 60 för reservation 30 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 35 (anslag till Riksutställningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 33 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga motnent

Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande FiU 15

Utskottels hemställan bifölls.

Försvarsutskottets betänkande FöU7

Motn. 4 (tillsättande av två utredningar för bedömning av hotbilden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Carl Frick - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (utredning för införande av allmän värntjänsl)

Utskottels hemställan bifölls med 291 röster mot 18 för reservation 3 av Carl Frick.

Mom. 12 (utredning om säkerhels- och sårbarhetsfrågorna i datasamhället) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Kerstin Ekman och Hans Lindblad - bifölls med acklamation.

Motn. 14 (fond för landsbygdsutveckling)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Carl Frick - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands civil- och militä-
98 rområden)

Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mol 137 för reservation 6 av Prot. 1989/90:113
Arne Andersson i Ljung m.fl. 2 ledamöter avstod frän att rösta. 2 maj 1990

Mom. 20 (fastställande av utgiftsramen för del militära försvaret budgetåret 1990/91)

Först biträddes reservation 9 av Jan Jennehag med 23 röster mot 18 för reservation 10 av Carl Frick. 266 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 8 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors med 38 röster mot 20 för reservation 9 av Jan Jennehag. 252 ledamöter avstod från att rösta.

Därpå biträddes reservation 7 av Arne Andersson i Ljung m.fl. med 62 röster mot 37 för reservation 8 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors. 209 ledamöter avstod från alt rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 176 röster mot 59 för reservation 7 av Arne Andersson i Ljung m.fl. 75 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 23 (lika regler för det civila och del militära försvaret avseende kompensation för underskridande av planeringsramar)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91)

Först biträddes reservation 12 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Benglsfors- som ställdes mol dels reservation 13 av Jan Jennehag, dels reservation 14 av Carl Frick - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 231 röster mol 58 för reservation 12 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors. 21 ledamöter avstod från atl rösta.

Mom. 25 (omfördelning inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 15 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (ändring av beslut alt lägga ned 1 3 i Örebro och I 17 i Uddevalla) Utskottets hemställan bifölls med 182 röster mot 124 för reservation 26 av Arne Andersson i Ljung m.fl. i motsvarande del. 3 ledamöter avstod fråri alt rösta.

Mom. 37 (ändring av beslut atl lägga ned I 11 i Växjö)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Arne Andersson i Ljung m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (antalet armébrigader m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 27 av Arne Anders
son i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation. 99

Prot. 1989/90:113 Mom. 39 (behållande av P 6 i Kristianstad som fredsförband)
2 maj 1990 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Arne Anders-

son i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (ändring av beslul alt lägga ned T 4 i Hässleholm)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Carl Frick -bifölls med acklamation.

Motn. 43 (ubålsskyddel m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 62 för reservation 30 av Arne Andersson i Ljung m.fl.

Motn. 54 (höjd dagersättning)

Utskottels hemställan bifölls med 270 röster mot 37 för reservation 31 av Jan Jennehag. 1 ledamot avstod frän alt rösta.

Motn. 55 (värnpliktigas försäkringsskydd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 32 av Kerstin Ekman och Hans Lindblad - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (samlevnadsundervisning i den militära befälsulbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Kerstin Ekman och Hans Lindblad - bifölls med acklamation.

Mom. 60 (värnpliktigas resor)

Ulskotlets hemställan bifölls med 270 röster mot 38 för reservation 34 av Jan Jennehag och Carl Frick. 1 ledamot avstod från all rösta.

Mom. 63 (försvarels mark och byggnader i Stockholmsområdet)

Ulskoltels hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 35 av Arne Andersson i Ljung m.fl. föreslagna ändringen i motiveringen- bifölls med acklamation.

Mom. 65 (JAS .39-projektel)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mol 38 för reservation 36 av Jan Jennehag och Carl Frick. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 67 (kris- och krigsperioders längd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 37 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors- bifölls med acklamation.

Mom. 68 (organisationen av de civila delarna av totalförsvaret)

Ulskoltels hemsiällan - som slälldes mol reservation 38 av Gunhild Bolander m.fl. - bifölls med acklamation.

100

Mom. 69 (beredskapshänsyn i samhällsplaneringen) Prot. 1989/90:113

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Jan Jennehag 2 maj 1990 och Carl Frick - bifölls med acklamation.

Mom. 85 (lokalisering av civilbefälhavarens kansli i Mellersta civilområdet) Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 40 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Försvarsutskottets betänkande FöU6

Mom. 2 (rätten alt ta del av allmän handling)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mol 41 för reservation 1 av Kerstin Ekman och Hans Lindblad.

Mom. 3 (fordon som skyddsobjekt)

Utskottels hemställan bifölls med 246 röster mot 60 för reservation 2 av Arne Andersson i Ljung m.fl.

Moi7i. 4 (ersättning vid tillträdesförbud)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (militär personal vid bevakning av skyddsobjekt)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 4 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Motn. 6 (bestämmelser om militära skyddsområden)

Utskottels hemställan bifölls med 287 röster mol 19 för reservation 5 av Jan Jennehag.

Motn. 16 (trafiken med utländska långtradare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga inotneni

Utskottets hemställan bifölls

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

102

8 § Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1989/90;UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa.

AnL 69 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Fru talman! Frihetens och de folkliga revolternas historiska år 1989, när människorna i land efter land kastade av sig de kommunistiska bojorna, har efterträlls av de demokratiska valens 1990.1 Estland, Lettland och Litauen, i Östtyskland och Ungern, i Slovenien och Kroatien har medborgarna redan gått till valurnorna för atl välja sina legitima företrädare. Nu förestår val i bl.a. Rumänien, Tjeckoslovakien och Bulgarien.

En ny europeisk politisk karta är på väg att växa fram. Nya samarbetsparlners, också för oss här i Sverige, är på väg atl etablera sig. Redan efter de val som har hållils slår det klart atl Central- och Östeuropas folk lägger sin röst för ett systemskifte lill marknadsekonomi, baserad på privat äganderätt och privata företag. De önskar leva i ett demokratiskt, pluralistiskt samhälle efter västerländsk förebild. Och de röstar i betydande utsträckning på borgerliga partier För kommunisterna går del uruselt i valen och för socialistiska partier av varierande schatteringar påfallande dåligt.

Också Sverige måste bejaka den önskan som de nya reformländerna i Östeuropa nu uttrycker om alt få hjälp med kunskap, utbildning och praktisk erfarenhet av hur ell demokratiskt rättssamhälle och en marknadsekonomi fungerar och byggs upp.

Del kan kännas ganska förvånande atl höra den estniske politikern och kommunistiske partimedlemmen Indrek Toome i Stockholm plädera för svenskl stöd till ett marknadsekonomiski institut i Tallinn, men det är samtidigt ell uttryck för den nya europeiska realiteten: Den kommunistiska planhushållningen har visat sin oförmåga att producera annal än ofrihet och fattigdom, och nu vänder sig människorna till demokratin och marknadsekonomin.

Det är för Europa i sin helhet en stor uppgift att hjälpa de nya demokratierna i öst till utveckling och välstånd. Det är i detta sammanhang att välkomna all den Europeiska gemenskapen, EG, getts en samordnande roll av de västliga insatserna. EG och dess medlemsländer besitter en finansiell tyngd och kraft, som kommer att behövas för atl möta behovet av hjälp österifrån. EG är också på väg all i form av särskilda associationsavtal erbjuda reformländerna ell brett samarbete.

Enligt moderat uppfattning är del viktigt all också Sverige visar sin beredvillighet all deltaga i deri europeiska samordningen av utvecklingshjälpen österut. Vi bör deltaga i finansieringen av den europeiska utvecklingsbanken, EBRD, och i de skuldläiinadsåtgärder i olika former som nu förbereds. Den s.k. 24-gruppen är t.ex. inbjuden att della i ett län som EG lagt upp för Ungern.

Tidigare i denna kammare har jag kritiserat regeringen för senfärdighet i utarbetandet av en svensk Östeuropapolilik. Kritiken kvarstår även om situationen har blivit något mera löftesrik genom de initiativ som tagits i vår.

särskilt då tillsättandet av en Ösleuropadelegation. vilken skall var elt samrådsorgan mellan regeringen, myndigheter, näringsliv och organisationer Det är min erfarenhet alt det finns en stor beredskap och elt stort intresse ute i del svenska samhällslivet för atl engagera sig i projekt och olika former av ulbyte med reformländerna i Ösleuropa. För all dessa många insatser skall komma till stånd krävs det ofta någon form av bidrag till finansieringen.

Fru lalman! Sverige måsle i sina konlakler med öslländerna ge klarl uttryck för alt vad som krävs är en snabb övergång till marknadsekonomi inom ramarna för ett demokratiskt rättssamhälle. Även om denna övergång kommer atl medföra påfrestningar så är det samlidigl enda sättet atl åstadkomma den ekonomiska tillväxt som behövs för atl möta människornas förväntningar om förbättrade levnadsvillkor På annat sätt kan resurser inte heller frigöras för alt förbättra den katastrofalt försummade miljön och andra eftersatta sektorer, t.ex. hälsovården. Någon s.k. tredje väg mellan den kommunistiska kommandoekonomin och den liberala marknadsekonomin finns inte. Alt över huvud taget lala om någon tredje väg när den kommunistiska vägen så i grunden avslöjat sin omänsklighet är ju i sig en besynnerlighet. Del vore intressant alt veta om svensk socialdemokrati avser att fortsätta atl missionera för den tredje vägens politik i Ösleuropa efler det att socialdemokraterna själva varit tvungna atl så klart erkänna sina misslyckanden här hemma.

Ett klarl uttalat stöd för marknadsekonomiska reformer återfinns också i de akter som antogs vid den Europeiska säkerhetskonferensens, ESK;s, ekonomiska konferens som avslutades i Bonn den 11 april i år De som dellog i konferensen frapperades av de bitvis mycket långtgående åtaganden i marknadsekonomisk riktning som gjordes av Sovjetunionen och de övriga östeuropeiska reformländerna. Man vill verka för elt fritt flöde av handel, kapital och invesleringar och för obehindrad "hemlagning" av vinstmedel i konvertibla valutor. Dessutom konstaterar man all det föreligger ett nära samband mellan politisk pluralism och en fungerande marknadsekonomi.

Den operativa delen av slutdokumentet anger mera i detalj hur del ekonomiska samarbetet mellan de 35 ESK-länderna i framtiden skall gestalla sig. Utgångspunkten är även här den fria marknaden byggd på det privata företagandet.

Fru talman! Sverige har ett särskilt ansvar alt stödja våra nära grannar, de baltiska broderfolken, i deras strävan efter frigörelse och politisk och ekonomisk utveckling och självständighet. Det är därför vi lill vårriksdagen har föreslagit alt Sverige inom ramen för sin Östeuropapolilik upprättar ell särskilt samarbetsprogram för Baltikum till vilkel vi inledningsvis velal anslå 100 milj. kr Vi beklagar alt vi inte fått stöd för detta förslag, och vi kan endast konstatera alt händelseutvecklingen i Baltikum pä senare lid understrukit behovet av särskilda svenska insatser. En svensk diplomatisk närvaro i Vilnius måste snarast upprättas, och jag påminner om vårt förslag tidigare under vårriksdagen om atl ullandsradion måste få möjlighet atl sända också på litauiska.

Liksom i fråga om övriga Östeuropa måste Sverige vara berett all dela med sig av sin kunskap och kompelens, sina förelagartraditioner och institutionella traditioner Balter bör inbjudas för studier och praktik lill svenska

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Ösleuropa

103

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

universitet, organisationer och företag. Kulturutbytet mellan Baltikum och Sverige måste få ökat stöd. Anslaget på 100 milj. kr bör kunna användas till bl.a. konsulthjälp och projekt som hindrar miljöförslörelsen, teknisk utrustning och litteratur till universitet och högskolor, ett stipendieprogram för studier och praktik i Sverige samt ett skolungdomsutbyle. Vi menar atl det föreslagna marknadsekonomiska institutet i Tallinn bör få slöd.

Vi i Sverige måste självfallet fortsätta att manifestera och klart uttala värt politiska och moraliska slöd för Estlands, Lettlands och Lilauens rätt till självständighet. Också Moskva måsle följa de principer som lagts fast i Helsingforsdokumenlet.

Fru talman! Frigörelsen i Östeuropa är till stor glädje också för oss här i Sverige. Nya, rika möjligheter till kontakter med människor och kulturer som varit instängda bakom järnridån öppnar sig. Möjlighelerna till ett i sanning fritt Öslersjön i den meningen atl alla Östersjöns stater kan inräknas i de fria demokratiernas samfund öppnar sig faktiskt för oss. För Sverige och oss svenskar gäller det alt bejaka del nya Europa som är på väg alt växa fram och att på ett konstruktivt sätt deltaga i dess frigörelse och uppbyggnad.

Fru lalman! Jag ber all få yrka bifall till de moderata reservationer som är fogade till delta betänkande från utrikesutskottet.

104

AnL 70 HAKAN HOLMBERG (fp);

Fru talman! I morgon firar det polska folket på nytt i frihet sin nationaldag. Den 3 maj 1791 antogs Polens första demokratiska författning, ett av de centrala dokumenten i Europas demokratiska historia. Under mer än 40 år har de kommunistiska makthavarna i Polen förbjudit firandet av den 3 maj. Med den uppfinningsrikedom som kännetecknar alla förtryckta folk har polackerna på olika sätt förlängt firandet av den 1 maj, den dag då förtryckarna i Östeuropa brukade salutera sig själva.

Först sommaren 1989 började, med de första delvis fria valen i Polen, den utveckling som på mindre än ett halvår befriade samtliga centraleuropeiska medlemsstater i Warszawapakien och som nu spritt sig också lill Jugoslavien. Att döma av gårdagens första maj-demonstration i Moskva kan ulvecklingen där nu snart hinna ifatt den som sketl på andra håll.

Atl det sammanbrott för den kommunistiska ideologin som vi bevittnat har världshistorisk betydelse kan inte gärna någon ifrågasätta. Men det är ändå viktigt all slå fast atl del är fråga om elt sammanbrott för kommunismen som sådan som nu inträffat, inte för någon förvrängd eller missuppfattad kommunism.

Roten till de katastrofer som inträffat i de länder som styrts av kommunistiska partier är den gemensamma ideologin, eller rättare sagl två speciella aspekter av denna; tron på den egna lärans vetenskaplighet och föreställningen atl alla konflikter i ett samhälle kan reduceras till en enda, den mellan borgarklass och proletariat. Tron all man haft tillgång till ett i vetenskaplig mening giltigt recept för hur elt gott samhälle skall byggas har lett till det förtryck mot alla som ifrågsatl den förda politiken och till närmast kriminell blindhet inför den verklighet som hela tiden envisades med all inte passa in i ramarna. Föreställningen alt den enda väsentliga konflikten i samhället upphävts genom del kommunistiska maktmonopolet ledde lill atl alla andra

konflikter, sociala, nationella, ekonomiska och den mellan exploateringsintressen och miljövård aldrig kunde erkännas.

De kommunistiska diktaturerna har inte bara inneburit politiskt förtryck och ekonomisk stagnation. De har också skapat en social misär som man trodde var omöjlig att åstadkomma i tidigare välutvecklade länder mitt i Europa - med åtföljande svindlande privilegier för en lilen partielit. De har skapat något som börjar likna ett ekologiskt sammanbrott i stora områden, som också går utanpå alll som någon gärna kan ha troll vara möjligl att ställa till med. Dessutom har de inneburit något av en kollaps för mycket av den tysta kunskap och den kulturella förmåga som består i att människor respekterar rättssamhällets regler, vet vad de har rätt att kräva av sina myndigheter och vad de måste klara själva och hur fria förelag, folkrörelser, partier och nyhetsmedia kan fungera. Den östeuropeiska socialismen har inte inneburit några överlastade välfärdsstater som finansierats med höga skatter, för att anspela på en föreställning som tyvärr figurerar i en av reservationerna - och i den motion som föregår den - till dagens betänkande. Jag återkommer lill det. Vi har haft atl göra med ett slags närmast feodalt privilegiesamhälle utan vare sig marknader, offentlig sektor eller ansvariga statsorgan i den mening som dessa ord normalt har.

När vi nu har en historisk chans att bidra till att dessa länder återgår till normala samhällsförhållanden är del givetvis en moralisk skyldighet för oss att göra allt vi kan för att den övergången skall bli framgångsrik. Folkpartiet har betonat att dessa nya åtaganden inte får ske på bekostnad av andra internationella åtaganden och på bekostnad av vår biståndspolitik. Stödet till Öst- och Centraleuropa bör därför enligt vår mening finansieras ulanför den ordinarie biståndsramen och räknas upp i den takt som nya möjligheter att göra konkreta insatser visar sig.

Det är också farligt ur en annan aspekt att dra paralleller mellan vårt stöd till Öst- och Centraleuropa och vårt u-landsbistånd. De f.d. kommunist-styrda länderna är inte u-lånder på väg mot modernisering, utan ursprungligen ganska välutvecklade länder som under en lång följd av år tvingats in i ett ekonomiskt och politiskt maktsystem som systematiskt förvrängt och förstört alla normala signalsystem i ekonomin. I vissa avseenden har detta system skapat förhållanden som snarast påminner om dem som kan uppträda efter elt krig, och som förekom i hela Europa direkt efter andra världskriget.

Del är en sak att störta en förhatlig diktatur. Det är en helt annan sak atl byta politiskt och ekonomiskt system. De sleg i riktning mot en återgång till normala relationer mellan medborgare och stat, mellan stal och företag och mellan olika företag på en marknad, som nu skall tas är unika. Del finns inga förebilder, men möjligen vissa lärdomar som kan dras av misslyckade försök under 60-och 70-talen atl reformera de s.k. realsocialistiska systemen.

I länder i tredje världen kan man, som tidskriften The Economist just påpekat i en lång analys av denna process, ofta räkna med att effekten av olika åtgärder blir ungefär den man avser. Människor reagerar som man avser om man förändrar reglerna för prisbildning, säljer statliga företag eller något annat. I de f.d. kommunistiska länderna finns tyvärr ingen sådan säkerhet. Under 70-lalet fick Polen gigantiska krediter från väst. Dessa användes inte alls.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

105

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

106

som kreditgivarna hade tänkt sig, lill att finansiera en omstrukturering av ekonomin. I stället pumpades pengarna in i just de slora industrikombinat som egenlligen borde ha lagts ned eller delats upp och den nedåtgående spiralen i ekonomin drevs på ytterligare några varv. Atl överlåta kontrollen av de slora statsägda företagen till personer ur den gamla nomenklaturan som dittills hade administrerat dem kan ofta leda lill att dessa personer tar chansen att bli rika själva på kort tid, utan att vi får någon fungerande marknadsekonomi i stället för den gamla planekonomin.

Övergången till marknadsekonomi måste därför vara fullständig, och den måste ske i förhållandevis snabb takt. Del finns inga mellanlösningar. Paradoxalt nog kan den i ett övergångsskede, som just nu i Polen, också innebära att staten återtar kontrollen över företag som hittills administrerats av lokalt anslällda personer inom ramen för det gamla ekonomiska systemet, för all därefter genomföra en riktig privatisering där ägandet sprids på många händer och de ansvariga för första gången blir ansvariga på riktigt, inför rikliga ägare. Någon mellanväg mellan den s.k. planekonomin - eller industrifeo-dalismen - och en normal marknadsekonomi finns inte. Det är numera mycket ont om politiker även i de sönderfallande kommunistpartierna, som hyser några illusioner på den punkten. Det bör också sägas atl övergången till en normal marknadsekonomi är nödvändig för att skapa förutsättningar för någon form av normalt välfärdssystem. Surrogatet för den välfärd vi känner från västvärlden, oavsett hur den organiseras, har i de kommuniststyrda länderna ofta varit godtyckliga förmåner kopplade lill anställningen i de di-nosaurier till företag som dominerat näringslivet.

Risken för misslyckanden i den process som nu håller på att inledas är mycket stor. Rapporterna från Polen talar ända om framgångar för den politik som den nya demokratiska regeringen för Många tror att landet kanske om några år kan uppvisa tillväxtsiffror som skulle kunna motsvara dem vi har sett i en del ekonomier i Östasien.

Sanningen är dock att vi ingenting vet och alt riskerna för hela den demokratiska ulvecklingen är stora om misslyckandena hopar sig. En nyvald ungersk parlamentsledamot, Miklos Haraszli, hävdade i förra veckan inför en svensk publik alt alternativen i den, som han säger, postkommunistiska demokratin i verkligheten kanske bara var två - antingen en kombination av nationalism och protektionism, kanske kopplad till det som till äventyrs kan finnas kvar av socialistiska ideér, eller en politik för öppenhet, europeisk integration och snabb övergång till marknadsekonomi och socialt ansvarstagande. Historien är inte, som del ibland heter, slut i och med kommunismens kollaps. Del finns nya hot mot de liberala och i vid mening demokratiska värden som nu har segrat.

Moderata samlingspartiet har i en reservation till dagens belänkande pläderat för atl det svenska stödet till de f.d. kommunistslalerna skall la sikte på en återuppbyggnad av, som del heter, kapitalismens institutioner Jag förmodar att några talare i dag kommer all attackera denna reservation på temat att vi från Sveriges sida inte skall lala om för de nya demokratierna om de skall ha marknadsekonomi eller något annat system. Får jag säga all från folkpartiets sida är vi inte elt dugg besvärade över den typen av synpunkter Kapitalismens institutioner står redan på dagordningen i hela Öst- och Cen-

traleuropa. Det finns inga andra all välja på och inga seriösa politiker som förespråkar något annat än marknadsekonomi.

I den meningen är också den moderata reservationen överflödig. Majoriteten i utskottet argumenterar väl så kraftfullt som den moderata gruppen för svenskt bistånd i övergången till marknadsekonomi. Vi från folkpartiet reagerar i ställel över den slarvighet som jag tycker präglar en del av den argumentering som ligger bakom den moderata motionen och den reservation som den har lett fram till. Man talar om att en av de tre prioriterade frågorna för det svenska stödet skall vara att få ned skattetrycket. Jag måste fråga vilkel skalletryck. Del finns över huvud taget inget skattesystem i Östeuropa som på någol sätt kan jämföras med det vi har Inkomstskatten för vanliga medborgare rör sig om några procent, i den mån man alls kan tala om irikomslskatl i vår mening. Det är klart alt förelagen på ell sätt utsätts för en konfiskalorisk bolagsbeskaltning. som man kan säga är en följd av del socialistiska systemet. Det är emellertid inte riktigt detsamma som den typ av skatteproblem som man diskuterar i normala ekonomier.

Det finns också en del andra inslag här, som jag inte tycker är hell seriösa. Man rekommenderar att vi skall argumentera kraftfullt för att dessa länder inte skall införa löntagarfonder. Jag kan inte tänka mig någon östeuropeisk politiker som ens för bråkdelen av en sekund skulle överväga att införa löntagarfonder i t.ex. Ungern eller Tjeckoslovakien.

Jag tror alt vi skall vara noga med atl komma ihåg atl de politiker ur nya demokratiska partier vi nu möter vet betydligt mer om del svenska samhället än vad de flesta i Sverige vet om de östeuropeiska länderna. Del är ganska känsligt att skriva den här typen av självklarheter på näsan på människor som är i full färd med att göra precis det som varje förnuftig människa inser att man bör göra, nämligen att byta det ekonomiska systemet.

Jag har ett intryck av atl moderaterna här helt enkelt har dragit sig lill minnes sina hjärtefrågor i den svenska inrikespolitiken och utgått från atl den socialism som nu håller på att avskaffas i öst är beskaffad på samma sätt som den svenska välfärdsstaten med dess höga skaller Jag kan avslöja att del inte ligger till så.

Vad vi i Sverige kan göra för atl bidra lill utvecklingen i öst är naturligtvis ganska begränsade insatser Det viktigaste är sannolikt atl vi aktivt verkar pä den internationella scenen för att medverka till den europeiska integration som är nödvändig för alt befästa de demokratiska revolutionernas landvinningar. I övrigt är enligt vår mening nyckelordet kunskapsöverföring.

I folkpartiets motion finns en mycket utförlig argumentering för de behov av elementär kunskap just för uppbyggnad av fungerande företag, partier, förvaltningar statliga myndigheler etc. som är nödvändig för atl omvandlingen i öst skall lyckas. Del förefaller också som om de svenska bislånds-myridighelerria, BITS och SIDA, kommit fram lill ungefär likartade synpunkter Del är bra, men det förekommer också oroande rapporter om atl man ändå inte i praktiken förmått ta till sig vad det innebär att förvaltningen i många av våra nya samarbelsländer ofta bärs upp av persouer som fått alla sina attityder formade under de gamla regimernas tid, och alt de verkliga experterna fortfarande i regel finns i del som tidigare var den utomparlamen-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Ceniral-och Ösleuropa

108

tariska oppositionen, t.ex. inom organisationer som Svensk-polska miljöföreningen, som samlar vetenskapsmän i de båda länderna.

När vi i folkpartiet i år har återkommit med krav på elt kraftfullt svenskt engagemang för det s.k. Wislaprojektei i Polen, beror det inte på att vi i Sverige skulle ha en föreställning om alt vi bättre än polackerna vet vad som är viktigast. Bakgrunden är att Wislaprojeklet hittills har varit nära nog det enda miljöprojekt i Polen som nått så långt i sina förberedelser att det verkligen kan sättas i verket och därmed också få stöd från Sverige. Skälet är just de förhållanden som intill hell nyligen rått i landet och det arbete som har utförts för att förbereda projektet. Detta förberedelsearbete har utförts av de miljögrupper som hell nyligen varit i opposition mot hela del polska politiska systemet.

Ännu en del i den strategi som vi måste ha mot Östeuropa och som är viktig att nämna, även om den inte innebär bistånd i vanlig mening, är atl vi öppnar våra gränser för handel från de östeuropeiska länderna. Importregleringarna på i synnerhet jordbruksvaror och tekoprodukter måste las bort.

Sedan ganska lång tid har det i Sverige förts en debatt om bl.a. del man kallar för lönsömnad. Del är någol som är mycket viktigt för Baltikums och Polens möjligheter att få i gäng en exportindustri på dessa områden. Det har antytts att det skall ske någon form av av liberalisering från svensk sida, men hillills har såvitt jag kan förslå inget skett. Jag skulle bli glad om det gick all få ett besked om regeringen verkligen avser - vilket jag hoppas - att snabbt ta bort dessa regleringar. Det här är kanske viktigare än många i och för sig förnämliga biståndsprojekt som vi arbetar med.

Fru talman! Jag har i handen en estnisk konservburk. Den innehåller inte lutfisk eller någon annan produkt av liknande slag, även om någon kanske tror det. Den innehåller vatten från Pärnubukten. På etiketten kan man läsa hur många tusen gånger föroreningarna i detta vatten överstiger de gällande normerna i Sovjetunionen. I en galghumoristisk bruksanvisning kan man bl.a. läsa. atl den som önskar bada i delta vatten först bör spä ut en tesked av burkens innehåll med ett ämbar destillerat vatten och därefter snabbt uppsöka läkare!

Som framgår av dagens betänkande råder nu stor enighet om vikten av svenska insatser till miljövård i Östeuropa. Folkpartiet har i en reservation om vårt bistånd till Baltikum också påpekat att en nödvändig del av detta slöd är att ge hälsovård till de barn som är den baltiska miljökatastrofens första offer I Rigabuklen, som är en annan del av Östersjön nära Pärnubukten, den större av de två, råder sedan några år tillbaka badförbud. När jag för ett år sedan besökte området rapporterade man om barn som fick egendomliga utslag och svåra sjukdomar därför att de - givetvis utan att veta att det rådde badförbud - hade gått ned i vattnet.

Detta är ett akut problem, och det är beklagligt all del inte har varit möjligt atl i utskottet få majoritet för ett uttalande om elt kraftfullt svenskt slöd till halsovård för de barn som drabbas av den miljösituation som nu råder

Vi har också reserverat oss för alt de svenska viseringsreglerna skall behandla medborgare från Ösleuropa på samma villkor som medborgare från andra europeiska länder Skal! vi försöka förverkliga det gemensamma europeiska huset, som det heter, får vi inte göra skillnad på Europa och Öst-

europa. Inte heller får vi göra skillnad mellan Sovjetunionen och det övriga Europa. Skall Sovjetunionen och dess nuvarande delrepubliker kunna inta sin naturliga plats vid sidan av alla andra europeiska stater i del gemensamma europeiska huset, så måste reformsträvandena få slå igenom fullt ut också där

Det betyder - och det måste kunna sägas i riksdagen - att drömmen om att försöka hälla fast delrepubliker som aldrig bett om att få tillhöra Sovjetunionen måste uppges. En demokrati kan inte samtidigt förtrampa andra folks frihet. Det måste vara bättre också ur Moskvas perspektiv att ha fredliga och vänligt sinnade baltiska grannstater atl göra lönsamma affärer med -om man vill det - än all ha en permanent baltisk oroshärd, som blockerar hela den sovjetiska perestrojkan. På den punkten råder utan tvivel stor enighet i Sverige.

