Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 15 febmari 1990 för de ålgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carls.wn

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl del i skollagen (1985:1100) förs in beslämmelser om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Det föreslås all speciellt anpassad gymnasieutbildning, kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering, skall kunna anordnas i gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestämmer. För närvarande finns det underlag för att anordna specialanpassad utbildning i norra planeringsregionen, utöver den som redan finns i Stockholm och Göteborg.

Vidare föreslås att svårt rörelsehindrade ungdomarges rätt enligt skollagen att få specialanpassad utbildning i gymnasieskola efter den obligatoriska skolgångens slut. Denna rätt skall gälla intill utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, eller om del behövs för atl avsluta dessförinnan påbörjad utbildning, t. o. m. vårterminen det år eleven fyller 23 år.

Frågor om intagning till specialanpassad utbildning i gymnasieskola skall avgöras av en nyinrättad särskild nämnd. Nämndens beslut skall kunna överklagas till kammarrätt.

Kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad i boendel och den habilitering som eleven behöver för att kunna gå i skolan, skall täckas av statsbidrag via anslag till nämnden för vårdartjänst. Elev som bor i elevhem i anslutning till sådan skola, skall betala skälig avgift för kost och logi.

För budgetåret 1990/91 beräknas för vårdartjänst åt studerande med svåra rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor, ett medelsbehov av 40092000 kr. För omvårdnadsinsatser i anslutning lill gym-

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

nasieskolor med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade elever Prop. 1989/90:92 beräknas 39086000 kr. Vidare beräknas kostnaden för nämndens för vårdartjänst kansli lik 4539000 kr. Riksdagen föreslås i enlighet härmed under förslagsanslaget Nämnden för vårdartjänst anvisa medel med 83 717000 kr.

De nya bestämmelsema i skollagen om gymnasieskolutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Del nya inlagningsförfarandet skall tillämpas första gången för elever som las in lill höstterminen 1991. Det föreslagna statsbidraget för finansieringen av boendet i elevhem, övriga omvårdnadsinsatser och habilitering vid den specialanpassade utbildningen skall kunna ges fr. o. m. höstterminen 1990 för elever som då går i sådan utbildning.

Lagförslag Prop. 1989/90:92

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100) dels all 1 kap. 7 § och 5 kap. 7 § skall ha följande lydelse, dels atl del i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 kap. 5 a §, 3 kap. 19a §, 5 kap. 5 a §, 12 a § och 14 a § samt 12 kap. 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1 kap. 5a§

För svårt rörelsehindrade ungdomar får de kommuner, som regeringen bestämmer, i sin gymnasieskola anordna .speciedi anpassad utbildning (gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning).

7§ 1 denna lag avses med

del offentliga skolväsendet grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan,

fristående skola en skola för vil- fristående skola en skola för vil
ken en fysisk eller enskild juridisk ken en fysisk eller enskild juridisk
person är huvudman. person är huvudman,

svårt rörelsehindrad den som på grund av ett rörelsehinder eller, om även annal funktionshinder föreligger, sitt samlade handikapp inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan och som för alt kunna genomföra gymnasiala studier behöver tillgång lill en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning och särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering.

3 kap.

19a§

Ungdomar som är svårt rörelsehindrade har rätt alt efter fullgjord .skolplikt få utbildning i en sådan gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 1 kap. 5 a § intid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år.

Om en elev har påbörjat utbild
ning i en gymnasieskola med Rh-
anpassad utbildning före utgången
av vårterminen det kalenderår då 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:92

han fyller 21 år, skall han beredas möjlighet att fortsätta utbildningen lill utgången av vårterminen det kalenderår då han Jyder 23 år, om det behövs för att slutföra utbildningen.

5 kap.

5a§

I fråga om gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 1 kap. 5 a§ skall för den specieUt anpassade utbildningen hela riket utgöra elevområde.

7§

Den som är bosatt i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inlrädessökande meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Föreskrifter om svårt rörelsehindrade ungdomars rätt tid utbildning i gymnasieskolan finns i 3 kap. 19a§.

12a§

Frågor om intagning tid Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor och andra frågor om rätt tid sådan utbildning enligt 3 kap. 19 a § prövas av en särskild nämnd, gemensam för sådana gymnasieskolor.

Nämnden skall ha minst sju och högst elva ledamöter. Bland dessa skad finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan, för skolöverstyrelsen, för sådana länsskol-nämnder som svarar för regional samverkan ifråga om undervisning för elever med handikapp samt för nämnden för vårdartjänst. Ledamöterna utses av skolöverstyrelsen.

Nämndens beslut i fråga om intagning eller i övrigt om rätt tdl utbildning får överklagas endast av den som begärt utbildningen. Beslutet överklagas hos kammmarrälien. Ett beslut får dock inte överklagas såvitt det gäller placering vid viss gymnasieskola.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:92

14a§

Avgifter får inte tas utför insatser för omvårdnad i boendet och habilitering som tillhandahålls av staten, kommun eller landstingskommun i anslutning tid gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.

12 kap.

10§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om svårt rörelsehindrade elevers utbildning i gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 1 kap. 5 a§. I sådana föreskrifter får undantag göras från de allmänna regler om gymnasieskola som finns i denna lag.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991 och tillämpas i fråga om den som sökt eller las in lill Rh-anpassad utbildning i gymnasieskola från och med höstterminen 1991.

Socialdepartementet Prop. 1989/90:92

Utdrag ur protokok vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

1 Inledning

Efter bemyndigande av regeringen år 1988 tillkallade jag en kommitté för atl kartlägga och analysera insatser för funktionshindrade inom socialtjänsten samt inom habilileringen och rehabiliteringen (dir. 1988:53). Utredningen antog namnet 1989 års handikapputredning. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1988:65) i december 1988 fick utredningen i uppdrag att utreda frågor om svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier.

1 1989 års budgetproposition (1988/89:100 bil.7) anmäldes att regeringen gett 1989 års handikapputredning i uppdrag att utreda och lämna förslag om gymnasieutbildning, omvårdnad och habilitering för svårt rörelsehindrade elever i gymnasieskolan.

Vid riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen avstyrkte socialutskottet fyra motioner som avsåg statens ansvar och kostnadsansvar för rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier. Likaså avstyrkte utskottet en motion om all riksdagen skulle anvisa ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp avseende omvårdnad och habilitering för svårt rörelsehindrade gymnasieelever. Utskottet, som konstaterade (1988/89: SoU 19) atl frågan om ansvarel för gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skulle behandlas med förtur av 1989 års handikapputredning, ansåg att kommitténs arbete borde avvaktas innan riksdagen övervägde något initiativ i frågan. Till utskollsullålandel var fogade ett antal reservationer.

Vid riksdagens behandling av frågan bifölls (rskr. 1988/89:217) en reservation med följande lydelse.

En betydligt mindre andel av de svårt rörelsehindrade ungdomama än av andra ungdomar genomgår gymnasieutbildning. Ett av skälen till detta är att små kommuner finner det betungande att betala för de boende- och vårdkostnader som uppkommer, ca 500000 kr. per elev och år, vid Skärholmens gymnasium. Staten bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade

ungdomamas gymnasiestudier. Vad ulskollel nu anfört bör ges regeringen Prop. 1989/90:92 till känna.

Däremot avslog riksdagen en reservation med följande lydelse.

Till följd av vad utskottet ovan anfört om alt staten bör ha ansvaret för kostnadema för svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier bör riksdagen lill anslaget G 4 Nämnden för vårdartjänst utöver vad regeringen föreslagit anvisa 30000000 kr.

1989 års handikapputredning avlämnade i juni 1989 delbetänkandet (SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar.

Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en redovisning av deras ställningstaganden bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag lämnar i det följande förslag som i korthet syftar till all ge svårt rörelsehindrade ungdomar räll till utbildning i gymnasieskola med specialanpassad utbildning, all ge fömtsättningar all anordna ytterligare sådan utbildning vid en gymnasieskola i norra planeringsregionen saml atl kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad i anslutning till boendet och habilitering skall täckas av statsbidrag. Beträffande avgränsningen av begreppet svårt rörelsehindrad i delta sammanhang återkommer jag i del följande (se lagförslag och avsnitt 3.3). Jag har vid mina överväganden samrått med statsrådet Persson.

2 Gällande ordning

Handikappolitiken syftar lill atl förverkliga de allmänpolitiska målen även för människor som lill följd av funktionshinder och bristfäkigheter i samhället möter betydande svårigheter. Människor med funktionshinder skall ha möjlighet atl delta i samhällsgemenskapen och att leva på ett sätt som är likvärdigt andras. Etl förverkligande av handikappolitiken fömtsätter all alla lar ansvar för alt funktionshindrade kan vara med i samhäkel på likartade vikkor. Staten, landstingskommunerna och kommunema och andra organisationer eller enskilda bör beakta handikappaspekterna i sin verksamhet.

En a v målsättningarna för gymnasieskolan är att alla ungdomar under 20 år skak beredas plats där. Utbildningen i gymnasieskolan skall fömtom att ge goda kunskaper och färdigheter också bereda för etl rikt yrkes- och vuxenliv. Även elever med funktionshinder bör så långt möjligt få fullgöra sin skolgång på eller nära hemorten och därmed ges möjlighet att bo kvar i sina hem under skoltiden. Detta fömtsätter att skolmiljön och undervisningen är utformade så atl de är tillgängliga förelever med funktionshinder. De svårigheter som elever med funktionshinder möter i skolan beror ofta på brister i skolmiljön, otillräckligt pedagogiskt och socialt stöd och hård

konkurrens. Här krävs anpassning av dels skolans lokaler, dels under- Prop. 1989/90:92 visning, varvid också hänsyn tas till eventuellt behov av lugnare studietakt. Vidare måste också frågor om boende och omvårdnad i boendel, habiliteringsinsatser, personlig assistens m. m. lösas.

För gymnasieskolans geografiska spridning finns i gymnasieförordningen (1987:743) angiven en princip för planeringen: Fördelningen av studievägar och elevplatser mellan kommunerna skall utgå från all etl antal orter i landet (gymnasieorter) för sökande från ett för respektive gymnasieort naturligt upptagningsområde (gymnasieregion) skall kunna erbjuda etl allsidigt urval av vanliga studievägar i en gymnasieskola med ortens kommun såsom huvudman (gymnasieortskommun). Gymnasieregioner bestäms av skolöverstyrelsen.

Kommunerna och på vissa områden landstingskommunerna är huvudmän för huvuddelen av samhällets undervisning av barn, ungdomar och vuxna. Ett särskiljande av olika gmpper av elever i undervisningssituationen bör så långt möjligt undvikas. För vissa gmpper, som på gmnd av sina handikapp inte kan gå i den vanliga skolan, har säranordningar på skolområdet ändå ansetts nödvändiga. Sålunda finns särskola för psykiskt utvecklingsstörda (med träningsskola, grundsärskola och yrkessärskola), vanligen med landstingskommun som huvudman. För syn-, hörsel- eller lalskadade elever på gmndskolenivå finns statliga specialskolor. Dessa skolformer regleras huvudsakligen i 6 och 7 kap. skollagen. Skollagen innehåller inga särskilda beslämmelser om utbildning på gymnasial nivå efterspecialskolan.Ulbildningefterfullgjord skolplikt byggerpå frivillighet. Del fömtsätts att även handikappade ungdomar genom särskilda åtgärder skall kunna gå i den vanliga gymnasieskolan.

För döva och gravt hörselskadade ungdomar som är beroende av teck-enspråkig undervisning anordnas dock utbildning, under tiden 1975-1980 på försök och därefter reguljärt, i Örebro kommuns gymnasieskola (prop. 1980/81:123, UbU27, rskr. 333). Fr.o.m. läsåret 1984/85 anordnas också utbildning för mindre gravt hörselskadade i Örebro kommuns gymnasieskola (prop. 1983/84:27, UbU8, rskr. 112). I 13 kap. gymnasieförordningen (1987:743) finns beslämmelser för dessa utbildningar.

Av elever med rörelsehinder har de flesta möjlighet alt fullgöra sin utbildning i den reguljära skolan utan särskilda anordningar. Del finns emellertid en grupp svårt rörelsehindrade elever som har behov av särskilda insatser av pedagogisk och social art för all klara sin skolgång.

För elever i gymnasieskolan, som på grund av hörsel- eller synskada, rörelsehinder eller andra uttalade sludiesvårighder inte kan följa den vanliga undervisningen, finns i gymnasieförordningen (1987:743) regler om specialklasser.

En kommun kan, enligt bestämmelserna i förordningen (1987:738) om statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet, få statsbidrag till undervisningsinsalser som kommunen vidtar för elever med handikapp eller med andra särskilda behov i gmndskolan och gymnasieskolan. För elever med handikapp får bidraget användas även för insatser i anslutning till undervisningen, exempelvis personlig assistent.

Landstingskommunerna skak, enligt lagen (1965:136) om elevhem för 8

vissa rörelsehindrade bam m.fl., sörja för atl rörelsehindrade eller eljest Prop. 1989/90:92

fysiskt handikappade barn, som behöver inackordering för att kunna delta

i förskola eller i grundskoleundervisning, erhåller inackordering i särskilt

elevhem samt erforderlig vård. Elevhem finns för närvarande i anslutning

till regionala habiliteringscenlra i Umeå, Uppsala/Stockholm, Örebro,

Linköping och Göteborg.

För regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp är landet indelat i fem regioner, med en planeringsberedning knuten lill en länsskolnämnd i resp. region (SFS 1984:75). Beredningarnas uppgift är atl samordna insatserna inom varje region för elever med handikapp i vissa skolformer och i övrigt planera så att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt. Vid länsskolnämnderna på resp. huvudort finns en handikappkonsulent med uppgift att samordna handikappåtgärderna inom regionen och ute i länen i övrigl särskild tjänst som konsulent för rörelsehindrade elever.

* Skärholmens gymnasium

År 1964 startade en försöksverksamhet med viss gymnasial utbildning för rörelsehindrade elever vid Norrbackainstilulet i Solna. Från år 1971 anordnades en fullständig gymnasial skola av rikskaraklär vid institutet. För den pedagogiska verksamheten svarade Solna kommun, medan dåvarande styrelsen för vårdartjänst var huvudman för omvårdnadsverksamheten.

En utflyttning av verksamheten påbörjades år 1974 då försöksverksamhet med gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade startade vid Skärholmens gymnasium i Stockholm. Försöksverksamheten grundade sig på avtal mellan staten och Stockholms kommun. Genom avtalet åtog sig kommunen att som försöksverksamhet bedriva gymnasieutbildning för ca 20 svårt rörelsehindrade elever från hela landet.

Efter riksdagsbeslut med anledning av förslag i propositionen (1983/84:27) om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m. (UbU8, rskr. 112) skapades genom indelning av landet i fem regioner och inrättande av planeringsberedningar i dessa bättre förutsättningar för regional samverkan för i första hand barn och ungdomar med olika former av handikapp. Därigenom skulle möjligheterna öka att på flera platser än i Stockholmsregionen få specialanpassad gymnasial utbildning för rörelsehindrade. Försöksverksamheten med särskilda anordningar för riksrekryterande utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. vid Skärholmensgymnasium upphörde därför med utgången a v juni 1985. Inget hinder förelåg dock för alt elever från hela landet skulle kunna tas in i Skärholmens gymnasium som ett resultat av samarbete inom och mellan regionerna.

Dåvarande styrelsen för vårdartjänst svarade för att de elever som behövde bostad och personlig omvårdnad fick detta i anslutning till skolan. 1 mars 1979 uppdrog regeringen åt statens förhandlingsnämnd att la upp förhandlingarom alt överföra verksamheten med omvårdnad åt svårt handikappade elever vid Skärholmens gymnasium till Stockholms läns landstingskommun.

I propositionen (1983/84:27) om åtgärder för elever med handikapp i dd allmänna skolväsendet m. m. föreslogs att medel för omvårdnad m. m.

ti Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

för de rörelsehindrade eleverna vid Skärholmens gymnasium skulle dispo- Prop. 1989/90:92 neras av styrelsen för vårdartjänst i avvaktan på förhandlingar om kommunalt övertagande av verksamheten. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (UbU8, rskr. 112). Fram lill år 1987 svarade staten för finansieringen av elevhem och personlig omvårdnad.

I december 1986 uppdrog regeringen, på förslag av statens förhandlingsnämnd, ål styrelsen för vårdartjänst att fr.o.m. den 1 januari 1987 tills vidare i avvaktan på att slutlig överenskommelse kunde träffas debilera berörda landstingskommuner och primärkommuner kostnaden för omvårdnad och därmed sammanhängande verksamhet för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium. Hemkommunen skulle därvid betala 60% och hemlandstingskommunen 40% av omvårdnads-kostnaden. Departementschefen tillkännagav detta i 1987 års budgetproposition (1986/87:100 bil.7). Socialutskotlel anförde följande (1986/87: SoU 18).

Enligt utskottels uppfattning åvilar det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång principdlt vederbörande primär- och landstingskommuner. Staten måste emellertid vara beredd all svara för att den begränsade grupp det här är fråga om verkligen kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgång. De av dessa ungdomar som vill studera vidare måste då garanteras den omvårdnad som är en förutsättning för atl de skall kunna fullfölja sina studier. Deras möjligheter får inte vara beroende av hemortskommun. Statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter till gymnasiestudier bör slås fast. Enligt vad ulskollel inhämtat pågår fortfarande förhandlingar mellan statens förhandlingsnämnd och kommun- och landstingsförbunden om hur kostnaden för elevernas omvårdnad skall fördelas. Utskottet vill understryka all förhandlingarna om kostnadsfördelningen därför bör bedrivas med inriktning på all frågan måste bringas till en skyndsam lösning. 1 avvaktan härpå har utskottet ingen erinran mol att berörda kommuner och landstingskommuner debiteras en preliminär avgift i enlighet med vad som anförts i budgetpropositionen.

Riksdagen biföll (rskr. 1986/87:173) vad utskottet hemstäkt.

Höstterminen 1989 var antalet inskrivna rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium 50, varav 19 elever bodde på elevhem i anslutning till skolan.

* A ngereds gymnasium

Verksamheten med gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever vid Angereds gymnasium har sitt ursprung i den habiliteringsverksamhet som sedan år 1958 bedrivits vid anläggningen Bräcke Östergård i Göteborg av Stiftelsen Bräcke Diakonigård. Habilileringsverksamhelen kom även fr.o.m. år 1961 att omfatta skolverksamhet för rörelsehindrade barn och ungdomar, varvid Göteborgs allmänna skolstyrelse åtog sig huvudmannaskapet för utbildningen. Fr.o.m. år 1964 fanns hären gymnasieskola.

År 1987 överflyttades gymnasieskolan från Bräcke Öslergård till Ange
reds gymnasium i Göteborg. De rörelsehindrade eleverna vid skolan är i 10

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller betydelsen av att svårt rörelsehindrade ungdomar ges möjlighet lill gymnasieutbildning på hemorten eller i dess närhet. Ingen instans ifrågasätter emellertid att det också behövs gymnasieskolor med specialanpassad utbildning.

Skälen för mitt förslag: Begreppet handikapp har alltmer kommit all uppfattas som brister i del omgivande samhället och inte som tidigare som en egenskap hos individen. Detta synsätt skall prägla de åtgärder som vidtas inom handikappolitiken. En rad orsaker till handikapp kan undanröjas genom att samhället görs tillgängligt för människor med funktionshinder. Som jag tidigare redovisat syftar handikappolitiken till all förverkliga de allmänpolitiska målen även för människor med funktionshinder. Mol den bakgmnden är det inte bara naturligt, ulan en självklar utgångspunkt alt bam och ungdomar med funktionshinder bör ges förutsättningar all gå i gmndskolan eller gymnasieskolan i del upptagningsområde där de normalt hör hemma. Detta fömtsätter emdlertid att skolans huvudmän anpassar lokaler, undervisning och läromedel också efter de handikappade elevemas behov. Många elever i dagens samhälle behöver av skilda orsaker särskilt pedagogiskt stöd för alt kunna följa undervisningen. Olika handi-kappgmpper behöver också från skilda utgångspunkter en speciellt anpassad undervisningssituation. För all ge elever med funktionshinder adekvat undervisning krävs bl. a. att lärare har kunskap om vad funktionshinder innebär och vad det betyder för elevens utveckling och möjligheter all följa undervisningen. Också skolans personal i övrigt behöver kunna sälta sig in i de rörelsehindrade elevemas svårigheter och ge erforderligt stöd. Som jag tidigare nämnt lämnas ell särskilt statsbidrag till kommunernas undervis-

ningsinsatser för elever med handikapp eller med andra särskilda behov. Prop. 1989/90:92

Numera fullföljer elever med funktionshinder i allmänhet sina studier i gymnasieskola på den egna gymnasieorten. Del finns emellertid ell mindre antal ca 20 per årskull svårt rörelsehindrade ungdomar som har behov av så stora och samordnade resurser och personal med speciell kompelens vad gäker utbildning och habilitering, all del inte är praktiskt möjligt all anordna detta på den egna gymnasieorten. Med hänsyn lill all denna gmpp endast omfattar ett fåtal elever i en gymnasieregion, har del visat sig svårt atl på kommunal nivå tillgodose deras behov av anpassad utbildning, social service och habilitering. Del har också visat sig svårt all ute i kommunema skapa och vidmakthålla erforderlig kunskap och kompelens på detta område. För denna elevgmpp behövs således gymnasieutbildning i skolor med stora upptagningsområden och särskilda resurser.

Jag anser därför all del för gmppen svårt rörelsehindrade elever bör finnas speciekt anpassad utbildning vid några gymnasieskolor som är anordnade efler dessa elevers särskilda behov av utbildning och boende, personlig omvårdnad och habilitering. Målet för verksamheten vid sådan anordnad utbildning bör vara delsamma som vid gymnasieskolor i övrigt, dvs. all ge elevema kunskaper och alt utveckla deras färdigheter. Utbildningen bör också vara så upplagd alt den förbereder eleverna för vidare studier och yrkesliv samt medverkar till deras sociala och personliga utveckling. Del är här frågan om elever med komplicerade funktionshinder rörelsehinder regelmässigt i kombination med annat funktionshinder för vilka det vardagliga livet och olika former av behandling och habilitering lar mycket lid och krafl i anspråk. Det är därför nödvändigt all pedagogisk verksamhet, boende, omvårdnad och habilitering samverkar så att elevema får verklig möjlighet att tillgodogöra sig studierna. Detta innebär alt elevens skolgång måste planeras individuellt med hänsyn till de övriga insatser som behövs för att han eller hon skall kunna fungera i det dagliga livet. Del är vidare väsentligt alt gränserna mellan habilileringen en å ena sidan och undervisningen å den andra är flexibel.

1 skollagen bör föras in en regel som ger de kommuner som regeringen bestämmer räll all anordna denna specialanpassade utbildning i sin gymnasieskola. I anslutning lill gymnasieskolor med sådan utbildning måste, som framgått, finnas elevhem och resurser för omvårdnad och för habilitering. 1 fråga om huvudmannaskapet för denna verksamhet återkommer jag i del följande.

Min bedömning: För svårt rörelsehindrade bör anordnas speciellt anpassad utbildning kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser vid gymnasieskolan i ytterligare en kommun utöver dem som i dag finns i Stockholm och Göteborg, nämligen i norra planeringsregionen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens bedömning. Riksrevisionsverket anser dock, mol bakgmnd av alt utredningens uppgifter är ganska osäkra, all det är svårt atl ta ställning till behovet av ytterligare ell specialanpassal gymnasium. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar och Neurologiskt handikappades riksförbund anser del inte lillräckligt utrett hur behovsbilden ser ul när det gäller antalet platser på gymnasierna.

Umeå kommun och Västerbottens läns landstingskommun uttalar sig positivt om alt ett specialanpassal gymnasium tillkommer i Umeå.

Skälen för min bedömning: För att åstadkomma en regional samverkan för elever med handikapp är landet indelat i fem planeringsregioner med en planeringsberedning i varje region knuten lill en länsskolnämnd. För närvarande finns specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade elever anordnad vid gymnasieskola i Stockholm och Göteborg (östra resp. västra planeringsregionen). Dessa utbildningar behövs också framdeles och bör omfattas av den reglering som föreslås. Av övriga planeringsregioner är del endast den norra som har planerat och ansett sig ha tillräckligt underlag för en sådan specialanpassad utbildning i gymnasieskola. Som jag nyss redovisat anser jag all speciekt anpassad gymnasieutbildning bör tillhandahållas elever, som på gmnd av svåra funktionshinder fordrar stora och samordnade resurser samt personal med speciell kompelens vad gäker utbildning och habilitering. Sådana resurser bör koncentreras till etl myckel begränsat antal skolor. Jag bedömer såsom utredningen, all behovet av en specialanpassad gymnasial utbildning i södra Sverige, utöver den som redan finns i Göteborg, för närvarande inte är klarlagt. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning, all gymnasieutbildning med pedagogiska och medicinska specialresurser saml övriga omvårdnadsresurser för svårt rörelsehindrade ungdomar bör anordnas i den norra planeringsberedningens område.

Mitt förslag: Svårt rörelsehindrade ungdomar som på gmnd av handikappet inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan, skall ha lagstadgad räll att efter fullgjord skolplikt genomgå specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade vid gymnasieskola. Denna räll skall gäka intill utgången av vårterminen del kalenderår eleven fyller 21 år. Om det behövs för att slutföra dessförinnan påbörjad utbildning, skall eleven beredas möjlighet all fortsätta gymnasieskolan lill 23 års ålder.

Frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning skall avgöras av en särskild nämnd. Nämndens beslut skak kunna överklagas lill kammarrätt av den som söker till sådan utbildning.

Utredningens förslag: Innebär en lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för alla svårt rörelsehindrade ungdomar.

Remissinstanserna: Av 38 remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker 35 utredningens förslag. Flera av de remissinstanser som tillslyrker utredningens förslag, anger uttryckligen alt en lagstadgad rätt lill gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skuke stärka denna gmpps möjligheter till utbildning.

Kammarrätten i Jönköping anmärker att del inte har utretts humvida landets intagningsnämnder har tillämpat bestämmelsen i 9 kap. 16 § gymnasieförordningen (1987:743) om den s.k. fria kvoten på ell för svårt rörelsehindrade elever ofördelaktigt sätt. Kammmarrälien kan inte finna att det i belänkandet på etl övertygande sätt motiverats att en lagfäst rätt tik gymnasiestudier för gmppen svårt rörelsehindrade ungdomar är behövlig. Frågan om rätten alt överklaga bör enligt kammarrätten bli föremål för ytterligare överväganden. När det gäller atl fördela ett begränsat antal gymnasieplatser kan möjligheten för den som klagar alt få framgång bli skenbar. En besvärsprövning kan vidare komma att dra ul på liden, vilket kan omöjliggöra en studiestart. Kammarrätten anser atl ett överklagande i första hand bör prövas av länsrätt.

