Riksdagens protokoll 1989/90:103

Tisdagen den 17 april

Kl. 14.30-18.14

1 § Ledigheter

Talmannen meddelade

alt Anna-Greta Leijon (s) anhållit om ledighet under liden den 18 april -den 13 juni av personliga skäl,

all Lars Norberg (mp) anhållit om ledighet under tiden den 18 april - deri 17 maj på grund av sjukdom och

att Paul Ciszuk (mp) anhållit om föräldraledighet under liden den 18 april - den 18 maj.

Kammaren biföll dessa framställningar

Talmannen anmälde att följande ersättare skulle tjänstgöra, nämligen Ines Uusmann (s) för Anna-Greta Leijon, Loui Bernal (mp) för Lars Norberg och Ulla Bouvin (mp) för Paul Ciszuk.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 2, 3, 4, 5 och 6 april.

3 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts:

den 6 april

1989/90:528 av Per-Ola Eriksson (c) till industriministern om ny lagstiftning och småföretagen;

Enligt regeringens näringspolitiska proposition är arbetet med att förenkla det statliga regelsystemet gentemot näringslivet en central uppgift inom näringspolitiken.

Del är enligt min uppfattning nödvändigt att regelsystemet i ökad ut-

1 Riksdagens protokoll 1989/90103

Prot. 1989/90:103 sträckning anpassas lill småförelagens förutsätlnirigar. Reformer, lagar och
17 april 1990 förordningar måste ges en riktning som bälire stämmer överens med mål-

sättningen alt främjade mindre företagen. I dag är samhällets olika regelsystem främst anpassade till de stora företagens förhållanden.

EG-kommissionen har beslutat atl alla lagförslag som kommissionen lämnar skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. På motsvarande sätt bör alla lagförslag och förordningar i vårt land prövas utifrån den påverkan de kan ha på småföretagen.

Med anledning av detta vill jag lill industriministern slälla följande fråga:

År industriministern beredd medverka till all olika förslag från regeringen om lagar och reformer med inriktning på näringslivet skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småförelagen?

1989/90:529 av Gudrun Schyman (vpk) till statsrådet Anita Gradin om förhandlingarna mellan EFTA-EG:

Vid riksdagsinformationen den 5 april om EFTA-EG-förhandlingarna framkom all EFTA-länderna inringat ett antal problemområden som kan föranleda undanlag från de EG-regler som är tänkta atl ingå i ett EES-avtal. Problemen har i huvudsak alt göra med våra högre krav för skydd av hälsa, miljö och säkerhet. Exempel är områdel bilavgaser, kemikalieområdet, märkriirig av livsmedel och förbud mot farliga ämuen som asbest och kadmium. Enligt EG-kommissionen är listan på undantag alltför lång, och den måsle minskas ner belydligl om det skall bli ett avtal.

Med anledning av ovanslående information vill jag slälla följande fråga:

Är statsrådet Anita Gradin beredd all vidta åtgärder så atl listan med undanlag blir offentlig och föremål för en demokratisk beslutsprocess innan ett eventuellt avtal träffas?

1989/90:530 av Annika Åhnberg (vpk) till miljöministern om Volvos utsläpp av lösningsmedel;

Enligt gällande miljöskyddslagsliftning skall den som bedriver miljöfarlig verksamhet tåla begränsningar som skäligen kan fordras för atl avhjälpa olägenheter, dvs. negativ miljöpåverkan. Omfattningen av skyddsåtgärderna skall bedömas utifrån vad som är tekniskt möjligt.

Regeringen har nu, med ändring av koncessionsnämndens beslut, medgivit generösa gränser för Volvos utsläpp av lösningsmedel. Enligt min mening medger dessa ramar alltför slora utsläpp.

Utsläpp av lösningsmedel från måleri- och lackeringsverksamheler kan effektivt renas. Det finns känd och prövad teknik.

Jag vill därför fråga;

Vilka ytterligare åtgärder avser regeringen vidta för att förmå Volvo till mer långtgående minskningar av sina utsläpp av lösningsmedel?

1989/90:531 av Birger Andersson (c) lill försvarsministern om underhållet av Prot. 1989/90:103
flygmotor RM 8: 17 april 1990

Den 13 januari 1989 ställde jag en fråga till försvarsministern om det fortsatta underhållet av RM 8-motorn i Arboga.

Av försvarsminister Roine Carlssons svar framgick följande;

"Försvarels materielverk tecknade år 1983 femåriga avtal med FFV om underhåll och med Volvo Flygmotor om tekniskt produktstöd av flygmotor RM8. Under slutel av avtalsperioden inleddes förhandlingar om nya avtal med verkan från den 1 juli 1988. Av olika skäl uppstod emellerlid förseningar, varför materielverket har begärt en förlängning av avtalen med företagen till den 1 april 1989.

Inriktningen är således att materielverket skall komma fram till ell beslutsunderlag delta kvartal. Jag avvaktar resultatet av verkels förhandlingar och värderingsarbele. Regeringen kommer därefter att bereda ärendet på sedvanligt sätt."

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga följande:

Vilken tidsplan och vilken beslutsgång gäller för regeringens handläggning av ärendet?

1989/90:532 av Sven-Olof Petersson (c) till statsministern om medel till upprustningen av Blekinge kustbana;

Blekinge län har vid olika tillfällen blivit lovat 150 milj. kr, till en upprustning av kustbanan.

Några pengar har ännu ej kommit länet lill del och stor oklarhet synes råda om varifrån desssa pengar skall tas.

Är statsministern beredd alt medverka till atl dessa oklarheter undanröjs, all de löften som regeringen vid flera tillfällen givit blir infriade och atl klara och positiva besked omgående kommer såväl länet som dess innevånare lill del?

den 9 aprd

1989/90:533 av Barbro Westerholm (fp) till socialministerri om socialstyrelsen och ansvaret för den centrala tillsynen av hälsoskyddet:

Ansvaret för den centrala tillsynen av hälsoskyddet är delat mellan statens naturvårdsverk och socialstyrelsen. Vid besök ute i landet har framkommit att socialstyrelsen på grund av resursbrist inte längre kan svara upp mot fäL tets behov av kunskaps- och planeringsunderlag.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att komma till rätta med detta problem?

1989/90:534 av Kent Carlsson (s) till statsrådet Anita Gradin om vapenex
porten och försvarsindustrins utlandssamarbeie; 3

Prot. 1989/90:103 Utrikeshandelsministerri har förutspått en minskad svensk vapenexport

17 april 1990 och har i uttalanden sagt att försvarsindustrins utlandssamarbeie bör regle-

ras. Ministern har också uttalat att detta samarbete är ekonomiskt och tekniskt nödvändigt, men alt det måste ske inom ramen för de överenskomna riktlinjer vi har för vapenexporten.

Detta uttalande står i motsats till de förslag som utredningen om krigsma-terielexporten presenterade i februari i år. Utredningen föreslår att svenska bestämmelser och riktlinjer skall kuuna förhandlas bort om ett utländskt företag anser att det är viktigt att kunna exportera svenska eller delvis sveriska vaperisystem. Därmed öppnas i priricip hela världen för svenska vapen, om irite direkt från Sverige, så via de utländska samarbetsparlners som svensk krigsindustri har

Jag vill fråga utrikesharidelsministern om regeringen kommer alt motsätta sig förslaget till vidareexport vid samarbetsavtal, som utredningen fört fram, och i stället hålla fast vid principen att de överenskomna riktlinjerna om vapenexport skall gälla även vid samarbetsprojekt mellan svensk och utländsk krigsindustri.

1989/90:535 av Kent Carlsson (s) till miljöministern om en Öresuudsbros effekter på Östersjön och dess mariria miljö:

Miljömiriistern har uttalat atl deri tekniska lösningen för hur man skall ta sig över eller under Öresuud är underordnad frågan hur man skall få ett miljövänligt system för transporter dvs. ökad frakt av gods och personer på tåg.

I diskussionen om fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark har diskuterats en borrad järnvägstunnel och en bro för väg- och järnvägstrafik. Mot den senare har framförts kritik som går ut på att den dels stimulerar en ökning av bil- och lasibilstrafik, dels påverkar vattengenomslrömningen lill Östersjön.

Ett flertal experter har påpekat att en bro kombinerad med sänklunnel allvarligt påverkar tillförseln av syre- och salthaltigt vatten till Östersjön. Rubbas den nuvarande syre- och saltbalansen leder detta til alt vissa fiskarter slås ut och all ytterligare områden i Östersjön dör Experterna menar atl den tekniska lösningen i form av en bro, oavsett vad som fraktas på den, med sina måriga bropelare och säriklunnel, innebär ett stort hot mol Östersjön och den marina miljön där

Har miljöministern skaffat sig fakta som klart visar att den "tekniska lösningen" i form av en bro över Öresund inte innebär några som helst hot mot Östersjön och dess marina miljö?

1989/90:536 av Kem Carlsson (s) till miljöministern om västra Skånes fram-tidii miljö;

Den av miljöministern tillsatta Miljödelegation Västra Skåne presente
rade för en korl tid sedan en del av sina förslag om hur miljösituationen i
denna del av landet skall kunna förbättras eller åtminstone inte försämras.
4 Jag vill fråga miljöministern;

Har miljöministern dragit några slutsatser av de förslag och överväganden Prot. 1989/90:103
som Miljödelegation Västra Skåne gjort? 17 april 1990

1989/90:537 av Ivar Virgin (m) till miljöministern om koldioxidutsläppen:

Ämnar regeringen förelägga riksdagen förslag om avsteg från riksdagens beslut 1988 om oförändrade koldioxidutsläpp?

1989/90:538 av Carl-Johan Wilson (fp) till socialministern om traktamentes m,m. betydelse för placering i sjuklöneklass:

Traktamente och del av resekostnadsersältning skall nu beskattas. Det innebär all motsvarande inkomster också ligger till grund för placering i sjuklöneklass. Huvudarbetsgivaren skall betala sjuklön under den första delen av en sjukperiod.

Följande situation kan uppstå; En anställd har fritidsuppdrag som t,ex, landstingsledamot och som idrotlsdomare. Summan av de extra inkomsterna - inkl. reseersättningar och traktamenten - ger högre ersättning vid sjukdom än lönen hos huvudarbelsgivaren. Resultatet kan alltså bli, alt huvudarbetsgivaren måste betala mer till den anställde när han eller hon är sjuk än när han eller hon arbetar

Vilka åtgärder kan finansministern vidla för att förhindra att arvoderade frilidsuppdrag inom t.ex. politik och folkrörelser blir så belastande för en s.k. huvudarbetsgivare att det minskar benägenheten att anställa personer med sådana engagemang?

den 17 aprd

1989/90:539 av Pär Granstedt (c) lill utrikesminislerri om hotel om ekorio-misk blockad mol Lilaueu:

Sovjetunionens åtgärder för all tvinga Litauen och övriga baltiska republiker kvar i unionen trappas upp. Visst militärt våld har redan förekommit i Litauen, och man har tvingat utländska journalister att lämna landet. Normalt besöksulbyle förhindras. Nu hotar man med ekonomisk blockad. Åtgärderna sker i strid med tidigare gjorda utfästelser och är oförenliga med Helsingforsavialel.

Vilka diplomatiska åtgärder vidtar Sverige med anledning av Sovjetunionens hittillsvarande ingrepp i Litauen och det nu aktuella hotet om ekonomisk blockad?

1989/90:540 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om svenska åtgärder om Litauen skulle drabbas av en försörjningskris;

Sovjetunionen hotar nu med ekonomisk blockad för all den vägen försöka tvinga Litauen kvar i unionen. Med hänsyn lill landets stora beroeride av tillförsel från grannrepublikerna kan försörjningslägel komma all bli allvarligt om della hot verkställs.

4 § Svar på fråga 1989/90:479 om förslaget till ändringar i sekretesslagen

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Barbro Westerholm har med anledning av att riksdagen hos regeringen har begärt en översyn av sekretesslagen frågat mig när förslaget lill ändringar i sekretesslagen kommer

Som Barbro Westerholm angetl begärde riksdagen under hösten 1988 en översyn av vissa regler i sekretesslagen. Med anledning av riksdagens begäran har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria om sekretess inom och mellan myndigheter pä vårdområdet (Ds 1990:11).

I promemorian diskuteras bl.a. frågan om rapportering av läkemedelsmissbrukare, men några förslag som särskilt lar sikte på denna fråga läggs inte fram. Detta beror på atl frågan om hur tillsynen över förskrivningen av beroendeframkallande medel närmare skall anordnas genom socialstyrelsens regionala enheter ännu inte är löst. Ett eventuellt behov av ändrade sekretessregler får tas upp i anslutning till all den frågan behandlas. Socialstyrelsens regionala enheter kommer atl byggas upp successivt fr.o.m. den 1 juli 1990.

Det är rikligt som Barbro Westerholm säger atl jag på hennes fråga den 24 oktober 1989 svarade atl jag räknade med en proposition under första halvåret 1990. Arbetel har emellertid tagit något längre lid än vad jag kunde förutse. En anledning till della är all promemorian även tar upp vissa andra sekretessfrågor inom hälso- och sjukvårdsområdet som det är angeläget att finna godtagbara lösningar på. Promemorian har sänts ut på remiss. Jag räknar med atl regeringen skall kunna falla beslut om en proposition under hös-len 1990.

AnL 2 BARBRO WESTERHOLM (fp);

Herr talman! Jag ber att fä tacka juslitieministern för svaret.

Det är tyvärr ingen ovanlighet alt propositioner skjuts upp, och under liden sitter människor i kläm, i väntan på beslut och förslag. Sekretesslagen lägger i dag hinder i vägen för effektiva åtgärder för hjälp mot läkemedelsberoende, och denna fråga är därför i dag aktuellare än någonsin.

Socialutskottet var för ell par veckor sedan pä besök på S:l Görans sjukhus. På sjukhuset underströk man mycket tydhgt behovet av insatser på detta område. Alltför många patienter går i dag runt till olika läkare och får recept på lugnande medel, sömnmedel.

En åtgärd bland flera för att komma till rätta med detta är all ge apoteken möjlighet men inte skyldighet alt kontakta en receptutfärdare för alt göra denne uppmärksam på atl patienten anlitar flera läkare i samma ärende. För läkare kan del nämligen vara hart när omöjligt all avslöja atl patienter går runt på detta sätt.

Det har skrivits en del om detta, bl. a. i Social-Nytt. Personer med läkeme-

delsberoende har där uttalat sin oro över all de, om man nu ändrar på sekre-     Prot. 1989/90:103
tesslagen, inte skulle kunna fä dessa läkemedel från flera läkare. Dessa per-     17 april 1990
söner är rädda för den abstinens som uppträder när de inte får preparaten,      ]    [

och de är därför emot en förändring av delta slag. P f 8

Jag förstår att de är rädda, men jag kan inte acceplera atl detta skulle vara ett skäl som talar emot en förändring. Del är viktigt alt få lag på dessa personer, att hjälpa dem och ge dem en adekvat vård, så att de inte fastnar i läke-medelsberoendel.

Regeringen påtar sig ell stort ansvar för enskilda människor när den dröjer med att göra dessa förändringar Jag återkommer till denna fråga i höst och hoppas all del hela då är i hamn.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på fråga 1989/90:517 om omhändertagande av vissa bekämpningsmedel inom jordbruket

Anf. 3 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vad regeringen avser att göra för all stimulera insamlande och omhändertagande av bekämpningsmedel frän jordbruket.

Ej användbara bekämpningsmedel är miljöfarligt avfall enligt statens naturvårdsverks vägledande förteckning (Allmänna råd 1985:7). Den princip som gäller för miljöfarligt avfall är all del är det enskilda företaget, där avfallet uppstår, som har kostnadsansvar för atl avfallet omhändertas och oskadliggörs. Del finns ingen anledning all ändra på denna princip.

Renhållningsfrågor är främst en kommunal angelägenhet. Kommunalt monopol gäller i fråga om borlforsling av miljöfarligt avfall. Regeringen har i proposition 1989/90; 100, bil. 16, föreslagit ett flertal åtgärder på avfallsområdet. Bl.a. föreslås atl kommunen ges skyldighet atl svara för en heltäckande avfallsplanering och inventering. Kommuner som så önskar föreslås också kunna frivilligt utvidga sitt hanteringsansvar till att omfatta annat avfall än hushållsavfall.

Jag vill peka på atl del finns ell flertal kommuner som redan påbörjat arbetet med all kartlägga förekomst och mängder av miljöfarligt avfall, bl.a. gamla bekämpningsmedel inom jordbrukei. Jordbruksorganisationerna har Också själva inlett arbete avseende jordbrukels avfallsfrågor

Jag vill också framhålla all regeringen vidtagit åtgärder för att totalt sett minska riskerna med och användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket. Det pågående arbetet omfattar bl.a. åtgärder som syftar lill en halvering av användningen av bekämpningsmedel inom jordbrukei. Myndigheterna gör bedömningen atl detta mäl kommer att nås. Förslag till åtgärder som syftar till atl efter år 1990 ytterligare minska riskerna med bekämpningsmedel har lämnats lill regeringen av lanlbruksslyrelsen m.fl. myndigheter Detta förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

AnL 4 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka för svaret på min fråga, ett svar som jag dock inte är helt nöjd med. Frågan gällde vad vi från samhällets sida kan göra för alt se lill att bekämpnirigsmedelsrester samlas in i jordbrukei. ■ Miljöministern säger atl huvudprincipen är att den som smutsar ned också skall betala. Jag delar den uppfattningen, men det går enligt min mening inte alt förneka att samhället genom sin förda jordbrukspolitik faktiskt också har ett delansvar i att bekämpningsmedel har kommit till sådan omfattande användning inom jordbruket. Vi har stimulerat den användningen, vi har t.o.m. i rådgivning och information till jordbrukarna sagl att detta är bra, att deskall använda denna lyp av medel. Vi gör det inte längre, men vi har gjort det.

Den prispolitik som används inom SAKAB, som i regel tar hand om avfallet, gör det omöjligt för ett normalt jordbruksförelag alt lämna in sina bekämpningsmedel. Enligt uppgifter som jag har tagit del av kan kostnaden uppgå till 50 000 kr för ett enskilt jordbruksförelag, och om man känner lill hur låg lönsamheten är i del svenska jordbrukei i dag så inser man att bekämpningsmedlen inte blir insamlade med en sådan prispolitik.

Det är nu en omsvängning på gång inom jordbrukspolitiken, och det är bra, I del läge då vi håller på att minska användriingen av bekämpningsmedel är det extra angelägel att samhället, t.ex, genom en kampanj med "extrapriser", ser till atl det blir möjligt att under en viss period lämna in dessa bekämpningsmedel.

Det är också litet märkligt med den definition av miljöfarligt avfall som vi har Det är inte egenskapen hos avfallet som avgör om det är miljöfariigt, utan det är deri byråkratiska uppdeluingeri av var det har producerats. Har det producerats i ett hushåll kan det definitionsmässigl inte vara miljöfarligt avfall, även om det är precis lika farligt för miljön. Jag hoppas alt miljöministern delar min uppfattning i den här frågan. Del behövs en förändring av dessa begrepp och definitionerna av dem.

Miljöministern berör också del arbete som bedrivs för att halvera användningen av bekämpningsmedel, och det ser ul som om del skulle bli framgångsrikt. Det är naturligtvis bra. I detta perspektiv kan man parallellt med insamlingskampanjen också se någon lyp av ekonomisk eftergift när det gäller avgifterna som en viktig del i halveringsprogrammel. Del skulle passa bra in i detta sammanhang.

Tyvärr måste man väl också framhålla att halveringen av bekämpningsmedel inte bara beror på en minskning av hälso- och miljöeffekterna, utan all man går in för medel som är så myckel starkare all de används i betydligt mindre mängd. Därmed uppnår man en halvering av substansmängden, men kanske inte av dess effekter

kan uppgå till mellan 30 000 och 50 000 kr per ton. Jag tror aft det är ytterst     Prot. 1989/90:103
ovanligt att enskilda jordbruksförelag har så stora volymer kvicksilverhaltigt     17 april 1990
avfall liggande i lager I så fall torde del också vara riktigt atl kräva av dem
all de betalar för det.                                                     Svarpåfrågor

Däremot kan jag hålla med om att det är viktigt att initiativ tas för att hantera detta problem. Sådana initiativ har också tagils. Del kommer att ingå i det kommunala arbetet att inventera vad det finns för typer av avfall inom kommunen. Åven Lantmännens riksförburid har tagit initiativ av detta slag. Bl.a. kommer varje förening att under del här året utarbeta en egen miljöplan. I t.ex. Örebro finns exempel på samarbete mellan föreningen och kommunen för att arrangera hopsamling och omhändertagande av miljöav-fallel på ett bra sätt, så att det fungerar

Min förhoppning är att man genom ett ansvarsfullt samarbete ute i län och kommuner skall kunna lösa dessa problem på ett bra sätt. Vi har kontakter med såväl Kommunförbundet som lantbrukarnas organisation, och självfallet också SAKAB, i den här frågan.

Anf. 6 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag delar miljöministerns uppfattning att tonvis med bekämpningsmedel knappast kan finnas på elt enskilt jordbruksförelag. Men enligt uppgifter som jag har fått, och som jag inte har någori ariledriirig att betvivla, har ändå den sammanlagda kostnaden för omhändertagande av miljöfarligt avfall från bekämpningsmedel på ett enskilt jordbruksföretag uppgått lill en sammanlagd kostnad på 50 000 kr Jag tror att var och en inser att detta är en helt orimlig kostnad.

Vi i vpk lycker all det är bra atl kommuuerria skall få det samlade arisvaret och att mari nu även tar itu med den här typen av avfallsproblem. Men det är ingenting som händer omedelbart. Riksdagen har ju ännu inte fattat beslutet. Det kommer att dröja några år innan detta har kommit till stånd och fungerar bra.

När det gäller bekämpningsmedelsreslerna är det nödvändigt atl del görs något redan nu. Ju längre dessa bekämpningsmedel finns förvarade ute på olika jordbruksföretag utan alt de tas om hand på ett riktigt sätt, desto större är risken atl de läcker ut i omgivningen.

Del är också viktigt att lantbrukskooperationen gör stora insatser bl.a. i form av en insamlingskampanj. Det är bra och det tycker jag visar att näringen är beredd atl ta sin del av ansvaret, men jag anser nog ändå att samhället skulle ta en större del av ansvaret i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1989/90:522 om ändring i naturresurslagen

Arif. 7 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Agne Hansson har frågat mig om regeringen är beredd atl föreslå en förändring av nalurresurslagen så att Emån skyddas mot vidare valtenkraftsutbyggnad. Frågan är ställd mot bakgrund av att Sydkraft upp-

Prot. 1989/90:103 ges ha återtagit en ansökari om att bygga elt nytt vallerikraftverk vid Flise-
17 april 1990 ryd.

] I Agne Hansson torde syfta på ett skydd enligt 3 kap. 6 § nalurresurslagen.

var pa Jragor Riksdagen har tidigare avvisat motioner med begäran om sådanl skydd. Att

Sydkraft i ett pressmeddelande har förklarat sig ha för avsikt alt återkalla sin ansökan beträffande det s.k. Fliserydsprojeklet kan enligt min menirig inte i sig självt vara elt skäl för att nu införa ett förbud i naturresurslagen mol vattenkraftsutbyggnad i Emån. Bolaget har för övrigt ännu inte återkallat ansökningen.

Större delen av Emån har av statens naturvårdsverk bedömts vara av riksintresse för naturvården. Delar av ån och dess stränder har dessutom bedömts vara av riksintresse för friluftslivet resp, kulturminnesvården. Vid prövning av ärenden enligt bl.a. vattenlagen skall dessa bevarandeintressen beaktas i erilighel med grunderna för den fysiska riksplaneringen och motsvarande bestämmelser i naturresrurslagen. Därigenom åtnjuter större delen av Emån ett viktigt skydd mol exploaleringsförelag som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön.

Jag vill också nämna alt regeringen har beslutat atl frågan om tillåtligheteri av Jungnerholmarnas kraftverk samt av vissa invallriingsföretag skall prövas av regeringen. Regeringen får därigenom möjlighel alt ytterst svara för atl beslut i dessa ärenden beaktar åns stora bevarandevärden.

Jag är mot denna bakgrund inte benägen alt nu föreslå ett sådanl förbud mol valtenkraftsutbyggnad som Agne Hansson syftar på.

AnL 8 AGNE HANSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för svaret. Det är tyvärr negativt. Miljöministern är inte beredd att skydda de miljövärden som finns i Emån, och del är förvånande.

Jag tycker att del vore lämpligt all la tillfället i akt all skydda Emån från vidare valtenkrafslutbyggnad nu när tydligen även vatlenkraftsinlressen-terna, t.ex. Sydkraft, är beredda atl la tillbaka sin ansökan om en utbyggnad.

Jag vill mot bakgrund av vad miljöministern sade i svaret, att det inte har kommit in någon återkallandeansökari, fråga om del är det som miljöministern hänger upp sig på, och om miljöministern är beredd atl ompröva sin inställning om en sådan ansökan kommer. Jag tycker, att detta att valten-kraflsirilresserilerria har tänkt om, är elt mycket viktigt skäl till atl man skulle kunna la elt sådant beslut. Del beiyder att även de kanske har insett all det lilla tillskott av energi som Emån skulle ge inte står i rimlig proportion till de miljövärden som skulle gå lill spillo. Om man verkligen vill värna miljön är delta elt utmärkl lillfälle atl skydda Emån från vidare valtenkraftsutbyggnad.

AnL 9 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Agne Hansson sade atl regeringen inte skulle vara beredd

att skydda nalurvårdsintressena. Del är inte sant. Vad jag har sagt är atl vi

inte är beredda alt nu stifta en speciell lag. Dessa intressen kan tillgodoses

på olika sätt.

10 Jag vill peka på de beslut som regeringen har fattat under senare tid om

Ammerån, Edäng och Strängsforsen. Jag vill också peka på beslut som rege-     Prot. 1989/90:103
ringen har faltal under loppet av det senaste året om jusl Emån när det gäller     17 april 1990
ett tidigare fördrag, där vi har ingripit till skydd för Emån och naturvårdsin-        [    [

iressena i strid mol tidigare beslut. P °

Vi har också sett lill all jusl Fliserydsprojeklet har förbehållils regeringen för prövning. Som Agne Hansson vet, kan jag av just det skälet inte uttala mig om del speciella projektet, eftersom jag då inte skulle kunna della i ett beslut och än mindre vara föredragande. Jag bestrider bestämt alt det inte finns möjlighet att tillvarata naturvårdsintressena i Emån och att regeringen inte skulle vara beredd att göra detta.

