De regionala utvecklingsfondernas målgrupp föreslås bli utvidgad till att Prop. 1989/90:1 omfatta i princip alla småföretag. Staten föreslås i fortsättningen få tillsätta hälften av antalet ledamöter i fondernas styrelser.

Nya regionala riskkapitalbolag föreslås för att förbättra småföretagens försörjning med eget kapital. Utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden blir ägare. Privat delägande eftersträvas. Småföretagsfonden föreslås få en miljard kr. från AP-fondsmedd under fem år.

1 propositionen dras riktlinjer upp för bl. a. utvecklingsfondernas arbete med

kompentensutveckling i småföretagsseklom,

nyetableringsinsatser,

främjande av underleverantörer,

teknikspridning,

designstöd samt

miljöfrågor för småföretagen.

Teknisk utveckling och förnyelse

Ett särskilt treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet påbörjas 1990/91.

STU:s inriktning koncentreras mot tillämpad teknisk forskning och teknisk utveckling och profileras ytterligare mot små och medelstora företag. Ökade satsningar föreslås för produktutveckling.

I propositionen framhålls all det är en angelägen uppgift för Industrifonden att stödja teknikupphandlings- och underleverantörsprojekt samt EUREKA-samarbete. Särskild uppmärksamhet bör ägnas nyetablerade teknikbaserade förelag och småföretag med kvalificerade utvecklingsprojekt. Fonden avseratt närmare studera möjligheterna till ett ökat samarbete med banker för att utveckla sitt redan etablerade stöd genom garantier.

Det statliga stödet till standardisering föreslås reformeras och öka. Inom SlS-Standardiseringskommissionen föreslås ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd bli inrättade.

Lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning kompletteras med ett bemyndigande för statens mät- och provstyrelse (MPR) alt även kunna ackreditera certifieringsorgan. Bidraget till riksmätplatserna som fördelas av MPR föreslås öka.

Verksamheten vid statens provningsanstalt (SP) föreslås fortsätta enligt de riktlinjer som lagts fast för treårsperioden 1989/90-1991/92. SP föreslås öka sina insatser när det gäller FoU-verksamheten och medverkan i det internationella samarbetet särskilt inom Europa.

Internationalisering

I propositionen redovisas omfattningen och utvecklingen av näringslivets investeringar i utlandet och utländska investeringar i Sverige. Det föreslås att samrådet med de svenska internationellt verksamma storföretagen intensifieras beträffande frågor som rör internationalisering. I propositionen slås fast att den svenska lagstiftningen om kontroll av utländska

Industridepartementet	1990/91	Ram 19
A5 Internationellt samarbete
på företagsområdet	6000
Bl Statens industriverk:
förvaltningskostnader	65 957	_
B2 Statens industriverk:
utredningsverksamhet	5 250	_
B4 Ålgärder för alt främja
industridesign	5000 .	15 000
B7 Småföretagsutveckling	215300	645900
C4 Åtgärder för atl främja
utländska investeringar
i Sverige	1500	5000
E5 Infriande av pensionsgaranli
för FFV AB	1000
E6 Värdepappersskatt vid för-
säljning av vissa aktier
ägda av staten	400000
F3 Bidrag till Stiftelsen
Sveriges tekniskt-velenskapliga
attaché-verksamhet	30700
F8 Statens provningsanstak:
Uppdragsverksamhet	1
F9 Bidrag till statens
provningsanstak	41 135
FIO Statens mät- och prov-
styrelse: Myndighets-
verksamhet	1
F11 Statens mät- och prov-
styrelse: Bidrag lill riks-
mälplatsverksamhel	8000
F14 Bidrag till Standardiserings-
kommissionen	32 278	_
F22 Industriell utveckling m. m.
inom verkstadsteknikområdet	50000	150000

1992/93

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1990 Prop. 1989/90:88

Närvarande: statsråden Engström, ordförande, och Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsråden Molin och G. Andersson

Proposition om vissa näringspolitiska frågor

Statsrådet Molin anför:

En samlad näringspolitik för ökad tillväxt Utgångspunkt

Den svenska samhällsutvecklingen har under efterkrigstiden präglats av en framgångsrik välfärdspolitik byggd på full sysselsättning, social trygghet och rättvis fördelning. Medborgarnas välfärd har hela tiden varit ett överordnat mål för den socialdemokratiska politiken och det yttersta syftet med regeringens insatser inom olika områden.

Detta var också den självklara utgångspunkten vid regeringsskiftet år 1982, då det långsiktiga tryggandel av den allmänna välfärden saltes i förgrunden genom en politik som syftade till full sysselsättning och ett ökat sparande för ekonomisk balans och framtidsbyggande. En summering av den tredje vägens politik visar på en otvetydig framgång inom vikliga områden.

Genom den tredje vägens politik har den svenska industrin kunnat dra nytta av en förbättrad världskonjunktur. Det har genom en konsekvent politik varit möjligt att successivt minska del statliga budgetunderskottet samtidigt som arbetslösheten kunnat hållas på en historiskt sett, och i internationell jämförelse, myckel låg nivå. Som en följd därav har Sverige i dessa avseenden ell gott utgångsläge inför 90-lalet.

De ekonomiska problem som vi i dag slår inför är i flera avseenden av en annan karaktär än de som var vägledande för politikens utformning år 1982. Då var arbetslösheten mer än dubbelt så hög som i dag, industriproduktionen snarast minskade och statens budgetunderskott uppgick till 90miljarder kronor. Då var inte heller insikten om miljöproblemens allvar tillräckliga. I dag är arbetslösheten rekordlåg, industriproduktionen härunder lång tid ökat och statens budget är i balans. Dagens problem har till betydande del sitt ursprung i en historiskt sett myckel långvarig högkonjunktur med påfallande tendenser lill överhettning.

Dessa olikheter betyder emellertid inte alt problemen är mindre allvarli
ga. Vi har i dag en pris- och löneslegringslakl som inte långsiktigt är 12

förenlig med samhällsekonomisk balans. Även om skillnaden minskat Prop. 1989/90:88 under del senaste året är den svenska inflationen fortsalt hög i förhållande lill våra konkurrentländer. De svenska företagens prisökningar har medfört förlorade marknadsandelar både på export- och hemmamarknaden.

Samtidigt är sparandel i den svenska ekonomin otillräckligt. Förbättringen av den offentliga sektoms ekonomi har inte kunnat uppväga en försämring av den privata sekloms sparande, vilket medfört ell betydande underskott i bytesbalansen. För atl förtroendet för den svenska ekonomin skall kunna bibehållas är det nödvändigt all sparandel ökar och all vi därigenom kan uppnå balans i våra utrikes betalningar.

Om inte dessa problem får sin lösning finns en risk all de ekonomiska fömtsättningarna snabbi försämras. Del är därför nödvändigt all med kraft och inom alla relevanta områden utforma politiken för all motverka en sådan utveckling. 1 det arbetet krävs insatser av såväl kortsiktig som långsiktig natur.

Behovet av ökad tillväxt

En viktig förklaring lill problemen i den svenska ekonomin är alt den ekonomiska tillväxten inte varit tillräckligt hög för att både sanera ekonomin och öka utrymmet för reformer öch privat konsumtion.

För att klara den utmaning vi nu slår inför all utveckla välfärden med bibehållen balans i ekonomin krävs därför en snabbare ekonomisk tillväxt. Genom ekonomisk tillväxt skapas utrymme, inte bara för ökad privat konsumtion, ulan också för den offentliga sektorns verksamhet och ordentliga satsningar på en bättre miljö.

Den ekonomiska tillväxten är visserligen inget mål i sig, men en stark ekonomi är i flera avseenden avgörande för en tryggad välfärd. Detta visades inte minsl av utvecklingen under 1970-talels senare del, då sjunkande investeringar och neddragningar av produktionen medförde en ökad utlandsskuld, sjunkande reallöner och en dramatisk försämring av det stalsfinansiella läget.

En stark ekonomi baserad på ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att Sverige skall kunna bibehålla ett betydande mått av nationell handlingsfrihet. En stabil ekonomisk utveckling innebär att vi på viktiga samhällsområden har möjlighet att med god framförhållning välja de lösningar som främjar övergripande politiska mål vad avser exempelvis sysselsättning och regional balans.

Del är de enskilda människornas arbete som är grunden för den ekono
miska tillväxten och för möjligheterna alt utveckla välfärden. Människor
nas vilja till arbete är därför nationens viktigaste tillgång. Med denna
utgångspunki har den socialdemokratiska politiken alltid byggt på princi
pen all den tillväxt som skapas skall fördelas rättvist. Tillväxten får heller
inte komma lill stånd på ett sätt som ger upphov till orättvisor och ökade
klyftor i samhället. Det innebär bl. a. att sparande och kapitalbildning måste
ske på sådana villkor alt kravet på en rättvis fördelning uppnås. Tillväxten
förutsätter samverkan mellan olika parter i samhället och en rättvis fördel- 13

ning av resultatet är också nödvändig för alt alla skall känna delaktighet och Prop. 1989/90:88 ansvar för utvecklingen.

Den ekonomiska tillväxten får inte komma lill stånd på bekostnad av andra mer övergripande mål för samhällsutvecklingen såsom förbättrad miljö och livskvalitet. Målet är inte atl under alla förhållanden maximera den ekonomiska tillväxten. När det gäller att sätta gränser för olika verksamheter måste hänsyn las till människor och miljö. För att långsiktigt klara full sysselsättning, förbättrad standard och social trygghet krävs det både en stark ekonomi och en god livsmiljö.

Motsättningama mellan dessa mål skall emellertid inte överdrivas. Tillväxten är i regel en fömtsättning för alt nå de välfärdsmål som satts upp inom olika områden. Ett ökat ekonomiskt utrymme gör del lättare all exempelvis införa ny teknik som minskar energiförbmkningen och en negaliv miljöpåverkan. Del gör del också möjligt att bedriva en politik som minskar de regionala obalansema och stöder utsatta gmpper. Kritiken mot en hög ekonomisk tillväxt som ell mål kan således tolkas som en kriiik mol ett alltför snävt sätt atl mäta tillväxten. Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning om hur miljöaspeklema bättre skall kunna komma till uttryck i nationalräkenskaperna. Detta bidrar lill ett bättre beslutsunderlag när del gäller atl ge miljön en ökad vikt i ekonomiska beräkningar och bedömningar.

Näringspolitikens roll

Ekonomins funktionssätt och näringslivels utveckling är beroende av en rad olika beslut som fallas av enskilda aktörer. Näringspolitikens uppgift är inte atl ersätta de initiativ som las av individer och förelag. Den primära uppgiften är i stället alt genom olika insatser aktivt främja /brw/-sätlningarna för näringslivets förnyelse och den tillväxt som krävs för all trygga och utveckla välfärden.

Detta sker främst genom ansvaret för en väl fungerande infrastmktur och att den omgivning förelagen har all verka i präglas av klara regler som ger möjlighet till god framförhållning och flexibilitet. 1 vissa fall finns det emellertid skäl för samhället att la ansvar även för mindre generella insatser. För att dessa vid varje givet tillfälle skall bli så verkningsfulla som möjligt måste utrymme finnas för atl anpassa åtgärderna lill de problem som är specifika för en viss gmpp av företag eller en bransch. Det kan gälla exempelvis riktade utbildnings- och finansieringsinsatser.

Ekonomins olika delar kan inte betraktas som inbördes oberoende. Om fömtsättningarna för verksamheten inom en sektor förändras får del i regel effekter även inom andra områden. Näringspolitiken kan därför inte avgränsas lill insatser som är direkt riktade till förelag. Arbetet med atl stärka och utveckla svenskt näringsliv måste ses i ell bredare perspektiv, där insatser inom skilda områden och på olika nivåer samverkar för att skapa gynnsamma förhållanden.

I anslutning till årets budgetproposition redovisades vissa förändringar
avseende regeringens arbetsformer, vilket bl.a. innebar att en särskild
slalsrådsgmpp bildades för samordning av de näringspolitiska frågorna. 14

Gruppens arbete kommer inledningsvis att inriktas på utformningen av en Prop. 1989/90:1 långsiktig och sammanhållen strategi för att främja näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten. Detta kommer bl.a. att innebära en analys av de förändringar som på olika sätt kan tänkas påverka ekonomins funktionssätt under 1990-lalel och en fortlöpande utvärdering av olika näringspolitiska insatser. Flera olika områden såsom kommunikationsväsendet, energiförsörjningen, utbildningsfrågor och den ökade internationaliseringen är därvid av intresse. Detta innebär alt olika typer av insatser kan aktualiseras vid sidan av de som vanligen ansetts förknippade med näringspolitiska initiativ i en snävare mening. Bland annat måste höga krav ställas på tillväxtens kvalitet och innehåll. Arbetet måste även innefatta en öppen dialog med företag, myndigheter och anställda.

De förslag som nu läggs fram är ett första steg i detta arbete. I det följande redovisas först näringspolitikens inriktning pä medellång sikt och därefter de områden som kan anses särskilt angelägna alt beakta vid politikens utformning. Min avsikt är all under 1990 och 1991, med dessa riktlinjer som utgångspunkt, återkomma med ytterligare förslag ägnade att främja fömtsättningarna för en ökad tillväxt.

I föreliggande proposition redovisas emellertid också vissa konkreta förslag till åtgärder och förändringar. Det gäller i första hand frågor som varit föremål för tidigare utredningar och där det inte finns anledning alt avvakta med förslag.

Näringspolitiska riktlinjer Politikens allmänna inriktning

Den potentiella BNP-tillväxlen bestäms av hur tillgången på arbetskraft förändras och av produktivitetsutvecklingen. Enkelt uttryckt innebär det alt vårt välstånd ytterst är avhängigt hur myckel vi får ut av de resurser vi sätter in i olika typer av produktion. En produktivitetsökning kan utnyttjas på olika sätt. Den gör del möjligt att producera mer med en given arbetsinsats, men kan även utnyttjas för all producera lika mycket med en mindre arbetsinsats. Förändringar i produktiviteten påverkar därför, på ett omedelbart sätt, vår handlingsfrihet i en rad avseenden, exempelvis förutsättningarna för reallöneökningar och en förkortning av arbetstidens längd.

Den låga tillväxttakten i svensk ekonomi är i betydande utsträckning betingad av att produktivitetsutvecklingen under senare år vant alltför svag. Näringspolitiken måste därför i ökad utsträckning inriktas på åtgärder som stimulerar ett ökat utbyte av insatta resurser i befintliga verksamheter. Det sker bl. a. genom insatser som påverkar faktorer relaterade till tekniska och organisatoriska lösningar saml arbetskraftens yrkesskicklighet.

Eftersom produktivitetsutvecklingen skiljer sig ål mellan olika förelag
och sektorer, bestäms tillväxten / ekonomin som helhet inte bara av pro
duktivitetsutvecklingen i enskilda företag och sektorer utan också av hur
den relativa storleken på dessa förändras. Därför måste en samlad närings
politik för ökad tillväxt även omfatta ålgärder som främjar rörhghet och 15

flexibilitet. Denna typ av insatser är dessutom viktig för att påverka utbudet Prop. 1989/90:88 av arbetskraft, vilket varierar med dels den demografiska utvecklingen i form av födelsetal, åldersstmktur, migration m.m., dels lagstiftning och avtal vad avser arbetstidens längd, sjukfrånvaro samt människors val mellan arbete och frilid.

Regeringen har givit en särskild delegation i uppdrag all studera produktivitetsfrågorna. Delegationen skall kartlägga förhållandena samt föreslå åtgärder som leder till förbättringar.

Områden av särskild betydelse

Utvecklingen såväl inom landet som i vår omvärld innebär att fömtsättningarna för företagens verksamhet ständigt förändras. Näringslivet ställs hela tiden inför nya krav, vilket innebär all näringspolitiken fortlöpande måste anpassas lill de nya villkor som gäller. En långsiktig näringspolitisk strategi måste la sin utgångspunkt i de områden som är av övergripande betydelse för näringslivels framtida möjligheter och där insatser från samhällets sida aktivt kan bidra till en positiv utveckling. Parallellt med aktiva insatser inom viktiga områden krävs en fördjupad analys av framtida krav och en ständig utvärdering av möjliga framkomstvägar.

Internationaliseringen

Sverige är en relativt liten och gentemot omvärlden öppen ekonomi. Vid näringspolitikens utformning är det därför nödvändigt att beakta de förändringar som sker på internationell nivå. Vi har under de senaste åren upplevt en ökad grad av internationalisering, vilken tydligt markeras av de västeuropeiska ländernas intensifierade strävan all förverkliga en enhetlig marknad. Sverige deltar aktivt i detta arbete, bl. a. genom de förhandlingar som nu förs mellan EFTA och EG i syfte att etablera ell europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. När del gäller Östeuropa lorde utsikterna till snabba ekonomiska framsteg vara begränsade, vilket inte hindrar att den omdaning som där sker på ett påtagligt sätt kan påverka fömtsättningarna för svenskt näringsliv. Ett viktigt led i Östeuropas ekonomiska förnyelse är uppbyggnaden av en modern infrastmktur och industri. Svenska förelag ligger mycket långt framme inom dessa områden, vilket borde öppna betydande möjligheter för avsättning av svenska industriprodukter.

Sverige har mycket all vinna på öppna och goda relationer med omvärlden. Möjligheterna all genom frihet i handelsutbytet utnyttja en internationell arbetsfördelning har alllid varit av stor betydelse för välfärdsutvecklingen i vårt land och del finns inga skäl alt ändra vår i gmnden positiva inställning till internationaliseringen.

Under senare år har såväl svenska företags investeringar i utlandet som
utländska företags investeringar i Sverige ökat i omfattning. En utveckling
som i många fall är ett uttryck för en fortgående intemationell stmktur
omvandling. 1 takt med den ökade intemalionaliseringen skärps också kra
ven på näringspolitiken och inom samtliga områden av betydelse för nä- 16

ringslivels utveckling och den ekonomiska tillväxten måste hänsyn i dag las Prop. 1989/90:88 till en ökad rörlighet över nalionsgränsema. Del är därför nödvändigt alt gemensamma ansträngningar görs inom landet för alt utveckla och rätt använda Sveriges konkurrensfördelar inom olika områden.

En viktig del i regeringens strategi för all möta en ökad internationalisering och upprätthåha Sveriges ställning som ledande industrination är ell aktivt deltagande i del intemationella samarbetet. Sveriges medverkan i integrationsarbetet mellan EFTA och EG, liksom pågående GATT-för-handlingar, är vikliga led i en sådan process. Sverige måste på ett tidigt stadium och på olika nivåer delta vid utformningen av intemationella normer och regler på olika områden. Det gäller dels all våra inlemationdll verksamma förelag garanteras likabehandling i ullandel, dels frågor som rör utformningen av exempelvis statliga stödåtgärder, regler för offentlig upphandling, konkurrensregler, miljölagstiftning och arbetsrätt. Del handlar även om skattelagstiftningen liksom människors möjligheter all arbeta och studera i andra länder. I detta arbete är del emellertid inte möjligt all dra nytta av inlemalionaliseringens alla fördelar och samtidigt välja bort alla nackdelar.

En ökad öppenhet gentemot omvärlden innebär en rad nya möjligheter men är samtidigt en utmaning. För många förelag ökar konkurrensen, vilket ställer höga krav på effektivitet och fömydseförmåga. Regeringens strategi kan därför inte begränsas lill ell aktivt svenskt dellagande i del intemationella samarbetet. Den måste även bygga på sådana insatser som mer direkt främjar den industriella utvecklingen inom landet. De svenska förelagen måste bl. a. ges möjlighet all delta i de europeiska forskningsprojekten på samma villkor som förelagen inom EG. Genom informations- och utbildningsinsatser måste stimulans ges ål de mindre och medelstora förelag som inte själva har de resurser som krävs för alt fullt utnyttja de möjligheter som följer med utvecklingen. Som exempel på insatser kan nämnas ulveck-lingsfondemas informationsverksamhet och de förhandlingar som för närvarande förs om EFTA-ländemas medverkan i EG:s småföretagsprogram.

1 syfte all främja fömtsättningama för näringslivels utveckling inom landet och stärka förelagens anknytning lill Sverige lägger regeringen stor vikt vid en fortlöpande och öppen dialog med förelagen och de fackliga organisationema. Sådana möjligheter ges inom ramen för bl. a. det näringspolitiska rådet. Rådets arbetsformer och inriktningar bör övervägas så att det i högre grad än idag kan utgöra ett ändamålsenligt fomm för konkreta diskussioner kring frågor som rör näringslivet.

1 en allt mer inlemationaliserad värld ställs svenska förelag hela tiden inför nya utmaningar. I takt med förändringama ställs också nya krav på politikens inriktning vilket bl. a. får effekter på näringspolitikens utformning. En viktig del av slalsrådsgmppens arbete blir alt analysera inlemalionaliseringens betydelse i olika avseenden och mol denna bakgmnd utforma en ändamålsenlig nationell strategi för all främja näringslivels utveckling och konkurrenskraft.

2 Riksdagen 1989/90. 1 .saml Nr 88

Avreglering Prop. 1989/90:88

Olika typer av regler som påverkar den ekonomiska aktiviteten är ofta nödvändiga, men måste hela liden anpassas så all de främjar ekonomins funktionssätt. De får inte försämra möjlighetema att ta lill vara de effektivitetsvinster som kan göras genom en ständig prövning och omfördelning av ekonomins resurser. Utgångspunkten måste vara att skapa klara och enhetliga regler saml all förelagen vid föreslående ändringar ges rimliga möjligheter lill framförhållning och anpassning.

Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för all skapa mer ändamålsenliga regler. 1 syfte atl stärka konkurrensen har avregleringar skett på kredilmarknaden liksom inom transportområdet och vad avser telekommunikationer. Mot samma bakgmnd har beslut också fattats om alt avskaffa importrestriktionerna på textil- och konfeklionsområdet. På jordbmksområdet väntas en inhemsk avreglering leda lill dämpade priser. En proposition om en reformering av jordbmkspolitiken kommer att lämnas under våren 1990. Regeringen har också tillsatt en utredning med uppgift alt se över hur konkurrenspolitiken ytterligare kan stärkas. Utredningen skall överväga ändringar i gällande konkurrenslagstiftning och föreslå ålgärder som minskar omfattningen av offentliga regleringar av näringslivet.

Skallereformen innebär all beskattningen blir neutral och likformig. Detta bör leda lill en mer effektiv resursanvändning och att fömtsättningarna för tillväxt förbättras. Reformeringen av företagsbeskattningen medför all företagen i sin verksamhet kommer ägna mindre uppmärksamhet åt olika skattehänsyn och mer se lill företagens produktivitet och lönsamhet.

I slutet av år 1983 lillkaUade regeringen en särskild arbetsgmpp, den s. k. normgmppen, för atl gå igenom sådana regler som onödigtvis fördyrar näringslivels verksamhet. Normgmppens uppdrag var lidbegränsat och har i stor utsträckning byggt på kontaktverksamhet och arbete med attitydförändringar. Genom beslut förra året inordnades normgruppens verksamhet i industridepartementels ordinarie organisation, där frågoma ges fortsatt hög prioritet. Avsikten är bl. a. att regelförändringar som föreslås framledes skall prövas från utgångspunkten hur de påverkar fömtsättningarna för de för framliden så betydelsefulla småföretagen.

Arbetet med all se över olika slag av nationella och internationella regelsystem utgör ett viktigt led i arbetet med att underlätta en effektiv resursanvändning. Statsrådsgmppen för näringslivsfrågor har därför anledning all nära följa utvecklingen och överväga nya initiativ inom området.

Energi

Den pågående omställningen av energisystemet har som syfte att landels behov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska, sociala och miljöpolitiska mål.

För en betydande del av den svenska industrin är god tillgång på elenergi en viktig fömtsättning för konkurrenskraften. De elintensiva branscherna sysselsätter omkring 100000 personer och svarar för närmare en tredjedel av industrins förädlingsvärde och export.

I anslutning till riksdagens beslut om kämkraflens avveckling uppdrog Prop. 1989/90:88 regeringen ål en särskild utredningsman all redovisa avvecklingens effekter pä den elintensiva industrins konkurrensförhållanden. Regeringen har vidare uppdragit åt bl. a. statens energiverk all utreda vissa frågor rörande energihushållning och effektivare elanvändning. Resultaten från de olika utredningar som nu arbetar kommer all ligga lill gmnd för den energipolitiska proposition som regeringen avser att förelägga riksdagen hösten 1990. Utgångspunkten är all energipolitiken måste inriktas på långsiktigt bärkraftiga lösningar som skapar möjlighet till god framförhållning och bibehållen konkurrenskraft.

Energiforskningens inriktning och omfattning lill och med budgetåret 1992/93 behandlas i den proposition om forskning (1989/90:90) som regeringen tidigare lagt fram.

Arbetslivet

Den yttersta gmnden för välstånd är alllid de enskilda människornas arbetsinsatser. Den fulla sysselsättningen, liksom god motivation och yrkesskicklighet bland de anställda utgör därför centrala mål i en politik för ökad tillväxt. Möjligheten lill ell utvecklande och stimulerande arbete är dessutom viktigt för den enskildes sociala trygghet, självförverkligande och oberoende. Dåligt organiserade arbetsplatser och oförmåga att ta till vara de anställdas kunskaper innebär alllid ell slöseri med resurser.

Den snabba utvecklingen mol ell mer kompelenskrävande och kunskapsintensivt arbetsliv innebär utan tvekan ökade krav på de anställdas erfarenheter och att förmågan att möta förändringar blir en allt viktigare faktor för alt stärka det svenska näringslivels konkurtenskraft.

Kunskap och delaktighet bland de anställda ökar också förståelsen för nödvändiga förändringar. 1 svensk industri har betydande stmklur-omvandlingar skett inom viktiga branscher och del samlade resultatet är all vi i dag har en mer livskraftig induslristmklur än flera andra länder, vilka har den omställningsprocess framför sig som vi redan gått igenom. Omstruktureringen av den svenska industrin har kunnat ske genom en aktiv och konslmktiv medverkan från de anställdas sida.

Samhället har ell ansvar, inte bara för en god gmndutbildning, utan också för alt fömtsättningar skapas för en fortlöpande vidareutbildning i olika former. Del är ett viktigt led i en politik för ökad tillväxt all utveckla ändamålsenliga former för sådan utbildning. Strävan är att åstadkomma ell flexibelt och högkvalilalivt utbildningssystem på alla nivåer. Utbildningen skall inte enbart innebära fördjupade kunskaper i del egna yrket, ulan måste även vara så anpassad att den underlättar de anställdas möjligheter att byta verksamhet. Del ger den enskilde en starkare ställning på arbetsmarknaden, det ger en ökad valfrihet och är samtidigt en fömtsättning för näringslivels förnyelse.

Dessa frågor kommer att ägnas ytterligare uppmärksamhet. För närva
rande bedrivs inom utbildningsdepartementet en omfattande översyn av
vuxenutbildningens stmktur och organisation. Avsikten är att under nästa
år komma med förslag lill en strategi inom detta område på kort och lång 19

sikt. Regeringen kommer inom en nära framlid också atl tillsätta en Prop. 1989/90:88 särskild utredning om kompetensutveckling i arbetslivet. Utredningens uppgift blir all kartlägga behoven och överväga ålgärder för all stimulera kompetensutveckling i arbetslivet.

Dåliga arbetsmiljöer leder inte bara lill en oacceptabel fysisk och psykisk ohälsa, del innebär också all arbetets kvalitet och de enskildas prestationsförmåga försämras. Utslagningen drabbar såväl unga som äldre och skapar kostnader i form av mänskligt lidande, produktionsbortfall och utgifter för bl. a. förtidpensionering och vård. Insatser för all förbättra arbetsmiljön och undvika utslagning förenar därför kravet på sundare och säkrare arbetsplatser med strävan efler ökad produktivitet.

Som ell led i arbelet med all komma till rätta med dåliga arbetsmiljöer och ge de människor som drabbats möjligheter att komma tillbaka lill arbetslivet, har regeringen inrättat en särskild arbelslivsfond. Fondens medel, som kommer alt uppgå till drygt 10 miljarder kronor, skall användas för all stimulera arbetsgivare till förbättringar av arbetsmiljön saml lill yrkesinriktad rehabililering.

Vidare bedrivs inom ramen för arbelsmiljökommissionen ett intensivt arbete för all kunna föreslå ålgärder för bättre, sundare och säkrare arbetsplatser. Avsikten är all kommissionen skall vara klar med sitt arbete i juni 1990. Kommissionens arbete kommer all följas av ytterligare åtgärder från regeringens sida.

Genom förbättringar inom arbelsmiljöområdet och sjukförsäkringssystemet är det möjligt all minska mänskligt lidande och bättre ta lill vara människors kunnande. Minskade långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar ökar arbetskraftsdeltagandet och ger fler möjlighet lill ell innehållsrikt arbetsliv. En ökad tonvikt vid den s. k. arbetslinjen i socialförsäkringssystemet är etl viktigt steg i detta avseende och innebär bl. a. kraftigt ökade insatser för rehabililering som underlättar ell återinträde på arbetsmarknaden.

Under de närmaste åren måste ytterligare ansträngningar göras för all bättre ta till vara och utveckla de anställdas kunskaper och förmåga. Detta kräver insatser inom en rad olika områden, såsom utbildning, rehabililering och arbetsmiljö. I dessa frågor har även de enskilda förelagen ell betydande ansvar. Den fömyelse av näringslivet som eftersträvas måste också innebära en fömyelse och förbättring av arbetets innehåll och organisation.

Forskning, utbildning och teknisk utveckling

Av gmndläggande betydelse för tillväxten och välfardsulvecklingen är
utbildning och kunskapsuppbyggnad. Utbildning, gmndforskning, tilläm
pad forskning och produktutveckling är centrala områden för atl stärka
den kunskapsbas som är nödvändig för en kontinuerlig fömyelse. Denna
kunskapsuppbyggnad har ofta betydande positiva spridningseffekter, var
för det är motiverat med olika former av insatser via den offentliga
sektorn. Vad avser utbildning, gmndforskning och tillämpad forskning är
motivet all dessa verksamheter, bl. a. på gmnd av deras långsiktiga karak
tär, annars inte skulle komma lill stånd i tillräcklig omfattning. I de fall det 20

finns behov av riskdelning kan del också vara motiverat med statliga Prop. 1989/90:88 insatser, vad avser del sista stegel all föra en teknisk lösning från ritbordet lill en kommersiellt gångbar produkt eller process.

Den tekniska gmndforskningen utgör basen för god teknisk utbildning och de intemationella kontakter som är en viktig källa lill ny kunskap. Del är därför angelägel all den tekniska gmndforskningen har en omfattning som långsiktigt tryggar vår kompelens och kunskapsbas. Under senare år har emellertid gmndforskningens andel av den tekniska forskningen minskal. 1 den proposition om forskning, som regeringen lagt fram, föreslås därför atl den tekniska gmndforskningen stärks genom inrättandet av etl särskilt leknikvelenskapligl forskningsråd. I propositionen om forskning återfinns även andra förslag av långsiktig industriell betydelse, exempelvis en kraftig uppräkning av anslaget för europeiskt FoU-samarbele, anslag lill rymdverksamhet och etl särskilt program för utveckling av miljöteknik.

Tillskapandet av ett leknikvelenskapligl forskningsråd innebär all de resurser som styrelsen för teknisk utveckling, STU, har lill sitt förfogande kan koncentreras på tillämpad forskning och teknisk utveckling. Del innebär också all STU:s profilering mol FoU-behoven i de små och medelstora förelagen stärks. Förändringama motiverar även en översyn av STU:s arbetsuppgifter och programstmktur.

Verkstadsteknik kommer alt vara ell område av särskild betydelse under 1990-talel. Del gäller inte minst för den viktiga gmpp av små och medelstora företag, vilka arbetar som underleverantörer. Mol denna bakgmnd föreslås särskilda FoU-salsningar inom ramen för ett nationellt program på detta område. Avsikten är all stärka förelagen genom all främja utvecklingstakten och introduktionen av ny teknik.

Inom flera industrielll vikliga områden, exempelvis kraftproduktion, telekommunikation och vägtransporter, är den offentliga sektom en viktig aktör. Dessa s. k. utvecklingsblock spelar ofta stor roll för den industriella aktiviteten och del är därför angelägel all samhället aktivt, målmedvetet och i olika skeden verkar för all utvecklingen inom dessa sektorer bidrar till att skapa fömtsättningar för ökad tillväxt.

Den svenska kunskapsbasen måste utnyttjas mer effektivt. I syfte all öka den ekonomiska tillväxten är del angelägel all nya tekniska lösningar också kan omsättas i kommersiellt gångbara produkter och processer. Ålgärder för atl stimulera en bred användning av ny teknik inom alla områden är därför viktiga. Traditionellt har den tekniska forskningen främst riklats mol behoven inom tillverkningsindustrin. I takt med en ökad privat och offentlig tjänsteproduktion, där produktivitetsutvecklingen enligt tillgänglig statistik varit relativt låg, är del emellertid angelägel alt behovet av ralionaliseringslösningar även inom dessa sektorer kan tillgodoses.

Särskilda insatser bör riktas mol de mindre förelagen, inte minsl de som är verksamma som underleverantörer. Dessa förelag utgör en viktig bas för återväxlen i del svenska näringslivet, men hämmas ofta i sin tillväxt på gmnd av bristande resurser all utveckla kompetens och inhämta information. Risken är atl många bärkraftiga idéer aldrig realiseras och att onödiga

konkurser drabbar de nyetableringar som kommer lill stånd. Del är ell Prop. 1989/90:88 samhällsekonomiskt intresse all avhjälpa dessa brister.

Trots en myckel god tradition på området och betydande satsningar inom förelag och institutioner svarar Sverige för endast en liten del av den totala forskningen i världen. Intemationella kontakter har därför alllid varit av avgörande betydelse för möjlighetema atl bibehålla en forskningsmiljö av hög kvalitet inom landet. Ytterligare insatser bör göras för all öka de svenska förelagens och forskningsinstilutionemas intemationella utbyte. Av särskilt intresse är de möjligheter som nu öppnar sig inom EG:s ramprogram för FoU och inom del s. k. Eurekasamarbelel. Det är också angelägel all pröva Sveriges möjligheter atl på andra vägar tillgodogöra sig de forsknings- och utvecklingsresultat som framkommer i andra länder.

Betydelsen av teknisk forskning och utveckling pekar på behovet av ålgärder som stärker och breddar den svenska kunskapsbasen. Inlemationdll deltagande är en viktig del i detta. Del finns därför anledning all uppmärksamma hur intemationellt kunskapsutbyte mellan forskare, studenter m. m. kan förbättras. Del är också viktigt all stimulera intresset för forsknings- och utvecklingsarbete i företag och branscher som traditionellt inte ägnat sig ål sådan verksamhet.

Kapitalförsörjningen

Trots all avregleringen på kredilmarknaden väsentligt förbättrat fömtsättningama för en effektiv kapiialförmedling har många små och medelstora förelag i dag brist på riskkapital. Del gäller inte minsl teknikbaserade företag som kräver betydande investeringar i produktutveckling, utmstning och marknadsföring.

Samtidigt finns det bland dessa förelag en betydande potential för teknisk och kommersiell fömyelse. Samhället bör därför ta ell ansvar för all bärkraftiga idéer verkligen realiseras och inte faller bort som en följd av brister i kapitalförsörjningen. Företagens finansieringsbehov varierar emellertid mellan olika verksamheter, varför formema för statens finansiella stöd inte bör avgränsas till exempelvis möjligheten att ge lån. 1 stället bör insatsema kunna anpassas till del enskilda förelagels behov.

Mol denna bakgmnd och de senaste årens utveckling på kredilmarknaden finns det därför skäl att ompröva väsentliga delar av den finansieringsverksamhet som bedrivs via de regionala utvecklingsfondema. En betydande del av de resurser som utvecklingsfondema har lill sill förfogande för all lämna lån och ulvecklingskapital bör i stället, tillsammans med medel från andra håll, utnyttjas för tillskoll av egel kapital lill förelagen. Dessutom bör del övervägas all så långt del är möjligt ersätta andra delar av statens utlåningsverksamhel med olika former av garantigivning som underiättar finansiering på kapitalmarknaden.

Förelagens riskkapilalanskaffning skall normalt ske genom den ordina
rie marknaden och på de villkor som där gäller. Från flera håll, bl. a. i
näringslivet, framförs emellertid synpunkten all riskkapilalförsöijningen
är ell problem för många tillverkningsförelag. Del finns därför anledning
all närmare studera de eventuella problem som kan finnas i samband med 22

kapitalbildningen och hur dessa i så fall kan lösas med bibehållna krav på Prop. 1989/90:88 rättvis fördelning.

Det statliga ägandet

Ett väl fungerande näringsliv fömtsätter en bred och mångsidig bedömning av olika invesleringsallemaliv. I den statliga ägamlredningens belänkande (SOU 1988:38) betonas därför viklen av all del i ekonomin finns en mångfald ägare med olika uppbyggnad, huvudmannaskap och verksamhetsinriktning. Utredningen pekade också på behovet av en klar och väl fungerande ägarfunktion. Utvecklingen under 1980-lalet har visat all del statliga ägandet i dessa avseenden har en viktig uppgift. Genom effekliviseringar och ökad lönsamhet i de statliga förelagen har investeringsulrymme skapats, som bidragit lill industriell utveckling och tryggad sysselsättning inom vikliga områden.

Del är angelägel att den statliga företagssektorn även fortsättningsvis och i ännu högre grad än hillills kan bidra lill en sund och vital näringslivsulveckling i landet. Staten bör som ägare och med bibehållen affärsmässighet även i framliden kunna spela en väsentlig roll i svenskt näringsliv. För all leva upp lill denna målsättning är del nödvändigt all fömtsättningar skapas för all ägarfunktionen kan utövas rationellt och all erforderligt kapital kan ställas lill förelagens förfogande.

Infrastrukturen

En viktig del i näringspolitiken är atl skapa fömtsättningar för en ändamålsenlig infrastmktur i samhället. En god kvalitet på exempelvis transportsystem och telekommunikationer är av central betydelse för den ekonomiska tillväxten.

Utbyggnaden av infrastmkturen skall ske med beaktande av högt ställda miljökrav. En väl fungerande samhällsplanering har betydelse för möjligheterna att begränsa transportbehovet i samhället. Genom bl. a. samplanering av bosläder och arbetsplatser kan kollektivtrafiken ges goda fömtsättningar varvid miljöproblemen kan begränsas.

Gmndema för trafikpolitiken under 1990-talet fastställdes genom riksdagens trafikpolitiska beslut 1988. Del övergripande målet är all erbjuda medborgama och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning lill lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Motsvarande mål har också fastlagts för telekommunikationema.

Näringslivels krav på kommunikationssystemen är av olika slag. Ell ökat behov av rationaliseringar i form av bl. a. förbättrad materialadministration ökar kraven på transportsystemens lidsprecision och flexibilitet.

Denna utveckling kommer sannolikt atl förslärkas på 1990-lalel genom
all storföretagen inför datoriserade produklionsslymingssyslem mdlan
olika produktionsenheter där transportema är en alltmer integrerad del av
produktionskedjan. Detta understryker behovet av ändamålsenliga tele
kommunikationer bl. a. för dataöverföring. 23

Vad gäller persontransporter aktualiseras alltmer kraven på snabbhet Prop. 1989/90:88 och turtäthet. Bakom dessa behov ligger bl. a. den ökande andelen kunskapsberoende verksamheter och önskan all kunna arbetspendla också över längre avstånd.

Kraven på effektiva kommunikationer aktualiseras också av en fortsatt intemationalisering vad gäller handel och kunskapsförsörjning. Utvecklingen inom ett Europa med öppna gränser kommer all medföra ytteriigare krav på transportsystemen och därmed på utformningen av infrastrukturen. Också en ökad transillrafik genom Sverige från våra grannländer påverkar utformningen av transportsystemen. Denna utveckling måste mötas med bl. a. en ökad kombitrafik för in- och utrikestrafik. Mot den bakgrunden bör särskild vikt läggas vid säkra och kapacitetsstarka länkar mellan de svenska och de europeiska väg- och järnvägsnäten.

Underhålls- och investeringsbehoven vad gäller infrastrukturen inom väg- och järnvägssektorn är fram till år 2000 mycket omfattande.

Från näringspolitiska utgångspunkter finns starka skäl för att förbättra Iransportinfraslmkturen. Samtidigt är del inte möjligt atl över statsbudgeten anvisa medel till transportsektorn i tillräcklig omfattning för att avhjälpa de brister som finns. Huvudproblemet är således av finansiell karaktär inom vissa delar av transportsektorn, dvs. för väg och järnväg. Även för lokal och regional kollektivtrafik är resursanspråken mycket större än de budgetmedel som avsätts.

Mol denna bakgrund krävs nu ställningstaganden lill vissa principfrågor rörande finansieringen av underhåll och investeringar i väg- och järnvägsnäten samt ell uppföljande arbete med alt utforma ändamålsenliga finansieringslösningar som bygger på dessa principer. Utgångspunkten bör vara all nödvändiga förbättringar av infrastmkturen finansieras utanför statsbudgeten. 1 avvaktan på resultatet av arbetet med att finna nya finansieringsformer och för att åstadkomma en snabbare utbyggnad än vad som är möjligt inom ramen för anslagen till vägverket och banverket bör vissa ålgärder vidtas. En särskild infrastrukturfond bör därför inrättas för investeringar i järnvägar och kollektivtrafik.

Problemen all finna former för alt finansiera och lösa infrastrukturen har en särskild karaktär och svårighetsgrad i storstadsområdena. Där är inte bara behoven störst. Konkurrensen om mark, pengar och personella resurser är där hårdare än i andra delar av landet. Detta motiverar att dessa frågor hanteras i särskild ordning genom alt särskilda förhandlare en för varje storstadsområde får i uppdrag att i samarbete med bl. a. kommuner, landsting och näringsliv utarbeta överenskommelser i syfte att förbättra trafikförsörjningen och minska miljöolägenheterna från trafiken.

Vad gäller de sektorer som televerket, postverket samt luft- och sjöfartsverket svarar för, råder en betydligt bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på medel, även om man beaktar att kraven även inom dessa delsektorer ar omfattande.

Statsråden Molin och G. Andersson anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokoll för resp. departement.

Statsrådet Molin hemställer all regeringen i en proposition förelägger

Industridepartementet Prop-1989/90:88

Bilaga 1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1990

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om vissa näringspoHtiska frågor

1 Inledning

Riksdagen beslutade våren 1987 om näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74 NU:30 rskr:271).Jag vill nu följa upp och föra vidare vad som där beslutades.

Jag har nyss redovisat min syn på en samlad näringspolitik. Jag har nu för avsikt atl lämna en redogörelse för vissa insatser inom ramen för näringspolitiken som faller inom industridepartementels ansvarsområde.

Regeringen har tidigare vid sin anmälan lill propositionen om forskning (prop. 1989/90:90) behandlat statens initiativ och stöd lill teknisk forskning och industrielll utvecklingsarbete. Där har även berörts förslag om geove-lenskaplig forskning saml forskning om turism och rekreation.

Som underlag för mina allmänna överväganden har inom industridepartementet utarbetats en promemoria om svensk industri i utveckling (Dsl 1990:16).

Jag tar vidare upp frågor som har behandlats i en rad belänkanden och rapporter.

Standardiseringsutredningen (SISU) har avlämnat betänkandet (SOU 1989:45) Standardiseringens roll i EFTA/EG-samarbelel. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som underbilaga 1:1.

Finansieringsulredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd? Till betänkandet har fogats ell antal rapporter (SOU 1989:25). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av utredningen saml en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som underbilaga 1:2 och 1:3.

Ägamtredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv.Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av utredningen saml en sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet som underbilaga 1:4 och 1:5.

Förelagsförvärvsulredningen har avlämnat betänkandet (SOU: 1989:37) Utländska förvärv av svenska företag. Vidare har inom industridepartementet upprättats en promemoria (Ds 1 1989:57). Ändrade regler om utländska förvärv. Såväl utredningen som promemorian har remissbehandlats.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har 26

överiämnat rapporten Svensk havsresursverksamhel på 90-lalel. Rappor- Prop. 1989/90:88 len har remissbehandlats.

Statens industriverk (SIND) har lill regeringen överlämnat följande rapporter.