I en motion begär miljöparliet att Sverige omgående skall erkänna republiken Litauen. Partierna i utrikesnämnden har hittills ansett att detta, med hänsyn lill de regler som styr svensk politik i sådana frågor, inte är möjligt. Jag skall inte här bestrida detta. Men jag tycker ändå att det borde vara möjligt atl ta ett par tydliga steg i riktning mot ett erkännande. Del kan ske på två sätt. Dels kan den svenska regeringen tydligare och oftare markera all Sverige erkänner det litauiska parlamentet och den litauiska regeringen som de enda legitima företrädarna för landets folk. Dels kan, och måste, vi nu 50 år efteråt offentligt kunna säga att del svenska erkännandet av ockupationen var olyckligt. Det kan förslås mot bakgrund av den tidens förhållanden, men det stred icke desto mindre mot moral och folkrättsliga principer När vi uttalar oss måste vi vidare tillstå att hell andra förhållanden råder än de som har rått i Baltikum under 50 år I de tre baltiska länderna finns folkvalda pariament som förklarat att inträdet i Sovjetunionen skedde i olagliga former.

Den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten. som ledde till denna annektering, har förklarats olaglig av folkkongressen i Moskva. Nu pågår en process som man kan se som ett steg på vägen mot ett internationellt erkännande. Ledande litauiska företrädare tas emot på hög nivå i olika länder. På sätt och vis kan man även se den sovjetiska bojkotten som ett slags steg mot ett medgivande av att det här är fråga om ett annat land än Sovjetunionen. Man inleder ju inte gärna en bojkott mot det egna landet.

Därför tycker jag det finns skäl att säga - det bör vara möjligl att finna former för att uttrycka det också från svenskt officiellt håll - att det ställningstagande som gjordes 1940-1941 inte hur länge som helst skall få blockera den process som nu måsle ske. Sverige följer ju med i den utveckling som äger rum. Det kan inte få blockera ett svenskt ställningstagande i frågan om baltisk självständighet.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till folkpartiets reservationer (forts. ll§)

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Cenlral-och Östeuropa

110

Anf. 71 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag begärde replik före middagspausen, därför att Håkan Holmberg i sitt anförande kritiserade atl vi i en motion angående Ösleuropa nämnde ordet "löntagarfonder".

Socialistiska löntagarfonder har ju varit en del av den s.k. tredje vägens politik under hela 80-lalet. Det kan inte ha undgått Håkan Holmberg all ledande företrädare för svensk socialdemokrati, som ju också sitter i regeringsställning här i Sverige, under hösten och våren - ja, sedan ännu längre tid tillbaka - har propagerat för att Östeuropa borde föra den tredje vägens politik. Det är ganska naturligt för oss som inte tror på den tredje vägens politik, varken här eller i Östeuropa, att argumentera mot denna politik.

En alldeles påtaglig karakteristik av den tredje vägens konsekvenser för skattebetalarna är ett rekordhögt skattetryck, ett utrerat skattetryck. Del lycker vi också är värt atl påpeka.

Låt mig i mer konstruktiv anda säga att jag uppskattade vad Håkan Holmberg hade alt säga om Baltikum. Jag har i långa stycken parallella tankegångar inför den behandling av denna vikliga fråga som vi skall ha i utrikesutskottet i morgon.

AnL 72 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik;

Herr talman! Vi skall inte ta upp alltför mycket lid med denna motion och reservation. Jag tyckte alt det var nödvändigt atl klargöra - i fall det blir debatt om denna reservation senare - varför vi i folkparliel inte lycker att reservationen är helt lyckad.

Jag vill också poänglera att man skall vara noga med begreppen. När man i Ösleuropa - del gäller praktiskt laget alla politiker där av någon belydelse -talar om marknadsekonomi, lalar man i termer som innefattar alla möjliga olika varianter från Sverige till Schweiz, Canada, Förenta Staterna eller till Italien. Del är detta som i mycket vid mening är det normala ekonomiska systemet. Jag tycker då att det känns litet konstigt att komma med delaljsyn-punkter av det här slaget.

Del är också viktigt att man har en verklighetsbeskrivning som hänger ihop med den verklighet som råder i Ösleuropa. Det finns inte något skattesystem där som går att jämföra med vårt. Därför är det poänglöst att tala om alt sänka skattetrycket.

Som en parallell till den moderata motionen talar man om all kyrkans och kristendomens ställning måste stärkas i Ösleuropa. Det måsle kännas någol märkligt för en polack eller en litauer atl läsa detta. Det har ändå en viss betydelse hur man beskriver verkligheten, också i sådana här sammanhang.

Anf. 73 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Jag utgår ifrån att jag får fortsätta debatten om den tredje vägens politik med Sture Ericson, och jag ser fram emot det.

Vad gäller skattelrycket kan detta vara antingen direkt eller indirekt. Jag är alldeles övertygad om att om man skulle räkna på del indirekta skattetrycket i de lågproducerande östeuropeiska ekonomierna, som bär en kolossal börda av militärutgifter tror jag att man skulle komma fram lill att delta skattetryck i själva verket är ganska så högt.

Anf. 74 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik;

Herr talman! Vad jag ville illustrera med det som jag tog upp är vådan eller vanskligheten av atl utan vidare föra över svensk politisk terminologi på andra länder Det kan man naturligtvis göra när det gäller etablerade demokratier i Västeuropa och på andra håll. Här är läget något annorlunda. Del är lika malplacerat atl uttrycka sig på det sätt som tyvärr sker pä några punkler i denna motion och reservation, som det är att gå ut som socialdemokrater ibland gör - där har Margaretha af Ugglas rätt - och framställa det som att de svenska lösningarna självfallet är någonting som alla människor i före detta kommunistländer ropar efter och alltid längtat efler alt få införa. Så är det eivelvis inte.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

AnL 75 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Enligt vad dr Watson har berättat för oss lår Sherlock Hol-mes ha varit väldigt noga med alt man bör skilja mellan det otroliga och del omöjliga. Detta är en lärdom som jag tror att vi alla har insett vidden av under 1989. Den händelseutveckling som de gamla kommunistländerna i Östeuropa har genomgått inåsle definitivt beskrivas som otrolig. Jag tror alt för ett år sedan skulle många av oss också ha sagt att den var omöjlig. Men si, så var det inte. utan det var faktiskt möjligt att förvandla de kommunistiska diktaturerna till gryende demokratier på våg också mol en marknadsekonomi. Detta hör nalurliglvis lill det mest glädjande, det mest positiva som har inträffat i Europa under hela efterkrigstiden.

Sverige hör lill de länder som kanske har särskilt stor anledning att välkomna denna ulveckling och glädjas över den. Det är få av de Västeuropeiska staterna som har större anledning än vi alt välkomna den process som har ägt rum i vårt grannskap.

En blick på kartan påminner oss om del faktum att Sverige är elt mycket östligt beläget land. Sverige sträcker sig längre österut än många av de europeiska stater som vi brukar kalla östeuropeiska. Della har nalurliglvis också praktiska konsekvenser. Det innebär att de länder som nu genomgår denna förvandlingsprocess är i mycket slor utsträckning våra grannar Det är länder som vi historiskt sett harhaft ell mycket nära samarbete med-stundtals kanske inte alltid så fredligt och fridfullt, men kontakterna har i alla fall under århundranden varit mycket intensiva, och utbytet, har varit betydelsefullt både på det kulturella och på del ekonomiska planet.

Under 40 års lid har vi varit mer eller mindre avslängda från del gamla traditionella kontaktnätet österut och söderut. Nu går järnridån upp runt

111

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum. Central-och Ösleuropa

112

Östersjön och våra grannar blir åter våra grannar och möjliga samarbetsparlners.

Mot bakgrund av atl detta betyder så mycket just för Sverige är det litet trist att uppleva alt Sveriges officiella hållning lill denna utveckling har varit ganska passiv, nästan litet räddhågad och litet njugg. Man skulle ha vänlat sig ett mera offensivt engagemang från svensk sida för den frigörelseprocess som vi upplever i Östeuropa. Sverige var ganska sent att officiellt välkomna frigörelseprocessen, men ganska snabb att komma med varningar av olika slag under del gångna året. Vår hållning till den kris som just nu pågår i Litauen är ett exempel på detta.

Det är naturligtvis klart atl vi från svensk sida inte kan erkänna Litauen som en självständig stat sä länge som problemet just är att Litauen inte har fått sin självständighet. Det vore alt förfalska verkligheten. Så länge vi nu inte kan göra det - vilkel ocksä Håkan Holmberg underströk - borde vi ändå på elt mycket tydligare sätt kunna ge vårt stöd till frigörelseprocessen i Litauen. Vi borde kunna visa alt vi i varje fall erkänner de åtgärder som litauerna har vidtagit på vägen mot självständighet, alt vi erkänner litauernas rätt lill självständighet, liksom de övriga baltiska folkens. Vi borde resa kravet mot Sovjetledningen att inte med våld eller påtryckningar försöka tvinga kvar Litauen eller andra republiker i unionen. Men Sverige var länge myckel lågmält och har fortfarande en förhållandevis låg profil i den här frågan. Det är egentligen inte motiverat. Det finns alltså anledning för den svenska utri-kesledningen att ge ett mycket klarare stöd till frigörelseprocessen i Baltikum och att framför allt naturligtvis avstå från uttalanden som snarast kan uppfattas som ett godkännande av Sovjelledningens sätt att hantera frågan. Sådana uttalanden har dess värre tidigare förekommit.

Även ekonomiskt kan man säga att det svenska stödet till frigörelseprocessen är ganska halvhjärtat. Den miljard som del talas så mycket om, som är det svenska biståndet lill Östeuropa, är egentligen inte någon särskilt imponerande siffra. Det handlar med andra ord om drygt 300 miljoner om året, vilkel är ungefär detsamma som vi ger till ett av våra huvudmottagarländer av u-landsbistånd, exempelvis Vietnam eller Nicaragua. Men när det gäller östbiståndel är det ett dussin länder som skall dela på vårt bistånd. Inom den ramen blir det inte speciellt kraftfulla insatser från Sveriges sida.

Vi i centern reste redan i höstas krav på ett mer omfattande svenskt östbistånd. Då var det framför allt Polen som var aktuellt, eftersom det var del land som hade kommit längst i frigörelseprocessen. Vi väckte här i kammaren en motion, som fick väckas på grund av inträffad händelse, där vi krävde I miljard under en treårsperiod enbart till Polen. Tyvärr avslogs detta av riksdagens majoritet.

Nu har vi föreslagit alt vi bör salsa ungefär 1 miljard om året under den närmaste treårsperioden för bistånd till östländerna och de centraleuropeiska länderna: de förutvarande kommunistslalerna. Det bör ske dels i form av direkt stöd, dels i form av förmånliga lån. Vi har föreslagit att man skulle upprätta ett särskilt kreditinstitut som skulle kunna ta upp lån på den svenska marknaden och sedan låna ut pengar på mjuka villkor med långa amorteringstider, med låga, subventionerade räntor och även med möjligheter att göra avbetalningar i lokal valuta, så länge de berörda länderna inte

har konvertibel valuta. Det är den nivå som vi anser vara nödvändig om del svenska östbiståndel verkligen skall kunna få belydelse och en konkret ge-nomslagskrafl.

Vi har ell betydande egenintresse av all göra kraftfulla insatser i de ösl-och centraleuropeiska länderna. Vi har av säkerhetspolitiska skäl ell starkt intresse av atl stödja demokratiseringsprocessen i vårt grannskap. Ett demokratiskt Europa är också ett säkerhetspolitiskt stabilt Europa, ett fredligt Europa. Det är viktigiför oss alt gynna den utvecklingen. Det har också omvittnats många gånger alt vi kanske gör de bäsla miljöinvesteringarna med hänsyn till vår egen miljö i våra grannländer runt Östersjön.

Till detta kommer naturligtvis de siarka humanitära skälen, att hjälpa lill att möta konsekvenserna av den miljömisär som vi ser i många av våra grannländer, en misär som är ett resultat av ett mångårigt systematiskt försummande av miljö- och säkerhetsinlressen. Katastrofen i Tjernobyl är kanske det mest dramatiska exemplet på vad en total ekologisk hänsynslöshet i den industriella uppbyggnaden kan leda till. De insatser som behövs för atl möta konsekvenserna av den katastrofen är naturligtvis nästan oändliga. Det är viktigt atl Sverige lämnar ett bidrag där

Vi har konkret föreslagit alt man skall försöka få lill stånd en europeisk miljöfond för atl de europeiska länderna, alla efter sin förmåga, skall kunna bidra till de insatser som krävs för att få ett ur miljösynpunkt renare Europa. De insatserna skall kunna göras i de länder där de bäst behövs.

Konkret har vi också föreslagit all vi skall gå in aktivt och stödja Wisla-projeklet, som också Håkan Holmberg nämnde och som kanske är det längst komna projekt som nu finns atl tillgå i Polen. Vi vet också alt Wisla är en av Östersjöns största föroreningskällor.

Vi har också intresse av alt stimulera den ekonomiska ulvecklingen i våra grannländer i öster och söder Återigen har vi solidaritetsskäl, humanitära skäl, för att medverka till drägliga livsvillkor, men skälen är också att det här är fråga om framtida samarbetsparlners som kan få slor belydelse för vår egen utveckling. De förmånliga lån som vi har föreslagit kan vara ett sätt att stimulera den ekonomiska ulvecklingen i Ösleuropa och även del ekonomiska samarbetet mellan företag i Sverige och i våra grannländer i öst och söder Vi kan således i mycket hög grad betrakta de insatser som vi gör på det här området som investeringar för framliden, också för Sveriges framlid.

Vi bör aktivt försöka medverka till alt underlälla för de öst- och centraleuropeiska länderna all komma med i den europeiska samarbelsprocess som nu håller på atl utvecklas med utgångspunkt i EG och EFTA. En del föreställer sig atl EG skulle kunna utvecklas lill en slags alleuropeisk ekonomisk samarbetsorganisation. Det är naturligtvis möjligt, men inte så förfäriigl sannolikt. För närvarande prioriterar man i EG alldeles uppenbart en fördjupning av samarbetet i riktning mot en ekonomisk och politisk union snarare än en geografisk utvidgning.

Man kan naturligtvis också se framför sig en situation där det europeiska ekonomiska samarbetet byggs upp av ett nätverk av bilaterala avtal mellan EG och olika europeiska länder, med EG som ett slags spindel i nätet. Jag tror inte alt det är någon särskilt önskvärd framtid, eftersom det skulle ge EG en mycket dominerande roll i Europas utveckling. Däremot kan mycket

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

113

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

väl de EES-avtal som nu skall förhandlas fram mellan EG- och EFTA-staterna bli en ram för ett vidare alleuropeiskl samarbete. Jag skulle gärna se en ulveckling där EES. Europarådet och ESK, som kanske kommer att få något institutionaliserat forum ganska snart, utgjorde basen för en verklig alleuropeisk gemenskap. För oss i centern är det ganska självklart att del är denna alleuropeiska gemenskap som måste vara målet för Sveriges Europapolitik.

Samtidigt som vi strävar efler en alleuropeisk gemenskap finns det skäl atl - inom ramen för denna - stärka samarbetet i Nordeuropa, all utvidga det nordiska samarbetet lill ett nordeuropeiskt samarbete, som då skulle omfatta de nordiska länderna, de baltiska staterna. Polen, i synnerhet de norra delarna. Nordtyskland, kanske också Karelen och Leningradområdet. Detta skulle kunna bli en ganska nyttig motvikt mot en alltför stark koncentration lill centrala Västeuropa, en bas för ett intensifierat ekonomiskt, kulturellt och socialt samarbete i Norden och runt Östersjön.

Det är ulan tvivel så alt händelseutvecklingen i Ösleuropa öppnar många nya spännande framtidsperspektiv, inte minst för Sverige. Men om de framtidsperspektiven verkligen skall bli vad vi hoppas på, måste Sverige ha en aktiv Östeuropapolilik, en aktiv Europapolitik. Tyvärr kan man, som jag inledningsvis sade. knappast påstå att vi har fått det än. Det betänkande som vi nu behandlar är bara elt lilel steg i den riktningen, ett alltför litet steg enligt vår uppfattning.

Vi skulle vilja ha till stånd mer kraftfulla insatser, och det har vi också givit uttryck för i reservationer till betänkandet. Jag vill avslutningsvis, herr talman, yrka bifall till de reservationer som centern slår bakom och i övrigt till utskottets hemställan i betänkandet.

114

Anf. 76 BENGT HURTIG (vpk);

Herr talman! I mer än 40 är har del kalla kriget salt djupa spår i de europeiska folkens villkor Kapprustning, kärnvapenhol. misstro och politiskt förtryck har tillhört vardagen i stora delar av Europa. Det senaste årets utveckling är. mot den bakgrunden, i mänga stycken glädjande.

De kommandoadministraliva, stalssocialistiska ländernas sammanbrott i Öst- och Centraleuropa pågår. De socialister som under årens lopp hävdat alt frånvaron av fundamentala demokratiska rättigheter i längden inte är förenlig med byggandet av socialism har blivit mer än sannspådda.

Del som nästan dagligen under dessa år påmint oss om del andra världskrigets vansinne har varit det tyska folkets delning. Återföreningen av de båda staterna måste ses som ett uttryck för alt del andra världskrigets sår i Europa äntligen håller på att läkas. Men samtidigt finns förslås oron. Kommer det nya starka Tyskland att tillsammans med Frankrike och England bygga upp en militärindustriell. kärnvapenrustad stormakt i Europa? Här har fredsrörelsen och antikärnvapenrörelsen viktiga bevakningsuppgifler.

Vårt lands relationer till Öst- och Centraleuropa har givetvis också präglats av del kalla krigels kapprustning och misstro. Under dessa år har ofantliga resurser som skulle ha kunnat användas för att tillfredsställa många civila mänskliga behov slösats på militära ändamål. Ansvaret för det kalla kriget faller tungt pä de ansvariga i dåtidens Europa.

Förhoppningsvis slår vi nu i början av en tid då Europas folk som jämlikar kan arbela för ett öppet, demokratiskt och pluralistiskt Europa, i vilket vissa östeuropeiska partiers maktmonopol försvinner, olika politiska meningsriktningar kan börja brytas mot varandra och olika etniska och religiösa grupper kan leva sida vid sida utan att den ena gruppen förtrycker den andra. Del är inte säkert att den tiden blir så lätt.

När de auktoritära och byråkratiska nomenklaluraregimerna i Öst- och Centraleuropa äntligen tvingas avgå och organisations- och åsiktsfriheten ökar dyker de etniska och nationella konflikter som tidigare har undertryckts upp. Många kräver med rätta respekt för sin särart och ett ökat självbestämmande. Det ligger också nära till hands alt kräva hämnd för lidria oförrätter Men sådan hämnd kan också leda till nya tragiska konflikter Nu gäller del alt la chansen alt bygga folkförsoningens, avspänningens och nedrustningens Europa, där militärblocken avvecklas. I detta fredliga Europa öppnas möjligheter alt la itu med folkförsörjningens problem, miljöproblem och klassklyftor

De framgångsrika, i stort sett fredliga omvälvningarna i Östeuropa har haft många förspel. Polen har under hela efterkrigstiden med jämna mellanrum skakals av strejker och uppror Det militära maktövertagandet i december 1981 blev början till slutel för den gamla regimen.

Den s.k. Pragvårens politik för en socialism med mänskligt ansikte väckte många förhoppningar i Tjeckoslovakien och även i andra länder, förhoppningar som trycktes tillbaka av Warszawapaktens inmarsch 1968. I Ungern har demokratiseringsprocessen pågått en längre tid och har delvis sina rötter i 1956 års uppror. I DDR har också förekommit strejker och omfattande upprorsliknande rörelser

Glasnost och perestrojka i Sovjetunionen har inneburit elt nytt sätt alt se på världen och de politiska motsättningarna. Därmed öppnades också snabbi möjligheterna för de folkliga resningarna i de övriga Warszawa-paklsstaterna.

Vi tror del är viktigt all de krafter som står för glasnost och perestrojka i Sovjetunionen får vår uppmuntran och vårt slöd. Ett sammanbrott för för-nyelsepoliliken i Sovjetunioneri skulle på kort tid allvarligt kurina försämra del internationella politiska klimatet och kasta ulvecklingen i Sovjetunionen decennier bakåt i liden. Bl.a. därför är del viktigt att utveckla kontakten med de parlamentariska organen i Sovjetunionen. Om della råder också slor politisk enighet.

Under århundraden har Östersjön varit elt sammanbiridaride hav för ekonomiskt, socialt, kulturellt och politiskt samarbete men också för utdragna och förnedrande krigshandlingar. Under del kalla kriget har mureu mellan öst och väst gått över Östersjön. Självfallet är vi eniga om att Östersjön skall bli elt fredens hav, över vilket samarbete inom handel, forskning, utbildning, miljö- och energipolitik kan bedrivas.

Vi kan samtidigt konstatera att Östersjön är ett döende hav. Den myckel svåra miljösituationen i Polen, Baltikum, Leningradområdet och DDR påverkar starkt Östersjön, liksom nalurliglvis utsläppen från Finland och Sverige i Bottenviken och Bottenhavet. Det förorenade vattnet från den polska floden Wisla uppskattas svara för en tredjedel av Östersjöns föroreningar

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Central-, och Östeuropa

115

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikinn. Centrid-och Ösleuropa

116

Avloppsutsläpp - orenade eller via dåliga reningsverk - från flera länder lämnar ytterligare bidrag lill avlivandet av Öslersjön.

Enligt uppskattningar lever i dag omkring tolv miljoner människor eller nära en tredjedel av Polens befolkning i sk. ekologiska kataslrofområden. I Kaiowiceregionen är cancerfrekvensen 30% högre än del polska genomsnittet. Spädbarnsdödligheten är fem gånger större än i Sverige. I staden Za-brze ligger halterna av benzpyren, svavelväte, klor och bly mångdubbelt över de polska gränsvärdena. Bara varannan graviditet ger ett friskt och normalt barn. I Kraköw slår stålverket Nowa Huta för 90 % av föroreningarna. Effektiv rökgasrening saknas. 26 av 1 000 nyfödda dör jämfört med 6 av 1 000 nyfödda i Sverige.

1 tidningar och tidskrifter och på olika miljökonferenser flödar informationen om den katastrofala situationen. Uppräkningarna kan bli myckel långa.

Försöken lill samarbete om Östersjöns miljö har egentligen pågått ganska länge men först de senasle åren fått fart. 1 en särskild redogörelse för Sveriges samarbete med Ösleuropa som UD sammanställt framgår stödets omfattning och inriktning. Den miljard lill Ösleuropa som föreslås i budgetpropositionen är utspridd över tre år. För Polens vidkommande blir del 100 milj. kr. under kommande budgetår Svenska ambassaden uppger att 7 000-8 000 reningsverk skulle behöva byggas för att rena floden Wisla. Bara dessa uppgifter visar på det enorma behovet och anger atl de anslagna medlen är helt otillräckliga. Det är ju inte enbart av generositet som vårt land gör dessa satsningar. Det handlar i hög grad också om vår närmiljö.

Vi vill för vår del dela upp samarbetet mellan Polen och Sverige i dels satsningar på kort sikl, vartill vi föreslår 300 milj. kr för kommande budgetår, dels ell långsiktigt strukturellt stöd på 500 milj. kr., avsedda atl användas bl.a. för sk. skuldbylen. De kortsiktiga medlen skulle då kunna användas till ulveckling av miljövänortssamarbeie, slöd till miljöorganisationer i Polen, slöd till Svensk-polska miljöföreningens verksamhet i Sverige, slöd lill samarbete mellan Sverige och Polen pä hälsoområdel och stöd lill Wislapro-jeklels utformning samt visst livsmedelsbistånd.

För miljösatsningar i Baltikum har vi föreslagit 200 milj. kr Eflersom vi ansett atl dessa anslag inte skall ha karaktären av utvecklingsbistånd avsett för u-länderna har vi vid behandlingen av UD;s budget i betänkandet UU14 yrkat på alt medlen lill Östeuropa skulle få ett särskilt anslag. Vi vidhöll denna inslällning i en reservation lill betänkandet UU15, som vi nyss behandlade.

Vad gäller inriktningen av östbiståndel som behandlas i belänkandet UU16 anser vi oss i huvudsak ha fått våra synpunkter tillgodosedda. Eftersom vi i motionstexten argumenterat för s.k. skuldbylen över del svenskpolska samarbetet men inte haft någon egen hemställan yrkar vi också bifall till reservation 4 i belänkande UU16. Likaså kan vi biträda reservation 3 i samma betänkande angående s.k. mjuka krediter. Av någon anledning har våra instämmanden i det särskilda yttrandet 1 angående Wislaprojeklet och yttrandet 3 om balternas möjligheter alt följa Nordiska rådets arbete inte kommit med i protokollet. Jag vill därför nu instämma i dessa yttranden av Pär Granstedt m.fl.

När det gäller argumenteringen för en europeisk miljöfond har vi i princip

inget emot detta, men vi har som jag nämnt anvisat en annan användning av pengarna. Vi avstår i dag från att la slällning till huruvida vi skall ha en fond eller inte. vilket behandlas i moment 18. I övrigt vill jag yrka bifall till ulskotlets samtliga förslag.

Den förnyade och förstärkta Östeuropapolitiken måste bli elt led i en ny säkerhetspolitik. När blocktänkandet tonas ner och flera vikliga sleg mot nedrustning tas måste också frågan om kärnvapnens eliminerande från Östersjöområdet resas. Miljösamarbetet mellan Östersjöns länder stärker också vår framtidstro och säkerhet.

Östersjöområdet är ett naturligt område för handel och ekonomiskt utbyte. Likartad kultur, likartade förutsållningar när det gäller klimat och naturresurser sätter också sin prägel på teknik och varuproduktion. Dessutom erbjuder givelvis Öslersjön. Bollenviken, Bottenhavet och Finska viken utmärkta farleder för energisnåla och miljömässigt acceptabla fartygslransporter

Tyvärr har jag intrycket atl svenska förelag släpar efter när det gäller del regionala ekonomiska utbytet med öststaterna. De slora multinationella företagen tar nog för sig och vissa småföretag gör också ansträngningar, men som helhet borde ett handelsutbyte baserat på ömsesidig respekt kunna bli mer omfattande. Det säger jag också mot bakgrund av erfarenheterna från norra delen av Sverige. Jag har för övrigt i en motion, som behandlas i trafikutskottet, yrkat på utbyggnad av kommunikationerna mellan norra delen av Sverige. Finland och västra Sovjetunionen. Del är möjligt atl fixeringen vid EG-länderna utgör ett hinder för atl få lill stånd en utveckling av handeln med östländerna.

När det socialistiska misslyckandet i Östeuropa förvärras beror det i många fall på att länderna är hårt skuldsatta. De är därför svaga i sina förhandlingar med de starka kapitalinlressen som nu ställer villkor för sin medverkan. Myckel snabbt kan därför deras nyvunna nationella självständighet urholkas och de kan tvingas till utförsäljning av nationella tillgångar och tvingas släppa målsättningar att bygga in social rättvisa i de marknadsekonomier de vill bygga upp.

I dessa länder kominer del atl behöva byggas upp siarka fackliga organisationer och andra genuint folkliga demokratiska rörelser, vilka kan la kampen för social rättvisa och hänsyn till miljön när de transnationella kapilalintressena tar kommandot och på sitt säll tränger på. Jag förutsätter att när nu regeringen deltar i förberedelserna för den europeiska återuppbyggnads-och utvecklingsbanken (EBRD) kommer målsättningen att vara att denna bank inte skall ställa villkor som kränker de demokratiserade öst- och centraleuropeiska staternas möjligheter alt själva bestämma över sin framlid och utveckling.

Jag vill slutligen, herr talman, än en gång yrka bifall lill reservationerna 3 och 4.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

frågor Vad beror allt detta elände på? Kan det ha någonting atl göra med den ideologi som de personer och partier som styrt dessa länder har åberopat under alla dessa år?

Bengl Hurtig bör ju veta att del är dålig marxism alt skylla politiska förhållanden och misslyckanden på personer missväxt och sådana saker som är de Iraditioriella. Kari det möjligeri vara så att del här finns ett samband med kommunismen som ideologi?

