Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1989/90:2

Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för
budgetåret 1988/89 1989/90:2

1 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 2

Innehåll

Redog. 1989/90:2

Riksdagens revisorers skrivelse 3

1 Riksdagens revisorers uppgift och organisation m.m 4

1.1 Uppgift 4

1.2 Organisation 4

1.3 Arbetsformer (... 5

1.4 Medelstilldelning 7

2 Granskningsverksamheten 7

2.1 Tillbakablick 7

2.2 Granskningsplanen 8

2.3 Slutbehandlade granskningsärenden 9

2.3.1 Vissa tidigare skrivelser till riksdagen 10

2.3.2 Under verksamhetsåret 1988/89 lämnade skrivelser

till riksdagen 12

2.3.3 Annan åtgärd 19

2.4 Pågående granskningsärenden 26

2.5 Granskningen av riksdagsförvaltningen 30

2.6 Övriga hos revisorerna väckta granskningsärenden m.m. . 31

3 Särskilda föredragningar m.m 31

3.1 Särskilda föredragningar 31

3.2 Länsresa 40

3.3 Besvarade remisser 42

Bilagor

Förstudier, rapporter och skrivelser 1984/85-1988/89 44

Granskningsplanen för 1989/90 66

Till riksdagen under verksamhetsåret 1988/89 avlåtna skrivelser 67
Sakregister till granskningsärendena åren 1980-1988/89 234

Till RIKSDAGEN

Riksdagens revisorer får härmed avge berättelse över sin verksamhet under
budgetåret 1988/89.

Stockholm den 5 oktober 1989
Alf Wennerfors

/Göran Hagbergh

Redog. 1989/90:2

1 Riksdagens revisorers uppgift och organisation
m.m.

1.1 Uppgift

Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska den
statliga verksamheten. Granskningen får också omfatta sådan verksamhet
som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse. Detta gäller om verksamheten
är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som
ägare eller genom tillskott av statliga anslagsmedel eller genom avtal eller på
något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten.

Revisorerna får även under vissa förutsättningar granska hur statsmedel
som tagits emot som bistånd till en viss verksamhet används.

Den administrativa praxis som tillämpas vid regeringsarbetet är undantagen
från revisorernas granskning.

Den av revisorerna bedrivna granskningen gäller framför allt frågor som
är av mera väsentlig betydelse för den statsfinansiella och den förvaltningsekonomiska
utvecklingen eller som berör grunderna för det administrativa
arbetets organisation och funktioner.

1.2 Organisation

Riksdagen utser för varje valperiod tolv revisorer och lika många suppleanter.
Endast ledamot av riksdagen kan utses till revisor.

Bland revisorerna väljer riksdagen en ordförande och två vice ordförande.
Dessa är samtidigt ordförande på var och en av de tre avdelningar som inom
sina resp. ansvarsområden har att förberedande behandla granskningsärenden.

Administrativa frågor samt brev från allmänheten och vissa andra ärenden
bereds eller behandlas av ett arbetsutskott. I detta ingår de tre ordförandena
samt ytterligare en revisor och chefen för revisorernas kansli.

Revisorernas kansli är uppdelat på två utredningsenheter och en administrativ
enhet.

Vid utgången av verksamhetsåret 1988/89 var revisorerna fördelade på avdelningar
enligt följande.

Första avdelningen

Avdelningen har berett ärenden som faller inom verksamhetsområdena för
konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, socialutskottet och
socialförsäkringsutskottet.

Ledamöter Suppleanter

Alf Wennerfors (m), ordförande Maja Bäckström (s)

Anita Johansson (s), vice ordförande Sören Lekberg (s)

Birgitta Hambraeus (c) Ulla Johansson (s)

Torsten Karlsson (s) Siw Persson (fp)

Redog. 1989/90:2

Andra avdelningen

Redog. 1989/90:2

Avdelningen har berett ärenden som faller inom verksamhetsområdena för
justitieutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet,
jordbruksutskottet och bostadsutskottet.

Ledamöter Suppleanter

Arne Gadd (s), ordförande Margit Gennser (m)

Anders G Högmark (m), vice ordförande Ulla-Britt Åbark (s)

Stig Gustafsson (s) Ulla Orring (fp)

Bengt Silfverstrand (s) Bengt Kronblad (s)

Tredje avdelningen

Avdelningen har berett ärenden som faller inom verksamhetsområdena för
utrikesutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.

Ledamöter

Hans Lindblad (fp), ordförande
Kjell Nilsson (s), vice ordförande
Rune Jonsson (s)

Per Stenmarck (m)

Arbetsutskottet

Arbetsutskottet har haft följande sammansättning:

Arne Gadd, ordförande
Alf Wennerfors, förste vice ordförande
Hans Lindblad, andre vice ordförande
Kjell Nilsson
Göran Hagbergh

1.3 Arbetsformer

Revisionsarbetet bedrivs genom fortlöpande samverkan mellan revisorerna
och tjänstemännen vid kansliet.

För varje verksamhetsår fastställer revisorerna en granskningsplan i vilken
redovisas samtliga beslutade och ännu ej avslutade granskningsärenden.
Planen revideras fortlöpande under året.

Förslag till nya granskningsärenden inhämtas bl.a. från riksdagsutskotten
vid särskilda överläggningar som revisorerna varje år har med representanter
för utskotten. Framställningar om åtgärder med anledning av vad som
har uppmärksammats vid granskningen görs alltid till riksdagen.

Under budgetåret 1988/89 har revisorerna hållit 25 plenisammanträden
och 32 avdelningssammanträden. Arbetsutskottet har sammanträtt 19
gånger.

Under det gångna verksamhetsåret har revisorerna ingående diskuterat
grundläggande frågor som rör revisionens verksamhet. Dessa diskussioner

Suppleanter

Sten-Ove Sundström (s)
Lennart Brunander (c)
Lars Ahlmark (m)
Inga-Britt Johansson (s)

tog sin utgångspunkt i förslag som arbetats fram av arbetsutskottet vid ett
seminarium den 6-7 december 1988, förlagt till Svenskhemmet
Voksenåsen. Vägledande för revisorernas överväganden och beslut var de
synpunkter som kom till uttryck i finansutskottets av riksdagen godkända
betänkande 1987/88:14.

Revisorernas beslut, som fattades i början av mars 1989, gällde inriktningen
av granskningsverksamheten, samarbetet mellan revisorerna och
riksdagsutskotten, revisorernas enskilda insatser samt arbetsformerna inom
revisionen. Några huvudpunkter i beslutet återges i det följande.

- Granskningsverksamheten skall i högre grad än tidigare koncentreras till
frågor av principiell och generell art.

- Granskningarna skall i möjligaste mån tidsbegränsas till högst sex månader,
i undantagsfall ett år, vari dock tiden för remissbehandling ej inräknas.

- Kontakterna mellan revisorerna och riksdagsutskotten fördjupas och
byggs ut bl.a. genom att kontaktmän med utskotten utses bland revisorerna
och suppleanterna.

- Revisorernas enskilda insatser ökas genom bl.a. uppdrag som kontaktman
samt deltagande i studie- och inspektionsresor, vilkas syfte är att
sprida kännedom om revisionens verksamhet och att inhämta information
som kan vara av värde för valet av granskningsärenden.

- Granskningsplanen revideras fortlöpande under året. Planen kompletteras
med nya ärenden allteftersom revisorerna, på grundval av upprättade
beslutsunderlag, beslutar att granskning skall påbörjas.

Redog. 1989/90:2

1.4 Medelstilldelning

Redog. 1989/90:2

Medel för revisorernas verksamhet anvisas under statsbudgetens XV huvudtitel,
Riksdagen och dess myndigheter m.m. Utgifterna under budgetåret
1988/89 samt de för samma och efterföljande budgetår anvisade medlen
framgår av följande sammanställning. Beloppen är angivna i tusental kronor.

1988/89 1989/90

utgift anslag anslag

Förvaltningskostnader	7438	7400	7716
varav lönekostnader	5 608	5551	5820
Lokalkostnader	837	842	842
Totalt	8275	8242	8558

Förvaltningskostnaderna 1988/89 fördelade sig på följande sätt:

Löner till egen personal och anställda konsulter 5 608

(därav sociala avgifter 1574)

Sjukvård 25

Arvoden till revisorerna 468

Konsultuppdrag 349

Resor 187

Lokalvård 167

ADB-utrustning 140

Expenser 494

Summa 7 438

Som framgår av sammanställningen har anvisade medel till förvaltningskostnader
överskridits med 38 000 kr. Överskridandet beror på den ökade belastning
som uppkommit till följd av avtalsenliga löneökningar.

2 Granskningsverksamheten

2.1 Tillbakablick

Antalet under verksamhetsåren 1985/86-1988/89 genomförda förstudier,
upprättade promemorior och rapporter samt avgivna skrivelser till riksdagen
framgår av sammanställningen. För mer detaljerad information hänvisas till
bilaga 1. Beträffande tidsuppgifterna i denna bör påpekas att i många fall
arbetet med ett granskningsärende ej kan pågå kontinuerligt. En påbörjad
granskning kan t.ex. tillfälligt få avbrytas på grund av nytillkommande
ärende med högre prioritet.

	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89	S:a
Förstudier	14	20	13	10	57
Promemorior	-	-	3	7	10
Rapporter	7	3	9	5	24
Skrivelser till riksdagen	5	4	7	7	23

2.2 Granskningsplanen

Redog. 1989/90:2

I juni 1988 fastställde de dåvarande revisorerna en granskningsplan att gälla
tills vidare för verksamhetsåret 1988/89. Den ursprungliga granskningsplanen
har tillförts ett nytt ärende (ärende nr 6 nedan), medan ett ärende (nr
14) utan särskild beredning avförts från planen.

De på granskningsplanen uppförda ärendena fördelar sig efter riksdagsutskottens
beredningsområden på följande sätt.

Ärendet redovisas
i berättelsen
på s.

Konstitutionsutskottet

1. Riksdagens bemyndiganden (granskning ej påbörjad) -

Finansutskottet

2. Statistiken över socialavgifterna 14

3. Statistiken över mervärdeskatt 18

4. Myndigheternas uppdragsverksamhet kontra myndighetsuppgif- 22

terna

5. Byggnadsstyrelsens hyressättning 27

6. Brutto- och nettoredovisning i statsbudgeten 29

7. Gällande offentligrättsliga regler om bisysslor 30

Skatteutskottet

8. Samarbetet mellan skattemyndigheterna å ena sidan och polis 20

och åklagare å den andra på skatteområdet

Justitieutskottet

9. Handläggningstiderna vid länsrätterna i vad gäller skattemål 23

Socialförsäkringsutskottet

10. Arbetsskadeförsäkringen (tidigare rubrik: De administrativa 27

formerna inom socialförsäkringsprocessen)

Socialutskottet

11. Formerna för de statliga bidragen till vård av missbrukare 24

Kulturutskottet

12. AB Tipstjänsts kostnader för reklam och stöd till olika ändamål 17

13. Registrering och dokumentation av de statliga museernas sam- 28

lingar

Ärendet redovisas
i berättelsen
på s.

Trafikutskottet

14. Handelsflottans kultur- och fritidsråd	—
Jordbruksutskottet
15. Personalresurserna vid skogsstyrelsen och för skogsvårdsstyrel-	12
sernas myndighetsuppgifter
16. Stödet till fiskerinäringen (tidigare rubrik: Fiskeri- och fiskbe-	13
redningslån)
17. Restaurering av Hornborgasjön	19
Näringsutskottet
18. Statliga insatser för prospektering	16
19. Utvecklingsfondens i Stockholms län handlande i visst finansie-	22
ringsärende
20. Handläggningstiderna vid patent- och registreringsverkets bo-	26
lagsavdelning
Arbetsmarknadsutskottet
21. Utvärdering av glesbygdsstödet	18
22. Gränsområdeseffekter av persontransportstödet och av nedsätt-	25
ningen av företagens socialavgifter
Bostadsutskottet
23. Översyn av lantmäteriorganisationen och lantmäteritaxan	22
24. Plan- och bostadsverkets ADB-resurser (tidigare rubrik: Bo-	25
stadsstyrelsens ADB-resurser)
25. 1983 års bostadsförbättringsprogram	28
26. Stödet till experimentbyggandet	29

Därtill har revisorerna beslutat att en granskning skall inledas i ett ärende
med rubriken De statliga affärsverkskoncernerna. Ärendet redovisas på
s. 30.

Revisorerna har i juni 1989 fastställt en granskningsplan att gälla tills vidare
verksamhetsåret 1989/90. De på denna plan uppförda ärendena framgår av
bilaga 2, i vilken ärendena redovisas utskottsvis.

2.3 Slutbehandlade granskningsärenden

Revisorerna har under verksamhetsåret 1988/89 i sju ärenden tillställt riksdagen
skrivelse med förslag till åtgärder. De sju ärendena redovisas närmare
under 2.3.2.

Redog. 1989/90:2

2.3.1 Vissa tidigare skrivelser till riksdagen

Under riksmötet 1988/89 har riksdagen fattat beslut med anledning av fem
från revisorerna tidigare överlämnade skrivelser, nämligen angående statistiken
över inkomst- och förmögenhetsskatterna, dispositionen av statliga
myndigheters överskottsmateriel, översyn av förfarandet vid delgivning av
kallelser m.m. vid domstolar och statliga myndigheter, kostnaderna för högskoleutbildningar
samt socialstyrelsens nya organisation.

Granskningen av statistiken över inkomst- och förmögenhetsskatterna (förs.
1987/88:11) redovisades i verksamhetsberättelsen för 1987/88 på s. 11 och i
bilaga 3.

Skrivelsen som avgavs i december 1987 har behandlats av riksdagen under
hösten 1988.

Finansutskottet framhöll i sitt betänkande (1988/89:FiU3) att statistik
över inkomster, inkomstskatter och förmögenhetsskatter är av stor betydelse
när man skall beskriva de ekonomiska resursernas fördelning i samhället.
Enligt utskottet skulle man inom finansdepartementet utreda vissa frågor i
syfte att samordna och effektivisera statistiken på fördelningsområdet. Utskottet
ansåg att bl.a. de frågor angående produktionen av statistik över inkomst-
och förmögenhetsskatterna som revisorerna tagit upp kunde prövas
i detta sammanhang. Utskottet tillstyrkte att en översyn görs av innehållet,
produktionen och publiceringen av inkomststatistiken och hemställde att
riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört
om en översyn av statistiken över inkomster och skatter. Riksdagen har beslutat
i enlighet härmed (rskr. 1988/89:2).

Granskningen avseende dispositionen av statliga myndigheters överskottsmateriel
(förs. 1987/88:23) redovisades i verksamhetsberättelsen för 1987/88
på s. 12 och i bilaga 4.

I skrivelsen till riksdagen föreslog revisorerna att reglerna för myndigheternas
försäljning av överskottsmateriel skulle ses över och att skyldigheten
att utnyttja FFV Allmateriel AB vid försäljning av överskottsmateriel skulle
upphöra.

Enligt revisorernas bedömning skulle myndigheterna stimuleras till ökad
effektivitet och affärsmässighet vid hanteringen av överskottsmateriel om
myndigheterna i större utsträckning själva fick disponera över försäljningsintäkterna.
Revisorerna anser därför att möjligheterna att låta myndigheterna
i ökad utsträckning själva disponera intäkterna vid försäljning av överskottsmateriel
skall utredas.

Revisorerna har också föreslagit att reglerna för myndigheternas registrering
av inventarier ses över. Därvid bör särskilt beaktas frågan om myndigheternas
redovisningsrutiner bör utformas så att de generella kontrollsystem
som gäller för redovisningen får effekt även beträffande inventarieregistreringen.

Riksdagen har numera beslutat i enlighet med revisorernas förslag
(1988/89:FiU3, rskr. 3).

Översynen av förfarandet vid delgivning av kallelser m.m. vid domstolar och
statliga myndigheter (förs. 1987/88:16) redovisades i verksamhetsberättelsen
för 1987/88 s. 13 och 14 och i bilaga 6.

Redog. 1989/90:2

I skrivelse den 24 mars 1988 till riksdagen föreslog revisorerna att en övergripande
översyn skulle göras av förfarandet vid delgivning av domar och
beslut vid domstolar och andra statliga myndigheter samt av stämningsmannaorganisationer
vid polisen i syfte att uppnå ett smidigare och effektivare
förfarande. I sitt betänkande den 24 november 1988 (1988/89:JuU9) noterade
justitieutskottet att justitiedepartementet anordnat en förutsättningslös
diskussion med deltagande av företrädare för bl.a. ett stort antal domstolar
och andra berörda myndigheter i frågan hur delgivningsproblemen skulle
kunna lösas. Därefter hade departementet tillsatt en arbetsgrupp för att se
över delgivningsfrågorna. Ett riktmärke för det pågående arbetet var att det
skulle resultera i en departementspromemoria kring årsskiftet 1988-1989.
Vid detta förhållande borde det enligt utskottets mening från riksdagens sida
vara tillräckligt med ett uttalande att revisorernas förslag borde beaktas under
det nämnda arbetet i regeringskansliet. Utskottet ansåg vidare att det -i linje med vad revisorerna hemställt - borde framhållas att det är angeläget
att en nyordning kommer till stånd utan dröjsmål.

Utskottet hemställde att riksdagen med anledning av revisorernas förslag
som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet uttalat om översyn
av delgivningsförfarandet.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.
1988/89:34).

Granskningen av kostnaderna för högskoleutbildningar (förs. 1987/88:22) redovisades
i verksamhetsberättelsen för 1987/88 på s. 17 och i bilaga 9.

I sin skrivelse till riksdagen den 18 maj 1988 föreslog revisorerna riksdagen
att redovisningen på central nivå av utbildningskostnaderna på högskoleområdet
skulle göras mer entydig genom att i huvudsak ske i form av enhetskostnader
per utbildningsplats. Vid en sådan redovisning förutsattes redovisade
kostnader avse den faktiska resursförbrukningen och antalet utbildningsplatser
det antal studerande som faktiskt deltagit i utbildningen.

Vidare föreslog revisorerna att en inom utbildningsdepartementet planerad
översyn av formerna för planering och finansiering av den grundläggande
högskoleutbildningen skyndsamt genomfördes. I anslutning härtill
borde de ekonomiadministrativa rutinerna ses över.

Revisorerna förordade vidare att intresset för ekonomisk uppföljning av
verksamheten inom högskolan på lämpligt sätt skulle stimuleras.

I betänkande den 9 mars 1989 (1988/89:UbU9) tog utskottet upp frågorna
om utbildningskostnader och formerna för planering och finansiering av den
grundläggande högskoleutbildningen.

Utskottet instämde i revisorernas uppfattning om behovet av att enhetliga
kostnadsbegrepp tillämpas. Vad beträffar en översyn av formerna för planering
och finansiering av den grundläggande högskoleutbildningen och de
ekonomiadministrativa rutinerna gör utskottet den bedömningen att de förändringar
som i propositionen den 8 december 1988 (1988/89:65) om formerna
för högskolepolitiken föreslagits i fråga om planering och finansiering
kommer att ställa ökade krav på uppföljning i ekonomiska avseenden men
också underlätta denna ekonomiska uppföljning. Enligt propositionen skall
universitets- och högskoleämbetet i samarbete med statskontoret och riksre -

Redog. 1989/90:2

visionsverket förbereda övergången till ett nytt anslagssystem. Ett viktigt inslag
i det arbetet skall vara att utforma ett nytt redovisningssystem.

Vad utskottet anfört om redovisning av utbildningskostnader inom högskolan
samt medelsberäkningar för grundläggande högskoleutbildning med
anledning av revisorernas förslag hemställde utskottet att riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen till känna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.
1988/89:148).

I granskningsärendet rörande socialstyrelsens nya organisation (förs.
1988/89:7) fattade revisorerna beslut om skrivelse till riksdagen den 9 juni
1988. Resultatet av granskningen har redovisats i verksamhetsberättelsen
för 1987/88 (s. 15 och bilaga 8). Socialutskottet har i sitt betänkande
1988/89: SoUlO konstaterat att det vid den av revisorerna genomförda
granskningen framkommit en lång rad uppfattningar om och synpunkter på
socialstyrelsens roll, arbetsuppgifter och sätt att fullgöra sina funktioner. Utskottet
har förutsatt att undersökningen kommer till berörda myndigheters
kännedom och också funnit det angeläget att erfarenheterna tas till vara i
pågående översynsarbete. I övrigt har utskottet hemställt att revisorernas
förslag inte skall föranleda något riksdagens uttalande. Riksdagen har den
30 november 1988 beslutat i enlighet med utskottets hemställan.

2.3.2 Under verksamhetsåret 1988/89 lämnade skrivelser till riksdagen

Personalresurserna vid skogsstyrelsen och för skogsvårdsstyrelsernas
myndighetsuppgifter

Revisorernas beslut den 27 oktober 1988 (förs. 1988/89:6)

Rapport 1987/88:8

Skogsvårdsorganisationens (skogsstyrelsen och länsvisa skogsvårdsstyrelser
jämte skogsvårdsdistrikt) arbete med att förverkliga de av statsmakterna
fastställda skogspolitiska målen bedrivs genom både myndighetsutövning
och uppdragsverksamhet. Intäkter från uppdrag svarar för ca 80 % av organisationens
ekonomiska resurser.

Under senare år har uppdragsverksamheten utsatts för betydande neddragningar,
huvudsakligen i vad avser skogliga beredskapsarbeten. Neddragningarna
har medfört kraftiga underskott i organisationens rörelseresultat.

Revisorerna har granskat frågor kring personalresurserna vid skogsstyrelsen
och för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter. Därvid har revisorerna
särskilt belyst skogsvårdsorganisationens försämrade ekonomi, nedgången
i fråga om skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet, sambandet
mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet samt den personalminskning
som genomförts för att möta den negativa resultatutvecklingen.

Efter remissbehandling av en granskningsrapport i ärendet konstaterar revisorerna
i skrivelse till riksdagen att de ekonomiska förutsättningarna för
skogsvårdsorganisationens verksamhet påtagligt har försämrats. Revisorerna
pekar på att skogsvårdsorganisationen till övervägande del får sina

Redog. 1989/90:2

uppdrag från andra myndigheter. Plötsliga minskningar i medelstilldelningen
till dessa - och därmed en mindre uppdragsvolym - gör det svårt för
organisationen att planera och anpassa bl.a. personalresurserna till de nya
verksamhetsvillkoren.

Nedgången i uppdragsverksamheten inverkar även på omfattningen av
myndighetsutövningen. Varje verksamhetsgren inom organisationen skall
bära sina kostnader och därmed också de samkostnader för chefspersonal,
administration m.m. som den ”förbrukar”. När bidragen från uppdragsintäkterna
minskar måste en större del av samkostnaderna finansieras via
myndighetsanslaget. Det ekonomiska utrymmet krymper då för att bekosta
fältpersonal som arbetar med skogliga myndighetsuppgifter.

Revisorerna anser att för myndighetsuppgifterna på regional nivå måste
finnas en garanterad basorganisation. Först då går det att motverka negativa
konsekvenser av fluktuationerna i uppdragen från statliga myndigheter. Omfattningen
och finansieringen av basorganisationen måste enligt revisorernas
förslag utredas.

Jordbruksutskottet har behandlat skrivelsen från revisorerna i sitt betänkande
1988/89:JoU12. Utskottet biträder revisorernas förslag att basorganisationen
tillförsäkras resurser så att skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter
blir oberoende av uppdragsverksamheten från statliga myndigheter.
Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas förslag i berörd del
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Däremot är utskottet
icke berett tillstyrka förslaget i den del detta går ut på en utredning, med
hänvisning till bl.a. pågående genomgång av vissa skogsvårdsstyrelsers organisation.

Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet anfört
(rskr. 1988/89:156).

Revisorernas skrivelse är som bilaga 3 fogad till denna berättelse.

Stödet till fiskerinäringen

Revisorernas beslut den 27 oktober 1988 (förs. 1988/89:9)

Rapport 1987/88:6

Revisorerna har granskat vissa planerings- och stödfrågor på fiskeriområdet.
Härvid har med utgångspunkt i det stöd som lämnas enligt förordningen
(1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. stödformerna fiskeri- och
fiskberedningslån granskats. Samtidigt har revisorerna studerat de statliga
myndigheternas planering av stödet till fisket samt till odlingen av fisk och
skaldjur.

De allmänna fiskepolitiska medlen består av gränsskydd, prisreglering,
samordning av förstahandsförsäljning, kvot- och licenssystem samt rationaliseringsstöd.
Den nämnda förordningen om statligt stöd till yrkesfisket m.m.
reglerar rationaliseringsstödet, bl.a. i form av investeringar i fiskeföretag såsom
fiskefartyg och beredningsföretag. Tillsammans med de övriga medlen
skall de i förordningen angivna stödformerna bidra till att de mål och det
effektivitetskrav som ställts uppfylls.

Mot bakgrunden av vad som framkommit vid granskningen förordar revi -

Redog. 1989/90:2

sorerna att utvecklingen på fiskeområdet främjas genom att bättre planering Redog. 1989/90:2

kontinuerligt utförs och att säkrare planeringsunderlag tas fram inför fortsatta
investeringsbeslut på såväl central som regional nivå. Detta bör ske genom
den centrala myndighetens, fiskeristyrelsens, och de regionala myndigheternas,
länsstyrelsernas och fiskenämndernas, försorg. Vidare bör fiskberedningslån
och motsvarande lånegarantier slopas samt beslut om fiskerilån
och lånegarantier för förvärv av fartyg kunna delegeras till fiskenämnd.

En teknisk översyn av förordningen om det statliga stödet bör också
komma till stånd.

Revisorerna hemställer i skrivelse till riksdagen att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad revisorerna förordat.

Riksdagen har behandlat skrivelsen under våren 1989. Jordbruksutskottet
(1988/89:JoU12) avstyrkte bifall till förslagen om en förbättrad planering på
fiskeriområdet, delegering till fiskenämnd av beslut om fiskerilån och lånegarantier
för förvärv av fartyg samt en teknisk översyn av stödförordningen.

Beträffande förslaget om slopande av beredningslånen noterar utskottet
att regeringen i budgetpropositionen (1988/89:100 bil. 11) med stöd av vad
revisorerna förordat i sin skrivelse föreslagit slopande av lånen. Utskottet
delade regeringens och revisorernas mening om att lånen bör slopas.

Beträffande förslaget om ett planeringsunderlag som grundar sig på en bedömning
av förutsättningarna för olika typer av fiske/odling ansåg utskottet
att revisorernas utredning hade värde genom sin analys av de skilda faktorer
som bör beaktas vid fiskeripolitiska överväganden. Utskottet utgick från att
studien kan tjäna till ledning inom ramen för fiskeriverkets planering. Utskottet
ansåg dock att det fanns anledning iaktta försiktighet vid upprättande
av bindande planer på ett område där förhållandena växlar så snabbt och så
svårförutsägbart som fiskets. Någon anledning för riksdagen att uttala sig
med anledning av revisorernas förslag förelåg därför knappast enligt utskottet.

Förslaget om delegering av fiskerilånen var enligt utskottets mening i och
för sig beaktansvärt. Som revisorerna framhållit skulle en budgetdialog mellan
fiskeristyrelsen och fiskenämnderna kunna medföra ett fruktbart växelspel
om lånen. Ett sådant växelspel borde dock vara möjligt att nå även med
bibehållande av nuvarande system. Utskottet var därför för sin del icke berett
att förorda bifall till revisorernas förslag i denna del.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1988/89:156).

Revisorernas skrivelse är som bilaga 4 fogad till denna berättelse.

Statistiken över socialavgifterna

Revisorernas beslut den 8 december 1988 (förs. 1988/89:16)

Rapport 1987/88:7

Granskningen av statistiken över socialavgifterna avser vad som i statsbudgeten
benämns lagstadgade socialavgifter, dvs. alla skatter som beräknas
med viss procent av utbetald lön och som erläggs av arbetsgivare och egna
företagare.

Syftet med granskningen har varit att söka klarlägga vilken ekonomisk in- 14

formation i form av statistik som finns om socialavgifterna samt i vad mån
denna tillgodoser de övergripande informationsbehoven. Redovisningen av
socialavgifterna i statsbudgeten har varit en huvudfråga.

Vid granskningen har bl.a. framkommit att det inte finns någon samlad
redovisning eller statistik ur vilken man kan utläsa ekonomiska fakta om alla
socialavgifterna. Med nu tillämpat redovisningssystem är vidare uppgiften
om avgiftsinkomsterna i statsbudgeten ofullständig. Omkring två tredjedelar
av avgiftsinkomsterna, ca 96 miljarder kronor, föll sålunda budgetåret
1986/87 utanför statsbudgeten såsom den redovisades för riksdagen.

Mot bakgrund av vad som kommit fram vid granskningen har revisorerna
i skrivelse till riksdagen förordat att åtgärder vidtas för att redovisningen och
statistiken över socialavgifterna skall bli mera rättvisande, överskådlig och
lättillgänglig. Detta gäller såväl redovisningen i och i anslutning till statsbudgeten
som publicering av statistik på området. En översyn av redovisningen
och statistiken bör sålunda komma till stånd.

Revisorerna anser för sin del att en sådan översyn bör resultera i att

- hela socialförsäkringssektorn skall omfattas av redovisningen och att för
alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och eventuell fondbehållning
eller skuld,

- för de ändamålsbestämda socialavgifterna anges alla viktigare inkomster
och utgifter liksom tillgångar och skulder,

- utfallet för tidigare redovisningsperioder, främst den närmast föregående,
redovisas för samtliga socialavgifter,

- redovisningen för den allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas och

- enhetliga, med allmänt språkbruk förenliga och i nationalräkenskaperna
tillämpade definitioner införs för begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring
och allmän försäkring i statsbudgeten/riksredovisningen och
vid de statliga myndigheterna.

Vidare bör den statistiska informationen om socialavgifterna förbättras
främst genom att

- statistiken kompletteras, bl.a. med årsseriedata för barnomsorgsavgiften,
vuxenutbildningsavgiften, arbetsmarknadsavgiften, lönegarantiavgiften,
sjömanspensionsavgiften, avgifterna till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen samt de statliga lönekostnadspåläggen och

- statistiken avseende samtliga socialförsäkringsavgifter samlas till en publikation,
t.ex. genom komplettering av riksförsäkringsverkets årliga
skrift Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

Revisorerna hemställer i skrivelsen att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna förordat beträffande den ekonomiska redovisningen
av socialavgifterna och en förbättrad och samlad statistik över avgifterna.

Finansutskottet har behandlat revisorernas skrivelse i sitt betänkande
1988/89:FiU23 och därvid biträtt revisorernas förslag och hemställt att riksdagen
som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskottet förordat (rskr.
1988/89:169).

Revisorernas skrivelse är som bilaga 5 fogad till denna berättelse.

Redog. 1989/90:2

Statliga insatser för prospektering

Revisorernas beslut den 8 december 1988 (förs. 1988/89:17)

Rapport 1987/88:9

Med utgångspunkt i de mineralpolitiska riktlinjer som riksdagen fastställde
år 1982 har revisorerna granskat frågor kring de statliga insatserna för prospektering.
Granskningen har främst avsett nämndens för statens gruvegendom
(NSG) prospekteringsverksamhet och det statliga stödet till prospekterande
företag via programmet för utökad prospektering m.m.

Vid granskningen har bl.a. konstaterats att utfallet av de statliga insatserna
för prospektering under de senaste tolv åren inte varit tillfredsställande.
Detta gäller framför allt NSG:s prospekteringsverksamhet, vilken -såvitt revisorerna kunnat bedöma - dittills inte lett till att någon fyndighet
kommit till exploatering. Vidare visade granskningen på vissa brister i den
långsiktiga inriktningen av och strategin för det samlade statliga agerandet
inom området samt i reglerna för stöd till prospekterande företag. Något
som även gällde för baskarteringen vid Sveriges geologiska undersökning
(SGU).

Revisorerna har därför i skrivelse till riksdagen för att uppnå ökade resultat
på området bl.a. föreslagit att tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna
på mineralområdet förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
att ett bättre underlag i fråga om tekniska/geologiska förutsättningar
för prospekteringen tas fram och att branschförutsättningarna för
företag inom mineralområdet klarläggs. Behovet av samordning av de statliga
insatserna för baskartering, forskning och utveckling samt prospektering
borde vidare utredas och kommittén (dir. 1987:33) för utredning av marknadsförutsättningar
m.m. för vissa mineralråvaror (MIR-kommittén) ges
dessa uppdrag.

MIR-kommittén borde även få i uppdrag att utreda frågan om överflyttning
av prospekteringsrådet vid SGU till NSG och därmed sammanhängande
frågor. Dessutom borde SGU utreda förutsättningarna för samt omfattningen
av och inriktningen på en förstärkt baskartering. Samarbetet mellan
SGU och NSG i fråga om framtidsprognoser borde också fördjupas.

I skrivelsen hemställdes att riksdagen som sin mening skulle ge till känna
vad revisorerna anfört angående vidareutvecklingen av de statliga insatserna
på prospekteringsområdet och organisationen för genomförande av det vidare
arbetet.

Riksdagen har under våren 1989 behandlat skrivelsen. Näringsutskottet
uttalade därvid i sitt betänkande (1988/89:NU21) bl.a. att den genomgång av
den statliga prospekteringsverksamheten som revisorerna har gjort i många
avseenden varit värdefull. Vissa invändningar kunde emellertid göras, ansåg
utskottet. Det fanns nämligen anledning att i större utsträckning än vad revisorerna
har gjort beakta prospekteringsverksamhetens långsiktiga karaktär.
Vidare fanns det skäl att i högre grad fästa avseende vid de projekt som ligger
mycket nära en sannolik exploatering.

Likaså konstaterade utskottet att den centrala myndigheten, NSG, under
de senaste åren har vidtagit en rad åtgärder i syfte att effektivisera prospek -

Redog. 1989/90:2

teringsverksamheten. Bland dessa nämns det interna rådslag, ”NSG mot år Redog. 1989/90:2
2000”, som genomfördes under budgetåret 1987/88. Många av de förslag som
då framkom har också börjat genomföras. NSG fick vidare våren 1988 en ny
instruktion som bl.a. innebär att det numera ankommer på NSG:s styrelse
att fastställa nämndens organisation. NSG har, enligt utskottet, den 1 januari
1989 också infört en ny projektorienterad organisation med ökad inriktning
på ekonomiskt ansvar och ansvar för uppföljning inom berörda projekt. En
utvärdering av den nya organisationen avses ske i anslutning till det kommande
budgetårsskiftet.

Utskottet ansåg att riksdagen inte nu borde ta ställning i sak till varje enskilt
förslag. Enligt utskottets mening borde mineralvarukommittén få i uppdrag
att närmare pröva de frågor som tas upp i revisorernas förslag och de
motionssynpunkter som knutits till dessa.

Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1988/89:179).

Revisorernas skrivelse är som bilaga 6 fogad till denna berättelse.

Aktiebolaget Tipstjänsts stöd till idrotten

Revisorernas beslut den 8 februari 1989 (förs. 1988/89:18)

Rapport 1988/89:2

Revisorerna har sedan den 1 juli 1987 möjlighet att granska även de statliga
bolagen. Den första granskningen av denna art har gällt det av staten helägda
Aktiebolaget Tipstjänsts kostnader i form av reklam samt stöd till olika
ändamål inom den svenska idrotten. Granskningen har i huvudsak avsett
verksamhetsåret 1987.

Tipstjänst har enligt beslut av regeringen rätt att bedriva vadhållningsrörelse
i samband med tävlingar (tips och oddset) eller i form av lottning (lotto
och joker). Bolagets årsvinst skall enligt av regeringen utfärdade tillstånd till
vadhållningsverksamheten - efter aktieutdelning och sedvanliga avsättningar
- oavkortad inlevereras till statsverket.

Vid granskning av bolagets redovisning för verksamhetsåret 1987 har det
visat sig att bolaget lämnat vissa föreningar och organisationer på idrottsområdet
stöd som inte kan anses vara erforderligt för bolagets löpande vadhållningsverksamhet
utan måste anses som ett allmänt direkt stöd till idrotten.

Mot bakgrund av riksdagens uttalande, senast under 1987/88 års riksmöte
(KrU 1987/88:22), att statens stöd till idrotten bör beslutas av riksdagen i
samband med bedömning av anslagen för andra ändamål har revisorerna i
skrivelse till riksdagen hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att den form av stödverksamhet som bolaget för närvarande bedriver
fortsättningsvis inte bör få förekomma. Dessutom hemställer revisorerna
att riksdagen begär att regeringen snarast tar ställning till omfattningen av
behovet av stöd till idrotten för vadhållningsverksamhetens bedrivande och
underställer riksdagen frågan för godkännande.

Förslaget prövas för närvarande av riksdagen.

Revisorernas skrivelse är som bilaga 7 fogad till denna berättelse.

2 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 2

Statistiken över mervärdeskatt

Redog. 1989/90:2

Revisorernas beslut den 6 april 1989 (förs. 1988/89:25)

Rapport 1988/89:3

Revisorerna har undersökt vilken ekonomisk information i form av statistik
som finns rörande mervärdeskatten och hur den sammanställs och publiceras.
Av granskningen har framgått att statistiken för närvarande har en
mycket begränsad spridning men att det å andra sidan finns ett mycket stort
intresse för en utbyggd och mera detaljerad statistik. Publiceringen av data
om mervärdeskatten är vidare mycket ofullständig och oenhetlig.

Med hänsyn till den stora betydelse mervärdeskatten har som inkomstkälla
för staten är det av vikt att statistiken förbättras. En mera aktuell och
detaljerad information om mervärdeskatten behövs också som underlag för
olika beslut om förändringar på skatteområdet.

En översyn av behovet av statistik, statistikens omfattning och av dess tekniska
utformning bör därför enligt revisorernas mening komma till stånd.

Därvid bör det klarläggas vilket behov av statistik som finns och hur detta
behov skall tillgodoses. Klassificeringen av de mervärdeskatteredovisande
företagen i riksskatteverkets (RSV) skatteregister bör vidare förbättras. Det
bör också uppdras åt en bestämd myndighet att ha huvudansvaret för framställning
och publicering av statistiken. Dessutom bör statistiken publiceras
mer samlad och enhetlig.

Revisorerna hemställer i skrivelse till riksdagen att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad revisorerna förordat beträffande en översyn
av behovet av statistik över mervärdeskatten, produktionen av sådan
statistik och publicering av denna.

Förslaget prövas för närvarande av riksdagen.

Revisorernas skrivelse är som bilaga 8 fogad till denna berättelse.

Utvärdering av glesbygdsstödet

Revisorernas beslut den 21 april 1989 (förs. 1988/89:26)

Rapport 1988/89:1

Statligt stöd till glesbygd utgår för närvarande i fyra olika former. Dessa är
stöd till företag, stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser
(IKS), stöd till kommersiell service och stöd till samhällelig service.

Under budgetåren 1979/80-1986/87 har glesbygdsstöd utgått med totalt
drygt 1 miljard kronor. Av det totala glesbygdsstödet under budgetåret
1986/87 föll cirka tre fjärdedelar på de sju skogslänen. Glesbygdsstödet
handläggs av regionala myndigheter, främst länsstyrelserna.

Revisorerna har inriktat sin granskning på att utröna hur glesbygdsstödet
kan följas upp och utvärderas på ett mer ändamålsenligt sätt.

Vid granskningen har den hittills bedrivna uppföljnings- och utvärderingsverksamheten
och problemen i samband med den kartlagts. Vidare har undersökts
vilka problem som är förknippade med nuvarande användning av
databasen vid Umeå högskoleregions datorcentral (UMDAC) i vad gäller
uppföljning och utvärdering. Centrum för regionalvetenskaplig forskning i

Umeå (CERUM) har medverkat i granskningen.

Granskningen har visat att uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet
måste förbättras i syfte att kunna bli en mer ändamålsenlig del i styrningen
av stödet. Samordningsbehovet när det gäller uppföljning och utvärdering
av de olika stöd som utgår från anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m.
måste härvid beaktas.

Vid granskningen har konstaterats att såväl länsmyndigheternas som berörda
centrala myndigheters uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet
är föga utvecklad.

Vidare har länsplaneringens databas vid UMDAC visat sig mindre lättillgänglig
och användbar.

Vid granskningen har också framgått att möjligheterna att ge kompletterande
stöd i form av konsultinsatser för närvarande är mycket små på grund
av att glesbygdsstöd endast kan ges till investeringar i maskiner, byggnader
m.m.

Revisorerna har i skrivelse till riksdagen föreslagit att en expertgrupp med
företrädare för berörda myndigheter och organ tillsätts för att utarbeta riktlinjer
för uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Revisorerna anser
att de synpunkter som redovisats av CERUM och remissinstanserna utgör
en lämplig utgångspunkt för detta arbete.

Revisorerna har också föreslagit att datorstödet för uppföljning och utvärdering
utvecklas och samordnas. UMDAC-databasens tillgänglighet och innehåll
måste snarast ses över och anpassas till de behov som den föreslagna
expertgruppen definierar. Vidare bör samordningsbehovet både gentemot
det centrala registret och mellan främst länsstyrelsernas dataregister utredas.

Vidare har revisorerna föreslagit att formerna för kompetenshöjande stöd
till verksamheter som ej utvecklats på avsett sätt utreds.

Revisorernas förslag prövas för närvarande av riksdagen.

Revisorernas skrivelse är som bilaga 9 fogad till denna berättelse.

2.3.3 Annan åtgärd

Restaureringen av Hornborgasjön

Förstudie 1987/88:13

Revisorernas granskning av restaureringen av Hornborgasjön har utgått från
1977 års riksdagsbeslut om restaurering. Granskningen har inriktats på att
undersöka behovet av och möjligheterna till att påskynda verkställigheten
av restaureringsbeslutet. Hur de av riksdagen för restaureringen hittills anslagna
medlen i stort har använts har också granskats.

Ärendets handläggning inom olika myndigheter samt inom regering och
riksdag har följts översiktligt. Statens naturvårdsverks förslag åren 1981 och
1985 till restaurering utgör i omfattning huvuddelen av denna kartläggning.
Frågor rörande ekonomi och markanvändning har uppmärksammats särskilt.

Konstitutionsutskottet har samtidigt granskat om regeringens handläggning
av Hornborgasjöns restaurering står i överensstämmelse med 1977 års

Redog. 1989/90:2

riksdagsbeslut. Utskottet har härvid funnit att regeringen gjort vad sorn ankommer
på den oavsett om 1985 års restaureringsförslag kan anses inrymmas
i 1977 års riksdagsbeslut eller ej. Utskottet ansåg emellertid att den
långa handläggningstiden medfört betydande osäkerhet för berörda parter.

Revisorerna har kommit fram till dels att det är väsentligt att restaureringen
fullföljs, dels att det finns tillräckligt med underlag för att restaureringsprocessen
skulle kunna fortsätta, dels att det finns anledning förmoda
att så kommer att ske.

Revisorerna har förutsatt att den processtekniska frågan om återkallande
av tidigare ingiven ansökan till vattendomstolen ej fördröjer restaureringen.

Vad därefter gäller frågan hur de av riksdagen för restaureringen hittills
anslagna medlen har använts har det inte framkommit något som ger anledning
till anmärkning.

Då en fortsatt fördjupad granskning inte varit meningsfull har granskningen
avslutats i och med att förstudien i ämnet färdigställts.

Samarbetet melian skattemyndigheterna å ena sidan och polis och
åklagare å den andra på skatteområdet

Promemoria 1988/89:1

Revisorerna har granskat samarbetet mellan skattemyndigheterna å ena sidan
och polis- och åklagarmyndigheterna å den andra när det gäller att beivra
brott mot skatte- och uppbördsbestämmelserna. Granskningen har i
första hand omfattat förutsättningarna för samarbetet men även berört det
löpande arbetet.

De nu ifrågavarande brotten utgör en väsentlig del av den s.k. ekobrottsligheten.
Särskilda insatser har gjorts för att bekämpa denna brottslighet.
När det gäller att bedöma i vad mån riksdagens och regeringens uttalade
syfte att få ett effektivt samarbete berörda myndigheter emellan uppnåtts -uttalat främst i propositionen (1984/85:32) om riktlinjer för det framtida arbetet
mot ekonomisk brottslighet - har det visat sig utomordentligt svårt att
få fram några mått efter vilka en bedömning kan göras. Därtill kommer att
själva handläggningen av frågor om skattebrotten är komplicerad vilket i sig
också gör en utvärdering av insatserna svår.

Att med framgång beivra brotten är svårt. Flera av förutsättningarna för
att med kraft kunna beivra brotten är vidare speciella för dessa brott.

Här skall framhållas några speciella omständigheter. Den tid som förflyter
mellan den brottsliga gärningen och en eventuell dom är oftast betydligt
längre än i andra jämförbara brott. Revisorernas granskning har sålunda visat
att det vid skattebrott regelmässigt tar mycket lång tid, ofta flera år, från
upptäckt till beslut om åtal. I de fall då man tvingas avvakta dom i skatteprocessen
förflyter ytterligare tid. Utredningarna av skattebrott är vidare i sig
komplicerade då brotten ofta är mycket invecklade. Brotten upptäcks som
regel först av skattemyndigheten och anmäls till polis/åklagare. Polisen är
dessutom regelmässigt beroende av skattemyndigheterna vid förundersökningar.

De olika bevisbördereglema vid å ena sidan uppdebitering av skatt och
å andra sidan bedömningen av om skattebrott föreligger komplicerar också

Redog. 1989/90:2

åklagarnas arbete i domstolsprocesserna. För den enskilde kan för övrigt Redog. 1989/90:2
denna skillnad i bevisreglerna vara svår att förstå.

Vid 1987 års taxering var antalet beslut om skattetillägg över 36 000. Antalet
åtalsanmälningar om brott enligt skattebrottslagen har emellertid de senaste
åren varierat runt 6 000-8 000. Det finns flera skäl till varför en jämförelse
mellan dessa båda uppgifter är vansklig. Skattetillägg utfärdas i många
fall där det är helt klart att åtalsanmälan inte skall ske. Ett av motiven till att
införa skattetillägg var också att minska antalet åtal. Många skattetillägg avser
vidare undandragna belopp som understiger ett tre fjärdedels basbelopp.

Åtalsanmälan görs då som regel inte. En stor andel av skattetilläggen avser
dessutom skönstaxeringar och undanröjs när den skattskyldige avgett deklaration.
Även andra omständigheter medför att polisanmälan inte blir aktuell,
t.ex. bevisbördereglema.

Tyvärr framgår det inte av tillgänglig statistik hur stor andel av skattetilläggen
som avser små belopp och hur många som undanröjs efter det deklaration
kommit in. Diskrepansen mellan de två talen - beslut om skattetillägg
och åtalsanmälningar - är dock så stor att det enligt revisorernas mening
finns anledning att i fortsättningen uppmärksamma den.

Som nämnts varierar antalet åtalsanmälningar från år till år beträffande
skattebrotten. Variationerna beror troligtvis på flera faktorer. Bl.a. har man
hävdat att vissa mättnadseffekter kan uppstå. Vidare kan införande av ny
lagstiftning ha inverkat.

Även om tillgängliga statistiska uppgifter är svårtolkade måste man enligt
revisorernas mening anse att beivrandet av brotten ligger på en relativt låg
nivå i förhållande till det antal rättelser och uppdebiteringar av skatt som
genomförs. Ett förhållande som självfallet kan leda till viss olust inom berörda
myndigheter.

Om skattemyndigheterna upplevde att deras anmälningar resulterade i
skyndsammare beslut om åtal och efterföljande domar skulle antalet anmälningar
eventuellt öka. Hur mycket myndigheternas förväntningar påverkar
antalet anmälningar är det dock vanskligt att uttala sig om. Det finns dock
tecken som tyder på att dessa förväntningar inte har alltför stor inverkan.

Om de negativa förväntningarna var den dominerande faktorn borde nämligen
antalet anmälningar vara stadigt sjunkande och inte som nu variera.

I det av riksdagen godkända åtgärdsprogrammet har regeringen angett att
effektiva samarbetsformer mellan berörda myndigheter bör utvecklas. I
linje härmed har också mycket gjorts för att förbättra samarbetet. Uppföljning
av insatserna har också gjorts eller pågår. Det finns därför anledning att
förutsätta att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen.

För revisorernas del har en ytterligare fördjupad granskning ej ansetts
vara erforderlig med hänsyn till det arbete som i olika avseenden pågått för
att effektivisera brottsbekämpningen på skatteområdet, i vilken i stor utsträckning
ingått samarbetet mellan skattemyndigheterna och polis resp.
åklagarmyndigheterna. Granskningen har därför avslutats utan särskild åtgärd.

Utvecklingsfondens i Stockholms Ian handlande i visst finansieringsärende

Promemoria 1988/89:2

Revisorerna har, efter en anmälan från en grupp hantverkare, granskat utvecklingsfondens
i Stockholms län deltagande i finansieringen av projektet
S/S Hantverkaren, ett projekt avsett att bereda lokaler för småföretag i
Stockholm.

Efter en första granskning kunde revisorerna konstatera att fonden vid
handläggningen av kreditärendet hade kunnat vinnlägga sig om en bättre
uppföljning av kostnadsutvecklingen. Enligt revisorernas mening kunde det
vidare med hänsyn till fondens allmänna ställning ha fordrats att fonden vid
sina engagemang skulle ge alla parter den trygghet som de haft anledning att
vänta sig vid fondens medverkan i projektet. Fondens engagemang har dock
inte medfört större förluster för fondens del än som ryms inom en acceptabel
risknivå för den kreditförsörjande verksamheten.

I avvaktan på andra myndigheters prövning av projektet har granskningen
därefter fått vila. Sedan dessa prövningar avslutats har revisorerna funnit att
den egna granskningen och vad övriga myndigheter funnit vid sina undersökningar
har talat för att granskningen inte skulle föranleda ytterligare åtgärder
från revisorernas sida. Granskningen har därför avslutats.

Myndigheternas uppdragsverksamhet kontra myndighetsuppgifterna

Förstudie 1986/87:9, Promemoria 1988/89:3

Uppdragsverksamheten hos statliga myndigheter har på senare år snabbt
ökat i omfattning. Den är i dag 1>"de variationsrik och svåröverskådlig. Enhetliga
regler för bl.a. ekonomisk styrning saknas, vilket försvårar statsmakternas
möjligheter att styra och kontrollera verksamheten. Gränserna mellan
anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter inom en myndighet är i
många fall inte tydligt bestämda.

Revisorernas granskningsärende om myndigheternas uppdragsverksamhet
kontra myndighetsuppgifterna har enligt beslut av revisorerna i november
1986 vilat i avvaktan på närmare uppgifter om det utredningsarbete som
då aviserades från främst finansdepartementet.

I promemorian konstateras att inom ramen för det utvecklingsarbete kring
budgetprocessen och styrningen av den statliga verksamheten som bedrivs
inom regeringskansliet nu pågår arbete med att bl. a. utforma generella författningsbestämmelser
för avgiftsfinansierad verksamhet.

Mot bakgrund härav har revisorerna beslutat att granskningen inte skall
fullföljas.

Översyn av lantmäteriorganisationen och lantmäteritaxan

Förstudie 1988/89:2

Revisorerna har på förslag av bostadsutskottet beslutat att granska förhållandena
på lantmäteriområdet, bl.a. lantmäteritaxan och dess tillämpning.

Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att svara
för fastighetsbildning och att producera allmänna kartor.

Redog. 1989/90:2

Lantmäteriet bedriver också uppdragsverksamhet i form av kartproduktion,
mätningar, fastighetsvärdering m.m. Förrättningsverksamheten, som
är avgiftsbelagd, ombesörjs av statliga och kommunala fastighetsbildningsmyndigheter.
Till grund för avgiftsdebiteringarna vid förrättningarna ligger
en särskild av regeringen, efter riktlinjer som riksdagen fastställt, utfärdad
lantmäteritaxa (1971:1101).

Lantmäteriet omsatte budgetåret 1986/87 totalt ca 660 milj. kr. Härav svarade
den avgiftsfinansierade verksamheten, främst uppdrag och fastighetsbildningsåtgärder,
för ca 450 milj. kr. Det motsvarar knappt 70 % av den totala
omsättningen. Återstoden finansierades genom anslag som huvudsakligen
används för produktion av de allmänna kartorna och för stöd åt fastighetsbildningsverksamheten.

Ett flertal utredningar har under senare år genomförts inom fastighetsbildningsområdet.
Resultatet av dessa har bl.a. lett till vissa justeringar av lantmäteritaxan
och ett fortsatt beredningsarbete inom regeringskansliet, varvid
bl.a. de organisatoriska frågorna behandlats.

I budgetpropositionen för år 1988/89 har regeringen aviserat en utredning
som skall utreda effekterna av finansieringsprinciperna för fastighetsbildning
och fastighetsregistrering. På riksdagens initiativ skall denna utredning
även undersöka om det går att förenkla förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning
i syfte att minska kostnaderna.

Mot bakgrund av att lantmäteriets organisation samt finansieringsprinciper
och förrättningsförfarandet på lantmäteriområdet var föremål för utredningar,
bl.a. inom regeringskansliet, har granskningen avslutats i och med
att förstudien i ämnet färdigställts.

Handläggningstiderna vid länsrätterna i vad gäller skattemål

Förstudie 1988/89:3

Riksdagen har vid olika tillfällen uttalat sin oro för utvecklingen när det gäller
de långa handläggningstiderna för skattemål.

De genomsnittliga omloppstiderna har under senare år ändå fortsatt att
öka. De uppgick under år 1987 till i genomsnitt 21,3 månader vilket kan jämföras
med de 12 månader som i 1985 års budgetproposition angetts som en
godtagbar omloppstid. Samtidigt har andelen äldre mål i målbalansen ökat.

Det pågår för närvarande ett omfattande reformarbete inom skatteområdet.
Detta arbete kan förväntas leda till en betydande minskning i antalet
besvär till länsrätterna. Detta gäller t.ex. det förenklade deklarationsförfarande
för stora löntagargrupper som gäller fr.o.m. 1987 års taxering samt de
åtgärder som aviserades i propositionen (1986/87:47) om ändringar i taxeringsorganisationen
innebärande bl.a. utvidgad beslutsbehörighet för skattemyndigheterna
och väsentligt ökade möjligheter för dessa att ompröva
sina beslut.

De genomförda och planerade åtgärdernas effekter på besvärsfrekvensen
och därmed också på handläggningstiderna vid länsrätterna kan ännu inte
överblickas.

Med anledning av det pågående reformarbetet har revisorerna beslutat att
granskningen av handläggningstiderna vid länsrätterna i vad gäller skattemål
inte skall fullföljas.

Redog. 1989/90:2

Formerna för de statliga bidragen till vård av missbrukare Redog. 1989/90:2

Förstudie 1988/89:5

På förslag av socialutskottet har revisorerna granskat användandet av statsbidragen
till missbrukar- och ungdomsvården. Granskningen avslutades i
februari 1989.

Utskottet hyste farhågor för att statsbidragssystemet hade vissa negativa
effekter för vården av framför allt de mest utsatta missbrukarna och ungdomarna.

Det nuvarande statsbidragssystemet trädde i kraft den 1 januari 1986 och
skall gälla t.o.m. utgången av år 1989. År 1985 godkände riksdagen en ny
konstruktion av statsbidraget efter en överenskommelse mellan statens förhandlingsnämnd
och de båda kommunförbunden (prop. 1984/85:151,
SoU:26, rskr. 355). Statsbidraget utgår i form av kommunbidrag, platsbidrag
och omstruktureringsbidrag. Totalt fastställdes statsbidraget till 810 milj. kr.
för år 1987, varav kommunbidraget utgjorde ca 80 %. Ett av syftena med det
nya systemet var bl.a. att ge kommunerna frihet att välja de för sina behov
och förutsättningar lämpligaste vårdformerna.

Beträffande effekterna av det nya statsbidragssystemet framhölls i socialstyrelsens
rapport att det inte framgår av materialet om det nya statsbidraget
har någon direkt styrande effekt på kommunernas val av vårdformer. Detta
kunde naturligtvis bero, menade socialstyrelsen, på att ett år är för kort tid
för att man skall kunna spåra några egentliga förändringar som beror på
statsbidraget. Socialstyrelsen skulle i anslutning till att resultatet av 1987 års
uppgifter presenterades göra en mer ingående analys av effekterna av det
nya statsbidragssystemet. Resultatet av denna analys beräknades vara färdigställt
i början av år 1989.

Riksrevisionsverket (RRV) fick i april 1988 i uppdrag av regeringen att
analysera effekterna av statsbidraget till missbrukarvård m.m. I november
1988 överlämnade RRV resultatet av denna analys till regeringen. I RRV:s
granskning uppmärksammas de brister som fanns i den kommunala statistiken
och redovisningen när det gäller prestationer, kostnader och behov av
missbrukarvård. Dessa brister gör det svårt att bedöma den kommunala
missbrukarvården och att konstruera rättvisa fördelningsgrunder för statsbidraget
i fråga, framhöll RRV i sin rapport. RRV förde fram tre olika modeller
för alternativa statsbidragssystem. Modellerna bygger på olika grad av
vårdbehov och vårdprestationer i resp. kommun.

Av budgetpropositionen för år 1989/90 framgick att en proposition rörande
nytt statsbidragssystem till missbrukarvård m.m. skulle läggas fram
under våren 1989.

Då ett nytt statsbidragssystem till missbrukarvården fr.o.m. år 1990 kommer
att införas och löpande uppföljningar av det nuvarande systemets verkningar
hade gjorts och gjordes på regeringens uppdrag, har revisorerna inte
funnit skäl att djupare granska området. Granskningen har därför avslutats
i och med att förstudien i ämnet färdigställts.

Gränsområdeseffekter av persontransportstödet och av nedsättningen av
företagens socialavgifter

Förstudie 1988/89:6

För att främja de norrländska företagens utveckling och konkurrenskraft har
bl.a. persontransportstöd införts och nedsättning av socialavgifter medgivits.
Det har satts i fråga om inte dessa stödformer kan ha en negativ inverkan på
utvecklingen i de områden som gränsar till områden med stöd. I riksdagsmotioner
har kontinuerligt framförts förslag om att ändra den geografiska omfattningen
och att ytterligare differentiera nedsättningen av företagens socialavgifter.
Kunskap om gränsområdeseffekterna skulle kunna förbättra beslutsunderlaget
i det regionalpolitiska arbetet.

Persontransportstödet i vissa Norrlandskommuner infördes så sent som
den 1 januari 1986. Under de två första åren har endast 12 milj. kr. utbetalats.
Stödet är vidare begränsat till högst 100000 kr. per arbetsställe. Dessutom
är stödet differentierat i fyra stödzoner, vilket minskar gränsområdeseffektema.

Revisorerna gör den bedömningen att konkurrenssituationen inte torde
ha påverkats på ett mätbart sätt genom denna stödform. Enligt revisorernas
mening är det inte motiverat att fortsätta granskningen av gränsområdeseffekterna
i den del som omfattar persontransportstödet.

Beträffande nedsättningen av företagens socialavgifter i Norrbottens län
noterar statens industriverk (SIND) i en rapport om effekterna under de tre
första åren (1984-1986) att lönekostnaderna i någon mån ökat men att företagen
ändock haft utrymme att konsolidera sin ekonomi. SIND bedömer det
vidare osannolikt att åtgärden har haft någon betydande positiv effekt på
sysselsättningen. Verket framhåller emellertid att det troligtvis tar längre tid
än tre år innan effekterna kan avläsas.

Huvudintrycket av den studie av gränsområdeseffekter under fyraårsperioden
1984-1987 som revisorerna låtit genomföra tyder på att under de tre
till fyra första åren några påtagliga negativa effekter inte torde ha uppkommit
i de kommuner i Västerbottens län som gränsar till stödområdet. Till
detta kommer att såväl SIND som 1987 års regionalpolitiska kommitté har
till uppgift att arbeta med de aktuella frågorna.

Revisorerna har beslutat att granskningen av gränsområdeseffekterna av
persontransportstödet och av nedsättningen av företagens socialavgifter inte
skall fullföljas. Förstudien har överlämnats till riksdagens arbetsmarknadsutskott
samt till arbetsmarknadsdepartementet, SIND och 1987 års regionalpolitiska
kommitté.

Plan- och bostadsverkets ADB-resurser

Promemoria 1988/89:4

Med anledning av uppgifter i rapport från ansvarigt revisionskontor vid riksrevisionsverket
(RRV) beslutade revisorerna att granska dåvarande bostadsstyrelsens
resurser för ADB-stöd vid låneförvaltningen och verksamheten
med statligt bostadsstöd. Enligt rapporten hotade bristen på kunnig
ADB-personal säkerheten vid ärendehanteringen.

Redog. 1989/90:2

Då det sedermera framgick att revisionskontoret skulle göra en särskild Redog. 1989/90:2
studie av ett nytt ADB-system vid bostadsstyrelsen samt andra ADB-projekt,
beslutade revisorerna att granskningen skulle vila i avvaktan på revisionskon
torets arbete.

Därefter har bostadsstyrelsen på regeringens uppdrag utarbetat en plan
för utökat datorstöd till verksamheten vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Vidare har regeringen i proposition till riksdagen (1988/89:47)
angående vissa ekonomiskt politiska åtgärder inom bostadsdepartementets
område föreslagit att Statens bostadsfinansieringsaktiebolag skulle ges i uppdrag
att utveckla ett ADB-system för låne- och bidragshanteringen inom det
nya plan- och bostadsverket samt länsbostadsnämnderna. Ett förslag som
riksdagen på bostadsutskottets tillstyrkande (1988/89:BoUly) följde.

Med anledning av vad som förevarit har revisorerna avbrutit granskningen.

2.4 Pågående granskningsärenden

Handläggningstiderna vid patent- och registreringsverkets
bolagsavdelning

Rapport 1988/89:4

Patent- och registreringsverkets (PRV) bolagsavdelning i Sundsvall är registreringsmyndighet
för svenska aktiebolag och utländska bolags svenska filialer.
Detta innebär att bolagsavdelningen skall granska och registrera anmälningar
om nybildning av aktiebolag och filialer samt anmälningar om
ändringar av registrerade uppgifter.

Riksdagens revisorer har granskat handläggningstiderna vid bolagsavdelningen.
Revisorerna konstaterar att handläggningstiderna för vissa ärendetyper
är oacceptabelt långa. Detta gäller främst ärenden om namnändringar
(s.k. firmaärenden) och ärenden om ökning av företagens aktiekapital. I
dessa ärenden kan handläggningstiderna uppgå till närmare sex månader.

De långa handläggningstiderna hänger i första hand samman med den underbemanning
som förelegat under senare år. Denna underbemanning är i
sin tur ett resultat av dels en osmidig anslagskonstruktion som innebär att
resurserna inte kunnat anpassas kontinuerligt till efterfrågeutvecklingen,
dels en hög personalomsättning bland juristhandläggarna på registreringsenhetema.
Den höga felfrekvensen i inkomna registreringsansökningar har ytterligare
förlängt handläggningstiderna.

I revisorernas rapport har lämnats följande fyra förslag.

- Medel bör anvisas PRV för verksamheten inom bolagsavdelningen på ett
sådant sätt att erforderlig finansiell flexibilitet uppnås. Det kostnadstak
som nu är kombinerat med anslaget bör tas bort. PRV bör fortsättningsvis
självt få disponera över de avgifter som finansierar bolagsavdelningens
verksamhet. Avgifterna måste då anpassas till de faktiska kostnaderna
för verksamheten. Reformen får inte leda till sänkt produktivitet
och minskad effektivitet. Verksledningen förutsätts noggrant följa produktivitets-
och effekti vi tetsutvecklingen vid bolagsavdelningen.

- Åtgärder bör vidtas för att minska personalomsättningen bland jurist- ^

handläggarna. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan de olika handläggarkategorierna
bör ses över. Det påbörjade delegeringsarbetet bör fortsätta.

- Informationsinsatserna för att komma till rätta med den höga felfrekvensen
i inkomna registreringsansökningar och för att skapa bättre relationer
mellan PRV och verkets kunder bör effektiviseras.

- För att minska väntetiderna bör registreringsansökningarna fortsättningsvis
formaliegranskas direkt vid ankomsten till PRV så att ärendena
kan handläggas utan extra fördröjning när de står i tur för sakprövning.

Rapporten remissbehandlas för närvarande.

Arbetsskadeförsäkringen

Rapport 1988/89:5

Riksdagens revisorer har granskat arbetsskadeförsäkringen och funnit att
försäkringen inte fungerar väl i sin nuvarande utformning. I sammanfattning
pekar revisorerna på bl.a. följande förhållanden.

- Arbetsskadeförsäkringslagen har visat sig inte gå att tillämpa på ett rättvist
sätt.

- Arbetsskadeförsäkringens betydelse för det skadeförebyggande arbetarskyddet
synes vara starkt begränsad.

- Kompensationsnivån inom andra trygghetssystem ligger för flertalet på
en tillfredsställande nivå.

- Arbetsskadeförsäkringen utgör inte den grund för en tillfredsställande
arbetsskadestatistik som man har anledning att förvänta sig.

- Arbetsskadeförsäkringens marginellt högre ersättningsnivå jämte handläggningstidema
i systemet torde verka rehabiliteringshindrande.

Härutöver diskuterar revisorerna en rad frågor med anknytning till arbetsskadeförsäkringen,
bl. a.

- hur man kan åstadkomma ökad enhetlighet i lagtillämpningen om den
nuvarande lagen bibehålls

- hur behovet av arbetsskadestatistik kan tillgodoses på annat sätt än i dag

- hur informationssystem kan användas för tidiga rehabiliteringsåtgärder
samt

- hur man med hjälp av differentierade arbetsgivaravgifter och arbetsmiljöbokslut
kan stimulera till arbetsmiljöförbättringar.

Rapporten är under remissbehandling.

Byggnadsstyrelsens hyressättning

Förstudie 1985/86:2

Granskningen av byggnadsstyrelsens hyressättning har vilat i avvaktan på
vissa utredningar inom regeringskansliet (se verksamhetsberättelserna
1986/87 (s. 15-16) och 1987/88 (s. 28). Granskningen har återupptagits och
beräknas kunna bli avslutad under våren 1990.

Redog. 1989/90:2

Registrering och dokumentation av de statliga museernas samlingar Redog. 1989/90:2

Förstudie 1987/88:10

Den statliga museiorganisationen omfattar 41 museer, varav 19 är s.k. centralmuseer
och 12 är universitetsmuseer. Därutöver finns ett antal verksmuseer.

Frågan om dokumentation och registrering av museisamlingar har tidigare
varit aktuell i olika sammanhang, men då har man arbetat med utgångspunkt
i dokumentationen som en förutsättning för att museerna skall kunna samla,
bevara och levandegöra sina föremål.

Revisorerna granskar nu huruvida de befintliga registrerings- och dokumentationsrutinerna
är tillräckliga för att museerna utöver vad som nämnts
också skall ha tillfredsställande kontroll över samlingarna.

En undersökning görs av dokumentationen vid museer som förvarar
större värden av olika slag eller som noterats ha bristfälliga rutiner för dokumentation
av samlingarna. Granskningen avser främst att klarlägga vilka
skyldigheter att dokumentera sina innehav som bör åligga de skilda slagen
av museer.

1983 års bostadsförbättringsprogram

Förstudie 1988/89:7

1983 års bostadsförbättringsprogram är ett tioårigt program för att höja kvaliteten
i det befintliga bostadsbeståndet. När halva programtiden nu har gått
är det, med tanke på de underhålls- och investeringsbehov som kommer att
föreligga även efter det att programmet är slut, angeläget att se hur det har
gått med programmet och vilka krav som bör ställas på de statliga styrmedlen
för underhåll, förnyelse och ombyggnad av bostadsbeståndet.

Granskningen avser hur bostadsbeståndet underhålls, förnyas och byggs
om och hur den statliga styrningen inom bostadsförsörjningsområdet anpassats
härtill.

Den statliga styrningen av bostadsförsörjningen är konstruerad för nyby
ggnadsfallen. Hur styrmedlen har anpassats för bostadsförbättringen och
hur de bör utvecklas vidare ingår därför i granskningen.

Styrmedel som berörs är lagstiftning, myndighetsföreskrifter och allmänna
råd samt information, utbildning, forskning samt utvecklings- och experimentverksamhet.

När bostadsförbättringsprogrammet startade var nyproduktionen av bostäder
liten och antalet tomma bostäder betydande. Läget ändrades emellertid
tämligen snabbt. För att befrämja nyproduktionen har då åtgärder som
begränsat bostadsförbättringsprogrammet vidtagits i olika omgångar. Underlaget
för och effekterna av dessa svängningar vid genomförandet av programmet
granskas.

Stödet till experimentbyggandet

Redog. 1989/90:2

Förstudie 1988/89:8

Riksdagens revisorer har påbörjat en granskning av lånen till experimentbyggande
på förslag av bostadsutskottet. Eftersom låneverksamheten pågått
sedan 1977 finns det enligt utskottet anledning att nu se över inriktningen av
experimentverksamheten samt lånevillkorens ursprungliga utformning och
hur dessa villkor förändrats i samband med företagen omprövning.

Den hittills genomförda granskningen har bl.a. visat på vissa brister i den
övergripande inriktningen av experimentverksamheten och i byggforskningsrådets
(BFR) administration av lånen samt i själva konstruktionen av
stödet. Följdverkningarna av experimentverksamheten för enskilda vad beträffar
bostäder och hemmiljö är också dåligt kartlagda.

De frågor som närmare kommer att belysas finns inom följande ämnesområden: -

inriktningen av experimentverksamheten

- huvudmannaskapet för stödet till experimentbyggandet

- konstruktionen av stödet och behovet av förändringar

- följdverkningar av experimenten på enskilda personers hemmiljö och deras
bostäder.

Brutto- och nettoredovisning i statsbudgeten

Förstudie 1988/89:9

Riksdagen får vid olika tidpunkter och på olika sätt en ansenlig mängd information
om statsförvaltningens och den offentliga sektorns ekonomi, bl.a. inför
beslut om anslag för olika ändamål.

Det är emellertid ibland svårt att jämföra olika redogörelser med varandra.
Ofta är det också omöjligt att avgöra hur olika uppgifter har räknats
fram.

Sålunda återkommer samma redogörelser i både budgetproposition och
kompletteringsproposition. Innehållet i redogörelserna har emellertid inte
sällan reviderats kraftigt mellan de båda propositionerna.

Den fortsatta granskningen skall inriktas på

- vilka definitioner som används i olika sammanhang och hur olika definitioner
förhåller sig till varandra

- vid vilka tidpunkter och i vilken form riksdagen får information om statens
och den offentliga sektorns ekonomi

- vilken innebörd denna information egentligen har

- vilka möjligheter riksdagen (finansutskottet, andra utskott, enskilda riksdagsledamöter)
har att jämföra, kontrollera och följa upp innehållet i
skilda redovisningar.

Granskningen syftar till att utifrån riksdagens behov av information lämna
förslag till åtgärder som gör den ekonomiska informationen till riksdagen
enklare, tydligare och mera överskådlig.

Gällande offentligrättsliga regler om bisysslor

Förstudie 1988/89:10

Revisorerna har i sin granskningsverksamhet uppmärksammat problem i
samband med statsanställdas innehav av bisysslor och därför funnit det motiverat
att särskilt undersöka tillämpningen av gällande regler på området.

Rätten för statsanställda att utöva bisysslor regleras delvis i författning och
i övrigt genom kollektivavtal. I lagen om offentlig anställning (LOA) ges en
allmän bestämmelse om förbud att inneha s.k. förtroendeskadliga bisysslor.
Avtalsbestämmelser rörande arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor
finns i sektoravtalen för civil statsförvaltning, affärsverken resp. försvaret.

Enligt revisorernas beslut skall granskas på vad sätt myndigheter aktivt
sprider kunskap bland sina anställda om bisysslereglerna - både allmänt och
i särskilda fall - samt över huvud hur myndigheter handlägger frågor om bisysslor.
Revisorerna är också intresserade av att i görlig mån få reda på omfattningen
och arten av bisysslor bland statstjänstemän.

De statliga affärsverkskoncernerna

Beslutsunderlag 1988/89:8

Revisorerna har beslutat att granska de statliga affärsverkskoncernerna vad
avser riksdagens styrmöjligheter och regeringens styrning och kontroll av
verken.

Granskningarna skall genomföras med huvudvikt på tre ämnesområden,
nämligen

- finansiering av verksamheten

- kvalitet och service och

- dotterbolagens verksamhet och relationer till affärsverken.
Affärsverken granskas vart och ett för sig och resultaten läggs fram i separata
rapporter. Postverket kommer att granskas som första verk.

En inledande studie av postverket har gjorts med utgångspunkt i följande
särskilda frågeställningar

- målen för postens verksamhet

- konkurrenssituationen

- avkastningskrav och

- finansiering och ekonomisk utveckling samt dotterbolagens verksamhet
och ställning.

2.5 Granskningen av riksdagsförvaltningen

I enlighet med sitt uppdrag har riksdagens revisorer som externrevisorer
granskat riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning
samt verksamheten vid den inre riksdagsförvaltningen, riksdagens ombudsmän
och Nordiska rådets svenska delegation och Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond. Resultatet av den granskning som företogs av riksgäldskontoret,
riksbanken och jubileumsfonden har på föreskrivet sätt delgetts
riksdagen i särskilda berättelser, vilka legat till grund för finansutskottets

Redog. 1989/90:2

förslag i fråga om ansvarsfrihet för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäk- Redog. 1989/90:2
tige resp. utbildningsutskottets behandling av jubileumsfondens verksamhet.

Uppgiften att för revisorernas räkning utföra det egentliga granskningsarbetet
har anförtrotts Bohlins Revisionsbyrå AB.

De under verksamhetsåret 1988/89 avlämnade berättelserna har avsett
riksgäldskontorets verksamhet under budgetåret 1987/88 samt riksbankens
och Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1988. Beträffande
den närmare innebörden av granskningen och de iakttagelser som därvid
gjorts hänvisas till revisorernas berättelser (redogörelserna 1988/89:10, 19
och 20) samt till finansutskottets betänkanden 1988/89:FiU19 och FiU27 och
till utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU28.

Vad beträffar den inre riksdagsförvaltningen och riksdagens mindre myndigheter
har revisorerna som ett led i granskningsarbetet tagit del av förvaltningskontorets,
JO-ämbetets och Nordiska rådets svenska delegations bokslut
för räkenskapsåret 1987/88. Därvid har inga iakttagelser gjorts som föranlett
någon hänvändelse till riksdagen.