AnL 10 AGNE HANSSON (c);

Herr lalman! Jag litar inte på regeririgen i det här fallet.

I slutet av svaret säger miljömiriistern just detta att man är beredd att pröva varje fall där en ansökan kommer in.

Enbarl delta uttalande visar att mau inte är beredd alt skydda Emån. Som jag ser del - och jag är ju från orten - finns det, om man är beredd att bygga ul Emån, ingen möjlighel att skydda miljövärdena vid en sådan prövning.

Jag vill fråga miljöministern om hon verkligen menar atl det är möjligt att skydda miljövärdena i Emån om Emån skall byggas ul, vilket sägs i svaret. Är det verkligen miljöministerns uppfatniug?

AnL 11 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Detta är en oriktig beskrivning av verkligheten. Man kan skydda vattendrag eller andra skyddsvärda intressen antingen genom uttryckliga förbud mot exploatering, med stöd av naturresurslagen, eller genom atl säga nej till projekt i enskilda ärenden med stöd av de olika möjligheter som finns inom lagstiftningen, dvs. vid beslut där skyddsvärdena väger tungt.

Regeringen har markerat den vikt som den fäster vid Emån genom att förbehålla sig prövningen av detta projekt. Men del är inte riktigt all påslå att det enda sättet alt skydda Emån skulle vara ett direkt förbud i naturresurslagen. Regeringen kan fatta beslut i enskilda ärenden.

AnL 12 AGNE HANSSON (c);

Herr talman! Jag noterar att miljöministern försöker slingra sig och inte ge klara besked genom att säga att Emån kan skyddas på flera olika sätt, t. ex. genom en direkt prövning hos regeringen. Det är riktigt. Men sedan är miljöministern i samma andelag inte beredd att säga hur hon skulle göra vid en sådan prövning. Del förstår jag, eflersom hon är förhindrad alt uttala sig.

Miljöministern kringgår frågan och vill inte ge det säkraste och tydligaste skyddet av Emån genom att föra in ån i NRL - något som vi har gjort när det gäller en rad andra vattendrag här i landet. Det vore ett utmärkt lillfälle all göra delta nu, och del skulle innebära ett säkrare skydd. Jag kan inte förstå varför regeringen tvekar att föra in Emån i NRL. Det måste betyda att man inte är beredd atl skydda Emån.

Överläggningen var härmed avslutad. 11

Prot. 1989/90:103 7 § Svar på fråga 1989/90:530 om Volvos utsläpp av lösningsmedel

17 april 1990

; ] AnL 13 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

P J b Herr lalman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka ylleriigare åtgärder

som regeringen avser att vidta för att förmå Volvo till mer långtgående minskningar av sina utsläpp av lösningsmedel. I sin fråga säger Annika Åhnberg att regeringen med ändring av koncessionsnämndens beslut medgivit generösa gränser för Volvos utsläpp av lösningsmedel.

Regeringen fattade den 5 april i år beslut i tre överklagade miljöskydds-ärenden som i huvudsak gällde utsläpp av lösningsmedel från några av Volvos anläggningar De tre anläggningarna var Torslandaverken i Göteborg där Volvo Personvagnar AB tillverkar personbilar, Umeverken i Umeå där Volvo Lastvagnar AB tillverkar lastbilshytter och Hällbyverken i Eskilstuna där VME Industries Sweden Aktiebolag tillverkar enlreprenadmaskiner Regeringens beslut innebär att regeringen ställer stränga krav på Volvo att minska utsläppen av lösningsmedel från de tre anläggningarna.

Avgörandet av frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp av lösningsmedel från Torslandaverken har skjutits upp alltsedan koncessionsnämnden år 1981 lämnade det första tillståndet till verksamheten enligt miljöskyddslagen. Även i det överklagade beslut som regeringen nu prövade var avgörandet av denna fråga uppskjuten. Enligt de provisoriska föreskrifterna i koncessionsnämndens beslut skulle utsläppen av lösningsmedel fro.m. 1992 ha minskats från 2700 lon per år till 1100 ton per år Vilka villkor som skulle gälla för utsläppsminskningarna därefter skulle beslutas av koncessionsnämnden vid en ny prövning efler utgången av 1992. Som underlag för denna prövning skulle Volvo redovisa vilka åtgärder som bolaget vidtagit eller ämnade vidta för atl från 1994 ytterligare minska utsläppet till 450 ton per år eller lägre. Begränsningen av lösningsmedelsutsläppen till 450 ton per år enligt koncessionsnämndens beslut var alltså en målsättning. Det går naturligtvis inte alt nu bedöma vilka begränsningsvärden koncessionsnämnden skulle fastställa vid den kommande prövningen.

Regeringen skärpte koncessionsnämndens beslut genom atl slutligt avgöra frågan om villkoren för lösningsmedelsulsläppen från Torslandaverken. Enligt regeringens beslut gäller nu slutliga villkor för utsläppen av lösningsmedel. Delta innebär att villkorsfrågan inte behöver prövas igen utan att regeringen redan nu bestämt atl utsläppen måste minska till 450 lon per år Villkoren är bindande och innebär att utsläppen som gränsvärde får uppgå lill högst 700 ton per år fro.m. 1996 och högst 450 ton per år fro.m. 1998.

Jag håller inte med Annika Åhnberg om atl regeriogeris beslut medger alltför stora utsläpp från Torslandaverken. Tvärtom innebär regeringens beslut alt utsläppen måste minska med ca 85 %, vilket även gäller för Hällby-och Umeverken.

När det gäller tekniken för atl minska utsläppen delar regeringen konces
sionsnämndens, naturvårdsverkets och Volvos inslällning atl en kombina
tion av åtgärder ger de största miljöförbättringarna totalt och på lång sikl.
Det är riktigt som Annika Åhnberg säger all det finns känd och prövad tek
nik för alt rena utsläpp av lösningsmedel. Vissa utsläpp går dock inte att be-
12 gränsa genom rening, t.ex. den relativt slora mängd lösningsmedel som av-

går från färdigbehandlade bilar som ställs upp utomhus. För all nå ned till     Prot. 1989/90:103
de ulsläppsvärden som regeringen föreskrivit i besluten räcker det inte med     17 april 1990
att använda reningsteknik. De åtgärder som vidtas måste medge minskad        [

användning av lösningsmedel och därmed mindre utsläpp. Härigenom ställs f P I gor då i alla led krav på ulveckling av material och processer som medför lägre halter av lösningsmedel och därmed också minskad avgång av lösningsmedel.

Anf. 14 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få lacka för svaret på frågan, men jag måsle samtidigt konstalera all det var med besvikelse som jag log del av det beslut som regeringen fattade angående Volvos utsläpp av lösningsmedel.

Företaget Volvo lanserar sig numera som ett miljövänligt företag. Jag tycker atl regeringen kunde ha hjälpt företagel ytterligare litet på traven genom att slälla hårdare krav när när del gäller utsläppen av lösningsmedel, Volvos utsläpp av lösningsmedel i Göteborg är det största enskilda utsläppet i Sverige.

Nu säger miljöministern atl regeringen skärpte koncessionsnämndens beslut. Det som koncessisionsnämnden gav uttryck för var en målsättning och inte ett löfte, och med den terminologi som regeringen numera använder sig av får man väl utgå ifrån della.

Men faktum kvarstår att det går att med tillgänglig teknik och lill rimliga ekonomiska kostnader komma ner lill mycket lägre utsläpp än vad regeringen har krävt i sitt beslut. Det är beklagligt alt regeringen inte ställde hårdare krav. I övrigt delar jag uppfattningen att det på sikt naturligtvis handlar om atl komma fram lill produktionsprocesser där man i största möjliga mån i hela processen undviker att använda produkter med farliga beståndsdelar

Anf. 15 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jag är mycket tacksam för att Annika Åhnberg har ställt en fråga pä den här punkten. Jag menar att innebörden av det beslut som regeringen fattade inte klart har framgått i den offentliga debatten. Vi valde atl gå direkt på en teknik som är ren redan från början. Det är rätt atl man tillfälligt kan komma ner till lägre utsläpp genom aft sätta filter på gammal smutsig teknik. Men regeringen ville förmå Volvo att la steget direkt in i en teknik som är ren från början, dvs. all gå över till tekniker och processer som innebär en radikalt mindre användning av lösningsmedel och att även mer gå över lill exempelvis vattenbaserade läcker Delta var huvudsyftet med beslutet.

Ell annal viktigt syfte var alt täppa till alla smitvägar Det skulle inte vara möjligt all år 1992 komma och säga; Nej, vi klarar inte det här Kan vi inte få litet mer lid på oss?

Denna process har nu pågått sedan år 1981. Regeringen har tröttnat på detta, och vi vill ha elt definitivt beslut som inte lämnar något utrymme för att återigen skjuia dessa krav framför sig.

AnL 16 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Herr talman! Som jag tidigare sade delar jag uppfattningen atl man inom 13

industrin och över huvud laget inom vår samhälleliga verksamhet måsle nå

Prot. 1989/90:103 fram lill sådana processer som redan från början är så rena som möjligt. Vi
17 april 1990 står förhoppningsvis i dag på tröskeln till en förändring av vårt miljöskydd-

] ] ande arbete från att enbarl sätta filter pä skorstenarna lill att genomföra en

P ° mer genomgripande förändring av hela produktionsprocessen.

Men tyvärr är i dag mycket av det som skall ingå i Volvos framtida rena process inte kommersiellt tillgängligt. Företaget har hävdat alt del inte går atl först bygga ut en mer traditionell rening och sedan gå in för nya produktionsprocesser Jag menar att del finns beräkningar som visar all det även med rimliga kostnader och rimliga avskrivningslider är möjligt att snabbi, t.ex. inom ett års tid, åstadkomma denna omedelbara rening av utsläppen av lösningsmedel och därefter gå in för nya produktionsprocesser Det ena behöver inte utesluta del audra.

AnL 17 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Jag hoppas atl Annika Åhnberg nu inte upprepade det som jag har hört från annat håll, nämligen att man hävdar att det inte skulle vara möjligt att omedelbart övergå lill renare processer och tekniker Regeringens krav på Volvo, grundat på denna bedömning, är atl man måsle göra detta nu utan omvägar.

AnL 18 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Men om det är möjligt atl nu gå över till renare processer, borde del vara möjligt atl sätta gränsvärdena ännu lägre än vad regeringen har gjort. De nya processerna med bättre teknik och mindre mängd skadliga råvaror skall inte leda till att man accepterar en större mängd utsläpp än vad man skulle göra med traditionell teknik och effektiva filter

Anf. 19 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Del är fråga om hur man snabbast når ner till en totalt lägre nivå. Del går myckel väl atl tänka sig att Volvo efler att ha installerat filter säger att detta har varit så dyrt för företagel att man vill vänta med den mera radikala omställningen. Nu får Volvo alltså inte den möjligheten, utan måste övergå direkt till den nya tekniken. Men det tar lid alt bygga nya band och installera in tekniken fulll ut.

AnL 20 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Herr talman! Man kari också ha förhoppriingen, om nu Volvo har uttryckt sig så, all del skulle finnas myndigheter, och i sista hand en regering, i vårt land som inte accepterar det i så fall felaktiga beskedet från Volvo.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1989/90:536 om västra Skånes framtida miljö

AnL 21 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Kent Carlsson harfrågat mig om jag har dragit några slutsal-
14 ser av de förslag och överväganden som miljödelegationen Västra Skåne har

gjort.

Miljödelegationen tillsattes i januari 1989. Delegationens uppgift är att Prot. 1989/90:103 initiera och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra miljön i västra 17 april 1990 Skåne inom en tioårsperiod.

Lål mig rent allmänt framhålla att jag bl.a. genom sammanträffande med var pa Jragor delegationen och dess sekretariat och projektgrupper har fått ett mycket positivt intryck av det säll som man arbetar på. Delegationen skall enligt sina direktiv avrapportera sitt uppdrag senast den 1 december 1990. Som Kent Carlsson säkert inser, kan jag därför inte föregripa delegationens arbete genom atl nu uttala mig om vilka slutsatser som kan dras av del hittillsvarande arbetet.

Anf. 22 KENT CARLSSON (s);

Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret, även om jag är litet förvånad och besviken över den avsnoppning jag fick.

1 slutet av mars presenterade den aktuella delegationeri eri rapport, som haridlade om de fasla förbindelserria över Öresuud, Från delegationens sida görs en miijöbedömning. Rapporten har presenterats för massmedia, och jag vet all miljömiriistern har fått en kopia i sin hand.

Det är riktigt som miljöministern säger, att en slutrapport skall komma senast den 1 december Att delegationen ger ut en delrapport beror på atl vi står inför ett stort beslut, som på ett allvarligt sätt kan försämra miljön i västra Skåne. Beslutet gäller valel av fast förbindelse över Öresund, dvs. om man skall välja en bro eller en tunnel. Såvitt jag förstått har delegationen, genom att presentera delar av sitt arbete, velat tala om, att om man väljer fel typ av förbindelser kommer del alt få mycket allvarliga verkningar på miljön på kort och på lång sikt. Del är ändå fråga om en investering i slorleksordningen 9 ä 12 miljarder kronor En sådan investering gör man inte alltför ofta.

Eftersom miljöministern har haft möjlighet att ta del av delegationens rapport och träffa företrädare för delegationen, undrar jag om miljöministern delar delegationens bedömning att en bro över Öresund skulle leda till ökade utsläpp och stimulera ökad vägtrafick i en miljösituation, som är mycket ansträngd och där delegationen själv hävdar att man skulle behöva göra 100-procentiga minskningar av vissa utsläpp. Har miljöministern en annan syn än miljödelegationen vad gäller den lämpligaste Irafiklösningen för förbindelserna med Danmark? Det vore intressant att få veta om miljöministern har några synpunkter härvidlag.

Anf. 23 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Det var nalurliglvis inte min menirig att srioppa av Kent Carlsson. Del tror jag inte heller all Kent Carlsson själv trodde.

Jag har i min hand den studie som delegationen har gjort. För knappt två veckor sedan var jag och diskuterade studien med delegationen, bl.a. med tanke på de viktiga beslut som vi nu slår inför.

Jag tror inte att det har blivit tillräckligt uppmärksammat, Kent Carisson,
att inte något parti i Sverige kan fatta ett beslut om Öresundsförbindelserna
som föregriper den mycket noggranna prövning som alla myndigheter från
kommun till regering måste göra enligt de lagar som finns i Sverige. Varje 15

Prot. 1989/90:103 enskilt projekt och varje sidoeffekt och eventuella tillkommande trafikarbe-

17 april 1990 ten osv. skall prövas enligt väglagen - med dess krav numera på miljökonse-

[ I kvensbeskrivningar - samt enligt nalurresurslagen, vattenlagen, miljö-

P J b skyddslagen, plan- och bygglagen och eventuellt kontinenlalsockellagen.

Ingen församling kan föregripa den prövning som måste göras även för ett

sådant projekt och dess sidoeffekter, vilka de än må bli. Jag vill betona att

en mycket noggrann prövnirig kommer att ske eoligt den lagstiftning som

firiris i Sverige.

AnL 24 KENT CARLSSON (s):

Herr talmari! Det låter betryggaride att vi kommer att få alla dessa prövningar av en eventuell Öresundsbro. Meri det är intressant att delegationen, som miljöministern själv har varit med om att tillsätta och som skall ha ett slags expertroll i sammanhanget, varnar för ett förberedande av brobygge, som också innebär stora förberedelsekoslnader och hävdar att det vore fel att över huvud taget gå in på denna väg. I stället menar man från delegationens sida att en tunnel vore en bättre lösning, om de geologiska förutsättningarna medger det. Det går också att tänka sig aridra typer av lösningar riär det gäller förbindelserria till övriga delar av kontinenteri, till Europa.

Om en statlig delegation, som har miljöministerns uppdrag, skickar sådana allvarliga varningssigrialer, föranleder inte det regeringen atl göra en del uttalanderi?

Anf. 25 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Delegationen har på trafikens område ett vidare uppdrag än så. En av delegationens viktigaste uppgifter som man arbetar aktivt med är atl ta reda på hur mycket det går att effektivisera trafikarbetet i hela Öresundsregionen, dvs. eUminera onödigt transportarbete för atl på del sättet minska miljöskadorna.

Ett liknande arbete gjordes av Miljöprojekt Göteborg tillsammans med Volvo, där man kom fram till att man kunde transportera lika myckel med 50 % mindre trafikarbete. Det var en ytterst värdefull slutsats som drogs. Oavsett vilka beslut som eventuellt kommer all fattas i den fråga som Kent Carlsson har tagit upp, kvarstår detta uppdrag som en av delegationens viktigaste uppgifter.

AnL 26 KENT CARLSSON (s):

Herr lalman! Miljöministern pekar på de slutsatser som miljödelegationeri i Göteborg har kommit fram till, dvs. alt det går att effektivisera trafikarbetet. Det är givetvis något som måste göras i hela Skåneområdet. Men här har vi en fråga som inte handlar bara om luflulsläppen. Går man på linjen atl bygga en vägbro handlar det även om andra miljökonsekvenser som inte berör endast trafikarbetet. Det gäller genomströmningen av syre och salthaltigt vatten till Östersjön. Det finns endast mycket undermåliga studier om vad detta kan innebära. Därför hade det varit intressant att få miljöministerns synpunkter, inte bara på vägtrafiken utan även på genomströmningen till Östersjön.

Anf. 27 Miljöminister BIRGITTA DAHL: Prot. 1989/90:103

Herr talrrian! Det är exakt den typen av prövning, grundad på mycket nog- 17 april 1990
granna undersökningar, som skall göras med tillämpande av t.ex. vattenlag, ] ]

miljöskyddslag eller naturresurslag. P J 8

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1989/90:537 om koldioxidutsläppen

Anf. 28 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Ivar Virgin har frågat mig om regeringen ämnar förelägga riksdagen förslag om avsteg från riksdagens beslut 1988 om oförändrade koldioxidutsläpp.

I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut behandlade jordbruksutskottet även utsläppen av koldioxid. Utskottet erinrade om att koldioxidutsläppen är av global natur och att de inte kan lösas genom nationella åtgärder. En internationell reglering är nödvändig. Riksdagen uttalade att regeringen bör klarlägga energiarivändriirigeris effekter på koldioxidhalteri i atmosfäreri och utarbeta ett program för att miuska utsläppen till vad naturen tål.

Regeringen avser att senare redovisa ett program för att minska klimatpåverkan från det svenska samhället. Frågan är alltså under beredning och jag är irite beredd att föregripa regeringsarbetet genom att nu diskutera denna närmare.

AnL 29 IVAR VIRGIN (m):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag konstaterar att hon dröjer sig kvar vid en del i riksdagens beslut, men att målet med oförändrade koldioxidutsläpp också ingår som delbeslut. Det är en viktig sak att ta vara på i detta beslut. Jag har inte något emot att man fördjupar debatten och även ser på metangasutsläpp, ozonutsläpp osv. Målsättningen om oförändrade koldioxidutsläpp som riksdagen har fastställt är av utomordentlig vikt. Den måste på alla sätt garderas.

Bakgrunden till min fråga är de mycket motsägelsefulla uttalanden som Birgitta Dahl gjorde i somras och som Rune Molin gjorde för ett par veckor sedan, där de ifrågasatte riksdagens beslut om oförändrade koldioxidutsläpp.

Jag anser att beslutet var framsynt. Brundtlandkommissionen tar upp detta som det absolut viktigaste på miljöområdet, att vi kan hålla utsläppen på en oförändrad nivå. Därför är det med stor oro jag noterar varje förändring av detta beslut. Jag kan inte uppfatta Birgitta Dahls svar annat än som en början till en reträtt från beslutet.

Anf. 30 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det är faktiskt inte vi som är motsägelsefulla, utan det är det
parti som Ivar Virgin representerar Jag vill gärna börja med alt erkänna att
jag har lärt mig att uppskatta Ivar Virgin som en mycket engagerad person 17

2 Riksdagens protokoll 1989/90:103

AnL 31 IVAR VIRGIN (m):

Herr lalman! Jag väntade att Birgitta Dahl skulle göra ett utfall just på trafikområdet. Rent faktis"kt har koldioxidutsläppen minskat sedan riksdagen fattade sitt beslut, trots en trafikökning. Det är inte alls omöjligt att uppfylla riksdagens målsättnirig, även om trafiken skulle öka. Del enda som fordras är en viss övergång lill biobränsle, ett fortsatt energisparande och ett bibehållande av kärnkraften.

Vad som gör ekvationen fullständigt omöjlig är en avveckling av kärnkraf-teri i mitleri av 1990-talet. Mari kari då räkna ut att i stort sett varenda bil måsle las borl en bit in på 2000-lalel under förutsättriirig att man går in för fossilframslälld elkraft som ersättning för kärnkraften.

Det är Birgitta Dahl som har det här problemet, inte vi moderater Vi har en strategi som medger oföräridrade koldioxidutsläpp.

Anf. 32 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Där kröp bockfoten fram. Det är kärnkraften som är moderaternas motiv för delta beslut, och ingenting annat.

AnL 33 IVAR VIRGIN (m);

Herr talman! För oss moderater är bibehållandet av kärnkraflen en del av strategin för all åstadkomma ett uppfyllande av målet. Del är helt rätt. Där har vi elt utomordentligt starkt stöd av t.ex. Brundllandkommissionens rapport. Rapporten talar t.o.m. om en vidareutvecklad kärnkraft som förnybar energikälla.

När Brundtlandrapporten över huvud taget rubricerar olika miljömål är koldioxidutsläppen del stora problemet. Därefter kommer ozonskiktet, och på detta område har Sverige fattat mycket bra beslut som vi moderater har gett vårt slöd.

Efler ozonskiktet kommer luftföroreninvuirna. När det gäller alla dessa områderi har moderaterna fört en politik sun syftar till alt jusl minska riskerna. Kärnkraften nämns som ell problem, men ett problem som går att lösa via olika åtgärder

för 2-3 % av energiförsörjningen, medan fossilbränslena svarar för 85 %.     Prot. 1989/90:103
Det är inte harilerligt all lösa klimatfrågan med hjälp av kärnkraft. Vi måste     17 april 1990
i stället helt byta teknik och övergå inom både transport- och energisektorn     ]    ]

lill en radikalt bälire hushållning med resurserna och lill nya miljövänligare pa jragor

tekniker såväl på fordonssidan som på energisidan.

Brundtlandkommissionen rekommenderar att detta skall ske under en övergångstid av 50 år Jag kan rapportera från de inlernationella förhandlingarna att det är bara en handfull länder som är beredda att genomföra en stabiliseririg lill år 2000, De flesta länder är inte ens beredda till detta.

AnL 35 IVAR VIRGIN (m);

Herr lalman! Först vill jag säga att debatten jusl nu iuom EG och i USA handlar om att åstadkomma det som riksdageri har fatlat beslut om, uämli-geri oföräridrade koldioxidutsläpp. Det är möjligt atl mau i dessa lärider har några år kvar iririan man kommer fram till ett sådant beslut, meu det är fullständigt klart all debatten går i den riktningen.

För oss moderater har det varit naturligt att använda kärnkraften som ett sätt alt uppnå målet. Del finns andra sätt, t.ex, att införa elbilar elanol-drivna bussar och snabbtåg. Det finris möjlighet alt övergå till biobrärisleri. Där har regeringen varit förvånansvärt passiv. När utvecklingen av gasnätet i landet hotar biobränsleanväridriingen, har man ju anledning att ifrågasätta regeringens allvarliga avsikt atl uppfylla del beslut som riksdagen har fattat.

Anf. 36 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Inför förberedelserna för den s.k. Bergenkonferensen i maj, som är ECE-ländernas förberedelse inför 1992 års globala konferens, är varken EG, Storbritannien, Västtyskland, USA, Sovjet eller Japan beredda att binda sig ens för en stabilisering av koldioxidutsläppen lill år 2000.

Vi har samma nivå som är uppsatt till år 2000. Del är en handfull länder med Sverige i spetsen som driver detta krav. Detta är den mycket deprimerande verklighet som vi nu arbetar med alt försöka påverka.

AnL 37 IVAR VIRGIN (m):

Herr talman! När freonfrågan diskuterades slog sig Birgitta Dahl för sitt bröst och talade om del svenska beslutet alt avveckla freonerna till 1995. Då var det självklart atl Sverige skulle spela en föregångsroll.

Vart har den ambitionen tagit vägen när det gäller koldioxidfrågan? Denna är lika viktig, om inte viktigare. Brundtlandkommissionen sätter upp den som ett betydligt viktigare mål än frågan om ozonskiktet. Det finns anledning atl ha en utomordentligt hög ambition just på detta område, vilket också Sveriges riksdag har haft genom atl fatta detta beslut. Nu frågar jag om Birgitta Dahl är solidarisk med beslutet.

Anf, 38 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Vi spelar i dag en föregångsroll. Det var vi som väckte försla
get om en klimatkonvention, och det är vi som i dag internationellt driver de
mest långtgående kraven. Det länker vi fortsätta alt göra. Vi kommer också
all i vårt eget land föra en politik som överensstämmer med den ambitionen. 19

Prot. 1989/90:103 AnL 39 IVAR VIRGIN (m):

17 april 1990 Herr talman! Det tar jag som ett löfte om att låta bli en förtidsaweckling

av kärnkraften. Svar på frågor

Överläggriirigen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1989/90:480 om omhändertagandet av dödfödda och aborterade foster

Anf. 40 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig vilja åtgärder regeringen avser att vidta för att rutiner för omhändertagande av dödfödda och aborterade foster skall utarbetas med ledning av sittande utrednings överväganden.

Vid en tidigare frågedebatt med Ingrid Ronne-Björkqvist som gällde samma frågeställning förklarade min företrädare att det ingår i transplanta-tionsutredningens uppdrag att överväga frågor som rör hanteringen av aborterade foster. Transplantationsutredningen överlämnade vid årsskiftet ett delbetänkande om samtyckesregler vid organdonation. Jag har fått veta att transplantationsutredningen i ett kommande betänkande avser att ta upp bl.a. den nu aktuella frågan.

Som Ingrid Ronne-Björkqvist konstaterar arbetar socialstyrelsen också med detta. En särskild arbetsgrupp inom socialstyrelsen har utarbetat förslag till allmänna råd rörande omhändertagande av foster i samband med abort. Förslaget har därefter remissbehandlats och kommer om socialstyrelsen så beslutar att ges ut i styrelsens författningssamling.

Om transplantationsutredningens överväganden senare visar att ändringar eller kompletteringar behövs i något avseende får man ta ställning till det då.