Bengt Hurtig sade att man hade försökt bygga socialism, men inte insett att del behövdes demokrati. Själva kvintessensen i socialismen är ju just atl kapitalismens anarki, som del brukar heta, skulle ersättas av produktion i planmässiga former Därefter skulle man centralisera makten till de högsta statsorganen. Kan planekonomi finnas utan maktkoncentration, Bengt Hurtig?

AnL 78 BENGT HURTIG (vpk) replik;

Herr lalman! Självfallel är det så att problemen beror på en felaktig ideologi. Det trodde jag framgick av det anförande jag nyss höll. Vi har ju i åtminstone 25 år fört samma debatl med samma partier och fått ta emot samma kritik.

Hur har då denna ideologi trots allt kunnat få fotfäste och utvecklas? Del måste naturligtvis bero på den abnorma situation som uppstod efter andra världskrigels slut och den misstro och skräck som detta krig förde med sig. Ansvaret för den utvecklingen åvilar naturligtvis de ledare vilka fanns i öststaterna, och då nalurliglvis främst Slalin, men jag anser också att en del av ansvaret åvilar Västeuropa.

Anf. 79 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Det är glädjaride att Bengl Hurtig säger atl problemen delvis berodde pä felaktig ideologi. Det är litet mindre glädjande att han hävdar atl hans parti, som jag fattade det, i 25 år skulle ha ägnat sig åt all kritisera del här.

Del är ju inte längre tid än nio år sedan Solidaritet förbjöds i Polen. Den tidning som är huvudorgan för Bengt Hurtigs parti - Ny Dag - skrev då en ledare, som är något av en klassiker i denna genre, där man slätade över, bortförklarade och ursäktade den här händelsen. Vpk:s gällande partiprogram från 1987 är fyllt av hyllningar lill det kommunistiska systemet.

Med all respekt för att Bengt Hurtig hela liden kan ha känt obehag i den här frågan måsle jag säga alt man, när man hör hur svenska kommunister vrider sig inför denna problemalik, kommer att tänka på den gamla historien om den slora Sovjetencyklopedin, där man skrev om tvångskolleklivise-ringen. I upplagan från Stalins tid slår det atl vissa misstag begicks, men rättades till av kamrat Stalin. Sedan kom Chrustjovupplagan, och där hette det atl vissa misstag begicks, av kamrat Slalin. Sedan kom Brezjnevupplagan och där står del bara atl vissa misslag begicks. Del här lycker jag på något sätt illustrerar hur man hela liden söker efler andra lösningar än dem som är uppenbart korrekta. Det är fråga om den kommunistiska ideologin som sådan som driver fram den här typen av politik och system.

AnL 81 PER GAHRTON (mp);

Herr lalman! Jag kan instämma i del mesta av det Håkan Holmberg säger om den tragedi som kommunismen har tvingat östeuropéerna att uppleva under mer än 40 års lid. Jusl därför är del ju inte mindre tragiskt, att nu, när de äntligen håller på att befria sig från detta ok. många profitörer står beredda för all försöka lura in dem i en ny tragedi. Kapitalismens inslitulioner skall man tvinga på dem som om del inte fanns problem även i de västliga kapitalistiska länderna, som om det inte fanns miljöförstöring i väst, som om det inte fanns arbetslöshet i väst, som om del inte fanns social misär och som om inte de hemlösa bodde ulanför Vita Huset i Washington i tält som de har gjort av gamla trasor- utanför denna omhuldade kapitalisms ideologiska centrum i världen.

Del är klarl att del finns många östeuropéer som är lockade av glansen från västkapilalismens prylraseri. Del är klart atl det finns människor som satsar på att bli miljardärer i sloty, rubel eller forint, eller vad del nu kan vara. Det är klart atl det finns profitörer där som här. Del finns klippare och egoister, hänsynslösa klättrare i alla samhällen som lar sin chans om man öppnar vägen för dem. Del är klart atl det är på det saltet.

Men lyckligtvis är kanske inte alla östeuropéer sä förblindade. Vi kunde se i TV i går hur man i Berlin demonstrerade för alt få behålla litet social trygghet. De sade alt de var oroliga för den arbetslöshet som man ju har i EG-länderna, vilkel den östtyske personen i programmet så riktigt påpekade.

Håkan Holmberg lalar om alt det inte kan vara bara personers fel. Del måste ju vara systemfel i öst; och han har så rätt så. Det kan inte heller vara en slump alt arbetslösheten i EG-länderna är fyra till fem gånger så hög som den är i Sverige. Del kan inte vara en slump att arbetslösheten fyrdubblades i Danmark efter det att landet hade gått med i EG. Det är del systemet som ni nu skall tvinga på de stackars östeuropéerna - som om de inte hade haft ett bokstavligt helvete redan. De har haft tillräckligt myckel av den varan.

T.o.m. Stefan Hedlund som är professor i öststatskunskap har talat om atl soppköken nu börjar öppna i Polen. Är det det ni önskar dem, atl de skall ha soppkök? Alt de skall ha 30-40 % arbetslöshet? Är det detta stålbad som de skall gå igenom, pådyvlat dem av förståsigpåare i väst som skall exportera kapitalismens institutioner till dem? Här håller man på atl vända en tragedi i en ny - det vore illa om del lyckades.

Herr talman! Del belänkande som vi skall diskutera här innehåller myckel kloka saker, men det väcker för mig två vikliga frågor. Den ena är; Hur länge

119

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

120

skall Carl Bildts dubbelspel om Litauen få fortgå opålalal? Den andra frågan är: Varför betraktar socialdemokrater, moderater och tydligen också vpk-are alla östeuropéer som potentiella brottslingar? Delta är två viktiga frågor som föranleds av det betänkande som vi har framför oss.

Del finns naturligtvis en rad andra frågor där vi gör olika bedömningar. Så sker ju ofta i politiken. Vi skulle t.ex. vilja inrätta en europeisk miljöfond för miljöstöd till Östeuropa. Vi skulle vilja använda s.k. mjuka krediter och skuldbyle för alt stödja miljösaneringen i bl.a. Polen, och vi vill ha gäststatus för de baltiska republikerna i Europarådet. I vissa fall har vi inte varit ensamma om dessa önskemål. Jag yrkar därför bifall lill reservationerna 2, 3, 4 och 9.

Del är beklagligt atl ulskottsmajoriteten inte stödjer de gröna kraven i de här avseendena, men jag kan inte påstå atl det är någon skandal.

Skandal är däremot elt adekvat ord för utskottets agerande beträffande Litauen och viseringsreglerna för östeuropéer. Som bekant utropade sig Litauen som självständig stat den 11 mars i år Efler samråd i ulrikesnämnden -vilket samråd jag ulgår från var ytterligt sakligt och djuplodande, något man ju aldrig får veta eftersom sammanträdet sker bakom lyckta dörrar och där miljöpartiet och vpk inte har insyn - kom de fyra största riksdagspartierna, från Carl Bildts till Ingvar Carlssons, överens om all Sverige inte borde erkänna Litauen; i utrikesdebatten anslöt sig vpk lill den ståndpunkten.

Miljöparliet de gröna, ell parti som har myckel goda kontakter med Li-laueri - jag vill inte påstå all vi är ensamma om del, men vi har det också, bl.a. genom Zigmas Vaisvila, en parlamentsledamot som fick ordentligt på nöten av ryska trupper för en lid sedan vilkel ledde lill bl.a. hjärnskaknirig-reagerade genom all kräva att självsländighetsförklaringen skulle mötas av ett omedelbart svenskt erkännande.

Sedan dess har litauiska ledare vädjat direkt till Sverige om erkännande. Vid samtal med Kazimiera Prunskiene, Litauens regeringschef, framförde hon alt hon också ville ha ell erkännande, även om hon var myckel diplomatiskt försiktig. Hon tolkade bl.a. den sovjetiska blockaden som ett underförstått erkännande. Hon sade också att ett första steg på vägen mot ett erkännande kunde vara att Sverige återtar sitt erkännande av den sovjetiska ockupationen av Litauen. Detta skulle då kunna tolkas som ett de facto-erkän-nande.

Man har använt säkerhetspolitiska hänsyri som argumeril mot sveuskt erkännande, men i själva verket är ju försvaret för små nationers rätt atl existera själva grundvalen för den svenska säkerhetspolitiken. Om det inte finns en allmänt inlernationelll omfattad acceplans av små staters rätt att bli accepterade, då hjälper inga JAS-plan eller Boforskanoner i världen för att upprätthålla svensk självständighet.

President Landsbergis har understrukit all Lilauens självsländighetsförklaring inte innebär all en ny stat har bildats, ulan enbarl alt Litauen återupprättar den självständighet som de jure kontinuerligt har existerat sedan landet bröt sig loss från Tsarryssland och erkändes av hela världen.

Vid en föredragning för utrikesutskottet den 17 mars i år framkom av utrikesdepartementets folkrällsexpertis alt Sverige åtskilliga gånger har lubbat på de tjusiga, orubbliga regler man brukar hänvisa lill som hinder mol erkän-

nande. I själva verket låter man ibland bli att erkänna ett land när del är politiskt bekvämt alt göra så. Man skulle också kunna erkänna, om man tyckte all det var politiskt motiverat.

Helsingforsavtalet, som också har använts som tillbygge i debatten, utgör ingel hinder för erkännande. Det finns olika principer, dels territoriell integritet, dels självbestämmande och inte minst att frigörelse skall ske med fredliga metoder, vilket gör att man inte bara har Sovjetunionen atl ta hänsyn till utan självfallet också Litauen och landets rätt till självbestämmande.

Det finns alltså utrymme för ett politiskt val från svensk sida. Del är inte så att det finns orubbliga principer som regeringen måste följa - det finns utrymme för ett politiskt val. Därför är det en politisk skandal atl regeringen vall filttofflorna.

Herr talman! Det jag nu har sagl om Litauen - givetvis inte del inledande om kapitalismens institutioner - gör att jag vågar lova alt 90-95 % av svenska folket skulle, om man lasle det som en text, kunna tro att del var Carl Bildt som hade sagl det. De skulle vara fullständigt övertygade om att det var Carl Bildt som pläderade för Litauens frihet och för ett erkännande av Litauen.

Carl Bildt har mer än någon annan svensk politiker försökt ta Baltikums frihet på entreprenad. Praktiskt taget varje vecka anklagar han regeringen för alt svika Baltikum i allmänhet och Litauen i synnerhet. Men varje vecka går han strax in bakom utrikesnämndens lyckta dörrar och gör upp med regeringen. Varje sådant utrikesnämndssammanträde har hittills utmynnat i total enighet mellan de fyra partierna, inkl. Carl Bildts, om alt Litauen inte skall erkännas. Detta har emellertid aldrig hindrat Carl Bildt frän atl omedelbart gå ut på första båsta torg och plädera för Litauens frihet i ordalag, som gör all myckel få åhörare kan få någon annan uppfattning än att Carl Bildt är den i det här landet som mest vill stödja Litauens självständighet.

Jag har mycket undrat över hur de övriga partierna i utrikesnämnden stillatigande kan åse detta skådespel. Del är framför alll er han gör narr av. Del är ju er han har kokat ihop detta tillsammans med, och sedan går han ul och agerar som om ni var hell oeniga för atl ta poäng på båda sakerna på en gång: atl slippa en debatt med regeringen som han uppenbarligen inte vill ha, eftersom högern brukar förlora de debatterna. Samtidigt skall han gå ut på torgen och ta poäng på all vara den störste baltälskaren i landet. Hur kan ni tolerera det? Det är för mig en gåta. Man kan också fråga hur massmedia gång på gång kan låta Carl Bildt framträda som motpol lill regeringen, när han inte alls är någon motpol ulan går i den skönaste armkrok med Pierre Schori.

Naturligtvis är också övriga partier vårda kritik i detta sammanhang, men på betydligt lägre nivå. Folkpartiet har ju länge kämpat för Baltikums frihet, och Håkan Holmberg antydde nu atl folkpartiet i varje fall är berett att ta några steg åt rätt håll. Ingemar Eliasson har sagt att det inte är fråga om ulan när det är dags för ett erkännande av Litauen. Men när är när? Jag har ställl frågan och kominer att fortsätta alt ställa den i talarstolar och i korridorer tills det ges ett klart svar på den. När är när? Är del när Moskva ger klartecken? Det kan väl ändå inte vara en folkpartistisk uppfattning om Baltikum.

Jag tycker att Aftonbladels chefredaktör i går behandlade socialdemokra-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

121

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

temas inställning mycket adekvat då han gycklade med Pierre Schoris försäkran om atl ett officiellt erkännande av Litauen inte behövs eftersom man redan har erkänt Litauen i hjärtat. Det räcker som en kommentar om socialdemokraterna.

Jag tycker alt samtliga partier borde läsa Wilhelm Agrells artikel i Dagens Nyheter häromdagen, där han konstaterade atl elt erkännande av Litauen är en moralisk plikt som bara fega politiker väjer för

På åtskilliga sovjetiska torg, inkl. Röda torget, krävs nu ett erkännande av Litauen. Hur länge skall miljöpartiet de gröna behöva vara ensamt om motsvarande krav på svenska torg?

Herr talman! Den andra huvudfrågan gällde östeuropéers och västeuropéers lika rältigheter Det som utskotlsmajoriteten har skrivit på s. 27 och 28 i belänkandet, och som miljöpartiet, folkpartiet och centern har reserverat sig emot, är faktiskt inget annat än ett uttryck för en primitiv främlingsfientlighet av lägsta slag. Utskottsmajoriteten behandlar alla östeuropeiska turister som potentiella utövare av illegal försäljning. Man betraktar alla östeuropeiska turister som potentiella och illegala invandrare. De friheter som utskottet vill utveckla för Västeuropa, skall de inte alls gälla Östeuropa? Vi skall ju ha en fri arbetsmarknad inom Västeuropa, vilket är en av de, ur miljöpartiets synpunkt, få positiva sakerna i den integration som pågår. Vi i riiil-jöparliet är anhängare till alt människor skall få röra sig sä fritt som möjligt. Men vi har varnat för atl om detta utvidgas till hela Västeuropa kanske det inte blir plats för östeuropéer Detta tycks ju bekräfta den farhågan. Utskottsmajorileten skriver i betänkandet atl en generell viseringsfrihel för resor till Sverige skulle kunna uppfattas som en signal lill fri invandring från länderna i Öst- och Centraleuropa. Men vilkel är syftet med EG-anpassningen? Är inte del atl ge en signal till fri invandring till hela Västeuropa? Vad innebär det annars? Har ni i så fall talat om i Bryssel att ni inte kommer alt acceplera den fria arbetsmarknaden? Varför skall inte samma rätt att turista i Sverige, och kanske söka arbete och bosättning här, gälla för litauer, ester, letter och polacker som för greker och portugiser? Vad har socialdemokrater, moderater och kommunister egentligen emot östeuropéer?

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 5 och 6.

122

AnL 82 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik;

Herr talman! Frågan när år när som Per Gahrton uttryckte sig, går naturligtvis inte att avgöra i Sverige, eflersom vi i Sverige inte på något sätt styr denna process. Denna fråga skall debatteras i ulrikesulskoltet med anledning av den motion som miljöpartiet har väckt och därefter i en särskild debatt i kammaren. Men det jag tycker att man kan säga är alt det i dag finns tecken som går att lolka som atl en förhandlingsprocess ändå kan vara på väg. Någonstans i denna process måste den svenska regeringen, enligt min mening, finna att rätt tillfälle har kommit. Vissa av de manövrer som nu sker innebär ju indirekt att man även i Moskva bekräftar att man håller på atl närma sig den ståndpunkt som är den enda rimliga, nämligen atl Litauen är en annan stat än Sovjetunionen. Men vi styr inte detta från Sverige.

Egentligen begärde jag ordet för att kommentera det som Per Gahrton sade om atl vi skall tvinga på östeuropéerna kapitalismens tragedi, eller hur

han nu uttryckte delta. Jag tycker alt han skall försöka säga del lill de ärade solidaritetsaktivister som under snart tio års tid har kämpat för atl äntligen få en chans atl göra något åt Polens katastrofala situation. Myckel av den har ju att göra med miljöproblemen. De fabriker i övre Schlesien som bl.a. är boven i denna tragedi borde ha stängts för tio, femlon, tjugo år sedan. Självfallel blir del en stor arbetslöshet när dessa fabriker slängs, om den nya ekonomiska politiken kommer att leda fram till del, men det är nödvändigt för atl del över huvud taget skall vara möjligt atl bo i dessa områden i fortsättningen. Självfallel leder della lill många sociala problem, bl.a. i form av arbetslöshet. Säkerligen blir det tragedier Men detta är något som den polska befolkningen accepterar Den polska regeringen har förtroendesiffror som varje normal västerländsk premiärminister skulle vara grön av avund atl få läsa i tidningen. Ca 80% av befolkningen har förtroende för den polska regeringen. Jag lycker att Per Gahrton skall säga till polackerna det som han sade här nyss. Då får han se vilket svar häri får

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Central-och Ösleuropa

AriL 83 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Jag lycker alt del är ganska beklämmande atl lyssna lill Per Gahrton. Det är ganska dystert. Per Gahrton ser två helveten och ingen skillnad däremellan. Han ser ingen skillnad mellan diktatur och demokrati. Han ser ingen skillnad mellan välståndet i väst och den skriande fattigdomen och miljöförstöringen i öst. När man lyssnar på Per Gahrton får man känslan av att det inte finns något hopp för människorna. Inte ens Per Gahrton påstår ju all de gröna har en ekonomisk politik som skulle kunna tillämpas på ett sådant sätt att den leder till något ökat välstånd eller någon ökad välfärd. De gröna vill ju sänka tillväxten t.o.m. här hemma i Sverige.

Men det finns faktiskt litet hopp för människorna. Jag var för två veckor sedan i Polen. Där har man, vilkel Håkan Holmberg var inne på, en solidari-lelsslödd regering som arbetar för reformer Och det som vi där fick höra gav litet hopp. Det var Per Gahrton, västerländska ekonomiska metoder jag skulle nästan vilja säga Chicagoskolan, som man tillämpar där Inflationen har sjunkit från 600% 1988 lill 75 % i januari 1990, 25 % i februari och 5 % i mars. Man klarar nu en konvertibililet av zlotyn utan all behöva dra på slora valutareserver

Det kommunistiska systemet var mycket bra på full undersysselsätlning. Den öppna arbetslösheten är i dag ännu icke mer än 2 % i Polen. Jag tror alt den kommer alt stiga. Köerna framför affärerna har försvunnit. Polackerna ser faktiskt en viss ljusning och elt visst hopp. Del är något alt glädja sig över

Sedan lycker jag att det är påtagligt hur Per Gahrton, den störste EG-mot-slåridareri, riu har gjort sig lill den störste propagenten för elt diplomatiskt erkännande av Litauen. Jag tror faktiskt all måndagsrörelsen gör mer för Litauens självständighet än Per Gahrlons inlägg.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

Bildt, punkt, slut. Men del bör naturligtvis en moderat riksdagsledamot också la åt sig. Del hade varit intressant atl få en förklaring till Carl Bildts dubbelspel.

Jag är inte pessimistisk på del sättet att jag tror all människan nödvändigtvis måsle gå under, men jag tror alt det med absolut säkerhet kommer alt ske om man nöjer sig med alt byta ul den fördärvliga kommunismen mol en hämningslös lillväxtkapitalism som gör slut på alla våra resurser inom några årtionden och som i huvudsak innebär alt man struntar i hur del går med miljön. Vi förordar ett ekonomiskt system som har spärrar mol miljöförstöringen inbyggda från början. Den politik som vi och våra gröna vänner vill ha är förvisso inte är någon kommunism utan en marknadsekonomi som är häri ekologiskt styrd som innebär att man inte accepterar atl vissa generationer skall offras för en samhällsförändring. Jag trodde atl del var Stalins privilegium i historien att anse atl vissa generationer skall offras. Vi accepterar inte att vissa skall dömas ut i arbetslöshet och dömas lill soppköken därför att man skall ändra från ett samhällssystem till ett annat. Det är precis della som kommer att inträffa. Del är 2 % arbetslöshet i dag i Polen. Men alla de som propagerar för den s.k. reformen i Polen säger atl del kommer alt bli 20-30% arbetslöshet innari det hela är färdigt. Man kan möjligen hoppas alt de har fel, men erfarenheten frän EG-länder och USA och andra sådana länder där man inte har en stark social sektor visar alt polackerna bara är i början av vad de kommer att få uppleva. Då blir del naturligtvis deras sak all la ställning hur de vill ha det - självfallel. Jag reagerar mot atl svenska politiska partier propagerar för atl vi skall pådyvla dem kapitalismens institutioner

Jag har svårt att förslå varför Håkan Holmberg försvarar moderalmotio-nen som han alldeles nyss tagit avstånd från, men det är ju hans problem. Del irilressarita var atl höra vad han hade alt säga om Litauen. Vi har respekt för folkpartiets långa engagemang för Baltikums frihet. Därför har vi varit besvikna för att folkpartiet inte har gäll längre. Men vi har också förstått atl det ändå finns seriösa krafter i folkpartiet som har velat gå längre. Bengl Westerberg har inte ägnat sig ål samma skändliga spel som Carl Bildt, och därför finns del en respekt för folkpartiets grundhållning när det gäller Baltikum. Del vore bra om folkpartiet kunde ta initiativ till alt man i varje fall kommer längre än atl bara än en gång säga nej till erkännande av Lilauens självständighet, atl man kunde ta det steg som Lilauens premiärminister här antydde vore det första steget, nämligen atl upphäva erkännande av den sovjetiska ockupationeri.

olika sätt alt påverka situationen. Carl Bildt har klart i denna kammare uttalat var rätten finns, var maklen utövar sina anspråk och på vilken sida vi och Sverige slår. Det vet Per Gahrton själv eftersom han debatterade med Carl Bildt den dagen.

AnL 86 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik;

Herr talman! Nej, Per Gahrton, jag försvarar inte moderatmolionen. Den faller för mig i samma kategori som en del av Per Gahrlons egna synpunkter och för den delen en del av dem som många socialdemokrater i varje fall i början av den här processen, ställde upp på och bjöd ut som om de väntade sig oerhört intresserade spekulanter nämligen alt vi i Sverige skall lala om för människor som har precis samma fattningsförmåga som vi själva och samma kunskaper som vi om olika ekonomiska system, sociala problem, miljöproblem och annal atl så här skall ni göra, så här skall ni inte göra, osv. Del är att nedvärdera människor i våra närmaste grannländer på ett sätt som jag lycker är ovärdigt i en debatt. Det har varit ganska mycket av sådant i den svenska Östersjödebatten. I början av året höll socialdemokrater och moderater på all slåss om huruvida det var socialdemokrater eller moderater..

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Cenlral-och Östeuropa

Anf. 89 PER GAHRTON (mp) replik;

Herr talman! I del sistnämnda avseendet är Håkan Holmberg och jag fullständigt överens. Vi har olika ideologisk grundsyn. Håkan Holmberg tror väl på tillväxten, och jagar något mer skeptisk, för att uttrycka det milt. Men det är naturligtvis de folk som nu har befriat sig som själva skall avgöra. Vi arbetar genom atl samarbeta med våra likasinnade i dessa länder alltså med de gröna partierna i Polen och andra länder, och utbyta erfarenheter Men det är de gröna partierna där som givetvis bestämmer i vilken utsträckning de skall driva likartade idéer. Del kan inte vara någon tvekan om den saken. Därför reagerar jag så starkt emot moderatmolionen. och kammaren har alltså reagerat emot den oberoende av vilken grunduppfattning man har om hur samhällen skall byggas. Del är all lägga näsan i blöt på elt ytterligt olämpligt sätt i en känslig situation.

Sedan lill frågan om jag skall debattera med Margaretha af Ugglas eller med Carl Bildt. Riksdagsuppdraget är ett heltidsuppdrag. Det förutsätts alt alla riksdagsledamöter är närvarande alltid. Det finns ingenting i grundlagen som på något sätt ursäktar atl en ledamot är frånvarande om vederbörande inte är tjänstledig. Jag känner inte till om Carl Bildt för närvarande är tjänsl-

125

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Central-och Ösleuropa

ledig. Det här springandet som partiledarna ägnar sig ål och är här bara riågon enstaka gång när de skall hålla ett grandiost tal, som vi ibland gärna hade kunnat vara ulan, och sedan är borta största delen av tiden är väl partiernas sak, deras samvetes sak och väljarnas sak, men det är naturligtvis ingen garanti mot alt de inte skall få utstå kritik i debatten. Ingen riksdagsman kan undandra sig kritik genom atl säga atl han är ulkvitiad och inte är närvarande. Carl Bildt är den som har burit sig illa åt när det gäller Litauen. Margaretha af Ugglas har inte gjort på samma sätt, och därför har jag ingen anledning atl angripa henne personligen. Jag lycker att Carl Bildts beleende är häpnadsväckande och bör därför kritiseras. Om ni kan fixa det inom moderata samlingspartiet på något sätt så gör ni er och Sverige en myckel betydande tjänst.

126

AnL 90 STURE ERICSON (s);

Herr lalman! Utrikesutskoltets betänkande 16 behandlar utformningen och inriktningen av del svenska östsamarbetel. Frågan om storleken och finansieringen av de insatser som vi här diskuterar har behandlats i betänkande 14 om UD;s budget och i betänkande 15 om utvecklingssamarbetet. All den formella hanteringen i denna fråga har blivit litet splittrad beror naturligtvis på vår önskan att ulan onödig tidsförlust vara med och påverka den snabba ulvecklingen i Öst- och Centraleuropa.

Har då 1 miljard kronor på tre år någon betydelse för vad som nu sker i våra grannländer i öst och i syd? Naturligtvis inte mer än marginellt, men på vissa områden, exempelvis när det gäller miljöförstöringen och strategiska utbildningar, kan kanske svenska insatser få en viss styreffekt på utvecklingen. Den samlade svenska satsningen blir i praktiken väsentligt större än 1 miljard och bör naturligtvis sättas in i ell bredare europeiskt sammanhang. Sverige deltar ju aktivt i flera multilaterala ansträngriingar att bistå Öst- och Centraleuropa.

Om den politiska utvecklingen gör del möjligl atl koncentrera en stor del av våra bilaterala insatser till de små baltiska republikerna, kan också effekterna bli märkbara. Då får också vårt helhjärtade stöd för de baltiska folkens krav på självständighet ett mer konkret innehåll. Jag tycker faktiskt att moderaterna är litet för blygsamma när de i sin reservation 7 vill öronmärka 100 bilaterala miljoner för Baltikum.

Den nya politik som Gorbatjov och mänrieri kring honom fört under de senaste fem åren har lett till all Sovjet nu släppt greppet över större delen av de erövringar som Stalins arméer gjorde vid slutet av andra världskriget. DDR, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern har fått icke-kommunistiska, demokratiska regeringar Förhoppningsvis kommer delta om några veckor också atl gälla Bulgarien och Rumänien.

Den här snabba fredliga omvandlingen förutsågs inte av någon för elt år sedan. Jag hade själv möjlighel att den 15 mars i fjol på platsen följa en hund-ratusenhövdad klart anlikommunistisk demonstration i Budapest på Ungerns gamla revolutionsdag. I början av maj, också i Budapest, hörde jag se-

dan Posgay och andra ungerska kommunister lägga ut texten om hur de tänkte införa ett flerpartisystem. Vi som varmed insåg då inte vad som skulle hända under hösten 1989. Ändå salt Falin från centralkommittén i Moskva med och sade resignerat något om alt de råd Moskvakommunislerna hade gett de ungerska kamraterna i det förflutna varit dåliga råd, så nu fick de försöka klara sig själva.

Inte heller när jag i november tillsammans med Gunnar Stenarv planerade atl åka till Berlin för alt träffa Böhme, Meckel och andra då illegala östtyska socialdemokrater var del riktigt klart vad som skulle komma alt ske. Vi kom till Berlin drygt ett dygn efter det atl muren hade öppnats. Men det var först då vi stod där vid hålet i muren vid Potsdamer Plalz sent på söndagskvällen och såg hundratals trötta öslberlinare vandra hemåt med västberlinska plastpåsar i handen som det verkade mycket osannolikt atl omvandlingen skulle kunna bromsas.

Också i början av december i Riga på den första socialdemokratiska partikongress som hållits i Sovjetunionen efler 1917 kände man att det skrevs historia. T.o.m. Sovjetunionen var på väg alt fä elt flerpartisystem. Bland de officiella gästerna vid denna kongress i flödande TV-ljus fanns två representanter för Lettlands kommunistparti.

Gorbatjov har lyckats atl hell fredligt lossa greppet om de sex vasallstaterna i Öst- och Centraleuropa. Röda armén reduceras nu kraftigt. När den hell dragits tillbaka inom Sovjetunionens gränser är en tidsfråga. Utvecklingen har gått svindlande fort. Kommunismen som samhällssystem överges av alla - tydligen även av de svenska kommunisterna. Politbyråniedlemmar i Moskva talar om nödvändigheten atl införa marknadsekonomi. Och i går avslutade en orädd opposition årets förstamajdemonstralion på Röda torget i Moskva.