2.6 Övriga hos revisorerna väckta granskningsärenden
m.m.

Sorn framgår av avsnittet om revisorernas arbetsformer (s. 5) har revisorerna
under det gångna verksamhetsåret antagit vissa nya riktlinjer för revisionens
framtida arbete. Bl.a. har behandlingen av inkomna förslag om granskning
ändrats. Numera utarbetas i princip avseende samtliga förslag ett beslutsunderlag
i ärendet avsett att ligga till grund för revisorernas beslut om ett
ärende skall tas upp till granskning eller ej. Sådant beslutsunderlag skall om
möjligt vara upprättat inom en månad från det förslag om granskning väckts
hos revisorerna.

Under 1988/89 har beslutsunderlag upprättats i tio ärenden.

I två fall har revisorerna beslutat om granskning. Det ena ärendet avser
brutto- och nettoredovisning i statsbudgeten och det andra affärsverkskoncernernas
finansieringsutveckling och finansieringsstruktur.

3 Särskilda föredragningar m.m.

3.1 Särskilda föredragningar

På sedvanligt sätt har revisorerna under verksamhetsåret kallat verkschefer
och andra chefstjänstemän till särskilda föredragningar i plenum. Dessa föredragningar
har i regel inte någon direkt anknytning till det löpande granskningsarbetet.
Deras syfte är i stället att till revisionen förmedla allmän information
om utvecklingstendenser, aktuella problem och andra praktiska erfarenheter
inom den offentliga förvaltningen. De särskilda föredragningarna
har sålunda i första hand tagit sikte på den generella och principiella sidan
av olika samhällsfrågor, medan berörda myndigheters och institutioners löpande
förvaltningsarbete har behandlats mer som en konkret bakgrund. 32

I juni 1989 besökte revisorerna Skaraborgs län. Syftet med de länsresor
som företas av revisorerna är rent informativt. Avsikten är att revisorerna
skall få möjlighet att bilda sig en uppfattning om aktuella förhållanden och
problem i länet.

Revisorernas arbetsutskott sammanträffade i december 1988 i Oslo med
det norska stortingets kontrollkommitté.

I början av 1989 besökte revisorerna på inbjudan från statens invandrarverk
utredningsslussen Carlslund i Upplands Väsby utanför Stockholm.

Verkets generaldirektör redogjorde för principerna för ett bra och värdigt
flyktingmottagande och för det aktuella förändringsarbetet i mottagandet.
Revisorerna fick också en redogörelse för den del av polisens utredningsarbete
och av invandrarverkets tillståndsprövning som är förlagd till utredningsslussen.

Vid en kort rundvandring kunde revisorerna själva skaffa sig en uppfattning
om inkvarteringsförhållandena på anläggningen.

Under verksamhetsåret har besök mottagits dels av en delegation från Kinas
ministerium för kontroll och revision, dels av en estnisk kontrollkommitté.
Vidare har tjänstemän vid statsrevisionen i Lesotho gjort ett studiebesök
vid revisorernas kansli.

Statssekreteraren i finansdepartementet Gunnar Lundh har vid ett av revisorernas
sammanträden belyst olika aspekter på det statsfinansiella och samhällsekonomiska
läget.

Valutaregleringen, penningpolitiken och riksbankens regionala organisation
var huvudteman i riksbankschefen Bengt Dennis föredragning hos revisorerna.

Riksgäldsdirektören Staffan Crona har informerat om upplåningsverksamheten
m.m. vid riksgäldskontoret och om planeringsarbetet inför det förestående
ändrade huvudmannaskapet för riksgäldskontoret.

Företrädare för högsta domstolen, kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret,
statens järnvägar, banverket, boverket och luftfartsverket har informerat om
resp. myndighets verksamhetsområde. Av de upplysningar som lämnades
vid föredragningarna har efterföljande sammanfattande redogörelser befunnits
vara av intresse att vidarebefordra i denna verksamhetsberättelse.

Ordföranden i högsta domstolen justitierådet Olof Höglund informerade om
högsta domstolen (HD) och dess verksamhet. HD befinner sig i ett utvecklingsskede
som kan delas in i tre etapper.

År 1971 genomfördes en fullföljdsreform, varigenom HD fick ställning i
princip som renodlad prejudikatinstans. Ändringsdispensen, dvs. att överprövning
i HD fick ske om anledning förekom till ändring i det slut vartill
hovrätten kommit, avskaffades. Nu får - frånsett vissa särfall där resningsskäl
eller liknande föreligger - prövningstillstånd meddelas endast när prejudikatintresse
föreligger eller, som det heter i lagen, om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att talan prövas av HD.

År 1981 kom nästa reform. Den tog sikte på HD:s arbetsformer. Viktigast
och mest effektiva blev nya regler om domförhet. De innebar dels att fråga
om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot i stället för tre, om tillståndsfrågan
är av enkel beskaffenhet, dels att ärenden angående resning

Redog. 1989/90:2

och återställande av försutten tid samt domvillobesvär får avgöras av tre le- Redog. 1989/90:2
damöter i stället för fem, om prövningen är av enkel beskaffenhet.

Nu står HD inför en tredje reform på grundval av förslag som avgivits av
1977 års rättegångsutredning (SOU 1986:1 Högsta domstolen och rättsbildningen).
Avsikten med förslagen är att i vid mening öka effektiviteten i det
nuvarande systemet och att få till stånd ett bättre uttnyttjande av HD :s resurser.

I ett annat betänkande (Ds Ju 1986:9) med titeln Några frågor om de särskilda
rättsmedlen har utredningen föreslagit att vissa ärenden angående resning,
domvillobesvär och återställande av försutten tid skall avlastas HD och
i stället prövas av hovrätt.1

De förväntningar som knöts till 1971 års och 1981 års reformer- att genom
lindring av den pressande arbetsbördan främja HD:s rättsbildande verksamhet
- har inte blivit uppfyllda. Måltillströmningen, som förväntades minska
betydligt genom 1971 års reform, har tvärtemot ökat. Antalet från hovrätt
till HD fullföljda mål har sålunda ökat från 1329 år 1971 till 3339 år 1985
och 3 044 år 1986, alltså mer än en fördubbling. Större betydelse har däremot
1981 års reform visat sig ha. De ändrade domförhetsreglerna har möjliggjort
att målbalansen kunnat successivt nedbringas så att den, från att vid utgången
av år 1985 ha legat kring 2000 mål, vid utgången av år 1986 utgjorde
1580 och vid 1987 års utgång 1340 mål. Denna trend har hållit i sig även
under 1988 så att balansen per den 30 september var 1214 mål.

ADB-tekniken har under senare år i ökande utsträckning kommit till användning
som hjälpmedel inom olika delar av domstolsväsendet i Sverige.

För HD:s del har hittills endast viss, tämligen blygsam, användning skett av
sökning i det s.k. Rättsdata-systemet av rättsfall, författningstext etc. Under
hösten 1988 igångsätts databehandling för målregistrering, ord- och textbehandling
samt uppbyggande och hantering av interna register m.m. Verksamheten
kommer successivt att byggas ut under 1988 och 1989.

Från revisorernas sida aktualiserades frågan om rekryteringen till domarbanan.
HD har ännu inte påverkats av dessa problem. Däremot menade
Höglund att en lägre kvalitet i underrätternas domar kunde förklaras av det
besvärliga rekryteringsläget och ”avhoppen” vid dessa.

I november 1988 informerade generaldirektör Björn Weibo, kriminalvårdsstyrelsen,
om verkets verksamhet. Föredragningen koncentrerades på vissa
problem och inleddes med en redovisning för beläggningsläget inom anstaltsorganisationen.

Under den senaste tvåårsperioden har beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
ökat med ca 13 % och vid häktena med ca 27 %. Beläggningen vid
de slutna riksanstalterna har tidvis varit så hög att häktade som dömts inte
kunnat placeras i anstalt utan fått stanna kvar i häkte. Inom anstaltsorganisationen
i övrigt har det varit överbeläggning under vintern 1987/88. Beläggningssituationen
vid häktena är särskilt besvärande i storstadsregionerna.

Antalet verkställbara fängelsedomar steg under det första halvåret 1988 med
omkring 1000 jämfört med motsvarande tid år 1987. Beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
kan därför väntas öka ytterligare under år 1989.

Anstaltsbeläggningen kännetecknas av stora säsongvariationer. Hög be- 33

''Båda utredningsbetänkandena har numera resulterat i riksdagsbeslut.
3 Riksdagen 1988189. 2 sami. Nr 2

läggning råder under vinterhalvåret medan den under resten av året normalt
är betydligt lägre. Till största delen beror detta på variationer i domstolarnas
arbete. Antalet fängelsedomar är lägst under augusti och högst under månaderna
oktober-november.

Björn Weibo framhöll att överbeläggningen medför stora problem. Sålunda
blir pressen på de anställda hård. Vidare försvåras eller omöjliggörs
angelägen differentierad och klientinriktad verksamhet vid anstalterna. Man
måste också i ökande utsträckning frångå det s.k. närhetskriteriet (placering
av internerna på anstalt nära hemorten).

Kortsiktigt får problemen med överbeläggning mötas genom att nedlagda
anstaltsplatser åter öppnas, att planerad nedläggning av anstalter skjuts upp
och att nya anstalter tas i bruk. Ökade ansträngningar att utnyttja platserna
genom möjligheterna med förskjuten inställelse kommer också in i bilden.

Av det totala antalet klienter inom kriminalvården är ca 65 % drogmissbrukare.
Av dessa är 45 % narkotikamissbrukare, men ser man endast till
riksanstalterna är andelen så hög som 90 %.

Olika åtgärder vidtas inom kriminalvården för att identifiera narkotikamissbrukare
och motivera dem för adekvat behandling. Insatser bedrivs
bl.a. inom projekt som syftar till att bekämpa HIV/aids. Särskilda motivatörer
har anställts på vissa häkten och lokalanstalter. Projektverksamheten i
fråga finansieras av socialdepartementets anslag för åtgärder mot aids.

Enligt Björn Weibo skulle kriminalvården kunna lyckas bättre med rehabiliteringsinsatser
om man ruckade på närhetsprincipen och minskade antalet
permissioner.

Vad gäller psykiatriska insatser inom kriminalvården erinrade Björn
Weibo om att det i 1974 års kriminalvårdsreform slogs fast att de ordinarie
samhällsorganen skulle ansvara för att deras stöd och hjälpinsatser kom även
kriminalvårdens klienter till del.

Vid reformens genomförande förfogade kriminalvården över totalt 264
psykiatriska vårdplatser. I dag är antalet platser 67. Situationen försvåras givetvis
ytterligare genom avvecklingen av mentalsjukhusens slutenvårdsenheter,
påpekade Björn Weibo. Därtill har ändrade bestämmelser angående
vårdkostnadsersättningen till sjukvårdshuvudmännen gjort det svårare för
kriminalvården att få de intagnas sjukvårdsbehov tillgodosett inom den samhälleliga
sjukvården. Läget förvärras också av att endast en av nio läkartjänster
är besatt inom kriminalvårdens psykvårdsorganisation till följd av
rekryteringssvårigheter.

Slutligen kommenterade Björn Weibo kriminalvårdens transportorganisation.
Den har nyligen omorganiserats, och fr.o.m. den 1 juli 1987 ansvarar
kriminalvården även för transporter som tidigare utfördes av polismyndighet.
Verksamheten har ökat kraftigt de senaste åren främst till följd av de
många förpassningsresorna utomlands. Sålunda hade antalet förpassade personer
ökat från 1206 personer budgetåret 1985/86 till ca 2 600 personer budgetåret
1987/88. Under samma period nästan fördubblades övertidsuttaget
inom transportorganisationen och ligger nu på en oacceptabelt hög nivå.

Som svar på revisorernas frågor omnämndes att åtgärder vidtagits för att
förhindra att interner avvek under permission. Särskilda kontakter hade sålunda
tagits med rikspolisstyrelsen i denna fråga. Vad beträffar rymningar

Redog. 1989/90:2

från anstalt pågick arbete i en särskild grupp som hade till uppgift att se över
och förbättra rutinerna vid anstalterna.

Björn Weibo ansåg att frivården fungerar men att det stora antalet klienter
per handläggare/övervakare är ett problem.

Med anledning av frågor om klientbehandling och rehabilitering framhölls
bl.a. att praktisk träning i vardagliga sysslor var viktiga moment och att ett
ökat samarbete med AMU vöre önskvärt.

Generaldirektör Claes Örtendahl, statskontoret, gav en kort sammanfattning
av verkets verksamhet och koncentrerade därefter sin framställning på olika
aktuella problem som statskontoret möter i sin verksamhet.

Statskontorets verksamhet omfattar i dag huvudsakligen förvaltningsekonomi
(FE) och informationsteknologi (IT).

Inom FE-området är en av de viktigaste uppgifterna att biträda departement
och myndigheter med att genomföra det nya budgetsystemet (”treårsbudgeteringen”).
I övrigt omfattar statskontorets FE-insatser främst styrning
och uppföljning av statlig och kommunal verksamhet, strukturfrågor
och organisationsutveckling.

Statskontorets arbete inom IT-området är starkt inriktat på standardisering,
vilket verket ser som en förutsättning för att kunna sänka statens ADBkostnader
och bättre ta till vara erfarenheter och information inom hela förvaltningen.

Antalet datorstödda arbetsplatser inom statsförvaltningen är i dag ca
100000 och tillväxten ligger på 35-45 % per år. Inom internadministrationen
har datoriseringen i regel gått långt, men när det gäller själva sakverksamheten
som t.ex. ärendehantering finns förfarande ett stort behov av mera
ADB-stöd.

Statskontorets roll i den statliga ADB-upphandlingen förändras. Tidigare
var verket starkt styrande på området, men i linje med det nya budgetsystemet
får verket nu i stället mera stödjande och rådgivande uppgifter. I stora
upphandlingar av strategisk betydelse kommer statskontoret dock även i
framtiden att ha ett avgörande inflytande.

Ett problem för statskontoret är att förnyelsearbetets hantering och dess
status i regeringskansli och riksdag ibland är oklar. Verkets medarbetare kan
därför ha svårt att finna de rätta kontakterna.

Det finns även oklara gränser i stabsorganens inbördes samarbete. Dagens
arbetsfördelning är inte självklar, framhöll Claes Örtendahl.

Vad gäller besparingarna enligt 2-procentsregeln börjar dessa nu ge problem
på många myndigheter. Systemet bör enligt hans mening ersättas av
strukturåtgärder och fortsatt regelförenkling.

Samtidigt kan det vara svårt för statskontoret att få gehör för nödvändiga
strukturinsatser, mindre åtgärder väcker ingen uppmärksamhet och större,
mer långsiktiga förslag möter oftast stort motstånd.

Vidare har statskontoret uppmärksammat problem med rekryteringen
och personalutvecklingen inom statsförvaltningen. Medelåldern bland personalen
stiger successivt, redan i dag har många myndigheter hög medelålder
särskilt bland högre tjänstemän. På de flesta håll behöver man förbereda
sig bättre för det kommande generationsskiftet.

Redog. 1989/90:2

Därefter berörde Claes Örtendahl några problem som gällde statskontorets
egen, inre verksamhet.

Som ett av regeringens stabsorgan har statskontoret en oklar ställning
mellan regeringskansliet och myndigheterna. Krympande anslag och stigande
intäktskrav bidrar också till att göra verkets roll otydlig. ”Är vår huvuduppgift
att föra ut regeringens budskap eller skall vi främst inrikta oss på
att skapa intäkter,” frågade sig Claes Örtendahl. I den dagliga verksamheten
leder den oklara rollen ofta till stora problem.

Ett annat problem är den externa informationen. Statskontorets huvudsakliga
verksamhet innebär att producera kunskap, men verket har svårt att
finna effektiva och ekonomiska former för att föra ut sitt budskap.

Vidare är personalrekryteringen bekymmersam. Personalen på statskontoret
har minskat från ca 320 på 1970-talet till i dag ungefär 240 anställda.
Arbetsbördan har däremot snarare ökat. Samtidigt har kompetenskraven
höjts, och verket lider brist på erfarna specialister inom olika områden. Personalomsättningen
är för närvarande så hög som ca 20 %. Rekryteringsarbetet
är svårt och möjligheterna begränsade att konkurrera med de löner och
andra förmåner som t.ex. konsultbyråerna kan erbjuda.

Slutligen nämndes beträffande statskontorets anslag att detta minskat i
linje med 2-procentsregeln. Nu har man kommit till en nivå där det blir nödvändigt
att antingen ompröva vissa delar av verksamheten eller finna andra
finansieringsformer. Ett ökat beroende av intäkter och externa bidrag förstärker
dock de rollproblem verket har och försvårar en långsiktig planering.

Under den efterföljande frågestunden togs bl.a. upp frågan om problem
med avgränsning av statskontorets uppgifter gentemot riksrevisionsverket
och hur samarbetet mellan de båda myndigheterna fungerar. Former för information
och kunskapsöverföring till riksdagen togs också upp till diskussion.

SJ i förändring var huvudtemat i generaldirektören för statens järnvägar (SJ)
Stig Larssons föredragning, som här återges i sammanfattning.

”SJ skall utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat tågtrafikföretag
med en sådan lönsamhet att det kan överleva av egen kraft.”

Så står det i den trafikpolitiska propositionen och genom 1988 års trafikpolitiska
beslut har statsmakterna markerat en ny inriktning och nya förutsättningar
för SJ att verka på en transportmarknad som känneteckas av hård
konkurrens.

Affärsverket SJ har under lång tid redovisat förluster. Med den inriktning
som verksamheten haft skulle förlusten inom några år ha uppgått till flera
miljarder kronor. Målet för nya SJ är att snabbt bryta den negativa utvecklingen
och att göra verksamheten lönsam. Detta innebär att SJ av egen kraft
skall förbättra sitt resultat med 1 miljard kronor till 1992. Därefter skall lönsamheten
vara ännu högre för att ge normal avkastning på kapitalet. Staten
kommer i fortsättningen inte att täcka SJ:s förluster. SJ måste därför åstadkomma
ett sådant resultat att löner, investeringar och andra kostnader kan
betalas.

För att uppfylla de krav som nu ställts på SJ av Sveriges riksdag gjordes
en omorganisation av verksamheten den 1 juli 1988. Den innebar först och

Redog. 1989/90:2

främst en uppdelning i ett affärsverk, SJ, för trafiken och ett banverk för
infrastrukturen.

Inom affärsverken gjordes likaså en genomgripande omorganisation. Fyra
divisioner (persontrafik, godstransport, maskin och fastighet) med egna resultatansvar
samt ett antal serviceenheter som säljer tjänster till dessa inrättades
liksom några staber. För samtliga enheter har mål ställts upp, vilka
följs upp varje månad.

Under sommaren och hösten 1988 tillsattes nya chefer.

Ett stort arbete har också lagts ned på att ta fram bra rutiner för uppföljning
av verksamheten.

Hela verksamheten analyserades och den 17 november 1988 redovisade
SJ sitt program. Det innehöll kraftfulla åtgärder i form av såväl effekti visering
som nysatsningar inom en rad olika områden.

På persontrafiksidan rustas 700 vagnar upp för att erbjuda resenärerna
bättre komfort och service. Förutom moderniseringen anpassas ett mindre
antal av vagnarna till olika kunders krav. Sålunda tas sovvagnar med hotellkomfort
fram, familjevagnar, kontorsvagnar och i samarbete med Trafikrestauranger
nya konferensvagnar.

De 50 största stationerna i landet rustas upp under de närmaste åren. Likaså
satsar SJ på att göra det lättare för resenärerna att köpa biljetter, boka
plats och få information.

Inom godstransportdivisionen sker en omstrukturering av godstrafiknätet
som även omfattar hanteringen på bangårdar och godsterminaler.

SJ:s styrka är långa regelbundna transporter av tunga och stora volymer.
När det gäller korta transporter är förlusterna stora. Diskussioner pågår nu
med kunder och kommuner i syfte att åstadkomma bra framtida transportlösningar,
som gör både kunder och SJ effektiva och konkurrenskraftiga på
marknaden.

Likaså har SJ inlett samarbete med de andra nordiska jämvägsförvaltningarna
om direkttågstransporter till kontinenten. En gemensam samordningscentral
planeras till Helsingborg.

Det pågår således ett mycket omfattande reformarbete inom SJ och våra
två stora konkurrensfördelar - säkerheten och miljön - förstärker ytterligare
vår position. De rationaliseringar och satsningar som nu görs skall också
möjliggöra en tillfredsställande lönsamhet under 1990-talet.

Stig Larsson besvarade efter sin föredragning frågor från revisorerna om
bl.a. statsmakternas möjligheter att styra och följa SJ overksamhet, om SJ:s
samarbete med länsmyndigheterna samt om säkerheten i järnvägstrafiken.

Generaldirektören vid banverket Jan Brandbom gav en kort sammanfattning
av verkets organisation och dess uppgifter efter uppdelningen av SJ i ett
banverk och ett affärsmässigt inriktat trafikföretag.

Banverket är central förvaltningsmyndighet i järnvägsfrågor. Verket svarar
för järnvägens infrastruktur med ett planerings- och genomförandeansvar
som liknar det vägverket har inom vägsektorn. Med samhällsekonomiska
principer som grund skall verket i banhållningen och i övrig verksamhet
främja järnvägens utveckling. För att kunna ge järnvägen en roll som
överensstämmer med statsmakternas övergripande trafikpolitiska mål är det

Redog. 1989/90:2

angeläget att verket anpassar teknik och organisation till ett väl fungerande
samspel med trafikutövare och andra intressenter.

Verket består av ett huvudkontor (till 1991 under successiv omlokalisering
till Borlänge) samt en regional organisation med fem regioner och 21 distrikt.
Dessutom finns en landsomfattande material- och industridivision.

Administrativt inordnad inom banverket finns också en järnvägsinspektion,
vars roll och ställning kan jämföras med luftfarts- och sjöfartsinspektionerna.
Järnvägsinspektionen har i sin myndighetsutövning direktivrätt inte
bara mot SJ och banverket utan också mot andra spårägare och trafikutövare
på privata järnvägar, tunnelbanor, spårvägar m.m.

Brandborn påminde i sin föredragning om den nya indelningen av järnvägsnätet
i stom- och länsjärnvägar. Uppdelningen av nätet speglar också
en uppdelning av planeringsansvaret för järnvägsnätet mellan banverket och
länsstyrelserna. För länsjärnvägarna är det numera länsstyrelserna som bestämmer
vilka satsningar som skall göras inom den samlade ramen för länsvägar,
länsjärnvägar och andra länstrafikanläggningar. Brandborn pekade
här på att banverket gärna ser en utveckling av den s.k. Norrbottensmodellen
för länsstyrelsernas hantering av kommunikationsfrågorna.

Brandborn upplyste vidare om att banverket kommer att få i uppdrag att
se över infrastrukturavgifterna. Syftet är att utreda konsekvenserna av en
slopad differentiering av de rörliga avgifterna. Den högre avgift som utgår
på de s.k. skogsbanorna har i debatten bl.a. framställts som ”boven” i samband
med överföring av virkestransporter till lastbil. Det är dock angeläget
att framhäva att skillnaden mellan avgifterna för bantyp I resp. II betyder
mycket litet i de totala transportkalkylerna i dessa sammanhang.

Det är ännu för tidigt att uttala sig om de långsiktiga effekterna av uppdelningen
av SJ i ett banverk och ett affärsmässigt inriktat trafikföretag. Delar
av uppdelningen mellan verken är inte heller helt slutförd. Det gäller bl.a.
telefrågan, där verken har olika uppfattningar om vart funktionen skall
höra. Banverket har hävdat och också fått stöd av regeringen för att telefunktionen
av säkerhetsskäl och för neutralitet mellan olika trafikföretag
skall ligga hos banverket.

Jan Brandborn pekade, efter fråga från revisorerna, på instiftandet av
järnvägsinspektionen som en väsentlig faktor för att garantera en fortsatt
hög säkerhet inom järnvägssektorn.

På fråga om vilka satsningar som görs i Norrland framhöll Brandborn bl.a.
de viktiga kapacitetsförstärkningarna på norra stambanan. Det gäller bl.a.
en omfattande förstärkning av elanläggningar/-kapacitet som har stor betydelse
för hur många tåg som kan framföras. Vidare genomförs ett betydande
broprogram för att stärka bärigheten. Sammantaget är dessa satsningar synnerligen
viktiga för att ge järnvägen dess rätta roll för de tunga, nord-sydliga
godsflödena genom landet.

I fråga om upprivning av banor upplyste Brandborn att detta får ske först
tre år efter beslut om att banverkets underhåll skall upphöra. Beslutet skall
då ha föregåtts av samråd med SJ, trafikhuvudman m.fl. vid upphörande av
underhållet och med ÖB och andra berörda totalförsvarsmyndigheter inför
upprivningen av banan.

Redog. 1989/90:2

Boverket är en helt ny myndighet sedan den 1 juli 1988. Verket är en sammanläggning
av bostadsstyrelsen och statens planverk, men har fått en helt
ny organisation.

Boverkets generaldirektör Gösta Blucher och chefen för verkets administrativa
avdelning, avdelningschef Marika af Winklerfelt, lämnade redovisning
för det nya verket.

Verket består av en bostadsmarknadsavdelning, en plan- och naturresursavdelning,
en stadsmiljöavdelning, en byggavdelning, en avdelning för förvaltning
av bostadslån och räntebidrag, en administrativ avdelning samt ett
kontor för typgodkännande av byggprodukter. Därutöver finns vid verket en
enhet för tjänsteexport.

Den huvudsakliga inriktningen av arbetet vid verkets enheter redovisades.
Verket har bl.a. en aktiv uppföljning av byggkostnadernas utveckling.
Verket har nyligen överlämnat en rapport till regeringen om erfarenheter
från tillämpningen av den nya plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen
(NRL). Verket har också utarbetat nya nybyggnadsregler som ersätter
den tidigare byggnormen (SBN80) och arbete med nya låneregler pågår.
Ombyggnadsreglerna fungerar i vissa avseenden på fel sätt. Ett förslag till
förändringar kan beräknas bli färdigt tidigast under år 1990.

När det gäller analys av bostadsbehoven vill verket tränga djupare än vad
som är möjligt genom hittills tillämpad metodik.

Den löpande ärendehandläggningen har prioriterats under uppbyggnadsarbetet.
Verket har nyligen lämnat en redovisning till JK av ärendebalansen,
som visar att verket trots omorganisationsproblemen har en i väsentliga avseenden
bättre ärendebalans än modermyndigheternas.

Huvuddelen av redovisningen ägnades arbetet med omorganisationen och
omlokaliseringen av boverket till Karlskrona.

Av den personal på ca 320 personer, som tjänstgjorde vid bostadsstyrelsen
och planverket vid tiden för riksdagens beslut om verkets inrättande och lokalisering
till Karlskrona var nu kvar ett hundratal. Av dessa hade ett sextiotal
tjänst i verket. Resten utgjordes av övertaliga. Vid tidpunkten för verkets
flyttning den 21 augusti 1989 beräknades ca 15 av den ursprungliga personalen
flytta med. 15 till 20 beräknades få anställning vid Statens Bostadsfinansierings
AB (SBAB).

Rekryteringen av ny personal pågår. Hittills har ett nittiotal personer anställts.
För att få verksamheten att fungera används därutöver extra anställd
personal och konsulter, bland dem flera pensionärer och inlånad personal
från länsbostadsnämnderna. Rekryteringsläget är gott. Det finns många sökande
till utannonserade tjänster.

Uppbyggnaden av det nya verket hade blivit mer krävande än väntat beroende
på att statsförvaltningen inte haft beredskap för riksdagens beslut.
Blucher redovisade att han vid flera tillfällen under förberedelserna fått lov
att vända sig till de ansvariga statssekreterarna vid bostads-, finans- och civildepartementen
för att få nödvändiga åtgärder vidtagna.

Särskilt stora hade problemen varit vid arbetsgivarverket. Trots påstötningar
från kanslihuset kunde inte villkoren för den berörda personalen klaras
ut förrän i maj 1988. Verksledningen hade tvingats ta strid med personal -

Redog. 1989/90:2

organisationerna för att över huvud taget kunna annonsera tjänsterna före
verkets inrättande. Rekryteringsarbetet hade fördröjts. Inga nyanställningsbeslut
hade kunnat tas före verksstarten. Verket led fortfarande av återverkningarna
från denna försening.

Generaldirektör Gösta Blucher avslutade sin redovisning med allmänna
synpunkter på omlokalisering av statliga myndigheter. Blucher var inte negativ
till omlokaliseringar. Förutom de regionalpolitiska vinsterna kunde
också andra fördelar utvinnas. En angelägen förnyelse underlättades och rekryteringen
av god kompetens från hela riket var lättare till orter utanför
Stockholmsregionen.

Det var emellertid angeläget att statsförvaltningen hade beredskap för att
stödja en omlokaliserad myndighet. Det hade inte varit fallet för boverket.

Det var också viktigt att åtgärderna för den ort som fick en omlokalisering
var regionalpolitisk! samordnade. Det hade inte heller varit fallet med boverkets
lokalisering till Karlskrona. Efter det beslutet fattats hotades kommunikationerna
till Karlskrona av försämringar, vilket var särskilt allvarligt
för en kommunikationstät myndighet som boverket.

De svårigheter som hotade Karlskronas arbetsmarknad bl.a. genom nedläggning
av det statliga Karlskronavarvet försvårade också för boverket. Hoten
har redan påverkat rekryteringsarbetet negativt. Riksdagen hade här ett
ansvar.

3.2 Länsresa

Revisorerna besökte Skaraborgs län den 14-16 juni 1989.

Under resan besöktes Karlsborg, Götene, Mariestad, Skara och Lidköping.
Med indelning i grupper studerade revisorerna olika ämnesområden.
Besöket koncentrerades till de statliga och kommunala myndigheternas
samt enskilda företags förutsättningar för att verka inom länet. Vissa kulturinstitutioner
besöktes också, t.ex. Varnhems klosterkyrka, Husaby källa och
Läckö slott.

Länet är i hög grad ett tillverkande län och ett jordbrukarlän. År 1985
fanns 28 % av arbetstillfällena i industrin. Industrin i Skaraborgs län domineras
av tillverkande företag med lång tradition inom flera olika branscher. Industrin
är jämnt fördelad inom länets 17 kommuner, även om några orter
har ensidigt näringsliv. Arbetslösheten var i juni 1989 0,85 %. Många företag
är framgångsrika men en ökad satsning på teknikutveckling är önskvärd.
Det finns annars en risk att näringslivet stagnerar.

Landshövding Lennart Orehag redovisade den gemensamma grundsyn
som fastställts för Skaraborgs utveckling och framtid. Grundsynen är resultatet
av ett par års intensiva diskussioner inom myndigheter och organisationer.
Avsikten är att länets framtida förutsättningar inom samhälle och näringsliv
skall förbättras.

De olika samverkansformer och projektarbeten som presenterades kan
ses som exempel på regionalt utvecklingsarbete där den samordnade länsförvaltningen
kommer att spela en allt större roll.

Länsstyrelsen informerade vidare om arbetet med den nya plan- och bygg -

Redog. 1989/90:2

lagen och naturresurslagen (PBL/NRL). Med en fördjupad översiktsplan rörande
Karlsborg som exempel redovisades hur avvägningen mellan olika
statliga och kommunala intressen kan göras och vilka resultat som uppnåtts.
Arbetet med den nya översiktsplanen har varit ett effektivt sätt att lösa intressemotsättningar
mellan olika parter.

Vid ett besök i Götene kommun informerade länsstyrelsens miljövårdsenhet
om olika miljöskyddsfrågor. Länet präglas i hög grad av jordbruket.
Länsstyrelsen, lantbruksnämnden och LRF har etablerat ett samarbete i
syfte att kartlägga läckaget av näringsämnen och bekämpningsmedel från
jordbruket till vattendragen.

I ett samarbete mellan Götene kommun och Ariamejerierna i Götene utnyttjas
spillvärme från Arla i kommunens fjärrvärmenät. Ariamejerierna
och kommunen samverkar också beträffande rening av avloppsvatten.

Vid besöket i Götene redovisades hur länsstyrelsens och kommunernas
roller förändrats inom civil beredskap. Tre sinsemellan sammankopplade
förändringar har ägt rum under senare år. En ny ledningsstruktur för totalförsvaret
har införts på central nivå. Kommunerna har sedan den 1 januari
1987 övertagit ledningen av civilförsvaret och är sedan den 1 juli 1986 totalförsvarsmyndighet
på lokal nivå. Länsstyrelsen har fått en ny roll som samordnare,
utbildare och ”konsult”.

Länets beredskapsprogram presenterades. Det betonades att ett väl genomtänkt
beredskapsprogram med klart definierade ansvarsförhållanden
ger bonuseffekter genom att större säkerhet byggs in i verksamheten i fred.
När det gäller utbildning och övningar ligger Skaraborgs län väl framme. Två
huvudsakliga problem har noterats. Det ena avser förekomsten av flygbaser
inom länet och därmed särskilda riksområden. Det andra gäller underhållet
av skyddsrum, som befaras bli eftersatt.

I Skara besöktes Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) veterinärinrättning.
SLU bedriver utbildning och forskning inom områdena lantbruk, veterinärmedicin
och skogsbruk. I Skara finns grundutbildning av veterinärer,
forskarutbildning, djursjukvårdarutbildning och hovslagarutbildning.

Vid Hornborgasjön presenterades naturvårdsverkets arbete med att restaurera
sjön. Arbetet bedrivs tillsammans med kommunerna i Falköping,
Skara och Skövde samt länsarbetsnämnden, landstinget och länsstyrelsen i
Skaraborgs län. Restaureringsarbetet tar sikte på att det rika naturlivet skall
bestå. Sjön har växt igen efter det att vattennivån sänktes i slutet av 1800-talet för att öka jordbruksarealen. Ca 1500 hektar bladvass skall röjas bort
varav hälften är gjort.

Vid besöket i Lidköping fick revisorerna information om kommunens
verksamhet. Lidköping är en gammal handels- och sjöfartsstad. Efter hand
har en del industrier vuxit fram. Den offentliga sektorn är en stor arbetsgivare.
Kommunstyrelsens uppgifter har renodlats. Ansvaret för verksamheten
har decentraliserats ut på facknämnderna.

I Skara besöktes Scan Väst, som ägs av bönder i västra Sverige. Verksamheten
består av slakt och styckning, charktillverkning m.fl. därtill knutna affärsområden.
Scan Väst är medlem i LRF och samverkar med andra Scanföreningar
i Sveriges slakteriförbund. Antal aktiva medlemmar uppgår till
knappt 15 000. Scan Väst omsätter ca 3 000 milj. kr. och har 1700 anställda.

Redog. 1989/90:2

Företagsledningen framhöll att den framtida jordbrukspolitiken kommer att
ställa krav på anpassning av jordbruksdriften och livsmedelsindustrin. Utvecklingen
inom den europeiska gemenskapen kommer att bli av stor betydelse.

Revisorerna besökte också Volvo Komponenter AB i Skövde, som är dotterbolag
till Volvo. Företaget tillverkar den s.k. drivlinan, däribland motorer,
till Volvos personbilar, lastbilar och bussar. Volvo Penta med tillverkning
av båtmotorer ingår också i divisionen. Omsättningen uppgår till 8,5 miljarder
kronor, vilket motsvarar en tiondel av Volvos hela omsättning. Antalet
anställda är ca 10000 (80000 i koncernen). Huvudkontoret ligger i Skövde
med 5 000 anställda. I övrigt har Volvo Komponenter fabriker i Köping, Lindesberg,
Flen, Floby och Vara.

Volvo Komponenter redovisar goda resultat efter sju års högkonjunktur.
Moderbolaget har det övergripande ansvaret för finansiering och ekonomi
och fastställer avkastningskrav. Forskning och utveckling, som är en tung
post för bilindustrin, ligger också inom moderbolagets ansvarsområde.
Verksamheten är kapitalintensiv. Volvo Komponenter genomför för närvarande
ett investeringsprogram på 5 miljarder kronor, som bl.a. finansieras
med investeringsfondsmedel. Investeringen innebär utbyggnad av ett helt
nytt fabriksområde.

Vid besök i Karlsborgs fästning fick revisorerna information om verksamheten
vid fästningen och planerna att använda den som turistobjekt. Fr.o.m.
den 1 juli 1984 fungerar fästningen som utbildningsanläggning för K 3, Livregementets
Husarer, som då flyttades till Karlsborg. Omflyttningen till Karlsborg
medförde stora påfrestningar på verksamheten. Regementet har tappat
personal och har svårigheter att rekrytera. Länsstyrelsen, kommunen och
militära myndigheter undersöker i ett gemensamt projekt olika möjligheter
att utveckla turismen i området. Försvaret har minskat sin verksamhet och
vill använda anläggningar och mark som blivit lediga. Karlsborgs fästning
skulle kunna utnyttjas som turistanläggning. Man har bl.a. planer på att
bygga ett ”militärmuseum” med försvarsteknisk anknytning.

3.3 Besvarade remisser

Revisorerna har yttrat sig till finansdepartementet den 8 februari 1989 över
delbetänkande från riksgäldskommittén Riksgäldskontoret - från riksdagens
till regeringens myndighet (SOU 1988:59).

Vidare har synpunkter lämnats muntligen avseende förslag i betänkandet
(SOU 1988:36) Effektiv statlig lokalförsörjning.

Redog. 1989/90:2

Bilagor

Bilaga 1 Förstudier, rapporter och skrivelser 1984/85-1988/89

Redog. 1989/90:2

Bilaga 2 Granskningsplanen för 1989/90 66

Till riksdagen under verksamhetsåret 1988/89 avlåtna skrivelser

Bilaga 3 Personalresurserna vid skogsstyrelsen och förskogsvårdsstyrelsernas
myndighetsuppgifter 67

Bilaga 4 Stödet till fiskerinäringen 90

Bilaga 5 Statistiken över socialavgifterna 114

Bilaga 6 Statliga insatser för prospektering 146

Bilaga 7 Aktiebolaget Tipstjänsts stöd till idrotten 175

Bilaga 8 Statistiken över mervärdeskatt 202

Bilaga 9 Utvärdering av glesbygdsstödet 221

Avslutad granskning. Skrivelse till riksdagen

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1984/85	Nämnden för fartygskreditgaran-tier		febr. 82	maj 84	juni 84	nov. 84
	Multinationella företags skatte-förhållanden Datorbaserade system förstu-diedokumentation vid högskolan -STU DOK/LA DOK		febr. 83 mars 81 dec. 83	juni 84'' aug. 83	okt. 84 okt. 83	dec. 84 \| dec. 84	1 Fördjupad förstudie och PM
	Vissa kostnader för förvaring av anhållna, häktade och andra om-händertagna		febr. 83	maj 84	sept. 84	dec. 84
	Effektivitetskonsekvenser av ut-lokaliseringen av statliga civila myndigheter		mars 81	juni 84	sept. 84	dec. 84
	Fördelningen av ansvaret för vägtrafiksäkerheten		febr. 82	nov. 84	dec. 84	febr. 85
	Lönesystemen för SIDA:s ut-landsstationerade personal och kostnaderna för att administrera dem			april 852	maj 85	juni 85	2 Fördjupad förstudie

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Avslutad granskning. Annan Åtgärd

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	'' se till riksdagen
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1984/85	Statens utlåningsverksamhet	nov. 84''					1 PM
	Redovisningsskyldighet för statli-ga bidrag		dec. 83	juni 852	_		2 Ingen ytterli-gare åtgärd
	Olika bosättningsbegrepp och de-ras tillämpning	nov. 84
	Avgiftsbeläggningen av tjänster som tillhandahålls av toxikolo-gisk informationsservice	mars 85
	Sveriges exportråd	nov. 843					3 PM
	Räntebidrag till bostadslån	nov. 844					4 PM

Pågående granskning

Verksamhetsår
Ärende Förstudie Rapport Beslut om skrivel se

till riksdagen

Beslut med anledning Beslut Remissvar

av förstudie senast

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

1984/85 Lokalanvändning vid myndighe -

ter med eget lokalhållningsansvar	jan. 85	jan. 86	mars 86	maj 86
Dispositionen av statliga myndig-heters överskottsmateriel	jan. 85	jan. 88	mars 88	maj 88
Mervärdeskatt vid import nov. 85
Kronofogdemyndigheternas ut- . nyttjande av personalresurserna s		juni 86	sept. 86	nov. 86
Statistiken över inkomst-och för- \| mögenhetsskatterna	► juli 80	maj 87	sept. 87	dec. 87
Statistiken över socialavgifterna \|	t	april 88	aug. 88	dec. 88
Statistiken över mervärdeskatten /		okt. 88	dec. 88	april 89
Kontrollen av mervärdeskatt dec. 86''
Skatt på fartygsbränsle	dec. 84	juni 85	sept. 85	nov. 85
Överstyrelsens för ekonomiskt försvar handläggning av be red-skapslån m. m.	febr. 82	mars 85	maj 85	nov. 85
Rutiner vid ansökan om svenskt medborgarskap	jan. 85	nov. 85	febr. 86	maj 86
Statens utgifter för bidragsför-skott, m. m.	jan. 84	juni 8511 sept. 85 1	nov. 85	mars 86
Dimensioneringen av SMHI :s nät av vattenföringsstationcr	april 85	jan. 86	april 86	okt. 86
Den regionala projektverksam-heten	juni 85	april 86	juni 86	dec. 86

Anmärkning

'' PM

: Tre rapporter -

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Pågående granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie	Rapport		Beslut om skrivel- Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen Fördjupad avslutad granskning
1984/85	Riksgäldskontorets ställning i förhållande till riksdagens för-valtningskontor i vad gäller frå-gor om förvaltning av ekonomisk natur Verkschefernas utnyttjande av myndigheternas revisionskontor	juni 86''	jan. 851 nov. 872	febr. 85	Riksdagsupp-drag Vilande april 85 2 PM ingen yt-terligare åtgärd 3 PM

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Vilande granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1984/85	Riksbankens planerings- och budgetsystem Säkerheten till sjöss Stiftelsen Industricentra i Skel-lefteå	vilande jan. 85 avslutad juni 87'' vilande april 85 avslutad april 872 vilande mars 85 avslutad febr. 86					1 PM 2 PM

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

4 Riksdagen 1988189.2 sami Nr2

Avslutad granskning. Skrivelse till riksdagen

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie	Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen Fördjupad avslutad granskning
1985/86	Överstyrelsens för ekonomiskt försvar handläggning av bered-skapslänm. m. Skatt på fartygsbränsle Lokalanvändning vid myndighe-ter med eget lokalhällningsansvar Statens utgifter för bidragsför-skott, m. m. Rutiner vid ansökan om svenskt medborgarskap					Se 1984/85

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Avslutad granskning. Annan åtgärd

Verksam hetsår -

Ärende

Förstudie

Rapport

Beslut med anledning
av förstudie

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

Beslut om skrivelse
till riksdagen

Anmärkning

1985/86 Verkschefernas utnyttjande av
myndigheternas revisionskontor

Mervärdeskatten vid import

Stiftelsen Industricentra i Skellefteä Prissättningen

vid överlåtelsen av
Venngarns slott till Lewi Pethrus
stiftelse för filantropisk verksamhet
juni 86

Kostnaderna för allmänna reklamationsnämndens
tvistlösande
verksamhet fehr. 86

Frivårdskostnaderna inom kriminalvården
febr. 86

Överstyrelsens för ekonomiskt
försvar handläggning av lån till
Holma Fabriks AB

Läkemedelskostnaden inom
sjukförsäkringen nov. 85

Statens konstmuseers depositionsverksamhet
juni 86

Verksamheten vid styrelsen för

teknisk utveckling nov. 85

Landskrona Finans AB juni 86

Statens stöd till Waplans Mekaniska
Verkstads AB i Krokoms
kommun maj 86

Analys av kostnaderna för statstjänstemannens
rätt till fria läkemedel
maj 86

1984/85

febr. 82

febr 86
maj 86''

april 86

1 Slutrapport.

Ingen ytterl.
åtgärd

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Pågående granskning

Verksam hetsår -

Ärende

Förstudie

Rapport

Beslut med anledning
av förstudie

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

Beslut om skrivelse
till riksdagen

Anmärkning

1985/86 Dispositionen av statliga myndigheters
överskottsmateriel

Kronofogdemyndigheternas utnyttjande
av personalresurserna

Statistiken över inkomst- och förmögenhetsskatterna Statistiken

över socialavgifterna

Statistiken över mervärdeskatten

Kontrollen över mervärdeskatt

Dimensioneringen av SMHI:s nät
av vattenföringsstationer

Den regionala projektverksamheten Byggnadsstyrelsens

byggnadsverksamhet
i egen regi

Flyktinginvandringen till Sverige
m. m.

Kostnaderna för högskoleutbildningar -

Se 1984/85

maj 86

sept. 85
maj 86

dec. 87
april 88''

april 87

juni 87

febr. 88

april 87

okt. 87 maj 88

1 PM. Ingen
ytterl. åtgärd

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Vilande granskning

Verksam hetsår -

Ärende

Förstudie

Rapport

Beslut med anledning
av förstudie

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

Beslut om skrivelse
till riksdagen

Anmärkning

1985/86 Riksgäldskontorets ställning i
förhållande till riksdagens förvaltningskontor
i vad gäller frågor
om förvaltning av ekonomisk
natur

Riksbankens planerings- och
budgetsystem

Säkerheten till sjöss

AMS-bidrag till flyttningskostnader Byggnadsstyrelsens

hyressättning

jan.88

nov. 85
maj 861
dec. 882

Se 1984/85

1 Beslut att
ärendet skall
vila

2 Granskningen
återupptas

Avslutad granskning. Skrivelse till riksdagen

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie	Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen Fördjupad avslutad granskning
1986/87	Kronofogdemyndigheternas ut-nyttjande av personalresurserna Dimensioneringen av SMHI:s nät avvattenföringsstationerm m. Den regionala projektverksam-heten Flyktinginvandringen till Sverige m. m.				> i	• Se 1984/85 Se 1985/86

Avslutad granskning. Annan åtgärd

Verksam hetsår -

Ärende

Förstudie

Rapport

Beslut med anledning
av förstudie

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

Beslut om skrivelse
till riksdagen

Anmärkning

1986/87 Riksbankens planerings- och
budgetsystem

Kontrollen av mervärdeskatt
Säkerheten till sjöss

Analysav statsbudgetens utfall okt. 86

Reklamskatten okt. 86

Personalplanering inom domstolsverket
febr. 87

Handläggningen av ärenden om

tillstånd att inneha skjutvapen nov. 86

Försvarets upphandling av målflygverksamhet
och ombyggnad
av helikoptrar maj 87

Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstituts
(SPRI) arbetsuppgifter okt. 86

Delegationen för vetenskaplig
och teknisk informationsförsörjning
(DFI) okt. 86

Luftfartsverket och dess avgiftssystem
juni 87

Huvudmannaskap och kostnadsansvar
för flygplatser juni 87

Statens järnvägars trafikantservice
nov. 86

Se 1984/85

L/l

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Pågående granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport	Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	se till riksdagen Remissvar senast
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1986/87	Statistiken över inkomst- och för-mögenhetsskatterna Statistiken över socialavgifterna Statistiken över mervärdeskatten Dispositionen av statliga myndig-heters överskottsmateriel Byggnadsstyrelsens byggnads-verksamhet i egen regi Kostnaderna för högskoleutbild-ningar				1	f Se 1984/85 Se 1985/86
	Förutsättningarna för samarbetet mellan skattemyndigheterna å ena sidan och polis och åklagare å den andra på skatteområdet		maj 87	okt. 881		''PM. Ingen ytterl. åtgärd
	Begränsning av statliga bolags rätt till förlustavdrag vid beskatt-ningen		okt. 86	nov. 87	jan. 88 mars 88
	Byggentreprenader inom det mi-litära försvaret		jan. 87	okt. 87 juni 882	nov. 87	2PM. Ingen ytterl. åtgärd
	Stödet till fiskerinäringen		dec 86	april 88	juli 88 okt. 88
	Personalresurserna vid skogs-styrelsen och för skogsvårds-styrelsernas myndighetsuppgifter		mars 87	maj 88	juli 88 okt. 88
	Utvärdering av glesbygdsstödet		maj 87	okt. 88	dec. 88 april 89

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Vilande granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie Rapport		Beslut om skrivel- Anmärkning
		Beslut med anledning Beslut av förstudie	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen Fördjupad avslutad granskning
1986/87	Riksgäldskontorets ställning i förhållande till riksdagens förvaltningskontor i vad gäller frågor om förvaltning av ekono-misk natur AMS-bidrag till flyttnings-kostnader Byggnadsstyrelsens hyressättning			Se 1984/85 \| Se 1985/86
	Myndigheternas uppdrags-verksamhet kontra myndighets-uppgifterna	vilande nov. 86 avslutad dec. 881		1 PM
	Utvecklingsfondens i Stockholms län handlande i visst finan-sieringsärende	vilande jan. 87 avslutad nov. 892		2 PM
	Plan- och bostadsverkets ADB-resurser	vilande okt. 86 avslutad mars 893		3 PM

L/l

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Avslutad granskning. Skrivelse till riksdagen

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1987/88	Statistiken över inkomst- och för-mögenhetsskatterna					1	\| Se 1984/85
	Dispositionen av statliga myndig-heters överskottsmateriel					J
	Kostnaderna för högskoleutbild-ningar						Se 1985/86
	Begränsning av statliga bolags rätt till förlustavdrag vid beskatt-ningen						Se 1986/87
	Översyn av förfarandet vid del-givning av kallelser m. m. vid domstolar och statliga myn-digheter		mars 88''			mars 88	1 Fördjupad förstudie
	Kostnaderna vid SI V:s flykting-förläggningar			dec. 87	febr. 88	april 88
	Socialstyrelsens nya organisation		nov. 87	juni 88	-	juni 88

Avslutad granskning. Annan åtgärd

Verksamhetsår
Ärende Förstudie Rapport Beslut om skrivel- Anmärkning

se till riksdagen

Beslut med anledning Beslut Remissvar

av förstudie senast

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

1987/88	Riksgäldskontorets ställning i förhållande till riksdagens för-valtningskontor i vad gäller frå-gor om förvaltning av ekonomisk natur		Se 1984/85
	Byggnadsstyrelsens byggnads-verksamhet i egen regi		\| Se 1985/86
	AMS-bidrag till flyttningskost-nader
	Byggentreprenader inom det mi-litära försvaret		Se 1986/87
	Information till allmänheten om lagar och andra författningar	maj 88
	De civila myndigheternas lokal-anskaffning	okt. 87''	''PM
	Riksgäldskontorets provisions-kostnader för premielån	juni 88
	Tullverkets kontroll av utrikes-trafiken	febr. 88
	Administrationskostnaderna för och uppföljningen av det svenska internationella utvecklingssam-arbetet	juni 88
	Förordningen (1983:943) om statsbidrag till kommunal barn-omsorg	nov. 87
	Statsbidraget till kommunernas kostnader för social hemhjälp	febr. 88
	Länsbostadsnämndernas verk-samhet	dec. 87

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Pågående granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Förstudie		Rapport		Beslut om skrivel-	Anmärkning
		Beslut med anledning av förstudie	Beslut	Remissvar senast	se till riksdagen
		Granskningen avslutad	Fördjupad granskning
1987/88	Statistiken över socialavgifterna						Se 1984/85
	Statistiken över mervärdeskatten					\|
	Byggnadsstyrelsens hyressättning						Se 1985/86
	Förutsättningarna för samarbetet mellan skattemyndigheterna i ena sidan och polis och åklagare i den andra på skatteområdet Stödet till fiskerinäringen					1	. Se 1986/87
	Personalresurserna vid skogssty-relsen och för skogsvårdsstyrel-sernas myndighetsuppgifter
	Utvärdering av glesbygdsstödet
	Registrering och dokumentation av de statliga museernas sam-lingar		juni 88
	Statliga insatser för prospekte-ring		okt. 87	juni 88	sept. 88	dec. 88

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Vilande granskning

Verksam hetsår -

Ärende

Förstudie

Rapport

Beslut med anledning
av förstudie

Granskningen Fördjupad

avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

Beslut om skrivel- Anmärkning
se till riksdagen

1987/88 Myndigheternas uppdragsverk samhet

kontra myndighetsuppgifterna Utvecklingsfondens

i Stockholms
län handlande i visst Finansie
ringsärende

Plan- och bostadsverkets
ADB-resurser

Restaurering av Homborgasjön vilande juni

avslutad dec.
88

Se 1986/87

Avslutad granskning. Skrivelse till riksdagen

Verksam hetsår -

Ärende

Beslut med anledning
av förstudie

Rapport

Beslut om skrivelse
till riksdagen

Granskningen Fördjupad Beslut Remissvar

avslutad granskning senast

Annan
åtgärd m.m.

1988/89 Statistiken över socialavgifterna Statistiken

över mervärdeskatt Utvärdering

av glesbygdsstödet Stödet

till fiskerinäringen Personalresurserna

vid
skogsstyrelsen och för
skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter Statliga

insatser för
prospektering

Aktiebolaget Tipstjänsts
stöd till idrotten

Se 1984/85

Se 1986/87

Se 1987/88

okt. 88

febr. 89

Avslutad granskning. Annan åtgärd

Verksam- Ärende Beslut med anledning Rapport Beslut om skrivel- Annan hetsår av förstudie se till riksdagen åtgärd m.m. Granskningen Fördjupad Beslut Remissvar avslutad granskning senast
1988/89 Förutsättningarna för sam- ''
arbetet mellan skattemyn-
digheterna å ena sidan och
polis och åklagare å den
andra på skatteområdet
Plan- och bostadsverkets
ADB-resurser	► Se 1986/87
Myndigheternas uppdrags-
verksamhet kontra myndig-
hetsuppgifterna
Utvecklingsfondens i Stock-
holms län handlande i visst
finansieringsärende ^
Restaurering av Hornborga-
sjön	Se 1987/88
Gränsområdeseffekter av per-
sontransportstödet och av
nedsättningen av företagens
socialavgifter mars 89

Avslutad granskning. Annan åtgärd

Verksam-

hetsår

Ärende

Beslut med anledning
av förstudie

Rapport

Beslut om skrivel- Annan
se till riksdagen åtgärd m.m.

Granskningen Fördjupad
avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

1988/89

Översyn av lantmäteri-organisationen och lant-mäteritaxan

Handläggningstiderna vid
länsrätterna i vad gäller
skattemål

Formerna för de statliga
bidragen till vård av
missbrukare

dec. 88
febr. 89
febr. 89

Pågående granskning

Verksam- hetsår	Ärende	Beslut med anledning av förstudie	Rapport		Beslut om skrivel- Annan se till riksdagen åtgärd m.m.
		Granskningen Fördjupad avslutad granskning	Beslut	Remissvar senast
1988/89	Byggnadsstyrelsens hyres-sättning Stödet till experiment-byggandet	mars 89			Se 1985/86
	Handläggningstidema vid patent- och registrerings-verkets bolagsavdelning	dec. 88	maj 89	juni 89
	Registrering och dokumen-tation av de statliga mu-seernas samlingar				Se 1987/88
	Arbetsskadeförsäkringen	febr. 89	juni 89	okt. 89
	1983 års bostadsförbätt-
	nngsprogram	mars 89
	Gällande offentligrätts-liga regler om bisysslor	maj 89

Redog. 1989/90:2
Bilaga 1

Pågående granskning

Verksam-

hetsår

Ärende

Beslut med anledning
av förstudie

Rapport

Beslut om skrivel-se till riksdagen

Annan
åtgärd m.m.

Granskningen Fördjupad
avslutad granskning

Beslut

Remissvar

senast

1988/89

Brutto- och nettoredovis-ning i statsförvalt-ningen

De statliga affärsverks-koncernerna

april 89
juni 89''

1 Besluts-underlag

Granskningsplanen för 1989/90

Revisorerna har den 7 juni 1989 fastställt en granskningsplan att gälla tills
vidare för verksamhetsåret 1989/90. De ärenden som finns uppförda på planen
fördelar sig på riksdagsutskottens beredningsområden enligt följande.

Konstitutionsutskottet

1. Riksdagens bemyndiganden (förstudie)

Finansutskottet

2. Byggnadsstyrelsens hyressättning

3. Brutto- och nettoredovisning i statsbudgeten

Socialförsäkringsutskottet

4. Arbetsskadeförsäkringen

Kulturutskottet

5. Registrering och dokumentation av de statliga museernas samlingar
Trafikutskottet

6. De statliga affärsverkskoncernerna: Postverkets verksamhet (förstudie) Näringsutskottet 7.

Handläggningstiderna vid patent- och registreringsverkets bolagsavdelning Arbetsmarknadsutskottet 8.

Gällande offentligrättsliga regler om bisysslor

Bostadsutskottet

9. 1983 års bostadsförbättringsprogram
10. Stödet till experimentbyggandet

Redog. 1989/90:2

Bilaga 2

Förslag till riksdagen

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

1988/89:6

Riksdagens revisorers förslag om personalresurserna
vid skogsstyrelsen och för skogsvårdsstyrelsernas
myndighetsuppgifter

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor kring
personalresurserna vid skogsstyrelsen och för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter.
Revisorerna har i granskningen särskilt belyst skogsvårdsorganisationens
försämrade ekonomi, nedgången i fråga om skogsvårdsstyrelsernas
uppdragsverksamhet, sambandet mellan myndighetsutövning
och uppdragsverksamhet samt den personalminskning som genomförts för
att möta den negativa resultatutvecklingen.

Revisorerna föreslår
att skogsvårdsstyrelserna, för att motverka negativa konsekvenser av
fluktuationerna i uppdragen från statliga myndigheter, skall vara garanterade
en basorganisation, och att omfattningen och finansieringen av en sådan
organisation utreds.

En sammanfattning av granskningsrapporten (1987/88:8, dnr 1986:46) och
remissutfallet är som bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

Vid en av de föredragningar som verkschefer håller inför riksdagens
revisorer i plenum redogjorde generaldirektören i skogsstyrelsen för skogsvårdsorganisationens
verksamhet. Bl.a. visades på de ekonomiska svårigheter
som organisationen brottades med. Dessa var väsentligen en följd av att
uppdragsverksamheten i vad avser skogliga beredskapsarbeten minskat
kraftigt i omfattning. Budgetåret 1984/1985 uppkom en samlad förlust i
skogsvårdsorganisationen om 31,7 milj. kr. Underskottet fördelade sig till
ungefär lika stora delar på allmän verksamhet och på den affärsmässigt
bedrivna frö- och plantverksamheten. Skogsstyrelsen hade därför satt in ett
åtgärdsprogram för budgetåren 1986/87-1988/89, som tog sikte på både
utveckling och besparing. Besparingarna innebar i huvudsak neddragning av
personal. Den enligt generaldirektören mest debatterade besparingsåtgärden
var sammanslagningar av skogsvårdsstyrelsernas kanslier i Malmöhus
och Kristianstads resp. Stockholms och Uppsala län.

Med anledning av lämnad information och viss kritik som riktats mot
organisationsförändringen i Skåne gjordes en förstudie hos revisorerna. I
förstudien bedömde revisorerna att det fanns skäl att närmare granska
effekterna av den personalminskning som genomförts för att möta den
negativa resultatutvecklingen i den allmänna verksamheten (myndighets -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

De iakttagelser som gjorts under granskningen och som legat till grund för
revisorernas förslag är i korthet följande:
att de ekonomiska förutsättningarna för skogsvårdsorganisationens verksamhet
tenderar att ytterligare försämras

att volymen på uppdragsverksamheten till övervägande del är beroende av
statsmakternas beslut om anslag till andra myndigheter eller verksamheter
att skogsvårdsorganisationens system med fördelning av samkostnader på
olika verksamhetsgrenar innebär att - om uppdragsintäkterna minskar -minskar också det ekonomiska utrymmet för myndighetsutövning
att skogsvårdsstyrelserna bl.a. för att upprätthålla en oförändrad nivå på
myndighetsutövningen söker kompensera sig för bortfall av beredskapsinsatser
genom ökad annan uppdragsverksamhet i konkurrens med andra
att skogsvårdsstyrelserna bör vara garanterade en basorganisation med
hänsyn till fluktuationerna i uppdragen från statliga myndigheter.

Remissyttranden över granskningsrapporten har inkommit från sammanlagt
18 myndigheter och organisationer.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Inledning

Genom riksdagsbeslut våren 1981 (prop. 1980/81:136, JoU 25, rskr. 295)
ombildades skogsvårdsstyrelserna den 1 juli 1981 - från att tidigare ha haft en
speciell förvaltningsrättslig ställning som statsunderstödda offentliga organ -till helstatliga regionala myndigheter i en samlad skogsvårdsorganisation
med skogsstyrelsen som chefsmyndighet.

Riksdagen godkände i samband därmed de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas
organisation och arbetsuppgifter som regeringen förordat i propositionen.
Sålunda skulle i varje län finnas en skogsvårdsstyrelse under ledning av
en av regering och landsting utsedd styrelse samt med en länsjägmästare som
chefstjänsteman för personalen hos skogsvårdsstyrelsen. Den interna organisationen
hos skogsvårdsstyrelsen i olika enheter för särskilda uppgifter skulle
i viss utsträckning, enligt regeringens eller skogsstyrelsens bestämmande,
kunna anpassas med hänsyn till förhållandena i det enskilda länet.

Uppgiften för skogsvårdsorganisationen (skogsstyrelsen, länsvisa skogs -

uppgifter och uppdrag). Frö- och plantverksamheten lämnades utanför
granskningen.

Som ett led i granskningsarbetet har genomförts en enkät till länsarbetsnämnderna
i samtliga län för att få deras bedömningar av den möjliga nivån
på skogsvårdsstyrelsernas beredskapsinsatser under kommande budgetår.
Vidare har revisorerna deltagit med några frågor i en av Sifo anordnad
enkätundersökning som riktat sig till ca 900 enskilda skogsägare i hela landet.
De av revisorerna ställda frågorna har syftat till att belysa i vilken
utsträckning skogsägarna använder skogsvårdsstyrelsernas uppdragstjänster,
vilken konkurrens som finns för olika tjänster samt omfattningen av
kontakter med skogsvårdsstyrelserna.

vårdsstyrelser jämte lokala skogsvårdsdistrikt) är att omsätta samhällets
skogspolitik i praktiskt handlande. För detta ändamål har statsmakterna
anvisat organisationen olika styrmedel inom verksamhetsområdena myndighetsutövning
och uppdragsverksamhet. Skogsvårdsorganisationen har även
ålagts att producera frö och plantor.

I myndighetsutövningen, den primära uppgiften, ingår bl.a. lagtillsyn,
rådgivning, förmedling av statligt stöd till skogsbruket och översiktlig
skogsinventering. Uppdragsverksamheten omfattar dels tjänster till enskilda
skogsägare såsom planläggning och projektering av bidragsföretag, upprättande
av skogsbruksplaner, stämpling av skog m.m., dels beredskapsarbeten
som utförs på uppdrag av arbetsmarknadsmyndigheterna och dels tjänster till
andra myndigheter, t.ex. skötsel av naturvårdsområden.

Intäkter från olika uppdrag utgör en helt dominerande del eller ca 80 % av
skogsvårdsorganisationens ekonomiska resurser. Den under många år
ojämförligt största uppdragsverksamheten har varit skogliga beredskapsarbeten
på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Genom direkta anslag över
statsbudgeten finansieras således endast omkring 20 % av skogsvårdsorganisationens
verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet redovisas i kostnads-/intäktsstermer
över ett 1 000-kronorsanslag. Varje verksamhetsgren skall med
tillämpning av en självkostnadsprincip bära såväl särkostnader som sin del av
samkostnader för chefspersonal, administration, lokaler m.m.

Ett av skogsstyrelsen beslutat åtgärdsprogram i syfte att uppnå balans i
ekonomin har bl.a. innefattat sammanslagningar fr.o.m. den 1 januari 1987
av skogsvårdsstyrelsernas kanslier i Stockholms och Uppsala resp. Kristianstads
och Malmöhus län.

Revisorernas nu genomförda granskning har motiverats främst av den
negativa resultatutvecklingen inom skogsvårdsorganisationen.

Även kanslisammanslagningarna har behandlats i revisorernas rapport.
Remissinstanserna har beträffande rapportens beskrivning av sättet att
genomföra dessa anfört divergerande åsikter. I rapporten konstateras att det
för närvarande finns 22 regionala kansliorganisationer med 24 lekmannastyrelser,
en för varje län.

Revisorerna uppehåller sig i sina överväganden enbart vid problem som
rör uppdragsverksamheten och myndighetsutövningen och som föranlett ett
förslag i rapporten om anpassning av skogsvårdsorganisationen till förändrade
verksamhetsbetingelser.

2.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens
ekonomi

En påtaglig försämring av de ekonomiska förutsättningarna för skogsvårdsorganisationens
verksamhet inträffade budgetåret 1984/85. Som ett led i en
ändrad arbetsmarknadspolitik hade statsmakterna beslutat om en kraftig

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

neddragning av medlen till beredskapsarbeten. Detta fick till följd att
omslutningen i skogsvårdsstyrelsernas beredskapsverksamhet via AMS
nämnda budgetår minskade med ca 100 milj. kr. Samtidigt visade uppdragsverksamheten
i övrigt en vikande tendens med bortfall av intäkter. Organisationen
kunde naturligt nog inte tillräckligt snabbt - från ett budgetår till ett
annat - anpassa bl.a. personalkostnaderna till den lägre verksamhetsvolymen.
Budgetåret 1984/85 uppkom därför ett underskott i rörelseresultatet för
den allmänna verksamheten om ca 15 milj. kr.

Den genomförda granskningen har visat att skogsvårdsstyrelserna, trots
personalminskning med ca 300 personer och andra åtgärder, fortfarande är
långt ifrån att uppnå ett nollresultat i den allmänna verksamheten med
beaktande av den kostnad som följer av statens avkastningskrav. Budgetåret
1986/87 var underskottet i rörelseresultatet 7,5 milj.kr.

Skogsstyrelsen har i sitt remissvar vitsordat att rapportens redovisning av
resultatutvecklingen är korrekt, men anser att denna inte ger en rättvisande
bild av organisationens ekonomi. Den s.k. förlusten uppstår först när
avkastningskrav på statskapitalet medräknas. Härtill vill revisorerna göra
den reflexionen att skogsvårdsorganisationen inte medgivits något undantag
från avkastningskravet.

När det gäller utvecklingen i fråga om skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet
konstaterar revisorerna att uppdragen i fråga om skogliga
beredskapsarbeten har fortsatt att minska i omfattning. De svarade budgetåret
1986/87 för 41 % av skogsvårdsorganisationens totala omsättning mot
56 % 1983/84. Enligt vad revisorerna erfarit via enkäten till länsarbetsnämnderna
planeras ytterligare neddragningar av beredskapsverksamheten budgetåret
1988/89. I ett par län hotar verksamheten t.o.m. att helt upphöra.
Flera nämnder anger 20-procentiga minskningar. Av enkätsvaren har också
framgått att man i en situation med starkt minskade medelsramar föredrar att
lägga ut arbeten till kommunerna i stället för till skogsvårdsstyrelserna.
Genom att kommunerna själva delvis finansierar beredskapsarbetena får
länsarbetsnämnden ut fler dagsverken för medlen. Några remissinstanser har
uttryckt åsikten att man vid bedömningen av sysselsättningseffekter måste ta
hänsyn till de totala samhällsekonomiska kostnaderna för beredskapsinsatserna.
Revisorerna delar detta synsätt.

Enligt revisorernas bedömning visar enkätsvaren från länsarbetsnämnderna
att de ekonomiska förutsättningarna för skogsvårdsorganisationens
verksamhet tenderar att ytterligare försämras.

Granskningen har fäst revisorernas uppmärksamhet på att skogsvårdsorganisationen
i vad gäller uppdragsintäkter till övervägande del är beroende
av statliga anslag till andra myndigheter eller verksamheter. Omfattningen
av såväl beredskapsinsatserna som övriga uppdrag åt myndigheter styrs av
statsmakternas beslut om medelstilldelning. Också vissa uppdrag åt skogsägare,
nämligen planläggning och projektering av statsbidragsgrundande
åtgärder, kan sägas vara indirekt anslagsberoende, eftersom dessa uppdrag
bestäms av statsmakternas beslut om anslag för stöd till skogsbruket.
Rambeloppen för statsbidrag till olika åtgärder inom skogsbruket har avriksdag
och regering reducerats från 406,5 milj. kr. budgetåret 1983/84 till

230,5 milj. kr. 1986/87.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

Vid remissbehandlingen av rapporten har skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län lyft fram den negativa verkan på skogsvårdsorganisationens villkor
som plötsliga förändringar i den skogliga stödpolitiken ger. De politiska
besluten bör enligt ST-Skog vara fastlagda under minst treårsperioder.
SACO/SR-Skogsvård anför att planeringshorisonten i fråga om skogliga
beredskapsarbeten är närmast obefintlig på grund av ryckighet i medelstilldelningen.

Enligt revisorernas mening är det viktigt, som också skogsstyrelsen
betonat i remissyttrandet, att kraftiga neddragningar i medelstilldelning görs
med rimlig framförhållning. Revisorerna har stor förståelse för att det är
svårt att anpassa en personalintensiv verksamhet, som skogsvårdsorganisationens,
till plötsliga förändringar i verksamhetsvillkoren.

Revisorerna vill peka på att skogsvårdsstyrelserna själva kan påverka
uppdragsnivån enbart i fråga om huvuddelen av uppdragen åt skogsägare,
motsvarande, enligt skogsstyrelsens uppskattning, hittills ca 15 % av styrelsernas
totala verksamhetsvolym i tjänstgöringsdagar.

Skogsvårdsorganisationens svåra planeringssituation understryker, anser
revisorerna, nödvändigheten av att den förbättrade budgetprocess med
treåriga budgetramar som aviserats i 1988 års kompletteringsproposition
(prop. 1987/88:150 bil. 1, FiU 30) kommer till genomförande.

2.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och
uppdragsverksamhet

En väsentlig iakttagelse under revisorernas granskning är att nedgången i
uppdragsverksamheten, vilken skogsvårdsstyrelserna i huvudsak inte kan
råda över, får inverkan på omfattningen av myndighetsutövningen. Detta
hänger samman med det kalkyl- och redovisningssystem som skogsvårdsstyrelserna
tillämpar och som innebär att varje verksamhetsgren skall bära sina
kostnader och därmed också de samkostnader som den ”förbrukar”.

Sålunda har beredskapsverksamheten i många år bidragit till att täcka
samkostnader för löner till länsjägmästare, annan chefspersonal, ekonomiadministration
m.m. När bidraget minskar måste en större del av samkostnaderna
finansieras via myndighetsanslaget. I revisorernas rapport har framhållits
att särskilt ”små” skogsvårdsstyrelser med litet verksamhetsunderlag
har svårt att ytterligare krympa sin administration. En viss minsta administrativ
basorganisation krävs oavsett fältverksamhetens omfattning.

En förändrad, lägre volym på uppdragsverksamheten leder alltså till att
det ekonomiska utrymmet minskar för att bekosta sådan fältpersonal som
arbetar med myndighetsutövning. Granskningen har också gjort klart att
antalet utförda tjänstgöringsdagar i vad avser tillsynsuppgifter enligt skogsvårdslagen
m.m. sedan budgetåret 1983/84 har blivit mindre. Rådgivningsinsatsen
har kunnat upprätthållas till följd av att extra medel temporärt
beviljats för t.ex. projekt ökad avverkning.

Samtliga sex hörda skogsvårdsstyrelser har i remissvaren strukit under att
revisorerna här uppmärksammat ett förhållande som det finns all anledning
att påtala. Så t.ex. anför skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län
att utredningen förtjänstfullt belyst hur starkt minskade uppdrag från bl.a.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

andra myndigheter försämrar skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att bedriva
sin myndighetsverksamhet på den nivå som statsmakterna avser. Enligt
skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län är ett klarläggande av sambandet
mellan uppdragsverksamhet och myndighetsutövning helt nödvändigt för att
organisationen och resurserna skall kunna anpassas på rätt sätt till huvuduppgiften
att föra ut skogspolitiken i praktisk tillämpning.

I remissyttrandet från statens naturvårdsverk framförs den uppfattningen
att det rent principiellt är av stor vikt att överväganden om myndighetsutövningens
lämpliga omfattning och inriktning så långt möjligt görs fristående
från frågan om vilka resurser som kan tillskapas genom olika typer av extern
finansiering.

Revisorerna anser för sin del det klarlagt att utvecklingen har lett till att
omfattning och kvalitet på myndighetsutövningen blivit beroende av variationer
i uppdragsverksamheten.

Enligt vad revisorerna erfarit söker skogsvårdsstyrelserna, i enlighet med
åtgärdsprogrammet, kompensera bortfallet av skogliga beredskapsarbeten
genom att bl.a. öka uppdragen åt skogsägare.

Konkurrenssituationen på marknaden mellan skogsvårdsstyrelser, skogsägarföreningar,
skogsbolag m.fl. har belysts i enkätundersökningen till ca
900 enskilda skogsägare. Undersökningen visar entydigt att skogsägarna
köper främst tjänsterna utsyning/stämpling av skog, skogsbruksplanläggning
och skogsvärdering av skogsvårdsstyrelsen. Inom dessa områden har styrelsen
en särskild kompetens och uppfattas som en opartisk instans.

Andra tjänster i fråga om skogsvård upphandlas mycket sällan från
skogsvårdsstyrelsen. Enkätundersökningen visar också att självverksamheten
bland skogsägarna är hög när det gäller skogsvårdande åtgärder. I den av
riksdagen godkända propositionen 1980/81:136 framhölls att uppdragsverksamheten
bör ses som ett komplement till myndighetsutövningen och inte
som en primär uppgift. Med hänsyn till riksdagens ställningstagande är det
enligt revisorernas mening inte riktigt att skogsvårdsstyrelserna skall vara
tvungna att söka uppdrag för att kunna fullgöra sina myndighetsuppgifter.

2.4 En basorganisation för myndighetsutövningen

Skogsvårdsstyrelserna är i allt väsentligt organiserade enligt den plan som
lades fram i proposition 1980/81:136. Nuvarande organisation och finansieringssystem
bygger alltså på de förutsättningar som fanns vid förstatligandet
av skogsvårdsstyrelserna, bl. a. en under många år stabil beredskapsverksamhet.
Revisorerna vill erinra om att betydande förändringar därefter har
skett i omvärlden.