- Sverige drivhus för internationell konkurrenskraft? (SIND PM 1988:1)

- Riskkapitalet och de mindre förelagen (SIND PM 1988:3)

- Gränslös konkurrens En studie av tre intemationella förelagsmiljöer (SIND PM 1988:7)

- Venlure capitalmarknadema i de nordiska ländema (SIND PM 1989:1)

- Nyföretagande i fem länder (SIND PM 1989:3)

- Nio råd till ett meddslort förelag (SIND 1989:1)

- Svensk industri inför EG 92. En antologi om effekter på handel, branscher, förelag, regioner (SIND 1989:2).

- Summering av erfarenheter från SIND:s design-program (PM 1989-11-28).

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har lill regeringen överlämnat rapporten Effektivare innovalionsprocess. Rapporten har remissbehandlats.

Vidare har ell antal utvärderingar genomförts inom leknikpolilikens område.

Synpunkter och förslag till åtgärder har förts fram i skrivelser från organisationer, förelag och enskilda personer.

Den följande framställningen kommer jag alt disponera på följande sätt.

Inledningsvis behandlar jag del svenska näringslivets utveckling i ell intemationellt perspektiv (avsnitt 2).

Jag går därefter över lill att ge min syn på de förslag som faller under industridepartementets ansvarsområde (avsnitt 3).

I avsnitt 4 behandlas småförelagspoliliken.

I avsnitt 5 behandlas Teknikpoliliken.

1 avsnitt 6 behandlas frågor om statligt företagande.

Avsnitt 7 behandlar frågor om intemationella investeringar.

1 avsnitt 8 redovisar jag upprättande lag förslag och i avsnitt 9 specialmoliveringen till lagen om ändring i lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Avsnitt 10 innehåller min hemställan på andra punkter än de som avser anslagsfrågor.

Anslagsfrågoma för de områden som jag tar upp i avsnitt 4 och 5 behandlas samlat i avsnitt 11. Mina förslag i avsnitten 4 och 5 - i den mån som medel samtidigt begärs för ändamålet är att anse som anslagsvillkor.

2 Det svenska näringslivets utveckling Prop. 1989/90:

2.1 Intemationell bakgrund

1980-talet inleddes med en djup recession i induslriländema, men decenniet har sedermera präglats av en enastående lång period av god ekonomisk tillväxt. Uppgången inleddes år 1983 i USA och spreds med något års eftersläpning lill Europa och Japan.

Tabell 2.1 BNP-utveckling i OECD. Ärlig proceotuell förändring i volym

1960- 1968- 1973- 1979- 1983-
1968 1973 1979 1983 1988

4,4	3,2	2,4	0,6	4,1
10,4	8,4	3,6	3,5	4,4
4,6	4,9	2,4	1,1	2,7
5,1	4,7	2,6	1,4	3,6

IJSÄ Japan

OECD-Europa Hela OECD

Sverige 4,4 3,7 1,8 1,4 2,7

Källa: OECD Historical Statistics, OECD Economic Outlook.

Högkonjunkturen i OECD-ländema har lett lill ell uppsving i den internationella handeln. Mellan åren 1983 och 1988 ökade världshandeln i volym med i genomsnitt 6 %per år, jämfört med 3 % per år under perioden 1973-1983 (tabell 2.2).

Tabell 2.2 Världshandelns tillväxt. Årlig procentuell förändring i volym

1963-1973

1973-1983

1983-1988

Världshandel Importvolym: Industriländer Oljeexporterande u-länder Icke-oljeexporterande u-länder

9,5 17,5

2,5 12 3,5

g -10,5 6,5

Källa: World Economic Outlook, October 1989.

Förändringstalen är avrundade till närmaste halva (0,5) procentenhet

Väridshanddn har dock inte ökat i lika snabb takt under 1980-lalel som under 1960-talet. Detta beror till stor del på all sänkningen av oljepriserna åren 1984 och 1985 samt skuldkrisen hämmat u-ländemas importförmåga.

2.2 Utrikeshandeln

Sverige har genom åren i allt högre grad utnyttjat fördelama med intemationell handel och specialisering. Följaktligen har importens andel av tillförseln av varor och tjänster ökat samtidigt som exporten, vilken ska finansiera importen, fått allt större betydelse för den inhemska produktionen och sysselsättningen. Den intemationella arbetsfördelningen är mest utpräglad inom industrin. 1 dag svarar importen och exporten för nära 50% av tillförseln resp. produktionen av industriprodukter.

Ingenting talar för all intemalionaliseringen av näringslivet skulle avta.
Inom jordbmket, teko och delar av tjänstesektom saml transportsektom 28

finns fortfarande restriktioner som försvårar intemationell konkurrens. Prop. 1989/90: Under 1990-taIet lär dock även dessa och andra sektorer bli alltmer internationaliserade, bl.a. som en följd av den pågående Umguayrundan i GATT och Sveriges närmande lill EG.

EG är Sveriges största exportmarknad

EG är Sveriges största exportmarknad. Under 1980-lalen har drygt 50% av exporten avsatts där. Dämäsl kommer EFTA, vars andel legal på ca 20%. Sammantaget tar alltså Europa emot 70% av Sveriges export.

Den amerikanska marknaden har ökat i betydelse för Sverige. År 1988 gick 10% av exporten lill USA. Den kraftigaste uppgången skedde åren 1982 1984 och var en följd av en myckel snabb ökning av importeflerfrå-gan i USA och en uppgång i dollarkursen.

Japans betydelse som exportmarknad har också ökat, men dess andel är fortfarande liten. Blott 2 % av den svenska exporten levererades lill Japan år 1988.

U-ländemas andel av exporten har legat på i genomsnitt 10% under perioden 1970-1988. Under 1970-talel steg andelen på gmnd av ökad export lill de oljeproducerande ländema. Under 1980-lalel har dessa länders betydelse som marknad minskat.

Slatshanddsländemas andel av den svenska exporten har legal på 2 3 % under perioden 1970-1988.

Industrin dominerar utrikeshandeln

Under 1970- och 1980-talel har exporten till 85 % utgjorts av varor (tabell 2.3). Så gott som hela vamexporten består av industriprodukter. Exporten av reala tjänster domineras av transport- och kommunikationstjänster. De reala Ijänslemas andel av exporten har minskal, framförallt på gmnd av nedgången i Iransportinkomsler från rederinäringen. Uppehållskostnader, dvs. utlänningars köp av varor och tjänster i Sverige, har svarat för blott några procent av exporten.

Tabell 2.3 Exporten av varor och tjänster. Andelar i procent av total export

1970 1980 1988

Varor 84 83 86
Transport- och

kommunikationstjänster H 7 6

Uppehållskostnader m. m. 2 3 4

Övriga reala tjänster 3 7 4

Summa 100 100 100

Källa: Nationalräkenskapema.

2.3 Resursutnyttjande och produktivitet i den svenska Prop. 1989/90:

ekonomin

Resursanvändningen

Resursanvändningen i termer av antalet arbetade limmar i ekonomin ökade med i genomsnitt knappt två tiondels procent per år från 1950 lill mitten av 1960-lalel. Därefter sjönk antalet arbetade timmar med i genomsnitt 0,5% per år fram till början av 1980-lalet. Då vände utvecklingen och mellan åren 1981 och 1988 ökade del totala antalet arbetade limmar med i genomsnitt drygt 1 % per år.

Den mest slående långsikliga förändringen i sysselsättningens fördelning mellan olika sektorer i ekonomin är all näringslivets andel minskat och all den offentliga sekloms andel ökat (tabell 2.4). Med offentlig sektor avses verksamheten vid statliga och kommunala myndigheter saml skolor, sjukhus etc. (vilka tillhandahåller tjänster ulan motprestation eller lill priser som ej är avsedda all läcka kostnadema). Statliga och kommunala affärsverk och aktiebolag räknas däremoi lill näringslivet.

Tabell 2.4 Olika sektorers andel av sysselsättningen (antalet arbetade timmar). Andelar i procent

1970

1980

1988

Jordbruk, skogsbruk, fiske Industri (inkl. energi) Byggnadsindustri Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa

8 28

9 34

100

5 26

8 34

100

4 23

36 28

100

Källa: Nationalräkenskapema.

Antalet arbetade timmar i den offentliga sektom ökade med i genomsnitt 2,5 % per år mdlan åren 1970 och 1988. Den offentliga sekloms andel av sysselsättningen ökade därmed från 21 % lill 28 %.

Industrins andel av sysselsättningen minskade från 28% till 23% mellan åren 1970 och 1988, medan den privata tjänslesektoms andel ökade från 34% lill 36%.

Industrins andel av resursutnyttjandet har minskal också i andra utvecklade industriländer. Del unika med Sverige är all tjänsteproduktionens tillväxt främst skett inom den offentliga sektom.

Produktiviteten

Under 1960-lalel och första hälften av 1970-lalet ökade produktiviteten i industrin med i genomsnitt 6%per år (tabell 2.5). Därefter sjönk ökningstakten till i genomsnitt 2,5%per år mellan 1975 och 1983. Åren 1983-1988 var den genomsnittliga ökningstakten blott 2% per år.

Tabell 2.5 Produktivitetsutvecklingen i näringslivet. Årlig procentuell förändring Prop. 1989/90:1

1963- 1975- 1983-

1975 1983 1988

Jordbruk, skogsbruk, fiske 6 4,5 2

Industri 6 2,5 2

Byggnadsindustri 4 2 2,5

Privata tjänster 3,5 1,5 1

Hela näringslivet 4,5 2,5 2

Källa: Nationalräkenskapema.

Anm: Förändringstalen har avrundats till närmast halva (0,5) procentenhet.

Den markanta nedgången i produktivitetens ökningslakt i industrin under andra hälften av 1970-talet torde till stor del förklaras av att kapaci-letsutnylljandet var lågt. Vidare var invesleringsulvecklingen svag. Å andra sidan skedde en utslagning av olönsam kapacitet och rationaliseringar i industrin, vilka främjade produktiviteten.

Den svaga produktivitetsutvecklingen i industrin under 1980-lalel är anmärkningsvärd mol bakgmnd av den goda industriella utvecklingen i övrigl. Eftersom kapacitetsulnyttjandet i industrin varit högt under senare år kan utvecklingen förväntas spegla produktivitetelens långsiktiga tillväxttakt. Produktivitetens tillväxt bestäms på lång sikt i huvudsak av omfördelning av arbetskraft från lågprodukliva till högproduktiva branscher samt av den takt varmed realkapilalel förnyas.

Produktionsstatistik saknas i stor utsträckning för ijänstenäringarna (handel, restaurang, hotell, transporter och kommunikationer, bank och försäkring, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet m. fl.) varför underlaget för att beräkna produktivitetsutvecklingen i denna sektor är bräckligt. Den långsammare produktiviielslillväxl som uppmäts i Ijänstenäringarna kan delvis vara skenbar.

För den offentliga sektorn saknas överhuvudtaget underlag för atl beräkna produktivitetsutvecklingen.

Produktivitetens ökningstakt har försvagats även i andra industriländer (tabell 2.6). Nedgången under andra hälften av 1970-lalet var emellertid kraftigare i Sverige än i andra länder. Detta kan delvis förklaras av att konjunkturnedgången i Sverige var djupare än i flertalet industriländer och att kapacitetsulnyttjandet följaktligen var lägre.

Under högkonjunkluråren 1983 1988 har produktiviteten i den svenska industrin i genomsnitt ökat i långsammare takt än i andra industriländer.

USA

Japan

Västtyskland

Frankrike

Storbritannien

Italien

Belgien

Nederländema

Danmark

Norge

Sverige

1963-	1975-	1983-
1975	1983	1988
2	2,5	4
9	6	5,5
5,5	3,5	■ 2,5
6	4,5	3
4	2	4,5
5,5	5,5	4
7	6,5	3,5
7	5	3,5
6,5	3	-0,5
4,5	2,5	3=

2,5

160

140

120

100

Diagram 2.2 Industriproduktionen i Sverige och några industriländer. 1974=100


-
-	/
	/
-
■	.-■■ .'■' '

.
■	'V.''""'"
-		--

1070' 1Z ' 14 ' 1 ' 1 ' B'0 ■ 02 ■ 04 ' 06 ■ 8Ö

Sverige

OECD-Europa

Japem

USA

Prop. 1989/90:

vice, något som ytteriigare förstärker behovet av utveckling och förnyelse för Prop. 1989/90: att bibehålla och stärka konkurrenskraften.

Sverige ligger mycket högt i en internationell jämförelse av FoU-investe-ringar (tabell 2.8).

Tabell 2.8 Forsknings- och utvecklingskostnaderna i procent av förädlingsvärdet i företagssektorn

	1981	1983	1985
Västtyskland	2.2	2.3	2.5
Storbritannien	2.1	1.9
USA	2.0	2.2	2.3
Japan	1.6	1.8	2.1
Norge	0.8	1,0	1.4
Danmark	0.9	1,0	l.l
Finland	0.9	1.0	1.3
Sverige	2.3	2.5	3,0

Källa: OECD. .. Uppgift saknas

Svenska företags investeringar i utlandet

Fem storföretag, Volvo, Electrolux, ABB, Ericsson och Saab-Scania har nära 190000 anställda i Sverige och svarar för nästan en fjärdedel av sysselsättningen i industrin. Inklusive underleverantörer sysselsätter dessa företag mer än en tredjedel av de industrianslällda. De fem företagen sysselsätter dock betydligt fler i utlandet än i Sverige. Antalet anställda utomlands uppgår sammanlagt lill 320000.

Antalet anställda utomlands i svenska förelag har ökat från 329000 lill 418000 mellan åren 1985 och 1988 (ABB betraktas som ullandsägl och ingår därför inte i uppgiften för 1988).

Samtidigt som svenska företag expanderar utomlands har utländska investerare förvärvat svenska företag. Enligt företagsförvärvsutredningen har antalet sysselsatta i utlandsägda industriföretag ökat från 42000 år 1970rill II7000år 1988.

2.8 Strukturomvandlingen

Branschstt'ukturens förändring

Stmkturomvandlingen pågår ständigt i en värld med ekonomisk tillväxt, tekniska förändringar och internationell konkurrens. Näringslivets struktur måste hela tiden anpassas så att produktionen inriktas på varor och tjänster för vilka Sverige har de relativt sett bästa förutsättningarna all konkurrera jämfört med andra länder.

Den internationella konkurrensen har spelat en myckel viktig roll för att öka effektivitelen i näringslivet. En vidareutveckling av Sveriges integration med övriga länder i Europa väntas leda till ell fortsatt omvandlingstryck.

Stmkturomvandlingen speglas delvis i förändringar av olika branschers
andel av näringslivet (tabell 2.9). Stora förändringar i produkter och 38

produktionsteknik sker dock också inom de branschaggregat som före- Prop. 1989/90: kommer i statistiken. Exempelvis har utvecklingen från mekanik till elektronik förändrat såväl produkter som tillverkningsmetoder i leleprodukt-industrin. Liknande exempel finns i de flesta branscher.

Tabell 2.9 Industriproduktionens fördelning mellan olika branscher. Andelar i procent

	1970	1980	1988
Råmrubaserad industri
Gruvor Trävaruindustri Massa- och pappersindustri Järn-, stål- och metallverk	3,5 8 7,5 7,5	2 8,5 7 5,5	1,5 6,0 9 5
Verkstadsindustri
Metallvaruindustri Maskinindustri Transportmedelsindustri Varv Instrumentindustri Elektroindustri	9 12 7 2,5 1 6,5	9 13 9 1,5 1 8,5	9 11,5 13,5 0,5 1,5 7,5
Övriga branscher Livsmedelsindustri Tekoindustri Grafisk industri Kemisk industri Jord- och stenvamindustri Annan tillverkningsindustri	10,5 6 5,5 8 4 0,5	10,5 3,5 6,5 9,5 3,5 0,5	9,5 2,5 7 11,5 3 0,5
Summa	100	100	100

Källa: Nationalräkenskaperna.

.4nm: Andelarna har avrundats till närmaste halva tiondels (0,5) procentenhet.

Under perioden 19701988 har de råvarubaserade branschernas andel av industriproduktionen sjunkit från 27% lill 22%. Andelsminskningen gällergruvorna, trävaruindustrin samt järn-och stålindustrin. Däremoi har massa- och pappersindustrins andel av industriproduktionen ökat från 7,5% till 9%.

Verkstädernas andel av industrins förädlingsvärde har ökat från 38 % till 44% mellan åren 1970 och 1988. Ökningen gäller främst transportmedelsindustrin vars andel ökat från 7% till 13,5%.

Bland övriga branscher är den mest markanta förändringen under perioden 1970 1988 alt tekoindustrins andel av industriproduktionen minskat från 6% till 2,5%, medan den kemiska industrins andel ökat från 8% rill 11,5%.

En jämförelse av omställningstaklen i termer av förändringar av branschstrukturen mellan Sverige och andra länder visar inga större skillnader. Enligt en OECD-undersökning där 13 länder ingår, har omställningslakten i Sverige varit ungefär lika hög som i Japan och högre än i Västtyskland (tabdl 2.10).

Källa: OECD, Economies in Transition, 1989.

Anm: Omställningstakten är beräknad som den genomsnittliga absoluta förändringen

i de relativa andelarna for 22 branscher inom tillverkningsindustrin.

Tillgången till råvaror, främst skog, medför all Sveriges industri i högre grad än OECD:s är inriktad på råvarubaserad produktion (tabell 2.11). Den råvambaserade produktionen, som är kapitalinlensiv, har vidare gynnats av all realräntan tidigare varit låg i Sverige jämfört med andra länder. En annan gynnsam faktor för den råvarubaserade produktionen har varit de elpriser som rått i Sverige. Under 1990-lalel förväntas höjda elpriser lill följd av bl. a. behovet av ny dproduklionskapacilet och skärpta miljökrav. Kärnkraflsavvecklingen kommer all påskynda prishöjningarna. Prishöjningar på el som skiljer sig från Sveriges konkurrentländer påverkar industrins stmkturomvandling. De branscher som härvidlag är speciellt känsliga är bl. a. massa- och pappersindustrin saml metallframställning. Regeringen avser förelägga riksdagen en energipolilisk proposition hösten 1990. 1 denna proposition kommer atl redovisas eventuella förslag lill åtgärder för all rimliga konkurrensvillkor skall kunna behållas för denna industri samtidigt som kärnkraften avvecklas.

Tabell 2.11 Specialisering i utrikeshandeln i Sverige och OECD

	Sverige 1980	1988	OECD
	Sverige 1980	1988	1980	1988
Råvarubaserad industri
Skogsindutri Gruvor, stålindustri	7,2 0,5	5,8 0,7	1,1 0,4	1,0 0,6
Verkstadsindustri
Maskinindustri Elektroindustri Transportmedelsindustri	1,5 1,1 1,2	1,3 0,8 1,4	1,8 1,5 1,5	1,4 1,2 1,2
Övrig industri	0,5	0,5	1,0	0,9

.4nm: Specialiseringsgraden for en viss bransch är beräknad som branschens andel av total export dividerad med dess andel av total import.

Den kunskapsinlensiva verkstadsindustrins andel av industriproduk- Prop. 1989/90:88 tionen har växt kontinuerligt under de senaste tjugo åren. Kunskapskapi-lalel, dvs. tillgången till skickliga yrkesarbetare, tekniker, ekonomer och andra experter, blir under 1990-talet allt viktigare för konkurrensförmågan. Sverige har en mångårig tradition inom vissa verkstadsbranscher, t. ex. tillverkning av maskiner för gmvbrylning, skogsavverkning och papperstillverkning. Vidare finns ett stort kunnande när det gäller tillverkning av utmstning för kraftverk och kraftöverföring, telekommunikationer och transportmedel. 1 några fall har statlig upphandling spelat en viktig roll för att utveckla detta kunnande. Inom vissa verkstadsbranscher har alkså svenska förelag förvärvat intemationellt sett hög kompetens.

Två tredjedelar av Sveriges handel består av ett utbyte av produkter som är nära substitut (s. k. inombranschhandd) med länder på ungefär samma kunskapsnivå. Sveriges närmande lill EG under 1990-lalel kommer av alk atl döma all förslärka detta handdsmönsler. Den framlida konkurrenskraften kommer sålunda att i aUt högre grad baseras på förmågan alt differentiera produkter och utnyttja slordriflsfördelar inom speciella segment av marknaden.

Stora förändringar i Sveriges relativa kostnadsnivå kan, åtminstone temporärt påverka, konkurensfömlsällningama. Sålunda medförde devalveringama i början av 1980-lalel all Sveriges relativa lönekostnader sjönk kraftigt. Detta förbättrade lägel för arbetskraflsintensiv produktion. Vidare förbättrades lönsamheten kraftigt i den råvambaserade industrin. Däremoi gavs inte samma incitament i verkstadsindustrin. Devalveringarna gav där upphov lill relativt stora kostnadsökningar på gmnd av atl importen av insalsvaror fördyrades. Motsvarande effekt blev inte alls lika stor i t. ex. skogsindustrin, där den inhemska förädlingsvärdeandelen är högre. Devalveringama förefaller alltså ha förstärkt etl specialiseringsmönster gmndat på arbetskraflsintensiv och råvambaserad produktion.

"Högteknologi" är ett begrepp med stark positiv värdeladdning vars innebörd emellertid är något oklar. Bland argumenten för mer högteknologi bmkar ingå behovet att salsa på tillväxtmarknader. Att en marknad är expansiv behöver dock inte innebära alt svenska företag har de bästa fömtsättningama all konkurrera just där. Del avgörande kriteriet är atl företagen förmår konkurrera och vara lönsamma, inte humvida marknaden växer i snabb eller långsam takt.

Del är vidare viktigt all man skiljer på tekniknivån i produkterna respektive i lillverkningsprocessema. Avgörande för var produktionen skall lokaliseras är den senare aspekten. Att en produkt i sig kan anses tekniskt avancerad säger inget om vilka fömtsättningar som krävs för att tillverka den. Tillverkning av komponenter lill och sammansättning av "högteknologiska" produkter kan ofta klaras av relativt okvalificerad arbetskraft. Samtidigt kan i många fall själva produktionsprocessen vara utomordentligt hög-teknologisk medan produktema inte är del.

Sverige har relativt god tillgång till specialister inom vissa fält som kan utgöra gmnden för utveckling av tekniskt avancerade produkter inom dessa områden. På flertalet områden är dock de svenska förelagen

3 Förslagens inriktning Prop. 1989/90:88

3.1 Utgångspunkt

Ett viktigt inslag i den tredje vägens politik har varit insatser för att främja näringslivets utveckling och trygga sysselsättningen. Som framgår av föregående avsnitt har denna politik varit framgångsrik. Lönsamheten i stora delar av näringslivet är åter i nivå med vad som gällde före krisåren på 1970-talel, samtidigt som arbetslösheten är rekordlåg. Den lediga kapacitet som fanns vid 1980-talets början har tagits i anspråk och investeringarna har successivt ökat. Betydande strukturförändringar har ägt mm. Nya företag har etablerats medan andra lagts ned eller ändrat verksamhetsinriktning och i många avseenden står det svenska näringslivet i dag bättre rustat än på mycket länge.

Näringslivets utveckling och internationella konkurrenskraft kommer även under 1990-talet att vara av avgörande betydelse för möjligheterna att trygga sysselsättningen och utveckla välfärden. Insatsema inom industridepartementets ansvarsområde för att stärka Sveriges ställning som industriland syftar således ytterst till atl främja förutsättningarna att nå mer övergripande mål för samhällsutvecklingen.

Näringslivets utveckling är beroende av en rad olika faktorer och i en dynamisk ekonomi sker hela tiden förändringar som i olika avseenden påverkar företagens arbetsvillkor. Inriktningen på de förslag som presenteras i föreliggande proposition skall ses mol bakgrund av de senaste årens utveckling och de nya krav på svenskt näringsliv som utvecklingen medfört.

Under 1980-talet har det svenska näringslivets internationella beroende ökat. Som framgår av avsnitt 2 har näringslivet ökat sina investeringar utomlands och mellan åren 1985 och 1988 ökade de svenska förelagens anställda utomlands med drygt 25%. Utvecklingen har även inneburit att antalet sysselsatta i utländska företag verksamma i Sverige ökat. Sveriges ställning som industriland och möjligheterna att attrahera svenska såväl som utländska investeringar kommer i ökad utsträckning alt vara beroende av förmågan till flexibilitet och produktutveckling. Kompetensen hos företagsledare och anställda är därvid en nyckelvariabel som ägnas betydande uppmärksamhet i de förslag som presenteras inom industridepartementets ansvarsområde.

En strategisk resurs i detta avseende är den nationella forsknings- och utvecklingskapaciteten. Företagens investeringar i FoU samt kostnader för marknadsföring med sikte på att öppna nya marknader har ökat stadigt under 1980-talet och tillmäts allmänt en allt större betydelse. Insatser ägnade att främja de svenska företagens möjligheter att hävda sig på detta område måste därför ges en hög prioritet. Omfattande förslag med denna inriktning redovisas också i den proposition om forskning (1989/90:90) som regeringen tidigare lagt fram.

Som framgår av vad jag redovisat i avsnitt 2 kan den relativt låga tillväxttakten i den svenska ekonomin i betydande utsträckning förklaras av en låg produktivitetstillväxt. Åren 1983-1988 uppgick den genomsnittliga ökningen av produktiviteten i industrin lill 2 %, vilket endast är en tredjedel av

den åriiga produkriviielsökningen under perioden 1963-1975. Tillgänglig Prop. 1989/90:88 statistik pekar mot en ännu sämre utveckling inom den privata tjänstesektorn. Den ekonomiska tillväxten har dessutom hämmats av kapaciletsbrist. Brislen på bl. a. arbetskraft har under de senaste åren utgjort ett större hinder för ökad produktion än efterfrågan.

Den låga produktivitetsökningen i kombination med bristen på arbetskraft acccentuerar behovet av rationaliseringar genom teknisk förnyelse. Omfattande insatser föreslås därför för att stärka bl.a. teknisk forskning och utveckling samt spridning av ny teknik.

Del svenska näringslivet domineras i flera avseenden av den råvambaserade industrin och företag inom verkstadsbranscher. De jämförelser som redovisats i föregående avsnitt visar att det inte föreligger några större skillnader mellan Sverige och andra länder vad gäller takten i stmkturomvandlingen. Stora förändringar i Sveriges relativa kostnadsnivå kan emellertid påverka förutsättningarna för skilda delar av näringslivet olika. Som en följd av devalveringarna i början av 1980-lalet förbättrades läget för arbetskraflsintensiv verksamhet och exportindustri med lågt importinnehåll, främst råvambaserad tillverkning.

Den förbättrade lönsamheten i den svenska basindustrin har varit till stor fördel för svensk industriproduktion och tillväxt men innebär samtidigt en förstärkning av ell specialiseringsmönsler byggt på traditionella näringsgrenar. Dessa företag kommer visserligen under lång lid framöver all utgöra en mycket betydelsefull del av svenskt näringsliv, men det finns samtidigt anledning att understryka behovet av att tillväxten i nya långsiktigt livskraftiga företag och branscher inte hämmas. Insatser för att aktivt främja återväxlen och förnyelsen av det svenska näringslivet genom de små och medelstora förelagen utgör därför ett viktigt inslag i en offensiv och framåtsyflande näringspolitik. 1 föreliggande proposition redovisas ett spektrum av olika förslag till åtgärder, där teknikstöd, kompetensutveckling och tillgången på riskkapital är centrala delar.

En grupp av företag som bör ägnas särskild uppmärksamhet är underleverantörerna. Omstrukturering och internationalisering av storföretagens produktionsstruktur liksom utvecklingen inom EG kommer all ställa stora krav på förnyelse i dessa företag. Särskilda åtgärder föreslås därför inom en rad områden i syfte alt främja bl. a. teknikutveckling och kompetensutveckling bland underleverantörema.

I avsnitt 3.2 redovisar jag viktigare förslag inom industridepartementets ansvarsområde, vilka syftar till atl främja kompetensutveckling saml teknisk forskning och utveckling för näringslivels förnyelse. Jag redovisar även förslag avseende de små och medelstora företagens kapitalförsörjning, internationell samverkan och del statliga ägandet.

3.2 Förslagen i korthet

3.2.1 Teknisk förnyelse

Teknisk kompetens och förmågan att utnyttja tekniska framsteg kan be
traktas som en strategisk resurs. Framgång i dessa avseenden har under 46

efterkrigstiden blivit allt viktigare för näringslivels förnyelse och den inter- Prop. 1989/90:88 nationella konkurrenskraften. Därför investerar i dag såväl industriländerna som de stora multinationella förelagen betydande belopp på atl utforska och tillvarata teknikens möjligheter. Regeringen har sedan länge satsat på omfattande program inom såväl teknisk grundforskning som mer till-lämpad forskning och produktutveckling. Samtliga dessa områden är viktiga för alt bibehålla den nationella kunskapsbas som krävs för en fortlöpande utveckling och förnyelse.

I syfte att öka de resurser som avsätts till teknisk grundforskning har regeringen i en särskild proposition om forskning föreslagit all ell leknikvelenskapligl forskningsråd inrättas. Budgetåren 1990/91-1992/93 beräknas närmare 320 milj. kr. tillföras forskningsrådet och på sikt innebär förslaget att resursema för teknisk grundforskning mångdubblas.

I propositionen om forskning föreslås även ett ökat stöd lill svenskt dellagande i EG:s FoU-program. Förslaget innebär att svensk industri riu ges bättre möjligheter alt delta i EG:s ramprogram för teknikutveckling och standardisering. EG:s forskningsprogram har en total budget på närmare 50 miljarder kronor över fem år.

Vidare föreslås i propositionen om forskning att omkring 1,1 miljard kronor satsas under en treårsperiod för att främja europeiskt rymdsamarbete. Tyngdpunkten i verksamheten kommer att vara deltagandet i olika projekt inom det europeiska rymdorgandel ESA. Dessutom föreslås all 180 milj. kr. avsätts under en treårsperiod för nationell rymdverksamhet inriktad på bl.a. utvecklingen av fjärranalys och rymdverksamhet i Kimna. I del nationella programmet ingår även insatser för all ytterligare höja den svenska rymdinduslrins kompetens.

Ett viktigt instmment för insatser på teknikområdet är styrelsen för teknisk utveckling (STU). Genom STU upprätthålls en viktig koppling mellan teknisk forskning, utveckling och produktion. Genom kontinuerliga kontakter i båda riktningar ökar sannolikheten atl tekniska framsteg på ritbordet även skall resultera i kommersiellt gångbara produkter. Anslagen till STU föreslås nästa budgetår uppgå till ca 820milj. kr.

Tillskapandet av ett leknikvelenskapligl forskningsråd innebär all STU tydligare kommer all kunna inrikta sin verksamhet mot tillämpad forskning och teknisk utveckling. Insatser för alt ge de små och medelstora företagen goda möjligheter att utveckla och använda ny teknik kommer därvid att prioriteras.

STU är ett av de organ, vilka under den närmaste tiden kommer att ägna frågor kring underleverantörernas möjligheter särskild uppmärksamhet. Jag föreslår dessutom ell särskilt verkstadstekniskl program med inriktning mot mindre företag och underleverantörer. En viktig del i programmet är att genom kunskaps- och teknikspridning stimulera nya framkomstvägar och ökad användning av ny teknik. Arbetet inom programmet kommer all inbegripa materialteknik och utnyttjandet av elektronik.

Frågor rörande underleverantörernas situation uppmärksammas även
genom all Industrifonden i sin verksamhet föreslås all prioritera bl. a. un
derleverantörsprojekt. Även inom ramen för Exportrådels arbete kommer
denna grupp av företag all ägnas särskild uppmärksamhet. I syfte all för- 47

bättra samverkan mellan olika insatser riktade mot underleverantörer Prop. 1989/90:88 föreslår jag att statens industriverk, SIND, som tillsammans med utvecklingsfondema också driver egna projekt med denna inriktning, får ansvaret att samordna de olika myndighelemas verksamheter inom området.

Svenskt näringsliv är starkt intemalionaliseral och många av våra stora förelag har en betydande del av såväl tillverkning som försäljning utomlands. Om Sverige skall behålla sin plats som ell ledande industriland är del nödvändigt med öppna och väl fungerande kontakter över nalionsgränsema. Inte minst viktigt är det att svenska förelag får möjlighet all på ett systematiskt sätt la del av informaiion avseende den tekniska utvecklingen i vår omvärld.

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga allachéverksamhet, STATT, spelar här en viktig roll. STATT:s huvudsakliga uppgift är atl bidra lill den svenska industrins tekniska utveckling. Del sker dels genom fortlöpande rapportering i form av bl. a. notiser, dels genom de uppdrag som utförs av STATT:s utlandskonlor.

3.2.2 Återväxt genom småföretagsutveckling

Svenskt näringsliv karaktäriseras av alt ett fåtal stora förelag svarar för en väsentlig del av sysselsättning, produktion och export. Dessa förelag är en värdefull tillgång för landet, men innebär samtidigt ell visst mått av beroende. Del gäller särskilt på orter som domineras av ett enskilt storföretag. 1 syfte all främja den långsiktiga tillväxten och stimulera återväxlen i nya livskraftiga förelag och branscher föreslår regeringen att sammanlagt 645 milj. kr. satsas under den kommande treårsperioden på småföretagsutveckling. Regeringens insatser för småföretagen omfattar bl.a. stöd vid nyetablering, kompetensutveckling, teknikspridning samt olika typer av finansieringsinsatser.

Teknikspridning påskyndar introduktionen av ny och mer ändamålsenlig teknik i de mindre företag, som inte själva har ekonomiska resurser att inhämta och utvärdera tillgänglig informaiion. Del finns i dag ett stort antal myndigheter och organisationer som är engagerade i lekniksprid-ningsarbetel. Bland dessa kan nämnas STU, utvecklingsfondema, SIND, de kollekliva forskningsinstituten liksom olika teknik- och ulvecklingscentra. I syfte atl stärka effekten av olika insatser anser jag del nödvändigt att samverkan mellan olika aktörer förbättras. Som etl led i detta föreslår jag all STU bör kunna samla dokumentation om de FoU-resurser som finns tillgängliga inom landet.

När del gäller företagens möjligheter all skaffa medel på kapitalmarkna
den har utvecklingen under 1980-lalel medfört betydande förändringar.
Bankemas möjligheter att förse företagen med krediter har förbättras, men
tillgången på riskkapital är dock fortfarande ell problem för många småfö
retag. Mot denna bakgmnd föreslår jag att utvecklingsfondemas finansie
ringsverksamhet ges en delvis ny inriktning ägnad att förbättra tillgången
på riskkapital. Strävan är alt inte begränsa finansieringsverksamheten till all
endast omfatta utlåning. I stället bör möjligheter ges alt anpassa formema 48

för finansiering lill företagens skiftande behov i olika branscher och utveck- Prop. 1989/90:88 lingsskeden. Jag föreslår också atl utvecklingsfondemas målgmpp inte bör begränsas lill vissa branscher ulan omfatta små och medelstora förelag i samtliga näringsgrenar.

I syfte alt tillhandahålla företagen egel kapital bör de regionala utvecklingsfonderna gå in som delägare i ett antal regionala riskkapilalbolag. Totalt bör ca 600milj. kr. av de medel fondema för närvarande förfogar över för utlåning överföras lill sådan verksamhet. Strävan är att de regionala riskkapitalbolagen skall tillföras medel även från annal håll.

Jag föreslår också att Småföretagsfonden ges ytterligare resurser. Sammanlagt bör Småföretagsfonden under en femårsperiod tillföras 1000milj. kr. från AP-fonden enligt den modell som tidigare använts för tillskoll i fonden. En fömtsättning för denna överföring är all Småföre-lagsfonden använder huvuddelen av delta tillskott för placeringar i de ovan nämnda riskkapilalbolagen. Regeringen skall också fastställa nya regler avseende småföretagsfondens avkastningskrav.

Med hänsyn till behovet av riskkapital i småföretagsseklom avser jag all begära regeringens bemyndigande all uppta överläggningar med Norrlandsfonden angående fondens medel. Enligt min bedömning bör 200milj. kr. av de lolak 500 milj. kr. som Norrlandsfonden i dag förfogar över placeras i det regionala riskkapitalbolag som blir verksamt i norra Sverige.

3.2.3 Internationell samverkan

Industridepartementet är ansvarigt för de bilaterala regeringsavtal om ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete som Sverige slutit med länder i Östeuropa saml med Jugoslavien. Den demokratiseringsprocess och det ekonomiska reformarbete som under senare år inletts i dessa länder, medför att samarbetet delvis ändrat karaktär. Frågor avseende utbildningssamarbete, utveckling av små och medelstora förelag saml företagsledning betraktas som nyckelområden i den nya ekonomiska politiken i dessa länder. Regeringen föreslår därför all 6 milj. kr. anslås för en inledande försöksverksamhet avseende småföretagsutveckling och före-tagsledamlbildning.

Arbetet med standardisering är av stor betydelse för bl. a. näringslivels efTektivitel, dess internationella konkurrenskraft och medborgarnas säkerhet. Därför föreslås jämte en förstärkning av stödet till standardiseringsar-belel en ny och mer ändamålsenlig finansieringsmodell. Standardiserings-projekt som särskilt rör arbetsmiljö, miljöskydd och konsumentskydd och som främjar harmoniseringsarbelet gentemot EG prioriteras.

Sverige deltar inom ramen för EFTA aktivt i de förhandlingar som för
närvarande pågår i syfte att förverkliga ett närmare samarbete med EG.
Målet för förhandlingarna är att etablera etl gemensamt ekonomiskt områ
de, EES, omfattande länderna inom EFTA och EG. Ett förverkligande av
detta samarbete fömtsätter bl. a. förändringar i Sveriges nuvarande system
för kontroll av utländska förvärv av svenska företag. Den svenska lagstift
ningen på detta område bör därför anpassas till den internationella utveck- 49

4 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 88

lingen och göras förenlig med intemationella överenskommelser på områ- Prop. 1989/90:88

del. Därigenom undanröjs också risken för all den svenska lagstiftningen

kan åberopas som gmnd för diskriminering av svenska förelag utomlands.

Jag anser emellertid all den närmare utformningen av de nya reglema bör

anstå lill dess mer konkreta resultat från EES-förhandlingama föreligger.

Jag återkommer därför med förslag beträffande reglemas utformning.

Ägamtredningen har i sitt belänkande (SOU 1990:1) lagt fram förslag om förbättrade möjligheter till facklig informaiion och förhandlingar i samband med företagsförvärv. Del är enligt min mening angelägel att de berättigade kraven på tillfredsställande informations- och förhandlingsmöjligheler kan tillgodoses så snart som möjligt. Dessa frågor bör således ges prioritet. I dessa frågor harjag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Dessutom måste frågor om de anställdas möjligheter lill insyn och påverkan över nalionsgränsema i intemationellt verksamma förelag drivas av Sverige vid förhandlingar med EG och i andra intemationella sammanhang.

3.2.4 Ett aktivt statligt ägande

Del är viktigt all den betydande industriella resurs som de statliga företagen utgör kan utvecklas på bästa möjliga sätt och aktivt bidra lill del svenska näringslivels fömyelse. Som ägare bör staten också kunna spela en västentlig roll i nödvändiga stmkturella förändringar i enskilda branscher. För detta ändamål krävs alt förelagen har kvalificerade personella resurser och ekonomiska fömtsättningar för sin egenulveckling. Förelagen måste också kunna tillvarata nya afTärsmöjligheter, vilket kan kräva särskilda ägarinsalser.

Jag föreslår därför att staten överför sina direkta aktieinnehav i ett antal konkurrensutsatta företag lill ett helägt förvaltningsakliebolag. Det samlade marknadsvärdet på förmögenheten i förvallningsbolagel beräknas uppgå till ca 27 miljarder kronor. Förvallningsbolagel föreslås få möjlighet att ge ut konvertibla skuldebrev motsvarande högst 15 % av sill egna aktiekapital. Ytterligare ägarspridning skall kräva riksdagens godkännande.

Jag föreslår också att FFV ombildas från affärsverk till aktiebolag. De skäl som vid inrättandet av FFV år 1943 angavs för affarsverksformen är i dag inte relevanta. Från all ha varit direkta försvarsfabriker har FFV utvecklats lill en konkurrensutsatt industrikoncem. FFV saknar hell myndighels- och förvaltningsfunktioner.

Skäl för min bedömning: Jag vill först kortfattat redogöra för den senaste utvecklingen i småföretagssektorn. Inom industridepartementet har som jag tidigare har nämnt upprättats promemorian Svensk industri i utveckling (Ds I 1990:16). Där ges ytteriigare uppgifter om bl.a. småförelagens ekonomiska utveckling.

Del finns ungefar en halv miljon företag i Sverige, varav över 99% är små eller medelstora dvs. har färre än 200 anställda. Bara inom industrin finns ca 50000 sådana förelag.

De svenska småförelagen har tillsammans drygt 1,1 miljoner anställda och sysselsätter dessutom ell betydande antal egenföretagare. I dag har vi ell omfattande och växande nyföretagande. Under en femårsperiod har ca 95000 hell nya företag startats. Samtidigt har drygt 5000 företag varje år försatts i konkurs. Konkurserna har ökat under år 1989.

Småföretagens lönsamhet har varit god under senare år. Soliditeten har stärkts men är fortfarande lägre än i större förelag bl. a. till följd av bristen på eget kapital. Investeringama har ökat kraftigt. I reala termer ligger småförelagens investeringar i dag 80% högre än de gjorde år 1982.

Småföretagen spelar en central roll för utvecklingen av marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet. Dessa företag kan flexibelt anpassa sig till nya situationer och ställa om produktion och annan verksamhet efler marknadens utveckling.

Många småföretag utvecklar nya produkter, fömyar produktionsmetoder eller skapar nya sätt atl marknadsföra varor och tjänster. Våra storföretags framgångar på exportmarknaden bygger i hög grad på tillgången till effektiva underleverantörer med en hög teknisk kompelens.

Mindre företag är spridda över olika delar av landet och har därigenom stor betydelse för möjligheterna atl nå en tillfredsställande regional balans. Orter med många småförelag slår bra mslade inför eventuella kriser i storföretag eller branscher. Småföretagens flexibilitet och geografiska spridning är betydelsefull också för vår försörjningsberedskap inför kriser och krig.

Det är etl samhälleligt intresse att etablering av förelag baseras på korrekt information och kunskaper om företagande samt all de administrativa mtinerna vid etablering är enkla. Den enskilde personen som

Fler småföretag och ökade investeringar

Dynamik i näringslivet

Information och kunskap

startar ett eget förelag böi" således fatta sill beslut utifrån relevant information om de regler som gäller för företagandet och de risker som föreligger. Härigenom bereds den enskilde möjlighet att pröva sin egen affärsidé och ta ställning till om den är hållbar. Genom att tillhandahålla grundläggande information till de som startar eget kan samhället bidra bl. a. till all antalet misslyckade projekt blir mindre. Antalet konkurser kan därmed begränsas, vilket minskar störningarna på marknaderna och risken för negativa sociala konsekvenser.

Grundvillkoren på marknaderna innebär att del är den inbördes konkurrensen som avgör afTärsidéers och företags framgångar. Nyetableringarnas funktion i ekonomin är att få till stånd en prövning på marknaden av ett stort antal kommersiella idéer. Några av dessa kommer inte att efterfrågas i tillräcklig omfattning och därför kommer de företag som etablerats på dessa idéer all avvecklas.

Det bör understrykas att det i en stor del av varuproduktionen finns väsentliga stordriftsfördelar som innebär att det inte är ekonomiskt att etablera ett litet företag. 1 de produktionskedjor som finns inom många av dessa varuområden har dock småföretagen en viktig roll att spela.

Den roll som småföretagel ofta har i olika produktionskedjor är alt vara underieverantör eller medleverantör av varor och tjänster till det större förelaget, som självt svarar för de viktigaste komponenterna i produkten och för slulmontering. Produktionskedjorna inom industrin varierar i betydande omfattning. Inom stora delar av industrin sker nu en utveckling mol att de större beställarföretagen ställer krav på att underleverantören skall kunna leverera färdiga komponenter och delsystem i stället för detaljer, att underleverantören bör bediiva eget produktutvecklingsarbete och att leveranser kan ske kontinuerligt enligt ett strikt tidschema samt med hög kvalitet. Denna utveckling innebär i regel att underieve-rantörerna måste höja sin kompetens för att vara konkurrenskraftiga men också en möjlighet till större självständighet för dem.