Det tre baltiska Sovjetrepublikerna försöker nu bryta sig ut ur unionen. I Moskva har Högsta sovjet stiftat en lag om den procedur som en delrepublik måste följa för atl bli en självständig stat. Men balterna anser sig de jure aldrig ha tillhört Sovjetunionen. Mänga i väst är oroliga över all det lilla Litauen skall bli den tuva som väller Gorbatjovs perestrojka och glasnost över ända.

Här i Sverige försöker de fem oppositionspartier som utgör riksdagens majoritet att göra inrikespolitik av det baltiska dramat. Miljöpartiet har utmanat moderaterna i fråga om "brinkmanship". Man tycker att vi skall strunta i folkrättens principer och officiellt erkänna Litauen. Del föreslås i reservation nr 6 i det betänkande som vi nu behandlar. Frågan kommer att tas upp utförligt i elt separat betänkande som behandlas här i kammaren den 23 maj.

På den här punkten finns del skäl atl ställa en rak fråga till Margaretha af Ugglas med anledning av hennes uttalande här i kväll då hon krävde svensk diplomatisk närvaro i Vilnius. Men dä tänker hon sig knappast elt arrangemang som det som vi har i Tallinn och Riga med filialer lill vårt generalkon-sulal i Leningrad. Någonting sådant skulle knappast accepteras av republiken Litauens regering.

Vad Margaretha af Ugglas tänker sig är någon form av permanent svensk diplomatisk närvaro i Vilnius. Den fråga av alla som då kommer atl ställas

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

128

är om vederbörande diplomat befinner sig i Sovjetunionen eller i republiken Litauen. All frågan kan ställas på det sättet tyder på alt det handlar om atl de facto erkänna republiken Litauen och att det är det som Margaretha af Ugglas avser Men varför då inte rösta för miljöpartiels reservation rir 5?

Är moderaterna på väg alt överge den enighet i denna fråga som hittills har rått i utrikesnämnden, eller är det här bara ytterligare ett inslag i det spel för galleriet som Per Gahrton här har talat så utförligt om och som modera-lerria bedriver kririg den baltiska frågan? Moderaterna agiterar också ute i busken. Bara ell exempel; På deras länsslämma i Örebro i söndags krävdes elt stopp för alla gasförhandlingar med Sovjet och begränsad rörelsefrihet för sovjetiska diplomater i Sverige. Ledamoten av denna kammare - just nu frånvarande - Birger Hagård eldade upp örebroarna med påståendet att vi socialdemokrater har visat oförmåga och ovilja atl ta ställning i fråga om Baltikum, vilket enligt honom förklaras av all svensk socialdemokrati bara är "en mildare variant av öststalssocialism".

Här finns del också anledning att klara ut elt förmodligen inte helt omedvetet missförstånd när del gäller innebörden av den tredje vägens politik. Det har aldrig varit fråga om någon medelväg mellan kapitalism och kommunism, ulan del här är någol som vi formulerade i början 80-talel. Vi ville då lägga fast en politik som var en medelväg mellan dels den slagnation och arbetslöshet som vi 1982 hamnade i efler sex borgerliga regeringsår, dels en generell eflerfrågeslimulans, som ju lätt leder till inflation och andra problem. Den tredje vägens ekonomiska politik innebar atl vi skulle slagords-mässigl arbeta och spara oss ut ur den borgerliga krisen.

Okunnigheten om vad den tredje vägens ekonomiska politik innebär är någol som har drabbat inte bara Margaretha af Ugglas utan också en annan av våra kända öststatsdebaltörer, Anders Åslund. Han har nyligen dokumenterat sin okunnighet i ämnet i DN;s debatlspalt.

Den tredje vägens ekonomiska politik var för övrigt tämligen lyckosam så länge under 80-talel som det parlamentariska läget var sådanl att vi kunde föra vår egen ekonomiska politik.

Möjligen har Margaretha af Ugglas blandat ihop den tredje vägens ekonomiska politik med den tredje ståndpunkten, som var ett mellanting mellan kapitalismen och kommunism och som bl.a. Karl Vennberg och Artur Lundkvist på 1950-lalel propagerade för. Innan Margaretha af Ugglas nästa gång går upp i talarstolen och kommer med den här sortens argument bör hon fördjupa sig något i idéhistoriska studier

Lål mig i det sammanhanget gratulera Håkan Holmberg med anledning av hans innehållsrika och välbalanserade anförande. Inte minst hans eleganta avståndslagande från förgriplighelerna i moderaternas motion och reservation var välgörande.

Pär Granstedt tyckte att vi har visat en njugg och halvhjärtad attityd lill Baltikum. Men faktum är atl Sverige klarare än något annal land i väst har ställt upp på balternas krav på självständighet och nu gärna vill göra betydande ekonomiska insatser i dessa republiker

Den uppmaning som förbundskansler Kohl och president Mitlerrand för riågra dagar sedan riktade till Litauen om all frysa självständighetsförklaringen och börja förhandla med Gorbatjov skulle, om den hade kommit från

den svenska socialdemokratiska regeringen, av Carl Bildt, Andres Kung och miljöparliet självfallet ha betecknats som elt upprörande kryperi för Sovjetmaklen . Man får hoppas - för Litauens och Sovjetunionens skull - all Landsbergis och Gorbatjov lyssnar till Mitlerrand och den västtyske förbundskanslern. Utan kompromisser kan det litauiska dramat sluta tragiskt för alla inblandade. Även vi svenskar hör naturligtvis till dem som berörs.

Den miljard som riksdagen i morgon beslutar atl ställa till regeringens förfogande för insatser främst i Polen och Baltikum är bara början. Behovet av stöd är mycket stort. DDR ansågs exempelvis vara den ekonomiskt mest avancerade kommunistiska staten. Men när nu Västtyskland försöker att snabbt komma lill rätta med de värsta bristerna i det östtyska samhället, bl.a. för att hejda den strida strömmen av ekonomiska flyktingar, kostar det enorma summor i miljardklassen. Med tanke på de västtyska erfarenheterna verkar den idealistiska inslällning som folkpartiet, centern och miljöpartiet i reservation nr 5 har när det gäller våra aviseringsbestämmelser inte särskilt väl genomtänkt.

En del tycks föreställa sig att det nya öppna Öst- och Centraleuropa på en gång blir en enormt stor marknad för svenska företag. Tyvärr kommer nog denna marknad att förbli ganska begränsad under åtskilliga år framöver Del handlar ju om mycket fattiga länder, som efler en svår övergång till marknadsekonomi förhoppningsvis förmår koncentrera sig på aft steg för steg bygga upp välfärden för sina folk.

Det som i väst kan skapa avsevärda resurser för ökade insatser i Öst- och Centraleuropa vore avtal om nedrustning när det gäller både konventionella styrkor och kärnvapen. Därför är det så viktigt all förhandlingarna i Wien och Geneve leder lill konkreta resultat redan i år och atl de förestående toppmötena mellan Bush och Gorbatjov blir framgångsrika.

Allt fler östekonomer anser nu atl mellan 20 och 30 % av Sovjetunionens BNP under en följd av år har använts för militära ändamål. En kraftig minskning av denna andel tycks ingå i Sovjetledningens planer för hur den civila ekonomin skall rekonstrueras. Warszawapakien har om än inte formellt så i praktiken, upplösts. Sovjetunionen förblir naturligtvis en militär supermakt under överskådlig tid, men den säkerhetspolitiska situalionen i Europa har ändå drastiskt förbättrats under det senasle året.

I december skall den svenska försvarskommitlén presentera sina slutsatser av denna utveckling. Sannolikt uppslår då ekonomiskt utrymme för en del framtida satsningar i Öst- och Centraleuropa - speciellt för de partier som hittills förespråkat mycket kraftiga ökningar av våra försvarsulgifter Del är en självklarhet alt stöd lill en fredlig ekonomisk och demokratisk ulveckling i Sovjetunionen och andra f.d. Warszawapaktsländer kan förbättra vårt säkerhetspolitiska läge.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

socialdemokraterna i utskottet har ställt sig bakom. Han uttryckte sig mycket tydligt om dess marginella karaktär och hade en förhoppning om atl effekterna ändå skulle bli större genom atl biståndet förknippades också med andra insatser

Det är bara all hålla med om alt biståndet är ganska marginellt och atl nivån är lägre än vad man borde kunna förvänta sig av Sverige, med hänsyn till atl del handlar om våra egna grannländer. Det är rimligt att vi satsar mera på hela Östeuropa än vad vi satsar på exempelvis Vietnam, även om bistån-del där kan vara angeläget på många säll. Däremot vill jag påminna om atl vi i centern, till skillnad från socialdemokraterna, inte är beredda att ta pengar frän biståndsbudgeten för östbiståndet.

Vad som dock var ännu intressantare var atl Sture Ericson sade all denna miljard bara var en början. Därför kunde del vara intressant atl höra regeringspartiets funderingar om fortsättningen. Det här har presenterats som ell treårsprogram. Kan förslag om ytterligare insatser förväntas från regeringen redan under denna treårsperiod, utöver den miljard som nu har föreslagils? Eller lalar Sture Ericson om fortsättningen efter det atl tre år har gått?

Tidigare under bislåndsdebalten fick man närmast intrycket av att det kanske inte längre behövdes sä slora insatser efter tre år På Sture Ericson verkar del nu som om det kommer alt bli belydligl större insatser från Sveriges sida framöver. En precisering vore värdefull och kanske också en försäkran om atl man inte skall la av de pengar som är avsedda för tredje världens fattigare lånder.

Del var klart alt Sture Ericson skulle beskylla oss för alt göra inrikespolitik av det baltiska dramat därför atl vi dristar oss alt kritisera regeringen. Regeringen måsle finna sig i alt vi också för en utrikespolitisk debatt baserad på våra sakliga bedömningar

Om Sverige har uttryckt sig klarare än någol annat land i väst eller inte kan säkert diskuteras. Däremot finns det skäl alt jämföra det sätt som den svenska regeringen har uttryckt sig på nu och det sätt som den svenska regeringen uttryckte sig pä vid elt annat lillfälle när en supermakt förlrampade ett litet folks frihetslängtan, nämligen under Vietnamkriget. Då är skillnaden markant, och man frågar sig; Varför är vi inte lika tydliga den här gången? Motiven för svensk tydlighet är snarast starkare nu, när det handlar om elt skeende inpå våra egna knutar, när det handlar om våra grannfolks öden.

kommittén från Europarådet: Det finns västeuropeiska politiker som kommer till oss och vill att vi skall föra någon sorls tredje vägens politik, och jag ställer dä alltid frågan; Varför gör ni det inte själva? Och varför finns del inte nägol enda västeuropeiskt land som kan peka på en lyckad utveckling med denna tredje vägens politik?

Enligt Sture Ericson var den tredje vägens politik tydligen en väg ul ur en borgerlig kris. Nu befiuner vi oss återigen i en socialdemokratisk kris. Är detta då så tillämpligt för alt komina ur en kommunistisk kris, vilket är vad del handlar om i Östeuropa?

Sture Ericson tyckte att 100 milj. kr. för ett särskilt samarbetsprogram var blygsamt. Men jag hörde aldrig i ulrikesulskoltet att Sture Ericson hade mera pengar att offerera. Om han hade gjort det hade vi självfallet sagl ja till delta. Dessa pengar gäller delta budgetår och de är en inledning på elt särskilt Baltikumprogram. Rösta med oss i morgon, Sture Ericson, så får vi äntligen i gång ett särskilt program för Baltikum!

Förslaget om svensk närvaro i Vilnius fanns med i en moderat motion som skrevs i början av januari. Del hade väl varit av utomordentligt värde för Sverige, och kanske t.o.m. för Litauen, om vi så snabbi hade etablerat den typen av närvaro i Vilnius som vi först gjorde i Tallinn. Del hade varit ulomorderitligl värdefullt under händelseutvecklingen under de månader som har gått.

Sture Ericson frågar vilken typ av svensk närvaro del skulle vara fråga om. Detta bör absolut ingå i ett svenskt program för Baltikum. Självfallet måsle vi ha en närvaro i Vilnius, och frågan är bara vid vilken tidpunkt denna närvaro kan komma lill stånd. Jag tror att litauerna vill etablera alla de konlakler de kan.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Ceniral-och Östeuropa

Anf. 93 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Jag uppskallar Sture Ericsons kritik mot Carl Bildts dubbelspel. Jag utgår från att man vid utrikesnämnderis sammarilräde på måridag kommer alt ta itu med det, därför atl det skadar verkligen förtroendet, inte bara för Carl Bildt - vilket går atl stå ul med - utan även för politik i allmänhet. Om man gör upp bör man givelvis hålla fast vid del, inte bara bakom lyckta dörrar utan också på torgen.

När Sture Ericson påstår alt vi i miljöparliet struntar i folkrättens principer när vi kräver ett erkännande av Litauen, har han nog läst på folkrätten ganska dåligt. Han kanske också lyssnade dåligt - om han var närvarande -vid föredragningen om detta i utrikesutskottet.

Det framgick för det första att en mycket slor del av världens nationer till-lämpar helt andra principer än Sverige säger sig göra. De struntar väl ändå inte i folkrätten, utan de har andra principer för erkänriande, där politiska överväganden öppet kommer med i bilden.

För det andra framgick det atl de principer Sverige säger sig följa ändå inte följs. Rhodesia erkände man t.ex. inte, trots att del våren stat som uppfyllde alla folkrättens principer Men def var ingen demokratisk stat, det var ingen sympatisk stal, och därför lät man av politiska skäl bli att erkänna den. Det tycker jag var rätt, men det var ju i strid mot de principer man säger sig upprätthålla.

131

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

Vi fick föredragningar om en rad andra undantag frän dessa s.k. heliga principer som visar alt de definitivt inte är heliga. Man skulle alltså med den utgångspunkten mycket väl kunna erkänna Litauen. Men huvudpoängen för oss är densamma som litauerna själva hävdar nämligen atl det handlar inte om en ny stat att erkänna utan om en redan existerande stat som har varit ockuperad och där del bara handlar om all så atl säga upprepa ett erkännande som man tidigare har gjort. Därvid måste då Sverige erkänna en fadäs som begicks 1940. och del kan väl ändå inte vara oöverkomligt.

Slutligen om vår idealism när del gäller östeuropéer: Är det idealism, så är jag mycket gärna idealist. Det är en mycket enkel princip, nämligen atl människor skall behandlas lika oberoende av från vilket land de kommer. Varför skall t.ex. en polack vid den svenska gränsen behandlas annorlunda än eri grek? Kan Sture Ericson ge ett bra, demokratiskt rimligt svar på den frågan? Jag tror alt det blir svårl.

AnL 94 HAKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Det är naturligtvis orimligt alt jämställa en diskussion om hur man skall kombinera olika efterfråge- och utbudsstimulerande åtgärder inom ett land med marknadsekonomi - som Sverige, som Schweiz, sorn Canada, som USA eller vilkel som helst - med en diskussion om huruvida del finns någol slags möjligt och länkbart mellanting mellan elt marknadsekonomiski syslem. där man kan ägna sig åt konjunkturpolilik på olika sätt, och ell planekonomiskt syslem med totalitär diktatur Delta är två olika debatter - Sture Ericson har rätt i sitt påpekande.

Men inte desto mindre har socialdemokraterna ägnat sig åt den här andra grenen, atl i en rad sammanhang fälla uttalanden av innebörden alt del säkert skulle gå att länka sig någon sorls kombination av total planekonomi och normala marknadssystem i de former som finns i västvärlden.

Ingvar Carlsson meddelade i en skrift som gavs ut 1983 alt det har visat sig, med den stora erfarenhet man har i Östeuropa, att det är fel alt enbart marknadsekonomi kan skapa någorlunda välstånd och drägliga förhållanden. Del hade planekonomiernas framsteg visat, trodde Ingvar Carlsson 1983. Vi i folkpartiet brukar citera det här litet då och då. Jag har inte med mig den exakta ordalydelsen, men Sture Ericson känner säkert till detta.

Och del är inte så värst länge sedan som socialdemokrater reste runt och försökte sälja någon sorts blandning av normal marknadsekonomi och det syslem som folket i Östeuropa förtvivlat försöker komma ur. som en lösning som man då hoppades skulle ha tacksamma mottagare. Så var del iute, och det var tur det.

Del här är två olika debatter men socialdemokratin har varit ute och glidit ganska mycket på isen också, Sture Ericson.

Pär Granstedt frågade mera precist om del fanns någonting. Ja, han har ju själv varit med och skrivit en del om den europeiska återuppbyggnads-och utvecklingsbanken. Där säger utskottet att del kommer all bli en storleksordning på bidragen som knappast kan rymmas inom ramarna för multilaterala insatser. Redan där finns det tydligen ganska stora pengar.

Per Garthon vill diskutera Litauen. Låt mig först säga alt jag tror inte all Carl Bildt är möjlig att korrigera i del sammanhanget. Han kommer all fortsätta med showen. Men vi får väl hjälpas åt att peka på dubbelspelet och molsältningarna. Om Litauen skall vi ha en slor debatt den 23 maj, så vi behöver inte ta det så grundligt nu. Vi skall träffas i utskollet i morgon bitti för att behandla en ganska lång och utförlig skrivning om della. Så del här kommer vi nog alt försöka reda ut inför offentligheten.

Vad sedan gäller Margaretha af Ugglas reträtt från resonemanget om tredje vägens politik vill jag säga alt jag trodde att hon åtminstone hade någol litet citat som hon kunde styrka sina långa utförliga utläggningar med, men del hade hon inte. Del var bara en polsk finansminister som hade sagt någonting. Vi kan faktiskt inte ta ansvar för vad som sägs av polska finansministrar som inte ens är socialdemokrater.

Mera anmärkningsvärt var när hon backade ifrån talet om permanent diplomatisk närvaro i Vilnius. Inte heller där ville hon precisera sig ulan hänvisade till en motionstexl från januari. Men det har faktiskt hänt en del i Vilnius sedan i januari. Har inte moderaterna brytt sig om att korrigera sina ståndpunkter sedan januari, då är ni hopplöst akterseglade i den här frågan. Vad jag tror alt del handlar om är precis samma sak som Per Gahrton beskrev som spel för galleriet.

Vad sedan gäller Håkan Holmbergs mera sakliga synpunkter på tredje vägens politik finns det tydligen socialdemokratiska citat, där man har blandat ihop resonemangen om hur vi skall lösa ekonomiska problem i den svenska biandekonomin. Men om nu kommunismen försvinner som alternativ, är ju risken för upprepningar ganska lilen.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

Anf. 96 PAR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Någon större precisering om hur socialdemokraterna ser på det framlida östbiståndet fick vi tyvärr inte. Ullalandet om atl miljarden bara var en början lät ana atl socialdemokraterna skulle närma sig den ståndpunkt som vi har i centern, nämligen att del krävs en belydligl generösare svensk hållning lill Ösleuropa och i synnerhet till våra grannländer än vad man hittills har visat. 1 repliken tycktes det här försvinna litet grand i ett töcknigt fjärran.

Vi vet alltså fortfarande inte vad som egentligen är den socialdemokratiska politikeri. Ärdet så att vi relativt sriarl kari få förslag om mera kraftfulla svenska insatser än den här miljarden på tre år? Eller är det någonting som är avlägset och kanske inte särskilt påtagligt? Det vet vi inte, och del tycker jag är beklagligt.

Det finns anledning, tycker jag, för regeringen atl la sig en allvarlig funderare över del svenska ansvaret, när del händer så dramatiska saker i vår närmaste omgivning, när behoven är så stora och när samlidigl samarbelsmöj-ligheterna för svenskl vidkommande är så betydande som de är Hillills

133

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum. Central-ocli Östeuropa

tycker jag alt bedömningen att den svenska östpolitiken är alltför kraftlös fortfarande gäller.

AnL 97 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr lalman! Om Sture Ericson vill ha dokumentation, kan han gå till utrikesulskollels belänkande från i år, när man behandlade bl.a. vår motion. Där säger utrikesulskotlel självt all del vore önskvärt med svensk diplomatisk närvaro i Vilnius. Jag trodde faktiskt atl åtminstone Sture Ericsons kolleger i ulrikesulskoltet stod bakom del betänkandet.

När del gäller det här med tredje vägen kan Sture Ericson studera démarc-her från svenska ambassaden i Bonn, där det påpekas att man i den tyska valdebatlen har talat om den tredje vägen som elt avskräckande exempel. Jag hoppas alt jag inte sårar Sture Ericsons känslor alltför myckel nu, men del var någon som sade atl den tredje vägen leder lill den tredje världen. Detta går att se i démarcher från svenska ambassaden i Bonn. Så nog finns det dokumentation, Sture Ericson. Jag tror att det förekom alldeles särskilt i den västtyska valdebatlen efter det alt den svenska socialdemokratiska regeringen hade föreslagit elt slrejkförbud. Del väckte slor internationell uppmärksamhet.

134

AnL 98 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Sture Ericson tycker alt vi skall vänta med Litauen tills miljöpartiets motion skall behandlas i utskottet och kammaren, och det kan ju låta logiskt. Jag var emellertid varken den förste eller den ende som log upp Litauen här i dag.

Att vi tar upp frågan beror ju faktiskt på att vi tror att ett svenskt erkännande skulle spela en roll för Litauen. Det är därför vi har velal ha debatten så tidigt som möjligt. Del har bekräftats av våra kontakter med litauerna alt elt sådant här erkännande i den situation som råder är något helt annorlunda än den formsak som erkännanden ofta är. Det är ju därför vi driver frågan. Vi tror atl ett svenskt erkännande skulle uppmärksammas och ge en mycket klar signal till Moskva om atl vaksamheten i västländer är mycket högre än vad man kan få intryck av på grundval av den lågmäldhet som ändå allmänt har rått.

Sedan till detta med greker och polacker Jag tycker all den frågan på någol sätt slinker undan i debatten alldeles för enkelt. Det är faktiskt en av de frågor som har gjort mig mest upprörd i samband med alt jag har läst ett utskottsbetänkande i denna riksdag. Man säger atl man genom viseringsplik-ten kan utöva en viss kontroll över den lidvis omfattande illegala försäljning som vissa östeuropeiska turister ägnar sig ät i Sverige. Man talar om all länderna i centrala Östeuropa lider av ett betydande utvandringstryck, och därför skulle en generell viseringsfrihel uppfattas som en signal om fri invandring.

Det tonfall man här har gentemot östeuropéer får det att lata som om östeuropéer var något som katten håller på atl släpa in och som man definitivt skall hålla ulanför landels gränser Jag tycker all del är hell förskräckligt. Därför är det ändå en rimlig fråga som jag ställer när jag undrar varför polackerna och alla de andra i Östeuropa skall behandlas som dessa parior, som

Anf. 99 HAKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr lalman! Risken för återfall i socialdemokratisk oklarhet om de verkliga skillnaderna mellan normala demokratiska marknadsekonomier och de totalitära östsystemen är väl ganska lilen, säger Sture Ericson. Ja, det kan ju vara så. Men del beror då egenlligen inte på all socialdemokratin har skådat ljuset, utan på all del som skulle vara den ena motpolen i skalan mellan två system har fallit bort. Del är kanske lilel pinsamt, Sture Ericson, att del skulle behöva la slut på det sättet.

AnL 100 STURE ERICSON (s) replik:

Herr talman! Huvudsaken är alt del tog slut, om det nu fanns någon oklarhet på den punkten.

En generösare hållning, säger Pär Granstedt. Jag sade alt det i praktiken kommer alt bli väsentligt mer än en miljard som kommer all gå den här vägen under de närmaste tre åren. Vi har alltså antytt betydande summor när det gäller den här utvecklingsbanken. Det går en del via det nordiska samarbetet, del går en del till EFTA-fonden för Jugoslavien, via våra krediter, osv. Uppenbarligen kommer det atl bli en slor efterfrågan på della, och jag tror inte alt miljarden på något sätt är ell tak för våra insatser

Margaretha af Ugglas kommer nu dragande med pressklipp från den tyska valdebatten, när den polske ministern inte duger. Bör man inte ha bälire på fötterna när man gör ett generalangrepp på den tredje vägens politik? Moderaterna har ju alldeles uppenbart sammanblandat denna politik med den tredje ståndpunkten från 50-talel.

Till Per Gahrton vill jag bara kort säga all vi har reglerad invandring till det här landet. Vi har nordiska avtal som reglerar delta. Det är ganska bekant atl man när Gorbatjov var i Finland i oktober från sovjetisk sida föreslog visumfrihet mellan Finland och Sovjetunionen. Från finsk sida var man myckel klar och bestämd över atl det inte gick för sig.

Viseringstvånget är ell instrument som vi måsle använda under de närmaste åren. Vi skall vara så generösa som del någonsin är möjligl, där är vi överens. Jag tror emellerlid alt del vore fel atl ta borl viseringstvånget i dagsläget innan vi vet hur vår framtid ser ul i della sammanhang. Del år en liten gardering, men det är absolut ingen signal om främlingsfientlighet, vilket också klarl framgår av de skrivningar som finns i utskottets betänkande.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

136

valsöndagen, och jag konstaterade att valet verkligen var hemligt och föreföll gå riktigt till på alla sätt. Sajudis, folkfrontens, seger blev också förkrossande, och självständigheten utropades den 11 mars.

Vad som imponerade allra mest på mig var den så gott som fullständiga enighet man visade i kravet på självständighet. Alla var övertygade om att processen skulle bli svår och kosta litauerna oerhört mycket lidande och smärta, men man var beredd att ta det till priset av självständighet. Förväntningarna på västländernas slöd var slora, och tyvärr har de ju delvis grusats idag.

När vi bedömer och diskuterar de tre baltiska staternas agerande tror jag det är viktigt alt vi noterar all länderna har slora olikheter Så är t.ex. det ryska inflytandet mycket mindre i Litauen, där det finns ungefär 9 % ryssar, mol 33% i Lettland och ca 30% i Estland. Språken och kulturerna liksom religionen skiljer sig också ål i de olika länderna.

Rent allmänt kan man ju också notera atl svenskarna bättre känner lill Estland och Lettland än Litauen, eftersom många fler från de länderna tog sig lill Sverige och också stannade här efter ockupationen 1940.

Del ytterst beklagliga svenska erkännandet av annekteringen av de baltiska staterna under andra världskriget kan inte i dag anses giltigt, eftersom Molotov-Ribbentrop-pakten förklarats vara olaglig av den sovjetiska folkkongressen och de baltiska pariamenten har konstaterat att anslutningen lill Sovjet var olaglig.

Herr talman! Dagen efter självsländighetsförklaringen, den 12 mars, gjorde jag elt uttalande där jag menade atl Sverige borde erkänna den självständiga republiken Litauen. Det har varit många pinsamma turer i den svenska hållningen gentemot Litauen, men jag är glad för den markering som gjordes pä förslag från folkpartiet efler ulrikesnämndens sammanträde den 20 april. Där klargjordes all Sverige erkänner Lilauens parlament och regering som legitima förelrädare för Lilauens folk. Det är ett klart steg mol elt fullständigt erkännande, som jag förväntar mig kommer snart.

Andra sleg som folkpartiet föreslagit är atl föreslå att de baltiska folkfronterna skall vara observatörer i FN, att litauiska representanter inbjuds till Europarådet liksom alt konlakler utvecklas vidare mellan Nordiska rådet och de folkvalda församlingarna i Baltikum, utan någon onödig omväg runt Moskva.

Den svenska regeringen måsle nu inse all den är skyldig alt agera mer aktivt än tidigare. Del är glädjande nog också tydligt atl det svenska folket trycker på. Del visar sig på de måndagsmöten vi har på många platser runt om i Sveriges land, där allt fler människor deltar och kräver stöd ål och er-käririaride av de baltiska staterna.

Men man blir bekymrad när man ser Pierre Schoris uttalande i måndagens DN; "Vi kan inte göra mer på grund av den sovjetska blockaden", står det som överskrift. Vad menas? Vi kan väl inte sitta med armarna i kors och åse atl vår granne förblöder!

