Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 8 febmari 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mona Sahlin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en temporär lagstiftning om lönestopp. Bakgmnden lik den föreslagna lagstiftningen är den på senare tid alltmer okontrollerade kostnads- och löneutvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Genom lagen införs ell allmänt lönestopp för hela arbetsmarknaden. Den rättsliga innebörden av detta är ett förbud alt fr. o. m. den 8 febmari 1990 utge eller la emot högre löner och andra ersättningar i anställningsförhållanden för samma eller jämförbara arbetsuppgifter än som utgick dessförinnan. Förbudet gäller för såväl den kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden som för områden där kollektivavtal tillfälligtvis inte gäller eller helt saknas.

I lagen föreslås även all arbetsmarknadens parter bör bli bundna av fredsplikl i fråga om löner och andra ersättningar till arbetstagare. Den som bryter mol bestämmelsema om fredsplikt kan ådömas skadestånd. Ett högre skadestånd än 5000 kronor kan dock inte åläggas en arbetstagare. Den som bryter mot bestämmelsema om lönestopp kan ådömas böter. Slutligen föreslås all regeringen och statens pris- och konkurrensverk får medge undanlag från lönestoppet om särskilda skäl föranleder det.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft omgående och avses gälla till utgången av år 1991.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 95

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:95

Förslag till

Lag om allmänt lönestopp

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller regler om ersättning för arbete lill arbetstagare
under liden den 8 februari 1990 tik utgången av år 1991.

Med ersättning för arbete avses i denna lag avlöning, arvode, traktamente och annan förmån som utgår i en anställning.

Lönestopp

2 § För lid fr.o.m.den 8 febmari 1990 får arbetsgivare inte utge, och arbetstagare inte ta emot, högre ersättning för samma eller jämförbara arbetsuppgifter än som utgick dessförinnan.

3 § När en arbetstagare har anställts fr.o.m.den 8 febmari 1990, eller när det annars inte går alt beräkna vad som var en arbetstagares normala inkomst vid denna tidpunkt, skall bedömningen i stället göras med ledning av vad som då var de normalt tillämpade löne- och ersättningsbeloppen i jämförbara anställningsförhållanden.

4 § Ulan hinder av bestämmelserna i 2 och 3 §§ får lill en arbetstagare utges högre ersättning än som gällde före den 8 febmari 1990 om de avtalats redan före denna tidpunkt.

övrigt

5 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det strider mot vad som föreskrivs i 2
och 3 §§.

Fredsplikt skall råda i fråga om löner och andra ersättningar till arbetstagare. Därvid skall för hela arbetsmarknaden tillämpas 3 kap. 4 6 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning och de bestämmelser i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet som följer därav. I stället för bestämmelserna i 60 § sista stycket sistnämnda lag skall dock vad som föreskrivs i nästföljande stycke gälla.

Högre skadestånd än femtusen kronor får inte åläggas en arbetstagare för brott mot den fredsplikt som följer av denna lag.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol 2 och 3 §§ döms
till böter.

Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.

7 § Statens pris-och konkurrensverk får om särskilda skäl föranleder del medge undanlag från 2 och 3 §§. Ärenden av större vikt skall av verket hänskjutas till regeringen.

8 § Statens pris- och konkurrensverk skall ha tillsyn över tillämpningen av bestämmelserna om lönestopp.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:95

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 febmari 1990

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om lönestopp 1 Bakgrund

Under 1989 var resursutnyltjandel högt i den svenska ekonomin. I många sektorer och regioner rådde avsevärda överhellningslendenser och pris-och koslnadsökningama var väsentligt högre än i omvärlden. Tillväxten var låg. Ökningen av bmttonationalproduklen stannade vid knappt 2% trots all antalet arbetade limmar ökade med ca 1 1/2%. Sparandel var lågt och bytesbalansen uppvisade stigande underskoll.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har försämrats påtagligt den senaste liden. Industrikonjunkturen har försvagats. Exportutvecklingen har dämpats samtidigt som den inhemska efterfrågan har uppvisat en stark utveckling med en fortsatt kraftig importutveckling som följd. Om inga ålgärder vidtas torde bytesbalansen komma att uppvisa ännu större underskott under 1990 och 1991 än vad som angavs i finansplanen 1990. Lönekoslnadema och hemmamarknadsprisema har fortsall all öka i snabb takt. Konflikter har förekommit på arbetsmarknaden.