I tjänsteproduktion saknas i många fall utpräglade stordriftsfördelar och den privata tjänstesektorn domineras därför i stor utsträckning av småföretag. Väsentliga undantag finns dock, l.ex. bank- och försäkringsverksamhet.

Den privata tjänstesektorn har expanderat men uppvisar enligt vissa mätningar en låg produktivitetstillväxt. För att förbättra det nuvarande underiaget avseende sektorns produktivitetsutveckling har regeringens handels- och tjänsleråd beslutat genomföra ett projekt som syftar till att skapa en kunskapsöversikt och en genomgång av tillämpliga mätmetoder. Arbetet skall bilda ett underlag för produktivitetsdelegationens (I 1989:02) behandling av tjänstesektorn.

En ständig utveckling av teknik och marknader kräver en kontinueriig anpassning av företagens kompetens. Rådgivning i form av konsultinsatser och utbildning av företagsledning och övriga anställda är därför viktigt för atl stärka befintliga företag. Sådan kompetensutveckling är viktig för näringslivet generellt; särskilt för atl FoU- och kunskapsintensiva verksamheter inom industrin skall kunna utvecklas på ett kraftfullt sätt. Viktiga komponenter i kompetensutvecklingen är också förstärkning av kunnan-

Prop. 1989/90:88

U nderleverantörer

Tjänsteproduktion

det i fråga om design, produktkvalitet och miljö. Vidare ökar iniregra-tionsprocessen i Europa kompetenskraven på de små och medelstora förelagen.

Det lilla företaget med begränsade resurser saknar ofta möjlighet att vidareutbilda sin personal eller att anlita externa konsulter. De kortsiktiga anspråken på de personella och ekonomiska resurserna tenderar till att personalens kompetensutveckling hålls på en nivå som hämmar företagets långsiktiga tillväxt och efTektivitel. En sådan utveckling är till samhällsekonomisk nackdel och det kan därför vara motiverat att samhället stöder utbildnings- och rådgivningsverksamhet i små förelag för alt föra upp denna på en högre nivå. Ell grundläggande ansvar vilar dock på företagen själva.

Fortsatt tillväxt och ökad efTektivitel i tjänsteproduktionen är i högre grad än för varuproduktionen knuten till arbetskraftens kompetensutveckling och utveckling av företagens organisation. Liksom i industriförelag finns det en tendens lill atl del kortsiktiga ianspråkslagandet av del lilla företagels personalresurser leder till att den långsiktiga kompetensutvecklingen eftersatts. 1 jämförelse med industriföretagen finns det dock en något större benägenhet hos tjänsteföretagen att tilldela kompetensutveckling särskild vikt, eftersom det ofta råder ett mer omedelbart samband mellan tjänsteföretagets konkurrenskraft och kompetensen hos dess personal.

En viktig förutsättning för genomförande av en förelagselablering är givetvis alt tillräckligt kapital finns tillgängligt och att de villkor, på vilka kapitalet tillhandahålls, är anpassade till den situation som det nyetablerade förelaget befinner sig i. I regel är kapitalbehoven störst för nyetableringar inom industrin, eftersom dessa kräver investeringar i produktionsanläggningar och ofta också i produktutveckling.

Det kapital som erfordras i samband med utveckling av små industriförelag kan i vissa fall inte genereras i tillräcklig omfattning inom företagets rörelse. Verksamhetens tillväxt blir härigenom beroende av externt kapital som är riskvilligt. Förutom att kapitalel skall vara riskvilligt bör avkastningen på kapitalet baseras på värdetillväxt under en längre tid.

Del råder i dag brist på riskkapital till små och medelstora företag. Det hämmar den långsiktiga industriella tillväxten i landet. Del finns flera skäl lill den brist som föreligger. Ett skäl är att det kapital som skulle kunna kanaliseras till denna sektor kan finna en tillfredsställande avkastning till lägre risk på andra marknader. Från långsiktig industriell tillväxlsynpunkt är det motiverat att skilja det långsiktiga (samhälleliga) förräntningskravet från del kortsiktiga förränlningkravel, eftersom del senare bestäms av i huvudsak andra faktorer såsom aktuellt och förväntat konjukturläge, den offentliga sektorns finansiella ställning, internationella rörelser m. m.

Erfarenheten visar således atl, åtminstone i expansiva perioder med högavkastande alternativ, kapitalel söker sig bort från de mer riskfyllda satsningarna inom småförelagen. Det skapar en ryckighel i tillförseln av kapital, vilket är lill nackdel för en långiktig strategisk utveckling av näringslivet. Vill man därför åstadkomma en långsiktigt gynnsam tillväxt, bör man tillförsäkra sig om etl jämnt lillföde av riskkapital. Del lorde främst vara staten som kan påta sig en sådan roll. Det bör dock ske i

Prop. 1989/90:88

Behov av riskkapital

Statens roll

samverkan med andra som kan vara intresserade av sådana långsikliga placeringar. Att intressera andra för denna typ av placeringar genom olika incitament via skattesystemet har dock väsentliga nackdelar, bl.a. fördelningspolitiska.

För att möta internationaliseringen och för att stärka den inhemska tillväxten är det, vid sidan av generellt goda arbetsvillkor för svenskt näringsliv, också viktigt att skapa en god och bred återväxt av nya och växande småföretag. Det sker genom en kombination av närings-, regional- och arbetsmarknadspoliliska åtgärder.

Även de medelstora förelagen behöver i många fall förslärka sin kompetens för att kunna utvecklas gynnsamt i en hårdnande internationell konkurrens. SIND har i några utredningsrapporter belyst de medelstora företagens situation.

Småförelagspoliliken syftar till att stimulera och stärka de små och inte minsl de nybildade företagen föratt åstadkomma tillväxt och efFektivitet i näringslivet. Del sker främst genom all undanröja olika slags hinder för företagen och genom riktade utvecklingsinsatser i övrigt. Hänsyn tas därvid till att olika målgrupper kan ha skilda behov.

Jag har i mitt inledningsanförande redogjort för min syn på vilka näringspolitiska riktlinjer i stort somjag anser bör vara vägledande på 1990-talel. Jag betonade bl. a. vikten av avregleringar och en god infrastmktur. Jag tog upp internationaliseringen och skattereformen, som får stor betydelse inte minst för småföretagen, liksom de ökade kraven på en god miljö. Jag avser nu att mot denna bakgrund närmare gå in på småföretagspolitikens medel i framliden.

Småföretagen påverkas i hög grad av de allmänna ekonomiskl-poliliska åtgärder som regering och riksdag beslutar om. Dämlöver behövs dock på vissa områden riktade insatser.

Genom atl undanröja utvecklingshinder i form av brist på information, kompetens och riskkapital kan samhället bidra till atl stimulera småföretagens utveckling. Med hjälp av särskilda insatser främjas dels ett kvalificerat nyföretagande, dels de befintliga förelagens produktivitet och tillväxt samt en allmän förnyelse till gagn för hela näringslivet.

Jag avser alt i det följande (avsnitt 4.2 4.12) redovisa min syn på de mer specifika åtgärder som behövs vid sidan av de generella åtgärderna - för all undanröja hinder för expansion och stimulera utvecklingen i småföretagsseklom.

Frågan om resurser för de riktade insatserna las upp senare (avsnitt 11).

Prop. 1989/90:88

Riktade insatser

Skälen för min bedömning: Stalsmaktema ger ramar för förelagens beleende genom lagar som beslutas av riksdagen, förordningar som fastställs av regeringen eller föreskrifter av myndigheter, underställda regeringen. Styrningen kan bl. a. ske genom kontroll på förhand, exempelvis auktorisation, legitimering eller tillståndsgivning. Det finns även ekonomiska styrmedel, såsom skaller eller avgifter.

Alla styrmedel medför i regel kostnader i någon eller några samhällssektorer. Ett komplicerat syslem med normer kan för förelagen leda till effektivitetsförluster, försvåra nyetablering och försämra marknademas funktion och därmed negativt påverka den industriella tillväxten. Avregle-rings- och förenklingsarbelel kan därför bidra lill att uppnå dfektivitet och förnyelse i näringslivet.

1 november år 1983 tillkallade regeringen mol denna bakgmnd en arbetsgmpp den s.k. normgmppen (I 1983:H) som fick i uppgift atl gå igenom sådana regler som riktar sig mol näringslivet. Arbetet skulle inriktas på de regler som är koslnädsdrivande genom all t. ex onödigtvis fördyra produkter och processer eller öka näringslivets administrativa kostnader. Översynen skulle gälla såväl innehåll som tillämpning av aktuella regler men inte omfatta den gmndläggande målsättningen med dessa. Åt normgmppen uppdrogs även att föreslå i vilka avseenden berörda författningar borde ändras.

Normgmppen har haft en bred kontaktverksamhet, arrangerat seminarier och utgett skrifter samt gjort eller initierat utredningar som i flera fall har lett lill regelförenklingar.

Medvetenheten om den stora betydelsen av regdgivning och förenk-lingsarbele har fåll en fast förankring hos myndigheterna. Det har skett en genomgripande attitydförändring, och en rad konkreta åtgärder har genomförts för att uppnå förenkling. Ett exempel på detta är den nya begränsningsförordningen (SFS 1987:1 347).

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil.2) lämnat en samlad redovisning av arbetet med avreglering och delegering.

Regelförenklingsarbelet integreras nu i budgetprocessen inom statsförvaltningen. Den nya budgetprocess, som nu har introducerats, inriktas på genomlysning av myndigheternas verksamhet inklusive regelsystemen. Detta betyder alt analyser av regelsystemen skall göras, alt förslag till regeländringar som myndigheten själv inte kan besluta om skall ingå i anslagsframställningen och att konsekvensanalyser skall göras.

Regler kan medföra kostnader

Attitydförändring

Skattesystemet har varit föremål för ell omfattande reformarbete de Prop. 1989/90:88 senaste åren och ett nytt system håller nu på all genomföras. Ell viktigt syfte med skaltereformen är all uppnå enhetlighet och förenkling.

För närvarande pågår en reformering av livsmedelspolitiken i riktning mot en ökad marknadsanpassning och en avveckling av regleringen. Chefen för jordbmksdepartementel avser atl senare i vår lägga fram förslag om en ny livsmedelspolitik.

Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har fåll som uppgift att bl.a. belysa hur samhällets regelsystem kan länkas inverka på produktivitetsutvecklingen.

En utbildning i "regelekonomi" i regi av riksrevisionsverkel (RRV) och statens institut för personalutveckling (SIPU) är under genomförande för handläggare inom statsförvaltningen. Den syftar lill att ge ökad kunskap om reglers konsekvenser i bl. a. kostnadshänseende.

Det internationella harmoniseringsarbete som pågår inom EG och EFTA för all skapa en marknad där varor, tjänster, kapital och arbetskraft kan röra sig fritt, påverkar myndigheternas regdgivning i stor utsträckning.

Ett exempel på detta är det omfattande slandardiseringsarbete som nu pågår i Europa och där Sverige tar aktiv del. Att tillverka produkter i olika utföranden för olika länder är dyrbart. Harmoniseringsarbelet rymmer därför i sig vissa förenklingsaspekler. För näringslivet är del ofta viktigare med enhetliga regler än deras detaljinnehåll. Jag återkommer strax lill del internationella harmoniseringsarbelet.

Industridepartementet har i departementspromemorian (Ds 1 1989:57) Ändrade regler om utländska företagsförvärv behandlat ändringar i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. Förslagen innebär etl väsentligt förenklat prövningsförfarande. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 7).

Syftet med normgmppen var, som jag tidigare berört, all genom en i tiden begränsad insats driva på konkreta avregleringar och regelförenklingar samt få lill stånd mer långsiktigt verkande attitydförändringar.

Min bedömning är all normgmppens arbete har inneburit en väsentlig stimulans i förenklingsarbelel. Nu bör arbelet drivas vidare i andra former. Genom beslut av regeringen den 7 december 1989 har därför normgmppen upphört. Dess sekretariat har inordnats i industridepartementets linjeorganisation. Detta ger inte anledning att nöja sig med del hillills uppnådda, eftersom del fortfarande kan finnas vissa trögheter och hinder att komma över.

Arbetet med avreglering och regelförenkling går därför vidare och kommer att inriktas på fortsall bevakning av reglers konsekvenser för näringslivet saml fortsall kontaktverksamhet mot myndigheter och näringsliv. Förutom bevakning av existerande regelsystem kommer del att vara en viktig uppgift för industridepartementet all bevaka att nya regler som kan avsevärt försämra verkningsgrad och produktivitet inom näringslivet inte tillkommer.

alla familjeföretag med mellan 20 och 199 anställda har någon form av export, konkurrens utifrån liksom möjligheter till export är en del av vardagen för många småföretag.

Skapandet av EG:s inre marknad påverkar i stor utsträckning de små och medelstora företagens situation. Detta gäller i synnerhet underleverantörema samt de små och medelstora företag som i dag arbetar inom branscher med höga kvarstående handelshinder.

Enligt min mening kommer den gemensamma EG-marknaden att främst innebära stora fördelar för de svenska småförelagen. En ökad tillväxt inom EG kommer sannolikt alt medföra en ökad import och därmed ökade möjligheter för svenska exportföretag. Dessutom kommer avvecklingen av kvarstående handelshinder mellan EG-ländema atl även gynna utomstående exportörer till EG-marknaden.

De svenska småföretagens möjligheter all dra fördel av EG-marknaden är i hög grad beroende av den pågående svenska harmoniseringen till EG:s regelverk m. m. Det gäller bl. a. strävandena atl minska kostnaderna vid gränspassage samt att avveckla tekniska handelshinder. Harmoniseringen är särskilt viktig för småföretagen, eftersom de sällan har lika goda fömtsättningar som storföretagen att själva etablera verksamhet inom EG.

Man bör emellertid samtidigt vara medveten om alt en integration av EG-ländemas marknader kommer atl medföra ett effektivare utnyttjande av tillgängliga produktiva resurser inom EG. De små och medelstora förelag som exporterar lill EG kommer därför all möta en skärpt konkurrens. Förstärkningen av EG-företagens konkurrensställning kommer emellertid även att gälla den svenska marknaden och andra exportmarknader utanför EG.

För underleverantörema kompliceras bilden av del starka beroendet av storföretagen. Storföretagens intemationalisering ställer de svenska under-leveranlörena inför nya fömtsättningar. Jag återkommer lill dessa frågor när jag senare (avsnitt 4.9) behandlar underleverantörsfrågorna.

Regeringens ambition är alt Sverige och övriga EFTA-länder under det närmaste året skall kunna teckna ett avtal med EG om ell omfattande europeiskt samarbete. Ett sådant avtal bör i hög grad kunna medverka till att främja de små och medelstora företagens utveckling.

För att de små och medelstora förelagen inom EG skall kunna dra fördel av den gemensamma marknaden, har EG utvecklat etl särskilt småföre-, tagsprogram. Småförelagsprogrammet kan övergripande indelas i fyra olika områden:

ålgärder för all informera förelagen om föreslående förändringar

- utbildningsåtgärder

ålgärder för att underlätta finansieringen

- ålgärder för all främja teknisk utveckling

1 syfte att skapa samma fömtsättningar för svenska småföretag som för motsvarande företag inom EG anser jag det vara angelägel all även svenska småförelag ges möjlighet all la del av dessa program. För närvarande diskuterar Sverige tillsammans med övriga EFTA-länder med EG möjlighetema för småföretag i EFTA-ländema atl delta i EG:s småförelagsprogram. Ett första delprogram är därvid det s.k. Business Coopération

Prop. 1989/90:88

EG-integration gynnar småföretag

Network (BC-net), vilket är ell datoriserat system som gör det möjligt för Prop. 1989/90:88 ett företag att snabbt finna tänkbara samarbetspartner.

De kostnader som uppstår för ett svenskt deltagande ryms inom ramen för befintliga resurser, bl. a. anslaget Småföretagsutveckling.

Sverige har i december 1989 undertecknat ett avtal med EG om deltagande i utbildningsprogrammet "COMETT", som syftar till att på olika sätt underlätta kunskapsöverföring mellan högskola och näringsliv. Särskilda hänsyn skall tas till småföretagens behov. 1 årets budgetproposition har beräknats medel för det svenska deltagandet i programmet (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 210).

För närvarande genomförs informationsinsatser riktade lill småföre- EG-rådgivningtill tagen, rörande EG och dess verksamhet samt marknadsutvecklingen i EG- småföretag länderna (prop. 1988/89:100 bil.14). Syftet med detta arbete är att underlätta för små och medelstora förelag all beakta de hot och möjligheter som förändringarna inom EG medför. Insatserna har planeräls av SIND i samråd med Exportrådet och genomförs av utvecklingsfonderna. ■

Utvecklingsfondernas konsulter har genomgått en speciell utbildning för att på bästa sätt kunna ge råd och service till småföretagen i resp. län. Informationsinsatserna till företagen, som påbörjades under hösten 1989, sker bl. a. i form av konsekvensanalyser i enskilda företag. Företagsledare och andra anställda i företagen får en genomgång rörande vad EG betyder för just deras företag, vilka hot och möjligheter som finns. Dessutom kan utvecklingsfonderna genom en s. k. "EG-check" delfinansiera konsultinsatser i småföretag.

Underlreårsperioden fram t. o. m. budgetåret 1992/93 bör denna satsning enligt min mening vidareutvecklas, varvid totalt ca 1 500 företag kan komma att beröras.

Utöver de speciella EG-insatser som görs, kommer givelvis EG-frågan även att prägla myckel av den övriga verksamhet som bedrivs inom ramen för småförelagsprogrammet.

Jag vill här även erinra om atl Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) har lill uppgift att bl.a. uppmärksamma möjligheterna för småföretag att engagera sig i projekt inom det s. k. EUREKA-samarbé-lel.

Jag övergår nu till att behandla frågan om visst samarbete på det näringspolitiska området med länder i Östeuropa.

Den reformprocess som inletts i de flesta av länderna i Östeuropa innebär också en förändring av den ekonomiska strukturen i riktning mol marknadsekonomi.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit all sammanlagt 1 miljard kronor avsätts för insatser i syfte alt främja reformprocessen i Östeuropa under en treårsperiod. Av de föreslagna medlen avses sammanlagt 900 milj. kr. rymmas inom anslaget för internationellt utvecklingsbistånd medan resterande 100 miljoner skall komma från övriga anslag.

Inom ramen för bl. a. de regeringsavlal om ekonomiskt, industriellt och
tekniskt-vetenskapligl samarbete som Sverige under perioden 1968- 1976
ingått med olika länder i Östeuropa har under senare år önskemål fram
förts att få ta del av svenska erfarenheter av omstrukturering av industri 59

och de ålgärder som vidtagits för att motverka de negativa konsekvenserna av olika strukturomvandlingsåtgärder.

Samarbetsönskemål som i detta sammanhang särskilt har betonats rör frågor kring utbildning när det gäller etablering och utveckling av små och medelstora företag samt förelagsledning. Dessa frågor har också hög prioritet i den svenska näringspolitiken och institutioner inom såväl den offentliga som den privata sektorn har etablerats för atl främja det svenska näringslivet i dessa avseeenden.

Institutioner inom den offentliga sektorn, inom industridepartementets ansvarsområde bl.a. SIND, SIFU och de regionala utvecklingsfonderna, bedriver omfattande verksamhet på de aktuella områdena. Genom dessa institutioners nära samarbete med bl.a. näringslivet finns idag en bred kunskapsbas som bör vara av intresse för flera av länderna i Östeuropa. Viss internationell erfarenhet finns genom de uppdrag som några av dessa institutioner fullgjort inom ramen för svenska biståndsinsatser i u-tänder. Liknande insatser har fullgjorts av institutioner och företag inom den privata sektorn. Normall gäller dock för såväl privata som offentliga institutioner all insatserna görs med krav på lönsamhet eller åtminstone full kostnadsläckning.

För flera av länderna i Östeuropa är bristen på konvertibel valuta det största hindret för all man skall kunna etablera ett närmare utbildningssamarbete på de nämnda områdena. För att möjliggöra ett samarbete beräknas därför medel erfordras för alt täcka kostnader för förberedande arbete, etablerande av kontakt med lämpliga institutioner i aktuella länder, framtagande och anpassning av t. ex. läromedel och kursmaterial inkl. översättningar, bidrag till genomförande av kurser, bl. a. arvoden till svenska föreläsare. Vidare kan del röra sig om kostnader för deltagande i kurser i Sverige.

Jag anser det angeläget att så långt möjligt kunna tillmötesgå de önskemål om samarbete på det näringspolitiska området som framförts och kan komma att framföras av olika länder i Östeuropa. Då behoven på detta område är mycket omfattande utgår jag från att det skall vara möjligt att använda även en del av de medel som är avsatta under anslaget för intemationellt utvecklingsbistånd för delta ändamål.

För att möjliggöra denna verksamhet kommer jag strax att föreslå att ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten under industridepartementets huvudtitel för detta ändamål (avsnitt 11).

Verksamheten bör, i den mån den berör småföretagsutveckling, planeras av SIND och bedrivas av bl. a. SIFU och utvecklingsfonderna i samverkan med näringslivet och dess organisationer.

Prop. 1989/90:88

Etablering och företagsledning

Skälen för mitt förslag: För all genomföra den riktade småföretagsspoli-tiken har en regional utvecklingsfond inrättats i varje län. Fonderna är stiftelser och har som huvudmän dels staten, dels landstingen samt Gollands, Malmö och Göteborgs kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan huvudmännen och lill avtalen fogade stadgar för sliflelserna. Avtalen förnyades senast år 1982.

Avtalen löper på tre år i sänder med automatisk förlängning såvida inte någondera parten säger upp dem. Nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. kalenderåret 1991. Landstingen och berörda kommuner utser styrelser i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till alt läcka fondernas driftskostnader.

Fonderna skall komplettera det privata utbudet av finansierings-, rådgivnings- och utbildningstjänster till små förelagen. Enligt min bedömning är utvecklingsfondernas verksamhet av myckel stor betydelse för all stimulera småföretagens utveckling. De samhällskostnader som är förknippade med fondernas verksamhet uppvägs på lång sikt av en ökad konkurrenskraft och produktivitet i näringslivet.

Jag vill framhålla att en stor majoritet av berörda organisationer såväl i sina remissvar över finansieringsutredningen som i andra sammanhang betonar utvecklingsfondernas stora betydelse.

Enligt min mening bör fonderna vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet. Jag återkommer strax till finansieringsfrågorna samt till vissa andra specifika delar av området småföretagsutveckling, där fonderna har betydelsefulla uppgifter.

Jag vill också ta upp frågan om utvecklingsfondernas målgrupp. När det gäller finansieringsverksamheten är målgruppen fastlagd i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Målgruppen beslår av i första hand tillverkande företag samt serviceföretag som riktarsinatjänsterlill näringslivet. Även turistföretagen ingår i målgruppen.

När det gäller rådgivnings- och utbildningsverksamheten finns ingen .skarpt avgränsad målgrupp. Den rena nyetableringsverksamheten skall enligt tidigare uttalanden från statsmakterna omfatta alla potentiella företagare oavsett näringsgren.

Utvecklingsfonderna har stor betydelse

Del finns enligt min mening motiv som talar för all utvecklingsbara företag i alla näringsgrenar bör ha möjlighet att få del av samhällets insatser på småförelagsområdel. Jag vill särskilt betona tjänslesektoms växande betydelse och stora utvecklingspotential, som bör kunna las bättre till vara med hjälp av fondemas insatser.

Jag förordar därför att utvecklingsfondemas verksamhet i fortsättningen i princip slår öppen för små och medelstora företag inom samtliga delar av näringslivet. Jag räknar dock med att fondemas nuvarande målgmpp på kort sikt kommer all dominera verksamheten. Jag ser del som angeläget all fondema lägger ökad vikt vid all främja teknikbaserade förelag och underleverantörer inom industrin.

Jag är medveten om all fondemas begränsade resurser gör det svårt all hjälpa samtliga förelag som kan komma att efterfråga fondernas tjänster. Delta gäller även om vissa resurser frigörs i samband med den begränsning i finansieringsverksamheten som jag föreslår i del följande (avsnitt 4.7). Samtidigt ställs på sikt nya krav på fondemas styrelse och personal atl utvidga sin kompelens. Del kan ske bl.a. genom ökat samarbete med förelagens organisationer.

Bl. a. resursbegränsningen gör all det i fortsättningen bör vara respektive utvecklingsfond som gör de prioriteringar och eventuella branschavgräns-ningar som från tid lill annan kan anses lämpliga i del enskilda länet. En sådan ordning stämmer enligt min mening väl överens med samhällets allmänna strävan all så långt som möjligt decentralisera beslutanderätt och uppgifter till regional nivå. Som jag tidigare har framhållit bör dock teknikbaserade förelag och underieveranlörer ges hög prioritet.

1 samverkan med SIND bedriver de flesta utvecklingsfonder idag verksamhet med Strategisk Företagsutveckling, ell delprogram som infördes i samband med regeringens s.k. fömyelseproposilion (prop. 1983/84:135). Om fondema inom ramen för detta delprogram lämnar s. k. ulvecklingskapital för all delfinansiera t. ex. produkt- eller marknadsutveckling i vissa utvecklingsbara företag, kan SIND i efterskott lämna bidrag till fonderna som motsvarar hälften av sådana finansieringsinsatser.

Erfarenhetema av detta delprogram är goda. Programmet har medverkat lill all flertalet fonder nu i sin dagliga verksamhet tillämpar det arbetssätt som programmet syftade lill atl införa. Det finns således inte längre behov av atl på detta sätt stimulera utvecklingsfonderna att arbeta med djupgående förändringsarbete i företagen.

De medel som inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling har reserverats för delprogrammet Strategisk Förelagsutveckling bör därför i fortsättningen användas för de andra insatser som SIND och fondema bedriver och som jag kommer att kommentera ytterligare i det följande.

Den verksamhet som utvecklingsfonderna bedriver skall också stå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden. Genom sin roll som rådgivare och finansiär till näringslivet har fonderna betydelse för den regionala utvecklingen. Fonderna i särskilt de regionalpolitiskt prioriterade områdena har idag också vissa uppgifter i samband med handläggning och uppföljning av regionalpolitiskt stöd. Fonderna gör förelagsekonomiska utredningar och lämnar dessa med egel yttrande till länsstyrelser-

Prop. 1989/90:88

Målgruppen utvidgas

na. Del är vidare fondemas uppgift atl följa utvecklingen i de förelag som har fått stöd och rapportera eventuella problem till länsstyrelsema.

Jag har emellertid vid min anmälan till den regionalpoliliska propositionen (prop. 1989/90:76) anmält all jag avser att föreslå regeringen alt länsstyrelsema i fortsättningen skall ha del samlade ansvaret på regional nivå för såväl beredning och beslut som uppföljning av regionalpolitiskt stöd. Jag framhöll då bl. a. all jag fömtser att fonderna även i fortsättningen kommer alt ha vikliga uppgifter i samband med sådant stöd, bl.a. eftersom länsstyrelsema kan välja all på konsultbasis utnyttja den förelagsekonomiska kompetens som finns samlad hos utvecklingsfonderna. Jag vill särskilt framhålla all fonderna bör kunna tillföra värdefull kompetens i samband med handläggningen av del s. k. utvecklingsbidraget.

Jag övergår nu till att behandla frågan om utvecklingsfondernas organisation och styrning. Verksamheten i fonderna bestäms i huvudsak genom avtalen och stadgama. Dämlöver har huvudmännen möjlighet att ställa vissa villkor i samband med tilldelning av löpande resurser för driften. Finansieringsverksamheten styrs, som jag har nämnt, av en statlig förordning. Styrelsen i varje fond beslutar om prioriteringar och verksamhetsinriktning inom ramen för stadgar och förordning.

Finansieringsulredningen har förordat att fondernas styrelser utses på ett sätt som bättre avspeglar det delade huvudmannaskapet. Del skulle innebära att även staten skulle få utse ledamöter. Förslaget har mött blandade reaktioner vid remissbehandlingen. Landstingen och utvecklingsfonderna själva vill bevara den rådande ordningen. Landstingsförbundet påpekar dock att utvecklingsfonderna inte är några politiska nämnder. SIND har i sitt remissvar och i andra sammanhang framhållit all del finns behov av statligt utsedda ledamöter.

SIND har vidare föreslagit en ny ordning för all teckna avtal om fonderna. Regeringen och landstingen skulle teckna ett översiktligt basavtal som gäller tills vidare och kompletteras med ett treårigt tilläggsavtal som landstingen tecknar tillsammans med SIND. Tilläggsavtalen skulle mer flexibelt kunna anpassas till ändrade förhållanden.

Jag anser att del är av största vikt alt utvecklingsfondernas styrelser har en hög kompetens och rymmer ledamöter som är aktiva inom näringslivet. Dessutom bör de rymma ledamöter med god överblick över näringslivet i och utanför det egna länet liksom kännedom om samhällets näringspolitik. Vidare bör styrelserna för atl kunna arbeta efTektivl vara relativt små.

I likhet med finansieringsutredningen samt SIND och flera andra remissinstanser anser jag att den nuvarande ordningen för val av styrelser i utvecklingsfonderna bör ändras. Det är rimligt att staten och den kommunala huvudmannen utser i princip lika många ledamöter i en utvecklingsfonds styrelse. 1 län med ett delat kommunalt huvudmannaskap bör staten utse hälften av ledamöterna. Landstinget och berörd kommun utser tillsammans den andra hälften enligt grunder som de kommer överens om.

Det är även i fortsättningen viktigt all styrelserna dels har den kompetens som jag har angett, dels genom bl.a. SlND:s och Landstingsförbundets försorg får den information som erfordras för atl de skall fullgöra sina uppgifter på bästa sätt.

Prop.1989/90:88

Utvecklingsfondernas styrelser

Staten bör utse hälften

Inom industridepartmentels verksamhetsområde bedrivs, med stöd av SIND, fortbildningsverksamhel för småföretag av dels utvecklingsfonderna, dels Stiftelsen Institutet för Förelagsutveckling, SIFU. Jag räknar med all utvecklingsfondema i stor utsträckning kan intensifiera sina kompetenshöjande insatser. Jag gör det dels mot bakgmnd av den uppräkning av anslaget Småföretagsutveckling som jag senare föreslår (avsnitt 11), dels eftersom jag räknar med atl fonderna får viss ledig personell kapacitet i samband med all deras finansieringsverksamhet blir mindre omfattande (avsnitt 4.7).

Även privata utbildningsgivare har möjlighet all erhålla stöd av samhället, bl. a. av SIND, för specifika småföretagsinsatser.

Värdefulla utbildningsinsatser inom småföretagsseklom görs idag av företagens egna organisationer. Inom arbetsmarknadspolitiken bedrivs utbildning av bl.a. AMU. Även Komvux bedriver fortbildning som lill viss del riktar sig lill företagssektom. Inom högskolan har på olika håll utvecklats fort- och vidareutbildning saml konsukverksamhel med särskild inriktning på småföretag.

En ökad informaiion om och en närmare-sam verkan avseende olika ulbildningsgivares aktiviteter skulle enligt min mening kunna bidra till att befintliga resurser utnyttjas efTektivare. Därmed skulle möjligheterna för småföretagen all öka sin kompelens förbättras. Jag har med tillfredsställelse erfarit all SIND avser all ta initiativ lill sådana utökade informations-och samordningsinsatser.

Småförelagen har mycket skilda behov. En individuell anpassning av åtgärderna till företagens situation kräver aktiva insatser på lokal och regional nivå. Bl. a. av del skälet spelar utvecklingsfonderna en viktig roll, inte minst som förmedlare av fortbildningstjänsler.

Jag vill också erinra om att vissa kompetensutvecklande insatser görs inom ramen för regionalpolitiken. Jag har har vid min anmälan lill den regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76) redogjort för min syn på dessa frågor. Där föreslårjag bl. a. all förelag i stödområdet skall kunna ges s. k. utvecklingsbidrag för vissa kompetenshöjande ålgärder.

Det är enligt min mening väsentligt att olika aktörer fortsätter alt utveckla och genomföra utbildning för småförelag. Det gäller både offentliga institutioner och privata utbildningsföretag. Jag vill betona all del är angelägel atl berörda ofTenlliga organ även i framtiden vid behov anlitar den kompetens och de resurser som finns samlade i den privata utbildningsseklom, t. ex. hos företagens organisationer.

Inom ramen för SlND:s verksamhet med all utveckla delar av den träbearbetande industrin samt tekoindustrin bedrivs olika former av kompetenshöjande insatser.

Stora delar av den träbearbetande industrin har förbättrat sin lönsamhet under senare år. Vid en jämförelse med andra industribranscher ligger dock lönsamheten relativt lågt. I ett långsiktigt perspektiv behöver lönsamheten stärkas med tanke på behovet av investeringar i produktion, produkter, marknader och personal. Det gäller inte minst sågverken och snickeri-industrin.

En övergång lill ökad vidareförädling inom sågverksindustrin kräver

Prop. 1989/90:88

SIFU och

utvecklingsfonderna bedriver utbildning

Samverkan

rent allmänt en förstärkning av sågverksförelagens kompetens. Men dess- Prop. 1989/90:88 utom krävs all snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att sågverken i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella uppgifter.

För att vidmakthålla och om möjligt stärka den internationella konkurrensförmågan måste båda dessa delbranscher vidare utnyttja de möjligheter till ökad efTektivitel som introduktion av modern teknik och underleverantörsystem ger.

SIND:s insatser inom ramen för verksamheten med branschfrämjande åtgärder syftar till att belysa och avhjälpa problemen vid bl. a. övergång till vidareförädlade produkter samt teknisk fömyelse.

Mot bakgmnd härav förordar jag all programmet för sågverks- och snickeriindustrierna fortsätter under ytterligare en treårsperiod. Målsättningen bör vara atl programmet kan avslutas vid utgången av treårsperioden med start budgetåret 1990/91.

Möbelindustrin har varit föremål för statliga branschfrämjande åtgärder sedan år 1972. Möbelbranschens situation är för närvarande relativt tillfredsställande. Mot denna bakgrund förordar jag all delprogrammet inriktas på att avslutas budgetåret 1990/91.

Jag förordar att anslaget Branschfrämjande åtgärder upphör och att medel för dessa ålgärder anvisas från anslaget Småföretagsutveckling.

Inom tekoindustrin gör SIND, inom ramen för ett särskilt program, olika insatser i syfte att höja branschens tekniska kompetens. Det gäller bl. a. åtgärder i samverkan med STU och lexlilforskningsinslilulet för att främja forskning, utbildning och teknikspridning. Vad gäller utbildning anordnas kurser, konferenser och studieresor.

Avsikten är alt öka branschens kunskap om bl.a. marknad, produkter, produktion, design, ekonomi och organisation. Huvuddelen av SlND:s utbildningsaktiviteter förläggs till Stiftelsen för del produktionstekniska utvecklingscenlret för teko (PROTEKO) i Borås. Även företag som anordnar egna kurser av betydelse för tekoindustrins utveckling kan erhålla visst bidrag från SIND. Min företrädare har i annat sammanhang (prop. 1989/90:100 bil.14 s. 26-27) mer ingående redogjort för detta program.

finansieringsfrågor som har stor betydelse för mindre förelag. Jag re- Prop. 1989/90:88 dovisar i annat sammanhang (avsnitt 5) de förslag som rör teknisk forskning och utveckling.

På småförelagsområdel föreslår utredningen att de regionala utvecklingsfonderna ges möjlighet all bli delägare i regionala riskkapitalbolag. Nuvarande finansieringsformer upphör, så när som på ett tidsbegränsat system med lånegarantier. Fonderna föreslås vidare kunna ge s. k. starta-egel-slipendier. Huvuddelen av finansieringsresurserna dras in lill staten, men 600milj. kr. föreslås användas för de nämnda riskkapitalbolagen.

Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få ytterligare resurser för sin verksamhet, som bör koncentreras till satsningar via andra riskkapilalbolag. Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet föreslås bli inriktad på riskkapi-talsalsningar i samma former som Småföretagsfonden.

En mer utförlig sammanfattning av betänkandet har redovisats i annal sammanhang (underbilaga 1:2).

Utvecklingsfonderna

De regionala utvecklingsfonderna bedriver somjag nyss har nämnt finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i en statlig förordning. De kan lämna lån, garantier och s. k. ulvecklingskapital. Fonder som verkar inom regionalpoliliska stödområden kan också erhålla medel för all bevilja s.k. regionalpolitiskt ulvecklingskapital. Lån kan i vissa fall vara förenade med villkorlig återbelalningsskyldighet.

Ulvecklingskapital kan lämnas i form av medelslillskolt med förbehåll Hög risknivå alt mollagaren förbinder sig att ge ersättning till fonden i form av royalty eller annan typ av avgift. För samtliga finansieringsformer gäller alt risknivån är så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1 januari 1989 till drygt 2,6 miljarder kronor, varav ca hälften bestod av utestående eller utlovade engagemang i småföretag och ca hälften utgjordes av likvida medel.

Utvecklingsfonderna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län fick i samband med nedläggningar inom varvsindustrin i slutet av 1970-talet möjlighet att bilda helägda dotterbolag - Malmöhusinvesl AB och Slartinvesl AB - med uppgift att genom ägarinsalser i småförelag bidra till alt utveckla näringslivet i berörda varvsregioner.

Finansieringsutredningen har, som jag nyss har berört, föreslagit atl fonderna i fortsättningen inte skall få lämna vare sig lån eller ulvecklingskapital samt att möjligheten all lämna garantier inskränks avsevärt och begränsas till tre år. Fondernas nuvarande medel för finansieringsändamål föreslås bli indragna till staten. Fonderna föreslås dock kunna bli delägare i riskkapitalbolag som kan gå in med ägarkapital i småföretag. Av de medel som omedelbart och på sikt skulle dras in till staten skulle fonderna få tillbaka 0,6 miljarder kronor för att placera i sådana riskkapitalbolag.

En klart övervägande del av remissinstanserna avvisar förslaget alt helt
förbjuda fonderna att lämna lån eller ulvecklingskapital och i samband 68

därmed dra in fondemas medel lill statskassan. Bl.a. hänvisar de till all lånen ligger på en risknivå som bankema i regel inte accepterar och all många småförelag därför skulle stå utan finansiering för nödvändig expansion och utveckling.

Exempelvis finner Industriförbundet del inte troligt avregleringen av kredilmarknaden kommer alt vara tillräcklig för att en venture capital-marknad skall växa fram i Sverige. Inte heller tror förbundet all banksystemet kommer alt kunna la över hela den finansieringsfunktion som utvecklingsfondema svarar för.

Jag har förståelse för finansieringsulredningens allmänna syn på konsekvensema av att kreditmarknaden har avreglerals. Jag delar dock remissorganens bedömning av ulvecklingsfondemas betydelse när del gäller att med riskfyllda lån och annan typ av finansiering stimulera småförelagens tillväxt och fömyelse. Jag är därför inte beredd att verka för atl hek avskaffa möjligheten all lämna lån eller någon annan del av fondemas nuvarande medelsarsenal på finansieringsområdel. Etl ytterligare skäl lill att behålla vissa ullåningsmöjligheler för fondema är atl jag tidigare har föreslagit all lokaliseringslånen skall avskaffas (prop. 1989/90:76).

Jag delar finansieringsulredningens och i stort sett samtliga remissinstansers syn på behovet av en förstärkt riskkapitalförsöijning i småföretagsseklom. Inte minsl teknikbaserade småförelag är ofta i stort behov av ägarkapital. Jag anser dock all utredningen har markant underskattat behovet av samhälleliga resurser inom detta område. Enligt min mening bör samhällets finansieringsresurser på småförelagsområdel ompriorileras och i första hand inriktas mot riskkapitalområdet, där behoven är som störst.

Med hänsyn lill fondemas likvidiletssiluation, utvecklingen på kredilmarknaden och statens behov av resurser för bl. a. ägarkapital for småförelagen är del rimligt att fondemas möjligheter all bedriva nuvarande former av finansieringsverksamhet begränsas. I samband därmed bör enligt min mening en del av fondemas kapital betalas tillbaka lill staten för att fördelas om till sådana områden som är mer eftersatta.

Jag har nyss anfört att avtalen om utvecklingsfonderna bör sägas upp och överläggningar tas upp med landslingen och de berörda kommunerna om nya avtal senast fr.o.m. år 1992 (avsnitt 4.5). I samband därmed bör överläggningar föras med landslingen och fondema själva med syftet all fondema successivt skall betala in 1 miljard kronor av sina medel lill staten. Inbetalningen bör ske i sådan takt alt fondema fortlöpande kan bedriva en egen finansieringsverksamhet, även om denna årligen kommer att vara av betydligt mindre omfattning än för närvarande. Det är en uppgift för regeringen all för statens räkning ta ställning till frågan om hur inbetalningen skall gå tik. Därvid skall hänsyn las lill den regionala problembilden.

Prop. 1989/90:88

Utlåning begränsas

Del av kapitalet betalas tillbaka

som i sin tur satsar ägarkapital i småförelag. Regeringen bör i samband med bl. a. de nämnda förhandlingarna verka för alt fonderna gör dessa placeringar och i övrigt besluta om de närmare villkoren för fondemas verksamhet med riskkapitalbolag. Jag vill för riksdagens informaiion redogöra för min syn på några fömtsättningar som jag anser bör gälla för verksamheten. Jag återkommer i del följande med förslag lill hur Stiftelsen Småföretagsfondens resurser bör bidra till kapitalbildningen i de nya riskkapilalbolagen.

Min bedömning är att fem lill sex sådana bolag bör bildas för att få en god geografisk täckning. Jag förordar att flera utvecklingsfonder är delägare i varje sådant riskkapitalbolag och fömtsätter all fonderna beaktar möjligheterna lill samordning med de två befintliga bolag som ägs av fonderna i Malmöhus respektive Göteborgs och Bohus län. Jag anser att följande fömtsättningar i övrigl bör gälla för bolagen.

En första fömtsättning gäller själva verksamheten i riskkapitalbolagen. Del är väl känt all uthållig riskkapilalverksamhel kräver en betydande kapitalbas. Intäkterna av verksamheten kommer i regel många år efler del att medel har satsats i portföljföretagen, även om förelagen utvecklas gynnsamt. Det innebär atl riskkapilalbolagen sällan får löpande utdelning men i stället får del i portföljförelagens värdetillväxt efter flera års aktieinnehav. Samtidigt kommer erfarenhetsmässigt några av salsningama alt misslyckas.

Del är bl. a. av dessa skäl som jag förordar all i regel såväl utvecklingsfonder som Småföretagsfonden tillsammans går in som ägare i etl riskkapitalbolag. Det är också viktigt att riskkapitalverksamhelen särskiljs från utvecklingsfondernas övriga verksamhet, eftersom bolagen blir delägare i småföretag. Det är oundvikligt att bolagens portföljföretag i många fall kommer att ha konkurrenter som söker konsulthjälp eller finansiering hos respektive utvecklingsfond. En nära anknytning av verksamhetema skulle kunna medföra risk för atl förtroendet för fondens opartiskhet skulle rubbas.

En strävan bör vidare vara atl även privata och andra intressenter deltar med kapital i dessa bolag. På så sätt tillförs bolagen ytterligare kompetens, och verksamhetens gmndfömtsällningar prövas på kommersiella villkor.

En andra fömtsättning anser jag bör vara att dessa riskkapilalbolag skall göra sina satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i nya eller andra små förelag under utveckling. Jag förutsätter all dessa bolag bl. a. kommer alt beakta de teknikbaserade företagens särskilda behov. Det är just mino-ritelsägandet i kombination med ökad kompelens utifrån som enligt de flesta bedömare saknas mest på kapitalmarknaden för småföretag idag.

Jag har nyss framhållit alt privata delägare i dessa bolag av olika skäl bör eftersträvas. En risk med en alltför stor andel privat kapital i bolagen är dock enligt min mening all en sådan verksamhetsinriktning som jag nyss har förordat blir svår att upprätthålla. Privata ägare kan ha etl intresse av alt agera kortsiktigt och kräva snabb utdelning på sitt kapital, vilket inte ligger i linje med samhällets intresse att långsiktigt utveckla småföretags-sektorn. Det är därför lämpligt att utvecklingsfonderna och Småföretags-

Prop. 1989/90:88

Bred kapitalbas

Minoritetsengagemang

fonden svarar för majoriteten av kapilakillskoltet lill och därmed ägandet Prop. 1989/90:88 av bolagen.