Jag hade förmånen alt tala med både president Landsbergis och premiärminister Prunskiene när jag var i Litauen i början av mars. Förutom det politiska och moraliska stödet som de naturligtvis ansåg vara det allra viktigaste, diskuterade vi ekonomiskt och kulturellt slöd och ulbildningsstöd, bättre

kommunikationer och teleförbindelser grannländerna emellan, miljöbistånd, handelsutbyte med småländska företagare och gåvor av jordbruksmaskiner m.m. I den grupp jag dellog i var del i huvudsak småländska företagare och politiker Där finns det flera som nu har utvecklat ell samarbete, bl.a. med att köpa linne, keramik och glas från Litauen. Vi har också till Kronobergs län tagit över flera grupper av litauer som har studerat skola, näringsliv, förvaltningskunskap osv här i landet. För närvarande har vi fyra lärare som går på Växjö högskola och studerar internationell marknadsekonomi. Det har varit och är svårt för utbytesstudenterna atl få ekonomin att gå ihop. Därför är det viktigt alt det verkligen blir fler studenter från de baltiska staterna som får möjligheter att komma hit. Folkpartiet föreslår därför all Svenska institutet skall få elt särskilt anslag pä förslagsvis 8 milj. kr. för den första tiden för baltiska studenter atl studera t.ex. företagsekonomi, statskunskap, språk eller miljövårdsteknik i Sverige. Också feriearbetande studenter och ungdomar skall kunna få möjlighet atl skaffa sig erfarenheter i Sverige.

Alla folkparlisliska företrädare i den föregående debatten i dag, däribland jag själv, tog upp vikten av alt enprocentsmålet för biståndsändamål inte får urholkas genom östsamarbetel. Jag länker därför inte gå in på den frågan igen. Men läser man budgetpropositionen får man inte någon klar bild av hur det samlade biståndet i regeringens förslag fördelar sig på anslag och delposter vad gäller Baltikum. Vi har i vår folkpartimotion. Salsa på Baltikum, redovisat konkreta förslag beträffande användningen av de pengar som vi reserverat för del samarbetet.

För alt kunna ta lill vara de möjligheter som kan erbjudas med ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Baltikum, föreslår vi elt speciellt anslag till Svenska institutet på 2 milj. kr utöver vad regeringen föreslagit. Man skulle då också få vissa möjligheter att köpa litteratur och prenumerera på tidningar och tidsskrifler lill biblioteken i Baltikum. Del baltiska institutet har de senasle åren mött en alll större efterfrågan på olika tjänsler. Också här föreslår vi ett viktigt ökat anslag. Elt speciellt anslag på 2 milj. kr vill vi också att riksantikvarieämbetet skall få lill slöd och utveckling av kulturminnesvård i Baltikum. Det finns t.ex. en hel del kulturbyggnader som håller på alt förfalla. Jag har själv studerat delta i Tallinn, Riga och Vilnius. De behöver i allra högsta grad omedelbar upprustning så att de inte blir hell förstörda för all framlid. En del av dessa byggnader har också direkt anknytning lill Sverige. Del borde då vara i vårt intresse att de rustades upp.

Jordbruket i Baltikum kollekliviserades under Stalins skräckvälde. De ofta väl fungerande familjejordbruken slogs sönder och ersattes av storjordbruk. Nu vill man att dessa till viss del skall omorganiseras lill familjejordbruk igen, och för detta finns det också all anledning atl avsätta pengar Vi tycker i folkpartiet atl det är rimligt att man skall kunna få ekonomisk hjälp för alt överföra t.ex. jordbruks- och skogsmaskiner till Baltikum. Det har inte minst visals stort intresse för delta från Smålands sida. En annan grupp som jag också lycker atl del är angelägel all man uppmärksammar speciellt är de barn som växer upp i miljöförstörda områden. Också detta berörde Håkan Holmberg tidigare.

För övrigt pekar vi i vår folkparlimolion på viklen av att vi omedelbart

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

137

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Ösleuropa

uppmärksammar den oerhörda miljöförstöring som i årtionden pågått i Baltikum. Del har jag också själv påpekat i min egen motion angående slöd till Sveriges miljövårdssamarbete med öst. Kusterna är ju oerhört förorenade så atl det inte går alt bada där. Håkan Holmberg gick också in på hur det ser ul i de områdena. Många gånger kan det faktiskt, egoistisk sett, också vara så att det är bättre att vi satsar på de baltiska reningsverken än på våra egna. Därför föreslår vi från folkpartiet alt naturvårdsverket får särskilda Ballikumpengar för miljösamverkan.

Jag vill också yrka bifall till reservation nr 8 som handlar om åtgärdsprogram för hälso- och sjukvård och krav på statligt slöd också i det samarbetet. Här finns ju också goda möjligheter till samverkan med landsting och frivilliga organisationer så alt man slipper kostnadskrävande dubbelarbete.

För oss liberaler känns det naturligtvis särskilt angelägel att stödja det för-ändringsarbete som inletts i Baltikum. En socialistisk planekonomi skall er-sältas med en marknadsekonomi. Del är upprörande alt läsa om de ekonomiska krav som Sovjet ställer på Litauen. 21 miljarder rubel motsvarande 200 miljarder i hårdvaluta. Självfallet gör litauerna rätt som ställer motkrav för att på något sätt få kompensation för de 500 000 som deporterats till Sibirien. Men man är ändå medveten om all man aldrig kommer att få en sådan kompensation.

Folkpartiet har föreslagit att Sverige skall vara berett att ge Litauen krediter som skulle kunna motsvara den litauiska guldreserv som Sverige erhållit och som vi senare vid den sovjetiska ockupationen överlämnade lill Moskva. Del vore intressant alt få någon kommentar på delta förslag från socialdemokratisk sida.

Jag har ganska myckel i detalj redogjort för hur vi ser på samarbetet med Baltikum. Vi tycker att det är rimligt atl riksdagen skall få en överblick över hur de olika politiska partierna prioriterar så att det inte bara handlar om en klumpsumma. Självfallel kommer behovet atl öka. Vad jag här har tagit upp är de akuta summor pengar som vi vill fördela.

Till sist; Moskvas hotfulla agerande - med hot om våld. ockupationer av byggnader, försök att stänga landet för utländska journalister och diplomater och effektfulla bojkottåtgärder - har gett oss alla en lektion i hur den store "fredsälskande" öststaten agerar mot del i fria val valda parlamentet, dess regering och folk.

Herr talman! Sverige börsomen markering mol Sovjet avstå från alt köpa naturgas därifrån så länge den sovjetiska blockaden fortsätter.

Eflersom jag har haft förmånen alt personligen lära känna landet Litauen och många människor därifrån, har mitt engagemang och också mitt tal här i dag framför alll handlat om just del landet. Men självfallel är stödet lill alla de baltiska staterna lika väsentligt och nödvändigt, både för dem och för oss.

Jag skall börja mitt anförande med alt stryka under all det heter Cenlral-och Östeuropa. Även om det är litet besvärligare atl ta med ordet Central, har jag upplevt i Europarådet hur stater, framför allt Jugoslavien och Polen, blir upprörda över alt kallas för öststater Ser vi på kartan, förstår vi också all del år fråga om Centraleuropa. När man talar om Europa, jag har sagt det förut här från talarstolen, skall man komma ihåg atl Europa faktiskt börjar i Ural och sträcker sig lill Allanlen. Del heter Central- och Ösleuropa. Låt oss använda den beteckningen både i regeringen och här i riksdagen.

Jag har begärt ordet för atl ta upp den moderata reservationen. Nu visar det sig atl diskussionen redan har varit. Jag ser atl Margaretha af Ugglas har gäll hem; hon lycker tydligen att debatten har pågått för länge.

Vad som kan hända och faktiskt håller på att hända är atl man tar sig upp ur det ena diket och hamnar i det andra diket. Den kommunistiska kommandoekonomin har misslyckats totalt. När kommunisterna här i Sverige en gång inte ville invänta den reformistiska arbelarrörelsens kamp och tyckte atl den gick för långsamt och i slället ville ha revolution, fick de denna revolution i Öst- och Centraleuropa. Vi ser nu hur det ramlar ihop. Vi får en accept också från kommunister här om att det har ramlat ihop och att del var fel, även ideologiskt fel.

För två veckor sedan var jag tillsammans med Margaretha af Ugglas i Polen. Jag var med på samma sammanträde i Europarådet som hon deltog i. Där inför man nu någol som kallades för chockterapi. Jag skall inte kritisera det ur någon annan synpunkt än atl det kommer att innebära hög arbetslös-hel. Priset på varorna har gått upp - brödet tio gånger oljan tre gånger och kolet fem gånger. Det kommer atl bli en arbetslöshet på troligtvis mellan 15 och 20% om något år För närvarande har man bara 2% arbetslöshet, låt vara atl det finns en dold arbetslöshet. Det kommer dock att bli en hög arbetslöshet. Har man då elt skyddsnät när denna arbetslöshet kommer? Idéerna hämtar man från Amerika, och IMF har varit inne och gett Polen räd när det gäller den ekonomiska utvecklingen.

Jag har nu också under en vecka varit i FN och sysslat med den fråga som vi hade uppe här tidigare när det gällde u-landsbisiåndet. Där har del också förts en diskussion. Det är intressant atl se att delta tydligen inte är en dis-ku.ssion som bara förs här i Central- och Östeuropa utan över hela världen. Vilken ekonomi vill man egentligen ha? Pä talaren från Storbritannien kunde man höra atl han uppvisade frändskap med moderaterna här i Sverige. Det var fråga om marknadsekonomi utan några reservationer Andra talade återigen om en marknadsorienterad ekonomi. För min del vill jag ställa upp på vad den österrikiske talaren förordade - en ekologisk och socialt inriktad marknadsekonomi. Om man inte har ett socialt skyddsnät och om man inte ingriper i marknadsekonomin utan låter den fungera utifrån sina egna förulsäitningar, har den icke ett socialt ansvar och då kommer människor att få lida.

Det är sant som fru af Ugglas säger att det nu finns mera varor i affärerna än tidigare i Polen. Ja visst, tidigare fanns del pengar men inte varor Nu finns det varor, men väldigt många har infe pengar att köpa dessa varor eflersom de har blivit för dyra. Vi måste söka oss fram till en marknadseko-

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum. Ceniral-och Östeuropa

140

nomi som tar hänsyn både till de ekologiska och sociala faktorerna. Annars kan man hamna i det som jag kallar för det andra diket.

Jag förstår väl atl när man har levat i 40 år under en kommunistisk diktatur och en kommandoekonomi som har misslyckats totalt, söker man sig till något annal, och då ser man hur del är i västerlandet. Ifrån svensk, skandinavisk och nordisk sida har vi emellertid byggt upp en marknadsekonomi som lar sociala och ekologiska hänsyn. Del är självklart att vi måsle stärka insatsen för ekologin.

När jag för många år sedan gick på socialhögskolan i Göteborg lärde jag mig alt om man skall mäta ett lands välstånd skall man se på barnadödligheten, pa hur många barn som dör under de första levnadsåren. Jag har inte den lista med mig som UNICEF har gjort upp. Jag vet bara en sak, Margaretha af Ugglas, nämligen att Sverige ligger lägst när det gäller barnadödlighet. Om detta skall vara en mätare på ett lands ekonomiska och sociala hälsa - fru af Ugglas talade mycket om hur viktigt det är med hälsan - har vi verkligen lyckats, eftersom vi ligger lägst i den tabellen.

Jag läste i New York Times om en amerikansk undersökning som visar att vart femte barn i Amerika lever i omständigheter som är under existensminimum. Talar man i slället om den svarta befolkningen och de svarta barnen säger en regeringsundersökning som är utförd av en kommitté alt nästan hälften av barnen i de svarta familjerna växer upp med ekonomiska omständigheter som ligger under existensminimum. En forskare säger att detta existensminimum är salt för lågt, man klarar sig inte på denna inkomst.

Jag vill, herr talman, inte ha ett sådant samhälle, men jag tror inte heller atl Central- och Östeuropa vill ha ett sådant samhälle. Det är dock möjligt alt man i den situation som man nu befinner sig i ser kapitalismens lockelse, men man kommer säkert snarl atl fä lära sig alt det måste tas hänsyn lill sociala och ekologiska faktorer.

Några ledamöter i denna kammare och ett antal ledamöter från andra nordiska parlament har i Europarådet väckt en motion i vilken vi föreslår att det skall göras en undersökning i de stater som tillhör Europarådet om hur det egentligen står lill med fattigdomen i det kapitalistiska västerlandet med dess marknadsekonomi. Själv skulle jag önska atl undersökningen omfattade länder även utanför Europarådet.

Del finns för närvarande en tendens, herr lalman, alt det s.k. två tredjedelssamhället kryper alll närmare oss. Det betyder att två tredjedelar av människorna får del allt bättre. Tredjedelen i det översta skiktet har det naturligtvis alltid mycket bra. Men tredjedelen längst ned hamnar utanför välfärdssamhället. Det är elt känt faktum. Självfallel vill vi inte ha ett samhälle där en så stor andel av människorna är fattiga. Det finns enligt min mening anledning att i denna debatt peka pä detta förhållande.

Låt mig upprepa vad den österrikiska delegaten sade i FN förra veckan, nämligen atl vi behöver en ekologiskt och socialt inriktad marknadsekonomi för att klara just de sociala och ekologiska frågorna. Marknadsekonomin i sig innefattar ju inte några moraliska hänsyri.

Jag vill understryka vad utskottet säger i sitt betänkande, nämligen att varje land får välja sin egen väg. Sverige kan inte bestämma hur andra länder skall sköta sig; det får de själva ta ställning lill. Med detta konstaterande

anser jag alt Margaretha av Ugglas och jag kan vara överens om alt vi i Sverige inte kan ställa krav på hur länderna i Central- och Östeuropa skall låta utvecklingen framskrida i resp. land. Sverige måste tillsammans med andra västländer stödja dessa länder och del skall vi göra på elt generöst sätt. Vår inrikining bör vara att hjälpa dem ekologiskt och socialt, men de måste ändå själva bestämma utvecklingen. Länderna i väst kan endasl göra marginella insatser i form av att stödja dem i det föreslående arbetel.

Låt mig understryka vad Sture Ericson här har sagt, nämligen att detta inte är en fråga som får sin lösning i år eller nästa år Arbetet kommer säkerligen atl pågå under hela 1990-talet. Var så säker

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Bahikum, Cenlral-och Östeuropa

Anf. 103 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Jag kan försäkra Evert Svensson alt jag inte, som han tror, har gett upp. Det har jag inte gjort i kväll, och det eller kommer jag inte att göra i morgon. Jag ser fram emot att få fortsätta att diskutera med Evert Svensson både här och i internationella fora.

Vi lalar båda utifrån vår egen övertygelse. Evert Svensson tror på den tredje vägens politik. Själv tror jag på den liberala marknadsekonomin. Jag har inget emot vad Evert Svensson sade i slutet av sin replik, nämligen att det behövs en ekologiskt och socialt inriktad marknadsekonomi i länderna i öst för att de skall kunna lösa sina problem. Marknadsekonomin, som är ett ekonomiskt system, löser inte alla samhällsproblem. Det gäller atl också ha en moralisk uppfattning, kunna visa hänsyn och fungera i ett rättssamhälle. Det måste finnas en etisk ram inom vilken vi som människor handlar och verkar. Allt detta skapar ett gott samhälle. På den punkten är jag överens med Evert Svensson.

Jag hade önskat atl Evert Svensson hade hunnit fram till Warszawa i lid och kunnat lyssna på den polske finansministern. Han sade många häpnadsväckande saker som var intressanta atl höra. Precis som Evert Svensson tror jag att påfrestningarna bara har börjat. Arbetslösheten kommer säkert all stiga. En förklaring till atl den bara är 2 % är att de statliga företagen reagerar så oerhört långsamt på den nya politik som har börjat införas. Men det finns nog ändå hopp för polackerna. De har fått utstå sa mycken ofrihet och så stort förtryck att de är beredda alt leva under påfrestningar för att se ljuset i slutet av tunneln och få till stånd förändringar

Anf. 104 EVERT SVENSSON (s) replik;

Herr talman! Del var ändå en liten tillnyklring av Margaretha af Ugglas. Vi ser framför oss alt en stor del av den polska befolkningen kommer att få betala för del som sker genom lägre levnadsstandard. Det sägs att den redan har gått ned med 25 - 30 %. och det är de allra fattigaste som drabbas mest. Utan ett ordentligt skyddsnät kommer de att få lida mycket. Det är ingen överdrift när jag säger att soppköken då kommer fram.

Jag tycker alt moderaterna skall inse att vi inte kan ha ett samhälle, där en grupp människor får betala för att majoriteten skall få det så mycket bättre. Jag säger detta med hänvisning till vad som har hänt i det västerländska samhället. Samma risker finns i Central- och Östeuropa när man nu öppnar sig för en ny ekonomi, och det är lätt hänt att man ramlar i diket. De

141

Prot. 1989/90:113 som får betala kalaset är de allra fattigaste människorna. Del bör slå klart

2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

atl det kan bli pä det viset. Det är beklagligt om moderaterna inte förstår den matematiken.

Anf. 105 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Visst finns det risk för påfrestningar, men del finns också möjligheter Och det är nog möjligheterna som östeuropéerna väljer framför att stanna kvar i del socialistiska träsk där de nu befinner sig.

Anf. 106 EVERT SVENSSON (s) replik;

Herr talman! Det är alldeles klart alt de inte kan vara kvar i den kommunistiska kommandoekonomin, som ju har misslyckats totalt. Vi har aldrig valt den vägen.

I denna debatt har Margaretha af Ugglas sagl alt Sverige har misslyckats totalt med den tredje vägens politik. Själv sade jag tidigare att barnadödligheten i Sverige är den lägsta i världen. 1 det avseendet lever vi alltså i ett privilegierat samhälle. Om detta är en mätare på social standard ligger vi i vårt land väl framme.

Det är klart all man gärna vill missionera och lala om för andra länder hur de kan driva utvecklingen vidare. Men de måste ändå själva bestämma hur ulvecklingen skall vara.

Anf. 107 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Det finns ingen här som inte vältaligt har utvecklat våra känslor inför den fantastiska utvecklingen i Östeuropa, och jag kan bara instämma i deras yttranden. Det finns också anledning all understryka vad utrikesulskotlet skriver i sin inledning:

"Utan stöd från länderna i väst kommer de påbörjade samhällsförändringarna knappast att kunna genomföras med framgång."

Jag tror att det är mycket viktigt atf vi håller detta i minnet. Vår solidaritet är livsviktig. Jag skulle också vilja understryka atl del treårsperspektiv som vi nu arbetar i avser en oerhört kort lidrymd när det gäller atf sanera länder vars miljö, ekonomi och demokrati är fullständigt slagna i spillror efter 70 års socialistiskt vanstyre.

Jag anser därför alt vi redan nu borde lyfta blicken bortom treårsgränsen och se vad vi kan göra i fortsättningen.

Del är också oerhört angeläget atl både för Östeuropa och för världen i övrigt göra tydligt att det är självklart att vi på olika sätt har ett alldeles speciellt ansvar för våra riärmasle grarinar Det är argument som de flesta länder förstår - se bara på de mycket stora insatser som också fattiga länder gör för atl t.ex. la hand om flyktingar från sina grannländer! Men vad de inte förstår är att det måste ske på de allra fattigaste ländernas bekostnad.

Herr lalman! Jag skall framför alll uppehålla mig vid den roll BITS - beredningen för internationellt tekniskl-ekonomiskt samarbete - har i planeringen och till viss del också för genomförandet av biståndsinsatserna i Östeuropa och Baltikum.

142

BITS har i dagarna till regeringen överlämnat eri beredriirigsplan för samarbete och bistånd för Östeuropa. Den är mycket väl genomtänkt och inne-

håller förslag för miljösamarbete, utbildning, forskning och särskilda ålgärder i Baltikum.

Jag skulle vilja understryka vad utskottet skriver om de svårigheter som uppträder när man börjar genomföra projekt i länder, där varken ekonomi, administration eller byråkrati fungerar på elt sådant sätt att biståndet kan tas emot och komina rätt. Det är därför rimligt alt tro atl t.ex. miljöinsatserna i början gagnas bäst genom en generell kunskapsöverföring och kompetensuppbyggnad.

Det är också viktigt att vi alla är beredda alt medge en stor flexibilitet när vi nu går till genomförandet av beredningsplanens olika projekt. Redan under förberedelserna har del visat sig att det flera gånger varit svårt all definiera de mest angelägna projekten och svårt att hitta kompetenta människor för ansvaret i resp. land. Ibland har man hos mottagaren valt andra bidragsgivare än Sverige, trots atl vissa förberedelser gjorts.

Samtal och samarbete med BITS utsända har ibland också visat att behoven var helt andra än vad man trodde från början. Behovet av utrymme för flexibilitet kan alltså inte nog understrykas i delta sammanhang.

Det finns några faror som hotar när man gör en sä massiv insats på många områden i samma land. En fara är atl åtgärderna för atl förbättra miljön ibland innebär atl livsfarliga produktionsprocesser läggs ner, vilket orsakar neddragning av produktion och därmed arbetslöshet. Men det handlar faktiskt om livsfarliga giftutsläpp, som orsakar genetiska skador och stor barnadödlighet, i flera fall har man från polsk sida uttalat en insikt om atl så är fallet.

En annan överhängande fara i detta sammanhang är atl vi i vår iver att få samtals- och samarbetsparlners i östländerna för över metoder från vår egen i flera avseenden ineffektiva offentliga sektor till de nymornade demokratierna.

1 andra länder kan vi samarbeta med fristående organisationer för utbildning, för forskning eller för miljökompelens. Här finns ingenting sådant. Därför medverkar vi till alt applicera en modell där allt arbele kanaliseras genom stalskontrollerade funktioner Det finns all anledning för oss atl vara vaksamma och hälla ögonen på delta.

Herr talman! Jag vill också något beröra de BITS-insalser som riktar sig speciellt till Baltikum. I delta sammanhang skulle jag vilja tacka för den fantastiska uppslutning som svenska folkel visat för Sveriges stöd till Baltikum, inte minst de trogna grupper som varje vecka ställer upp lill måndagsmöten för Baltikums sak.

I BITS förberedelser för insatserna i Baltikum finns projekl som skall genomföras i Estland och i Lettland, och en rad framställningar därifrån. Litauen finns inte med. Det är viktigt alt framhålla atl della beror på den situation som just nu råder i Litauen - alt man faktiskt inte har lid alt la emot konsulter från Sverige för atl diskutera biståndsprojekt. Det betyder dock inte att utrymme för insatser i Litauen saknas - de får bara komma litet senare.

Herr talman! I sitt betänkande skriver utskottet atl insatserna på det här området måste bygga på breda kontakter mellan folken i Sverige och folken i Ösleuropa. Det är viktigt atl framhålla just dessa inslag, som illustreras så

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

143

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Central-och Östeuropa

väl i det vänorlssamarbele som många kommuner inlett. Där är del verkligen fråga om breda kontakter mellan folken- sångkörer, idrottsgrupper, skolklasser och kyrkor

Del är dock viktigt atl ha i minnet atl flera kommuner än de som nu har vänortskontakter gärna skulle vilja ha sådana i detta sammanhang, men inte orkar med del, eflersom de redan har fem vänörter Del är ju fem nordiska länder som har en vänorlskedja, och den fungerar ofta utomordentligt väl, inte minst när det gäller atl skapa kontakter mellan folken bland barn och ungdom. Här kanske man kan fundera över i vilken utsträckning ett sådant vänorlsutbyle skulle kunna stödjas på olika säll utifrån.

Charlotte Branting tog i sitt inlägg vältaligt upp behovet av och möjligheterna till all ta emot studenter från Baltikum och alt ge dem tillfälle atl studera längre eller kortare tid i Sverige. Jag skulle i detta sammanhang vilja propagera för en lag som verkar vara dåligt känd ute i kommunerna, nämligen lagen om kommuners rätt atl bistå utländska studerande. Den gör det faktiskt möjligt för kommunerna atl genom bistånd stödja studerande från Baltikum.

Herr talman! Nordiska rådet borde kunna spela en mycket mer aktiv roll i samarbetet med Baltikum. Jag inser atl vi inte bestämmer ensamma, utan har fyra andra länder att samsas med i delta sammanhang, men jag~skulle öriska atl den svenska samarbelsminislern kunde spela en mera pådrivande roll i delta sammarihang, t.ex. i ministerrådet, så att vi slapp skämmas för Nordiska rådets räddhågade förhållningssätt i denna fråga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där folkpartister finns med och i övrigt lill ulskotlets hemställan.

144

Anf. 108 ANNELI HULTHÉN (s);

Herr talman! Ulvecklingen i Central- och Östeuropa har bjudit på många överraskningar förvåning och omskakning i både positiv och negativ bemärkelse. Positiv är naturligtvis den demokraliseringsprocess som äntligen börjar ta form i de forna kommunistdiktaturerna. Negativt och chockerande är de avslöjanden som hela tiden görs om vad som egentligen har försiggått i dessa länder under det forna kommunistiska ledarskapet.

De som läste Aftonbladet under helgen kunde knappast undgå atl känna ett nära på fysiskt illamående när de såg bilderna från barnhemmet någonstans ute på den rumänska landsbygden. Barnhemmet kom till under Ceaus-cescus styre och var avsett för de barn som man klassificerade som obotliga, obotliga inte främst i fysisk bemärkelse ulan framför alll i psykisk. Barn med förståridshandikapp, med psykiska problem men också barn som blivit övergivna av sina föräldrar eller bara blivit stämplade som bråkiga bodde på detta barnhem.

De förhållanden som dessa barri lever under är inte atl betrakta som värdiga ens för djur De mest "obotliga" barnen tillbringade sina dagar inslängda i elt mörkt rum utan fönster och utan ventilation. 1 de vidriga, ohygieniska förhållandena som barnen lever under frodas sjukdomar och epidemier. Dessa barn har aldrig fåll känna vad kärlek och omtanke innebär Staten har en gäng för alla bestämt atl de är livsodugliga.

Rumänien är del land i Ösleuropa som haft den hittills mest våldsamma

upplösningen av det gamla systemet. Den framlida utvecklingen i landet är också ganska oviss. Det råder stora spänningar i landet mellan olika nationalistiska grupper, men det finns också en misstänksamhet genlemot det nya ledarskapet. Atl denna misstänksamhet finns är inte speciellt förvånande, eftersom den rumänska befolkningen genom årtionden fostrats till misstänksamhet för att över huvud laget kunna överleva. Den 20 maj skall de första fria valen hållas och förhoppningsvis skall dessa ge en god grund för en demokratisk utveckling i Rumänien.

Ulvecklingen i Rumänien visar, såväl historiskt sett som efter den senaste tidens händelser, betydelsen av atl vi betraktar varje land i Öst- och Centraleuropa var för sig. Alltför ofta har vi en tendens att i den allmänna debatten bunta ihop dem som forna kommuniststater och se både dem och lösningarna på deras problem som en enhet. Visst finns det likheter och gemensamma problem, såsom den svåra ekonomiska och ekologiska situationen, men samtidigt har varje land sin egen historia, religion, sill eget folk och sina egna förutsättningar att ta hänsyn till i den framtida samhällsulformningen.

Som också Ylva Annerstedl påpekade är det därför oerhört viktigt att den svenska hjälpen till Ösleuropa är flexibel och grundar sig på de önskemål som länderna själva har. I detta sammanhang framstår moderaternas första reservation som både trångsynt och insiktslös i sina krav. Målet med vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa måste vara att bidra lill den av folket valda utvecklingen mot demokrati, inte i första hand att uppfylla våra egna partiprogramssträvanden.

Del bi- och multilaterala samarbetet på statlig nivå är elt viktigt säll alt främja utvecklingen i öst. Men det är minsl lika viktigt atl vi nu ger resurser till svenska organisationer och folkrörelser för ett deltagande i utvecklingen. Det räcker inte att en stal utropar sig till demokrati för att det demokratiska systemet skall fungera. Atl bygga en demokrati förutsätter så mycket mer De västeuropeiska ländernas samhällssystem har utvecklats under en lång följd av är, och det finns fortfarande brister som vi brottas med i våra egna demokratier.

När vi nu diskuterar marknadsekonomins eventuella utbredning i Östeuropa är jag ganska övertygad om alt en slor del av befolkningen i dessa länder är tämligen omedveten om fördelarna i del ena eller det andra ekonomiska systemet. Människornas vardag är i stället fylld av köer fattigdom och dålig miljö. Det är ändå dessa människor som skall bära fram de nya demokratierna. För att detta skall lyckas gäller det atl politiska partier, fackföreningar, organisationer och grupper av allehanda slag har möjligheter och förutsättningar atl aktivt delta i samhällsdebatten. Det förutsätter att medborgarna har tillgång till information och både kan och vågar uttrycka sina åsikter I Öst- och Centraleuropa råder det av naturliga orsaker en brist på både kunskap och erfarenhet vad gäller opinionsarbete, organisation och information. Det är framför alll denna typ av erfarenheter som nu eftersöks från västvärlden.