I finansplanen 1990 fastslogs all inflationen nu är del centrala stabiliseringspolitiska problemet. Inflationen urholkar förelagens konkurrenskraft, den leder tik orättvisor och innebär ell hot mol del viktigaste målet för den ekonomiska politiken, nämligen den fulla sysselsättningen. I finansplanen framhölls vidare all för all motverka alltför snabba pris- och löneökningar måste den ekonomiska politiken ha en fortsall restriktiv inriktning. Vikten av all samtidigt stimulera utbudet av produktiva resurser i ekonomin framhölls också. Vid sidan av den reformering av skattesystemet som nu inletts föreslogs en rad ålgärder i detta syfte.

Den svenska löneökningslaklen har varit påtagligt snabbare än i konkurrentländema under de senaste åren. Denna utveckling är inte förenlig med samhällsekonomisk balans. I vår omvärld har löneökningslaklen pressals ned lill prisei av hög arbetslöshet. Denna metod har avvisats av den svenska regeringen. Den nuvarande trenden med hög inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och stigande underskoll i bytesbalansen kan emellertid inte längre accepteras. Den innebär ett hot mot sysselsättningen och äventyrar välfärden.

I finansplanen 1990 framhölls vidare atl överhettningen i den svenska ekonomin nu gått så långt samt all pris- och löneökningstakten länge legat så högt all en ytterligare åtstramning av den ekonomiska politiken är motiverad. Regeringen förklarade sig emdlertid beredd att, innan åtgärder vidtogs, tillsammans med arbetsmarknadens parter pröva om det fanns någon väg att genom en kombination av stram ekonomisk politik samt samförstånd och ansvarslagande få ned inflationen ulan hög arbetslöshet. Regeringen inbjöd därför arbetsmarknadens parter till överläggningar om lönerna 1990 och 1991 och om möjligheterna all bryta den alltför höga löneökningstakten. När överläggningarna avslutats skulle regeringen ta ställning lill i vilken utsträckning den ekonomiska politiken måste skärpas ytteriigare i syfte att uppnå balans i den svenska ekonomin.

Efler del all överläggningarna nu har avslutats kan regeringen konstatera atl fömtsättningar inte föreligger för att snabbt teckna centrala avtal som åstadkommer det nödvändiga trendbrottet i kostnadsutvecklingen. Den ekonomiska politiken bör därför skärpas. Som ett led i en sådan skärpning bör etl lönestopp införas.

Prop. 1989/90:95

2 Allmänmotivering

Mitt förslag: På gmnd av del överhettade läget på arbetsmarknaden föreslås en lag om lönestopp som temporärt "fryser" för närvarande utgående löner och andra ersättningar. Vidare föreslås all fredsplikt skall gälla i fråga om löner och andra anställningsförmåner till arbetstagare. Den som bryter mol bestämmelserna om fredsplikt kan åläggas skadestånd, dock högst 5000 kronor för enskild arbetstagare. Den som bryter mot lönestoppet kan ådömas böter. Regeringen och statens pris- och konkurrensverk föreslås få möjlighet alt medge undanlag från det föreslagna lönestoppet.

Skälen för mitt förslag: Den svenska arbdsmarknadslagsliftningen bygger på atl partema på arbetsmarknaden i första hand själva skall reglera sina förhållanden genom frivilliga överenskommelser. Inte minsl gäller detta frågor om lön och andra anställningsförmåner. I stort sett råder enighet om atl denna ordning har varit till gagn för del svenska samhället och bidragit lill all hos partema på arbetsmarknaden skapa en samför-slåndsvilja och en känsla av ömsesidigt ansvar för samhällsekonomin. 1 speciella situationer har statsmakterna dock ansett del nödvändigt atl ingripa med lagstiftning för att skydda vitala samhällsintressen (jfr t.ex. prop. 1971:50 och InU 1975/76:45 s. 59). Det läge som nu uppkommit på arbetsmarknaden gör all regering och riksdag inte längre kan slå overksamma. Tidpunkten har kommit då lagstiftningsåtgärder måste vidtas för alt hindra ytterligare skadeverkningar. En utgångspunkt måste därvid vara att lagstiftningen inte bör göras mera ingripande än som är absolut nödvändigt. Tanken är självfallet alt så snart del är möjligt återgå till den

situation då partema själva lar det fulla ansvaret för förhåkandena på Prop. 1989/90:95 arbetsmarknaden.

När del därför gäller atl genom lagstiftning åstadkomma ell temporärt lönestopp bör lösningar sökas som i minsta möjliga mån griper in i de lönesystem som tillämpas på arbetsmarknaden.