AnL 41 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

I januari 1986 skrev jag en motion om att dödfödda bör omhändertas på elt värdigt sätt. Det tyckte också riksdagen och begärde av regeringen en översyn av rutinerna. Inte förrän i juni 1988 fick transplantationsutredningen direktiv att göra denna översyn, sedan jag påmint om riksdagsbeslutet. Senast hösten 1986 frågade jag om inte utredningen borde påskyndas, så att man skulle få etiskt acceptabla rutiner.

Det berodde på att ett barn hade försvunnit till föräldrarnas bestörtning. Troligtvis hade det dödfödda barnet hamnat i soporna. Ansvarigt statsråd tyckte inte att det brådskade, utan att det räckte med det initiativ som socialstyrelsen hade tagit.

Jag tycker fortfarande att ordningsföljden är felaktig. Utredningen borde ligga till grund för de rutiner som fastslås, i stället för att utredningens över-vägarideri kommer släntraride i efterhand. Vad skall man annars ha en utredning till? Det är orimligt att regeringen inte på drygt tre år har lyckats få fram 20

ett underlag för den översyn som riksdagen har begärt, när det gäller en så pass begränsad konkret fråga.

Om det hade funnits ett vettigt beslutsunderlag hade vi bl.a. förskonats ifrån den bisarra debatt som har florerat i kvällspressen under den senaste tiden. Man har där gett sken av att aborterade foster skulle begravas med präst, ljus och blommor och att det är ett påfund från socialstyrelsen för att ge kvinnorna skuldkänslor. Fostren bränns. Tidigare skedde det med soporna, men i dag sker det i kremeringsugnar Det görs naturligtvis utan alla ritualer, om inte föräldrarna har bett om det. I själva verket berör detta endast en bråkdel av aborterna, bara 3-5 %. 95 % av aborterna sker så tidigt att det inte går att se fostret med blotta ögat. Detta handlar inte om skuld, utan om rätten att få sörja både när det gäller dödfödda barn och när det gäller sena aborter

Vore det inte rimligt att utredningen påskyndas, så att den trots allt får ligga till grund för socialstyrelsens allmänna råd?

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Anf. 42 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Jag har full förståelse för Ingrid Ronne-Björkqvists djupa irritation över tidsutdräkten. Får jag ändå säga att transplantationsutredningen arbetar utomordentligt seriöst med dessa frågor. Socialstyrelsen har nu tagit fram allmänna råd. De har remissbehandlats, och man har tittat mycket noga på dem. Det är min bedömning, att när socialstyrelsen beslutar om dessa allmänna råd, kommer de att hgga till grund för en bra hantering.

Därför avslutade jag mitt inledande svar med att säga att om transplantationsutredningen vid en ordentlig och ännu grundligare analys kommer fram till att det utöver socialstyrelsens allmänna råd behöver göras någon ändring, är det min uppfattning att man får göra ändringen då. Det är bättre att under tiden ändå arbeta efter socialstyrelsens allmänna råd.

Anf. 43 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag vill betona att jag tycker att det är bra att socialstyrelsen har tagit detta initiativ nu när regeringen har varit så pass senfärdig med att följa upp riksdagens beslut. Det hade dock varit en fördel om utredningens betänkande hade legat som grund för socialstyrelsens allmänna råd, så att det hade funnits en beredskap när den här pressdebatten kom.

Torgny Larsson, som har erfarenhet av detta som präst, har också i år väckt en motion i ämnet. Han tar upp att det finns oklarheter i socialstyrelsens råd när det gäller informationen till och kontakterna med fostrets föräldrar. Det är tyvärr risk för att man får se över detta när utredningen kommer, och ändra en del.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:103 11 § Svar på fråga 1989/90:533 om socialstyrelsen och ansvaret för
17 april 1990 den centrala tillsynen av hälsoskyddet

Svarpåfrågor j Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för att komma till rätta med problemet att socialstyrelsen inte längre kan svara upp mot fältets behov av kunskaps- och plaoerings-underlag vad gäller hälsoskyddet.

Socialstyrelsen har vid årsskiftet fått en ny organisation, som bl.a. har medfört att styrelsen för närvarande har en viss övertalighet. Samtidigt är vissa tjänster vakanta, däribland två tjänsler som är avsedda för central tillsyn av hälsoskyddet. Enligt socialstyrelsen kommer styrelsen att på ett tillfredsställande sätt klara av den centrala tillsynen av hälsoskyddet som styrelsen skall utöva enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) och hälsoskyddsförordningen (1983:616) så snart de vakania tjänsterna hunnit bli tillsatta. Jag avser därför inte att föreslå regeringen att nu vidla några åtgärder vad gäller denna tillsyn.

Anf. 45 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret.

I det decentraliserade system som vi arbetar med i dag måste vi undvika dubbelarbete. Det är här socialstyrelsens kunskapsförmedlande funktion är så viktig, liksom dess tillsyn. Den utbyggnad och utveckling av hälsoskyddet som sker på kommunal nivå måste ha sin motsvarighet på central nivå. Miljö och hälsoskyddsnämnder måste kunna få stöd i sitt arbete med att försöka realisera riksdagens iritentioner geriom sin kunskapsspridning.

I dag har socialstyrelsen 1,75 handläggare för hälsoskyddsfrågor plus en handläggare för psykosocial medicin. Det är chefen för enheten och en trekvartstjänst för biologiska miljöfaktorer Det finns ingen som arbetar med fysikaliska, kemiska miljöfaktorer eller med att stimulera uppbygganden av samhällsmedicinska enheter. Det var de som en gång i tiden tog över funktioner från länsläkarorganisationen. Det finns ingen läkare där och inte heller riågori som arbetar med omgivriirigshygien. Samlidigl reser allergiutredningen, sjuka-hus-utredningar och andra krav på både socialstyrelsen och dem som arbetar lokalt.

Nu säger socialministern att de vakanta tjänsterna skall tillsättas. Jag hoppas på det. Men finns det pengar för detta? Socialstyrelsen säger för närvarande upp personer, om jag har förstått saken rätt. När räknar man med att tillsätta tjänsterna?

AnL 46 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Jag kan i denna stund inte säga exakt när tjänsterna kan tillsättas. Däremot är det viktigt att det finns en korrespondens mellan den kommunala hälsoskyddsorganisationen och möjligheten att få stöd centralt.

På grundval av förda samtal och den information jag hittills har fått från

socialstyrelsen kan jag konstatera att man i den nya organisationen har för

avsikt att också arbeta på ett något annorlunda sätt, nämligen genom att ta

22 till sig expertis utanför socialstyrelsen. Det är dock en helt ny organisation,

och det tar naturUgtvis litet tid innan man hinner genomföra detta i praktiken. Men som jag bedömer det kommer den nya socialstyrelsen med en bra stab, som har goda kunskaper och som till sig kriyter t.ex. kommunal expertis för att arbeta fram underlag för råd och stöd, att vara en mycket slagkraftig organisation också på hälsoskyddsområdet. Det är min förhoppning att man ganska snart kommer att kunna tillsätta de tjänster som behövs.

Avslutningsvis vill jag säga att påståendet om att man har en viss övertalighet är riktigt. Den hänger samman med att man hade en något osäker bedömning om hur stor organisation man skulle ha när mari utformade sin budgetframställning. Som planeringen riu ser ut, kommer man att kunna hantera detta under året.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar pä frågor

Anf. 47 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Då är det viktigt att riksdageri inför nästa budgetproposition på sitt bord får ett bra beslutsunderlag beträffande resurstilldelningen, så att styrelsen kan tillgodose behoven ute på fältet. Annars haltar det verkligen när det gäller genomförandet av de intentioner om ett decentraliserat ansvar som sjösattes omkring 1980. Jag ser med spänning fram emot att hjulen börjar snurra i den myndighet där jag fortfarande har kvar en del av mitt hjärta.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1989/90:538 om traktamentes m.m. betydelse för placering i sjuklöneklass

AnL 48 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Carl-Johan Wilson har frågat mig vilka åtgärder jag kan vidta för att förhindra att arvoderade fritidsuppdrag inom t.ex. politik och folkrörelser blir så belastande för en s.k. huvudarbetsgivare att det minskar benägenheten att anställa personer med sådaria engagemang.

Del förslag till regler om sjuklön under de första 14 dagarna av en sjukperiod som för närvarande håller på att arbetas fram inom socialdepartementet är inte avsett att medföra att en arbetsgivare blir skyldig att betala ut sjuklön utöver vad han skulle ha betalt ut i lön och andra anställningsförmåner till den anställde. Den sjuklön som huvudarbetsgivaren betalar ut avses således inte omfatta extra inkomster från fritidsuppdrag etc. Den omständigheten att den anställde har arvoderade fritidsuppdrag medför alltså inte ytterligare kostnader för huvudarbetsgivaren.

Anf, 49 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade talman! Tack så mycket för svaret. Det står i det att en arbetsgivare inte blir skyldig att betala ut sjuklön utöver vad han skulle ha betalat i lön och andra anställningsförmåner Betyder det att han får betala ut 100 % av lönen för den som har fritidsuppdrag, eller bara 90 % av lönen, som nu är fallet?

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

AnL 50 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! I förhållande till den nuvarande timsjukpenningen blir det inga förändringar

Anf. 51 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Det är alltså inte korrekt, som det står här, att han kan bli skyldig att betala ut upp till den lön som skulle ha utgått, utan även i fortsättningen endast 90 %?

AnL 52 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Ersättningen från sjukförsäkringssystemet blir densamma som nu. Sedan fyller arbetsgivaren upp enligt det förslag till timlönesjukpenning som tidigare antagits. När det däremot gäller arvoderade uppdrag är det mycket olika beroende på hur uppdragskonstruktionerna ser ut och i vilket förhållande de står till sjuklönesystemet.

Anf. 53 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Jag tror att man måste inse att det här kan bli en stor försämring av sjukpenningen för ganska många som nu bygger sin årsinkomst på ganska omfattande extrainkomster Det gäller t.ex. för en landstingsledamot, som jag tog som exempel i min fråga.

Hur blir det då med den minskning av arbetsgivaravgifterna som det är tänkt att arbetsgivarna skall få för sina åtaganden för inträdet under de första 14 dagarna? Betyder detta att alla de som knappast har någon huvudarbetsgivare utan vidare får behålla sin ersättning? Ytterst få av t.ex. fritidspolitikerna i kommun och landsting har kommunen som huvudarbetsgivare. Uppstår det inte här orättvisor?

AnL 54 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! När det gäller de första 14 dagarnas sjuklön är avsikten med förändringen att framför allt underlätta för den som är sjuk att få sin ersättning från ett enda ställe. Man skall också underlätta för försäkringsadministrationen på det viset att man frigör ett antal årsarbetare. Avsikten är inte i övrigt att förändra relationerna mellan det nuvarande sjukersättningssystemet och det sjukersättningssystem som kommer att träda in under de första 14 dagarna. Detaljer i detta kommer vi att återvända till under våren, först i en lagrådsremiss och därefter i en proposition.

Anf. 55 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Men ser inte socialministern något problem i att det för ganska många människor blir en väsentlig försämring? Kan inte vi politiker få kritik från människor som har byggt upp sin sjuklöneklasstillhörighet på extrainkomster och som helt plötsligt kanske inte får mer än hälften så mycket i ersättning? Jag har senast i dag varit i kontakt med försäkringskassan, och där säger man att det inte alls är så ovanligt att försäkringstagare får en sjuklön som är så hög att den motsvarar nästan dubbla inkomsten. För dem blir detta en mycket stor försämring. Får vi inte kritik för detta?

Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Jag kan inte nu i huvudet göra någon bedömning av hur stor den kår av förtroendevalda som får en så avsevärd försämring av sin sjukersättning för arvoden skulle vara. Men i de fall där man har så stora arvoden som heltids- eller kvartstidsarvoden, vilka sätts ned i samband med sjukdom, så att man inte får ut arvodet när man är sjuk, utbetalas enligt min minnesbild arvodena oavsett om man är sjuk eller inte. Det gäller i varje fall beträffande årsarvoden. Men i de fall där arvodet bortfaller under sjukdom får vi skapa sådana regler att den delen ersätts från sjukkassan.

Anf. 57 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Det var ju ett fint besked i det svaret. Det innebär att vi kan få räkna med att bestämmelserna kommer att bli sådana att t.ex. en ishockeydomare som har goda extrainkomster kommer att få ersättning för dessa inkomster av försäkringskassan.

Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Det gäller naturligtvis under förutsättning att dessa arvoden bortfaller under den tid då man är sjuk.

Arif. 59 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Det är svårt att döma ishockeymatcher när man är sjuk.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svarpåfrågor

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1989/90:510 om reklamförbudet i kabellagen

Anf. 60 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Karin Falkmer har frågat mig om jag kommer att ta något initiativ för att avskaffa reklamförbudet i kabellagen.

Bakgrunden till frågan är att kabelnämnden den 16 mars har beslutat att fro.m. den 1 april 1990 återkalla tillståndet att bedriva egensändningar för det lokala kabelsändarföretaget Västerås Vision. Kabelnämnden har vidare bestämt att nytt tillstånd får ges tidigast för tiden fro.m. den 1 juli 1990.

Grunden för kabelnämndens beslut är att Västerås Vision har överträtt ett förbud i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar genom att medge kommersiell reklam i egensändningar

Jag har för närvarande inga planer på att föreslå att förbudet mot reklam i egensändningar i kabel skall avskaffas. Radiolagsutredningen har emellertid i uppgift att se över kabelsändningslagstiftningen, bl.a. med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen (jfr dir 1989:21). Det blir därför inom en nära framlid aktuellt att pröva om reglerna i alla avseenden är lämpligt utformade.

Prot. 1989/90:103 kabellagen. Det som har drabbat Västerås Vision visar tydligt hur otidsenlig
17 april 1990 och inkonsekvent kabellagens reklamförbud är

] I Kabelnämnden har tystat den lokala TV-kanalen med nyhetsprogram och

ar pa jragor jjj straff för att reklamförbudet ansetts ha blivit överträtt i två av alla

de program som sänts. Det ena var ett program med mattips, där ICA:s före-

tagslogotype förekommit. I det andra programmet ansågs ett samtal om

fondavsättningar vara ett led i Nya Sparbankens marknadsföring.

Förbudsinställningen när det gäller reklam är i otakt med tiden. Verkligheten har passerat kabellagen för länge sedan.

Svenska folket kan se reklaminslag i satellitkanaler dagen lång. Om nu Västeråsarna i brist på Västerås Vision sätter sig ned och tittar på ishockey-VM i vår monopol-TV, översköljs de av rinkreklam. Att strypa lokalt producerade TV-kanaler för brott mot reklamförbudet anser jag under dessa omständigheter vara orimligt. Det går inte att hur länge som helst blunda för verkligheten. De utredningar som tillsatts, radiolagsutredningen och utredningen om reklam i TV, är förhoppningsvis tecken på en viss insikt hos socialdemokraterna, men det hjälper inte Västerås Vision i nuläget. Ett snabbt avskaffande av reklamförbudet i kabellagen är det enda riktiga. Hur snabbt kan ett sådant förslag komma fråri regeringen?

Anf. 62 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Låt mig bara säga att den åtgärd som kabelnämnden har vidtagit ju inte är plötsHgen påkommen. I själva verket har man i tre beslut tidigare fuririit att det har förekommit kommersiell reklam i säridriirigarna. Det har fattats fyra olika beslut innan man har dragit in sändningstillståndet.

Jag kari ha respekt för deri uppfattning som Kariu Falkmer framför, att det borde vara tillåtet - men det är faktiskt inte tillåtet att göra reklam i kabelsändningar enligt den lag som gäller Principiellt har jag lilel svårt för de människor som inte respekterar lagar som de inte gillar och som tycker att de kan stifta sina egna lagar. Är det ett sådant samhälle som Karin Falkmer tycker att vi skall ha?

Anf. 63 KARIN FALKMER (m):

Herr talman! Reklamförbudet i kabellagen är ju passerat av tiden. Det förekommer reklam i TV-sändningar, via satellit och även i vår monopol-TV. Det är just det förhållandet att reklamförbudet förekommer i kabellagen som jag motsätter mig. Det är också detta förbud i kabellagen som har drabbat Västerås Vision så hårt. Västerås Vision drivs som en stiftelse med kommunen, högskolan, Sparbanken, ICA, Konsum och flera andra intressenter som gör egna program.

Några av dessa program har bedömts bryta mot reklamförbudet. Som följd av detta stängs hela Västerås Vision. Västeråsarna går miste om direktsända kommunfullmäktigedebatter, andra politiska debatter, lokala nyheter och sportevenemang. Anser ministerri att detta är rimligt? Om inte, kommer ministern att vidta någon åtgärd för att upphäva reklamförbudet i kabellagen? Anser Bengt Göranssori att detta förbud är i takt med tideu?

Anf. 65 KARIN FALKMER (m):

Herr talman! Jag kan inte bedöma om de reklaminslag som just nu varit aktuella bryter mot reklamförbudslagen eller inte. Det som är viktigt för mig är att det uppenbarligen står i strid med den allmänna opinionen att ha eft reklamförbud i kabellagen vilket slår undan benen för en lokal TV-station i Västerås på det sätt som skett. Anser Bengt Göransson att reklamförbudet gynriar eri lokal TV? Fions här inga problem för Bengt Göransson?

Anf. 66 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Jag är tillräckligt gammalmodig för att tycka att man skall respektera de lagar som finns. Om en tillsyrismyndighet knäpper mig på fingrarna och säger att jag inte följt lagen, försöker jag rätta mig efter det. Jag säger då inte att jag tycker att den gällaride lagen inte skall tillämpas och att jag därför inte följer deri. Jag följer lagen när den finris.

I eri tidigare frågedebatt här i kammaren visade sig en partivän till Karin Falkmer företräda uppfattningen att man i offentliga miljöer borde censurera den konst man inte gillade. Det parti Karin Falkmer representerar är alltså något sviktande både i fråga om laglydnad och i fråga om censurvilja.

Anf. 67 KARIN FALKMER (m):

Herr talman! Även jag är mycket mån om att vi följer de lagar som vi har stiftat här i Sverige. Men när vi ser att lagarna står i så uppenbar strid mot verkligheten alt de är otidsenliga, och när effekterna av en lagstiftning bUr sådana som de blivit i det här fallet, blir min fråga: Kommer ministern att se till alt reklamförbudet i kabellagen upphävs, så att Västerås Visiou och andra lokala TV-stationer inte ramlar i dessa fallgropar och blir dömda för brott mot reklamlagen och därmed blir avstängda?

Anf. 68 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Karin Falkmer har fått svar på den frågan. Det pågår en översyri av frågari huruvida kabellageu på några punkter kan behöva ändras. Jag vill emellertid understryka att jag knappast ser någon anledning att förespråka ett system med total regellöshet på detta område. Väldigt få av dem som yttrar sig i den offentliga debatten om etermedia och eterlagstiftning förespråkar ett totalt regellöst system, än mindre ett system enligt vilket var och en har rätt att formulera sina egna lagar

AriL 69 KARIN FALKMER (m);

Herr talmari! Jag vet irite hur jag skall tolka utbildningsmiriisterris seriaste irilägg. Kan jag ta det till intäkt för att det problem som vi nu diskuterar, det

14 § Svar på fråga 1989/90:514 om lärarnas färdigheter i svenska

Anf. 72 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Birger Hagård har frågat skolministern vilka åtgärder han tänker vidta för att garantera att nyexaminerade lärare har godtagbara färdigheter i svenska.

Frågan har överlämnats till mig då det är jag i regeringen som ansvarar för lärarutbildningen.

Jag har vid ett flertal tillfällen betonat hur viktigt det är att de lärare vi utbildar har goda kunskaper För att uppnå detta har vi bl.a. höjt förkunskapskraven till den nya grundskollärarlinjen avsevärt. För att detta skall ha någon verkan i praktiken krävs att motsvarande kunskaper är inhämtade i underliggande skolstadier

Jag anser det därför rimligt att utgå ifrån att den elev som genomgått en treårig gymnasieutbildning med betyget 3 i svenska också behärskar språket.

Enligt vad jag erfarit har högskolan i Karlstad, som undersökt de blivande lärarnas kunskaper i svenska, planerat stödundervisning för de 10-15 studenter som har behov av detta.

AnL 73 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret, som jag dock måste säga att jag tyvärr finner något uddlöst. Det har gjorts undersökningar, som redovisats i den offentliga debatten, av de blivande lärarnas svenskkunskaper I detta fall gäller det Karlstad. Men i Linköping är förhållandena desamma. Man tvingas där regelbundet underkänna 20 % i de diagnostiska proven. Det gäller också många andra av våra lärarhögskolor.

Min fråga var vilka åtgärder utbildningsministern tänker vidta för att ny-

examinerade lärare skall ha godtagbara färdigheter i svenska. Av svaret att döma tänker utbildningsministern inte vidta några åtgärder alls. Han anser det rimligt att utgå ifrån att den elev som gått igenom en treårig gymriasieut-bildning med betyget 3 i svenska också behärskar svenska språket. Men när det nu inte är så, vad skall man då göra för alt komma till rätta med problemet? År det rimligt atl man anordnar stödundervisning, inte bara i Karlstad utan även på måriga andra av våra högskolor och universitet? År inte detta sådant som borde vara avklarat långt tidigare? Det är ju inga särskilt svårsta-vade ord det har varit fråga om, utau det gäller erikla ord som tofsar, hittills, inifrån, hämnd, kungjorde osv. Måste vi irite erkärina att här har utbildningen misslyckats? Det hjälper inte att vi ställer högre förkunskapskrav. Om eleverna ändå inte lever upp till dessa, vad bör då göras?

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Anf. 74 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Uddlöst är inte svaret, eftersom eri stor del av de nödvändiga åtgärderna i realiteten redan är vidtagna. Jag kan med en viss tillfredsställelse påpeka alt jag urider mina år både som skolmiriister och som utbildningsminister har medverkat till att kraven på kunskaper i svenska har ökats. Urider den period då jag var skolminister såg vi till att svenskämnet fick en förstärkt ställning - ökat timantal i grundskolan och en ändring av kursplanen med starkare tonvikt på språk och litteratur Jag förutsätter att detta kommer att få genomslag, så att eleverna lär sig mer

Sedan kan jag hålla med Birger Hagård om att man ibland blir litet förfärad när mari ser prov på dålig språkbeharidlirig. Jag fick för riågon dryg vecka sedan Kunskapsrörelsens tidsskrift Äpplet. Det var det värsta jag läst i hela mitt liv - en undermålig prosa, närmast av sjösjukeprosans karaktär, med obegripliga meriirigar Det var ändå en skrift som pläderar för kunskap i skolan. Det gjorde mig något förfärad. Jag tröstade mig med att Kuuskapsrörel-seris företrädare kommit upp så pass högt i åren att jag inte haft ansvaret för deras skolgång.

AnL 75 BIRGER HAGÅRD (m);

Herr talman! Jag skulle då närmast ha tänkt tanken att det är elever i Bengt Göranssons skola som skrivit i Kunskapsrörelsens tidning. Nu har jag inte läst den tidningen, och jag skall därför inte debattera innehållet i den. Om nu alla förträffliga åtgärder har vidtagits av utbildningsministern, borde vi väl ändå ha sett några resultat vid det här laget. Hur illa var det då inte innan utbildningsministern satte i gång med derina reformverksamhet? Om riu 20 % av de blivaude lärarria i Liriköping inte klarar de diagnostiska proven, frågar man sig med förskräckelse hur det såg ut för tio år sedan.

AriL 77 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det låter alldeles utmärkt. Jag skall gärua medge att det händer att man kan göra missar med stavriingen. Men det värsta är att det här är fråga om blivande lärare i svenska. På dessa måsle vi väl ändå kunna ställa kravet att de skall kunna det egna språket.

Statsrådet är alltså inte beredd alt ställa högre krav. Uppenbarligen räcker det inte med betyget 3 i det relativa betygssystemet. Det bör tydligen vara ett högre betyg, kanske betyget 4, något som har krävts av högskolans företrädare.

Anf. 78 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Där måste jag polemisera mot Birger Hagård. Jag tycker nämligen alt man för att få betyget 3 i svenska skall kunna stava. Jag är inte beredd att höja betygskravet och säga att man inte behöver kunna stava för atl få betyget 3. Det vore aft ställa för låga krav. På den punkten skiljer vi oss ål.

AnL 79 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr lalman! Då får vi alltså ställa krav på lärarna att de är betydligt hårdare i sin belygsättning, så att våra små elever kanske redan i grundskolan lär sig någonting.

AnL 80 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Möjligen inte hårdare i sina betygskrav, men däremot framgångsrikare och effektivare i sin undervisning.

AnL 81 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Hur avser då utbildningsministern att få dem effektivare i sin undervisning? Det var ju en av kvinlessenserna i min fråga.

Anf. 82 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr lalman! Genom atl se lill att de tillämpar den kursplan för ämuet svenska som gäller för grundskolan,

AnL 83 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Låt oss då se framtiden an med förhoppnirig.

Överläggriirigen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1989/90:511 om utbildningen av värnpliktiga Prot. 1989/90:103

17 april 1990

Anf. 84 Försvarsminister ROINE CARLSSON; ] ]

Herr lalman! Erkki Tammenoksa har frågat mig om inte försvaret brister P F g

i sin uppgift med anledning av den vandalisering som ägde rum på ett tåg med värnpliktiga för en lid sedan. Erkki Tammenoksa har också frågat vilka åtgärder jag tänker vidta med anledning av det inträffade.

Del är olyckligt alt det i samband med "muck" har utvecklats traditioner bland de värnpliktiga som ofta innebär alltför mycket alkoholdrickande. Detta i kombination med en högt uppskruvad stämning kan ibland få mycket tråkiga konsekvenser Givetvis är del fullkomligt oacceptabelt att sådana här saker inträffar i sambarid med de värnpliktigas resor Hksom i andra sammanhang. Det bör dock framhållas att det varit ett litet antal värnpliktiga som genom sitt uppträdande gett merparten av sina kamrater på tåget dåligt rykte och åsamkat dem elt halvt dygns längre resa.

Det är viktigt att man har klart för sig all de värnpliktiga inte är i tjänst Urider resorna till och från förbanden ulan under den tiden är att betrakta som civila resenärer Det är alltså det civila samhällets lagar och förordningar som gäller Om någon skall ställas till ansvar i del här fallet är det alltså lill polisen som saken skall anmälas.