Umeå kommun hävdar all iniagningsnämndema vid behov aktid placerar de svårt rörelsehindrade ungdomama i fri kvot och atl de därför inte behöver en särställning genom lagstiftning. Lagstiftningen kommer dessutom alt ge upphov lill tolkningsproblem vad gäller gränsdragningen mellan dem som omfattas resp. inte omfattas av lagen.

Mellersta planeringsberedningen ställer sig tveksam till den föreslagna lagstiftningen, eftersom den innebär en särbehandling som kan ha negativa konsekvenser för den enskilde eleven. Planeringsberedningen anser alt en lagstiftning om rätt till gymnasieskola inte heller innebär någon förbättring av nuvarande situation, eftersom nuvarande system med antagning via den s. k. fria kvoten fungerar utmärkt och ingen elev torde löpa risk all ej få tillgång till gymnasieplats.

Skälen för mitt förslag Prop. 1989/90:92

* Rätten lill gymnasieutbildning

Ett viktigt mål för skolpolitiken är att skolan skall vara en skola för alla. Detta innebär bl.a. att det inom det allmänna skolväsendets ram skall finnas goda möjligheter alt anpassa undervisningen till elever med skilda förutsättningar. Elever med funktionshinder bör ha samma möjligheter som andra elever till en god utbildning i en miljö som är anpassad efler deras förutsättningar.

För atl göra fler studievägar öppna för elever med funktionshinder är det nödvändigt med etl regionall samarbete inom större delar av landet. Som jag nyss redovisat är riket indelat i fem regioner, med en planeringsberedning knuten till en länsskolnämnd i resp. region. Beredningarnas uppgift är alt samordna insatserna för elever med handikapp inom varje region och i övrigl planera så all befintliga resurser utnyttjas på bästa sätl. Vid länsskolnämnderna på resp. huvudort finns en handikappkonsulent med uppgift alt samordna handikappåtgärderna inom regionen och ute i länen i övrigt särskild tjänst som konsulent för rörelsehindrade elever.

Enligt föreskrifter i gymnasieförordningen (1987:743) om intagningsförfarandet skall dt skäligt antal platser avsättas för dem som på grund av särskilda omständigheter bör ges företräde framför de övriga, den s. k. fria kvoten. Detta kan göra det möjligt för rörelsehindrade ungdomar att få en gymnasieplats i den s. k. fria kvoten, om handikappet varit lik men för deras inlärning. Av ell par remissyttranden framgår också att rörelsehindrade elever, när så erfordras, regelmässigt placeras i gymnasieskolan enligt gymnasieförordningens bestämmelser om fri kvot. Som jag nyss redovisat finns det också regler om speeialklasser med bl. a. lägre elevantal för elever som på grund av bl.a. rörelsehinder inte kan följa den vanliga undervisningen i gymnasieskolan. Vidare finns medel anslagna lill statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet för elever med handikapp eller med andra särskilda behov.

Det finns emellertid en mera begränsad grupp svårt rörelsehindrade ungdomar, som inte kan följa den reguljära studiegången i gymnasieskolan och har speciella behov av social omvårdnad och habilitering, vilket gör att de för atl kunna genomföra sina gymnasiestudier är helt beroende av att gå i specialanpassad utbildning för rörelsehindrade elever i gymnasieskolan kombinerad med särskilda omvårdnadsinsalser.

Dessa ungdomar som jag här betecknar som svårt rörelsehindrade har
utöver etl rörelsehinder vanligen också lilläggshandikapp av skilda slag.
De är alltså i regel flerhandikappade. Det är fråga om elever som behöver
personlig hjälp både i skolan och under sin fritid och som dessutom är
beroende av habiliterande insatser av t.ex. kurator, sjukgymnast eller
logoped. De är i regel beroende av att ha en betydligt lugnare studielakt än
andra elever. Del är inte ovanligt att studietiden behöver förlängas, ibland
upp till det dubbla. Del kan vara fråga om atl handikappet direkt påverkar
möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen, men också ger mer
indirekta följdverkningar, som t. ex. att den behandling som funktionshind
ret nödvändiggör lar så mycket tid och energi i anspråk atl skolgången på ■ c

grund härav blir lidande. Specialanpassad utbildning i gymnasieskolan Prop. 1989/90:92 kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser är det enda alternativet för dem all fortsätta sin utbildning efler skolpliktsliden.

Handikapputredningen har för sin del föreslagit en lagstadgad rätt att få utbildning i gymnasieskolan för en vidare krets av svårt rörelsehindrade och för en mindre krets av de mest behövande dessutom en räll att gå i just sådan gymnasieskola som har utbildning särskilt anpassad för dessa svårt rörelsehindrade i kombination med speciella omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering.

1 sin vällovliga ambition att genom lagfäst rätt tillförsäkra hela den större kretsen av svårt rörelsehindrade en gymnasial utbildning har utredningen tagit som förebild den lagreglering som gäller för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar. Dessa har en i 3 kap. 19 § skollagen inskriven rätt lill utbildning efter fullgjord skolplikt, en utbildning som äger rum antingen i särskolan eller i vissa fall specialskolan. För rätten till fortsatt utbildning gäller vissa angivna åldersgränser vid 21 och 23 års ålder. Denna rätt till fortsatt utbildning tikkom genom 1985 års skollag och hade före dess motsvarats av skolplikt som sträckte sig lill dessa åldersnivåer. Såsom återgå vs i skollagspropositionen (198 5/86:10 del A s. 45) hade socialutskottet tidigare framhåkit vikten av all psykiskt utvecklingsstörda ungdomar verkligen får all den undervisning som de kan tillgodogöra sig (SoU 1984/85:27 s. 18 f.).

Del kan ligga nära till hands att vad gäller rätt till utbildning vilja jämföra den mindre gmppen svårt rörelsehindrade som jag nyss beskrivit med psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som slutar den obligatoriska skolan.

När man söker jämförelser i denna fråga finns också anledning alt påminna sig de anordningar för gymnasial utbildning som är etablerad för en annan grupp ungdomar med funktionshinder, nämligen döva och hörselskadade ungdomar. Somjag tidigare redovisat har deras särskilda hjälpbehov tillgodosetts genom särskilda anordningar inom gymnasieskolan i Örebro kommun. Årliga avtal träffas mellan kommunen och staten som bl. a. innebär att staten tillskjuter extra medel. Närmare föreskrifter om denna speciella utbildning finns intagna i etl särskilt kapitel i gymnasieförordningen (13 kap.). Där framgår bl.a. att i utbildningen skall las in sökande oberoende av var i landet de är bosatta, dvs. hela landet utgör devområde, och all antalet elevplatser skall bestämmas av regeringen för varje redovisningsår. Någon ovillkoriig rätt att få plats i denna speciella utbildning finns inte, lika litet som i fråga om gymnasieskolan i övrigt. Rätlen att få utbildning i gymnasieskolan gäller "i mån av plats" (5 kap. 7 § skollagen).

Bakgrunden till denna villkorlighet är främst att en uttrycklig rätt för ungdomar måste motsvaras av en skyldighet för någon att förverkliga den utfästa rätlen.

Vad gäller rätten till fortsatt utbildning efter skolpliktstiden för psykiskt
utvecklingsstörda är skyldighetssidan läckt genom atl landstingskommu
nerna, i vissa fall kommunerna, är ålagda atl anordna särskola (6 kap. 1 §
skollagen) och, för del fall utbildningen behöver ske i specialskolan, genom 16

att dessa skolor har staten som huvudman.

Gymnasieskolan däremot är en frivillig skolform, inte bara för eleverna. Prop. 1989/90:92 Den "får anordnas av kommuner och landstingskommuner efter medgivande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall" (5 kap. 2 § skollagen). En kommun kan alltså i gällande system inte åläggas att inrätta gymnasieskola eller all anordna någon viss sorts utbildning i sin gymnasieskola.

Frågan är då om man trots allt kan finna någon möjlighet all tillmötesgå de starka önskemålen att åtminstone för den mindre kretsen av svårt rörelsehindrade som förut beskrivits införa en lagstadgad räll lill utbildning i gymnasieskolan, en rätt till för dem specialanpassad utbildning som kombineras med särskilda omvårdnadsinsalser och som bör anordnas på några få gymnasieorter i riket.

Som framgått finns redan etablerad specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade i gymnasieskolan i Göteborgs kommun (Angered) och i Stockholms kommun (Skärholmen). Förslag om en motsvarande utbildning i den norra planeringsregionen, närmare bestämt i gymnasieskolan i Umeå har mötts av en positiv inställning från den kommunens sida. I samförstånd med statsrådet Persson bedömer jag atl från de hittills aktuella kommunerna får anses föreligga så pass starka garantier för att den specialanpassade utbildningen fortsätter och kommer att följa de regler som nu föreslås, att jag anser mig kunna förorda en i skollagen inskriven rättighet. Likaså finns goda förhoppningar beträffande den tredje gymnasiekommunen. Avsikten är dock all så snart som möjligt begära bekräftelser från de aktuella kommunerna beträffande anordnande av den specialanpassade utbildningen. Detta kan lämpligen ske i anslutning till all planerade avtal förbereds med vederbörande huvudman om ansvar för elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering (se avsnitt 3.4 slutet).

Den förordade rätten till gymnasial utbildning bör såsom gäller för utvecklingsstörda sträcka sig lill och med vårterminen det år eleven fyller 21 år. Vissa elever kan ha behov av ytterligare skolgång för all avsluta dessförinnan påbörjad utbildning. Om det behövs bör eleven därför ha räll att få fortsätta sin skolgång till och med vårterminen det år då eleven fyller 23 år.

Rätten till den specialanpassade utbildningen i gymnasieskolan fömtsätts givelvis inträda först när skolplikten fullgjorts. (3 kap. 2 och 3 §§)

Omständigheter som kan ytterligare försvara alt man nu lagfäster en rätt till gymnasial utbildning för en grupp svårt rörelsehindrade är dels atl det rör sig om myckel få ungdomar, dels all verksamheten knyts lill några få orter, såvitt nu kan bedömas tre gymnasiekommuner. Detta bör bidra lill att verksamheten och ansvaret blir hanterligt. Utredningen har uttalat sig om antalsmässiga skattningar av behovet med mycket stor försiktighet. Möjligen kan antalet behövande för riket som helhet röra sig om storleksordningen 20 per årskull och totalt för samtidigt undervisade i en ofta fyraårig studiegång omkring ett hundratal.

Det bör understrykas att del både för den begränsade gmpp svårt rörel
sehindrade som här föreslås få en i skollagen inskriven rätt till gymnasial
utbildning och för en vidare krets av något mindre svårt rörelsehindrade
har stor betydelse och bör innebära en trygghet, all de fem planeringsbe
redningarna vid länsskolnämnderna genom de till verksamheten knutna 17

t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

konsulentema för rörelsehindrade (Rh-konsulenler) följer dessa handikap- Prop. 1989/90:92

pade bam och ungdomar på deras väg genom skolväsendel. Detta liksom

de fömt berörda möjlighetema till intagning i den fria kvoten och till

undervisning i specialklass i gymnasieskolan är tillgångar som inte bör

underskattas.

Till sist kan noteras all ell förslag om lagstadgad räll lill gymnasial utbildning för alla ungdomar nyligen lagts fram av Skola - Arbete -utredningen (U 1988:11), som har haft i uppdrag atl göra en översyn av del kommunala uppföljningsansvarel för ungdomar under 18 år. Förslaget finns i betänkandet (SOU 1989:113) Ungdomars kompelens. Vägar in i framtidens kunskapssamhälle, som nu skall remissbehandlas.

* Intagningen till specialanpassad utbildning för rörelsehindrade i gymnasieskolan

Frågor om intagning i gymnasieskolan skak i allmänhet prövas av en intagningsnämnd. Del finns en intagningsnämnd i vart och ett av landets drygt 100 gymnasieområden. En inlagningsnämnd skall ha minsl fem ledamöter som länsskolnämnden utser. Bland ledamötema skak det finnas en SYO-funklionär. Minst en av ledamötema skall vara skolledare, studierektor eller lärare i gymnasieskolan och minst en skall ha en sådan tjänst i gmndskolan.

Utredningen har föreslagit att frågan om intagning av svårt rörelsehindrade elever i gymnasieskolan skall a'göras av vederbörande inlagningsnämnd, dvs. inlagningsnämnden för den gymnasieregion som skolan tillhör.

Jag anser all en nämnd som skall bedöma behov av utbildning i specialanpassad gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör ha en sammansättning som tillgodoser nämndens behov av sakkunskap om rörelsehinder i kombination med andra handikapp, erfarenhet av utbildning av svårt rörelsehindrade elever samt erfarenhet av gmndskola och gymnasial utbildning och överblick över utbildningssituationen vid gymnasieskolor med specialanpassad utbildning. Sådan sakkunskap finns enligt min mening för närvarande framför allt hos skolöverstyrelsen, nämnden för vårdartjänst, planeringsberedningama samt utbildningshuvudmännen och ledningen för skolor, elevhem och habilitering på de berörda ortema.