Det är därför positivt att 90 milj. kr. av det bilaterala stödet nu kanaliseras över de enskilda organisaliorierna. Av dessa är 30 milj. kr avsedda för Polen och 60 milj. kr. för övriga berörda länder Såvitt jag har förstått är intresset från de svenska organisationerna myckel stort.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Östeuropa

145

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum. Centnil-och Östeuropa

Det är också genom de enskilda organisationerna och folkrörelserna som vi här i riksdagen kan få idéer och inspiration när del gäller hur vårt framlida samarbete med Östeuropa skall se ut efter den närmaste treårsperioden. Del är dessa organisationer som genom sina kontakter med vanligt folk kan få en känsla för stämningar och strömningar i dessa länder, som aldrig kan förmedlas vare sig genom regeringskontakler eller via officiella delegationer.

Intresset för Öst- och Centraleuropa är myckel stort i Sverige - del visar inte minsl den debatt vi har haft här i kammaren i dag.

För alt inte ytterligare förlänga debatten för trötta riksdagsledamöter nöjer jag mig med att yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

146

Anf. 109 BERTIL PERSSON (m);

Herr talman! Den utrikespolitiska debatten har av naturliga skäl blivit en helt annan under del senaste året. Nyligen redovisade Expressen UD:s världskarta för förra året. Den omfattade Nicaragua. Etiopien, Sydafrika och Nepal.

Nu har vårt grannområde genomgått förändringar som är ännu större än den franska revolutionen. Delta får nu sitt genomslag i den svenska debatten. Det är positivt all planekonomi och socialism visat sin kollaps och att della kan ske pä fredlig väg.

Men vi har all anledning alt vara uppmärksamma. I Centraleuropa har folken och staterna inte enhetliga gränser. Här finns laddade etniska konflikter som undertryckts och som kan leda lill svårlösta motsättningar Transsylvanien och Kosovo är några exempel, men det finns många fler. Det är viktigt att vi stödjer fredliga lösningar i de lägen som kan komma alt uppslå.

Sverige fungerar i myckel som elt ö-folk. trots landsförbindelsen via Sovjetunionen. Del gör atl vi är mindre vakna för ulvecklingen på kontinenten än många andra länder

De nationer som nu i Centraleuropa får sin frihet har lidit svårt av sina långvariga enpartistyren. Men det är nationer som vi historiskt sett måste erkänna som kulturellt och ekonomiskt framstående, och här finns påtagliga potentiella resurser för framliden. Självfallet gäller del nu alt hjälpa dessa länder mot ren skär nöd, men vi måste också se längre.

De centraleuropeiska folken kommer inom en tio-, ljugoårsperiod, med det siarka slöd som hela västvärlden nu mobiliserar, att kunna skapa såväl högkvalificerad industri som kulturell utveckling och välfärd.

Det nuvarande nödlägel kommer inom överblickbar tid alt kunna vändas. I det avseendet skiljer sig dessa länder påtagligt från andra utvecklingsländer som vi stödjer.

Den kvalificerade polska ekonomiska forskningen är bara ell exempel på att våra centraleuropeiska bröder mycket väl vet vilka deras behov är Detta ställer också speciella krav på utformningen av det stöd som vi skall ge. Det är inte bara fråga om allmosor till en hungrande befolkning. Vi skall mer eller mindre hjälpa dessa länder att snabbi skapa en motsvarighet till tyskarnas Wirtschafiswunder. När de har tagit sig över den här tröskeln kommer de atl bli viktiga handelspartners och även konkurrenter och del är någonting väldigt positivt. Del kommer att ge dem möjligheter att själva lösa problem

med både välfärd och miljö i ett inte alltför avlägset perspektiv. Det är därför viktigt atl stödja framväxandet av marknadsekonomiska institutioner, kreditväsende, börs och aktiehandel. Det är viktigt att vi ger stöd efler dessa länders egna prioriteringar och att vi samverkar med EG för alt få maximal effekt. Kunskapsöverföringar kanske är den viktigaste insats vi kan göra för de centraleuropeiska folken.

Personligen anser jag också, möjligen i motsats till Pierre Schori, alt man inte kan resa hinder mol alt tyska folkel får återförenas. Det är en naturlig process. Efter samtal med CDU;s partisekreterare vet jag också att man i Bonn är beredd att gå mycket långt för atl undvika den oro som man på vissa håll i Europa känner inför ett på sikl starkare Tyskland. På sikt kommer vi också att få räkna med att flera av de centraleuropeiska länderna kommer all söka medlemskap i EG. Del kommer ytterligare att markera Sveriges ställning som randstal, om ingenting görs i EG-frågan.

Baltikum är som har sagts här i dag, ett alldeles speciellt problem. Under den baltiska frihetstiden beskrevs unionen med vårt land i läroböckerna som den gyllene svenska tiden. Det är faktiskt ett förtroende som förpliktigat. Vi har ett stort ansvar gentemot Baltikum och en alldeles speciell skuld sedan baltutlämningarna och efter erkännandet av Sovjets överhöghet, Vårt ansvar gäller hela Baltikum. I det fallet var faktiskt moderaterna tidigast vakna. Vi krävde tidigt konsulär närvaro i Vilnius och sändningar även på litauiska långt innan man hos regeringspartiet hade upptäckt atl Lilauens sak i hög grad var vär på samma sätt som Estlands och Lettlands.

Värt engagemang för de baltiska länderna bör också framför allt handla om kunskapsöverföring. Del gäller all ge kunskap i fråga om marknadsekonomi, om företagsiradilion, om demokratifrågan. När del gäller erkännandefrågan kommer vi snarl alt fä en ny debatt här i kammaren. Men det finns många sätt alt visa värt engagemang för frihet och demokrati för de baltiska folken. Det skall slå fullständigt klart alt vi helhjärtat stödjer den fredliga frigörelseprocess som pågår Jag delar den uppfattning som många har fört fram, alt vi har varit för lågmälda.

Ell led i stödet till Baltikum bör också vara alt skapa en historieskrivning om Baltikum och dess relationer till Sverige och omvärlden.

Herr talman! Med della vill jag yrka bifall lill reservationerna 1 och 7.

Sedan vill jag någol kommentera det Evert Svensson sade. I årets budgetproposition kan man med all tydlighet se all den tredje vägens ekonomiska politik fullständigt har försvunnit. Det är bra för Sverige, för tillväxten i Sverige har varit sämre än i hela Västeuropa, trots en strålande högkonjunktur Nyckelfrågan här är om inte de centraleuropeiska folken kan anförtros alt själva välja sin väg. Efter rader av pekpinnar kom Evert Svensson, möjligen till sin egen förvåning, fram till alt det faktiskt bör vara på det sättet.

Den sociala välfärden i Västeuropa är inte dålig. Den är på många områden annorlunda. Men jag vill liksom Anita Gradin hävda atl den ofta är bättre. Men det är naturligtvis roligt för Evert Svensson alt han har hittat en faktor där Sverige fortfarande är i världstopp. De är inte så många numera.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Samarbete med Baltikum, Cenlral-och Ösleuropa

Anf. 110 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 16 behandlas bilaga 16 till budgetpropositionen 1990. Belänkandet gäller vissa avfallsfrågor med förslag till åndringar i renhållningslagen och lagen om kemiska produkter I anslutning härtill har utskottet behandlat inte mindre än 224 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 1989 och 1990.

Utskottet har tillstyrkt de i propositionen redovisade förslagen till lagändringar och har ocksä godkänt riktlinjerna för det fortsatta arbetel med förbättrad överblick samt kontroll av avfallshanteringen. I övrigt har regeringen fått igenom propositionsförslagen kring bättre produktkontroll, källsortering, vissa åtgärder på förpackningsområdet, slamhantering, betydelsen av internationellt samarbete inom avfallsområdet, produktkontrollfrå-gor m.m.

Utskottet har emellertid tillstyrkt två motionsyrkanden från socialdemokrater och vpk. alt samhällets andel av aktierna i SAKAB även i fortsättningen skall uppgå till minst 51 %. Propositionens förslag frångicks alltså vid utskottsbehandlingen. Det finns anledning att beklaga detta. Inser inte ma-joritctssidan att man härigenom kan äventyra det posiliva engagemang som berört näringsliv hittills varit besjälat av då del gäller satsningar för att ta hand om det svåraste och farligaste avfallet vi har i landet.

Betänkandet är till sin utformning resultatet av ett något annorlunda arbetssätt som nu prövats i utskottet. Vi har här ett överskådligt betänkande med färre reservationer, vilka tar upp mera principiella ståndpunkter. Däremot har oppositionspartierna på övriga punkter preciserat sig i ganska omfattande särskilda yttranden.

Jag övergår härmed lill de moderata reservationer som fogals lill betänkandet.

Reservation 4 gäller uppgiflsskyldighelen i renhållningslagen. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten innebär atl den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov.till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs för kommunens renhållningsordning. I likhet med vad som anförs i vår motion Jo868 anser vi att del fordras ökade kunskaper om avfallssiluatio-nen och att en inventering av de förekommande problemen bör göras. De föreslagna förändringarna i 22 $ renhållningslagen ger kommunerna möjlighet att inhämta erforderliga uppgifter i detta sammanhang. Vi anser därför att detta inte behöver formaliseras genom ytterligare lagstadgade krav på uppgiftsskyldighel i enlighet med förslaget till ändring i 9§ renhållningslagen. Alla inblandade intressenter - myndigheter, avfallsproducenler och de som svarar för borlforsling och omhändertagande av avfall - samarbetar ju redan i dag på detta område för atl gemensamt söka förbättra verksamheten.

I reservation nr 10 tar vi upp frågor kring källsortering. Vi kan konstalera
148 atl intresset för källsorlerine har ökat under de senaste åren. De flesta kän-

ner elt personligt ansvar på miljöområdet. Genom att källsortera sitt avfall Prot. 1989/90:113 har mänga människor på ett konkret sätt manifesterat sitt miljöengagemang. 2 maj 1990

1 propositionen föreslås att kommunerna ges rätt all föreskriva om kall- ~

sortering av avfall. Målet är alt alll avfall som lämnas till slutbehandling Vissa avfallsfrågor fr.o.m. 1994 skall vara sorterat i kategorier som möjliggör lämplig hantering. Det är i sammanhanget viktigt att betona att det sorterade avfallet måsle omhändertas pä ett godtagbart sätt.

För alt uppnå att förbränning och deponering av osorterat avfall i alll väsentligt skall ha upphört vid utgången av 1993 fordras betydande insatser En fungerande källsortering måste byggas upp. Detta innebär ökade arbetsinsatser nya investeringar och ökade kostnader Avsättningsmöjligheter bör dessutom finnas för det sorterade avfallet. Vi anser att kommunerna inte får föreskriva om källsortering på ett sådant sätt att ulveckling av nya behandlingsmetoder på avfallsområdet förhindras. Del är nu en uppenbar risk alt så sker.

Föreskrifterna måste därför utarbetas i samarbete med exempelvis företag som är specialiserade på alt hantera och omhänderta avfall. Källsorteringen måste i första hand syfta till en mer miljövänlig avfallshantering. Kommunen bör också premiera dem som tar hand om sitt avfall på ett miljövänligt sätt. Förbättringar skulle kunna uppnås genom ekonomiska stimulanser exempelvis i form av nedsatta sophämtningsavgifier i slället för tvingande regler. Vi vill ge regeringen detta till känna.

Reservation nr 22 gäller utvidgat kommunalt ansvar för avfallshanteringen. 1 propositionen föresläs atl regeringen eller myndighet skall ha möjlighet atl föreskriva alt kommunerna skall ansvara för hantering av annat avfall än hushållsavfall. Kommuner som så önskar kan frivilligt utvidga sitt ansvar för avfallshanteringen. Vi har också tagit upp det i motion Jo868. Vi menar att den som producerat avfallet åven har ett ansvar för all avfallet tas om hand på ett miljö- och säkerhetsmässigl sätt. Producenten har givetvis även ett kostnadsansvar.

Myndigheterna skall tillse all avfallsproducenlerna sköler sina ålaganden på elt godtagbart sätt. 1 de fall där avfallsproducenten visar ell bristande ansvar bör myndigheten givetvis kunna ingripa. Kommunen bör även tillse att miljömässigt godtagbara metoder för avfallshantering finns att tillgå. Vi vill inte medverka till atl det utvecklas ett kommunalt bortforslingsmonopol. Därför anser vi inte atl kommunen skall vara skyldig att se till alt avfallet slutligt omhändertas. Däremot skall kommunen övervaka att avfallet forslas bort och att det slutgiltigt omhändertas på elt betryggande säll.

Ett kommunalt avfallsmonopol skulle vara negativt på många sått. Utvecklingen av nya metoder t.ex. för hantering och omhändertagande kan hotas. Den kommunala kompenlensen är inte lika väl utvecklad inom alla kommuner

Avfallsproducenlerna - i det här fallet företagen - kan spela en aktiv roll
bara om de får möjlighet atl under ansvar hanlera sitt eget avfall. De måste
då ha möjlighet att välja vem som skall ta hand om avfallet och på vilket
sätt detta skall ske. Likaså måste de företag som är beredda att verka inom
avfallsområdet ha möjlighet att genom direktkontakter med sina avfallspro
ducenter påverka dessa i deras val av hanteringsteknik, material, etc. 149

Prot. 1989/90:113 Det är inte kommunen som har de bästa förutsättningarna att hantera in-

2 maj 1990 dustrins avfall. Del har industrin själv, men då måste industrin också fä möj-

lighet alt göra det. Dessutom måsle ett ökat ansvar för kommunerna följas
' ■' ■' "* av ökade möjligheter för kommunen atl driva verksamheten enligt egna öns-

kemål.

Om kommunen får ett ökat kontroll- och tillsynsansvar på avfallsområdet kan det vara lill nackdel, om kommunen driver avfallsanläggningar i egen regi. Kommunens roll måste, menar vi, vara klar. Kommurieris roll som tillsynsmyndighet måste ovillkorligen hållas åtskild från dess roll som entreprenör och renhållare på avfallsområdet. Enligt vår mening skall inte av ekonomiska skäl kommunen kunna styra över avfall till egna anläggningar

För att värna om rättssäkerheten krävs atl de intresseavvägningar som görs av kommunen kan överprövas i lämplig ordning.

Kommunerna arbetar under vitt skilda förutsättningar. 1 vissa kommuner finns exempelvis slora industrier som producerar stora mängder avfall. Dessa företag har ofta byggt upp en väl utvecklad kompetens på avfallsområdet. Kommunerna har ofta god kännedom om verksamheten inklusive företagens avfallssiluation. I andra kommuner kan det finnas mänga mindre förelag vilkas verksamhet också ger upphov till avfall. Kunskapen om detta avfall är på många håll dock bristfällig.

De avfallsproducerande förelag som själva tar hand om sitt avfall omhändertar i många fall även avfall från andra företag. Denna verksamhet bör självfallet tillåtas men under förutsättning att den uppfyller högt ställda miljökrav. Kommunen skall tillse att så sker. Ett utökat kommunall verksiällig-hetsansvar skulle inte lösa riågra problem. Däremot skulle kommurien genom en mer aktiv tillsyn kunna uppnå betydande förbällringar Kommunen skall endasl övervaka alt avfallet forslas bort och omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. I fall av bristande fullgörelse bör kommunen ha rätt atl föreskriva atl avfallet skall forslas borl genom kommunens försorg och att avfallet slutgiltigt omhändertas. Vi vill ge regeringen detta till känna.

Reservation nr 25 gäller avgiftsuttaget enligt renhållningslagen. 1 propositionen föreslås atl avgifierna skall inkludera kapilal-, drift- och planeringskostnader En ineffektiv och dåligt anpassad organisation kan resultera i ökade kostnader I synnerhet då verksamheten inte är konkurrensulsall finns en risk för ökade administrativa kostnader Det är därför mycket tveksamt om även planeringskosinader bör ingå då avgiften beräknas. Avfallsplaneringen är en övergripande kommunal angelägenhet, tycker vi, och den bör därför inte finansieras via avgifterna. Vi vill ge regeringen också detta till känna.

Når det gäller SAKAB har utskottet såsom jag nyss sade tillstyrkt två motionsyrkanden, som innebär atl man bevarar den samhälleliga majoriteten när det gäller ägandet i SAKAB. Vi anser att det är olyckligt. Det hade varit bättre alt följa förslaget i propositionen. Det gör vi därför att vi har en bestämd känsla av att de enskilda krafter som jobbar inom avfallsområdet, speciellt när det gäller del svåra avfallet, efter della inte kommer alt ha samma engagemang för att bistå med nya rön och idéer som man hittills haft.

Vi anser att delta är mycket olyckligt, för det gäller jusl det besvärliga,
150 del farliga avfallet. Dä hade det varit klokt atl utnyttja de krafter och det

engemang som dessa förelag hittills har känt. Del finns alltså risk för att detta äventyras. Jag är övertygad om atl del finns anledning alt återkomma i dessa frågor framöver om vi skall kunna bevara detta engagemang från förelagens sida.

Herr talman! När del gäller de övriga punkter som vi moderater speciellt har betonat, har vi i del särskilda yttrandet framhållit våra ståndpunkter Vid en normal behandling hade dessa punkter också varit föremål för reservationer, men vi har nöjt oss med alt klarlägga våra ståndpunkter i delta omfattande särskilda yttrande. Det gäller allmänna principer och mål i avfallshanteringen, det gäller definitioner av begreppet avfall, del gäller den långsiktiga strategin för en effektiv avfallshantering, det gäller kunskapsunderlaget och kunskapsuppbyggnaden på området som vi anser är mycket viktig. Del gäller också producentens ansvar, det gäller den preciserade uppgifts-skyldigheten, det gäller substilutionsprincipen - alliså del viktiga i att när det finns ett ämne som är mindre farligt skall det vara förbjudet atl använda del tidigare använda farligare ämnet. Det gäller även gränsvärden för utsläpp vid sopförbränning, och det gäller de ekonomiska styrmedlen på förpackningsområdet, del gäller dispenser från renhållningslagen. Det gäller också kommunernas avfallsplanering och sist men inte minst gäller det rätlen alt ta hand om hushållsavfall. Detta finns som sagl i det särskilda yttrandet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer som undertecknats av moderater

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

AnL 111 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! Regeringen har behandlat avfallsfrågorna med slor senfärdighet. Den så omskrivna miljöpropositionen 1988 saknade märkligt nog i stort sett förslag pä området. För detta har vi i folkpartiet under lång tid med rätta kritiserat regeringen. En samlad avfallsproposilion har sedan utlovats under flera år. Rubriken för dagens debatl är Vissa avfallsfrågor Detta är nog så träffande, för här saknas mycket. Regeringen har försuttit tiden att lämna en samlad och heltäckande proposition om avfallsfrågorna. Tyvärr är det så. Detta illustreras också tydligt av alt det regeringsförslag som vi nu behandlar lämnar få konkreta ställningstaganden atl ta fasta på. En målbeskrivning som inte är heltäckande mynnar ul i alt flera angelägna frågeställningar överlämnas till fortsätta beredningar i regeringskansliet. Varför hakar del alllid upp sig så förfäriigl i regeringsarbelet så fort miljöfrågorna skall avgöras? Denna regeringens senfärdighetsmodell för avfallsfrågorna är myckel otillfredsställande från miljösynpunkt.

Nu får inte lid längre förspillas för att komma till rätta med avfallsproblemet. Staten måste formulera tydliga mål för miljöskyddet på avfallsområdet. För det miljöfarliga avfallet måste målet utgå från vad naturen tål.

För all påskynda ulvecklingen mol slutna system och återvinning bör lagstiftningen kompletteras med krav på återvinning. Återvinningen bör styras av ekonomiska ramar.

Varsamhet måste iakttas vid utnyttjande av naturtillgångar Allmänhetens miljömedvetande och engagemang för hanteringen av avfall måsle i större utsträckning las tillvara.

Initiativ och utvecklingsmöjligheter måsle las till vara. Ett övergripande

151

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

152

ansvar för planering är en uppgift för staten. Men - och del anser vi i folkparliel som mycket viktigt - enskilda initiativ skall också främjas. Likaså skall konkurrens mellan olika företag inom avfallsområdet främjas. Vi i folkpartiet har som bekant förordat ell återinförande av ett särskilt budgetanslag för utveckling av ny miljöteknik.

Utbildningen på avfallsområdet måste förbättras. I dag saknas nästan helt utbildning i högskolesyslemei inom avfallsområdet.

Ekonomiska styrmedel och panlsystem måsle användas för alt uppnå uppsatta mål. Här saknas återigen väldigt mycket i regeringens förslag och det som senare den socialdemokratiska majoriteten i kammaren kommer att ställa sig bakom.

Miljömärkning har vi förordat under många år till vår förvåning under lång lid med socialdemokratiskt motstånd.

Inventering av nedlagda deponier måste följas av konkreta skyddsåtgärder.

Ett säkerställande program måste upprättas för det miljöfarliga avfallet.

Nä, är det dä inte så att alll detta och litet lill skall komma alt förverkligas genom regeringens förslag? Tyvärr är del inte så. Förhoppningar fanns väl hos den icke desillusionerade. Men socialdemokraternas inställning är en besvikelse för miljöarbetet i Sverige.

Mänga av de förslag som läggs fram år tandlösa. Alltför många förslag saknas.

Trots all tiden har förrunnit nödgas vi konstatera behovet av en parlamentarisk utredning för att få bättre underlag än det som regeringen har presterat och ett helhetsgrepp på lagstiftning om återvinning, inskrivning i lagstiftningen om producentens ansvar och andra angelägna reformer.

För inte har regeringen formulerat särskilt tydliga mål som utgår från vad naturen tål! Och inte har regeringen kommit med förslag om någon återvinningslag!

Och inte tittar socialdemokratin ål vad de frivilliga ideella organisationerna kan vara med och hjälpa lill alt informera om. I stället för alt ta allmänhetens miljömedvetande och engagemang till vara gör socialdemokratin Ivärtom. Man är fast i den förlegade synen alt myndighetsapparalen sköler allt och bäst.

Regeringens ovana vid marknadsekonomiska samband avspeglar sig i otillräckliga förslag om ekonomiska styrmedel när del gäller förpacknings-området. Inte sträcker sig förslaget över avfallsområdet i stort. Inte kommer det några konkreta förslag om materialbalanser

Herr talman! Samma amatörism när del gäller marknadsekonomins elemenla präglar också socialdemokratins egen interna splittring i fråga om ägarförhållandena i SAKAB. Regeringen samlar sig till slut lill elt förslag om atl äntligen bryta statlig ägarmajoritet. Men då ser socialdemokraterna chansen atl i riksdagen med kommunistisk hjälp köra över dessa marknadsekonomiska vinkar från finansdepartementet och går emot sin egen regering.

Vad skall man tro? Tja, inte all det blir lätt alt locka in bara litet privatkapital som något slags gisslan och en ren finansieringsmanöver. Säg, Grethe Lundblad, varför är den socialdemokratiska regeringens förslag helt plötsligt sä helt oanvändbart atl del skall röstas ned av er själva?

Varför vill inte socialdemokraterna uppdra åt regeringen atl komma med ett förslag till avvecklingsplan för hälso- och miljöfarliga ämnen - åtminstone till den miljöproposition som regeringen skall försöka få fram till nästa år? Utgår socialdemokraterna redan nu från alt regeringen inte skall kunna ena sig om en sådan miljöåtgärd ens inom ett år?

Visst är det egendomligt att regeringen tar så lätt på riksdagens beslut så fort de går socialdemokraterna emot. Riksdagen har begärt förslag till pant-syslem för batterier, men inte redovisar regeringen nägol sådanl. Nej då!

Men, all righl, samtidigt som regeringen och socialdemokraterna förtjänar stark kritik för hanteringen av avfallsfrågorna får vi väl dela ut en liten blåklint också. Regeringen biträder äntligeri folkpartiets mångåriga förslag om totalavveckling av PCB. Men det är klart, handslag med hedersord av miljöminister Birgitta Dahl fick Bengt Westerberg som bekant närmast tvinga fram som ett heligt nyårslöfte i ett direktsänt TV-program. Fast det var ju förra nyårsfirandet. förstås!

Herr talman! Det finns fortfarande mycket atl efterlysa när del gäller regeringens förslag om avfallsfrågorna. Det finns tyvärr inte myckel till kraft bakom socialdemokraternas grupp här i riksdagen när det gäller att pusha pä och dra fram dessa frågor. Lång lid har förrunnit alldeles i onödan. Vi förespeglas en ny proposition om elt år Del verkar inte ens som om man kommer att ta särskilt ordentliga grepp i den här frågan då heller • vart fall vill inte socialdemokraterna här i kammaren vara med om atl försöka fä detta till stånd. Det är en besvikelse för miljöarbetet i Sverige. De steg som vi nu tar genom de beslut som vi kommer all fatta på grundval av detta belänkande är tyvärr för små steg och för få steg.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 7, 24. 26 och 30, och i övrigt hänvisar jag till folkpartiets särskilda yttrande i dessa frågor

AnL 112 LENNART BRUNANDER (c);

Herr lalman! Del betänkande som vi nu behandlar handlar om avfall, men det är för den skull inga skitfrågor ulan del är mycket viktiga frågor. De handlar om att vi skall få produkter som inte förstör vår miljö och vår omgivning. De handlar om att vi skall se till atl vi använder våra naturresurser på ett så varsamt och riktigt sätt som möjligt, så atl de räcker även till kommande generationer. Och de handlar om alt vi skall få produkter som inte påverkar miljön så negativt som mycket i dag gör, så att miljön skall fungera bättre. Del handlar helt enkelt om alt avfallshanteringen skall bli bättre.

Länge har man bara deponerat soporna. Bara man blev av med soporna så var det all righl. Sedan blev det på modet att man skulle bränna soporna. Men eftersom det i dessa sopor fanns ämnen som inte var så bra, var det inte heller nyttigt för oss själva och omgivningen utan ledde till farliga utsläpp. Då började man fundera över om det inte vore vettigt atl sorlera soporna. Man har nu kommit en bil på väg, men inte särskilt långt, i detta sammanhang.

Centerpartiet började för ganska länge sedan alt dra upp riktlinjer för en ny strategi på detta område, nämligen att det inte bara är fråga om att ta hand om detta avfall, dessa sopor, ulan all vi måsle inrikta oss på att minska mängden sopor, eflersom mängden i sig är elt problem. Men naturligtvis

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

153

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

måste vi även se lill atl de kemiska ämnen, och över huvud taget de material som vi använder, går att återanvända eller går att använda för t.ex. kompos-lering.

Vi har. som Anders Castberger sade, väntat länge på denna proposition. En utredning tillsattes, och den lade fram en del förslag. Vi har vid flera tillfällen fält löften från miljöministern om atl en proposition skulle läggas fram. När en proposition så småningom lades fram var det ingel Ivivel om atl del i denna lämnas ganska slora luckor och att den ger upphov till stora funderingar om hur della skall ske. Regeringen vill fundera mer på vissa saker Egentligen borde regeringen ha funderat färdigt, eftersom den har tagit så lång tid på sig, och lagt fram elt klarl förslag. Del hade varit rimligt, och del var vad vi hade hoppals. men tyvärr blev det inte sä. Det visar en viss oföretagsamhet från regeringen. Jag tror nämligen inte att det är fråga om ovilja, i så fall är del värre. Det kanske också är elt lilel mått av taktik. När vi diskuterade miljöbudgelen för en tid sedan sade Grethe Lundblad atl denna budget som elt slag mellanårsbudgel får anses vara acceptabel. Det är kanske på samma sätt med detta förslag, atl det är något slags mellanårsprodukt, eftersom vi har val 1991. och regeringen då skall lägga fram alla de förslag som den tidigare inte har lämnat för all på del sättet försöka verka handlingskraftig inför valet. Det kan kanske vara en taktik, men den är inte särskilt snygg, och den är inte heller särskilt bra för miljön. Miljön måsle ju gå före.

Jag saknar även en strategi i denna proposition för hur detta skall gå lill, och jag saknar de styrmedel som skulle behövas för alt man skulle få utvecklingen alt vända i rätt riktning. Detta sker nämligen inte av sig självt. Vi måste stimulera människor och påverka dem. Vi måste även påverka och stimulera företag så alt de utvecklar dessa nya produkter för all ulvecklingen skall gå i den riktning som vi vill.

Vi har tagit upp myckel av detta i vår motion, nämligen alt vi måste få dessa styrmedel och dessa regler så att vi är mer rädda om de naturresurser som vi har, de ändliga resurser som finns och som tar slut förr eller senare. Vi måsle i ökad utsträckning övergå till att använda förnyelsebara produkter där del finns slora möjligheter och där del sker en utveckling och en vilja att skapa dessa förutsättningar. Inte minst när jordbruket skall omdanas kommer det där all kunna skapas oerhört fina förutsättningar för atl i de flesia kemiska material nyttja förnyelsebara produkter, sådana som inte är främmande för naturen utan som kan ingå i ett kretslopp, vilkel är viktigt i detta sammanhang.