När det gäller vilka åtgärder som skall vidtas med anledning av det inträffade konstaterar jag atl saken för närvarande är föremål för polisutredning. Jag utgår ifrån alt berörda myndigheter kommer att vidta de åtgärder som utredningen kan komma att föranleda. I avvaktan på resultatet av Utredningen ser jag i nuläget ingen anledning atl vidta några åtgärder i fråga om de värnpliktigas resor

Anf. 85 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr lalman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Jag konstaterar att delta alltså är en civil fråga.

Såvitt jag förstår har även de värnpliktiga som från början inte deltog i vandaliseringen drabbats av något slags raseri och slängt ut en massa föremål, statens egendom, som hämnd för atl de fick stanna kvar på ett stillastående tåg. Del var alltså inte fråga om något litet antal värnpliktiga.

Jag tycker all det är egendomligt att värnpliktiga beter sig på det här sättet, vare sig det sker på fritiden eller under militärtjänstgöring. Jag ser frågan i det vidare perspektivet hur vi skall kunria stoppa våld och varidalism. Jag ser frågari ur Stockholms synvirikel.

Del pågår t.ex. en diskussiou orii skolans bristande resurser År det inte dags all riågon gång ifrågasätta vandalismen i skolorna och i deras omgivningar?

Jag anser all vi måste få till stånd en diskussion om ansvar och solidaritet. Jag efterlyser något slags gruppansvar även inom det militära. Grupptrycket kan utövas på många sätt.

Frågorna hopar sig: Har de värnpliktiga på resan åtföljts av valda förtroendemän? Hade inte befälet kunnat ingripa? Eller har del över huvud taget inte funnits någol befäl med på tåget? Jag har ytterligare en fråga, som

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svarpåfrågor

jag får återkomma till sedan försvarsministern besvarat de nu ställda frågorna.

AriL 86 Försvarsmiriister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Som jag redan framhållit är det oacceptabelt att sådana här saker inträffar Det som hände under denna tågresa hör emellertid till de sällsynta undantagen och skall därför enligt min mening inte tolkas så, att försvaret skulle ha misslyckats med sin utbildning av de värnpliktiga. Systemet med chartrade tåg mellan Stockholm och Norrland har tillämpats i princip varje helg under flera års tid, och det fungerar normalt mycket bra.

I detta sammanhang vill jag även upplysa om att de militära myudighe-terna i Boden har ett särskilt system för resorna i samband med utryckningen från förbanden. Eftersom tidigare erfarenheter har visat att dessa resor i allmänhet är mycket stökiga följer militärpolis med på dessa tåg och svarar för ordningen. De värnpliktiga får inte förvara någon alkohol på förbandet där de tjänstgör Från förbandets sida kan man därför kontrollera atl de värnpliktiga irite tar någon alkohol med sig på tåget vid dessa tillfällen, eftersom de värnpliktiga är i tjänst fram till dess att bussarna som tar de värnpliktiga direkt till tåget kör in på kasernområdet. Som jag tidigare har nämnt finns det dock ingen möjlighet för de militära myndigheterria att agera när de värnpliktiga reser från Stockholm till Boden, eftersom de värnpliktiga då startar resan som civila resenärer

Slutligen, herr talman, ser även jag mycket allvarligt på det som frågeställaren har tagit upp. Jag är inte helt övertygad om att alla de åtgärder som bör vidtas har vidtagits.

AnL 87 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Försvarsministern sade att det sista inte har sagts i denna fråga, och det tar jag som ett positivt besked.

Jag undrar om sådana här händelser skulle kunna tas upp på de militära enheterna vid den allmänna utbildningen. Anser inte försvarsministern att frågan borde diskuteras inom försvaret bland de värnpliktiga i vidare mening inför muck, då det kan befaras att något skall hända?

Anf. 88 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Jag kan försäkra frågeställaren att frågor av denna art har tagits upp, och de diskuteras inför varje sådant tillfälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:531 om underhållet av flygmotor RM 8

Försvarels materielverk tecknade år 1983 femåriga avtal med FFV om underhåll och med Volvo Flygmotor om tekniskt produklslöd av flygmotor RM 8. Under slutet av avtalsperioden inleddes förhandlingar om nya avtal med verkan från den 1 juli 1988. Jag svarade Birger Andersson i fjol att det av olika skäl hade uppställ förseningar, varför materielverket vid den tidpunkten hade begärt en förlängning av avtalen med företagen lill den 1 april 1989.

Regeringen har, sedan materielverket under hösten 1989 redovisat sin bedömning av underhållsfrågan, medverkat till atl förhandlingar och kontakter har tagits mellan berörda parter Av delta skäl har under åren 1989 och 1990 ytterligare förlängningar av det gällande avtalet begärts av materielverket fram till den 1 juli 1990 för all medge alt förhandlingarria skulle kuuna slutföras.

Inriktningen är, i likhet med vad jag sade i mitt svar i fjol, således alt ett beslutsunderlag skall föreligga inom kort. Jag inser att Birger Andersson kan ha svårt all tro mig med hänsyn till att jag uttryckte mig på i stort sett samma vis i fjol. Men jag kan, utan att avslöja något om de pågåeride förhandlingarna och kontakterna, försäkra Birger Andersson att ärendet inte legat still under del gångna året. Vi är nu enligt min bedömning trots alll avsevärt närmare ett beslut i frågan jämfört med i fjol. Jag avvaktar det slutliga resultatet av de pågående förhandlingarna och kontakterna. Regeringen kommer därefter alt slutligt bereda ärendet.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

AnL 90 BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag ber atl få tacka försvarsministern för svaret. När jag ställde en liknande fråga i januari 1989 fick jag uppfatlningeri alt elt regeringsbeslut skulle fallas urider våren 1989. Ärendets handläggning har alltså dragit ul på liden.

Det här är en mycket viktig fråga för Arboga kommun. Över 400 arbetstillfällen kan bli berörda. Anslällda, kommuninvånare och kommunledning känner självfallet oro när de inte vet hur framtiden kommer all gestalta sig.

Arboga är en kommun med riågot över 14 000 invånare. Jag har tidigare gjort jämförelsen all 400 arbelstillfälleri i Arboga motsvarar över 4 000 arbetstillfällen i en kommun av Uppsalas storlek.

När del gäller regeringens handläggning vill jag slälla elt par kompletterande frågor till försvarsministern. Kommer regeringen att göra en fullständig samhällsekonomisk bedömning inför ärendets avgörande? Min andra fråga är mycket korl. När kommer del slutliga regeringsbeslutet atl fattas?

Prot. 1989/90:103 AnL 92 BIRGER ANDERSSON (c):

17 april 1990 Herr talman! Jag skall be alt få komplettera med ytterligare en fråga till

] försvarsministern. Den vill jag formulera på följande sätt: Kommer försvars-

P 1 b ministern atl diskutera detta ärendes handläggning med arbetsmarknadsmi-

nistern och industriminislern?

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Meddelande om svar på interpellation 1989/90:146

AnL 93 Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr lalman! Jag vill meddela att jag inte inom den föreskrivna tideri kommer all kunna besvara Hans Lindblads interpellation om mobbning inom försvaret. Anledningen är all Hans Lindblad har varit förhindrad att ta emot svaret vid del planerade tillfället. Jag har kommit överens med Hans Lindblad om att interpellationen skall besvaras fredagen den 11 maj 1990.

18 § Svar på fråga 1989/90:485 om automatisk hastighetskontroll

AnL 94 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Göran Ericsson har frågat vilka åtgärder justitieministern tänker vidta med anledning av rikspolisstyrelsens planer på att göra automatiska hastighelskontroller med kamera som identifierar fordonet. Enligt Göran Ericsson strider rikspolisstyrelsens verksamhet uppenbart mot vad justitieutskottet uttalat, nämligen all straffet skall träffa den som begår en straffbar gärning.

Arbetet inom regeringen är så fördelal all det är jag som skall svara på frågan.

Redan i 1989 års budgetproposition redogjorde jag för min syn på planerna att införa automatisk hastighetsövervakning. Jag anser att denna typ av trafikövervakning kan utgöra ett intressant komplement till de metoder som för närvarande används i polisarbetet.

Den försöksverksamhet med automatisk hastighetsövervakning som nu inletts bygger på vedertagna straffrättsliga principer. Några särregler för det straffrättsliga ansvaret vid hastighetsöverlrädelser som upptäcks vid automatisk haslighetskontroll har inte införts.

Det är således enbarl fordonets förare vid överträdelsetillfället som träffas av sanktionen. Frågan om vem som har varit förare av fordonet måste klarläggas innan ell straffrättsligt ansvar kan bli aktuellt.

AnL 95 GÖRAN ERICSSON (m): Herr talman! Jag ber först all få tacka för svaret.

Det är ju en grundläggande rättsregel, som jag framhållit i min fråga, alt
endast den som överträder lagen skall kunna straffas. Detta är alltså inte åt
gärdat, och nu pågår en försöksverksamhet. Nuvarande syslem när del gäller
34 bevisföringen är dessutom sådant all del är staten eller samhället som skall

bevisa att någon har överträtt en lag. Nu blir del i stället föraren lill ett regi-     Prot. 1989/90:103
streral fordon som inför staten skall bevisa all del icke är häri som har kört     17 april 1990
detta fordon. Man vänder alltså på bevisföringen i ungefär samma utsträck-   \    \

ning som man vände på den i bevissäkringslagen. Detta är en ganska rask P F g

väg mot en rällsröla.

Vem träffas av dessa böter? Den som åker mc och som inte är förpliktigad atl ha registreringsskylt framtill träffas inte. Den som råkar ha solglasögon på sig när han kör förbi denna kamera träffas inte. Den som har solskyddet nedfällt när han kör förbi kameran träffas inte. Vari ligger rättvisan? Rättsskipningen i detta fall börjar anta rouletthjulels träffsäkerhet. Ett löjets skimmer kan måhända komma att dras över della.

I brottsbalken 15 kap, 5 § stadgas straff för dem eller den som obefogat åtalar eller falskeligen åtalar någon annan för brott. I 6 § sägs att det är straff på alt falskeligen ange någon för brott eller obefogat ange någon för brott. Jag skulle kunna föreställa mig att rätt många av dessa fall kan bli just sådana fall. Då är frågan vilka ingrepp man möjligen skall göra i brottsbalken under den här prövotiden som undanröjer detta och som gör att polisen vågar börja delge folk misstanke om hastighetsöverträdelse.

Anf. 96 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr lalman! Såvitt jag förstår bygger del mesta av det som Göran Ericsson här har sagl på missuppfattningar om hur reglerna tillämpas. Jag har försökt att svara på frågan, nämligen att det är fordonets förare vid överträdel-setillfället som träffas av sanktionen. Vem som har varit förare av fordonet måsle klarläggas, innan det blir fråga om straffrättsligt ansvar och åtal av skilda slag. Della bygger hela försöksverksamheten på. Jag lycker alltså alt det mesta Göran Ericsson sagt i sill anförande faller under bordet,

AnL 97 GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Min kritik och mina invändningar mol försöksverksamheten bygger inte på atl jag försöker stjälpa den genom atl missförslå vad som händer. Vad jag försöker göra är all här i kammaren klargöra all exempelvis de som råkar ha solglasögon, köra en mc ulan registreringsskylt eller ha solskyddet nerfällt inte drabbas. Jag menar, herr lalman, all rättsstaten Sverige måsle väl ändå vara så funtad och uppbyggd att så många som möjligt som begår en hastighelsöverlrädelse nalurliglvis skall fällas. Har man en automatisk haslighetskontroll blir det elt slumpmässigt avgörande av vem som skall fällas.

Allra sist, herr lalman! I del här landet hade vi 530 mord, dråp och misshandelsfall med död som följd år 1987 Vi klarade upp 339. Vi hade 1114 våldtäkter Vi klarade upp 423. Min fråga är då: Skall vi sätta prioriteringarna inom polisväsendet på hastighelsöverträdelserna och ytterligare försämra uppklaringsprocenten vid andra brott?

AnL 98 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr lalman! Jag tror att var och en som har lyssnat på Göran Ericsson
inser atl det förhåller sig tvärtemot vad han säger: Ingen behöver väl ha en
diskussion här i riksdagen om huruvida mord och våldtäkt är allvarligare 35

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

brott än hastighetsöverlrädelser Men om Göran Ericsson själv säger alt så många som möjligt av dem som begär hastighelsöverlrädelse bör fällas till ansvar, är dä delta ett försök all med mindre resurser än vad som nu åtgår klara ut många av de hastighetsöverlrädelser och andra överträdelser mot gällande regler som nu förekommer? Göran Ericsson borde stötta sådana här försök i stället för att misskreditera dem med, som jag tycker, en del obefogade ling som inte har med denna försöksverksamhet att göra. Del går faktiskt ibland att identifiera en person även om denne har solglasögon, om nu bärandet av sådana skulle sättas i system. Jag tycker att denna försöksverksamhet har sin berättigade plats, om vi nu skall spara resurser inom polisväsendet.

Anf. 99 GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Sedan urminnes tider har rättssystemet i det här landet varit uppbyggt så, att del är gärningsmannen som skall misslänkas. I rättegångsbalken finns myckel klara regler för hur delgivande av misstanke skall gå till och vilken styrka del då skall vara. Det gäller inte minsl höjden på straffet för brottet.

Vad jag är ute efter atl försöka diskutera med civilministern är frågan att detta system med automatisk hastighetskontroll inte skall få den följden att oskyldiga människor som råkar vara ägare till en bil som är utlånad skall drabbas av atl få en stämning med posten och kallas till polisstation för förhör; Vem körde din bil? Ja, det kanske var en vän eller en nära släkting. Skall man ange dessa? Det blir en fullständigt orimlig situation. Jag tror att denna försöksverksamhet som sådan är tämligen onödig. Man har ute i Europa i flera länder testat sädana system. Det är rätt lätt atl få reda på vilkel utfall de har gett.

Jag vill bara skrida lill försvar för de många människor som kommer alt bli rädda, förskräckta eller möjligen ledsna och få svära psykiska handikapp på grund av det system vi diskuterar.

Anf. 100 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Ingen behöver vara rädd. Däremot borde det vara i värt gemensamma intresse alt vi använder polisens resurser där de bäst behövs - till svårare brott.

Överläggningen var härmed avslutad.

Bestämmelser om olika former av rättsmedicinska undersökningar finns Prot. 1989/90:103 dels i kungörelsen om rättsmedicinsk obduktion, dels i cirkulär från social- 17 april 1990 styrelsen. Det finns inte, som Siw Persson påpekat i sin fråga, någon ullryck- [ lig regel om skyldighet för polisen att underrätta anhörig lill en avliden per- var pa Jragor son innan någon form av rättsmedicinsk undersökning vidtas.

Polismyndigheterna tillämpar emellertid i praktiken de aktuella bestämmelserna som om det faktiskt föreligger en skyldighet att underrätta föräldrarna. Detta betraktas som både självklart och naturligt. Någon uttrycklig regel om detta har därför inte ansetts vara nödvändig.

Det som hände i Helsinborg i del aktuella fallet är djupt beklagligt. Såvitt jag kan se beror det dock snarare på ett förbiseende vid ärendets handläggning än på brister i regelsystemet. Polismyndigheten har också uttryckt sitt beklagande över den tragiska händelsen.

Anf. 102 SIW PERSSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar för svaret. Som vi vet log JO tag i saken. JO konstaterade atl fadern uttryckligen önskade att modern skulle få ta farväl innan barnet rördes. Detta stod tyvärr inte i primärrapporlen, men del stod uttryckligen att modern var bortrest. Då kan man fråga sig; Hur - för atl använda ministerns ord - kan man tillåta ett förbiseende som gör att polisen kan bortse från någonting så självklart som alt modern skall få möjlighel atl la farväl av sitt barn före en obduktion? Låt mig samtidigt få påpeka all jag lycker att det är oacceptabelt atl man inte ändrat lagen så all en rättsmedicinsk obduktion är likartad med vanliga obduktioner Detta konstaterade JO redan 1978. Detta behöver för resten inte civilministern svara på, för det är socialministerns område.

Då är min fråga; Kan ett sådanl hår förbiseende ske hos andra polismyndigheter? JO har ju också konstaterat i sin akt atl en mera omsorgsfull genomgång av rapporten bort föranleda kontroll huruvida modern fått la farväl. Vad är egentligen en mera omsorgsfull genomgång, eller en mindre omsorgsfull genomgång, som det tydligen var i fallet i Helsingborg?

Polismyndigheten har lill JO svarat: "en rad samverkande olyckliga omständigheter". Vad är det? Vilka rutiner har man när del tillåts "en rad samverkande olyckliga omständigheter"?

AnL 103 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON: Herr lalman! Det tillkommer inte mig alt gä in på hur man skall tolka JO -del får JO göra själv. Jag har ullryckl del som jag tror vi är hell överens om, nämligen all della var en mycket beklaglig händelse. Detta kan inträffa i, hoppas vi, myckel sällsynta fall i situationer där del kan vara flera samverkande omständigheter Della kan inträffa vare sig del finns lagregler eller inte. Det känner vi till från rättshistorien.

Jag tror inte atl del finns några som helst olika meningar om della. Det var olyckligt. Man är hos polisen mycket väl medveten om hur angeläget det är att de anhöriga får möjlighet alt ta farväl i de former som brukar förekommer Jag betraktar detta som en beklaglig händelse som inte skall behöva inträffa igen.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

AnL 104 SIW PERSSON (fp);

Herr talman! Någon lucka fanns det tydligen ända i rutinerna, eftersom man efter det iriträffade lade till ett observandum för alt ylleriigare mirii-mera riskerna för alt det skulle hända igen.

Jag fick inte svar från ministern på frågan; Har andra myndigheter rutiner med observandum, så alt detta irite så lätt iriträffar där?

I det enskilda fallet gjordes det mycket snabbt obduktion, och då vill jag fråga ministern; Hur snabbt har en myndighet rätt atl agera? Var går gränsen för avvägning mellan den anhöriges rätt atl ta farväl och rätleri för rättsmedi-ciriCri alt få göra obduktionen?

AnL 105 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Det som år relevant i sammanhanget är alt myndigheterna naturligtvis har uppmärksammat detta, lika väl som Siw Persson och jag har gjort det. Det är ytterligt beklagligt, men det är inte ell skäl till att säga att det finns risk för alt del skall inträffa igen. Man är ytterligt väl medveten om situationen och om betydelsen av all de anhöriga skall kunna ta farväl, och det har jag understrukit i mill svar till Siw Persson.

AnL 106 SIW PERSSON (fp):

Herr lalman! Skall jag lolka ministerns svar så all del är bara inom Helsingborgs polisdistrikt som detta olyckliga har kunnat inträffa, därför att man där inte haft de tillräckliga rutinerna, som andra polisdistrikt tydligen har?

AnL 107 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON: Herr lalman! Del var en total vantolkning av vad jag sade.

AnL 108 SIW PERSSON (fp);

Herr talman! Låt mig också få slälla en fråga lill ministern när det gäller rutinerna hos myndigheten och den byrå som har hand om transporterna för rättsmedicinen. Där blir det också elt utrymme för tolkning. Vem ärdet som bestämmer om transporten av den avlidne till rättsmedicinen? Tar polisen hänsyn till all del skall vara så lätt som möjligt för begravningsbyrån? Är det myndigheten som avgör, för alt se till atl man verkligen lever upp lill den rättssäkerhet som sägs finnas?

AnL 109 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Del finns rutiner för sådana här fall, men det är inte rätta tillfället att här ge en lång, grundläggande redogörelse för hur systemet fungerar, om del är del Siw Persson vill ha. Jag har svarat på de frågor som Siw Persson har ställl.

20 § Svar på fråga 1989/90:489 om löneskillnaderna mellan män och kvinnor

AnL 111 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr lalman! Maggi Mikaelsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder så all staten som arbetsgivare minskar de enligt uppgift ökade löneskillnaderna mellan män och kvinnor

Som Maggi Mikaelsson vet är det i första harid eri fråga för arbelsmarkria-deris parter att komma överens om löner och andra anställningsvillkor

Tillgänglig statistik för det statliga arbetstagarområdel visar att den genomsnittliga månadslönen för kvinnor i mars 1989 var 11200 kr och för män 12800 kr. Statistiken visar vidare en viss tendens lill ökade generella löneskillnader mellan kvinrior och män under senare delen av 1980-lalel.

Del finns däremot enligt statens arbetsgivarverk inget som visar att kvinnorna är lönemässigt missgynnade i förhållande till männen inom samma yrkeri på del statliga området,

I samband med den senaste avtalsrörelsen uppmärksammade dock parterna på det statliga arbetstagarområdel att det finns behov av atl kunna jämföra kvinno- resp. mansdominerade arbeten av lika värde. Ett parts-gemensamt arbete kommer därför snarast att inledas i syfte att utveckla metoder och system för della. Del framgår närmare av 1989-1990 års löneavtal för statstjänstemän m.fl. (RÄLS 1989-90).

Parterna har samtidigt avsatt högst 60 milj. kr som skall användas för lö-rieirisalser på kvinnodominerade yrken i de fall det konstateras löneskillnader mellan arbeten av lika värde.

Enligt min menirig bör resultatet av dessa åtgärder avvaktas, iririari mari kan bedöma om det behöver göras någol ytterligare. Jag är övertygad om all arbetsgivarverket känner sitt arbetsgivaransvar när det gäller atl uppnå jämslälldhetsmålen.

Jag kommer givetvis all tillsammans med jämslälldhetsministern noggrant följa utvecklingen.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

AnL 112 MAGGI MIKAELSSON (vpk);

Herr talman! Jag skall be atl få lacka för svaret, men jag tycker atl statsrådet tar lilel för lätt på frågan.

Löneskillnaderna ökar faktiskt. Jag länker inte använda några statistiska uppgifter, eftersom statistik kan användas på många olika sätt. Jag har sett uppgifler som visar på betydligt större löueskillriader mellan män och kvinnor än dem som statsrådet tar upp i sill svar

Löneskillnaderna ökar, och bakgrunden till det är att den marknadsanpassning som regeringens politik i allmänhet har inneburit också har lett lill alt det har skell en marknadsanpassning inom den statliga personalpolitiken. Den har förändrats under de senaste åren.

Jag har suttit i riksdagen i snart två år och har haft förmånen all träffa representanter för statens avlalsråd, och vad de har talat om är att chefslönerna skall uppvärderas och anpassas, så all det går atl rekrytera och behålla chefer Det här visar sig också i arbetsmarknadsutskottels belänkande i ärendet, där det står att det är viktigt all kunna behålla chefer på alla nivåer

Prot. 1989/90:103 och alt man i årets avtal har börjat ta steg för all anpassa lönesättningen till
17 april 1990 andra sektorer av arbetsmarknaden. Dessutom har extra pengar anslagits

I [ just för en marknadsanpassning av chefslönerna. Jag undrar om statsrådet

P 1 b tjQf att denna satsning kommer atl gynna eller missgynna kvinnorna.

Atl löneskillnaderna ökar är också elt bakslag för jämslälldhetspolitiken. Del här är i allra högsta grad en jämställdhelsfråga. I målen för jämslälldhetspolitiken för 90-talet slår del bl.a. alt de delar av inkomstskillnaderna som beror på könsdiskriminering och på alt kvinnors arbete värderas lägre än mäns måsle försvinna. Del är ganska uppenbart alt regeringen har misslyckats också där, eflersom löneskillnaderna har ökat, enligt alla tillgängliga uppgifter Del lyder på all jämställdhetslagen inte räcker lill. Eftersom det nu pågår en översyn av jämställdhetslagen, undrar jag om statsrådet är beredd alt stödja en skärpning av den jusl när del gäller lönediskriminering.

AnL 113 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr lalmari! Nej, jag rionchalerar verkligen inte denna fråga. Det är däremot litet nonchalant av Maggi Mikaelsson atl säga atl man irite skall bläddra för myckel i statistik, därför atl alla vet att det förhåller sig på ett visst sätt.

Om man skall kunna göra någoriting åt de problem som Maggi Mikaelssori tar upp - med all rätt - måste man också försöka analysera vari problemen beslår och vad del är som har hänt, annars gör man hell fel. Del var del jag försökte göra i milt svar

På del statliga området arbetar man med olika befatlningsklassificerings-system. Maggi Mikaelsson blandar ihop staten och arbetsmarknaden i dess helhel, men jag måsle skilja på det, eftersom jag är ansvarig för det statliga området.

Det finns för tillfället endast tjänstebenämningar att tillgå för indelningar av statligt anställda yrkesvis, och om man lar de mest frekventa tjänstebenämningarna - assistent, byråsekreterare, posikassör, lokalvårdare, jårn-vägsexpeditör - visar en sammanställning som arbetsgivarverket har gjort att genomsnittslönerna i dessa yrken i de flesta fall är lägre än genomsnittslönen för statligt anställda. Den visar också att det är mycket små skillnader i lön mellan kvinnor och män inom samma Ijänstebenämning.

Man måsle dä klara ul huruvida delta beror på strukturella skillnader, på atl kvinnor inte får vissa högre tjänster och är utestängda från karriären, eller om man inom vissa yrken i realiteten tillämpar olika lön för i princip lika arbete. Det är den skillnaden som del är viktigt atl klara ut, och del är på den punkten som jag menar atl arbetsgivarverkets material inte lyder på alt det finns några skillnader.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

AnL 114 MAGGI MIKAELSSON (vpk);

Herr talman! Nej, jag lycker inte illa om statistiska uppgifter, Bengt K Å
Johansson. Jag sade att jag har sett andra uppgifter som visar på betydligt
större skillnader och därför har jag valt atl inte lämna ett anlal olika uppgif-
40 ter

I civilministerns svar slår att det inte finns någonting som visar alt kvin-     Prot. 1989/90:103
norna är lönemässigt missgynnade, men det står också att man har funnit ett     17 april 1990
behov av atl undersöka saken vidare. Faktum är att det inte finns några bra      [    [

statistiska uppgifter om hur det förhåller sig, och del ärdet som gör alt skill- P I g

naderna inte syns.

Jag blandar inte ihop staten som arbetsgivare med arbetsmarknadens parler Staten som arbetsgivare har en myckel slor betydelse för hur den offentliga sektorn fungerar Staten har en viktig uppgift i atl vara föregångare och visa hur man löser dessa problem.

Anf. 115 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Om Maggi Mikaelsson säger alt löneskillnaderna mellan män och kviririor eriligt aktuell statistik har ökat trots de av riksdagen fastställda jämslälldhelsmålen är det en sak. Då måste man kunna visa och diskutera vilka siffror som finns och analysera dem. En annan sak är huruvida situationen på statens område är bättre eller sämre. Jag har försökt atl svara på båda frågorna.