Somjag tidigare har framhållit bör det anordnas specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade endast vid ell mycket begränsat antal gymnasieskolor. Utbildningen bör därför vara avsedd för elever från hela landet. Om intagningen enligt utredningens förslag skulle göras av resp. intagningsnämnd, skulle delta innebära atl tre olika intagningsnämnder skulle komma att göra sådan prövning. Komplikationer kan därvid uppstå vid en behovsprövning. Bl. a. skulle en sökande kunna komma att tvingas föra tre parallella processer, om han sökt plats i samtliga tre skolor och fått avslag.

Mot bakgmnd av vad jag nu har sagt bedömer jag all intagningen till
specialanpassad utbildning i gymnasieskola med fördel bör kunna samord
nas i en särskild nämnd som är gemensam för de aktuella gymnasieskolor
na. Därigenom ges fömtsättningar för en likvärdig bedömning vid intag- 18

ningsförfarandel oavsett var i landet eleven bor. En gemensam nämnd ger Prop. 1989/90:92 alltså samordningsvinster i samband med själva förfarandet. I en sådan nämnd bör ingå representanter för skolöverstyrelsen, nämnden för vårdartjänst, planeringsberedningama samt någon representation för huvudmännen eller ledningen för skola, elevhem eller habilitering på resp. gymnasieort. Skolöverstyrelsen är den centrala myndighet som har en överblick över hela del offentliga skolväsendel. 1 skolöverstyrelsens tiksynsuppgifter ingår bl. a. att följa utvecklingen av skolväsendel i olika avseenden och all ge stöd i syfte atl främja utvecklingen mol fastställda mål och likvärdig utbildningsslandard i hela landet. Med hänsyn härtill anser jag atl det bör vara skolöverstyrelsen som utser ledamöter i den särskilda nämnden. Vidare anser jag all nämden bör vara knuten lill skolöverstyrelsen men alt nämndens behov av kansliresurser bör kunna tillgodoses av nämnden för vårdartjänst. Det är en uppgift för regeringen att meddela närmare föreskrifter om den särskilda nämnden och dess sammansättning.

* Överklagande av beslut

En sökande bör enligt min mening kunna överklaga etl beslut som innebär att han eller hon inte anses ha rätt lik specialanpassad gymnasieutbildning. De beslämmelser om överklagande som nu finns enligt skollagen innebär i flertalet fall atl överklagande skak ske hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut kan i vissa fall överklagas lill regeringen. Överklagade ärenden av nu förevarande slag avser frågor om enskilds rättigheter gentemot del akmänna. Prövningen är av sådant slag alt den enligt min mening bör göras av domstol. Kammarrätten är redan i dag klagoinstans i en del skolärenden. Övervägande skäl talar enligt min mening för atl kammarrätten bör anförtros även uppgiften att pröva överklagade beslut rörande de svårt rörelsehindrade ungdomamas rätt lill specialanpassad gymnasieutbildning i gymnasieskola. Jag vill emellertid inte utesluta alt frågan om lämplig domstolsinslans kan behöva omprövas mot bakgmnd av vad som kommer att föreslås av den nyligen tillsatta domslolsutredningen (Ju 1989:06).

Min bedömning: Den specialanpassade utbildningen för svårt rörelsehindrade elever anordnas som en del av en kommuns befintliga gymnasieskola. Huvudmannaskapet för själva utbildningen är därmed givet.

Huvudmannaskapet för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering i anslutning lill gymnasieskolan i Stockholms kommun vid den skolenhet som kallas Skärholmens gymnasium bör i avvaktan på överenskommelse med annan huvudman åvila nämnden för vårdartjänst.

Motsvarande huvudmannaskap för omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieskolan i Göteborgs kommun vid den skolenhet som kallas Angereds gymnasium utövas av Stiftelsen Bräcke Diakonigård. Jag anser inte alt någon ändring av huvudmannaskapet för denna verksamhet är motiverad.

Beträffande huvudmannaskapet för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering i anslutning lik den tilltänkta gymnasieskolan i den norra planeringsregionen bör eftersträvas etl åtagande av kommunen eller landstingskommunen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Utredningens bedömning får stöd av samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan.

Skälen för min bedömning: Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan i landet.

Kommunens socialnämnd skak enligt socialtjänstlagen (1980:620) verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet atl delta i samhällets gemenskap och all leva som andra. Den person, som inte får sitt behov av stöd och hjälp tillgodosett på annat sätt, har enligt socialtjänstlagen rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigl.

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) sägs all landstingskommunen skall erbjuda god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen.

Somjag nyss sagt ställer den specialanpassade gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade elever stora krav på samspel mellan de pedagogiska insatsema, elevhem och habilitering. För all säkerställa en samordning mellan insatsema är del enligt min mening angeläget alt ansvarel för dessa inte delas upp på fler huvudmän än nödvändigt.

Såvitt gäller den specialanpassade utbildningen vid gymnasieskoloma är som nämnts huvudmannaskapet givet i och med all utbildningen anordnas som en del av kommunens gymnasieskola, inte som en separat skolform.

När det gäller huvudmannaskapet för boendet i elevhem, den omvårdnad som bedrivs i anslutning tik boendet samt habilitering, anser jag att del bör åvila en och samma huvudman vid resp. gymnasieskola.

Som jag nyss redovisat, uppdrog regeringen redan år 1979 ål statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar om att överföra verksamheten med elevhem och omvårdnad vid Skärholmens gymnasium från numera nämnden för vårdartjänst till Stockholms läns landstingskommun. Någon överenskommelse om ändrat huvudmannaskap för verksamheterna har inte träffats. Jag anser emellertid att det är angeläget att frågan åter aktualiseras med anledning av de nya fömtsättningar som nu kommer att gälla. I avvaktan härpå bör huvudmannaskapet för boendel i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering ligga kvar på nämnden för vårdartjänst.

Beträffande huvudmannaskapet för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering vid Angereds gymnasium, harjag erfarit atl fömtsättningama är goda för alt Stiftelsen Bräcke Diakonigård kan kvarstå som huvudman för dessa. Jag anser därför inte någon ändring vad gäller huvudmannaskapet för omvårdnadsverksamheterna i anslutning till utbildningen vid Angereds gymnasium är motiverad.

Jag har nyss redovisat all jag anser all specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar bör anordnas i ytterligare en gymnasiekommun, nämligen i den norra planeringsregionen. Jag har fått veta all fömtsättningama är goda för alt Umeå kommun i samarbete med Västerbottens läns landstingskommun skall kunna åta sig denna uppgift.

Jag avser all återkomma lill regeringen med förslag om avtal med vederbörande huvudmän om ansvaret för boende i elevhem, omvårdnad saml habilitering i anslutning lill den specialanpassade gymnasieutbildningen.

Prop. 1989/90:92

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet instanser delar utredningens bedömning. Flera remissinstanser framhåller att en elev inte skall vara beroende av kommunalekonomiska överväganden och alt det är naturligt all staten åtar sig ekonomiskt ansvar för de svårt rörelsehindrade elevemas gymnasieutbildning.

Socialstyrelsen förordar alt del statliga stödd beräknas så alt kommunemas kostnader för de aktuella elevema blir ungefar lika stora som vid ett boende på hemorten. Riksförbundet för trafik- och polioskadade anser all utredningens förslag vänder upp och ner på den hittillsvarande ordningen och från många synpunkter är hell oacceptabelt. Neurologiskt handikappades riksförbund tillstyrker förslaget men uttrycker viss förståelse för farhå-

gor som framförs i ell särskilt yttrande lill betänkandet, om att den Prop. 1989/90:92 föreslagna finansieringen kan leda till all kommunernas strävan atl anpassa gymnasieutbildningen minskar.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss har redovisat beslutade regeringen år 1986 att dåvarande styrelsen för vårdartjänst fr. o. m. den 1 januari 1987 skulle debitera elevernas hemkommuner och hemlandslingskommuner avgift för boende, sociala omvårdnadsinsatser och habilitering i anslutning till utbildningen vid Skärholmens gymnasium. Beslutet hargälk tills vidare i avvaktan på den slutliga överenskommelsen, som avsågs kunna träffas i anslutning tik de förhandlingar som statens förhandlingsnämnd förde med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om huvudmannaskapet för verksamheten vid Skärholmens gymnasium. Någon sådan överenskommelse har emellertid inte träffats. Frågan om finansieringen av dessa kostnader har sedan dess vid flera tillfällen uppmärksammals av riksdagen. Med hänsyn lill frågans tidigare behandling i riksdagen, utredningens bedömning samt flertalet av remissinstansernas stäkningslagan-den föreslårjag att staten övertar ansvaret för finansieringen av boendet i elevhem, övriga sociala omvårdnadsinsatser och habilitering vid den specialanpassade gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade elever. Begreppet omvårdnadsinsatser använder jag som en sammanfattande benämning på alla de insatser som den svårt rörelsehindrade eleven vid sidan av den specialanpassade utbildningen behöver under sin utbildningstid, nämligen boende! elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering.

Statens kostnadsansvar för svårt rörelsehindrade gymnasieungdomars boende i elevhem bör avse driften av elevhem, inte anordnandet av dem.

Med omvårdnad i boendet avser jag den personliga och praktiska hjälp i anslutning till boendel som eleverna behöver för alt kunna klara sina gymnasiestudier.

Med habilitering avser jag omvårdnad i form av det särskilda sociala, psykologiska och medicinska stöd som eleven behöver.

Milt förslag innebär atl staten skall finansiera kostnader för boende i elevhem, omvårdnadsinsatser och habilitering för svårt rörelsehindrade elever som bor i elevhem. Staten skall också svara för kostnaderna för habilitering för svårt rörelsehindrade elever som är hemmahörande i annan landstingskommun än den som skolan ligger i, men som bor i annan bostad än elevhem. Förslaget innebär inte all hemkommunernas och hemlandstingens ansvar för de berörda eleverna helt försvinner. Ansvaret för att ungdomama får den omvårdnad och habilitering som de behöver kvarstår under de helger och skollov då eleverna vistas i sina hemkommuner. Hemkommunerna svarar också för vissa kostnader i anslutning till undervisningen genom alt inlerkommunal ersättning tas ut enligt bestämmelserna i skollagen (1985: IOO) och förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter lill denna lag.

Utredningens förslag: Avgiftsreglerna för boende i elevhem vid specialgymnasium för svårt rörelsehindrade elever skall motsvara dem som gäller för psykiskt utvecklingsstörda.

Remissinstanserna: Umeå kommun och Stockholms läns landstings omsorgsnämnd stöder utredningens förslag om elevavgift. Slifldsen Bräcke Diakonigård anser inte all utredningens jämförelse med omsorgsverksam-helen för psykiskt utvecklingsstörda är bra, eftersom de rörelsehindrade eleverna inte bor stadigvarande på elevhem.

Skälen för mitt förslag: Ungdomar som studerar vid gymnasieskola med specialanpassad utbildning har i allmänhet förtidspension eller sjukbidrag. Dessa medel avses täcka ungdomarnas kostnader för boende och liknande utgifter. En inackorderingsavgift som på ett realistiskt sätt avspeglar normalkostnader för boende och mat bidrar till att förbereda ungdomarna inför de ekonomiska förhållanden som kommer att möta dem som vuxna. Jag anser därför all elever som har hel pension eller hell sjukbidrag eller egen inkomst och som bor i elevhem under studietiden skall erlägga en avgift för kost och logi. Elever som har studiehjälp i form av inackorderingstillägg eller utbildningsbidrag i form av traktamente skall också erlägga sådan avgift.

Beträffande avgifternas storlek föreslår utredningen all regler bör införas som motsvarar dem som gäller för psykiskt utvecklingsstörda som bor i gruppbostad eller elevhem enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen).

Avgifter för kost och logi får enligt omsorgslagen tas ul av dem som har stadigvarande bostad på landstingskommunens bekostnad. 1 den förordning (1986:565) som utfärdats i anslutning till omsorgslagen har föreskrivits att avgifterna för kost och logi för kalendermånad får uppgå till högst tio procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Svårt rörelsehindrade elever som bor i elevhem i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbildning bor dock liksom flertalet psykiskt utvecklingsstörda som går i yrkessärskola inte stadigvarande i elevhem, utan endast under skoltid. De har i allmänhet kvar sin bostad på hemorten och har därför ofta en dubbel bostadskostnad. Jag anser att hänsyn bör tas lill delta och alt de avgifter för kost och logi som tas ul av de svårt rörelsehindrade ungdomarna som endast under skokid bor på elevhem således bör vara lägre än dem som tas ul av ungdomar som bor stadigvarande på elevhem. Avsikten är att föreskrifter om sådana avgifter skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den förfall-

3.7 Nämnden för vårdartjänst

Min bedömning: Nämnden för vårdartjänst bör vid sidan av de uppgifter den har i dag för vårdartjänst m. m. och i fråga om huvudmannaskapet för elevhem, omvårdnad och habilitering i anslutning till Skärholmens gymnasium, åriigen lägga fram förslag lill regeringen om statligt anslag till statsbidrag till boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering i anslutning lill gymnasieskolorna med specialanpassad utbildning. Nämnden för vårdartjänst bör vara den statliga myndighet som fördelar de här åsyftade statsbidragen enligt de regler som regeringen föreskriver.