I revisorernas rapport har föreslagits att ytterligare anpassningar av
skogsvårdsorganisationen till ändrade villkor bör göras i en generell översyn
med utnyttjande av extern expertis. Därvid bör hänsyn tas till att verksamheten
skiftar i olika delar av landet och lämpliga lösningar utarbetas utifrån
regionala behov. Erfarenheterna - såväl negativa som positiva - från gjorda
sammanslagningar av länskanslier måste beaktas. I översynen bör även
prövas omfattningen av den basorganisation som skall finansieras via
myndighetsanslaget.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

Förslaget om en via anslag garanterad basorganisation för myndighetsutövningen
har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det har
tillstyrkts - bl.a. av statens naturvårdsverk, ett par länsstyrelser och
Skogsägarnas riksförbund - eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Närmare kommentarer till förslaget har lämnats främst av myndigheter
inom skogsvårdsorganisationen.

Skogsstyrelsen anser att de kostnadsmässiga konsekvenserna av en
basorganisation bör utredas närmare, men förutskickar att om denna görs
helt oberoende av volymen på uppdragsverksamheten krävs en avsevärd
höjning av myndighetsanslaget. Liknande synpunkter anförs av skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län.

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län framhåller att
uppdragsverksamhet som komplement till myndighetsutövning förbilligar
den totala verksamheten. Det gäller enligt styrelserna att vid finansieringen
av en basorganisation finna en aktuellare relation mellan de båda verksamhetsformerna
så att inte opåverkbara förändringar i omvärlden äventyrar
skogsvårdsstyrelsens hela ekonomi. Styrelserna ser en finansiell översyn som
särskilt angelägen i Stockholms och Uppsala län, där man - trots besparingsåtgärder
i form av sammanslagning av de båda länens kansliorganisationer -ännu inte uppnått ekonomisk balans i verksamheten och därtill aviserats om
att de skogliga beredskapsuppdragen skall upphöra.

Finansieringen av en garanterad basorganisation bör enligt skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län övervägas med förtur. Resurserna bör bestämmas
utifrån realistiska skogspolitiska ambitioner och med hänsyn till länsvis
fluktuerande uppdragsvolymer. ST-Skog hävdar att skogsvårdsorganisationens
verksamhet måste inriktas på myndighetsuppgifter för skogsbruk och
miljöbruk samt på uppdrag där en hög grad av opartiskhet eftersträvas. En
växelverkan genom kombinerad myndighets- och uppdragsverksamhet -kostnadsberäknad i form av täckningsbidrag - borde vara framtidens utväg.

En av de små styrelserna, skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, som
drabbats av starkt minskade beredskapsuppdrag, uppger att man har behov
av att delar av organisationen får en stabil finansiering.

Däremot har vid remissbehandlingen flertalet skogliga myndigheter och
fackliga organisationer ställt sig avvisande till en generell översyn av
skogsvårdsorganisationen med utnyttjande av extern expertis under hänvisning
till den tidsutdräkt en landsomfattande organisationsutredning skulle
innebära. De menar att regionala anpassningar av organisationen till
ändrade villkor bör göras internt i enlighet med de former för ökad mål- och
resultatorienterad styrning som håller på att utvecklas.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt en generell organisationsöversyn
har skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län och de fyra hörda länsstyrelserna
uttalat sig för länsanknutna kansliorganisationer och att översynen också tar
hänsyn till frågan om en samordnad länsförvaltning.

Revisorerna anser, som framhållits i rapporten, att för myndighetsuppgifterna
på regional nivå måste finnas en garanterad basorganisation för att
motverka negativa konsekvenser av fluktuationerna i uppdragen från statliga
myndigheter. Detta gäller enligt revisorernas mening oberoende av framtida
ställningstaganden till frågor om samordnad länsförvaltning. Mot bakgrun -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

den av de synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen föreslår
revisorerna att omfattningen och finansieringen av basorganisationen utreds.
Uppdragsverksamheten bör liksom hittills bidra till att täcka skogsvårdsstyrelsernas
fasta kostnader men vissa basfunktioner bör, för det fall att
täckningsbidraget minskar, i motsvarande mån bekostas av myndighetsanslaget.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om en utredning angående basorganisation för
skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m), Stig Gustafsson (s), Birgitta
Hambraeus (c), Anita Johansson (s), Anders G Högmark (m), Torsten
Karlsson (s), Per Stenmarck (m), Sten-Ove Sundström (s), Maja Bäckström
(s), Ulla Orring (fp) och Bengt Kronblad (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Kristina Lindegren
(föredragande).

Stockholm den 27 oktober 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Kristina Lindegren

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

Sammanfattning av rapport 1987/88:8 om
personalresurserna vid skogsstyrelsen och för
skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter samt de
remissyttranden som avgetts över den

Granskningen har genomförts som en relativt bred analys av de förändrade
villkor under vilka skogsvårdsorganisationen har att verka och de ekonomiska
konsekvenser dessa medfört. Härigenom har i rapporten pekats på vissa
förhållanden som inte föranlett direkta förslag men vilka kommenterats i
remissyttrandena.

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Skogsvårdsorganisationen (skogsstyrelsen, länsvisa skogsvårdsstyrelser jämte
skogsvårdsdistrikt) har som uppgift att omsätta samhällets skogspolitik i
praktiskt handlande. För detta ändamål har statsmakterna anvisat organisationen
olika skogspolitiska medel inom myndighetsutövning och uppdragsverksamhet.
Skogsvårdsorganisationen har även ålagts att producera frö och
plantor.

I myndighetsuppgifterna ingår bl.a. lagtillsyn, rådgivning, förmedling av
statligt stöd till skogsbruket och översiktlig skogsinventering. Uppdragsverksamheten
omfattar dels tjänster till enskilda skogsägare såsom planläggning
och projektering av bidragsföretag, upprättande av skogsbruksplaner,
stämpling av skog m.m., dels beredskapsarbeten som utförs på uppdrag av
arbetsmarknadsmyndigheterna och dels tjänster till andra myndigheter, t.ex.
skötsel av naturvårdsområden.

Intäkter från olika uppdrag utgör ca 80 % av skogsvårdsorganisationens
ekonomiska resurser. Den under många år ojämförligt största uppdragsverksamheten
har varit skogliga beredskapsarbeten på uppdrag av arbetsmarknadsverket.
Beredskapsverksamheten svarade budgetåret 1983/84 för ungefär
två tredjedelar av uppdragsintäkterna.

Genom direkta anslag över statsbudgeten finansieras således endast
omkring 20 % av skogsvårdsorganisationens verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet (myndighetsuppgifter och
uppdrag) redovisas i kostnads-/intäktstermer över ett 1 000-kronorsanslag.
Med tillämpning av en självkostnadsprincip skall varje verksamhetsgren bära
såväl särkostnader som sin del av samkostnader för chefspersonal, administration,
lokaler m.m.

De ekonomiska förutsättningarna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
har under senare år väsentligt försämrats. Som ett led i en ändrad
arbetsmarknadspolitik beslutade statsmakterna om en kraftig neddragning
av medlen till beredskapsarbeten för budgetåret 1984/85, vilket fick till följd
att omslutningen i skogsvårdsstyrelsernas beredskapsverksamhet via AMS
nämnda budgetår minskade med ca 100 milj. kr. Samtidigt visade uppdragsverksamheten
i övrigt en vikande tendens med bortfall av intäkter. Organisa -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

tionen kunde inte tillräckligt snabbt - från ett budgetår till ett annat - anpassa
bl.a. personalkostnaderna till den lägre verksamhetsvolymen. Budgetåret
1984/85 uppkom, efter det att hänsyn tagits till statens avkastningskrav, ett
underskott i rörelseresultatet för den allmänna verksamheten om ca 15 milj.
kr.

Då därutöver statsmakterna drog ned det statliga stödet till skogsbruket
med närmare en tredjedel (inkl. medel till stödets administration) beslutade
skogsstyrelsen i april 1986, efter förhandlingar med de fackliga organisationerna,
om ett åtgärdsprogram för budgetåren 1986/87-1988/89 i syfte att
uppnå balans i ekonomin. Åtgärderna tog sikte på både utveckling och
besparing. Besparingarna innebar i huvudsak personalminskningar vid
skogsvårdsstyrelserna. Den mest långtgående besparingsåtgärden var sammanslagningar
fr.o.m. den 1 januari 1987 av skogsvårdsstyrelsernas kanslier i
Stockholms och Uppsala resp. Kristianstads och Malmöhus län.

Revisorernas granskning har gjorts mot bakgrunden av den negativa
resultatutvecklingen inom skogsvårdsorganisationen och viss kritik som
riktats mot den av skogsstyrelsen vidtagna organisationsförändringen i
Skåne. Undersökningen har inte omfattat den affärsmässigt bedrivna fröoch
plantverksamheten.

1.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens
ekonomi

Granskningen har visat beträffande de ekonomiska förutsättningarna att
skogsvårdsstyrelserna, trots personalminskningar och andra åtgärder, fortfarande
är långt ifrån att uppnå ett nollresultat i den allmänna verksamheten;
budgetåret 1986/87 var underskottet i rörelseresultatet 7,5 milj. kr. efter det
att hänsyn tagits till statens avkastningskrav. Uppdragen i fråga om skogliga
beredskapsarbeten har fortsatt att minska i omfattning och svarade budgetåret
1986/87 för 41 %. Motsvarande siffra 1983/84 var 56 %. Båda budgetåren
var skogsvårdsorganisationens totala omsättning ca 1,1 miljard kronor.
Även uppdragen åt övriga myndigheter och åt enskilda skogsägare har
successivt blivit färre. Under perioden 1983/84-1986/87 har skogsvårdsstyrelsernas
samlade verksamhetsvolym, dvs. för både myndighetsuppgifter och
uppdrag, minskat med ca 15 %.

Genom en enkät till samtliga länsarbetsnämnder har revisorerna inhämtat
att ytterligare neddragningar av beredskapsverksamheten i skogsvårdsstyrelsernas
regi planeras budgetåret 1988/89. I Uppsala och Västmanlands län
hotar verksamheten att helt upphöra. Sju nämnder anger minskningar i
förhållande till 1987/88 enligt följande: Kalmar län (ca 10 %), Värmlands län
(ca 15 %), Södermanlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län
(ca 20 % vardera) samt Skaraborgs län (ca 45 %). Av enkätsvaren har också
framgått att man i en situation med starkt minskade medelsramar föredrar att
lägga ut arbeten till kommunerna i stället för till skogsvårdsstyrelserna.
Genom att kommunerna själva delvis finansierar beredskapsarbetena får
länsarbetsnämnden ut fler dagsverken för medlen.

Både skogsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har hos regeringen
föreslagit att skogsarbetare/arbetslösa som ständigt återkommande syssel -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

sätts i beredskapsarbete skall kunna anställas direkt i skogsvårdsorganisationen.
Verksamheten i form av offentligt skyddat arbete, kallad offentlig
skogsvårdsservice, föreslås finansieras genom en omfördelning av beredskapsmedel.
Styrelsernas förslag ligger i linje med vad revisorerna tidigare
förordat i skrivelse till riksdagen (förslag 1986/87:6, TU 1986/87:8, rskr.
1986/87:90) angående bl.a. investeringsmedel till SMHI, nämligen att medel
så långt möjligt bör beviljas en myndighet i ordinarie budgetbehandling och
inte efter handläggning inom arbetsmarknadsverket. Riksdagen har under
våren 1988 (AU 1987/88:11) avslagit ett motionsyrkande om fastare sysselsättningsformer
för personer i skogliga beredskapsarbeten under åberopande
av att frågan för närvarande utreds inom regeringskansliet. Med
hänvisning till att utredning pågår avstår revisorerna från att föreslå någon
åtgärd på denna punkt.

Under granskningen har kunnat konstateras att en redovisning av fördelningen
av skogsvårdsorganisationens ekonomiska resurser på direkta statliga
anslag för myndighetsuppgifter och på uppdragsintäkter med ca 20 resp.
80 % inte ger en rättvisande bild av organisationens beroende av statliga
anslag. Omfattningen av såväl beredskapsinsatserna som övriga uppdrag åt
myndigheter styrs av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Också
vissa uppdrag åt skogsägare, när det gäller planläggning och projektering av
statsbidragsgrundande åtgärder, kan sägas vara indirekt anslagsberoende,
eftersom dessa uppdrag bestäms av statsmakternas beslut om anslag för stöd
till skogsbruket. Rambeloppen för statsbidrag till olika åtgärder inom
skogsbruket har av riksdag och regering reducerats från 406,5 milj. kr.
budgetåret 1983/84 till 230,5 milj. kr. 1986/87.

Skogsvårdsstyrelserna kan alltså själva påverka uppdragsnivån enbart i
fråga om huvuddelen av uppdragen åt skogsägare, motsvarande, enligt
skogsstyrelsens uppskattning, ca 15 % av styrelsernas totala verksamhetsvolym
i tjänstgöringsdagar.

1.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och
uppdragsverksamhet

Neddragningarna av uppdragsverksamheten får inverkan på omfattningen av
myndighetsutövningen enligt vad som redovisas i rapporten. Det kalkyl- och
redovisningssystem som skogsvårdsstyrelserna tillämpar innebär att varje
verksamhetsgren skall bära sina kostnader och därmed också de samkostnader
som den ”förbrukar”.

Beredskapsverksamheten t.ex. har i många år bidragit till att täcka
samkostnader för löner till länsjägmästare, annan chefspersonal, ekonomiadministration
m.m. När bidraget minskar måste en större del av samkostnaderna
finansieras via myndighetsanslaget. Särskilt "små” skogsvårdsstyrelser
med litet verksamhetsunderlag har svårt att ytterligare krympa sin
administration. En viss minsta administrativ basorganisation krävs oavsett
fältverksamhetens omfattning.

En förändrad, lägre volym på uppdragsverksamheten, och därutöver
generella besparingar, leder alltså till att anslaget för myndighetsuppgifter
urholkas. Därmed minskar utrymmet för att bekosta sådan fältpersonal som

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

arbetar med myndighetsutövning. Antalet utförda tjänstgöringsdagar i vad
avser tillsynsuppgifter enligt skogsvårdslagen m.m. har också sedan budgetåret
1983/84 blivit mindre. Rådgivningsinsatsen har kunnat upprätthållas till
följd av att extra medel temporärt beviljats för t.ex. projekt ökad avverkning.
Enligt vad som framkommit i en Sifo-undersökning till skogsägare -som revisorerna deltagit i - tycks skogsvårdsstyrelsens kontaktintensitet med
skogsägarna för rådgivning och tillsyn anmärkningsvärt låg. Nära hälften av
de ca 900 enskilda skogsägare som tillfrågats har kontaktats mer sällan än
vartannat år (27 %) eller aldrig (20 %).

I rapporten påtalas att utvecklingen har lett till att omfattning och kvalitet
på myndighetsutövningen blivit beroende av variationer i uppdragsverksamheten.

Det stora bortfall av verksamhetsunderlag som neddragningen av de skogliga
beredskapsarbetena orsakat söker skogsvårdsstyrelserna, i enlighet med
åtgärdsprogrammet, kompensera genom att öka annan uppdragsverksamhet,
i första hand till enskilda skogsägare.

Möjligheten att expandera inom den allmänna uppdragsverksamheten
(dvs. uppdrag åt skogsägare) begränsas dock av konkurrensen på marknaden
med virkesuppköpare, skogsägarföreningar, skogssällskap m.fl.

Enligt förslag i den miljöpolitiska propositionen 1987/88:85 skall skogsvårdsstyrelsens
”förtur” till uppdrag att förvalta statliga naturvårdsobjekt tas
bort, varför styrelserna också i fråga om denna uppdragsform framdeles kan
få konkurrera med andra myndigheter, företag, organisationer m.fl.

Konkurrenssituationen på marknaden har belysts i Sifo-undersökningen.
Denna visar entydigt att skogsägarna köper främst tjänsterna utsyning/
stämpling av skog, skogsbruksplanläggning och skogsvärdering av skogsvårdsstyrelsen.
Inom dessa områden har styrelsen en särskild kompetens och
uppfattas som en opartisk instans. Andra tjänster i fråga om skogsvård
förekommer mycket sällan. Undersökningen visar också att självverksamheten
bland skogsägarna är hög när det gäller skogsvårdande åtgärder.

Om skogsvårdsstyrelsernas uppgifter framhölls i proposition 1980/81:136
att den allmänna uppdragsverksamheten bör ses som ett komplement till
myndighetsutövningen och inte som en primär uppgift. I den utredning (Ds
Jo 1980:1) vars förslag låg till grund för propositionen uttalades i denna fråga
bl.a. följande. Endast i den mån skogsägarna själva, deras organisationer
eller andra inte har möjlighet att utföra uppgifterna och dessa uppgifter är
angelägna från allmän skogspolitisk eller annan samhällelig synpunkt bör
skogsvårdsstyrelserna ställa resurser till förfogande.

Det kan enligt rapporten ifrågasättas, mot bakgrunden av nämnda
uttalande, i vilken utsträckning skogsvårdsstyrelserna i konkurrens med
andra skall sälja tjänster för att få underlag att kunna hålla en oförändrad
nivå på myndighetsutövningen.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

1.4 Fördelningen av personalresurser mellan central och
regional nivå

Personalresurserna i skogsvårdsorganisationen omfattar för närvarande
sammanlagt ca 2 700 årsarbetskrafter. Av dessa finns ca 130 hos skogsstyrelsen,
uppemot 1 000 hos skogsvårdsstyrelsernas kanslier och resten i den
lokala fältorganisationen, distrikten. Därtill kommer anställda i beredskapsarbete
vilkas antal mätt i årsarbetskrafter sedan budgetåret 1983/84 (drygt
3 000) i det närmaste halverats.

De personalminskningar som genomförts i besparingssyfte har enbart
drabbat skogsvårdsstyrelserna. Sålunda har styrelsernas administrativa personal
(som belastar samkostnaderna) minskats från 510 årsarbetskrafter
budgetåret 1983/84 till 466 budgetåret 1987/88. Vidare har personalkategorin
skogsvårdsförmän (arbetsledare för beredskapslag) under samma period
reducerats med ca 200 årsarbetskrafter. - Däremot har personalstyrkan vid
centralorganet, skogsstyrelsen, genom åren varit tämligen oförändrad.

I revisorernas granskning har det inte varit möjligt att - utifrån den knappa
personalstatistik som funnits tillgänglig - dra några slutsatser om nuvarande
fördelning av administrativa och andra resurser inom skogsvårdsorganisationen
är väl avvägd. Detaljerade studier av aktiviteter med därtill knuten tidsoch
kostnadsredovisning skulle i så fall ha erfordrats.

Samkostnaderna inom skogsvårdsorganisationen utgör ca 17 % av den
totala omsättningen. Hittills utförda studier med statskontorets s.k. INKAmetod
(internadministrationens kostnadsandelar) visar att myndigheterna i
genomsnitt använder omkring 20 % av de totala resurserna till administration.
Med reservation för den fulla jämförbarheten mellan dessa två mått på
administrationskostnader förefaller det som om skogsvårdsorganisationens
kostnader inte ligger orimligt högt.

1.5 Erfarenheter av sammanslagningar av vissa
skogsvårdsstyrelsers kanslier

Riksdagen beslutade våren 1981 (prop. 1980/81:136, JoU 25, rskr. 295) att
skogsvårdsstyrelserna den 1 juli 1981 skulle ombildas till helstatliga regionala
myndigheter under skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Samtidigt godkände
riksdagen de av regeringen förordade riktlinjerna för skogsvårdsstyrelsernas
organisation m.m. Sålunda skulle i varje län finnas en skogsvårdsstyrelse
under ledning av en av regering och landsting utsedd styrelse samt med en
länsjägmästare som chefstjänsteman för personalen hos skogsvårdsstyrelsen.
Den interna organisationen hos skogsvårdsstyrelsen i olika enheter för
särskilda uppgifter skulle i viss utsträckning, efter regeringens eller skogsstyrelsens
bestämmande, kunna anpassas till förhållandena i det enskilda länet.

Som en del av åtgärdsprogrammet i syfte att uppnå balans i ekonomin
beslutade styrelsen för skogsstyrelsen i april 1986, efter central MBLförhandling,
om sammanslagningar av skogsvårdsstyrelsernas kanslier i
Stockholms och Uppsala resp. Kristianstads och Malmöhus län. De för två
län gemensamma kanslierna lokaliserades till Uppsala resp. Kristianstad.

I rapporten har redovisats att verksledningens hos skogsstyrelsen informa -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

tion om förestående förändringar meddelades landshövdingar och övriga
styrelseledamöter i berörda skogsvårdsstyrelser via deras länsjägmästare i
januari 1986. Samtidigt presenterades åtgärderna i en promemoria med
information till all personal.

Såväl skogsvårdsstyrelserna som länsstyrelserna i sammanslagningslänen
reagerade kraftigt mot organisationsförändringarna. Detta tog sig bl.a.
uttryck i uppvaktning hos jordbruksministern och i skrivelser till regeringen.

Därvid påtalades att skogsstyrelsens förslag utarbetats utan att vare sig
styrelse eller personal hos skogsvårdsstyrelserna getts information eller
möjlighet att själva lämna alternativa besparingsförslag. I skrivelserna
ifrågasattes allmänt om skogsstyrelsens åtgärder var förenliga med riksdagens
beslut att det skall finnas en skogsvårdsstyrelse i varje län. Vidare
framfördes uppfattningen att länsstyrelsen borde ha informerats i enlighet
med bestämmelserna i förordningen om regionalt utvecklingsarbete.

Regeringen (jordbruksdepartementet) beslutade i juni 1986 att inte vidta
någon åtgärd med anledning av skrivelserna, varefter organisationsförändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1987.

Ingående redogörelser lämnas i rapporten för genomförandet av sammanslagningarna
i resp. region, utformningen av den nya organisationen,
indragningar av personal samt för den ekonomiska utvecklingen i berörda län
före och efter organisationsförändringen. Vidare behandlas arbetsformerna
inom lekmannastyrelserna med hänsyn till att två styrelser delar på en
gemensam kanslifunktion.

Enligt rapporten visar prognosen för budgetåret 1987/88 - det första hela
budgetåret efter kanslisammanläggningarna - på ett totalt sett bättre
ekonomiskt resultat i berörda län. Stockholm-Uppsala-regionen har ännu
inte uppnått ekonomisk balans bl.a. på grund av att man startade med dåliga
ekonomiska förutsättningar. De nya gemensamma kansliorganisationerna
har, efter initialsvårigheter, börjat fungera.

Vissa organisatoriska grundproblem kvarstår emellertid. Förtroendemannastyrelsernas
ansvars- och befogenhetsområden är oklara. En delad kanslifunktion
för styrelser i två skilda län har inte fullt accepterats. Vid intervjuer
under granskningen har framhållits att också en gemensam styrelse vore att
föredra framför nuvarande konstruktion med ett verkställande kansli under
två beslutande huvudmän.

Särskilt har i rapporten anmärkts att skogsstyrelsen inför sammanslagningarna
helt åsidosatte de regionala styrelserna som enligt instruktionen har rätt
att avgöra viktigare frågor om organisation och arbetsformer. Vidare har
kritiserats att skogsstyrelsen inte beaktade personalens rätt till medbestämmande
genom att personalen inte gavs möjlighet till reellt inflytande.
Därutöver borde länsstyrelsen ha informerats om planerade förändringar av
betydelse för länets utveckling.

Sammanfattningsvis har revisorerna i rapporten bedömt - mot bakgrund
av vad som framkommit under granskningen - att stark kritik kan riktas mot
skogsstyrelsens sätt att genomföra organisationsförändringarna på regional
nivå.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

1.6 Rapportens förslag

1 rapporten konstateras att betydande förändringar har skett i omvärlden,
sedan skogsvårdsstyrelserna förstatligades år 1981.

Genom de organisationsförändringar som internt företagits av skogsstyrelsen
har innebörden av det beslut som riksdagen fattat om riktlinjerna för
skogsvårdsstyrelsernas organisation rubbats.

Mot bakgrunden av de iakttagelser som gjorts under granskningen föreslås
att ytterligare anpassningar av organisationen till ändrade villkor bör göras i
en generell översyn med utnyttjande av extern expertis. Därvid bör hänsyn
tas till att verksamheten skiftar i olika delar av landet och lämpliga lösningar
utarbetas utifrån regionala behov. Erfarenheterna - såväl negativa som
positiva - från gjorda sammanslagningar av länskanslier måste beaktas. I
översynen bör även prövas omfattningen av den basorganisation som skall
finansieras via myndighetsanslaget.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har efter remiss lämnats av 17 myndigheter och
organ. Dessa är skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kristianstads, Malmöhus,
Västmanlands och Norrbottens län, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Kristianstads och Malmöhus län, SACO/SR-Skogsvård, Svenska
skogsarbetareförbundet, ST-Skogavd. 116 och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund. Därutöver har yttrande inkommit från ST-Skogsförmän
avd. 117 sektion 12.

2.1 Allmänt

Flera remissinstanser uttalar sig i positiva ordalag om beskrivningarna i
rapporten av förhållandena inom skogsvårdsorganisationen (SVO). Exempelvis
anför skogsvårdsstyrelserna (SVS) i Stockholms och Uppsala län att
rapporten tar fram och på ett tydligt sätt beskriver SVO:s viktigaste problem
och ekonomiska utveckling. SVS i Västmanlands län betraktar analysen av de
faktorer som lett fram till SVO:s försämrade ekonomi som särskilt värdefull.
Enligt SVS i Norrbottens län redovisar rapporten på ett föredömligt sätt de
problem som påverkar SVO:s möjligheter att arbeta med de olika skogspolitiska
instrumenten. SACO/SR-Skogsvärd anser att i revisorernas granskning
lyfts fram många viktiga fakta och Svenska skogsarbetareförbundet framhåller
att rapporten ger en god överblick och i många stycken innehåller
väsentliga konstateranden.

Skogsstyrelsen anmärker att i rapporten saknas redovisning av SVO:s
resultat i skogspolitiska termer, liksom av de positiva inslagen i den
ekonomiska utvecklingen. Dock bekräftar även skogsstyrelsen att rapporten
i stora drag är korrekt.

Remissinstansernas synpunkter på vissa delavsnitt i rapporten och deras
inställning till rapportens förslag redovisas i det följande.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

6 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 2

2.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens
ekonomi

I fråga om resultatutvecklingen i SVO är enligt skogsstyrelsen de siffror som
presenteras i rapporten korrekta. Men styrelsen anser att de ekonomiska
resultaten borde ha värderats med utgångspunkt i gällande resultatmodell.
Den s.k. ”förlusten” uppstår först sedan avkastningskravet på ett statskapital
lagts på. Samma konstaterande om anledningen till det negativa resultatet
görs av SV/S i Kristianstads och Malmöhus län.

Rapportens beskrivning av en minskande uppdragsverksamhet anser
skogsstyrelsen i stora drag vara korrekt. Att SVO har vissa svårigheter
framför sig har styrelsen uttalat i olika sammanhang.

SVS i Kristianstads län uppger att man på grund av svårigheter att anpassa
personalresurserna till minskade beredskapsuppdrag nödgats låta ”friställda”
arbetsledare/förmän utföra uppdrag som ej gett full kostnadstäckning.
För SVS i Malmöhus län är beredskapsuppdragen av vital betydelse.
Budgetåret 1987/88 svarade de för ca 85 % av den totala omsättningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län ansluter sig till rapportens analys av orsakerna
till SVO:s försämrade ekonomi. En organisation som är beroende av
arbetsmarknadsmedel råkar lätt ut för omställningsproblem vid alltför stora
svängningar i beredskapsinsatserna, menar länsstyrelsen.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning är det mycket svårt att från
arbetsmarknadssynpunkt - särskilt mot bakgrund av möjligheten till alternativa
beredskapsarbeten hos andra huvudmän inom de minskande medelsramarna
- bestämma någon miniminivå för SVO:s medverkan i beredskapsverksamheten.
Ändå anser AMS att försök därtill bör göras om man vill
tillförsäkra sig skoglig kompetens för uppgiften.

De fackliga organisationerna SACO/SR-Skogsvärd, ST-Skog och Svenska
skogsarbetareförbundet kommenterar uppgiften i rapporten att länsarbetsnämnderna
föredrar att lägga ut arbeten till kommunerna, som delvis själva
finansierar beredskapsarbetena, i stället för till SVS. De hävdar att kostnaderna
totalt sett från samhällets synpunkt är ungefär lika stora oavsett
anordnare. Det måste därför vara viktigare att ta hänsyn till vilken
produktion man åstadkommer.

Angelägenheten av att beredskapsmedel omfördelas till en ny form av
offentligt skyddat arbete, offentlig skogsvårdsservice, i SVO:s regi framhålls
av arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län och Skogsarbetareförbundet.
Förbundet tillägger att medan utredning i frågan pågår, avhänds
SVS personella och materiella resurser för sådan verksamhet.

Beträffande uppdragen åt skogsägare redovisas i en tabell i rapporten att
färre tjänstgöringsdagar använts under senare år för skogsbruksplanläggning
utanför ÖSI (översiktlig skogsinventering) med kommentaren i text att fler
skogsbruksplaner framställts i samband med ÖSI.

Redovisningen har föranlett anmärkningar från skogsstyrelsen, SVS i
Stockholms, Uppsala, Kristianstads och Malmöhus län samt SACOISRSkogsvård.
De betonar att antalet skogsbruksplaner som upprättas i
samband med ÖSI har ökat i takt med ÖSI-utbyggnaden och att SVS
dominerar marknaden mycket klart.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

Skogsägarnas riksförbund påpekar att den översiktliga skogsinventeringen,
ÖSI, kommer att ha genomförts för hela landet år 1993.

Några remissinstanser behandlar SVO:s möjligheter att planera sin
verksamhet. SVS i Norrbottens län vill lyfta fram de negativa effekterna av
bristen på stabilitet och långsiktighet i fråga om det statliga stödet till
skogsbruket. De politiska ”kasten” har fått företagsekonomiska konsekvenser
och krävt resurser för att bl.a. revidera marknadsförda program. Enligt
ST-Skog bör de politiska besluten vara fastlagda under minst treårsperioder.
SACO/SR-Skogsvärd anför att planeringshorisonten beträffande skogliga
beredskapsarbeten är närmast obefintlig på grund av ryckighet i medelstilldelningen.
Skogsstyrelsen framhåller att kraftiga neddragningar naturligtvis
bör åstadkommas med rimlig framförhållning och enligt en i förväg
genomarbetad plan. Statens naturvårdsverk bedömer att införandet av
systemet med treåriga budgetramar på sikt kommer att förbättra SVO:s
möjligheter att planera för olika uppdrag.

SVS i Västmanlands län finner det viktigt att notera att SVS, som nämns i
rapporten, endast till en mindre del själv kan påverka uppdragsnivån.

2.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet De

synpunkter i rubricerad fråga som förts fram i rapporten har fått ett klart
stöd vid remissbehandlingen.

SVS i Stockholms och Uppsala län anför att utredningen förtjänstfullt
belyst hur starkt minskade uppdrag från bl.a. andra myndigheter försämrar
SVS möjligheter att bedriva sin myndighetsverksamhet på den nivå som
statsmakterna avser.

Enligt SVS i Kristianstads och Malmöhus län fäster revisorerna uppmärksamheten
på ett förhållande som det finns all anledning att påtala. Frågan har
diskuterats mycket inom organisationen. Skogsstyrelsens s.k. åtgärdspaket
får ses som ett led i kampen mot de negativa effekterna på myndighetsuppgifterna
av en vikande uppdragsverksamhet.

SVS i Västmanlands län uttalar att det av rapporten tydligt framgår hur
sättet att fördela samkostnader gör omfattningen av myndighetsinsatser
beroende av uppdragsvolymen. Detta är enligt SVS ett klarläggande som är
helt nödvändigt för att organisationen och resurserna skall kunna anpassas på
rätt sätt till huvuduppgiften att föra ut skogspolitiken i praktisk tillämpning.

Statens naturvårdsverk har den uppfattningen att det rent principiellt är av
stor vikt att överväganden om myndighetsutövningens lämpliga omfattning
och inriktning så långt möjligt görs fristående från frågan om vilka resurser
som kan tillskapas genom olika typer av extern finansiering.

Det måste enligt länsstyrelsen i Stockholms län anses helt otillfredsställande
att SVS för sin myndighetsutövning är beroende av vilka anslag andra
myndigheter eller verksamheter får.

Skogsstyrelsen förklarar att man i dag låter uppdragsverksamheten bära
sina fulla kostnader för att inte snedvrida konkurrenssituationen på marknaden.
I mycket begränsad utsträckning tillämpas fr.o.m. innevarande budget -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

år en sådan fördelningsgrund av myndighetsanslaget att varje SVS får en
tilldelning för vissa basfunktioner.

I rapporten har, på grundval av enkätundersökningen till skogsägare,
noterats att SVS kontaktintensitet med skogsägarna för rådgivning och
tillsyn tycks anmärkningsvärt låg. Nära hälften av de ca 900 enskilda
skogsägare som tillfrågats hade kontaktats mer sällan än vartannat år (27 %)
eller aldrig (20 %).

Tolkningen av utfallet har bemötts av några remissinstanser. Skogsstyrelsen
uppfattar resultatet av undersökningen som en bekräftelse på att SVS når
ut bra med individuella rådgivningsinsatser. Enligt SACO/SR-Skogsvärd är
skogstillståndet på den enskilda fastigheten avgörande för hur intensiva
kontakterna blir. Synpunkter av samma innebörd anför SVS i Norrbottens
län. SVS i Kristianstads och Malmöhus län yttrar att till följd av begränsade
resurser måste SVS sätta in dessa hos skogsägare som är i behov av kontakt.

Skogsägarundersökningen är också intressant, menar skogsstyrelsen, då
den bekräftar att SVO är marknadsmässigt starka på skogsbruksplaner och
stämpling. ST-Skog sätter i fråga om inte stämpling och skogsbruksplanläggning
skulle vara ”monopolområden” för SVO. Att konkurrera med marknaden
om uppdrag ger SVO ett ”svårt handikapp”. Skogsägarnas riksförbund
pekar på den konflikt som finns när myndigheten inom sitt tillsynsområde
samtidigt uppträder som tjänstesäljare.

Statens naturvårdsverk kommenterar uppgiften i rapporten att SVS förtur
till uppdrag att förvalta statliga naturvårdsobjekt tas bort. Verket har att
bedriva en effektiv naturvårdsförvaltning och ser därför positivt på den nya
bestämmelsen om ett fritt val av mest lämpad förvaltare. Samtidigt har verket
förståelse för de problem med ökad konkurrens som SVS står inför.

2.4 Fördelningen av personalresurser mellan central och
regional nivå

Skogsstyrelsen konstaterar att granskningsresultatet - att SVO:s samkostnader
utgör ca 17 % av totala omsättningen mot en genomsnittlig administrationskostnad
för myndigheter om ca 20 % - styrker att SVO ligger på en låg
kostnadsnivå, särskilt som i samkostnader ingår viss operativ verksamhet. I
yttrandet instämmer SVS i Kristianstads län.

ST-Skog hävdar att procentberäkning inte skall tillämpas. Hos SVS behövs
betydande personalförstärkningar för uppgifter som rör det enskilda skogsbruket.

2.5 Erfarenheter av sammanslagningar av vissa
skogsvårdsstyrelsers kanslier

I rapporten noteras att mom SVO nu finns 22 regionala förvaltningsmyndigheter
(men 24 lekmannastyrelser). Detta görs på grundval av bl.a.
uppgiften i SVO:s årsredovisning för budgetåret 1986/87 (s. 34) om en SVS ”i
stort sett” i varje län och på 22 utpekade orter i landet.

Skogsstyrelsen påtalar i sitt remissyttrande att i rapporten felaktigt angetts
att antalet regionala förvaltningsmyndigheter, SVS, är 22. Det finns fortfa -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

rande en SVS i varje län, dvs. sammanlagt 24. Någon förändring av den av
statsmakterna beslutade regionala organisationen har alltså enligt styrelsen
inte genomförts. SVS i Kristianstads och Malmöhus län är av samma
uppfattning.

Beträffande sättet att genomföra sammanslagningarna av länskanslier
finner skogsstyrelsen den i rapporten allvarligt formulerade kritiken anmärkningsvärd
och sakna grund. Styrelsen hänvisar till bestämmelsen i 24 §
instruktionen* som lyder:

24 § Om skogsstyrelsen inte beslutar annat, skall inom varje skogsvårdsstyrelse
finnas ett sekretariat, en skogsvårdsenhet, en planenhet, en ekonomiadministrativ
enhet och en personaladministrativ enhet samt inom skogsvårdsstyrelse
som bedriver frö- och plantproduktion en enhet för sådan
verksamhet. Varje enhet förestås av en enhetschef. En av enhetscheferna är
länsjägmästarens ställföreträdare.

Enligt skogsstyrelsen är dess beslutsrätt jämlikt denna paragraf överordnad
stadgandet i 25 § instruktionen att styrelsen för SVS avgör viktigare frågor
om organisation och arbetsformer.

Skogsstyrelsen anför vidare att medbestämmandelagens krav har följts och
att därutöver en dialog pågått med personalen under omställningstiden.
Sammanläggningarna av länskanslier är enligt styrelsen inte åtgärder som
påverkar länens utveckling, varför förordningen om regionalt utvecklingsarbete
ej är tillämplig. Skogsstyrelsen menar att - bortsett från en bristfällig
information inledningsvis till berörda landshövdingar och styrelser - sammanläggningarna
har genomförts på ett riktigt sätt.

SACO/SR-Skogsvårdoch ST-Skog vill som arbetstagarparter framhålla att
arbetsgivaren informerat och förhandlat enligt medbestämmandelagen. En
annan sak är att de fackliga avdelningarna motsatte sig sammanslagningarna.
ST-Skog tillägger att man dock uppnådde betydande förändringar i resp.
SVS organisation.

SVS i Kristianstads län yttrar att skogsstyrelsens bristande kontakt med
lekmannastyrelserna i berörda län är ett beklagligt faktum, men instämmer
med skogsstyrelsen i att åtgärderna har beslutats på ett formellt korrekt sätt.

Å andra sidan uttalar SVS i Malmöhus län att - även om vidtagna åtgärder
av regeringen anses beslutade på formella grunder - är den bristande
kontakten med berörda lekmannafunktioner och personalorganisationer
från skogsstyrelsens sida ”ett uttryck för en maktfullkomlighet som illa
rimmar med de ambitioner för demokratisk myndighetsutövning, som i
övrigt förefinns i dagens samhälle”. Länsjägmästaren, förordnad i såväl
Kristianstads som Malmöhus län, har här anmält skiljaktig mening.

SVS i Stockholms och Uppsala län poängterar att SVS över huvud taget
inte gavs några möjligheter att påverka beslutet. Några alternativ med
bibehållande av separata SVS diskuterades aldrig. I huvudsak samma
minskning av personal borde ha kunnat åstadkommas genom rationaliseringar
inom de ursprungliga organisationerna.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

* SFS 1981:531

ST-Skogsförmän, avd. 117 sek. 12, finner vad som anförts i rapporten om
sammanslagningarna vara väl avvägt och i överensstämmelse med förhållandena.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Malmöhus län erinrar om att de
tidigare riktat stark kritik, vilken vidhålls, mot sättet att genomföra
organisationsförändringarna på regional nivå. Den sistnämnda länsstyrelsen
upprepar att skogsstyrelsens beslut inte fattats i enlighet med föreskrifter i
förordningen om regionalt utvecklingsarbete, samtidigt som bristen på
samråd och skogsstyrelsens ovilja att diskutera besparingsalternativ skapat
irritation och spänningar.

En del erfarenheter av kanslisammanslagningarna har redovisats i remisssvaren.
För SFS i Stockholms och Uppsala län är den väsentligaste
erfarenheten att det vid en omorganisation redan från början måste finnas
möjlighet att uppnå ekonomisk balans, vilket inte blev fallet i StockholmUppsala.
De totala ekonomiska förutsättningarna måste närmare utredas i
förväg, alltså inte bara vilka kostnadsbesparingar som kan göras utan också
dessas konsekvenser på intäktssidan och för olika verksamheter.

SVS i Kristianstads län återkommer till vad man anfört under revisorernas
granskning, nämligen ”att också en gemensam styrelse vore att föredra
framför nuvarande konstruktion med ett verkställande kansli under två
beslutande huvudmän”.

Den genomförda kanslisammanslagningen har enligt länsstyrelsens i
Malmöhus län erfarenhet hittills inte inneburit förenklade eller effektiviserade
ekonomirutiner eller mätbara kostnadsbesparingar. SVS dagsverkskostnad
i vad avser beredskapsuppdrag inom naturvårdssektorn är oroande hög.

2.6 Rapportens förslag

Förslaget i rapporten om en via anslag garanterad basorganisation för
myndighetsutövningen har fått ett klart stöd vid remissbehandlingen. Det
har tillstyrkts - bl.a. av statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Stockholms
och Malmöhus län och Skogsägarnas riksförbund - eller lämnats utan erinran
av remissinstanserna.

Kommentarer till förslaget har lämnats främst av myndigheter inom SVO.
Sålunda anser skogsstyrelsen att de kostnadsmässiga konsekvenserna av en
basorganisation bör utredas närmare. Om denna görs helt oberoende av
volymen på uppdragsverksamheten krävs dock enligt styrelsen en avsevärd
höjning av myndighetsanslaget. Liknande synpunkter anförs av SVS i
Kristianstads län.

SVS i Stockholms och Uppsala län framhåller att uppdragsverksamhet som
komplement till myndighetsutövning förbilligar den totala verksamheten.
Det gäller enligt styrelserna att vid finansieringen av en basorganisation finna
en aktuellare relation mellan de båda verksamhetsformerna så att inte
opåverkbara förändringar i omvärlden äventyrar SVS hela ekonomi. Styrelserna
ser en finansiell översyn som särskilt angelägen i Stockholms och
Uppsala län, där man - trots besparingsåtgärder i form av sammanslagning av
de båda länens kansliorganisationer - ännu inte uppnått ekonomisk balans i

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

verksamheten och därtill aviserats om att de skogliga beredskapsuppdragen
skall upphöra.

Enligt SVS i Norrbottens län bör finansieringen av en garanterad basorganisation
övervägas med förtur. Resurserna bör bestämmas utifrån realistiska
skogspolitiska ambitioner och med hänsyn till länsvis fluktuerande uppdragsvolymer.
ST-Skog hävdar att SVO:s verksamhet måste inriktas på myndighetsuppgifter
för skogsbruk och miljöbruk samt på uppdrag där en hög grad
av opartiskhet eftersträvas. En växelverkan genom kombinerad myndighetsoch
uppdragsverksamhet - kostnadsberäknad i form av täckningsbidrag -borde vara framtidens utväg.

SVS i Västmanlands län säger sig vara en av de ”små” styrelserna och har
som sådan behov av att de delar av organisationen som nu behandlas som
samkostnad får en stabil finansiering oberoende av uppdragsverksamhetens
storlek.

Rapportens förslag, att basorganisationen skall tas fram i en generell översyn
med utnyttjande av extern expertis, har däremot fått ett blandat mottagande
av remissinstanserna. Så gott som samtliga myndigheter och fackliga
avdelningar inom SVO avstyrker förslaget, medan det tillstyrks av länsstyrelserna
och SVS i Malmöhus län.

Skogsstyrelsen hänvisar till att styrelsens egen interna organisation nu ses
över av anlitad expertis. Översynen innefattar också styrsystemet för hela
SVO i riktning mot bl.a. ökad målstyrning och ökat resultatansvar för den
enskilda SVS också i fråga om organisationsanpassning. En ytterligare
organisationskonsult skulle inte tillföra SVO något nämnvärt. Synpunkter av
samma innebörd framförs av SACO/SR-Skogsvård och Skogsarbetareförbundet.

En landsomfattande organisationsutredning skulle enligt 5V5 i Västmanlands
och Norrbottens län bli alltför tidskrävande. SVS i Stockholms och
Uppsala län, liksom ST-Skog, anser att de regionala anpassningar som
behöver göras bör genomföras av SVO.

I sitt tillstyrkande av rapportens förslag om en generell översyn framhåller
SVS i Malmöhus län (med reservation av länsjägmästaren) angelägenheten
av att SVS ånyo får ett eget kansli. Vidare anförs att översynen också bör
omfatta ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan skogsstyrelsen och de
regionala SVS med hänsyn till utvecklingen inom den statliga sektorn mot
dels ökad decentralisering, dels samordning av verksamheter på länsnivå.

Även de fyra hörda länsstyrelserna - som är positiva till föreslagen
organisationsöversyn - uttalar sig för länsanknutna kansliorganisationer.
Enligt länsstyrelsen i Uppsala län bör man i första hand söka integration och
samarbete med andra länsmyndigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län anser
att behovet av en egen SVS-organisation i länet kommer att accentueras om
en samordnad länsförvaltning genomförs, varför detta behov bör prövas vid
översynen av SVO. Länsstyrelsen i Kristianstads län vill att man i översynen
också beaktar de skäl som i olika sammanhang anförts för att inordna vissa av
SVS uppgifter i en samordnad länsförvaltning. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus
län kan SVS myndighetsutövning, tillsammans med främst skötsel av
natur- och fornvårdsobjekt, ges störst effektivitet inom ramen för en

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6
Bilaga)

samordnad länsförvaltning. Länsstyrelsen understryker nödvändigheten av Redog. 1989/90:2
att stor hänsyn tas till att verksamheten skiftar i olika delar av landet och att Bilaga 3

lämpliga lösningar verkligen utarbetas utifrån regionala behov. (Förs. 1988/89:6

Bilaga)

Innehållsförteckning

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning

2 Revisorernas överväganden

2.1 Inledning

2.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens ekonomi

2.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet

2.4 En basorganisation för myndighetsutövningen

3 Hemställan

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

1.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens ekonomi

1.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet

1.4 Fördelningen av personalresurser mellan central och regionalnivå

1.5 Erfarenheter av sammanslagningar av vissa skogsvårdsstyrelsers
kanslier

1.6 Rapportens förslag

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänt

2.2 Uppdragsverksamheten och skogsvårdsorganisationens ekonomi

2.3 Sambandet mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet

2.4 Fördelningen av personalresurser mellan central och regional
nivå

2.5 Erfarenheter av sammanslagningar av vissa skogsvårdsstyrelsers
kanslier

2.6 Rapportens förslag

Redog. 1989/90:2

Bilaga 3

(Förs. 1988/89:6)

Förslag till riksdagen ™°s41989/90:2

1988/89:9

Riksdagens revisorers förslag angående stödet till
fiskerinäringen

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av vissa planerings- och
stödfrågor på fiskeriområdet.

Med utgångspunkt i det stöd som lämnas enligt förordningen (1985:439)
om statligt stöd till yrkesfisket m.m. har stödformerna fiskeri- och fiskberedningslån
granskats. Samtidigt har revisorerna studerat de statliga myndigheternas
planering av stödet till fisket samt odlingen av fisk och skaldjur.

I skrivelsen noteras att det för såväl olika typer av fiske som odling behövs
bättre planeringsunderlag, så att investeringsstödet kan avvägas mot biologiska
och marknadsmässiga begränsningar. Inriktningen av stödet bör
grunda sig på förutsättningarna för olika typer av fiske/odling. Även på
regional nivå behövs en mera samlad syn på näringens utveckling. De
övergripande aspekterna behöver vidare jämkas samman med de regionala
kraven.

När det gäller fiskerilånen förordas en utökad delegering till fiskenämnderna.
Beredningslånen har på senare år inte, som avsetts, gått till
produktutveckling eller avsättningsfrämjande åtgärder varför de föreslås bli
slopade. Om det finns behov av särskilda stödåtgärder, får stödet till
fiskberedningsindustrin i stället ges i form av regionala insatser. Vidare
förordas en viss översyn av stödförordningen.

1 Revisorernas granskning

Granskningen har främst rört tillämpningen av förordningen (1985:439) om
statligt stöd till yrkesfisket m.m. och har koncentrerats till fiskerilån och
fiskberedningslån. Administrationen av de aktuella stöden, utvecklingstendenserna
inom fiskenäringen och frågan om villkoren för stöden är anpassade
till utvecklingen har härvid studerats. Vi har även gjort en allmän
bedömning av fiskebranschens, främst fiskberedningsindustrins, ekonomiska
förutsättningar.

Syftet med granskningen i denna del har varit att undersöka om administrationen
av de aktuella stöden är effektiv samt att göra en bedömning av
utvecklingstendenserna inom fiskenäringen och om villkoren för stöden är
anpassade till utvecklingen.

Även mer allmänna frågor på fiskeområdet har berörts. Granskningen har
i denna del inte föranlett några förslag rörande de fiskepolitiska målen.
Däremot har vi funnit att det för genomförande av dessa mål behövs såväl
klarare övergripande program för uppnående av målen som konkreta

beslutsunderlag som ger ledning för precisering av de enskilda målen och
vägning mellan olika mål.

Granskningen har redovisats i rapporten (1987/88:6) Fiskeri- och fiskberedningslån
(dnr 1986:45). Yttranden över rapporten har inhämtats i
sedvanlig ordning. Sammanfattningar över rapporten och yttrandena är i
bilaga fogade till denna skrivelse.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Den vidare utvecklingen på fiskeområdet

Investerings- och avsättningsproblem samt övriga förekommande problem
varierar för olika typer av fiske. Inom ett och samma län kan flera olika
sorters fiske, såsom havsfiske, kustnära fiske och insjöfiske liksom fisk- och
skaldjursodling, förekomma.

Självfallet måste olika styrmedel och stödformer, bl.a. låne- och investeringsstöden,
användas med hänsyn tagna till givna förutsättningar, utvecklingsmöjligheter
osv. för olika typer av fiske, vattenbruk, beredning och
distribution. Granskningen har emellertid gett vid handen att de övergripande
kunskaperna och planeringen för att garantera att dessa krav uppfylls
saknas. Därför behöver förhållandena på området förbättras och målen för
fiskepolitiken vidareutvecklas.

Fiskeristyrelsen (FS) har det övergripande ansvaret på fiskeområdet.

När det gäller övergripande program för uppnående av uppsatta fiskepolitiska
mål har det vid granskningen noterats att man i dag visserligen gör
punktvisa planerings- och utvecklingsinsatser för de olika formerna av fiske
och odling. Inom några län har sålunda sådana insatser gjorts i fråga om
odling eller för någon särskild typ av fiske. Vid fiskeristyrelsen pågår vidare
bl.a. arbete med ett målprogram för fiskodling. Även för insjöfiske pågår ett
visst arbete vid FS. Däremot saknas övergripande planer för det framtida
fisket och dess dimensionering.

Fiskeristyrelsen har hittills gett få allmänna riktlinjer och gjort få
principiella ställningstaganden som avser näringens struktur- och kapacitetsläge.
Huvudvikten av verksamheten har snarare lagts på regler och principer
som avser dels till vilka ändamål/åtgärder stöd bör ges, dels stödbeloppens
storlek i förhållande till den motsvarande investeringens storlek.

Vid en under granskningen gjord enkät till fiskenämnderna har dessa
framhållit att FS borde ta ställning till hur det framtida fisket kan och skall se
ut, t.ex. med hänsyn till fördelning av resurser på havsfiske, kustnära fiske,
insjöfiske och odling. För att detta skall vara möjligt fordras t.ex. bedömningar
av den faktiska avkastningen per investerad krona och arbetstimme
för olika slag av fiske.

I granskningsrapporten har därför förordats att en mera övergripande
planering för fisket och odlingen på fiskets område genomförs. Vid
remissbehandlingen av rapporten har denna synpunkt genomgående delats
av remissinstanserna.

Exempel på frågor som behöver bearbetas är hur kravet på hushållning

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

med fisktillgångarna kan förenas med kravet att näringen skall arbeta så
rationellt och effektivt som möjligt liksom hur produktionsmålet skall
förenas med det regionalpolitiska målet.

Fiskeristyrelsen har i sitt remissvar berört styrelsens förutsättningar för
genomförande av förbättrad planering.

Styrelsen framhåller att den ansett sig tvingad att prioritera det arbete som
den nya lagen om naturresurser innebär för fisket men att styrelsen avser att
återigen gripa sig an den övergripande planeringen. FS tillägger att det i dag
verkar som om det finns ett större intresse hos näringen att diskutera frågor
som hör samman med kapacitetsutnyttjande och de biologiska och marknadsmässiga
förutsättningarna.

Behovet av en bättre övergripande planering har understrukits av ett
flertal av de hörda remissinstanserna. Sålunda framhåller jordbruksnämnden
att de statliga stödåtgärderna bör vara grundade på en långsiktig strategi som
tar sikte på att förverkliga de av statsmakterna fastställda målen för
fiskepolitiken. Detta kan ske genom att berörda myndigheter formulerar
vilka mål som skall gälla i fråga om t.ex. kapaciteten och strukturen inom
näringen och med ledning därav fastställer ramarna för den statliga
stödverksamheten och inriktningen på stödåtgärderna. En sådan planering
bör enligt nämnden lämpligen utföras rullande och sträcka sig över en
överblickbar tidshorisont, dvs. högst 2-3 år.

För att den långsiktiga planeringen skall bli verkningsfull är det enligt
nämnden också viktigt att samtliga berörda myndigheter omfattas av
planeringen, till vilken även bör knytas företrädare för fiskenäringen och
fiskberedningsindustrin. Nämnden framhåller.

Om så inte skulle ske finns enligt jordbruksnämnden uppenbar risk att olika
myndigheters stödåtgärder kommer att motverka varandra och leda till ett
icke optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. I en bransch som denna -med uppenbara risker för överetablering vid en alltför frikostig stödverksamhet
- är det enligt nämnden av stor betydelse att konsekvenserna på det
nationella planet kan överblickas då de konkreta stödärendena skall avgöras.
Som exempel kan nämnas stödet till fiskberedningsindustrin där antalet
stödärenden varje år är förhållandevis litet men där de enskilda ärendena i
flera fall avser relativt stora stödbelopp. Med hänsyn till näringens ringa
storlek och den betydelse som varje investering får för konkurrenssituationen
inom branschen, vore det enligt jordbruksnämndens mening olyckligt
om konsekvenserna ur det bredare nationella perspektivet inte belystes
tillräckligt. Även på det nationella planet vore det, enligt jordbruksnämnden,
redan i dagsläget önskvärt att en bättre samordning kunde ske mellan
t.ex. fiskeristyrelsens stödverksamhet till fiskberedningsindustrin och lokaliseringsstödet
som administreras av arbetsmarknadsverket.

Fiskeristyrelsen är positiv till ett utvidgat samarbete mellan styrelsen,
fiskenämnderna och länsstyrelserna men påpekar dock att resurserna som
tilldelas är knappa. Styrelsen anser vidare att i de fall regionala myndigheter
beviljar ekonomiskt stöd till företag i fiskerinäringen bör det vara obligatoriskt
att informera fiskeristyrelsen om besluten.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten anser att revisorernas
iakttagelser och förslag beträffande övergripande planering för fiske

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

och vattenbruk ligger i linje med vad delegationen tidigare funnit och
framfört beträffande vattenbruket.

Såväl nationella som regionala utvecklingsplaner och program bör tas fram
för olika former av fiske och vattenbruk, anser delegationen. I dessa
sammanhang bör frågor rörande fiskberedning och fiskdistribution också tas
upp. Arbetet bör ledas av FS men ges tillräcklig regional flexibilitet. Med en
sådan planering som grund bör de olika regionala, regionalpolitiska och
fiskepolitiska stödinsatserna enligt delegationen kunna fördelas på ett
effektivare sätt.

Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län har påpekat att fiskbestånd och
fiske snabbt förändras genom bl.a. föroreningar (algblomning), utveckling
av fiskbestånd, fiskeregler, sociala förändringar i samhället, marknader
m.m. och att detta ställer krav på strukturen i ett framtaget bättre
planeringsunderlag. Det förstärker också behovet av kontinuerlig uppföljning
och ändringar i givna prognoser.

Från fiskenäringens sida har Sveriges Fiskgrossisters riksförbund framfört
att det i en så reglerad näring som fiskenäringen behövs en grundläggande
uppfattning om tillgången på fisk av olika slag, om fångst- och odlingskapacitet,
industriell kapacitet samt sist men inte minst om hur marknaden ser ut i
Sverige och internationellt och förväntas komma att utvecklas för olika slag
av färska och beredda produkter. Det är enligt förbundets mening nödvändigt
att de statliga insatserna har sin bakgrund i en korrekt beskrivning av den
verklighet i vilken de är avsedda att verka och att åtgärder av olika
myndigheter, såväl centrala som regionala, är samordnade och har samma
mål. Detta skulle enligt förbundet underlättas av en sådan planering.

Revisorerna anser för sin del att en förbättring av planeringen snarast bör
genomföras och att samarbete härvid regelmässigt skall ske mellan centrala
och regionala statliga organ samt med företrädare för fiskerinäringen.

För en vidare, mera strukturinriktad stödpolicy fordras enligt den remitterade
rapporten tillgång till planeringsunderlag som kan användas för
principiella ställningstaganden.

Med bättre planeringsunderlag kan både enskilda företag säkrare överväga
sina investeringar och myndigheterna lättare fatta riktigare beslut om
regionala, regionalpolitiska och fiskepolitiska stödinsatser.

Underlaget skall ge förutsättningar för vägning av investeringsstödet mot
bl.a. biologiska och marknadsmässiga begränsningar. Det skall även utgöra
en grund för samordning av styrmedel och stödinsatser, t.ex. mellan
licensgivning och investeringsstöd.

Som underlag för en strukturinriktad stödpolicy, som är anpassad för olika
typer av fiske, behövs också andra bearbetningar och sammanställningar av
uppgifter från befintliga informationskällor om näringen än de som nu görs.
Låneadministrationen vid fiskeristyrelsen och fiskenämnderna ger t.ex.
möjligheter till goda kunskaper om fiskets situation, vilka bör tas till vara i
större utsträckning än i dag. Sålunda kan t.ex. belysas vilket stöd som ges till
olika typer av fiske och vad som kommer ut av stödet.

Det är väsentligt att planeringen inte endast koncentreras till en typ av
fiske/odling i taget. Planeringen bör i stället ges sådana former att den kan
ske fortlöpande över hela fältet. Arbetet skall ledas av FS. Andra myndighe -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

ters och organisationers, speciellt fiskenämnders och andra regionala organs,
kunnande bör härvid tas till vara.

I rapporten framförda synpunkter delas av flertalet remissinstanser. I ett
par yttranden påpekas vikten av att även det småskaliga fisket och
insjöfiskets behov tillgodoses liksom att åtgärderna anpassas till de olika
kuststräckornas speciella förutsättningar.

Ett par andra remissinstanser berör ytterligare frågor som bör beaktas.
Fiskenämnden i Hallands län anser sålunda att planering och dimensionering
av det svenska fisket bör göras efter biologiska faktorer och länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län att det övergripande målet i fiskepolitiken bör vara
livskraftiga fiskbestånd.

På samma sätt som det på övergripande nationell nivå behövs en inriktning
av investeringsstödet som grundar sig på förutsättningarna för olika typer av
fiske/odling, behövs det enligt vår mening även på regional nivå en mera
samlad syn på näringens utveckling. FS, länsstyrelserna och fiskenämnderna
bör arbeta åt detta håll.

Vår granskning har vidare visat att ett ökat samarbete på det regionala
planet är önskvärt och att den nationella bilden av fiskenäringens utvecklingsmöjligheter
behöver stämmas av mot regionala och regionalpolitiska
synsätt.

Större delen av det regionala och regionalpolitiska stödet till fiskenäringen
har hittills gått till vattenbruket. Detta stöd har, som delegationen för
samordning av havsresursverksamheten framhållit, lämnats på en hög
risknivå. En vägning av investeringsstödet till vattenbruket mot investeringsstödet
till andra delar av fiskenäringen skulle vidare enligt vår mening kunna
medföra effektivitetsvinster för näringen.

Här förordade förbättringar av planeringsunderlaget bör enligt revisorerna
genomföras. Arbetet bör göras i samverkan mellan centrala och regionala
statliga organ och med företrädare för fiskerinäringen.

2.2 Delegering av fiskerilåneärenden

Vid granskningen av de administrativa formerna för handhavandet av
fiskerilånen har frågan om delegering av dessa ärenden från central nivå, FS,
till regional nivå, fiskenämnderna, aktualiserats.

Som ett led i genomförandet av övergripande program för olika typer av
fiske och odling på fiskeområdet är det nödvändigt att ett nära samarbete på
den statliga sidan mellan de centrala och de regionala nivåerna på fiskeområdet
eftersträvas. En utökad delegering till fiskenämnderna av stödärenden,
så att nämnderna, var och en inom sin region, även kan besluta om stöd i form
av fiskerilån och lånegarantier vid förvärv av fartyg kan bidra härtill.
Nämnderna skulle då få bättre förutsättningar att utveckla samarbetet med
andra regionala organ som länsstyrelse och utvecklingsfond. Handläggningstiderna
för låneärenden liksom servicen till fiskeföretagen skulle också
kunna förbättras.

Förslaget har vid remissbehandlingen i stort sett genomgående tillstyrkts
av fiskenämnderna och de hörda länsstyrelserna.

Flera av fiskenämnderna har förutsatt att delegeringen avser endast fartyg

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

upp till 12 meters längd. Någon nämnd har påpekat att åtgärden kan
föranleda ökad arbetsbelastning och vidare understrukit vikten av att en klar
policy i fiskerilånefrågor utarbetas.

Fiskeristyrelsen har inte redovisat någon direkt ståndpunkt.

Av de remissinstanser som intagit en negativ hållning kan nämnas att
statens jordbruksnämnd anser att delegeringen inte medför några påtagliga
fördelar vare sig för fiskare eller de administrativa myndigheterna. Regleringsföreningen
Svensk Fisk uttalar att den möjliga överblick över fiskberedningsbranschen
som erfordras för bedömning av fiskerilåneansökningarna
går förlorad vid en ändring av handläggningen och Sveriges Fiskares
riksförbund anser att lån till större fartyg bör handläggas av fiskeristyrelsen.

Enligt vår mening medför ett genomförande av förslaget påtagliga
fördelar. De nackdelar som påpekats kan utan svårigheter övervinnas, bl.a.
genom att fiskeristyrelsen vidareutvecklar principer för handläggning av
ärendena och metoder för de ekonomiska bedömningar som görs i anslutning
till dessa. En uppdelning av lånen mellan FS och fiskenämnderna skulle
medföra en ökad administration som avsevärt minskar de eljest påtagliga
fördelarna.

Delegeringen av stödärendena förutsätter länsvisa ramar för fiskerilånemedlen.
Den budgetdialog som härvid skulle komma till stånd mellan
nämnderna och fiskeristyrelsen bör kunna medföra ett fruktbart växelspel
mellan företrädare för regional resp. övergripande fiskepolitik vilket i sin tur
bör leda fram till en mer strukturinriktad stödpolicy.

2.3 Fiskberedningslån

Vid granskningen har vi vidare funnit skäl att överväga om de nuvarande
lånen för stöd till fiskberedningsindustrin har någon roll att spela. Vår
bedömning grundar vi på en undersökning av fiskberedningsindustrins
ekonomiska situation och det förhållandet att det i stort sett inte har varit
någon som ansökt om beredningslån för produktutveckling eller för avsättningsfrämjande
åtgärder på senare år. I de fall beredningslån beviljats har de
gått till kostnadsbesparande och arbetsmiljöförbättrande åtgärder.

I granskningsrapporten har därför föreslagits att fiskberedningslånen skall
slopas. Vår slutsats angående behovet av dessa lån har i allt väsentligt
godtagits av de statliga remissmyndigheterna, medan företrädarna för
branschintressena, Sveriges Fiskares riksförbund och Sveriges Fiskgrossisters
riksförbund, förordar att låneformen bibehålls.

Vid remissbehandlingen har jordbruksnämnden påpekat att i mitten av
1970-talet så befann sig stora delar av den svenska fiskberedningsindustrin i
ett läge där det förelåg ett stort behov av nyinvesteringar i såväl byggnader
som maskiner. Flera anläggningar var i mycket dåligt skick och det ansågs
angeläget både av livsmedelshygieniska och arbetsmiljömässiga skäl att en
relativt snabb förbättring kom till stånd. Det årliga anslaget för fiskberedningslån
höjdes därför på kort tid från endast några hundra tusen kronor per
år till 10 milj. kr. per år. Härigenom möjliggjordes en erforderlig rationalisering
av fiskberedningsindustrin samtidigt som kapaciteten för att omhänderta
det svenska fiskets fångster utökades väsentligt.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

Kapaciteten inom fiskberedningsindustrin kan enligt nämnden efter de
utbyggnader som ägt rum under den senaste tioårsperioden i stort sett anses
motsvara det behov som kan finnas och någon ytterligare utökning av
kapaciteten synes inte erforderlig. Däremot föreligger alltjämt ett visst
behov av modernisering av befintliga anläggningar samt rationalisering av
driften, anser nämnden.

Nämnden har förståelse för om man inom fiskberedningsindustrin även
fortsättningsvis anser sig ha behov av statligt stöd på fördelaktiga villkor, inte
minst för att kunna klara konkurrensen från den utländska industrin. Genom
att stödets användningsområden starkt begränsats under senare år har det
dock redan i dagsläget fått väsentligt mindre betydelse än tidigare. Dessutom
har utbyggnaden av fiskberedningsindustrin till erforderlig kapacitet i stort
sett genomförts. Nämnden har därför icke något att erinra mot att
fiskberedningslånen slopas, åtminstone på försök.

Nämnden är vidare i princip tveksam till en utökad stödverksamhet till
fiskberedningsindustrin på regional basis, såvida inte verksamheten kan
anpassas till en övergripande statlig planering under medverkan av nämnden
och FS.

I likhet med vad som uttalats i granskningsrapporten anser fiskeristyrelsen
att det finns behov av stödåtgärder för beredningsindustrin men att detta kan
tillgodoses i annan ordning. Det finns, påpekar styrelsen, stora överskott av
sill/strömming, och för flera andra fiskslag behövs det en utveckling både vad
gäller fångstteknik och beredning/utveckling av konsumentprodukter. FS
har tillsammans med skogs- och jordbruksforskningsrådet utarbetat ett
forsknings- och utvecklingsprogram för fiskenäringen där det ingår både
teknisk utveckling och produktutveckling. Mot bakgrunden av de synpunkter
som framförts i rapporten anser styrelsen att svensk fiskenäring står bättre
rustad att möta framtiden om de medel som anslagits till fiskberedningslån
(10 milj. kr.) kan användas till fiskerilån (5 milj. kr.) för att öka moderniseringstakten
i svensk fiskeflotta och till att delvis finansiera det forskningsprogram
som FS och skogs- och jordbruksforskningsrådet har utarbetat
(5 milj. kr.).

Från branschhåll anför Sveriges Fiskgrossisters riksförbund att enligt
föreningens uppfattning så är kostnadssänkande investeringar i hög grad
åtgärder som främjar avsättningen av svenskfångad fisk. Förbundet anför i
sitt yttrande bl.a.

I den hårda konkurrens som präglar marknaden för fisk och fiskprodukter
och med den snabba utveckling som sker när det gäller produktionsutrustningen
är det nödvändigt för svensk beredningsindustri att göra investeringar
i kostnadssänkande utrustning och ny teknik i minst samma takt som
konkurrenterna för att kunna bibehålla sin konkurrenskraft och fortsätta att
bidra till avsättningen av fisk. I denna mening är alltså även kostnadsbesparande
investeringar avsättningsfrämjande.

Vi vill också nämna att ett antal beredningsföretag planerar en omfattande
satsning på en för dem ny exportmarknad. Denna satsning kräver mycket
stora investeringar för att bygga upp marknaden och torde om den lyckas
leda till klart ökad avsättning av svenskfångad fisk. Det är uppenbart att
möjlighet att få fiskberedningslån väsentligt underlättar finansiering och
genomförande av sådana satsningar.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

Länsstyrelsen i Blekinge län har påpekat att länsstyrelsen bör tilldelas medel
som får användas för ändamål som i dag kan tillgodoses genom fiskberedningslånen.

Med hänsyn till den utveckling som ägt rum och branschens nuvarande
struktur anser revisorerna att det uppenbarligen inte finns skäl att bibehålla
de från finansiell synpunkt förmånliga fiskberedningslånen. Vi föreslår
därför att de slopas. Det stöd till fiskberedningsindustrin som är påkallat får i
stället ges i form av regionala stödinsatser. Det finns nämligen behov av
stödåtgärder för produktutveckling och avsättningsfrämjande åtgärder.
Sålunda finns det överskott av t.ex. sill, strömming och siklöja liksom stora
problem med distributionen av fisk.

Enligt den nuvarande stödförordningen kan fiskerilån lämnas för mindre
fiskberedningsanläggning eller för fiskodling i samband med yrkesfiske.
Denna möjlighet bör kvarstå.

2.4 Översyn av stödförordningen

Om fiskberedningslånen, som vi förordat, avskaffas, måste förordningen
(1985:439) om stöd till yrkesfisket m.m. ändras. Samtidigt härmed kan det
vara lämpligt att stödförordningen ses över från mer teknisk synpunkt.

Att en översyn görs har tillstyrkts av flera remissinstanser.

Som exempel på bestämmelser som bör omprövas kan nämnas följande.
Stöd skall enligt 4 § lämnas till åtgärd som är önskvärd från allmän
synpunkt. Vid bedömningen skall med rekvisitet ”önskvärdheten från
allmän synpunkt” förstås behovet av såväl en tillfredsställande arbetsmiljö
som sysselsättning i kust- och skärgårdsområden. Härigenom utesluts stöd
till åtgärd som har betydelse för sysselsättningen på landsbygden i inlandet.
Förhållandet har påpekats av fiskenämnden i Kronobergs län.

Enligt vår mening bör stöd kunna medges även för att insjöfisk skall kunna
tillvaratas på ett rationellt sätt.

I vår granskningsrapport påpekades att 6 § i förordningen skapade
tolkningsproblem och tillämpningssvårigheter. Paragrafen borde därför
slopas. Synpunkterna i rapporten verifierades vid remissbehandlingen.

Regeringen har numera genom beslut den 4 oktober 1988 upphävt
paragrafen med verkan fr.o.m. den 1 november 1988, varför ytterligare
åtgärder är obehövliga.

3 Sammanfattning

Med hänvisning till vad ovan anförts förordar revisorerna

a) att utvecklingen på fiskeområdet främjas genom att bättre
planering kontinuerligt utförs och att säkrare planeringsunderlag tas
fram inför fortsatta investeringsbeslut på såväl central som regional
nivå genom den centrala myndighetens, fiskeristyrelsens, och de
regionala myndigheternas, länsstyrelsernas och fiskenämndernas,
försorg,

b) att fiskberedningslån och motsvarande lånegarantier slopas,

c) att beslut om fiskerilån och lånegarantier för förvärv av fartyg får
fattas av fiskenämnd,

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

7 Riksdagen 1988189.2sami. Nr 2

d) att förordningen om statligt stöd till yrkesfisket m.m. samtidigt
med nämnda ändringar blir föremål för en teknisk översyn.

4 Hemställan

Revisorerna hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna förordat angående

1. den vidare utvecklingen på fiskeområdet,

2. slopande av de nuvarande fiskberedningslånen och lånegarantierna,

3. möjlighet för fiskenämnd att besluta om fiskerilån och lånegarantier,

4. en teknisk översyn av förordningen (1985:439) om statligt stöd till
yrkesfisket m.m.

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Ingrid Carlman
(föredragande).

Stockholm den 27 oktober 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Ingrid Carlman

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9)

Sammanfattning av rapport 1987/88:6 om fiskeri- och
fiskberedningslån och de remissyttranden som har
avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Bakgrund

Med utgångspunkt i det stöd som lämnas enligt förordningen (1985:439) om
statligt stöd till yrkesfisket m.m. har stödformerna fiskeri- och fiskberedningslån
granskats.

Syftet var att undersöka om administrationen av de aktuella stöden är
effektiv samt att bedöma utvecklingstendenserna inom fiskerinäringen och
om villkoren för stöden är anpassade till utvecklingen. För att belysa dessa
frågeställningar tas också mer allmänna frågor inom fiskeområdet upp i
rapporten.

1.2 Utredningens uppläggning

För granskning av hur stödet administreras av främst fiskeristyrelsen (FS)
och fiskenämnderna har tillämpningsföreskrifter och policy för olika typer av
stöd, handläggningen av stödärenden samt stödets fördelning studerats.
Även material om andra typer av stöd till fiske/odling, främst regionalt stöd,
liksom samarbetet mellan i första hand regionala myndigheter har beaktats.

1.3 Den vidare utvecklingen på fiskeområdet

De naturliga förutsättningarna för olika typer av fiske varierar av lättförståeliga
skäl för olika delar av vårt land. Traditioner inom näringen och
infrastrukturer skiljer sig också åt.

Investerings- och avsättningsproblem samt övriga förekommande problem
är också olika för olika typer av fiske. Inom ett och samma län kan flera olika
sorters fiske, såsom havsfiske, kustnära fiske och insjöfiske liksom fisk- och
skaldjursodling förekomma.

För de olika formerna av fiske och odling görs punktvisa planerings- och
utvecklingsinsatser. Inom några län har sålunda sådana insatser gjorts i fråga
om odling eller för någon särskild typ av fiske. Vid fiskeristyrelsen pågår
vidare bl.a. arbete med ett målprogram för fiskodling. Även för insjöfiske
pågår ett visst arbete vid FS.

Däremot saknas i dag övergripande planer för det framtida fisket och dess
dimensionering.

När det gäller den övergripande planeringen har vår granskning, liksom en
av RRV 19821 rapporterad, gett vid handen att FS stödpolicy innehåller få
klara beslutsregler eller principiella ställningstaganden som tar fasta på

Redog. 1989/90:2
Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

''Den statliga fiskeriadministrationen, revisionsrapport, RRV dnr 1981:406.

näringens struktur- och kapacitetsläge. Huvudvikten läggs snarare på regler
och principer som avser dels till vilka ändamål/åtgärder stöd bör ges, dels
stödbeloppens storlek i förhållande till den motsvarande investeringens
storlek.

Från fiskenämndernas sida har man framhållit att FS mera bör ta ställning
till hur det framtida fisket kan och skall se ut, t.ex. med hänsyn till fördelning
av resurser på havsfiske, kustnära fiske, insjöfiske och odling. För att detta
skall vara möjligt fordras t.ex. bedömningar av den faktiska avkastningen per
investerad krona och arbetstimme för olika slag av fiske.