Del ligger också enligt min mening ofta en fördel i alt den urspmngliga ägaren av ett litet förelag kan behålla ett avgörande inflytande över sitt förelag, samtidigt som tillförseln av både riskkapital och kompelens ökar möjlighetema för förelaget alt utvecklas vidare.

Den valda inriktningen påverkar avkastningskraven i bolagen. En strävan bör självfallet vara all bolagen blir lönsamma, men avkastningen kan realiseras först på lång sikt, när bolagen kan ta tillvara portföljföretagens värdetillväxt genom l.ex. försäljning av aktieinnehavet lill andra ägare eller OTC-nolering.

En tredje fömtsättning för dessa bolag bör vara all deras styrelser skall vara relativt små och till klart övervägande del bestå av ledamöter som är aktiva inom näringslivet i eller utanför respektive region. Styrelsen får en myckel stor betydelse för verksamheten och svarar för en avgörande del av kompetensöverföringen till portfölj förelagen.

Det kommer att dröja innan de förslag som jag nyss har lagt fram har hunnit genomföras, d.v.s. innan medlen till staten har betalats in och medel har placerats i riskkapilalbolag. Jag fömlsäller atl utvecklingsfondema i avvaktan på denna process kommer all vara restriktiva med atl bevilja lån och ulvecklingskapital så all de inte får onödiga likvidilelsprob-lem. Jag fömlsäller all fondema i delta avseende samråder med SIND.

Småföretagsfonden

Slifldsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr.379). Vid inrättandet saml år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 271) har ell stiftelsekapital på sammanlagt 200 milj. kr. tillförts fonden från AP-fondsmedd. Fondens stadgar har faslslälks av regeringen, som också utser dess styrelse. Enligt stadgarna överför fonden en viss avkastning varje räkenskapsår till AP-fonden. Avkastningen beräknas som en procentsats av nuvärdet på förvallade medel. Procentsatsen är speciellt låg under de första åren efter del all kapital har tillförts.

För närvarande saknar fonden egel kansli och köper administrativa tjänster av Föreningsbankemas Bank.

Syftet med Småföretagsfonden är alt bidra lill all med riskkapital finansiera små och medelstora företag. Verksamheten har beskrivits närmare i prop. 1986/87:74.

Per den 31 december 1989 hade fonden placerat sina 200milj. kr., jämte

ränteintäkter och minskat med förluster, på följande sätt.

Milj.kr.

Ägarengagemang i foretag 82

Andra engagemang i företag 21

Beslutade, ej genomförda engagemang 38

Fasta placeringar av likvida medel 56
Likvida medel för satsningar i nya

projekt och i nuvarande kundföretag 54___

Summa 251 71

Av de medel som var placerade i företag hade ca 50% salsats i andra Prop. 1989/90:88 riskkapitalbolag.

Finansieringsulredningen har föreslagit dels all fonden tillförs ytterligare 200milj. kr. över statsbudgeten, dels att fondens inriktning renödlas till att åter gälla indirekta satsningar via riskkapitalbolag och inte direkt i tillverkande och andra småföretag. Flertalet remissinstanser lämnar förslagen om Småföretagsfonden utan erinran.

Småföretagsfonden får utökade resurser

Med hänsyn lill det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn förordar jag i likhet med finansieringsulredningen och flera remissinstanser att Småföretagsfonden nu tillförs ytterligare resurser. Del bör dock inte ske över statsbudgeten. Sammanlagt bör Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 tillföras 1 miljard kronor från AP-fondssystemet, i likhet med vad som skedde åren 1984 och 1987. Det innebär att fonden får 200milj.kr. per år t. o.m. år 1994.

Inom industridepartementet har upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Förslaget som beslår i ett tillägg i övergångsbestämmelserna har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet. Del innebär alt riksförsäkringsverket åren 19901994 skall föra över ytterligare sammanlagt 1 miljard kr. lill Småföretagsfonden. Därmed kommer sammanlagt 1,2 miljarder kr. att ha förts över lill fonden.

Jag anser att en förutsättning för de ökade resurserna lill Småförelags-fonden bör vara att fonden placerar huvuddelen av tillskottet i de nya regionala riskkapitalbolag som jag nyss har föreslagit. Det är min avsikt all inhämta regeringens bemyndigande all inleda överiäggningar med fondens ledning i syfte atl åstadkomma erforderliga förändringar i fondens stadgar.

Vad gäller den övriga inriktningen av Småföretagsfondens verksamhet anser jag alt fonden även i fortsättningen bör ha möjlighet all göra direkta placeringar i rörelsedrivande företag, då detta bedöms vara befogat. På så sätt får fonden också värdefulla erfarenheter av enskilda projekt. Jag förordar dock att huvuddelen av fondens medel skall vara placerade i riskkapitalbolag eller i samverkan med sådana bolag.

Småföretagsfondens avkastningskrav bör i princip vara oförändrade. I likhet med finansieringsutredningen anser jag det dock rimligt att avkastningen bör kunna levereras in lill AP-fonden efter lång lid. Småförelags-fonden kan inte själv räkna med att likvidera värdetillväxten i portföljföretagen förrän i normalfallet 710 år efler det att respektive placering har gjorts. Regeringen bör fastställa nya regler om fondens avkastningskrav.

Med den breda kapitalbas för Småföretagsfonden som blir följden av mitt förslag kan del enligt min mening vara befogal att som finansieringsutredningen förordar fonden bygger upp ett egel kansli och ansläU ler en verkställande direktör. Jag avser atl ta upp även denna fråga vid de överläggningar med fondens styrelse som jag nyss har aviserat.

Norrlandsfonden

Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet berördes senast av stalsmaktema våren 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 14, rskr. 170). Våren 1987 uttalade dåvarande chefen för industridepartementet (prop. 1986/87:74) att Norrlandsfonden i större utsträckning än dittills borde inrikta sin verksamhet på att finansiera industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag. Vidare betonades vikten av ett nära samarbete med bl. a. de regionala utvecklingsfonderna. Småföretagsfonden och Industrifonden. Denna delvis nya inriktning återspeglas i de stadgar för Norrlandsfonden som regeringen fastställde i december 1987.

Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 milj. kr., varav drygt 200milj. kr. utgör likvida medel. Av de likvida medlen är emellertid en viss andel reserverad för beslutade men ej genomförda engagemang. Vissa av de utestående lånen är förknippade med betydande förlustrisker.

Finansieringsutredningen föreslår atl Norrlandsfonden får möjlighet all göra riskkapilalsatsningar i samma former som Småföretagsfoijden. Den nuvarande verksamheten bör enligt utredningen vridas över rriol ren riskkapitalfinansiering. Förslaget har godtagits av flertalet av de remissinstanser som har behandlat frågan.

Med hänsyn till det stora behovet av riskkapital i småföretagssektorn avser jag att begära regeringens bemyndigande atl ta upp överläggningar med Norrlandsfonden med syfte atl Norrlandsfonden skall placera 200milj.kr. av sina nuvarande tillgångar som aktiekapital i ett av de nya riskkapitalbolag som jag nyss har föreslagit. I övrigt bör fonden fortsätta med sin nuvarande finansieringsverksamhet. Placeringen i riskkapilalbolag bör ske i takt med att det finns tillgängliga resurser och med beaktande av Norrlandsfondens behov av resurser för övrig verksamhet.

Det bör vara regeringen som efter samråd med Norrlandsfondens styrelse beslutar om den närmare utformningen av Norriandsfondens verksamhet.

Norrlandsfonden har ansökt om ytteriigare medel för den framtida verksamheten. Jag är dock inte beredd att nu föreslå alt Norrlandsfonden får utökade resurser.

Prop. 1989/90:88

Norrlandsfonden blir delägare i riskkapitalbolag

bidrar till att stärka svaga regioner,

underlättar anpassning till snabb ekonomisk och teknisk stmktur
omvandling samt

ökar konkurrensen på marknaden och motverkar uppkomst av mono
pol.

Nyföretagandet har ökat kraftigt under de senaste åren. Under perioden 1985 t.o.m. 1988 startades ca 95000 företag med helt ny verksamhet i Sverige. Tjänstesektorn svarar för i stort sett hela ökningen i nyföretagandet medan antalet nystartade industriföretag har varit konstant under senaste åren.

En viktig förklaring lill det ökade nyföretagandet ligger i del gynnsamma ekonomiska klimat som präglat slutet av 1980-lalel. Dessutom bör de informations- och utbildningsinsatser som genomförts av de regionala utvecklingsfonderna m. fl. organisationer ha stärkt nyföretagandet.

En internationell studie av nyföretagandet i Sverige, Norge, Holland och Västtyskland har genomförts av SIND. I studien konstateras all nyelable-ringsfrekvensen i stort sett ligger på samma nivå i Sverige, Norge och Danmark. Västtyskland har en betydligt högre och Holland en betydligt lägre etableringsnivå än de nordiska länderna. Del framgår vidare alt samtliga länder har haft en kraftig uppgång av antalet nyetableringar under 1980-talet. Enligt vad jag har erfarit avser SIND all närmare studera några av de metoder som används i de berörda länderna för alt stödja nyföretagandet.

De olika instrument som finns för all stimulera nyföretagandet kan i stort delas in i tre olika klasser:

1. Åtgärder för alt uppmuntra och skapa intresse hos individer att starta
eget.

2. Åtgärder för alt hjälpa och underiätta för företagare i startskedet.

3. Ålgärder för all genom uppföljning förslärka de nya förelagens överlevnadschanser på lång sikt och hjälpa dem att uppnå konkurrenskraftig företagsstorlek.

Som jag ser det bör samhällets insatser i fortsättningen i första hand inriktas på atl hjälpa förelagen i startskedet och framför allt öka de nya förelagens överlevnads- och tillväxtmöjligheter. Vidare bör dessa insatser i ökad utsträckning koncentreras mol nya teknikbaserade tillväxtföretag.

Utvecklingsfonderna genomför fortlöpande insatser för att stärka nyföretagandet i resp. län. Insatserna består av dels starta-eget-kurser, dels individuell rådgivning för och finansiering av nya förelag. Kostnaderna belastar i huvudsak de driflbidrag som fonderna får av landslingen, staten och kommunerna.

Av fondernas totala finansiella engagemang under senare år svarar de nyetablerade förelagen för ca 20%. Under år 1988 erhöll ca 13% av alla nystartade industriförelag men endast drygt 2% av samtliga nya förelag finansiering genom utvecklingsfonderna.

Utvecklingsfonderna bör även fortsättningsvis bedriva rådgivnings- och utbildningsverksamhet inriktad på utvecklingsbara nyetablerade förelag oavsett bransch. Del är naturligt att utvecklingsfondernas finansiering till

Prop. 1989/90:88

Många nya företag

Utvecklingsfonderna hjälper nya företag

nyetablerade förelag i ökad utsträckning koncentreras lill nya teknikbaserade företag.

Ell flertal utredningar, däribland finansieringsulredningen, har uppmärksammat den brist på kapital som ofta föreligger i nystartade teknikbaserade förelag. Dessa företag har ofta höga utvecklingskostnader samtidigt som liden fram till lönsam försäljning är lång. Detta medför alt del kortsiktigt ofta inte är lönsamt att satsa kapital i dessa företag.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är del, trots alt avkastningen lill en början är låg, ändå viktigt att dessa företag tillförs kunskap och kapital. De nya tekriologibaserade förelagen har en stor betydelse för den framlida utvecklingen av högteknologi i Sverige och bidrar härigenom på sikt lill en snabbare tillväxt och en gynnsam stmkturomvandling.

Jag utgår från alt SIND vid sin tilldelning av anslag lill utvecklingsfonderna uppmärksammar behovet av särskilda resurser för all stimulera de teknikbaserade företag som startas i anslutning till universileten/högsko-loma. Jag vill även erinra om att Industrifonden har till uppgift all stödja bl. a. nyetablerade, högleknologiska företag.

SIND har i sitt förslag till treårsplan förordat all nyföretagandet skall vara ett särskilt s. k. insatsområde. SlND:s verksamhet på detta område bör i stor utsträckning bygga på samverkan med andra organ. Syftet bör vara att på olika sätt stimulera centrala, regionala och lokala utvecklings-organisationer, ulbildningsgivare, rådgivare, konsulter m. fl. att i samarbete med näringslivet självt förbättra fömtsättningama för nystartade företag.

Bland tänkbara sammarbelspartner kan nämnas STU, universitet och högskolor, utvecklingsfonder, länsstyrelser, länsarbetsnämnder m.fl. samhällsorgan saml Trygghetsrådet, Trygghetsfonden, småföretags- och branschorganisationer, banker m. fl. intressenter. Projektet "Atl driva förelag", som genomförs av SIND tillsammans med bl. a. banker och universitet, utgör i detta sammanhang ett exempel på möjligheten alt tillsammans med andra parter genomföra insatser i syfte atl stärka nyetablerade förelag.

Antalet konkurser har under senare år legal på en i stort sett oförändrad nivå, dock med en uppgång under år 1989. Del antal anställda som berörs av konkursema har långsiktigt minskal. Minskningen förklaras av en nedgång i antalet konkurser i stora och medelstora förelag under den senaste lidens högkonjunktur.

Även om konkursema är en del av en fungerande marknadsekonomi, ligger det i samhällets intresse atl minska antalet konkurser. Här anser jag att utvecklingsfonderna och de andra organ som arbetar med nystartade företag har en viktig funktion att fylla. Genom utbildning och rådgivning ökar man de nystartade företagens överlevnadsmöjligheter och kan medverka lill all dåliga affärsidéer inte förverkligas.

Jag vill även erinra om att dåvarande chefen för justitiedepartementet hösten 1988 tillkallade en särskild utredare för all utreda vissa konkursrättsliga frågor. Utredningen väntas lämna ett första belänkande sommaren 1990.

Finansieringsulredningen har föreslagit en ny typ av stimulansåtgärder.

Prop. 1989/90:88

Teknikbaserade företag

s. k. starta-eget-stipendier. Jag är inte beredd alt förorda sädana stipendier. Den typ av särskilt intressanta nyelableringsprojekl som utredningen åsyftar kan enligt min mening i många fall erhålla resurser genom den förstärkta riskkapilalförsörjning somjag nyss har föreslagit (avsnitt 4.7).

En avsevärd del av alla nyetableringar görs av kvinnor. Del är viktigt all kvinnors intresse för alt starta och driva förelag las tillvara fulk ut. En särskild anpassning av utbildnings- och rådgivningsinsalserna kan behövas.

En annan utgångspunkt för strävandena att öka det kvinnliga företagandel är kravet på ökad jämställdhet. Statsmakterna.strävar efter all minska skillnadema mellan kvinnor och män ifråga om bl. a. val av yrke, arbetstid, arbetsmiljö, inkomster och samhällsinflylande (jfr- prop. 1987/88:105).

Särskilda insatser för all främja och stödja kvinnligt förelagande görs av de regionala utvecklingsfondema. På initiativ av riksdagen (NU 1984/85:23, rskr. 242) har regeringen tillsammans med Landstingsförbundet verkat för att varje fond skall utse en person, en s. k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med frågor som rör kvinnligt företagande. Jag har erfarit alt flertalet fonder har utsett sådana jämställdhelsansvariga handläggare. Inriktningen på de jämslälldhetsansvarigas arbete har koncentrerats på aktiviteter som främjar kvinnligt förelagande.

Så gott som samtliga fonder har genomfört särskilda aktiviteter för kvinnliga företagare. Många fonder har bedrivit kurser och seminarier om marknadsföring, ledarskap och starta-eget. Andra aktiviteter har varit rådgivning, bildande av nätverk och föreningar samt mässor och utställningar. Erfarenheterna har visat all behovet och intresset för denna verksamhet är stort.

Industridepartementet och SIND har bidragit lill att finansiera en konferens för kvinnliga företagare i Norden i maj 1989, varvid ett trettiotal företagare från Sverige deltog.

Regeringen har vidare beviljat särskilda medel lill SIND för all finansi
era ett treårigt projekt som syftar till alt stödja kvinnor som startar och
driver företag. Inom ramen för detta projekt har SIND nyligen tagit fram
ett handlingsprogram som syftar till fler lönsamma företag i kvinnlig regi.
SIND kommer bl.a. att kartlägga de problem som kvinnliga företagare
upplever sig ha.

Många kvinnor startar företag inom tjänstesektorn. Den utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp somjag nyss har föreslagit kan därför enligt min mening bidra till all ytterligare stödja kvinnor som startar eget.

Kunskapen om betydelsen av kvinnors företagande för näringslivets tillväxt och utveckling bör enligt min mening ytterligare kunna förbättras. Detsamma gäller del kvinnliga företagandets omfattning. Vidare har hittills saknats utvärderingar och uppföljning av aktiviteter som görs inom utvecklingsfonderna m. fl. organ. Jag förutsätter all SIND inom ramen för nyssnämnda program gör en bedömning av behovet av utredningar e.d. för att öka denna kunskap.

Jag har vid min anmälan lill den regionalpoliliska propositionen (prop.

Prop. 1989/90: J

Kvinnliga företagare får hjälp av utvecklingsfonder

Handlingsprogram av SIND

1989/90:76) tagit upp frågan om särskilda resurser för all stimulera kvin- Prop. 1989/90:88 nor att etablera och driva förelag i del regionalpoliliska stödområdet.

SIND bör uppmärksamma utvecklingsfondemas behov av service, utbildning m. m. för verksamheten med att främja nyföretagandet.

4.9 Underleverantörsfrågor

Min bedömning: Underleverantörema utsätts för en hårdnande internationell konkurrens. Stora krav ställs på förnyelse och specialisering. Det är angeläget all SIND och utvecklingsfonderna tillsammans med STU, Industrifonden och Sveriges Exportråd ökar sina ansträngningar för alt främja underleverantörernas utveckling. Berörda organ bör avdela särskilda resurser för all främja bl. a. teknikutveckling inom underleverantörsseklom.

Skälen för min bedömning: Som underleverantörer räknas förelag som framställer produkter som är avsedda all ingå i ett köparföretags slutprodukt. Underleverantörssystemet är särskilt betydelsefullt i verkstadsindustrin. Bland de små och medelstora förelagen dominerar underleverantörsrollen, bland de större förelagen dominerar köparrollen.

1 en undersökning av SIND (1985:5) uppskattas all ca en tredjedel av industriföretagen med 20 200 anställda är underleverantörer. Ser man bara lill verkstadsindustrin skulle ca två tredjedelar av förelagen inom stor-leksgmppen vara underleverantörer.

Sett med köparens ögon kan man idag allt tydligare urskilja tre nivåer i leverantörsslmkturen: systemleverantörer, funktionsleverantörer och specialister.

Till systemleverantörerna räknas leverantörer som har totalt produktions- och utvecklingsansvar för ett komponentsystem. Syslemleveranlöre-na i Sverige är få, totalt finns mellan 10 och 20 företag.

Funktionsleverantören har produktions- och utvecklingsansvar för en funktion i ell komponentsyslem. 1 Sverige har vi ungefär 400 företag som kan karaktäriseras som funktionsleverantörer.

Specialisterna är den stora gmppen underieveranlörer i Sverige, ca 3 500 förelag med 5 200 anställda. Deras kunnande är främst produktionstekniskt och de kan sägas hyra ul sina maskiner lill köpama. Förelagen inom denna gmpp har ofta rollen som sekundärleveranlör genom all de levererar lill en system- eller funktionsleverantör.

Under 1980-talet har snabba omvärldsförändringar påverkal underleve- ökade krav på rantörens konkurrenssituation. Storföretagen förändrar sin inköpspolilik underleverantörer på så sätt alt man reducerar antalet leverantörer samtidigt som man ökar kraven på de kvarvarande. Utgångspunkten är att köparförelagen vill dra nytta av den möjlighet lill besparingar som ligger i all delar i en färdig produkt las fram och levereras av specialister utanför köparförelagel.

Vidare bestämmer omstmktureringen och intemationalisering av stor
företagens produktionsstmktur i stor utsträckning avsättningsmöjligheter- 78

na för de svenska underleverantörsförelagen. Ju mer tyngdpunkten i Prop. 1989/90:88 svenska förelag förskjuts utomlands, desto större är också risken för att detta får negativa effekter på den svenska underleveranlörsstmkturen, genom all köparförelagen väljer utländska leverantörer.

Utvecklingen av EG:s inre marknad och Sveriges närmande till EG kan förväntas öka konkurrenstrycket från utländska leverantörsföretag. Genom atl normer, standards och andra regler inte längre kommer att variera mellan EG-ländema, kommer EG-leverantörena kunna få ut stordrifts-fördelar samtidigt som de blir mer flexibla. Ell svenskt deltagande i denna process innebär emellertid också atl det skapas ökade möjligheter för svenska underieveranlörer att konkurrera eller samarbeta med utländska företag.

Dessa förändringar kommer att ställa krav på förnyelse av den svenska underleverantörsindustrin om den skall behålla sin konkurrenskraft. Förändringar blir nödvändiga såväl i stmkturen hos industrin som i sättet all arbeta i det enskilda företaget.

Enligt vad jag har erfarit genomför SIND för närvarande en kartläggning av större underleverantörssyslem inom verkstadsindustrin. SIND och de regionala utvecklingsfondema genomför också särskilda aktiviteter för all stärka svenska underleverantörer. Exempel på detta är projektet Medleverantör 90 som genomförs av utvecklingsfonden i Göieborgs och Bohuslän tillsammans med bl. a. SIND och Göteborgs kommun. Projektet syftar till atl med hjälp av utbildning, mässresor, konsult- och finansieringsinsatser m. m. stärka och påskynda utvecklingen av Göteborgsregionens underleve-ranlörsförelag.

Utöver de särskilda insatser som riktar sig direkt mol underleverantörerna omfattas underleverantörsförelagen av utvecklingsfondernas ordinarie verksamhet. Även inom ramen för Exportrådets verksamhet genomförs insatser för underleverantörerna i exportfrämjande syfte.

Såväl STU som Industrifonden gör vikliga insatser för att främja den tekniska utvecklingen inom småföretagsseklom, inte minst bland underleverantörema. STU bidrar lill utvecklingen av dessa förelag dels genom direkta projektstöd, dels genom atl stödja kollektiva forskningsinstitut som i stor utsträckning arbetar med underleveranlörsförelag. Industrifonden finansierar riskfyllda utvecklingsprojekt och ger därvid prioritet åt underleverantörer.

SIND har i sitt förslag till Ireårsprogram föreslagit underleverantörs-utveckling som ett särskilt insatsområde. I enlighet med SIND:s förslag anser jag all insatsema i framliden bör la sikte på att bl.a. uppgradera grupper av specialister till funktionsleverantörer. En möjlighet är här att underlätta kontakterna mellan underleverantörsförelag för att initiera aktioner som leder lill önskvärda stmkturförändringar.

Vidare anser jag det vara viktigt alt utveckla den strategiska kompelen-sen hos i synnerhet de mindre underleverantörsföretagen. Mot bakgrund av de omfattande omvärldsförändringarna är del nödvändigt att förelags-ledama i dessa förelag i ökad utsträckning blir medvetna om företagets strategiska situation.

nat ge bidrag till mindre företag för upphandling av externa konsultinsatser i syfte alt höja den tekniska nivån. 1 en utvärdering som gjorts av Teknikcentmm i Linköping, konstateras att leknikcheckarna har fungerat myckel väl. De deltagande företagen är överlag mycket positiva lill systemet med teknikcheckar.

Samtidigt som del är positivt med ett flertal olika aktörer och ell vitt förgrenat nätverk medför detta vissa problem. De olika institutionerna inom teknikspridningsområdet har ofta bristande kännedom om vad andra liknande organ arbetar med. Den samhällsfinansierade kunskaps- och lek-nikproduktionen är dessutom alltför lite känd i näringslivet. Detta leder till atl förelagen ofta har svårt alt utnyttja befintliga resurser.

STU bör enligt min mening kunna samla dokumentation om de FoU-resurser som finns tillgängliga inom landet. En bättre samordning i övrigt kan åstadkommas genom all de olika aktörerna i leknikspridningssyslemel är informerade om det samlade teknikutbudel. Jag anser därför all insatserna bör inriktas på all stärka samarbetet mellan olika aktörer.

På försök bör därför särskilda leknikkonsuller utses. De bör i första hand knytas till de regionala utvecklingsfonderna. Dessa har redan idag personal med teknisk kompetens, vilka i vissa fall efler vidareutbildning skulle kunna bedriva den form av teknikspridning som jag här avser. I några fall kan del vara lämpligt all teknikkonsullerna kopplas till befintliga teknikcentra eller all uppgifterna utförs av kommunala näringslivssekrele-rare. Teknikkonsulterna bör äga kunskap om del samlade teknikutbudel och kunna fånga upp företagens behov av teknik och anvisa vägar all lösa problemen. Den löpande utbildningen av konsulterna bör bekostas av staten och genomföras av SIND och STU i samverkan.

I vissa regioner är nätverket av teknikutvecklingsorgan fortfararande svagt. Det kan då av regionalpoliliska skäl vara angelägel atl förslärka strukturen. Exempel på ålgärder i en sådan riktning kan vara en förstärkning av de nya högskolorna och stöd lill teknikcentra. Jag har vid min anmälan till den regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76) närmare redogjort för dessa frågor. Jag framhöll då också att det är angeläget att verksamheten med teknikkonsulter ges en god täckning i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Det kan därvid bli aktuellt att bestrida en del av kostnaderna med regionalpoliliska medel.

Utöver dessa åtgärder bör förelagens efterfrågan på teknikspridningstjänster stimuleras. Jag förordar därför att systemet med teknikcheckar utvidgas lill att gälla samtliga utvecklingsfonder. Jag förutsätter atl SIND verkar för detta och att verksamheten finansieras genom omprioritering inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Som jag tidigare nämnt (avsnitt 4.4) diskuterar Sverige tillsammans med övriga EFTA-länder med EG angående möjligheterna för småföretag i EFTA-länderna att delta i EG:s småföretagsprogram. Ell särskilt teknikspridningsprogram med anknytning lill småförelagsprogrammet är del s. k. SPRINT. Detta bedrivs genom ett nätverk av konsulter och rådgivare som är specialister på att söka informaiion om ny teknik och föra den vidare till småföretag. De fortsatta diskussionerna mellan EG och EFTA får utvisa om det går att utvidga SPRlNT-programmet lill EFTA-länderna.

Prop. 1989/90:88

Teknikkonsulter

Skälen för mitt förslag: Design är av stor betydelse och kommer atl bli etl allt viktigare medel för all stärka konkurrenskraften i svensk industri och i synnerhet de små och medelstora företagen. En genomtänkt design syftar lill alt förbättra en produkts utseende och funktion. Designinsalser-na spelar en allt viktigare roll i förelagens utvecklings- och konslmktionsar-bele liksom i marknadsaklivilelerna.

Industridesign är ett undemlnyttjat konkurrensmedel särskilt i de mindre företagen. Ny kunskap och kompelens på designområdet bör därför tillföras de tillverkande förelagen genom informaiion, utbildning och konsuhstöd. Under budgetåren 1984/85-1989/90 har staten med särskilda medel finansierat designfrämjande ålgärder i små och medelstora företag. Totalt har 30milj.kr. anslagits för dels etablering och drift av etl Design Center i Stockholm, dels insatser för att främja design i enskilda småföretag. Medlen disponeras av SIND.

SIND har i en skrivelse till regeringen i november 1989 summerat sina erfarenheter från det hittillsvarande designprogrammet.

Ell Design Center har drivits i Stockholm sedan år 1985, som ell samarbete mellan statens industriverk och Föreningen Svensk Form med medverkan av yrkesföreningama inom designområdet. Verksamheten har bedrivits i de två programområdena Kontakt och rådgivning saml Utställningar och programverksamhet.

Under perioden 1985-89 har 47 utställningar visats på Design Center. Även andra länder har varit representerade och samtliga utställningar har fokuserat på olika aspekter av design.

Kontakt- och rådgivningsverksamheten har bedrivits i samarbete med bl.a. utvecklingsfonderna, kommuner och lokala banker. Projektet "100 timmar design" har hittills genomförts i 18 kommuner. Design Center har besökt 360 företag och diskuterat designfrågor. Av dessa har fyra företag i varje kommun erhållit konkreta designinsalser. Projekten har följts upp med redovisningar i form av utställningar och föredrag.

För all utveckla och bredda verksamheten vid Design Center beslutade SIND, Föreningen Svensk Form och Ingenjörsvetenskapsakademien i november 1988 alt bilda en stiftelse benämnd Stiftelsen Svensk Industridesign. Regeringen har godkänt stiftelsebildningen vad gäller industriverkets deltagande och tillskott av medel.

Design stärker konkurrenskraften

Design Center

Ny stiftelse

Stiftelsens ändamål är all bedriva och främja forskning och utveckling inom induslridesignområdel, verka för den praktiska användningen av god design genom utbildning, rådgivning och informaiion saml verka för en klarare inriktning hos förelagen på industridesign som konkurrensmedel. Verksamheten är en fortsättning på de insatser på designområdet som bedrivits vid Design Center.

Verksamheten vid Stiftelsen Svensk Industridesign kommer all bedrivas inom tre programområden. För del första skall stiftelsen verka för överföring och förmedling av kunskap och meloderfarenhet rörande industridesign saml rådgivning i frågor som rör organisation och verkställande av designfunktionen i enskilda förelag.

Vidare avser man all arbeta med utställningar, seminarier och information. Verksamheten omfattar redovisning och spridning av kunskap och utvecklingsresultat i olika media, bl. a. genom Design Centers ulslällnings-och programverksamhet.

Ett tredje programområde gäller kunskap och kompelens. Detta program kommer att vara forsknings- och utvecklingsinriktat. Programmet kommer all rymma bl. a. utveckling av begrepp och metoder som leder lill en bättre hantering av industridesign och som kan skapa bättre förståelse för design och dess betydelse i industriella utvecklingsprocesser. Verksamheten skall genomföras i nära samarbete med näringslivsintressenter, universitet och högskolor.

Vid sidan av verksamheten vid Design Center har särskilda medel salsals på designfrämjande insatser i enskilda förelag. Sedan år 1985 har SIND beslutat om designslöd lill ca 270 företag, som inte tidigare utnyttjat designers i sin verksamhet. Erfarenhetema visar på mycket goda resultat.

Med hänsyn lill den kunskap inom industridesignområdet som finns samlad inom Stiftelsen Svensk Industridesign anser jag alt stiftelsen utöver all driva verksamheten vid Design Center och projektet "100 timmar design" bör fä en utökad roll i samband med designfrämjande insatser i enskilda företag. Enligt min mening bör stiftelsen la emot och bedöma ansökningar från de enskilda förelagen. SIND bör efler alt ha hört stiftelsen fatta de slutliga besluten om statsbidrag.

Verksamheten bör även i fortsättningen bedrivas i samverkan med de regionala utvecklingsfondema. De statliga medlen bör liksom hillills svara för högst 50% av kostnaderna för verksamheten. Regeringen bör besluta om de närmare riktlinjema för verksamheten.

SIND bör även i fortsättningen ha ett samordnande ansvar vad gäller designfrämjande insatser i de små och medelstora förelagen. Jag räknar med att bidrag skall kunna lämnas för designfrämjande insatser i enskilda företag även inom ramen för de medel som anvisas under anslaget Småföretagsutveckling, Även detta bör i så fall kunna ske enligt den handläggningsordning som jag nyss har angett.

De hillills gjorda insatsema för atl främja lekoföretagens designverk-samhel har visat goda resultat. Satsningar har härvid gjorts på bl. a. konsultverksamhet, utbildning och stöd lill en rad projekt vid Design Center. Jag räknar med alt SIND även fortsättningsvis, inom ranien för anvisade medel för industripoliliska ålgärder för tekoindustrin, kommer att främja

Prop. 1989/90:88

Insatser i enskilda företag

produktutvecklingen inom tekoföretagen. Det kan ske bl. a. genom Stiftel- Prop. 1989/90:88 sen Svensk Industridesign.

4.12 Miljöfrågor

Mitt förslag: Små och medelstora förelag har ell behov av förbättrad kunskap om miljöteknik. Utvecklingsfonderna ges möjlighet alt använda s.k. miljöcheckar för att stimulera teknikförbältrande åtgärder i små och medelstora förelag.

Skälen för mitt förslag: Hänsyn till den yttre miljön successivt har blivit en integrerad del av företrädesvis de större företagens verksamhet. De större förelagen har oftast kunskaper, stategier och resurser för all exempelvis bedriva erforderlig systematisk utvecklingsverksamhet, med syfte att uppfylla miljökraven.

Små och medelstora företag saknar ofta kompelens dels om hur man Kompetensbrister i skall tolka de miljökrav som ställs, dels vilka möjligheter som finns för all småföretag lösa olika miljöproblem.

Bristen på kunnande och resurser inom förelagen försvårar arbetet med de yttre miljöfrågorna och ger inte frågoma del utrymme, som krävs för alt säkerställa förelagens långsikliga konkurrenskraft. Förelagen kan sällan avsätta tillräckliga resurser för all höja kompetensen inom miljöområdet och utveckla ett strategiskt synsätt.

Del krävs en helhetssyn för all kunna möta miljökraven och samtidigt la tillvara goda afTärsmöjligheter. Vidare krävs ofta nya tekniska och organisatoriska lösningar för att nå sänkta kostnader eller måttliga kostnadsökningar i samband med exempelvis produktförnyelse.

Tillgången på lämplig teknik är, enligt vad jag har erfarit, emellertid ofta sämre för de små och medelstora företagen. Teknikutvecklingen är lill större delen inriktad på storskaliga lösningar för tillämpning inom större företag. En förklaring kan vara, att miljöteknik är etl relativt nytt område, varför såväl teknikspridning som marknad ännu är begränsade.

Små och medelstora företag har, enligt min bedömning, ett samlat behov av miljöteknik och allmän rådgivning kring frågor om den yttre miljön. Som ell bra exempel på möjliga vägar villjag framhålla, att SIND tillsammans med STU och Sveriges Mekanförbund har påbörjat en kartläggning hos ell antal förelag med syfte att beskriva rådande "miljöslalus" hos företagen saml all föreslå åtgärder. Gmndtanken är att förelagen själva skall bli observanta på de efTekter verksamheten har på den yttre miljön. Det kan gälla även den miljöpåverkan de tillverkade varorna har när de används och så småningom kasseras.

Projektet avser att resultera i ett analys- och utbildningsmaterial, vilket
sedan skall kunna erbjudas förelag inom verkstadsindustrin. Bland de
viktigaste inslagen i ett sådant material är den interna miljörevisionen,
som syftar till att kartlägga miljökonsekvenserna för företagets processer,
hantering av kemikalier, reningsutmstning, utsläppssvillkor etc. Arbetet
beräknas vara avslutat under våren 1990. 84

SIND deltar vidare i en referensgmpp, tillsammans med branschorganisationer och andra intressenter för industrier som tillverkar armerad plast. Gmppen har bildals mot bakgmnd av de ökade kraven vad gäker styrenutsläpp. Enligt SIND kan kraven komma att leda till kraftiga omstmktureringar av branschen. 1 gmppens arbete ingår alt inventera befintliga tekniska lösningar för att hanlera branschens miljöproblem.

Ytterligare ett intressant projekt kring företagen och den yttre miljön genomförs av utvecklingsfonden i Göieborgs och Bohus län. Projektet syftar till all ge förelagen en ökad kunskap och kompelens om gällande miljölagstiftning, råvamhantering och användning i produktionsprocesser, avfallshantering, miljövänliga teknologier m. m. Avsikten är delvis alt söka utveckla lämpliga former för de regionala ulvecklingsfondemas bidrag lill förelagen när del gäller att uppmärksamma och lösa miljöproblemen. Utfallet av projektet skulle, enligt min bedömning, kunna bilda gmnd för all initiera verksamhet vid flera utvecklingsfonder framöver.

Även andra utvecklingsfonder har i sin verksamhet uppmärksammat miljöfrågomas betydelse. Bland salningama kan nämnas det särskilda miljöslipendium som fonden i Värmlands län har instiftat. Stipendiet syftar bl. a. lill alt stimulera och öka intresset för afTärsutveckling inom naturvårds- och miljöskyddsområdet.

Jag kan konstalera att de små och medelstora förelagen inte alltid avsätter tillräckliga resurser för exempelvis kompetenshöjande ålgärder inom företagel. För dessa företag skulle del, enligt min bedömning, underlätta om del i ett initialt skede kunde tillföras någon form av ekonomisk stimulans.

Jag har tidigare nämnt del positiva utfallet av systemet med leknikcheckar (avsnitt 4.10). På motsvarande sätt anser jag, alt tillgången till en "miljöcheck" kan vara ell instmment för stimulans till förelagen i fråga om satsningar på exempelvis intemutbildning om den yttre miljön samt konsultinsatser m. m. Jag förordar därför atl utvecklingsfondema får använda miljöcheckar som ett medel i sin verksamhet. Verksamheten bör finansieras med medel inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Utformningen av arbetet inom detta område bör ske i samverkan mellan SIND, STU, utvecklingsfondema och naturvårdsverket.

Prop. 1989/90:88

Miljöcheckar genom utvecklingsfonderna

5 Teknikpolitik

5.1 Inledning

5.1.1 Teknikbehov

Teknikens betydelse som produktionsfaktor i industrin har ökat under hela efterkrigstiden. Tekniken har blivit mer avancerad och givit produkter och processer allt högre prestanda. Samtidigt har också förståelsen för teknikens roll ökat, liksom förmågan alt systematiskt utnyttja tekniska framsteg. Såväl industriländerna som de stora mullinationena företagen satsar nu stora resurser på all utforska och tillvarata teknikens möjligheter. Del gäller i högsta grad Sverige och svensk industri.

Sverige har, trots sin begränsade storlek, en industri som är fördelad över många branscher och teknikområden. Tendensen har under 1980-lalel varit all företagen snävat in sill verksamhetsområde och koncentrerat utveckling och tillverkning till de mest lönsamma produktema. Den tekniska bredden i svensk industri är dock fortfarande stor. Det leder till behov av kompelens över etl brett spektmm.

De stora företagen har betydande egna FoU-resurser. Med dessa läcker de största delen av sina behov av process- och produktutveckling. Från staten behövs främst insatser för atl trygga tillgången på personer med kompetens på olika nivåer. På den mest kvalificerade nivån spelar den tekniska gmndforskningen en central roll. Den är nödvändig för kvaliteten i civilingenjörs- och forskamtbildningen på högskolan. Den svarar också i stor utsträckning för landels kontakter med del internationella forskarsamhället.

De 20 mest intemationaliserade förelagen har hälften av sin totala verksamhet förlagd lill Sverige, men fyra femtedelar av sin FoU. Denna svarar för omkring hälften av Sveriges FoU på del tekniska och naturvetenskapliga området. Storföretagens FoU-enheter utgör således en väsentlig del av landels FoU-resurser. De verkar i nära kontakt med övriga resurser, t. ex. högskolor och kollektiva forskningsinstitut. Nyttan av delta är ömsesidig. Del är alltså etl nationellt intresse all behålla och helst öka de stora företagens FoU inom landet.

De små och medelstora företagen är en heterogen gmpp. I den finns etl litet men växande antal företag som baserar sin verksamhet på avancerad och ibland unik teknik. Flertalet små och medelstora förelag är dock i en annan situation. De har inte de stora företagens eller de teknikbaserade förelagens resurser för all följa den tekniska utvecklingen. Impulserna lill teknisk fömyelse kommer ofta utifrån genom kundemas krav eller ulmsl-ningsleverantöremas erbjudanden. När behoven av ny teknik uppstår saknar förelagen i denna storleksklass kännedom om de resurser och altemativ som är tillgängliga för dem. Del är därför angelägel alt söija för att informaiion om utbudet av leknikulvecklande resurser når alla delar av svensk industri. Redan nu görs betydande insatser på teknikspridning. De har ofta karaktären av kampanjer för all föra ul viss ny teknik. De små och medelstora förelagen är emellertid mer betjänta av informaiion som är anpassad lill deras behov och fömtsättningar.

Prop. 1989/90:88

De stora företagen

De små och medelstora företagen

och kunskapsbas på del tekniska området. Gmndforskningen har nämligen i teknikpoliliska sammanhang två viktiga funktioner. Den ger en vetenskaplig gmnd för utbildningen av civilingenjörer och forskare. Den skapar också de naturliga kontaktvägarna ul lill den internationella forskningsvärlden med dess stora mängd av nyvunna teknologiska kunskaper.

Staten lar således ansvar för den tekniska gmndforskningen. I andra änden av FoU-speklmmel finns den tekniska utveckling som avslutas med alt produkter och processer utnyttjas affärs- och driflsmässigl. Sådan utveckling lar företagen i regel själva hand om.

I mitten av FoU-speklmmel finns den tillämpade forskningen med gränsområden mot dels riktad gmndforskning, dels inledande teknisk utveckling. Här är ansvarsfördelningen mindre klar. Förelagen fömtsätts ta en stor del av ansvaret. Ofta sker del genom sammanslutningar som för intressenternas räkning gemensamt planerar, finansierar och låter genomföra FoU-program.

Även staten pålar sig ansvar för tillämpad teknisk forskning, såsom redovisas i regeringens tidigare framlagda proposition om forskning (prop. 1989/90:90). Del gäller främst fall då det svenska samhället som helhet har intresse av en större volym av tillämpad forskning än den näringslivet förmår frambringa. Bland motiv för statliga insatser urskiljs följande:

behov av industriell förnyelse med teknik som ännu inte har stöd i etablerade företag,

behov av uppehållande av teknisk kompetens, då stödet från industrin sviktar på gmnd av tillfälliga ekonomiska problem,

intresse av rationellt utnyttjande av landels FoU-resurser genom stimulans till samarbete,

beredskap för all i kris- och/eller krigssituationer kunna underhålla teknisk utmstning för vikliga samhällsfunktioner,

behov av teknik för att nå samhälleliga mål som inte attraherar afTärs-mässigl betingade FoU-insatser.

Det sist anförda motivet ligger bakom de särskilda forskningsinsatserna på miljöområdet. Dämtöver innebär regeringens forskningspolitik också att miljöaspekterna skall föras in i avvägningar av andra FoU-insatser på del tekniska området.

När det gäller tillämpad teknisk forskning handlar avvägningsproblemen i de flesta fall om all uppnå ett välbalanserat, konstmktivt samspel mellan näringslivet och staten.

I många fall tas resultaten av teknisk kreativitet, dvs. vad som i dagligt tal kallas uppfinningar, tillvara av industrin. 1 andra fall får dock uppfinningar av god kvalitet aldrig chansen all bli ordentligt prövade. Del kan innebära att framlida möjligheter försummas. Med en förhållandevis måttlig resursförstärkning kan systemet för all fånga upp goda uppfinningar förbättras påtagligt.

De teknikpoliliska avvägningarna bör omfatta mer än fördelningen av statliga anslag mellan olika slag av FoU. Även genomförandeformer och mekanismer för att överföra resultat förtjänar uppmärksamhet. Jag har tidigare behandlat frågorom teknikspridning (avsnitt 4.10).

Som tidigare påpekats innebär FoU-samarbete ofta ett rationellt resurs-

Prop. 1989/90:88

Tillämpad forskning

Utveckling

dellagande i vissa delprogram och endast projeklvis medverkan i andra delprogram. EG har alk eftersom öppnat delprogram för medverkan från EFTA-ländema. Del är viktigt alt i anslutning därtik successivt bygga upp det svenska deltagandet. Därmed växer samarbetet ulan störande och re-sursförbmkande diskonlinuileler fram mol ett fullt svenskt deltagande. Regeringen föreslår således i sin proposition om forskning en kraftig uppräkning av det särskilda anslaget för europeiskt FoU-samarbete på del tekniska området.

Programmet för STU under den kommande treårsperioden innebär en koncentration av resursema på tillämpad teknisk forskning och teknisk utveckling. Detta blir möjligt då TFR lar över ansvaret för stödet lill den tekniska gmndforskningen. STU:s profilering mol FoU-behoven hos små och medelstora förelag och hos företagsgmpper förstärks. Inriktningen av STU:s stöd mol vissa teknikområden ligger fast. Således kommer även under den kommande treårsperioden informationsteknik inkl. mikroelektronik, verkstadsteknik, materialteknik, miljöteknik, bioteknik och biomedicinsk teknik alt vara prioriterade teknikområden.