Nämnden för vårdartjänst bör också bistå med kansliresurser för den särskilda nämndens verksamhet.

Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan delar utredningens bedömning.

Nämnden för vårdartjänst är positiv till atl åta sig uppgifter i samband med genomförande av förslagen. 1 dagslägel anser sig nämnden emellertid inte ha resurser atl utföra de ytterligare uppgifter som utredningen föreslår.

Skälen för min bedömning: Nämnden för vårdartjänst organiserar verksamhet med vårdartjänst för svårt rörelsehindrade ungdomar som studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola. Nämnden har också ansvaret för verksamheten med omvårdnad m. m. för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium.

Jag anser att nämnden har både kunskap inom själva sakområdet och lång erfarenhet av sådana uppgifter som del här är frågan om. Jag anser därför att nämnden bör vara den statliga myndighet som lägger fram förslag lill regeringen om anslag till statsbidrag för boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering i anslutning lill gymnasieskoloma med specialanpassad utbildning samt som fördelar bidragen lill vederbörande huvudman enligt de regler som regeringen utfärdar. Nämnden bör också enligt min mening bistå med kansliresurser för den särskilda nämnden. Nämnden för vårdartjänst har emellertid anmält alt den i dagsläget inte utan en förstärkning på kanslisidan har resurser atl utföra föreslagna uppgifter. Jag anser atl en viss förstärkning av nämndens kansli är befogad och återkommer strax till detta.

3.8 Ikraftträdande och övergångsfrågor Prop. 1989/90:92

De föreslagna ändringama i skollagen bör träda i kraft den 1 januari 1991. De nya reglema bör tikämpas i fråga om elever som söker eller påbörjar Rh-anpassad utbildning i gymnasieskola från och med höstterminen 1991.

Detta innebär att den föreslagna särskilda nämnden kan inrättas fr. o. m. januari 1991 och under första halvåret genomföra inlagningsförfarandet enligt de nya reglema till utbildning som börjar höstterminen 1991. I den gymnasiekommun som reguljärt borde la emot den unge behöver man kanske använda liden att parakdll överväga eventuella lösningar för den händelse han eller hon visar sig inte ha fömtsättningar alt tas in i specialanpassad utbildning i Göteborg eker Stockholm eller på den tredje planerade orten, om start där skulle kunna ske redan höstterminen 1991.

För svårt rörelsehindrade elever som redan läsåret 1989/90 är eller lill läsåret 1990/91 blir intagna i den hittillsvarande utbildningen i Göteborg (Angered) och i Stockholm (Skärholmen) avses nuvarande förhållanden gälla tills de slutfört sin utbildning eller eventuellt slutat i förtid av någon anledning. Genomförandet av det nya systemet blir alltså successivt.

Ulan hinder av all ändringama i skollagen inte träder i kraft tidigare än atl de första gången tikämpas vid intagningen lill läsåret 1991/92, bör del föreslagna statsbidraget lämnas fr. o. m. budgetåret 1990/91 för elever som då går i gymnasieskolor med specialanpassad utbildning. Bidraget bör begränsas lill att avse sådana av de nuvarande elevema som hör lill de svårt rörelsehindrade, vilka enligt nämndens för vårdartjänst bedömning skulle omfattas av de nya lagreglema.

3.9 Anslagsfrågor

I gymnasieförordningen (1987:743) finns del regler om bl. a. speeialklasser för elever som på gmnd av bl. a. rörelsehinder inte kan följa den vanliga undervisningen i gymnasieskolan. Vidare finns anslag lill särskilda insatser inom skolväsendet för elever med handikapp eller andra särskilda behov.

Resurser för undervisningen beräknas enligt bestämmelsema i gymnasieförordningen. I 1990 års budgetproposition för utbildningsdepartementels verksamhetsområde (1989/90:100 bil. 10) har således medel beräknats för de nuvarande utbildningarna vid Skärholmens resp. Angereds gymnasium. Jag har fått vela alt statsrådet Persson avser all återkomma lill medelsberäkningar i nästa års budgetproposition lill följd av nu lämnade förslag.

11990 års budgetproposition (1989/90:100 bil.7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1990/91 beräkna ett förslagsanslag på 34 928 000 kr. Jag återkommer nu lill denna anslagsfråga.

Femte huvudtiteln Prop. 1989/90:92

G. Omsorg om äldre och handikappade G 4. Nämnden för vårdartjänst

1988/89 Utgift 31698130

1989/90 Anslag 34928000

1990/91 Förslag 83717000

1. Vårdartjänst

Jag räknar med en fortsall ökad efterfrågan på vårdartjänst ål studerande med svåra rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor och beräknar ett medelsbehov för denna på 40 092 000 kr.

2. Omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieskolor med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade

Somjag nyss har redovisat harjag fått vela att del finns goda fömtsättningar för alt specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade elever skall kunna anordnas vid någon gymnasieskola i den norra planeringsregionen. Medel bör därför anslås för boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering, dels för de nuvarande specialanpassade utbildningarna vid gymnasieskolorna i Stockholm (Skärholmen) och Göteborg (Angered), dels för den avsedda specialanpassade utbildningen vid en gymnasieskola i den norra planeringsregionen.

Jag beräknar utgiftema för verksamhetema vid nuvarande två gymnasieskolorna samt för verksamheten i den norra planeringsregionen till 39765000 kr., varav 200000 kr. utgör medel till personalförstärkning vid Skärholmens gymnasium.

Vidare beräknarjag att under budgetåret 1990/91 hämtöver behövs dt engångsbelopp på 300000 kr. för anskaffning av teknisk utmstning till elev-bosläderaa i anslutning lik Skärholmens gymnasium.

Jag beräknar intäkter i form av inackorderingsavgifter till 979000 kr.

Totalt för omvårdnadsinsatser beräknar jag ett medelsbehov på 39086000 kr.

3. Nämnden för vårdartjänst

Nämnden för vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att bidra till utveckling av metoder för boendeservice och andra kvalificerade insatser för personer med omfattande funktionshinder. Jag beräknar meddsbehovel för detta rik 1 179000 kr.

Jag bedömer att nämnden övergångsvis behöver en förstärkning vid sitt
kansli med anledning av alt ytteriigare uppgifter skall läggas på nämnden
enligt de förslag jag nu lagt fram. Jag beräknar kostnaden härför till 26

288000 kr. Förstärkningsresursen bör kunna omprövas då nämndens hu- Prop. 1989/90:92 vudmannaskap för elevhushåll, omvårdnad och habilitering vid Skärholmens gymnasium upphör.

Jag finner också att nämnden för vårdartjänst inte bör omfattas av huvudförslaget och beräknar den sammanlagda kostnaden för nämndens kansli rik 4539000 kr.

Förslagsanslaget G 4 Nämnden för vårdartjänst för nästa budgetår bör las upp med 83717000 kr.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har upprättats förslag lill lag om ändring i skollagen (1985:1100). Förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Persson.

5 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

1 kap.

5a§

I denna nya paragraf bemyndigas regeringen bestämma vilka kommuner som skall få räll alt i sin gymnasieskola anordna speciekt anpassad utbildning för svårt rörelsehindrade. Del är fråga om gymnasieskola med tillgång till pedagogiska, sociala och medicinska specialresurser som är nödvändiga för all en svårt rörelsehindrad elev skall kunna tillgodogöra sig gymnasieutbildningen. Dessa skolor kallas i förslaget av praktiska skäl gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. För närvarande finns sådana skolor i Skärholmen och Angered med Stockholms resp. Göieborgs kommun som huvudman för själva utbildningen. Avsikten är atl utöver dessa kommuner ge en kommun i norra planeringsregionen rätt all anordna sådan utbildning vid sin gymnasieskola.

7§

I paragrafen anges innebörden av vissa termer som förekommer i lagen.
Rätten till specialanpassad utbildning i gymnasieskola skak gälla vissa
svårt rörelsehindrade ungdomar enligt vad som närmare beskrivits i den
allmänna motiveringen (avsnitt 3.3). 1 paragrafen har därför lagils in en
definition av vad som skall förstås med svårt rörelsehindrad i förevarande
sammanhang. Svårt rörelsehindrad är den som på gmnd av ell rörelsehin
der eller, om även annal funktionshinder föreligger, sitt samlade handi
kapp inte kan följa den reguljära studiegången i gymnasieskolan och som
för all kunna genomföra gymnasiala studier har behov av såväl speciellt 27

för handikappet anpassad gymnasieutbildning som de särskilda omvård- Prop. 1989/90:92 nadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering som är knutna lill en skola med sådan utbildning.

3 kap.

19a§

Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3) skall vissa svårt rörelsehindrade ungdomar ha rätt lill utbildning i gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Vad som skall avses med svårt rörelsehindrad har definierats i 1 kap. 7 § och vidare utvecklats i den allmänna motiveringen. Vid bedömning av kriteriet svårt rörelsehindrad skall rörelsehindrd inte betraktas isolerat. Del väsentliga är om det samlade handikappet medför så stora svårigheter atl den unge inte kan följa reguljär studiegång. Del behöver inte vara fråga om handikappels direkta inverkan på elevens möjligheter all tillgodogöra sig undervisning, utan det kan också vara så att habilitering och behandling lar så mycket tid och energi i anspråk att skolgången blir lidande. En fömtsättning för gymnasieutbildningen är givetvis att eleven har fullgjort sin skolplikt. Eleven fömtsätts vidare vara beroende av de särskilda omvårdnadsinsatser som erbjuds vid de Rh-anpassade gymnasieskoloma för atl kunna genomföra gymnasiala studier. 1 allmänhet hinner gymnasieutbildningen fullföljas före utgången av vårterminen del kalenderår eleven fyller 21 år. Undanlag finns emellertid. För all en påbörjad utbildning skall kunna slutföras även om det innebär all den ordinarie övre åldersgränsen överskrids något föreskrivs i paragrafens andra stycke all utbildningen i sådant syfte skall få fortgå tik slutet av vårterminen det år eleven fyller 23 år.

Skåp.

5a§

I paragrafen anges all hela riket utgör elevområde för den speciellt anpassade utbildningen. Vid de gymnasieskolor med Rh-anpassad utbildning som kommer alt finnas i landet skall alltså riksinlagning gälla. Delta innebär alt en elev i sin ansökan bör ange vid vilken skola han eller hon önskar genomföra sin utbildning. 1 allmänhet lorde del bli den skola som geografiskt ligger närmast hemorten. I största möjliga utsträckning bör givelvis önskemålen om skola beaktas. Del har dock inte ansetts möjligt atl föreskriva om en ovillkorlig räll alt välja viss skola.

7§

Paragrafen innehåller akmänna bestämmelser om rätt till gymnasieutbild
ning. Som framgår av paragrafens lydelse är denna rätt inte ovillkorlig
ulan gäller i mån av plats. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer kan vidare meddela föreskrifter om behörighetsvikkor och om
urval bland inträdessökande. 28

1 ett nytt tredje stycke erinras om alt svårt rörelsehindrade elevers rätt Prop. 1989/90:92 lill gymnasieutbildning regleras i 3 kap. 19a§. Definitionen på svårt rörelsehindrad framgår av 1 kap. 7§.

12a§

1 paragrafen anges att frågor om intagning till Rh- anpassad utbildning i gymnasieskola skall avgöras av en särskild nämnd. För sådan utbildning skall riksinlagning gälla. Det har därför bedömts lämpligt att frågor om intagning lill utbildning vid dessa skolor prövas av en nämnd gemensam för hela landet. Det får anses självklart att nämnden skaffar sig det underiag som behövs för att kunna göra en riktig bedömning. 1 detta kan ligga att bl. a. inhämta yttrande från skolledningen för den avlämnande skolan och den skola som är aktuell.

Den särskilda nämnden skall bestå av minst sju och högst elva ledamöter. Med hänsyn till de särskilda förutsättningar som skall gälla för atl en elev skall ha rätt lill Rh-anpassad gymnasieutbildning skall i nämnden, förutom företrädare för gymnasieskolan och gmndskolan, finnas personer med särskild kompelens att göra en sådan bedömning. Detta tillgodoses genom att i nämnden skall finnas företrädare från skolöverstyrelsen, läns-skolnämndernas planeringsberedningar och nämnden för vårdartjänst. 1 nämnden bör också ingå någon representation för huvudmännen eller ledningen för skola, elevhem eller habilitering på resp. gymnasieort. Nämndens ledamöter skall utses av skolöverstyrelsen.

Enligt paragrafens tredje stycke får nämndens beslut överklagas hos kammarrätten. Behörig atl överklaga dt beslut av nämnden i fråga om intagning skall endast vara den elev som sökt den Rh- anpassade gymnasieutbildningen. Elevens rätt all överklaga gäller i första hand beslut att hek vägra honom utbildning vid skola med Rh-anpassad utbildning. Också andra frågor om räll lill utbildning enligt 3 kap. 19 a § skall kunna överklagas av den som gjort ansökan hos nämnden i sådant avseende. Rätt atl överklaga nämndens beslut gäller dock inte placering vid viss gymnasieskola.