Granskningen har också visat att det för såväl olika typer av fiske som
odling behövs bättre planeringsunderlag för principiella ställningstaganden.
De sammantagna effekterna av olika styrmedel och stödformer för de olika
typerna av fiske och odling bör sålunda kunna belysas. Dimensioneringsfrågorna
bör också beaktas.

Investeringsstödet bör vidare avvägas bl.a. mot biologiska och marknadsmässiga
begränsningar för resursutnyttjande. Ledningen av detta arbete,
som bör pågå kontinuerligt, bör ankomma på fiskeristyrelsen.

Som underlag för en strukturinriktad stödpolicy, som är anpassad för olika
typer av fiske, behövs också andra bearbetningar och sammanställningar av
uppgifter från befintliga informationskällor än de som nu görs. Låneadministrationen
vid FS och fiskenämnderna ger möjligheter till goda kunskaper om
fisket, vilka bör tas till vara. Sålunda skulle loggboksuppgifter liksom
ansökningar om lån kombinerade med beslut om stöd kunna användas.
Härvid kan t.ex. belysas vilket stöd som ges till olika typer av fiske och vad
som kommer ut av stödet.

Det stöd i form av lån och bidrag som genom utvecklingsfonder och
länsstyrelser ges till fiske och odling, inklusive beredning, är nästan lika
stort1 som det som via fiskeriorganisationen ges i form av fiskeri- och
fiskberedningslån. Formerna för stödet varierar mellan länen. I vissa
dominerar det regionala utvecklingsstödet, i andra dominerar stödet i form
av fiskeri- och fiskberedningslån. Störst omfattning har såväl regionalt
utvecklingsstöd som stöd i form av fiskeri- och fiskberedningslån i Göteborgs
och Bohus län.

Arten och frekvensen av kontakter mellan å ena sidan fiskenämnd och å
andra sidan länsstyrelse och utvecklingsfond varierar mycket från län till län.
Det synes inte vara så att kontakterna är mer omfattande ju större det
ekonomiska stödet är. Detta torde hänga samman med att det inte är samma
typ av fiske/odling som stöds genom regionalt utvecklingsstöd som genom
fiskeri- och fiskberedningslån.

Vid den övergripande planeringen bör sålunda också samordningen av
olika stödformer och olika myndigheters arbetsinsatser beaktas.

På samma sätt som det på nationell nivå behövs en inriktning av stödet som
grundar sig på förutsättningarna för olika typer av fiske/odling, behövs det på
regional nivå en en mera samlad syn på näringens utveckling. FS, länsstyrelserna
och fiskenämnderna bör arbeta åt detta håll. Granskningen har visat att
ökat samarbete på det regionala planet är önskvärt och att bättre och

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

''Ändrat i förhållande till rapport 1987/1988:6, sid. 42.

100

flexiblare stöd mycket väl kan åstadkommas för fiskenäringen genom
anlitande av allmänna regionala stödåtgärder. Denna grundsyn ligger bakom
förslaget under punkten 1.5 om slopande av fiskberedningslånen.

1.4 Fiskerilån

För genomförande av övergripande program för olika typer av fiske och
odling är det självklart att de övergripande aspekterna jämkas samman med
de regionala kraven. Å andra sidan bör de regionala instansernas arbete
samtidigt göras mera heltäckande. Därför bör en utökad delegering av
stödärenden till fiskenämnderna genomföras, så att dessa, var och en inom
sin region, även kan besluta om stöd i form av fiskerilån vid förvärv av fartyg.
Detta förutsätter att tilldelning av fiskerilånemedel till nämnderna görs. Den
budgetdialog som härvid skulle komma till stånd mellan nämnderna och FS
borde kunna medföra ett fruktbart växelspel mellan företrädare för regional
resp. övergripande fiskepolitik.

Efter hand har, i förhållande till anslagets storlek, relativt stora budgetreservationer
uppstått på anslaget för fiskeri- och fiskberedningslån. Förhållandet
bör beaktas i det fortsatta arbetet på att sammansmälta det centrala
och det regionala stödet till fisket och odlingen.

För att underlätta uppföljningen bör man i fortsättningen vid den
ekonomiska redovisningen skilja på disponerade lånemedel (beviljade lån)
och förbrukade medel (utbetalda lån).

1.5 Fiskberedningslån

Enligt FS och JN har det i stort sett inte varit någon som ansökt om
beredningslån för produktutveckling eller för avsättningsfrämjande åtgärder
på senare år. Beredningslån har dock utbetalats och då gått till kostnadsbesparande
och arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Det finns emellertid behov
av stödåtgärder för de förstnämnda syftena. Sålunda finns det överskott av
t.ex. sill, strömming och siklöja liksom stora problem med nuvarande
fiskdistribution som är uppbyggd i flera led. Trots detta har några lån inte
sökts.

Beredningsindustrin har genom sina branschorganisationer Sveriges Sill-,
Fisk- och Skaldjursproducenters förening samt Sveriges Fiskgrossisters
Riksförbund för sin del mer utpekat lönsamheten än finansieringen som det
stora problemet för näringen. Bland de faktorer som i hög grad sägs påverka
lönsamheten nämns konkurrensen från tullfria importprodukter, råvarufördyrande
prisregleringsavgifter, minskad export genom importbegränsande
EG-tullar samt, bl.a. beroende på begränsningar i rätten att landa fisk på
måndagar där så förekommer, ojämn och bristande tillgång på vissa råvaror.

Fiskeristyrelsen har inte närmare undersökt det bristande intresset för lån
till produktutveckling och avsättningsfrämjande åtgärder eller tagit reda på
om det skulle kunna finnas andra sätt att få till stånd sådana investeringar. En
möjlig väg att gå skulle dock t.ex. ha varit att understödja olika regionala
utvecklingsinsatser.

Med hänsyn till den utveckling som ägt rum finns det inte skäl att bibehålla
fiskberedningslånen, varför de bör slopas. Stödet till fiskberedningsindustrin
får i stället ges i form av regionala stödinsatser.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

1.6 Översyn av stödförordningen

Om fiskberedningslånen skall upphöra, medför detta att vissa ändringar
behöver genomföras i förordningen (1985:439) om stöd till yrkesfisket m.m.
Samtidigt med att dessa ändringar görs, kan det vara lämpligt att göra viss
översyn av stödförordningen från mer teknisk synpunkt.

Enligt förordningens 6 § lämnas inte stöd till åtgärd som med hänsyn till
sökandens ekonomiska ställning bedöms kunna bli vidtagen på skäliga
villkor utan detta stöd. Bortsett ifrån problemet med vad som skall avses med
begreppet ”skäliga villkor”, och begreppet ”sökandes ekonomiska ställning”
är det tveksamt om villkoren i 6 § inte är oförenliga med villkoren i 4 §
enligt vilken en åtgärd skall vara företagsekonomiskt motiverad och lämplig
från allmän synpunkt. Enligt 4 § skall sålunda en åtgärd som är företagsekonomiskt
lönsam få stöd men enligt 6 § kan en sådan åtgärd under samma
förutsättningar anses icke alltid berättigad till stöd.

I fråga om villkoren i 6 § noteras bl.a. Om samhället går in med stöd till
åtgärder som inte är företagsekonomiskt lönsamma, innebär detta att företag
som ekonomiskt sett ligger på marginalen (och således ej får stöd) riskerar att
bli utkonkurrerade av från effektivitetssynpunkt sämre företag som erhåller
stöd. Är motivet för stöd att vinna sysselsättningseffekter, kan denna effekt
utebli genom sysselsättningsminskningen i de marginella företagen. Det
enda man i så fall har uppnått är ett totalt sett sämre resursutnyttjande.
Paragrafen 6 i förordningen föreslås utgå eller åtminstone bli överarbetad.

1.7 Förslag

På grundval av vad som redovisats i rapporten föreslås avslutningsvis i denna
följande, nämligen att

- fiskepolitiken vidareutvecklas så att de olika styrmedlen och stödformerna,
bl.a. lånestödet, används med större hänsyn till givna förutsättningar,
utvecklingsmöjligheter osv. för olika typer av fiske och odling,

- bättre planeringsunderlag kontinuerligt tas fram av fiskeristyrelsen för en
sådan nu nämnd strukturinriktad stödpolicy; fiskenämnders och andra
regionala organs kunnande och arbete skall härvid användas,

- den inomregionala samverkan kring fiske- och odlingsfrågor och olika
former av stöd till näringen stärks,

- en fortsatt delegering till fiskenämnderna av fiskerilåneärenden sker som
ett led i en regionalisering av arbetet med fiskepolitiska frågor,

- fiskberedningslånen slopas; stöd till produktutveckling och avsättningsfrämjande
åtgärder får i stället ges som regionalt utvecklingsstöd,

- en viss översyn av förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket
m.m. görs.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

102

2 Remissyttranden

Yttranden över rapporten (1987/88:6) Fiskeri- och fiskberedningslån har
efter anmodan lämnats av statens pris- och kartellnämnd, fiskeristyrelsen
(FS), statens jordbruksnämnd, delegationen för samordning av havsresursverksamheten,
samtliga fiskenämnder, länsstyrelsen i Blekinge län, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Värmlands län efter
hörande av lantbruksnämnden i länet samt länsstyrelsen i Västerbottens län.
Tillfälle att yttra sig hade beretts regleringsföreningen Svensk Fisk, Sveriges
Fiskgrossisters riksförbund, Svenska Insjöfiskarenas centralförbund, Sveriges
Sill-, Fisk- och Skaldjursproducenters förening, Sveriges Fiskares
riksförbund samt Vattenbrukarnas riksförbund. Sveriges Sill-, Fisk- och
Skaldjursproducenters förening ansluter sig till Sveriges Fiskgrossisters
riksförbunds yttrande. Därmed har samtliga som beretts tillfälle att yttra sig
över rapporten också gjort det.

Tre fiskenämnder har anfört att de har så liten erfarenhet av fiskeri- och
fiskberedningslån, att de inte har något att tillföra. För två av dessa,
fiskenämnden i Skaraborgs län och fiskenämnden i Älvsborgs län, gäller att
länets del av de stora insjöarna förvaltas av särskild nämnd i annat län.

2.1 Den vidare utvecklingen inom fiskets område

En enig remissopinion stöder allmänt kravet på att den övergripande
planeringen skall förbättras. Många stöder också tanken att planeringsunderlaget
skall tjäna ett mer strukturinriktat stöd som tar hänsyn till givna
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter för olika typer av fiske och
odling.

Beträffande behovet av planering anser jordbruksnämnden att de statliga
stödåtgärderna bör vara grundade på en långsiktig strategi som tar sikte på
att förverkliga de av statsmakterna fastställda målen för fiskepolitiken. Detta
kan ske genom att berörda myndigheter formulerar vilka mål som skall gälla i
fråga om t.ex. kapaciteten och strukturen inom näringen och med ledning
därav fastställer ramarna för den statliga stödverksamheten och inriktningen
på stödåtgärderna. En sådan planering bör enligt nämnden lämpligen utföras
rullande och sträcka sig över en överblickbar tidshorisont, dvs. högst 2-3 år.

Statens pris- och kartellnämnd anser att fiskeribranschen i största möjliga
utsträckning själv måste svara för strukturella anpassningsåtgärder och att
marknaden lättare kan anpassa sig till förändringar om den inte utsätts för
alltför genomgripande regleringar. Nämnden anser därför också att det är en
fördel för marknadens funktion att ange önskad inriktning i stället för önskad
dimensionering av fisket. Det gäller för alla typer av fiske. Däremot kan
givetvis ett bättre planeringsunderlag tas fram för att fisket skall kunna få
hjälp att utvecklas i den önskade riktningen.

Fiskeristyrelsen (FS) har ansett sig tvingad att prioritera det arbete som den
nya lagen om naturresurser innebär för fisket men avser att återigen gripa sig
an den övergripande planeringen. Styrelsen tillägger att det i dag verkar som
om det finns ett större intresse hos fiskenäringen att diskutera frågor som hör
samman med kapacitetsutnyttjande och de biologiska och marknadsmässiga
förutsättningarna.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

Från fiskenäringens sida anför Sveriges Fiskgrossisters riksförbund att det i
en så reglerad näring som fiskenäringen behövs en grundläggande uppfattning
om tillgången på fisk av olika slag, om fångst- och odlingskapacitet,
industriell kapacitet samt sist men inte minst om hur marknaden ser ut i
Sverige och internationellt och förväntas komma att utvecklas för olika slag
av färska och beredda produkter. Det är enligt förbundets mening nödvändigt
att de statliga insatserna har sin bakgrund i en korrekt beskrivning av den
verklighet i vilken de är avsedda att verka och att åtgärder av olika
myndigheter, såväl centrala som regionala, är samordnade och har samma
mål. Detta skulle enligt fiskgrossisterna underlättas av föreslagen planering.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten anser att revisorernas
iakttagelser och förslag beträffande övergripande planering för fiske
och vattenbruk ligger i linje med vad delegationen tidigare funnit och
framfört beträffande vattenbruket och tillstyrker därför förslaget. Såväl
nationella som regionala utvecklingsplaner och program bör tas fram för
olika former av fiske och vattenbruk. I dessa sammanhang bör frågor rörande
fiskberedning och fiskdistribution också tas upp. Arbetet bör ledas av FS
men ges tillräcklig regional flexibilitet. Med en sådan planering som grund
bör de olika regionala, regionalpolitiska och fiskepolitiska stödinsatserna
enligt delegationen kunna fördelas på ett effektivare sätt.

Beträffande kravet på planering it&mhkWet fiskenämnden i Göteborgs och
Bohus län att fiskbestånd och fiske snabbt förändras genom bl.a. föroreningar
(algblomning), utveckling av fiskbestånd, fiskeregler, sociala förändringar
i samhället, marknader m.m. och att detta ställer krav på strukturen i ett
framtaget bättre planeringsunderlag. Det förstärker också behovet av
kontinuerlig uppföljning och ändringar i givna prognoser.

Fiskenämnden i Hallands län anser att planering och dimensionering av
svenskt fiske inte kan göras förrän det bedrivs effektivt fiske och miljövård i
Kattegatt och att planering och dimensionering av svenskt fiske måste göras
efter biologiska faktorer. Fiskenämnden i Gävleborgs län påpekar att det
behövs bättre kännedom om bl.a. vissa fiskars biologi och om marknadsmässiga
begränsningar, medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
det övergripande målet i fiskepolitiken bör vara livskraftiga fiskbestånd.

I flera yttranden påpekas vikten av att även det småskaliga fisket och
insjöfiskets behov tillgodoses liksom att åtgärderna anpassas till de olika
kuststräckornas förutsättningar.

Fiskenämnden i Gotlands län hänvisar till de begränsade fiskekvoterna för
det svenska fisket och påtalar att det är nödvändigt att dimensionera
fiskeflottan med hänsyn till kvoternas storlek och de fiskepolitiska målen och
anför vidare.

Detta innebär även en hushållning med fiskresurserna så att man kan säkra
ett framtida fiske i Östersjön. Enligt nämndens mening bör mindre och
medelstora fiskefartyg prioriteras vid licensgivningen. Sådana fartyg bedriver
ofta fiske typ krok- och garnfiske, där man undviker att fånga småfisken.
Enligt nämndens mening har man under senare år gett licenser för alltför
många stora och effektiva trålare, huvudsakligen hemmahörande på svenska
västkusten, vilka har satts in i torskfisket i Östersjön. Detta har sannolikt

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

104

inneburit en överfiskning, vilket medfört att torskbeståndet minskat kraftigt i
Östersjön under senare år. Vid licensgivning bör även tas vissa regionalpolitiska
hänsyn, där sysselsättningssvaga län bör ges företräde.

Även fiskenämnden i Hallands län tar upp frågan om de alltför effektiva
trålarna och menar att så kallade skontrålar måste införas vid allt fiske med
torsktrål i Kattegatt.

Fiskenämnden i Kristianstads län anser att regionala synpunkter måste
beaktas i större utsträckning vid planering som rör det framtida fisket,
eftersom differentieringen inom yrkesfisket kan vara stor även inom ett enda
län och således föranleda krav på skillnader i bedömningen av behovet av
statligt stöd.

Fiskenämnden i Blekinge län anser att planering på såväl nationell - som
regional - nivå för fiske, fiskberedning och vattenbruk, måste, för att få
avsedd effekt, åtföljas av ett föreskrivet samrådsförfarande mellan å ena
sidan fiskeriverket (FS och fiskenämnderna) och å andra sidan länsstyrelser
och utvecklingsfonder i samband med beviljande av regionalt utvecklingsstöd
till fiske-, fiskberednings- och vattenbruksföretag.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten som har kartlagt
regionalt stöd till havsanknutna näringar och teknikområden framhåller att
80 % av detta stöd har gått till vattenbruket. Det har lämnats på en relativt
hög risknivå. Delegationen konstaterade bl.a. därför, i sin rapport om
regionalt stöd, att det inför fortsatta ekonomiska satsningar på vattenbruket
finns behov av att stämma av det regionala och regionalpolitiska synsättet
mot en nationell bild av näringens utvecklingsmöjligheter. Det finns alltså
behov av samverkan mellan närings- och regionalpolitisk! motiverade
insatser. Delegationen tolkar revisorernas rapport så att detta förhållande
också gäller för fiskesektorn. De regionala utvecklingsfrågorna inom havsresursverksamheten
kommer enligt delegationen att tas upp i samband med
revidering av det övergripande programmet för svensk havsresursverksamhet.

När det gäller att genomföra den långsiktiga statliga planeringen av
fiskenärringen så att den blir verkningsfull är det enligt jordbruksnämnden
viktigt att samtliga berörda myndigheter omfattas av denna planering, till
vilken även bör knytas företrädare för fiskenäringen och fiskberedningsindustrin.
Nämnden framhåller.

Om så inte skulle ske finns enligt jordbruksnämnden uppenbar risk att olika
myndigheters stödåtgärder kommer att motverka varandra och leda till ett
icke optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. I en bransch som denna -med uppenbara risker för överetablering vid en alltför frikostig stödverksamhet
- är det enligt nämnden av stor betydelse att konsekvenserna på det
nationella planet kan överblickas då de konkreta stödärendena skall avgöras.
Som exempel kan nämnas stödet till fiskberedningsindustrin där antalet
stödärenden varje år är förhållandevis litet men där de enskilda ärendena i
flera fall avser relativt stora stödbelopp. Med hänsyn till näringens ringa
storlek och den betydelse som varje investering får för konkurrenssituationen
inom branschen, vore det enligt jordbruksnämndens mening olyckligt
om konsekvenserna ur det bredare nationella perspektivet inte belystes
tillräckligt. Även på det nationella planet vore det, enligt jordbruksnämnden,
redan i dagsläget önskvärt att en bättre samordning kunde ske mellan
t.ex. FS:s stödverksamhet till fiskberedningsindustrin och lokaliseringsstödet
som administreras av arbetsmarknadsverket.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

Jordbruksnämnden understryker att de stödinsatser som för närvarande görs
på regional nivå varken är samordnade inbördes eller med den stödverksamhet
som bedrivs av FS under medverkan av bl.a. jordbruksnämnden. Detta
förhållande utgör enligt nämnden ett hinder för att uppnå ett optimalt
resultat av de statliga stödinsatserna inom fiskenäringen.

Jordbruksnämnden anser det tveksamt om länsstyrelser och utvecklingsfonder
besitter de kunskaper i fråga om t.ex. fiskenäringens marknadsmässiga
förutsättningar som behövs då enskilda stödärenden skall avgöras. Till
detta kommer, enligt nämnden, att en handläggning på regional nivå
sannolikt kommer att leda till en mindre enhetlighet i tillämpningen av
stödsystemet.

Beträffande samarbetet mellan central och regional nivå är också FS
positiv till ett utvidgat samarbete mellan styrelsen, fiskenämnderna och
länsstyrelserna men påpekar dock att resurserna som tilldelas är knappa.
Styrelsen anser vidare att i de fall regionala myndigheter beviljar ekonomiskt
stöd till företag i fiskerinäringen bör det vara obligatoriskt att informera
fiskeristyrelsen om besluten.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att FS uppgift bör vara att formulera en
övergripande handlingslinje för stödet till näringen som tar fasta på
näringens struktur- och kapacitetsläge. Styrelsen bör i samverkan med de
regionala organen ta fram underlag och göra analyser som kan vara
vägledande för handläggningen av stödverksamheten.

Såväl fiskenämnder som länsstyrelser är överlag positiva till en ökad
samverkan inom länen. Härigenom kan man bl.a., som fiskenämnden i
Gotlands län framför, åstadkomma ett bättre och flexiblare stöd för
fiskenäringen genom att anlita allmänna regionala stödåtgärder. Enligt
länsstyrelsen i Västerbottens län bör även utvecklingsfonderna aktivt delta i
ett sådant arbete, särskilt i frågor om vattenbruk och fiskberedning.
Länsstyrelsen tillägger att för det egna länets del är även Umeå universitet
och lantbruksuniversitetet viktiga resurser.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att samverkan på länsnivå bäst kan
uppnås genom att förslaget om samordnad länsförvaltning genomförs.

Fiskenämnden i Hallands län ser gärna ökat samarbete med länsförvaltningen
men utan den onödiga byråkrati som man anser att den samordnade
länsförvaltningen skulle innebära.

Fiskenämnden i Kopparbergs län redovisar att avsaknaden av regional
planering har inneburit att ekonomiskt stöd till enskilda odlingar ofta
bidragit till oönskad konkurrens mellan odlingarna med sämre lönsamhet
som följd.

Fiskenämnden i Kristianstads län anser att inom den regionala utvecklingen
är det mest angeläget att satsa på produktutveckling av sill och redovisar
ett sådant exempel. Nämnden anser det viktigt att medel görs tillgängliga för
ökade forskningsinsatser på området.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att det är angeläget att först ta fram
underlag för branschstöd till insjöfisket och vattenbruket och sedan samordna
detta stöd med andra stödformer som det regionalpolitiska stödet eller
fondernas utvecklingskapital.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

106

2.2 Delegering av fiskerilåneärenden

Förslaget om att delegera fiskerilåneärenden till fiskenämnderna har i stort
sett lämnats utan erinran från de statliga myndigheternas sida, medan
näringslivsorganisationens är mer negativa.

Jordbruksnämnden har i princip ingenting att invända mot delegeringen
men ställer sig tveksam till om fiskenämnderna i nuläget verkligen har
resurser för detta, eftersom den ekonomiska expertisen inom fiskeriverket är
helt koncentrerad till den centrala förvaltningen. Nämnden ställer sig även
tveksam till huruvida en sådan förändrad handläggningsordning skulle
komma att innebära några mer påtagliga fördelar vare sig för fiskarena eller
de administrerande myndigheterna.

De hörda länsstyrelserna är, liksom fiskenämnderna med enstaka undantag,
positiva till delegeringen och understryker vikten av att hänsyn skall tas
till de speciella förutsättningarna för olika typer av fiske.

Länsstyrelsen i Blekinge anser att beslut om stöd bör läggas så nära dem det
berör som möjligt och att fiskenämnderna därför bör ta över handläggningen
av hela stödformen fiskerilån.

Länsstyrelsen i Västerbotten redovisar att inget fiskerilån beviljats till länet
under budgetåren 1985/86 och 1986/87 och att länsstyrelsen därför beslutat
att lämna glesbygdsstöd till licensierade yrkesfiskare fr.o.m. budgetåret
1986/87. Denna stödgivning har enligt länsstyrelsen stimulerat till ökade
investeringar i båtar och utrustning, vilket medfört bättre verksamhets- och
inkomstförutsättningar. Länsstyrelsen anser vidare att fiskenämnden med
egna medel skulle kunna föra en mer aktiv politik och på ett mer kraftfullt
sätt kunna ta till vara fiskets intressen. Fiskestödet och de regionala
stödmedlen skulle härigenom kunna samordnas.

Fiskenämnderna anser att de kan få bättre möjlighet att driva en mera
anpassad regionalpolitik med stöd av även andra låne- och bidragsformer
samt uppnå en snabbare och enklare handläggning som ger de sökande bättre
service. En del fiskenämnder föreslår att lån och bidrag till fartyg under 12
meter läggs på fiskenämnderna eftersom beslutanderätten för licenser har
denna gräns.

Fiskenämnderna i Blekinge län och i Kristianstads län påpekar att vissa
problem kan uppkomma då efterfrågan på fiskerilån varierar kraftigt mellan
olika budgetår. Vissa fiskenämnder har även en mycket liten låneverksamhet.
Dessa problem kan dock, enligt nämnden, förebyggas om fiskeristyrelsen
vid fördelningen av låneramar till de olika fiskenämnderna reserverar ett
visst belopp för nämndernas oförutsedda behov.

Fiskenämnden i Malmöhus län anser att en förutsättning för delegeringen
är att en klar policy i fiskerilånefrågor utarbetas samt att bättre underlag för
bedömning av planerade investeringar tas fram. Nämnden anför vidare:

Praktiskt kommer den föreslagna hanteringen av låneärenden att innebära
en ökad arbetsbelastning för de redan ansträngda fiskenämnderna. Det kan
ifrågasättas om det finns möjlighet att klara detta arbete utan resursförstärkning
i vissa kustlän. Aven för lantbruksnämnderna i Malmöhus län innebär
ändringen en ökad arbetsinsats. Fördelarna med en utökad lokal verksamhet
överväger dock och bör inte få hindras av bristande resurser.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

107

Lantbruksnämnden i Värmlands län anser sig redan i dagsläget ha svårt att
tillgodose fiskenämndernas behov av administrativ service och kameralt
arbete. Nämnden förutsätter därför att nya resurser tillförs FS för detta
ändamål.

Bland näringslivsorganisationerna anser regleringsföreningen Svensk Fisk
att en delegering skulle medföra risker för en splittring av effektiviteten i
näringen. Föreningen anser att det krävs en total överblick över beredningskapaciteten
i landet för att göra de rätta bedömningarna i enskilda
fiskerilåneärenden.

Sveriges Fiskares Riksförbund anser att nuvarande förhållanden bör
bibehållas och att t.ex. frågor om lån till större fiskefartyg bör avgöras av
fiskeristyrelsen.

2.3 Slopande av fiskberedningslån

Om förslaget om att slopa fiskberedningslånen är meningarna delade.
Näringslivsorganisationerna anser genomgående att beredningslånen skall
bibehållas.

Jordbruksnämnden ger i sitt yttrande följande bild av behovet av lånen.

I mitten av 1970-talet befann sig stora delar av den svenska fiskberedningsindustrin
i ett läge där det förelåg ett stort behov av nyinvesteringar i såväl
byggnader som maskiner. Flera anläggningar var i mycket dåligt skick och
det ansågs angeläget både av livsmedelshygieniska och arbetsmiljömässiga
skäl att en relativt snabb förbättring kom till stånd. Det årliga anslaget för
fiskberedningslån höjdes därför på kort tid från endast några hundra tusen
kronor per år till 10 milj. kr. per år. Härigenom möjliggjordes en erforderlig
rationalisering av fiskberedningsindustrin samtidigt som kapaciteten för att
omhänderta det svenska fiskets fångster utökades väsentligt.

Kapaciteten inom fiskberedningsindustrin kan efter de utbyggnader som
ägt rum under den senaste tioårsperioden i stort sett anses motsvara det
behov som kan finnas och någon ytterligare utökning av kapaciteten synes
inte erforderlig. Däremot föreligger alltjämt ett visst behov av modernisering
av befintliga anläggningar samt rationalisering av driften.

Dessutom har utbyggnaden av fiskberedningsindustrin till erforderlig
kapacitet i stort sett genomförts. Nämnden har därför inte något att erinra
mot att fiskberedningslånen slopas, åtminstone på försök. Nämnden är
vidare i princip tveksam till en utökad stödverksamhet till fiskberedningsindustrin
på regional basis, såvida inte verksamheten kan anpassas till en
övergripande statlig planering under medverkan av nämnden och fiskeristyrelsen.

Av de hörda näringslivsorganisationerna anser Sveriges Fiskares Riksförbund
att fiskberedningslånen bör bibehållas och framhåller det stora stöd till
beredningsindustrin som på olika sätt utgår i konkurrentländerna. Förbundet
anser också att ett bibehållande av fiskberedningslånen bidrar till att öka
avsättningen av svenskfångad fisk.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

Vattenbrukarnas Riksförbund anser att det är av stor vikt att stöd kan utgå i
andra former om fiskberedningslånen försvinner för att skynda på och
befrämja övergången till ett mera varierat och kundanpassat utbud av
laxfisk. Detta stöd måste, enligt förbundet, kunna utgå till alla företag som
anses lämpliga, oberoende av lokaliseringsort.

Regleringsföreningen Svensk Fisk hänvisar till att konkurrenssituationen
för de svenska yrkesfiskarnas huvudprodukter sill/strömming och torsk
gentemot i första hand utlandet har hårdnat och anser därför att beredningen
av dessa produkter måste effektiviseras. Härvid har fiskberedningslånen haft
en stor betydelse inte minst för de mindre industrierna. Föreningen anser det
mot bakgrund härav viktigt att möjligheterna för beredarna av fisk att erhålla
fiskberedningslån kvarstår oförändrade.

Även Sveriges Fiskgrossisters Riksförbund avstyrker att beredningslånen
slopas och anför följande:

Enligt vår uppfattning är kostnadssänkande investeringar i hög grad åtgärder
som främjar avsättningen av svenskfångad fisk. I den hårda konkurrens som
präglar marknaden för fisk och fiskprodukter och med den snabba utveckling
som sker när det gäller produktionsutrustningen är det nödvändigt för svensk
beredningsindustri att göra investeringar i kostnadssänkande utrustning och
ny teknik i minst samma takt som konkurrenterna för att kunna bibehålla sin
konkurrenskraft och fortsätta att bidra till avsättningen av fisk. I denna
mening är alltså även kostnadsbesparande investeringar avsättningsfrämjande.

Förbundet redovisar också att ny teknik för fiskrensning är på väg att införas
och att denna kommer att kräva stora investeringar.

I stället för att avskaffa dessa stödformer, eller begränsa deras användningsområde,
bör man enligt förbundet för att få största möjliga effekt när
det gäller att främja avsättningen av fisk överväga att utvidga de områden till
vilka stöd kan ges. Om syftet är att främja avsättningen av fisk borde stöd
också kunna ges till avsättningsfrämjande åtgärder inom handeln.

Den övervägande delen av de övriga statliga myndigheterna har i likhet
med jordbruksnämnden icke något att erinra mot förslaget att slopa lånen.

Fiskeristyrelsen (FS) bekräftar att det finns stora överskott av sill/
strömming och att det för flera andra fiskslag behövs en utveckling både vad
gäller fångstteknik och beredning/utveckling av konsumentprodukter.

Styrelsen håller tillsammans med skogs- och jordbrukets forskningsråd på
med att utarbeta ett forsknings- och utvecklingsprogram för fiskerinäringen
där det ingår både teknisk utveckling och produktutveckling.

Mot bakgrund av revisorernas rapport anser FS att svensk fiskerinäring
skulle stå bättre rustad att möta framtiden om de medel som anslagits till
fiskberedningslån (10 milj. kr.) kan användas till fiskerilån (5 milj. kr.) för
att öka moderniseringstakten i svensk fiskeflotta och till att delvis finansiera

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

109

det forskningsprogram som fiskeristyrelsen och forskningsrådet utarbetat
(5 milj. kr.).

Statens pris- och kartellnämnd påpekar att beredningsindustrin själv bör
kunna avgöra vilka resurser som skall avdelas till produktutveckling och
marknadsföring med hänsyn till marknadens möjligheter. Att branschen
visar bristande intresse för lån behöver inte betyda att företagen inte
investerar. De företag som eventuellt inte satsar på produktutveckling och
marknadsföring kan vidare, enligt nämnden, ha gjort bedömningen att den
nuvarande marknadssituationen inte skulle ge lönsamhet åt dessa investeringar.

Länsstyrelsen i Värmlands län motsätter sig inte att beredningslånen slopas
men framhåller vikten av att länen tillförs medel i form av regionalt
utvecklingskapital för att täcka behovet inom fiskerinäringen om möjligheten
att använda fiskberedningslån för utveckling av produkter och marknader
försvinner.

Även länsstyrelsen i Blekinge län anser att staten skall ställa resurser till
förfogande för åtgärder som är ägnade att tillgodose de ändamål som
beredningslånen ursprungligen syftade till och föreslår att länsstyrelsen
tilldelas medel för detta inom ramen för anslaget för regionala utvecklingsinsatser.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vore det olyckligt att minska
det statliga stödet till fisket och fiskberedningsindustrin. De brister i
hanteringen av stödet som redovisas i rapporten hänger i hög grad samman
med den inriktning som svenskt fiske har i dag med en koncentration på stora
fångstvolymer av ett fåtal arter. Med en starkare regionalpolitisk inriktning
skulle stödet kunna användas för att bygga upp flera mindre industrier
baserade på lokal råvara. I norra Bohuslän finns det t.ex. en god tillgång på
krabba, men fisket är obetydligt och någon vidareförädling förekommer inte
alls, trots att efterfrågan på importerad krabba av motsvarande kvalitet är
mycket stor.

Stödet till fiskberedningsindustrin skulle även i fortsättningen kunna
hanteras av fiskeristyrelsen, men med utvecklingsfonderna och länsstyrelserna
som beredande organ, anser länsstyrelsen.

Fiskenämnden i Blekinge län påpekar att den hittills inte har haft något
inflytande i samband med handläggningen av lån till fiskberedningsindustrin
i länet. Detta har upplevts som mycket negativt eftersom nämnden anser sig
ha kunskaper av värde om fisket regionalt.

För att förbättra lönsamheten inom fiskerinäringen behövs det enligt
nämnden de närmaste åren kraftiga satsningar på produktutveckling inom
fiskberedningsindustrin. Särskilt värdefull i detta sammanhang är produktutveckling
med sill/strömming som råvara, eftersom lönsamheten i såväl
sillfisket som sillberedningen är svag. Slutligen föreslår nämnden att de 10
milj. kr. som hittills avsatts för fiskberedningslån i stället bör användas till
fiskerilån.

De flesta övriga fiskenämnder tillstyrker eller lämnar utan erinran att
fiskberedningslånen slopas dels beroende på att nämnderna har liten
erfarenhet av dessa lån, dels därför att finansieringen ordnats på annat sätt.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

110

Fiskenämnden i Kristianstads län anför följande.

Beträffande ett slopande av fiskberedningslånen som ju utnyttjas mycket
sporadiskt och i mycket varierande grad så tillstyrker fiskenämnden även
detta förslag.

Vad gäller glesbygdsstöd så har fiskenämnden enbart positiva erfarenheter
från samarbetet med länsstyrelsen i Kristianstads län.

Fiskenämnden ser användandet av regionala utvecklingsbidrag för främjande
av olika delar av fiskerinäringen som en bättre lösning då man från
nämndens sida får en bra möjlighet att styra investeringarna till de projekt
som bibehåller sysselsättningen inom yrkesfisket och för hela näringen
framåt.

Fiskedelegationen i Norrbottens län - som fullgör fiskenämndens funktion -redovisar att något fiskberedningslån inte utgått inom länet under senare år.
Vissa mindre lånebelopp har sedan 1930-talet beviljats till fiskarenas
producentkooperativa fiskförsäljningsföreningar och de har därvid fyllt en
icke obetydlig uppgift vid föreningarnas uppbyggnad. Stödformen har
emellertid, enligt delegationen, blivit inaktuell sedan dylikt stöd på ett lättare
och smidigare sätt kunnat ordnas i första hand som lokaliseringsstöd via
utvecklingsfonden i länet.

Fiskenämnderna i Uppsala och Västmanlands län anser att beredningslånemedlen
om möjligt bör användas till fiskerilån.

Fiskenämnden i Kronobergs län ser de i rapporten framlagda förslagen till
ändring av nuvarande förhållanden som ett försök att minska statens bidragsoch
låneutgifter framför allt till utveckling av fiskberedning och marknadsföring,
vilket enligt nämnden är negativt. Nämnden anser dock att om avsikten
i stället är decentralisering är förslaget positivt. I detta fall kan resp. nämnd
bättre satsa på de för näringen i länet lämpligaste projekten. En förutsättning
för detta är dock, enligt fiskenämnden i Kronobergs län, att medlen finns
direkt tillgängliga för nämnden.

Fiskenämnderna i Östergötlands och Stockholms län vill dock ha kvar
fiskberedningslånen. De pekar på behovet av utvecklingsarbete för fiskprodukter
och på avsättningsproblem för främst sill/strömming och anser att det
bör utredas eller att FS bör verka för att medlen används till sådana ändamål
för vilka de är avsedda.

2.4 Översyn av stödförordningen

Beträffande den förordade översynen av stödförordningen är synpunkterna
delade. Till övervägande delen biträds dock förslaget. Fiskenämnden i
Kronobergs län, som tillstyrker en översyn, framför följande förslag till
ändring.

I den mera utvecklade skrivningen av riksdagens fastställda riktlinjer för de
fiskeripolitiska målen sägs under rubriken ”Det regionalpolitiska målet” att
” ... hänsyn också måste tas till kravet på sysselsättning i de kust- och
skärgårdsområden där fiskerinäringen har stor regionalpolitisk betydelse”. -Denna skrivning utesluter att medlen kan användas där fiskerinäringen har
eller kan få stor betydelse för sysselsättningen på landsbygden i vårt inland.
Skrivningen bör omarbetas så att medlen kan främja landsbygdsutvecklingen
där insjöfisket är eller kan vara en viktig binäring till annan areell näring.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

Även vid inlandsvatten bör stöd kunna medges för att resursen insjöfisk skall
kunna tillvaratagas på ett rationellt och riktigt sätt.

Insjöfisket och dess vatten kan, om så behövs, påverkas av landets egna
lagar och bestämmelser och insjöfisket kommer att få ett allt större värde ur
berednings- och allmän försörjningssynpunkt efter hand som våra havsvatten
alltmer blir påverkade av den negativa miljöhanteringen.

Fiskenämnden i Västerbottens län tillägger att stor flexibilitet skall medges
vid tillämpningen så att stödgivningen kan anpassas till regionala förhållanden.

Fiskedelegationen vid länsstyrelsen i Norrbottens län anser att förordningen
i huvudsak är bra men att några detaljregler bör kunna utgå och förordningen
utformas så att den rent allmänt kan utgöra grunden för ett flexibelt statligt
lånestöd åt yrkesfiske och kommersiell fiskodling. Bidragsreglerna (avskrivningslån)
bör, enligt delegationen, anpassas till de bestämmelser som gäller
för glesbygdsstöd.

Vad beträffar de i granskningsrapporten berörda formuleringarna i
förordningen så delar fiskeristyrelsen inte helt de framförda synpunkterna
och anför följande.

Begreppet ”sökandens ekonomiska ställning” innebär att hänsyn tas till
sökandens nettotillgångar och möjligheter att på annat sätt än via statligt stöd
finansiera investeringen. En sökandes ekonomiska ställning har inget direkt
samband med om åtgärden är företagsekonomiskt motiverad (god lönsamhet).
Styrelsen anser således inte att det råder något motsatsförhållande
mellan § 6 och § 4.

Det är emellertid relativt sällsynt att ansökningar avslås med hänsyn till §
6. I de fall det sker har det varit fråga om mycket solida företag som gjort
investeringar av ringa omfattning. Med hänsyn till att de tillgängliga
låneramarna väsentligt understiger de ansökta beloppen anser styrelsen det
värdefullt att kunna prioritera bland inkomna ansökningar. Styrelsen anser
därför det olämpligt att ta bort § 6.

Statens pris- och kartellnämnd kan inte se att innehållet i 4 § och 6 § är
motstridigt; snarare kompletterar de varandra. Nämnden framhåller att
tillämpningen av stödförordningen dock kan ge effekter som inte är
konkurrensneutrala. Exempelvis har värderingen av bostadsfastighet betydelse
för hur stort lånebelopp den enskilda fiskaren beviljas. Nämnden anser
det därför befogat att göra en översyn av stödförordningen.

Jordbruksnämnden anför följande angående villkoren i 4 och 6 §§.

De nuvarande villkoren i förordningen gör att statligt stöd inte kan lämnas till
vare sig företag med tillräckligt god ekonomi eller till företag med så dålig
ekonomi att investeringen inte kan bedömas bli företagsekonomiskt lönsam.
Jordbruksnämnden delar därför revisorernas uppfattning på denna punkt
och instämmer i bedömningen att 6 § bör kunna slopas.

Sveriges Fiskares Riksförbund anser att det inte skall göras några
förändringar i de nuvarande reglerna.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 4

(Förs. 1988/89:9
Bilaga)

112

Innehållsförteckning Redog. 1989/90:2

Revisorernas förslag Bilaga 4

1 Revisorernas granskning (Förs- 1988/89:9)

2 Revisorernas överväganden

2.1 Den vidare utvecklingen på fiskeområdet

2.2 Delegering av fiskerilåneärenden

2.3 Fiskberedningslån

2.4 Översyn av stödförordningen

3 Sammanfattning

4 Hemställan

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Bakgrund

1.2 Utredningens uppläggning

1.3 Den vidare utvecklingen på fiskeområdet

1.4 Fiskerilån

1.5 Fiskberedningslån

1.6 Översyn av stödförordningen

1.7 Förslag

2 Remissyttranden

2.1 Den vidare utvecklingen inom fiskets område

2.2 Delegering av fiskerilåneärenden

2.3 Slopande av fiskberedningslån

2.4 Översyn av stödförordningen

8 Riksdagen 1988/89.2sami. Nr2

113

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

1988/89:16

Riksdagens revisorers förslag angående statistiken
över socialavgifterna

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av statistiken över
socialavgifterna. Granskningen avser vad som i statsbudgeten benämns
lagstadgade socialavgifter, dvs. alla skatter som beräknas med viss procent av
utbetald lön och som erläggs av arbetsgivare och egna företagare.

Revisorerna har sökt klarlägga vilken ekonomisk information i form av
statistik som finns om socialavgifterna samt i vad mån denna tillgodoser de
övergripande informationsbehoven. Redovisningen av socialavgifterna i
statsbudgeten har härvid blivit en huvudfråga.

Av granskningen framgår bl.a. att det inte finns någon samlad redovisning
eller statistik ur vilken man kan utläsa ekonomiska fakta om alla socialavgifterna.
Med nu tillämpat redovisningssystem är vidare uppgiften om avgiftsinkomsterna
i statsbudgeten ofullständig. Omkring två tredjedelar av avgiftsinkomsterna,
ca 96 miljarder kronor, föll sålunda budgetåret 1986/87 utanför
statsbudgeten såsom den redovisades för riksdagen.

Revisorerna föreslår därför att åtgärder vidtas för att såväl redovisningen
av socialavgifterna i statsbudgeten och därtill anslutande redovisning som
den övergripande statistiken skall bli mera rättvisande. En översyn bör
sålunda göras av redovisningen och statistiken på området.

1 Genomförd granskning

Granskningen1 har inriktats på vilka bestämmelser som reglerar produktionen
av information på det aktuella avgiftsområdet, definitionsfrågor, vilken
redovisning och statistik som finns på området samt uppgifternas användbarhet
och kvalitet. Hela granskningen är av översiktlig karaktär.

Som nämnts har vid granskningen konstaterats ofullständigheter i redovisningen
av avgiftsinkomsterna till riksdagen. Vissa avgiftsslag redovisas
sålunda inte i sammanställningen över statsbudgetens utfall. För vissa
ändamålsbestämda avgifter saknas uppgifter om motsvarande utgifter, vilket
medför att det är svårt eller omöjligt att avläsa om avgiftsinkomsterna
används för avsedda ändamål och huruvida avgiftsnivån är rimlig. Vidare kan
rent allmänt noteras att olika definitioner för socialavgifter används i olika
sammanhang. Det saknas också en översiktlig, fullständig och lättillgänglig
statistik som belyser socialavgiftsområdet.

Granskningen utmynnade i förslag till konkreta åtgärder syftande till

Förslag till riksdagen

1 Granskning har skett på förslag av revisorernas kansli.

114

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

2 Revisorernas överväganden

Eftersom det är riksdagen som fattar de grundläggande besluten om
socialavgifternas storlek och om hur de skall användas samt om de regler som
styr fördelningen av de med avgifterna finansierade förmånerna, bör
riksdagen kunna ställa krav på erforderlig information om avgifterna i form
av redovisning och statistik, allt enligt god redovisningssed.

Revisorerna tar först upp frågor som rör statsbudgeten och därefter mer
allmänna frågor om statistikbehovet och statistikens utformning.

2.1 Statsbudgeten

2.1.1 Allmänt

Statsbudgeten och riksredovisningen baseras i huvudsak på de olika myndigheternas
bokslut som upprättas enligt reglerna i den för myndigheterna
gällande bokföringsförordningen (1979:1212) jämte anvisningar. För upprättandet
av statsbudgeten och för budgetredovisningen1 följer man en utbildad
praxis. Fasta regler för vad som skall ingå i redovisningen finns inte fastlagda i
något regelverk. Såsom närmare redovisas i det följande föreligger vissa
brister och oklarheter vid redovisningen av socialavgifterna.

Vad revisorerna i denna del anfört i sin rapport mot bakgrund av resultatet
av granskningen instämmer remissinstanserna i allt väsentligt i, och de
vitsordar att det allmänt behövs en bättre redovisning av socialavgifterna.

Allmänna pensionsfonden föreslår att ett uppdrag lämnas åt riksrevisionsverket
och/eller riksförsäkringsverket att inkomma med förslag till en samlad
redovisning av socialförsäkringsavgifterna. Landsorganisationen (LO) framhåller
att det torde vara ett allmänt intresse att de avgifter som tillkommit
genom ianspråktagande av löneutrymme ges en ordentlig redovisning.

förbättring av den ekonomiska informationen om socialavgifterna dels i
riksredovisningen, dels i socialförsäkringsstatistiken.

I anslutning till granskningen har rapporten (1987/88:7) Statistiken över
socialavgifterna upprättats. Sammanfattning av rapporten och av de över
rapporten inhämtade yttrandena är såsom bilaga fogad till denna skrivelse.

De myndigheter och organisationer som hörts över rapporten är positiva
till den kartläggning av redovisningen och statistiken som ingått i granskningen.
De tillstyrker med få undantag de förslag till åtgärder för en förbättrad
information om socialavgifterna som rapporten utmynnar i.

I dagarna har riksrevisionsverket utkommit med sin publikation Statsbudgetens
utfall budgetåret 1987/88. Av denna framgår att verket i vissa delar
tillgodosett de krav på förbättrad statistik som revisorerna ställt i rapporten. I
dessa delar har vi ej haft anledning att föra frågorna vidare.

''RRV:s publikation Statsbudgetens utfall

115

2.1.2 Socialavgifterna och statsbudgeten

Inkomsterna av socialavgifterna har stor betydelse för finansieringen av den
statliga verksamheten. För t.ex. budgetåret 1986/87 uppbars i form av
lagstadgade socialavgifter 155 miljarder kronor, vilket belopp är ungefär lika
stort som summan av inkomsterna av de statliga skatterna på inkomst,
realisationsvinst och rörelse samt av mervärdeskatten samma budgetår. Av
nämnda 155 miljarder kronor redovisas dock endast 59 miljarder kronor i det
förslag till statsbudget som förelädes riksdagen för nämnda budgetår (prop.
1985/86:100). Återstoden av avgiftsinkomsterna, 96 miljarder kronor, avseende
en del av socialförsäkringarna låg utanför budgeten. Beloppen har dock
återgetts i vissa redovisningar i budgetpropositionen och i riksrevisionsverkets
(RRV) publikation Statsbudgetens utfall under rubrikerna Inkomster
(brutto) och Nettoinkomst samt med viss specificering i en bilaga 2 (Övriga
socialavgifter).

Socialavgifternas andel av statsbudgetens inkomster utgjorde nämnda
budgetår 18 %. Skulle alla inkomster av socialavgifterna ha inräknats i
statsbudgeten blev deras andel 37 %.

Socialavgifternas betydelse för finansieringen av den totala offentliga
sektorn är också av intresse. Men även där är det förenat med svårigheter att
finna entydiga uppgifter. Enligt den avgränsning av socialförsäkringsbegreppet
som tillämpas av statistiska centralbyrån (SCB) i nationalräkenskaperna
och av konjunkturinstitutet var andelen 20 % och enligt statsbudgetens mera
vidsträckta definition av begreppet 24 %.

Nu tillämpad redovisning av socialavgiftsinkomsterna i statsbudgeten till
riksdagen är således ofullständig och oenhetlig, vilket gör att den lätt kan
feltolkas. Socialavgifternas betydelse för finansieringen av statens verksamhet
kan därigenom lätt underskattas.

Den senaste budgetutredningen (SOU 1973:43) diskuterade frågan om
statsbudgetens avgränsning och redovisningen av socialförsäkringssystemet.
Följande kan citeras ur utredningens betänkande (s. 215):

Huvudprincipen vid avgränsningen av den statliga budgeten bör vara att
samtliga statens insatser och verksamheter på olika områden redovisas i
budgeten. Härigenom möjliggörs en samlad överblick och ett samlat
ställningstagande till hela den statliga sektorn. Undantag från denna princip
kommer dock alltid att finnas.

Det är väsentligt att information under alla omständigheter ges i budgetpropositionen
om samtliga statens insatser och verksamheter, även om beslut
om resurstilldelningen inte tas i budgeten.

Om socialförsäkringssystemet anförde utredningen bl.a. följande (s. 216).

Allmänt sett torde det vara av intresse att redovisningen av socialförsäkringsavgifterna
sker samlat över den statliga budgeten. Avgifterna är av betydelse
från inkomstfördelningssynpunkt och har även ett stabiliseringspolitiskt
intresse. Att stora delar av systemet f.n. ligger utanför den statliga budgeten
försvårar överblicken över det.

Vi föreslår att en redovisning av hela socialförsäkringssystemet i informativt
syfte sker i en särskild bilaga till budgetpropositionen.

Det bör observeras att detta förslag självfallet inte innebär någon

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

förändring av AP-fondens och de övriga försäkringarnas förvaltning eller
status. Det är alltså inte fråga om att t.ex. AP-fondens medelsplaceringar och
pensionsutbetalningar skall påverkas eller föras upp på den statliga budgeten.

I proposition 1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det
statliga budgetsystemet delade föredragande departementschefen utredningens
uppfattning att det är angeläget att i någon form redovisa socialförsäkringssystemets
omfattning och innehåll. En översiktlig redovisning borde
ske i anslutning till budgetförslaget. Riksdagen (FiU 1977/78:1, rskr.
1977/78:19) godkände de riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet
som förordats i propositionen.

Av remissinstanserna har riksförsäkringsverket (RFV), allmänna pensionsfonden
(AP-fonden), kammarkollegiet (KK) och RRV yttrat sig över
rapporten i denna uel.

RFV förordar att hela socialförsäkringssektorn redovisas men att detta
görs separat i bilaga till statsbudgeten.

AP-fonden tillstyrker för sin del att de socialförsäkringsförmåner som
finansieras med avgifter i förening med budgetanslag integreras med
budgetredovisningen men konstaterar att det kommer att kvarstå ett behov
av att utanför statsbudgeten lämna en redovisning av socialförsäkringssystemet
i dess helhet. Fonden avstyrker ett alternativ som skulle innebära att
ATP-systemet redovisningsmässigt integrerades med statsbudgeten.

KK avstyrker ett redovisningsalternativ som skulle innebära att fonder
finansierade med socialavgifter förvaltade av kollegiet skulle redovisas i
statsbudgeten. Kollegiet uppger sig ha inlett överläggningar med RRV om
fondredovisningen med syfte att bl.a. reda ut hur riksdagen, regeringen och
andra intressenter skall få bättre information om de av kollegiet förvaltade
fonderna.

RRV berör i sitt yttrande definitionen för statlig verksamhet och framhåller
att den avgränsning som SCB tillämpar för nationalräkenskaperna oftast
används. Den vid revisorernas granskning använda avgränsningen med
innebörden att med statlig verksamhet avses sådan om vars finansiering och
inriktning riksdagen och regeringen fattar beslut är dock en av flera möjliga,
anser RRV.

Revisorerna noterar att behovet av en bättre redovisning till riksdagen av
socialförsäkringssektorn redan tidigare har konstaterats av riksdagen och
regeringen på underlag från budgetutredningens arbete. Någon förbättring
har dock inte kommit till stånd.

Remissinstanserna tillstyrker också genomgående att en bättre redovisning
till riksdagen av sektorn i fråga skall komma till stånd. Redovisningen
bör lämnas i en särskild bilaga till budgetpropositionen.

Det är sålunda angeläget att det sedan länge konstaterade behovet av en
samlad redovisning av socialförsäkringssektorn till riksdagen nu tillgodoses.
Det finns också behov av en översikt som möjliggör en samlad överblick och
ett samlat ställningstagande till den statliga verksamhet som nu finansieras
såväl över statsbudgeten som med socialavgifter redovisade utanför statsbudgeten.
Detta skulle t ex. kunna tillgodoses genom att de socialavgiftsinkoms -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

117

ter som nu nettoredovisas bruttoredovisas och genom att utbetalningarna till
fonderna redovisas på statsbudgetens utgiftssida.

2.2 Den övriga redovisningen av socialavgifterna

2.2.1 Fullständighet och allsidighet i redovisningen

Vid granskningen har konstaterats att viss del av avgiftsinkomsterna (drygt
700 milj. kr. av arbetarskyddsavgifterna budgetåret 1986/87) ej redovisats i
RRV:s publikation Statsbudgetens utfall 1986/87, bilaga 2. Ställningen för
fonderna/kontona för företagshälsovården, AP-fonden och allmänna sjukförsäkringsfonden
fanns ej heller redovisade.

I sina remissyttranden anför RFVoch RRV att de beträffande redovisningen
av arbetarskyddsavgifterna och medlen för företagshälsovården kommer
att genomföra förbättringar i 1987/88 års bokslut resp. i nästkommande
inkomstberäkning.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) framhåller vikten av att samtliga
avgiftsinkomster redovisas på ett korrekt och fullständigt sätt i det beslutsunderlag
som föreläggs riksdagen.

AP-fondens styrelser avvisar förslaget i rapporten att fondens ställning
skall redovisas i bilaga till statsbudgeten och i budgetutfallet. Som motiv
anförs att ATP-systemets väsentliga transaktioner, med undantag för in- och
utbetalning av ATP-avgifterna, sker utanför statsbudgeten.

Vad beträffar bristerna i redovisningen av inkomsterna av arbetarskyddsavgifterna
och av kontot för sjukförsäkringsfonden,som påvisats vid granskningen,
har dessa nu åtgärdats genom utförligare uppgifter i RRV:s
redovisning av statsbudgetens utfall för budgetåret 1987/88, som nyligen
publicerats. Revisorerna förutsätter att även ställningen för kontot för
företagshälsovård kommer att redovisas i bilaga 2 till Statsbudgetens utfall. I
fråga om redovisningen av AP-fondens behållning/skuld i nämnda bilaga
finner revisorerna inte något skäl tala för att annan ordning tillämpas för
AP-fonden än den som gäller för andra fonder under särskild förvaltning som
nu redovisas i bilagan.

Förutom att det är angeläget med mera fullständig information om
avgiftsinkomster och fond-/kontobehål!ningar för vissa socialavgifter, behövs
i översiktlig form uppgifter om ränteinkomster och andra inkomster,
utgifter, skulder m.m., för alla socialavgifter.

Det är t.ex. inte möjligt att ur riksrevisionsverkets redovisning av
budgetutfallet avläsa hur avgiftsinkomsterna och andra inkomster förhåller
sig till utgifterna för alla de ändamålsbestämda socialavgifterna. Sådan
information är nödvändig för bedömning av de olika försäkringsformernas
ekonomi och t.ex. för beslut om ändring av avgiftsuttagen.

Behovet av en mera utförlig redovisning i budgetutfallet gäller också de
kostnader av socialavgiftskaraktär som debiteras de statliga myndigheterna
under beteckningen lönekostnadspålägg (LKP). LKP ger t.ex. vid nuvarande
avgiftsuttag (39%) ett årligt överskott till statsbudgeten av storleksordningen
800 milj. kr., vilket redovisas på statsbudgetens inkomstsida på
kontot 5211 Statliga pensionsavgifter, netto. Ett LKP om 37% skulle ge ett

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

118

mera rättvisande uttryck för de kostnader avgiften är avsedd att täcka, vilket
lätt skulle kunna beräknas vid en mera utförlig redovisning.

Införandet av en mera utförlig ekonomisk redovisning för de ändamålsbestämda
socialavgifterna, vilket förordats i rapporten, är alla remissinstanser
positiva till. Av vad som särskilt anförs i yttrandena kan nämnas följande.

RRV anser att det saknas enhetliga regler för redovisning av tillgångar och
skulder och ränteberäkning för socialförsäkringsfonderna. RRV:s roll i
denna fråga bör klaras ut. anser verket.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) framhåller att det föreligger misstämning
mellan RR V:s redovisning av avgiftsinkomsterna för vuxenutbildningen
och regeringens inkomstberäkningar i budgetpropositionerna, vilka senare
styr dispositionen av medlen och anslagstilldelningen. Nämnden instämmer i
att det behövs en samlad och kontinuerlig avstämning av inkomsterna från
vuxenutbildningsavgifterna mot de utgifter de är avsedda att bestrida.

Som exempel på att det behövs en tydligare och mera fullständig
redovisning anger arbetarskyddsstyreisen (ASS) stora differenser mellan
uppgifterna i statsbudgetens redovisning och myndighetens anslag avseende
styrelsens inkomster från arbetarskyddsavgiften.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) anför att bl.a. följande förändringar
pä socialavgiftsområdet bör eftersträvas, nämligen

- rätt procenttal för LKP-uttaget,

- att SJ:s pensionskostnader - liksom vad gäller för andra affärsverk -hanteras vid sidan av LKP-systemet så att statistiken blir mindre

missvisande.

LO framhåller att genom en förbättrad information om socialavgifternas
användning framstår sambandet mellan avgifterna och de socialpolitiska
åtgärder som de finansierar klarare.

SAF anser att det är av stor betydelse att det för de ändamålsbestämda
avgifterna finns sammanställningar som visar avgiftsinkomsternas täckningsgrad
för de avsedda ändamålen.

AP-fundens styrelser anför bl.a. att det för flertalet socialförsäkringar inte
föreligger något samband mellan avgifter och totala utgifter, än mindre något
försäkringsmässigt samband mellan avgiftsbetalningoch förmåner. Avgifterna
är därmed för flertalet av socialförsäkringarna en del av skattesystemet
utan krav på fondbildning. Såsom tidigare nämnts föreslår fonden att
uppdrag lämnas åt RRV och/eller RFV att se över redovisningen av
socialavgifterna.

Revisorerna vill framhålla att det för bedömning av de olika socialförsäkringsformernas
ekonomi är viktigt att redovisningen av dem är fullständig.
Det innebär t.ex. att inte bara avgiftsinkomsterna utan även ränteinkomster
och andra viktigare inkomster bör tas med i redovisningen liksom utgifter och
konto-Zfondbehällningar, så att en fullständig bild erhålls av försäkringarnas
ekonomi. Vad CSN anför om problemen med redovisningen av inkomsterna
från vuxenutbildningsavgiften i anslagssystemet för vuxenutbildningen samt
vad SPV framfört angående behov av förändringar till uppnående av en mera
rättvisande redovisning av kostnaderna på socialavgiftsområdet bestyrker
behovet av bättre redovisning.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

119

2.2.2 Redovisning av jämförelsetal

I budgetredovisningen för budgetåret 1986/87 lämnades inte som jämförelse
några uppgifter om det ekonomiska utfallet för olika socialförsäkringsområden
för närmast föregående redovisningsperiod. Att lämna sådana uppgifter
får i redovisningssammanhang anses tillhöra god redovisningssed.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget i vår rapport om införande
av redovisning av jämförelsetal har tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan
erinran.

RRV betonar att verkets uppgift vid redovisningen av statsbudgetens utfall
främst är att ställa utfallet mot den av riksdagen antagna statsbudgeten. De
tidsserier som verket därutöver publicerar planerar verket att göra mera
omfattande och utförliga, allteftersom det blir möjligt att direkt använda
redovisningen för sådana ändamål. Löpande diskussioner pågår främst med
riksförsäkringsverket i denna fråga, uppger verket.

RRV har i den nyligen utkomna redovisningen av statsbudgetens utfall för
budgetåret 1987/88 angett jämförelsetal för överskott och ackumulerade
saldon för sjukförsäkringsfonden, kontot för arbetsmarknadsavgiften, arbetsskadeförsäkringsfonden,
lönegarantifonden och delpensionsfonden.

Med hänsyn till vad RRV anfört räknar revisorerna med att framdeles
jämförelsetal kommer att ingå i RRV:s redovisning avseende även andra
socialavgifter, främst för de konton arbetarskyddsavgifterna förs till samt för
AP-fonden.

2.2.3 Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden

Den allmänna sjukförsäkringsfonden skulle enligt de från fondens inrättande
gällande bestämmelserna utgöra en reserv för att utnyttjas vid tillfälliga
påfrestningar på försäkringens finanser. I enlighet med riksdagens beslut
(prop. 1981/82:144, SfU 15, rskr. 341) har sjukförsäkringsfonden sedan år
1982 inte tillförts överskott av avgifter och inte heller anlitats för täckande av
de underskott som försäkringen haft under senare år. Fondens medel, 4 913
milj.kr., har varit placerade på ett räntelöst konto i riksgäldskontoret och är
så fortfarande. Överskottet av avgiftsmedlen åren 1982-1984, 3 941 milj. kr.,
tillfördes statsbudgeten som allmän förstärkning. De underskott sjukförsäkringen
haft under senare år har bestritts med allmänna budgetmedel, dvs.
med medel utöver de 15 % som enligt principerna för försäkringens
finansiering skall tillskjutas från statsbudgeten.

Några beslut att täcka de senare årens underskott genom utnyttjande av
fonden eller återföring av de överskottsmedel som tidigare tillförts statsbudgeten
har inte tagits.

RF\''och LO har yttrat sig om redovisningen av sjukförsäkringsfonden. De
instämmer i revisorernas förslag om en omprövning av redovisningen av
fonden samt fondens roll och syfte. RFV anser att det är lämpligt att närmare
beräkna de ackumulerade över- resp. underskott som uppkommit dels
eftersom inkomsttiteln sjukförsäkring under flera år visat underskott, dels
med anledning av sjukpenningreformens ökade kostnader och intresset av
att studera metoder för att täcka underskott. LO delar revisorernas
uppfattning att sjukförsäkringsfonden antingen bör användas för reglering av

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

försäkringens intäkter och utgifter eller helt avskaffas. Med en förbättrad
ekonomisk redovisning och statistik för sjukförsäkringen är det egalt vilken
form man väljer.

Revisorerna finner för sin del det angeläget att redovisningen av den
allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas, antingen genom att försäkringens
över- resp. underskott i förhållande till statsbudgeten regleras eller
genom att beslut fattas om att slutreglering skall ske och fonden avvecklas.

2.2.4 Enhetliga definitioner för avgift, socialavgift m.m.

Möjligheterna att få en klar bild av de ekonomiska förhållandena på
socialförsäkringsområdet försvåras av att den nomenklatur som tillämpas är
oenhetlig. I SCB:s system för upprättande av nationalräkenskaperna används
t.ex. en annan mera snäv beteckning för socialavgifter än i statsbudgeten.
I nationalräkenskaperna betecknades år 1987 följande av statsbudgetens
lagstadgade socialavgifter som löneberoende indirekta skatter, nämligen
arbetsmarknadsavgiften (till 50 %), barnomsorgsavgiften, vuxenutbildningsavgiften,
arbetarskyddsavgiften, avgifterna till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen samt den allmänna löneavgiften. Den sistnämnda
definitionen tillämpas också av konjunkturinstitutet i dess ekonomiska
redovisningar och prognoser.

Vissa socialförsäkringsförmåner anges tillhöra allmän försäkring i och med
att de regleras enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, vilket gäller
sjukförsäkringen och folkpensioneringen i dess olika former. Riksförsäkringsverket
definierar begreppet socialförsäkring som de förmåner som
utbetalas av verket och de allmänna försäkringskassorna. Verket inkluderar i
socialförsäkring därmed bl.a. allmänna barnbidrag, bidragsförskott m.-m.,
medan andra inkomstslag som i statsbudgeten betecknas som lagstadgade
socialavgifter inte räknas dit.

I remissyttrandena uttalar sig de statistikproducerande myndigheterna för
mer enhetliga begrepp på socialförsäkringsområdet. Konjunkturinstitutet,
SCB och RRV förordar att de definitioner som används i nationalräkenskaperna
skall användas, eftersom de bygger på allmänt vedertaget språkbruk
och internationella rekommendationer. RFV förordar att begreppet socialavgift
skall användas om avgifter med ett uttalat socialt ändamål med en
försäkringskonstruktion och med nära och långsiktig stabil knytning mellan
avgift och förmån. I övrigt skall den lag som avser försäkringsformen i fråga
vara styrande för benämningen. Socialförsäkringsbegreppet skall liksom
hittills ha en vidare syftning.

Revisorerna anser att den bristande samstämmigheten vid avgränsningen
av socialavgifts- och socialförsäkringsbegreppen m.m. motiverar en översyn.

2.3 Framställning och publicering av statistik över
socialavgifterna

Av granskningen har framgått att den statistikinformation som för närvarande
lämnas om socialförsäkringarna är mycket splittrad och svårtillgänglig vad
gäller vissa avgiftsområden. Det finns inte någon sammanställning från
vilken man kan utläsa ekonomiska fakta om alla socialavgifter. Årsseriedata

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

saknas t.ex. för barnomsorgsavgifter, vuxenutbildningsavgifter, arbetsmarknadsavgifter,
lönegarantiavgifter, sjömanspensionsavgifter, avgifterna till
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen samt de statliga lönekostnadspåläggen.
Det finns alltså behov av en statistisk publikation med översiktlig
information om viktigare inkomster, utgifter, behållning m.m. för alla
socialavgifter.

Remissorganen instämmer utan undantag i att den statistiska informationen
om socialavgifterna behöver förbättras. Flera remissorgan framhåller
särskilt behovet av årsseriedata.

Budgetårstal bör enligt konjunkturinstitutet publiceras med sådan uppdelning
att de kan sammansättas för jämförelse med kalenderårsuppgifter. RFV
vill framhålla att det skall vara data per budgetår som redovisas.

Ett par remissorgan framhåller att arbetsgivar- och egenavgifternas
betydelse som arbetskraftskostnad, bl.a. i olika inkomstlägen, är en viktig
fråga att belysa med offentlig statistik.

Småföretagens Riksorganisation vill särskilt framhålla som viktigt att
statistiken är färsk.

Riksrevisionsverket anför att verket planerar att publicera mer omfattande
och utförliga tidsserier samt att verket har löpande diskussioner med främst
RFV i denna fråga.

SCB nämner att verket fortlöpande ser över sina publikationer i syfte att
anpassa innehåll och tabeller till användarnas önskemål och att förslag från
den nu genomförda granskningen kommer att avspeglas i SCB :s redovisning.

I flera remissyttranden, även RFV:s, tillstyrks att socialförsäkringsstatistiken
byggs ut och förbättras genom komplettering av RFV:s publikation
Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

Revisorerna finner det angeläget att ekonomiska fakta om alla former av
socialförsäkringar samlas i en årligen utkommande publikation. Det bör i
första hand prövas om detta t.ex. kan uppnås genom en komplettering av
RFV:s skrift Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

3 Sammanfattning

Mot bakgrund av vad som kommit fram vid granskningen bör åtgärder vidtas
för att redovisningen och statistiken över socialavgifterna skall bli mera
rättvisande, överskådlig och lättillgänglig. Det gäller såväl redovisningen i
och i anslutning till statsbudgeten som publiceringen av statistik på området.
En översyn av redovisningen och statistiken på området bör göras.

Revisorerna anser för sin del att den föreslagna översynen beträffande
redovisningen av socialavgifterna i budgetpropositionen och/eller i RRV:s
publikation Statsbudgetens utfall bör resultera i
att hela socialförsäkringssektorn skall omfattas av redovisningen,
att för alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och eventuell
fondbehållning eller skuld,
att för de ändamåls bestämda socialavgifterna anges alla viktigare inkomster
och utgifter liksom tillgångar och skulder,

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

122

att utfallet för tidigare redovisningsperioder, främst den närmast föregående,
redovisas för samtliga socialavgifter,
att redovisningen för den allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas och
att enhetliga, med allmänt språkbruk förenliga och i nationalräkenskaperna
tillämpade definitioner införs för begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring
och allmän försäkring i statsbudgeten/riksredovisningen och vid de
statliga myndigheterna.

Vidare förordar revisorerna beträffande den statistiska informationen om
socialavgifterna att den förbättras, då främst genom
att statistiken kompletteras, bl.a. med årsseriedata för barnomsorgsavgiften,
vuxenutbildningsavgiften, arbetsmarknadsavgiften, lönegarantiavgiften,
sjömanspensionsavgiften, avgifterna till arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen samt de statliga lönekostnadspåläggen,
att statistiken avseende samtliga socialförsäkringsavgifter samlas till en
publikation, t.ex. genom komplettering av riksförsäkringsverkets årliga
skrift Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

4 Hemställan

Revisorerna hemställer

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna förordat beträffande den ekonomiska redovisningen av
socialavgifterna och

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna förordat beträffande en förbättrad och samlad statistik
över socialavgifterna.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m), Hans Lindblad (fp), Kjell
Nilsson (s), Stig Gustafsson (s), Torsten Karlsson (s), Rune Jonsson (s), Per
Stenmarck (m). Maja Bäckström (s), Margit Gennser (m), Lennart Brunander
(c) och Ulla Johansson (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Karl-Olov Hedler
(föredragande).

Stockholm den 8 december 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Karl-Olov Hedler

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

123

Särskilt yttrande Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

Undertecknad har som ledamot i budgetutredningen (SOU 1973:43) och
statistikutredningen (SOU 1983:74) tagit ställning i de frågor som här
aktualiserats och hänvisar till ställningstagandena i dessa utredningar.

Arne Gadd

(Förs. 1988/89:16)

124

Sammanfattning av rapport 1987/88:7 om statistiken
över socialavgifterna och av de remissyttranden som
avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Granskningens syfte och inriktning

Syftet med granskningen har varit att kartlägga vilken information som finns
om socialavgifterna dels i form av redovisningsdata, dels i form av statistik.
Avsikten har främst varit att klarlägga hur de övergripande informationsbehoven
tillgodoses. Därvid har också översiktligt granskats hur systemen för
redovisning och statistikframställning fungerar samt om och hur de kan
förbättras.

Granskningen avser vad som i statsbudgeten benämns lagstadgade socialavgifter.
Enligt riksrevisionsverkets inkomstliggare redovisas under denna
inkomstgrupp alla skatter som beräknas som procent av utbetald lön och som
erläggs av arbetsgivare och egna företagare. De avgifter som enligt denna
definition omfattas av granskningen är folkpensionsavgiften, sjukförsäkringsavgiften,
barnomsorgsavgiften, arbetsmarknadsavgiften, arbetsskadeavgiften,
lönegarantiavgiften, arbetarskyddsavgiften, delpensionsavgiften,
tilläggspensionsavgiften samt sjömanspensionsavgiften och den allmänna
löneavgiften. Socialavgifterna för anställda enligt statliga bestämmelser, de
s.k. lönekostnadspåläggen, omfattas också av granskningen.

1.2 Granskningens genomförande

Vid granskningen har befintlig redovisning och statistik över inkomsterna av
socialavgifterna inventerats och analyserats. De myndigheter som producerar
redovisning och statistik på området har intervjuats, och de bestämmelser
som reglerar redovisningen och statistikproduktionen har kartlagts.

1.3 Gällande ordning för redovisning och statistik

1.3.1 Bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om socialförsäkringsavgifterna finns i lag
(1962:381) om allmän försäkring och i lag (1981:691) om socialavgifter. Där
regleras avgiftsfinansieringen av den allmänna försäkringen och vissa andra
ändamål genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter. 1 sistnämnda lag finns
bestämmelser om fördelningen av influtna avgifter.

Bestämmelser om uppbörd av socialavgifter finns för arbetsgivaravgifter i
lag (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare. Riksförsäkringsverket
har enligt förordning (1984:1127) bemyndigande att fördela
arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsändamål. Uppbörden av företagares
egenavgifter regleras främst i uppbördslagen (1953:272) och i uppbördsförordningen
(1967:626). Bestämmelserna om lönekostnadspålägg finns främst
i förordning (1984:674) om uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten, i
kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

samt i riksrevisionsverkets cirkulär den 7 november 1986 om tillämpning av
nämnda kungörelse. Allmänna pensionsfondens redovisning regleras främst
i lag (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Redovisning och viss statistik avseende socialavgifterna framställs primärt
av skatteförvaltningen, innefattande riksskatteverket (RSV) och länsskattemyndigheterna
(LSKM) samt av riksrevisionsverket (RRV), riksförsäkringsverket
(RFV) och de allmänna pensionsfonderna (AP-fonderna). I övrigt
framställs viss statistik på området av statistiska centralbyrån (SCB) och
konjunkturinstitutet (Kl).

Skatteförvaltningen administrerar efter omläggningen till samordnad uppbörd
av preliminära skatter och arbetsgivaravgifter år 1985 kontrollen av
deklarationerna samt debitering och uppbörd av socialavgifterna.

Uppgifter om inbetalda skatter och socialavgifter sammanställs varje
månad av riksskatteverket (RSV) på underlag av länsvis registrerade
uppgifter dels för RRV, dels för RFV.

Den redovisning och statistik om socialavgifterna som ges i vissa statistiska
sammanställningar om taxering och uppbörd i RSV:s verksamhetsberättelse,
i RSV:s debiteringssammandrag för hela landet etc. får anses ingå i en allmän
informationsskyldighet som följer med RSV:s myndighetsuppgifter på
området.

Riksförsäkringsverket är enligt verkets instruktion central förvaltningsmyndighet
för den allmänna försäkringen och vissa andra sociala trygghetsanordningar.
Verket skall därvid bl.a förvalta vissa socialförsäkringsfonder
med hjälp av ett särskilt organ, fondfullmäktige, allt i enlighet med verkets
instruktion och särskilt reglemente.