Några teknikområden synes bli av särskild betydelse för industrin på 1990-lalel. Verkstadstekniken och dess utnyttjande av informationsteknik synes få avgörande betydelse för produktivitetsutvecklingen inom många tikverkande förelag. Materialtekniken har alllid haft en framskjuten position. Den anses bli än mer markerad när nya material och materialkombi-nalioner kan utnyttjas på ell bredare fall. För prestanda hos produkter har ofta materialvalet en avgörande betydelse.

Verkstadstekniken och materialtekniken är centrala för de små och medelstora industriföretagen, inte minst för de förelag som arbetar som underieveranlörer. Dessa ställs nu inför nya krav på kompelens och kapacitet när det gäller att utveckla produktema. Därför föreslås nu en särskild FoU-satsning inom ramen för etl nationellt program på detta område. Avsikten är att öka taklen i utvecklingen och introduktionen av ny teknik. Jag återkommer strax lill dessa frågor (avsnitt 5.5.1).

Genom all allt fler av de traditionella miljöproblemen som sammanhänger med produktion av varor, t. ex. utsläpp tik luft och vatten, böijar lösas kommer miljöproblemen alltmer att fokuseras kring produktemas innehåll och hur restprodukter och avfall kan tas om hand. En ökad forskning behövs därför för att åstadkomma en miljöanpassad produktutveckling, en återvinning av restprodukter och ett fullgott slutligt omhändertagande av skadligt avfall. Regeringen föreslår en förstärkning av forskningsanslagen för delta område och inrättande av ell programråd för avfaUsrelaterad miljöforskning.

Syftet med denna forskning är dels all identifiera de risker som en olämplig och ofullständig avfallshantering innebär för en god miljö, dels att precisera de krav som behöver ställas på produkter och metoder för avfallshantering samt på företag och hushåll. Delta innebär alt det behövs såväl tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete för all utveckla ny teknik som samhälls- och beleendevelenskaplig forskning för alt förändra beteenden m. m.

Del är alltså viktigt all inte begränsa forskningen lill alt bli snävt

Prop. 1989/90:88

Styrelsen för teknisk utveckling

Verkstadsteknik

AvfaUsrelaterad miljöforskning

5.1.4 Effektivisering av teknikanvändningen

I aka led av utvecklingen av ny teknik spelar informationsöverföringen en viktig roll. I inledningsskeden är del viktigt atl få vetskap om all kunskaper relevanta för ell visst utvecklingsarbete finns tillgängliga på olika håll i världen. Del är oftast snabbare och billigare all utnyttja befintliga kunskaper än all producera dem i egen regi. Därför utför vårt syslem av vetenskapliga attachéer mnt om i den industrialiserade världen etl värdefullt arbete. Del bör ges fortsall stöd.

Del avslutande ledet i utvecklingen av ny teknik, dess överföring till användning i förelagen, är av utomordentlig betydelse. Jag har tidigare redovisat min syn på teknikspridning (avsnitt 4.10). Jag vill i detta sammanhang ytterligare betona viklen av effektiv teknikförmedling. Fungerar inte detta led väl reduceras värdet av allt tidigare arbete. Därför bör spridningen och förmedlingen av resukat ägnas stort intresse. I den tidigare omnämnda särskilda FoU-satsningen på del Verkstadstekniska området bör särskilda medel avdelas för all säkerställa all resultaten görs tillgängliga även för små och medelstora förelag. I slalsmaklemas regionalpolitiska program utnyttjas leknikförmedling som ett medel all stimulera industriell verksamhet i utvalda landsdelar. Här planeras en nära samverkan mekan teknikpoliliska och regionalpolitiska insatser.

Tekniska standarder är sedan länge etl instmment för all rationalisera industriell tikverkning och handel. Slandardemas roll för den intemationella handeln har på senare lid förstärkts. Den europeiska gemenskapen, EG, utnyttjar standarder som bas för harmonisering av regler inom vam-och tjänsteområdet. EG och EFTA har gemensamt givit de europeiska slan-dardiseringsorganen i uppdrag all la fram nya standarder på en rad områden. Sverige deltar som fullvärdig medlem i delta arbete. Del ställer nya krav på den svenska standardiseringsverksamheten.

Detta är bakgmnden till förslagen om nyordning och förstärkning när det gäller statens stöd lill den svenska standardiseringsverksamheten. Del är i det sammanhanget viktigt atl tillse att arbeistagama och konsumentema ges inflytande. Deras intressen, som tidigare omhändertogs nationellt i olika myndigheter, måste nu få möjlighet att påverka svenska förslag och ställningstaganden i del europeiska standardiseringsarbelel.

Teknikförmedling

Standardisering

projekt av olika slag eller till ålgärder för att stimulera teknisk kreativitet Prop. 1989/90:88 och all underlätta utvecklingen av produktidéer lill kommersiellt bärkraftiga innovationer.

5.3.1 STU:s program Ny kunskap och Ny teknik

Jag redogör nu för regeringens förslag beträflTande innehållet i de båda programmen Ny kunskap och Ny teknik såsom de presenteras i propositionen om forskning.

Inom programmet Ny kunskap sker insatserna i form av långsiktiga s. k. ramprogram för kunskapsutveckling samt inom enskilda projekt. Ramprogrammen har vanligen en varaktighet av en eller flera treårsperioder. Under budgetåret 1990/91 planeras bl. a. följande satsningar.

Inom del materialtekniska området bör satsningar göras på bl. a. hög-lemperalur-supraledare, polymerkemi och -fysik saml nya induslrimelal-ler. Satsningarna på högskoleforskning som rör informationsteknikens användning inom verkstadsindustrin bör fullföljas och vidareutvecklas. Regeringen anser alt den snabba utvecklingen inom mikroelektroniken bör föranleda omorienteringar av ramprogram bl.a. för utveckling och tillverkning av nya halvledare liksom för komponenllillverkning. Inom systemtekniken bör flera ramprogram genomföras. Ett exempel är Män-niskor-Data-Teknik-Arbelsliv (MDA) som genomförs i samverkan med arbetsmiljöfonden. På del biotekniska området föreslår regeringen all två nya ramprogram för studium av proteiners uppbyggnad och tillkomst genomförs. Inom processtekniken bör nysatsningar göras på del ylkemiska området och inom trätekniken bör satsningarna på trä och fukt fullföljas.

Programmet Ny teknik utgörs till hälften av kollekliv forskning medan resterande del består av s.k. insatsområden saml enskilda projekt. Ell insatsområde innehåller ett antal sammanhängande projekt inom ett teknikområde. Flera samverkande aktörer svarar för genomförandet under en begränsad tidsrymd, vanligen tre till sex år.

Bland nya insatsområden som regeringen anser bör startas kan på det maleriallekniska området nämnas teknik för tillverkning och användning av pulvermaterial i verkstadsindustrin. Ett nytt insatsområde som bör genomföras inom miljötekniken är Styrning av reningsverk vilket bl.a. bygger på senare års landvinningar inom informationsteknologin. Inom verkstadstekniken bör tre satsningar avseende informationsteknikens till-lämpningar i aulomatisering av produktionen modifieras och genomföras som insatsområden. Vidare planeras bl.a. etl nytt insatsområde benämnt Informationsteknik inom tjänsteproduktion för all utveckla yrkesskicklighet och produktivitet (ITYP). Detta bör genomföras under medverkan av både privat och ofTentlig sektor. Nya biotekniksatsningar bör göras på bl.a. läkemedel, vaccin och andra medel mot HIV. Insatsområdet Gruv-leknik 2 000 på del processtekniska området bör fortsätta ytterligare minst två år.

Inom området träteknik bör STU utreda aktuella FoU-behov så att insatserna kan förstärkas under budgetåret 1992/93.

För att stimulera och underlätta etl systematiskt kvalitetsutvecklingsar- 96

projektgmpp för behandling av vissa innovalionsfrågor. Speciellt gällde uppdraget alt identifiera de främsta hindren för en uppfinning all nå från idé lill marknad samt atl föreslå ålgärder för all undanröja hindren.

Projektgmppens rapport "EfTektivare innovalionsprocess" presenterades i september 1989. Den innehåller förslag inom tre områden

infrastmkturella åtgärder

det statliga stödets fördelning i utvecklingsprojekt samt riskkapitalförsöijning

utbildningsfrågor.

Vad avser infrastmkturfrågor föreslås en utbyggnad av ell helst rikstäckande nät av lokala rådgivare vilka ska kunna ge service lill uppfinnare och småföretagare. Rådgivaren ska kunna göra en första värdering av en uppfinning, kunna anvisa vägar för kompletterande kunskapsin-hämlning saml förmedla kontakter med förelag, utvecklingsfonder m.fl.

Vidare föreslås en förstärkning av de regionala resursema genom all STU och patentverkel några dagar varje månad håller sex lill sju regionala kontor öppna. Dessutom föreslås all ell ökat ansvar för rådgivning, nätverksbyggande och projektbedömning läggs på utvecklingsfondema.

STU:s kompetens föreslås kompletterad genom att en teknisk kommersiell resursgmpp inrättas.

Dessutom föreslås all STU ska kunna salsa medel i senare delar av innovalionsprocessen, dvs. efler det s.k. prololypsladiel. STU:s totala ram för projektstöd föreslås höjd med 50milj.kr. och rapporten förordar vidare all ålgärder vidtages för att göra riskkapital tillgängligt i olika former.

Slutligen konstateras alt en analys bör göras av det utbildningsutbud som finns i dag för uppfinnare. Denna analys föreslås göras av STU i samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Projektgmppen bedömer alt STU:s satsningar på ovanslående typ av verksamheter bör öka från nuvarande ca 130 milj. kr. till 200milj. kr per år.

Rapporten har remissbehandlats tillsammans med STU:s anslagsframställning. De som yttrat sig över rapporten anser i stort att vissa ökade insatser på området är påkallade. Detta gäller särskilt ålgärder för atl stärka infrastmkturen på området.

En framställan har inkommit till industridepartementet från utvecklingsfondema i Blekinge, Golland, Jönköping, Kalmar och Kronobergs län saml Svenska Ingenjörssamfundet avseende etablerande av ett centmm för uppfinningsutbildning vid Folkhögskolan i Grimslöv. I skrivelsen ansöks om etl bidrag med 1 150000 kr./år i tre år lill en utbildningslinje i "Fömyelseleknik".

Den treåriga försöksverksamheten vid Svenska Uppfinnareföreningen (SUF) avslutas vid utgången av budgetåret 1989/90. Verksamheten har inneburit all SUF erhållit 3 milj. kr. per år för att:

bygga upp och vidmakthålla etl nät av lokala och regionala rådgivare,

ge informationsservice lill lokala idé- och uppfinnarföreningar.

Prop. 1989/90:88

Effektivare innovationsprocess

Förnyelseteknik

Svenska Uppfinnareföreningen

genomföra projekt som främjar uppfinnandel i samhället.

Resultaten av försöksverksamheten visar all systemet med lokala rådgivare har slagit myckel väl ul. Ett 15-lal rådgivare finns etablerade i landet.

Som en del i försöksverksamheten har ingått medel för atl upprätthålla SUF:s allmännyttiga verksamhet.

Föreningen har i skrivelse hemställt om medel för innovations-främjande verksamhet. SUF har bl.a. i skrivelsen lämnat en oflFert på utbyggnad av systemet med lokala rådgivare. Man anför också all SUF arbetar som ideell allmännyttig förening för att främja uppfinnandel och öka industrins möjligheter all nyttiggöra uppfinningar genom all bl.a. utveckla sin informationsverksamhet och sill samarbete med lokala föreningar och nätverk. Dessutom avser SUF upprätthålla en sådan kompelens inom området att föreningen kan fungera som en expertresurs för genomförande av olika aktiviteter på innovalionsområdel.

Teknikförädlingsföretagens förening (TKF) har i skrivelse tik industridepartementet hemställt om vissa ålgärder för att förbättra leknikfö-rädlingsprocessen. Det finns i dag ca 20 företag som arbetar med teknikförädling i Sverige, dvs. ålgärder för atl ell utvecklingsprojekt lättare ska kunna kommersialiseras. Flera av dessa förelag har vid olika tillfällen erhållit mindre belopp i STU-stöd.

1 årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10) redogjorde chefen för utbildningsdepartementet för Svenska språknämndens utredning om svenska språket och dalom saml för utredningens remissbehandling.

Etl av utredningens förslag innebär all Tekniska nomenklaturcenlra-len (TNC) föreslås vara huvudman för en engdsk-svensk dalaordbok samt för inrättandet av en dalabas med lermbank tik vilken en permanent dalalerminologisk kommitté skall knytas.

Delegationen för samordning av havsresursverksamhelen (DSH) har i rapporten Svensk havsresursverksamhel på 90-talel bl.a. föreslagit en rad åtgärder för att stärka den havstekniska forskningen. DSH föreslår bl.a. atl STU åter aktiverar sina insatser inom havslekniken, i första hand lill stöd för den långsikliga uppbyggnaden av kompelens genom institutionen forskning och för prövning av nya leknikidéer ur sådan forskning. Rapporten har remissbehandlats. Flera remissinstanser stöder delegationens förslag lill förstärkningar av den havslekniska forskningen.

Prop. 1989/90:88

Teknikförädling

Dataordbok

Havsteknik

Jag redogör nu först för skälen lill mitt förslag vad avser STU:s stöd lill olika utvecklingsprojekt.

För produktutveckling har särskilda möjligheter skapats på några områden genom STU:s tidigare insatser på program för kunskapsuppbyggnad, främst inom informationsteknik, bioteknik och biomedicinsk teknik.

Inom programmet Nya produkter bör en koncentration av utvecklingsstödet lill ett mindre antal projekt genomföras. Del har visat sig angeläget att de projekt som erhåller utvecklingsmedel ges ell mera fullständigt stöd som inkluderar rådgivning och konlaktarbete gentemot efterföljande finansiärer. Utvecklingsprojekt bör också bli föremål för granskning vad gäller miljöpåverkan av såväl processer som produkter.

För budgetåret 1990/91 beräknar jag en ökning med 5 milj. kr. av insatserna för produktutveckling.

STU bör under treårsperioden 1990/91-1992/93 ha ett fortsall stort ansvar för leknikupphandlingsfrågor. Jag anser vidare all STU därvid bör överväga möjlighetema att i ökad omfattning använda sig av förstudier.

Ca 10 milj.kr. av medlen under programmet avser arbelslagarinili-erade projekt (ATIP). Detta innebär en i stort oförändrad verksamhets-nivå. Industrin bidrar med ca 35% av finansieringen.

Jag har erfarit all STU tänker utreda frågan om villkorslån och komma med förslag till ett modifierat system. Avvägning måste göras mellan risken atl en ackumulerad återbelalningsskyldighet gör etl projekt kommersiellt ointressant och kravet atl lyckade projekt i princip bör medföra återbelalningsskyldighet. Del är dessutom viktigt att sälla kostnadema för administrationen av.återbetalningarna i relation lill de utbetalade stödens storlek.

Jag bedömer alt STU bör kunna genomföra denna utredning under budgdåret 1990/91.

Jag övergår nu lill all utveckla skälen lill milt förslag beträflFande innovationsfrämjande ålgärder.

Vad avser rapporten "EfTektivare innovalionsprocess" delar jag uppfattningen all salsningama på del - infrastmkturella området behöver förstärkas. Även STU har i sin anslagsframställning föreslagit ökade satsningar på bl.a. regionala kontaktnät och på vissa typer av teknikcentra. Jag anser atl de av STU föreslagna ökningama om sammanlagt 10 milj. kr. är väl motiverade.

Jag har tidigare (avsnitt 4) redogjort för mitt förslag all utse s.k. leknikkonsuller och att STU och SIND bör ha ansvaret för all dessa erhåller lämplig utbildning. Del är viktigt att, fömtom personer vid de regionala utvecklingsfondema, exempelvis lokala näringslivssekrelera-re m. fl. kan medverka.

Den försöksverksamhet vid Svenska Uppfinnareföreningen som inleddes budgetåret 1987/88 bör ytterligare förslärkas något. Jag föreslår nu all ett nytt treårigt program som beslår av två delar lar vid. Föreningen bör erhåka ell årligt basstöd om 2 milj. kr. För verksamhet avseende lokala rådgivare bör ell belopp på 3 milj. kr. utgå. Del bör

Prop. 1989/90:88

Teknikupphandling

Arbetstagarinitierade projekt

Villkorslån

Effektivare innovationsprocess

100

ankomma på regeringen all utfärda de närmare föreskrifterna för medlens användning.

Då jag erfarit att även STU kommer att engagera sig i ell liknande nätverksbyggande finner jag del angeläget all STU och SUF samordnar sina insatser på området så att de kompletterar varandra.

Vad avser etablerande av regionala kontor för STU och patentverket har jag erfarit att denna process redan inletts av myndigheterna själva. Jag ser med intresse på den vidare utvecklingen.

Jag anser all förslaget om inrättande av en teknisk kommersiell resursgrupp bör överlåtas till STU att besluta om.

Del finns i dag ett visst utbud av utbildning för uppfinnare. Jag har funnit all det finns anledning all kartlägga behovet av olika former av sådan utbildning och överväga ev. ålgärder. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt STU all i samråd med SIND kartlägga målgmpperna, fastställa behovet samt bedöma kostnaderna och ge förslag lill finansiering.

Närmast anser jag dock att den föreslagna utbildningen vid Grims-lövs folkhögskola bör genomföras som etl treårigt försöksprojekt. Med hänsyn till att denna utbildning är att betrakta som uppdragsutbildning, bör den anordnas i enlighet med de regler som anges i förordningen (1986:117) om uppdragsutbildning vid folkhögskolor. Utbildningen ingår således inte i folkhögskolans reguljära kursutbud. 1 denna fråga har jag samrått med statsrådet Persson.

Jag fömtsätter all STU och SIND kan från sina resp. anslag gemensamt finansiera verksamheten i tre år i avvaktan på all de anslagssökande parterna ordnar en permanent finansiering av utbildningen.

I den utvecklingsprocess som syftar lill kommersialisering av uppfinningar är en fömtsättning för att en uppfinning ska kunna bli en säljbar produkt atl prototypen förädlas. Med detta avses här insatser för exempelvis design, dokumentation och testning. STU har ell ansvar för atl projekt som erhåller STU-stöd, efler utvecklingsfasen kan attrahera nya investerare.

Jag anser all en översyn av delta område är motiverad och avser föreslå atl regeringen ger i uppdrag till STU att:

kartlägga behovet av tekniskt kommersiellt förädlingsarbete,

undersöka användbara metoder för sådant arbete,

ge förslag till var gränsen för STU:s engagemang i projekt bör dras,

med ledning av dessa resultat ge förslag lill hur statligt stöd till tekniskt kommersiellt förädlingsarbele och exploatering av ny teknik kan effektiviseras varvid STU bör undersöka möjligheterna all samverka med SIND och Industrifonden,

lämna förslag till tänkbara utbildningsinsatser för personer verksamma inom området.

Jag har inte funnit skäl för all prioritera insatser inom havslekniken. Enskilda leknikulvecklingsprojekl kan som tidigare erhålla stöd inom ramen för STU:s ordinarie verksamhet.

Det bör dock understrykas alt insatser som bl.a. STU gör inom olika

Prop. 1989/90:88

Förnyelseteknik

Teknikförädling

Havsteknik

Teknikupphandlings- och underleveranlörsprojekt

EUREKA-samarbete.

Sammanlagt har fonden erhållit 950 milj. kr. sedan starten år 1979. Därav har fonden år 1987 återbetalat 155 milj. kr. lill statskassan. Fondens stiftelsekapital uppgår för närvarande till 795 milj. kr. I årsredovisningen för budgetåret 1988/89 gör fonden en uppskattning av sill nuvarande värde. Osäkerheten i uppskattningen beror på svårigheter alt göra bedömningar av framtida inbetalningar (bl. a. royalties) från pågående projekt. Fonden uppskattar värdet till atl ligga i intervallet 1 3001 500milj.kr. Den 1 november 1989 var fondens likviditet ca 80milj.kr.

Enligt riksdagens bemyndigande (prop. 1980/81:151, NU 55, rskr. 303) har regeringen lill Industrifonden överlåtit statens ansvar och befogenheter som part i avtalen den 6 juli 1979 och den 25 febmari 1980 mellan svenska staten och Volvo Flygmotor AB om lån för civila flygmolorprojekl samt lill vissa delar i avtalet den 26 febmari 1980 mellan staten och Saab-Scania AB om lån för utveckling och tillverkning av civilt flygplan. De två förstnämnda avtalen slulreglerades under första halvåret 1989.

Fonden skall vidare la emot ansökningar om stöd enligt förordningen (1981:923) om stöd genom fonden försvensk-norskt industriekt samarbete och bereda ärenden ål denna fond Ofr prop. 1980/81:189).

Fonden ger lån med villkorlig återbelalningsskyldighet, bidrag mot royalty eller garantier. För nystartade förelag är bidrag mol royalty en lämplig stödform. Under den industriella utvecklingsfasen belastas inte företagel vare sig i balansräkningen ellerav löpande räntebetalningar. Betalningama av royaltyn sker först när försäljningen har påbörjats.

Genom samverkan i långsiktiga riskprojekt kan venlure capilalföretag tillsammans med övriga intressenter i riskprojektet erhåka stöd från fonden.

Industrifonden har utvecklat sin verksamhet och samtidigt intensifierat sill informationsarbete. Särskilt gäller del gmppen nya teknikbaserade företag. Fonden har inrättat en särskild finansieringsform för sådana företag, där man finansierar kostnader för alt underlätta framlagning av en realistisk, långsiktig aflFärsplan som bas för den tilltänkta projektverksamheten. Villkor för detta stöd är alt del aktuella projektet i princip kan bli föremål för fortsatt stöd från fonden och att företagel inte befinner sig i akuta ekonomiska problem. Under budgetåret 1988/89 beslutade och avtalade fonden om engagemang i ett trettiotal projekt.

I dagsläget har fonden kunnat godkänna nästan 3000milj. kr. i stöd lill svensk industri med 795 milj. kr. som kapitalbas. Fonden har också under senare år i betydande grad ökat andelen engagemang i småförelag. Budgetåret 1987/88 beviljade fonden av lolak 315 milj. kr. ca 80% i stöd till gmppen små och medelstora företag. Beroende på några stora unika engagemang kom av 1988/89 års beslut om stöd på 595 milj. kr. andelen för de små och medelstora förelagen att bli ca 50%. I absoluta tal innebär delta ändå en höjning från ca 250 tik ca 300 milj. kr.

Finansieringsulredningen har i sitt belänkande (SOU 1989:24) StaUigl finansiellt stöd? lämnat följande förslag beträflFande Industrifonden:

Nuvarande stödformer ersätts med ell syslem med riskgarantier för

Prop. 1989/90:88

Finansieringsutredningen

103

tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade förelag med förebild i exportkreditgarantisystemet. Garanliavgiftema sätts så all garantisyslemet långsiktigt inte går med underskoll.

Möjlighet för venture capilalföretag atl inom delta garantisystem försäkra sig mol förlustprojekt i sin portfölj.

Verksamheten samordnas med STU.

En engagemangsram på 2 000milj. kr. fastställs för riskgarantiema (inkl. fondens nuvarande engagemang).

Den nuvarande stiftelsen upplöses och behållningen återförs lik staten.
Remissinstanserna: Finansieringsulredningens förslag om Industrifon
den har endast vunnit gillande hos Svenska Arbetsgivareföreningen och
Svenska Bankföreningen, som inte har något atl erinra mot förslaget.

Industriförbundet motsätter sig bestämt en avveckling av Industrifonden och anser atl en samordning med STU inte ger några vinster. Industriförbundet menar också all del fortsalla harmoniseringsarbelet med EG underlättas om fonden och STU fortsätter all vara separata. SIND framför snarlika synpunkter.

LO anser atl Industrifonden av näringspolitiska orsaker ej bör bli föremål för de ålgärder utredningen föreslår. Även TCO avstyrker förslaget.

Svenska Fordons Komponent Gmppen AB ser Industrifonden som ell myckel viktigt och behövligt instmment i den teknologiska och stmkturella omdaning som svensk underleverantörsinduslri står inför.

Industrifonden själv anser att dess stödsystem inte kan ersättas med del föreslagna garantisyslemet. Erfarenheter från utländska garantisyslem är enligt fonden mindre goda.

Industrifonden hävdar all del råder en betydande brist på långsiktigt riskkapital på den privata marknaden, bl.a. lik teknikföretag. Fonden föreslår mot denna bakgmnd alt fondens nuvarande roll med dess gmndprinciper bibehålls.

Nu gällande regler för Industrifondens verksamhet innebär bl.a. atl stöd får ges med högst 50milj. kr. per projekt. Mot bakgmnd av penningvärdesförsämringen sedan beloppsgränsen fastställdes år 1979, föreslår fonden all den övre slorleksgränsen för stöd till ett projekt slopas. Fonden föreslår även all beloppsgränsen för beslut som skall underställas regeringen höjs från 25 till 40milj. kr.

I sitt löpande arbete får Industrifonden erfarenheter vad gäller brister i del nuvarande systemet och idéer om hur dessa brister kan länkas avhjälpas. Fonden konstaterar atl garantiformen, som redan är en av fondens slödmöjligheter, fömlsäller all kunden själv kan arrangera den egentliga finansieringen på annal sätt än genom fonden. Nyttan med garantiformen kan dock ökas om en kombination av finansiering av bankmedel och garanti från fonden aktivt skulle utarbetas. Den enskilde kunden skulle därigenom kunna utnyttja färdiga paketlösningar. Industrifonden föreslår alt formema för sådana paketlösningar närmare studeras i samarbete med banker, och önskar få återkomma med eventuellt nödvändiga förslag till förändringar av stadgar och/eller förordning som kan länkas erfordras.

Prop. 1989/90:88

Industrifonden

104

skäl for min bedömning: Jag delar remissorganens bedömning av In- Prop. 1989/90:88 duslrifondens betydelse när del gäller riskfinansiering särskilt för underleverantörer och nyetablerade teknikförelag.

Finansieringsutredningens gmndsyn har baserats på erfarenheter från en period under 1980-lalel som i stort har präglats av en högkonjunktur. Konjunklurförsämringar kan allmänt sett försvåra lägel på riskkapilalmarknaden, varför skäl kan finnas all behålla en bred stöd-arsenal vad gäller riskkapital. Under mindre lönsamma perioder minskar erfarenhetsmässigt företagens benägenhet att investera i FoU betydligt.

Finansieringsulredningen har inte visat all förelagen på en fri kapitalmarknad kan få finansiering lill långsikliga projekt med hög risk, balanserad av hög inläklspolenlial. Alt del finns lånekapilal på marknaden är ingen garanti för atl del blir tillgängligt för riskfyllda teknikutvecklings-projekt. Altemativen för kapitalplacerama är många. Projekluppslag med stor risk har alltid haft svårt att göra sig gällande.

Industrifonden fyller angelägna behov. Del är lätt all genom alltför snabba beslut rasera ell fungerande syslem men svårt att återskapa det. Jag ser mol denna bakgmnd inga skäl alt nu förändra fondens verksamhet eller stödformer, inte heller all samordna STU:s och fondens verksamheter.

Fonden har under sin 10-åriga tillvaro på ell förtjänstfukl sätt bidragit till fömyelse och tillväxt inom svensk industri. Genom den förda näringspolitiken har fondens urspmngliga inriktning atl stödja stora riskprojekt i större förelag förskjutits mol små och medelstora företag.

Industrifondens beräkning av sill eget värde innebär all fondens kapital finns kvar oförbmkal och all del har förräntats på en nivå som i stort sett motsvarat bankräntan. Del primära är dock all fonden med sina engagemang har haft en avgörande positiv inverkan på ell antal för landet intressanta högriskprojekt. Gjorda utvärderingar indikerar en hög grad av måluppfyllelse.

Jag ser positivt på Industrifondens engagemang i projekt hos nystartade teknikföretag liksom fondens utbyggnad av rådgivningsfunktionen, speciellt riktad mot små och nystartade förelag. Fonden bör härvid samverka med utvecklingsfondema och de regionala riskkapilalbolag jag tidigare har föreslagit (avsnitt 4.7).

Jag noterar med tillfredsställelse alt Industrifonden fortsätter all stödja teknikupphandlings- och underleveranlörsprojekt. Projekt som innebär ett konkret samarbete mellan tillverkare och köpare bör prioriteras. Jag fömtsätter all fonden även undersöker möjlighetema lill tidiga engagemang i projekten och om förstudier kombinerade med den litkänkta utbyggnaden av rådgivningsfunktionen i så fall kan underlätta denna process. En sådan arbetsmetod kan också vara ell sätt att utveckla underleveranlörsförelag ytterligare.

Del är även fortsättningsvis angelägel all Industrifonden aktivt arbetar med och särskik uppmärksammar de utvecklingsprojekt som innebar all medelstora och små svenska företag får möjlighet all engagera sig i projekt inom EUREKA-samarbetet.

I gmnden delar jag finansieringsutredningens tankar om att avregle- 105

ringen på kapitalmarknaden i princip skapar nya möjligheter även när Prop. 1989/90:88 del gäller projektfinansiering. Bristen på riskkapital för små och medelstora förelag har dock inte lösts genom dessa avregleringar. Jag har också pekat på några problemställningar, särskilt när del gäller tekniska riskprojekt i mindre förelag, som jag anser ofullständigt belysta av utredningen.

Industrifonden avser all närmare studera möjlighetema lill ett ökat samarbete med banker för alt utveckla sitt redan etablerade stöd genom garantier. Jag finner detta lovvärt och fömlsäller all i studien även vissa av finansieringsulredningens intentioner prövas. Jag anser del angelägel all fonden redovisar resultatet av studien under september månad i år.

5.5 Särskilda insatser för teknisk utveckling

Jag har tidigare redogjort för all situationen för underleverantörema undergår en oroande förändring (avsnitt 4.9). Jag återkommer nu tik denna situation med en behandling av dess teknikpoliliska aspekter.

Med friare rörlighet för varor och tjänster kommer konkurrensen all öka på många marknader. Del gäller inte minsl de marknader på vilka små och medelstora företag avsätter sin produktion. En speciellt utsatt situation synes underleverantörema få. Till den allmänt ökande konkurrensen kommer de stora köpande förelagens önskan att slmklurera sina system av underleverantörer. Ambitionen är all få leveranser av system eller delsystem snarare än komponenter. Det innebär färre underleverantörer med större åtaganden, som omfattar utveckling, produktion, montering, kvalitetssäkring m.m. Syslem- och delsyslembyggare kommer i sin tur alt behöva underieveranlörer i andra och tredje led.

För att snabbi, samordnat och behovsanpassat stärka förmågan atl tekniskt utveckla produktema kommer jag strax alt föreslå en särskild insats inom området verkstadsteknik. Målgmppen bör vara små och medelstora företag, speciellt sådana som arbetar som underleverantörer. Insatsen bör ske med utnyttjande av den senaste tidens landvinningar inom informationsteknik och maleriakeknik. Vissa av resukalen från tidigare och pågående särskilda insatser på dessa båda områden bör kunna utnyttjas.

I detta sammanhang finner jag det motiverat all lämna en redogörelse för det särskilda program inom informationsteknologi, varom riksdagen fattade beslut för tre år sedan (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 271).

Syftet är främst atl vidmakthålla och stärka kompetensen inom informa
tionsteknologi och dänned minska vårt beroende av omväriden på detta
område. Den statliga finansiella insatsen upphör vid utgången av inneva
rande budgetår, 1989/90. Den hälftenfinansierar ell flertal utvecklingspro
jekt, varav många för sill slutförande pågår ytteriigare ell eller två år.
Redogörelsen omfattar uppföljning och utvärdering av hillills genomförd
verksamhet samt planering av programmets avslutande och resultatens
vidareföring. 106

i stort sett etablerade priser snarare än introduktion av nya avancerade Prop. 1989/90:88 produkter med högre förädlingsvärde. Del förhållandet bör ses mol bakgrund av att de marknader som tekniskt avancerade produkter riktar in sig mot ofta har en särskilt snabb utveckling och därigenom betydelse för den ekonomiska tillväxten. Samtidigt påvisas i utvärderingen alt en stor del av verkstadsföretagens forskning och utveckling går lill förbättring av gamla processer och produkter, inte till framlagning av nya, och alt STU:s och SlND:s insatser framför alk går till utveckling och spridning av produklion-steknologi. Utvärderaren rekommenderar en förskjutning av insatserna i riktning mot produktförnyelse och mot spridning av produktteknik. Vidare rekommenderas att en särskild genomgång görs av behov av och fömtsättningar för statliga insatser av leknikpoliliskl slag inom verkstadsområdet.

Remissinstanserna: Efter remiss har yttranden över utvärderingen lämnats av SIND, STU, Institutet för verksladsleknisk forskning (IVF), Sveriges Mekanförbund, Svensk Induslriförening, Småföretagens Riksorganisation och Svenska Melallinduslriarbelareförbundel. I fråga oin utvärderingens allmänna slutsatser redovisar remissinstanserna olika bedömningar, och flera synpunkter ges på hur del statistiska materialet kan tolkas. Sålunda anför STU att utvärderingen inte kan användas som gmnd för inriktningen av framlida insatser medan Mekanförbundet anser all den i stort ger en god bild av problem, möjligheter och behov inom verkstadsindustrin.

I fråga om avvägningen av insatser mellan produktionsteknik och produktteknik instämmer SIND med utvärderarens rekommendation om all svensk industri bör satsa mer på produktutveckling, fastän delta är en förelagsspecifik process som i mindre grad kan påverkas av statliga insatser. STU menar all gränsen mellan de båda områdena inte är klar och IVF all ökade insatser för produktteknik är inoliverade men inte på bekostnad av dem för produktionsteknik. Svensk Industriförening delar utvärderingens synpunkter på avvägningar mekan insatser i fråga om produktions-och produktteknologi. Även Melallindustriarbetareförbundet ansluter sig lill utvärderingens rekommendationer.

SIND och Metallindustriarbetareförbundet påpekar all arbelskraftssituationen inför 1990-talet och kraven på stimulans och meningsfullhet i arbetsuppgifterna ger starka motiv för teknisk utveckling inom verkslads-branschema. IVF och Småföretagens Riksorganisation understryker viklen av teknikspridning som medel för teknikförsörjning.

1 fråga om en rekommendation i utvärderingen all inrätta en särskild arbetsgmpp med uppgift all utforma förslag lill inriktning och organisation av den svenska teknikpoliliken inom verksladsinduslriområdel tillstyrker SIND, IVF, Svensk Induslriförening, Småföretagens Riksorganisation och Meiadindustriarbetareförbundet. STU reser inga invändningar, medan Mekanförbundet förordar en annan uppläggning i förening med samordnade utvecklingsinsatser.

Materialområdet omfattar basteknologier av stor betydelse för den tekniska och industriella utvecklingen, inte minst inom verkstadsbranscherna. Nya och förbättrade material är i många fall en fömtsättning för höjda

108

prestanda och konkurrenskraftig tillverkning av såväl etablerade som nya Prop. 1989/90:88 industriprodukter.

SIND har på regeringens uppdrag utrett vad nya, avancerade material kan betyda för den svenska verkstadsindustrin. Utredningen konstaterar bl.a. alt särskilda insatser behövs för att underlätta för industrin alt utnyttja de möjligheter lill stärkt konkurrenskraft som dessa nya material kan erbjuda.

Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA) har på olika sätt uppmärksammat materialfrågornas betydelse. IVA beskriver i en rapport bl. a. hur utveckling av material i sin tur berör hela produktutvecklingskedjan och all utvecklingsinsatser inom materialområdet bör prioriteras med utgångspunkt i nyttoaspekten.

Även STU har tidigt identifierat materialtekniken som ell viktigt område för industrins framlida konkurrenskraft. STU:s stöd lill materialteknik uppgår för närvarande lill drygt lOOmilj.kr. per år. Slödel lill forskning och utveckling inom materialteknik lämnas inom ramprogram för kunskapsutveckling, allmänna program, insatsområden samt bidrag lill kollekliv forskning. Resurserna har hittiks varit koncentrerade lill konventionella områden som exempelvis stål, metaller saml trä och Iräbaserade material. Satsningarna på nya, okonventionella material har varit tämligen blygsamma. Begränsade förstärkningar har kunnat göras inom främst keram och polymerområdena.

STU har tillsammans med tolv andra myndigheter utarbetat etl gemensamt förslag till en större, sammanhållen satsning inom del maleriallekniska området. Förslaget belyser materialtekniska utvecklingstrender inom olika teknikområden, forskning och utbildning inom materialteknik samt den svenska industrins position i ett maleriallekniskl perspektiv.

Förutom sådana industriella utvecklingsinsatser inom materialteknik som jag här förordat inom ramen för ell verkstadstekniskl utvecklingsprogram vill jag nämna del förslag lill en ny arbetsform inom del maleriakek-niska och malerialvetenskapliga området kallad "tvärvetenskapliga konsortier" som STU och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) har lagt fram. Regeringen har i prop. 1989/90:90 om forskning närmare redogjort för detta. Jag vill emellertid även här i korthet beröra förslaget eftersom det avser ett långsiktigt forskningsinriktat komplement lill de maleriallekniska utvecklingsinsatserna inom ett verkstadstekniskl program. Med etl konsortium avses i förslaget en långsiktig men tidsbegränsad tvärvetenskaplig gruppering inom högskolan med geografisk tyngdpunkt i en eller i några fall flera högskoleenheter. Från forskarsamhället har inte mindre än 75 förslag till teknikområden all bilda konsortier kring inkommit. Bland dessa har STU och NFR valt ut elva efler en omfattande bedömningsprocess. Förslaget kan dessutom ses som en form av "teknikspridning" på tvären över olika högskolediscipliner.

Ett flertal av de remissinstanser som har yttrat sig över STU:s anslags
framställning, bl.a. försvarets materielverk, universitets- och högskoleäm
betet, NFR och Sveriges Industriförbund, har i fråga om förslaget lill
materialtekniska insatser understrukit betydelsen av forskning och utveck
ling inom området. 109

Skälen för mitt förslag: Den internationella teknikutvecklingen gör det Prop. 1989/90:88 angeläget att säkerställa att de svenska verkstadsföretagen kan utnyttja alla möjligheter som denna utveckling erbjuder att öka produktiviteten och därmed konkurrenskraften. De svenska verkstadsföretagens starka ställning kan, mot bakgmnd av vad jag har anfört i det föregående, befaras något ensidigt bero på eflFektiv produktionsteknik, medan möjligheterna atl använda ny teknik i utveckling av avancerade produkter och alt anamma ny teknik i mindre verkstadsföretag inte utnyttjas tillfullo. Jag vill därför förorda atl kompletterande statliga insatser görs för atl snabbi finna nya vägar all stimulera användningen av ny teknik särskik informationsteknologi inom verkstadsindustrin.

Verkstadsbranschemas teknikutveckling sammanhänger på flera vikliga delområden ömsesidigt med utnyttjandet av nya material. Materialleknisk kompetens och förmåga atl räll utnyttja moderna material vid konstmktion och tillverkning blir i många fall avgörande för konkurrensförmågan. Jag förordar därför att ell verkstadstekniskl program även omfattar sådana utvecklingsinsatser inom materialområdet som har föreslagits så atl projekturvalet kan ske med direkt beaktande av materialens möjliga användning inom industriell produktion.

De nu berörda möjligheterna och problemen är särskik påtagliga för förelag som arbetar som underieveranlörer. Dessa bör enligt min mening vara speciellt uppmärksammade som målgmpp för insatserna.

Insatserna bör genomföras som industriella utvecklingsprojekt inom ramen för ett särskilt, tidsbegränsat program och enligt en klart formulerad och redovisad strategi som bygger på de fömtsättningar som ges av den intemationella teknikutvecklingen, verksladsbranschens stmktur och lek-nikläge i Sverige och övriga statliga leknikstödjande insatser inom området. Utformningen av en strategi och det successiva genomförandet bör ske i samverkan med företrädare för verksladsindustribranscherna. Vid utformningen bör underleverantörernas problem och de mindre förelagens teknikförsörjningsbehov särskilt beaktas.

Som jag senare kommer att redovisa (avsnitt 5.5.2) har erfarenheter från genomförandet av teknikprogram av förevarande slag med medverkan från induslrisidan utvunnits genom utvärderingar av de tidigare mikroelektronik- och informationsteknologiprogrammen. Dessa erfarenheter kan och bör las till vara vid utformning och genomförande av verkstadsteknikprogrammet.

För programmets finansiering från den statliga sidan beräknar jag ett årligt behov av 50 milj. kr. Det ankommer på regeringen all besluta närmare om formema för all genomföra programmet.

5.5.2 Informationsteknologi

Det nationella informalionsteknologiprogrammel (IT-programmet) initie
rades under år 1987 efter beslut av riksdagen (prop. 1986/87:74, NU 30,
rskr. 271) med syfte all vidmakthålla och stärka den informalionsleknolo-
giska kompetensen och alt härigenom minska vårt beroende av omvärlden
på detta område samt att främja en god användning av informationstekno- 110

login. Programmet har under budgetåren 1987/88 - 1989/90 bl. a. tillförts Prop. 1989/90:88 495 milj. kr. av statliga medel för industriella utvecklingsprojekt. För att planera, leda, låta genomföra och följa upp de industriella utvecklingsprojekten (IT4) inom programmet har regeringen inrättat delegationen för industriell utveckling inom informalionsleknologiområdel (IT-ddegalio-nen). Delegationen har utarbetat en strategi för sin verksamhet, där prioriterade områden anges mot bakgrand av fömtsättningar och behov i Sverige, sett i ell intemationellt sammanhang. Inom de olika områdena har utvecklingsprojekt initierats genom avtal mellan staten och industriföretag, varvid den statliga finansieringsandelen uppgår lill högst hälften. Sammanlagt har projekt nu initierats så atl de anvisade statliga medlen via STU och FMV samt från televerket i huvudsak har fördelals. Merparten av utvecklingsprojekten planeras vara slutförda vid mitten av år 1992.

IT-delegationen har låtit genomföra en oberoende utvärdering av utvecklingsdelens (IT4) igångsättande, organisation och prioriteringar. Ul-värderama har i sin rapport angivit att IT-programmets utvecklingsverksamhet är en riklig satsning med hänsyn lill landels föratsättningar och behov, sett i etl inlemalionekl sammanhang, och all prioriteringarna av projekt inom de olika huvudområdena har varit lämpliga.

IT-delegationen har i en skrivelse hösten 1989 lill regeringen överlämnat synpunkter på den informalionsleknologiska utvecklingen i Sverige. Skrivelsen har remissbehandlats. 1 skrivelsen faster delegationen bl.a. uppmärksamheten på ell betydande och växande underskott i handelsbalansen inom IT-områdel som ell tecken på all omvärldsberoendet håller på atl öka. Delegationen rekommenderar all Sverige deltar i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram på programnivå, understryker behovet av insatser för att främja eflFektiv användning av IT samt pekar på de krav som ställs på utbildnings- och forskningsresursema och på att försvarsindustrin har begränsade möjligheter atl delta i del intemationella forsknings- och utvecklingssamarbetet för all den vägen säkerställa sin tillgång lill avancerat IT-kunnande. Delegationen efterlyser vidare en mekanism för atl möjliggöra koordinering och omvärldsbevakning som gmnd för statliga insatser inom hela IT-området.

Remissyttranden över IT-ddegalionens skrivelse har inkommit från överbefälhavaren (ÖB) gemensamt med försvarels materielverk (FMV), överstyrelsen för ekonomisk beredskap (ÖCB), byggnadsstyrelsen, statens lantmäteriverk, STU, statskontoret, statens vatlenfallsverk, Sveriges Mekanförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Induslriförening och Mikroelektronik Centmm i Linköping (MEC).

Remissorganen understryker och kompletterar IT-ddegalionens påpekanden och rekommendationer. I fråga om vårt intemationella beroende på IT-områdel och handelsstatistikens vittnesbörd härom delar ÖB/FMV, ÖCB och statskontoret den oro som delegationen uttrycker, och de tillstyrker en närmare utredning i frågan. Betydelsen av att delta i Europasamar-belet inom forsknings- och utvecklingsområdet understryks av FMV/ÖB, ÖCB, STU, Mekanförbundet oeh MEC.

Behovet av en samordningsmekanism för olika former av insatser för alt
främja IT-kompelensen bejakas av bl. a. ÖB/FMV, STU, statskontoret och 111

Industriförbundet. En nationell strategi för området, gmndad på en utred- Prop. 1989/90:88

ning av den industriella kompetensens utveckling, efterfrågas av

ÖB/FMV.