14a§

I anslutning lill gymnasieskolorna med specialanpassad utbildning skall
erbjudas särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, om
vårdnad i boendet och habilitering för att eleven skall kunna tillgodogöra
sig undervisningen. Omvårdnadsinsalserna i boendel och habilileringen
skall tillhandhållas kostnadsfritt för eleven. Detta beror på att statsbidrag
lämnas lill sådana kostnader (jfr avsnitt 3.5). Av elever som bor i elevhem
skall emellertid huvudmannen kunna la ul en skälig avgift för kost och logi.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före
skrifter om sådana avgifter. Avsikten är att avgift skall kunna tas ut om
eleven uppbär folkpension i form av hel förtidspension eller hell sjukbidrag
eller har inkomst av egel arbete. Av elev som inte har sådana pensionsför
måner eller inkomster men har studiehjälp i form av inackorderingstillägg
eller utbildningsbidrag i form av traktamente skall avgift få las ut som högst 29

moisvarar dessa förmåner. Förevarande reglering avser boende i elevhem Prop. 1989/90:92

under kommunall eller annat offentligt huvudmannaskap. Det får dock

förutsättas all Stiftelsen Bräcke Diakonigård för om vårdnadsverksamheten

i anslutning till Angereds gymnasium i allt väsentligt tillämpar motsvarande

ordning.

12 kap.

10§

Genom en ny paragraf har öppnats möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer all meddela föreskrifter om svårt rörelsehindrade elevers specialanpassade utbildning i gymnasieskola. Del kan förutses all del för denna utbildning kan finnas behov av att göra undanlag från de allmänna beslämmelser om gymnasieskola som gäller enligt skollagen. Den nya bestämmelsen möjliggör sådana undanlag.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslaget till

1. lagom ändring i skollagen (1985:1100),
dels atl

2. godkänna vad jag förordat om statlig finansiering av kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad samt habilitering i anslutning till gymnasieskolor med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (avsnitt 3.5),

3. till Nämnden Jör vårdartjänst under femle huvudtiteln för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 83 717000 kr.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

4. anordnande av specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade i en gymnasieskola i den norra planeringsregionen (avsnitt 3.2),

5. huvudmannaskap för Rh-anpassad utbildning och för omvårdnadsinsalser i anslutning lill skola med sådan utbildning (avsnitt 3.4),

6. uppgifter för nämnden för vårdartjänst (avsnitt 3.7).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de ålgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om. 30

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:54) Prop. 1989/90:92
Rätt till utbildning för svårt rörelsehindrade '' '

ungdomar

1 Sammanfattning

1989 års handikapputredning, vars huvudsakliga uppdrag är alt kartlägga och analysera insatser för funktionshindrade inom socialtjänsten samt inom habilileringen och rehabiliteringen, har genom tilläggsdirektiv den 1 december 1988 (dir. 1988:65) fåll i uppdrag att utreda frågan om svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier.

Den utveckling som skett under en följd av år har inneburit all allt fler rörelsehindrade ungdomar kunnat få sin gymnasieutbildning i sina hemkommuner. En liten grupp svårt rörelsehindrade har emellertid behov av mycket stora och specialiserade insatser av pedagogisk, social och medicinsk art för atl klara sin skolgång. För denna gmpp finns i dag särskilt anpassad undervisning, kombinerad med devhemsboende, omvårdnad i boendel samt habilitering, på två platser i landet. Dessa är Skärholmens gymnasium i Stockholm (ca 40 elever) och Angereds gymnasium i Göteborg (ca 15 elever). Huvudmän för utbildningen vid dessa skolor är resp. kommun. Huvudmän för habilitering, elevhem och omvårdnad i boendet är vid Skärholmsgymnasiel en statlig myndighet, nämnden för vårdartjänst (som försöksverksamhet) och vid Angeredsgymnasiet en kyrklig stiftelse, Bräcke Diakonigård.

1 detta betänkande används termen "omvårdnad" som en sammanfallande benämning för verksamheterna med habilitering, elevhemsboende och den omvårdnad ungdomarna får i elevhemmen.

Vi har fått i uppdrag att kartlägga och lämna förslag som undanröjer de hinder som kan finnas för svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasieutbildning. Vi har därvid utgått från alt del bästa egentligen vore att alla rörelsehindrade ungdomar kunde få sin utbildning i den vanliga gymnasieskolan och på samma säll som andra. Detta skulle stämma bäst överens med de principer om normalisering och integrering, som sedan flera år utgör riktlinjer för handikappolitiken.

Vi har emellertid måst konstalera all detta av praktiska skäl inte är en framkomlig väg när det gäller de svårast handikappade. Dessa är så få och har så speciella behov att det inte går att lokalt i landets alla kommuner ha resurser och kom.petens för deras utbildning och omvårdnad. Speciellt anpassade gymnasieplatser måste för denna gmpp anordnas på ett begränsat antal platser i landet. Vi har koncentrerat vårt arbete till frågan om gymnasieutbildning för denna svårast handikappade gmpp av rörelsehindrade.

Vi har därvid urskilt framför allt två problem. Det första är all speciellt anpassad utbildning bara finns på två orter i landet. 1 södra och norra delarna av landet saknas sådan utbildning. Det andra problemet rör finansieringen av kostnaderna för elevernas omvårdnad vid de specialanpassade gymnasierna.

När det gäller det första problemet har vi genom enkäter fått in vissa ,,

antalsuppgifler rörande svårt rörelsehindrade ungdomar och deras gymna- Prop. 1989/90:92 siestudier. Antalsuppgiflema är ganska osäkra, främst därför att den gmpp Bilaga 1 svårt rörelsehindrade som vi sökt kunskap om är svår atl definiera och avgränsa från andra rörelsehindrade. Med denna reservation har vi beräknat antalet ungdomar i gymnasieåldrama som kan antas behöva specialanpassad undervisning lill ell hundratal. (Det motsvarar cirka 25 per årskull. Vi har pga. den förlängda studiegång, som handikappet ofta föranleder, räknat med en studietid om fyra år).

De enkätsvar vi fåll visar en variation mellan olika regioner och län i flera avseenden. Framför allt finns en stor skillnad mellan norra och södra Sverige. I den södra planeringsregionen (Malmöhus, Kristianstad, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län) anser man sig ha endast ell fåtal ungdomar med sådana omvårdnadsbehov atl de inte kan få sin undervisning på hemorten. Man anser sig inte ha något behov av ell specialanpassal gymnasium inom regionen. I den norra planeringsregionen (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) redovisas ett i förhållande till invånarantalet betydligt högre antal (4-5 per årskull). Vare sig lokala altemativ eller de i dag existerande båda specialgymnasierna har här inneburit någon lösning, och de ungdomar, som del är fråga om, går i myckel liten omfattning i gymnasiet. Man förordar ett specialanpassal gymnasium inom regionen, förlagt till Umeå. Beredningen anser att detta fömtsätter en statlig finansiering av omvårdnadskoslnadema.

Man kommer därmed in på det andra problemet, finansieringen av omvårdnadskoslnadema. För dem som behöver inackordering vid elevhem med kontinuerlig hjälp och tillsyn uppgår dessa kostnader tik belopp i storleksordningen 500000 kr. per elev och år. (Uppgiften avser Skärholmens gymnasium. Kostnaden per elev vid Angeredsgymnasiet är av redovisningsskäl svårare att beräkna). Det sedan 1987 gällande provisoriska systemet innebär all elevemas hemlandsting skall betala 40% av dessa kostnader och hemkommunerna resterande 60%. Det har framkommit all dessa kostnader upplevs som så höga, särskilt i mindre kommuner, atl kommunema i vissa fak ställt sig negativa eller tveksamma till skolgång vid Skärholmen och Angered. Man har föredragit olika lokala altemativ, som av berörda elever har upplevts som sämre. I etl uppmärksammat fall har en elevs önskemål om utbildning vid Skärholmens gymnasium prövats som ett biståndsärende enligt 6 § socialtjänstlagen och tillgodoselts först efler överklagande. Kostnaderna har också som nämnts inneburit ell hinder för de planer som finns för ell specialanpassal gymnasium i Umeå. Kommuner och landsting inom regionen har nämligen inte varit beredda att ta på sig de omvårdnadskostnader som ell sådant skulle innebära.

Någon form av statsbidrag till omvårdnadskoslnademas läckande är
enligt vår mening nödvändigt för att undanröja de negativa effekterna med
nuvarande finansieringssystem. Vi har diskuterat om statsbidraget skall
täcka kostnadema helt eller delvis. Bl. a. har vi diskuterat en modell som
innebär att statsbidragets storlek avpassas så, alt det för en kommun i
princip skulle kosta lika mycket atl betala för den omvårdnad (utöver
habilitering, som landstingen skulle ansvara för) som tillhandahölls vid ett
specialanpassal gymnasium som att själv sköta den sociala omvårdnaden 32

för elever som gick i gymnasieskola på hemorten. Syftet med en sådan Prop. 1989/90:92 lösning skulle vara atl de ekonomiska aspektema för berörda kommuner Bilaga 1 vid valet av skolform och skolort så långt möjligt skuke undanröjas.

Våra förslag

Vi har som ett sätt att förbättra svårt rörelsehindrade ungdomars möjlighet lill gymnasieutbildning velat stärka deras juridiska ställning. För ungdomar i allmänhet finns ingen ovillkorad räll till sådan utbildning, ulan urval sker i huvudsak med hjälp av betyg. Den gmpp handikappade som det här är fråga om kan av olika skäl oftast inte konkurrera med ickehandikappade kamrater på lika villkor utan är beroende av mer skönsmässiga bedömningar för all få en gymnasieplats. Vi har bedömt detta otillfredsställande och föreslår en lagfäst rätt till gymnasieutbildning (med möjlighet till förlängning) för den aktuella gmppen, i analogi med vad som i dag gäller för psykiskt utvecklingsstörda.

Vi har med ledning av de enkätsvar vi fått funnit, att del för närvarande finns underlag för ett nytt specialanpassal gymnasium endast i den norra regionen och föreslår all ett sådant inrättas i Umeå. Genom den finansieringsordning vi föreslår har vi velat skapa möjligheter för detta och även öppna möjligheter all senare, om behov finns, inrätta ytterligare specialanpassade gymnasier.

I finansieringsfrågan har vi stannat för en lösning som innebär att kostnaderna för omvårdnad och boende heU skall täckas av statsbidrag. Vi anser all del är naturligt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för den aktuella gmppen på samma sätt som l.ex. för elevema vid de statliga specialskoloma, vilka i likhet med de av oss diskuterade ungdomarna behöver speciella lösningar vid ett fåtal skolor i landet. Vi har också lagt stor vikt vid de nackdelar som nuvarande finansieringssystem medfört, samt att förhandlingar förts mellan stat, landsting och kommuner sedan 1979 om en mer permanent icke-statlig lösning avseende omvårdnaden vid Skärholmens gymnasium ulan att någon förhandlingslösning kunnat nås. Vårt förslag om statsbidrag som helt läcker de aktuella kostnadema stämmer vidare enligt vår uppfattning bäst överens med ell uttalande av riksdagen den 27 april 1989 (rskr. 1988/89:217) att staten bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade ungdomarnas gymnasiestudier.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag alltså:

1. En lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

2. Ett specialanpassal gymnasium för svårt rörelse hindrade ungdomar bör tillkomma i Umeå, utöver de som i dag finns i Skärholmen och Angered.

3. Kostnader för omvårdnad vid de specialanpassade gymnasierna täcks av statsbidrag via anslag lill nämnden för vårdartjänst.

Med den lösning vi valt i finansieringsfrågan anser vi inte att någon mer
akmän författningsreglering av de frågor vi behandlat är nödvändig. För
utom beträffande rällighetslagsliflningen (punkt 1 ovan) föreslår vi författ
ningsreglering endast i vissa speciella frågor. 33

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1989/90:92

delbetänkandet (SOU 1989:54) Rätt till "a 2

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, statens handikappråd (SHR), nämnden för vårdartjänst (NV), skolöverstyrelsen (SÖ), statskon-lord, riksrevisionsverket (RRV), kammarrätten i Jönköping, planeringsberedningama i södra, västra, östra, mellersta och norra regionema, Stockholms stad, Göteborgs, Huddinge, Höganäs, Kalix, Katrineholms, Kungsbacka, Ljusnarsbergs, Malmö, Marks, Nybro, Söderköpings, Tingsryds, Uddevalla, Umeå, Uppsala och Vetlanda kommuner, omsorgsnämnden i Stockholms läns landstingskommun, landstingskommunerna i Värmlands och Västerbottens län. De Handikappades Riksförbund (DHR), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Riksförbundet mot Reumatism (RMR), Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR), Riksförbundet för trafik- och polioskadade (RTP), Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) och Stiftelsen Bräcke Diakonigård.

Yttranden har dessutom inkommit från De Handikappades Riksförbunds ungdomsförbund (DHR UNG) och de lokala fackföreningama vid nämnden för vårdartjänst.

1 Allmänt

Remissinstansema redovisar i huvudsak en mycket posititiv inställning till ddbelänkandel och de förslag som förs fram angående gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Flertalet remissinstanser ställer sig bakom utredningens förslag om en lagstadgad rätt till en sådan utbildning, anordnandet av en specialanpassad utbildning i gymnasieskola i Umeå samt om statsbidrag lill kostnader för omvårdnad och habilitering via nämnden för vårdartjänst.

2 Lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för svårt
rörelsehindrade ungdomar

Utredningen föreslår en lagfäst räll lill gymnasieutbildning för alla svårt rörelsehindrade ungdomar. Förslaget får ell positivt mottagande av flertalet remissinstanser.

SÖ tillstyrker utredningens förslag men anser all rätten också bör innebära fritt val av studieväg och möjlighet till individuella lösningar.