Ett lönestopp bör gälla alla delar av arbetsmarknaden oavsett om kollek-livavtal gäller eller tillfälligtvis inte gäller eller hell saknas. Lönestoppet innebär i princip att arbetsgivare inte får utge och arbetstagare inte la emot högre ersättning än vad som utgick före den 8 febmari 1990.

Även om kollektivavtalen utgör den alldeles övervägande utgångspunkten för alt bestämma löner och andra anställningsförmåner, finns det områden där sådana avtal saknas. Del finns också enskilda arbetsplatser där någon eller flertalet av de ansläkda får sina lönevillkor bestämda genom enskilda anställningsavtal eller på annal sätt. För all ett lönestopp skall bli effektivt och bäras solidariskt av lönlagama fordras därför atl lagstiftning också innehåker regler för de fall där lönen inte har beslämts genom kollektivavtal.

1 situationer när en arbetstagare har anställts fr.o.m. den 8 febmari 1990 eller när del annars inte går atl beräkna vad som var en arbetstagares normala inkomst vid denna lidpunkt får bedömningen istället göras med ledning av vad som då var de normalt tillämpade löne- och ersättningsbeloppen i jämförbara anställningsförhållanden.

Lönestoppet bör således vara konstmerat så all del hindrar en icke önskvärd löneutveckling.

I systemet med lönestopp ligger också all arbetsmarknadens parter bör bk bundna av fredsplikl. Redan av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet följer all arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte får vidta slridsåtgärder som strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller atl åstadkomma ändring i avtalet. Hämtöver bör emellertid med hänsyn lill sektorer på arbetsmarknaden där kolleklivavlalslöst tillstånd, tillfälligt eller stadigvarande råder, föreskrivas en allmän regel om förbud all vidta slridsåtgärder i de delar de strider mot lagreglema om frysning av utgående löner och ersättningar. Den utvidgade fredsplikten kan lämpligen sanktioneras genom skadestånd på i huvudsak samma sätt som har skett på den offentliga sektom. För all garantera lagens efterlevnad bör dock föreskrivas en möjlighet all utdöma etl väsentligt högre skadestånd för arbetstagare än enligt den s. k. 200-kronorsregdn.

En lagstiftning om allmänt lönestopp bör dock inte förhindra att förhandlingar förs och kollektivavtal träffas på andra ämnesområden än dem som omfattas av de traditionella löneavtalen t. ex. beträffande medbestämmande eller jämställdhet i arbetslivet, även om de skulle innebära vissa ekonomiska åtaganden av arbetsgivaren.

Jag vill även i detta sammanhang beröra den komplikationen att del på
vissa avtalsområden före den 8 febmari 1990 ännu inte hunnit träffas
något avtal om 1990 års löner. Givelvis får det inte inträffa atl del inom
vissa avtalsområden inte blir möjligt att justera lönema enbart därför atl
avtalsrörelsen dragit ul på liden. Ell allmänt lönestopp kommer också att 6

omfatta sådana löntagargmpper som vid tidpunkten för lönestoppet ännu Prop. 1989/90:95 inte hunnit träffa avtal om fördelning av s.k.lokala potter. Av denna anledning bör del finnas en möjlighet för regeringen och statens pris- och konkurrensverk alt för sådana särskilda fall medge undantag från lönestoppet.

När del gäller sanktioner för den som bryter mot lagens regler om lönestopp föreslås böter.

Enligt min mening är del från samhällsekonomiska utgångspunkter av avgörande betydelse att den nu föreslagna lagstiftningen träder i krafl snarast möjligt. Jag kommer därför all i del följande föreslå riksdagen alt besluta om en förkortad motionstid.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om allmänt lönestopp.

Förslaget har upprättats efter samråd med chefema för finans- och civildepartementen.

4 specialmotivering

1 §

I denna paragraf bestäms lagens tillämpningsområde. Vidare anges all lagen är avsedd alt gälla lik utgången av år 1991. Med uttrycket ersättning för arbete syftas på allt som enligt del tillämpade synsättet på arbetsmarknaden är alt räkna hit, vare sig del är fråga om löner eller andra anställningsvillkor som utgår enligt bestämmelser i kollektivavtal eller enligt enskilda anställningsavtal. Lagen är tillämplig på anställningsförhållanden i gängse civilrältslig mening.