Förpackningarna är i detta sammanhang en symbolfråga. Men det är också en viktig fråga eftersom del handlar om så stora mängder och om förpackningar som ofta är onödiga. Vi måste ha en sådan vilja och strategi att vi åstadkommer fler returförpackningar Och i den mån vi inte använder returförpackningar måste materialet vara möjligt att återanvända, ett material som inte förstör miljön.

Industriavfallet är elt område där mycket litet har gjorts. Men där finns det myckel slora resurser att ta till vara just genom sortering och åleranvändning och även för energiproduktion. Vi vet ju att en slor del av detta skulle kunna användas för uppvärmning för att få energi. Man har räknat med atl

10-15 TWh skulle kunna las från detta material. Del omfattar nämligen i stor utsträckning just trä och andra produkter som är lämpliga alt elda.

Detta handlar alltså om en vilja och en strategi atl minska mängden avfall, att inte använda fler förpackningar och engångsmaterial än som är alldeles nödvändigt. På det sättet minskar vi mängden avfall, vilket är oerhört viktigt. Men vi måsle också minska farligheten. Och i detta sammanhang kommer alla kemikalier som används in i bilden.

Man kan dela upp dessa kemikalier i tre kategorier Den första är naturfrämmande kemikalier Det är sådant som naturen inte känner, syntetiska gifter av olika slag. Dioxin är ett exempel, men det finns många fler. Del är fråga om kemikalier som vi inte får släppa ut i naturen. De produkter som alstrar dessa gifter måsle vi förändra så att de inte gör del. 1 annat fall skall de inte användas.

Den andra kategorin innehåller tungmetaller Tungmetaller finns i naturen men i ganska begränsad omfattning. Och vi får alltså se till att tungmetallerna inte ökar Batterier, som Anders Castberger nämnde, är ett exempel. Andra exempel är kadmium, kvicksilver och andra ämnen. Vi måste alltså se till atl tungmetallerna finns på en så låg nivå att de förekomster som finns i naturen inte ökar Det är speciellt allvarligl eftersom även försurningen gör all dessa blir mer tillgängliga.

Den tredje kategorin är omsältbara i naturen, t.ex. fosfatet, kväve m.m. De är naturliga, men när det blir för mycket av dem är de skadliga. Vi måste alltså se till atl tillförseln till naturen håller sig inorii de ramar som naturen kan hanlera. Delta måste vara viktigt i della sammanhang, och det måsle finnas med i strategin. Därför måste det ske en genomgång, så atl man får borl de ämnen som inte passar in och som kan skapa obalans i detta avseende.

Vi hade hoppats och trott alt detta skulle finnas med i denna proposition, och del borde ha varit del. Men nu tänker regeringen återkomma i denna fråga, vilkel vi inte anser är acceptabelt.

Här behöver vi alltså ha materialbalanser i företagen för att kunna se vart olika ämnen försvinner. Det måste finnas någon miljöansvarig på företagen som hanterar frågan. Vi ställer krav på företagen för att de inte får släppa ul för mycket vare sig i vattnet eller i luften. Men allt det som går ul genom fabriksportarna till oss som konsumenter ser vi lill att del kommer ut i naturen. Det är också ett problem som vi måste tackla. Som konsumenter kan vi bara la hänsyn till detta om vi får en korrekt information om de produkter som vi köper.

Nu skall vi ju ha en frivillig miljömärkning. Vi har från centerpartiets sida haft synpunkter på hur den skall se ul. Det har vi diskuterat i annat sammanhang. Vi anser all det måsle vara en bedömning av hela produktionskedjan av en produkt för alt man skall kunna bedöma om den är värdig all ha denna miljömärkning eller inte. Därför måste vi ha en väl sammansatt grupp som bestämmer hur kraven skall formuleras. Vi vill ha en innehållsförteckning även på andra produkter som inte har miljömärkning så att konsumenten har möjlighet all bedöma vad produkterna innehåller för någonting och på det sättet hjälpa lill i miljöarbetet.

Om vi lyckas med allt detta, kan vi återanvända väldigt mycket. Stora

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

155

Prot. 1989/90:113 mängder kan återanvändas. Vi kan också förbränna en hel del saker som del
2 maj 1990 är naturligt all förbränna och pä del sättet fä energi. Det som återstår kan vi

' komposlera och få ut som ett jordförbältringsmaterial. Vi kan t.o.m. åstad-

- '■ * komma biogasjäsning och få ul gas som vi kan använda i vår energiförsörj-

ning. På del sättet kan vi klara en miljömässigt riktig avfallshantering. Men det krävs betydligt mer än vad som föreslås i propositionen.

Vi har krävt att vi skall ha en lagstiftning på avfallsområdet för att kunna uppnå målen. Här kommer kommunens ansvar in i bilden. Kommunen har i dag ansvar för hushållssoporna och föreslås här också fä elt liknande ansvar när det gäller industriavfall. Det tycker vi är fel. Det måste vara riktigt atl industrierna, som "producerar" detta avfall genom sin produktion också har ansvar för alt hantera detta på ett riktigt sätt. De har de bästa förutsättningarna att göra del. Nalurliglvis skall kommunen ha ett tillsynsansvar på denna punkt likaväl som på andra punkter där vi har lagstiflning som vi skall följa på miljöområdet. Företagen skall ha den uppgiften alt de skall presentera en avfallsplanering för kommunen då de känner till vad som finns ute i företagen. Det skall vara deras uppgift atl ta hand om avfallet och inte som i dag deponera det. Kommunen har också ett annal ansvar, och det gäller vid upphandling. Upphandling av produkter skall kommunerna göra med utgångspunkt i miljöhänsyn. Därför vill vi atl upphandlingsförordningen skall ändras på ett sådant sätt alt kommunerna har rätt och kanske t.o.m. skyldighet att ta hänsyn lill detta och inte köpa en ur miljösynpunkt dålig vara därför att den råkar vara billigare. Delta är naturligtvis ofta fallet. Men följer man upphandlingsförordningen hell strikt blir det fallet. Här måste en ändring till stånd.

Rölslam är också en besvärlig fråga. Här tycker vi inte att regeringens förslag är tillräckligt långtgående. Vi anser del inte försvarbart atl använda rötslam på åkerjord där vi skall producera livsmedel, om det inte finns garantier för att det är fritt från farliga ämnen som vi inte skall ha i vår mat. Där har vi reserverat oss. Inte förrän vi har fått sådana garantier skall rötslam få användas på åkerjord. Då är det naturligt atl göra det, för naturligtvis skall det så långt det är möjligt återföras lill naturen.

Det finns en rad andra punkter som jag skulle vilja gå in på. Som andra här har sagl har vi försökt alt inte få långt över 100 reservationer till betänkandet, vilkel kunde ha blivit fallet. 1 stället har vi i särskilda yrkanden beskrivit huvuddelen av våra synpunkter. Men de är inte mindre viktiga för det.

Herr talman! Slutligen skulle jag vilja yrka bifall till våra reservationer 7, 16, 20, 23 och 27.

AnL 113 JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk):

Herr talman! Vpk har i motioner rörande avfallshanteringen framfört en
lång rad förslag som vi menar på ett bättre sätt än regeringens proposition
leder till ett minskat avfall och minskade problem. Del har vid utskottsbe
handlingen visat sig att det inte finns majoritet för dessa förslag. Vpk har
avstått fråri att reservera sig till förmån för alla vpk;s yrkanden. Det beror
på, som tidigare talare här sade, alt jordbruksulskotlet med detta belän-
156 kände provar pä ett nytt arbetssätt. Syftet är att uppnå ett mer överskådligt

betänkande samt en förenklad hantering i kammaren. Vi i vpk har därför     Prot. 1989/90:113
reserverat oss till förmån för mer principiella yrkanden som vi funnit det sär-      2 maj 1990
skilt angeläget alt markera.                                                                              ~

Herr lalman! Varje svensk producerar 310 kg avfall per är. Volymen på J J 8

hushållsavfallet har ökat med 5 000 % sedan början av 50-talet. Många soptippar är nu fulla, och deras koncessionslillstånd går ut inom de närmaste åren. Sopförbränningen har negativa miljökonsekvenser Föratt komma lill rätta med avfallsproblemen krävs atl produktion, konsumtion och återvinning kännetecknas av ell förlopp där energi- och malerialförluslerna minimeras. Det krävs också alt de malerialförluster dvs. avfall, som ändå uppstår har en så låg inverkan på naturen att miljön och människorna inte skadas.

Globalt sett förbrukar den rika delen av världen det mesta av jordens tillgångar Vi gör det på ell sådant sätt alt vi ödelägger naturen och därmed de kommande generationernas livsmiljöer. För alt komina till rätta med de grundläggande miljöproblemen, till vilka det växande avfallsberget hör, måste vi i grunden förändra vår produktion och konsumtion. En rättvis fördelning mellan världens folk och mellan fattiga och rika måste komma lill stånd. Det förutsätter en förändrad maktbalans. Resursbevarande, med natur och råvaror varsamma produktionssystem, måste etableras.

Vpk har i en motion angående miljöfarligt avfall konstaterat att förändringar av samhällets produktionssystem har lett till att en allt större och växande del av avfallet är miljöfarligt. Miljöfarligt avfall kallas det avfall som kan ge skador eller innebär risk för människor eller miljö. Många ämnen som vi producerar i dag är extremt miljöfarliga. De lagras i levande vävnader och koncentreras för varje steg i näringskedjorna. Den art som är sist i näringskedjan får då i sig de högsta halterna av de skadliga substanserna. Exempel på detta är rovfåglar, salar och inte minst människor När dessa uppvisar tecken på skador av miljögifler är det en tydlig signal på alt någol är galet. Klassiska exempel på ämnen som har uppmärksammals och som det fortfarande är problem med är kvicksilver, bly och PCB.

Under senare år har insikten ökat om att avfallet inte kan klumpas ihop och behandlas på ett sätt. Avfallshanteringen måste bli mer mångsidig och anpassad till innehållet i avfallet.

En annan sak. som även Lennart Brunander har tagit upp, är frågan om förpackningarna. Det här är en symbolfråga. Men en fjärdedel av hushållsavfallet utgörs faktiskt av förpackningar. Ett sätt att minska sopvolymen är att inte producera så mycket förpackningar

Onödiga förpackningar skall undvikas. Om en vara inte kräver dubbla förpackningar och producenterna ändå använder detta syslem, bör producenterna åläggas en straffavgift! Förpackningar som ej kan återanvändas skall kunna återvinnas på ett miljö- och energimässigt acceptabelt sätt. Den nya dryckesbacken t.ex., som innehåller bly, borde ha varit för dyr att tillverka. Det skulle alltså ha varit kommersiellt omöjligt att tillverka den.

Vi anser också att förpackningar skall beskattas i förhållande till energiåtgång, till miljöpåverkan och till nyttan med dem.

Del förekommer exempelvis många olika sorlers plaster Men det finns
så goll som ingel fungerande retursystem. De negativa miljöeffekterna är 157

Prot. 1989/90:113 dessutom stora. I syfte att komma bort från denna omfattande och miljö-

2 maj 1990 skadliga hantering är det nödvändigt att studera detta ordentligt i en utred-

ning. Plastförpackningar som ej kan återvinnas och plastförpackningar som Vissa avfallsfrågor . .- -- förbjudas.

En annan fråga som vi har tagit upp och som vi tycker är grundläggande när det gäller avfall är källsorteringen. Genom källsortering är det möjligt atl återvinna en stor del av hushållsavfallet och atl redan i hushållen sortera speciellt miljöfarligt avfall, såsom batterier och lösningsmedel. Det startas lovvärda källsorleringsprojekt i alll fler kommuner här i landet. Dessutom föreslår regeringen att alll avfall skall källsorteras fro.m. 1994. Det tycker vi är ett positivt inililativ. Men för att del här skall fungera i verkligheten krävs det att byggnader affärer m.m. anpassas till detta syslem. Del går inte alt bygga källsorteringen på de system som finns i dag. Vi kräver därför en genomtänkt plan för källsortering. Riksdagen har tidigare bifallit en motion frän vpk, där vi begär alt man skall anpassa byggnormer m.m. till källsortering. Men detta har ännu inte gjorts.

Vi anser också alt statsbidrag bör utgå till kommunerna för atl man skall kunna utveckla metoder och stimulera lill en snabbare övergång till källsortering.

Vidare anser vi all del i lag tydligare behöver markeras alt källsortering skall vara grundprincipen vid all avfallshantering.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill samtliga vpk-reservationer i detta betänkande. Dessutom hänvisar jag till vårt särskilda yttrande.

AnL 114 ANDERS NORDIN (mp);

Herr talman! I går kväll flög jag ner frän Kallax i Luleå till Arlanda. Självfallet hade jag tagit läget om del hade varit möjligt att komma ner till Stockholm i lid. Tyvärr är del ell alltför välkänt faktum atl både socialdemokratiska och borgerliga regeringar grovt har åsidosatt en nödvändig upprustning av järnvägen och byggandet av en ny ostkustbana upp till Haparanda.

Det finns ingen reell valfrihet när del gäller transporterandet. Det finns inte heller någon valfrihet när del gäller att välja sopor Del är ju sä, alt allt vad vi producerar slutligen blir sopor Vad vi gör är all vi producerar och konsumerar sopor

SAS, Scandinavian Airlines Syslem, är ju ett delägt statligt svenskt företag. Jag drack en kopp gralisle. Denna förpackning blev mig tilldelad. En sådan får man alltid när man flyger. Som ni ser är förpackningen oöppnad. Den innehåller följande; en inplastad serviett, en påse socker, en påse grädde och en plastsked.

Varför har jag då tagit med mig den här förpackningen hit? Jo, jag ville
visa på följande. Om man lämnar tillbaka påsen med dess oanvända inne
håll, kastas den direkt bland övriga sopor. Sådant är systemet. En mild be
traktelse ger vid handen alt detta är sjukt. Ändå är det här bara en återspeg
ling av de partier som står för detta system, och deras sjukdom är långt värre.
Deras fanatism och religiösa tro på ekonomisk tillväxt är drivkraften och ro
ten till det överflöd av avfall och sopor som drabbat vår värld. Och vad värre
är; De har inte en tanke på att ändra sina ståndpunkter eller sin filosofi. Så
158 länge de har möjlighet alt påverka politiken fortsätter hela samhället på en

väg som leder mot en situation som innebär all vi så småningom kommer all bo på sopor och begravas av sopor

De som slår för detta är de företrädare som i ord bekänner sig till ekonomisk tillväxt och en fri marknadsekonomi. Marknaden är tyvärr inte fri. Den är manipulerad och styrd av monopol och kartellförelag, som visserligen agerar utifrån korrekt kortsiktiga och företagsmässigt lönsamma kalkyler För atl ha en fri marknad, där naturen och kommande generationer fär möjlighel att göra sin röst hörd, måste staten genom lagar och förordningar motverka den planekonomi - den planekonomiska monopolism - som de på marknaden agerande företagen alllid har som en inneboende kraft.

I morse var jag nere och hastade, och man kan ju inte undgå att se vad man ser. Här hade Sopsverige och slösarna av naturresurser och energi dykt upp igen.

Jag har tagit med mig hit dessa två burkar Här ser vi ett välkänt märke. Del är en produkt som sprids över hela världen och som innehåller kvalificerat sockerblandat nonsens. Den här andra burken är en ölburk. Vi pratar här i riksdagen om sopor, avfall och återvinning. Men, herr lalman, jag kan inte ens drömma om alt medvetenheten hos riksdagens ledamöter och anställda är så liten att man kastar burkar i slället för alt lämna dem i retur. Jag begriper därför inte varifrån dessa burkar kommer

Hur som helst - det måste vara någons sämre och lata jag som slunkit in och fått någon atl kasta en hop tomma aluminiumburkar i plaslsoppåsen vid bastun.

Det här är symptomatiskt och visar på anpassningen lill den allmänt rådande samhällsfilosofi som ledande partier förfäktar i delta land. Såvitt jag förstår är del bara miljöparliet och vpk - eventuellt gäller del också centern -som vill få borl delta grova slöseri från marknaden.

Socialdemokraterna Kent Carlsson och Anneli Hulthén är dock inne på samma linje som vi. men tydligen inte partiet som sådant. Del är typiskt för socialdemokratin.

Moderater, folkpartister och merparten av socialdemokraterna - även här gäller del eventuellt också centern - tillhör dem som räknar konstigt och svårförståeligt. Målet är ju alt få en returålervinningsandel om 90 % när det gäller onödiga förpackningar Vad innebär delta egenlligen? I frågan om aluminiumburken var det 82,2 % år 1989 som återvanns och del innebär att 100 miljoner burkar per år hamnar i avfallet eller i naturen.

En 90-procentig ålervinningsgrad innebär inte alt 90 % återvinns och åter-cirkuleras. Har man önskemålet all 90% skall återcirkulera innebär det nämligen i praktiken atl man vill alt alll. herr talman, skall hamna i naturen eller i soporna. Jag vill betona atl filosofin är denna, atl allt skall hamna i soporna och slösas i form av sopor för all så småningom spridas ut i naturen. Denna filosofi stöds av socialdemokraterna, moderaterna och folkpartisterna.

90 % innebär bara en tidsförskjutning. Av de ursprungliga burkarna finns efter ett år 90 % kvar efter två år 81 %. efter tre år 73 %, efter fyra år 66%, efter fem år 59 %. efter sex år 53 %. efter sju år 48 %, efter åtta år 43 %, efter nio år 39 %, efter tio år 35 % osv.

Delta fullständigt absurda tänkande stöds av Sveriges tre största partier.

Prot. 1989/90:113 2 maj 1990

Vissa avfallsfrågor

159

Prot. 1989/90:113 om jag har förstått saken rätt. Ärdet någon i delta land som undrar varför vi
2 maj 1990 har ett sopberg som svämmar över alla bräddar? Varför inte i slället använda

returslaset. som har en ålervinningsgrad på nära 99 %?
/ sjrag I Samma totala brist på logik och totala brist på förnuft och förstånd känne-

tecknar ulskoltsmajoritetens syn på kvicksilvret i batterier och i lysrör. .

De alkaliska batterierna, som betecknas som miljöfarliga och som när de har stoppats i batleriholkar och soppåsar för batterier sorteras av kommunernas renhållningspersonal innehåller och ger ca 80 kg restkvicksilver per år. Knappcellsbatterierna, som också klassificeras som miljöfarliga, innehåller och ger 270 kg kvicksilver per år Brunstensbatterierna, som säljs i stora mängder läggs pä tippen eller bränns upp, innehåller 400 kg restkvicksilver Dem vill man inte sorlera ut eller ta hand om.

Kasserade lysrör innehåller och ger närmare 500 kg kvicksilver per år. Inte heller här finner man det påkallat att komma .med riågori tvingande lagstiflning, trots all återvinningssystem finns och all huvuddelen av lysrören - mellan 80 och 90 % - kommer från ett begränsat antal avnämare, nämligen kontor och industrier. Dessutom sorteras lysrör i alll fler kommuner av renhållningspersonalen av arbelsmiljöskäl; man vill inte bli skadad av glaset. Hushållen uppmanas därför atl lägga lysrören separat i sopsäckar eller lämna dem på miljöslalioner. Trots all den dyra manuella sorleringen är gjord skickas inte lysrören lill återvinning, och del beror på alt det inte finns tillräckliga direktiv från riksdagen.

1 min egen hemkommun, Piteå kommun, läggs de kasserade lysrören i en speciell grop för saneringsasbest, och på så sätt har all återvinning omöjliggjorts. Del är säkert inte någol undantag för min kommun.

Ni som har utgjort utskottsmajoritelen måsle komma tillbaka till verkligheten och sluta att sitta och flumma över lillväxlproblemaliken, sluta att vänta på att den manipulerade marknadsekonomin skall självkorrigera sig när slutel närmar sig.

Förr trodde en del att man inte behövde källsortera alls. En del - kanske de flesta av riksdagens ledamöter - tror alt man kan källsortera en del och deponera eller slutförvara resten. Del som finns för stunden och är konventionellt lönsamt att återanvända skall alltså källsorteras. Återigen är det den manipulerade marknadsekonomin och tillväxlfilosofin som gör sig gällande. Ändliga råvaror och begränsade råvaruresurser gör den filosofin synnerligen farlig, i synnerhet som den företräds av tre stora partier i detta land.

Sverige är världsledande på området, och jordens befolkning kommer
med del synsätt som sprids ul från detta land bara att bli fattigare och fatti
gare ju längre tiden framskrider. Denna filosofi och ideologi är alltså något
vi måsle bekämpa och försöka utrota. Angående källsortering gäller att
denna är början på en åleranvändning av i princip rubbei; man börjar en
ålercirkulation av allt. För ett par 100 år sedan kastades hushållsavfall och
latrin ul på galan. Senare kom soptunnor och valtenklosetler och soptippar
började växa medan lalrinel flöt ut i åar och andra vattendrag. Skorstenar
nas höjd växte. Ylleriigare en lid gick, och skorstenarna fick filter och lalri
nel samlades i reningsanläggningar Filtret och slammel från reriingsanlägg-
ningarna lades på lipparna, som växte och växte.
160 Och så fortsätier man i dag, år 1990. Den föreslagna lydelsen av 2 a§ i

renhållningslagen är följande: Avfallshantering skall ske på elt sådant sätt Prot. 1989/90:113

alt ålgärder som underlättar åleranvändning och återvinning av avfallet 2 maj 1990
främjas, om det behövs för atl spara råvaror eller energi eller med hänsyn

till miljövården. Vissa avfallsfrågor

Vad är della för en skämlparagraf? Må ni skämmas! Återvinning och åleranvändning av avfallet måsle och skall alllid främjas. Vi behöver alltid spara råvaror Vi behöver alltid spara energi. Vi måste alllid ta hänsyn till miljövården.

Utskotlsmajoriteten menar uppenbarligen atl vi ibland skall uppmanas all slösa med råvaror, att vi skall slösa med energi eller att vi ibland inte behöver ta hänsyn till miljövården. Bevare mig väl för delta tänkesätt, som representeras av tre stora partier i delta land!

De sorgligt tragikomiska skämtarna fortsätter med sin förlängningslagstiftning för problemsymptomen. Kommunen har tidigare varit skyldig atl tillse alt det finns en behandlingsanläggning för hushållsavfall. Nu blir kommunen skyldig atl se till att hushållsavfallet från kommunens invånare "slutligt omhändertas". Det finns inget som kan slutgiltigt omhändertas. Alt låna begrepp från den radioaktiva kärnkraftsinduslrins omöjliga slutförvarings-lösning är löjeväckande.

Hela vårt klot, hela naturens alll levande, baseras på ålercirkulation och återuppbyggnad i en evig rundgång. Det här lagförslaget strider fullständigt mot naturen själv. Slutgiltigt omhändertagande är alt gräva ner problemet och sedan glömma bort att det finns. Det är helt fruktansvärt alt man tänker på della sätt.

Tusentals nya kemikalier och produkter som innehåller kända och okända ämnen kommer ul pä marknaden varje år Det är svårl för ett enskilt land atf ha kontroll på skadeverkningarria av alla dessa varor Det är därför nödvändigt att använda sig av väljarprincipen. Del innebär i korthet atl man alllid skall göra miljörimliga val utifrån en helhetsanalys, där även framtiden las med i beräkningen. När ett mindre miljöfarligt alternativ finns skall detta väljas. Om det i ett annal land finns förbud mot någon kemikalie eller vara måste aktsamhelsprincipen gälla. Skälet till ett förbud är givelvis att kemika-lien innebär faror för hälsan eller naturen. Del som är farligt i ell land är då rimligen också farligt i Sverige. Det innebär atl varor som innehåller kemikalier som är förbjudna i något land i världen av hälso- och miljöskäl inte kan få saluföras i Sverige. Det är logik, men här förespråkas något annat, nämligen ologik.

Ställer man inte upp på denna princip och för in den i lag innebär del atl det egna landet - i delta fall Sverige - får utomordentligt svåra och dyrbara kontrollfunktioner, som man måsle försöka etablera och bygga upp. Samtidigt innebär det också all man i princip godtar och etablerar tillålHghelsprin-cipen. År en vara tillåten atl produceras någonstans på detta klot skall den ockås få saluföras överallt. Med undanlag av egna lagar egen kontroll och interriationella överenskommelser kommer denna princip alt vara vägledande. Det är dyrbart och totalt oförnuftigt.

Tillväxtsamhällets värsta sopor samlas i fabriker och anläggningar i form
av miljöfarligt avfall. SAKAB, som försöker ta hand om detta avfall, vill
folkparliel och moderaterna sälja ut lill privata intressenter Socialdemokra- 161

11 Riksdagens protokoU 1989/90:113

Prot. 1989/90:113 ternaoch vpk vill sälja ut 49%. Båda modellerua innebär atl man accepterar

2 maj 1990 atl vinstintressen får råda för den typ av sopor som inte har något värde i den

I lyp av manipulerad marknadsekonomi vi nu har Vi får en underlig mix av

issa avja sjragoi marknadsekonomi och styrd planekonomi, som är svåröverblickbar till

sina följdverkningar. Det företag som kan åstadkomma högsta avkastning

och samtidigt vara billigast på marknaden är det företag som får jobbet.

Förra året slöts ett globalt avtal i Basel om skärpt kontroll över den internationella handeln med miljöfarligt avfall. Avtalet innehöll tre huvudpunkter;

1. Rätt för varje land alt vägra införsel och genomfart av miljöfarligt avfall.

2. Varje transport av miljöfarligt avfall mellan länder som undertecknat Ba-selöverenskomnielsen måste anmälas till det internationella avtalssekre-leriatei och lill mottagarlandets myndigheter inrian Iransport påbörjas.

3. De industrialiserade länderna skall stödja utvecklingsländernas uppbyggnad av modern teknik.

För svenska förelag har det på så sätt blivit betydligt enklare alt exportera miljöfarligt avfall. Från atl tidigare ha varit tvungna atl ansöka om och få tillstånd för varje export av miljöfarligt avfall, räcker del numera att de gör en anmälan. SAKAB har i och för sig haft permanent exporllillstånd, men det är inte det enda förelag som exporterar miljöfarligt avfall.

Både miljöpartiet och vpk anser i reservation 28 atl industriländerna "skall uttryckligen förbjudas dumpa avfall i utvecklingsländer". Med avseende på den osolidariska ekonomiska situation som råder över världen, med orättvisor mellan länder och inom länder, kommer effekten atl bli att miljöfarligt avfall kommer all strömma lill de fattigare utvecklingsländerna. U-länderna är nämligen alltid billigast, förutom om man i slället hänskjuter problemen till framtidens barn.

Skam åt de partier som vill vältra över del miljöfarliga avfallet till de falliga länderna och inte ens vill skriva in den här skärpningen i den egna lagtexten!

Produktion som skapar miljöfarligt avfall och internationellt samarbete som handhar denna lyp av avfall måsle därför upphöra. SAKAB och alla motsvarande anläggningar måsle sättas upp på en avvecklingsplan. Människor kan annars fäs all iro all miljöfarligt avfall går alt oskadliggöra. Det kan inte oskadliggöras. Det kan bara koncentreras eller spädas ut. Del är genom utspädning eller koncentration som man deponerar det på della klot.

Vi riskerar annars att hela samhället systemanpassas till en produktion av miljöfarligt avfall och en konsumtion av varor som skapar delta farliga avfall. Hur som helst så blir det följden, om den socialdemokratiskt-moderata-folkparti-politikeri får råda.

Här kommer så lill slut ett förslag till ändring i renhållningslagen. Det är en beklämmande plotter-plotter-läsning, hell ulan förståelse för den samlade problemaliken, hell i avsaknad av kraft för att åstadkomma ett ekologiskt rikligare och rikare samhälle alt leva i.

Renhållningslagen 1979:596 måste i stället avskaffas. Miljöpartiets förslag till "lag om avfall och återvinning" är ett betydligt bättre instrument för atl 162

ta hand om energi- och naiurresursslöseriel. Även om kvällen är sen tänker Prot. 1989/90:113
jag nu läsa upp vissa av lagförslagels mest väsentliga delar 2 maj 1990

I §. Denna lag syftar till alt skydda människors hälsa och miljön och atl ~" [
motverka förfaranden i en produkts livscykel som innebär slöseri med natur- J I 8
resurser eller ger upphov lill miljöfarligt avfall.

4S. Avfall skall hanteras på ett sådanl sätt alt del inte uppkommer olägenhet av betydelse från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på sådanl sätt atl olägenhet inte uppslår

5 §. Varje kommun skall upprätta en avfallsplan för all planera, utveckla och genomföra en materialhantering på ell miljö- och resursbevarande sätt.

Avfallsplanen skall innehålla avfallsreduceringsplan för kommunen saml för varje industriföretag med en fastställd tidsplan efter vilken åtgärderna skall genomföras.