RRV tikstyrker utredningens förslag men uppmärksammar att l.ex.
bristande resurser kan medföra atl plats inte alllid genast kan beredas på
specialanpassad gymnasieskola. Verket anser därför all en noggrann plane
ring och behovsanalys på riksnivå utgör en nödvändig fömtsättning för att
systemet skall fungera. 35

Katnmarrätten i Jönköping påpekar att det inte framgår av belänkandet Prop. 1989/90:92 vilka resurser som erfordras för att huvudmännen skall kunna leva upp till Bilaga 2 den föreslagna rättigheten. Platserna i gymnasieskolan är begränsade. Om den s. k. fria kvoten skall ökas, måste detta ske på bekostnad av övriga elevers möjligheter atl bedriva gymnasiestudier. Kammarrätten kan inte finna att det i betänkandet på ett övertygande sätt motiverats att en lagfäst absolut rätt till gymnasiestudier för gruppen är behövlig och bedömer all andelen svårt rörelsehindrade ungdomar i gymnasieskolan kan öka om de praktiska arrangemangen kring studierna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Om en lagfäst rätt till gymnasiestudier anses erforderlig, förutsätter delta all handikapputredningen i det fortsatta arbelet också beaktar vilka resurser som erfordras för att huvudmännen skall kunna leva upp lill de krav som då kommer att kunna ställas på dem samt hur finasieringen skall ske.

Mellersta planeringsberedningen är tveksam lill den föreslagna lagstiftningen. En sådan lagstiftning innebär en särbehandling av den aktuella elevgruppen. En negaliv konsekvens kan vara alt en elev påbörjar en gymnasieutbildning ulan att vara lämplig och kompetent för denna. En särlagstiftning kan också innebära en risk för en negativ atlitydulveckling gentemot elevgruppen. Beredningen påpekar all nuvarande syslem med antagning via den s. k. fria kvoten fungerar utmärkt.

Norra planeringsberedningen har erfarenhet av all del är svårt att anordna anpassad gymnasieutbildning åt svårt rörelsehindrade elever och atl det därför är viktigt att dessa ungdomar för en lagstadgad rätt till sådan utbildning.

Stockholms stad uppmärksammar betydelsen av att la reda på hur stort elevunderlaget kan vara. Det fömtsätter i sin lur atl ungdomarna själva tidigt vet vilka utbildningsvägar som kan erbjudas vid specialanpassad gymnasieskola. Stockholms stad utgår från att utredningen i sitt förslag till lagtext avser ungdomar som fullgjort sin skolplikt i grundskolan. Vidare pekar Stockholms stad på att vissa rörelsehindrade elever i grundskolan haft sin skolgång förlagd lill klass för rörelsehindrade elever, trots all en placering i särskolan varit pedagogiskt mer motiverad. Gymnasieskolan saknar pedagogisk erfarenhet och kompetens atl tillrättalägga undervisning för elever som har stora intdlekludla svårigheter.

Katrineholms kommun anför all nuvarande system med den s. k. fria kvoten inte garanterar all svårt rörelsehindrade ungdomars behov av gymnasieutbildning tillgodoses och alt utredningens förslag därför är en myckel viktig och bra reform. Kommunen framhäker all rätten bör omfatta både utbildning i ordinarie gymnasieundervisning och i specialanpassad undervisning.

Marks kommun anför att en lagstadgad räll lill gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar stärker deras möjligheter till utbildning och arbete efter skolutbildningen.

Uddevalla kommun anser all utredningens förslag är bra och att del kan leda lill alt framlida förtidspensioneringar minskas.

Umeå kommun avstyrker föreslagna förändringar i skollagen, men före
slår att man genom ett riksdagsbeslut poängterar vikten av alt den nuva- 36

rande praxisen bibehålls, att placera svårt rörelsehindrade ungdomar i den Prop. 1989/90:92
s. k. fria kvoten. Bilaga 2

RMR framhåller att del är av allra största vikt att även svårt rörelsehindrade ungdomar bereds möjlighet till gymnasiestudier i samma utsträckning som andra ungdomar. För alt möjliggöra detta är utredningens förslag att lagstadga denna rätt helt riktig. I första hand skall ungdomar beredas möjlighet till gymnasieutbildning på eller i närheten av hemorten. För vissa svårt rörelsehindrade ungdomar är dock en gymnasieskola med specialanpassad utbildning en bra lösning. Man bör inte bortse från atl det i vissa fall kan vara lättare all gå i ell gymnasium där det finns andra ungdomar med rörelsehinder.

/?Bt/tillstyrker utredningens förslag men framhåller att den lagstadgade rätten lill utbildning väger lätt om man är hänvisad lill alt välja mellan ell fåtal linjer. Svårt rörelsehindrade ungdomar har gividvis samma behov av att välja mellan olika gymnasielinjer som icke handikappade ungdomar har. Liknande synpunkter förs fram av DHR UNG.

3 Antalet gymnasieskolor med specialanpassad utbildning och deras förläggning

Utredningen föreslår alt gymnasieutbildning med pedagogiska, sociala och medicinska resurser försvårt rörelsehindrade ungdomar anordnas i Umeå, vid sidan av de nuvarande utbildningarna i Stockholm och Göteborg. Utredningen föreslår vidare att skolorna med specialanpassad utbildning skall vara öppna för elever från hela landet.

Inte någon remissinstans uttalar sig mol förslaget all en specialanpassad gymnasieutbildning anordnas i Umeå. Mot bakgrund av det osäkra siffermaterialet, anser dock RRV all det är svårt att ta ställning lill behovet av ytterligare en sådan gymnasieskola.

Socialstyrelsen anser alt det är viktigt att inte i lagtext precisera antal gymnasieskolor eller deras förläggning.

SÖ påpekar att dimensioneringen av gymnasieskolor med specialanpassad utbildning måste anpassas till de aktuella utbildningsbehoven och kan därför komma att variera något från år till år.

Södra planeringsberedningen menar att del bör finnas möjlighet att inrätta ett gymnasium för elever med rörelsehinder även i södra Sverige om behovsbilden ändras.

, Mellersta planeringsberedningen poängterar vikten av att man vid ell framlida övervägande om ytteriigare gymnasieskolor med specialanpassad utbildning noga observerar behovet av en stor kompetens och samlade resurser. Risk finns alt flera gymnasieskolor med specialanpassad utbildning medför svårigheter alt vid samtliga skolor bibehålla sådan önskad kompetens.

Norra planeringsberedningen understryker behovet av att en gymnasieskola med specialanpassad utbildning snarast inrättas i Umeå.

Stockholms stad finner det märkligt atl behovet av utbildningsplatser är
så litet i södra Sverige alt det inte föranleder förslag all inrätta en gymna
sieskola med specialanpassad utbildning även där. Att Skärholmens gym- 37

nasium tar emot ell antal riksgymnasiedever får inte innebära minskade Prop. 1989/90:92 möjligheter för denna skola alt ta emot individualinlegrerade elever med Bilaga 2 rörelsehinder som tillhör Storstockholms intagningsnämnds upptagningsområde.

Göteborgs kommun anger atl den specialanpassade gymnasieutbildningen vid Angeredsgymnasiet bör vara maximerad till tre gmpper med totalt 20 elever.

Huddinge kommun bedömer alt behovet av utbildningsplatser kan komma alt öka och att det därför är angelägel att antalet platser ökar totalt i landet och fördelas regionalt.

Katrineholms kommun poängterar atl det är kommunernas uppgift att i första hand anpassa de vanliga gymnasieutbildningarna så atl rörelsehindrade elever kan delta i undervisningen. Kommunen anser dock att del är angeläget atl inrätta en ny gymnasieskola med specialanpassad utbildning i Umeå för att skapa fler utbildningsplatser och likartade villkor för elever i hela landet.

Kungsbacka kommun poängterar att gymnasieskolor med specialanpassad utbildning skall vara öppna för elever från hela landet.

Ljusnarsbergs kommun anser alt en gymnasieskola med specialanpassad gymnasieutbildning i norra planeringsregionen är ett regionalt jämlikekrav.

Umeå kommun ser tillkomsten av en gymnasieskola med specialanpassad utbildning i Umeå som en positiv pusselbil i den kompetens- och resursbild som skapats där för denna handikappgrupp och anser i övrigl att Umeås fömtsättningar är ovanligt goda.

Uppsala kommun anser all utredningens förslag atl inrätta ytterligare en gymnasieskola med specialanpassad utbildning i Umeå är väl motiverat.

Omsorgsnämnden i Stockholms läns landstingskommun anser att platsantalet vid Skärholmens gymnasium bör begränsas. Man bör därför se över möjligheten atl öppna en ny gymnasieskola med specialanpassad utbildning i norra Storstockholm.

Västerbottens läns landstingskommun uppger all man erfarenhetsmässigt vet att ett antal gravt rörelsehindrade ungdomar i norra regionen har behov av specialanpassad gymnasieutbildning och menar att lokalisering av sådan lill Umeå är lämplig ur många synpunkter.

DHR stöder förslaget om tre skolor förlagda till Stockholm, Göteborg och Umeå. På så sett ges en viss geografisk spridning, samtidigt som devunderiagd vid varje skola blir tillräckligt stort för en bra social miljö.

Svenska kommunförbundet instämmer i utredningens förslag. Förslaget förutsätter dock att den kommun som ålar sig uppgifter erhåller statsbidrag för verksamheten.

RMR poängterar atl Umeå är en skolstad med många utbildningar och universitet för eventuella fortsatta studier. Där finns även goda möjligheter till habilitering.

NHR anser inte all frågan om rörelsehindrade ungdomars möjligheter
till gymnasiestudier är tillräckligt belyst. Andelen svårt rörelsehindrade
ungdomar som går i gymnasieskola är lägre än andelen generellt för ungdo
mar. En förklaring härtill är förmodligen avståndet till gymnasieskolorna 38

med specialanpassad utbildning. NHR anser atl intentionema att inrätta Prop. 1989/90:92

en sådan gymnasieskola i var och en av planeringsregionerna måste full- Bilaga 2

följas.Inte heller RBU anser del lillräckligt utrett hur behovsbilden ser ul

när det gäller antalet platser vid gymnasieskolor med specialanpassad

utbildning.

4 Målgruppen

Med svårt rörelsehindrade ungdomar avser utredningen personer som på gmnd av rörelsehinder, oftast i kombination med olika slag av lilläggshandikapp, har behov av stora och samtidiga pedagogiska, sociala och medicinska insatser.

Mellersta och norra planeringsberedningarna och Umeå kommun pekar på svårigheten att avgränsa gmppen "svårt rörelsehindrade elever". Också Västerbottens läns landstingskommun kan se vissa svårigheter alt avgränsa målgmppen och understryker all gmppen bör hållas så liten som möjligt.

Omsorgsnämnden i Stockholms läns landstingskommun uppmärksammar all svårt handikappade ungdomar upplever sina handikapp olika. En del önskar all vara integrerade i såväl skola som boende med icke handikappade. För andra blir ibland integreringen svår. Del är därför viktigt att man inte har för snäv definition av målgmppen.

Mellersta planeringsberedningen önskar all en centralt fastställd definition las i bmk.

5 Intagning till specialanpassad utbildning

Utredningen föreslår att de myndigheter som skall besluta om intagning i specialanpassad utbildning, skall vara resp. intagningsnämnd, dvs. intagningsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Umeå.

NV, norra och södra planeringsberedningarna, Stockholms stad, RBU och Stiftelsen Bräcke Diakonigård, anser att samrådsskyldighden och vikten av all iniagningsnämndema tillförs kunskaper borde ha betonats starkare. Man pekar på viklen av samråd med planeringsberedningama, avlämnande och mottagande skola, NV och länsskolnämndernas RH-konsu-lenler.

Flera remissinstanser föreslår atl samrådsskyldighden görs bindande eller lagfästs.

Kammrrätten i Jönköping ifrågasätter om inte intagningen lill de tre specialanpassade gymnasieskoloma bör ske av en gemensam intagningsnämnd, förslagsvis intagningsnämnden i Stockholm.

A'Fanser att inlagningsnämndens beslut bör dokumenteras och motiveras, bl. a. med hänsyn till elevens möjligheter att överklaga.

Stockholms stad finner del angelägel att inlagningsnämndernas handläggning av intagningsärenden blir föremål för gmndlig utredning.

RBU anser att det bör skapas möjligheter för representanter för handi-
kapporganisationema att medverka i intagningsnämndernas arbete. 39

6 Rätten att överklaga Prop. 1989/90:92

Bilaga 2 Utredningen föreslår att svårt rörelsehindrade ungdomar skall ges möjlighet att överklaga ell negativt intagningsbeslul och bedömer atl kammarrätt är en lämplig klagoinstans.

Mot förslaget om en rätt all överklaga ell negativt intagningsbeslul har enbart kammarrätten i Jönköping haft invändingar. Den hantering som kammarrätt har med gymnasiefrågor är hell artskild från vad utredningen föreslår. Det ligger enligt kammarrätten närmare till hands att göra jämförelse med bislåndsärenden enligt socialtjänstlagen och med omsorgslagen, vari länsrätt är första besvärsinstans. Kammarrätten anser därför att besvär i första hand skall prövas av länsrätt. När del gäller att fördela ell begränsat antal gymnasieplatser kan möjligheten för den som klagar att få framgång bli skenbar. Kammarrätten uppmärksammar också att en besvärsprövning kan komma alt dra ul på tiden, vilket kan omöjliggöra en sludiestart. Vidare uppmärksammar kammarrätten på atl komplikationer kan uppstå vid en besvärsprövning, eftersom en sökande till plats i special-gymnasium kan tvingas att föra tre parallella processer, om han sökt plats till samtliga skolor och fått avslag.