Enligt 2 kap. 6 § lagen om socialavgifter skall influtna arbetsgivaravgifter
fördelas mellan olika avgiftsändamål. RFV skall som nämnts ovan enligt
särskilt bemyndigande verkställa denna fördelning. Syftet med avgiftsinkomsterna
är att de skall tjäna som bidrag, helt eller delvis, till vissa utgifter
enligt vad som bl.a. anges i socialavgiftslagen. Influtna avgifter förs av RFV
antingen till särskilda fonder eller till statsbudgeten, allt i enlighet med vad
som anges i lagen om socialavgifter, se följande sammanställning, tabell 1.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

126

Tabell 1 Lagstadgade socialavgifter år 1987

Avgiftsslag	Finansierings- grad	Destination
Sjukförsäkringsavgiften	bidrag (85 %)	allmänna sjukförsäkringsfonden, konto RGK
Folkpensionsavgiften	bidrag	till statsbudgeten
Tilläggspensionsavgiften	täckning	allmänna pensionsfonden
Delpensionsavgiften	täckning	delpensionsfonden
Barnomsorgsavgiften	bidrag	till statsbudgeten
Arbetsskadeavgiften	täckning (96 %)	arbetsskadefonden
	bidrag (4 %)	till förvaltningskostn.
Arbetsmarknadsavgiften	bidrag (65 %)	arbetsmarknadsfonden, konto RGK
Arbetarskyddsavgiften	bidrag (8,7 %)	arbetarskyddsstyrelsen och yr-kesinsp. (statsbudgeten)
	bidrag	företagshälsovård,
	(54,3 %)	konto RGK
	bidrag (37 %)	arbetsmiljöfonden (1986:837)
Vuxenutbildnings-	täckning	studiestöd till statsbudgeten
avgiften	bidrag	vuxenutbildningen
Lönegarantiavgiften	täckning	lönegarantifonden
Sjömanspensionsavgiften	täckning	Handelsflottans pensionsfond
Allmän löneavgift		till statsbudgeten

Anm: RGK = riksgäldskontoret

De avgiftsinkomster som skall överföras till särskilda fonder/konton är,
såsom framgår av sammanställningen, sjukförsäkringsavgiften, tilläggspensionsavgiften,
delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften, arbetsmarknadsavgiften,
arbetarskyddsavgiften, lönegarantiavgiften och sjömanspensionsavgiften.
Fonderna för alla de nämnda avgifterna förvaltas eller administreras
av RFV utom AP-fonden, arbetsmiljöfonden, lönegarantifonden och handelsflottans
pensionsfond, vilka förvaltas av AP-fondens styrelse, arbetsmiljöfondens
styrelse resp. kammarkollegiet. RFV förvaltar också en mindre,
kvarvarande del av folkpensionsfonden. RFV:s förvaltning av arbetsskadefonden
och delpensionsfonden styrs av reglemente (1961:265) angående
förvaltning av RFV:s fonder.

Överskott på sjukförsäkringsfonden och medel för företagshälsovård står
på räntelösa konton i riksgäldskontoret. Arbetsmarknadsfondens medel på
kontot skall vara räntebärande. Kontot var år 1987 tomt.

Inkomsterna av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och vuxenutbildningsavgiften
förs direkt till statsbudgeten och redovisas utan direkt
anknytning till de utgiftsändamål de ursprungligen var avsedda att täcka eller
utgöra bidrag till. Inkomsterna av den allmänna löneavgiften förs också
direkt till statsbudgeten.

Riksrevisionsverkets befattning med redovisning och statistik över socialavgifterna
regleras främst i RRV:s instruktion. Enligt denna åligger det
verket att handha den löpande riksredovisningen och för varje budgetår
redovisa utfallet av statsbudgeten, att göra beräkningar över statsbudgetens
inkomster och prognoser över utfallet av statsbudgeten samt att utarbeta
statistik över statens finanser.

Nämnda redovisning, beräkningar och prognoser avseende statsverkets
inkomster och utgifter för löpande och nästkommande budgetår skall årligen

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

avlämnas till regeringen för att tjäna som underlag för beräkningarna för
budget- och kompletteringspropositionerna.

Systemet för statsbudgeten/riksredovisningen har till vissa delar tillkommit
genom beslut av riksdagen på underlag av förslag från olika budgetutredningar.
Därutöver gäller i stor utsträckning praxis samt principer som i sin
helhet aldrig blivit fastlagda i lag eller förordning.

Bestämmelserna i RRV:s instruktion utgör underlag för följande rapporter/prognoser
med uppgifter om socialavgifter.

• Budgetprognos (6 per år),

• Inkomstberäkning (hösten och våren),

• Realekonomisk fördelning (prel. och definitiv),

• Statsbudgetens utfall (per månad),

• Statsbudgetens utfall (budgetredovisningen),

• Utfallet av statsbudgeten (finansstatistik),

• Statens finanser (översikt per budgetår),

• RRV:s taxeringsstatistiska undersökning (egenavgifter)

I det följande används begreppet riksredovisning som ett sammanfattande
begrepp för riksbokföringen. Statsbudgeten avser den plan för inkomster och
utgifter som riksdagen fattar beslut om. Med budgetredovisningen avses den
sammanställning av statens inkomster och utgifter (resultaträkning) som
RRV publicerar i Statsbudgetens utfall.

Statistiska centralbyråns (SCB) ansvar för den statliga statistikproduktionen
på socialförsäkringsområdet omfattar uppgifter om socialavgifterna och
socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna (SNR) samt viss avgiftsoch
skattestatistik. Denna statistik ingår till största delen i SCB:s delprogram
”finansdepartementet” eller ”arbetsmarknadsdepartementet”. Den statistik
som åsyftas är följande.

• Allmän månadsstatistik,

• UBD-statistik,

• Statistisk årsbok,

• Nationalräkenskaperna,

• Inkomst- och förmögenhetsfördelningen,

• Yrkesfiskarnas och jordbrukarnas inkomster och utgifter.

I nationalräkenskaperna tillämpas internationella definitioner,1 vilket medför
att socialavgifterna avgränsas på ett annat sätt än i riksredovisningen. En
del av de statsinkomster som i riksredovisningen betecknas som lagstadgade
socialavgifter redovisas sålunda i nationalräkenskaperna som indirekta
skatter.

Konjunkturinstitutets (Kl) statistiska uppgifter på avgiftsområdet publiceras
främst i skriften Konjunkturläget, som kommer ut i regel fyra gånger per
år och i Analysunderlag, tre gånger per år.

AP-fondens redovisning och statistiska information styrs främst av lag med
reglemente för allmänna pensionsfonden samt bokföringslagen. Enligt
reglementet skall varje fondstyrelse före den 1 februari varje år lämna
förvaltningsberättelse med resultaträkning samt balansräkning. Fondstyrel -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

'' FN:s A System of National Accounts

128

sernas räkenskapsår är kalenderår. En sammanställning av fondstyrelsernas
verksamhetsberättelser skall överlämnas till regeringen före den 1 april året
efter räkenskapsåret.

Allmänna pensionsfonden avger under löpande år statistiksammanställningar
om rörelsen och kapitalplaceringar.

1.3.2 Definitioner

Begreppen socialavgift, socialförsäkring och socialförsäkringssektorn ges
olika vidsträckt innebörd i olika sammanhang.

Statsbudgetens definition av socialavgifter skiljer sig sålunda från SCB:s
och KI:s begrepp ”socialförsäkringsavgift” som baseras på nationalräkenskapernas
(SNR:s) definition. Enligt denna räknas endast försäkringar
syftande till att ge skydd vid inkomstbortfall som socialförsäkring. Barnomsorgsavgift,
vuxenutbildningsavgift, arbetarskyddsavgift, avgift till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen, allmänna löneavgiften samt del av
arbetsmarknadsavgiften hänförs till löneberoende indirekta skatter.

RFV:s definition av socialförsäkring i verkets anslagsframställning och
Socialförsäkringsstatistik-Fakta avviker från SNR:s, så till vida att även
allmänt barnbidrag och bidragsförskott m.m. räknas in, medan barnomsorgsavgift,
vuxenutbildningsavgift, lönegarantiavgift, sjöfolkpensionsavgift,
allmänna löneavgiften samt avgifter till arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen inte ingår.

Med allmän försäkring avses enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. SCB och
Kl hänför till socialförsäkringssektorn endast sjukförsäkringen, tilläggspensionsförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen. I SOS-publikationen Allmän
försäkring m.m. redovisar RFV, utöver uppgifter om vad som enligt
lagen räknas till allmän försäkring, statistik om delpension samt allmänt
barnbidrag och bidragsförskott.

Den bristande samstämmigheten vid avgränsningen av socialavgifts- och
socialförsäkringsbegreppen m.m. motiverar en översyn. Denna bör syfta till
större enhetlighet, t.ex. samstämmighet mellan definitionerna i statsbudgeten
och i nationalräkenskaperna, vilka senare bygger på allmänt språkbruk
och internationella rekommendationer.

1.4 Kartläggning av redovisning och statistik

1.4.1 Socialavgifternas redovisning i statsbudgeten

Inkomsterna av lagstadgade socialavgifter uppgick enligt statsbudgetens
bruttoredovisning för budgetåret 1986/87 till ca 155 miljarder kronor. Detta
belopp motsvarar en fjärdedel av statsbudgetens bruttoinkomster. Som följd
av att inkomsterna av vissa socialavgifter nettoredovisas angavs inkomsterna
av lagstadgade socialavgifter till ca 59 miljarder kronor i den budget (FiU
1985/86:41, rskr. 372) som riksdagen beslutade för samma period. Återstoden,
ca 96 miljarder kronor, är summan av utgifterna på inkomsttitlarna
Sjukförsäkringsavgift och Övriga socialavgifter i den bruttoredovisning som
ingår i statsbudgetens utfall. Den största i statsbudgeten redovisade inkomst -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

9 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 2

posten var Sjukförsäkringsavgift, netto, ca 39 miljarder kronor. Av övriga
socialavgifter, netto ca 56 miljarder kronor var bruttoinkomsten av ATPavgiften,
ca 43 miljarder kronor, den största posten.

I tabell 2 redovisas översiktligt vissa fakta avseende socialavgifterna
kalenderåret 1987 och budgetåret 1986/87, såsom avgiftspåslagets storlek
(%) på lönesumman, den i Statsbudgetens utfall redovisade bruttoinkomsten,
medlens destination, i förekommande fall fondförvaltare samt befintlig
fonds storlek.

Tabell 2 Redovisningen av lagstadgade socialavgifter

	Avgift % 1987	Inkomst * milj. kr. 1986/87	Destination	Fond milj. kr. 87-06-30
Folkpensionsavgift	9,45	40 192	statsbudgeten	(60)''
Sjukförsäkringsavgift	9,30	39 404	statsbudgeten	(4 913)
Barnomsorgsavgift	2,20	9 362	statsbudgeten
Vuxenutbildningsavgift	0,27	1 086	statsbudgeten
Allmän löneavgift	2,00	8 508	statsbudgeten
Arbetsmarknadsavgift	2,006	7 195	arbetsmarknadsfonden (65 %)	(-1 786)’
			konto RGK
		592	statsbudgeten
Arbetsskadeavgift	0,60	2 181	arbetsskadefonden4	212
Lönegarantiavgift	0,20	818	lönegarantifonden	802
Arbetarskyddsavgift	0,35	530	arbetsmiljöfonden (37 %)	693
		717	företagshälsovård (54,3 %)5	188
		126	arbetarskyddsstyrelsen och
			yrkesinspektionen (8,7 %)7
Sjöfolkspensionsavgift	(1,20)6	19	Handelsflottans pensionsfond	93
Delpensionsavgift	0,50	2 128	delpensionsfonden	3 289
ATP-avgift	10,20	42 914	allm. pensionsfonden	282 124
		41	statsbudgeten
TOTALT	37,076	155 813		290 588

1 Återstod av folkpei.sioneringsfonden för att gardera RFV:s sjukhus, ej med i budgetredovisningen.

2 Avsättning till allmänna sjukförsäkringsfonden har upphört fr.o.m. budgetåret 1982/83, nu räntelöst
konto i RGK.

3 Skuld till statsbudgeten. Arbetslöshetskassornas fonder ca 2 100 milj. kr. är ej statliga.

4 Enligt lag (1986:270) skulle en tjugofemtedel av avgiftsintäkterna ha förts till statsbudgeten budgetåret
1986/87 såsom ersättning för förvaltningskostnader.

5 Ej med i RRV:s redovisning. Behållningen på räntelöst konto i RGK.

6 Avgiften erläggs endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskattepliktig personal.

7 Statsbudgeten

Av tabellen framgår bl.a. vilka avgiftsinkomster som helt eller till
huvudsaklig del förs direkt in i statsbudgeten och vilka inkomster som förs till
fonder/konton. Samtliga avgifter utom allmänna löneavgiften har ursprungligen
tillkommit för att helt eller till viss angiven del täcka utgifterna för särskilt
angivna ändamål.

För avgifter såsom folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och vuxenutbildningsavgiften,
som ursprungligen tillkommit för finansiering av vissa
ändamål, finns inga sammanställningar ur vilka man kan utläsa i vad mån
avgiftsinkomsterna täcker de avsedda ändamålen. Medlen går direkt in i
statsbudgeten, och närmast motsvarande utgifter redovisas på utgiftsanslag.

Redovisningen av socialavgifterna aktualiserar frågan om statsbudgetens
avgränsning samt brutto- eller nettoredovisning av avgiftsinkomsterna.
Budgetutredningen (SOU 1973:43) framhöll att det allmänt sett torde vara av

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

intresse att redovisningen av socialförsäkringsavgifterna sker samlat över Redog. 1989/90:2

den statliga budgeten, eftersom avgifterna är av betydelse från inkomstför- Bilaga 5

delningssynpunkt och även har ett stabiliseringspolitiskt intresse. Utredning- (Förs. 1988/89:16

en föreslog att hela socialförsäkringssystemet i informativt syfte skulle Bilaga)
redovisas i en särskild bilaga till budgetpropositionen. Föredragande departementsrådet
(prop. 1976/77:130) delade utredningens uppfattning att det är
angeläget med att i någon form redovisa socialförsäkringssystemets omfattning
och innehåll. En översiktlig redovisning borde ske i anslutning till
budgetförslaget.

I frågan om brutto- och nettoredovisning anförde budgetutredningen att
de resurser som tillförs en verksamhet naturligen bör redovisas öppet, dvs.
brutto. Avsteg bör dock kunna göras för vissa avgiftsfinansierade verksamheter,
såsom uppdragsverksamhet och affärsdrivande verksamhet, från
fall till fall.

De ovan redovisade förhållandena motiverar en översyn av redovisningen
av socialavgifterna i statsbudgeten. Man bör därvid pröva hur socialförsäkringssektorn
skall redovisas, integrerad i statsbudgetens nettoredovisning
eller i bilaga, både till statsbudgetförslaget och i redovisningen av statsbudgetens
utfall. Därmed löses också frågan om netto- eller bruttoredovisning.

1.4.2 Myndigheternas avgiftsredovisning och statistik

Den bästa översiktliga redovisningen av olika socialförsäkringsformers
ekonomi ger riksförsäkringsverket i sin årliga publikation Socialförsäkringsstatistik-Fakta,
ur vilken följande tabell 3 hämtats.

Tabell 3 Socialförsäkringens ekonomi

Belopp i milj. kr. År 1986

	Sjuk- för- säkring	Folk-pension inkl. KBT	ATP	Del- pension	Arbets- skador	Barn- bidrag	Bi drags- förskott	Övriga förmå ner
Intäkter	49 277	52 255	74 880	2 186	2 457	8 284	2 468	4 411
Socialavgifter	37 668	38 006	40 193	2 036	2 073	-	-	1 890
Staten	11 604	9 727	-	-	150	8 284	1 707	2 457
Kommuner	-	4 522	-	-	-	-	-	-
Annan inbet.	5	-	1 9033	-	4	-	761	64
Räntor	-	-	32 784	150	230	-	-	-
Kostnader	49 548	52 255	48 793	764	3 062	8 284	2 468	4 411
Utbet. förmån.	46 755	51 906	48 418	764	3 062	8 284	2 468	4 411
Förvaltning	2 793	349	375	-	-	-	-	-
Överskotti
Underskott	-271	-	+26 087 +1 422	-605	-	-	-
Fond 1986-12-31	(4 913)''	2	292 698	2 284	1 273	-	-	-

1 Behållning efter verksamhetsåret 1981. Några ytterligare fondavsättningar görs inte.

2 Fonden avvecklad i juni 1983.

3 Vinstskattemedel.

Källa: RFV:s Socialförsäkringsstatistik-Fakta 1987

131

Av denna tabell framgår t.ex. för kalenderåret 1986 att för sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen redovisas underskott beräknat som skillnad
mellan summa intäkter och kostnader. Vid kalenderårets slut fanns dock
förfarande erforderliga medel för kostnadstäckning i fonderna.

För ATP har under året uppburna avgifter inte täckt kostnaderna för
utbetalda förmåner och förvaltning. Försäkringens finansiering har dock
klarats främst genom att en tredjedel av ränteavkastningen från de genom
tidigare avgifts- och ränteinkomster uppbyggda AP-fonderna tagits i anspråk.
Totalt har för AP-fonderna under år 1986 uppstått ett överskott om 26
miljarder kronor, som medfört att fondkapitalet stigit till ca 293 miljarder
kronor vid utgången av år 1986. För delpensionen blev det samma år ett
avgiftsöverskott motsvarande två gånger utbetalt belopp så att fondens
storlek vid årets slut hade trefaldigats.

En mera detaljerad bild av graden av avgiftstäckning för vissa socialförsäkringsgrenar
ger följande tabell 4 ur RFV:s anslagsframställning 1988/89.

Tabell 4 Influtna socialavgifter i procent av kostnader (inkl. administration)

Försäkrings- gren	1980	1981	1982	1983	1984	1985-	1986	1987 (Pr°g)
Sjukförsäkring	95	103	93	89	87	77	83	80
Folkpension	71	73	68	74	77	74	81	82
ATP	115	108	100	90	91	81	84	81
Arbetsskadeförsäkring1	106	103	110	102	106	100	71	56
Delpension	90	89	99	118	149	193	266	240

1 Omfattar inte statliga skador.

2 I samband med omläggning av avgiftsuppbörden skedde en förskjutning av
inbetalningen med en månad som innebar att influtna avgifter avser en period på ca
11 månader.

Källa: RFV:s anslagsframställning 1988/89, del 1, s 30, tab. 2.4.

I tabellen redovisas den faktiska andelen av försäkringens kostnader (inkl.
administration) som täcks av influtna socialavgifter för åren 1980-1987. Det
är endast för arbetsskadeförsäkring och delpensionsförsäkring som full
avgiftstäckning skall gälla. Det bör noteras att vid beräkningen av procenttalen
har hänsyn inte tagits till fondernas roll, dvs. främst den kostnadstäckning
som skall ske genom utnyttjande av ränteavkastning från fonderade medel
(t.ex. ATP) och/eller genom ianspråktagande av fondkapital vid tillfälliga
utgiftsökningar.

Såväl RFV:s anslagsframställning som Socialförsäkringsstatistik-Fakta
innehåller tidsserier över socialförsäkringens inkomster och utgifter, totalt
och per förmånsform, antalsuppgifter för försäkringsfall m.m.

Mera detaljerade uppgifter om de försäkringsformer som ingår i allmän
försäkring samt om allmänna barnbidrag och bidragsförskott ger RFV i
SOS-publikationen Allmän Försäkring m.m. Denna statistik kommer dock
ut förhållandevis sent, ca två år efter redovisningsåret.

Under löpande år utger RFV ett flertal statistiska rapporter och statistikinformationer,
sammanlagt ett tjugofemtal, med uppgifter från socialförsäkringsområdet.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

Statistiska centralbyrån publicerar månatliga uppgifter från RRV om
statsbudgetens inkomst av lagstadgade socialavgifter, totalt. Det sker i
publikationen Allmän månadsstatistik (avdelning N), där månadsbeloppen,
netto, införs 4-5 månader efter aktuell uppbördsmånad. Vidare anges där
under rubriken Socialförsäkring (avdelning L) de allmänna försäkringskassornas
utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen, arbetsskadeanmälningar
m.m. månadsvis. Där anges också allmänna pensionsfondens in- och
utbetalningar. Pensionsfondens ställning och placeringar månadsvis återges
också under rubriken Penning- och kreditväsen (K).

SCB framställer numera även löpande en statistik över avgifts- och
skatteuppbörden baserad på uppbördsdeklarationerna (UBD). I statistiken
redovisas per månad och kvartal belopp för avgiftsunderlag, arbetsgivaravgifter
och preliminär A-skatt m.m. dels för olika samhällssektorer, näringsgrenar
och myndighetsgrupper, dels totalt.

I SCB:s statistiska meddelande Nationalräkenskaper publiceras uppgifter
om socialavgifterna ca ett år efter det aktuella redovisningsåret. Där
redovisas vissa årsuppgifter om socialavgifter under rubrikerna Staten och
statliga institutioner, Socialförsäkringsinstitutioner, Den konsoliderade
offentliga sektorn, Hushållssektorn inkl. dess ideella organisationer samt
Transfereringar från offentlig sektor till hushållen och dess ideella organisationer.

Konjunkturinstitutet sammanställer viss statistik över socialavgifter som
underlag för sina ekonomiska analyser och prognoser. I publikationen
Konjunkturläget redovisas i ett avsnitt om den offentliga sektorn bl.a.
inkomster och utgifter för socialförsäkringssektorn, kalenderårsvis. I en
tabellbilaga redovisas också för flera år tillbaka under rubriken Offentliga
inkomstöverföringar till hushåll bl.a. utbetalade socialförsäkringsförmåner
från staten och från socialförsäkringssektorn. Mer detaljerade uppgifter ger
Kl i publikationen Analysunderlag (3 gånger per år).

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) avger årligen årsredogörelser dels
för första-tredje fondstyrelsernas verksamhet, dels för fjärde fondstyrelsen.
Vidare avges en översikt över alla delfondernas och löntagarfondstyrelsernas
verksamhet. I redovisningarna ingår resultat- och balansräkningar och
förvaltningsberättelser, information om kapitalplaceringar samt ekonomiska
översikter. AP-fonden (första-tredje fondstyrelsen) publicerar vidare kvartalsvis
statistiska uppgifter om varje fondstyrelses verksamhet.

Årsredogörelsen för första-tredje fondstyrelsen innehåller främst en
översikt av ATP-systemet och information om placeringspolitiken. Vidare
ingår förvaltningsberättelser för de tre fondstyrelserna med resultat- och
balansräkningar samt en översikt för perioden 1960 och framåt med uppgifter
ur balans- och resultaträkningarna totalt för de tre fonderna. Placeringarnas
fördelning efter placeringsobjekt och låntagargrupper redovisas också
liksom tillväxt i fondkapital och placeringskapacitet. Slutligen redovisas
värdepappersinnehavet vid räkenskapsårets utgång.

Liknande uppgifter redovisas i den av fjärde fondstyrelsen avgivna
årsredovisningen. I den för AP-fondens delfonder gemensamma översikten
ges en sammanfattande redogörelse för AP-fondens förvaltning, uppgifter
om AP-fondens utveckling, totala placeringar och värdepappersportföljer,

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

fondstyrelsernas - även löntagarfondstyrelsernas - förvaltningsberättelser i
sammandrag med resultaträkningar, balansräkningar, placeringar m.m.

I RFV:s skrift Socialförsäkringsstatistik-Fakta redovisas för AP-fonden
för den senaste 1 O-årsperioden inkomster av såväl avgifter som räntor årligen
liksom utgifter för utbetalda ATP-pensioner och förvaltning, AP-fondens
storlek m.m. Vidare redovisas antalet pensioner och utbetalade medel för
ålderspensioner, förtidspensioner/sjukbidrag, änkepensioner och barnpensioner
liksom medelårsbelopp för de nämnda pensionsformerna. I RFV:s
Allmän Försäkring publiceras liknande statistik men ett år senare.

1.4.3 Redovisningen av lönekostnadspälägget

Lönekostnadspålägget (LKP), den avgift som statliga myndigheter och organ
betalar i egenskap av arbetsgivare, utgår sedan några år tillbaka med i regel
39 % av avgiftsunderlaget (oreducerat). LKP skall tillsammans med de
personalsjukpenningar staten erhåller från försäkringskassorna täcka de
socialavgifter som staten enligt socialavgiftslagen såsom arbetsgivare skall
erlägga exkl. arbetsskadeavgift och sjömanspensionsavgift. Med inkomsterna
av LKP skall också bestridas statstjänstemännens s.k. kompletteringspensioner
(tjänstepensioner), vissa yrkesskadeersättningar och ersättningar från
statens grupplivförsäkring.

Redovisning av inkomsterna från LKP finns i budgetredovisningen under
kontot 5200 Statliga pensionsavgifter, netto. Som nettoinkomstZ-utgift till
statsbudgeten redovisas skillnaden mellan bruttoinkomst av LKP och
utgifterna.

Nuvarande avgiftsstorlek (39 %) ger ett betydande årligt överskott, de
senaste åren årligen 800 milj. kr. Det innebär att LKP-uttaget är större än
som erfordras för att täcka utgifterna. Överskottet tillförs statsbudgeten som
allmän förstärkning. Beräknat på de två senaste budgetårens relationer
mellan inkomster och utgifter skulle ett LKP-uttag på 37 procentenheter
bättre än 39 ha motsvarat utgifterna.

I RRV:s finansstatistik, RFV:s redovisning och statistik och i SCB:s
statistik finns det inga sammanställningar som belyser utfallet för LKP.
Granskningen visar att det saknas en lättillgänglig information, t.ex. med
tidsserier, om utfallet av systemet med lönekostnadspålägg.

1.4.4 Sammanfattning av avgiftsredovisningen

Sammanfattningsvis kan bilden av den övergripande informationen om
avgifter/inkomster och den mer detaljerade informationen om inkomster och
utgifter för de olika avgiftsslagen beskrivas på följande sätt.

Löpande månatlig information om avgiftsinkomsterna tas fram av RSV i
form av månadsrapporter och månadsredovisningar, främst datalistor, som
sänds till RRV och RFV m.fl. ca en månad efter uppbörden. Uppgifterna
återges till viss del senare av SCB i publikationen Allmän månadsstatistik.
RRV redovisar något senare uppgifter om avgiftsinkomsterna i sin månadsredovisning
av statsbudgetens utfall, även den med mycket begränsad
spridning. Uppgifter om avgiftsinkomster per halvår redovisas av RRV i
rapporten Realekonomisk fördelning.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

Årsuppgifter om inkomsterna av socialavgifterna publiceras av RRV per
budgetår i Statsbudgetens utfall i oktober/november efter det statliga
budgetårets utgång. Preliminära uppgifter för det senast förflutna året har
dessförinnan redovisats i olika myndigheters anslagsframställningar, främst i
RFV:s. Utfalls- och prognosdata publiceras i RRV:s budgetprognoser, KI:s
konjunkturrapporter (Konjunkturläget och Analysunderlag) och i RRV:s
Inkomstberäkning.

Uppgifter om inkomst av egenavgifter ges dels i RRV:s Realekonomisk
fördelning, dels från taxeringen i RSV:s Debiteringssammandrag för hela
landet i december (taxeringsåret) och dels i KI:s Analysunderlag.

Mera lättillgängliga uppgifter med kommentarer om inkomsterna av
socialavgifterna och hur de används ger RRV i sin skrift Statens finanser, som
utkommer i januari-februari året efter budgetårets utgång. Tre-fyra månader
senare publicerar RRV något mer detaljerade redovisningsdata i sin
finansstatistik med titeln Utfallet av statsbudgeten.

Övergripande socialförsäkringsinformation publiceras också i RFV:s
skrift Sociaiförsäkringsstatistik-Fakta som utkommer i november efter det
senaste kalenderår redovisningen avser. I denna publikation ges också
översiktlig information med tidsserier och kommentarer beträffande sådana
socialavgifter och förmånsformer som RFV räknar till socialförsäkringssektorn.
Något år senare utkommer RFV:s publikation Allmän Försäkring
(SOS) med mera detaljerade statistiska uppgifter om sjuk- och föräldraförsäkring,
folkpensionering och tilläggspension jämte delpensionsförsäkring
m.m.

Uppgifter om det statliga lönekostnadspålägget och de statliga tjänstepensionerna
m.m. finns i RRV:s publikationer Statsbudgetens utfall och
Inkomstberäkning samt i bilaga till SPV:s anslagsframställning.

1.5 Uppgifternas användbarhet

Till utrönande av informationsvärdet av data i redovisningar och statistiken
över socialavgifterna prövas i rapporten i vad mån det är möjligt att ur
tillgängliga data få svar på ett antal frågor. Resultatet blev i korthet följande.

Vad gäller redovisningen av statsbudgetens utfall i stort noteras ofullständigheter
i fråga om redovisningen av avgiftsinkomsterna; särskilt avseende
arbetarskyddsavgiften och behållningen på några fonder/konton, nämligen
kontona för företagshälsovård, allmänna sjukförsäkringsfonden och allmänna
pensionsfonden. Hur redovisningen skall utformas beror delvis på
avgiänsningen mellan statsbudgeten och socialförsäkringssektorn. Sådan
redovisning eller statistik som ger svar på de ställda frågorna saknas i många
fall.

Ser man till informationens tillgänglighet som en kvalitetsfaktor kan man
om RFV:s statistik över socialförsäkringssektorn konstatera följande.

Redovisningen i Socialförsäkringsstatistik-Fakta är vad avser redigeringen
överskådlig och bra men genom att den är begränsad till förmåner som
utbetalas av RFV'' och de allmänna försäkringskassorna ofullständig. Således
ingär med den tillämpade avgi änsningen inte uppgifter om arbetslöshetsförsäkringen,
lönegarantiförmåner och sjöfolkspensioneringen, vilka försäkringsformer
enligt SCB:s/nationalräkenskapernas definition av socialförsäkring
skall räknas dit.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

Publikationen Allmän Försäkring i SOS-serien saknar, förutom uppgifter
om nämnda socialförsäkringsformer, även information om arbetsskadeförsäkringar.
Denna publikation har under senare år kommit ut förhållandevis
sent, volymen för år 1984 först i december 1986. Årsböckerna för år 1985 och
senare år har ännu inte utkommit. Enligt uppgift från RFV kommer
redovisningen för åren 1985 och 1986 att sammanföras till en volym som
planeras bli utgiven under år 1988.

Vad som här nämnts om statistikens kvalitet är närmast några exempel på
problemområden. En del av problemen arbetar man intensivt med för att
lösa. Det är främst RRV och RSV som i arbetsgrupper tillsammans med SCB
och Kl m.fl. söker förbättra kvaliteten på grunddata i redovisningen av
uppbörden av arbetsgivaravgifterna. Därvid gäller det att finna den mest
lämpliga avvägningen mellan god precision i uppgifterna och hur snabbt
uppgifterna skall tas fram.

1.6 Överväganden

Vid granskningen har framgått att inkomsterna av de lagstadgade socialavgifterna
med endast ca en tredjedel redovisas som inkomst i den statsbudget
som riksdagen tar ställning till. Behållningen på olika socialförsäkringsfonder
redovisas inte heller samlat till riksdagen. Detta torde medföra att
socialavgifternas betydelse för finansieringen av den statliga verksamheten
av många underskattas. Med statlig verksamhet avses då verksamhet om vars
finansiering och inriktning riksdagen och regeringen fattar beslut.

Det förhållandet att utgifterna för många avgiftsfinansierade socialförmåner
inte redovisas mot inkomsterna m.m. medför, såsom nämnts i föregående
avsnitt, att det för en bredare krets är svårt att bedöma om avgiftsinkomsterna
använts på fastställt sätt och huruvida avgiftsnivåerna är rimliga.

Någon statistik som belyser arbetsgivaravgifternas betydelse som arbetskraftskostnad
på olika lönenivåer finns inte. För flertalet avgifter finns inga
direkta, fullständiga samband mellan inbetalda avgifter och utgående
förmåner, varför någon redovisning om sådana samband inte är aktuell.

Av övriga faktorer som påverkar redovisningens och statistikens ändamålsenlighet
kan nämnas dess kvalitet. Som kvalitetsfaktor räknas även
redovisningens och statistikens tillgänglighet, tidsmässigt och i publikationer.

Av granskningen har framgått vissa brister i kvaliteten på vissa primärdata,
nämligen i fråga om RSV:s månadsrapporter och månadsredovisning
avseende arbetsgivaravgifterna. Svårigheterna att i tid få uppgifterna framtagna
och publicerade gäller såväl den löpande inkomstredovisningen som
viss socialförsäkringsstatistik, främst RFV:s SOS-publikation Allmän Försäkring.
Närmast berörda myndigheter arbetar med att avhjälpa bristerna.

En mera allmän brist som klarlagts vid granskningen är att det för
närvarande inte finns någon sammanställning från vilken man kan utläsa
ekonomiska fakta om alla med socialavgifter finansierade förmåner. De
publikationer som närmast, om än ofullständigt, fyller ett sådant ändamål är
för närvarande RFV:s Socialförsäkringsstatistik-Fakta och RRV:s Statens
Finanser.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

136

Det synes önskvärt att faktauppgifter som ger en fullständig överblick över
socialförsäkringens/socialavgiftsområdets alla element samlas i en årligen
utkommande publikation. Detta kan t.ex. uppnås genom att RFV:s Socialförsäkringsstatistik-Fakta
får ett vidgat innehåll och därmed eventuellt en
annan benämning. Ett alternativ är att bygga ut avsnittet om lagstadgade
socialavgifter i RRV:s publikation Statens Finanser.

1.7 Åtgärder

Mot bakgrund av vad som kommit fram vid granskningen bör åtgärder vidtas
för att såväl redovisningen i statsbudgeten som statistiken över de lagstadgade
socialavgifterna skall bli mera rättvisande. En allmän översyn av
redovisningen och statistiken på området bör således göras med sikte på
förbättringar vad gäller fullständighet, riktighet, jämförbarhet och ändamålsenlighet.
Vidare bör i förekommande fall klart anges vilka statistiska
publikationer som skall utgöra komplement till redovisningen av avgifterna.

Främst bör följande åtgärder vidtas beträffande
A. Riksredovisningen

1.Hela socialförsäkringssektorn redovisas för riksdagen, antingen integrerat
i statsbudgeten eller separat i bilaga till statsbudgeten.

2. För alla socialavgifter beslutade av riksdagen redovisas i statsbudgeten
inkomsterna och fondbehållningen, således även avgiftsinkomsterna till
företagshälsovården och ställningen för fonderna/kontona för företagshälsovården,
AP-fonden och den allmänna sjukförsäkringsfonden.

3.Alla viktigare inkomster och utgifter för de olika ändamålsbestämda
socialavgifterna liksom ställningen rörande totala tillgångar/skulder redovisas
i en översiktstabell i bilaga till statsbudgeten, t.ex. på samma sätt som
finansieringen av vissa försäkringsformer redovisas i RFV:s Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

4.Uppgifter om utfallet för tidigare redovisningsperioder, främst den närmast
föregående, anges för de olika socialavgifterna, t.ex. i bilaga 2 till
Statsbudgetens utfall eller motsvarande redovisning.

5.Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas varvid antingen
försäkringens skulder till statsbudgeten regleras med fondmedlen
eller beslut fattas om att slutreglering skall ske och fonden avvecklas.

6.Enhetliga definitioner införs för begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring
och allmän försäkring i statsbudgeten, definitioner som bygger på
allmänt vedertagna begrepp inom området och som bör vara bindande för
statsmyndigheterna i övrigt.

fl. Den statistiska informationen

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

1.Informationen om avgiftsområdena förbättras, bl.a. genom utbyggd
statistik och årsseriedata för barnomsorgsavgiften, vuxenutbildningsavgiften,
arbetsmarknadsavgiften, lönegarantiavgiften, sjömanspensionsavgif -

137

ten, avgifterna till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen samt de
statliga lönekostnadspåläggen.

2. Den statistiska informationen avseende samtliga socialförsäkringsavgifter
samlas till en publikation t.ex. genom komplettering av RFV:s publikation
Socialförsäkringsstatistik-Fakta eller RRV-publikationen Statens Finanser.

2 Remissyttrandena

Granskningsrapporten Statistiken över socialavgifterna har sänts för yttrande
till följande myndigheter och organ, nämligen allmänna pensionsfonden
(AP-fonden), riksförsäkringsverket (RFV), riksskatteverket (RSV), konjunkturinstitutet
(Kl), centrala studiestödsnämnden (CSN), arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), arbetarskyddsstyrelsen (ASS), kammarkollegiet
(KK), riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), statens
löne- och pensionsverk (SPV), Småföretagens Riksorganisation (SHIO),
Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Centralorganisationen SACO/
SR, Landsorganisationen i Sverige LO samt Svenska Arbetsgivareföreningen
SAF.

Centralorganisationen SACO/SR har avstått från att yttra sig över

rapporten.

2.1 Allmänna synpunkter

Remissorganen är positiva till den kartläggning av redovisningen och
statistiken över socialavgifterna som ingått i granskningen samt tillstyrker
flertalet av de förslag till åtgärder som rapporten utmynnar i.

Bland de synpunkter och kommentarer av mera allmän karaktär som
lämnats kan särskilt följande nämnas.

AP-fonden (AP-fondernas styrelser) instämmer i revisorernas kritik av
den nuvarande redovisningen av socialavgifterna samt föreslår att uppdrag
lämnas åt RRV och/eller RFV att inkomma med förslag till en samlad
redovisning av socialförsäkringssystemen.

RSV tillstyrker de i utredningen föreslagna åtgärderna till förbättring av
redovisningen och statistiken över socialavgifterna och anser det angeläget
att åtgärderna snarast genomförs.

Kl instämmer i allt väsentligt i de synpunkter och förslag som rapporten
innehåller och dess kriterier för bedömning av redovisningen och statistiken.

SHIO tillstyrker de åtgärder som föreslås i rapporten men framhåller att en
förbättrad statistikframställning inte får leda till större uppgiftskrav på
företagarna.

TCO har sedan flera år noterat de problem som påpekas i rapporten och
stöder dess principiella målsättning att förbättra informationen om socialavgifterna.

LO välkomnar revisorernas förslag till åtgärder för förbättring av informationen
om socialavgifterna, eftersom det torde vara av allmänt intresse att de
avgifter som tillkommit genom ianspråktagande av löneutrymmet i förhandlingar
mellan parterna på arbetsmarknaden ges en ordentlig redovisning.
SAF anför att rapporten tar upp en angelägen uppgift, och att det kan

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

konstateras att diskussioner har förts sedan 70-talet om behovet av en
genomtänkt och överskådlig ekonomisk information om socialförsäkringssystemet.
Föreningen finner utredningen välgjord och pedagogisk och kan i
allt väsentligt ställa sig bakom de bedömningar och förslag som redovisas.

1 det följande redovisas i sammanfattning först varje förslag till åtgärd
enligt rapporten, därefter remissyttrandena.

2.2 Synpunkter på socialavgifternas redovisning i
riksredovisningen

2.2.1 Redovisningen av socialförsäkringssektorn

Hela socialförsäkringssektorn redovisas för riksdagen, antingen integrerat i
statsbudgeten eller separat i bilaga till statsbudgeten.

De instanser som inte bara tillstyrkt utan särskilt uttalat sig i denna fråga
framhåller följande.

RF\T delar uppfattningen att hela socialförsäkringssektorn bör redovisas
för riksdagen men förordar att detta görs separat i bilaga till statsbudgeten.
Därmed betonas socialförsäkringssektorns karaktär av försäkring av långsiktig
karaktär med nära knytning mellan avgifter och förmåner. Förändringen
kräver främst vissa ändringar i bilagor till budgetpropositionen.

AP-fonden avstyrker det alternativ som skulle innebära att ATP-systemet
redovisningsmässigt integreras med statsbudgeten. Som motiv anförs bl.a.
att ATP-systemet konstitutionellt och reellt ligger utanför statsförvaltningen.
Administrationen av pensionssystemet åvilar visserligen olika myndigheter,
men detta sker på uppdrag av pensionssystemet och mot ersättning.

De socialförsäkringsförmåner som finansieras med avgifter i förening med
budgetanslag bör enligt AP-fonden integreras med budgetredovisningen.

Ett behov kommer dock att kvarstå att utanför statsbudgeten lämna en
redovisning av socialförsäkringssystemet i dess helhet. Som exempel åberopas
en sammanställning av socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter i
Reviderad nationalbudget, prop. 1987/88:150, bil. 1.1 s.651.

K K avstyrker ett redovisningsalternativ som skulle innebära att de fonder
finansierade med socialavgifter som kollegiet förvaltar redovisas i statsbudgeten.
Som motivering anförs bl.a. att en sådan ordning skulle innebära att
fondernas fristående karaktär ginge förlorad och att missförstånd lätt kunde
uppstå om hur deras medel finge användas. Kollegiet anför vidare att
överläggningar om fondredovisningen inletts med RRV, varvid en av de
centrala frågorna bör bli hur riksdagen, regeringen och andra intressenter
skall få bättre information om fonderna i form av exempelvis bokslut och
statistik.

RRV''berör frågan om vad som skall menas med statlig verksamhet. Verket
anser att den i rapporten tillämpade avgränsningen av statlig verksamhet till
sådan om vars finansiering och inriktning riksdagen och regeringen fattar
beslut är en av flera möjliga. Den gängse är oftast den som tillämpas i

Redog. 1989/90:2
Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

1 Anin.: Betydelsefulla, till socialförsäkring hänförliga poster ingår dock ej i denna
redovisning, t.ex. folkpension, delpension, arbetsskadeförsäkring m.fl., jfr s. 12 i

revisorernas rapport 1987/88:7.

139

nationalräkenskaperna, och RRV anser att avvikelser från denna senare
klart skall framgå, då man redovisar med andra avgränsningar.

2.2.2 Alla socialavgifter skall redovisas

För alla socialavgifter beslutade av riksdagen skall inkomsterna och fondbehållningen
redovisas i statsbudgeten, även för företagshälsovården, APfonden
och den allmänna sjukförsäkringsfonden.

RFV anför att för företagshälsovården har verkets redovisning varit otydlig
under de två år detta avgiftsändamål förekommit. Förbättringar kommer att
göras redan i 1987/88 års bokslut.

RRV avser att behandla frågan om en mera fullständig redovisning av
arbetarskyddsavgifterna i verkets nästkommande inkomstberäkning.

SAF vill särskilt framhålla att det är ett minimikrav att samtliga avgiftsinkomster
redovisas på ett korrekt och fullständigt sätt i det formella
beslutsunderlag som föreläggs riksdagen.

AP-fonden avvisar förslaget att fondens ställning skall redovisas i bilaga till
statsbudgeten och budgetutfallet. Som motiv anförs att ATP-systemets
väsentliga transaktioner sker utanför budgeten. De enda transaktioner som
utgör undantag är in- och utbetalning av ATP-avgifterna, vilket är naturligt
eftersom dessa transaktioner på kort sikt påverkar statens lånebehov.

Det saldo om 40,8 milj. kr. för AP-fonden utgörande nettoinkomst för
statsbudgeten, vilket av RRV redovisas i bilaga 2 i budgetredovisningen
(Statsbudgetens utfall 1986/87, s. 59), är den enda transaktion inom
AP-systemet som direkt påverkar statsbudgeten. Något sådant saldo skall
dock i princip inte förekomma.

Förändringar i fondens kontobehållning skall inte påverka statsbudgeten.
Fondens ränteintäkter redovisas inte över statsbudgeten, och fondens
pensionsutbetalningar motsvaras inte av något anslag på socialhuvudtiteln.
Fondstyrelserna får därför på principiella grunder avvisa förslaget att
fondens behållning skall redovisas i statsbudgeten.

2.2.3 Utförligare redovisning av socialavgifterna i bilaga till statsbudgeten

Alla viktigare inkomster och utgifter för de olika ändamålsbestämda
socialavgifterna liksom ställningen rörande totala tillgångar/skulder redovisas
i en översiktstabell i bilaga till statsbudgeten.

I denna fråga, i vilken flertalet remissorgan yttrat sig, kan särskilt följande
synpunkter vara av intresse att notera.

AP-fonden anför bl.a. att det för flertalet socialförsäkringar inte föreligger
något samband mellan avgifter och totala utgifter, ännu mindre något
försäkringsmässigt samband mellan avgiftsbetalning och förmåner. Avgifterna
är därmed för flertalet av socialförsäkringarna en del av skattesystemet.
Krav på fondbildning av betydelse föreligger i regel heller inte. Som nämnts
inledningsvis föreslår AP-fonden, som instämmer i kritiken av den nuvarande
redovisningen av socialavgifterna, att uppdrag lämnas åt RRV och/eller
RFV att se över redovisningen av socialavgifterna.

RFV har icke något att invända mot att inkomster och utgifter brutto
liksom ställningen i fonder m.m. redovisas i t.ex. RRV:s publikation

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

Statsbudgetens utfall. Det är i princip RRV och departementen som får
ändra sina redovisningsmodeller. RRV har redan i dag tillgång till uppgifterna
genom att inkomster och utgifter bruttoredovisas på undertitlar till
statsbudgetens inkomsttitlar. I riksförsäkringsverkets årsbokslut redovisas
inkomster och utgifter brutto.

Kl tillstyrker förslaget att den statistiska redovisningen bör ge en
fullständig överblick över socialförsäkringens samtliga inkomster och utgifter,
inte bara avgiftsinkomsterna.

CSN konstaterar misstämning mellan RRV:s redovisning av avgiftsinkomsterna
för vuxenutbildningen och regeringens inkomstberäkningar i
budgetpropositionerna, vilka senare styr dispositionen av medlen och
anslagstilldelningen. Vidare har vuxenstudiebidrag för arbetslösa vissa år
skattefinansierats. Nämnden instämmer i att det behövs en samlad och
kontinuerlig avstämning av inkomsterna från vuxenutbildningsavgiftema
mot de utgifter de är avsedda att bestrida.

AMS delar uppfattningen att en utförligare redovisning av arbetsmarknadsavgiften
bör ges i budgetredovisningen i anslutning till statsbudgeten.
Kostnader för kontantstöd bör kunna ställas mot alternativet aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

ASS, som också instämmer i att det behövs en tydligare och mera
fullständig redovisning, anger som exempel redovisningen av styrelsens
inkomst från arbetsmiljöfonden samt att inkomsten från arbetsgivaravgifter
till styrelsen och yrkesinspektionen ej särredovisas i styrelsens anslag
(regleringsbrevet).

RRV anför att enhetliga regler saknas för redovisning av tillgångar och
skulder och ränteberäkning för socialförsäkringsfonderna. RRV:s roll i
denna fråga bör klaras ut. Avsaknaden av preciserade krav på redovisningen
gör det nödvändigt för RRV att samla in information för fondredovisningen i
särskild ordning.

SPV biträder förslagen avseende riksredovisningen och anser att följande
mål bör eftersträvas:

- rätt procenttal för LKP,

- personalsjukpenningen återförs till myndigheterna,

- SJ:s pensionskostnader bör liksom för andra affärsverk hanteras vid sidan
av LKP-systemet, bl.a. för att statistiken inte skall bli missvisande,

- avgifterna för anställda med statlig pensionsrätt i icke statlig verksamhet
bör ses över för full kostnadstäckning,

- omprövning av förhållandet att sjukförsäkringsavgifterna även skall bära
kostnaderna för försäkringskassornas administration av barnbidrag,
bidragsförskott m.m.

LO framhåller att genom en förbättrad information om avgifternas
användning framstår också klarare sambandet mellan avgifterna och de
socialpolitiska åtgärder de finansierar.

SAF anser att det är av stor betydelse att det för de ändamålsbestämda
avgifterna finns sammanställningar som visar avgiftsinkomsternas täckningsgrad
för de avsedda ändamålen och som därmed ger information om
avgiftsuttagets relation till de faktiska kostnaderna.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

141

2.2.4 Redovisning av jämförelsetal för föregående redovisningsperioder

Uppgifter om utfallet för tidigare redovisningsperioder, främst den närmast
föregående, anges för de olika socialavgifterna, t.ex. i bilaga till Statsbudgetens
utfall eller motsvarande redovisning.

De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt eller lämnat
förslaget utan erinran.

2.2.5 Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas

Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas, varvid antingen
försäkringens skulder till statsbudgeten regleras med fondmedlen eller
beslut fattas om att slutreglering skall ske och fonden avvecklas.

RFV delar uppfattningen att det är önskvärt att sjukförsäkringsfondens
framtida roll och syfte klargörs. Efter statsmakternas beslut att ytterligare
avsättningar till fonden inte skulle göras har RFV inte sett anledning att
närmare beräkna de ackumulerade över-/underskott som uppkommit under
perioden. Det synes lämpligt att göra en sådan beräkning dels eftersom
inkomsttiteln sjukförsäkring under flera år visat underskott, dels med
anledning av sjukpenningreformens ökade kostnader och intresset att
studera metoder för att täcka underskott.

LO delar revisorernas uppfattning att sjukförsäkringsfonden antingen bör
användas som en fond för reglering av sjukförsäkringens intäkter och utgifter
eller helt avskaffas. Om den ekonomiska redovisningen och statistiken för
sjukförsäkringen förbättras är det egalt vilken form man väljer.

2.2.6 Enhetliga definitioner för avgift, socialavgift m.m.

Enhetliga definitioner införs för begreppen avgift, socialavgift, socialförsäkring
och allmän försäkring i statsbudgeten, definitioner som bygger på
allmänt vedertagna begrepp inom området och som bör vara bindande för
statsmyndigheterna i övrigt.

Såsom nämnts framhåller AP-fonden att avgifterna för flertalet av socialförsäkringarna
är en del av skattesystemet.

RFV delar uppfattningen att vissa begrepp bör användas mera entydigt.
Verket framhåller vidare att begreppet avgift troligen är det mest oklara av
de som nämns. Den definition som anges i förslaget till ny regeringsform
m.m. (prop. 1973:90) och som utvecklas i RRV:s föreskrifter 1975-11-20 bör
enligt verkets mening vara vägledande, vilket medför att vissa ”avgifter” i
budgeten är att anse som skatter.

Begreppet socialavgift bör enligt RFV användas om avgifter som uppbärs
enligt lagen om socialavgifter (obligatoriska på lön beräknade avgifter) med
ett uttalat socialt ändamål, varvid en försäkringskonstruktion med nära och
långsiktig stabil knytning mellan avgift och förmån bör gälla för samtliga
avgifter.

Allmän försäkring bör tillämpas för försäkringsformer som bygger på
lagen om allmän försäkring inkl. försäkringskassornas verksamhet.

Socialförsäkringsbegreppet är enligt RFV det något vidare begrepp som
täcker vissa andra förmåner, såsom allmänna barnbidrag, bidragsförskott,

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

delpensionsförsäkring, arbets- och yrkesskadeförsäkring m.m., ett begrepp
som RFV anser ändamålsenligt.

Kl vill understryka vikten av förslaget om enhetliga definitioner i
statsbudgeten. Institutet förordar att definitionerna i nationalräkenskaperna
skall tillämpas, definitioner som är allmänt vedertagna och bygger på
internationella rekommendationer.

Institutet nämner också att viss anpassning till nationalräkenskapsnomenklaturen
pågår inom ramen för RRV:s revidering av statens s.k. totala
verksamhet.

SCB förordar att nationalräkenskapernas definitioner används, eftersom
de bygger på allmänt språkbruk och internationella rekommendationer. SCB
vill också fästa uppmärksamheten på den nordiska SIAK-standarden för
lagstadgade socialavgifter och vidare på det arbete att koordinera den
nordiska statistiken över sociala avgifter som bedrivs av Nordiska socialstatistikkommittén.
I kommitténs arbete ges möjligheter att följa harmoniseringsarbetet
med statistiken inom EG genom Danmarks EG-medlemskap.

RRV framhåller, vad gäller införande av enhetliga definitioner och
begrepp, att en översyn bör samordnas bl.a. med den revidering av
nationalräkenskapssystemet som skall genomföras. Utkast beräknas föreligga
under år 1989.

2.3 Förbättring av den statistiska informationen

Den statistiska informationen om avgiftsområdena förbättras dels genom
utbyggd statistik och årsseriedata för barnomsorgsavgifter, vuxenutbildningsavgifter,
arbetsmarknadsavgifter, lönegarantiavgifter, sjömanspensionsavgifter,
avgifterna till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
samt de statliga lönekostnadspåläggen, dels genom att information avseende
samtliga socialförsäkringsavgifter samlas till en publikation, t.ex. genom
komplettering av riksförsäkringsverkets publikation Socialförsäkringsstatistik-Fakta
eller riksrevisionsverkets skrift Statens Finanser.

Alla remissinstanser, utan undantag, instämmer i att den statistiska informationen
om socialavgifterna behöver förbättras.

RFV nämner därvid särskilt behovet av årsseriedata om avgifterna men vill
framhålla att det bör vara data per budgetår som redovisas. Verket delar
också uppfattningen att statistisk information avseende socialförsäkringsavgifterna
bör samlas till en publikation, t.ex. genom komplettering av verkets
publikation Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

Kl anför bl.a. att i den statistiska informationen måste budgetårsredovisningen
delas på halvår så att den kan jämföras med annan ekonomisk statistik
där kalenderår (halvår, kvartal) är gängse redovisningsperiod. Tidsserier av
en viss längd bör publiceras så att användaren lätt kan se om preliminära
utfall har ersatts av mer definitiva siffror. Det skulle underlätta institutets
arbete om uppgifter som nu hämtas från olika källor till institutets tre
beräkningsomgångar kunde sammanställas enligt önskade definitioner av en
och samma instans, utan att bearbetningstiden därmed förlängs.

RRV vill betona att verkets uppgift vid redovisningen av statsbudgetens
utfall för ett visst budgetår främst är att ställa utfallet mot den av riksdagen
antagna statsbudgeten. De tidsserier som RRV därutöver publicerar plane -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

rar verket att göra mer omfattande och utförliga vartefter redovisningen blir
möjlig att direkt använda för sådana ändamål. Löpande diskussioner pågår
främst med riksförsäkringsverket i denna fråga.

SCB anför om statistiken att en fortlöpande översyn görs av verkets
publikationer i syfte att anpassa innehåll och tabeller efter uppgiftslämnarnas
önskemål. Förändringar enligt utredningens rekommendationer kommer
också att avspeglas i SCB:s redovisning.

SPV biträder förslagen om förbättring av den statistiska informationen om
socialförsäkringsavgifterna och anser att riksförsäkringsverket lämpligen bör
kunna svara för denna.

SHIO vill beträffande avgiftsstatistikens innehåll och användbarhet framhålla
följande. Statistiska uppgifter är ett viktigt underlag för en saklig
debatt, och det krävs också att statistiken är ”färsk”. Organisationen
förutsätter att bristerna när det gäller att publicera statistiken i tid, speciellt
RFV:s SOS-publikation Allmän Försäkring, snarast avhjälps. Organisationen
framhåller vidare att arbetsgivar- och egenavgifternas betydelse som
arbetskraftskostnad är en viktig fråga att belysa med offentlig statistik. Det är
av yttersta vikt att statistiken i bl.a. detta hänseende förbättras och samlas i
en publikation.

LO tillstyrker förslaget om förbättrad statistisk information om socialavgifterna,
bl.a. i form av årsseriedata om avgifterna samlade i en enhetlig
publikation, lämpligen genom en utvidgning av RFV:s skrift Socialförsäkringsstatistik-Fakta.

SAF välkomnar förslaget om en samlad publikation med enhetliga
definitioner och tidsserier, vilket skulle ge underlag för jämförelser av olika
slag. Tanken om redovisning av arbetsgivaravgifternas ekonomiska betydelse
i olika inkomstlägen är exempelvis också värd en vidareutveckling i
statistiken.

Redog. 1989/90:2

Bilaga S

(Förs. 1988/89:16
Bilaga)

144

Innehållsförteckning

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning

2 Revisorernas överväganden

2.1 Statsbudgeten

2.1.1 Allmänt

2.1.2 Socialavgifterna och statsbudgeten

2.2 Den övriga redovisningen av socialavgifterna

2.2.1 Fullständighet och allsidighet i redovisningen

2.2.2 Redovisning av jämförelsetal

2.2.3 Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden ...

2.2.4 Enhetliga definitioner för avgift, socialavgift m.m. ...

2.3 Framställning och publicering av statistik över socialavgifterna

3 Sammanfattning

4 Hemställan

Särskilt yttrande

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Granskningens syfte och inriktning

1.2 Granskningens genomförande

1.3 Gällande ordning för redovisning och statistik

1.3.1 Bestämmelser

1.3.2 Definitioner

1.4 Kartläggning av redovisning och statistik

1.4.1 Socialavgifternas redovisning i statsbudgeten

1.4.2 Myndigheternas avgiftsredovisning och statistik

1.4.3 Redovisningen av lönekostnadspålägget

1.4.4 Sammanfattning av avgiftsredovisningen

1.5 Uppgifternas användbarhet

1.6 Överväganden

1.7 Åtgärder

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänna synpunkter

2.2 Synpunkter på socialavgifternas redovisning i riksredovisningen

2.2.1 Redovisningen av socialförsäkringssektorn

2.2.2 Alla socialavgifter skall redovisas

2.2.3 Utförligare redovisning av socialavgifterna i bilaga till
statsbudgeten

2.2.4 Redovisning av jämförelsetal för föregående redovisningsperioder

2.2.5 Redovisningen av allmänna sjukförsäkringsfonden
omprövas

2.2.6 Enhetliga definitioner för avgift, socialavgift m.m. ...

2.3 Förbättring av den statistiska informationen

Redog. 1989/90:2

Bilaga 5

(Förs. 1988/89:16)

10 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr2

Förslag till riksdagen ^d°8é 1989,90:2

1988/89:17

Riksdagens revisorers förslag angående statliga
insatser för prospektering

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor kring de
statliga insatserna för prospektering.

Med utgångspunkt i de mineralpolitiska riktlinjer som riksdagen fastställde
år 1982 har främst nämnden för statens gruvegendoms (NSG) prospekteringsverksamhet
och det statliga stödet till prospekterande företag via
programmet för utökad prospektering m.m. granskats.

Vid granskningen har konstaterats bl.a. att utfallet av de statliga insatserna
för prospektering under de senaste tolv åren inte varit tillfredsställande.
Detta gäller framför allt NSG:s prospekteringsverksamhet, vilken - såvitt vi
kan bedöma - hittills inte lett till att någon fyndighet kommit till exploatering.
Vi har vidare funnit vissa brister i den långsiktiga inriktningen av och
strategin för det samlade statliga agerandet inom området samt i reglerna för
stöd till prospekterande företag. Något som även gäller för baskarteringen
vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

För att uppnå ökade resultat föreslår vi därför bl.a.

att tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna på området förskjuts i
riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
att ett bättre underlag i fråga om tekniska/geologiska förutsättningar för
prospekteringen tas fram och branschförutsättningarna för företag inom
mineralområdet klarläggs samt behovet av samordning av de statliga
insatserna för baskartering, forskning och utveckling samt prospektering
utreds,

att prospekteringsrådets uppgifter på mineralområdet vidgas och att dess
överflyttning till NSG övervägs,
att SGU utreder förutsättningar för samt omfattning av och inriktning på
en förstärkt baskartering,

att samarbetet mellan SGU och NSG fördjupas i fråga om prognosarbetet
samt

att NSG:s övergripande planering förbättras, NSG:s ledning förstärks och
ordningen för medelstilldelningen till NSG ses över.

1 Revisorernas granskning

Granskningen1 har främst gällt NSG:s prospekteringsverksamhet och stödet
till prospekterande företag via programmet för utökad prospektering m.m.

1 Granskningen har föreslagits av två enskilda riksdagsmän vid revisorernas sammanträden
med utskotten år 1987.

146

Härvid har planering och urval av projekt, gruv- och mineralindustrins
utvecklingstendenser samt frågan om inriktningen av och strategin för den
statliga prospekteringen är anpassad till utvecklingen studerats. Aven
baskarteringen vid SGU och programmet malmgeologisk forskning vid
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har undersökts.

För prospekteringen har staten under åren 1975-1987 satsat sammanlagt
ca 1,3 miljarder kronor med målet att få fram ny gruvverksamhet. Omkring
920 milj. kr. därav har gått till NSG:s prospektering och ca 180 milj. kr. till
övriga prospekterande företag. Därutöver har minst 180 milj. kr. satsats på
baskartering och malmgeologisk forskning för prospekteringens behov2.

Syftet med granskningen har varit att analysera inriktningen samt omfattningen
och resultatet av de statliga prospekteringsinsatserna under de
senaste tolv åren samt att söka klarlägga förutsättningarna för statens
möjligheter att komplettera och stimulera den enskilda prospekteringsverksamheten
i landet. I granskningen har också ingått att överväga olika
alternativ när det gäller målen för och inriktningen av NSG:s verksamhet.

Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten (1987/88:9) Statliga
insatser för prospektering (dnr 1987/88:40). Över rapporten har yttranden
inhämtats i sedvanlig ordning. Sammanfattningar över rapporten och
yttrandena är redovisade i bilaga till denna skrivelse.

I rapporten noteras att utfallet av de statliga prospekteringsinsatserna
under de senaste tolv åren inte varit tillfredställande. Detta gäller framför allt
NSG:s prospekteringsverksamhet, som hittills inte lett till att någon ny
fyndighet kommit till exploatering. Vidare har i granskningen konstaterats
vissa brister i den långsiktiga inriktningen av och strategin för det samlade
statliga agerandet inom prospekteringsområdet samt i fråga om stödet till
prospekterande företag. Detsamma gäller för baskarteringen vid SGU.
Därför förordas i rapporten i första hand att en omfördelning sker av de
statliga insatserna i riktning mot tidigare stadier i prospekteringskedjan och
att ett bättre planeringsunderlag tas fram, så att val av prospekteringsområden
och projekt kan göras med större hänsyn till givna förutsättningar och
möjligheter för utvinning av olika typer av metaller/mineral.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Den hittillsvarande inriktningen av den statliga
prospekteringsverksamheten

Från och med budgetåret 1975/76 övertog NSG ansvaret för den statliga
prospekteringen. Ansvaret för denna hade tidigare legat på SGU. Fram
t.o.m. budgetåret 1987/88 har NSG för uppgiften tilldelats sammanlagt ca
920 milj. kr.

I vår granskning har resultatet och effekterna av denna statliga prospekteringsverksamhet
bedömts. Analysen har omfattat statliga prospekterings -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

2 Som jämförelse kan nämnas att de två andra stora prospekteringsorganisationerna på
området - Boliden Mineral AB och f.d. LKAB prospektering - under motsvarande
tidsperiod totalt satsat ca 402 milj. kr. resp. 531 milj. kr. i prospektering.

147

projekt som avslutats under åren 1975-1987. Således ingår även resultat av
SGU:s prospekteringsverksamhet sedan slutet på 1960-talet.

Denna analys har avsett säkerställda resultat av NSG:s verksamhet i form
av igångsättande av gruvdrift, arrende- och samarbetsavtal, upptäckta
malmreserver, utmål, företagskontakter och av NSG gjorda klassificeringar
av mineraliseringar som NSG själv upptäckt. Analysen visar att nämndens
prospektering hittills inte lett till att någon fyndighet kommit till eller med
full säkerhet kan sägas vara på väg mot exploatering. Därmed har heller inga
arrendeintäkter influtit som skulle kunna balansera prospekteringskostnaderna.
NSG har inte heller kommit något nytt, större malmfält på spåren
eller bidragit med malmreserver till gruvor där brytning sker i någon mer
betydande omfattning.

För att ytterligare belysa NSG:s prospekteringsverksamhet har i rapporten
ställts samman nämndens samtliga genom borrning undersökta fyndigheter,
och därefter har NSG fått klassificera dessa i försumbara, marginella och
utvinningsbara fyndigheter. Därvid framgår att NSG borrat upp ca 175
fyndigheter under den granskade perioden. Av dessa har 131 ansetts vara
försumbara, 24 marginella och 13 utvinningsbara1 fyndigheter. Av de
sistnämnda är fyra fyndigheter av större intresse för NSG för närvarande.2
Därtill finns fyra småfyndigheter där NSG har vissa planer på s.k. smågruveverksamhet.

En analys av orsakerna till den statliga prospekteringens förhållandevis
dåliga utfall pekar på brister i framför allt den långsiktiga inriktningen av och
strategin för nämndens agerande inom området.

Flertalet av de myndigheter och organisationer som hörts i ärendet delar i
stort våra synpunkter och bedömningar.Inte heller har någon av dessa några
sakliga påpekanden att göra emot det underlag vi redovisat i vår rapport.
Högskolan i Luleå, Svenska gruvföreningen och Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) finner granskningens faktasammanställningar väl genomförda
och värdefulla.

Några av remissinstanserna påpekar dock att den granskade tidsperioden
kan vara i kortaste laget för en slutgiltig utvärdering av en verksamhet som
malmprospektering, på grund av att det kan ta uppåt 5 till 15 år att etablera en
färdig gruva. Vi är medvetna om detta och har tagit hänsyn till det. Så t.ex.
ingår också SGU:s tidiga prospekteringsaktiviteter i vår utvärdering, varför
den utvärderade tidsperioden i många fall är mellan 15 och 20 år. Vi har även
låtit NSG själv bedöma det framtida värdet av de fyndigheter man hittat, men
som man av olika skäl inte velat eller hittills hunnit utmålslägga.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet är kritiskt och anser att man fått en
mer verklighetsbetonad bild av orsakerna till det dåliga prospekteringsutfallet
om vi, i samband med att vi konstaterade vissa brister i långsiktig
inriktning och strategi vid NSG, också nämnt att detta förorsakats av beslut
över vilka NSG inte rått. Enligt förbundet skulle orsakerna ha sin grund i
beslut av riksdagen.

1 I detta begrepp innefattas såväl en teknisk som en ekonomisk bedömning.

21 fråga om en av dessa - Pahtohavarefyndigheten - pågår i dagarna förhandlingar om
rättigheterna till fortsatta undersökningar med bl.a. Outokumpu AB, som kan
innebära att ytterligare ett steg mot exploatering tagits.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

På denna punkt har vi delvis en annan uppfattning. De nya riktlinjer för
nämndens prospekteringsverksamhet som gavs i mineralpolitiska propositionen
(prop. 1981/82:99) innebar att de tre huvudområden mineralpolitiska
kommittén bedömt som viktigast för den framtida inriktningen av prospekteringen
i Sverige, nämligen prospektering efter nya slag av fyndigheter,
t.ex.industrimineral och legeringsmetaller, grundläggande basprospektering
i syfte att hitta nya malmprovinser samt prospektering i anslutning till
befintliga driftsgruvor och anrikningsverk fastslogs som riktningsgivande.
Samtidigt påpekades det dock i propositionen att det åligger nämnden att,
inom ramen för sina tillgängliga resurser och mot bakgrunden av hur
verksamheten med prospekteringsstödet utföll, själv prioritera satsningarnas
storlek inom resp. huvudområden. I sammanhanget kan också nämnas att
NSG år 1983 genomförde en ändring i sin inriktning av verksamheten som
innebar att den basprospektering för att finna nya malmprovinser som varit
igång sedan år 1978 övergavs till förmån för en tyngdpunktsförskjutning mot
undersökningar av enskilda fyndigheter inom kända malmprovinser. NSG:s
egna bedömningar och prioriteringar torde därmed ha påverkat den hittillsvarande
prospekteringsverksamheten.

Det bör också påpekas att vår granskning självfallet även avsett en
bedömning av riksdagens beslut i saken och behovet av omprövningar.

Malå kommun, Sveriges geologiska AB (SGAB) och Civilingenjörsförbundet
(CF) har vissa allmänna kritiska påpekanden om granskningen. I
fråga om redovisningar och analyser av resultatet av den statliga prospekteringen
ges dock främst kompletterande orsaksförklaringar och bakgrund till
erhållet resultat. Så t.ex. anser Malå kommun att en bidragande orsak till det
klena resultatet av den statliga prospekteringen säkerligen är att man i fråga
om denna endast i mycket begränsad omfattning tagit hänsyn till åsikter från
fackfolk och specialister inom branschen då svensk prospekteringsverksamhet
diskuterats, utretts och genomgått omorganisationer. Revisorerna vill
här endast påpeka att ett 30-tal ledande personer och organisationer inom
området hörts under vår granskning.

NSG efterlyser i sitt yttrande en mer positiv redovisning av hur man
bedrivit sin prospektering som motvikt till den som man anser något negativa
bild av verksamheten som vi ger i rapporten. Som ett exempel hänvisar man
till den summering av verksamheten som inleder nämndens yttrande.

Revisorerna noterar att nämnden i denna inledningsvis refererar sin
instruktion och därefter på några rader ger sin syn på prospekteringen och val
av målområden. Nämnden avslutar med att säga att man har ett gott
samarbete med konsulter, gruvföretag och myndigheter och kontakt med
universitet och högskolor.

Vi kan dock inte finna att denna allmänna beskrivning tillfört något nytt till
granskningsrapportens uppgifter. När det gäller de redovisningar och
analyser revisorerna genomfört i fråga om NSG:s hittillsvarande prospekteringsprojekt
väljer nämnden - i det stora hela - att inte kommentera dessa.
Man påpekar endast att NSG bl.a. upptäckt - vilket också redovisats i vår
rapport - fyra i remissvaret uppräknade fyndigheter som är långt framskridna
mot en exploatering.

1 övrigt anser NSG att rapporten förbigår de pris- och utvecklingsproblem

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

som gruvnäringen drabbats av under den tid NSG verkat. Kraven på
utvinningsbara tonnage och halter i projekten har sålunda ständigt ökat.
Detta är självfallet en kärnfråga för prospekteringsverksamheten i landet
framöver som vi varit klart medvetna om.

Endast bergmästaren i norra distriktet har sakliga påpekanden om det
underlagsmaterial som vi baserat vårt slutliga omdöme på och synpunkter på
våra resultatjämförelser. Detta gäller klassificeringen av utmålet Lappvattnet
23 som enligt bergmästaren med dagens nickelpris torde vara av intresse
från ekonomisk synpunkt. Han påpekar emellertid också att dagens nickeloch
kopparpriser av många bedömare anses vara tillfälliga. Dessutom vill
han att utmål i anslutning till gruva som är i gång ej medtas vid jämförelser
mellan statliga och privata prospekteringsorganisationer, eftersom det är
lättare att hitta malm och igångsätta gruvbrytning intill en verksam gruva.

Angående verksamheten i norra distriktet skriver bergmästaren:

Efter denna korrigering framgår att endast Viscariagruvan har igångsatts.
Denna gruva har dock med något års undantag gått med förlust, ända tills
1987 års prishöjning på koppar gjorde den brytvärd. Ur strikt ekonomisk
synpunkt borde gruvbrytningen ej ha igångsatts. En granskning av övriga
utmål som tilldelats något av de stora gruvföretagen, visar att med ett par
undantag även dessa fyndigheter förutsätter väsentliga realprishöjningar
eller teknikförbättringar för att kunna brytas. De är i likhet med statens
utmål resultat av det synsätt som etablerades före trendbrottet på metallmarknaden.

Rapporten anger att kostnaden per utlagt utmål är klart högre för statlig än
för övrig prospekteringsverksamhet. En del av denna skillnad torde kunna
förklaras med att de av NSG redovisade undersökningarna i regel har varit
mera omfattande, som t.ex. tätare borrning, än vad övriga sökande redovisar
vid utmålsläggningar. De sistnämndas undersökningsarbeten ligger oftare på
gränsen till vad som kan godtagas för att utmål över huvud taget skall kunna
anvisas.

När utmålet Gelvenåkko undantages, härrör samtliga för NSG:s räkning
lagda utmål inom norra distriktet från uppslag, som hade börjat undersökas,
innan NSG övertog ansvaret för den statliga prospekteringen. Det är således
egentligen det tidigare SGU:s insatser för att hitta nya malmer och NSG:s
insatser för att fullfölja undersökningarna, som har granskats.

Revisorerna kan instämma i att de privata prospekteringsorganisationerna
inte heller varit särskilt framgångsrika och att vår utvärdering snarare gäller
det tidigare SGU:s insatser för att hitta malmer och NSG:s insatser för att
fullfölja dessa. Enligt vår mening blir inte nämndens hittillsvarande verksamhet
mer tillfredsställande av att flera av NSGts fyndigheter egentligen hittats
och undersökts av dåvarande SGU eller av övriga prospektörers mer eller
mindre tillfredsställande resultat.

2.2 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan
olika led i prospekteringskedjan

I vår granskningsrapport föreslår vi att tyngdpunkten i de samlade statliga
insatserna för prospektering förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
dvs. mot baskartering, malmgeologisk FoU och basprospekte -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

150

ring. Flertalet hörda remissinstanser instämmer i eller har icke något att
erinra emot förslaget.

Såsom bl.a. SGU, Stockholms universitet och bergmästaren i södra
distriktet framhåller i sina yttranden krävs det en väsentligt ökad kännedom
om berggrunden om den fortsatta svenska prospekteringen skall bli framgångsrik.
Detta förutsätter bl.a. en snabbare och mer omfattande geologisk
karteringsverksamhet och en bättre framförhållande malmgeologisk forskning.

De stora utländska prospekteringsbolagen använder i dag, såsom Stockholms
universitet också påpekar, stora delar av sina resurser till att utveckla
prospekteringsstrategier som bygger på geologiska synsätt och idéer från
modern forskning. I samarbete med universiteten och de nationella geologiska
undersökningarna utformas geologiska modeller som beskriver de miljöer
och processer som skapat malmfyndigheterna. Detta är av allt större
betydelse eftersom man i ökad utsträckning måste söka malmer mot större
djup, vilket är dyrbart med konventionella geofysiska metoder och borrningssystem.

Bergmästaren i södra distriktet anser också att strukturgeologi (tredimensionella
beskrivningar av t.ex. kalderor och avsättningsbassänger) och
åldersbestämningar bör ingå som en viktig del i framtida planeringsunderlag.

Även fältprospekteringen i landet är i dag eftersatt vilket också Boliden
MineraI AB, Svenska gruvindustriarbetareförbundet och STU framhåller i
sina yttranden. Detta beror bl.a. på brister i planeringsunderlaget.

En förstärkning av insatserna i tidigare led är enligt vår mening erforderlig.
Behovet understryks av den konstaterade svårigheten att uppställa en
strategi för prospekteringsverksamheten. Stora statliga prospekteringsresurser
kan möjligen hittills ha lagts på fel områden på grund av att grundläggande
planeringsmaterial saknats.