II §. Avfall skall inte blandas på sätt som försvårar återvinning. Särskilt
miljöstörande komponenter skall hållas avskilda från övrigt avfall liksom så
dant material som kan orsaka olycksfall eller dylikt. Långtgående källsorte
ring skall ha införts i samtliga kommuner senast 1 januari 1992. Särskilda slag
av avfall skall hållas skill från annat avfall vid slutgiltigt omhändertagande i
avvaktan på bättre behandlingsmetoder

12 §. Material skall återanvändas eller återvinnas så långt detta är tekniskt och ekonomiskt möjligl, om därmed råvaror sparas eller om det av annan orsak är påkallat från miljöskyddssynpunkt.

14 §. Innan tillverkning påbörjas, skall den som är registrerad produktan-
svarig enligt 20 § ha planerat för hur avfall som uppstår till följd av tillverk
ningsprocessen skall behandlas och hur produkten skall omhändertas sedan
den inte kan användas för avsett ändamål längre.

Uppkomst av restprodukter skall i första hand begränsas, i andra hand återanvändas eller återvinnas. Det avfall som likväl uppstår skall omhändertas på elt miljövänligt sätt.

15 §. Den som hanterar eller importerar kemiska produkter och varor,
skall ersätta dessa med mindre hälso- och miljöfarliga, om alternativ finris.

16§. Tillverkare och importörer skall lill slateris naturvårdsverk lämna livscykelspecifikationer över tillverkade och importerade varor

17 §. Tillverkare eller importör skall skriftligen deklarera varans miljöeffekter (miljövarudeklaration). Denna skall finnas tillgänglig hös statens naturvårdsverk.

18 §. Den som tillverkar eller i sin verksamhet förbrukar kemiska produkter eller varor skall upprätta och årligen till miljö- och hälsoskyddsriämrideri offentliggöra materialbalanser

20§. För produkter eller vara som tillverkas, importeras eller överlåtes skall finnas produktansvarig.

31 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas inom kommunen av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Staten naturvårdsverk utövar den centrala tillsynen och länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.

På så sätt skall en lag skrivas, inte som del hafsrafs man nu lägger fram för
riksdagen. 163

Prot. 1989/90:113 Med detta vill jag yrka bifall till alla de reservationer där miljöpartiet finns

2 maj 1990 med som undertecknare.

(forts. prot. 114) Vis.sa avfallsfrågor

13 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 3 maj

Kammaren beslöt atl ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Arbelsmarknadsulskoltets betänkanden 1989/90;AU11 Arbetsmarknadspolitiken 1989/90;AU 12 Arbelslivsfrågor

I989/90;AU23 Anslag lill lönebidrag för förtidspensiorierade m.m. 1989/90; AU27 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90

15 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes atl följande interpellationer framställts

den 27 april

1989/90:165 av Lahja Exner (s) lill statsrådet Bengl Lindqvist om äldreomsorg för irivaridrare:

Riksdagen behandlade för två år sedan regeringens proposition 1987/88:176 Äldreomsorgen inför 90-talel. Statsrådet anförde i propositionen:

"Den andra grupp jag särskilt vill uppmärksamma är de äldre invandrarna. Anlalel äldre som invandrar lill Sverige är litet och ulgör cirka två procent av del totala antalet invandrare. Antalet äldre bland dem som redan har invandrat till Sverige kan emellertid, enligt beräkningar som gjorts av statistiska centralbyrån, komma alt öka från ca 65 000 år 1985 lill ca 126 000 år 2000. En sådan ulveckling kommer atl slälla nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måsle ta hänsyn lill olika invandrargruppers etniska, språkliga och kulturella särdrag, så atl de invandrarpolitiska och socialpolitiska målen kan uppnås även för äldre."

I elt annal citat ur propositionen sägs;

"Det är också angeläget alt i förändringsarbetet särskilt uppmärksamma

de mest hjälpbehövandes förhållanden samt de insatser som i dag fungerar

sämst för den som behöver samhällets service och vård . . . Likaså är det

angeläget med särskilda insatser för äldre invandrare med annan kulturell

164 bakgrund och med bristande kunskaper i svenska. Låt mig i della samman-

häng fä påpeka att socialstyrelsen nu tillsammans med Svenska kommunför- Prot. 1989/90:113 bundet utarbetar en idéskrift om kommunerna och äldreomsorgen. Skriften 2 maj 1990 kommer atl ges ul år 1988. I derina kommer del bl.a. atl firirias praktiska råd och exempel för kommunerna när del gäller planeringen av äldreomsorgen för invandrare. Vidare las frågorom kommunernas information lill äldre in-vandare upp samt frågor om kulturkompetens och tvåspråkighet hos personalen som arbetar med äldre invandrare."

Det har nu gäll två år sedan riksdagen behandlade denna proposition utan att den har resulterat i några märkbara resultat ute i den kommunala verkligheten. Antalet invandrare med olika behov av äldreomsorg växer snabbt. Mänga av våra arbelskraflsinvandrare uppnår pensionsåldern. Elt ökande antal arbelskraflsinvandrare blir förtidspensionerade på grund av arbetsskador och yrkessjukdomar Denna verklighet orsakar oro bland dessa utsatta grupper och orsakar bekymmer ute i våra kommuner där bristen på specialkunskaper ofta är uppenbar både hos planerare, omsorgspersonal och hos andra berörda.

Med anledning av del anförda vill jag fråga det ansvariga statsrådet;

Varför har den aviserade idéskriften inte utarbetats?

När är denna skrift färdig för spridning?

År denna idéskrift tillräcklig för all invandrarnas behov av äldreomsorg skall tillgodoses? Har statsrådet några uppslag till hur vi kan aktivera kommunerna bälire, så atl de i sitt förändringsarbete särskilt uppmärksammar de mest hjälpbehövandes, bl.a. äldre invandrares, behov av samhällets service och vård?

1989/90:166 av Roland Larsson (c) lill statsrådet Göran Persson om den treåriga omvårdnadsutbildningen;

Våren 1988 beslöt riksdagen efler förslag från arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen, ÖGY, om en treårig försöksverksamhet för alt utveckla yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Till följd av detta infördes bl.a. en ny treårig omvårdnadslinje.

I sin information om den nya omvårdnadsutbildningen skriver skolöverstyrelsen (88:10): "Vill du ha mer kvalificerad grundutbildning som gör, all du kan hänga med och utvecklas i framliden, skall du välja en treårig yrkeslinje".

Alt många elever valde den nya treåriga utbildningen i stället för den gamla tvååriga som alltjämt fanns kvar är lätl att förstå dels mot bakgrund av SÖ:s information, dels därför all man naturligtvis utgick från all en längre utbildning också skulle ge större valmöjligheter.

Strax efter terminsstarten 1989 fick eleverna genom en skrivelse från SÖ veta all den treåriga utbildning man vall inte skulle ge den behörighet man ansåg sig ha blivit utlovad. Den skulle lill yttermera visso inte ens ge samma behörighet som deri tvååriga utbilduirigen.

Som en reaktion på att man kände sig lurad utbröt på flera håll i landet strejk bland eleverna i den nya treåriga utbildningen och många elever hotade alt hoppa av utbildningen.

Den enda reaktionen på della från SÖ;s sida blev ett uttalande lillsam- 165

Prot. 1989/90:113 mans med Landstingsförbundet, socialstyrelsen, Kommunalarbetarförbun-
2 maj 1990 det och Svenska kommunförbundet den 20 september 1989. Några åtgärder

för all tillmötesgå elevernas krav på atl få den behörighet de ansåg sig blivit utlovade vidiogs dock inte.

Del kan knappast ha varit riksdagens avsikt, när man log beslutet om den nya treårslinjen, att de elever som valde att gå denna skulle diskrimineras i förhållande till dem som valt den tvååriga utbildningen.

Den treåriga utbildningen skiljer sig från den tvååriga bl.a. på så sätt att man del tredje året får välja den vårdseklor inom vilken man vill arbeta.

Som exempel på det finns det inom en av omvårdnadskurserna tre olika grenar all välja på; gren för omvårdnad (OM), gren för social service (SS) och gren för hälso- och sjukvård (HS).

De första eleverna har nu gjort sitt val inför det tredje läsåret och har blivit anvisade den gren man anlagils lill.

Som en illustration på vad delta kommit all innebära i praktiken har t.ex. på Birgiltaskolan i Linköping en slor majoritet av eleverna som förstahandsval sökt sig lill hälso- och sjukvårdsgrenen (HS). Till de 30 platser som slår lill förfogande har 43 behöriga elever sökt. Av dem som fått plats har fem elever av nio med samma betyg lottats in på en plats, medan de fyra övriga satts på "väntelista".

Alternativet för dem som inte fåll plats på HS-grenen är atl välja någon av de övriga två grenarna. Man har då störst möjlighet atl komma in på grenen för omvårdnad, dit ett mindre antal sökt som förstahandsval - något som bl.a. mol bakgrund av de oklarheter som fortfarande råder beträffande äldrevårdens framlida huvudmannaskap och organisation är lätl all förstå. Kontentan blir alt ett anlal elever med formell kompetens, som valt atl gå den treåriga omvårdnadslinjen, i stället kan komma atl tvingas söka sig lill någon annan uppgift. I vissa fall kan del leda lill all man hoppar av sin utbildning. Detta vore naturligtvis olyckligt inte bara för elevernas egen del ulan också för sjukvården med dess slora behov av personal. Hade dessa elever i stället vall att gå den tvååriga ulbildnirigen hade de dels fått behörighet alt arbeta med det de önskat, dels varit klar med sin utbildning ett år tidigare.

Mol bakgrund av del beskrivna vill jag lill chefen för utbildningsdepartementet ställa följande fråga;

Avser regeringen atl la någol initiativ för alt hjälpa de elever som oförskyllt kommit i kläm mellan den gamla tvååriga och den nya, på försök drivna, treåriga omvårdnadsutbildningen?

1989/90:167 av Gunhild Bolander (c) lill kommunikationsministern om färjetrafiken till Gotland;

I 1986 års trafikpolitiska beslut slogs fast vikten av fungerande kommunikationer i hela vårt land och alt hela Sverige skulle garanteras en tillfredsställande trafikförsörjning, alltså också den trafik som förs mellan Golland och fastlandet. Vid ett anlal tillfällen har jag ställl frågan i riksdagen utan alt ha fåll någon nöjaktig beskrivning av delta begrepp.

Statskassan tillskjuter i innevarande års budget elt förslagsanslag på 46
166 milj. kr. lill färjetrafiken. I detta sammanhang är det på sin plats all upplysa

om atl statens andel i kostnaderna för SJ uppgår lill 60 % medan statens an- Prot. 1989/90:113 del i kostnaden för Gollandstrafiken endasl uppgår lill 20%, enligt statens 2 maj 1990 transportråd. Om då 46 miljoner är en riktig summa är omöjligt atl veta ef-tersom statens avtal med rederiet Nordström & Thulin alltfort är en hemlig handling.

Detta avtal träffades i december 1986 mellan transportrådels generaldirektör och rederiet och gav koncession i tio år. Den 1 januari 1988 övertogs trafiken av det nya rederiet och den drivs nu i ett särskilt bolag. Gotlandslinjen. Gollandsbolagel fick lämna elt åtagande som man innehaft i 123 år

Alla turer kring rederibylel är föremål för behandling i särskild ordning, och jag avslår därför från alt nu la upp denna debatt. Frågan om tillfredsställande trafikförsörjning kvarstår dock eftersom Gollandslinjen endast har två färjor i trafik, nämligen kombinerade gods- och passagerarfärjor

Gollandsbolagel hade fyra färjor tvä stora kombifärjor, en mindre för sommartrafik på Väslervik och Öland och i övrigt en för kompletterande behov vid större helger och när någon av de större färjorna behövde läggas på varv. Dessutom fanns en särskild för ändamålet beställd och byggd färja för det farliga godset.

Efter två år med det nya rederiet har vi i dag en oacceptabel situation i färjetrafiken. Försämringar har skett främst genom del minskade tonnaget, och enligt rederiels egen utsago har man otillräcklig kapacitet var fjärde eller var femte resa. Hanteringen av farligt gods sker via en avlyst tur en gång per vecka till Gotland, och det som inte kommer med då smyger fraktförelagen med på övriga turer i hopp om atl ingen skall upptäcka delta. Sjöfartsverket och kustbevakningen gör stickprovskontroller och har bekräftat all verkligheten är sådan.

Genom alt nu bara två fastlandshamnar trafikeras mol tidigare fyra, har tillgängligheten försämrats, vilket har belydelse inte minst ur luristsynpunkt.

Taxesätlningen har tillåtits stiga med 25 % på två år medan konsumentprisindex under samma tid ökat med 8,7 %.

Del har funnits en beredvillighet atl förstå att del tar tid atl få nygamla fartyg och besättningar atl fungera, men resenärernas tålamod har en gräns. I insändarspalterna i Gotlandstidningarna och för all del också i fastlandspressen redovisas den ena upplevelsen bedrövligare än den andra och detta vållar Gotland som etableringsort och/eller semesterort stora skador

När Irafiktrycket nu gradvis ökar mol sommaren vill jag därför slälla följande frågor till kommunikalionministern;

- Anser kommunikationsministern alt riksdagens beslut om en tillfredsställande trafikförsörjning kan upprätthållas med det tonnage som Gotlandslinjen har i dag?

- Avser kommunikationsministern all medverka till att minst en ytterligare färja sätts in för atl möta behovet av kompletterande trafik i erilighel med riksdagens beslul i anledning av trafikulskotlets belänkande nr 18?

- Anser kommunikationsministern all en 25-procenlig höjning av biljettpriserna på två år jämförl med övrig kostnadsutveckling är rimlig?

- Vilka åtgärder är regeringen i övrigt beredd alt vidla med tanke på atl den kostnad som i dag kan uppgå till 1 900-2 000 kr för en familj för aft ta sig

■Prot. 1989/90:113 lill och från Golland från nästa år också drabbas av persontrafikmoms på

2 maj 1990 kanske ynerligare ca 500 kr?

1989/90:168 av Birgitta Hambraeus (c) till försvarsministern om tjänsteplikt m.m. vid sanering efler kärnkraflsolyckor;

Stora kärnkraftsolyckor ansågs förr hart när omöjliga. Nu räknar man med en sådan vart tionde år. Den mänskliga faktorn har hittills varit orsaken.

Strax före jul 1989 lämnade utredningen om kärnkraftsberedskapen sitt betänkande "Samhällets ålgärder mol allvarliga olyckor", SOU 1989:86, lill regeringen.

På s. 229 konstaterades atl en olycka i ett svenskt kärnkraftverk som orsakar radioaktiv markbeläggning som föranleder saneringsinsatser är mycket osannolik men inte kan uteslutas.

Tjernobyl-kalaslrofen visar atl saneringsarbetet kräver offer under myckel lång lid. Det är fråga om lusentals människors arbetsinsatser på enorma områden. Radioaktiviteten kan inte uppfattas med sinnena, och risken för överdoser är slor Del är tungt all arbela i skyddsutrustning, svårt atl avskärma traktorer etc.

På s. 243 säger utredningen att det kan vara nödvändigt atf mobilisera samhällets totala resurser vid saneringeri. "Det sammarilagna samhällsintresset av all saneringen kan genomföras effektivt måste i sådana fall väga tyngre än den enskildes intresse alt fritt kunna råda över sin egendom. Resonemanget gäller även försörjningen med personal."

På s. 244 står; "Utredningen föreslår all saneringsorganisationen vid alla slag av omfattande sanering skall ha möjlighet atl tillgripa tjänsteplikt och ingrepp i annans rätt."

1. Överväger statsrådet utredningens förslag alt utöka tjänsteplikten och förfogandelagen till del mångåriga saneringsarbetel efter en kärnkraftsolycka?

2. Är statsrådet beredd all undersöka om del finns lillräckligl många i Sverige som frivilligt skulle äta sig ett sådanl saneringsarbele?

den 30 april

1989/90:169 av Birgitta Hambraeus (c) lill industriministern om massaindustrins behov av el;

Massainduslrin är den mest energikrävande industribranschen i Sverige. Den kan vara hell självförsörjaride med både värme och el.

Del framgår av Ingvar Carissons. Birgitta Dahls, Stig Malms och Rune Molins skrift "Energipolitiken - problem och möjligheter" att bl.a. massain-duslriri är speciellt känslig för elprishöjningar

Del beror emellertid på vilken teknik man använder om ett höjt elpris skulle innebära för- eller nackdelar

Kemisk massainduslri, som fortfarande dominerar brarischen, anväride

förr olja och tog inte lill vara bark och lutar som blev ett miljöförorenaride

168 avfall. Nu kokas träet bl.a. med bark och lutar. Detta är en av anledningarna

till atl användningen av inhemska fasla bränslen ökat så mycket alt vi nu får Prot. 1989/90:113
lika myckel energi därifrån som från kärnkraften. 2 maj 1990

Med denna metod kommer den värdefulla, långfibriga kvaliteten i svenskt timmer fill sin rätt.

Genom mottrycksanläggningar kan man också producera el, men hela den utbyggda kapaciteten har inte utnyttjats på senare år Del har ju rått elöverskott. Med elt höjt elpris blir den egenproducerade elkraften värdefullare.

Den lermomekaniska processen, där träet slits sönder i eldrivna kvarnar, är mycket elkrävaride. Man får mer ton massa ur veden med denna metod men har svårare all konkurrera med snabbväxande utländska träslag. Rimligen kommer elpriset all påverka planerna på att alltmer gå över lill denna teknik.

1. Kommer industriministern all undersöka massaindusfrins vilja och möjligheter att välja teknik som klarar ett höjt elpris?

2. Tar industriministern hänsyn lill ägarförhållandena inom svensk kärnkraft när han bedömer industrins teknikval och intresset av att behålla kärnkraften?

16 § Anmälan om frågor

Anmäldes alt följande frågor framställts

den 27 april

1989/90:569 av Ingrid Hemmingsson (m) till statsrådet Bengt Lindqvist om personaldrivna dag- och fritidshem:

Den 9 februari 1990 meddelade Bengt Lindqvist i en iriterpellationsdebatt alt "Regeringen kommer dessutom alt öppna för statsbidrag lill personalkooperaliva daghem - daghem som drivs av yrkesulbildad personal och som ägs av personalen."

Vid flera tillfällen efter denria debatt har sedari Bengt Lindqvist kommit tillbaka lill detta löfte - eller var det en målsättning?

I kompletleringspropositionen finns inga förslag i denna riktning.

Jag vill därför fråga statsrådet följande;

När kommer ett förslag lill riksdagen om en förändring av statsbidragsreg-lerria som iririebär aft persorialdrivna dag- och fritidshem kan komma till stånd?

1989/90:570 av Per Gahrton (mp) till statsrådet Anita Gradiri om villkoreri för sverisk medverkari i EES-avtal:

För aridra gårigeri på kort tid har EG-kommissioneris chef, Jacques De
lors, kritiserat EFTA för atl ställa för höga krav i de pågåeride samlaleri om
EES. Delors har framför allt arimärkt på två grundbullar i EFTA;s förhand-
lingsuppläggning:
1) kravet pä undanlag från EG-regler som skulle medföra sänkningar av ni- 169

Prot. 1989/90:113 vån beträffande miljöskydd, konsumentsäkerhel, hälsoskydd, social trygg-
2 maj 1990 het, arbetarskydd, jämställdhet m.m.; 2) kravet på reellt medinflytande från

EFTA-länders sida i den del av EG;s beslutsprocess som i realiteten avgör s.k. EES-beslut.

Från den svenska regeringens sida har bl.a. i riksdagen åtskilliga gånger kategoriska löften uttalats om atl försämringar beträffande miljö etc. är pris som Sverige inte är berett att betala för EG-anpassningen; del har också från den svenska regeringens sida slagils fast all reellt svenskt medinflytande är en villkor för EES-avtal.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Gradin;

Står regeringen fast vid krav på undanlag från vissa EG-regler saml medinflytande på den relevanta EG-beslutsprocessen som villkor för svensk medverkan i EES-avtal?

1989/90:571 av Göran Engström (c) till civilministern om ell frikommunförsök för landstinget i Dalarna:

Landstingen har i dag svåra ekonomiska bekymmer Dessa kan angripas på olika sätt. Del vanligaste är alt höja skatten. Den dörren är dock numera stängd, eflersom regeringen avser atl införa kommunalt skattestopp. Några nya statliga medel är uppenbarligen inte all påräkna.

Landstinget i Dalarna har valt atl angripa problemen på ell nytt och radikalt sätt. I elt förslag till ny organisation för sjukvården kommer primärvården alt handha budgetmedlen och få elt totalansvar för medborgarna. Sjukhusen avses sälja sina tjänster till primärvården via vårdavtal.

Enligt ett konsultförslag skall sjukhusen hållas samman i en sjukhusgrupp. Denna kan ledas av en icke vinstgivande stiftelse. Styrelsen för denna kan beslå av även icke-poliliker - en s.k. professionell styrelse. Primärvården leds av politiker i områdesstyrelser

Den föreslagna organisationen, som är tänkt att träda i kraft nyåret 1991, stöter emellertid på hinder i form av nuvarande lagstiftning för hälso- och sjukvårdens ledning. En möjlighel atl undvika förseningar eller provisoriska lösningar är ell frikommunförsök för landstinget i Dalarna. Enligt min mening vore del principiellt viktigt atl via elt frikommunarrangemang stimulera lill nya initiativ inom svensk sjukvård.

Min fråga lill statsrådet är därför;

Anser civilministern alt ett frikommunförsök för all möjliggöra den beskrivna sjukvårdsorganisationen är angeläget?

1989/90:572 av Sten Andersson i Malmö (m) lill statsrådet Maj-Lis Lööw om obligatorisk HlV-tesl för asylsökande;

Enligt uppgift i massmedia är asylsökande från vissa länder i hög omfattning HIV-smiltade. Enligt samma källor är HIV-lest inte tvingande för asylsökande.

I syfte att slippa diskriminering av vissa nationaliteter borde en tvingande HIV-lest göras på alla asylsökande! 170

Självfallel skall inte någon form av sjukdom innebära hinder atl söka asyl Prot. 1989/90:113
i Sverige, vilket noga skall poängleras. 2 maj 1990

Om uppgifterna i massmedia avseende vissa nationaliteters höga HlV-fre-kvens är korrekta, är statsrådet då beredd la initiativ lill alt alla asylsökande tvingas genomgå HIV-lest?

1989/90:573 av Per Gahrton (mp) till statsrådet Anita Gradin om betydelseri för Sverige att EG-stalerna sluter en politisk union;

I ett brev lill EG-rådels ordförande har förbundskansler Kohl och presi-derit Mitlerrand krävt alt arbete nu skall igångsättas om en politisk union mellan EG-stalerna med gemensam ekonomisk och finansiell politik liksom gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Avsikten är att denna union skall vara färdigbyggd redan 1993.

Vilka slutsatser för Sveriges del drar statsrådet av all det alltså nu står klart alt EG inom kort kommer alt utvecklas lill en fullfjädrad västeuropeisk supermakt med stark centralregering som bestämmer över alll väsentligt, inbegripet ekonomi, utrikespolitik och säkerhetspolitik?

1989/90:574 av Karl-Erik Persson (vpk) till arbetsmarknadsministern om fredsplikten i MBL:

Arbetsdomstolen meddelade i november 1989 en dom i det s.k. Brilannia-målet som innebär alt fredspliklen enligt §§ 41 och 42 MBL utsträcks i sådan omfattning atl normal facklig verksamhet förhindras. Dåvarande arbetsmarknadsminister Ingela Thalén tillsatte en särskild arbetsgrupp med uppgift att analysera domen och därmed sammanhängande frågor.

EG-domstolen har hell nyligen i elt förhandsbeslul till förvaltningsdomstolen i Versailles slagit fast att alla EG-länder har rätt all kräva att landets lagar och kollektivavtal tillämpas på alll arbele utfört i landet, även tillfälligt arbete och även om arbetsgivaren är utländsk.

Innebär detta förhandsbesked från EG-domstolen alt arbetsmarknadsministern är beredd atl snabbi föreslå sådana ändringar i MBL alt domens ödesdigra effekter undanröjs?

1989/90:575 av Krister Skånberg (mp) till socialministern om sänkta gränsvärden för radon i bosläder;

Socialstyrelsen begärde i en skrivelse till regeringen i april 1989 alt få
sänka gränsvärdet för åtgärder mol radon i befintliga bostäder från 400 till
200 bequerel per kubikmeter Elt enigt bostadsutskott skrev i sitt betän
kande BoU 3 i september 1989 alt man förutsatte all regeringen i budgetpro
positionen för 1990/91 skulle redovisa kostnaden för en eventuell sänkning
av gränsvärdet. Detta gjorde regeringen inte, och den har ännu inte faltal
beslul om någon sänkning av gränsvärdet. Detta försenar initiativ till ålgär
der mol riskabelt höga radonhalter i hundralusenlals bostäder förlänger den
tid som de boende utsätts för dessa haller och ökar därmed hälsoriskerna för
en slor del av befolkningen. Hittills har man trott alt dessa hälsorisker främst 171

Prot. 1989/90:113

Innehållsförteckning 2 maj 1990

Onsdagen den 2 maj

1 § Justering av protokoll.................................................. 1

2 § Föroyad bordläggriirig................................................. 1

3 § Interriationellt utvecklingssamarbete......................... 1

Utrikesulskollels betänkande UU15

Debatt

Alf Wennerfors (m)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Pär Granstedt (c)

Bertil Måbrink (vpk)

Marianne Samuelsson (mp)

Stig Alemyr (s)

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén

Inger Koch (m)

Charlotte Branling (fp)

Andre vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under

kvälleri)
Kariri Söder (c)
Axel Ariderssori (s)
Eva Björne (m)
Birgitta Hambraeus (c)
Kristina Svensson (s)
Ingbrilt Irhammar (c)
Nils T Svensson (s)
Ylva Annerstedl (fp)
Jan Slrömdahl (vpk)
Anita Stenberg (mp)
Berndt Ekholm (s)
Ragnhild Pohanka (mp)
Beslul ............................................................................. 87

4 § Ajournering.................................................................. 96

5 § Återupptagna förhandlingar........................................ 96

6S Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 26

april.................................................................................. .... 96

Kullurutskollels betänkande KrU21................................... ..... 96

Finansutskottets betänkaride FiU 15............................... ..... 98

Försvarsutskottets betänkande FöU7.............................. ..... 98

Försvarsutskottets belänkande FöU6.............................. ... 101

7 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden....... 101

8§ Samarbete med Baltikum, Central- och Ösleuropa.... 102

Utrikesutskottets belänkande UU16

Debatl

Margaretha af Ugglas (m) 173

Prot. 1989/90:113 Håkan Holmberg (fp)

2 maj 1990 (forts. 11 §)

9§ Ajournering för middagsuppehåll............................................................... 109

10 § Återupptagna förhandlingar..................................................................... 110

11 § Samarbete med Baltikum, Central- och Ösleuropa (forts.

UU16).............................................................................................................. 110

Margaretha af Ugglas (m)

Håkan Holmberg (fp)

Pär Granstedt (c)

Bengt Hurtig (vpk)

Per Gahrton (mp)

Andre vice talmannen (om debattreglerna)

Sture Ericson (s)

Charlotte Branling (fp)

Evert Svensson (s)

Ylva Annerstedl (fp)

Anneli Hulthén (s)

Bertil Persson (m)

Beslut skulle fattas den 3 maj

12 § Vissa avfallsfrågor..................................................... 148

Jordbruksutskottets belänkande JoU16

Debatl

Ingvar Eriksson (m)

Anders Castberger (fp)

Lennart Brunander (c)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

Anders Nordin (mp)

(forts. prot. 114)

13 § Beslut om fortsatt äreridebeharidling den 3 maj....................................... 164

14 § Bordläggning 164

15 § Anmälan om interpellationer

1989/90; 165 av Lahja Exner (s) om äldreomsorg för invandrare 164

1989/90:166 av Roland Larsson (c) om den treåriga omvård
nadsutbildningen ........................................................................................ 165

1989/90:167 av Gunhild Bolander (c) om färjelrafiken till Gol-
land ............................................................................................................ 166

1989/90:168 av Birgitta Hambraeus (c) om tjäristeplikl m,m.

vid sanering efter kärnkraflsolyckor................................................................ 168

1989/90:169 av Birgitta Hambraeus (c) om massaindustrins be
hov av el...................................................................................................... 168

16 § Arimälan om frågor

1989/90:569 av Ingrid Hemmingsson (m) om personaldrivna

dag- och fritidshem.......................................................................................... 169

1989/90:570 av Per Gahrton (mp) om villkoren för svensk med
verkan i EES-avtal....................................................................................... 169

1989/90:571 av Göran Engström (c) om en frikommunförsök

för landstinget i Dalarna.................................................................................. 170

174