Socialstyrelsen bedömer alt kammarrätt är en lämplig besvärsinslans. Den handhar redan i dag överklagningar av länsrättsdomar i frågor om socialtjänst och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och har därigenom möjlighet att bygga upp en erfarenhet i fråga om behovet av insatser på handikappområdet.

iV K anser all överklagningsrälten också bör gälla om vederbörande hänvisas lill specialgymnasium av den egna kommunens intagningsnämnd, men anser sig vara bättre betjänt av de resurser och lösningar som den egna gymnasieorten kan erbjuda beträffande den reguljära gymnasieutbildningen.

RRV menar att en lagligt reglerad rätt fömtsätter överklagningsmöjlig-heier. Detta kan för vissa innebära långa väntetider.

Norra planeringsregionen anser det rikligt att intagningsbeslut skall kunna Överklagas i kammarrätt, särskilt med hänsyn till atl ungdomarna skall kunna tas in i regiongymnasium oberoende av var i landet de är bosatta.

Göteborgs kommun förordar att överklagandet skall göras till SÖ i likhet med vad som gäller inom skollagstiflningen i övrigl.

Umeå kommun anser atl besvärsrätl över intagningsnämndens beslut för elever som söker till en gymnasieskola med specialanpassad utbildning bör finnas och tillslyrker utredningens förslag att kammarrätt skall vara besvärsinstans.

/?fif/framhåller att utredningens författningsförslag angående överklag-ningsmöjligheter till kammarrätt är viktigt.

7 Kostnader för omvårdnadsinsatser

Utredningen föreslår att kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad i
boendet och habilitering vid gymnasieskola med specialanpassad utbild
ning skall täckas av statsbidrag via anslag lill nämnden för vårdartjänst. 40

Förslaget får ell övervägande positivt mottagande. Prop. 1989/90:92

Socialstyrelsen förordar dock all enbart kommunemas och landstings- Bilaga 2 kommunemas merkostnad för elevhemsboende, övriga omvårdnadsinsalser och habilitering skall läckas av del statliga stödet.

SÖ framför all ell statligt kostnadsansvar innebär reeka möjligheter att utnyttja rätten till gymnasieutbildning oberoende av i vilken kommun eleven bor. Risken för att kommunen skak "skicka iväg" eleven för all komma undan kostnader är enligt SÖ liten. Konsekvensema av förändringen bör dock noga följas.

ÄT? K ifrågasätter om inte nuvarande ordning bör bibehållas tills vidare och föreslår all en omprövning av kostnadsansvaret sker i samband med elevhemslagens översyn.

NVs erfarenheter är att kommunema i huvudsak är angelägna om att ordna gymnasieplats på hemorten eller i samarbete med närliggande kommuner. NV anser inte all kommunemas strävan all bygga ul sin gymnasieutbildning motverkas av ett statligt finansieringsansvar vid gymnasieskolor med specialanpassad utbildning. NVs medverkan i verksamheten kan också bidra tik all gymnasieskolor med specialanpassad utbildning kommer all utnyttjas av de få elever, vars totala situation är sådan, atl de särskilda resursema behövs.

SHR stöder utredningens förslag men framhåller all de ökade utgiftema för staten inte ska få finansieras genom minskat statligt engagemang inom handikappområdet.

Statskontoret tillstyrker - med hänsyn till de speciella omständigheterna i detta fall - utredningens förslag och anger att den ändrade kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner med fördel kan regleras i etl annal och större sammanhang.

Södra planeringsberedningen anger all utredningens motiv för förslaget stämmer väl med beredningens erfarenhet men noterar samtidigt utredningens anmärkning om att lösningen inte bör ses som ell ullryck för en ny princip inom handikappolitiken eller användas som prejudikat i andra sammanhang.

Östra planeringsberedningen anser att det är nödvändigt alt staten återtar finasieringsansvarel, om inte en gmpp ungdomar med komplicerade rörelsehandikapp skall gå förlorad då del gäller utbildning i gymnasieskolan.

Stockholms stad tillstyrker förslaget och ser positivt på atl frågan nu slutgiltigt kan lösas.

Huddinge kommun menar atl förslaget är riktigt, men att de särskilda stalsbidragsbeslämmdsema också bör gälla avseende utmstning, läromedel och lokaler.

Höganäs kommun anser all del är tillfredsställande alt frågan om omvårdnadskostnader lyfts bort och inte påverkar planeringen av elevens fortsatta studier.

Katrineholms kommun anser alt utredningens synsätt är riktigt, därför alt det är en riksangdägenhel att dessa ungdomar erbjuds anpassad utbildning och alt ell statligt kostnadsansvar förmodligen är del enda sättet att

säkerställa all möjligheterna lill utbildning blir likadan för alla svårt rörel- Prop. 1989/90:92
sehindrade elever. Bilaga 2

Kungsbacka kommun anger alt de ekonomiska aspekterna haft betydelse i all synnerhet för små kommuner, när dessa tagit ställning till val av skolform och skolort.

Ljusnarsbergs kommun framhåller att ell plus i förslaget är alt omvård-nadsansvarel inte tas från resp. hemkommun och hemlandsting, då eleven är hemma under helger och skollov.

Malmö kommun stöder utredningens förslag men framhåller alt det inte skall ses som ullryck för en princip som kan åberopas i andra sammanhang.

Marks kommun framhåller all risken för alt en kommun av ekonomiska skäl verkar för eller emot studier vid gymnasieskola med specialanpassad utbildning är minimal, om alla kommuner följer riktlinjerna om normalisering och integrering i sin verksamhet.

Söderköpings kommun anser alt del statliga ansvaret för omvårdnadskostnader bör gälla fr. o. m. läsåret 1989/90.

Uddevalla kommun anser all utredningens förslag är bra, då devgmppen är liten och kan jämföras med de elever som nu går i de statliga specialskolorna för i huvudsak döva och hörselskadade elever.

Umeå kommun instämmer i utredningens förslag och anför atl rättviseskäl talar för den föreslagna finansieringsformen. Kommunen fömtsätter också att de kommunala fardljänstkoslnaderna skall läckas av det föreslagna statsbidraget.

Omsorgsnämnden i Stockholms läns landstingskommun ser utredningens förslag som ell försök all snabbt undanröja de problem som finansieringsfrågan i dag utgör och framhåller all det är viktigt atl förslaget inte motverkar de akmänna principema om normalisering inom handikappområdet. Omsorgsnämnden framhåller atl utbildningshuvudmännen bör vidta alla tänkbara ålgärder för att möjliggöra utbildning på hemorten eller i så nära anslutning lill denna som möjligt.

Värmlands läns landstingskommun bedömer all svårt rörelsehindrade ungdomars framtidsmöjligheter ökar om omvårdnad och boende bekostas av statsbidrag.

Västerbottens läns landstingskommun anser att en statlig finansiering garanterar den enskilde elevens räll lill kvalitet i omvårdnaden och all gymnasiestudier möjliggörs oberoende av vilken kommun han/hon kommer ifrån.

DHR framhåller att dagens splittrade kostnadsansvar drabbar den enskilde eleven på ell sådant säll atl del går ul över hans eller hennes möjligheter all få en lämplig gymnasieutbildning. Den enda garanti för alt en rörelsehindrad elev inte skall utsättas för kommunalekonomiska överväganden när del är dags all välja gymnasielinje, är all staten återtar del fuka ansvaret för omvårdnadskostnader.

Svenska kommunförbundet framhåller att utredningens förslag undanröjer de problem som de handikappade och kommunema i dag ställs inför. Finansieringen kommer också alt bli densamma som för specialskoloma.

RMR ser det som mycket viktigt atl de ekonomiska problemen löses på 42

dt tillfredsställande sätt och att det under inga förhållanden får vara så att Prop. 1989/90:92 ekonomiska faktorer och diskussioner försvårar för en elev atl anta en Bilaga 2 plats vid en gymnasieskola med specialanpassad utbildning.

NHR tillstyrker förslaget men uttrycker viss förståelse för de farhågor som framförs i del särskilda yttrandet och som innebär atl den föreslagna finasieringen skuke kunna leda till alt kommunemas strävan all anpassa gymnasieutbildningen minskas och därmed motverkar integrering.

/?r/'hävdar att det inte kan vara självändamål eller en princip att staten skall ha betalningsansvar för olika handikappinsalser. Etl sådant ställningstagande ställer enligt RTP upp och ner på den hittillsvarande ordningen och är från många synpunkter hell oacceptabelt. Vidare finns den uppenbara risken med ell statligt betalningsansvar all kommunema underlåter att vidtaga de nödvändiga anpassningsåtgärdema.

RBU framhåller atl farhågor som framförts att kommunema skulle brista i sin skyldighet att ge alla elever även dem med rörelsehinder en gymnasieutbildning på hemorten är överdrivna. De personer som är med i ansökningsarbelel fömtsätts ha goda fömtsättningar all bedöma den sökandes behov. RBU anser all principema om ansvar och finansiering, normalisering och integrering är vikliga, men kan inte acceptera atl staten hårddrar dessa.

Stiftelsen Bräcke Diakonigård finner att den tillämpade kostnadsfördelningen mellan landsting och kommun är olämplig och stöder utredningens förslag.

DHR UNG betonar att det är hemkommunerna som skall ha ansvarel för svårt funktionshindrade ungdomars gymnasieutbildning och vill att staten betalar ut pengar lik kommunema och att dessa organiserar utbildningen.

8 Inackorderingsavgifter

Utredningen gör en jämförelse med föreskriftema i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och förordningen (1986:565) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 1 dessa författningar stadgas all avgifter för kost och logi får las ut med högst tio procent av basbeloppet per månad av den som stadigvarande bor på landstingskommunens bekostnad och har pension eller arbetsinkomst.

Mellersta planeringsberedningen anser att det är ett viktigt led i elevens träning och uppväxt till en vuxen samhällsmedborgare med en realistiskt tilltagen kostnad för kost och logi. Också Umeå kommun och Stockholms läns landstingskommun stöder utredningens förslag om elevavgifter.

Stiftelsen Bräcke Diakonigård anser att jämförelsen med psykiskt utvecklingsstörda inte är bra, eftersom de rörelsehindrade eleverna inte bor stadigvarande på elevhemmet ulan endast under skoltiden.

9 Övrigt

NV är positiv lill all åla sig uppgifter i samband med ell genomförande av

förslagen och är beredd alt i den fortsatta verksamheten pröva olika 43

former av huvudmannaskap för omvårdnad och boende anpassade till Prop. 1989/90:92 regionala förhållanden och fömtsättningar. I dagsläget har emellertid inte Bilaga 2 NV resurser alt ulföra föreslagna uppgifter ulan fömtsätter att medel ställs till förfogande för de förstärkningar som krävs.

DHR instämmer i utredningens förslag all NV ges i uppdrag all genomföra förslaget.

Stockholms stad är positiv tik att NV kvarstår som huvudman för elevhem och habilitering vid Skärholmens gymnasium.

Statskontoret anser det befogal atl nu ompröva skälen för en särskild myndighet enbart för verksamheten med vårdartjänst och administrationen av statliga bidrag lill denna. NV tillhör kretsen av småmyndigheter. Statskontoret bedömer det intressant att studera ett alternativ där NV inordnas som myndighetsfunktion i sludiestödsadministralionen.

Göteborgs kommun anser all kursplanefrågor och betygsstart för de aktuella devgmpperna bör utredas, mot bakgmnd av behovet av individuella studieplaner och svårigheter alt bedöma kunskaper och prestationer hos de svårt rörelsehindrade elevema.

/?/? K uppmärksammar alt möjligheten för de svårt rörelsehindrade elevema att få en välanpassad utbildning på gymnasienivå är beroende av att staten, landstings- och primärkommuner samarbetar och samverkar. Det är därför viktigt all praktiskt klarlägga fömlsältningama för en sådan samverkan.

De lokala fackföreningarna vid NV finner ingen anledning alt byta huvudman för verksamheten så länge del inte är utrett atl dt ändrat huvudmannaskap blir lill del bättre. Fackföreningama befarar alt olika huvudmän verkar splittrande för verksamheten.

Innehåll Prop. 1989/90:92

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990 . 6

1 Inledning.......................................................... ... 6

2 Gällande ordning................................................ 7

3 Överväganden .................................................. 11

3.1 Gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade... 11

3.2 Anordnande av specialanpassad utbildning i ytteriigare en gymnasiekommun 13

3.3 Rätt lill gymnasial utbildning för vissa svårt rörelsehindrade ungdomar 14

3.4 Huvudmannaskap.......................................... .. 20

3.5 Kostnader för omvårdnadsinsatser.................... .. 21

3.6 Inackorderingsavgifier ................................... .. 23

3.7 Nämnden för vårdartjänst .............................. .. 24

3.8 Ikraftträdande och övergångsfrågor ................ .. 24

3.9 Anslagsfrågor .............................................. .. 25

4 Upprättat lagförslag ......................................... 27

5 Författningskommentar....................................... .. 27

6 Hemställan....................................................... .. 30

7 Beslut............................................................. 30

Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:54) Rätt till

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar... 31

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden............. 35

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 45