Vissa av remissorganen, bl. a. Industriförbundet, understryker också vikten av högre utbildning och forskning inom IT-området av tillräcklig bredd. Atl även andra ålgärder än forsknings- och utvecklingsstöd bör finnas med i bilden, 1. ex, vad gäller offentlig upphandling, riskkapilalförsörjning och teknikspridning, framhålls även, bl. a. av Svensk Industriförening, som också understryker de mindre förelagens problem vad gäller teknikförsörjning.

Synpunkter som i huvudsak ansluter sig lik vad som framförts av IT-delegationen och remissinstansema har även anförts av en lik 1T4 knuten referensgmpp för lokala, regionala och branschvisa intressen och för enskilda förelag.

För de resultat som har vuxit fram inom IT-programmet är det givelvis önskvärt att någon eller några aktörer lar över i riktning mot praktisk tikämpning, t.ex. i kommersiellt utnyttjande. Mekanismerna för detta varierar mellan olika slag av resultat, och i en del fall är statliga insatser motiverade. Som exempel kan nämnas atl IT-ddegalionens stöd tik del europeiska IT-samarbelsprogrammel inom EUREKA på biltrafikområdel, Promelheus, genom regeringsuppdrag till Iransportforskningsberedningen följs av ell myndighetssamarbete i fråga om främst utveckling av IT-system i vägnätet, medan utveckling på fordonssidan fömtsätts ske inom industrin i kontakt med de berörda myndighetema.

IT-programmet har föregåtts av det nationella mikrodeklronikprogram-met (NMP), som avslutas under budgetåret 1989/90. NMP har utvärderats . på uppdrag av industridepartementet, i första hand vad avser programdelen industriek utvecklingsverksamhet. Utvärderingen noterar goda tekniska resultat från utvecklingsprojekten, särskilt inom områden av betydelse för vissa tillämpningsområden där svensk informationsteknikindustri har en stark ställning. Spridningen av resukalen lill olika kategorier av förelag, där elektroniska komponenter kommer att spela en viktig roll för produktutvecklingen, har varit mindre framgångsrik.

De induslrieka utvecklingsprojekten inom NMP, NMP4, har initierats av programrådet för industriell utveckling inom mikroelektroniken (PRIM). PRIM har under hösten 1989 fömtom den årliga verksamhetsberättelsen överlämnat en skrivelse med NMP4:s erfarenheter och rekommendationer. PRIM bedömer bl. a. att Sveriges intemationella beroende inom mikrodektronikområdel ökar, och all del ankommer på samhället att bedöma om detta är en utveckling somskall accepteras eller om del är befogal med särskilda näringspolitiska åtgärder för att stödja IT-verksam-heten inom landet. PRIM lämnar i sammanhanget konkreta rekommendationer, bl.a. all staten och industrin snarast bör la upp en dialog om inriktning och utformning av framtida forsknings- och näringspolitik inom mikroelektronikområdet. Denna diskussion bör enligt PRIM också omfatta små och medelstora företag saml industrin utanför IT-området.

Jag finner mot bakgmnd av skrivelsen från IT-delegationen och remiss
behandlingen av denna, utvärderingama av IT4 och NMP4 samt skrivel- 112

sen från PRIM atl en uppföljning, bevakning och diskussion av läge och Prop. 1989/90:88 utvecklingstendenser inom IT-området saml ålgärder från statens sida är väl motiverade även sedan de nämnda organen i huvudsak har genomfört sina uppgifter i fråga om projektverksamhet. Frågan om vår teknologiska kompelens bör därvid ses i ell brett perspektiv, omfattande även bl.a. föratsättningar och drivkrafter för all exploatera och marknadsföra resultat av FoU-verksamhet. Vid beskrivningar och behandlingen av dessa frågor är allsidighet, analys och överskådlighet mera väsentlig än hög delaljeringsgrad i del inhämtade underlagsmaterialet. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om ett särskilt utredningsuppdrag.

5.6 Insatser för den tekniska infrastrukturen

Teknisk infraslraklur är etl viktigt begrepp för Sverige som industriland. Den del av den tekniska infrastmkturen som hör till näringspolitiken omfattar

resurser för teknisk provning och kontroll,

resurser för standardisering och immalerialrällsliga ändamål (patent) och

resurser för insamling, behandling, värdering och spridning av information om teknik.

Den västeuropeiska utvecklingen i samband med genomförandel av den inre marknaden har stor betydelse också för vår tekniska infrastmktur. Oavsett utgången av de förhandlingar om ell närmande mellan EFTA och EG som nu inleds måste vi anpassa oss lill den tekniska infrastmktur som håller på all byggas upp inom EFTA- och EG-ländema med de möjligheter men även problem som detta innebär för vårt land.

Uppbyggandet av harmoniserade syslem inom Västeuropa för provning och kontroll, såväl frivillig som obligatorisk, är en fömtsättning för förverkligandet av ell fritt varaflöde.

Ell långsiktigt och systematiskt arbete för att förbättra kvaliteten på varor och tjänster är av avgörande betydelse för alt stärka vår ekonomi och för all skapa utrymme för bibehållen och ökad välfärd. I del syslem för provning och kontroll ("The Global Approach") som EG-kommissionen har föreslagit finns ett grandläggande tänkesätt om ell kontrollsystem som främjar kvalitetstänkandet i industrin. Här har de framtagna slandardema för kvalitetssäkring en betydelsefull roll.

För all bidra till en kontinuerlig och långsiktig kvalitetsutveckling i alla delar av del svenska samhället har regeringen i propositionen om forskning föreslagit ell kollektivforskningsinslitut för kvalitetsutveckling som en samlande resurs för kvalitetsfrågor.

5.6.1 Standardisering och certifiering

Slandardiseringsverksamhel har mycket stor betydelse för samhället. Standardiseringens

När det exempelvis gäller industri och handel har standardiseringen fåll en nya roll och ökade

central roll i arbetet med all åstadkomma fri rörlighet för varor och betydelse
tjänster över nationella gränser. 113

8 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 88

En standard är principiellt sett en frivillig överenskommelse, som tas fram i samverkan mellan olika intressenter. Urspmngligen har standardisering tillkommit för alt tillgodose näringslivels behov. Standardiseringens betydelse har under senare år ökat för myndigheter och andra oflFentliga organ. Del beror på all standarder i ökande omfattning utnyttjas för att harmonisera tekniska regler också i de delar dessa har betydelse för skydd av liv, hälsa och miljö mellan olika länder.'

Ett svenskt dellagande i del västeuropeiska integrationsarbetet betyder all föreskrifts- och kontrollverksamheter som i Sverige traditionellt har legal inom myndighelssfären i vikliga avseenden kan komma all bedrivas inom standardiseringen. Skillnaden bör dock inte överdrivas. Standarder har redan tidigare i många fall anknutits till myndighetsföreskrifter och den praktiska skillnaden är liten om föreskriften och standarden överensstämmer i sak. Del betydelsefulla med en bundenhet lill del västeuropeiska regelsystemet är inte reglemas formella karaktär utan att möjligheten lill nationella särregler minskar.

Del är alltså viktigt att myndigheter följer och vid behov deltar i slandardiseringsarbete även utanför Sverige. Motsvarande gäller också andra intressenter l.ex. konsumenter och fackliga representanter, som enligt nuvarande ordning har inflytande över tillkomsten av föreskrifter och som nu kommer i en ny situation när för säkerheten vikliga regler istället utarbetas i standardiseringsorganen. Samtidigt är del viktigt att komma ihåg att huvuddelen av standardiseringsarbelel gäker områden som har industriell tikämpning med ringa betydelse för säkerheten.

För svensk nationell standardisering och för medverkan i intemationell och regional standardisering svarar ett antal svenska slandardiseringsor-gan. Centralorgan för svensk standardisering är SlS-Slandardiseringskom-missionen i Sverige, som bl. a. har alt främja utarbetandet av, fastställa och utge svensk standard samt verka för all denna används inom såväl oflfentlig verksamhet som i näringslivet. SIS är inte ell statligt organ utan en fristående ideell förening vars stadgar dock är fastställda av staten.

Finansieringen av slandardiseringsorganens verksamhet sker genom kontantinsatser från näringslivet, allmänt statsanslag (för närvarande 60% av näringslivels bidrag året före bidragsårei), uppdragsmedel från statliga myndigheter, forskningsmedel, nordiska fondmedel saml försäljningsintäkter. Slandardiseringsorganen omsatte år 1989 omkring 120milj. kr.

Del reella standardiseringsarbetet sker i över 700 kommittéer och arbetsgmpper i Sverige och avser i väsentlig grad medverkan i europeisk och global standardisering saml överföring av resultaten till svensk standard. Utan kostnad för slandardiseringsorganen arbetar totalt över 5 000 svenska experter från näringsliv, förvaltning, forskning, fackliga organisationer och andra intressenter i dessa gmpper. Kostnadema för dessa experters medverkan beräknas lill omkring 500milj. kr./år. Statens del av denna kostnad är ca 100 milj. kr./år.

Prop. 1989/90:88

Svensk standardisering

la mol de standardiseringspolitiska mål som staten ställer upp. En samord- Prop. 1989/90:! ning av den statliga standardiseringsverksamheten föreslås.

Remissinstanserna: 1 stort sett samtliga remissinstanser instämmer i utredarens analys av standardiseringens nya och ökade betydelse. Remissinstanserna instämmer också i kravet på en kraftsamling inför Europa-harmoniseringen.

Bakgrund till min bedömning: Den svenska standardiseringsverksamheten har, sedan nuvarande statsbidrag infördes för drygt 20 år sedan, successivt vuxit i omfattning. Del beror på den snabba ekonomiska tillväxten och den fortgående specialiseringen inom industri, handel och förvaltning.

Under de närmaste åren bedöms behovet av nya standarder att bli större än under tidigare år. De framlida standarderna bedöms också få större teknisk, ekonomisk och social betydelse än tidigare. Orsakerna till detta är främst del accelererande västeuropeiska integralionsarbelel och därmed sammanhängande krav på inflytande från nya intressenter i standardiseringen.

I Sverige har vi en väl fungerande organisation av standardiseringsverksamheten som också intemationellt har nått goda resultat. Svensk standardisering har emellertid inte haft resurser all helt följa den dynamiska utvecklingen i Europa. Sverige har i motsats till inom den globala standardiseringen få sekretariat för tekniska kommittéer i den europeiska standardiseringen. Detta skall ses mol bakgrund av all EG-länderna kraftigt ökat sina satsningar på standardiseringen och med mycket gott resultat deltar i kapplöpningen om sekretariatsansvar. Det är viktigt för Sverige atl aktivt delta i arbetet med all utforma de Europastandarder som vi sedan är skyldiga alt införa och att i detta arbete bidra med bl. a. svenskt säkerhetstänkande.

Som framgår av SISU-utredningen är ett stort antal statliga representanter engagerade i nationellt och inlemationdll slandardiseringsarbete. För att uppnå ett eflFektivl statligt agerande anser jag att industridepartementet bör ha ett samordningsansvar för det statliga deltagandet i standardiseringsverksamheten. Viktiga uppgifter i detta är att inom den statliga sektorn öka förståelsen för standardiseringens strategiska betydelse och att få till stånd erfarenhetsutbyte mellan olika områden. Hur man vill medverka i och påverka standardiseringen på ett visst område avgörs bäst av de myndigheter som verkar på området. Del är emellertid viktigt att möjligheten till samverkan och utnyttjande av varandras erfarenheter tas lill vara.

116

Statsanslaget beräknas fr. o. m. budgetåret 1966/67 på ell sådant sätt att del skall utgöra 60% av näringslivets kontantinsatser till verksamheten. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 beräknas dessa 60% på näringslivets bidrag ård före bidragsårei (jfr prop. 1982/83:100 bil. 14, s.244, NU 39, rskr. 373). Intressentemas prioriteringar styr hell användningen av medlen. För innevarande budgetår uppgår bidraget lill 20,5 milj. kr.

Till detta skall läggas anslag och uppdragsmedel från statliga verk, myndigheter och forskningsråd som sammanlagt under år 1989 har beräknats lill 13,8 milj. kr.

Utredarens förslag: Det statliga slödel ges i form av dels ell allmänt stöd, dels ell målrdaleral särskilt stöd. Det allmänna stödet utgår med 50% av vad näringslivet, kommuner, aflKrsverk och uppdragsfinansierade myndigheter beräknas salsa på svensk standardisering, dock högst med 30 milj. kr./år i 1989 års penningvärde. Det målrelaterade stödet utgår med 30 milj. kr./år. Myndigheternas bidrag lill standardiseringen skall ingå i det målrelaterade stödet. BeträflFande del målrelaterade stödets inriktning överensstämmer utredarens förslag med mitt.

Remissinstanserna: De flesta myndigheterna är positiva lik modeken. SIS och näringslivels organisationer vik behålla 60%-satsen för del allmänna bidraget. Betydelsen av alt myndigheterna lämnar bidrag utöver del målrelaterade bidraget påtalas. I förslagen om del målrelaterade slödels prioriteringar instämmer remissinstanserna. Vissa andra sakområden föreslås också bli prioriterade t. ex. kvalitet, transporter, sjukvårdsområdet.

SIS har i sin anslagsframställning samt i en komplettering av denna i december 1989 beträflFande del allmänna bidraget yrkat på bidrag lill standardiseringen för budgetåret 1990/91 med totalt 53,4milj.kr. utgående från utredarens förslag om ny finansieringsmodell saml ell särskilt anslag på 0,5 milj. kr. för atl kunna upprätthålla exportfrämjande bilateralt samarbete med Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt har statens bidrag till standardiseringen huvudsakligen styrts av näringslivets prioriteringar. Näringslivet skall enligt min uppfattning även i fortsättningen ha huvudansvaret för prioriteringen av större delen av standardiseringsarbelel efter-

Nuvarande finansieringsmodell

SIS anslagsframställning

117

som detta gäker områden som har en ren industriek tillämpning. Prop. 1989/90:88

Standardiseringen har fåll en ökad betydelse för frågor som mer specifikt rör statens ansvarsområde och mitt förslag innebär en väsentlig ökning av det statliga bidraget. I likhet med utredaren anser jag dock att en modifiering av bidragsmodellen bör göras så alt bidragsprocenten för det allmänna slödel minskas från 60 lill 50% av näringslivets bidrag lill standardiseringen. I basen för beräkningen av stödet bör även bidrag från affarsdrivande verk, kommuner, landsting och uppdragsfinansierade myndigheter inräknas.

Jag vill emellertid med hänvisning lill vad jag nyss sagt om den ökade betydelse som standardiseringen fått för harmonisering av tekniska regler i Europa samt för skyddet av liv, hälsa och miljö, föreslå etl nytt målrdaleral bidrag lill standardiseringen. Bidraget, som skak fördelas av SIS, skall användas lill standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd, vilka bidrar tik all uppnå ell Västeuropa utan gränser. Del bör ankomma på regeringen all utfärda närmare bestämmelser för bidragets användning.

Till skillnad från utredningen anser jag ifråga om del målrelaterade stödet all myndighetemas bidrag lill standardiseringsprojekt inte bör ingå i delta stöd. Myndighetema bör även i fortsättningen själva få besluta om vilka standardiseringsprojekt som man vill stödja ekonomiskt. En större samordning av myndighelemas insatser för standardiseringen bör dock eftersträvas.

Jag föreslår följande bidrag lill standardiseringen för budgetåret 1990/91:

Allmänt bidrag(50%av44,7milj.kr.) 22,3 milj.kr.

Justeringspost beroende pä skillnad

mellan budgeterat och faktiskt

näringslivsbidrag bå 1988/89 0,5 milj. kr.

Målrelaterat bidrag 9,4 milj. kr.

Summa 32,2 milj. kr.

Detta innebär en ökning av anslaget med 11,7 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår.

Jag anser all den verksamhet som bedrivs inom ramen för de bilaterala regeringsavtal som ingåtts om ekonomiskt, industriellt och tekniskt-vetenskapligl samarbete är värdefull. Samarbetsavlalens tikämpning följs regelbundet upp. Jag avser atl närmare bereda slandardiseringsarbelels roll inom avtalen med Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina.

118

Utredarens förslag; För alt främja nya intressenters deltagande i standardiseringsarbelel vidtas följande: Ell konsumenlråd inrättas inom SIS. Antalet fackliga företrädare i tekniska kommittéer utökas. Ordlistor las fram i anslutning lill alt förslag om ny standard sänds ul. Visst resebidrag lill fackliga representanter vid dellagande i inlemationdll kommittéarbete.

Remissinstanserna: Ell breddat dellagande av konsumenter och fackliga företrädare välkomnas. Formema för detta dellagande finns del olika uppfattningar om. Förslag finns om ett miljöråd för både yttre och inre miljö. Flera instanser avvisar förslaget om resebidrag för fackliga representanter.

Skälen för min bedömning: En breddad medverkan av företrädare för konsumenter och arbetstagare, men också andra bmkare, t. ex. småföretagare och personal från företags inköpsenheter och tillämpning av etl bra-karorienlerat arbetssätt i standardiseringen anser jag ägnat all vitalisera standardiseringsarbelel och höja kvaliteten på framtida standarder.

Inom del globala standardiseringsorganet ISO har man sedan år 1977 en särskild kommitté COPOLCO (Committee on Consumer Policy) för vägledning i konsumentfrågor. EG-kommissionen har anmodat sina medlemsländer all befrämja konsumenlddtagande i standardiseringen och EFTA har också antagit en rekommendation om konsumentinflytande på europeisk standardisering. Jag har erfarit all det europeiska slandardise-ringsorganel CEN på svenskt initiativ bereder frågan om inrättandet av ett konsumenlråd. I Norden har konsumentministrama ullalat att de avser verka för ett ökat konsumentinflylande i standardiseringsarbelel.

Behovet av facklig insyn och medverkan i standardiseringen har ökat under senare år i och med det accelererande västeuropeiska integralionsarbelel och den därmed sammanhängande modellen att arbelarskyddsstyrdsen i ökad utsträckning hänvisar lill standarder i sitt föreskriftsarbele. De europeiska slandardiseringsorganens CEN och CENELEC generalförsamlingar har rekommenderat sina medlemsländer all på nationell nivå främja fackföreningsrörelsens dellagande i standardiseringsarbelel.

Jag delar inte utredarens uppfattning atl del redan idag finns en så betydande facklig medverkan i dd tekniska kommittéarbetet alt några organisatoriska förändringar inte behöver genomföras och anser därför atl ett särskilt råd för arbetsmiljöfrågor behövs inom SIS.

När del gäller utredarens förslag om resebidrag till fackliga represenlan-

Okat konsumentinflytande

ökad facklig medverkan

119

myckel ändamålsenligt. Remissinstansema har också en positiv inställ- Prop. 1989/90:88 ning lill samordning av regler och arbetssätt.

Skälen för min bedömning: SIS är en ideell förening med stadgar fastställda av staten. SIS är centralorgan för standardiseringen i Sverige. Åtta fackorgan svarar genom avtal med SIS för standardiseringsarbetet inom sina resp. fackområden. Fackorganen har egen VD, styrelse och fullmäktige. De åtta fackorganen är Byggstandardiseringen, Malerialnormcenlralen, Svenska Elektriska Kommissionen, Sveriges Mekanslandardisering, Informationstekniska Standardiseringen och SIS-Allmänna Slandardiserings-grappen samt de från årsskiftet nytillkomna SIS-Kran- och hisskommissionen och SIS-Tryckkärlskommissionen.

Standardiseringen i Sverige har genom sitt decentraliserade arbetssätt en organisation som väl tillgodoser del tekniska arbetet och kontaklema med slandardiseringsarbelels intressenter, vilka enligt min mening är två av de viktigaste komponenterna i standardiseringen.

Standardiseringen har fåll en ny strategisk roll och en ökad betydelse genom de uppgifter EG och EFTA lagt på standardiseringsorganen som etl medel all genomföra ell gemensamt europeiskt samarbetsområde EES. Här finns beställningar på en stor mängd Europastandarder som krävs inför år 1993, vilket arbete kommer all fordra en kraftsamling från alla standardiseringens intressenter. Här finns önskemål på en enhetlig europeisk standardiseringsorganisation (ESO), vilket kräver en samordning av de tre befintliga organisationema (CEN, CENELEC och ETSI). Denna samordning skak dock liks vidare klaras genom ökat samarbete mellan de tre organisationema. 1 uppbyggnaden av ell europeiskt fomm för provning och kontroll (European Organisation for Testing and Certificalion, EOTC) har slandardiseringsorganen också en betydelsefull roll. Det är ell stort och ansvarsfullt arbete som lagts på slandardiseringsorganen.

All slandardiseringsorganen arbetar på ett eflFektivl sätt är en fömtsättning för del arbete man har framför sig. En samsyn och samordning när del gäller arbetssätt, mtiner och kontakter är då krav som bör ställas på standardiseringsorganen. Jag delar utredarens uppfattning att en samlokalisering av slandardiseringsorganen bör eflFeklivisera arbetet men detta är en uppgift som slandardiseringsorganen själva bör besluta om. Alt svensk standardisering kan visa upp ell samordnat agerande i det intemationella arbetet anser jag också vara av mycket stor betydelse för Sverige.

I detta samordningsarbete anser jag atl SIS har en viktig roll atl fylla. Ålgärder i denna riktning bör kunna avlasta resurser hos fackorganen, som istället kan användas i del tekniska arbelet.

De principer för standardiseringsarbelel som utredaren tagit upp, nämligen frivillighet, öppenhet, brett deltagande, enhetlighet och konsekvens, koppling till den tekniska utvecklingen, objektivitet och saklighet tillämpas redan idag inom standardiseringen. Alt dessa principer används strikt och konsekvent är, enligt min uppfattning, en absolut fömtsättning för atl standardiseringen skall nå goda resultat i samband med dess ökade betydelse.

Även om regeringen faställer stadgama, är SIS ett självständigt organ

121

beslut våren 1989 i anledning av prop. 1988/89:60 (NU 15, rskr. 143) hade främst detta som bakgrund. Frågan är dock även aktuell inom GATT och i det nordiska programmet för avveckling av tekniska handelshinder.

En redogörelse för provning och kontroll inom EG saml EG/EFTA-samarbelel inom detta område finns i prop. 1988/89:60 (s. 18-21). Av grundläggande betydelse för detta samarbete är att EFTA har antagit en policy som nära ansluter till EG:s synsätt.

Under det senaste året har situationen klarnat ytterligare vad gäller den framlida organisationen av provning och kontroll inom Västeuropa. EG har i december 1989 tagit etl viktigt principbeslut om provning och certifiering. EG-kommissionen har också våren 1989 lagt fram ell principförslag om den framlida europeiska infrastmkturen för provning och certifiering. När nu EG och EFTA har enat sig om att gå vidare i samarbetet med sikte på bl. a. fri cirkulation av varor inom EES-området, blir EG:s ålgärder självklart av stor betydelse även för Sverige och övriga EFTA-länder.

EG-kommissionen beslöt i juli 1989 om en "Communication" till ministerrådet med beteckningen "A global approach lo certificalion and testing Quality measures for industrial products". Dokumentet, som bmkar benämnas "The Global Approach", ger en sammanhängande syn på provnings- och certifieringsfrågorna. En viktig utgångspunki därvid har för kommissionen varit att skapa ett kontrollsystem som bidrar till att främja kvalitetstänkandet inom industrin.

EG-rådel har genom en resolution den 21 december 1989 antagit vägledande principer för en europeisk policy för provning och certifiering i enlighet med vad som föreslås i "The Global Approach". Ställningstagandet kompletterar tidigare principbeslut om standardisering och den nya metoden för legal harmonisering.

Ett viktigt inslag i "The Global Approach" är all ell antal gmndformer ("modules") skall användas när man bestämmer kontrollprocedurer för produkter som omfattas av EG-direktiv, dvs. i praktiken produkter där säkerhetsaspekter har betydelse. Det är motsvarande område som i Sverige i allmänhet omfattas av myndighetsföreskrifter och myndighetskontroll.

För användningen av dessa grundformer är en viktig utgångspunkt atl man bör ge en tillverkare möjlighet atl välja mellan alternativa procedurer för verifiering av produkter. T. ex. kan en tillverkare med ett övervakat kvalitetssystem själv få verifiera att produkterna överensstämmer med ställda krav. Vilka gmndformer som skall användas i de särskilda direktiven bestäms med utgångspunki från säkerhetskraven på resp. produkter.

I de olika grundformerna anges dels vad tillverkaren skall göra, dels uppgifter för utomstående organ. De senare ("notified bodies"), som fullgör olika slag av certifieringsuppgifter, skall av varje EG-land anmälas lill kommissionen och övriga medlemsländer. Av stor vikt är all del därvid skall påvisas att de uppfyller de allmänna krav som uppställs i EN 45000-serien. Om certifieringsorganen är ackrediterade av utomstående organ, skall de anses uppfylla dessa krav. 1 annal fall förutsätts EG-länderna på likvärdigt sätt styrka certifieringsorganens kompelens.

1 "The Global Approach" pekas på att EN 45 000-serien ännu inte täcker all verksamhet som ingår i infrastrukturen för verifiering. Den kommer

Prop. 1989/90:88

"The Global Approach"

123

därför atl kompletteras med standarder för kontrollorgan ("inspeclion bodies") och organ som ackrediterar certifierings- och kontrollorgan.

1 "The Global Approach" slås också fast behovet av en europeisk infrastruktur för certifiering och provning (se prop. 1988/89:60 s.20). En sådan förutsätts i första hand täcka frivikigområdel ("the non-regulatory sector") men få betydelse också för provning och certifiering som är rättsligt reglerad.

SlSU-utredningens uppgifter på certifieringsområdet var främst atl mol bakgmnd av den internationella utvecklingen precisera statens roll och uppgifter saml bedöma behovet av ackreditering av certifieringsorgan och i förekommande fall föreslå lämpliga former för detta.

Utredarens förslag: Utredaren var inte beredd atl nu föreslå all Sverige inrättar en organisation för ackreditering av certifieringsorgan. Den europeiska utvecklingen bör avvaktas och de marknadsmässiga fömtsätlningarna bör klariäggas bättre, innan ställning las till eventuellt ökade statliga insatser på området. Utredaren pekade emellertid på att del inom ramen för del västeuropeiska samarbetet med stor sannolikhet kommer all byggas upp ell organiserat samarbete mellan certifieringsorgan och atl del därför behövs någon form av nationellt organ för alt koordinera och utveckla certifieringsverksamhelen.

Remissinstanserna: Remissinstansema har varit hell eniga om certifie-ringsfrågans stora betydelse. Däremot föreligger skilda meningar om behovet av ackreditering av certifieringsorgan och hur en sådan verksamhet på eflFeklivasl sätt bör organiseras.

Mol bakgmnd av bl. a. den internationella utvecklingen under sommaren och hösten 1989 har industridepartementet haft möten med företrädare för vissa remissorgan i syfte all få certifieringsfrågorna ytterligare belysta. Därvid har företrädare för näringslivsorganisationer betonat viklen av att man nu inte låser sig för en svensk organisation som inte passar in i den europeiska infrastmkturen och menat att man inte behöver fatta något beslut nu. Å andra sidan har företrädare för bl. a. flera myndigheter med föreskriftsansvar framhållit att den pågående utvecklingen mol att myndighetsgodkännanden ersätts med privaträltsliga certifieringar innebär all garantier måste kunna skapas för att sådana certifieringar utförs korrekt. Staten måste se tik att det finns etl nationellt syslem som kan tillgodose detta och lämpligaste metoden är all snarast öppna möjlighet för MPR, som redan ackrediterar laboratorier, all även kunna ackreditera certifieringsorgan.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingen går snabbi vad gäller certifierings-frågan och myckel har redan hänt sedan SISU-ulredningens belänkande lades fram i maj 1989. Oavsett utgången av de EES-förhandlingar som nu inleds måste vi kunna anpassa oss till den västeuropeiska stmktur för provning och certifiering som håller på att byggas upp. Alltjämt finns dock oklarheter om denna. Vi måste både ha en hög beredskap för vad den intemationella utvecklingen kräver och undvika att låsa oss för en nationell infrastmktur som på sikt är olämplig i del internationella samarbetet. Vissa saker har genom den senaste utvecklingen blivit tydligare. Dit hör atl ackredileringstekniken med säkerhet kommer alt få stor betydelse i framli-

Prop. 1989/90:88

SISU-utredningen

124

den även vad gäller certifieringsorgan, trots det motstånd mol ackredile- Prop. 1989/90:88 ringsverksamhel som alltjämt finns på vissa håll. EG-rådels resolution i december 1989 visar tydligt EG:s avsikter i denna fråga. Osäkerheten vad gäller ackreditering av certifieringsorgen gäller numera framför allt i vilka former den skall bedrivas.

Del nu sagda betyder all del även i den svenska infrastmkturen på certifieringsområdet bör finnas möjlighet att ackreditera även certifieringsorgan. All nu öppna möjlighet för MPR all vid behov tillhandahålla sådana tjänster innebär inte någon låsning i förhåkande lill den inlemalio-neka utvecklingen. Jag vill understryka atl ackrediteringsverksamhet vid MPR måste vara anpassad lill behov och efterfrågan saml ekonomiskt självbärande efler samma principer som laboralorieackredileringen. Del är emekertid viktigt all MPR nu får etl uttryckligt klartecken alt kunna bredda sitt register av ackrediteringsljänsler så att det i Sverige finns en beredskap för uppkommande behov. 1 det utvidgade mandatet bör även ingå ackreditering av kontrollorgan ("inspeclion bodies"). I praktiken är gränsen mellan laboratorier och sådana organ oklar och till viss del har MPR redan ackrediterat företag som snarare är kontrollorgan än laboratorier. Det gäller bl. a. organ som utför besiktning av vissa cislemer.

Ackreditering skall uteslutande la sikte på frågan om certifieringsorga-nel uppfyller de krav som ställs i olika avseenden enligt gängse standarder (l.ex. EN 45000-serien).

Som framgått av del tidigare är avsikten alt den europeiska infrastmkturen på provnings- och certifieringsområdet skall omfatta såväl föreskrifts-styrd provning och certifiering som frivikig sådan, även om arbetet inom EOTC nu framför allt lar sikte på frivikigområdel. All båda sidor kommer med är dock en naturlig lösning, eftersom del i gmnden är förtroendet för verksamheten som är del centrala när det gäller alt acceptera provning och certifiering som är gjord på annat håk. Det är ännu för tidigt all la ställning lill den av SISU-utredningen aktualiserade frågan om nationell samordning på certifieringsområdet. Uppenbart är emellertid att till grand för svenskt deltagande i ett större intemationellt samarbete bör ligga en samverkan, där alla berörda intressenter kan delta.

Ackredileringsbestämmdsema i lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning-har ingen näringsrättslig karaktär ulan anger den organisatoriska ramen för ell statligt sektorövergripande frivilligt ackredi-teringssyslem, som handhas av MPR. De hindrar således inte annan frivillig ackrediteringsverksamhet vid sidan av denna lag. En annan sak är att del från nationek synpunkt kan vara olyckligt att splittra upp likartad verksamhet. En viktig fråga är härvid hur den intemationella utvecklingen kommer all bli. Om del som i fråga om laboralorieackreditering blir vanligt med en nationek organisation i varje land och samarbete dem emellan, finns skäl all söka åstadkomma en motsvarande samling också i Sverige. Den närmare utvecklingen är dock svår all fömtse och vi bör ha handlingsberedskap för olika möjligheter. Utgångspunkten måste vara all få system som är ändamålsenliga för dem som har behov av ackrediterings-tjänstema.

125

Mitt förslag: Verksamheten vid statens provningsanstak (SP) fortsätter budgetåret 1990/91 enligt de riktlinjer som lagts fast för treårsperioden 1989/90 - 1991/92. SP ökar sina insatser när del gäller FoU-verksamhelen och medverkan i det intemationella samarbetet särskik inom Europa. SP har en viktig rok i nationellt och intemationellt standardiseringsarbete (se avsnitt 5.6.1). SP:s uppgifter ökar i detta arbete.

Statens provningsanstalts förslag: De planer för verksamheten och den omvärlds- och marknadsanalys som redovisades i föregående års anslagsframställning gäller fortsall.

Teknisk utvärdering, provning och mätteknik utnyttjas i alla skeden i utvecklingen av ny teknik och nya produkter. Material och system blir mer komplexa och förändras i snabbare takt. Detta ökar kraven på SP vad gäller framförhåkning i FoU-arbete och utveckling av kompelens och resurser.

Verifikation av egenskaper som funktion, säkerhet och beständighet efterfrågas inom allt fler områden. Nya former för kvalitetssäkring och certifiering utvecklas. Intemationell acceptans av svenska resultat och produkter erfordras.

SP har genom sin kombination av specialisering och teknisk bredd goda möjligheter att tillgodose dessa behov. Av stor betydelse är även SP:s rok som svenskt referenslaboralorium i det intemationella samarbetet samt det omfattande kontaktnätet med såväl industri och branschinslilut som myndigheter, slandardiseringsorgan, forskningsråd och högskolor.

Mot denna bakgmnd fömtser SP en ökad efterfrågan på sina tjänster.

FoU-verksamheten är basen i SP:s kompetensuppbyggnad och utveckling av mät- och provningsteknik. Insatsema ökas inom områdena byggnadsteknik, energiteknik (med inre miljö), materialteknik, elektronik (miljötålighet, EMC) och mätteknik. Speciellt prioriteras projekt inom provning, mätteknik och standardisering som har anknytning till del europeiska harmoniseringsarbelet inom bl.a. CEN, EUROMET, BCR och EGOLF.

En ny investeringsmodell med. statskapital för finansiering av investeringar tillämpas fr.o.m. budgetåret 1989/90. För budgetåret 1990/91 planeras investeringarna uppgå till 19,0 milj. kr. vilket är ca 2,0 milj. kr. högre än 3-årsplanens nivå.

EMC-projektet (Electro Magnelic Compatibility) drivs vidare enligt av SP tidigare redovisad plan och riksdagens beslut våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 11, NU 36, rskr. 332).

SP föreslår i enlighet med tidigare fastlagd treårsram att bidragsanslaget minskas reaU med 1,66% för budgetåret 1990/91.

Skälen för mitt förslag: Genom riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, s.87, NU22,

126

Bakgrund: Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga allachéverksamhet (STATT) har i sin nuvarande form funnits sedan år 1981. Tekniska attachéer har emellertid funnits i drygt 40 år. Den första attachén sändes ut av Ingenjörsvelenskapsakademien, IVA, för atl från New York rapportera om den tekniskt-velenskapliga utvecklingen i USA. Atlachéverksamhelen har därefter successivt utökats för all nu omfatta ca 70 personer, varav ca 50 kvalificerade tekniker, som finns på plats vid 13 kontor på strategiska platser i världen. De tekniska attachéema (chefema för kontoren) har gedigen induslrierfarenhet. De förordnas av regeringen för en period av högst fyra år.

Attachékonloren är i allmänhet samlokaliserade med de svenska ambas-sadema. Många frågor i relationerna mellan Sverige och andra länder är av teknisk natur och genom atlachéverksamhelen har ambassadema tillgång lill sakkunnig teknisk expertis i frågor som kräver sådan sakkunskap. Attachékonlor finns för närvarande i Washington, Los Angeles, San Francisco, Paris, Bonn, London, Moskva, Tokyo och Peking saml på försök i Detroit, Bryssel, Milano och New Delhi. Hämtöver kan en vidgad bevakning av länder och teknikområden av särskilt intresse bedrivas med hjälp av tillfälligt engagerade specialister.

Verksamheten bedrivs till ca två tredjedelar som statsfinansierad basverksamhet och till resterande tredjedel som uppdragsverksamhet, finansierad genom egna intäkter.

Basverksamheten omfattar bl. a. bevakning, bedömningar och presentationer av information inom viktiga teknikområden vilken förmedlas lill Sverige i form av rapporter, notiser samt artiklar i svensk dags- och fackpress. Uppdragsverksamheten omfattar bl.a. analyser och bedömningar enligt uppdragsgivarens specifikation samt förmedling av personkontakter och uppläggning av besöksprogram.

Atlachéverksamhelen samordnas och leds från ett kontor i Stockholm som har tolv personer anställda för detta ändamål.

Skälen för mitt förslag: Sveriges position som ell framstående industriland är i betydande utsträckning beroende av att kunna tillgodogöra sig resultaten av forskning och utveckling. I etl globalt perspektiv är våra egna resurser inom forskning och utveckling små. Del svenska samhället och i synnerhet vårt näringsliv måste därför hålla sig informerat om tekniska framsteg i omvärlden. STATT har visat sig vara etl kvalificerat och eflFektivl inslramenl för denna uppgift. Verksamheten vid STATT har expanderat under de senaste tio åren i takt med att efterfrågan på tjänslema ökat. Jag anser emellertid all verksamheten nu nått en sådan nivå att resursema bör omdisponeras.

128

6 Statligt företagande pp. i 989/90:88

6.1 Ombildning av affärsverket FFV till aktiebolag, m. m.

6.1.1 Bakgrund

Frågan om bolagisering av aflTärsverket FFV har diskuterats vid upprepade tillfällen under de senaste 20 åren. Ell antal utredningar har i olika sammanhang utrett frågan om affarsverksformen generellt och om FFV:s associationsform särskilt. Samtliga dessa utredningar har konstaterat atl för aflTärsdrivande verksamheter är aktiebolagsformen alt föredra framför affarsverksformen och att FFV bör ombildas till aktiebolag.

De skäl som angavs för alt FFV skulle vara ett affärsverk när det inrättades år 1943 är idag inte relevanta. Del avgörande skälet för atl viss krigsmaterieltillverkning skulle vara statlig var olika beredskapshänsyn. Fabrikerna måste anläggas och drivas främst med hänsyn lik krigsmaktens behov. En följd härav var bl.a. all verksamheten inte alllid-skulle läggas upp från strikt ekonomiska synpunkter. Detta liksom över huvudtaget den starka anknytningen lill del militära försvaret synes vid tidpunkten för bildandet av aflTärsverket FFV (försvarets fabriksslyrelse) ha varit tillräckliga skäl för att inte anförtro tillverkningen ål enskilda företag. Dessa synpunkter var avgörande för all aflTärsverksformen valdes framför bolagsformen. När en ny verkstad i början av 1960-talel skulle etableras i Växjö valde regeringen aktiebolagsformen. Denna fabrik blev kärnan till Telub AB.

Sedan aflTärsverket FFV inrättades har såväl FFV-koncernens inriktning som förhållandena i omvärlden förändrats på ell genomgripande sätt. Från all ha varit direkta försvarsfabriker har FFV-koncemen utvecklats till en konkurrensulsatt industrikoncern. FFV har inte heller några myndighels- eller förvaltningsfunklioner.

AflTärsverket FFV har i skrivelse den 4 september 1989 överlämnat koncernens Ireårsplan för perioden 19901992 innehållande bl.a. en hemställan om bolagisering och ägartillskott.

Jag anser nu att tiden är mogen att ombilda FFV från afiarsverk lill aktiebolag. Jag kommer därför i det följande att föreslå all aflförsverket FFV ombildas till aktiebolag och att regeringen bemyndigas att genomföra en sådan ombildning. Frågan om FFV-koncernens kapitalbehov kommer jag senare att behandla i denna proposition i samband med förslaget om bildandet av ett förvaltningsbolag för de statliga bolagen (avsnitt 6.2). Vidare kommer jag atl la upp vissa frågor av principiell karaktär som är av betydelse vid ombildning lill aktiebolag.

6.1.2 Föredragandens överväganden

FFV-koncernen

FFV är en industrikoncern med huvudinriktning på utveckling, tillverk
ning, marknadsföring och underhåll av försvarsmateriel för främst svens
ka försvaret men även för export. Dessutom bedrivs utveckling, mark
nadsföring och tillverkning av varor och tjänster inom civila områden där 129

9 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 88

erfarenhet finns. Den civila delen av verksamheten har under senare år Prop. 1989/90: ökat i betydelse och har i flertalet fall nära anknytning till eller har utgått från verksamhet inom försvarsområdet.

FFV arbetar under stark inhemsk och internationell konkurrens. Del är en koncern som strävar efler och som också fått en bättre balans mellan civil och militär produktion. Den civila andelen av koncernen omfattar för närvarande 40% av den totala faktureringen, vilket är en ökning med 17 procentenheter sedan år 1980.

FFV-koncernen består dels av aflTärsverket med koncernledning och koncernslaber, dels av förvallningsbolagel FFV AB med etl 25-tal hel-eller delägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige och i ullandel. 1 syfte att bl. a. anpassa verksamheten till marknadens krav genomförde koncernen år 1985 en indelning i följande fem aflTärsområden med egel resultatansvar: Ordnancegmppen, Aerolech-gmppen, Tdub-gmppen, Holding-gruppen och Devdopmenl-grappen. Fr.o.m. den 1 januari 1990 upphör Holding-gruppen och ersätts av Samefa-gmppen. Tre av dessa beslår av en del av aflTärsverket och ell antal bolag. De övriga två enbart av bolag.

Den totala fakturerade försäljningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt uppgick år 1988 för FFV-koncernen lill 6029 milj. kr. respektive 228 milj. kr. varav aflTärsverksdelen svarade för 3 375 milj. kr. respektive 240 milj. kr. Totalt sysselsatta i FFV-koncernen under år 1988 var ca 10000 personer varav ca 6000 personer inom aflTärsverksdelen.

FFV:s ireårsplan 1990-1992

Våren 1988 gjorde FFV en omfattande analys av den strategiska situationen vilket resulterade i en omarbetning av de strategiska målsättningar och de till dessa relaterade planerna. En uppdatering av denna strategiska plan har gjorts och omfattar nu perioden 19901992. Enligt förordningen (1988:365) med instruktion för aflTärsverket FFV inkom FFV hösten 1989 med denna ireårsplan. Till ireårsplanen har fogats en hemställan om bl. a. bolagisering och ägartillskott.

Planens målsättning är att, baserat på koncernens nuvarande struktur, ta tillvara de expansiva möjligheter som befintlig kompetens och marknadspositioner medger. FFV-koncernen har en bra bas för att etablera starka positioner inom utvalda marknader, fömtsatt alt resurser och befogenheter kan ställas till förfogande. Om detta sker, kommer koncemen enligt egna bedömningar alt kunna redovisa en god ekonomisk utveckling och ge en marknadsmässig utdelning.

För att FFV-koncernen skall kunna genomföra treårsplanen och utvecklas i önskad positiv riktning krävs därför enligt min mening en ombildning till aktiebolag.

130

Mitt förslag: AflKrsverkel FFV ombildas till aktiebolag snarast efter den 1 juli 1990, dock senast den I januari 1991. Regeringen bemyndigas all genomföra denna ombildning.

Skälen för mitt förslag: De skäl som angavs för att FFV skulle vara etl aflTärsverk när del inrättades år 1943 är idag inte relevanta. Sedan inrättandet har FFV utvecklats lill en kommersiellt inriktad koncern ulan några myndighets- eller förvaltande funktioner. FFV måste ha den associationsform som är mest lämpad för den marknad där koncernen arbetar. Ell bibehållande av aflTärsverksformen blir med de problem eller möjligheter som nu finns för FFV i del närmaste omöjligt.

Oberoende av frågor rörande försvarsindustrins stmktur, exportmöjligheter, framtida beställningar m. m. måste FFV ges en möjlighet atl utvecklas i en positiv riktning och inom utvecklingsbara områden. Delta måste bl. a. ske genom en ombildning av aflTärsverket till aktiebolag. Jag anser all tidpunkten nu är lämplig för all ombilda aflTärsverket FFV till ett aktiebolag.

Verksledningskommillén framförde i sitt belänkande (SOU 1985:41) AflTärsverken och deras förelag alt FFV:s ställning som exportindustri också påverkar valet av associationsform. För all kunna utveckla den internationella verksamheten krävs bl. a. att FFV skall kunna ingå i olika typer av konsortier, bilda egna försäljningsbolag, förvärva högteknologiska företag och kunna konkurrera med flexibla finansieringsalternativ. Jag delar i detta fall verksledningskommilléns synpunkter.

FFV arbetar idag under två skilda juridiska former, aflTärsverket FFV och FFV AB med dotterbolag. Med FFV:s exportinriklade verksamhet ger en enhetlig associationsform bättre möjligheter att internt slmklurera verksamheten organisatoriskt, ledningsmässigt och administrativt för alt ta tillvara synergieflFekter mellan olika enheter. En enhetlig förelagsform inom FFV underlättar också administrativt arbete och minskar koncernens kostnader för dubbla organisationer.