Del finns vissa tendenser till ökade löneskillnader mellan män och kvinnor. Det finns också, om man jämför genomsnittstal, en sådan tendens på del statliga områdel. Jag lycker atl del är viktigt, Maggi Mikaelsson, alt klargöra delta, så all de rikliga åtgärderna kan vidtas, så att man på arbetsgivarverket, när man skall ta itu med delta i partsdiskussioner, vet vad del är man skall göra. Jag lycker alt man har vidtagit en riktig åtgärd när det har avsatts pengar för särskilda löneinsatser i kvinriodominerade yrken där löneskillnader kan konstateras mellan arbete av lika värde. Det är riktigt aft analysera fram vad som skall göras. Jag tycker all det är viktigt, Maggi Mikaelsson, alt klara ut dessa distinktioner.

Anf. 116 MAGGI MIKAELSSON (vpk);

Herr lalman! Jag håller hell och hållet med om all del är mycket viktigt alt klara ut distinklionerna. Att man inte har gjort det tidigare tyder på en brist, men bälire sent än aldrig.

Jag funderar ändå över all man satsar mycket pengar på chefslöner Fler kvinnliga chefer är i sig bra, men jag fick ingel svar på om statsrådet tycker att den satsningen i sig kommer att gynna eller missgynna kvinnorna. Det finns fortfarande mycket få kvinnliga chefer, så den här satsningen kommer i första hand atl gynna de män som är chefer.

Hur tungt väger jämställdhetsmålen om man jämför med satsningen på chefslönerna? Del är uppenbart atl den jämsiälldhetspolitik för 90-talel som lades fast 1988 i alla fall hittills inte har följt planerna.

Anf. 117 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! En sak är alt parterna själva, med vårt gillande, har avsatt pengar för särskilda löneinsatser i kvinnodominerade yrken. Jag tror all det är viktigt atl man den vägen försöker atl komma ål en del av den dolda diskriminering som finns mellan män och kvinnor.

Dessutom har civildepartementet och staten satsat på kvinnliga chefer. Vi
har uppfattningen att det även där kan finnas en orsak till att det är skillnad 41

Prot. 1989/90:103 mellan män och kvinnor i fråga om löner Man får den vägen en snedbalaris.
17 april 1990 Vi tycker atl del är bra om man kan satsa på kvirinliga chefer, ge kvinnorna

en särskild utbildning och del självförtroende som behövs. Vi har framför
var pa jragor jj salsal på chefer på mellannivå. Vi tror all det är riktigt att göra del.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1989/90:477 om åtgärder mot spridning av HIV

AnL 118 Statsrådet BENGT LINDOVIST;

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat vad socialministern avser att göra för all undanröja de hinder som finns för en adekvat behandling av vissa injeklionsnarkomaner och för att hindra spridningen av HIV inom denna grupp samt från denna grupp ut i samhället.

Arbetet inom regeringen är så fördelal all det är jag som skall svara på frågan.

Barbro Westerholm hänvisar i sin fråga till den begränsning som finns för antalet metadonpatienter Socialstyrelsen har beslutat atl högst 300 personer skall kunna få meladonbehandling. För närvarande erhåller drygt 250 personer sådan behandling.

Stockholms läns landsting har under de senasle fem åren snabbi byggt upp resurser för meladonbehandling. Denna utbyggnad har inneburit alt de långa väntelistorna för meladonbehandling har kunnat förkortas påtagligt. Överblicken över behovet av ytterligare platser har också förbättrats. För närvarande väntar ell 30-lal personer som har accepterats för meladonbehandling pä atl tas in i programmet. Detta kommer att ske under våren. Därutöver finns elt fyrtiotal missbrukare som har remitterats till Ulleråkers sjukhus i Uppsala.

Socialstyrelsen är den myndighet som har all besluta om meladonbehand-lingens omfattning. Enligt uppgift har socialstyrelsen kallat berörda huvudmän lill ell möte för alt diskutera behovet av en ylleriigare utökning av antalet patienter som skall kunna få metadon.

I prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids anmälde dåvarande socialministern Gertrud Sigurdsen socialstyrelsens beslut om utökningen av antalet metadonpatienter till 300. Gertrud Sigurdsen framhöll bl.a. all denna utökning inte fick innebära all narkomanvårdens inrikining förändrades. Målet för narkomanvården är drogfrihet och vården skall i huvudsak vara drogfri.

Betydande statliga medel har under de senasle åren salsals för alt utveckla narkomanvården som ett led i arbetet att motverka spridningen av HIV bland missbrukare som injicerar intravenöst. I årets budgetproposition föreslås forlsatl slöd för utveckling av narkomanvården.

Om socialstyrelsen finner all en utökning av metadonbehandlingen i Sverige är nödvändig förutsätter jag att frågan las upp till diskussion inom aids-delegationen. Innari eri sådari diskussion ägt rum är jag inte beredd alt uttala mig om riågon förändring av principerna för metadonbehandlingen i Sverige.

AnL 119 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får lacka statsrådet Lindqvist för svaret. Men statsrådet lycks inte riktigt inse situationens allvar Jag ställde min fråga alldeles innan socialutskottet skulle besöka Stockholms metadonprogram, och farhågorna besannades vid det besöket. Här brinner det i buskarna för att få dem som står i kö under behandling.

När jag räknar ihop de 250 personer som för närvarande är under behandling med de totalt 70 som statsrådet anger, har vi redan sprängt taket, som salts vid 300 personer Vi ligger på 320. Uppgifterna varierar om hur många som behöver meladonbehandling här i landet. Det största anlal som jag har hört är 400. Sanningen ligger väl någonstans mellan de 70 och de 400. Det finns ett anlal som köar nere i Skåne också.

Kötiden är inte oansenlig. Den ligger mellan elt och två år Bland de narkomaner som i dag inte är smittade med HIV är risken stor för att de under väntetiden hinner ådra sig smittan och alt de som redan är smittade sprider den vidare. Det hastar att få dessa människor under behandling. Taket bidrar till alt hämma rekryteringen och utbyggnaden. Del är viktigt all få bort takel,

Aidsdelegalionen tillskapades för snabba åtgärder Jag lycker att det här svaret visar på motsatsen. Statsrådet lalar om diskussion och väntan. Jag vill höra vilka tidsperspektiv vi arbetar med för alt få de adekvata åtgärderna vidtagna.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Anf. 120 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag tror atl Barbro Westerholm är väl medveten om den turordning som gäller, nämligen att det är socialstyrelsen, den statliga myndigheten med ansvar för läkemedelsfrågorna, som har atl ta slällning till omfattningen på metadonbehandlingen. Det är också socialstyrelsen som tidigare har fattat beslut om en utökning av programmet.

Jag tror inte atl vare; sig jag eller socialstyrelsens ledning underskattar de problem som finns i detta sammanhang. Del är en svår fråga. Det visar också den behandling som frågan har fått, inte minst här i riksdagen. Man är medveten om att metadonbehandlingen i sig innehåller en målkonflikt: man ersätter en drog med en annan i syfte alt uppnå vissa fördelar. Men della slår samtidigt i konflikt med huvudmålet, nämligen all genom vården försöka nå fram till drogfrihel.

Detta har lett oss lill alt inta en restriktiv hållning när det gäller metadori-behandlingsprogrammel. De som kommer i fråga för programmet skall verkligen befinna sig i en sådan situation att programmet är absolut nödvändigt och den absolut bäsla vägen.

Jag vill tillägga alt del såvitt jag kan förstå i della sammanhang har skett en mycket glädjande ulveckling på så sätt alt det nu finns en koppling mellan sjukvården och socialtjänsten, en koppling som gör all socialtjänsten och sjukvårdsmyndigheten arbetar tält samman kring den enskilde narkomanen. Jag menar atl delta är en mycket god utgångspunkt som vi skall utveckla ytterligare. Detta ger nämligen möjlighet lill det helhetsprogram kring narkomanen som vi vill se och som kan leda till resultat.

Prot. 1989/90:103 Anf. 121 BARBRO WESTERHOLM (fp);

17 april 1990 Herr talman! Jag är också för drogfrihet som slutmål, men jag är inte naiv

~ ] nog att tro att vi lyckas med alla narkomarier Och dem som vi inte lyckas

P ' b med, måste vi hjälpa på annat sätt. En del av dem är lämpade för meladon-

behandling och kan alltså skyddas mot HIV-smitta, i den mån de inte redan har ådragit sig denna smitta.

Jag var med om alt besluta om taket på först 150 och sedan 300 metadon-behandlade patienter Man sade emellerlid i samma veva alt beslutet borde omprövas om del skedde förändringar i missbrukssiluationen eller om det kom nya behandlingsmetoder, och man sade då alt man i så fall på nytt borde la ställning i frågan. Nu har det i detta sammanhang hänt något väldigt väsentligt, nämligen att HIV-smiltan har kommit in bland missbrukarna. Jag menar atl delta också bör leda till en snabb omprövning av beslutet om taket.

Jag fick inte besked om när en sådan omprövning är atl vänta, men jag hoppas all denna debatl kan påskynda elt sådant beslut.

Anf. 122 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Enligt vad jag har inhämtat är socialstyrelsens avsikt atl föra diskussionerna med de här närmast berörda huvudmännen under maj månad. Del bör naturligtvis betyda att socialstyrelsen därefter, om man så önskar, kan föra frågan till aidsdelegalionen. Jag lar för givet att om ett förslag om en utökning är på gång från socialstyrelsen, då är detta förslag förankrat i aidsdelegalionen. Del är det enklaste sättet atl också få en politisk förankring av hela diskussionen.

Jag vill gärna påminna om atl det här i riksdagen har varit en mycket stor enighet kring en restriktiv hållning i detta sammanhang. Socialutskottet har ju vid behandlingen av narkomanvårdsfrågorna upprepat detta flera gånger

AnL 123 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr lalman! HIV-virusel tar däremot inte hänsyn till vad vi säger, ulan det lever sitt eget liv och härjar vidare. Om jag har förstått diskussionen rätt kan vi före riksmötets avslutning i juni fä elt besked om hur det blir med meladonprogrammels utbyggnad och antalet patienter

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1989/90:478 om Salberga sjukhus

Anf. 124 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Barbro Westerholm har frågat socialministern vad hon avser alt göra för atl undanröja problemet med att utvecklingsstörda lagbrytare kan få vänta på vårdplats vid Salberga sjukhus.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Enligt övergångsbestämmelser till 1985 års omsorgslag skall specialsjuk-
44 hus för psykiskt utvecklingsstörda avvecklas. Verksamheten där skall succés-

sivl ersättas med särskilda omsorger, såsom boende i gruppbostad inbegripet omvårdnad. Landstingen är emellerlid skyldiga atl ha kvar ell tillräckligt stort antal platser i specialsjukhus på grund av alt brottspåföljden "överlämnande till vård i specialsjukhus" finns kvar

Salberga sjukhus är det enda specialsjukhuset i landet som kan ta emot dömda utvecklingsstörda för värd. Från år 1982 till år 1988 överlämnades bara tre personer lill Salberga specialsjukhus. Under de två följande åren överlämnades dock åtta personer varvid platsbrist uppstod. Under innevarande år har ytterligare en patient skrivits in, och två väntar eriligt uppgift på plats.

Ett anlal patienter bedöms av klinikledningen vid Salberga sjukhus kunna skrivas ut från sjukhuset och få särskilda omsorger i sina hemlandsting, i vissa fall i kombination med psykiatrisk behandling. Nära hälften av nu inskrivna patienter har vistats på specialsjukhusel i mer än tio år

Det är socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet för omsorgsverksamhelen. Jag har informerat mig om atl socialstyrelsen tagit initiativ till överläggningar med de landsting som har flest patienter inskrivna vid sjukhuset. Socialstyrelsen avser också atl i samarbete med Västmanlands läns landsting lill de rätlspsykiatriska klinikerna och stationerna lämna förslag på experter som kan bistå vid bedömningen av alternativa påföljdsförslag för psykiskt utvecklingsstörda lagöverträdare. Vidare avser styrelsen att påbörja elt projekt vars syfte är alt understödja och initiera metodutveckling i arbetel med personer som i dag är aktuella för vård vid Salberga specialsjukhus.

Jag anser all de initiativ som nu tas för att åstadkomma alternativa omsorger bör kunna leda till en lösning på nuvarande problem.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Anf. 125 BARBRO WESTERHOLM (fp);

Herr talman! Jag lackar återigen för svaret. Min fråga gällde emellerlid inte bara Salberga, utan också väntan på vårdplats och det faktum alt specialsjukhus avvecklas innan det finns några alternativ.

Rättspsykiatrin lycks vara en evig följetong i denna kammare. Det hjälper tydligen inte atl JO, riksrevisionsverkel, kriminalvårdsstyrelsen och riksdagen med sitt konstitutionsulskoll kritiserar statsråd och regering med anledning av förhållandena inom rättspsykiatrin. Mill i alltihop sitter en liten grupp människor som jag räknar till det verkligt glömda och gömda Sverige som man tydligen inte tycks vilja se, nämligen människor med svår psykisk sjukdom som har begått allvarliga brott och som har stora vårdbehov.

Man tycks också glömma bort den personal som arbetar för att ge dessa människor vård och en möjlighet till rehabilitering.

Della har socialutskoltet tidigare tagit upp i ett belänkande. Utskottet erinrar där om sina tidigare skarpa uttalanden om att åtgärder måste vidtas för atl förhiridra de låriga uridersökriingsliderna. Utskottet anser det vara beklagligt atl de förhandlingar som har förts mellan staten och vissa landsting om rättspsykiatrin inte lett till något resultat. Della sades vid 1988/89 års riksmöte.

Vi har hillills mest talat om kön lill rällspsykiatrisk undersökning, men nu är det tydligen också kö och väntetider till vård. Jag anser därför atl man

17 april 1990 Svar pä frågor

Prot. 1989/90:103 måste sätta större press på landstingen att ta emot dessa patienter. Ett alter-

nativ vore atl la betalt för vården av färdigundersökta patienter

Jag vill för det första fråga statsrådet följande: Vilka tidsperspektiv räknar man med innan man får en lösning på dessa problem? För det andra: Hur ser statsrådet på möjligheten att la betalt av landstirigen?

Anf. 126 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Den första delen av Barbro Westerholms inlägg om rättspsykiatrin tänker jag inte bemöta i det här sammanhanget. Här lalar vi om den speciella del av denna problematik som rör de psykiskt utvecklingsstörda.

Vid Salberga sjukhus finns för närvarande 23 personer inskrivna, och det finns elt tjugotal platser Del är ell problem alt inte alla som behöver plats på Salberga kan få plats. Del är verkligen nödvändigt att vi har möjlighet att vårda de människor som är aktuella för den här typen av placering.

Jag menar nu att socialstyrelsen i den här omgången - kanske i motsats till tidigare diskussioner mellan socialstyrelsen och landstingen, Barbro Westerholm - lar i litet mer Nu kommer verksledningen atl kalla till sig de närmasl berörda landslingen, och det är de landsting som ligger runt omkring. Det är Västmanlands läns landsting, där Salberga ligger, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting och Kopparbergs läns landsting, vilka ansvarar för det stora flertalet patienter vid Salberga sjukhus.

De personer som vårdas vid Salberga sjukhus borde egentligeri vara jämnt spridda över landet. Men av någon anledning har vissa landsting sina patienter kvar där en längre tid. Klinikledningens bedömning är atl det går att skapa alternativa omvårdnadsformer för ett antal av dem som i dag är intagna, och därmed får vi också loss platser för dem som verkligen behöver det.

Jag utgår ifrån alt socialstyrelsens överläggningar nu skall leda lill resultat. Jag är medveten om alt den här frågan har stötts och blötts ganska länge, men jag utgår ifrån atl socialstyrelsen kommer alt redovisa för regeringen resultatet av de överläggningar som förs.

Så till den direkta frågan om att la betalt. Min minnesbild är att hemlandstinget betalar för sina patienter vid Salberga sjukhus. Det är den uppgift som jag har fått vid beredningen av de här ärendet.

Anf. 127 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr lalman! Socialstyrelsen har tidigare haft svårt alt föra förhandlirigar Frågan om huvudmannaskapet för rättspsykiatrin har tidigare legat hos förhandlingsnämnden. På den tiden jag satt i socialstyrelsen hade jag välkomnat att få sköta de förhandlingarna direkt. Jag tror att just socialstyrelsen sitter inne med kunskapen om vad den här vården drar med sig och vilka behov det är som måste tillfredsställas. Kanske man också har idéer om hur detta skall genomföras. Men socialstyrelsen har tidigare suttit på mellau-hand.

Vi får hoppas all del blir en snar lösning för detta glömda och gömda Sverige. Vi i folkpartiet kommer i varje fall att följa den här frågan noga.

23 § Svar på fråga 1989/90:526 om full behovstäckning av barn- Prot. 1989/90:103
omsorg 17 april 1990

Anf. 128 Statsrådet BENGT LINDÖVIST: Svarpåfrågor

Herr talman! Roland Larsson har, mol bakgrund av beslutet alt skjuta upp förlängningen av föräldraförsäkringen, frågat socialministern om detta innebär alt regeringen inte längre räknar med att till år 1991 kunna uppnå full behovstäckning i barnomsorgen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på frågan.

Riksdagens beslut om en förskola för alla barn över ell och ett halvt års ålder senast år 1991 gäller. En förlängning av föräldraförsäkringen enligt den tidsplan som tidigare aviserats hade underlättat för kommunerna att fullfölja riksdagsbeslutet. Jag räknar ändå med att landets kommuner fortsätter sina ansträngningar atl bygga ul barnomsorgen.

För att medverka till detta har regeringen nyligen beslutat tillsälta en särskild aktionsgrupp för barnomsorgen, som bl.a. skall pröva olika åtgärder för alt nå målet en förskola av god kvalitet för alla barn över ett och elt halvt års ålder. Aktionsgruppens resultat skall redovisas senast den 1 september i år.

AnL 129 ROLAND LARSSON (c);

Herr lalman! Jag vill lill en början lacka statsrådet för svaret. Hade jag dessutom fåll svar på den av mig ställda frågan, skulle jag naturligtvis vara ännu mer tacksam.

Bakgrunden lill denna fråga är all statsrådet Lindqvist i debatten här i kammaren den 4 april uppgav att om inte förändringen av föräldraförsäkringen gemomfördes vid den tid som hade beräknats, skulle man heller inte klara av atl nä målet full behovstäckning senast är 1991. För atl ytteriigare understryka del hela sade han alt detta bör stå klarl för alla.

Och delta stod klarl för mig. Jag ställde då frågan om man från regeringens sida gell upp hoppet. Eller för atl formulera del någol annorlunda: Är målet fortfarande ett löfte, eller har målet reducerats lill alt endast vara ett mål? Kommer regeringen all klara av utbyggnaden fram lill år 1991?

Som svar på mina frågor säger statsrådet alt riksdagens beslut om en förskola för alla barn fortfarande gäller och att statsrådet räknar med atl landets kommuner fortsätter sina ansträngningar atl bygga ut barnomsorgen.

Men delta är inte något svar. Jag vill därför upprepa frågan ännu en gång: Räknar statsrådet med - trots det som statsrådet sade den 4 april - atl mari ända skall lyckas all uppnå målet? Vilka åtgärder krävs del i så fall för aft safta ylleriigare fart på utbyggnaden i detta läge?

AnL L30 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Del är med stort intresse som jag noterar alt en företrädare
för ett parti som var emot riksdagens beslut år 1985 om en utbyggnad av
barnomsorgen och de höjningar av statsbidragen som regeringen drivit ige
nom här i riksdagen, och emot en utbyggnad av föräldraförsäkringen, nu in
lresserar sig för vilken effekt föräldraförsäkringens utbyggnad får för det 47

Prot. 1989/90:103 faktiska resultatet. Det kanske är så alt Roland Larsson när allt kommer om-
17 april 1990 kring ivrar lika mycket som jag för full behovstäckning, men vi hade gärna

velat se fler tecken pä detta i den eenlerparlistiska politiken. Det tycker jag
Svarpåfrågor hade varit klädsamt.

Herr lalman! Jag gav tidigare elt myckel tydligt svar, som Roland Larsson fann så intressant all han ville fråga ell annal statsråd för att få samma svar en gång till, förmodar jag.

Del är utomordenligt svårt för élt flertal kommuner atl nå målet full behovstäckning år 1991 efter det som nu har skett, dvs. atl föräldraförsäkringen inte kommer all byggas ul. Hur många kommuner detta omfattar och hur svårt problemet är, är något som vi vill atl den särskilda aktionsgruppen skall ta reda pä. Det är när vi ser resultatet av aktionsgruppens arbete som vi kan bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga.

All jag i mitt svar konstaterar alt riksdagsbeslutet gäller har med rent faktiska omständigheter atl göra. Riksdagsbeslutet är fatlat, och något kontra-beslut har inte fattats av denna riksdag. Riksdagsbeslutet gäller

Jag tror att del är viktigt för landets kommuner atl känna till att riksdagens beslut, och beslutsamheten atl bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning, gäller Därför är det viktigt att kommunerna fortsätter sina ansträngningar för alt nå det mål som riksdagen har ställt upp. Sedan får vi se hur långt vi kommer Jag har aviserat att alla kommuner sannolikt inte når ända fram. Men vi når längre med hjälp av ansträngningar än genom alt nu bara säga att det inte går

Anf. 131 ROLAND LARSSON (c);

Herr lalman! Jag vill då knyta an lill vad statsrådet säger beträffande mitt partis inslällning till denna fråga, som för övrigt inte var hell korrekt återgiven av statsrådet, och utvidga frågeställningen lill alt höra hur statsrådet nu ser på möjligheten att lyfta fram andra alternativ inom barnomsorgen. Skulle det nu kunna vara tänkbart för att nå detta mål, som äridå har blivit litet mer avlägset, att ställa upp för elt större iuslag av dagbarnvårdarverk-samhel? Kan man tänka sig all man - detta är en gammal käpphäst som statsrådet vet atl jag brukar återkomma lill - för att minska trycket på barnom-sorgeri låter dagbarnvårdarnas egna barn räknas in i underlaget för ersättningen, så att inte de barnen hamriar i barnomsorgskön och ytterligare ökar trycket? Kan statsrådet nu tänka sig att släppa fram sädana alternativ som han tidigare har varit motståndare till?

AnL 132 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Jag har aldrig motverkat rekryteringen av dagbarnvårdare till barnomsorgen. Tvärtom har jag gång på gång från riksdagens talarstol talat om hur viktiga familjedaghemmen är

Däremot ifrågasätter jag starkt den lösning som Roland Larsson i hög grad
pläderar för, nämligen atl lösningen skulle vara atl ge dagbarnvårdarna be
talt för vården av de egna barnen. Den lösningen rekryterar inte på det kraft
fulla sätt de dagbarnvårdare som vi behöver Det gör man genom att för
bättra anställnings- och lönevillkoren för dagbarnvårdarna. Då är del fler
48 som stannar kvar i del vikliga arbetet.

När det gäller andra alternativ har jag ställt i utsikt atl vi öppnar för perso- Prot. 1989/90:103

nalkooperativ. Regeringen arbetar jusl nu med den frågan, och vi kommer 17 april 1990
att presentera ett förslag för vårriksdagen. Detta, tror jag, kan marginellt ] ]

tillföra en del ytterligare platser, men jag tror inte alt del är lösningen på det var pa jragor
stora problemet att nå full behovstäckning.

AnL 133 ROLAND LARSSON (c);

Herr talman! Men om dagbarnvårdare får räkna in egna barn i underlaget för ersättning för arbete är det en förbättring av anställriings- och lönevillkoren. Det gör att man lältare stannar kvar i yrket och fortsätter att vara en resurs för barnomsorgen. Så länge man inte har det så ordnat är inte den uppgiften accepterad som yrkesuppgift som alla andra yrken inom barnomsorgen. Då kan man inte heller räkna med att det går att rekrytera personal på samma sätt. Det är faktiskt en saririirig med viss modifikatiori när statsrådet säger alt man inte har motverkat rekryteringen.

Anf, 134 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Om vi skall kunna råda bot på bristen på dagbarnvårdare, måste vi ha klart för oss vad det beror på att ett betydande antal dagbarnvårdare slutar i dag inom barnomsorgen. Det beror inte på atl de inte får betalt för egna barn. Det stora flertalet av dem som slutar är de som inte längre har småbarn. Det här är ett slag i luften för att behålla det antal dagbarnvårdare som vi behöver av dem som har arbetat in sig i verksamheleri. Kunde vi finna former för alt ge det bättre stöd för yrkesutövning inom familjedaghemmen som krävs allmänt sett skulle vi dels i större utsträckning kunna behålla dem som lämnar barnomsorgeri äri vad vi har kuunat hittills, dels samtidigt kuuria rekrytera fler Det är alltså fel mediciri som Rolarid Larsson rekommenderar för det problem som onekligen finns.

AnL 135 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Jag skulle vilja sluta med atl anknyta till del jag började med. Jag upprepar min fråga ytterligare en gång med risk för att verka tjatig. Är målet full behovstäckning inom barnomsorgen 1991 fortfarande ett löfte?

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1989/90:508 om tillämpning av utlänningslagens bestämmelser

Anf. 136 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidla för atl invandrarverket åter skall börja tillämpa utlänningslagens bestämmelser

Bakgrunden till frågan är alt invandrarverket i ett pressmeddelande den
21 mars i år meddelat att de asylsökande som reser in i Sverige via Polen
i hög utslräcknirig kommer alt sändas tillbaka eftersom - som det ariges i 49

4 Riksdagens protokoll 1989/90:103

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

pressmeddelandet - risken alt de skulle återsändas från Polen till hemlandet är mycket lilen.

Gudrun Schyman påtalar atl della strider mot utlänningslagens bestämmelser, eftersom det enligt lagen krävs att en asylsökande skall vara skyddad mot vidaresändning lill hemlandet för atl kunna avvisas till första asylland.

Eriligt utlänningslagen krävs för atl en asylsökande skall kunna återsändas till elt första asylland att han eller hon är skyddad mot att återsändas till sitt hemland om risk där finns för förföljelse.

En delegation från arbetsmarknadsdepartementet och invandrarverket hade vid ett besök i Polen i mitten av mars fått tillförlitlig information om att flyktingar i Polen är skyddade mot att återsändas till hemlandet. Händelseutvecklingen i Polen bekräftar delegationens information.

Med utgångspunkt i lagstiftningen har enligt min mening invandrarverkets pressmeddelande fåll en felaktig formulering.

Anf. 137 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka så myckel för svaret.