Även andra förbättringar på området föreslås av remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar sålunda att de kriterier som för
närvarande avgör om prospekteringsstöd skall utgå inte främjar ett långsiktigt
synsätt och därför behöver ses över. Högskolan i Luleå föreslår att den
tillämpade geofysiska forskningens resultat skall tas i beaktande på ett
mycket tidigare stadium i prospekteringsplaneringen genom att resultatutbyte
och forskningsinitiering sker i ett framtida prospekteringsråd.

STU understryker för sin del betydelsen av att vidgade resurser ges SGU
för att ta en mer aktiv roll vad det gäller FoU. Det finns nämligen ett påtagligt
behov av ökad FoU-samverkan och informationsutbyte inom svensk geologi.

STU liksom flera andra remissinstanser framhåller vikten av ett svenskt
deltagande i den internationella malmgeologiska debatten och att nya
malmgenetiska idéer tillförs och prövas vid prospekteringen inom landet.
STU ser därför, särskilt mot bakgrund av SGU:s behov av ökad extern
FoU-samverkan och behov att bygga upp ett förstärkt och långsiktigt stabilt
kontaktnät, gärna en mer aktiv roll för SGU som operativ myndighet i dessa
sammanhang.

Revisorerna delar dessa uppfattningar.

Vi föreslär att tyngdpunkten i de samlade statliga insatserna för prospektering
förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan, såsom
baskartering, malmgeologisk FoU och basprospektering.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

2.3 Långsiktig inriktning och utveckling av den statliga
prospekteringen

Den prospektering som bedrivs i dag utgör grunden för den mineralutvinning
som kommer att bedrivas i en framtid, sannolikt med andra tekniska och
ekonomiska förutsättningar än i dagsläget. Denna prospektering är baserad
på tidigare vunnen erfarenhet och tidigare utvecklad teknik samt utförs mot
bakgrund av framtidens definition av begreppet malm.

Vid varje tidpunkt styrs prospekteringen av förutsättningar som prospekteringsorganisationerna
i många fall har ringa direkt kontroll över, och man
tvingas trots det göra rimliga antaganden rörande de givna förutsättningarna
och sedan överföra dem till praktiskt handlande. De viktigaste förutsättningarna
vid en given tidpunkt är marknadsförutsättningar (malmvärde in situ
och prisutveckling), internationell utveckling på mineralområdet (upptäckter
av nya fyndigheter, export- och importbegränsningar, gruvnedläggningar),
tekniska-geologiska förutsättningar (utvecklingen inom det geologiska
området, av prospekteringstekniken, på gruvbrytningsområdet och på
anrikningssidan) och branschförutsättningar inom landet (företagsantal,
struktur, inriktning m.m.).

Bedömningar av dessa olika typer av förutsättningar och slutsatserna av
bedömningarna är följaktligen viktiga styrmedel för inriktningen av prospekteringen.
För en framtida verksamhet på prospekteringsområdet har man
därför att förlita sig till att en tillfredsställande analys- och prognosverksamhet
kommer till stånd samt att en tillfredsställande översikt över utvecklingen
på området införskaffas och god framförhållande forskning på det geologiska
och tekniska området upprätthålls.

Något mer omfattande eller systematiskt arbete av nämnt slag förekommer
inte i dag. SGU:s utredningsresurser i dessa avseenden är begränsade.
NSG har givetvis på olika sätt, dock i'' mer osystematisk och mindre
resurskrävande form, följt utvecklingen. Men med resurser i den storleksordningen
NSG förfogar över har dessa aktiviteter varit alltför begränsade.
NSG har många likheter med ett affärsdrivande verk, som skall verka både i
samarbete och konkurrens med andra på en marknad och måste därför ha en
överblick över denna marknad och hur den kommer att utvecklas framöver.

Utan tillräcklig framförhållning saknar den statliga prospekteringsverksamheten
möjlighet att hävda sig.

Den kommitté för utredning av marknadsförutsättningar m.m. för vissa
mineralråvaror (dir 1987:33) som för närvarande arbetar kommer säkerligen
att lämna en typ av underlag som är lämplig för efterfrågad styrning.

Vår granskning visar att det är viktigt att också ett bättre underlag när det
gäller tekniska/geologiska förutsättningar och branschförutsättningar inom
landet tas fram för framtida beslut.

Det i vår granskningsrapport framlagda förslaget att kommittén bör fä
tilläggsdirektiv för att bl.a. ta fram ett sådant kompletterande underlag och
pröva behovet av samordning av de statliga insatserna för baskartering,
forskning och utveckling (FoU) och basprospektering får stöd eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom en.

Enligt S/ND:s mening är det angeläget att NSG:s prospekteringsverksam -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

het samordnas med de statliga resurserna vid universitet och högskolor.
Svenska Gruvföreningen anser också att svensk mineralhantering skulle
gynnas av en kraftsamling inom geologi och prospektering. I dag råder alltför
stor splittring på den statliga sidan med onödigt många högskole- och
universitetsinstitutioner, statliga verk m.m. Det skapar revirtänkande och
tungrodd byråkrati.

Mineralråvarukommittén (MIR-kommittén) själv anser att detta förslag
berör avgränsade delområden, som ryms inom den vidare ram som ges i
direktiven för kommittén och ställer sig positiv till att erhålla nämnda
tillläggsdirektiv. En förutsättning för att kunna genomföra arbetet enligt de
föreslagna tilläggsdirektiven är dock att tidpunkten för redovisning av
utredningsarbetet senareläggs. Enligt vår mening bör detta i så fall ske.

Endast Malå kommun ställer sig tvekande till detta förslag med motiveringen
att de föreslagna kommittétilläggen inte skulle leda till att något nytt
kom fram. Vår granskning visar emellertid att ett sådant sammanställt
material saknas för närvarande. Ett dylikt undersökningsmaterial i fråga om
geologiska/tekniska förutsättningar och branschförutsättningar inom landet
bör också kunna ställas samman av befintligt material och bedömningar på
basis av detta göras utan alltför tidskrävande insatser.

Revisorerna anser det angeläget att MIR-kommittén får de föreslagna
tilläggsdirektiven för att komplettera det framtida beslutsunderlaget på
området.

2.4 Prospekteringsråd

I regeringens proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m.
föreslogs att ett prospekteringsråd inrättades vid den centrala förvaltningsmyndigheten
på mineralområdet, dvs. SGU. Rådet skulle få en viktig uppgift
i arbetet att samordna de olika prospekteringsorganisationernas verksamhet.
Det borde bl.a. ta initiativ till och föreslå större projekt för att snabbt kartera
intressanta områden genom t.ex. förenklad berggrundskartering eller storregionala
geokemiska undersökningar. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag. I proposition 1981/82:99 om svensk mineralpolitik sades
vidare att anknytningen till det föreslagna rådets verksamhet skulle bli av stor
betydelse i nämndens fortsatta verksamhet, bl.a. kunde inom ramen för
rådets verksamhet ett betydelsefullt samarbete äga rum. Samarbetet förutsattes
leda till en effektiv samordning av de samlade resurserna för
prospektering, mineralteknik och även FoU-satsningar.

För nämndens vidkommande var det av stor betydelse att detta arbete
kontinuerligt ökar dess kunskaper om och erfarenheter av den praktiska
verksamheten på mineralutvinningsområdet. Nämndens viktiga uppgift att,
bl.a. på grundval av samarbetet i prospekteringsrådet, bevilja stöd till
prospektering och att i eget samarbete med annan gruvintressent driva
projekt, förutsatte en kompetens som för nämndens vidkommande, med
dess begränsade personella resurser, förutsatte nära kontakter med andra
myndigheter och organ, som t.ex ÖCB, STU, högskolan i Luleå och andra
forskningsorgan.

Vår granskning har visat att prospekteringsrådet på SGU endast i

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

begränsad utsträckning kunnat fylla de uppgifter statsmakterna angett.
Rådets huvudsakliga uppgift har bestått i att lämna förslag till inriktning av
SGU:s förenklade berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar.

För att få det värdefulla kompetenstillskott i planeringsverksamheten som
statsmakterna avsett i sina direktiv föreslogs i vår rapport att prospekteringsrådet
skulle flyttas från SGU till NSG. Ett utvecklat samråd med andra
företag och kompetenscentra är enligt rapporten särskilt angeläget när det
gäller den övergripande planeringen av NSG:s verksamhet. Verksamhetsplanen
är NSG:s viktigaste styrinstrument. NSG bör vid utarbetandet av
planerna utnyttja såväl utomstående kompetens som den som kommer att
finnas företrädd i det föreslagna prospekteringsrådet.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är positiva till eller
har inget att erinra emot det föreslagna prospekteringsrådet. Av de närmast
berörda myndigheterna har SGU inget att erinra mot att ett sådant
prospekteringsråd inrättas vid NSG, men man anser dock att detta bör få en
annan benämning för att undvika en sammanblandning med SGU:s prospekteringsråd
som man vill ha kvar. Detta råd har, anser man, en mycket viktig
funktion för SGU:s kontakter med prospekterande företag och organisationer.

NSG ser ingen anledning att byta huvudman för rådet, såvida inte detta
skall ha radikalt andra uppgifter än SGU:s råd.

Visserligen bör SG U: s behov av kontakter i ovan angivna avseenden enligt
vår bedömning lika väl kunna tillgodoses i ett prospekteringsråd vid NSG,
och detta råd få så vidgade uppgifter att såväl SGU:s som NSG:s krav på
kompetent rådgivning tillgodoses.

Eftersom de närmast berörda myndigheterna uttryckt en viss tveksamhet
till det av oss presenterade förslaget bör frågan övervägas ytterligare. Vi
förordar därför att MIR-kommittén också prövar behovet av att flytta över
prospekteringsrådet vid SGU till NSG och därmed sammanhängande frågor.
I ett sådant råd bör ingå personer med kunskaper om prospektering,
gruvbrytning och mineralanrikning, forskning och utveckling samt kunskaper
om metallmarknadernas utveckling. Samtidigt bör ställning tas till NSG:s
styr- och referensgrupp för stödet till prospekterande företag.

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m.

I granskningsrapporten har framförts förslag om olika åtgärder för att stärka
NSG:s möjligheter till övergripande planering, bättre organisation m.m.
Beträffande dessa förslag är remissutfallet mera svårbedömt än i fråga om de
hittills berörda frågorna. Endast ett mindre antal av remissinstanserna har
yttrat sig om dessa förslag till åtgärder. Meningarna är också delade bland
dem. Vad vi kan notera, har dock inga avgörande invändningar redovisats.
Emellertid kan vissa av dessa frågor behöva utredas vidare. Här nedan
övervägs endast de förslag till åtgärder som vi för närvarande anser bör
vidtas.

Förslaget att förbättra den övergripande planeringen, särskilt när det
gäller utvärderingar och analyser av tidigare planperioders prospekterings -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

154

verksamhet, biträder Malå kommun, Civilingenjörsförbundet och Svenska
gruvindustriarbetarförbundet helt eller delvis. SGAB anser att den planering
som behövs redan sker hos NSG. En överföring av prognosfunktionen från
SGU till NSG är dock önskvärd, anser bolaget.

SGAB har inte redovisat några avgörande invändningar i detta sammanhang.
Vi konstaterar också att resultatet från SGU:s prognosverksamhet i
dag även har andra avnämare än NSG och att SGU anser att det finns
anledning att öka verkets möjligheter till insatser på prognosområdet. Detta
långsiktiga prognos- och utredningsarbete inom SGU bör kunna utgöra en
del av det underlag som krävs som bakgrund för NS6:s verksamhet. SGU
ställer sig positivt till ett fördjupat samarbete inom detta område. Enligt vår
mening är det angeläget att så sker.

Vi vill betona att den övergripande planeringen måste utgå från de faktiska
förutsättningarna för verksamheten. Vår uppfattning är att en analys av
verksamheten och resultatet av tidigare perioders prospektering är av stor
betydelse härvidlag. I vår granskning har vi vidare konstaterat att det
övergripande planeringsarbete som hittills bedrivits vid NSG i huvudsak varit
kortsiktigt och framtidsinriktat. Det är också angeläget att riksdag och
regering samt andra beslutsfattare på området genom NSG får bättre
beslutsunderlag för sina övergripande ställningstaganden.

Enligt var mening bör sålunda den övergripande planeringen och styrningen
av verksamheten ske med utgångspunkt i en tillbakablickande redovisning
och analys av verksamhetens resultat. Den övergripade planeringen behöver
förbättras i dessa avseenden.

När det gäller att få fram tillförlitliga prognoser bör ett fördjupat samarbete
melian SGU och NSG komma till stånd.

Prospekteringen är den dominerande delen av NSG:s verksamhet. Representanterna
i NSG.s styrelse är emellertid i dag främst valda för att bistå NSG
med kunskap och auktoritet i fråga om egendomsförvaltning. Vi har därför i
rapporten satt i fråga om inte styrelsen bör få en sammansättning som bättre
svarar mot NSG:s dominerande verksamhet, dvs. prospektering. I styrelsen
bör också ingå en representant för Statens industriverk (SIND). SIND är
också positivt inställd till att utse en representant i NSG:s styrelse.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot detta förslag. SGAB
anser dock att det inte bara skall finnas prospekteringskunskap i NSG:s
styrelse. Det är viktigt att kunskap om gruvbrytning och mineralanrikning
samt kunskap om metallmarknadernas utveckling är företrädd. Vårt förslag
har bl.a. varit avsett att åstadkomma detta. Vi föreslår därför att även denna
tvp av kompetens tillgodoses i NSG:s styrelse.

När det gäller statens anslag till NSG, som i dag utgår dels via nämndens
anslag, dels i form av viss del av prospekteringsstödet (D7-anslaget), anser
nämnden att det enbart är positivt att NSG såsom föreslås i rapporten får ett
fast anslag i stället för anslag också i form av prospekteringsstöd. Instämmandet
gäller dock endast under förutsättning att det inte innebär någon prutning
jämfört med dagens anslag jämte stöd.

SGAB liksom Malti kommun ställer sig däremot frågande till varför de
statliga projekten ej skall ha möjlighet att få prospekteringsstöd. Projekten
bör oberoende av om de är statliga eller privata bedömas utifrån sina meriter

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

och de direktiv sorn angetts i regeringspropositionen. Enligt vår mening är
det emellertid otillfredsställande att en konkurrent skall bedöma övriga
prospektörers projekt. Vi finner det därför vara lämpligare att dessa medel
tillförs direkt via nämndens anslag. Så har t.ex. i år skett för fortsatta
undersökningar i Pahtohavarefyndigheten. Vi kan också tänka oss att en
oberoende myndighet, som har kompetens härför, bedömer och utdelar
stödet.

2.6 Baskarteringen vid SGU

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra mot det i
rapporten framförda förslaget att baskarteringen vid SGU skall förstärkas
och bättre anpassas till prospekteringens framtida behov. Mot bakgrund av
de synpunkter som avgetts vid remissbehandlingen finner vi emellertid inget
behov av att föra förslaget om ett utvecklat uppdrags- och rapporteringssystem
för baskartering mellan myndigheterna vidare. I tidigare avsnitt har vi
föreslagit att MIR-kommittén prövar behovet av att baskarteringsverksamheten
vid SGU samordnas med övriga insatser för prospektering. Vi föreslår
att SGU på grundval av kommitténs bedömningar utreder omfattning och
inriktning av en förstärkt baskartering.

3 Sammanfattning

Med stöd av vad som anförts föreslår revisorerna
att tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna på mineralområdet
förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,

att ett bättre underlag i fråga om tekniska/geologiska förutsättningar för
prospekteringen tas fram och branschförutsättningarna för företag inom
mineralområdet klarläggs samt behovet av samordning av de statliga
insatserna för baskartering, forskning och utveckling samt prospektering
utreds och att den nu arbetande kommittén (dir 1987:33) för utredning av
marknadsförutsättningar m.m. för vissa mineralråvaror (MIR-kommittén)
ges dessa uppdrag,

att MIR-kommittén får i uppdrag att även utreda frågan om överflyttning
av prospekteringsrådet vid SGU till NSG och därmed sammanhängande
frågor,

an SGU utreder förutsättningar för samt omfattningen av och inriktningen
på en förstärkt baskartering,
att samarbetet mellan SGU och NSG fördjupas i fråga om framtidsprognoser,

att NSG:s övergripande planering förbättras, särskilt när det gäller
utvärderingar och analyser av tidigare planperioders prospektering,
att NSG:s styrelse får en sammansättning som bättre svarar mot nämndens
dominerande verksamhet, dvs. prospektering, samt
att NSG tilldelas medel före sin prospektering direkt via sitt anslag och ej
via stödet till prospekterande företag.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

156

4 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört angående vidareutvecklingen av de statliga insatserna
på prospekteringsområdet och organisationen för genomförandet
av det vidare arbetet.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m), Hans Lindblad (fp), Kjell
Nilsson (s), Stig Gustafsson (s), Torsten Karlsson (s), Rune Jonsson (s), Per
Stenmarck (m), Maja Bäckström (s), Margit Gennser (m). Lennart Brunander
(c) och Ulla Johansson (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Eero Marttinen
(föredragande).

Stockholm den 8 december 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Eero Marttinen

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

157

Sammanfattning av rapport 1987/88:9 om statliga
insatser för prospektering och de remissyttranden
som har avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) svarar för den statliga prospekteringen
och har regeringens uppdrag att administrera stödet till prospekterande
företag via det statliga programmet för utökad prospektering. NSG:s
prospektering skall ha en långsiktig inriktning och komplettera gruv- och
mineralindustrins satsningar. Resultatet av denna prospektering skall komma
dessa till del genom att NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Genom NSG
medverkar staten även till att stimulera och effektivisera övrig prospektering
i landet. Andra betydelsefulla statliga insatser för prospektering är baskarteringen
på SGU och programmet Prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning som STU ansvarar för.

1 prospektering har staten under åren 1975-1987 satsat sammanlagt ca 1,3
miljarder kronor med målet att få fram ny gruvverksamhet. Omkring 920
milj. kr. därav har gått till NSG:s prospektering och ca 180 milj. kr. till övriga
prospekterande företag. Därutöver har minst 180 milj. kr. satsats på
baskartering och malmgeologisk forskning för prospekteringens behov.

Mot denna bakgrund har revisorerna bedömt det angeläget att granska de
samlade insatser för prospektering som vidtagits i syfte att expandera
verksamheten inom gruv- och mineralområdet. Granskningen har inriktats
dels på att beskriva och analysera inriktning och utfall av den statliga
prospekteringen under de senaste tolv åren; dels på att analysera förutsättningar
och hinder för statens möjligheter att komplettera och stimulera övrig
prospektering. I granskningen har också ingått att överväga olika alternativ
när det gäller målen för och inriktningen av NSG:s verksamhet.

1.2 Tillvägagångssätt

Arbetet har omfattat en genomgång av utvecklingen av gruv- och mineralindustrin
och prospekteringens betydelse för denna utveckling samt statsmakternas
avsikt med insatserna inom prospekteringsområdet. Prospekteringsverksamhetens
inriktning, omfattning och resultat har kartlagts genom
intervjuer med personal vid NSG, Sveriges geologiska undersökning (SGU)
och Sveriges geologiska AB (SGAB). Intervjuer har också genomförts med
företrädare för gruvföretag och prospekteringsorganisationer samt geologiska
institutioner vid universitet och högskolor.

Revisorerna har därtill gått igenom material om enskilda projekt som NSG
drivit med avseende på arrende- och samarbetsavtal, gruvbrytning och utmål
samt bett nämnden belysa samtliga genom borrningar undersökta fyndigheter
med avseende på inriktning och resultat. Vi har också tagit del av det
material nämnden tagit fram i sin utvärdering av programmet för utökad

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

prospektering m.m. De statliga insatserna har slutligen analyserats och
bedömts via enkäter och intervjuer med ca trettio ledapde personer och
organisationer inom prospekteringsområdet.

1.3 NSG:s prospekteringsverksamhet

Från och med budgetåret 1975/76 övertog NSG från SGU ansvaret för den
statliga prospekteringen, och fram t.o.m. budgetåret 1986/87 har NSG för
prospektering tilldelats sammanlagt ca 860 milj. kr.

I revisorernas granskning av området har ingått att så långt möjligt
redovisa och bedöma resultatet och effekterna av denna statliga prospekteringsverksamhet.
Analysen har omfattat statliga prospekteringsprojekt som
avslutats under åren 1975-1987.

Eftersom SGU haft en omfattande och kontinuerlig statlig prospekteringsverksamhet
i gång, även när det gäller andra malmer än järn, sedan slutet på
1960-talet, avser analysen resultatet av de två senaste decenniernas statliga
prospektering.

Analysen har gällt säkerställda resultat av NSG:s verksamhet i form av
igångsättande av gruvdrift, arrende- och samarbetsavtal, upptäckta malmreserver,
utmål, företagskontakter och klassificeringar av upptäckta mineraliseringar
som NSG själva gjort.

Resultatanalysen visar att NSG:s prospektering hittills inte lett till att
någon fyndighet kommit till eller med full säkerhet kan sägas vara på väg mot
exploatering. Därmed har heller inga arrendeintäkter influtit som skulle
kunna balansera prospekteringskostnaderna.

Något nytt, större malmfält har NSG knappast kommit på spåren.
Nämnden har inte heller bidragit med upptäckta malmreserver till de gruvor
där brytning sker i någon mer betydande omfattning.

I rapporten har revisorerna också försökt uppskatta vad NSG genom sin
prospektering upptäckt av nya mineraliseringar som i en framtid, t.ex.
genom processutveckling, kan bli ”malm” genom att studera de utmål
nämnden lagt. Enligt uppgifter från bergmästarna har NSG lagt nya utmål på
11 fyndigheter under åren 1975 till 1987. De flesta av dessa utmål är numera
av mindre intresse. Endast två utmål bedömer NSG vara av större intresse
framöver: Lappvattnet och Nya Sumåssjögruvan.

För att ytterligare belysa NSG:s prospekteringsverksamhet har revisorerna
i rapporten ställt samman nämndens genom borrning undersökta fyndigheter
och låtit nämnden klassificera dessa i försumbara, marginella och
utvinningsbara fyndigheter. Därvid framgår att NSG borrat upp ca 175
fyndigheter under denna tidsperiod. Av dessa kan 131 anses vara försumbara,
24 marginella och 13 utvinningsbara fyndigheter. Utöver de två utmål som
nämnts ovan är två fyndigheter av större intresse för NSG för närvarande,
nämligen Kaolin i Skåne och Pahtohavarefyndigheten i Kiruna kommun.
Därtill finns fyra småfyndigheter där NSG har vissa planer på s.k. smågruveverksamhet.

Revisorernas analys av NSGs hittillsvarande verksamhet och resultat visar
att de svårigheter NSG haft att brottas med kan hänföras till tre huvudsakliga
typer av problem. Det första huvudproblemet hänger samman med att NSG

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

159

skall verka i en bransch - bestående i Sverige av ett fåtal koncernföretag -med en allt hårdare internationell konkurrens som i sin tur beror på ett stort
överutbud och stagnerande efterfrågan. Under senare år har detta medfört
ständigt ökande krav på halter och tonnage. Dessutom är kapitalbehovet för
att sätta en gruva i drift mycket stort. Av bl.a. dessa skäl är expansions- och
förnyelseutrymmet för existerande och nya gruvföretag begränsat och till
stora delar redan intecknat. För de redan etablerade har överlevandemotivet
kommit i förgrunden. Expansionen rör för dem i första hand en utökning av
produktionen i befintliga gruvor och i andra hand inom ett anrikningsverks
närområde. Nya anrikningsverk handlar det t.ex. endast undantagsvis om.
Utrymmet för nytillkommande gruvdrift och företag i landet blir därför litet.

Det andra huvudproblemet hänger samman med utfallet hittills och
svårigheterna att lokalisera tillräckligt intressanta och brytvärda fyndigheter.
Det är svårt att för närvarande peka på några av NSG:s fyndigheter, om vilka
man definitivt kan säga att de är ekonomiskt brytvärda. Ställt mot det
enklaste sättet att bedöma effektiviteten i prospekteringen, dvs. att som
effektiv anses en prospektering som ger en gruva per 100 milj. kr. i satsade
resurser, har NSG således inga meriter att tala om. Inte heller om man går ett
steg tillbaka och låter en redan lokaliserad ”fyndighet” vara ett tecken på
effektivitet (framgång), blir resultatet särskilt tillfredsställande.

Det bristande prospekteringsutfallet beror i sin tur sannolikt på en
kombination av flera olika faktorer som t.ex. a) de flesta lättfunna, ytliga,
större malmerna har redan hittats, b) NSG har använt fel teknik och/eller
haft för dåliga kunskaper, c) en dålig balans mellan översiktliga undersökningar
inkl. forskning och regional och lokal prospektering, d) agerandet har
varit för kortsiktigt, e) det har varit dåligt med nya idéer och uppslag,
okonventionella approacher etc. inom NSGs prospektering och f) den
samlade utblicken har saknats (inga ordentliga inventeringar av vad som
åstadkommits och resultaten i övrigt har gjorts).

Det tredje huvudproblemet hänger samman med den organisationsform
inom vilken NSG/SGAB bedriver verksamheten och de speciella mål resp.
krav/förväntningar man har på sig. Detta medför bl.a. behov av att ta
regionalpolitiska hänsyn, en svårhanterad relation till SGAB, kluvenhet
mellan en samhälls- och affärsroll, brist på marknads- och brytningsteknisk
fackkompetens och en svår huvuduppgift, dvs. att expandera mineralbranschen,
vilket närmast handlar om industriell utveckling. Det har t.ex. på
andra industriområden visat sig svårt att ”planera fram” ny industri/ny
produktion. NSG:s uppgift handlar i vissa avseenden om detta.

Granskningen har visat att NSG:s aktiviteter under åren 1975-1987
innefattar flera försök att pröva nya vägar och att utveckla nya instrument för
att hantera ovanstående problem. Granskningen visar emellertid också att de
villkor som NSG arbetar under, leder till vissa kvarstående från effektivitetssynpunkt
mindre tillfredsställande förhållanden och mönster framför allt när
det gäller den långsiktiga inriktningen av och strategin för nämndens
agerande inom prospekteringsområdet. Så t.ex. saknas i stor utsträckning
tillbakablickar, utvärderingar och analyser av utfallet av tidigare perioders
prospekteringsområden, och val av projekt görs ur ett alltför kortsiktigt
perspektiv och på basis av ett alltför bristfälligt planeringsunderlag.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

1.4 1982 års program för utökad prospektering m. m.

Riksdagen beslutade hösten 1982 på förslag av regeringen att anslå 300 milj.
kr. som statligt stöd (D-7 anslaget) för ett femårigt försök att utöka den
svenska prospekteringen (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:9).

Av rapporten framgår att totalt 28 huvudmän erhållit del av prospekteringsstödet.
Boliden Mineral AB är den största stödmottagaren följd av NSG
och LKAB. Dessa har fått ca 70 % av stödmedlen (exkl. Steken jokk och
forskning och utveckling).

Det mesta av stödet har gått till prospektering efter basmetaller och i
ökande grad ädelmetaller. Det är främst behovet av att stödja en långsiktig
uppbyggnad av malmbasen inom befintliga gruvområden som därmed har
tillgodosetts. Detta gäller även legeringsmetaller där stödet till betydande del
har gått till en uppbyggnad av malmbasen vid landets enda volframgruva i
Yxsjöberg (AB Statsgruvor/LKAB). Industrimineralprojekteringen (inkl.
stenindustriell verksamhet) har också till stor del varit inriktad mot en
förstärkning av råvarubasen vid befintliga täkter och anläggningar.

En nyetablering har hittills kommit till stånd som ett resultat av stödprogrammet,
men fler projekt är under utveckling mot en exploatering som
sannolikt kommer till stånd inom de närmaste åren.

I rapporten konstateras att de projekt som fått stöd har varit de mest
utvecklade delarna av prospekteringsverksamheten i landet, dvs. företagen
har lämnat in ansökningar för sina bästa projekt. De flesta av dessa projekt
faller inom traditionella malmfält och i närområdena till existerande gruvor.
Det har i stor utsträckning handlat om projekt som gruvbranschen förmodligen
av överlevnadsskäl ändå hade genomfört. I dag är - vilket framgår av
årets ansökningar - projekten i detta led i stort uttömda. Detta torde ha sin
bakgrund i att den uppslagsgenerande verksamheten sackat efter. En brist
som stödet i dag har är att de led i prospekteringen som skall ge nya uppslag
framöver inte främjas tillräckligt.

I granskningen har vidare framkommit en relativt enhällig kritik emot att
NSG via D-7 anslaget ger pengar till sig själv. NSG:s andel av detta stöd har
varit 21,2 % av totalt stöd under åren 1982-1987.

Ett nytt treårigt prospekteringsprogram på totalt 96 milj. kr. har beslutats
efter förslag i prop. 1986/87:74 (NU 1986/87:32, rskr. 1986/87:307) angående
näringspolitik inför 1990-talet.Om NSG:s förslag till regeringen för den
första etappen i detta treåriga program beaktas utgörs NSG:s stöd i denna
etapp (8 777 milj. kr.) ca 28,2 % av totalt stöd. Därtill har LKABProspektering
AB, som numera har slagits ihop med SGAB, för den första
etappen föreslagits få stöd på 3 086 milj. kr. eller 9,9 %. NSG har således
beviljat och föreslagit att en stor och ökande del av stödet skall gå till sig själv
och till NSG/SGAB-”komplexet” närstående organisationer.

Slutligen konstateras också i rapporten att styr- och referensgruppens
sammansättning dominerats av fackliga representanter och att det kan finnas
skäl att i högre utsträckning olika typer av intressen representeras i denna
grupp.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

11 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 2

1.5 Baskartering och prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning

1 rapporten konstateras vidare att baskarteringen för prospektering och den
kvartärgeologiska översiktskarteringen i stort bedrivits enligt den 5-årsplan
som SGU:s prospekteringsråd rekommenderade 1983/84. Denna plan innebär
att baskarteringen för prospektering koncentreras till i huvudsak två
områden, dels norra Ångermanland och södra Västerbotten, dels Dalarna
och Hälsingland. Arbetena har på sikt inriktats mot en årlig produktion av 10
kartblad av berggrundskartor och 10-12 kartblad när det gäller översiktliga
jordartskartor. På grund av minskade ekonomiska ramar har ej denna
produktionstakt kunnat uppnås. Än mindre har SGU kunnat uppnå mineralpolitiska
utredningens bedömda behov av ca 20 kartblad av berggrunds- resp.
jordkartskartor per år. När det gäller geokemiska kartor har SGU i stort följt
prospekteringsrådets rekommenderade 5-årsplan, men för att klara detta har
en minskning gjorts av antalet analyserade faser och fraktioner för moränproven
.

Programmet prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning, som tagits
fram i samverkan mellan STU, gruvindustrin och universitet och högskolor,
är sexårigt och påbörjades budgetåret 1987/88.

Vår granskning visar att betydelsen av en aktiv och kvalificerad malmgeologisk
forskning inom landet som medel för en effektivare prospektering
omvittnats i flera sammanhang.

De stora internationella prospekteringsbolagen använder i dag en betydande
del av sina resurser för att utveckla prospekteringsstrategier som
bygger på geologiska synsätt och idéer från modern forskning. I samarbete
med universiteten och de nationella geologiska undersökningarna utformas
geologiska modeller som beskriver de miljöer och processer som skapat
malmfyndigheter. Man söker att på vetenskapliga och systematiska grunder
styra malmletningen. Den moderna prospekteringen som den utformats av
de stora internationella gruv- och prospekteringsföretagen är väsentligen en
sofistikerad tillämpning av geovetenskap och teknologi.

Vår granskning visar att de svenska gruv- och prospekteringsföretagen i
huvudsak är konkret inriktade mot att påvisa malm. De har inte resurser
tidsmässigt eller ekonomiskt att inordna malmerna i större systematiska
mönster, vilket är av allt större betydelse då man nu i ökad utsträckning
måste söka malmer mot större djup.

1 rapporten konstateras att det föreligger betydande samhällsekonomiska
motiv och industriella motiv för att nyorientera och utöka både baskarteringen
vid SGU och den prospekteringsinriktade malmgeologiska forskningen i
landet, den senare även utöver de insatser som planeras inom det malmgeologiska
FoU-programmet. För att en sådan vidare utveckling med kunskapsuppbyggnad
och kännedom om berggrunden skall komma till stånd och
komma upp till en nivå motsvarande den i de mest framträdande gruvindustriländerna,
behövs enligt vår mening bl.a. en samordning och kraftsamling
av de statliga resurserna vid högskolor, universitet, NSG och SGU m.fl.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

162

1.6 Förslagen

De iakttagelser och de analyser som gjorts under granskningen av de statliga
insatserna för prospektering ger vid handen att mineralpolitiken behöver
vidareutvecklas, framför allt när det gäller den långsiktiga inriktningen av
och strategin för det samlade statliga agerandet inom området.

Härvid bör dels en omfördelning av de statliga insatserna ske i riktning mot
tidigare led i prospekteringskedjan, dels val av prospekteringsområden och
projekt inom den statliga prospekteringen göras med större hänsyn till givna
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter för olika typer av metaller/
mineral. För en sådan mera långsiktig inriktning av de statliga insatserna
behövs ett bättre planeringsunderlag på mineralområdet.

I rapporten föreslås därför att kommittén (dir. 1987:33) för utredning av
marknadsförutsättningar m.m. för vissa mineralråvaror får tilläggsdirektiv
för att bl.a. bedöma på vilka områden utvecklingsmöjligheter finns och
lämna förslag till utvecklingsprogram i fråga om statliga kompletterande
insatser avseende kartering. Foll och prospektering i samordnad form.

I syfte att förbättra den långsiktiga planeringen och utvärderingen av
prospekteringsverksamheten vid NSG föreslås vidare att ett prospekteringsråd
inrättas inom nämnden. I rådet bör ingå representanter för olika typer av
prospekterande och gruvbrytande företag, forskning och utveckling, internationell
ekonomi och branschkunskap i övrigt.

Granskningen av NSG:s nuvarande prospekteringsverksamhet har dessutom
lett fram till bl.a. följande förslag.

1.Åtgärder bör vidtas för att förbättra den övergripande planeringen, särskilt
när det gäller utvärderingar och analyser av utfallet av tidigare planperioders
prospekteringsverksamhet.

Z.Beredningsförfarandet vid val av prospekteringsprojekt bör förbättras
genom att nämnden regelmässigt använder sig av externa sakkunniga
bedömare för utlåtanden över projekt.

3.Formerna för initiering av prospekteringsprojekt bör vidareutvecklas
och ”förberedelser” i form av organisering av referens- och styrgrupper i
anslutning till större projekt prövas.

4.Långsiktiga prospekteringsprogram bör vidare upprättas inom NSG,
särskilt i anslutning till de förslag som kommittén angående marknadsförutsättningar
för vissa mineralråvaror kommer att avge.

5. De delar av programmen som berör kartering bör NSG lägga ut i form av
uppdrag till SGU. Samma förfarande bör även gälla i fråga om behov av
forskning och utveckling.

6.1 samband med förordad programinriktning av NSG:s verksamhet bör
också NSG:s organisation förändras på så sätt att nuvarande projektansvariga
handläggare i stället blir programansvariga.

7.NSG:s möjligheter att upphandla utanför SGAB bör också ökas och en
utveckling komma till stånd som på sikt leder till en mera normal upphandling.

8. De medel som ges NSG för prospektering bör tilldelas i särskild ordning,
och inte som nu, också via stödet till prospekterande företag (D.7).

9.Nämndens styrelse bör slutligen få en sammansättning som bättre svarar
mot NSG:s dominerande verksamhet, dvs. prospektering och i styrelsen bör
också ingå en representant för statens industriverk (SIND).

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

163

Vidare föreslås att SGU i samråd med NSG och föreslaget prospekteringsråd
utreder omfattning och inriktning för baskarteringen samt utvecklar ett
uppdrags- och avrapporteringssystem mellan myndigheterna för att effektivisera
baskarteringen.

2 Remissyttranden

Yttranden över rapporten Statliga insatser för prospektering har efter remiss
avgetts av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Stockholms universitet
(geologiska institutionen), Högskolan i Luleå (institutionen för mineral- och
prospekteringsteknik), Statens industriverk (SIND), Sveriges geologiska
undersökning, Nämnden för statens gruvegendom (NSG), Styrelsen för
teknisk utveckling (STU), Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i
Västmanlands län, kommittén för utredning av marknadsförutsättningar för
olika mineralråvaror (MIR-kommittén), Gruvindustriarbetareförbundet,
Svenska gruvföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF),
Sveriges civilingenjörers förbund (CF) och Sveriges geologiska AB (SGAB).
Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från Boliden Mineral
AB, Malå kommun samt Utvecklingsfonden och Länsarbetsnämnden i länet.
Sveriges geologiska undersökning har bifogat yttranden från bergmästarna i
norra resp. södra distriktet.

Sveriges arbetsledareförbund har också getts tillfälle att yttra sig men ej
svarat.

2.1 Resultat och effekter av den statliga
prospekteringsverksamheten

I rapporten redovisas och bedöms effekterna av NSG:s prospekteringsverksamhet
och stödet till prospekterande företag via programmet för utökad
prospektering. Den genomförda granskningen visar att utfallet av framför
allt NSG:s prospekteringsverksamhet, vilken hittills inte lett till att någon
fyndighet kommit till exploatering, inte varit tillfredsställande. Rapportens
analys av orsakerna till den statliga prospekteringens förhållandevis dåliga
utfall pekar på brister i framför allt den långsiktiga inriktningen av och
strategin för det samlade statliga agerandet inom området.

SGU och bergmästaren i södra distriktet delar vår bedömning att den
statliga prospekteringen inte gett tillfredsställande resultat. Rapporten ger
också enligt dessa i stort sett en riktig bild av resultatet av den statliga
prospekteringen samt av NSG och dess verksamhet.

Flera andra remissinstanser anger i sina yttranden att de i stort delar våra
synpunkter och bedömningar eller många av dessa. Det gäller t.ex. SIND,
SIF, Svenska Gruvindustriarebetareförbundet. Länsarbetsnämnden i Västerbotten
och Stockholms universitet. Icke någon av dessa har något att erinra
emot revisorernas sakliga underlag, metod eller utgångspunkter för sin
utvärdering. Några av remissinstanserna påpekar dock att tidsperioden kan
vara i kortaste laget för en slutgiltig utvärdering av en verksamhet som
malmprospektering.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet är dessutom kritiskt till vissa av
revisorernas slutliga bedömningar och orsaksförklaringar. Så t.ex. skulle det

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

ge en mer verklighetsbetonad bild av orsakerna till det dåliga prospekteringsutfallet
om vi i samband med att vissa brister konstaterats vid NSG, framför
allt när det gäller den långsiktiga inriktningen av och strategin för nämndens
agerande inom prospekteringsområdet, också nämnt att detta förorsakats av
beslut över vilka NSG inte råder utan vilka enligt förbundets tolkning ytterst
härstammar från beslut av riksdagen.

Högskolan i Luleå skriver att rapportens omfattande genomgång av statlig
och privat prospektering i landet i sig är ett viktigt aktstycke med många och
delvis nya fakta som kan vara svåra att finna i andra källor. Även Svenska
gruvföreningen och ÖCB finner granskningens faktasammanställningar väl
genomförda och värdefulla.

NSG, Malå kommun, SGAB och CF har vissa allmänna kritiska omdömen
om revisorernas sätt att granska området. I fråga om redovisningar och
analyser av resultatet av den statliga prospekteringen ges dock inga exempel
på vad som eventuellt avses. De exempel som ges rör främst orsaksförklaringar
och bakgrund till erhållet resultat. Så t.ex. anser Malå kommun att en
bidragande orsak till det klena resultatet av den statliga prospekteringen
säkerligen är att man endast i mycket begränsad omfattning tagit hänsyn till
åsikter från fackfolk och specialister inom branschen då svensk prospekteringsverksamhet
diskuterats, utretts och genomgått omorganisationer.

NSG efterlyser en mer positiv redovisning av hur man bedriver sin
prospektering för att balansera den som man anser något negativa bild som
revisorerna gett i sin rapport. Som ett exempel hänvisar man till den
summering som inleder nämndens yttrande.

När det gäller de redovisningar och analyser revisorerna genomfört i fråga
om NSG:s hittills genomförda prospekteringsprojekt väljer nämnden dock -i det stora hela - att inte kommentera dessa. Man påpekar endast att NSG
bl.a. upptäckt fyra i remissvaret uppräknade fyndigheter som är långt
framskridna mot en exploatering. I övrigt anser NSG att vi i vår bedömning
förbigår de pris- och utvecklingsproblem som gruvnäringen drabbats av
under den tid NSG haft sin verksamhet. Kraven på tonnage och halter i
projekten har ständigt ökat påpekar man.

Endast bergmästaren i norra distriktet har sakliga påpekanden om det
underlagsmaterial vi baserat vårt slutliga omdöme på och synpunkter på våra
resultatjämförelser. Det gäller dels klassificeringen av utmålet Lappvattnet
23 som enligt bergmästaren med dagens nickelpris torde vara av intresse ur
ekonomisk synpunkt. Han påpekar emellertid också att dagens nickel- och
kopparpriser av många bedömare anses vara tillfälliga. Dels vill bergmästaren
i norra distriktet göra en korrigering i vår jämförelse av verksamhetens
resultat i statliga resp. privata prospekteringsorganisationer, av den art som
framgår av följande citat:

En resultatjämförelse göres lämpligast med de stora gruvföretagen, av vilka
ett i likhet med statens organisation kontinuerligt har prospekterat under en
längre tid. Det säkraste underlaget för en jämförelse är att inskränka sig till
bevisade resultat, dvs. utmål och igångsättande av gruvdrift. Nedanstående
jämförelse inskränker sig till norra bergmästardistriktet, men detta torde
kunna förbises, eftersom här ligger huvuddelen av de från jämförelseperioden
härrörande utmålen.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

165

I förhållande till rapporten bör den korrigeringen göras, att vid jämförelsen
ej medtages utmål i anslutning till igångvarande gruva, eftersom där är
lättare att hitta malm och igångsätta brytning. Efter denna korrigering
framgår att endast Viscariagruvan har igångsatts. Denna gruva har dock med
något års undantag gått med förlust, ända tills 1987 års prishöjning på koppar
gjorde den brytvärd. Ur strikt ekonomisk synpunkt borde gruvbrytningen ej
ha igångsatts. En granskning av övriga utmål som tilldelats något av de stora
gruvföretagen, visar att med ett par undantag även dessa fyndigheter
förutsätter väsentliga realprishöjningar eller teknikförbättringar för att
kunna brytas. De är i likhet med statens utmål resultat av det synsätt som
etablerades före trendbrottet på metallmarknaden.

2.2 Långsiktig inriktning av den statliga
prospekteringsverksamheten

I syfte att förbättra den långsiktiga inriktningen och utvecklingen av den
statliga prospekteringen föreslå0 i rapporten att mineralråvarukommittén
(MIR-kommittén) får tilläggsdirektiv för att bl.a. ta fram ett bättre underlag
när det gäller tekniska/geologiska förutsättningar och branschförutsättningar
i landet för framtida beslut.

Samtliga remissinstanser, med ett undantag, tillstyrker eller har inget att
erinra emot förslaget om tilläggsdirektiv.

NSG har förhoppningar om att kommittén skall ta upp de frågor som
revisorerna föreslår. Om detta kräver tilläggsdirektiv vill NSG tillstyrka
detta.

MIR-kommittén anser att detta förslag berör avgränsade delområden,
vilka ryms inom den vidare ram som ges i direktiven till kommittén angående
prospekteringsverksamheten i Sverige och ställer sig positiv till att erhålla
nämnda tilläggsdirektiv. En förutsättning för att kunna genomföra arbetet
enligt de föreslagna tilläggsdirektiven är dock att tidpunkten för redovisning
av utredningsarbetet senareläggs.

Bergmästaren i norra distriktet har inget att erinra emot detta förslag men
bedömer utgående från resultatet av tidigare långsiktiga program och
metallmarknadens svårförutsebara utveckling, att kommittén får en svår
uppgift.

CFtillstyrker förslaget men avstyrker den punkt som avser att utreda/flytta
prospekteringsrädet till NSG.

Endast Malå kommun ställer sig tvekande till detta förslag med motiveringen
att de föreslagna kommittétilläggen inte skulle leda till att något nytt
kom fram.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

2.3 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan
olika led i prospekteringskedjan

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra emot
rapportens förslag om en förskjutning av tyngdpunkten i de samlade statliga
insatserna för prospektering i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan.

SGU och bergmästaren i södra distriktet framhåller att om den fortsatta
svenska prospekteringen skall bli framgångsrik krävs en väsentligt ökad
kännedom om berggrunden. Detta förutsätter bl.a. en snabbare och mer
omfattande geologisk karteringsverksamhet. Betydligt större belopp än vad
som står till SGU :s förfogande idag bör anvisas för att myndigheten snabbt
skall kunna ta fram heltäckande geologiskt basmaterial som kan användas
som underlag för prospektering av malmer och industrimineral. SGU anser
också att stöd bör utgå till målinriktad geovetenskaplig FoU. Bergmästaren
påpekar dessutom att behovet av en förstärkning av baskarteringen också
understryks av svårigheten att uppställa en strategi för prospekteringsverksamheten.
Detta beroende på bristande planeringsunderlag. Stora prospekteringsresurser
har tydligen lagts på fel områden på grund av att grundläggande
planeringsmaterial saknas. Enligt bergmästaren bör också strukturgeologi
(tredimensionella beskrivningar av t.ex. kalderor och avsättningsbassänger)
och åldersbestämningar ingå som en viktig del i framtida planeringsunderlag.

Stockholms universitet påpekar i sitt yttrande att de stora internationella
prospekteringsbolagen i dag använder en betydande del av sina resurser för
att utveckla prospekteringsstrategier som bygger på geologiska synsätt och
idéer från modern forskning. I samarbete med universiteten och de
nationella geologiska undersökningarna utformas geologiska modeller som
beskriver de miljöer och processer som skapat malmfyndigheterna. Detta är
av allt större betydelse eftersom man i ökad utsträckning måste söka malmer
mot större djup, vilket är dyrbart med konventionella geofysiska metoder
och borrsystem. En framtida prospekteringsverksamhet måste därför bl.a.
förlita sig på en god framförhållande forskning.

STU instämmer i rapportens konstaterande att en obalans räder mellan
baskartering, fält-närprospektering resp. objektverifikation-gruvundersökningar
och att denna obalans accentueras av prospekteringsstödet. STU
anser det dock viktigt att notera att kostnaderna i prospekteringens sista led
normalt sett är betydande och även om STU i beaktandet av behovsbilden i
ett längre tidsperspektiv vill förorda ökade resursinsatser till baskartering
och samhörande FoU-frågor, är det i det kortare perspektivet mer angeläget
med insatser i det regionala ledet.

1 frågan om vidgad prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning
instämmer STU i utredningens syn. STU vill understryka betydelsen av att
vidgade iesurser ges SGU för att ta en mer aktiv roll vad det gäller FoU. Det
finns ett påtagligt behov av ökad FoU-samverkan och informationsutbyte
inom svensk geologi.

STU vill även framhålla vikten av ett svenskt deltagande i den internationella
malmgeologiska debatten och att nya malmgenetiska idéer tillförs och
prövas i prospekteringen i landet. STU ser därför särskilt mot bakgrund av

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

167

SGU:s behov av ökad extern FoU-samverkan och behov att bygga upp ett
förstärkt och långsiktigt stabilt kontaktnät gärna en mer aktiv roll för SGU
som operativ myndighet i dessa sammanhang.

SIF anser att de geologiska kunskaperna måste vara vägledande vid den
långsiktiga inriktningen av prospekteringen och att dessa kunskaper måste
stärkas bl.a. genom ökat samarbete med svenska och internationella forskare
inom området.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med utredningen att från en
långsiktig mineralpolitisk synpunkt sett måste framför allt tidiga led i
prospekteringskedjan stödjas som exempelvis FoU, kartering, fält- och
närprospektering. De kriterier som för närvarande avgör om stöd skall utgå
främjar inte detta långsiktiga synsätt. Länsstyrelsen vill också peka på
borrkärnescanning, som en metod härvidlag, där Stiftelsen Uminova i Umeå
medverkat.

Boliden Mineral AB anser att statens verksamhet och ansvar inom
prospekteringsområdet väsentligen skall inriktas mot geologisk, geofysisk
och geokemisk kartering och dokumentation (basprospektering) och FoU
enligt vårt förslag, vilket de stöder. En viktig orsak till att fältprospekteringen
är eftersatt idag är den låga takten i baskartering av landets berggrund.
Mer än en fördubbling av kartutgivningen skulle behövas för att påtagligt
förbättra situationen för prospektering.

Malå kommun och SGAB finner att förbättringar bör göras ifråga om
baskartering och malmgeologisk FoU, dock behöver detta inte medföra ett
behov av ökade resurser till dessa aktiviteter. De förbättringar som krävs
härvidlag kan åstadkommas på annat sätt. Bl.a. genom att flytta beställaransvaret
för baskartering till NSG och ge prospektörer i landet ökade
möjligheter att följa internationell utveckling på forskningsområdet, t.ex.
genom att besöka symposier o.d. kan sådant resultat nås. Man trycker också
på behovet av ett mycket nära samband mellan prospektörer och forskare i
tillämpad forskning.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län anser att karteringsarbetet måste
intensifieras. Ett ökat nyttjande av den kunskap som finns bl.a. hos SGAB i
Malå skulle enligt nämndens mening öka möjligheterna till mer långsiktig
planläggning.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län vill betona nödvändigheten av en
genomtänkt långsiktig prospekteringsstrategi i samverkan med en hög
kvalitativ och effektiv FoU-verksamhet, då huvudsakligen bedriven vid
högskolorna.

Högskolan i Luleå (HLU) instämmer i utredningens förslag. HLU anser
vidare att man vid en framgångsrik styrning av den framtida prospekteringen
även måste hänsyn ta till olika typer av metodutveckling. FILU anser att den
tillämpade geofysiska forskningens resultat måste tas i beaktande på ett
mycket tidigt stadium i prospekteringsplaneringen. I ett framtida prospekteringsråd
kan ett resultatutbyte och forskningsinitiering ske. Högskolan har
landets ledande forskningsinstitution för prospekteringsinriktad. geofysisk
forskning, vilken i ett kommande prospekteringsråd bör kunna medverka till
att optimal teknik kommer till användning.

Högskolan i Luleå vill även framhålla att revisorerna inte tillräckligt

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

beaktat vikten av mineralteknisk och metallurgisk FoU. En utveckling av
malmbehandlingsmetoderna kan medföra starkt förändrade (sänkta) krav på
halter för mineralbrytning. Det är säkerligen fullt möjligt att utvinna metaller
med nya och förbättrade processer ur vissa lågvärdiga fyndigheter, vilka med
dagens teknik ej är brytvärda. Även inom den mineraltekniska och
processmetallurgiska forskningen har HLU väl etablerade forskningskontakter
med industrin. Detta gör att HLU även skulle kunna bidra med
forskningskompetens inom detta område inom ett framtida, förändrat
statligt prospekteringsorgan.

SIND ansluter till den föreslagna inriktningen att samhället skall gå in i än
tidigare led i prospekteringskedjan, men tillägger att detta dock inte får
innebära att de faser man nu är engagerade i helt övervältras på privata
företag. Det sammanhänger med att SIND hyser tvivel att företagen är
beredda att ta än större risker än i dag. Om sådana förutsättningar finns bör
samhället sluta någon form av principiell överenskommelse med näringen
om arbetsfördelningen i prospekteringskedjan.

Svenska Gruvföreningen anser att statens huvudansvar i prospekteringssammanhang
skall vara finansiering av grundläggande geologisk kartering,
utbildning och forskning samt viss basprospektering. För att skapa förutsättning
för en långsiktig svensk mineralförsörjning måste detta statliga engagemang
ligga på en högre nivå än i dag. Geologiska berggrundskartor utges
också för närvarande i en takt som är helt otillfredsställande.

I likhet med rapporten finner Svenska Gruvindustriarbetareförbundet det
vara viktigt att inte basprospekteringen glöms bort. En fjärdedel av
prospekteringsmedlen i genomsnitt bör destineras till sådan prospektering.
Väsentligt är också att SGU:s karteringsverksamhet snabbas upp. Från
dagens 10 berggrundskartor plus 12 jordartskartor bör ett minimikrav vara
att mineralpolitiska utredningens bedömning om 20 plus 20 kartor per år
framställs.

Gruvindustriarbetareförbundet instämmer också i att det är viktigt att den
svenska prospekteringskompetensen hålls på hög nivå och att det i Sverige
fortgående nedläggs stora ansträngningar på forskning och utveckling av
prospekteringsteknik och geovetenskap. Det är därvid väsentligt att kunskapsutbyte
och kontakter mellan universitet och företag stimuleras.

2.4 Prospekteringsråd

I syfte att förbättra den långsiktiga planeringen och utvärderingen av den
statliga prospekteringsverksamheten och skapa ett vidgat forum för samråd
mellan aktörerna på området föreslås i rapporten att ett prospekteringsråd
inrättas inom NSG.

SGU har inget att erinra mot att ett sådant prospekteringsråd inrättas. Det
bör dock för undvikande av sammanblandning med SGU:s prospekteringsråd
få en annan benämning. Inrättandet av rådet vid NSG bör inte påverka
verksamheten i prospekteringsrådet vid SGU, vilket har en mycket viktig
funktion för SGUts kontakter med prospekterande företag och organisationer.
SGU:s råd är även ett forum för samråd mellan aktörerna inom
prospekteringen.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

Länsstyrelsen i Västerbotten delar förslaget om att inrätta ett prospekteringsråd
vid NSG. Rådets föreslagna arbetsuppgifter tillstyrks men beträffande
kartering bör likväl SGAB kunna anlitas anser man. I rådet bör även
ingå representanter för gruvfacken.

Svenska Gruvföreningen anser att svensk mineralhantering skulle gynnas
av en samlande kraft inom geologi och prospektering. Idag råder alltför stor
splittring på den statliga sidan med onödigt många högskole- och universitetsinstitutioner,
statliga verk m.m. Det skapar revirtänkande och tungrodd
byråkrati. NSG i en samordnande roll bör ägna sig åt övergripande och
långsiktiga frågor. Gruvföreningen stöder förslaget om inrättande av ett
prospekteringsråd. Om såväl industrin som högskolor och prospekteringsorganisationer
företräds i rådet, tillgodoses både samordnings- och kompetensbehov.

S1ND anser att NSG:s organisation bör ändras enligt de framlagda
förslagen samtidigt som verksamheten ges en mera affärsmässig inriktning.
Enligt SIND:s mening är det angeläget med en samordning av de statliga
resurserna vid universitet och högskolor etc. med NSG.

Högskolan i Luleå anser att det prospekteringsråd som föreslås, måste
sträva efter att förstärka sambandet mellan prospektören och högskolor. Ett
starkt samarbete av detta slag är helt i linje med HLU:s intentioner.

Malå kommun är positiv till inrättandet av ett prospekteringsråd vid NSG,
och att detta får nya direktiv och en ny sammansättning.

Boliden Mineral AB anser att en fördubbling av kartutgivningen skulle
behövas för att påtagligt förbättra situationen för prospektering. Denna
verksamhet kan till största delen administreras vid revisorernas föreslagna
prospekteringsråd och praktiskt genomföras av SGU, SGAB eller annan
konsult. Ansvaret för strategiska metaller kan direkt underställas Överstyrelsen
för civil beredskap. SGU/SGAB/konsult bör få ett direkt resultatansvar
för de program/projekt, som initieras av prospekteringsrådet. Därmed
undvikes mycket byråkrati och kontrollverksamhet, vilket också överensstämmer
med revisorernas eget förslag. Prospekteringsrådets sammansättning
utöver ordinarie ledamöter (2-3) bör vara 3-4 adjungerande platser, till
vilka experter/kompetens inom industri, organisationer, institutioner bör
inkallas. På detta sätt tillgodoses såväl samverkansfrågor som kompetens.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län anser att förslaget att inrätta ett
prospekteringsråd är betydelsefullt och riktigt. Kompetens från gruvföretag
och universitet och högskolor bör där ha ett inflytande. Mindre expertgrupper
bör enkelt kunna adjungeras och samverka med NSG:s personal för att
behandla olika specialområden och då även exempelvis fördelning av
prospekteringsstöd.

NSG påpekar att ett råd med detta namn finns redan vid SGU. Om det av
utredaren föreslagna rådet vid NSG inte skall ha radikalt andra uppgifter än
SGU:s råd, ser NSG ingen anledning att byta huvudman för rådet.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet finner inte någon anledning att
sätta upp ett nytt prospekteringsråd utöver det som finns hos SGU. Förslaget
att knyta ett nytt prospekteringsråd till NSG avstyrks därför.

CF avstyrker förslaget att flytta prospekteringsrådet till NSG. Rådet

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

170

verkar bäst inom SGU som brygga mellan prospekteringen och den
karterande verksamheten.

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m.

I promemorian föreslås olika åtgärder i anslutning till NSG:s övergripande
planering, organisation m.m. Beträffande dessa förslag är remissutfallet
mera svårbedömt än i fråga om övriga hittills behandlade frågor. Endast ett
mindre antal av remissinstanserna har yttrat sig om dessa förslag till åtgärder.

Beträffande åtgärder som bör vidtas för att förbättra den övergripande
planeringen, särskilt när det gäller utvärderingar och analyser av utfallet av
tidigare planperioders prospekteringsverksamhet instämmer Malå kommun,
CF och Svenska gruvindustriarbetareförbundet helt eller delvis i våra förslag.
SGU anser att det finns anledning att öka verkets möjligheter till insatser på
prognosområdet. Detta långsiktiga prognos- och utredningsarbete inom
SGU bör kunna utgöra en del av det underlag som krävs som bakgrund för
NSG:s verksamhet. SGU ställer sig positivt till ett fördjupat samarbete inom
detta område.

NSG skriver att de ständigt försöker förbättra planering och verksamhet,
t.ex. genom konsulter och utvärderingar av egen personal. SGAB anser att
den planering som behövs redan sker hos NSG. En överföring av prognosfunktionen
från SGU till NSG är dock önskvärd.

När det gäller förslaget om externa bedömare och vidare utveckling av
formerna för initiering av projekt anser NSG och SGAB att det räcker med
SGAB som ”extern konsult” i stort.

Beträffande förslaget om långsiktiga program avvaktar NSG med stort
intresse förslagen som MIR-kommittén kommer att avge. Förslagen som kan
beröra NSG:s verksamhet kommer skyndsamt att beaktas. Malå kommun är
ense med revisorerna att NSG bör upprätta mer långsiktiga program speciellt
för den regionala prospekteringen.

I fråga om karteringsuppdrag från NSG till SGU anser SGAB att de själva
knappast har sämre möjligheter än SGU att utföra dessa.

Beträffande NSG:s styrelses sammansättning är SIND positiv till förslaget
att verket skall utse en representant i NSG:s styrelse.

NSG anser det vara regeringens sak att bedöma om styrelsen bör
kompletteras med en representant från SIND. SGAB anser det inte säkert att
det bara ska finnas prospekteringskunskap i NSG:s styrelse. Viktigare är
kunskap om gruvbrytning och mineralanrikning samt kunskap om metallmarknadernas
utveckling. Det finns därför inte skäl att låsa en plats för
SIND.

Beträffande förslagen att NSG inte bör få prospekteringsstöd från
D7-anslaget och ändring av dess styr- och referensgrupp anser NSG det
enbart positivt att få ett höjt fast anslag i stället för prospekteringsstöd, under
förutsättning att det inte innebär någon prutning jämfört med dagens anslag

jämte stöd.

SGAB liksom Malå kommun ställer sig frågande till varför de ”statliga”
projekten ej skall ha möjlighet att få prospekteringsstöd. Projekten bör
självklart bedömas utifrån sina meriter och de direktiv som angetts i

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

regeringspropositionen. Ett projekt blir ju inte sämre och leder inte
långsammare fram till gruva för att NSG är huvudman. Styr- och referensgruppens
sammansättning bör emellertid förändras i enlighet med revisorernas
förslag, anser SGAB.

CF vill i frågan om stödet till utökad prospektering m.m. föreslå att en
opartisk myndighet ev. SGU bedömer och utdelar stödet.

Högskolan i Luleå anser att det är statens och framförallt NSG:s
verksamhet som bör förändras organisatoriskt härvidlag. NSG är i sig själv en
stor prospekteringsorganisation samtidigt som man administrerar stödet till
de övriga prospektörerna i landet.

2.6 Baskarteringen vid SGU

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra mot förslaget
att baskarteringen vid SGU bör förstärkas och bättre anpassas till prospekteringens
framtida behov.

SGU delar vår uppfattning härvidlag. SGU anser dock uppdragsalternativet
olämpligt med hänvisning till att därmed endast en intressent - NSG - då
skulle styra karteringen. Fördelen med att geologisk kartering bedrivs vid
SGU och finansieras via anslag är enligt verket att den geologiska informationen
lätt kan utvidgas till ett allsidigt geovetenskapligt planerings- och
beslutsunderlag som kan utnyttjas i planeringsarbetet vad gäller miljöfrågor,
markanvändning, naturresurser m.m.

Boliden Mineral AB påpekar att en viktig orsak till att fältprospektering är
eftersatt i dag är den låga takten i baskartering av landets berggrund. Mer än
en fördubbling av kartutgivningen skulle behövas för att påtagligt förbättra
situationen för prospekteringen. Denna verksamhet kan till största delen
administreras vid revisorernas föreslagna prospekteringsråd och praktiskt
genomföras av SGU, SGAB eller annan konsult.

Malå kommun och SGAB anser båda att de medel SGU i dag förfogar över
för att utföra baskartering för prospektering bör vara tillräckliga för att
upprätthålla balansen med övrig prospektering. För att öka flexibiliteten och
samordningen med övrig prospektering bör emellertid medlen överföras på
NSG som sedan lägger ut uppdragen. Prospekteringsinriktade geologiska
kartor bör upprättas av geovetare med specialkompetens inom prospekteringen.
NSG bör lägga uppdraget där man anser sig bäst få baskartor till
förmånligaste pris.

SGAB anser därtill att det är onödigt byråkratiskt att bygga upp ett särskilt
uppdrags- och avrapporteringssystem för baskartering.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län instämmer i utredningens uppfattning
om betydelsen av ett underlag i form av baskartor. Karteringsarbetet
måste intensifieras, anser man.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet instämmer i utredningens uppfattning
att SGU:s karteringsverksamhet behövs snabbas upp. Från dagens 10
berggrundskartor plus 12 jordartskartor bör ett minimikrav vara att Mineralpolitiska
utredningens bedömning om 20 plus 20 kartor per år framställs.

SU anser det vara självklart att den grundläggande geologiska karteringen
som för mycket stora delar av landet ännu ej uppnått europeisk standard,
måste ryckas upp från sin tynande tillvaro.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

Svenska gruvföreningen påpekar att geologiska berggrundskartor för
närvarande utges i en takt som är helt otillfredsställande.

NSG påpekar att nämnden tidigare, före 1982, haft möjlighet och medel
för karteringsuppdrag till SGU.

Bergmästaren i södra distriktet delar vår uppfattning att en omfördelning av
de samlade statliga insatserna bör ske så att bl.a. en förstärkning och
förbättring av baskarteringen kan genomföras. Behovet av denna förstärkning
understryks också av svårigheten att uppställa en strategi för prospekteringsverksamheten.
Detta beroende på bristande planeringsunderlag. Stora
prospekteringsresurser har tydligen lagts på fel områden på grund av att
grundläggande planeringsmaterial saknas. Enligt hans mening bör det även i
fortsättningen åligga SGU att ta fram det geologiska, geofysiska och
geokemiska underlag som behövs som grund för en meningsfylld planering.
Strukturgeologi (tredimensionella beskrivningar av t.ex. kalderoroch avsättningsbassänger)
och åldersbestämningar bör ingå som en viktig del.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17
Bilaga)

173

Innehållsförteckning

Revisorernas förslag

1 Revisorernas granskning

2 Revisorernas överväganden

2.1 Den hittillsvarande inriktningen av den statliga prospekteringsverksamheten

2.2 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan olika
led i prospekteringskedjan

2.3 Långsiktig inriktning och utveckling av den statliga prospekteringen

2.4 Prospekteringsråd

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m

2.6Baskarteringen vidSGU

3 Sammanfattning

4 Hemställan

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

1.2 Tillvägagångssätt

1.3 NSG:s prospekteringsverksamhet

1.41982 års program för utökad prospektering m.m

1.5 Baskartering och prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning

1.6 Förslagen

2 Remissyttranden

2.1 Resultat och effekter av den statliga prospekteringsverksamheten

2.2 Långsiktig inriktning av den statliga prospekteringsverksamheten

2.3 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan olika
led i prospekteringskedjan

2.4 Prospekteringsråd

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m

2.6 Baskarteringen vid SGU

Redog. 1989/90:2

Bilaga 6

(Förs. 1988/89:17)

174

Förslag till riksdagen
1988/89:18

Riksdagens revisorers förslag angående
Aktiebolaget Tipstjänsts stöd till idrotten

Riksdagens revisorer granskar sedan den 1 juli 1987 även de statliga bolagen.
Den första granskningen av denna art har gällt det av staten helägda Aktiebolaget
Tipstjänsts kostnader i form av reklam samt stöd till olika ändamål
inom den svenska idrotten. Granskningen har i huvudsak avsett verksamhetsåret
1987.

Tipstjänst har enligt beslut av regeringen rätt att bedriva vadhållningsrörelse
i samband med tävlingar (tips och oddset) eller i form av lottning (lotto
och joker). Bolagets årsvinst skall enligt av regeringen utfärdade tillstånd till
vadhållningsverksamheten1 - efter aktieutdelning och sedvanliga avsättningar
- oavkortad inlevereras till statsverket.

Mot bakgrunden av riksdagens uttalande, senast under 1987/88 års riksmöte
(KrU 1987/88:22), att statens stöd till idrotten bör beslutas av riksdagen
i samband med bedömning av anslagen för andra ändamål, föreslår revisorerna
att riksdagen ger regeringen till känna att Tipstjänsts allmänna stödverksamhet
till idrotten inte bör få fortgå i den omfattning som nu sker och
att, om stöd skall ges, regeringen beslutar om omfattningen härav.

1 Revisorernas granskning

Över granskningen har upprättats en rapport (1988/89:2) benämnd AB Tipstjänsts
kostnader för reklam och stöd till olika ändamål (dnr 1987:47)2. Rapporten
och yttranden över rapporten, inhämtade från kammarkollegiet och
Tipstjänst, biläggs (bil. 1-3). I granskningsrapporten beskrivs närmare Tipstjänsts
verksamhet och de olika former av vadhållning som bolaget bedriver.

Bolaget får av regeringen tillstånd att för bestämd tid anordna vadhållningsrörelse.

Det för verksamhetsåret 1987 gällande tillståndet har omfattat tiden den
1 januari 1979 t.o.m. den 31 december 1988 i fråga om tips, lotto och joker

''För verksamhetsåret 1987 gällde beslut den 23 augusti 1984 om tillstånd att anordna
vadhållning och sedermera medgivna tillstånd. Fr.o.m. den 1 januari 1989 gäller tillståndsbesluten
den 1 september resp. 10 november 1988.

2Granskningen har skett på förslag av revisorernas kansli.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

175

och för tiden den 1 oktober 1986 t.o.m. den 31 december 1988 för vadhållning
som förutsätter odds.

Enligt 10 § bolagsordningen får bolaget till aktieägarna årligen utdela
högst 5 % av de till utdelning tillgängliga vinstmedlen. Återstående årsvinst
skall disponeras på sätt regeringen föreskriver. I beslut av regeringen den 23
augusti 1984 med bestämmelser om Tipstjänsts vadhållningsrörelse förordnas
bl.a. följande.

För att bestrida sina kostnader får bolaget ta i anspråk del av insatserna.

Bolagets vinstmedel skall i den mån så lämpligen kan ske förskottsvis inbetalas
till kammarkollegiet. Vad som återstår av bolagets årsvinst efter lagstadgad
fondering, avsättning till regleringsfonder, utdelning till aktieägare och
förskottsinbetalning till statsverket av vinstmedel skall årligen, omedelbart
efter det att ordinarie bolagsstämma har godkänt balansräkningen, inbetalas
till kammarkollegiet.

Härav framgår att, sedan direkta kostnader för verksamheten täckts och av
regeringen bestämda avsättningar och utdelningar verkställts, bolaget ograverat
skall inleverera vinstmedlen till statsverket.

I september resp. november månaderna 1988 förlängdes bolagets tillstånd
t.o.m. den 31 december 1993. Tillstånden har i allt väsentligt samma utformning
som de tidigare.

År 1987 uppgick spelinsatserna hos Tipstjänst till 5 071 milj. kr. Av dessa
återgick 43,4 % till vinnarna i de olika spelen. Bolagets omsättning har ökat
mycket kraftigt under de senaste tio åren. År 1977 var spelinsatserna 1 004

För år 1987 uppgick bolagets vinst till 1 291 milj. kr. Vinsten är huvudsakligen
beroende av storleken på den av staten fastställda kvoten för vinstutdelning
men självfallet också av bolagets egna omkostnader för verksamheten.

Kostnaderna för reklam och PR-verksamhet uppgick år 1987 till 73,9 milj.
kr.

Av bolagets redovisning för år 1987 framgår att bolaget dels utbetalat vissa
ersättningar till svenska idrottsföreningar och idrottsorganisationer, dels gett
dessa föreningar och organisationer direkt penningstöd. Sammanlagt har utbetalats
ca 59 milj. kr. Enligt en bokslutskommentar i verksamhetsberättelsen
för 1987 har av detta belopp bolaget i direkt stöd till svensk idrott utbetalat
40,7 milj. kr. Kommentaren lyder

Not 3

STÖD TILL SVENSK IDROTT

För direkt stöd till svensk idrott har avsatts 40.733 tkr enligt följande fördelning: -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18)

milj. kr.

Idrottsprofessur
Stora Tipsveckan
Riksidrottsförbundet
Hallar och arenor
Övrigt

(tkr)

2.000

14.808

3.000

20.000

925

40.733

176

Ersättningar till svensk idrott har dessutom utgått med 18.268 (15.204 år
1986) tkr.

Regeringen har gett bolaget tillstånd att lämna idrottsorganisationer och idrottsföreningar
bidrag med närmare 15 milj. kr. av vinsten av Stora tipsveckan.
Beslut om övriga ersättningar och bidrag har bolaget fattat på eget
ansvar.

Revisorerna har i sin granskningsrapport satt i fråga om bolaget har rätt
att ge detta stöd till idrotten av bolagets överskott på vadhållningsverksamheten.
Revisorerna är även tveksamma om regeringens rätt att utan riksdagens
medgivande lämna stöd av det här slaget.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18)

2 Över granskningsrapporten avgivna yttranden

Tipstjänst har i sitt remissyttrande över granskningsrapporten för sin del hävdat
att bolaget haft rätt att göra dessa satsningar på idrotten. Bolaget anför.

Tipstjänsts avsikt med de ifrågavarande kostnaderna är bl.a. följande;

att skapa goodwill och upprätthålla goda relationer med idrottsrörelsen
inte minst fotbollen vars tävlingsverksamhet är en förutsättning för bolagets
idrottsanknutna spel,
att genom avtal med idrotten försäkra sig om intressanta spelobjekt på tider
som är anpassade till bolagets spelverksamhet,
att medverka till att idrottsarenorna har en ur publiksynpunkt acceptabel
miljö för att på så sätt öka intresset för idrottsevenemangen och därmed
skapa intresse för våra spel,
att säkerställa tipsobjekt av hög kvalitet om den engelska fotbollen beslutar
att spelstopp skall råda under vintertid i likhet med vad som är fallet i
bl.a. Västtyskland och Frankrike och
att som andra företag i idrottssammanhang sprida kännedom om bolagets
olika spelprodukter.

Tipstjänst anser vidare mot bakgrund av vad som i yttrandet anförts att de
kostnader som revisorerna ifrågasatt ej är att betrakta som direkt stöd, i betydelsen
gåva, till idrotten utan har en klar kommersiell inriktning. De ekonomiska
uppgörelser som bolaget på detta sätt träffar med idrottsrörelsen
utgör naturligtvis ett stöd i dess verksamhet men är alltid förenat med en
motprestation från idrotten. Effekten av bolagets insatser är understundom
inte direkt mätbar och inträffar ibland på sikt, framhålls det.

Bolaget anför vidare

AB Tipstjänst arbetar härvidlag på samma sätt som andra fristående statliga
aktiebolag och måste även framgent göra de bedömningar av olika marknadsföringsåtgärder
och produktutveckling som främjar bolagets omsättning
och vinst samt tillgodoser kundernas krav på service.

Kammarkollegiet anser för sin del att kollegiet endast har att kontrollera att
Tipstjänsts inbetalning av utdelning och årsvinst sker enligt bolagsstämmans
beslut. Däremot har kollegiet inget uppdrag att granska bolagets förvaltning
eller bolagsstämmans beslut. Det ankommer således inte på kollegiet att
pröva riktigheten av bolagets årsredovisning.

12 Riksdagen 1988/89.2sami. Nr 2

3 Revisorernas överväganden

Revisorerna har vid sin granskning koncentrerat sig på Tipstjänsts kostnader
för reklam och det stöd som bolaget lämnar den svenska idrottsrörelsen. I
fråga om de egentliga reklamkostnaderna har revisorerna i sin granskningsrapport
inte funnit anledning att göra något uttalande.

Revisorerna har vid granskningen däremot ställt sig frågande till det direkta
stöd bolaget gett idrottsrörelsen. Självfallet har revisorerna inte något
att invända mot att den svenska idrottsrörelsen får allt det stöd den kan få.
Men revisorerna har å andra sidan att bevaka att den vinst som härrör från
den vadhållningsverksamhet som Tipstjänst bedriver också levereras in enligt
meddelade vadhållningstillstånd.

Revisorerna har vid sin granskning funnit att bolaget verksamhetsåret
1987 redovisar kostnader för direkt stöd om åtminstone 40,7 milj. kr. som
bolaget i stället borde ha låtit gå in som vinst till statskassan. Bolaget har
enligt sitt remissvar ansett att de kostnader som revisorerna ifrågasatt ej är
att betrakta som stöd, i betydelsen gåva, till idrotten utan har en klar kommersiell
inriktning. Vidare har bolaget hävdat att detta stöd alltid är förenat
med en motprestation från idrotten.