Mol bakgrund av de diskussioner som tidigare förts i frågan om aflTärsverket FFV skall ombildas till ett aktiebolag anser jag det viktigt att riksdagens principiella godkännande av atl aflTärsverket FFV ombildas lill aktiebolag först erhålles. En sådan ombildning omfattar många detaljfrågor och är i olika avseenden komplex till sin natur. Jag anser det därför lämpligt all regeringen bemyndigas all genomföra denna ombildning. En arbetsgmpp beslående av förslagsvis representanter från finans- och industridepartementen, FFV, riksrevisionsverkel (RRV) och övriga revisorer tillsätts för atl i detalj diskutera och genomföra ombildningen. För att detta arbete skall kunna genomföras på ell meningsfullt och korrekt sätt bör arbetsgruppen ha viss lid lill förfogande. Jag anser därför alt andra halvåret 1990 är en lämplig tidsperiod för gmppens arbete med ombildningen av aflfarsverket FFV till aktiebolag. Gmppens arbete bör dock

131

Betalningsansvar för viss skuld

Mitt förslag: I stället för kapitaltillskott pålar sig staten betalningsansvaret för pensionsskulden intill ett belopp av 270 milj. kr. efler ombildningen av aflTärsverket FFV lik aktiebolag.

Skälen för mitt förslag: I det statliga pensionssystemet har arbetsgivaren ansvaret för de redan pensionerade. Pensionsåtaganden har inte periodise-rals utan belastar rörelsen i samband med utbetalningen.

Detta har i affärsverket FFV medfört alt någon pensionsskuld inte redovisats i balansräkningen. 1 aktiebolag skall däremoi reserver ha lagts upp för att möta dessa utgifter. Vid övergång i bolagsform måste FFV AB göra en försäkringsleknisk avsättning för framlida pensionskostnader också för den personal bolaget övertar från aflTärsverket FFV och pensionärer med pensionsräll från aflfarsverket FFV. Denna pensionsskuld, som av FFV preliminärt beräknats lik 270 milj. kr. vid övergångslillfällel, kommer således all i balansräkningen redovisas som skuld. Om inte denna skuld balanseras av en tillgångspost kommer FFV AB:s soliditet alt försämras avsevärt.

Jag kommer senare all redovisa min syn på hur FFV AB:s kapitalbehov skall kunna tillgodoses, men jag anser all soliditeten i FFV AB inte skall påverkas negativt av all bolaget behöver redovisa sin pensionsskuld också för den personal bolaget övertar från aflTärsverket FFV och pensionärer med pensionsrätt från aflfarsverket FFV. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen alt till bolaget utställa en statlig garanti för FFV AB:s pensionsåtagande och som innebär all staten påtar sig FFV AB:s pensionsförp-likldser intill ett belopp av 270 milj. kr. Denna garanti kommer atl successivt infrias och belasta budgeten i takt med all pensioner betalas ut från staten lill pensionärer med pensionsräll från affärsverket FFV eller FFV AB. Jag förordar atl för ändamålet ett särskilt förslagsanslag om 1 000 kr. tas upp i statsbudgeten för budgetåret 1990/91. Chefen för civildepartementet kommer senare all föreslå regeringen all lämna statens löne- och pensionsverk i uppdrag att administrera garantin och utforma de närmare villkoren för utnyttjandet av garantin. Med hänsyn till alt övergångstiden inte fastställs och villkoren för utnyttjande av garantin inte fastställts är del inte nu möjligt all precisera belastningen på anslaget för budgetåret 1990/91.

redovisas varje år för riksdagen i en särskild skrivelse. Så skedde senast i Prop. 1989/90:88 1989 års redogörelse för de statliga företagen (skr. 1989/90:20, NU 17, rskr. 95), i vilket redogjordes för 1988 års verksamhet.

Affärsverken och den verksamhet man bedriver i bolagsform svarar för merparten av den statliga företagsamheten. Här återfinns 36% av omsättningen, 50% av personalen och 60% av investeringarna.

Övriga förelag utgörs, förutom av etl antal kreditinstitut, av flera aktiebolag i skilda branscher. Vissa av dessa bolag är av speciell karaktär och har av ägaren givits särskilda uppdrag eller begränsningar. Här återfinns sådana företag som inte arbetar under öppen konkurrens med andra företag. 1 flertalet av dessa företag är ekonomiska mål underordande mål av social, kulturell eller skyddskaraklär. Ytteriigare ett antal företag har en särställning genom monopolrältigheter. En redovisning av den statliga företagssektorn uppdelad på verksamhetens inriktning bör fogas till protokollet i detta regeringsärende som bilaga (sid. 148).

När kreditbolagen, aflTärsverken saml bolag med speciella uppdrag resp. monopolrältigheter exkluderats utgörs den kvarvarande kärnan av åtta större industrikoncerner samt ell spritt aktieinnehav i ell antal företag.

De åtta industrikoncernerna, vilka alla faller inom industridepartementets verksamhetsområde, utgörs vid sidan av aflTärsverken domänverket och FFV med dotterbolag av sex större industriförelag: Celsius Industrier AB, LKAB, Ncb AB, Procordia AB, ASSI saml SSAB Svenskt Stål AB. 1 samtliga industrikoncerner innehar staten röstmajorilel. Koncemerna är utsatta för konkurrens på såväl inhemska som internationella marknader och måste därför drivas utifrån företagsekonomiska målsättningar.

Av koncernerna är fyra ddägda av staten: SSAB Svenskt Stål AB (39,8 % av aktiekapitalet efter full konvertering), Procordia AB (78% av aktiekapitalet före förvärvet av Pharmacia AB saml Provendor AB och ca. 33 % av aktiekapitalet efter förvärvet), Ncb AB (50,9% av aktiekapitalet) samt ASSI (75% ägs direkt av staten och 25% av domänverket). Aktierna i resterande tre aktiebolag; LKAB, Celsius Industrier AB samt FFV AB ägs till 100% av staten. Domänverket med dotterbolag, som förvaltar 20% av landels skogsmark och som spelar en väsentlig roll som ägare och leverantör lill ASSI, bör enligt min mening kvarstå i aflTärsverksform och ingår därför inte i den följande diskussionen.

Sammantaget representerar nämnda koncemer ell aklievärde på ca. 27miljarderkronor mätt som statens andel av bolagens justerade egna kapital, inkl. övervärde i börsnoterade aktier, per den 31 december 1989.

136

Staten äger dessutom aktier i ytterligare ett antal konkurrensutsatta Prop. 1989/90:88 företag. Helägda sådana företag representeras av Sveriges Geologiska AB (SGAB) och SKD-förelagen AB (tidigare Statskonsult AB). 1 andra företag har staten etl betydande delägande av aktier. Här märks 5% av aktierna i Cemenla AB, 24% i OK Pdroleum AB, 50% i Svalöf AB, 50% i AB Aerotransport (ABA), samt 61,2% i SP Exploralion AB.

Del statligaförelagsägandets bakgrund

Del statliga förelagsägandet har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda skäl.

Flera statliga engagemang är av gammalt datum. 1 del nu hundraåriga LKAB köpte staten 50% av aktierna redan i början av seklet. Innehavet i ASSI tillkom på 1940-talel då ett särskilt bolag inom domänverket bildades för dess skogsindustriella del. Ff Kgavs i början av 1940-talel i uppdrag atl centralt leda olika försvarsförvaltningars fabriker. Någon myndighetsfunktion har inte utövats av FFV.

Flera av verksamheterna inom nuvarande Procordia AB har sitt urspmng i affärsverksamhet som inkorporerats i någon av de statliga aflTärsverken.

SSAB Svenskt Stål AB bildades år 1978 genom en sammanslagning av tre större svenska handelsslålverk. I fusionen ingick dåvarande helslatliga Norrbottens Järnverksaktiebolag i Luleå (NJA), Grängesägda Oxelösunds Järnverk AB samt Domnarvet i Boriänge, vilket ägdes av dåvarande Stora Kopparbergs Bergslagsakliebolag (Stora AB).

Skapandet av Svenska Varvskoncernen (nuvarande Celsius Industrier AB) är 1977 föregicks av ell statligt övertagande av aktierna i AB Gölaver-ken. Svenska Varv AB kom därefter att utgöra moderbolag för de statliga varven. Två år senare införlivades även Kockums AB:s varvsrörelse i den statliga varvskoncernen.

Under senare delen av 1970-talet skedde en markant utvidgning av statens ägarengagemang inom den konkurrensutsalla industrisektom. Staten förvärvade då en rad förelag, vilka genomgående var i ekonomiskt dåligt skick. De statliga förvärven hade sitt urspmng i de omfattande slruklurkriserna inom den svenska basindustrin och varvsnäringen. Staten gick sålunda år 1979 in som ägare i Södra Skogsägarna AB, Ncb AB saml Luxor AB.

I dag har statens ägarengagemang i de tidigare krisförelagen minskal. Ägarengagemangel i Södra Skogsägarna AB såldes tillbaka till de urspmngliga ägarna år 1984. Statens andel i Ncb samt SSAB Svenskt Stål AB är efter bolagens introduktion på Stockholms Fondbörs 50.9% resp. 39.8% av resp. bolags aktiekapital. Under år 1989 såldes statens kvarvarande 10% i tidigare helägda Luxor AB till den finska elektronikkoncernen Nokia AB i enlighet med etl ursprungligt aktieägaravtal från år 1983.

Parallellt med denna neddragning av engagemanget i tidigare krisindu-
slri har staten direkt eller indirekt medverkat lill betydande riskkapitaltill
skott i ett antal statliga företag. Under år 1987 kunde Procordia AB
emittera nya aktier lill ett värde av 1.050 milj. kr. lill en bredare aktieägar- 138

AflTärsverket FFV inkl. FFV AB	2110	2 374	3096	3023	3 522	4265	5156	6029
Domänverket inkl. Domänforetagen
AB	2393	2 523	2 760	2713	2917	3830	3 304	3380
AB Statens Skogsindustrier ASSI	3656	4357	5086	5408	5 502	5951	7075	6977
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB	3040	2408	3208	3519	3485	2951	4113	4104
Luossavaara-Kiimnavaara AB
(LKAB)	2242	2084	2649	3 340	3684	3334	2950	2840
Procordia AB	10119	10586	11545	11950	12444	15299	16192	18217
SSAB Svenskt Stål AB	7267	8979	10435	11960	12931	13010	13 559	14499
Celsius Industrier AB	7 320	8 372	9648	7255	7122	8396	6608	6864

Total 38147

41683

48427

49168

51607

57036

58957

62910

Tabell 6:3

Utvecklingen i de statliga industrikoncernerna

Resultat 1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

172

134

101

107

165

291

170

202

AflTärsverket FFV inkl. FFV AB Domänverket inkl. Domänforetagen

AB		192	163	307	267	206	230	293	354
AB Statens Skogsindustrier ASSI		-526	-523	245	541	155	80	301	466
Norrlands Skogsägares	Cellulosa AB	-71	79	203	328	200	153	188	272
Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB)		-663	-406	101	545	833	577	259	182
Procordia AB		611	-299	529	533	733	901	1362	1991
SSAB Svenskt Stål AB		-744	23	303	565	205	245	409	1 146
Celsius Industrier AB		-1839	-1383	312	-811	41	-179	-381	11
Total		-2939	-2174	2170	2102	2575	2114	2596	4713

Antal anställda	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
AflTärsverket FFV inkl. FFV AB	8135	8379	8 174	7834	8024	8 884	9650	10037
Domänverket inkl. Domänforetagen
AB	7896	7789	7 548	6952	6498	7 300	6131	6436
AB Statens Skogsindustrier ASSI	9213	8 528	8 301	7734	7688	8213	9001	7186
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB	5 747	5160	4488	4376	3848	2 748	4009	3751
Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB)	7387	6806	5670	4922	4752	4433	4081	3921
Procordia AB	29480	27701	25719	24392	34349	23490	24840	27834
SSAB Svenskt Stål AB	17017	14709	14711	15012	14865	15 354	14352	12 801
Celsius Industrier AB	24090	22 545	19599	17714	16634	14513	12298	10384
Total	108965	101617	94210	88936	96658	84935	84362	82350

Tabell 6:5

Utvecklingen i de statliga industrikoncernerna

Utdelning till staten	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
AflTärsverket FFV inkl. FFV AB	48	53	58	65	73	76	83	82
Domänverket inkl. Domänforetagen
AB	104	84	89	141	180	172	169	200
AB Statens Skogsindustrier ASSI				20	20		20	27
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB						14	14	18
Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB)				18	18	35	35	50
Procordia AB						110	135	180
SSAB Svenskt Stål AB				17	25		25	50
Celsius Industrier AB				50
Total	152	137	148	311	316	407	481	607

AB Statens Skogsindustrier (ASSI)

ASSI är ell lill 75% direktägt statligt förpackningsföretag som hell lämnat Iräförädlingsområdel. Under år 1989 genomförde ASSI en nyemission på 1 miljard kronor. Med domänverket som ny aktieägare i ASSI har ytterligare band knutits mellan de båda statliga skogskoncemerna i enlighet med vad jag tidigare redovisat för riksdagen (prop. 1986/87:74, NU41, rskr. 331). Domänverket övertog under år 1987 dessutom ASSLs norrländska sågar.

ASSI är nu finansiellt väl rastat för all genomföra sitt investeringsprogram, där såväl direklinvesleringar i Sverige som utländska företagsköp ingår.

är inriktade på olika former av enlreprenadanknulen verksamhet. Ännu Prop. 1989/90: återstår ell visst rekonstmktionsarbete innan samtliga dotterbolag nått en tillfredsställande vinstnivå och kan utvecklas av egen krafl.

FFV-koncernen

FFV-koncemen behandlades senast av riksdagen i samband med regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 (prop. 1987/88, bil 8, NU 12, rskr. 112). FFV består av en verksdel saml ett 25-tal hell eller delvis ägda rörelsedrivande bolag. Verksdelen och bolagsdelen är integrerade i fem olika aflTärsområden. Verket förvallar för statens räkning aktiema i FFV AB som är moderbolag lill de olika rörelsedrivande bolagen.

Under 1980-lalet har FFV-koncemen strävat efter atl öka andelen av försäljning lill civila kunder. Denna expansion har varit framgångsrik i så motto all den civila andelen ökat dubbelt så snabbt som den militära delen av FFV-koncemens tillväxt. En sådan tillväxt har emellertid lärt på koncemens soliditet, som under 1980-lalel sjunkit med hälften ned till 20%. Ett aklieägartillskolt är därför nödvändigt för atl återställa koncemens finansiella stadga och säkra de marknadspositioner koncemen uppnått under 1980-lalet.

Del ankommer på del statliga förvallningsbolagel som ägare av FFV AB all sörja för all ell sådant aklieägartillskolt kommer lill stånd. Målsättningen bör vara alt FFV AB efler en sådan kapitalisering skall ha uppnått en soliditet och avkastningsförmåga som står i paritet med vad förelag med liknande tillväxtpotential uppvisar.

Luossavaara-Kiimnavaara AB

Under år 1983 godkände riksdagen ett förslag om finansiell rekonstraktion av LKAB (prop. 1982/83:120, NU 38, rskr. 306). Bolaget har sedan dess utvecklats väl genom att koncentreras på förbättrad produktkvalitet, storskalig gmvbrylning och eflfektiviserade distributionsflöden för jäm-malmen. Bolaget slår under 1990-talet inför beslut om ell antal större investeringar. Här märks främst en ny huvudnivå för brytning i Kimna-gmvan. Bolagets starka finansiella ställning innebär att samtliga planerade investeringar bör kunna finansieras intemt. Risknivån i LKAB är dock hög då bolaget exponeras på valutamarknaden, jämmalmsmarknaden som marknaden för sjöfrakler.

Under år 1987 kunde LKAB i kraft av sin starka finansiella ställning
tillskjuta 700 milj. kr. i ell konvertibek lån till SSAB Svenskt Stål AB.
Detta lån gav LKAB räll all omvandla skuldebrevet lill 7 milj. aktier i
SSAB vilket motsvarar 22% av aktiekapitalet. För SSAB innebar lånet
möjlighet all kunna intensifiera sitt omslmklureringsarbele och genomfö
ra nyinvesteringar inom området stålplåt på sammantaget 1000 milj. kr. i
Luleå och Borlänge. 141

Ncb AB Prop. 1989/90:

Staten äger 50,9% av aktiekapitalet vilket representerar 62,4% av röstetalet i Ncb AB. Resterande aktier är fördelade mellan etl antal institutioner med eller ulan skogsägaranknytning saml privatpersoner, varav många är enskilda skogsägare. Riksdagen har medgivit regeringen all avyttra resterande aktier i Ncb AB (prop. 1983/84:102, NU 22, rskr. 188.)

Företaget är intemalionaliseral och har endast 4 % av sin fakturering i Sverige. Ncb:s käma finns idag i Västtyskland där man äger dotterföretaget Hannover Papier AG. med ell framstående finpapperbmk. Då Ncb AB saknar egna reallikgångar i form av skog eller krafl understiger dess lönsamhet genomsnittet för skogsindustrin i Sverige.

Procordia AB

I Procordia-koncemen ingår mer än ell dussin enskilda aktiebolag med omfattande rörelsedrivande verksamhet inom aflTärsområdena konsument, service samt läkemedel. Ansträngningama all eflFeklivisera verksamheten har varit särskilt påtaglig sedan år 1982 då de koncembolag som verkade i basindustrin bröts ur dåvarande Statsföretag AB. Den kraftfulla omstmktureringen har inneburit både etl flertal försäljningar av rörelsefrämmande delar och förvärv av företag med närbesläktad kompetens och verksamhet. Här bör nämnas försäljningen av sådana dotterbolag som Berol Kemi AB, Cea AB, Cordinor AB saml AB Uddcomb tik nya ägare med bättre fömtsättningar all driva den fortsalla utvecklingen i bolagen. Procordia har samtidigt koncentrerat sina förvärv lill områden som ligger nära affärsområdena bioteknik, läkemedel och livsmedel. Bland väsentligare förvärv märks 22% av aktiema i den finska bioteknikkoncemen Cullor AB, 51 % i del tyska läkemedelsförelaget Pfrimmer AG. saml majoriletsin-nehav i norska bryggeriet A/S Hansa.

Staten äger för närvarande 78% av aktiema i Procordia. Under mars 1990 avser regeringen att föreslå riksdagen att regeringen får bemyndigande alt medverka lill all Procordia AB får nyemittera aktier i byte mol aktiema i Pharmacia AB resp. Provendor AB. Genom förvärven skapar Procordia AB Nordens starkaste livsmedels- och läkemedelsgmpp. Förslaget innebär vidare att staten och Volvo AB delar på huvudägaransvard i bolaget genom atl erhålla samma röstandel av aktiema, drygt 40%. Statens andel av aktiekapitalet kommer alt uppgå lill ca 33% i Procordia AB.

SSAB Svenskt Stål AB

SSAB Svenskt Stål AB beslår numera av de två producerande dotterbola
gen: SSAB Tunnplåt AB och SSAB Oxelösund AB saml Plannja AB som
ansvarar för koncemens vidareförädling av plåt och Tibnor AB med
grossiströrelse i stål. Mellan åren 1987 och 1989 genomfördes en större
stmkturförändring i SSAB. Bolaget lämnade då sin skrolbaserade metal
lurgiska produktion och koncentrerar numera slålframslällningen lill sin
malmbaserade metallurgi i Luleå och Oxelösund. Vidare har SSAB:s lill- 142

verkning av profiler, stång, balk och andra långa produkter försålts till Prop. 1989/90:88 finska Ovako Steel AB. SSAB:s kärnverksamhet utgörs numera av platta produkter med nordisk verkstadsindustri som huvudsaklig avnämare.

I SSAB äger staten 39,8% av aktiekapitalet, vilket representerar 50,2% av röstetalet (efter full konvertering av LKAB:s lån). Bolaget introducerade sina aktier på Stockholms Fondbörs under år 1989 och erhöll därmed ca 40000 nya aktieägare.

6.2.1 Ett aktivt statligt företagsägande

Svenska staten äger alltså en relativt omfattande och diversifierad industrisektor. Inslaget av basindustri är jämförelsevis stort, men det finns också förelag inom t.ex. elektronik, bioteknik och livsmedel. Efter en period där utvecklingen karaktäriserats av finansiella rekonstmklioner och uppbyggande av konkurrenskraften slår förelagen nu relativt starka. Del är viktigt att denna betydande industriella resurs kan utvecklas på bästa möjliga sätt så atl den bidrar till alt tillväxten i svenskt industri stimuleras under 1990-lalet. Som ägare har staten ell ansvar för att så sker.

Ägaransvaret innebär i första hand att så goda förutsättningar som möjligt säkerställs för en fortsatt positiv utveckling i de förelag där staten redan idag har ett ägarengagemang. Företagen måste ha såväl personella som ekonomiska resurser för sin egenulveckling. Företagen måste också kunna ta tillvara nya aflfärsmöjligheter, vilket i vissa fall kan kräva särskilda ägarinsalser.

Som industriägare bör staten också kunna spela en väsentlig roll i nödvändiga strukturella förändringar i enskilda branscher. Jag vill understryka all sådana aktiviteter endast kan ske med bibehållen aflTärsmässig-het och där erforderlig kompetens föreligger för en sådan medverkan.

En eflfektiv statlig företagsamhet har vidare en viktig uppgift i att fungera som en motvikt till en alltför ensidig privat ägarkoncentration av landets näringsliv. Ägarkoncentrationen har enligt ägarutredningen (SOU 1988:38) ytterligare förstärkts under 1980-talet. Utredningen konstaterar alt den svenska ägarkoncentrationen även i etl internationellt perspektiv är hög och förordar en större variation och mångfald i aktieägandet i vårt land.

Jag vill också peka på alt en framgångsrik och lönsam statlig industri bidrar lill en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning genom att förelagens resultat och värdeökning kommer alla lill del.

1 en pluralistisk marknadsekonomi finns det därför enligt min mening både stort behov av och utrymme för ell aktivt och professionellt statligt ägarengagemang i näringslivet.

En helt avgörande fömtsättning för utvecklingen i statliga liksom i andra
förelag är en långsiktig lönsamhet. Bristande lönsamhet som måste kom
penseras med löpande förlusttäckning över statsbudgeten är självfallet
ingen gmnd för en positiv företagsutveckling. Såväl statsfinansiella som
industriella hänsyn talar emot en sådan förelagspolitik. Lönsamheten är
också grunden för en tryggare sysselsättning. Delta är viktigt inte minst för 143

de statliga företag som har en stor del av sin verksamhet i regioner med en i Prop. 1989/90:88 övrigt utsatt arbetsmarknad.

För att den statliga industrin skall kunna ge bästa möjliga resultat ställs också stora krav på staten som ägare. Av avgörande betydelse är därvid atl staten har möjlighet all utöva sin ägarfunktion på eflfektivast möjliga sätt. Det krävs stor kompetens och snabbhet i beslutsfattandet. Vidare måste ägaren ha möjlighet att mobilisera ekonomiska resurser i en sådan omfattning atl aflTärsmöjligheter kan las tillvara i det enskilda företaget.

Staten har idag inte sitt ägande inom den konkurrensutsalla företagssektorn organiserat på bästa sätt. Förklaringen har främst varit all vissa av de förelag i vilka staten haft ett dominerande aklieinflytande dragils med akuta ekonomiska problem. Idag när dessa problem har blivit åtgärdade och företagen uppvisar en mera normal lönsamhet och egen tillväxt kan en mer ändamålsenlig form för förvaltandet av det statliga aktieinnehavet skapas.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt föreslår jag alt de statliga aktieinnehaven i Celsius Industrier AB, FFV AB, LKAB, Ncb AB, Procordia AB, ASSI, SSAB Svenskt Stål AB, Sveriges Geologiska AB (SGAB), SIB-Invest AB och Cemenla AB överförs under år 1990 lill ell särskilt, av staten helägt aktiebolag. Bolagets uppgift skall vara att förvalla aktier, värdepapper och annan lös egendom.

Vad gäller statens aktier i andra konkurrensutsatta förelag bör prövas om även dessa aktieinnehav med fördel kan överföras lill del nya förvaltningsbolaget. Dessa överväganden bör göras mot bakgrand av såväl de enskilda förelagens situation, syftet med statens ägarengagemang som de erfarenheter man successivt får av den nya förvaltningsformen.

Som jag tidigare nämnt finns det behov av ekonomiska resurser för att långsiktigt utveckla den statliga företagssektorn. Förvallningsbolagel bör för detta ändamål utnyttja de finansiella instrument som finns på kapitalmarknaden. Bland annal bör förvallningsbolagel kunna ge ut konvertibla förlagslån. En dylik finansiering leder till att statens direkta ägande i förvallningsbolagel på sikt kommer att spädas ut till viss del.

Jag förordar att riksdagen föreslås lämna sitt godkännande till att medverka till att förvaltningsbolaget får ge ut konvertibla förlagslån, vilka maximalt får reducera statens direkta ägarandel i förvaltningsbolaget till 85% av aktiekapitalet.

Enligt vad jag erfarit finns ett intresse hos de aktieplacerande pensionsförsäkringsinstitutionerna och löntagarfonderna all på delta sätt engagera sig i förvaltningsbolaget med i storleksordningen tre till fem miljarder kronor. Det är enligt min mening värdefullt om denna typ av kapital på det här sättet kan direkt medverka lill en industriell utveckling i vårt land. Det ankommer på styrelsen och ledningen för förvallningsbolagel att avtala om detta.

6.2.2 Överföringen av statens aktieinnehav till ett statligt förvaltningsbolag

En överföring av aktierna i berörda bolag bör ske genom en s. k. apport
emission till staten. Det helägda förvaltningsbolaget skall lill staten ny- 144

emittera egna aktier till samma belopp som statens ägarandel av det Prop. 1989/90:88 justerade egna kapitalet per den 31 december 1989 i nämnda aktiebolag representerar. Då staten ökar sitt innehav av aktier i ett helägt förvaltningsföretag är transaktionen i sig neutral för olika värderingsprinciper för de underliggande aktierna.

Av apportemissionens värde på drygt 20 miljarder kronor kommer 10 miljarder kronor att föras som nytt aktiekapital i förvallningsbolagel medan resterande kapital förs lill den bundna reservfonden. Den dolda reserven i form av övervärden på de börsaktier som tillskjuts uppgår lill drygt sex miljarder kronor.

Enligt nuvarande regler utgår värdepappersskatt med sammanlagt två procent av överlålelsevärdet mellan staten och förvaltningsakliebolagd. Med hänsyn till att transaktionen är intern mellan staten och ett helägt statligt aktiebolag bör staten slå för hela kostnaden motsvarande ca 400 milj. kr. Jag förordar därför att ett särskilt förslagsanslag om detta belopp tas upp i statsbudgeten för budgetåret 1990/91 för värdepappersskall vid försäljning av vissa aktier ägda av staten. Eftersom skatten kommer att redovisas av köpare resp. säljare under budgetåret lill riksskatteverket, påverkar anslaget inte budgetsaldot.

Stämpelskatt på 200 milj. kr. för del nyemitterade aktiekapitalet på tio miljarder kronor betalas av förvaltningsföretaget.

Förvallningsbolagel skall överta det konsortialavtal mellan staten och Volvo AB avseende del gemensamma huvudaklieägandel i Procordia AB. Detta avtal är under utformande och kommer all föreläggas riksdagen under mars år 1990 i samband med alt man lar ställning till Procordias möjligheteratt rikta en aktieemission lill aktieägarna i Pharmacia AB samt Provendor AB.

Staten innehar i dagsläget samtliga aktier i SlB-lnvest AB, ett kvarvarande aktieinnehav m.m. i dåvarande Sveriges Invesleringsbank AB förvaltas. Riksdagen behandlade senast frågor rörande Sveriges Investeringsbank AB under år 1989 då man godkände atl aktierna i banken överläts lill PKbanken (Prop. 1988/89:143, Nu 33, rskr. 320).

Riksdagen godkände vidare att staten övertog samtliga aktier i SIB-Invest AB samt att SIB-Invest AB skulle överta de rörelseregler som hittills gällt för Sveriges Invesleringsbank AB och som funnits i bankens bolagsordning. Rörelsereglerna innebar alt SIB-Invest AB blev ett kreditakliebolag med rätt att såväl lämna lån som att äga aktier.

Dessutom uppdrog riksdagen åt fullmäktige i riksgäldskontoret all ikläda staten garanti för SIB-Invest AB:s förpliktelser intill ett belopp av högst 1300 milj. kr.

Det är enligt min mening ändamålsenligt atl även föra över statens aktieinnehav i SIB-Invest AB lill del nybildade statliga förvallningsbolagel. SIB-Invest AB blir därmed ell helägt dotterbolag lill förvallningsbolagel. Därigenom kan de aktier m. m. som förvaltas av SlB-lnvesl AB på ell ändamålsenligt sätt förvaltas gemensamt med förvaltningsbolagets övriga aktieinnehav. Något behov av särskilda rörelseregler för SlB-lnvesl AB är inte längre nödvändigt.

I och med bildandet av ett statligt förvaltningsbolag föreligger inte heller 145

10 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 88

något behov all ikläda staten garanti för SIB-Invest AB:s förpliktelser. Jag Prop. 1989/90:88 föreslår därför alt bemyndigandet alt lämna garanti lill SIB-Invest AB för bolagels förpliktelser återkallas.

Förvaltningsbolagets inriktning och finansiella ställning

Ell flertal av de förvaltnings- och investmentbolag som idag förekommer på den svenska aktiemarknaden har uppvisat en myckel långsiktig industriell ägarrdation lill de förelag man placerat sill kapital i. Denna långsiklighet har enligt ägamlredningens bedömning varit till gagn för den industriella utvecklingen i berörda bolag. Jag delar den uppfattningen och anser att en sådan ansvarsfull, långsiktig och aktiv ägarrdation även bör prägla del nya statliga förvallningsbolagets inriktning.

Som redan har framgått av min redogörelse blir del statliga förvallningsbolagel finansiekt väl rastat. Värderas varje ingående aktiepost till sitt justerade egna kapital (med hänsyn lill en 30% schablonskatt på obeskattade reserver och övervärden i de börsnoterade förelagens aktier) uppgår förmögenhetsvärdet lill ca 27 miljarder kronor.

Fömtom de kapitalbehov i FFV-koncemen som jag redan behandlat i min framställning föreligger inga akuta behov av meddslillskott bland de företag vars aktier staten avser att placera i förvallningsbolagel.

Självfallet skall även staten som aktieägare ha avkastning på insatt ägarkapital. Under senare delen av 1980-lalet har en successiv upplrapp-ning av utddningsvolymema inletts.

Nivån på förvallningsbolagets mottagna utdelningar motsvarar idag ca 1,5 % av aktieportföljens marknadsvärde. Tillväxten i mottagna utdelningar från aktieinnehaven beräknas dock tillta och i början av 1990-lalet bör den mottagna liksom den vidareutddade utdelningsnivån vara i paritet med andra s.k. blandade publika investmentbolag. Den aflTärsmässighel som redan präglar agerandet i den statliga industrisektorn skall självfallet gälla även för förvaltningsbolagets utddningspolilik.

När del gäller den framlida placeringspolitiken och förmögenhels-förvaltningen av förvaltningsbolagets kapital är det dess styrelse och ledning som bär huvudansvaret. Det är här avvägningar mellan helägda, majorildsägda samt minorilelsägda företag skall ske. Vidare skall styrelsen formulera en placeringspolitik som balanserar förvakningsbolagels finansiella risklagande med den rörelserisk som aktieinnehav i underliggande bolag representerar.

Under överskådlig lid kommer tyngdpunkten i förvallningsbolagets aktieportfölj självfallet alt representeras av de idag kapitalmässigt dominerande innehaven. På medekång sikt bör strävan vara all upppnå en mer avvägd riskprofil. 1 dag är engagemangen i relativt hög utsträckning koncentrerad lill branscher vilka kännetecknas av hög kapitalintensitet, stark konjukturkänslighel och kraftigt konkurrensutsalla intemationella vara-marknader.

Regeringen, som genom sill ombud representerar staten på förvallnings
bolagets bolagsstämma, bör kontinuerligt informera riksdagen om föränd
ringar i förvallningsbolagets aktieinnehav. Vidare bör regeringen höra 146

7 Internationella investeringar Prop. 1989/90:88

7.1 Inledning

Som jag tidigare anfört är företagens internationalisering av utomordentligt stor betydelse för Sverige och den svenska ekonomin. Detta gäller såväl handel som investeringar. Jag avser alt i delta avsnitt gå in närmare på vissa frågor som rör intemationella investeringar.

Frågor av detta slag togs upp i regeringens proposition 1986/87:74, Näringspolitik inför 90-lalet (avsnitt 9). 1 den propositionen anförde föredraganden bl. a. alt den statistiska belysningen av de svenska multinationella företagen på olika sätt borde förbättras. Detta borde ske dels i form av löpande statistik dels i form av mera fullständiga återkommade kartläggningar. Föredraganden framhöll vidare all det fanns ett behov av informationsutbyte kring företagens strategier. Detta skulle ske genom kontakter med vissa av de större multinationella koncernerna i dessa frågor. Berörda fackliga organisationer skulle på lämpligt sätt beredas tillfälle all lämna synpunkter på och få insyn i den problemalik som behandlas i dessa sammanhang.

I den nämnda propositionen behandlades också frågor rörande utländska företagsinvesteringar i Sverige. 1 del sammanhanget anmäldes att en särskild utredare tillkallats för att utreda vissa frågor om utvecklingen hos företag vilka förvärvals av utländska intressen.

Vidare behandlades frågan om kontroll av utländska aktieförvärv i svenska börsnoterade förelag mot bakgmnd av ell förslag lill ell sådant kontrollsystem. Föredraganden anförde i detta sammanhang all den föreslagna kontrollen av olika skäl inte gick all genomföra för närvarande och all ytteriigare utredningar behövde göras. Regeringen skulle noggrant följa utvecklingen av det utländska ägandet i dessa företag.

I dessa hänseenden anmäldes atl departementschefen skulle återkomma lill regeringen.

Det är nu min avsikt att åter ta upp dessa frågor liksom vissa andra frågor som rör internationella investeringar.

Som underlag finns nu dels ett betänkande av den s. k. företagsförvärvs-utredningen. Utländska förvärv av svenska företag en studie av utvecklingen (SOU 1989:37). Vidare har inom industridepartementet upprättats en promemoria. Ändrade regler om utländska förelagsförvärv (Ds 1989:57). Belänkandet och promemorian har remissbehandlats.

Innan jag går in på dessa frågor vill jag dock la upp några övergripande spörsmål som rör intemalionaliseringen och i synnerhet intemationella investeringar.

Som närmare redovisas i del följande har den intemationalisering som pågått sedan länge ökat alltmer i omfattning under senare år. Detta gäller såväl utgående som ingående investeringar. De ökande investeringama i form av förelagsförvärv och företagselableringar över gränsema är bl. a. ett uttryck för en pågående intemationell stmkturomvandling. Svenska företag deltar relativt sett i myckel stor omfattning i denna process.

Del finns inte skäl all förändra den bedömning som i delta avseende

150

fogad till posten direkta investeringar i OECD:s kapilakiberaliseringsslad-ga). Dämtöver kan medlemsländerna göra särskilda reservationer. Sverige har gjort sådana reservationer när del gäller bl. a. reglerna om utländska förvärv av företag och fastigheter. Del finns även möjlighet lill temporärt undantag vid störningar, men detta har föga intresse särskilt i fråga om ingående direklinvesleringar.

OECD:s deklaration från 1976 om internationella investeringar och multinationella företag innehåller bl.a. riktlinjer om medlemsstaternas behandling av utlandsägda företag. Riktlinjerna är en rekommendation till medlemsstatema all dessa bör ge utlandskontrokerade bolag en behandling som i motsvarande situationer ges inhemska bolag (nationell behandling). Deklarationen avser förhållandena efler elableringslillfället. Också dessa riktlinjer medger undanlag med hänsyn lill allmän ordning och säkerhetsinlressen. Lagstiftning som innebär undanlag från nationell behandling skall meddelas OECD. Sverige har notifierat den gällande etable-ringsrätten och OECD har rekommenderat ell antal länder, däribland Sverige, att se över sin lagstiftning på området i syfte all avskaffa lagstiftningen eller begränsa tillämpningen.

I fråga om OECD:s rekommendation om nationek behandling vill jag nämna följande.

Sedan en tid pågår ett arbete inom OECD som syftar lill all göra rekommendationen bindande för medlemsländema på samma sätt som gäller i fråga om kapitalliberaliseringsstadgan. Syftet är all ett sådant inslramenl skall ålägga staterna all ge utlandskontrokerade företag en likabehandling jämfört med inhemska förelag. Existerande avvikelser skall fortlöpande avvecklas och när en viss åtgärd har avvecklats får den ej återinföras. Också när det gäller detta inslramenl kommer del att finnas möjlighet lill undantag med hänsyn till bl.a. säkerhetsintressen. Varje medlemsland skall också ha rätt att göra reservationer på i huvudsak samma sätt som enligt kapitalsladgan.

I fråga om detta intemationella samarbete villjag anföra följande.

Som ell litet och mycket utlandsberoende land är del, somjag nämnt, av stor vikt alt Sverige tar aktiv del i del intemationella samarbetet.

Som tidigare nämnts har EG och EFTA-ländema beslutat att inleda förhandlingar om etl avtal om samarbete på del ekonomiska området.

En utgångspunkt för dessa förhandlingar är atl ell avtal skall innehålla största möjliga genomförande av fria rörelser för varor, tjänster, kapital och personer.

En annan utgångspunkt är atl ell avtal skall bygga på vad EG hittiks uppnått i olika avseenden och all del skall råda balans mellan partemas rättigheter och skyldigheter.

Rätlen till förelagselablering och förelagsförvärv tillhör de mera gmndläggande elementen i Romfördragel och EG:s inre marknad. Del finns anledning alt räkna med att frågan om gemensamma normer för kapitalrörelser över gränserna och om nationell behandling kommer att bli vikliga inslag i de kommande förhandlingama. Det är myckel betydelsefullt för de svenska företagen atl de så långt möjligt får garantier från EG och övriga EFTA-länder om icke-diskriminering när del gäller etablering av dollerbo-

Prop. 1989/90:88

EFTA-EG förhandlingar

152

lag och filialer och förvärv av förelag. Jag kommer senare all la upp de konsekvenser detta får för de svenska restriktioner som finns på detta område.

Vad jag nu anfört gäller inte bara EG-områdel utan också OECD-området i stort. Som jag nämnt pågår inom OECD ell utvecklingsarbete när del gäller regler om nationell behandling. Detta arbete kan för svenska förelag få övervägande positiva eflFekter genom den starka inriktningen mol icke-diskriminering i andra länder.

Sverige har ett antal undanlag från principen om nationell behandling. Detta gäller t. ex. våra regler om utländska förvärv av företag och fastigheter, regler om utländskt deltagande i den finansiella tjänstesektom och inom kreditupplysningsverksamhel och några undantag inom sjö- och luftfart.

När del blir dags för Sverige all la släkning lill en anslutning lill ell bindande instmment om nationell behandling avser jag atl återkomma lik dessa frågor. 1 del sammanhanget finns det också anledning atl la ställning lill vilka reservationer som kan bli aktuella för svenskt vidkommande.

Del jag nu har behandlat avser företagens rättigheter lill icke-diskriminering i del intemationella samarbetet.

Minsl lika viktigt är givetvis alt Sverige verkar för bättre möjligheter för de anställda all få information och förhandlingsmöjligheler över gränsema i företagens inlemalionalisemg. Den tidigare nämnda OECD-deklaralio-nen innehåller också riktlinjer för de multinationella företagens beteende. Dessa riktlinjer innehåller bl. a. normer för informaiion och förhandlingar i förhållande lill de anställda. I dessa hänseenden har Sverige aktivt verkat för utveckling och bättre uppföljning av tillämpningen. Detta aktiva arbete bör givelvis fortsätta.

Det är också viktigt all Sverige driver dessa frågor i samband med förhandlingama mellan EG och EFTA-slalema.

När det gäller fömlsältningama för koncemfackligt samarbete över gränsema i Norden vill jag hänvisa lill vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet anfört i arbetsmarknadsdepartementets bilaga lill årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 12s.4l).

Jag återkommer som sagt till några av dessa frågor i del följande när jag lar upp frågan om regler för utländska företagsförvärv.

Prop. 1989/90:88

Information och förhandlingsmöjligheter för anställda

7.3.3 Utvecklingen av 17-gruppens internationalisering

Den svenska ekonomin är starkt beroende av 17-grappens verksamhet och utveckling. Koncemema i gmppen slår för 30% av induslrisysselsällningen i Sverige, knappt 40% av Sveriges export och 6070% av industrins totala forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU).

År 1987 var sysselsättningen i gmppen 620000 personer, varav 360000 Sysselsättning (58%) utomlands. Detta motsvarade 74% av den totala sysselsättningen i svenska företag i ullandel. Ell fåtal stora verksladskoncemer (11 st) sysselsatte merparten av dessa utlandsansläkda. Förenklat kan sägas all del svenska näringslivels intemationalisering till stor del utgörs av dessa verk-sladskoncemersullandsengagemang.

Under perioden 1978 1985 har andelen investeringar (inkl. förvärvade Investeringar företag) utomlands pendlat mellan 35-45 %, därefter har den legal mellan 45-55 %. Ökningen beror lill största delen på omfattande förelagsförvärv.

17-gmppens produktion i Sverige är nu mindre än dess ullandsproduk-lion. Den svenska produktionens andel av den totala omsättningen har minskat kontinuerligt under de senaste tio åren och uppgick år 1987 lill 49 %. Exporten från Sverige spelar en allt mindre roll vid försäljningen på de utländska marknadema. År 1987 svarade exporten för en tredjedel av koncememas totala försäljning utomlands.

FoU-kostnaderna i gmppen har ökat ungefär lika starkt utomlands och i FoU-kostnader Sverige sedan år 1985, varför fördelningen varit i stort sett oförändrad. Enligt SCB uppgick andelen utomlands lill 14% år 1988. En annan undersökning för en delvis annorlunda sammansatt förelagsgrapp har uppskattat andelen lill 23%. Del finns relativt stora skiknader i FoU-andd mellan koncemema i 17-gmppen och mellan olika branscher. De höginlemalio-naliserade koncemema hade en betydligt högre andel utanför Sverige.

Del är förenat med stora metodproblem all jämföra lönsamheten i de Lönsamhet svenska och utländska verksamhetema. Mätt som överskoll i relation till omsättningen synes dock lönsamheten vara väl så god i 17-grappens svenska delar som i de utländska delama. De senaste åren har avkastningen på totalt kapital varit i stort sett lika hög i Sverige som i ullandel.

17-grappen har också studerats vad gäller utvecklingen i Sverige under perioden 1978-1988. Förelagen har delals upp i två grapper, dds s.k. lågintemationaliserade förelag (med mindre än 50% av de anställda utomlands), dels s. k. höginlemalionaliserade (över 50% utlandsansläkda). Som jämförelse har även studerats utvecklingen för nationella förelag ulan

155

produktion utomlands och för hela tillverknings respektive verksladsindu- Prop. 1989/90:88 strin.

Enligt detta material hade de höginlemalionaliserade förelagen en ofördelaktigare tillväxt i Sverige i olika avseenden.

Man bör dock inte dra några mera bestämda slutsatser av dessa jämförelser. Gmppema representerar förelag med olika inriktning och det går inte all säga hur utvecklingen i t. ex. de höginlemalionaliserade förelagen hade varit om de haft en lägre intemationaliseringsgrad.

7.3.4 De stora industriföretagens fortsatta internationalisering

Samtal om intemalionaliseringen har förts mellan företrädare för industridepartementet och koncemledningama i 20 företagsgmpper. Syftet har bl. a. varit alt få ytterligare kunskaper om den fortsalla internationaliseringen saml all inhämta synpunkter från företagen om ålgärder från samhällets sida som har betydelse för industriell verksamhet i Sverige. I samtalen har också berörts vilka drivkrafterna till intemalionaliseringen har varit i respektive förelag. Departementet har även haft kontakter med de centrala fackliga organisationema saml i några fall med de lokala fackklubbarna för alt inhämta deras synpunkter på intemalionaliseringen.