2 §

I denna paragraf anges all del inte är tillåtet för en arbetsgivare alt utge högre löner eller andra ersättningar än de som tillämpades före den 8 febmari 1990. Det anges också att del är förbjudet för en arbetstagare att ta emot högre ersättning än som då utgick. Lönen under liden för lönestoppet skall vara densamma som utgick under den angivna perioden. Inga löne-eller ersättningsbelopp får under liden för lönestoppet höjas utöver vad som gällde vid den angivna tidpunkten. Detta gäller när ersättningen avser samma eller jämförbara arbetsuppgifter. Inte heller får nya ersättningar betalas ul som i realiteten utgör en löneförhöjning. En arbetstagare som får sina arbetsuppgifter förändrade och därför kommer all omfattas av andra lönebestämmelser berörs däremot inte av lönestoppet. Det gör inte heller den arbetstagare som byter lill ett hell annal arbete. En arbetstagare som t. ex. till följd av studier höjt sin kompetens och därmed blir uppflyttad lik

högre lön omfattas inte heller av lönestoppet. Den som exempelvis övergår Prop. 1989/90:95 från arbete på deltid till hellid eller på annat sätt ökar sin arbetsinsats skall självklart kunna erhålla den högre lön som motiveras av den ökade arbetsinsatsen.

3 §

I denna paragraf behandlas de fall där del inte går atl bestämma vad som var arbetslagarens lön. Hit hör nyanställningar i såväl nya som redan befintliga verksamheter under tiden för lönestoppet. Vidare hör hit alla olika fall där arbetstagaren visserligen var anstäkd före den, 8 febmari 1990 men då inte uppbar någon lön eker hade lägre lön än normak. Det kan t. ex. röra sig om fall av tjänstledighet eller sjukledighet, ledighet för studier etc. I många sådana fall gäller att arbetstagaren har en viss lön bestämd i avtal, t. ex. månadslön, men alt den lönen inte utgår under ledighetsperioden. Om arbetstagarens ledighet upphör och denne återgår i arbete är det den sålunda avtalade lönen som skall bibehållas under tiden för lönestoppet. I andra fall måste i stället en jämförelse göras med det normala lönelägel i jämförbara anställningsförhållanden. I regel kan man då falla tillbaka på bestämmelserna i del kollektivavtal som tillämpas på arbetsplatsen, vare sig det formellt gäller där eller del ändå tikämpas vid lönesättningen. När den möjligheten inte finns har arbetsgivaren all göra en allmän jämförelse med närmast jämförbara anställningsförhållanden.

4 §

1 denna paragraf anges all redan avtalade höjningar som skall börja tillämpas under liden för lönestoppet får betalas ul utan hinder av del generella förbudet mot lönehöjningar. Vad som avses är sådana höjningar som avtalals före den 8 febmari 1990 men som av olika skäl enligt avtalet skall börja tillämpas först senare. Om det t. ex. av ett före denna lidpunkt träffat kollektivavtal eller enskilt anställningsavtal framgår alt en arbetstagares lön skall höjas med ett visst belopp den 1 juli 1990 omfattas denna höjning inte av lönestoppet enligt denna lag.

5 §

1 första stycket regleras frågan om giltighet av avtal som träffats i strid mot
denna lag. Så länge lönestoppet gäller kan avtal inte träffas med giltig
verkan om högre löner eller andra ersättningar än som följer av reglerna i

2 och 3 §§. Avtal som strider mot lönesloppsreglerna blir i den eller de
delarna ogiltiga under förutsättning att dispens inte medges enligt vad som
föreskrivs i 7§. Om även andra delar än de direkta lönebeslämmelsema i
sådana avtal kommer alt drabbas av ogiltighet får avgöras med tikämp
ning av vanliga avlalstolkningsregler. Tvister om ogillighetsverkan är atl
betrakta som arbdstvister i den mening som åsyftas i lagen (1974:371) om
rättegången i arbdstvister.