Revisorerna finner Tipstjänsts förklaringar till stödet oprecisa och föga
övertygande. Revisorerna vill vidare understryka att kritiken inte avser kostnader
av de slag som t.ex. avses i avtalet med Svenska Fotbollförbundet om
viss tävlingsverksamhet. De senare kostnaderna ingår för övrigt inte i ovannämnda
bidragsbelopp.

Med hänsyn till utformningen av nuvarande tillstånd för bolaget att bedriva
sin verksamhet och riksdagens klara uttalanden att riksdagen vill förbehålla
sig rätten att fördela tipsmedlen, finns det enligt revisorernas mening
inte utrymme för Tipstjänst att på så svaga grunder som bolaget redovisat
fortsätta med sitt direkta stöd till idrotten.

Regeringens beslut att medge att överskotten av vissa särskilda tipsveckor
får fördelas på visst sätt till idrotten saknar enligt revisorerna också riksdagens
stöd.

4 Hemställan

På grund av det anförda hemställer revisorerna

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
form av stödverksamhet som Aktiebolaget Tipstjänst för närvarande
bedriver fortsättningsvis inte bör få förekomma,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast tar ställning till omfattningen
av behovet av stöd till idrotten för vadhållningsverksamhetens
bedrivande och underställer riksdagen frågan för godkännande.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Hans Lindblad (fp), Kjell Nilsson (s), Bengt Silfverstrand
(s), Torsten Karlsson (s), Rune Jonsson (s), Per Stenmarck (m),
Margit Gennser (m), Ulla Orring (fp), Ulla Johansson (s) och Bengt Kronblad
(s).

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18)

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit t.f. kanslichefen Bo
Willart (föredragande).

Stockholm den 8 februari 1989
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Bo Willart

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18)

179

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

AB Tipstjänsts kostnader för reklam och stöd till
olika ändamål

180

Sammanfattning

Sedan den 1 juli 1987 omfattar granskningsområdet för riksdagens revisorer
även de statliga bolagen. Revisorerna har valt att granska vissa delar av AB
Tipstjänsts kostnader i form av reklam samt bolagets stöd till olika ändamål
inom den svenska idrotten. Granskningen har i huvudsak omfattat verksamhetsåret
1987.

Tipstjänsts omsättning har de senaste åren ökat med ca 600 milj. kr. per år
och uppgick till 5 071 milj. kr. år 1987. Bolaget redovisade samma år en vinst
på 1291 milj. kr., och i enlighet med gällande tillstånd för vadhållningsrörelsen
skall vinsten inlevereras till statskassan. Av spelinsatserna under år 1987
återgick något mindre än hälften (43,4 %) i form av spelvinster till vinnarna.

För att bestrida sina kostnader får bolaget ta i anspråk del av insatserna.
Tipstjänsts driftkostnader för år 1987 - förutom ombudsprovisioner om 434
milj. kr. - uppgick till 428 milj. kr. Härav var 74 milj. kr. kostnader för
reklaminsatser och PR-verksamhet. Bolaget redovisar i sin bokföring dessutom
kostnader för direktstöd till svensk idrott i form av ersättningar och
bidrag om ca 59 milj. kr. Av detta belopp anges ca 40 milj. kr. vara stöd i
form av bidrag.

Regeringen har årligen gett Tipstjänst tillstånd att som bidrag till idrotten
lämna överskottet på aktiviteten Stora tipsveckan. För år 1987 innebar detta
att bolagets vinst reducerades med ca 15 milj. kr.

Beslut om övriga bidrag för olika ändamål inom idrotten har bolaget fattat
självständigt.

Revisorerna ställer sig mycket tveksamma till om regeringen resp. Tipstjänsts
ledning skall kunna lämna direkta stödmedel till idrotten av bolagets
överskott, då bolagets överskott på vadhållningsverksamheten skall inlevereras
till staten.

Revisorerna anser att riksdagen snarast bör besluta om hur det totala stödet
till idrotten skall vara organiserat och därvid om Tipstjänsts stödverksamhet
bör få fortgå och i sådant fall efter vilka principer. Revisorerna framhåller
vidare att i vilket fall som helst bör regeringen fortsättningsvis i budgetpropositionerna
ge riksdagen en samlad och fullständig bild av hur stort
belopp det totala statliga stödet till idrotten uppgår till.

I fråga om bolagets kostnader för reklam, som också granskats, har revisorerna
inte haft något att anmärka.

1 Inledning

Från och med den 1 juli 1987 har granskningsområdet för riksdagens revisorer
utökats att även omfatta de statliga bolagen. Som ett första projekt på
detta område har revisorerna valt att granska vissa delar av AB Tipstjänsts
kostnader i form av reklam samt stöd till olika ändamål inom den svenska
idrotten. Avsikten har varit att undersöka om bolagets verksamhet härvidlag
överensstämt med de uppgifter som statsmakterna lagt fast för bolaget.
Granskningen har främst avsett den redovisning bolaget lämnat för verksamhetsåret
1987. Som jämförelse har även verksamheten för 1985 och 1986 ta -

Redog. 1989/90:2
Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

181

gits med. Underlaget till granskningen har huvudsakligen hämtats från bolagets
årsredovisningar och från specifikationer till dessa. Vidare har kompletterande
upplysningar om verksamheten lämnats av företagsledningen.

2 AB Tipstjänst

AB Tipstjänst startade sin verksamhet i oktober 1934 med ett aktiekapital
på 45 000 kr., vilket har höjts till nuvarande 100 000 kr. Sedan år 1943 ägs
samtliga aktier av staten med finansdepartementet som huvudman.

Enligt 10 § i bolagsordningen får till aktieägarna årligen utdelas högst fem
procent av till utdelning tillgängliga vinstmedel. Återstående årsvinst skall
disponeras på sätt regeringen föreskriver. I regeringens beslut den 23 augusti
1984 med bestämmelser om AB Tipstjänsts vadhållningsrörelse fastställs
bl.a. följande.

För att bestrida sina kostnader får bolaget ta i anspråk del av insatserna.

Bolagets vinstmedel skall i den mån så lämpligen kan ske förskottsvis inbetalas
till kammarkollegiet. Vad som återstår av bolagets årsvinst efter lagstadgad
fondering, avsättning till regleringsfonder, utdelning till aktieägare
och förskottsinbetalning till statsverket av vinstmedel skall årligen, omedelbart
efter det att ordinarie bolagsstämma har godkänt balansräkningen, inbetalas
till kammarkollegiet.

Bolaget erhåller regeringens tillstånd att för bestämd tid anordna vadhållningsrörelse.
Nuvarande tillstånd omfattar tiden den 1 juli 1979 t.o.m. den
31 december 1988. Bolaget är beläget i Sundbyberg med ett regionkontor i
Skellefteå.

Antalet anställda var under 1987 genomsnittligt 643 personer, varav 200
månadsanställda och 443 timanställda.

3 Vadhållningsrörelsen

3.1 Bestämmelser för vadhållningsrörelsen

I regeringens beslut avseende vadhållningsrörelsen lämnas AB Tipstjänst
tillstånd att för allmänheten anordna vadhållning dels i samband med tävlingar
(tips), dock inte hästtävlingar, dels om nummer som bestäms genom
lottning (lotto). Vidare får bolaget anordna utlottning på löpnummer som
finns tryckta på tips- och lottokuponger (joker).

Fr.o.m. år 1986 t.o.m. den 31 december 1988 har bolaget vidare tillstånd
att som försöksverksamhet för allmänheten anordna vadhållning som förutsätter
odds som sätts av bolaget (oddset). Vadhållningen får anordnas bara
i samband med idrottstävlingar.

Av de vid vadhållningen inflytande insatsbeloppen skall för de regelbundet
tillämpade formerna av tips (stryktips och måltips) 60 procent samt för
lotto och för extratips 50 procent användas för vinstutdelning till deltagarna
i vadhållningen.

För vadhållningsspelet oddset skall strävan vara att vid spel på enstaka

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

objekt 70 procent av omsättningen, exklusive förekommande vinstskatt, används
till vinstutdelning. Vid kombinationsspel gäller särskilda regler för
vinstutdelning.

3.2 Spelformer

För närvarande bedriver Tipstjänst vadhållning för allmänheten med följande
spelformer.

Stryktipset, som har funnits sedan år 1934, är Tipstjänsts äldsta spel. Både
svenska och engelska matcher förekommer på tipset. 1987 omsatte stryktipset
1 416 milj. kr. fördelat på 59 miljoner inlämnade kuponger. Stryktipsets
vinsttak per tippad rad är 2 milj. kr.

Måltipset introducerades år 1983 och intresset för spelet har ökat för varje
år. Årsomsättningen för 1987 var 497 milj. kr. För vanliga tipsomgångar är
vinsten maximerad till 2 milj. kr. per rad. Vid s.k. jackpot har måltipset som
största vinst genom tiderna uppgått till 5,9 milj. kr.

Lotto, som enligt bolaget är Sveriges populäraste spel, är ett spel där slumpen
avgör vinstutfallet. Omsättningen för denna spelform var 2 010 milj. kr.
under år 1987. Den högsta vinsten per spelfält är maximerad till 2 milj. kr.

Joker är ett lotteri i form av ett tilläggsspel när man tippar på stryktips,
måltips eller lotto. Drygt 70 % av tipparna uppges delta i denna spelform.
Kupongnumret på tipskupongen fungerar som ett lottnummer. Högsta vinsten
på Joker är alltid 1 milj. kr. År 1987 omsatte denna spelform 515 milj.
kr.

Oddset är samlingsnamn för vadhållningsspelen Lången, Matchen och
Toppen. I denna spelform sker all vadhållning med hjälp av dataterminaler
hos Tipstjänstombuden vid s.k. vadställen. Oddset omsatte under år 1987
633 milj. kr.

Lången har fasta odds. Spelarna tävlar i denna spelform inte mot varandra
utan direkt mot Tipstjänst. Insatsen varierar mellan lägst 10 kr. och högst
500 kr. per rad. Vinsten är maximerad till 300 000 kr. per rad.

Matchen är ett vadhållningsspel i vilket det gäller att tippa slutresultatet i
en utvald match. Oddsen på de olika tävlingsobjekten är löpande, dvs. beroende
på antalet vadhållare. Insatsen är lägst 10 kr. och högst 500 kr. per råd.

Toppen har också löpande odds. Här gäller det att tippa vinnaren i någon
aktuell tävling. Även i detta spel varierar insatsen mellan 10 kr. och 500 kr.
per rad.

3.3 Omsättning på vadhållningsverksamheten

Följande sammanställning utvisar utvecklingen av företagets omsättning sedan
det startades år 1934.

1934-35	7 milj. kr.
1947-48	56
1957-58	181
1967-68	287
1977	1 004
1987	5 071

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

Fördelning av spelinsatser pä de olika spelformerna 1985-1987
(milj. kr.)

1985	1986	1987
Stryktips 1089	1279	1412
Måltips 320	438	497
Extratips 8	13	4
Lotto 1880	2133	2010
Joker 578	529	515
Oddset
Lången	76	516
Matchen	10	94
Toppen -	2	23
Summa milj. kr. 3875	4480	5071

3.4 Disposition av spelinsatser

Sorn framgår av vad ovan sagts i avsnitt 3.1 utfärdar regeringen i sina tidsbegränsade
tillstånd för Tipstjänsts verksamhet bestämmelser för hur stor del
av spelinsatserna som skall utdelas i form av vinster i de olika spelformerna.

Vinstutdelningen till deltagarna höjdes under år 1984 från 50 % till 60 %
av inflytande insatsbelopp för tipsformerna dvs. stryktips och måltips. För
spelformerna lotto och extratips behölls den tidigare tillämpade vinstnormen
på 50 % av inflytande insatser. Från vinstbeloppen avgår lotterivinstskatt.

För oddsenspelet Lången kan av naturliga skäl någon fast vinstandel av
insatserna inte fastställas, utan utfallet av oddsen påverkar helt utdelningen.
Bolagets strävan är att vinstandelen skall vara 50 % av insatserna.

För oddsenspelen Matchen och Toppen är vinstandelen 70 %. Härtill
kommer lotterivinstskatt.

Följande bild visar den procentuella dispositionen år 1986 av spelinsatserna
för vadhållningsspelen utom oddset.

Lotto, Jokor och Extratips Stryktips och Méitipa

f örvåning <7,9 %)

Vinstskatt

Vinnarnas nenoanöes (39,2 %}

överskott -33. t %)

provision {9.0 %}

Vinstskatt {13.7 %) Vinnarna» nettoandel (46,3 %)

överskott (23.1 %)

provision (9.0 %)
förvaltning (7.9

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

184

Vinnarnas nettoandel
Vinstskatt

Bolagets kostnader (netto)1*
Bolagets vinst (till statskassan)

Dispositionen av spelinsatserna för verksamhetsåret 1987

701

881

1290

2199 milj. kr.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

Totalt

5071 milj. kr.

''•inkl. bolagets stöd till idrotten.

Av spelinsatserna år 1987 återgick alltså något mindre än hälften eller 43,4
% till spelarna. Under samma år har 133 personer erhållit vinstbelopp uppgående
till 1 milj. kr. eller mer från Tipstjänsts verksamhetsområde.

4 Resultat av bolagets verksamhet

4.1 Årsredovisningar för åren 1985-1987

Bolagets ekonomiska ställning och resultat av dess verksamhet under åren
1985-1987 redovisas i bilaga 2. Överskottet på bolagets verksamhet har under
de tre senaste verksamhetsåren uppgått till en dryg miljard kronor. Sålunda
redovisades följande vinstbelopp:

Ar 1985 1 143 milj. kr.

År 1986 1 284

År 1987 1 291

Vinsten är huvudsakligen beroende av storleken på den av staten fastställda
kvoten för vinstutdelning men också av bolagets egna omkostnader för verksamheten.

Enligt bestämmelserna i tillståndet för Tipstjänst att bedriva vadhållningsrörelse
för allmänheten anges att bolagets vinstmedel skall inbetalas till staten
(kammarkollegiet). Bolaget verkställer årligen två delinbetalningar (förskott)
av vinsten till statsverket och lämnar en slutredovisning sedan ordinarie
bolagsstämma godkänt den framlagda balansräkningen.

Frågan om hur Tipstjänst skall disponera sitt överskott har behandlats
flera gånger av riksdagen. Härvid har riksdagen genomgående avvisat tanken
på att tipsmedlen oavkortat ställs till idrottens förfogande, senast vid
1986/87 och 1987/88 års riksmöten (KrU 1986/87:5 och 1987/88:22). Kulturutskottet
anförde i betänkandet 1986/87:5 bl.a. följande.

Sedan år 1979 har vissa år idrottsrörelsen efter beslut av regeringen erhållit
överskottet från viss tipsomgång. Tipstjänsts vinst - som inlevereras till staten
- har således minskat i motsvarande mån. I de olika regeringsbesluten
har angivits till vilka ändamål medlen skall användas. Sådana ändamål har
varit exempelvis stöd till handikappidrotten, stipendier till elitidrottsmän,
bidrag till Riksidrottsförbundets anläggning i Vålådalen och bidrag till en
kampanj av Korporationsidrottsförbundet. Totalt har idrottsrörelsen erhållit
46,5 milj. kr. i stöd av tipsmedel.

Här bör också nämnas att Tipstjänst också på annat sätt ger ett direkt stöd
till idrotten. Förra året anslogs 10 milj. kr. till arenaförbättringar vid elitfotbollsklubbarnas
hemmaarenor för att stärka fotbollens och fotbollstipsets

konkurrenskraft. Tipstjänst har också tillsammans med Folksam ställt medel
till förfogande för en professur i idrottsmedicin vid Karolinska institutet.

Frågan om tipsmedlens användning har behandlats vid en rad tillfällen i
riksdagen. Förra våren avslog riksdagen på förslag av kulturutskottet ett motionsyrkande
vari yrkades att förslag skulle framläggas om hur ett anslag
motsvarande tipsmedlens överskott på sikt skulle tillföras idrotts- och friluftslivet.
Utskottet anförde i sitt betänkande KrU 1984/85:12 följande
(s. 5):

Frågan om tipsmedlen har behandlats vid en rad tillfällen och senast våren
1984 (KrU 1983/84:13). Utskottet hänvisade vid det tillfället till vad utskottet
anfört år 1977 (KrU 1976/77:33) om att idrotten har rätt till ett betydande
samhällsstöd oberoende av att den via tipsmedlen tillför statsverket inkomster.
Enligt utskottets uppfattning borde samhällets stöd till idrotten på sedvanligt
sätt avvägas vid bedömning av anslagsbelopp för andra ändamål.

Efter en redovisning för omfattningen av det stöd som sedan år 1979 utgått
till idrottsrörelsen från Tipstjänst avstyrkte utskottet motionsyrkandet under
hänvisning till att den tidigare motiveringen fortfarande ägde full giltighet.

4.2 Bolagets kostnader för driften

Rörelsens kostnader finns redovisade i resultaträkningen i följande poster:
vinnarnas nettoandel, vinstskatt, ombudsprovisioner och övriga kostnader.
Härtill kommer kostnader för avskrivningar på anläggningstillgångar. Av de
nämnda posterna kräver posten ”övriga kostnader” en ytterligare specificering.
Under åren 1985, 1986 och 1987 har dessa kostnader uppgått till 325,
365 och 428 milj. kr. för respektive år. Följande sammanställning för de aktuella
åren visar i sammandrag delposterna i bolagets redovisning av nämnda
belopp.

	1987	Övriga kostnader (tkr.) 1986 1985
Löner inkl. soc. kostn.	87045	82511	80294
Personalkostnader, övriga	8143	10571	12633
Lokalkostnader	21545	28110	23216
Maskinkostnader	57941	34417	11937
Telekostnader (On line)	15156	-	-
Kuponger och trycksaker	44132	43152	40844
Porto och distribution	80174	77389	81122
Förbrukningsmateriel	5389	4511	4373
Reklamkostnader	73981	54051	46635
Ersättning till svensk idrott	18268	15204	13969
Främmande tjänster	11243	6798	3693
Övriga förvaltningskostnader	10084	8817	6904
Korr. Återbetald införselmoms	433101 4276 428825	365531	325 620

Den största andelen (38 %) av delposten Övriga förvaltningskostnader för
år 1987 utgörs av kostnader för resor och representation. Av resekostnaderna
uppges den största delen falla på fältorganisationen.

4.2.1 Kostnader för reklam

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

Kostnaderna för reklam och PR-verksamhet har utgjort 46 milj. kr. år 1985,
54 milj. kr. år 1986 och 74 milj. kr. år 1987 enligt bolagets redovisning. Hu -

186

vuddelen av kostnaderna har använts för sedvanliga reklaminsatser genom
dels annonser i dags-, vecko- och fackpress, dels utereklam och direktreklam
samt dels filmreklam. Beloppen inkluderar även arvoden till annonsbyråer.
Förutom här redovisade kostnader för reklam lämnar bolaget även tillskott
till idrottsklubbar i form av s.k. sponsring. Bolaget betraktar emellertid inte
sponsring som reklam utan en form av stöd till idrotten. Denna kostnadspost
redovisas under avsnittet stöd till idrotten.

4.2.2 Kostnader för direktstöd till idrotten

Följande ersättningar och stödbelopp har Tipstjänst lämnat till svensk idrott
under de tre senaste verksamhetsåren.

Nr	År Aktivitet	1985 tkr.	1986 tkr.	1987 tkr.
1	Stora tipsveckan	7012	5027	11106
2	Lyckosparken	950	2513	3702
3	Avtal - Sv Fotbollförb	10500	11200	12150
4	Jubileumsstipendier	-	-	-
5	Arenaförbättringar	10000	18124	20500
6	Sponsring	2299	2716	3594
7	Övrigt	-	-	7945
Summa		30761	39580	58997

De särskilda aktiviteterna kommenteras i det följande.

Aktivitet 1

Efter tillstånd av regeringen har överskottet på en tipsomgång (Stora tipsveckan)
årligen fördelats - exempelvis för år 1987 - mellan Svenska Fotbollförbundet,
Sveriges Riksidrottsförbund, Svenska Ishockeyförbundet,
Svenska Bandyförbundet, Svenska Handbollsförbundet och vissa i den Stora
tipsveckan aktiva fotbollsklubbar.

Aktivitet 2

Ersättning har lämnats till idrottsföreningar som deltagit i marknadsföringen
av Stora tipsveckan.

Aktivitet 3

Ersättning till Svenska Fotbollförbundet huvudsakligen för åtagandet från
förbundet att dels bedriva inhemsk tävlingsverksamhet enligt överenskommen
spelordning, dels delta i en internationell fotbollsturnering (JFC-turneringen)
med visst antal lag.

Aktivitet 5

En väsentlig del av anslagen till arenaförbättringar lämnas i form av bidrag
till uppförande av s.k. tipshallar, vilka till stor del är avsedda för inomhusfotboll
och andra idrottsaktiviteter under vintersäsongen.

År 1985 avsattes 10 milj. kr. att disponeras av Svenska Fotbollförbundet
för förbättring av elitfotbollsklubbarnas hemmaarenor.

År 1986 beviljade bolaget 18,1 milj. kr. till fotbollsanläggningar. Av belop -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

pet gick 8,1 milj. kr. till omläggning av gräsplanen på Råsunda fotbollstadion.

År 1987 avsattes ett belopp på 20 milj. kr. till hallar och arenaförbättringar.

Aktivitet 6

Under delposten sponsring redovisar bolaget bidrag till vissa klubbar och annonsering
i matchprogram. Från att år 1985 ha uppgått till 2,3 milj. kr. har
denna form av stöd ökat till 2,7 milj. kr. år 1986 och till 3,6 milj. kr. år 1987.
Följande sammanställning ger exempel på av bolaget beviljade medel för
sponsring av idrottsklubbar under år 1987.

Sponsring/Reklamsamarbete, idrottsklubbar (poster 50 000 kr. eller mer)
Djurgårdens IF	503624
VF IF handboll	137040
IF Brommapojkarna	237900
Söder-Ettan	411121
Bowlingklubben Joker	50000
Svenska Bandyförbundet	55500
Halmstad BK	171300
BK Häcken	68500
Malmöflickorna	50000
Öxabäcks IF	50 000 1735000

Sammandrag av delposter understigande 50 000 kr. per klubb

Sv Fotbollförbundet för belöningar
till ”Mr Hat tric”, 5 000 per spelare 200000

Klubbar för idrottsutrustning 300000

Bidrag till div. klubbar 400000

Övrigt affischer, programblad m.m. 210000

Till idrotten

1110000
kronor 2 845 000

Reklamkostnader, andra än idrottsklubbar

(Kolmårdens djurpark, Sommarland)
Totalt

750000
kronor 3 595 000

Aktivitet 7 Övrigt

Bolaget har givit stödpengar till följande ändamål:

Vålådalsstiftelsen, tillkommande medel
för sport- och konferensanläggning 3000000

Idrottsprofessur 2000000

Särskild matchbevakning (fotboll i TV) 1650000

Tipshallsvenskan, omkostnader 870000

GIH bibliotek 350000

Idrottsmusei Vänner 75000

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

Summa

kronor 7945000

188

Bidrag till idrottsanläggningar

AB Tipstjänst har i sina verksamhetsberättelser framhållit vikten av samarbete
med den svenska idrottsrörelsen. Som ett medel att stödja i första hand
fotbollsverksamheten (och genom denna sin egen tipsrörelse) har bolaget
medverkat i tillkomsten av inomhushallar s.k. tipshallar. Sedan år 1980 har
bolaget lämnat bidrag till sådana hallar i Jönköping, Strängnäs och
Luleå. Uppgifter om kostnader och bolagets bidrag till dessa hallar lämnas i
följande sammanställning.

Tipshall Kostnad Bidrag från Tipstjänst

Jönköping 1984 24 milj. kr. 1,5 milj. kr.

Strängnäs 1984 42 2,0

Luleå 1986 40 2,5

Enligt uppgift finns planer på att uppföra ytterligare 10-12 stycken tipshallar.
Tipstjänst är inte delägare i dessa anläggningar utan lämnar bidrag till uppförandet.
Cirka 5 miljoner per hall är den norm för subvention som bolaget
säger sig för närvarande kunna tillämpa för hallar med tillräcklig kapacitet
för inomhusfotboll. Sålunda har bolaget beviljat ett bidrag på 5 milj. kr. för
en projekterad tipshall i Växjö med en beräknad byggkostnad på 35 milj. kr.

Utöver nämnda tipshallar har bolaget även lämnat ett betydande bidrag
till kostnaden för en ny konferenshall vid Riksidrottsförbundets anläggning
i Vålådalen. Enligt uppgift i tidskriften Svensk Idrott (6/1988) har finansieringen
av byggkostnaden uppgående till 19,6 milj. kr. lösts på följande sätt.

Tipstjänst, bidrag 9,0 milj. kr.

Folksam 6,6

Statens industriverk 4,0

Summa 19,6 milj. kr.

Ledningen för Tipstjänst har framhållit att bolagets engagemang i sådana
anläggningar endast begränsar sig till själva bidragsbeloppet och att bolaget
inte tar på sig något ansvar för driftkostnaderna för verksamheten i hallarna.
Det finns därför exempel på att ekonomin för aktuella inomhushallar kan
medföra stort bekymmer för ägarna av sådana anläggningar, oavsett om de
ägs av privata finansiärer, organisationer eller kommuner. Tipstjänst anser
det vara angeläget att de svenska fotbollsklubbarna skall kunna spela fotboll
även under den kalla årstiden för att bolaget därigenom inte för tipsverksamheten
skall vara beroende av den engelska fotbollsligan. Ekonomiskt sett
torde dock denna satsning inte vara motiverad från bolagets synpunkt, då
ersättning för rätten att få använda engelska ligans matcher på de svenska
tipskupongerna endast upgår till ca 100 000 kr. per år.

5 Överväganden

Revisorerna har granskat den årsredovisning som Tipstjänst under våren
1988 avgett för verksamhetsåret 1987. För jämförelsens skull har även årsredovisningar
för åren 1985 och 1986 granskats.

Revisorernas granskning har koncentrerats till bolagets kostnader för re -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

kläm samt stöd till olika ändamål inom den svenska idrotten.

Tipstjänst, som är ett statligt helägt aktiebolag, skall enligt regeringens
tillstånd för vadhållningsspelen till staten (kammarkollegiet) inleverera sin
vinst efter avdrag för kostnaderna i verksamheten och avsättning till lagstadgade
fonder, regleringsfond samt utdelning till aktieägarna. För år 1987 uppgick
vinsten till 1 291 milj. kr.

Av bolagets resultaträkning framgår att bolaget under 1987 belastat verksamheten
med 40,7 milj. kr. i särskilt stöd till den svenska idrotten. Av beloppet
utgör 11,1 milj. kr. överskott av särskild tipsomgång - Stora tipsveckan -som enligt beslut av regeringen fått fördelas mellan vissa idrottsförbund och
i tipsveckan aktiva fotbollsklubbar. 3,7 milj. kr. har gått till idrottsföreningar
som deltagit i Stora tipsveckan. Vidare har 20,5 milj. kr. gått till s.k. arenaförbättringar.
Under posten övrigt, som omfattar 7,9 milj. kr., redovisas
bl.a. 3,0 milj. kr. till Vålådalsstiftelsen för sport- och konferensanläggning
och 2,0 milj. kr. till en idrottsprofessur. Utöver dessa stödbelopp har Tipstjänst
i form av sponsring/reklamsamarbete till idrottsklubbar utbetalat 3,5
milj. kr.

Utbetalningarna av överskotten från Stora tipsveckan har medgetts av regeringen.
I övrigt synes utbetalningarna vara stöd som bolaget på eget initiativ
beslutat om.

Revisorerna ställer sig mycket tveksamma till Tipstjänsts beslut om stöd.

Enligt bolagsordningen skall bolaget bedriva vadhållnings- och därmed
sammanhängande verksamhet, och enligt givna tillstånd av regeringen skall
bolaget efter vissa dispositioner inleverera allt överskott till staten. Under
avsnitt 3.4 (Disposition av spelinsatser) har redovisats betänkanden av kulturutskottet
om dispositionen av överskotten i Tipstjänsts verksamhet. Betänkandena
har godkänts av riksdagen. I betänkandena har klart angetts att
det allmänna stödet till idrotten skall beslutas av riksdagen och att Tipstjänsts
vinst skall inlevereras till staten. Att Tipstjänsts särskilda stödgivning
berörts av utskottet utan kommentarer kan inte utgöra grund för ett generellt
påstående att Tipstjänst på egen hand kan besluta om särskilt stöd inom
idrottsområdet.

Den statliga förvaltning som riksdagen utövar i budgetsammanhang kan
inte utan riksdagens särskilda beslut fullgöras av regeringen eller statlig myndighet
eller övertas av helägt statligt bolag.

Regeringens beslut att medge att överskotten av vissa särskilda tipsveckor
får fördelas på visst sätt till idrotten synes också sakna riksdagens stöd.

Bolaget meddelar - vilket kan ha sitt intresse i detta sammanhang - följande
i sin årsredovisning för 1987 angående stödet.

Dels får naturligtvis idrottsvärlden via statsbudgeten del av det överskott
som Tipstjänsts verksamhet ger, men dessutom ger Tipstjänst ett omfattande
direkt stöd.

Under 1987 uppgick Tipstjänsts direkta stöd och ersättningar till idrottsrörelsen
till närmare 60 miljoner kronor. Med det nya vadhållningsspelet Oddset
öppnar sig nya och intressanta möjligheter till ett ännu större samarbete
med idrotten framöver, bl.a. med spel på idrottsarenor runt om i landet.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

För budgetåret 1987/88 har riksdagen över budgeten som direkt stöd till
idrotten anslagit 233,8 milj. kr.

190

Revisorerna anser att riksdagen snarast bör besluta om hur det totala stödet
till idrotten skall vara organiserat och därvid om huruvida Tipstjänsts
stödverksamhet bör få fortgå och i sådant fall efter vilka principer. Revisorerna
framhåller vidare att i vilket fall som helst bör regeringen fortsättningsvis
i budgetpropositionerna ge riksdagen en samlad och fullständig bild av
hur stort belopp det totala statliga stödet till idrotten uppgår till.

En sammanställning av bolagets totala kostnader för reklam och public relation
för de senare åren visar en stigande trend.

Milj. kr.

1987 1986 1985

Reklam och PR 74,0 54,0 46,6

Tipsinsatser milj. kr. 5071 4480 3876

Reklam och PR i % av insatser 1,46 % 1,21 % 1,20 %

Omsättningen vid de huvudsakliga spelformerna i statens och folkrörelsernas
regi kan uppskattas för år 1985 till 11 miljarder kr., för år 1986 till 13
miljarder kr., och för år 1987 15 miljarder kr. Därav faller ca en tredjedel av
omsättningen på Tipstjänst. Uppgifterna är hämtade dels från betänkandet
(SOU 1987:52) Folkrörelsernas lotteri och spel, dels från Tipstjänst.

Tipstjänsts omsättning har ökat mycket kraftigt de senaste åren (omkring
ca 600 milj. kr./år). Enligt uppgift i lotteriutredningens betänkande har de
statliga spelens andel av den totala spelomsättningen ökat från 66 % år 1975
till 82 % år 1986. De ideella lotteriernas andel av omsättningen på spel har
som en följd av denna utveckling reducerats.

I samband med att lottospelet introducerades år 1979 inrättade bolaget en
marknadsavdelning med uppgift att genom rikstäckande reklam- och marknadsföringsinsatser
ytterligare popularisera bolagets spelformer.

Mot bolagets satsningar på reklam och allmän PR finns från de synpunkter
revisorerna har att beakta inte anledning att rikta någon anmärkning.

Revisorerna vill dock i detta sammanhang hänvisa till socialutskottets betänkande
SoU 1987/88:17 i vilket framhålls att delegationen för social beredning
tagit initiativ till en undersökning om problem avseende spelberoende
såväl för den enskilde som för de närstående.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 1)

191

TIPSTJÄNSTS STYRELSE
Ordinarie ledamöter

Utsedda av bolagsstämman

Walter Slunge, direktör i Landstingsförbundet (ordf)

Sten Lundberg, fd generaldirektör i Överstyrelsen för Ekonomiskt

Försvar (v ordf)

Ulf Göransson, statssekreterare i finansdepartementet

Lennart Johansson, direktör, ordförande i Svenska Fotbollförbundet

Nils Holgerson, direktör

Ivar Nordberg, riksdagsledamot

Utsedda av personalen

Gunnar Andersson
Svea Ehlin

Suppleanter

Utsedda av bolagsstämman

Richard Frigren, bolagets verkställande direktör
Bengt Gullesjö, advokat
Anders Gustrin, direktör
Jan Hyttring, riksdagsledamot

Utsedda av personalen

Lotta Örtenblad
Marianne Rosenqvist

Revisorer

Sjöåker Revisionsbyrå AB, Ulf Järlebro
Claes Ljungh, sakkunnig i finansdepartementet

Suppleant

Rein Hinno, kansliråd i finansdepartementet
Statens kontrollanter

Huvudkontrollanter för AB Tipstjänst

Carl-Owe Söderén, advokat
Anders Öhman, advokat

Ersättare för huvudkontrollanterna

Per-Erik Erlandsson, advokat
Elisabet Fura-Sandström, advokat
Thomas Sjöberg, advokat
Lars Strömberg, jur. kand.

Kontrollanter vid regionkontoret

Göran Carlbäck, advokat
Greger Lundmark, advokat
Torsten Ljungdahl, advokat

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Underbilaga 1)

Företagsledning

Verkställande direktör:
Administrativ direktör:
Marknadsdirektör:

Produktionsdirektör:

Richard Frigren
Owe Prim

Lars-Gunnar Björklund
Göran Jönsson

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Underbilaga 1)

TIPSTJÄNSTS ORGANISATION

13 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 2

193

AB Tipstjänst

BALANSRÄKNING DEN 31 DECEMBER

1987 1986 1985

(tkr) (tkr) (tkr)

TILLGÅNGAR

OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR

Kassa, bank	374 624	358 880	418	602
Reversfordringar	20 000	-	3	751
Likviditetskonto Riksbanken	3 723	1 741	1	625
Fordran hos dotterföretag	-	-		68
Förskott Statsverket	1 140 664	1 124 786	1 000	644
Ombudsfordringar	11 259	14 410	10	782
Regleringsfond	11 884	-		-
Förutbetalda kostnader och
upplupna intäkter	8 410	8 882	9	057
Övriga kortfristiga fordringar	804	704	1	898
Summa omsättningstillgängar	1 571 368	1 509 403	1 446	427
ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR
Aktier i dotterföretag	50	50		50
Likviditetskonto Riksbanken	-	3 476	1	796
Övriga långfristiga fordringar	470	347		322
Förskott leverantörer	-	677	9	789
Maskiner och inventarier	62 405	74 959	59	509
Byggnad	16 579	16 935	17	291
Mark	470	470		470
Summa anläggningstillgångar	79 974	% 914	89	227
SUMMA TILLGÅNGAR	1 651 342	1 606 317	1 535	654
SKULDER OCH EGET KAPITAL KORTFRISTIGA SKULDER
Skuld till dotterföretag	21	0		0
Leverantörskulder	23 214	27 482	35	181
Obetalda vinster	125 070	86 433	138	142
Obetalda vinstskatter	48 476	52 236	52	616
Regleringsfonder	14 614	24 055	24	175
Upplupna kostnader och
förutbetalda intäkter	98 876	92 712	104	732
Avsatt till svensk idrott	34 828	19 666	4	054
Hallfonden	579	579	2	468
Övriga kortfristiga skulder	3 031	3 391	16	800
Summa kortfristiga skulder	348 709	306 554	378	168
LÅNGFRISTIGA SKULDER
Avsatt till pensioner	11 958	12 752	11	339
Avsatt till svensk idrott	-	2 989	2	557
Summa långfristiga skulder	11 958	15 741	13	8%
EGET KAPITAL Bundet eget kapital
Aktiekapital (1000 aktier ä nom 100:-)	100	100		100
Reservfond	50	50		50
Summa bundet kapital	150	150		150
Fritt eget kapital
Årets vinst	1 290 525	1 283 872	1 143	440
Summa fritt kapital	1 290 525	1 283 872	1 143	440
Summa eget kapital	1 290 675	1 284 022	1 143	590
SUMMA SKULDER OCH EGET KA-
PITAL	1 651 342	1 606 317	1 535	654

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Underbilaga 2)

194

AB Tipstjänst
RESULTATRÄKNING

1987 1986 1985

(tkr) (tkr) (tkr)

RÖRELSENS INTAKTER

Spelinsatser 5 071 460 4 480 160 3 875 650

Övriga

rörelseintäkter 914 5 072 374 1 230 4 481 390 1 938 3 877 588

RÖRELSENS KOSTNADER
Vinnarnas

nettoandel 2 199 418 1 887 337 1 589 543

Vinstskatt 700 986 544 195 489 217

Om buds provisioner

434 245 399 004 348 809

Övriga kostnader 428 825 -3 763 474 365 531 -3 196 067 325 620 -2 753 189

RÖRELSERESULTAT FÖRE

AVSKRIVNINGAR 1 308 900 1 285 323 1 124 399

AVSKRIVNINGAR
Maskiner och

inventarier 25 212 23 470 23 185

Byggnad 356 -25 568 356 -23 826 356 -23 541

RÖRELSERESULTAT EFTER

AVSKRIVNINGAR 1 283 332 1 261 497 1 100 858

FINANSIELLA INTÄKTER OCH
KOSTNADER

Intäktsräntor 48 323 48 754 61 247

Kostnadsräntor 397 47 926 715 48 039 1 653 59 594

RESULTAT EFTER FINANSIELLA

INTÄKTER

OCH

KOSTNADER 1 331 258 1 309 536 1 160 452

Stöd till svensk

idrott - 40 733 - 25 664 - 17 012

ÅRETS VINST 1 290 525 1 283 872 1 143 440

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Underbilaga 2)

195

KAMMARKOLLEGIET REMISSYTTRANDE 12-589-88 Redog. 1989/90:2

Fondbyrån 1988-12-01 Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 2)

Riksdagens revisorer
10012 Stockholm

Aktiebolaget Tipstjänsts kostnader för reklam och
stöd för olika ändamål

Dnr 1987:47, rapport 1988/89:2

Kammarkollegiet skall enligt sin instruktion (SFS 1988:913) förvalta statligt
ägda aktier som anförtrotts kollegiet, däribland aktierna i Aktiebolaget
Tipstjänst. I den uppgiften ingår att bevaka att utdelning betalas enligt bolagsordningen
och bolagsstämmans beslut. 10 § föreskriver att högst 5 % årligen
på aktiekapitalet får delas ut till aktieägarna och att återstående årsvinst
skall disponeras på sätt regeringen föreskriver.

När det gäller Aktiebolaget Tipstjänst, skall kollegiet dessutom (enligt beslut
av regeringen, senast 1988-09-01, finansdepartementet) se till att bolagets
”årsvinst efter lagstadgad fondering, avsättning till regleringsfonder, utdelning
till aktieägare och förskottsinbetalning till statsverket av vinstmedel”
årligen betalas till kollegiet omedelbart när ordinarie bolagsstämma har godkänt
balansräkningen.

Kollegiet har att kontrollera att inbetalning av utdelning och årsvinst sker
enligt bolagsstämmans beslut. Däremot har kollegiet inget uppdrag att
granska bolagets förvaltning eller bolagsstämmans beslut. Det ankommer
således inte på kollegiet att pröva riktigheten av bolagets årsredovisning.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Nilsson i närvaro av
kammarrådet Nordling och avdelningsdirektörerna Drougge, Brännström
och Isaksson, den senare föredragande.

Sven-Eric Nilsson

Eivor Isaksson

196

Remissvar från AB Tips tjänst

Svar på remiss med Dnr 1987:47 avseende ”AB Tipstjänsts kostnader för reklam
och stöd för olika ändamål Rapport 1988/89:2”

Vi har tagit del av rubricerade remiss och ber att få avlämna följande yttrande.

Revisorerna har i sin rapport ställt sig mycket tveksamma till vad de rubricerar
som Tipstjänsts direkta stöd till svensk idrott. Tipstjänsts avsikt med
de ifrågavarande kostnaderna är bl a följande;

- att skapa goodwill och upprätthålla goda relationer med idrottsrörelsen
inte minst fotbollen vars tävlingsverksamhet är en förutsättning för bolagets
idrottsanknutna spel,

- att genom avtal med idrotten försäkra sig om intressanta spelobjekt på tider
som är anpassade till bolagets spelverksamhet,

- att medverka till att idrottsarenorna har en ur publiksynpunkt acceptabel
miljö för att på så sätt öka intresset för idrottsevenemangen och därmed
skapa intresse för våra spel,

- att säkerställa tipsobjekt av hög kvalitet om den engelska fotbollen beslutar
att spelstopp skall råda under vintertid i likhet med vad som är fallet i
bl a Västtyskland och Frankrike och

- att som andra företag i idrottssammanhang sprida kännedom om bolagets
olika spelprodukter.

Syftet med Stora Tipsveckoma och bidrag till en idrottsprofessur i idrottsmedicin
vid Karolinska institutet är just att skapa de goda relationer med
idrotten som bolaget eftersträvar. När det gäller medel från Stora Tipsveckorna
så har dessa kunnat fördelas på såväl förbunds- som klubbnivå inom
de idrotter som bidragit med spelobjekt. I sammanhanget kan nämnas att
Riksidrottsförbundet erhållit medel för sådana ändamål, som man ansett
vara angelägna som exempelvis stipendier till elitidrottsmän och upprustning
av sportanläggningen i Vålådalen. Kampanjerna kring Stora Tipsveckoma
har för bolagets del medfört omsättningsökningar för såväl de aktuella veckorna
som för de därpå följande veckorna. Detta har möjliggjorts i hög grad
tack vare förmånstagarens (idrottsrörelsen) vilja att tillmötesgå bolagets
krav om kampanjsamarbete.

Genom avtal på strikt kommersiella grunder med idrotten försäkrar sig
bolaget om att exempelvis Svenska Fotbollsförbundet förlägger sin tävlingsverksamhet
till sådana tider som överensstämmer med bolagets önskemål
om goda spelobjekt. Detta innebär bl a viss tävlingsverksamhet även under
sommaren. Det bör nämnas att bolaget tidigare nödgades använda sig av för
svensk publik relativt okända lag medförande starkt minskad omsättning. I
ett historiskt perspektiv tvingades bolaget att helt lägga ned sin spelverksamhet
under sommaren.

En av förutsättningarna för stort spelintresse är naturligtvis ett allmänt intresse
för de matcher som är aktuella som spelobjekt. För att motverka det
tilltagande publikbortfallet vid idrottsarenorna har bolaget i samarbete med
Svenska Fotbollsförbundet medverkat vid upprustningen av ett stort antal
idrottsarenor i syfte att göra dessa mer publikvänliga. Vad avser kostnaden

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 3)

197

för anläggningen av gräsplanen på Råsunda Fotbollstadion så motiveras
denna åtgärd av arenans speciella betydelse som riksanläggning för svensk
fotboll och därav högt ställda krav på spelplanens standard.

Satsningen på inomhushallar för fotboll i Tipshallar med planmått som
medger såväl reguljärt seriespel som landskamper har skett med kommun,
idrott och andra intressenter. Bolagets engagemang begränsar sig till bidraget,
som är en mycket liten del av totalkostnaden, och påtår sig inte något
ansvar för den framtida driften. Dessa insatser måste göras för att som tidigare
nämnts säkerställa tipsobjekt av god kvalitet även under vintertid om,
vilket för närvarande diskuteras, engelska fotbollen beslutar att lägga ned
tävlingsverksamheten under denna period vilket skett på andra håll i
Europa. Det måste understrykas att detta sålunda ej är något alternativ till
engelsk fotboll under de tider som denna tävlingsverksamhet pågår. Dock
må framhållas att bolaget genom denna framtida ”säkerhetsinvestering” i inomhushallar
redan under de tre gångna åren kunnat arrangera extratips samt
skapa spelobjekt för Oddset som ett komplement till de engelska matcherna.

Det belopp om 100.000 kronor per år som åberopas på sid 12 i rapporten
avser ej kostnaden för rätten till att använda engelska ligans matcher som
spelobjekt. Detta belopp avser information om spelprogram, resultatservice
etc. Beloppet bör inte jämföras med bolagets satsning på Tipshallar.

Det reklamsamarbete som bolaget bedriver i olika idrottssammanhang
som exempelvis dräktreklam och annonsering i matchprogram är ju i dag ett
vedertaget sätt att sprida kännedom om företagsprodukter. Det synes vara
naturligt att Tipstjänst med sin starka anknytning till idrotten använder sig
av denna form av marknadsföring. De idrottsanknutna spelens huvudmålgrupp
är nämligen den idrottsintresserade delen av allmänheten som på arenorna
och i massmedia följer matcher och andra tävlingar.

AB Tipstjänst anser sålunda mot bakgrund av vad ovan framförts att de
kostnader som revisorerna ifrågasatt ej är att betrakta som direkt stöd, i betydelsen
gåva, till idrotten utan har en klart kommersiell inriktning. De ekonomiska
uppgörelser som Tipstjänst på detta sätt träffar med idrottsrörelsen
utgör naturligtvis ett stöd i dess verksamhet men är alltid förenad med en
motprestation från idrotten. Effekten av bolagets insatser är understundom
inte direkt mätbara och inträffar ibland på sikt.

AB Tipstjänst arbetar härvidlag på samma sätt som andra fristående statliga
aktiebolag och måste även framgent göra de bedömningar av olika
marknadsföringsåtgärder och produktutveckling som främjar bolagets omsättning
och vinst samt tillgodoser kundernas krav på service.

AB Tipstjänsts auktoriserade revisonsboiag TRG Revision Sjöåker AB
har avgivit ett yttrande med anledning av den aktuella rapporten från Riksdagens
Revisorer.

Revisionsbolagets yttrande bilägges detta brev.

Med vänlig hälsning
AKTIEBOLAGET TIPSTJÄNST
Richard Frigren
Verkst direktör

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 3)

198

Betr. Rapport 1988/89:2 från Riksdagens Revisorer

Med anledning av rubricerade rapport har vi i egenskap av revisorer i bolaget
följande kommentarer.

1. Bakgrund

Bolaget bedriver spelverksamhet inom ramen för koncession lämnad av regeringen.

Genom val av aktiebolagsformen för bedrivande av företagets verksamhet
omfattas detsamma av aktiebolagslagen och bokföringslagen.

Till följd härav krävs extern revisor enligt reglerna i 10 kap Aktiebolagslagen.
Bolaget har för närvarande två revisorer varav en är auktoriserad revisor.

I övrigt finns föreskrifter för bolagets förvaltning intagna i bolagets bolagsordning
vilken fastställts av Kungl. Maj:t.

2. Revisorernas uppgift

Revisorerna har enligt aktiebolagslagens kap 10 § 7 att i den omfattning god
revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna
samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

De åtgärder som Riksdagens Revisorer ifrågasatt faller med denna definition
in under vår granskning av bolagets förvaltning.

3. Förvaltningsrevisionens mål och omfattning

Granskningen av förvaltningen syftar till att klarlägga om:

- åtgärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger
verkställande direktören eller styrelseledamot till last och om

- verkställande direktören eller styrelseledamot eljest handlat i strid mot
aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

Omfattningen av förvaltningsrevisionen varierar från företag till företag till
följd av skillnader i individuella förhållanden såsom risksituation och företagets
storlek.

4. Bolagets samarbete med idrottsorganisationer

Huvuddelen av bolagets spel sker i samarbete med idrotten där idrottsevenemang
av olika slag utgör spelobjekt. Det framstår därför som naturligt om
bolagets marknadsföringsaktiviteter inriktas mot detta område.

De kostnader som i Riksdagens Revisorers rapport rubriceras som stöd till
idrotten har enligt vår uppfattning följande inriktning:

- Investeringar i matcharenor i syfte att säkra spelplatser och förlänga den
inhemska spelsäsongen.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 3)

199

- Ersättningar till arrangörer för att erhålla spelobjekt och matchresultat.

- Marknadsföringskostnader avsedda att direkt eller indirekt skapa goodwill
och medvetande om bolagets produkter och aktiviteter.

I bolagets årsredovisning för 1987 har ovanstående kostnadsslag benämnts
”direkta stöd och ersättningar till idrottsrörelsen”, något som måhända är en
olycklig formulering men torde ha sin grund i marknadsavdelningens önskan
att framhäva idrottens betydelse för bolagets verksamhet.

Investering i arenor och ersättningar till arrangörer ingår som en så naturlig
del av bolagets rörelsekostnader att de ej närmare kommenteras nedan.

5. Bolagets marknadsföringsaktiviteter

Bolagets verksamhet har under den senaste 1 O-årsperioden visat en stadig
och mot slutet accelererande utveckling.

Denna utveckling har både sin grund i tillkomst i nya spel och i förändringar
på spelmarknaden vilken synes ha vidgats väsentligt under senare år.

En del av förklaringen till att bolaget så framgångsrikt fångat upp en stor
andel av denna utvidgning ligger utan tvekan i de marknadsaktiviteter som
bolaget investerat i.

Till största delen avser marknadsavdelningens kostnader direktreklam vilken
riktar sig till allmänheten.

Till en mindre del utgöres kostnaderna av indirekt reklam där syftet är
mer långsiktigt och där omedelbar och naturlig anknytning till bolagets spelverksamhet
initialt kan förefalla långsökt.

Vid vår granskning av bolagets förvaltning har vi emellertid ej funnit att
dessa kostnader är av rörelsefrämmande natur. Goodwillskapande åtgärder
bör vara långsiktiga och ses som investeringar och dess direkta nytta kan vara
svår att avläsa.

6. Förvaltningsrevisionen bedömning

Vid vår granskning har vi ej funnit anledning till erinran vare sig mot verkställande
direktören eller styrelsen mot vidtagna förvaltningsåtgärder.

De kostnader som nedlagts i form av investeringar, ersättningar och marknadsföringsaktiviteter
är enligt vår uppfattning ej i något avseende orimliga.

I förhållande till bolagets omsättnings- och resultatutveckling och vid jämförelse
med andra mer konventionella industri- eller handelsföretag är kostnadsutvecklingen
för rena marknadsföringsaktiviteter ej onormal.

Att bolaget i hög utsträckning samarbetar med idrottsrörelsen synes naturligt
med hänsyn till inriktningen av bolagets spelverksamhet.

TRG REVISION SJÖÅKER AB

Ulf Järlebro
Aukt revisor

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18
Bilaga 3)

200

Innehållsförteckning

Redog. 1989/90:2

Bilaga 7

(Förs. 1988/89:18)

Revisorernas förslag

1 Revisorernas granskning

2 Över granskningsrapporten avgivna yttranden

3 Revisorernas överväganden

4 Hemställan

Bilaga 1

Innehåll

Sammanfattning

1 Inledning

2 AB Tipstjänst

3 Vadhållningsrörelsen

3.1 Bestämmelser för vadhållningsrörelsen

3.2 Spelformer

3.3 Omsättning på vadhållningsverksamheten ...

3.4 Disposition av spelinsatser

4 Resultat av bolagets verksamhet

4.1 Årsredovisningar för åren 1985-1987

4.2 Bolagets kostnader för driften

4.2.1 Kostnader för reklam

4.2.2 Kostnader för direktstöd till idrotten

5 Överväganden

Underbilaga 1

Tipstjänsts styrelse

Underbilaga 2

Balansräkning - Resultaträkning AB Tipstjänst

Bilaga 2

Remissyttrande från kammarkollegiet

Bilaga 3

Remissvar från AB Tipstjänst

Underbilaga

TRG Revision Sjöåker

201

Förslag till riksdagen
1988/89:25

Riksdagens revisorers förslag angående statistiken
över mervärdeskatt

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av statistiken över
mervärdeskatt. Granskningen är sista ledet i en övergripande studie av
statistiken över skatter och avgifter.

Revisorerna har undersökt vilken ekonomisk information i form av
statistik som finns rörande mervärdeskatten och hur den sammanställs och
publiceras. Av granskningen har framgått att statistiken för närvarande har
en mycket begränsad spridning men att det å andra sidan finns ett mycket
stort intresse för att en utbyggd och mera detaljerad statistik kommer till
stånd. Publiceringen av data om mervärdeskatten är vidare mycket ofullständig
och oenhetlig.

Revisorerna föreslår därför att åtgärder vidtas för att förbättra mervärdeskattestatistiken.
Sålunda bör det klarläggas vilket behov av statistik som
finns och hur detta behov skall tillgodoses. Klassificeringen av de mervärdeskatteredovisande
företagen i riksskatteverkets (RSV) skatteregister bör
vidare förbättras. Det bör också uppdras åt en bestämd myndighet att ha
huvudansvaret för framställning och publicering av statistiken. Dessutom
bör statistiken publiceras på ett mer enhetligt sätt.

1 Genomförd granskning

Granskningen har inriktats på gällande bestämmelser om sammanställning
och produktion av statistik rörande mervärdeskatten (momsen), kartläggning
av förekommande redovisning av skatten och den statistik som
framställs på grundval av redovisningen samt en bedömning av statistikuppgifternas
användbarhet och kvalitet. Granskningen har varit av översiktlig
karaktär.

Den skatteredovisning som ligger till grund för statistiken lämnas främst av
länsskattemyndigheterna, riksskatteverket (RSV) och tullverket. Uppgifterna
sammanställs och publiceras av RSV, generaltullstyrelsen och riksrevisionsverket
(RRV). Vissa uppgifter publiceras också av statistiska centralbyrån
(SCB) och konjunkturinstitutet (Kl).

De statistiska uppgifter som publiceras är främst redovisningsdata om
nettouppbörden av skatten för det statliga budgetåret och per kalenderår.
RSV sammanställer därutöver på underlag av det centrala skatteregistret
mera detaljerade uppgifter om bl.a. skatteinbetalningar och skatteåterbetalningar,
restförd moms, granskningen av momsdeklarationer, revisionsverksamheten,
antalet skattskyldiga och de skattskyldigas metoder för redovis -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

202

ning av moms m.m. Antalet skattskyldiga anges också med fördelning på
årsomsättning (nio klasser) och näringshuvudgrupper (nio). De sistnämnda
uppgifterna, i flertalet fall med fördelning på län och riket i dess helhet, ges
en mycket begränsad spridning. Tullverkets statistik avseende debiterade
och uppburna skattebelopp har också en begränsad spridning.

Många intressanta uppgifter om mervärdeskatten som registrerats i
skatteregistren med uppbördsdeklarationerna som grund tas emellertid inte
fram i form av statistik. Det gäller t.ex. uppgifter om skatt enligt 60- resp.
20-regeln, summa utgående skatt, summa ingående skatt, skattepliktig och
skattefri omsättning inom landet, exportomsättning samt skatt på egna uttag.

Mera specificerade uppgifter om momsuppbörden efter näringsgren
uppger man sig ej kunna ta fram till följd av brister i klassificeringen av de
skattskyldiga efter näringsgren i skatteregistren.

Underlag för beräkning av effekterna av ändringar i det svenska mervärdeskattesystemet
och för t.ex. en anpassning av det svenska momssystemet
till EG-ländernas saknas därför i stor utsträckning.

Granskningen har vidare visat att publiceringen av data om mervärdeskatten
är mycket splittrad.

Förslag till åtgärder i syfte att förbättra statistiken har mot denna bakgrund
tagits fram under granskningen.

Över granskningen, som initierats av revisorernas kansli, har granskningsrapporten
(1988/89:3) Statistiken över mervärdeskatten upprättats. Sammanfattning
av rapporten och av de över rapporten inhämtade yttrandena är

1 bilaga fogad till denna skrivelse.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

Enligt den senaste redovisningen av statsbudgetens inkomster (budgetåret
1987/88) uppgår statens nettoinkomst av mervärdeskatten till ca 80 miljarder
kronor. Inkomsten av mervärdeskatten utgör därmed nära en fjärdedel av
inkomsterna på statsbudgeten. Mervärdeskatten tas ut på all privat och
offentlig konsumtion av varor och tjänster med vissa undantag. Skattskyldig
är den som yrkesmässigt omsätter skattepliktig vara eller tjänst. Beräkningen
av skattebeloppen är mera komplicerad än för flertalet andra skatter och
avgifter eftersom den under löpande redovisningsår måste baseras på
uppgifter om skatt på såväl de skattskyldigas försäljning som inköp.
Problemen med avgränsningarna mellan skattepliktiga och skattefria varor
och tjänster utgör också osäkerhetsmoment.

Av granskningen framgår att det finns ett stort behov av förbättrad
ekonomisk information om mervärdeskatten. I sådant syfte bör därför en
mer detaljerad inventering av statistikbehovet göras. Vidare bör klassificeringen
av företagen i riksskatteverkets skatteregister förbättras. Vilken
myndighet som skall ha huvudansvaret för statistiken bör också prövas
liksom en mera samlad och enhetlig publicering av statistiken bör komma till
stånd.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25)

203

2.2 Statistikbehovet

Såväi av granskningsrapporten som av remissyttrandena över rapporten
framgår det att det genomgående finns krav på och önskemål om en
förbättrad mervärdeskattestatistik. Behoven är dels mer allmänna, dels
färgade av de särskilda behov som finns hos olika myndigheter och inom
näringslivet.

Vid den översiktliga kartläggning av behoven av redovisningsdata och
statistik som genomförts har framkommit olika önskemål om förbättringar.
Man anser sig bl.a. behöva snabbare och mera lättolkad information om
mervärdeskattebetalningarna med förklaringar till olika avvikelser i statistiken.
Bakgrunden till önskemålen är behovet av snabba och säkra uppgifter
som underlag för bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och som
underlag för beslut om olika åtgärder.

Gemensamt för många önskemål är vidare kraven på att ha bättre underlag
tillhands vid beslut om förändringar i mervärdeskattesystemet. Här avses
bl.a. genomförande av förslag om minskad eller slopad skatt på vissa varor,
utvidgad skattskyldighet för varor och tjänster samt bedömningar avseende
anpassning av det svenska mervärdeskattesystemet till EG-ländernas.

Vid en utbyggnad av mervärdeskattestatistiken bör man i första hand
utnyttja de möjligheter till ytterligare informationsuttag som kan göras ur
skatteregistren med utgångspunkt i där redan registrerade data och således
utan ytterligare insatser i form av uppgiftslämnande från de skattskyldigas
sida. För närvarande utnyttjas endast ett fåtal av de data som registrerats i
skatteregistren från uppbördsdeklarationerna, exempelvis endast uppgifter
om skatt att betala eller att återfå samt summa bokförd omsättning.

Av de uppgifter som tagits in i registren från uppbördsdeklarationerna och
som man vill ha belysta med statistik är t.ex. utgående skatt på oreducerat
vederlag enligt 60- resp. 20-regeln och utgående skatt totalt, ingående skatt
på införsel och förvärv, bokförd skattepliktig omsättning inom landet,
skattefri omsättning inom landet, exportomsättning samt skatt på egna uttag.
Därutöver önskar man uppgifter om importomsättning näringsgrensvis,
uppgifter som för närvarande inte anges på uppbördsdeklarationen.

Förslag har också framförts om framtagande av statistikuppgifter rörande
mervärdeskattebeloppens fördelning på olika näringar, näringssektorer och
varor, uppgifter om företagens och hushållens momsbelastning samt om
antalet momsregistrerade skattskyldiga med blandad verksamhet. För
statistik med en mera detaljerad branschindelning erfordras en förbättring av
de skattskyldigas klassificering på näringsgren i RSV:s skatteregister. Frågan
behandlas närmare under avsnitt 2.3 nedan.

Bland de mera specifika redovisnings- och statistikbehov som framkommit
kan nämnas att generaltullstyrelsen anser att specificerad statistik bör tas
fram rörande de återbetalningar länsskattemyndigheterna gör av importskatt.
Statistik behövs också över hur mycket av tullverkets kontanta
momsuppbörd som berättigar till momsavdrag eller leder till återbetalningar
från länsskattemyndigheterna.

RSV instämmer i granskningsrapportens krav på att statistiken bör
kompletteras och presenteras på ett bättre sätt. Att framställa statistik för

kontinuerlig belysning av det slutliga utfallet för mervärdeskatten skulle
dock enligt verket ställa stora krav på programändringar i RSV:s ADBsystem,
varför verket inte biträder en sådan utbyggnad.

Vissa länsskattemyndigheter bekräftar behovet av mera detaljerad statistik,
främst för planering, uppföljning och kontroll av verksamheten samt för
bedömning av utfallet av granskningsåtgärder och revisionsverksamhet.

Konjunkturinstitutet framhåller att det är angeläget för institutets analysarbete
att också kunna utnyttja statistik beträffande inbetalad och återbetalad
skatt. Statistik över indirekta skatter kan också få betydelse i samband
med konjunkturbedömningar och analyser för stabiliseringspolitiska ändamål,
framhåller Kl. Institutet understryker vidare det i rapporten framförda
önskemålet om en snabbare och säkrare korttidsstatistik.

SCB anser att det är av stort värde för centralbyrån att underlaget för
statistiken föreligger så tidigt som möjligt efter beskattningsårets utgång, inte
som nu först i november månad året efter beskattningsåret.

Från näringslivsorganisationernas sida understryker man behovet av
bättre statistik inför den omdiskuterade breddningen av momsunderlaget
och den anpassning till förhållandena inom EG som kan komma att
aktualiseras. Data om skatten bör också kunna användas för att spegla
försäljningsutvecklingen inom olika branscher.

Det finns således förhållandevis omfattande önskemål om ytterligare
statistikdata på mervärdeskatteområdet. En del önskemål syftar till att
tillgodose mera tillfälliga informationsbehov för aktuella förändringar av
skattesystemet, andra avser behov av mera kontinuerlig statistik. Revisorerna
finner det angeläget att åtgärder vidtas för tillgodoseende av behovet av
korttidsstatistik för en mera kontinuerlig publicering liksom för möjligheterna
att tillfredsställa mera tillfälliga statistikbehov på området.

2.3 Branschklassificeringen

Vid granskningen konstaterades att den mervärdeskattestatistik som RSV
för närvarande framställer med fördelning på näringsgrenar/branscher
endast avser huvudgrupper. Uppgifter om från momskontrollsynpunkt
särskilt intressanta branscher kan däremot inte tas fram. Skälet till att en
sådan mera detaljerad redovisning inte kan ges uppges vara att branschklassificeringen
är så osäker att en sådan statistik skulle bli missvisande.

Klassificeringen av företagen i RSV:s skatteregister bygger på uppgifter
från företagen i samband med deras momsregistrering. SCB använder för sin
del också uppgifter ur momsregistret för klassificering av nya företag i sitt
företagsregister. Centralbyrån kompletterar dock uppgifterna genom en
företagsenkät och genom utnyttjande av andra källor. Någon återrapportering
från centralbyrån till RSV:s skatteregister av gjorda kompletteringar till
företagsregistret förekommer inte.

Vid remissbehandlingen har det i granskningsrapporten framförda förslaget
om att utnyttja uppgifter ur SCB:s företagsregister för en löpande
aktualisering av näringsklassificeringen i RSV:s skatteregister biträtts. RSV
understryker bl.a. att det är ett sedan länge uttryckt önskemål att höja
kvaliteten på branschkoderna, och konjunkturinstitutet framhåller att

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25)

oklarheter i branschklassificeringen i skatteregistret utgör en avgörande
begränsning av möjligheterna att utnyttja statistiken. Möjligheterna att
utnyttja centralbyråns företagsregister för aktualisering bör enligt institutet
utvärderas snarast möjligt. Ökad jämförbarhet för mervärdeskattedata med
centralbyråns statistik är en nödvändig förutsättning för att uppgifterna skall
få en vidare användning anser institutet vidare. SCB instämmer häri och
påpekar att ett väl fungerande system för återrapportering bör kunna
åstadkommas med relativt begränsade insatser.

Enligt revisorernas mening bör möjligheterna att utnyttja uppgifter ur
SCB:s företagsregister för en löpande aktualisering av näringsklassificeringen
i RSV:s skatteregister snarast prövas.

2.4 Produktionsansvaret för mervärdeskattestatistiken

Redovisningsdata över mervärdeskatten framställs primärt av länsskattemyndigheterna
och RSV samt av generaltullstyrelsen. RRV sammanställer
uppgifter för redovisning mot statsbudgeten dels i en löpande månadsredovisning,
dels i en budgetårsredovisning av statsbudgetens utfall. Därutöver
framställs statistik på mervärdeskatteområdet av länsskattemyndigheterna,
RSV, generaltullstyrelsen, RRV, SCB och Kl. Den statistik som publiceras
av de båda sistnämnda myndigheterna bygger i huvudsak på uppgifter från de
först nämnda.

Mervärdeskattestatistik i egentlig mening och i nämnvärd omfattning
produceras för närvarande främst av RSV i form av s.k. momsstatistik på
underlag av uppgifter i skatteregistren. Denna statistik kan, som nämnts,
byggas ut för att tillgodose angivna önskemål om mer detaljerade uppgifter
genom utnyttjande av i registren redan registrerade men hittills ej utnyttjade
data.

I granskningsrapporten har framförts förslag om ett klargörande av vilken
myndighet som skall ha huvudansvaret för produktionen av statistiken. I
denna fråga har endast RSV och SCB yttrat sig. RSV anser att ansvaret för
statistikens innehåll bör ligga på SCB, medan RSV bör svara för framtagningen
av underlagsmaterialet. SCB anser å sin sida det lämpligt att RSV har
ett huvudansvar för produktionen och publiceringen av den statistik över
mervärdeskatten som avser att belysa olika skattemässiga konsekvenser.

Enligt revisorernas mening är det viktigt att en bestämd myndighet ges ett
mera odelat ansvar för att ändamålsenlig statistik över mervärdeskatten tas
fram, exempelvis RSV med den resursförstärkning som detta kan erfordra.

2.5 Publiceringen av mervärdeskattestatistiken

Vid granskningen konstaterades att de ekonomiska uppgifter som publiceras
om mervärdeskatten främst avser summauppgifter om statens inkomster av
skatten. Därutöver framställs mera detaljerad statistik som dock inte
publiceras. Den statistik som publiceras är emellertid svår att återfinna.
Därför bör en översyn göras av publiceringen av mervärdeskattedata. Härvid
bör eftersträvas att centrala uppgifter sammanförs till ett fåtal publikationer.

De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga delar uppfattningen om att

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25)

det behövs en mera samlad publicering av viktigare data om mervärdeskatten.

Revisorerna finner det viktigt att en mera enhetlig publicering av centrala
data om mervärdeskatten kommer till stånd så att uppgifterna blir mera
lättillgängliga.

2.6 Sammanfattning

Revisorerna har kunnat konstatera att den statistik som nu finns på
mervärdeskatteområdet till stora delar är ofullständig och splittrad och
därför inte fyller informationsbehoven. Med hänsyn till den stora betydelse
mervärdeskatten har som inkomstkälla för staten är det av vikt att statistiken
förbättras. En mera aktuell och detaljerad information om mervärdeskatten
behövs, bl.a. som underlag för olika beslut om förändringar på skatteområdet.

En översyn av behovet av statistik, statistikens omfattning och av dess
tekniska utformning bör komma till stånd. Vidare bör klarare anges vilken
myndighet som skall ha huvudansvaret för produktionen av statistiken.
Publiceringen av mervärdeskattedata bör vidare göras mer samlad och
enhetlig.

3 Hemställan

Revisorerna hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna förordat beträffande en översyn av behovet av statistik
över mervärdeskatten, produktionen av sådan statistik och publiceringen
av denna.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Hans Lindblad (fp), Kjell Nilsson (s), Birgitta
Hambraeus (c), Anita Johansson (s), Anders G Högmark (m), Torsten
Karlsson (s), Rune Jonsson (s), Per Stenmarck (m), Margit Gennser (m),
Ulla-Britt Åbark (s) och Bengt Kronblad (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Karl-Olov Hedler
(föredragande).

Stockholm den 6 april 1989
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Bo Willart

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25)

207

Sammanfattning av rapport 1988/89:3 om statistiken Redog. 1989/90:2

över mervärdeskatten och av de remissyttranden som Bilaga 8

avgetts över den (Förs. 1988/89:25

Bilaga)

1 Rapporten

1.1 Granskningens syfte och inriktning

Syftet med granskningen av statistiken över mervärdeskatten har varit att
kartlägga vilken information som finns om mervärdeskatten i form av
redovisningsdata och statistik av översiktlig karaktär. Vidare skulle klarläggas
vilka informationsbehov som finns, om redovisningen och statistiken
tillgodoser dessa behov samt vad som bör göras för att statistiken skall
förbättras. Det är främst de övergripande informationsbehoven som skall
tillgodoses, såsom uppgifter om inbetalningar och utbetalningar av mervärdeskatt,
redovisningen av mervärdeskatten, uppgifter för bedömning av
effektiviteten i mervärdeskattesystemet och av möjligheterna till ändringar i
systemet.

1.2 Granskningens genomförande

Den redovisning och statistik avseende mervärdeskatten som finns hos olika
myndigheter har inventerats och analyserats. Statistikproducenterna, främst
riksskatteverket (RSV), generaltullstyrelsen (GTS), riksrevisionsverket
(RRV) och ett pär länsskattemyndigheter (LSKM) har intervjuats. Intervjuer
har också genomförts med riksdagens skatteutskott, representanter för
pågående utredning om indirekta skatter samt andra viktigare användare av
statistiken.

1.3 Gällande ordning för redovisning och statistik

Mervärdeskatten kan kortfattat beskrivas som en omsättningsskatt som tas
ut på den värdetillväxt som sker i varje led i tillverknings- och distributionskedjan.
För varor är skatteplikten i princip generell. Tjänster är skattepliktiga
endast om detta uttryckligen anges i mervärdeskattelagen. Beskattningsmyndigheter
är vid omsättning inom landet och vid export länsskattemyndigheterna,
vid import tullverket.

Redovisningen och statistiken avseende momsen styrs främst av bestämmelserna
i mervärdeskattelagen (1968:430), förordningen (1968:431) om
mervärdeskatt samt skatteförvaltningens och tullverkets föreskrifter och
anvisningar.

1.4 Kartläggning av redovisning och statistik

Uppgifterna om statens inkomster av mervärdeskatten har främst en kameral
funktion som redovisningsdata i riksbokföringen. I riksrevisionsverkets
budgetredovisning anges brutto- och nettoinkomsten av mervärdeskatten,
för budgetåret 1986/87 till 123 resp. 72 miljarder kronor. Uppgifterna baseras 201

på redovisningsdata från RSV:s momsregister och tullverkets centrala
redovisning.

Inom skatteförvaltningen framställs redovisningsdata om momsen av både
LSKM och RSV.

På LSKM baseras redovisningen på kontoutdrag från postgirokontoret
med tillhörande allegat (uppbördsdeklarationer). Där stäms inbetalningarna
av mot de skattskyldigas uppbördsdeklarationer, och betalningarna registreras
i LSKM:s skatteregister. Vidare görs rimlighetskontroller av de skattskyldigas
uppgifter, både maskinellt och manuellt. Negativa deklarationer
innefattande framställning om utbetalning/återbetalning av moms behandlas
också där.

LSKM:s dataenhet framställer olika ADB-listor för uppföljning och
kontroll samt framställer påminnelser om skattebetalning. På underlag av
uppgifter i LSKM:s register gör RSV sammanställningar för redovisning och
statistik avseende momsen.

Den momsstatistik som tas fram av RSV hämtas från ett för riket centralt
skatteregister. Statistiken består av sammanställningar ur detta register och
avser den skatteuppbörd som handhas av LSKM. Det mesta av denna
statistik har en mycket begränsad spridning. Vissa översiktliga uppgifter
publiceras i RSV:s verksamhetsberättelse.

RSV:s mera detaljerade statistik ”momsstatistiken” framställs i form av
ADB-listor och ges sällan vidare spridning än till LSKM. Syftet med
statistiken är främst att utgöra underlag för kontrollverksamheten, uppföljningen
och bemanningsplaneringen inom skatteförvaltningen.

Den nämnda statistiken kan indelas i sådan som belyser betalningarna,
debiteringarna, restföringen, antalet skattskyldiga, deklarationsgranskningen
och beslut till följd av denna. Vidare ges specifikation över antalet
skattskyldiga i skatteregistret med fördelning på redovisningsmetod, redovisningsperiod
och bokslutstidpunkt samt hur antalet skattskyldiga fördelar
sig på omsättningsklasser och näringsgrenar enligt nio huvudgruppsområden.

I RSV:s indrivningsstatistik, som produceras på underlag av uppgifter från
kronofogdemyndigheterna i det s.k. REX-registret, finns bl.a. även uppgifter
om indrivningsresultaten för mervärdeskatt.

RSV:s nämnda momsstatistik och indrivningsstatistik framställs med få
undantag med en uppdelning av uppgifterna på län och hela riket.

Inom tullverket framställs på generaltullstyrelsen månadsvis uppgifter om
debiterad och influten mervärdeskatt på importomsättningen. Redovisningen
baseras på uppgifter från regionala och lokala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen
upprättar dessutom för sin årsrapport benämnd Tabeller
belysande tullverkets förvaltning en årlig sammanställning avseende mervärdeskatt
som debiterats inom tullverket.

RRV baserar sin redovisning av mervärdeskatteinkomsterna på uppgifter
från skatteförvaltningen och tullverket.

I RRV:s redovisning av statsbudgetens preliminära månadsutfall redovisas
månatliga uppgifter om influten mervärdeskatt via LSKM och tullverket,
återbetald moms samt övrig influten moms. Uppgifter om mervärdeskatteinkomsterna
hel- och halvårsvis redovisar RRV också i publikationerna

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

14 Riksdagen 1988/89.2sami. Nr 2

Budgetprognoser och Realekonomisk fördelning sex resp. fem gånger per år.
RRV publicerar också uppgifter om mervärdeskatteinkomsterna i Inkomstberäkning
två gånger per år samt i årsredogörelsen Statens finanser. I RRV:s
finansstatistik Utfallet av statsbudgeten, som publiceras av statistiska
centralbyrån (SCB) i Statistiska meddelanden, redovisas statens nettoinkomst
av mervärdeskatten under de senaste tio åren samt förändringarna av
mervärdeskattesatserna.

SCB producerar ingen egen statistik på mervärdeskatteområdet utan
återger endast uppgifter från RRV i Allmän månadsstatistik, i Statistiska
meddelanden och i Statistisk årsbok.