Jag börjar från slutet. Det är en intressant mening i slutet av statsrådets svar Där står det ätt pressmeddelandet har fått en felaktig formulering. En följdfråga blir nalurliglvis hur della meddelande skulle formuleras, så att det inte strider mot lageri. Jag menar all del är eri myckel slor skillnad mellan alt säga att risken är lilen att människor blir återsända till sitt hemland och det som står i lagen om alt man skall vara skyddad mot att återsändas till sitt hemland.

Jag lycker atl det verkar vara en för positiv bild som delegationen från arbetsmarknadsdepartementet har fått. Bilden strider mot vad jag har läst i en artikel från Röda korset. En delegation från Röda korset har varit flera dagar i Polen. Olof Callander på Röda korset har sagt aft mycket tyder på alt flyktingarna efler en lid skickas tillbaka lill hemländerna. Den slutsatsen bygger på den information som den sveriske Röda kors-represeritanten Peter Svarlling fick under ell tre dagar långt besök i Polen. Detta besök skedde någon vecka efter del all beslutet fattades. Dessa två menar att svenska och polska myndigheler uppenbarligen inte har samma uppfattning om vad man har kommit överens om. Polen har inte skrivit under flyktingkonventionen och kan alltså inte erbjuda tillräckliga garantier för alt flyktingarna inte skall skickas vidare lill ett annat land.

Det står också i svaret att händelseutvecklingen har bekräftat att den information som arbetsmarknadsdepartementet har inhämtat om att det skulle gä väl lill stämmer I den artikel som jag har tagit del av kari man läsa att det totala antalet flyktingar i Swinoujsie uppskattas till nära 1 000. De flesta får klara sig ulan hjälp från myndigheterna. Man vet inte hur många flyktingar som finns i landet, och de ansvariga myndigheterna i Polen säger att mari har tappat kontrollen. Det rimmar mycket illa med den bild som Maj-Lis Lööw tecknar.

Hur skulle pressmeddelandet över huvud taget kunna formuleras, så att det inte strider mot lagen? Strider inte meddelandet i verkligheten mol la-iien?

AnL 138 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW; Prot. 1989/90:103

Herr lalman! Jag har ingen anledning atl kommentera vad som står i en 17 april 1990
tidningsartikel. Jag måsle falla mina beslut på grundval av de rapporter jag ]

får från den delegation som sändes till Polen, från beskickningeri och från var pa jragor andra bedömare.

Gudrun Schyman vet säkert atl när jag i mitt svar hänvisar lill händelseut-vecklirigeri i Poleri som bekräftar delegationens information, beror det på att jag har inhämtat all UNHCR har besökt Polen och att Polen självt har tagit initiativ lill samtal med UNHCR och FN:s flyktingkommissariat för att förbereda en anslutning till flyktingkonventionen. Del finns även andra massmediala rapporteringar som jag skulle kunna referera till, där vi har sett att Polen faktiskt har agerat i enlighet med vad ett första-asyl-land bör göra, inrättat flyktingförläggningar osv.

Jag tycker inte atl händelseutvecklingen på något vis motsäger att invandrarverket gjorde en riktig bedömriirig riär det beslutade atl Poleu kunde betraktas som första-asyl-land. Jag har inte haft någon anledning atl ifrågasätta della beslut.

AnL 139 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag vill återigen fråga Maj-Lis Lööw; Strider inte det beslutet mot lagen, där det slår att en asylsökande skall vara skyddad mol atl återsändas lill sitt hemland om risk där finns för förföljelse? Strider inte detta mot det beslut som man har fallat i Sverige, där man säger alt risken är liten? Det är ändå fråga om nyansskillnader Så länge som Polen inte har skrivit Urider konventionen kan man inte med säkerhet påstå alt det inte finns någon risk,

AriL 140 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Det är precis delta jag säger, att jag tycker att det var en felaktig formulering atl säga all risken är lilen. Den bedömning som beslutet grundades på var alt Polen då hade visat sig agera på samma sätt som om man hade undertecknat FN:s flyktingkonvention. Man sade sig också vara pä väg atl göra del och hade tagit kontakt med UNHCR för att förbereda ett sådanl beslut,

Anf, 141 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Samtidigt som detta beslut fattades i Sverige kom del flera rapporter Jag har nu använt mig av en av dem. Dessa rapporter antydde all det inte var säkerställt att flyktingarna skulle tas om hand. Det rörde sig om fromma förhoppningar om att det skulle fungera på ell bra sätt.

Del är också en verklighet som visat sig stämma med andra rapporter som har kommit. Det är märkligt atl de rapporter som regeringen får ofta inte stämmer överens med de rapporter som hjälporganisationer och andra frivilliga organisationer lämnar från deras delegationsbesök, som dessutom varar betydligt längre. Man kan därför anta att dessa organisationer får ett större beslutsunderlag.

Överläggningen var härmed avslutad. 51

Prot. 1989/90:103 25 § Svar på fråga 1989/90:527 om Sveriges attityd till flyktingar från
17 april 1990 Rumänien

Svar på frågor Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr lalman! Göran Åstrand har frågat mig om situationen i Rumänien är så stabil och om de etniska konflikterna är så obetydliga att det är befogat atl ändra Sveriges attityd till flyktingar från Rumänien.

Bakgrunden lill frågan är att invandrarverket i mars fattat beslut om att inte förriya resedokumeut för bl.a. rumäuer eftersom man gjort bedömningen att gruriderria för flyklirigstalus upphört i och med att det har skett så stora föräridringar i Östeuropa, t.ex. i Rumänien.

Invandrarverkets beslut omfattar även personer från Östtyskland, Polen och Tjeckoslovakien.

Flyktingförklaring och resedokument ges bara till personer som är atl betrakta som konveritionsflyktingar När en ansökan görs om förlängning av giltighetstiden för ett resedokument skall förnyad prövnirig göras av sökandens flyktingstatus.

Denna fråga har emellertid inget att göra med personers rätt att framgent vistas i Sverige. Jag har förstått att ett sådant missförstånd orsakat stor oro bland de östeuropéer som tidigare fått asyl i Sverige. Det som asylbegreppet iririefattar är en rätt till permaricrit uppehållstillstånd i Sverige. Ett permanent uppehållstillstånd återkallas aldrig på grund av ändrade politiska för-hållarideri i urspruugslaridet.

Jag har inte någori möjlighet att uttala mig om irivaridrarverkets nya praxis riär det gäller beviljaride av förlärigriirig av resedokumeutet för t.ex. rumäner Regeririgens prövning av invandrarverkets nya praxis får ske då överklagande av ett avslag på ett sådant ärende skall behandlas av regeringen.

AnL 143 GÖRAN ÅSTRAND (m);

Herr talman! Jag lackar för svaret som var intressarit och belysande, äveri om det kvarstår riågra frågetecken. Politiskt lär statsrådet och jag anse alt det i stort är viktiga åtgärder som just nu vidtas beträffande invaridrarpolili-ken. Men denna oro som statsrådet talar om är ganska besvärlig.

I del här fallet innebär det atl rumäner som har uppfatlat atl de permanent kari vistas i Sverige får reda på att de måste söka hemlaridspass. Hela deras situation förändras då i det läge där det uppstår två oklarheter, och det är dessa oklarheter som min fråga handlar om.

Den ena är om situationen i Rumänien är så förändrad att del finns skäl all göra en parallell bedömning med t.ex. Polen och Östtyskland. Den frågan är kanske inte så utförligt belyst i svaret.

Den andra frågan är om del finns sådana etniska konflikter i någon del av dessa länder som gör atl särskilda hänsyn skall las. I min fråga har jag valt att lyfta fram Transsylvanien med de speciella problem som den ungerska minoriteten har där Den slora oro som statsrådet talade om är bl.a. knuten lill denna grupp.

Denna grupp känner stark oro inför de brev som de har fått och inför den

attitydförändring som man ser. Man menar all det inte känns bra all söka

52 upp Rumäniens ambassad, eftersom förhållandena i Rumänien är sådana all

den etriiska gruppen från Trarissylvariien hyser stark oro. Jag ber statsrådet Prot. 1989/90:103
att kommentera detta, som egentligen utgör basen för min fråga, 17 april 1990

Anf. 144 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW: Svarpåfrågor

Herr talmari! Också jag har fått dessa frågor av rumänienungrare som jag har träffat under mina resor ute i landet. Jag har fått brev och jag har förstått att det kanske framför allt är delta missförstånd som måste undanröjas, att det inte handlar om att på sikl på något vis ompröva denna grupps rätt till permanent uppehållstillstånd. Jag tror alt detta är viktigt alt slå fast. Kanske kan också Göran Åstrands fråga här i dag bidra lill att ytterligare understryka hur del förhåller sig och undanröja missförståndet. Det tycker jag i så fall är bra.

Det är också viktigt att understryka att det skall göras en prövning av giltighetstiden när det gäller resedokument och atl man skall ompröva detta i förhållande till en annan situation. Della har gjorts beträffande flera öststater

Som sagt: Jag kan ju inte gärna kommentera invandrarverkets beslut. Det ligger närmare till hands att Göran Åstrand tar upp frågan i invandrarverkets styrelse. Jag får ta ställnirig till delta riär det everituellt kommer ett överkla-garide lill mig. Dä får jag pröva sakeri mot bakgruud av ulvecklingen i Rumä-riieri.

AriL 145 GÖRAN ÅSTRAND (m);

Herr talman! Statsrådet ger ett intressant och informativt svar som klarar flera av mina frågor, bl.a. frågan om alt man måsle förbättra informationen om hur rumänerna har uppfattal begreppet uppehållstillstånd. Om vi gemensamt har bidragit till detta här i dag, är det bra. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1989/90:502 om älgjakt

Anf. 146 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr lalman! Sigge Godin har frågat mig om regeringen är beredd att överväga förslag om automatisk övergång från generell jakt till B-liceris.

Regeringen föreslog år 1987 i propositionen med förslag till ny jaktlag atl endast områden som medger avskjutnirig av minst en vuxen älg om året borde få registreras som licensområde. Riksdagen beslutade dock i samband med behandlingeri av proposiliorien att även andra områden skall kuriria registreras som licerisområden, om det finns särskilda skäl för en sådan registrering. Tilldelningen är då ett valfritt djur om året. Dessa områden har kommit att kallas B-områden.

Riksdagen har utgått från att alla områden som var registrerade för gene
rell jakt efter särskild ansökan skall kunna bli föremål för den prövning som
behövs för alt bedöma om området kan registreras som B-område. I riks
dagsbeslutet arigavs vissa pririciper som bör vara vägledande vid en bedöm
ning av om det finns särskilda skäl för en registrering. 53

AnL 147 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. En övergång från generell jakt lill B-licens låter sig inte göras utan besvär Då skall man avregistrera alla generell-jakts-områden, och sedari skall tydligeri en ny ansökan göras för att B-licens skall kunna erhållas. Det är en omfattande procedur alt genomföra. Ekonomiskt och personellt är del ett otroligt jobb. Bara i mitt hemlän handlar det om ungefär 2000 ärenden. Det blir jältemånga ärenden om man tar hela landet. Man frågar sig då hur detta skall gå till.

Jägarnas orgauisatiorier meriar alt del är lämpligt att det sker eri sådari här automatik och alt mau sedan generöst låter ompröva ärenden i de fall där vederbörande inte är nöjd.

Av svaret får jag den uppfattningen alt statsrådet inte anser sig ha någon som helst anledning atl vidta åtgärder och atl del inte finns någol problem. Faktum kvarstår dock att man på länsstyrelserna sitter och vrider sina händer och säger alt man varken har personal eller andra resurser för atl klara alla avregistreringar. I bara Västernorrland rör del sig om 2 000 generellområden.

Min fråga gäller vilka åtgärder regeringen ämnar vidta i slället, om man inte går den här vägeri. På riågot sätt måsle mari ändå lösa frågan.

Låt mig också säga att delta skall inte avse de äldre jägarna, som vi har undantagit genom riksdagsbeslutet. De skall givetvis få forlsalla i samma omfattning som de har gjort tidigare.

Anf. 148 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr lalman! Del problem som Sigge Godin lar upp - i den mån det blir ett administrativt problem och ett bekymmer - är någol som har skapats av att riksdagen för sin del valde att ändra i regeringens förslag. Regeringen föreslog som bekant inte dessa B-områden. Riksdagen ville införa dem, och riksdagen har beslutat om atl man skall ha en prövning av de särskilda skälen.

Jag har sagt att jag för min del naturligtvis är öppen för atl ändra och förenkla bestämmelserna. Om det skall kunna ske måsle dock riksdagen ändra sitt beslut. Det Sigge Godin tar upp är inte en följd av ett regeringsförslag till riksdagen, utan av att riksdagen för sin del ville föra in B-områdena och således ge möjlighet till avskjutnirig av mer äri kalvar på de områden som tidigare var generellområderi.

Jag kan inte ändra i riksdagens beslut, där riksdagen valde alt ändra i propositionen.

Sigge Godin kariske har skäl för siria synpunkter Han skall dock rikta sig till kamraterna här i kammaren. Vill kammarens ledamöter ändra uppfattning i den här frågan, där de tidigare gick emot regeringen, är jag beredd atl genomföra de praktiska förenklingarna.

Anf. 149 SIGGE GODIN (fp); Prot. 1989/90:103

Herr talman! Jag förutsätter att regeringen som har ansvar även för dessa 17 april 1990
frågor ser problemet och får impulser ifrån länsslyrelserna om de problem [ [

som har uppstått. Man kan självfallel säga alt del är riksdagens problem och P J 8

att det beror på att riksdagen har fattat ett dåligt beslut. För deri sakens skull måste statsrådet ändå kunna komma med ett förslag, där regeringen påpekar att vi har detta bekymmer - det har inte skelt den övergång som mari har förväntat sig skulle ske från generellområden till områden med B-licens, del har gått mycket trögt och del har uppstått problem. Då tycker jag att del vore rimligt att regeringen kom tillbaka till oss här i riksdagen och redovisade de bekymmer som finns.

Jag frågar mig; Om man irite gör något åt detta, vilka åtgärder skall man då vidta från regeringens sida för alt klara den här situationen?

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1989/90:484 om elevers och föräldrars rätt att välja skola

AnL 150 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr lalman! Lars Leijonborg har frågat statsministern om regeringens ståndpunkt i frågan om elevers och föräldrars räll all välja skola.

Arbetet i regeringen är så fördelal all del är jag som skall svara på frågan.

Lål mig inledningsvis hänvisa lill den interpellation från Lars Leijonborg i samma ämne som jag utförligt besvarade förra våreri.

Frågari om val av grundskola behandlades i propositionen 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning (slyrproposilionen). I propositionen föreslogs att elevers och föräldrars önskemål om val av skola skall tillgodoses så långt detta är praktiskt och ekonomiskt möjligt, saml alt det bör ankomma på kommunen alt avgöra formerna för hur val av skola skall ske. Förslaget anslöt nära till den ordning som redan rådde. Riksdagen godkände regeringens förslag.

Redan i propositionen markerades all den viktigaste "valfriheten" i bemärkelsen tillgodoseende av elevers och föräldrars önskemål är all det finns tillgång till bra skolor på nära håll. Detta är också ett huvudmål för regeringens politik på skolområdet.

Det kan dock finnas skäl all tillgodose önskemal om att gå i en annan skola än den som ligger närriiast. Elever som av olika skäl irite lyckas anpassa sig i en skola kan t.ex. ofta lyckas bättre i en annan skola. Som påpekades i propositionen kan det dock aldrig bli en ovillkorlig rätt alt välja vilken skola man vill gå i. Förtur måste för det första ges till de elever som bor i en skolas naturliga upptagningsområde. För del andra finns det ekonomiska och pedagogiska restriktioner Det är t.ex. inte rimligt atl en kommuu drabbas av ökade skolskjulskostuader för att man låter elever gå i skola långt från sin bostad. Lika lilel är del rimligt all klasstorlekarna i en skola gerierelll skulle bli större lill följd av alt vissa elever vill gå i deu skolan i stället för i den

Prot. 1989/90:103 närmast liggande. I så fall skulle ju vissa elevers valfrihet gå ut över andra
17 april 1990 elevers.

] ] Del är mol denna bakgrund min övertygelse atl val av skola inte kommer

P 1 b 3(( fg någon stor omfattning. Jag ser del inte som alt denna min uppfattning

strider mot förslaget i styrpropositioneri, om man beaktar de inskränkningar som angavs i propositionen.

AnL 151 LARS LEUONBORG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret. Del innebär emellertid nya dimridåer. Statsrådet slår närmast knut på sig själv för att nu hävda att det inte är någon skillnad mellan den uppfattning han har och den som hans företrädare hävdade i proposition 1988/89:4.

Det var annat ljud i skällan på en skolriksdag den 24 mars. Enligt Dagens Nyheter sades följande; "Socialdemokraterna har ändrat inställning när det gäller föräldrars rätt alt välja skola för sina barn. Det hävdade skolminister Göran Persson när han talade vid en skolriksdag i Stockholm på lördagen. -Släpper vi loss marknadskrafter i skolan får vi snabbt elt segregerat system med vinnare och förlorare, sade Persson." Andra journalister har också rapporterat från detta tillfälle och haft ungefär samma version.

Bengt Göransson sade någol hell annal år 1988. Han framhöll i en intervju i Svenska Dagbladet all propositionen innehöll några av hans "hjärtefrågor". Han syftade bl.a. på rätten atl välja skola.

Nu sätts valfrihet inom citationstecken i frågesvaret. De fall där valfrihet skall få gälla snävas in kraftigt. Del sägs t.ex. luddigt: "För det andra finris det ekonomiska och pedagogiska restriktioner"

Jag har ell par frågor till skolministerri. Några kommuner har nu börjat införa valfrihet. I t.ex. Nacka kommun skall de som börjar i första klass i höst få välja skola. År del systemet fel? Kommer 2 § i skolförordriingen från 1988 alt ändras, där det fastslås att föräldrarnas synpunkter skall tillmätas betydelse?

AnL 152 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Två gånger har Lars Leijonborg ställt nästan identiska frågor till mig angående föräldrars rätt all välja skola. Också förra gången var frågan, om jag inte missminner mig, baserad på en tidningsartikel. Den gången gällde det en lärartidning. Den här gången är inspirationen hämtad från artiklar i Dagens Nyheter och andra tidningsartiklar som Lars Leijonborg inte närmare anger

Jag tror att del vore klokt av Lars Leijonborg att hålla sig till de dokument som finris preseriterade för Sveriges riksdag och de inlägg som jag har gjort här och som finns vederbörligen protokollerade. Däri har det klart framgått hur jag såsom representant för regeririgen har sett på den proposition som riksdagen ställde sig bakom våren 1989.

Eftersom Lars Leijonborg våren 1989 ställde en interpellation lill mig om

just rätten all välja skola, är det enkelt för mig att nu principiellt hänvisa till

del svar han då fick. Det finns exakt samma linje i det svaret som i dagens.

De båda svaren stämmer också väl överens med den proposition som Bengt

56 Göransson lämnade lill den här riksdagen. Så ser lägel ut, herr talmau. Jag

tror att debatten tjänar på atl vi håller oss lill den typen av uttalanden som Prot. 1989/90:103
går att följa och att verifiera. 17 april 1990

AnL 153 LARS LEUONBORG (fp): Svarpåfrågor

Herr talman! Jag håller mig också lill "protokollerade dokument". Det är hell uppenbart att det är skillnad mellan Göran Perssons och Bengt Göranssons syn på dessa frågor Del framgår av offentligt tryck.

Jag tycker att det är mycket beklagligt. Socialdemokratiska kommunalpolitiker som trodde på Bengt Göranssons linje, har på sina håll varit med om att öka de här möjligheterna. Nu får de kontraorder: Nej, ingen mer valfrihet i skolan. Det kommer att drabba de svagaste i skolan. De som är rika och de som har kontakter har alltid kunnat välja skola. De som har svårast för sig har dock inte haft den möjligheten.

Nu säger Göran Persson kanske att om det är starkt motiverat skall man få byta skola. Då överlåter man lill kuratorer och psykologer atl fatta beslutet. Varför kan vi inte lita på eleverna och föräldrarna själva?

Anf. 154 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Lars Leijonborg hänvisar lill offentligt tryck. Jag skulle vilja veta var källorna lill påslåendet att regeringen har ändrat uppfattning finns. Jag hänvisar till 1989 års proposition, till mitt svar i riksdagen våren 1989 och till del nu avgivna svaret. Det är exakt samma linje. Jag sade i mitt interpella-liorissvar fråri 1989 till Lars Leijoriborg:

"En av grundprinciperna i den svenska skolpolitiken är att elever med olika social bakgrund och olika förutsättningar skall gå i skolan tillsammans. Detta synsätt har legal till grund för uppbyggnaden av den obligatoriska skolan i Sverige. Enligt min mening har tillämpningen av denna princip varit viktig för den sociala utjämningen i samhället, och har härigenom bidragit till vårt samhälles uppbyggnad och utveckling."

Exakt samma linje gäller nu. Det senaste internationella exemplet på att Lars Leijonborg har fel när han talar om att de svagaste drabbas, om man inte släpper loss denna typ av fritt val, kommer från Frankrike. Man har där nyligen gjort en utvärdering av 1988 års reform på området, och del visar sig atl ungefär 10 % av föräldrarna utnyttjat rätten alt välja annan skola för sina barn. Det gällde de 10 % av föräldrarna som hade den högsta inkomsten och den högsta utbildningen. Det finns ingen anledning att släppa loss den utvecklingen i svensk skola. Det är därför som vi gör denna typ av klarläggan-deri och det är därför som jag också har samma linje i dagens svar som i iriterpellaliorissvarel 1989 och som i 1989 års proposition.

AriL 155 LARS LEUONBORG (fp);

Herr talmari! 11988 års proposition framgick det helt klarl att elevers och föräldrars val skulle tillmätas en större betydelse än vad som dittills hade skett. Nu hävdar statsrådet i sitt frågesvar att förslaget i propositionen nära anslöt lill den ordnirig som redari rådde. Meri varför skickade man då ut ett pressmeddelande om alt elever och föräldrar skulle få ökad möjlighet att välja skola? Och varför sade statsrådet pä skolriksdagen den 24 mars i år att

Prot. 1989/90:103 socialdemokraterna hade ändrat uppfallning och hänvisade till 90-lalsgrup-
17 april 1990 pens rapport?

] ] Jag vill upprepa frågan huruvida Nacka kommun, som fro.m. i höst har

"Ib infört denria rätt, har gjort fel. 14 % av föräldrarria har där vall en annan

skola än den närmaste för sina barn.

Arif. 156 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talmari! Att frågan kom upp vid skolriksdagen, som är en fin församling, berodde på att rätlen att välja skola ju inte alltid framförs av socialliberaler utan också från starkt konservativt håll, ofta i förening med kravet på en s.k. skolpeng. Man släpper då ut eleverna och föräldrarna på en marknad, där de dåliga skolorna skall väljas bort. Det var mot den bakgrunden som resonemanget kom upp. Jag har aldrig framhållit alt socialdemokraterna ändrat uppfattning i denna fråga. Det får stå för den journalist som har refererat och som, om det är fråga om ett citat, har citerat mig fel.

Lars Leijonborg talar sig nu varm för och lyfter fram en viss proposition som ett föredöme i delta sammariharig. Lål mig också eririra om att folkpartiet faktiskt mot de delar av den propositionen som avser rätten att välja skola anförde reservation. Längre än så gick alltså inte propositionen i det avseendet, om nu Lars Leijonborg skulle stå för någon extrem uppfattning i detta sammanhang. Så ser det faktiskt ut, herr talman.

Återigen: Jag tror faktiskt att Lars Leijonborg tjänar på atl hålla sig till de dokument som finns och inte lånar fjädrar från annat håll. De fjädrarna brukar vanligen tillhandahållas av moderaterna.

AnL 157 LARS LEUONBORG (fp):

Herr talman! Samtliga oppositionspartier reserverade sig mot detta avsnitt i propositionen. Folkpartiet, moderaterna, centern och miljöpartiet ville gå längre när det gäller rätten all välja skola. Vpk tyckte icke all man skulle gå längre. Nu har Göran Persson anslutit sig till den linje som vpk då hade.

Det är inte bara socialliberaler som för fram dessa tankar, säger Göran Persson. Nej, jag skall citera en partivän till honom vid namn Bo Roihslein, som är forskare vid statsvetenskapliga institulioneri i Uppsala. Häri skrev så här i Sydsvenska Dagbladet häromdagen apropå Göran Perssons uttalande: "Det är svårförståeligt atl SAP vad gäller den offentliga sektorn förordar ett system som så klart missgynnar deras egna väljargrupper.

Persson ansluter sig lill den eria sidari av sverisk socialdemokrati - den pa-lerrialisliska, vars främsta företrädare historiskt sett var Alva Myrdal. Deri paternalistiska synen på människan är all hon måsle styras och övervakas och alt man framför alll inte kan lita till heriries egna krafter och möjligheter atl göra goda val."

Varför kan vi inte lita på elevernas och föräldrarnas förmåga alt välja?

AriL 158 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag har ingenting emot att bli placerad i samma fålla som
Alva Myrdal, inte i någol sammanhang. Hon var en fin företrädare för
svensk arbetarrörelse. Om den citerade ekonomen är rätt person att avgöra
58 vem som skall placeras här eller där, låter jag vara osagt.

Vad jag har sagt och vad som är bärande i vår argumentation i sammanhanget och som går igen i propositionen och i mina två svar här i kammaren är att jag inte vill medverka lill en utveckling som leder fram till en segregation. Jag tror tvärtom alt den linje som Olof Palme som utbildningsminister lade fast med socialt allsidigt sammansatta klasser är en viktig utgångspunkt när vi bygger upp den svenska grundskolan. Vi vet av internationella erfarenheter att om man släpper loss den typ av marknadsresonemang som Lars Leijonborg här för, kan vi få en utveckling som leder fram till starka skillnader mellan å ena sidan elever med föräldrar som i olika sammanhang puffar för sina barn och lyfter fram dem och å andra sidan elever som irite är födda i deri typen av hem. Mol detta värjer vi oss, och något sådant täriker vi inte medverka till.

Däremot skall vi släppa fram en förändring och förnyelse av verksamheten i skolan som leds av lärarna och som tar sig uttryck i en skolpedagogisk valfrihet.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Anf. 159 LARS LEUONBORG (fp):

Herr lalman! Göran Persson talar om "marknaden". Jag ser framför mig en skolgrabb som gråter sig till sömns på kvällarna därför att han starkt vantrivs i sin skola. Han och hans föräldrar har uppfattningen att det skulle gå bättre för honom i riågon arinan skola, men systemet förvägrar honom rätten alt välja en annan skola.