I andra stycket regleras den fredsplikl som skall gälla i frågor om löner

och andra ersättningar. Såväl lockout och strejk som andra kollektiva Prop. 1989/90:95 slridsåtgärder är otillåtna under denna lid. Del blir inte heller tillåtet atl under lönestoppet vidta slridsåtgärder med avseende på löneavtal som skall träda i krafl när stoppet har upphört. Bestämmelsen innebär också att fredsplikt gäller även för den del av arbetsmarknaden som slår utanför kollektivavlalsförhåkanden. Av bestämmelsen följer aktså att vid lagens ikraftträdande pågående konflikter blir olovliga. Den närmare innebörden av all del råder fredsplikl följer av den anknytning som gjorts lill vissa av bestämmelserna om arbdskonflikler och skadestånd i 3 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA). Anknytningen har gjorts eftersom dessa beslämmelser utgör den enda allmänna lagstiftning som för närvarande finns om vissa begränsningar av rätlen all vidta stridsåtgärder utanför kollektivavlalsförhåkanden. I de här avsedda paragraferna i 3 kap. LOA utvecklas det ansvar för fredsplikten som åvilar enskilda och arbetsmarknadsorganisationer, och de rättsliga påföljder i form av skadeståndsansvar som är knutna lill fredspliktsreglerna. Reglerna i LOA är utformade i mycket nära anknytning lill reglerna om fredsplikt och om skadeståndspåföljder i 41-43, 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Detta innebär alt även dessa regler får betydelse vid tillämpningen av fredspliklsregdn i lagen om lönestopp. Detta innebär all på vanligt sätt skadestånd kan komma i fråga för den som deltar i en olovlig slridsålgärd. Även tvister om fredsplikt enligt denna lag är all betrakta som arbetstvister.

För att upprätthålla respekten för lagens regler har det ansetts erforderligt all frångå den regel i 60 § medbestämmandelagen som begränsar skadeslåndsskyldigheten till tvåhundra kronor för arbetstagare som deltar i olovlig slridsålgärd. I stället har skadeslåndsskyldigheten maximerats till femlusen kronor. Härigenom blir del möjligt all utdöma väsentligt högre skadestånd för arbetstagares fredspliktsbrotl enligt denna lag än enligt motsvarande regel i MBL. Avsikten med detta är också all ge domstolen en större möjlighet att ta hänsyn lill omständighetema i det enskilda fallet.

6 §

I denna paragraf finns en bestämmelse om påföljd för den som bryter mot lagens beslämmelser genom all betala ut eller ta emot högre lön eller annan ersättning än som tillåts. Påföljden är böter. Frågor om utdömande av sådana böter prövas av akmän domstol.

7 §

I denna paragraf finns beslämmelser som ger regeringen och statens pris-och konkurrensverk räll all om särskilda skäl föreligger medge undantag från lönestoppet. Sådana undantag är främst avsedda för centrala kollektivavtal. Undanlag bör vidare kunna komma i fråga i fall där lönestoppet kan medföra att väsentliga verksamheter inte kan upprätthållas. Särskild hänsyn skall därvid tas tik för hela samhället vikliga funktioner. Undantag kan också komma i fråga för all hindra alt orimliga skillnader uppstår på

arbetsmarknaden, t. ex. på gmnd av avlalsperiodemas olika längd. Så kan Prop. 1989/90:95 på områden av arbetsmarknaden där kollektivavtal för 1990 ännu inte har träffats före den 8 febmari 1990 undantag enligt denna bestämmelse komma att medges när partema har nått fram till en överenskommelse. Under lönestoppet får alltså förhandlingar under fredsplikt föras med sikte på avtal om löneförhöjningar. Sådana avtal blir dock giltiga och får tillämpas först sedan undanlag medgetts enligt denna paragraf. Undantag av detta slag får anses vara av sådan vikt all ärendet enligt bestämmelsen skall hänskjutas lik regeringen.

8 §

I denna paragraf anges att tillämpningen av bestämmelsema om lönestopp skall stå under tillsyn av statens pris- och konkurrensverk.

9 §

1 denna paragraf klargörs all mål om tillämpningen av 5§ i lagen skall prövas i den för arbetstvister föreskrivna ordningen.

5 Lagrådets hörande

Ur samhällelig synpunkt är del av stor vikt all den föreslagna lagen kan träda i krafl omgående. Med hänsyn till lagstiftningsärendets brådskande natur anser jag därför atl lagrådels hörande kan underlåtas.

6 Hemställan

Med hänvisning lik vad jag nu har anfört hemställer jag all

1. regeringen föreslår riksdagen all anta förslaget lill lag om all
mänt lönestopp,

2. regeringen föreslår riksdagen'atl besluta förkorta motionstiden
lill fyra dagar.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:95

Sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 febmari 1990 . 4

1 Bakgmnd ....................................................... ... 4

2 Allmän motivering ............................................. ... 5

3 Upprättat lagförslag .......................................... ... 7

4 Specialmotivering.............................................. ... 7

5 Lagrådels hörande............................................. .. 10

6 Hemställan....................................................... .. 10

7 Beslut .............................................................................. 10

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 11