Konjunkturinstitutet publicerar viss mervärdeskattestatistik i sin publikation
Analysunderlag till konjunkturläget. Det är en årsserie med kalenderårsvisa
uppgifter om statens nettoinkomst av skatten.

Sammanfattningsvis gäller om statistiken över mervärdeskatten att den
baseras på uppgifter från de myndigheter som uppbär skatten, nämligen
länsskattemyndigheterna och generaltullstyrelsen. Redovisningsdata går in i
skatteförvaltningens regionala och centrala skatteregister och i tullverkets
centrala redovisning. Där utgör de underlag för redovisning och statistik på
riks- och länsnivå. Uppgifterna sammanställs och publiceras - förutom av
riksskatteverket och generaltullstyrelsen - av riksrevisionsverket, statistiska
centralbyrån och konjunkturinstitutet.

1.5 Uppgifternas användbarhet

Sorn underlag för en bedömning av användbarheten av redovisningen och
statistiken över mervärdeskatten kan det vara lämpligt att pröva denna
genom att utröna i vad mån uppgifterna ger svar på vissa frågor, t.ex.
följande.

1.Hur stor är statens inkomst av mervärdeskatten?

2. Vilken betydelse har mervärdeskatten för bekostande av statens och hela
den offentliga sektorns utgifter?

3.Hur mycket ger mervärdeskatten i inkomst i förhållande till vad som
deklarerats/debiterats?

4.Hur stora skattebelopp återbetalas av olika anledningar?

5.Hur fördelar sig momsinbetalningarna?

6. Hurudan är kvaliteten på redovisningen/statistiken?

Uppgifter om statens inkomster av mervärdeskatten framgår främst av den
tidigare nämnda av RRV utgivna publikation Statsbudgetens utfall. Årsseriedata
(budgetår) för mervärdeskatteinkomsterna finns i RRV:s publikationer
Statens finanser, Utfallet av statens budget (finansstatistiken), Inkomstberäkning
och i RSV:s verksamhetsberättelse. Månadsuppgifter sammanställs
och distribueras av RRV och återges i SCB:s Allmän månadsstatistik.
Kalenderårsuppgifter publiceras i konjunkturinstitutets Analysunderlag och
halvårsuppgifter i RRV:s Realekonomisk fördelning. Uppgifterna om
statens totala inkomster av mervärdeskatten är således förhållandevis
lättillgängliga.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

Mervärdeskattens relativa betydelse som inkomstkälla för statsbudgeten
framgår bäst av ett diagram i RRV:s skrift Statens finanser. Dess andel var
för inkomståret 1986/87 ca 23 %. Om hela inkomsten av socialavgifterna
hade redovisats på statsbudgeten hade andelen uppgått till ca 17 %.
Mervärdeskattens betydelse för finansieringen av hela den offentliga sektorn
finns inte lika klart illustrerad. Av uppgifter i olika publikationer kan den
dock beräknas till ca 11 %.

Uppgifter om mervärdeskattens slutliga utfall, dvs. hur stor del av den
deklarerade/debiterade skatten som slutligen betalas in, är intressanta som
underlag för bedömning av mervärdeskattesystemets effektivitet. De uppgifter
som kan belysa det kända skattebortfallet är RSV:s redovisning av
restförd mervärdeskatt och verkets indrivningsstatistik. Av RSV:s statistik
kan beräknas att totalt ca 2 % av mervärdeskatten restförs per år. Efter
återkallelser och avkortningar återstår ca 1,3 %. Uppgifter om vilka
skattebelopp som faktiskt slutligt kommer in för beräkning av det slutliga
utfallet för visst år saknas. De uppgifter som tas fram hänför sig till belopp
restförda under flera år.

En stor del av inbetald moms återbetalas av olika anledningar, främst i de
fall den skatt som erlagts för inköpta varor/tjänster (ingående skatt)
överstiger den skatt som uppburits vid försäljning (utgående skatt). Andra
anledningar till återbetalning är att för mycket skatt har betalats in,
skattskyldig har befriats från eller fått nedsättning av skatt, skatt har erlagts
av utländska beskickningar eller skatten har erlagts på varor avseende hjälp
och bistånd utomlands. Någon statistik specificerad efter återbetalningsgrund
för mervärdeskatten finns inte utom för befrielse eller nedsättning av
skatt baserad på dom i skattedomstol. Vissa uppgifter om återbetalda
belopps storlek efter mottagargrupp finns i RSV:s kassaredovisning.

Uppgifterna om hur inbetalningarna av mervärdeskatt fördelar sig på olika
kategorier av skattskyldiga är sparsamma. Uppgifter om hur de skattskyldiga
fördelar sig på årsomsättning och bransch finns, vardera med fördelning på
nio grupper. Uppgifter om hur skattebeloppen fördelar sig saknas. Den
nämnda statistiken med fördelning på näringsgrenar är alltför grov för en
mera meningsfull analys. Uppgifter finns till belysning av de mervärdeskatteskyldigas
redovisning, men uppgifterna avser antalet skattskyldiga, inte
hur beloppen fördelar sig och inte heller hur förhållandena är inom olika
branscher. I RSV:s momsstatistik finns uppgifter per län om antal och belopp
vad avser inbetalningar, debiteringar och restföringar. Länsvisa uppgifter
finns också för antalet skattskyldiga beträffande redovisningsförhållanden,
ny- och avregistreringar samt hur antalet skattskyldiga fördelar sig på
omsättning och näringshuvudgrupper.

Vad gäller kvaliteten på redovisningen av mervärdeskatten bör man kunna
ställa sedvanliga krav på redovisning, dvs. att den är fullständig, riktig,
jämförbar och ändamålsenlig, allt enligt god redovisningssed. På statistiken
bör kvalitetskraven anpassas till vad statistiken skall användas till.

Det dolda skatteundandragandet medför felaktigheter i redovisningen och
statistiken över mervärdeskatten som det är svårt att få någon klar
uppfattning om. Genomförda överslagskalkyler pekar på ett svinn i momssystemet
av storleksordningen 3-4 miljarder kronor per år. I så måtto fyller

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

inte mervärdeskattesystemet lika litet som de andra skattesystemen kraven
på fullständighet. Länsskattemyndigheterna och tullverket betecknar uppbörds-
och redovisningssystemet för mervärdeskatten som förhållandevis
säkert.

Vad gäller statistikens riktighet har vissa avvikelser konstaterats mellan
RSV:s och RRV:s uppgifter om momsinbetalningarnas belopp, delvis
beroende på hur indriven moms bokförts. Redovisningen är inte tydlig i detta
hänseende.

Jämförbarhet av data från olika källor och perioder förutsätter enhetlighet
i definitioner och t.ex. redovisningsperioder. Jämförelser av mervärdeskattedata
försvåras av att vissa uppgifter avser debiterade belopp, andra
inbetalda belopp, vissa myndigheter redovisar per kalenderår, andra per det
statliga budgetåret.

Med ändamålsenlig redovisning menas att den skall vara väl avpassad till
viktigare intressenters informationsbehov. Det primära informationsbehovet
för staten i fråga om mervärdeskatten gäller uppgifter om hur stora
belopp som influtit i skatt och som återbetalats samt statens nettoinkomst.
Vidare behövs information som underlag för planering av myndigheternas
hantering av mervärdeskatten. Enligt vad som angetts av hörda uppbördsmyndigheter,
RRV och närmast berörda revisionskontor fyller nuvarande
redovisning och statistik över momsen i stort de informationsbehov man har.

Vid intervjuer med myndigheter och andra statistikintressenter har dock
framkommit önskemål om ytterligare och mera detaljerad statistik. Man
önskar bl.a. att korttidsstatistiken över mervärdeskatteinbetalningarna skall
komma fram snabbare och i mera lättolkad form samt att den skall vara
försedd med förklaringar till olika avvikelser. Gemensamt för många
önskemål om utvidgad mervärdeskattestatistik är att man känner behov av
att få förbättrat underlag för beslut om förändringar i mervärdeskattesystemet.
Anledningar till detta är främst förslag om minskad eller slopad moms
på vissa varor samt om åtgärder för anpassning av det svenska momssystemet
till EG-ländernas.

Vid en utvidgning av statistiken framhålls det som viktigt att i första hand
ta till vara de möjligheter till ytterligare statistik som redan registrerade data
ger utan ytterligare uppgiftslämnarinsatser. De önskemål om ytterligare
statistik baserad på registrerade data från uppbördsdeklarationerna avser
främst utgående skatt enligt 60- och 20-regeln samt totalt, ingående skatt,
exportomsättning och skatt på egna uttag. Därutöver önskar man uppgifter
om importomsättning, näringsgrensvis, skattebeloppens fördelning på olika
näringar, sektorer och varor, uppgifter om företagens och hushållens
momsbelastning m.m.

Det finns således förhållandevis omfattande önskemål om ytterligare
redovisnings- och statistikdata på mervärdeskatteområdet. Statistiken över
mervärdeskatten är förhållandevis svåråtkomlig vad gäller mera detaljerade
uppgifter. Av den statistik som tas fram är det förhållandevis få uppgifter som
publiceras och då spritt på olika publikationer.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

212

1.6 Överväganden och åtgärder

Av den genomförda kartläggningen av redovisningen och statistiken på
mervärdeskatteområdet framgår att de mervärdeskattedata som publiceras
främst avser statens totala nettoinkomst av mervärdeskatten dels månadsbelopp
i SCB:s Allmän månadsstatistik, dels budgetårsdata i RRV:s budgetredovisning
Statsbudgetens utfall samt i publikationen Statens finanser. I
övrigt distribueras ekonomisk information om mervärdeskatten till en mera
begränsad krets av användare.

Av intervjuer med uppbördsansvariga och revisionskontor framgår att man
betraktar systemet för mervärdeskatteuppbörden som förhållandevis säkert.

En mera specificerad statistik borde tas fram och publiceras till belysning av
följande förhållanden:

- det slutliga utfallet av mervärdeskatteuppbörden,

- återbetalningarna av mervärdeskatt,

- mervärdeskatteinbetalningarna per bransch,

- månadsinbetalningarna av skatt (uppsnabbning),

- utgående skatt på oreducerade och reducerade vederlag, ingående skatt,

- skattefri omsättning inom landet,

- exportomsättning,

- skatt på egna uttag,

- skatt på blandad verksamhet,

- skattens fördelning på ekonomiska sektorer, företag och hushåll.

Vidare behövs en samlad kontinuerlig, mera specificerad statistik över
mervärdeskatten för information och analys.

Vad som kommit fram vid granskningen av redovisningen och statistiken
över mervärdeskatten aktualiserar följande åtgärder.

1 .Utvärdering av möjligheterna att utnyttja uppgifter ur SCB:s företagsregister
för en löpande aktualisering av näringsklassificeringen i RSV:s skatteregister.

2.Utredning av behovet av löpande korttidsstatistik och av statistik för en
mera kontinuerlig publicering liksom av möjligheterna att tillfredsställa mera
tillfälliga statistikbehov på mervärdeskatteområdet. Samtidigt bör prövas
vilken myndighet som skall ha huvudansvaret för produktionen av mervärdeskattestatistiken.

3.Översyn av publiceringen av mervärdeskattedata med syfte att centrala
uppgifter på området skall sammanföras till ett fåtal publikationer, t.ex. till
RRV:s Statens finanser, en skattestatistisk årsbok eller annan liknande
publikation.

2 Remissyttrandena

Granskningsrapporten Statistiken över mervärdeskatten har sänts för yttrande
till följande myndigheter och organisationer, nämligen generaltullstyrelsen,
riksskatteverket jämte två länsskattemyndigheter, konjunkturinstitutet,
riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, juridiska fakulteten vid univer -

Redog. 1989/90:2
Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

sitetet i Uppsala, Sveriges grossistförbund (Grossistförbundet Svensk Handel),
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Småföretagens
Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Centralorganisationen SACO/
SR, Landsorganisationen i Sverige LO samt Svenska Arbetsgivareföreningen
SAF.

De två länsskattemyndigheter som yttrat sig är länsskattemyndigheterna i
Göteborgs och Bohus län samt i Kopparbergs län. Svenska Arbetsgivareföreningen
och Sveriges Industriförbund har avgett gemensamt yttrande. För
Lantbrukarnas Riksförbund har yttrande avgetts av Lantbrukarnas skattedelegation
och för TCO av Svenska tulltjänstemannaförbundet.

SACO/SR och LO har avstått från att yttra sig.

2.1 Allmänna synpunkter

Remissorganen är övervägande positiva till den genomförda kartläggningen
av redovisningen och statistiken över mervärdeskatten samt tillstyrker de
förslag till åtgärder som rapporten utmynnar i.

Bland de synpunkter och kommentarer av mera allmän karaktär som
lämnats kan följande särskilt nämnas.

Flera remissorgan pekar på den stora betydelse en mera specificerad
momsstatistik skulle ha som underlag för aktuella diskussioner om ändringar
i skattesystemet och anpassning till förhållandena inom EG.

Ett par remissorgan har gett vissa kompletterande uppgifter till rapportens
innehåll. Sålunda har t.ex. generaltullstyrelsen ange» vilka lagregler,
föreskrifter m .m. som gäller för tullverkets befattning med mervärdeskatten,
vidare att rapporter om tullverkets uppbörd varje månad tillställs ett antal
statliga myndigheter och finansdepartementet. Tullverket lämnar också en
gång i månaden prognos till riksgäldskontoret avseende belopp som skall
levereras till riksbanken för en månad som ligger tre månader framåt i tiden.

Konjunkturinstitutet anför att statistiken över mervärdeskatten för närvarande
spelar en relativt begränsad roll som underlag för institutets analysoch
prognosverksamhet. Å andra sidan finns det flera skäl som talar för att
statistiken de närmaste åren får ökad betydelse som anlysunderlag, bl.a.
inom institutets verksamhetsområde. Det är bl.a. de stora krav som kommer
att ställas i samband med diskussionen av ändringar i skattesystemet på
analyser av hur olika alternativ för beskattning påverkar dels köpkraft och
konsumtion i olika kategorier av hushåll, dels statens skatteinkomster.
Arbete pågår inom Kl för att förbättra underlaget för sådan analys, bl.a.
genom att söka knyta samman nationalräkenskapernas bild av hushållens
inkomster och konsumtion med annan SCB-statistik, särskilt statistiken över
hushållens inkomster (HINK) och hushållens utgifter (HUT).

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att mervärdeskatten
är mycket betydelsefull från statsfinansiell synpunkt och att de frågor som
behandlas i rapporten är väsentliga. Dess yttrande begränsas till frågor
rörande statistikens informationsvärde. Fakulteten framhåller vidare att
ändringar i uttaget för mervärdeskatten kan tjäna som ett medel i en aktiv
konjunkturpolitik. Det finns, med enstaka undantag, ingen skatteförändring

Redog. 1989/90:2
Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

sorn så snabbt ger utslag i samhällsekonomin. För att riktiga ställningstaganden
skall kunna göras fordras att statistiken är tillförlitlig och aktuell.

Flera näringsorganisationer anför att en förbättrad och reviderad mervärdeskattestatistik
inte får medföra att de skattskyldiga företagen åläggs
ytterligare betungande uppgiftslämnande. Det är en synpunkt som med
särskilt eftertryck hävdas av Småföretagens Riksorganisation. Ett ändrat
uppgiftslämnande får inte medföra att företag åläggs att ändra bokföringen. 1
stället bör de efterfrågade uppgifterna justeras eller tas in i samband med att
andra uppgifter lämnas. Om möjligt bör uppgiftsskyldigheten förenklas för
företagen. För det fall de i rapporten föreslagna åtgärderna leder till en
ändring av företagens uppgiftsskyldighet bör ändringen åtföljas av en kalkyl
av de kostnadsmässiga konsekvenser som ändringen innebär för de små
företagen.

2.2 Bättre branschstatistik

I granskningsrapporten konstateras att den branschindelning som nu används
i riksskatteverkets momsstatistik är mycket grov, enligt RSV bl.a.
beroende på att klassificeringen på lägre nivå i skatteregistret är osäker.
Större säkerhet skulle vinnas om uppgifterna i SCB:s företagsregister
utnyttjades för aktualisering och kontroll av registret. I rapporten föreslås
därför bl.a. följande åtgärd.

Utvärdering av möjligheterna att utnyttja uppgifter ur SCB:s företagsregister
för en löpande aktualisering av näringsklassificeringen i RSV:s skatteregister.

Alla remissorgan som yttrat sig i speciellt denna fråga tillstyrker förslaget,
däribland riksskatteverket, de två länsskattemyndigheterna, konjunkturinstitutet,
statistiska centralbyrån, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
Sveriges Köpmannaförbund, Småföretagens Riksorganisation och
Kooperativa förbundet.

Riksskatteverket anför att det är ett sedan länge uttryckt önskemål att höja
kvaliteten på branschkoderna. För att förbättra kvaliteten på kodningen
finns från årsskiftet 1987/88 möjlighet att också registrera särskild verksamhetskod
för viss verksamhetsgren. Som ett hjälpmedel i ett arbete för
kvalitetshöjning har listor över undersökningsfall tagits fram och överlämnats
till länsskattemyndigheternas mervärdeskatteenheter. Detta får ses som
ett första led i det kvalitetshöjande arbetet.

Konjunkturinstitutet framhåller att oklarheter beträffande branschklassificeringen
i skatteregistret utgör en avgörande begränsning för möjligheterna
att för ekonomisk analys utnyttja riksskatteverkets och tullverkets statistik
beträffande inbetalad och återbetalad mervärdeskatt. Den föreslagna utvärderingen
beträffande möjligheterna att utnyttja SCB:s företagsregister för
löpande aktualisering av skatteregistret bör genomföras snarast möjligt.
Ökad jämförbarhet med SCB:s statistik måste betraktas som en nödvändig
förutsättning för att statistik över mervärdeskatten skall kunna användas
också för andra ändamål än uppföljning och kontroll inom själva uppbördsområdet.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

Statistiska centralbyrån anför följande i denna fråga.

För att mervärdeskattematerialet skall komma till full nytta (bl.a. för
skattemässiga ändamål) är det angeläget med en löpande återrapportering
till RSV från centrala företagsregistret (CFAR) av förändringar i företagens
branschtillhörighet. Denna återrapportering bör också gälla förändringar i
post- och besöksadress. Detta gäller i första hand de företag som enkätundersöks
av CFAR, men även beträffande övriga företag torde förbättringar i
RSV:s register kunna uppnås på detta sätt genom att CFAR har fler källor
som ligger till grund för branschklassificeringen av företag. Ett väl fungerande
system för en sådan återrapportering bör kunna åstadkommas med
relativt begränsade insatser.

Det bör även påpekas att standarden för näringsgrensklassificeringen för
närvarande är under omarbetande, och att en ny standard kommer att bli
aktuell för införande i början av 1990-talet. Ett lyckosamt genomförande av
den nya branschstandarden kräver en aktiv medverkan från skattemyndigheterna.
SCB avser att i särskild ordning ta upp en diskussion med RSV om hur
detta arbete bör organiseras och bedrivas.

Sveriges Köpmannaförbund hävdar att de aktuella frågorna på mervärdeskatteområdet
talar för att vi behöver en ingående kunskap om mervärdeskatten
i olika distributionsled och näringsgrenar.

Småföretagens Riksorganisation anser att det är viktigt att det finns ett
lättillgängligt underlag utvisande mervärdeskatteinkomsterna per näringsgren
för att effekterna av mervärdeskattesystemet och skattesatserna bättre
skall kunna beräknas. Utformningen av underlaget bör anpassas så att en
jämförelse med EG-ländernas momssystem kan göras.

Kooperativa förbundet framhåller att en noggrannare och mera systematisk
momskontroll förutsätter bl.a. att skattemyndigheterna har tillgång till
jämförelsetal för olika branscher. Detta kräver förmodligen en större
exakthet vid registrering av näringsgrenstillhörighet än vad som för närvarande
är möjligt. KF tror därför att en utveckling av SNI-kodsystemet är
nödvändig för att momskontrollen skall kunna förbättras. Som en helt annan
åtgärd vill KF i detta sammanhang föreslå att momsredovisningen görs
offentlig.

2.3 Behovsutredning och produktionsansvar

En annan av de åtgärder som föreslås i rapporten är följande.

Utredning av behovet av löpande korttidsstatistik och av statistik för en mera
kontinuerlig publicering liksom möjligheterna att tillfredsställa mera tillfälliga
statistikbehov på mervärdeskatteområdet. Samtidigt bör prövas vilken
myndighet som skall ha huvudansvaret för produktionen av mervärdeskattestatistiken.

Såsom nämndes inledningsvis (under 2.1 Allmänna synpunkter) anser alla
remissorgan att mervärdeskattestatistiken behöver byggas ut för att aktuella
informationsbehov bättre skall kunna tillgodoses. Av de mera speciella
synpunkter som anförts kan följande nämnas.

Riksskatteverket konstaterar att de önskemål om en mera specificerad
momsstatistik som finns i utredningsrapporten överensstämmer med ett
behov som länge funnits hos mervärdeskatteenheterna. Momsenheterna

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

önskar statistikuppgifter utformade så att de utan större omarbetning skall
kunna användas vid verksamhetsuppföljningen och verksamhetsplaneringen
samt för en utvärdering av kontrollverksamheten.

Riksskatteverket instämmer i att mervärdeskattestatistiken bör vara mera
specificerad och uppger sig ha påbörjat ett arbete för att främst tillgodose
mervärdeskatteenheternas önskemål i detta hänseende. Nuvarande statistik
bör kompletteras och presenteras på ett bättre sätt.

I frågan om möjligheterna att av uppgifter i riksskatteverkets register
bedöma mervärdeskattens utfall anger verket att det nu inte är möjligt att få
statistikuppgifterna uppdelade efter den tidsperiod betalning/debitering
hänför sig till. Att ta fram uppgifter om utfallet för enskilt år skulle ställa
stora krav på ADB-systemet och kräva stora programändringar. Verket
anser att betalningsbenägenheten är stor vad gäller mervärdeskatten och
biträder därför inte vad som föreslås i granskningsrapporten om att en
kontinuerlig uppföljning av skatteutfallet för mervärdeskatten borde göras.

Länsskattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län instämmer i de i
granskningsrapporten (s. 32) framförda önskemålen om utnyttjande av
ytterligare uppgifter från uppbördsdeklarationen för mervärdeskatt för en
bättre statistik. För att uppgifter om momsen på importerade varor skall
erhållas kan deklarationsblanketten behöva ändras. För verksamhetsplaneringen
är en fördelning av uppgifterna på olika branscher och storleksklasser
av intresse. Uppgifter om höjning och sänkning av skatt samt skattetillägg till
följd av olika granskningsåtgärder skulle vara mycket intressanta. Koppling
av sådan statistik till revisionsregistret bör övervägas. Även höjning och
sänkning av skatt på grund av deklaration efter skönbeskattning bör framgå.
Statistikuppgifterna bör, så långt möjligt, utformas så att de utan större
omarbetning kan användas för verksamhetsuppföljning och -planering, både
inom riksskatteverket och länsskattemyndigheterna. Tillgänglighet via terminal
är därför önskvärd.

Länsskattemyndigheten i Kopparbergs län anger ett mycket stort antal
önskemål, delvis sammanfallande med dem som framförts i granskningsrapporten.
Önskemålen gäller främst statistik som borde finnas tillgänglig för
bl.a. planering av mervärdeskatteverksamheten men som också skulle kunna
utnyttjas för externa ändamål.

Konjunkturinstitutet framhåller att det för dess analysarbete är angeläget
att också statistik beträffande inbetald och återbetald skatt kan utnyttjas.
Om behovet av mervärdeskattestatistik anför institutet vidare bl.a. följande.

Statistik över indirekta skatter kan också få betydelse i samband med
konjunkturbedömning och analys för stabiliseringspolitiska ändamål. Det
handlar då om att utnyttja statistiken - tillsammans med annan kortperiodisk
information -för att följa och bedöma i första hand den privata konsumtionens
utveckling. Omsättningsuppgifter och annan statistik byggd på deklarationsmaterialet
har intresse i detta sammanhang. Institutet utnyttjar f.n. inte
statistik över mervärdeskatten i arbetet med konsumtionsprognoser, men
däremot har SCB försöksvis använt denna statistik bl.a. för att uppskatta
konsumtionsnivåer. Troligen skulle en mer ambitiöst utformad korttidsstatistik
på området öka möjligheterna för en sådan användning och därmed
också förbättra underlaget för konsumtionsprognoser. Förutsättningarna att
utnyttja statistiken, särskilt för att belysa utvecklingen i de nu mycket

Redog. 1989/90:2
Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

svårbedömda tjänstenäringarna, kan dessutom förbättras om basen för
mervärdeskatten breddas inom ramen för en kommande skattereform.
Institutet vill understryka det i rapporten framförda önskemålet om en
snabbare och säkrare korttidsstatistik och tillstyrka förslaget om en utredning
av behovet av löpande korttidsstatistik på mervärdeskatteområdet.

Riksrevisionsverket anför att verket i sina båda revisionsrapporter Den
direkta företagsbeskattningens administration och Kontrollen över mervärdeskatten
beskrivit skattehanteringen som en produktionsprocess med olika
moment (skattefunktioner). Detta tillvägagångssätt skulle kunna vara lämpligt
även när man skall klarlägga statistikbehovet och bedöma kostnaderna
för statistiken. För varje enskilt moment i hanteringen kan bestämmas vilken
statistik skatteförvaltningen behöver för att kunna styra och rationalisera
processen. Det kan gälla data om t.ex. arbetsvolym och resursanvändning i
de olika arbetsmomenten, resursfördelningen i processen och förändringar i
resursfördelningen över tiden. Även statsmakternas behov av information
skulle därmed kunna tillgodoses. Det kan i detta fall gälla data om
inbetalningar och utbetalningar inom olika branscher, data om skattekontrollens
inriktning och resultat av kontrollen när det gäller olika typer av
företag.

Statistiska centralbyrån anser det lämpligt att såsom föreslås i rapporten
komplettera rapportens översiktliga kartläggning av informationsbehovet
med en detaljkartläggning innan vidare åtgärder vidtas. Centralbyrån anför
vidare.

SCB vill komplettera utredningens på de skattemässiga aspekterna inriktade
behovsbedömning med vissa synpunkter på mervärdeskattesystemet som
källa för statistikproduktion. SCB:s användning av momsmaterialet kan i
huvudsak delas in i tre olika kategorier. Dessa är:

a. Av CFAR används momsregistret bl.a. för att bedöma vilka företag som
skall klassificeras som verksamma resp. icke verksamma. Dessutom används
momsregistret som den viktigaste källan för branschklassificering av företag.
För dessa användningar är momsregistret av mycket stor betydelse. Det bör i
detta sammanhang påpekas att ur CFAR:s synvinkel är avregistreringen i
momsregistret ibland besvärande långsam - detta gäller särskilt när ett
företag har upphört med verksamheten.

b. Vidare utnyttjar SCB i dag mervärdeskattesystemet i statistikproduktionen
med syftet att, för vissa kategorier av företag (branscher, storleksgrupper
etc.), komplettera och/eller ersätta uppgifter insamlade via enkäter med
den i momssystemet tillgängliga informationen angående omsättning m.m.
Användningen i detta avseende kommer sannolikt att öka i framtiden.
Momsen är en informationskälla vars fulla potential ännu inte har utnyttjats.

De uppgifter ur momssystemet som är av intresse är i första hand total
omsättning per företag, i andra hand uppgifter om exportomsättning, erlagd
moms på inköpta varor och tjänster, m.m.

Detta innebär att en bra kvalitet på mervärdeskattematerialet är av vitalt
intresse för SCB. I synnerhet gäller detta variabeln total omsättning. Det är
vidare av stort värde för SCB att materialet föreligger så tidigt som möjligt
efter beskattningsårets utgång. Nuvarande förhållande, då materialet vanligtvis
levereras till SCB först i november månad, är därvidlag otillfredsställande.

c. Uppgifter från mervärdeskattematerialet används som hjälpinformation
i andra sammanhang, t.ex. vid urvalsdragning och skattning.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

Genom den användning av momsmaterialet som angivits ovan erhålls
statistiken till lägre kostnad för SCB och uppgiftslämnarkollektivet än vad
som annars skulle vara fallet.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att det är ytterst
viktigt att förändringar i skattesystemet bygger på korrekt information om
effekterna och att statistiken möjliggör en noggrann uppföljning. Allt detta
förutsätter att redovisningen är detaljerad. Det är av flera skäl nödvändigt att
det finns tillgång till ett mera detaljerat underlag än vad den nuvarande
redovisningen och statistiken erbjuder.

Grossistförbundet Svensk Handel vill särskilt trycka på behovet av att
statistiken förbättras, främst inför ifrågasatt breddning av momsunderlaget
och den anpassning till förhållandena inom EG som kommer att aktualiseras.

Sveriges Köpmannaförbund anser att uppgifter om beskattningens effektivitet
är av stort intresse. Till detta kommer att data om mervärdeskatten kan
användas för andra ändamål, exempelvis för att spegla försäljningsutvecklingen
inom olika branscher.

Småföretagens Riksorganisation framhåller att vid genomförandet av de
föreslagna åtgärderna bör hänsyn i största möjliga mån tas till EG-ländernas
sätt att utforma statistiken över mervärdeskatt.

I frågan om vilken myndighet som skall ha huvudansvaret för produktionen
av mervärdeskattestatistiken har endast riksskatteverket och statistiska
centralbyrån yttrat sig. RSV anser att ansvaret för statistikens innehåll bör
ligga på statistiska centralbyrån medan riksskatteverket bör svara för
framtagningen av uppgifterna. SCB anser det lämpligt att riksskatteverket
tar ett huvudansvar för produktionen och publiceringen av den statistik över
momsen som avser att belysa de skattemässiga konsekvenserna.

2.4 Översyn av publiceringen av mervärdeskattedata

Rapportens förslag avseende åtgärd för publiceringen av mervärdeskattedata
lyder.

Översyn av publiceringen av mervärdeskattedata med syfte att centrala
uppgifter på området skall sammanföras till ett fåtal publikationer, t.ex. till
RRV:s Statens finanser, en skattestatistisk årsbok eller annan liknande
publikation.

Generaltullstyrelsen och riksskatteverket delar uppfattningen att en samlad,
kontinuerlig och mera specifik statistik över mervärdeskatten behövs.

Riksrevisionsverket anser också att det behövs en mera samlad publicering
av viktigare data om mervärdeskatten. Den av verket utgivna Statens
finanser är dock inte lämplig för detta ändamål.

Statistiska centralbyrån ansluter sig till åsikten att det finns goda skäl att se
över publiceringen av statistiken över mervärdeskatten. Publiceringen (och
produktionen) visar för närvarande en mycket splittrad bild.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25
Bilaga)

219

Innehållsförteckning

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

2.2 Statistikbehovet

2.3 Branschklassificeringen

2.4 Produktionsansvaret för mervärdeskattestatistiken

2.5 Publiceringen av mervärdeskattestatistiken

2.6 Sammanfattning

3 Hemställan

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Granskningens syfte och inriktning

1.2 Granskningens genomförande

1.3 Gällande ordning för redovisning och statistik

1.4 Kartläggning av redovisning och statistik

1.5 Uppgifternas användbarhet

1.6 Överväganden och åtgärder

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänna synpunkter

2.2 Bättre branschstatistik

2.3 Behovsutredning och produktionsansvar

2.4 Översyn av publiceringen av mervärdeskattedata .

Redog. 1989/90:2

Bilaga 8

(Förs. 1988/89:25)

220

Förslag till riksdagen
1988/89:26

Riksdagens revisorers förslag om utvärdering av
glesbygdsstödet

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor angående
utvärdering av glesbygdsstödet. Revisorerna har inriktat sin granskning på
att utröna hur glesbygdsstödet kan följas upp och utvärderas på ett mer
ändamålsenligt sätt.

Revisorernas granskning visar att uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet
måste förbättras i syfte att utgöra en mer ändamålsenlig del i
styrningen av stödet. Samordningsbehovet när det gäller uppföljning och
utvärdering av de olika stöd som utgår från anslaget Regionala utvecklingsinsatser
m.m. måste härvid beaktas.

Såväl länsmyndigheternas som berörda centrala myndigheters uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet är föga utvecklad. Länsplaneringens
databas vid UMDAC har vidare visat sig mindre lättillgänglig och användbar.
Möjligheterna att ge kompletterande stöd i form av konsultinsatser är
också för närvarande mycket små på grund av att ytterligare glesbygdsstöd
endast kan ges till investeringar i maskiner, byggnader m.m.

Revisorerna föreslår därför
att en expertgrupp tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet,
att datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas
samt

att formerna för kompetenshöjande stöd utreds.

En sammanfattning av granskningsrapporten (1988/89:1, dnr 1986:35) och
remissutfallet är som bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

Glesbygdsstöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd.
Under budgetåren 1979/80-1986/87 har glesbygdsstöd utgått med totalt drygt
en miljard kronor. Av det totala glesbygdsstödet under budgetåret 1986/87
föll ca 3/4 på de sju skogslänen.

Glesbygdsstödet handläggs av regionala myndigheter, främst länsstyrelserna.

Revisorernas granskning har haft till syfte att utröna hur glesbygdsstödet
kan följas upp och utvärderas på ett mer ändamålsenligt sätt.

Vid granskningen har den hittills bedrivna uppföljnings- och utvärderingsverksamheten
och problemen i samband med den kartlagts. Vidare har

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

221

undersökts vilka problem som är förknippade med nuvarande användning av Redog. 1989/90:2
databasen vid Umeå högskoleregions datorcentral (UMDAC) i vad gäller Bilaga 9
uppföljning och utvärdering. Centrum för regionalvetenskaplig forskning i (Förs. 1988/89:26)
Umeå (CERUM) har medverkat i granskningen.

Av revisorernas rapport framgår att såväl regionala som berörda centrala
myndigheters uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet sammanfattningsvis
måste betraktas som föga utvecklad.

I rapporten framhålls att det finns flera orsaker till att erfarenhetsuppbyggnaden
i länen inte framskridit i en takt som kunde förväntas för en
verksamhet som pågått i nära tio år. Ofta hänvisas till brist på tid och andra
resurser. Men detta torde inte vara enda förklaringen. Att länsmyndigheter
inte arbetar med systematisk utvärderings- och uppföljningsverksamhet
beror med stor sannolikhet också på att metodikstödet och idérikedomen i
sammanhanget inte varit påtagligt stort från central myndighetsnivå. Några
allmänna råd eller riktlinjer för arbetet har inte utarbetats. Eftersom ett
flertal aktörer deltar i hanteringen av glesbygdsstödet är det ingen som funnit
anledning att ta på sig detta ansvar. En ytterligare orsak till att resultatanalysen
är föga utvecklad är att länsplaneringens databas vid UMDAC har visat
sig föga lättillgänglig och användbar.

Glesbygdsstöd kan för närvarande endast ges till investeringar i maskiner,
byggnader m.m. Många stödmottägare får emellertid problem i sin verksamhet.
Även kompetenshöj ande stöd borde därför kunna utgå. Sådana
”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring, ekonomistyrning
och företagsledning.

Mot bakgrunden av i granskningen redovisade undersökningsresultat
konstateras i rapporten att uppföljnings- och utvärderingsverksamheten
måste förbättras i syfte att utgöra en mer ändamålsenlig del i styrningen av
glesbygdsstödet.

I rapporten har föreslagits att en expertgrupp tillsätts med uppgift att
utarbeta riktlinjer för uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet, att
datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas samt
att formerna för kompletterande kompetenshöjande stöd till verksamheter
som ej utvecklats på avsett sätt utreds.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är överlag positiva
till rapportens förslag.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

Utgifterna för glesbygdsstödet finansieras fr.o.m. budgetåret 1982/83 från
anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. (för närvarande anslag D4,
tionde huvudtiteln) som i huvudsak disponeras av länsstyrelserna. Från
anslaget betalas även utgifterna för av länsstyrelserna beslutade lokaliserings-
och investeringsbidrag, för företagsutveckling samt för regional
projektverksamhet.

Under budgetåret 1987/88 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt 222

652 milj. kr. med följande fördelning mellan ändamålen:

- lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag 252

- företagsutveckling 56

- glesbygdsstöd 216

- regional projektverksamhet 128

Vid remissbehandlingen av revisorernas granskningsrapport har även
stödets stora betydelse för glesbygden tagits upp. Enligt länsstyrelsen i
Norrbottens län hade mycket av nyföretagandet i glesbygden knappast
kunnat komma till stånd utan stöd. Behovet av nyföretagande i glesbygdsområdet
är stort, vilket enligt länsstyrelsen innebär att risktagandet därför i vissa
fall måste tillåtas bli större än eljest.

Genomförandet av regionalpolitiken är mycket decentraliserat i Sverige. I
handläggningen av glesbygdsstödets olika former deltar sålunda på det
regionala planet, förutom länsstyrelsen, lantbruksnämnden och den regionala
utvecklingsfonden. Eftersom ett flertal aktörer medverkar i hanteringen
av glesbygdsstödet har revisorerna funnit det angeläget att närmare granska
hur stödet följs upp och utvärderas.

Granskningen har visat att såväl länsmyndigheternas som berörda centrala
myndigheters uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet i stort måste
betraktas som föga utvecklad.

Den övervägande delen av remissinstanserna anser att revisorernas
granskningsrapport på ett riktigt sätt återspeglar rådande förhållanden.
Enligt revisorernas mening måste snarast ett arbete påbörjas med att
utveckla rutiner och metoder för uppföljning och utvärdering av stödet. Utan
dylika styrmedel anser revisorerna det vara mycket svårt att få till stånd en
effektiv mål- och resultatorienterad styrning av verksamheten.

När det gäller uppföljning och utvärdering vill revisorerna peka på
CERUM :s uppfattning att utan fungerande centrala utvärderingssystem blir
decentraliserade befogenheter okontrollerade. Detta brukar också medföra
att de som genomför decentraliserade uppgifter får svårare att lära sig av
varandras erfarenheter. Ett gemensamt referenssystem för handläggare på
och mellan olika verksamhetsnivåer saknas.

Revisorerna vill i detta sammanhang även peka på det pågående arbetet
med att reformera den statliga budgetprocessen. Utvecklingsarbetet syftar
till att förbättra statsmakternas beslutsunderlag. Sålunda skall myndigheterna
lämna en årlig resultatredovisning och en fördjupad anslagsframställning
vart tredje år.

Detta förutsätter att det utarbetas väl fungerande system för uppföljning
och utvärdering för de myndigheter och organ som handlägger glesbygdsstödet.

Revisorerna förordar därför att ett arbete snarast påbörjas med att
utveckla rutiner och metoder för uppföljning och utvärdering av stödet.

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

I granskningsrapporten har föreslagits att en expertgrupp med företrädare
för berörda myndigheter och organ tillsätts för att utarbeta riktlinjer för
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslaget har tillstyrkts av
samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län pekar i sitt remissyttrande på att kommu -

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26)

nema fått en allt viktigare roll i näringslivsarbetet i stort och därmed även i Redog. 1989/90:2

hanteringen av glesbygdsstödet. Revisorerna delar därför länsstyrelsens Bilaga 9

uppfattning att kommunerna bör företrädas i den föreslagna expertgruppen. (Förs. 1988/89:26)

I revisorernas förslag till riksdagen om den regionala projektverksamheten
(förslag 1986/87:8) påtalade revisorerna att utvärderingen av de regionala
projektmedlens användning hade påtagliga brister. Konstaterandet ledde till
att revisorerna även i detta fall föreslog att riktlinjer skulle utarbetas för
utvärderingen av projektverksamheten. Statens industriverk (SIND) anmäler
i sitt remissvar att verket för närvarande bedriver ett utvecklingsarbete av
ett datoriserat uppföljnings- och utvärderingssystem för länsstyrelsernas
projektverksamhet. Enligt SIND kan flera paralleller dras från utvecklingen
av detta system till förslagen om utvärdering av glesbygdsstödet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att flera regionalpolitiska
stöd har sådana likheter med glesbygdsstödet att ett system för uppföljning
bör utformas med tanke härpå.

Med anledning av de anförda synpunkterna vill revisorerna framhålla
vikten av att vid utvecklingen av system och metoder för uppföljning och
utvärdering möjliga samordningsvinster tas till vara. Detta gäller speciellt för
de stödformer som ingår i anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m.

I granskningsrapporten har CERUM hävdat att i nedskärningarnas
tidevarv är utvärdering och uppföljning i nämnd ordning det som först hyvlas
bort. Revisorerna finner liksom länsstyrelsen i Kalmar län att även frågor om
resursåtgången för uppföljnings- och utvärderingsarbetet bör beaktas i den
föreslagna expertgruppen.

Revisorerna förordar att nämnda expertgrupp med företrädare för berörda
myndigheter och organ tillsätts för att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet.Revisorerna anser att de synpunkter som
redovisats av CERUM och remissinstanserna utgör en lämplig utgångspunkt
för detta arbete.

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

Vissa data rörande beviljade glesbygdsstöd lämnas kontinuerligt till länsplaneringens
databas vid Umeå högskoleregions datorcentral (UMDAC).

Granskningen har visat att tillgängligheten och innehållet i denna centrala
databas inte gör den helt lämpad för uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Detta förhållande torde vara en väsentlig anledning till att resultatanalysen
av glesbygdsstödet är föga utvecklad. Bristen i den centrala databasens
användbarhet torde också ha bidragit till att datorstöd för handläggningen av
glesbygdsstödet har byggts upp eller är under uppbyggnad vid flera myndigheter.

Konsumentverket har således ett eget datasystem för erfarenhetsåtervinning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar i sitt remissvar att
samtliga länsstyrelser med omfattande glesbygdsstödshantering har ordnat
eller håller på att ordna egna databaser för glesbygdsstödet. Lantbruksnämnden
i Uppsala län pekar på att man nu står mitt uppe i en datoriseringsprocess
och att det är nödvändigt att ett program för utvärdering av glesbygdsstödet

blir användbart även på länsplanet. 224

Den angivna utvecklingen ger enligt revisorernas uppfattning anledning Redog. 1989/90:2
till oro. Bilaga 9

Revisorerna anser därför såsom föreslagits i granskningsrapporten att (Förs. 1988/89:26)
UMDAC-databasens tillgänglighet och innehåll snarast måste ses över och
anpassas till de behov som den i avsnitt 2.2 föreslagna expertgruppen
definierar. Vidare bör samordningsbehovet både gentemot det centrala
registret och mellan främst länsstyrelsernas dataregister utredas. Huvudparten
av de remissinstanser som yttrat sig över dessa förslag har ställt sig bakom
dem. Sålunda framhåller SIND det som önskvärt att de lokala systemen för
erfarenhetsåtervinning på resp. länsstyrelse med en enkel procedur kan
användas för uppdatering av det centrala systemet vid UMDAC. På detta
sätt kan onödigt dubbelarbete undvikas. I idealfallet kopplas systemen ihop
till ett gemensamt med en lokal och en central nivå.

2.4 Kompetenshöj ande stöd

Uppföljningen av glesbygdsstödet sker som nämnts i begränsad omfattning
och syftar främst till att bevaka statens rätt som kreditgivare. Uppföljningen
avser också att ge beslutsunderlag i de fall ytterligare stöd skall utgå. Stöd till
företag kan enligt glesbygdsstödsförordningen endast utgå till ”hårda”
investeringar i maskiner, byggnader m.m. En allmän uppfattning bland
handläggare som arbetar med glesbygdsstödet är att möjligheterna behöver
förbättras att ge företag som inte utvecklats på avsett sätt kompetenshöjande
stöd. Sådana ”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring,
ekonomistyrning och företagsledning. I granskningsrapporten har
föreslagits att formerna för ett dylikt kompletterande stöd bör utredas.

Revisorerna liksom samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer
sig bakom detta förslag och förordar en utredning. Revisorerna vill
understryka vad som anförts av länsstyrelsen i Jämtlands län att små företag i
utsatta områden inte alltid själva kan förväntas klara de insatser som krävs
när företagen står inför oväntade problem.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande glesbygdsstödet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om

1. utarbetandet av riktlinjer för effektivare uppföljning och utvärdering,

2. en utredning angående utveckling och samordning av datorstödet
för uppföljning och utvärdering,

3. en utredning av formerna för kompetenshöjande stöd.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m), Hans Lindblad (fp), Kjell
Nilsson (s), Stig Gustafsson (s), Anders G Högmark (m), Bengt Silfverstrand
(s), Rune Jonsson (s), Maja Bäckström (s), Margit Gennser (m), Ulla Orring

(fp) och Bengt Kronblad (s). 225

15 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr2

Redog. 1989/90:2
Bilaga 9
(Förs. 1988/89:26)

Stockholm den 21 april 1989
På riksdagens revisorers vägnar

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Leif Rindlöw
(föredragande).

Arne Gadd

Leif Rindlöw

226

Sammanfattning av rapport 1988/89:1 (dnr 1986:35)
om utvärdering av glesbygdsstödet och de
remissyttranden som avgetts över den

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Glesbygdsstöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd.
Under budgetåren 1979/80-1986/87 har glesbygdsstöd utgått med drygt en
miljard kronor.

Styrningen på olika nivåer av glesbygdsstödet har ifrågasatts. Bl.a. har
anförts att det råder brist på uppföljning och särskilt utvärdering av
stödinsatserna.

Revisorernas granskning har syftat till att i första hand utröna hur
glesbygdsstödet kan följas upp och utvärderas på ett mer ändamålsenligt sätt.

I undersökningen har samtliga länsstyrelser kontaktats rörande handläggning
och utvärdering av glesbygdsstödet. En fördjupad kartläggning har
gjorts genom enkät och intervjuer i sex län med bl.a. länsstyrelser,
lantbruksnämnder och utvecklingsfonder. För att få med från glesbygdsstödsynpunkt
”tunga” län och en spridning över landet har denna kartläggning
avsett Norrbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Värmlands, Östergötlands
och Kronobergs län.

I granskningen har Centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå
(CERUM) medverkat. CERUM har bl.a. analyserat metoder i genomförda
uppföljningar och utvärderingar. Vidare har CERUM undersökt vilka
problem som är förknippade med nuvarande användning av databasen vid
UMDAC i vad gäller uppföljning och utvärdering. Dessutom har man
diskuterat metoder i en förbättrad uppföljning och utvärdering samt
genomfört en översiktlig analys av databasens utvecklingsmöjligheter.

1.2 Glesbygdsstödets stödformer och handläggning

Av förordningen om glesbygdsstöd (1985:619, senast ändrad 1988:699)
framgår syftena med glesbygdsstödet. I 1 § uttrycks allmänt att stöd kan
lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Stödet ges för
närvarande i fyra olika former. Dessa är stöd till företag, stöd till intensifierade
kommunala sysselsättningsinsatser (IKS), stöd till kommersiell service
och stöd till samhällelig service. Den dominerande stödformen är stödet till
företag.

Enligt glesbygdsstödsförordningen får föreskrifter i fråga om stöd till
företag i glesbygder avseende de areella näringarna (jordbruk, skogsbruk,
fiske) meddelas av lantbruksstyrelsen. I fråga om stöd till kommersiell
service i glesbygder gäller detsamma för konsumentverket.

Huvudansvaret för glesbygdsstödets handläggning är decentraliserat till
länsstyrelserna. Dessa får dock vad gäller stöd till företag överlämna
prövningen av ärende eller viss grupp av ärenden till länets lantbruksnämnd
eller regionala utvecklingsfond.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

Glesbygdsstödet betalas från reservationsanslaget Regionala utvecklingsinsatser
m.m., som i huvudsak disponeras av länsstyrelserna. Över anslaget
bestrids även kostnaderna för stödformerna lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag,
företagsutveckling och regional projektverksamhet.

Genom intervjuer har framkommit att arbetsbelastningen för personalen
på de regionalekonomiska enheterna är hög. Den successiva ökningen av
anslaget till regionala utvecklingsinsatser har skett utan att större personalförstärkningar
erhållits.

1.3 Uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet

I granskningen behandlas främst utvärderingen av effekterna på den stödda
verksamheten. Även uppföljningen av stödverksamheten har studerats. Med
uppföljning avses en mer löpande analys av verksamhet och prestationer mot
planer och budgetar inom myndigheterna.

Av granskningsrapporten framgår att de olika mått och metoder som
hittills använts för att uttrycka glesbygdsstödets effekter i regel haft en rent
statistisk inriktning. Handläggarnas erfarenheter har ej kopplats till dessa
mått eller indikatorer, vilket gjort att de fått ett begränsat förklaringsvärde.
De har därför ej kunnat ligga till grund för uppföljnings- och utvärderingsstrategier
för att effektivisera glesbygdsstödet.

Såväl centrala myndigheters som länsmyndigheternas uppföljning/utvärdering
av glesbygdsstödet kan i sammanfattning karaktäriseras som föga
utvecklad.

I allmänhet verkar idérikedomen bland centrala myndigheter inte enligt
CERUM vara påfallande stor i fråga om glesbygdsstödets uppföljning/
utvärdering. Exempel finns dock på utvärderingar som är praktiskt orienterade
och håller mer än godtagbar metodologisk standard.

I rapporten framhålls att det finns flera orsaker till att erfarenhetsuppbyggnaden
i länen inte framskridit i en takt som kunde förväntas för en
verksamhet som pågått i nära tio år.

Ofta hänvisas till brist på tid och andra resurser. Att länsmyndigheter trots
föreskrifter inte arbetar med systematisk utvärderings- och uppföljningsverksamhet
beror med stor sannolikhet också på att metodikstödet och
idérikedomen i sammanhanget inte varit påtagligt stort från ansvarig central
myndighetsnivå. Några allmänna råd eller riktlinjer för arbetet har inte
utarbetats. Eftersom ett flertal aktörer deltar i hanteringen av glesbygdsstödet
är det ingen som funnit anledning att ta på sig detta ansvar.

Mot bakgrunden av redovisade iakttagelser konstateras i rapporten att
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten måste förbättras i syfte att
utgöra en mer ändamålsenlig del i styrningen av glesbygdsstödet.

Enligt rapporten bör i utvecklingsarbetet även tas upp frågan om storleken
av de resurser som kan avsättas för förbättrad uppföljning och utvärdering.
Härvid måste en avvägning göras mot de behov av uppföljning och
utvärdering som kan finnas av de övriga stödformer som finansieras via
anslaget.

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

228

1.4 Datorstödet för uppföljning och utvärdering

Databasen över glesbygdsstödet vid UMD A C innehåller en mängd relevanta
data för uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet.

Granskningen har dock visat att tillgängligheten till dessa data inte är den
bästa. Registerföringen är inte helt lämpad för uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Vidare saknas vissa data som skulle vara av värde för en
fördjupad utvärderingsverksamhet.

Länsstyrelserna har börjat att i ökad omfattning använda datorer i arbetet
med glesbygdsstödet. Härvid kan det bli aktuellt att lägga upp myndighetsegna
system för erfarenhetsåtervinning. Risk finns för att samordningsbehovet
mellan länsstyrelserna och mot databasen vid UMDAC inte tillräckligt
beaktas.

1.5 Kompletterande kompetenshöjandestöd

Mångå stödmottagare får problem i sin verksamhet. Möjligheterna att ge
kompletterande stödinsatser är för närvarande mycket små på grund av att
ytterligare glesbygdsstöd endast kan ges till investeringar. För statens del kan
härigenom ökade förluster uppstå.

En spridd uppfattning bland tjänstemän som arbetar med glesbygdsstödet
är att möjligheterna behöver förbättras att ge företag även kompetenshöjande
stöd. Sådana ”mjuka” investeringar kan avse konsultinsatser för marknadsföring,
ekonomistyrning och företagsledning.

1.6 Rapportens förslag till åtgärder

De iakttagelser och de analyser som gjorts under granskningen har gett
anledning till följande förslag, nämligen
att en expertgrupp tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för uppföljning
och utvärdering av glesbygdsstödet,
att datorstödet för uppföljning och utvärdering utvecklas och samordnas
samt

att formerna för kompetenshöjande stöd utreds.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har avgetts av elva remissinstanser. Dessa är
konsumentverket, lantbruksstyrelsen, statens industriverk (SIND), lantbruksnämnderna
i Västernorrlands och Jämtlands län, länsstyrelserna i
Kalmar, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens
län. Dessutom har lantbruksstyrelsen efter underremiss bifogat
yttranden från lantbruksnämnderna i Uppsala, Älvsborgs, Skaraborgs och
Västerbottens län.

2.1 Allmänt

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

Revisorernas rapport har sammanfattningsvis fått ett mycket positivt mottagande
av remissinstanserna. Den helt övervägande delen av dessa anser att

229

rapporten på ett riktigt sätt återspeglar rådande förhållanden i vad avser
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslagen har i stort
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Några remissinstanser tar även upp frågan om glesbygdsstödets betydelse.

Konsumentverket framhåller att det i dag råder en samstämmig uppfattning
hos myndigheter, kommuner och handel att glesbygdsstödet till kommersiell
service är en effektiv stödform. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att
mycket av nyföretagandet i glesbygden knappast hade kunnat komma till
stånd utan stöd. Behovet av nyföretagande i glesbygdsområdet är stort,
vilket enligt länsstyrelsen innebär att risktagandet därför i vissa fall måste
tillåtas bli större här än eljest.

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

I granskningsrapporten föreslås att en expertgrupp med företrädare för
berörda myndigheter och organ tillsätts med uppgift att utarbeta riktlinjer för
uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Förslaget har tillstyrkts av
samtliga remissinstanser. Konsumentverket ställer sig positivt till den föreslagna
expertgruppen. Verket anser att betydelsen av en fungerande
uppföljning/utvärdering på central nivå ökar vid decentraliserade verksamhetsformer.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig i huvudsak till att de föreslagna åtgärderna
i rapporten vidtas. Styrelsen anser det i första hand vara en fråga för
länsstyrelserna i respektive län att åstadkomma en förbättrad utvärdering av
glesbygdsstödet med hänsyn till skillnader som föreligger i målsättning,
medelstilldelning och organisation av stödets handläggning. Styrelsen pekar
vidare på att man efter statsmakternas beslut år 1982 inte längre är
besvärsinstans och att länsstyrelserna förklarat att de inte önskar centrala
tillämpningsanvisningar för stöd till företag, även om lantbruksstyrelsen får
utfärda sådana. Därmed fick fortsatt uppföljning och utvärdering av
glesbygdsstödet låg prioritet inom lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att effektstudier bör göras för såväl
enskilda företag och regioner som tillämpade principer.

Beträffande frågan om samordning med andra stödformer framhåller
länsstyrelsen i Norrbottens län att uppföljning och utvärdering är angelägen
för alla regionalpolitiska stödformer. Såväl glesbygdsstöd, lokaliseringsstöd
som till exempel rationaliseringsstöd inom jordbruket har sinsemellan
sådana likheter att ett system bör utformas med tanke på åtminstone samtliga
dessa tre.

I granskningsrapporten föreslås att expertgruppen även tar upp frågan om
storleken av de resurser som kan avsättas för förbättrad uppföljning och
utvärdering. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det positivt att frågan om resursåtgången
för uppföljningsarbetet kommer att utredas. Om resursbehoven konkretiseras
minskar risken för att utvärderingsarbetet prioriteras lågt.

Några remissinstanser tar upp kommunernas roll vad gäller glesbygdsstödet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att berörda kommuner har kommit 230

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

att få en allt viktigare roll i näringslivsarbetet i stort och därmed också i
hanteringen av glesbygdsstödet. Kommunernas roll har mycket litet berörts i
rapporten. Dessa skulle enligt länsstyrelsen kunna ha en viktig roll i
uppföljningen av glesbygdsstödet. Länsstyrelsen förutsätter därför att om
den av revisorerna föreslagna expertgruppen tillsätts, kommunerna kan
företrädas i denna grupp.

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

I rapporten föreslås att datorstödet för uppföljning och utvärdering,
regionalt och centralt ses över. Förslaget i rapporten har fått ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Särskilda synpunkter har lämnats av
konsumentverket, som anför att en samordning av vissa för samtliga
stödformer gemensamma grunddata mellan UMD AC:s, länsstyrelsernas och
konsumentverkets datasystem skulle kunna innebära stora möjligheter till
arbetsbesparing och effektivisering av uppföljnings-/utvärderingsverksamheten,
centralt och regionalt. Verket anför att länsstyrelsernas rapportering
av beslut i enskilda ärenden samt bearbetningar av dessa i den databas som
successivt byggs upp hos verket är en viktig förutsättning för verkets centrala
samordningsarbete, som innefattar bl.a. uppföljningar och utvärderingar.
Om den föreslagna översynen inte resulterar i att verkets informationsbehov
kan tillgodoses måste verket även fortsättningsvis inhämta informationen i
särskild ordning.

SIND föredrar en gemensam databas och att de regionala systemen för
erfarenhetsåtervinning på resp. länsstyrelse med en enkel procedur kan
användas för uppdatering av det centrala systemet. På detta sätt kan enligt
verket onödigt dubbelarbete undvikas. Enligt verket är det av största vikt att
ett sådant system utformas så att varje användare själv kan dra nytta av
detsamma och därmed inse fördelarna med att lägga in uppgifter. SIND
anför att verket självfallet är berett att medverka i utvecklingsarbetet.

Vidare påtalas att verket för närvarande driver ett utvecklingsarbete av ett
datoriserat uppföljnings- och utvärderingssystem för länsstyrelsernas projektverksamhet
tillsammans med Länsdatabolaget AB. Flera paralleller från
utvecklingen av detta system kan enligt SIND :s uppfattning dras till förslagen
om uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar, i likhet med vad som
framkommit i rapporten, att UMDAC-databasen är svårtillgänglig och att
den inte ger den service som är önskvärd. I Västernorrlands län har en egen
och fullständig databas byggts upp som är lättillgänglig. Enligt länsstyrelsen
har samtliga länsstyrelser med omfattande glesbygdsstödhantering ordnat
eller håller på att ordna databaser för glesbygdsstödet. Därför behöver inte
några resurser läggas på att förbättra UMDAC:s dataregister, enligt
länsstyrelsen.

Lantbruksnämnden i Uppsala län anför att lantbruksnämnderna nu står
mitt uppe i en datoriseringsprocess. Nämnden anför att det är nödvändigt att
ett program för utvärdering av glesbygdsstödet blir användbart även på
länsplanet.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

231

2.4 Kompletterande kompetenshöjande stöd

I rapporten föreslås att formerna för kompletterande kompetenshöjande
stöd till verksamheter som ej utvecklats på avsett sätt utreds. Förslaget har
genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Enligt konsumentverket är omfattningen av det bistånd som handelns
konsulenter i dag ger glesbygdsbutikerna enligt verkets uppfattning klart
otillräcklig. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län finner att behov av stöd
till s.k. ”mjuka” investeringar inom ramen för glesbygdsstödet föreligger och
är i linje med att sådana möjligheter redan erbjuds inom ramen för det
regionala stödet till jordbruket i norra Sverige. Länsstyrelsen i Jämtlands län
påpekar att eftersom glesbygdsstödet vänder sig till mycket små företag i
utsatta områden kan företagen inte själva förväntas klara de kostnader och
övriga insatser som uppkommer när företagen står inför oväntade problem.

Redog. 1989/90:2
Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26
Bilaga)

232

Innehållsförteckning

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

2.4 Kompetenshöj ande stöd

3 Hemställan

Bilaga

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

1.2 Glesbygdsstödets stödformer och handläggning.

1.3 Uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet

1.4 Datorstödet för uppföljning och utvärdering ...

1.5 Kompletterande kompetenshöjande stöd

1.6 Rapportens förslag till åtgärder

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänt

2.2 Riktlinjer för uppföljning och utvärdering

2.3 Datorstöd för uppföljning och utvärdering

2.4 Kompletterande kompetenshöjande stöd

Redog. 1989/90:2

Bilaga 9

(Förs. 1988/89:26)

233

Sakregister till granskningsärendena åren 1980-1988/89 Redog. 1989/90:2

Registret upptar de ärenden som revisorerna slutbehandlat under åren 1980
t.o.m. verksamhetsåret 1988/89. Det omfattar också ärenden i vilka granskningsarbete
under motsvarande period påbörjats eller beslut om förstudier
fattats.

Tidigare års verksamhetsberättelser finns för varje år intagna i riksdags -

trycket bland förslag och redogörelser sami. C2.

ADB inom statsförvaltningen 88/89:25

Administrationskostnaden för högskoleutbildning 81/82:21
Administrationskostnaderna för u-hjälpen 87/88:21

Affärsverken, verkskoncerner
Postverket 88/89:30

Affärsverkens intäkts- och kostnadsutveckling
Kommunikationsverken 80:12

Domänverket 82/83:14

Aktiebolaget Tipstjänst 88/89:17

Allmänna reklamationsnämndens verksamhet 85/86:18

Ambassadlokaler, kostnader för 83/84:27

AMS-bidrag till flyttningskostnader 87/88:25

Anhållna, kostnaderna för 84/85:13

Anslagsutvecklingen vid Operan 83/84:10

Arbetsgivaravgifter 81/82:12,84/85:20,

87/88:27, 88/89:14
Arbetsmarknadsverkets personalsituation 83/84:13

Arbetsskadeförsäkringen 88/89:27

Avbemannade fyr- och lotsplatser 83/84:17

Avgiftsfinansierad statlig verksamhet 88/89:22

Avgiftssystem, luftfartsverkets 86/87:21

Beredskapslån, ÖEF:s handläggning av 84/85:22

Besparingsåtgärder
i statsförvaltningen 82/83:13

inom skogsvårdsorganisationen 88/89:12

Biblioteksväsen
DFI 86/87:20

Information om statliga publikationer 81/82:10

Bidragsförskott 85/86:12

Bisysslor, statsanställdas 88/89:30

Bostadsbebyggelse, statens stöd till 81:24

Bostadsförbättringsprogram, 1983 88/89:28

Bostadslån, räntebidrag till 84/85:19

Bostadsstyrelsens ADB-resurser 88/89:25

Bosättningsbegreppen och deras tillämpning 84/85:18

Byggnadsstyrelsen, egenregiverksamhet 87/88:18

Byggnadsstyrelsens hyressättning 88/89:27

234

Civila statliga myndigheters lokalanskaffning
Civilförsvarets planeringssystem

Databehandling

Bostadsstyrelsens ADB-resurser
Datorbaserat system för studiedokumentation
Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI)

Delgivning

Depositionsverksamhet, statens konstmuseers
Domarbanan, avhopp från
Domstolarnas delgivning
Domstolsväsendet, personalplanering inom
Domänverket

Exekutionsväsendet

Allmänna och enskilda mål vid exekution

Indrivningsstatistiken

Kronofogdemyndigheterna

a) personalresurser

b) indrivningsverksamheten
Exportrådet

Experimentbyggandet, stöd till

Fartygsbränsle, skatt på
Fartygskreditgarantinämnden
FFV Allmateriel AB

Finansförvaltningens centrala organisation
Fiskerinäringen, stöd till
Fiskeri- och fiskberedningslån
Flygplatser, huvudmannaskap och kostnadsansvar
Flyktingförläggningar, kostnader vid
Flyktinginvandringen till Sverige
Flyttningsbidrag, starthjälp
Fri vårdskostnaderna inom kriminalvården
Fyr- och lotsplatser
Försvarsväsen
Anskaffning av försvarsmateriel
Försvarets planerings- och ekonomisystem:

a) produktionsledningssystemet

b) planeringssystemet inom civilförsvaret

c) övergripande försvarsplanering
Upphandling av byggentreprenader
Upphandling, målflygverksamheten m.m.
Utlokalisering av militära myndigheter

Glesbygdsstöd, utvärdering av
Granskning av statliga bolag, AB Tipstjänst
Grundskolan, statsbidraget till

87/88:19

81:11

88/89:25

84/85:12

86/87:20

87/88:13,88/89:10

85/86:21

86/87:18

87/88:13,88/89:10

86/87:18

82/83:14

81:10

83/84:18

86/87:10

84/85:20

84/85:19

88/89:29

85/86:11

84/85:9

87/88:12, 88/89:10

80:7

88/89:13

86/87:22

87/88:14

86/87:11,87/88:10

87/88:25

85/86:19

83/84:17

82/83:26

80:9

81:11

82/83:16

87/88:23

86/87:19

81:20

88/89:18

88/89:17

83/84:30

Redog.

1989/90:2

235

Handläggningstider
Patent- och registreringsverkets bolagsavdelning
Skattemål
Heraldiska nämnden
Hornborgasjön, restaurering av
Hydrologisk information
Hyressättningen för statliga civila lokaler
Häktningskostnader
Högskoleutbildningar, kostnaderna för
Högskoleutbildningens administrationskostnader
Idrottsstöd

Indrivning av skatter och avgifter
Industricentra i Skellefteå, Stiftelsen
Information

DFI

Lagar och andra författningar
Statliga publikationer
Toxikologisk informationsservice
Inkomst- och förmögenhetsskatterna, statistik över
Inresekontroll

Internationellt bistånd, Kotmale-projektet
Internationellt utvecklingssamarbete, administration
och uppföljning
Invandrarverk, Statens

Flyktinginvandringen
Kostnader vid flyktingförläggningar
Inventarieredovisning, statliga myndigheters

88/89:26

88/89:23

82/83:27

88/89:19

86/87:12

88/89:27

84/85:13

87/88:17,88/89:11

81/82:21

82/83:10

83/84:18, 84/85:20
85/86:21

86/87:20

87/88:18

81/82:10

84/85:19

87/88:11,88/89:10

86/87:11

81/82:23

87/88:21

86/87:11

87/88:14

87/88:12, 88/89:10

Jordbruksprisreglering

80:11

Kommunal barnomsorg, statsbidrag

Kontrollen av mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter

(se även Skatter och avgifter)

Kriminalvården, frivårdskostnaderna inom
Kriminalvårdsanstalter
Kronofogdemyndigheterna
Exekutionsväsendet
Myndigheternas organisation
Myndigheternas personalresurser
Kulturrådet

87/88:24

86/87:17

85/86:19

83/84:14

83/84:18

83/84:18, 84/85:20

86/87:10

82/83:28

Landskrona Finans AB
Lantbruksuniversitetet
Lantmäteritaxan

Lantmäteriverksamhet, organisation
Lokalanskaffning, för civila statliga myndigheter
Lokalanvändning vid myndigheter

85/86:22

82/83:29

88/89:22

87/88:19

85/86:12, 86/87:10

Redog. 1989/90:2

236

Lokaliseringsbidrag 80:12

Lots-och fyr platser 83/84:17

Luftfart 86/87:22

Luftfartsverket 80:12

Luftfartsverket och dess avgiftssystem 86/87:21

Läkemedel, rätt till fria 85/86:23

Läkemedelskontroll 83/84:28

Läkemedelskontrollen inom sjukförsäkringen 85/86:20

Länsbostadsnämndernas verksamhet 87/88:26

Länsmyndigheternas ansvarsområden 82/83:31

Lönesystem för SIDA-personal 84/85:16

Medborgarskap, rutiner vid ansökan om svenskt 85/86:15, 86/87:10
Mervärdeskatten
kontrollen av 86/87:17

statistiken över 88/89:18

vid import 85/86:18

Mineralprospektering, statliga insatser 88/89:16

Multinationella företags skatteförhållanden 84/85:11

Museidokumentation 88/89:28

Myndighetssamarbete 88/89:20

NSG 88/89:16

Nämnden för statens gruvegendom,

prospekteringsverksamheten 88/89:16

Näringsstöd

Fartygskreditgarantinämnden 84/85:9

Lokaliseringsbidrag 80:12

Strukturstöd 82/83:11

Svenskt Stål AB 82/83:11

Uddeholms AB 80:10

Operans anslagsutveckling 83/84:10

Persontransportstödet, gränsområdeseffekter av 88/89:25

Plan- och bostads verket, ADB-resurser 88/89:25

Planerings- och ekonomisystem inom försvaret 83/84:9

Postverkets fastighetsinvesteringar 80:12, 81:21

Postverkets medverkan i skatteuppbörden m.m. 82/83:28

Premieobligationslån, riksgäldskontorets
pro visionskostnader 87/88:19

Programbudgetering hos civila myndigheter 80:8

Redovisningsrevision inom statsförvaltningen 80:7

Redovisningsskyldighet för statliga bidrag 84/85:17

Redovisningssystemet för statsmyndigheter 81/82:9

Regional projektverksamhet 86/87:14

Redog. 1989/90:2

237

Registrering och dokumentation av de statliga
museernas samlingar	88/89:28
Regleringsföreningar	80:11
Reklamskatten	86/87:17
Restaurering av Hornborgasjön	88/89:19
Returpapper	83/84:30
Revisionskontoren och verkscheferna	85/86:16
Riksbankens avdelningskontor	82/83:15
Riksbankens planerings- och budgetsystem	86/87:15
Riksdagen och försvarsplaneringen	83/84:9
Riksdagens förvaltningskontors befogenheter mot
riksgäldskontoret	87/88:17
Riksgäldskontoret, riksdagens förvaltningskontors
befogenheter	87/88:17
Riksgäldskontorets provisionskostnader för
premielån	87/88:19
Räntebidrag till bostadslån	84/85:19
Samarbete på skatteområdet	88/89:20
SGU	88/89:16
SIDA	84/85:16
Skattebrott, bekämpningen av	88/89:20
Skatter och avgifter

Arbetsgivaravgifter, personalresurser
för kontroll

Arbetsgivaravgifter, uppbörd
Indrivning av skatter och avgifter
Kontrollen av mervärdeskatt
Mervärdeskatt vid import
Reklamskatten
Samarbete på skatteområdet
Skatter och arbetsgivaravgifter, kontroll
Statistiken över:

inkomst- och förmögenhetsskatterna
mervärdeskatten
socialavgifterna
Statliga bolags förlustavdrag
Åtgärder på beskattnings- och indrivningsområdet
Skjutvapen, handläggning av tillstånd
Skogsodling på nedlagd jordbruksmark
Skogsvårdsorganisationen, personalresurserna
Skoldatorn Compis

SMHI:s hydrologiska observationsstationer
Social hemhjälp, statsbidrag för kommunernas
kostnader
Socialavgifter

nedsättning av företagens
statistiken över

82/83:9, 84/85:20
81:9

84/85:20

86/87:17

85/86:18,

86/87:17

88/89:20

81/82:12

87/88:11,88/89:10

88/89:18

88/89:14

87/88:13

83/84:18

86/87:18

81:22

88/89:12

85/86:22

86/87:12

87/88:25

88/89:25

88/89:14

Redog. 1989/90:2

238

Socialstyrelsens nya organisation
Spri

Statens anslag till Operan
Statens järnvägar
Statens järnvägar, trafikantservice
Statens konstmuseers depositionsverksamhet
Statens lån till Uddeholms AB
Statens stöd till
bostadsbebyggelse
fiskerinäringen
idrotten

Waplans Mekaniska Verkstads AB
Statens utgifter för bidragsförskott
Statens utlåningsverksamhet
Statistiken över

inkomst- och förmögenhetsskatterna
mervärdeskatten
socialavgifterna
Statliga bidrag, redovisning
Statliga bolags rätt till förlustavdrag vid
beskattningen

Statliga insatser för prospektering

Statliga museer, registrering och dokumentation

av samlingarna

Statliga myndigheters uppdragsverksamhet
Statliga myndigheters överskottsmateriel
Statliga publikationer, information om
Statligt förhandlingssystem
Statligt redovisningssystem
Statsbidrag till
kommunal barnomsorg
kommunernas kostnader för social hemhjälp
vård av missbrukare
Statsbudgeten, brutto- och nettoredovisning
Statsbudgetens utfall, analys
Strukturstöd till industrin
Studiedokumentation vid högskolan, STUDOK/
LADOK

Styrelsen för teknisk utveckling
Stämningar, delgivning av
Svenskt medborgarskap
Svenskt Stål AB

Sveriges geologiska undersökning
Sveriges lantbruksuniversitet
Säkerheten till sjöss

87/88:15,88/89:12

86/87:19

83/84:10

80:12

86/87:24

85/86:21

80:10

81:23

88/89:13

82/83:10

85/86:23

85/86:12

84/85:17

87/88:11, 88/89:10
88/89:18
88/89:14
84/85:17

87/88:13

88/89:16

88/89:28

88/89:22

87/88:12,88/89:10

81/82:10

82/83:30

81/82:9

87/88:24

87/88:25

88/89:24

88/89:29

86/87:16

82/83:11

84/85:12

85/86:22

87/88:13,88/89:10

84/85:22, 86/87:10

82/83:11

88/89:16

82/83:29

86/87:21

Redog. 1989/90:2

239

Taxering i första instans	83/84:18
TEKO-stöd	82/83:24
Televerket	80:12
Tipstjänst	88/89:17
Toxikologisk informationsservice	84/85:19
Trafiksäkerhet	84/85:15
Tullförrättningsavgifter	87/88:20
Tullverkets kontroll av utrikestraflken	87/88:20

Uddeholms AB 80:10

U-landsinsatserna, uppföljningen av 87/88:21

Uppbördsstatistik (se Skatter och avgifter)

Upphandling av målflygverksamhet och ombyggnad av
helikoptrar 86/87:19

Utbildning

Administrationskostnaden för högskoleutbildning 81/82:21
Högskoleutbildningar, kostnaderna för 87/88:17, 88/89:11

Studiedokumentation vid högskolan

STUDOK/LADOK 84/85:12

Utlokalisering av statliga myndigheter
Civila myndigheter 84/85:14

Militära myndigheter 81:20

Utlåningsverksamhet, statens 84/85:17

Utvecklingsfonden i Stockholms lån, visst
flnansieringsärende 88/89:22

Utvecklingsinsatser, regionala 84/85:24

Vapenlicens 86/87:18

Vapenregister 86/87:18

Vattenföringsstationer 86/87:12

Venngarns slott, överlåtelsen av 85/86:17

Verkscheferna och revisionskontoren 85/86:16

Vård av missbrukare, statsbidrag 88/89:24

Vägtrafiksäkerheten 84/85:15

Waplans Mekaniska Verkstads AB, statens stöd till 85/86:23

Yrkesinspektionen 83/84:29

Årsbibliografin 81/82:10

Återbetalning av lokaliseringsbidrag 80:12

ÖEF:s handläggning av beredskapslån m.m. 85/86:10

ÖEF:s handläggning av lån till Holma Fabriks AB 85/86:20

Överskottsmateriel 87/88:12,88/89:10

Redog. 1989/90:2

gotab 99004, Stockholm 1989

240