Jag tycker alt detta är cyniskt, och det strider helt mot vad modern socialdemokrati hävdar i andra sammanhang, nämligen alt den offentliga verksamheten skall bli mer konsumenltillvänd, mer lyhörd för enskilda människors önskemål. Men just på detta område är det tvärstopp. Den här killen som gråter sig till sömns på kvällarna får beskedet av Göran Persson; Du skall gå där du går, för det har vi bestämt, och del är bäst enligt vår skolideo-logi.

Anf. 160 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr lalman! Lål oss ändå, Lars Leijonborg, försöka hålla debatten på en någol så när anständig nivå. I ett sådant fall som här togs som exempel skall det naturligtvis finnas möjligheter för eleven och hans föräldrar all välja en annan skola. Del är klart uttryckt i propositionen, och del har också klart uttryckts i de resonemang som vi fört. Den typen av stark vantrivsel och socialt tillkortakommande är självfallet tillräcklig grund för att man skall få byta skola. Så hårt och så inskränkt kan inte ens en person av Lars Leijon-borgs snitt tro all den värsta skolbyråkrat skulle resonera. Se saken principiellt i ett större perspektiv! År inte Lars Leijonborg som socialliberal rädd för den typ av segregationstendenser som under senare tid släppts fram, exempelvis i det franska skolsystemet? Bekymrar delta inte Lars Leijonborg?

Prot. 1989/90:103 föra detta exempel, eller aft detta fall skulle vara unikt, är han fel ute. Detta
17 april 1990 är skolvardag i Sverige 1990, Elever, som starkt vantrivs och vill gå någon

] ] annaristaris, vägras att göra detta av skolmyndigheterria. Visst är det så. Pro-

P J b blemet är all de som kan hänvisa lill riksdagsprotokollen redan klarar sig;

de har redan möjligheter att via kontakter få gå någon annanstans. Men de som verkligen skulle bli vinnarna i ett sådant här system är de som har svårigheter att hävda siri åsikt. Det här skulle vara en jämlikhetsform: Änthgen skulle de grupper som inte har haft den här rätten få samma chans som andra alltid har haft.

Anf, 162 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Just den här typen av exempel som vi nu diskuterar är vad man vanligen hänvisar till när det gäller att byta skola. Jag tycker att Lars Leijonborg grovt underskattar föräldrarna, som ni ju annars anser skall ha rätten alt välja skola för sina barn, när han hävdar att dessa föräldrar inte skulle kunna bli tillräckligt informerade.

Jag tycker också att Lars Leijonborg grovt underskattar alla professionella människor som finns inom skolans värld, både iriom den pedagogiska led-ningen och inom elevvårdsarbetet, vilka också bör ha detta för sina ögon. Vi bör alltså kunna vara överens om att det vid den typen av fall inte finns någonting i skolförordningen och i riksdagsuttalanden som hindrar någon från att utnyttja rätligheteri alt byta skolenhet. Så är det självfallet. Och det är inte detta som debatten gäller Lars Leijonborg. Hade det varit detta som debatten handlar om, hade Lars Leijonborg kunnat få svar på sin fråga geriom att läsa den proposition som han började med att citera. Där finns delta resonemang mycket utförligt refererat.

Anf. 163 LARS LEUONBORG (fp);

Herr talman! Del är riktigt all det i propositionen även talas om atl elever som t.ex. mobbas skall kunna byta skola. Frågan är vem som skall avgöra hur allvarlig situationen är Jag hävdar att det gör eleverna och föräldrarna bäst.

Jag vill citera ytterligare några rader ur Dagens Nyheter, som den journalist har skrivit som jag tidigare citerade.

"Del betyder all föräldrar får acceplera den skola som ligger närmast rent geografiskt. Vare sig den är inriktad på musik eller på något språk eller ingeri speciell profil alls.

- Ja, men föräldrarna kan vara med och påverka skolans inriktriing, säger Göran Persson."

Om en elev bor i närheten av Adolf Fredriks musikskolor i Stockholm, skall han alltså börja studera där. Men om han är tondöv och totalt ointresserad av musik, är Görau Perssoos besked till derine elev och hans föräldrar då följande: Var med på föräldramöten, engagera er i skolkonferensen och ändra skolans inriktning? Det är ju befängt.

Anf. 164 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag vill till sist säga följande om Lars Leijonborgs senaste
60 inlägg. Jag kanske kan avstå från att bemöta del som han sade om tondövhet

och Adolf Fredriks skolor som exempel på jusl den frågeställning som vi nu     Prot. 1989/90:103
diskuterar Jag lycker alt det är rätt meningslöst atl föra debatten på den     17 april 1990
nivån.                                                                                 ]    ]

Däremot är det bra att Lars Leijonborg nu inser att den tolkning av propo- P J 8

sitionen som jag gjorde när det gäller elever med stark vantrivsel var riktig. Det hedrar Lars Leijonborg att han faktiskt erkänner all det var ett misstag att dra in den saken i debatten och använda den som ett slagträ i just detta meningsutbyte.

Anf. 165 LARS LEUONBORG (fp);

Herr talman! Det var inte ett misstag. Jag hävdar nämligen atl i Göran Perssons system kommer elever med stark vantrivsel ibland alt få beskedet att de skall anpassa sig till den skola där de går Jag menar att det är cyniskt. Eleverna och deras föräldrar är bättre skickade att avgöra detta.

Den andra diskussionen som jag tog upp är utomordentiigt viktig, eftersom den gäller sambandet mellan profilering och valfrihet. Tidigare har alla ansett det vara en självklarhet att dessa saker är kopplade till varandra. Det stod också i propositioneri från 1988 alt om man ökar möjligheterna till profilering måsle det också finnas valfrihet. Om den närmaste skolan väljer en profil som eleven tycker illa om, måste ju eleven rimligen ha rätt att välja riågon annan skola. Göran Persson däremot, förnekar detta samband. Han hävdade på skolriksdagen att det inte föreligger någol sådant samband. Det finner jag minst sagl märkligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på frågorna 1989/90:497 och 520 om den gymnasiala vårdutbildningen

Anf. 166 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr lalman! Mot bakgrund av rapporter om att antalet ungdomar och äldre som söker till de gymnasiala vårdlinjerna sjunker har Margitta Edgreu frågat mig vad jag ämnar göra för att öka utbildningens attraktivitet.

Oklarheter när det gäller den kompetens som eleverna i försöksverksamheten med treårig omvårdnadslinje får vid utträdet på arbelsmarknaden har föranlett Isa Halvarsson att fråga mig om jag är beredd att medverka lill all den treåriga linjen leder till samma kompelens som den tvååriga.

I den mån de båda frågorna avser utbildnirigeris innehåll faller de inom mitt ansvarsområde. Jag kommer atl besvara frågorna i ett sammanhang, eftersom de ur min synpunkt tangerar samma problemområde fast med olika infallsvinklar

När del gäller rekryleringssitualiorieri ariser jag självfallet att det är allvarligt om urigdomars iritresse för vårdarbete är vikaride. Deri viktiga aspekten i detta sammanhang och för mig som skolminister och ansvarig för ungdomarnas utbildning är atl i detta fall vårdutbildningarna är av hög kvalitet och relevanta, ur både ungdomarnas och avnämarnas synpunkt.

Jusl nu pågår som bekant inom utbildningsdepartementet ett intensivt be- 61

Prot. 1989/90:103 redningsarbete för en ny gymnasieskola. Del bygger på resultatet av det
17 april 1990 gångna decenniets reformförslag angående gymnasieskolan, den omfattande

I ] försöks- och utvecklingsverksamheten som följde därav och en bred remiss-

P 1 b behandling av strukturförslagen.

Inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar har omvårdnadslirijen fått stor omfattning. Studievägen omfattar studieinnehållet från både den tvååriga vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård och den sociala servicelinjen. Yrkesinnehållét har således breddals och därmed också den kompetens som eleverna erhåller på studievägen. De erfarenheter vi hittills har fåll tyder på alt omvårdnadslinjen generellt sett har fått ett positivt mottagande. Detta utesluter inte att försöksverksamheten kontinuerligt prövas och omprövas.

Det problem som Isa Halvarssons fråga gäller och som också lett till protester från eleverna är atl försöksverksamheten med omvårdnadslinjen, gren för omvårdnad enligt utbildningsmålen, inte ger underlag för arbete inom samma breda arbetsmarknadsområde som dess tvååriga motsvarighet, grenen för hälso- och sjukvård. Det bör påpekas all kursplanemomenten i fråga har i stort sett samma omfattning på både den treåriga och den tvååriga studievägen. Della är både en kursplanefråga och en avlalsfråga, och på mig ankommer det att svara för den del av frågan som avser kursplanen.

Regeringen har bemyndigat skolöverstyrelsen (SÖ) att utforma kursplanerna för försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar Jag har inhämtat att SÖ har uppmärksammat den del av problemet som berörs av formuleringen av yrkesmålen i kursplanen för försöksverksamheten och att man avser att med det snaraste ändra dem så att de bättre motsvarar den tvååriga vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård.

Jag har också under hand erfarit att arbetsgivarna är beredda att medverka lill alt det i avtalet klart framgår att eleverna från försöksverksamheten med den treåriga omvårdnadslinjens gren för omvårdnad ges tillträde till samma arbetsuppgifter inom berörda avtalsområden som eleverna från den tvååriga vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård.

AnL 167 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr lalman! Tack för svaret, Göran Persson. Men jag tycker nog inte alt ministerns svar gav mig svar på den fråga som jag ställde. Jag utgick från att vi båda var lika oroade och alt del kanske skulle finnas några möjligheter för ministern att göra insatser för att öka utbildningarnas attraktivitet.

Från början tog jag uppgifterna från en tidningsartikel. Den gällde Malmöhus län, där det var riktigt besvärligt. Sedan bad jag riksdagens utredningstjänst alt plocka fram uppgifter om hur del ser ut från SÖ;s håll. Då visade det sig att landet som helhet har minus 8 % när det gäller sökande lill hösten men att förhållandena är olika på olika linjer Men man kari inte generellt säga alt de treåriga linjerna har fått ett mer positivt mottagande än de tvååriga. Jag vill därför veta varifrån Göran Persson har fått sina uppgifter om all dessa linjer har fält ett positivt mottagande. Till den treåriga omvårdnadslinjen har 2200 sökt till över 3000 platser

Min kollega från Värmland kommer att la upp de saker som vi tror ligger
62 bakom atl det ser ut som det gör, nämligen atl del finns otydligheler beträf-

fande vilken kompetens som de olika linjerna ger Man får inte heller .   Prot. 1989/90:103
glömma att ungdomar är enormt trendkänsliga. Del sprider sig som en löp-     17 april 1990
eld över grundskolorria om det visar sig att eleverna känner sig lurade. ]    [

Vad Göran Persson skulle kunna göra är att ändra i läroplanerna utifrån varpa jragor de förändrade krav som kommer atl gälla t.ex. undersköterskor och att se till alt det ges mer beredskap i läroplanerna med tanke på att detta är ett psykologiskt mycket svårt jobb. Det gäller ju unga människor som måste ha stöd i sitt arbete. Man kanske också behöver erkänna att detta yrke inte är som andra yrken. Kanske kan man ge ungdomarna en prövotid, t.ex. på ett sådant sätt att den första terminen är en prövotermin som sedan inte är bortkastad. År Göran Persson villig att diskutera sådana saker som t.ex. en prövotid och individuella studiegångar samt att se över handledarsituationen, som jag tror är en anrian svårighet när del gäller ungdomars vilja att söka till dessa utbildningar?

Anf. 168 ISA HALVARSSON (fp);

Herr talman! Jag lackar för svaret. Jag tycker att jag har fått ett positivt svar på min fråga. Det är nämligen mycket bra om man inom försöksverk-samheteri kan gå dessa elever lill mötes. Försöksverksamhet innebär alltid påfrestningar och hårt arbete för alla inblandade. Men jag tror att jag aldrig mött så många bittra och uppgivna elever som jag gjort när det gäller den här försöksverksamheten. Elever har känt sig lurade och manipulerade av Myndighelssverige.

Del är alldeles utmärkt om skolöverstyrelsen vill hjälpa till - och ta sitt förnuft till fånga, får man väl säga. Tidigare har SÖ behandlat dessa elever med ett slags översitteri. Jag har fått beskrivet för mig hur skolöverstyrelsen har svarat när eleverna har skrivit och klagat. Man har sagt; Klaga och skriv ni bara, vi har många papperskorgar på skolöverstyrelsen att släriga era papper i! Det är klart att sådant resulterar i enorm bitterhet. Om man verkligen kan få en förändring till stånd är det en slor seger för dessa elever Jag tror också det är en slor seger för demokratisk utveckling.

Anf. 169 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Till Isa Halvarsson vill jag säga att jag tycker att hon gör rätt tolkning av svaret. De oklarheter och otydligheter som hon lar upp i sin fråga och som faktiskt har upprört många, särskilt i Värmland, tror vi - med de underhandsbesked som vi har fått den senaste veckan från både SÖ och arbetsgivaren, som ju avtalsmässigt har en del saker att bestyra när det gäller krav på dem som skall få anställning - nu är undanröjda. Det är i så fall ett fall framåt, och del hälsar jag med tillfredsställelse.

Jag utgår från alt den typ av referat som här gavs av de svar som eleveroa har fått från skolöverstyrelsen är felaktiga och saknar grund. Skulle något sådanl ha sagts från statlig myndighet betraktar jag det som oerhört allvarligl. Så möter man inte medborgare som har rätt all kräva service och tillmötesgående. Tvärtom gäller här förvaltningslagens utgångspunkt om öppenhet och service. Det vore förvånande om den typen av besked hade lämnats av SÖ. I så fall är jag tacksam om della förs fram direkt till SÖ;s ledning.

Det kan inte vara obekant för Margitta Edgren atl vi just nu står mitt uppe 63

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

i en omfattande översyn av gymnasieskolan och att denna översyn inkluderar vårdutbildningarna. I vilken omfattning vi kan gå Margitta Edgren till mötes riär del gäller de uppslag som hon hade i sitt inlägg kan jag irite uttala mig om. Beredningen av ärendet pågår för tillfället. Däremot är också Margitta Edgren tillgodosedd i den meningen att de oklarheter och otydligheter som funnits i verksamheten nu tycks vara undanröjda.

Arif. 170 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talmari! Jag är glad atl vi lycks ha en samsyri riär det gäller krav på dem som går ut gymoasieskolans vårdlinje, två- eller treårig: kraven på dem har ökat. Människor är sjukare än de har varit tidigare, och de är äldre. Den tekniska utveckliugeri och den kulturella måugfald som vi har i vårt land måste motsvaras av genomgripande förändringar i läroplaner och utbildningsplaner med mer humanistiska ämnen och beteendevetenskap. Man får aldrig glömma bort att utbildning måste ge mer beredskap för det som är faktiskt svårt, att gå nära död och sorg. Det gäller unga människor Då måste man välja bort allt det gamla som vi hade med i vårdutbildningarna, som att ha mallar för hur stor skurtrasan skall vara, och verkligen lyfta fram det som ger beredskap för att jobba och vilja stanna kvar

AnL 171 ISA HALVARSSÖN (fp):

Herr talman! Jag vill uttrycka miu tillfredsställelse över statsrådets replik. Jag kommer att skicka över svaret till de elever som jag har talat med. Jag tror att de kommer att känria att de har fått någon form av upprättelse. Tack!

Överläggningeri var härmed avslutad.

29 § Svar på frågorna 1989/90:515 och 516 om det relativa betygssystemet

Arif. 172 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle har båda ställl frågor om det relativa betygssystemet. Jag besvarar dem här i ett sammanhang. Bakom frågorna ligger att man funnit brister i rättstavning hos studerande på grundskollärarlirijen. Tankeri har förts fram att skärpa kravet på betyg i svenska från tre till fyra för att man skall bli antagen till utbildningen.

Frågeställarna hänvisar till ett tidningscitat, enligt vilket jag sagt att eri trea bör räcka och att det skulle vara "kraven på betyget som det är fel på". Ann-Cathririe Hagluud vill riu veta hur jag preciserar betyget tre i elt relativt betygssystem, och Birgitta Rydle vill vela om jag är beredd att överge del relativa betygssystemet.

Som svar till Birgitta Rydle vill jag påminna om att jag i slutet av förra året tillkallade en expertgrupp för att ge underlag för en pariamentarisk beredning av betygsfrågan. Jag vill inte föregripa det arbetel.

När det gäller Ann-Cathrine Haglunds fråga vill jag erinra om att i gymnasieskolan preciseras kravet för t.ex. en trea utifrån vad samtliga elever i landet i ämnet svenska med samma kursplan under ett och samma år preste-

rat i många olika färdigheter och moment vid sidan av rättstavning. Det är Prot, 1989/90:103

alltså lärarnas allsidiga utvärdering av kunskaper och färdigheter i relation 17 april 1990

till uppställda ämnesmål som är underlaget för betygssättning. Centrala prov [ [

skall bidra till en så rättvis och välgrundad betygsättning som möjligt, var pa jragor

Anf, 173 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! I Birgitta Rydles frånvaro tackar jag också å hennes vägnar för svaret, som inte var särskilt klargörande. Skolministern sade enligt Expressen att en trea från gymnasieskolan räcker för en lärarkandidat. Om en gymnasieelev med betyget tre inte klarar slavningsprovel har man inte satt betyget rätt. Då är det kraven för all få del betyget som det är fel på, sade skolministern. Detta måsle betyda att skolministern anser atl del finns uttalade krav för betyget tre, eflersom det är kraven för betyget tre som det är fel på.

Jag vill då fråga hur skolministern preciserar kraven. Vad skall man kunna för en trea i svenska i ett relativt betygssystem? År inte skolministern i sitt uttalande egentligen på väg att överge det relativa betygssystemet? Jag anser att betyget skall ange vilka kunskaper och färdigheter som en elev har, vare sig det är fråga om grundskolan eller gymnasieskolan. Dagens betygssystem innebär att eleverna jämförs med varandra. Det relativa betygssystemet har ingenting med kunskaps- och färdighetsnivån att göra.

Vilka krav skall man ställa för betyget tre i ett relativt betygssystem? Vilka krav skall man ställa för betyget två eller fyra?

När jag läste skolministerns uttalande i Expressen tolkade jag del som en glädjande ömsväogriirig i betygsfrågan, mot ett betygssystem som anger kunskaper och färdigheter Exemplet med lärare som inte kan slava visar att det är riödväridigt. Men svaret i dag gör mig besvikei. Jag vill fråga skolministerri: Hur skall man med dagens betygssystem kunna garantera att eleverna har en viss nivå på sin kunskaper? Att man släpps in på en lärarutbildning med betyget tre utan att kunna stava visar ändå hur orimligt del nuvarande betygssystemet är Betyget tre innebär tydligen att man kan släppas ul från gymnasieskolan ulan atl kunna stava, alltså med rena kunskapsluckor Är defta rimligt?

Anf. 174 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund upprepar sin fråga om vilka krav man skall ställa för betyget tre i det relativa betygssystemet. Den frågan har jag svarat på skriftligt och läst upp här i talarstolen nyss, så den lämnar vi åt sidan.

Ann-Cathrine Haglund vet naturiigtvis om att jag har tillsatt en arbets
grupp som skall titta på betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolari.
Låt mig göra klart att jag inför det arbetet inte gett arbetsgruppen några
bindningar Gruppen är fri att pröva nuvarande betygssystem och, om den
hittar andra bättre, föreslå dem. Det vida uppdraget är också väl förankrat
i riksdagens utbildningsutskott, som enade sig om en skrivning i höstas mot
bakgrund av några motioner på området. Jag tror att det är bra att vi ger
arbetsgruppen den arbetsro som den behöver för att gå igenom det omfat
taride materialet. 65

5 Riksdagens protokoll 1989/90:103

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Fru Haglund och jag har haft ett synsätt gemensamt under de senaste tio åren. Vi har i alldeles för stor utsträckning gjort betygsfrågan till en partipolitisk fråga. Vi har intecknat vissa saker som mer radikala än andra och vissa saker som uttryck för ett mera konservativt synsätt än andra. Jag tror att det är dumt att ge betygsfrågan en ställning och ett innehåll som den inte bör ha i den skolpolitiska debatten. Därför tänker jag inte nu medverka till att höja det ena systemet över det andra, utan jag hänvisar, precis som i mitt svar, till den expertgrupp som just har tillsatts. Den bör få arbetsro - det ligger i både Ariri-Cathririe Haglunds och mitt intresse.

Anf. 175 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag tror irite att föräldrarria till eleverna i skolan är intresserade av om detta är en politisk fråga eller ej, utan de är intresserade av om de lärare deras barn har kan stava - det är en mycket viktig fråga.

Jag är mycket väl medveten om att det har tillsatts en arbetsgrupp. Dock vill jag tala om för skolministern att utskottet inte var enigt utan att det fanns en reservation för ett annat betygssystem, som anger elevernas kunskaper och färdigheter - ett system som en stor föräldraopinion, bl.a. inom Hem och skola, har uttalat sig för.

Skolministern har ändå inte sagt emot detta citat från tidningen Expressen, eriligt vilket han anser att det är kraven som det är fel på. Vilka krav skall då ställas för betyget tre eller på en blivande lärare, när lärarkandidaten har gått ut gymnasieskolan? Vilka krav skall ställas i ämnet svenska?

Anf. 176 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Låt mig först göra klart att vi är överens på en punkt, nämligen att vi båda har anledning att vara oroliga om det förhållande som refererades från lärarhögskolan i Karlstad är allmängiltigt. Det är i så fall en brist som det finns all anledning att se mycket allvarligt på. Bengt Göransson har tidigare här i dag svarat på en fråga som rör just det förhållandet, så därför skall jag inte gå närmare in på det.

Återigen vill jag säga till Ann-Cathrine Haglund att vi kan vänta med sakdiskussionen tills den expertgrupp som just har tillsatts har fått göra sitt arbete i lugn och ro. Jag kan säga så mycket som att jag personligen är mycket intresserad av att lyssna till och ta intryck av Hem och skola-rörelsens argu-meritatiori. Den har måriga kloka synpunkter, bl.a, i betygsfrågan, som det finns anledning att överväga noga. Om de synpunkterna kommer att finnas med i expertgruppens rapport så småningom återstår att se.

Expertgruppen skall sedan ersättas med en parlamentarisk beredning av något slag, som fru Haglund känner till, och då får vi chans att återigen ventilera argumenteri. Jag lovar att jag skall försöka undvika att använda för mycket av de gamla argumenten. Det finns anledning, både på höger och på vänster sida, att självkritiskt pröva de argument vi tidigare har använt i denna fråga.

Anf. 177 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Det är bra att vi båda är oroliga över situationen - det är i alla fall en grund för att gå vidare.

Bengt Göransson var inte särskilt klargörande i dag i fråga om vad han avser att göra för att blivande lärare i svenska skall kunna stava bättre.

Ja, det har tillsatts en arbetsgrupp, men dess arbete tar tid. Det finns egentligen inte någon fråga som har utretts så mycket i detta land som just betygsfrågan, och det finns underlag för att ta ställning redan nu. Hur skall vi göra under den tid som expertgruppen arbetar och under den tid det tar för en parlamentarisk beredning att komma med sitt förslag? Vilka krav skall vi ställa på betyget tre i svenska för att blivande lärare, som börjar sin lärarutbildning t.ex. i höst, skall kunna stava ordentligt och ha de kunskaper som krävs för att de skall fungera som bra svensklärare i skolan, så att föräldrar med trygghet kan skicka sina barn till den svenskundervisningen? Hur skall vi göra nu, skolministern?

Överläggningeri var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

30 § Svar på fråga 1989/90:512 om reavinstbeskattningen vid försäljning av bostadsrätter

Arif. 178 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig om regeringen är beredd att i samband med den kommande skattereformen föreslå förändringar som undanröjer nuvarande orimliga konsekvenser av reglerna för reavinstbeskattning vid försäljning av bostadsrätter.

De nuvarande skillnaderna i vinstbeskattningen av fastigheter och bostadsrätter har med rätta utsatts för stark kritik. I den skattereform som regeringeri nu lägger fram föreslås enhetliga beskattningsregler även på detta område. Den möjlighet till uppskov med reavinstbeskattningen som i dag finns för fastigheterna slopas därmed. I stället införs - för såväl fastigheter som bostadsrätter - särskilda schablonregler som begränsar skatteuttaget vid bostadsbyten. Förslaget innebär enligt min uppfattning ett rimligt hänsynstagande till förhållanden av det slag som Görel Thurdin nämner i frågan.

AriL 179 GÖREL THURDIN (c):

Herr talmari! Eftersom det är första gången som jag träffar statsrådet Erik Åsbrink här i kammaren i en debatt - vi har tidigare träffats i utredningssammanhang - vill jag hälsa honom välkommen hit till olika skattedebatter. Vi lär få åtskilliga tillfällen till debatt framöver, såvitt jag förstår av den digra lunta som har presenterats oss i dag.

Jag vill tacka för svaret. Det är inte riktigt ett svar på min fråga, därför att jag efterlyser möjligheter i skattelagstiftningen till lindrigare beskattning för den som av vissa skäl tvingas att flytta - t.ex. inom samma fastighet, på grund av att man blivit handikappad och det saknas hiss - och måste söka socialbidrag.

Det är rättmätigt att ändra dessa regler. I bl.a. förslaget till skattereform ingår regler som är avsedda att dämpa just ekonomisk-sociala effekter av skattereformen. Det är därför som jag har ställt frågan till statsrådet Åsbrink och inte till någon annan.

Prot. 1989/90:103 17 april 1990

Svar på frågor

Hur ser statsrådet Åsbrink på det här? År det rimligt att t.ex. en gammal människa måste söka socialbidrag för att betala en reavinst?

AnL 180 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag får först tacka för de vänliga välkomstorden.

När det gäller reavinslbeskaltningen vill jag uppehålla-mig något vid det principiella synsätt som ligger till grund för förslaget. Grundläggande i skattereformen är atl alla inkomster, arbets- och kapitalinkomster, skall beskattas lika. Principen för värdetillväxt i fastigheter eller på annat sätt är att den inte beskallas under den tid den uppstår, så länge den är orealiserad. Vi anser, som man gör i alla andra länder, att det är lämpligt att beskatta värdet först i del ögonblick tillgången realiseras. Man skall ha klart för sig att redan della innebär en viss favör. En uppskjuten beskattning innebär lägre effektiv beskattning.

Om man då skall göra ytterligare avsteg från den likformiga beskattningen och säga all skatt inte las ut om tillgårigen ersätts med en annan tillgång, innebär del att beskattningen på detta område blir i det närmaste illusorisk. Det visar också erfarenheterna från de nuvarande uppskovsreglerna för villafastigheter

Jag kan säga att vi har varit beredda att gå så här långt i avsteg från en likvärdig beskattning. Däremot har vi infört en takregel, lika för villor och bostadsrätter som innebär att man aldrig behöver betala mer än 9 % av för-säljriirigsprisel i reavinslskatt för bostäder Därmed har de krav som kan ställas tillgodosetts på ett rimligt sätt.

När det gäller de mera sociala irislageri i bostadspolitiken vet Görel Thurdin naturiigtvis atl det görs mycket omfattande sådana insatser i en rad olika avseenden, och det föreslås också en ytterligare utbyggnad i samband med skaltereformen, bl.a. genom eri förstärkning av bostadsbidragssystemet. Del är en bättre metod att tillgodose sociala aspekter inom bostadspolitiken än genom lättnader i reavinstbeskattningen, där huvuddelen av lättnaderna skulle tillfalla människor som har det ganska gott ställt och inte är i behov av sådana lättnader

AriL 181 GÖREL THURDIN (c);

Herr talman! Jag håller i och för sig med om att det förslag som föreligger innebär en påtaglig förändring i fråga om likformig beskattning mellan olika boendeformer. Åven denna takregel gör att det i normala fall borde fungera ganska bra. Jag lycker också att det är riktigt att skjuta upp beskattningen av värdehöjningen till försäljningstillfället. Det är då man har likvida medel att betala med. Annars fördyrar man boendet under tiden man bor Då kanske människor tvingas att flytta oftare än de tänkt sig. Det finns sådana exempel i andra länder

Jag är ute efler de fall där människor tvingats att flytta av sociala skäl. Om de har låg lön eller låg pension kan de klara sitt boende med hjälp av bostadsbidrag så länge de kan bo kvar i sin bostad. Men om de tvingas att flytta kommer det att uppstå orimligheter Vi vet på vilkeu riivå priserna ligger i dag. Därför frågar jag: Anser Erik Åsbrink att man skall lösa de problemen på annat sätt?

Arif. 182 Statsrådet ERIK ÅSBRINK: Prot. 1989/90:103

Herr talman! Jag ser stora praktiska svårigheter i att ge sig in i undantags- 17 april 1990
bestämmelser av den lyperi att just de som flyttar inom en och samma fastig- ] ]

het, de som byter en bostadslägenhet mot en annan, skulle få uppskov eller varp j g någon speciell skattelättnad. Del kan naturligtvis på goda grunder ifrågasättas varför just det fallet skulle vara mer ömmaude äri fallet med eri människa som flyttar från en fastighet till en annan. Det kan finnas lika starka sociala skäl i det senare fallet som i det förra. Jag tror därför att vi av praktiska, administrativa skäl-inte skall ge oss in i den typen av svåra gränsdragningsfall.

Jag menar att vi nu skall genomföra det system som föreslagits, vilket innebär enhetliga och enkla regler samt en-effektiv beskattriihg av den här typen av förmögenhetsökningar, som det ändå är fråga om. Samtidigt skall systemet innehålla ett skydd mot alltför högt skatteuttag genom den takregel som vi har infört. Detta ser jag som en stor förbättring jämfört med dagens system. Jag menar alltjämt att vi liksom hittills skall klara de sociala konsekvenserna av bostadspolitiken på aririat sätt, genom bostadsbidrag och andra anordningar

Anf. 183 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Så till vida anser jag atl jag har fått svar på min fråga som statsrådet Åsbrink anser att man skall klara detta problem på annat sätt. Jag får naturligtvis rikta denna fråga vidare, till ett statsråd som har hand om de sociala områdena.

Jag lycker ändå all man måste beakta att vi inte kan ha en lagstiftning som irite medger förriuftiga beslut. Jag meuar inte att delta bara gäller dem som flyttar inom samma fastighet. Det är bara där orimligheten ter sig mycket tydlig. Jag menar att människor på något sätt måste ges möjlighet att anpassa sig lill sina egna handikapp på ell ekonomiskt vettigt sätt. Jag tycker inte all del är rätt att de skall pressas till socialbidrag. I det kostnadsläge som råder i dag tvingas människor låna pengar för att betala reavinstskatten. Det kanske man inte har råd med om man har låg pension och ingen ATP.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositionerna

1989/90:117 till socialförsäkringsulskottet 1989/90:135 och 138 till finansutskottet 1989/90; 142 till socialutskoltet

32 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter 69

Finansutskottets betänkanden 1989/90:FiU24 och FiU33

Prot. 1989/90:103 Skatteutskottets betänkande 1989/90:SkU29
17 april 1990 Justitieutskottets betänkande 1989/90:JuU26

Utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU17 Jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU15 Näringsutskottets betänkanden 1989/90:NU34, NU36 och NU37

33 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

1989/90:111 Reformerad mervärdeskatt m.m.

1989/90:140 Höjning av de allmänna barnbidragen, m.m.

1989/90:141 Vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m.m.

1989/90:143 Lag om tillfälliga bilförbud

1989/90:145 Höjt pensionstillskott och förbättringar av vissa andra folkpensionsförmåner

1989/90:147 Höjda studiestödsbelopp m.m. som kompensation för vissa skatteeffekter

Skrivelse

1989/90:124 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1989

Finansutskottets betänkanden

1989/90:FiU14 Stadiga lån till Göteborgs och Malmö kommuner 1989/90;FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen m.m.

Skatteutskottets betänkande I989/90;SkU27 Investeringsskaft

Trafikutskottets betänkande

1989/90:TU22 Lag om obeslällbara postförsändelser

Bostadsutskottets betänkanden

I989/90:BoU12 Awittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker 1989/90:BoU16 Anslag till länsstyrelserna

Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1989/90:SfU14 Studiestöd 1989/90:SfU15 Arbetsskadeförsäkringen

34 § Anmälan om interpellationer Prot. 1989/90:103

17 april 1990

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 6 aprd

1989/90:159 av Bengt Hurtig (vpk) lill arbetsmarknadsministern om lokaliseringen av postens filateliavdelning:

I samband med den så kallade Norrbottenspropositionen år 1988 har en rad statliga verk kontaktals angående omlokalisering av verksamhet till Norrbotteri.

Hösten 1988 uppdrogs åt postverket atl, enligt verkels egen skrivelse till regeringen av den 6 juni 1988, lokalisera ca 100 arbetstillfällen lill Kiruna.

Förläggning av postens filateliavdelning lill Kiruua blev ett positivt resultat av dessa koutakter

Av diskussioner i kommunen får man nu intrycket att denna filateliavdelning måste la en centralt belägen skolbyggnad i anspråk för att man inte skall riskera att förlora denna lokalisering av statlig verksamhet.

Jag vill därför fråga;

Vilka regler gäller vid övereriskommelser om statlig lokalisering av verksamhet?

Kan elt statligt verk välja aririari lokaliseririgsort om mari anser att de egna lokalbehoven ej tillgodoses?

Vilka möjligheter kommer att finnas för statliga verk att erhålla lokalise-ririgsbidrag för anskaffande av lokaler, utrustning m.m. vid elablering i stödområdet?

den 9 aprd

1989/90:160 av Gunnar Hökmark (m) till industriministern om energipolitiken:

Bristen på en sammanhängande socialdemokratisk energipolitik har lett till en skadlig osäkerhet inom svenskl näringsliv om den framlida elförsörjningen.

Brislen medför också att det saknas realistiska förutsättningar för en långsiktig inriktning av svensk energipolitik.

Under det senaste året har regeringens företrädare lämnat en lång rad motstridiga besked om energipolitikens framtida inriktnirig. Utbyggnad av de orörda älvarna, ett uppgivande av koldioxidlaket samt en eventuell uppskjutning av den förlida avvecklingen liksom en uppskjutning av kärnkraftsavvecklingen i siri helhet är förslag, rykteri och gissriirigar som skapar en dimma kring svensk energipolitik. Denna långbänk är till skada för hela landet.

Mot denna bakgrund vill jag fråga industriministern följande:

Prot. 1989/90:103 1. Avser regeringen atl inleda den förtida avvecklingen 1995 och 1996?
17 april 1990 2. Avser regeringeri föreslå utbygguad av de orörda älvaroa?

3. Avser regeringen alt ej la hänsyn lill det av riksdagen beslutade koldioxidlaket i den fortsatta energipolitiken?

den 10 aprd

1989/90:161 av Per Stenmarck (m) lill miljöministern om åtgärder mot slranderosion;

Kunskapen om kusterosion är tämligen ny. För femton år sedan presenterades uppgifter om lilllagaride kuslskador i ell globall perspektiv.

Experterna utgår ifrån all del finns flera sammanhängande orsaker till skadorna;

* Viktigast är den pågående klimatförändringen. Som en konsekvens av
denna har del globala vindcirkulationsmönstret ändrat karaktär. Kraftiga
stormar med ökad våghöjd har därmed förorsakat ökad erosion.
Sannolikt är delta den främsta anledningen till de skador som har drabbat

de skånska stränderna under de senaste åren. Den senaste milda och stormiga vintern har tagit ylleriigare några meter av den skånska sydkusten.

* Växthuseffekten beräknas medföra en sådan höjning av den globala me
deltemperaturen, att detta i sin tur kommer att ge upphov till en höjning
av havsytan. Inom ell tidsperspektiv av 40 lill 50 år beräknar experter att
en höjning av vattenytan på 25 lill 50 cm är fulll möjlig.

För Sveriges sydkust skulle detta innebära, som en följd av den ökade erosionen, att kustlinjen retirerar med 25 till 50 meter Därmed kommer inte mycket atl återstå av dessa sandstränder.

* Delar av södra Sverige drabbas dessutom av en kontinuerlig landsänkning.
Kombinationen av atl havsvattnet stiger samlidigl som landmassan sjunker
accentuerar problemen i just dessa områden.

Kunnandet på detta område är begränsat. Forskningsbidragen har varit utomordentligt blygsamma. De kunskaper som i dag finns i Sverige bygger på samarbete mellan svenska och amerikanska forskare, och det är forskningsverksamheten i USA som stått för kostnaderna för detta sarnarbete.

Från svensk sida har i della arbete deltagit forskare från institutiorieri för lekriisk vattenresurslära vid Lunds universitet. Dessa forskare har utvecklat metoder för alt beräkna kusllinjeförändringar, med hänsyn tagen också till olika konstruktioner vid kusten såsom pirer friliggande vågbrytare och andra aktiviteter

För atl kunna bedöma kuslerosionens konsekvenser för Skåne måste ell framlidsperspektiv ta hänsyn också lill växthuseffektens och den fortsatta landsänkningens konsekvenser I dag bygger man lill stor del sina ställningstaganden på tidigare iakttagelser Detta är inte tillräckligt.

De kvalificerade metoder som nu finns, skulle kunna bidra till en förutsä
gelse om framlida kustlinjeförändringar även sådana till följd av mänskliga
aktiviteter, som t.ex. i förekommande fall sandsugningsverksamhet. Delta
skulle kunna ligga lill grund för framtida ställnigstaganden baserade på ve-
72 tenskaplig kunskap.

Det borde mot denna bakgrund vara naturligt att göra ekonomiska sats- Prot. 1989/90:103
nirigar pä deriria forskriing. Detta är viktigt av flera skäl; 17 april 1990

* För atl skapa förståelse för de fysikaliska processerna. En ökad satsning på forskning skulle klargöra vad som egenlligen händer under vattnet när vågor faller in mot en kust och förflyttar stora kvantiteter sand.

* För att skaffa kunskap om olika typer av kustskydd och om de möjligheter, begränsningar och sidoeffekter som finns. Här ligger Sverige långt efter andra länder

Enligt den nya plan- och bygglagen har kommunerna att ansvara för kustzonen såväl på land som i vatten. För berörda kommuner är det viktigt att få information om vad som kari komma alt härida längs stora delar av deras kuster i den kommunala långtidsplarieririgen.

För kommuner som Ystad, Trelleborg, Skurup, Vellinge, Lomma och Landskrona är slranderosion elt stort problem. Hårdast drabbad är sannolikt Ystads kommun där slora områden är skadade. Stränderna har minskat, i vissa fall krafiigt och på kort tid. Kommunerna har lagt ner myckel arbete på alt finna en lösning.

En realistisk bedömning är atl samtliga stränder inte går att rädda. Men det måsle firinas områden som det, för djurliv och rekreation, är värt att göra extra insatser för

Åven om detta huvudsakligen är ett kommunalt ansvar, så bör även staten ha ett intresse av att långsiktigt rädda skadade stränder Marken är normalt sett allemansrältsligl tillgänglig. Detta är av stor betydelse i ett landskap som Skåne, där del råder brist på sådana områden.

Tillsammans med forskare i Lund har fyra kommuner i Skåne utarbetat en plan för hur deu alll snabbare kusterosionen skall kuuna stoppas. Kommunerna begärde ett stöd från staten på 38 milj.kr för deriria verksamhet. Detta borde rimligtvis vara småpengar i förhållande till de värden som är hotade.

Trots della säger regeringen nej. Motiveringen är alt staten inte har ansvar för skador som uppstår genom en naturlig process. Därför läggs ansvaret över på kommunerna och enskilda markägare. Detta är en underlig inställning. Lösningen på stranderosionens problem går inte att delegera till kommuner och enskilda markägare.

Genom sin myndighet, Sveriges geologiska undersökning (SGU), har staten tagit in mångmiljonbelopp för atl ge tillstånd till, och ta betalt för, sandsugning ulanför den skånska sydkusten, Staten borde därför också ha ett moraliskt ansvar för atl söka lösa de problem som har uppkommit.

1. Är regeringen beredd atl la sådana initiativ, att eri ökad forskriing på detta område blir möjlig?

2. Är regeririgeri beredd ompröva sitt beslut, och all därmed stödja de kom-murier som drabbats av strariderosioricri?

3. På vilket säll kan staten i övrigt medverka till all rädda erosionsskadade stränder?

Prot. 1989/90:103 den 12 aprd 17 april 1990

1989/90:162 av Hädar Cars (fp) till induslrimiriistern om naturgas:

Satsningen på att introducera naturgas i det svenska energisystemet har hittills resulterat i betydande förluster Storleken av dessa förluster är av intresse för riksdagen, bl.a. av det skälet att förlusterua till betydande del täcks med statsmedel. Skälen till förlusteua är därtill av allmärit intresse med hänsyn till den aktuella frågau om en utbyggnad av det svenska gasnätet.

Som internationell jämförelse vore det också värdefullt aft få belyst de förluster som uppstått i samband med den danska satsningen på naturgas och på vad sätt och av vem dessa förluster hittills har täckts.

Mot denna bakgrund vill jag till industri- och energiministern ställa följande frågor:

1. Hur stora är förlusterna i den svenska satsningen på naturgas, och hur fördelar de sig över åren?

2. Hur och av vilka täcks dessa förluster?

3. Vilka är de motsvarande erfarenheterna av nalurgassatsningen i Danmark, och kan vi i Sverige dra nytta av dessa erfarenheter i planeringen för en eventuell fortsatt utbygguad av riaturgasnätet i Sverige?

4. Vilka överväganderi rörande utbyggandet av naturgasnätet i Sverige gör den svenska regeringen?

den 17 aprd

1989/90:163 av Pär Granstedt (c) till bostadsministern om Haga-Brunns-vikenområdet:

Haga-Bruririsvikeriområdet iriom Stockholms och Solna kommuner är riksunikt i flera avseenden. Det är ett ovanligt naturskönt område där Mälardalens flora är företrädd av en stor variationsrikedom. Samtidigt är området i sin utformning resultatet av en månghuridraårig park- och trädgårdskultur Områdets historia är intimt förknippat med en rad framstående namn inom svensk statskonst och kultur som Gustav III, Carl Michael Bellmau, Gustaf Philip Creutz, Joseph Martiu Kraus, August Striudberg, Per Henrik Ling, Cari Eldh osv.

Sveriges ledande konstnärer och arkitekter från 1600-talet och framåt, såsom FM Piper, Johan Pasch, Jean Eric Rehn, LJ Desprez, Erik Palmstedt, Carl Christoffer Gjörwell, Olof Tempelman, Ragnar Östberg, Ragnar Hjorth och andra har satt sin prägel på parklaridskapet och de byggriader som finns där

I området finns dessutom en av Sveriges anrikaste botaniska trädgårdar -Bergianska trädgården - även om dess skick för närvarande knappast motsvarar intentionerna.

Haga-Brunnsvikenområdet är därmed en av vårt lands värdefullaste kul
turskatter Dess läge, mftt i hjärtat av landets huvudstadsområde, ger det
också en enastående tillgänglighet för regionens egna innevånare och för be-
74 sökande från olika delar av landet och från utlandet.

Samtidigt utgör det centrala läget också det stora hotet. SAS fick bygga Prot. 1989/90:103 sitt huvudkontor i området trots protester från miljöintressen. Förra året 17 april 1990 var det med knapp nöd det gick att förhindra att ett stort ingrepp i Hagapar-ken gjordes för att åstadkomma en ny trafikplats. Nu är det aktuellt med en nybebygggelse vid Bellevue. Ytterligare planer på bl.a. storhotell väntar

Haga-Brunnsvikenområdet är alltså hotat. Tillgängliga resurser räcker inte för att ge områdets parker och trädgårdar den vård de vore värda. Särskilt beklaglig är utvecklingen när det gäller Bergianska trädgården. Exploateringshotet vilar tungt över området, och risken är stor att det kommer att gå under bil för bit.

Samtidigt skulle Haga-Brunnsvikenområdet kunna bli en kulturpark av högsta internationella klass om man effektivt kunde skydda parken från exploateringsintressen och målmedvetet ta till vara dess utvecklingsmöjligheter Bergianska trädgården borde få utvecklas lill en botanisk trädgård på den nivå som man har rätt att vänta sig i en huvudstad som Stockholm, och de olika mijöerua ruut Bruunsviken borde restaureras och bindas ihop till en kulturpark.

Om Haga-Brunnsvikenområdet skall undgå att tvina bort under resursbrist och exploaleringstryck krävs således en gemensam insats från de berörda intressenterna. Staten har med hänsyn till områdets karaktär av riksintresse ett ofrånkomligt ansvar som stor markägare i området. Stockholms och Solna kommuner har givna huvudroller, men även landstinget. Till detta kommer att del borde gå att engagera en intresserad allmänhet och privata sporisorer

En början finris redari i det arbete som riedlagts av den ideella föreningen Haga-Brunnsvikens väririer, som, bl.a. utarbetat ett programutkast för hur en utveckling av området skulle kunna gå till. I planerna ingår också en iriter-nationell trädgårdsulställriing i området inom några år.

Med hänvisning till det anförda vill jag slälla följande frågor lill bostadsministern:

1. Är statsrådet beredd atl ta initiativ till att i samverkan med Stockholms och Solna kommuner, Stockholms läns landsting och enskilda intresserade utveckla området runt Brunnsviken norr om Stockholm till en nationell kulturpark?

2. År statsrådet, för atl möjliggöra detta, beredd alt vidla åtgärder för att skydda området för miljöstörande nybebyggelse eller annan exploatering?

35§ Kammaren åtskildes kl. 18.14. In fidem

OLOF MARCUSSON

Prot. 1989/90:103

17 april 1990 Innehållsförteckning

Tisdagen den 17 april

1 § Ledigheter 1

2 § Justering av protokoll............................................................... 1

3 § Anmälan om frågor

1989/90:528 av Per-Ola Eriksson (c) om ny lagstiftning och

småföretagen............................................................................. 1

1989/90:529 av Gudrun Schyman (vpk) om förhandlingarna

mellan EFTA-EG.......................................................................... 2

1989/90:530 av Annika Åhriberg (vpk) om Volvos utsläpp av

lösningsmedel............................................................................. 2

1989/90:531 av Birger Andersson (c) om underhållet av flygmo
tor RM 8 ................................................................................ 3

1989/90:532 av Sven-Olof Petersson (c) om medel till upprust-

riingeri av Blekirige kustbana.......................................................... 3

1989/90:533 av Barbro Westerholm (fp) om socialstyrelseri och

ansvaret för den centrala tillsyneri av hälsoskyddet........................... 3

1989/90:534 av Kerit Carlssori (s) om vapenexporten och för
svarsindustrins utlandssamarbete................................................ 3

1989/90:535 av Kent Carlsson (s) om en Öresundsbros effekter

på Östersjön och dess marina miljö................................................. 4

1989/90:536 av Kent Carlsson (s) om västra Skånes framtida

miljö....................................................................................... .•. 4

1989/90:537 av Ivar Virgin (m) om koldioxidutsläppen........................ ..... 5

1989/90:538 av Cari-Johan Wilsori (fp) om traktamentes m.m.

betydelse för placering i sjuklöneklass .......................................... 5

1989/90:539 av Pär Granstedt (c) om hotel om ekonomisk

blockad mot Litauen..................................................................... 5

1989/90:540 av Pär Granstedt (c) om svenska åtgärder om Li
tauen skulle drabbas av en försörjningskris.................................... 5

4 § Svar pä fråga 1989/90:479 om förslaget till ändringar i sekretessla-

gen .......................................................................................... 6

Justitieminister Laila Freivalds Barbro Westerholm (fp)

5 § Svar på fråga 1989/90:517 om omhändertagande av vissa bekämp-

ningsmedel inom jordbruket........................................................... 7

Miljöminister Birgitta Dahl Annika Åhnberg (vpk)

6 § Svar på fråga 1989/90:522 om ändring i naturresurslagen 9

Miljöminister Birgitta Dahl Agne Hansson (c)

7 § Svar på fråga 1989/90:530 om Volvos utsläpp av lösningsmedel. . 12

Miljöminister Birgitta Dahl Annika Åhnberg (vpk) 76

8§ Svar på fråga 1989/90:536 om västra Skånes framtida miljö 14 Prot. 1989/90:103

Miljöminister Birgitta Dahl 17 april 1990

Kent Carlsson (s)
9§ Svar på fråga 1989/90:537 om koldioxidutsläppen.... 17

Miljöminister Birgitta Dahl

Ivar Virgin (m)

10 § Svar på fråga 1989/90:480 om omhändertagandet av dödfödda

och aborterade foster...................................................... 20

Socialminister Ingela Thalén Ingrid Roririe-Björkqvisl (fp)

11 § Svar på fråga 1989/90:533 om socialstyrelseri och arisvarel för

deri cerilrala tillsyriCri av hälsoskyddet............................ 22

Socialminister Ingela Thalén

Barbro Westerholm (fp) 12§ Svar på fråga 1989/90:538 om traktamentes m.m, betydelse för

placering i sjuklöneklass.............................. ................ 23

Socialminister Ingela Thaléri

Carl-Johan Wilson (fp) 13'§ Svar på fråga 1989/90:510 om reklamförbudet i kabellagen .... 25

Utbildningsminister Bengt Göransson

Karin Falkmer (m)

14 § Svar på fråga 1989/90:514 om lärarnas färdigheter i svenska ... 28

Utbildnirigsmiriister Bengl Göransson Birger Hagård (m)

15 § Svar på fråga 1989/90:511 om utbildningen av värnpliktiga .... 31

Försvarsminister Roine Carlsson Erkki Tammenoksa (s) 16§ Svar på fråga 1989/90:531 om underhållet av flygmotor RM 8. . 32 Försvarsminister Roine Carlsson Birger Andersson (c)

17.................................................................................... § Meddelande om svar på interpellation 1989/90:146 .34

Försvarsminister Roine Carlsson

18 § Svar på fråga 1989/90:485 om automatisk hastighelskonlroll ... 34

Civilminister Bengl K Å Johansson Göran Ericsson (m)

19 S Svar på fråga 1989/90:486 om polisens skyldighet all underrätta

anhöriga om dödsfall....................................................... .36

Civilminister Bengl K Å Johansson Siw Persson (fp)

20 § Svar på fråga 1989/90:489 om löneskillnaderna mellan män och

kvinnor............................................................................. 39

Civilminister Bengt K Å Johanssoo Maggi Mikaelsson (vpk)

21 § Svar på fråga 1989/90:477 om åtgärder mot spridning av HIV . . 42

Statsrådet Bengt Lindqvist Barbro Westerholm (fp)

Prot. 1989/90:103 22 § Svar på fråga 1989/90:478 om Salberga sjukhus 44

17 april 1990 Statsrådet Beugt Liridqvist

Barbro Westerholm (fp)

23 § Svar på fråga 1989/90:526 om full behovstäckning av barnomsorg 47

Statsrådet Bengt Lindqvist Roland Larsson (c)

24 § Svar på fråga 1989/90:508 om tillämpning av utlänriingslageris be-

stämmelser ...................................................... ;............................................ 49

Statsrådet Maj-Lis Lööw Gudrun Schyman (vpk)

25 § Svar på fråga 1989/90:527 om Sveriges attityd till flyktingar från

Rumänien....................................................................................................... 52

Statsrådet Maj-Lis Lööw Göran Åstrand (m)

26 § Svar på fråga 1989/90:502 om älgjakt.................. 53

Jordbruksminister Mals Hellström Sigge Godin (fp)

27 § Svar på fråga 1989/90:484 om elevers och föräldrars rätt att välja

skola............................................................................................................... 55

Statsrådet Göran Persson Lars Leijonborg (fp)

28 § Svar pä frågorria 1989/90:497 och 520 om deri gymnasiala vård-

utbildriirigeri................................................................................................... 61

Statsrådet Görari Perssori Margitta Edgreri (fp) Isa Halvarsson (fp)

29 § Svar på frågorna 1989/90:515 och 516 om del relativa betygs-

systemet ....................................................................................................... 64

Statsrådet Görari Perssori Ariri-Cathririe Haglund (m)

30 8 Svar på fråga 1989/90:512 om reavinslbeskaltningen vid försälj-

ning av bostadsrätter..................................................................................... 67

Statsrådet Erik Åsbririk Görel Thurdiri (c)

31 § Hänvisning av ärenden till utskott........................................................... 69

32 § Förriyad bordläggriing.............................................................................. 69

33 § Bordläggning 70

34 § Anmälan om interpellationer

1989/90:159 av Bengt Hurtig (vpk) om lokaliseringen av pos
tens filateliavdelning.................................................................................. 71

1989/90:160 av Gunnar Hökmark (m) om energipolitiken. ... 71
1989/90:161 av Per Stenmarck (m) om åtgärder mot slrandero
sion ............................................................................................................... 72

1989/90:162 av Hädar Cars (fp) om naturgas............................................... 73

1989/90:163 av Pär Granstedt (c) om Haga-Brunnsvikenområ
det.............................................................................................................. 74

■70 gotab 96575, Stockholm 1990