De studerade koncememas utlandsinvesteringar har, som framgått, varit omfattande under de senaste åren, bl. a. beroende på den generellt höga investeringstakten under högkonjunkturen. 1 samtalen uppger koncemledningama alt de avser bevaka de uppnådda positionerna och fortsätta sina intemationella engagemang, även om flera bedömer atl investeringstakten generellt kan komma att mattas under de närmaste åren. De svenska enhelema fömtses i allmänhet komma atl bibehålla sin storlek i absoluta mått, l.ex. för all de ska kunna täcka in den inhemska eller nordiska marknaden. Flera företag uppger däremot all de fortsalla investeringama i högre grad kommer att ske utomlands än i Sverige med påföljd att den svenska andelen av t. ex. produktionen och sysselsättningen fortsätter all minska relativt utlandet.

Merparten av FoU-verksamhelen vid de 20 förelagen ligger fortfarande i Sverige. Ofta finns en svensk koncemgemensam funktion som utgör kärnan i förelagens FoU-verksamhet. Del är dock den utländska delen av FoU-verksamhelen som bedöms komma all expandera, medan den svenska väntas ligga kvar på nuvarande storleksnivå. En orsak lill delta anges vara all utvecklingen för FoU-verksamhelen följer utveckligen vid koncernemas produktions- och marknadsenheler. En annan orsak, som förelagen anger, är all de bästa forskningsresursema på vissa områden finns i utlandet.

En stark position inom EG anses strategiskt riklig inför framliden vare
sig koncemen redan är väletablerad i EG-länder eller ej. Främst de förelag
som av tradition har anknytning lill Östeuropa bedömer all deras engage
mang där snabbi kan komma all öka. Andra är mera avvaktande inför
denna marknad. Några förelag är av tradition verksamma i andra världs
delar eller har under senare tid expanderat tik marknader i Nord- eker 156

Sydamerika. I några fall uppges Sydostasien vara intressant inför framti- Prop. 1989/90:88 den, både på gmnd av marknadspotentialen och produklionskostnadslä-get. Möjligheterna all göra strategiska ullandsförvärv undersöks fortlöpande av koncernledningarna. Lämpliga tillfallen kan yppa sig plötsligt,varför man inte kan precisera detaljplaner för förvärven.

Vissa olikheter länder emellan beträflFande l.ex. tillgång till råvaror, kapital och arbetskraft uppges inte i någon större utsträckning påverka företagens val av etableringsland. Då är istället hänsyn som har alt göra med marknadsposition och marknadsbevakning avgörande. I valet mellan all utveckla den svenska exportproduktionen eller att investera i redan etablerade utländska produktionsenheter spelar däremoi jämförelser mellan de praktiska invesleringsföratsättningarna i olika länder en roll. Vissa förelag har t. ex. angivit all tillgång tik FoU har varit en absolut fömtsättning för förelagets expansion.

7.3.5 Slutsatser

Den Iradilioneka bilden av svenska förelags utlandsinvesteringar är all dessa baseras på en exploatering av någon fördel, t. ex. tekniskt kunnande eller specifika råvaror, som företaget har tillgång lill i Sverige. Den svenska verksamheten slår då i centmm medan den utländska produktionen utgör en perifer och kompletterande del.

De stora koncemema arbetar med en långsiktig internationaliserings- Internationali- strategi, utvecklad främst lill följd av all den inhemska eller nordiska seringsstrategi marknaden har blivit för liten. De har därför också utvecklat en marknadsandelsstrategi, som inneburit stora förelagsförvärv utomlands för all snabbt öka marknadsanddama och därigenom förslärka sin intemationella position. De stora verksladskoncemema har härvid spelat en framträdande roll.

Intemalionaliseringen av del svenska näringslivet är en kontinuerlig och långsiktig process som pågått under många år. De studerade koncemema är med enstaka undanlag sedan länge intemationellt verksamma. Etableringen av produktion i nya länder har med ell fåtal undantag skett genom alt utländska tillverkningsföretag har förvärvals eller genom all samarbete har inletts med utländska tillverkare. Investeringar i ny produktionskapacitet utomlands har vanligen skett först när ett företag redan är inne i landet som producent.

Genom sin intemationella expansion och sin roll som producenter har förelagen förvärvat utländska fördelar eller resurser utomlands som del har blivit intressant all utveckla. Den svenska verksamheten är då inte längre en självklar bas och kopplingen mellan denna och koncernens utlandsinvesteringar blir svagare. Denna tendens är speciekt framträdande inom de aflTärsområden där inte bara verksamheten utomlands är större än den svenska utan också divisionsledningen har förlagts lill utlandet.

De svenska koncernemas investeringar utomlands under 1980-lalel bör
ses i detta perspektiv. Del är inte fråga om en dramatiskt förändrad
inriktning ulan en fortsättning på en sedan länge pågående lyngdpunkts
förskjutning av verksamheten i svensk industri mol utlandet. 157

Förskjutningen av tyngdpunkten från den svenska lill de utländska Prop. 1989/90:88 verksamheterna är tydligare i de höginlemalionaliserade än i de låginler-nalionaliserade koncernerna. Den oförddakligare tillväxten av sysselsättning, produktion, export m.m. i Sverige för de höginlemalionaliserade koncernerna kan ses som etl uttryck för detta. Som jag tidigare framhållit kan man dock inte därav dra slutsatsen atl dessa koncerner vid en lägre grad av internationalisering skulle haft en lika stark utveckling som gmppen lågintemationaliserade koncerner. Här spelar olika bransch- och företagsspecifika faktorer så stor roll atl generella slutsatser knappast kan dras.

Jag kan konstatera all förelagen i allmänhet finner industriklimatet gott i Sverige. Centrala funktioner i koncemerna är väl förankrade i landet. Jag anser också att internationell framgång på olika sätt bidrar lill all stärka fömtsättningarna för den svenska verksamhetens fortlevnad och utveckling. Av samtalen med de 20 förelagen har inte framkommit några tecken på all de trender mol en ökande intemationaliseringsgrad, som framgår av det statistiska materialet, kommer all brytas.

1 den senaste näringspolitiska propositionen konstaterade föredraganden bl.a. all internationaliseringen i huvudsak främjat likväxlen och konkurrenskraften men all vissa av våra multinationella koncerner har fåll en sådan omfattande verksamhet utomlands all kopplingen lill Sverige har försvagats. Delta kan leda lill alt centrala koncernfunktioner som FoU, avancerad tillverkning och förelagsledning i ökad utsträckning förläggs lill ullandel.

Den finns inget skäl atl ändra denna bedömning mot bakgrand av den nu inhämtade informationen. Min slutsats är därför all olika ålgärder bör övervägas för att stärka fömtsättningarna för industriell verksamhet i Sverige och därmed också stärka de internationaliserade koncernernas förankring i landet. 1 samtalen har koncernledningarna och de fackliga företrädarna gett ett flertal förslag om åtgärder som kan vara av betydelse för det svenska näringslivets utveckling. Förslagen har främst berört arbetsmarknads-, energi-, forsknings-, miljö-, närings-, utbildnings-, utrikes-och handelspolitiken. Synpunkter och förslag har t. ex. lagts på följande:

- perspektiv och regler för näringsverksamhet i Sverige

- det allmänna skolväsendel, förelagsanknuten utbildning

- industriell FoU med tonvikt på högteknologi, riskdelning mellan stat och förelag vid större projekt

- möjligheter lill intemationellt forskarutbyte

- villkoren för samarbete med EG-ländema

- internationella exportkreditmöjligheler

- arbetskraftsutbud och korttidsfrånvaro

- energiförsörjning och utveckling av energipriserna

- inlemationdll regelverk för miljöfrågor

Jag anser att en mycket viktig åtgärd är all förstärka den svenska FoU-
miljön, så att de intemationaliserade koncernerna kan finna det attraktivt
atl utveckla sina FoU-funktioner i landet. Förslag på detta område har
redovisats i avsnitt 5 och i den forskningspolitiska propositionen
(1989/90:90). Ålgärder som avser all främja nyföretagande och utveckling
av småförelag blir särskilt vikliga i en situation där de internationaliserade 158

7.4.2 Utvecklingen i förvärvade företag

Företagsförvärvsutredningen har som jag nämnt haft i uppdrag att beskriva utvecklingen i förelag som förvärvats av utländska intressen i Sverige. Delta har skett genom dels en översiktlig statistisk belysning, dels en fördjupad studie.

Den översiktliga statistiska belysningen har varit förenad med vissa metodproblem och utredningen har ansett det vara äventyrligt atl dra några mer långtgående generella slutsatser av resultatet.

Undersökningen har begränsats till all beskriva utvecklingen under 1980-lalet i ett 50-tal förelag, som förvärvats av utländska intressen under 1970-talel. Sedda i jämförelse med övrig svensk industri hade dessa företag enligt utredningen en något mer positiv sysselsättningsutveckling och i stort sett samma avkastning. Soliditeten i dessa förelag var något lägre, men skillnaden minskade mot slutet av perioden. Exportandelen ökade under 1980-talet men var något lägre än för svensk industri i genomsnitt.

Utredningen har därjämte genomfört en fördjupad undersökning av utvecklingen i 30 företag vilka främst under åren 19831985 förvärvals av utländska intressen med regeringens tillstånd. Den undersökta perioden har varit relativt kort och avser i princip tre är före och tre år efter förvärvet. Nordiska förvärvare svarar för 20 av de undersökta förvärven, varav 15 har genomförts av finländska intressen.

För dessa företag gäker enligt utredningen att de hade en svagare ökning av produktionen och exporten efler förvärvet än före. Ökningstakten var efter förvärven också lägre än för den svenska tillverkningsindustrin som helhet under motsvarande period. Företagen minskade sin sysselsättning både före och efter förvärvet. Minskningen efter förvärvet var kraftigare än genomsnittet i hela tillverkningsindustrin.

Utvecklingen av de undersökta företagen i finansiella mått är enligt utredningen något annorlunda. Den genomsnittliga räntabiliteten var före förvärvet tre procent lägre än i hela tillverkningsindustrin, men efter förvärvet endast obetydligt under industrigenomsnittet. Spridningen inom gruppen är dock betydande. En knapp majoritet av de förvärvade förelagen fick en försämrad lönsamhet. De allra största förelagen ökade däremoi sin lönsamhet betydligt.

Företagsförvärvsutredningen

161

Även soliditeten i de undersökta företagen ökade något efler förvärvet. Prop. 1989/90:88 Soliditeten var emellertid även efler förvärvstidpunkten lägre än i tillverkningsindustrin som helhet.

Utflödet av kapital genom koncembidrag var betydligt högre än inflödet. Endast fem av förelagen fick efter förvärvet tillskott av kapital genom nyemission.

Nära två tredjedelar av förelagen berördes enligt utredningens analys av produktionssamordning i någon form. I ungefär en tredjedel vardera av dessa förvärv skedde samarbete om produktionsteknik respektive produklionsspecialisering mellan del förvärvade företaget och förvärvaren. Produktionen i två förelag lades ner. Samordningen i övrigl var i regel av ringa omfattning i de enskilda förelagen och berörde i flertalet fall mindre än fem procent av del företagels produktion.

I knappt 60% av de av utredningen studerade förvärvsfallen berördes marknadsföringen i Sverige av samordning i någon form. I en femtedel av förvärven log den förvärvande koncemen över del svenska förelagels försäljningsorganisation. Samordning av marknadsföring i ullandel förekom i 70% av de undersökta förvärven. I 40% av fallen log förvärvaren över hela eller delar av del svenska förelagels försäljningsorganisation i ullandel. Drygt 40 procent av företagen berördes av FoU-samordning i någon form.

Utredningen har även studerat de angivna förvärven uppdelade i olika förvärvslyper, som speglar del strategiska syftet med förvärvet. Utredningen har också särskilt studerat några faktorer, som påverkar etl förvärvat förelags självständighet i förhållande lill andra koncemenheler. I dessa hänseenden villjag hänvisa lill utredningens belänkande.

Avslutningsvis förtjänar även nämnas all utredningen har frågat de fackliga organisationema hur de bedömer sin tillgång lill informaiion om såväl del egna förelaget som koncemen som helhet. I flertalet fall ansåg man informaiion om det egna företaget vara god medan del motsatta förhållandet gällde beträftande koncernen som helhet.

Utredningen har slutligen enligt sina direktiv analyserat de åtaganden som förvärvama gjort i samband med prövningen enligt 1982 års förelags-förvärvslag. Också i detta hänseende villjag hänvisa lill betänkandet.

Utredningen anser all systemet med åtaganden är moget för översyn. Åtaganden Om del anses angelägel med några slags åtaganden för att skydda väsentliga intressen, bör översynen inriktas på metoder all individualisera och precisera åtaganden saml skapa föratsättningar för en fortlöpande och systematisk uppföjning av efterlevnaden. Därvid bör åtaganden användas endast i fall, där svenska allmänna intressen uppenbart påverkas av förvärvet och där de negativa konsekvensema för sådana intressen är klart idcntifierbara. Utredningen framför också vissa synpunkter på handläggningsordningen, bl. a. avseende lidsgränser för behandUng av förvärvsansökningar.

162

7.4.3 Remissinstansernas synpunkter Prop. 1989/90:88

Endast ell fåtal remissinstanser har yttrat sig i detalj över uridersökningen om utvecklingen i förvärvade företag.

SAF, Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsförening anser all den svaga utvecklingen för de nordiska förvärven är resultatet av en "nordisk" stmkturrationalisering som är nödvändig för den nordiska industrins överlevnad, medan TCO ser det som särskilt allvarligt atl många förelags självständighet försvinner i samband med förvärvet, vilket får negativa konsekvenser på sikt.

Såvitt gäller frågan om åtaganden och utredningens reflektioner om bl. a. den framtida tillämpningen av förelagsförvärvslagen delar flera remissinstanser de slutsatser som dras i utredningen, bl. a. att en översyn av systemet med åtaganden bör göras.

SPK finner atl det är svårt att se något motiv för att bibehålla förelagsförvärvslagen och pekar bl. a. på de möjligheter som finns vid prövning enligt den svenska konkurrenslagen all motverka skadliga verkningar av företagsförvärv. NO anser atl förelagsförvärvslagen i sin helhet bör ses över. Härvid bör prövas om den kan ges en mer begränsad räckvidd och tikämpning som inte kommer i konflikt med Sveriges framlida förhållanden lill EG eller andra intemationella förpliktelser. SIND anser bl. a. all problemet med s.k. fientliga övertaganden bör beaktas. SAF, Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsförening menar bl. a. all lagstiftningsarbetet bör inriktas på atl Sverige på elableringsområdet kan få full delaktighet i EG:s inre marknad. Man avstyrker bestämt all en eventuell Översyn av förvärvskontrollen inriktas på metoder all skärpa åtaganden som utredningen antyder. Undantagsvis kan dock finnas verksamheter och förelag som del av försvars- och nationella säkerhetsskäl kan vara nödvändigt all bevara en nationell kontroll över.

LO stödjer utredningens förslag all systemet med åtaganden bör ses över i uppstramande riktning. Del är också angelägel atl frågan om möjlighet till intemationellt koncemfackligt samarbete löses i samband med all förelagsförvärvslagen ses över. LO framhåller all del på sikt kan vara angelägel all bygga upp en ny lagstiftning med en betydligt bredare näringspolitisk roll av "rådramskaraklär" som skulle gälla för både inhemska och utländska förvärv av någon storlek. LO förklarar sig inte ha något atl erinra mot att lagen ges en tillämpning som är i överensstämmelse riksdagens beslut om Sveriges förhållande lill EG.

TCO anser all en total översyn av 1982 års förvärvslag bör göras; därvid bör utredas inte bara utredningens förslag avseende systemet med åtaganden utan också en mer genomgripande förändring av förvärvslagen. Utgångspunkten för en översyn bör vara all genuint skyddsvärda intressen (fömtom nationella säkerhetsinlressen) i huvudsak finns i de, säg 25 största koncemema. Även förändringar av konkurrenslagstiftningen bör prövas, inklusive EG:s regler om förelagsköp. En lagenlig skyldighet från köparens sida all informera de anställda och deras organisationer i del förvärvade förelaget om avsikter och åtaganden innan aflfären avslutas bör

163

även utredas. Dessutom bör översynen behandla frågan om fackligt "råd- Prop. 1989/90: rum". Även TCO tar upp frågan om koncemfackligt samarbete.

7.4.4 Frågor om kontroll av utländska företagsförvärv

Den nuvarande kontrollen

Kontrollen av utländska förvärv av svenska förelag sker som nämnts genom lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., den s. k. företagsförvärvslagen. Kontrollen sker dels genom ett syslem med s. k. utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndsprövning av vissa aktieförvärv. I förevarande sammanhang är främst sistnämnda kontrollsystem av intresse. Avgörande vid tillståndsprövningen är humvida ett förvärv av ett företag strider mol något väsentligt allmänt inresse. 1 praxis vid tillståndsprövningen har följande skyddsinlressen kunnat identifieras: industri- och regionalpoliliska intressen, säkerhels- och beredskapspolitiska intressen, intresset av nationellt självbestämmande och oberoende saml nationella kulturella intressen och liknande.

Den västeuropeiska integrationen

Sverige och övriga EFTA-länder slår nu inför förhandlingar om ell fördjupat och mer strukturerat samarbete med EG i syfte all förverkliga ell europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Delta samarbete skall i synnerhet syfta lill all uppnå fri röriighet för varor, tjänster, personer och kapital inom EES.

Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen har tidigare behandlats vid flera tillfällen i riksdagen. I samband därmed har också diskuterats reglerom utländska företagsförvärv (sebl.a. prop. 1987/88:66 s. 58 f). Den inställning som riksdagen hillills uttalat i frågan är att en viss reglering av utländska förvärv av svenska förelag och en kontroll av det utländska ägandet i förelagen är nödvändigt (se bl.a. UU 1988/89:19 s58 f). Vid behandlingen av frågan har fömtsätts att ett slutligt ställningstagande lill reglerna om utländska förelagsförvärv borde anslå till dess visst utredningsarbete avslutats. Härmed har avsells i första hand den s.k. förelagsförvärvsulredningen, som våren 1989 avlämnade sill nyss berörda belänkande.

Departementspromemorian 'Åndrade regler om utländska förelagsförvärv"

Mol bakgrund av den intemationella utvecklingen har inom industridepartementet upprättats en promemoria med förslag till ändrade regler om utländska förelagsförvärv m. m.

Promemorian har remissbehandlats.

Enligt promemorian har Sverige en lagstiftning om kontroll av utländs
ka förelagsförvärv som inte ligger i linje med den internationella utveck
lingen på området inom OECD och i synnerhet inom EG. Lagstiftningen
ligger inte heller i linje med de internationella överenskommelser vilka jag 164

tidigare redovisat (avsnitt 7.2). Den är heller inte i samklang med riksda- Prop. 1989/90:88 gens beslut att Sverige skall medverka i EG:s och EFTA:s arbete på atl skapa en ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa. Svenska företag riskerar atl med hänvisning lill lagens utformning, på olika sätt blir föremål för diskriminering utomlands i samband med företagsförvärv.

Det nuvarande prövningskriteriets obestämda innehåll förvärvet får inte strida mol "väsentligt allmänt intresse" skapar en osäkerhet, även om riksdagen har gjort vissa preciseringar av innebörden. Lagstiftningen tillämpas också i praxis på ell sådant sätt att Sverige, ulan särskilt stora praktiska eflFekter, bör kunna i lagstiftningen införa de prövningskriterier som är intemationellt godtagna.

Lagstiftningens tillämpning innebär alt mycket lid och resurser ägnas åt ärenden, där det på etl snabbare och effektivare sätt skulle kunna avgöras om ell förvärv berör de intressen som enligt lagen skall skyddas. Pröv-ningsförfarandel bör alltså eflFektiviseras.

Mot bakgmnd av dessa huvudsakliga överväganden föreslås i promemorian såvitt är av intresse i förevarande sammanhang alt etl nytt prövningskrilerium införs i förelagsförvärvslagen, som innebär att utländska företagsförvärv skall vägras endast när förvärvet strider mol nationella säkerhetsinlressen. Vidare föreslås all del nuvarande ansökningsförfarandet ersätts av ett anmälningsförfarande där endast sådana ärenden som bedöms beröra nationella säkerhetsinlressen prövas närmare.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser instämmer i vad promemorian anfört om behovet av all anpassa förvärvslagstiflningen till den internationella utvecklingen. LO och TCO hänvisar lill sina yttranden över förelagsförvärvsulredningen och tillägger därutöver bl. a. atl en ändring av reglerna bör avvakta till dess statsmakterna tagit ställning till frågor om fackligt inflytande i samband med förelagsförvärv i allmänhet. LO och TCO anser också att det föreslagna prövningskrileriel är alltför snävt. Några remissinstanser anser att behovet av en anpassning till den internationella utvecklingen i första hand bör föranleda atl regler om utländska förelagsförvärv avskaflFas helt. Detta gäller bl. a. statens pris- och konkurrensverk, SAF och Sveriges Industriförbund.

De remissinstanser som är positiva lill promemorians resonemang och förslag i stort har inte heller någon erinran mol ett prövningskrilerium av del slag som föreslås i promemorian. I delta sammanhang är riksbankens yttrande av särskilt intresse.

Riksbanken anser all begreppet nationellt säkerhelsinlresse bör tolkas
snävt och ta sikte på investeringar med någon form av anknytning till
säkerhetspolitiska områden. Riksbanken föreslår därutöver med tanke
främst på de största bankerna att det bör finnas en möjlighet lill kontroll
av förvärv av förelag som inte är av direkt betydelse från försvars- eller
beredskapssynpunkt. Denna prövningsgmnd bör användas endast i "ex- 165

Min bedömning

Jag har tidigare redovisat de internationella överenskommelser som finns på detta område och de utgångspunkter som gäker för de stundande förhandlingarna mellan EFTA-ländema och EG (se avsnitt 7.2) Del är uppenbart att ett förverkligande av det breda EES-samarbele, som är målet för de förhandlingar mellan EFTA och EG som nu inleds, fömtsätter förändringar i Sveriges nuvarande syslem för kontroll av utländska förelagsförvärv. Jag delar därför den uppfattning, som framförts i promemorian, att konlrollagstiflningen bör anpassas till den internationella utvecklingen och göras förenlig med internationella överenskommelser på området. Härmed undanröjs också risken för all den svenska lagstiftningen kan åberopas som gmnd för diskriminering av svenska förelag utomlands i samband med företagsförvärv.

Den övervägande delen av remissinstanserna instämmer i de ståndpunkter som nu redovisats.

En viss kontroll med den inriktning som anges i promemorian bedömer jag dock vara nödvändig även i fortsättningen. Jag anser emellertid alt den närmare utformningen av de ändrade reglerna bör vänta lill dess mer konkreta resultat föreligger av de förestående EES-förhandlingarna. Jag återkommer därför senare med förslag belräflfande reglernas utformning. Jag kommer då också all mera utförligt redovisa remissynpunkterna. Jag avser också all senare återkomma lill vissa andra förslag, som rör tillståndspliki för vissa stiftelser när del gäller aktieförvärv och som lagits upp i promemorian.

LO och TCO har som tidigare nämnts i sina remissvar på promemorian anfört bl. a. all ett ställningstagande tik förvärvskontrollen bör vänta lik dess statsmakterna utrett och lagt förslag om del fackliga inflytandet vid förelagsförvärv i allmänhet.

Efler samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vik jag anföra följande i detta hänseende.

Enligt vad jag erfarit kommer ägamtredningen inom kort alt framlägga förslag om förbättrade möjligheter till information och förhandling för de fackliga organisationerna i samband med vissa förelagsförvärv.

Del är enligt min mening ytterst angeläget att de berättigade kraven på tillfredsställande informations- och förhandlingsmöjligheter för de fackliga organisationerna tillgodoses så fort del är möjligt. Dessa frågor bör således ges hög prioritet.

Dämlöver måste, somjag tidigare berört, frågor om de anställdas möjligheter lill insyn om påverkan över gränsema i intemationella företag drivas

Anpassning till den internationella utvecklingen

166

av Sverige vid förhandlingama med EG och i andra internationella sam- Prop. 1989/90:88 manhang.

7.4.5 Utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i vissa fall

Den kontroll av utländska förvärv som sker enligt företagsförvärvslagen omfattar alla förvärv som avser mer än 10% av aktiema eller röstema i svenska bolag. Kontrollsystemet berör däremot inte utländska förvärv av mindre poster i bolag även om del utländska innehavet genom flera sådana ägare sammanlagt kan bli betydande. För all kontrollera och begränsa även denna form av utländskt inflytande över svenska företag finns systemet med utlänningsförbehåll i svenska bolag.

Ett utlänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen är ett förbehåll i Utlänningsförbehåll bolagsordningen för ell svenskt aktiebolag, enligt vilket utländska förelag eller likställda subjekt endast får förvärva en viss del av aktiema i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 40% av aktiekapitalet och 20% av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Enligt lagen krävs det tillstånd för atl ändra ell ullänningsförbehåll. Tillstånd prövas på samma grand som tillstånd lill förelagsförvärv. Någon ändring i denna ordning föreslås inte i det förslag lill ändrade regler om utländska förelagsförvärv, som jag nyss redogjort för.

Tidigare förekom inom ramen för valutaregleringen viss kontroll av utlänningars köp av svenska börsaktier. Sedan millen av 1980-lalel har dock tillstånd lill utförsel av sådana aktier i praktiken regelmässigt beviljats. 1 början av år 1988 logs ytterligare ett steg i avreglerande riktning, då riksbanken meddelade en generell dispens från tillslåndspliklen i denna typ av ärenden. Kontrollen inom ramen för valularegleringen har således numera hell upphört.

Frågan om kontrollsystem för utländskt aktieinnehav i börsnoterade bolag ulan utlänningsförbehåll berördes som jag nämnt i prop. 1986/87:74 Näringspolitik inför 90-lalel (sid 100 flF). I propositionen redovisades del förslag som en arbelsgrapp inom industridepartementet hade presenterat år 1985 i en rapport (Ds I 1985:7) Utländskt inflytande i svenska förelag. Förslaget innebar all utländska förvärv av aktier i svenska börsbolag utan ullänningsförbehåll skulle kontrolleras när del utländska innehavet i sådana bolag kom alt översliga 40% av hela aktiekapitalet eller 20% av samtliga röster. Enligt förslaget skulle storleken av del utländska inriehavel fortlöpande övervakas med hjälp av Värdepapperscentralens VPC AB (VPC) rapporteringssystem.

I sina överväganden konstaterade föredraganden all den föreslagna kontrollen inte kunde fungera med det då befintliga rapporteringsystemel. Del var vidare ovisst hur lång lid del skulle ta all införa ell sådant syslem och vilka kostnader det skulle medföra för VPC, berörda bolag och fond-kommissionärema saml förvallama. Föredraganden fann del därför nödvändigt all göra ytterligare utredningar. Under liden skulle regeringen noga följa utvecklingen av del utländska ägandet i de berörda bolagen.

Frågan har därefter beretts ytterligare i industridepartementet. Bl. a. har
undersökts hur vanligt det är med ullänningsförbehåk hos börsbolag. 167

Undersökningen har givit vid handen alt av samtliga börsnoterade bolag Prop. 1989/90:88 så saknar endast 14 bolag varje form av begränsning av utlännings räll all förvärva aktier i bolaget. Av dessa hör endast ell fåtal till de riktigt stora bolagen.

Hösten 1989 beslutade riksdagen om införande av ell kontobaserat ak-liesyslem (prop. 1988/89:152, 1989/90:LU 5, rskr 22). Härigenom har i och för sig numera skapats de gmndläggande syslemlekniska fömtsättningama för atl införa ell kontrollsystem i enlighet med vad som föreslogs av den tidigare nämnda arbetsgmppen inom industridepartementet. Detta kräver dock kompletteringar av del planerade systemet, som kommer medföra ytterligare kostnader för berörda parter.

Del allmännna utländska ägarinflytandet över svenska börsbolag har under senare år minskal något trots avreglering av den tidigare kontrollen inom ramen för valularegleringen och trots atl flera bolag under denna period aktivt marknadsfört sina aktier i ullandel. Med hänsyn lill atl det endast rör sig om etl litet antal bolag, som slår hell utanför kontrollen och all införandel av ell kontrollsystem säkerligen skulle medföra etl mer komplicerat akliekonlosyslem med åtföljande kostnader, finner jag all del i vart fall för närvarande inte finns skäl all föreslå införande av ett nytt system för kontroll av det utländska inflytandet i börsbolag. Under alla förhållanden bör frågan avvaktas lill dess all den framlida utformningen av en lagstiftning om kontroll av utländska förelagsförvärv närmare las upp.

Regeringen bör dock även i fortsättningen noggrant följa utvecklingen av del utländska ägandet i de berörda företagen. 1 prop. 1988/89:152 om kontobaserat akliesystem anmälde chefen för jusliliedepartemenlel alt hon erfarit all jag avsåg alt lägga fram förslag om all del utländska aktieägandet i börsbolagen skulle redovisas inom ramen för det kontobaserade systemet.

Vid den fortsalla beredningen av denna fråga inom industridepartementet har del visat sig att en sådan redovisning i och för sig är möjlig men att den fömtsätter inte oväsentliga förändringar av nu gällande system för uppgiflsskyldighet.

SCB upprättar sedan ett antal år tillbaka årligen aklieägarslatislik. Denna statistik innefattar även uppgift om utländsk ägarandel i börsnoterade bolag och avser i princip förhåkandena vid årskifte. SCB:s statistik medger visserligen inte alt utvecklingen i de enskilda bolagen fortlöpande kan följas under året men enligt min bedömning ger den tikräckliga fömlsäll-ningar för alt kunna följa utvecklingen av del utländska ägandet i svenska börsbolag ulan ullänningsförbehåll över en längre period.

168

9 Specialmotivering Prop. 1989/90:

9.1 Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden.

Som framgått av det tidigare skall Stiftelsen Småföretagsfonden under vart och ell av åren 1990 lill och med 1994 tillföras 200 miljoner kronor av under 1990 influtna AP-fondsmedd. Lagtekniskt har samma lösning valts som när fonden 1984 och 1987 tillförts sådana medd (prop. 1983/84:135 resp. 1986/87:74). Ytteriigare en ändring har alkså gjorts i punkt 7 övergångsbestämmelsema till lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden. Överföring av medel görs av riksförsäkringsverket efler särskilt beslut av regeringen.

9.2 Lag om ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom
teknisk provning och om mätning.

Den väsentligaste sakliga nyheten är atl del i lagen nu införs ell nytt syslem med regler om frivillig ackreditering av certifieringsorgan. Den myndighet som sedan lagens ikraftträdande har haft ansvar och liksyn över ackredile-ringsverksamheten av laboratorier och som nu föreslås få motsvarande uppgifter för ackreditering av certifieringsorganen har den 1 juli 1989 erhållit en ny organisation och namnet statens mät- och provslyrdse.

15§

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.1) innebär ackreditering enligt det syslem som nu införs en förklaring alt certifierings-organel är kompetent och tillförlitligt och uppfyller de krav som ställs i olika avseenden enligt gängse normer. Ackreditering av certifieringsorgan kan avse certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal. Alla certifieringsorgan som moisvarar de krav ackredileringsorganel, statens mät- och provslyrdse, ställer för en ackreditering skall ha en räll alt efler ansökan bli ackrediterade. Någon behovsprövning gmndad på en bedömning av marknaden får inte förekomma.

Enligt andra stycket skall ackredileringsreglema också omfatta kontrollorgan. Härmed avses vad som på engelska betecknas "inspeclion bodies". Som framgår av den allmänna motiveringen kommer europeiska standarder att tas fram även för sådana organs verksamhet.

I tredje stycket anges att statens mät- och provslyrdse skall meddela
beslut om ackreditering. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.6.1) kommer myndighelsgodkännanden i större utsträckning atl ersättas
med privaträltsliga certifieringar vilket gör all garantier därför måste
skapas för alt dessa utförs korrekt. Ackreditering utgör härvidlag etl lämp
ligt instmment. MPR, som redan har erfarenhet av ackreditering av labo
ratorier, bör därför anförtros uppgiften all även ackreditera certifierings
organ. 170

10 Hemställan Prop. 1989/90:88

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lagom ändring i lagen (1983:1 092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

2. lag om ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning,

dels att godkänna

3. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas målgrupp somjag har förordat (avsnitt 4.5),

4. de ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfondema somjag har förordat (avsnitt 4.5),

5. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som jag har förordat (avsnitt 4.7),

6. de riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag som jag har förordat (avsnitt 4.7),

7. de ändrade riktlinjer och det ökade kapitalbehov för Stiftelsen Småföretagsfonden som jag har förordat (avsnitt 4.7),

8. all aktierna i Temu Interaktor AB får överlåtas lill Stiftelsen Norriandsfonden i enlighet med vad jag har förordat (avsnitt 4.7),

9. de ändrade riktlinjer för slödel lill designfrämjande åtgärder som jag har förordat (avsnitt 4.11),

10. atl aflförsverket FFV upphör som aflTärsdrivande verk och alt verksamheten överförs lill ett aktiebolag snarast efter den 1 juli 1990 dock senast den 1 januari 1991 (avsnitt 6),

11. de riktlinjer för överföringen av tillgångar och skulder från aflTärsverket FFV till FFV AB somjag förordat (avsnitt 6),

12. en ram på 160000000 kr. för aflTärsverket FFV:s upplåning i riksgäldskontoret för verkels investeringar i fasligheter, maskiner och inventarier under första hälften av budgetåret 1990/91 (avsnitt 6),

13. en ram på 25000000 kr. för affärsverket FFV:s upplåning i riksgäldskontoret för verkets investeringar i aktier under första hälften av budgetåret 1990/91 (avsnitt 6),

14. en ram på 300000000 kr. för aflTärsverket FFV:s upplåning i riksgäldskontoret för verkels rörelsekapilalbehov under första halvan av budgetåret 1990/91 (avsnitt 6),

15. all staten påtar sig betalningsansvar intill ett belopp av 270000000 kr. för affärsverket FFV:s och FFV AB:s pensionsskuld i enlighet med vad jag anfört (avsnitt 6),

16. vad jag har förordat om storieken av statens framlida andel av röstvärde och kapitalandel i förvaltningsakliebolaget liksom möjligheten att ge ut lill aktier konvertibla förlagslån motsvarande högst 15 % av aktiekapitalet (avsnitt 6),

11 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91 Prop. 1989/90:88

Tolfte huvudtiteln

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 14) har regeringen före-slagk all, i avvaktan på särskild proposition, förbudgetård 1990/91 beräkna

lill Statens industriverk:Förvaltningskostnader etl förslagsanslag på 64740000 kr.,

till Statens industriverk utredningsverksamhet ell reservationsanslag på 5000000 kr.,

lill Åtgärder för att främja industridesign ell reservationsanslag på 5000000 kr.,

lill Branschfrämjande åtgärder dl reservationsanslag på 17 000 000 kr.,

lill Småföretagsutveckling ett reservationsanslag på 182 500000 kr.,

lill Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet ett reservationsanslag på 27 995 000 kr.,

lill Bidrag tid Tde-X-projektet ett förslagsanslag på 1000 kr.,

till Statens provningsanstaluUppdragsverksamhet ell förslagsanslag på 1000 kr.,

lill Bidrag lid statens provningsanstalt ell reservationsanslag på 38075000 kr.,

lill Statens provningsanstalt: Utrustning etl reservationsanslag på 5000000 kr.,

lill Statens mät-och provstyrelse ell reservationsanslag på 6 667 000 kr.,

lill Bidrag tid Standardiseringskommissionen ett anslag på 20530000 kr.,

lill Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet ell reservationsanslag på 30000000 kr.

Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

A Industridepartementet m. m.

A 5 Internationellt samarbete på företagsområdet

Nytt anslag (förslag) 6 000 000

I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 4.4) har anfört bör ell nytt reservationsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 för all läcka kostnader under budgetåren 1990/91 och 1991 /92 i samband med överföring av kunskaper på bl. a. småförelagsområdel lill vissa länder i Östeuropa.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

till Intemationellt samarbete på företagsområdet för budgetåret
1990/91 an visa ell reservationsanslag på 6 000 000 kr. 174

B Industri m.m. Prop. 1989/90:88

Verksamheten vid statens industriverk

Statens industriverk (SIND) är sedan den 1 juli 1983 central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk saml för del regionalpolitiska slödel lill näringslivet. Industriverket kan även la upp frågor som inte direkt hänför sig lill nämnda näringar, men ändå är av betydelse för dessa från industri- och regionalpolilisk synpunkt.

Industriverket utövar statens huvudmannaansvar för den regionala utvecklingsfonden i varje län och svarar för service till fondema i frågor med anknytning till statens näringspolitik.

Huvuduppgiftema för industriverket är dels all främja industrins omvandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och förelagsutvecklande insatser, dels att bidra lill en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill.

Industriverket handlägger dessutom ärenden om utnyttjande av investeringsfonder och fömydsefonder.

Vidare skall verket svara för meddsförvallning och personaladministration saml lämna del biträde i övrigl som behövs för verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor och sprängämnesinspektionen.

Verket fär utföra uppdrag. För uppdrag ål annan än regeringen skall ersättning las ul.

Inom verket finns en avdelning för utredningsverksamhet, en för bransch- och småföretagsutveckling, en för regional utveckling och finansiekt stöd saml en administrativ byrå. En regionalpolitisk nämnd och en nämnd för fartygsfinansiering är knutna lill verket.

Verksamheten vid industriverket har hittills varit indelad i huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling saml Småföretagsutveckling.

Antalet anställda uppgår för närvarande lill 190 personer.

För budgetåret 1990/91 behandlar jag i delta sammanhang följande anslag för verksamheten vid industriverket:

Bl. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet

B 4. Åtgärder för atl främja industridesign

B 7. Småföretagsutveckling

B I. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

1988/89 Utgift 62124789

1989/90 Anslag 64740000 1990/91 Förslag 65 957000

Anslaget bör fr. o. m. budgetåret 1990/91 fördelas på tre program, nämli
gen Utredningsverksamhet, Bransch- och småföretagsutveckling samt Re
gional utveckling och finansiellt stöd. I följande tabell anges för riksdagens 175

information en uppskattning av hur förvaltningskostnaderna kan komma Prop. 1989/90: att fördelas mellan de olika programmen för budgetåret 1990/91.

Huvudprogram Förslag 1990/91

(1000-tal kr.)

1. Utredningsverksamhet 15830

2. Bransch-och småföretagsutveckling 30340

3. Regional utveckling och finansiellt

stöd 19787

Summa 65957

Anslagsberäkningen framgår av Följande sammanställning.

1989/90 Beräknad ändring

1990/91

Föredraganden

Anslag

Utgifter

Förvaltningskostnader 54 554000 -1-2616000

Lokalkostnader 10186 000 -1 399 000

64740000 +1217000

Statens industtiverk

Statens industriverk föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande.

Huvudförslag för budgetåret 1990/91 är beräknat tik 64410000kr. Utgiftsminskningen följer det treåriga huvudförslag som fastlades inför budgetåret 1989/90 och uppgår för budgetåret 1990/91 tik 1,75%.

Industriverket fick hösten 1983 ansvaret för driften och utvecklingen av länsplaneringens prognos- och informationssystem (UMDAC-syslemel). Verket beräknar en ökning av meddsbehovel för budgetåret 1990/91 med 800000 kr. Ökningen hänförs till höjd ambitionsnivå i prognosarbelel saml utveckling av systemet.

Industriverket föreslår en sammanslagning av programmen Industriell omvandling och tillväxt och Småföretagsutveckling lill ett nytt program Bransch- och småföretagsutveckling. Detta program skall omfatta branschorienterade program med inriktning på små och medelstora företag och småförelagsprogrammet med inriktning på samverkan med de regionala utvecklingsfondema och andra organisationer för all främja de mindre förelagens utveckling.

Föredragandens överväganden

För statens industriverk bör medel beräknas med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om 5% på tre år. För budgetåret 1990/91 föreslår jag all utgifterna minskas med 1,75%.

BeträflFande medel lill länsplaneringens prognos- och informationssys
tem anvisas dessa över de regionalpolitiska anslagen. 176

När del gäller industriverkets förslag om sammanslagning av två pro- Prop. 1989/90:88 gram lill ett nytt för Bransch- och småföretagsutveckling anser jag alt en sådan integration mellan bransch- och småföretagsutveckling innebär en eflFektivisering av verksamheten, eftersom inte bara småföretagsprogrammet ulan även programmet för industriell omvandling och tillväxt riktar sig lill små och medelstora företag.

1 den regionalpoliliska proposition (prop. 1989/90:76) som regeringen nyligen lafl fram föreslås alt handläggningen av vissa ärenden om regionalpolitiskt stöd överflyttas från SIND till berörda länsstyrelser. De medel som SIND tagit i anspråk för denna handläggning, som jag för budgetåret 1990/91 beräknar lill 1 milj. kr., bör successivt tillföras berörda länsstyrelser.

Med hänvisning lill sammanställningen beräknar jag anslaget till 65 957000kr. Budgetförslaget beträflFande statens löne- och pensionsverk innebär alt kostnaderna för pensionsadministralionen skall täckas av avgifter fr.o.m. budgetåret 1990/91. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn lill dessa avgifter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1. godkänna vad jag har föreslagit i fråga om förändringar i programindelningen av industriverkets verksamhet,

2. till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 65957000kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet

1988/89 Utgift 4112 584 Reservation 1154069

1989/90 Anslag 5000000

1990/91 Förslag 5 250000

Från anslaget betalas kostnader för experter och tillfällig personal, resor samt övriga kostnader som hänger samman med utredningsverksamheten inom statens industriverks arbetsområde.

Utredningsverksamheten bedrivs bl. a. enligt de riktlinjer som regeringen fastställer i en årlig ulredningsplan. Utredningsplanen, som utformas efter förslag från industriverket, bör inte binda samtliga utredningsresurser inom verket, ulan göra del möjligt all vissa utredningsbehov som uppkommer under året kan tillgodoses.

Sedan hösten 1987 är verksamheten indelad i utredningsområdena internationell ekonomi, struklurstudier, branschstudier, företagssludier och regionala studier.

Industriverket skall till regeringen lämna underlag till en ulredningsplan för budgetåret 1990/91 senasiden 16 maj 1990.

177

12 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 88

Rättelse: S. 181 rad 27 och S. 182 rad 7 Stär: anvisa Rättat till: för anvisa

S. 181 rad 37 Stär: FFV AB anvisa Rättat till: FFV AB anvisa

S. 188 rad 6 och 14 Stär: 32 278 500 Rättat till: 32 279000

Statens industriverk Prop. 1989/90:

Industriverket föreslår en ökning av anslaget med 1,3 milj.kr. lilP6,3 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Ökningen hänförs till ökade kostnader för slalistikinköp och konsulttjänster.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med 5 250000 kr. för budgetåret 1990/91, dvs. en ökning med 250000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 5 250000 kr.

B 4. Åtgärder för att främja industridesign

1988/89 Utgift 6033695 Reservation 2092 857

1989/90 Anslag 5000000

1990/91 Förslag 5000000

1 statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisades till Åtgärder för att främja industridesign 15 milj.kr. att användas under budgetåren 1987/88 -1989/90.1 enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 4.11) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91.

Enligt industriverket bör verksamheten vid Stiftelsen Svensk Industridesign utökas framför akt inom området Kunskap och kompelens. Även insatser för atl främja design i enskilda småföretag bör fortsätta. Industriverket hemställeratt 8 milj.kr. anslås för budgetåret 1990/91.

Med hänvisning lill vad jag tidigare anfört om design (avsnitt 4.11) beräknarjag medel för att främja industridesign med 5 milj. kr. för budgetåret 1990/91.

10 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl

1. medge all under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver un
der budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
10000000 kr. får användas till åtgärder för all främja industride
sign,

2. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret

1990/91 anvisa ell reservationsanslag på 5 000 000 kr. 178

B 7. Småföretagsutveckling Prop. 1989/90:88

1988/89 Utgift 135003096' Reservation 173163 739'

1989/90 Anslag 199 500000'

1990/91 Förslag 215 300000

' Anslagen Branschfrämjande åtgärder och Småföretagsutveckling

Från anslaget Småföretagsutveckling bekostas främst verksamhetsbidrag till de regionala utvecklingsfonderna och vissa andra insatser för atl främja utvecklingen av små och medelstora företag. Huvuddelen av anslaget disponeras av statens industriverk.

Från anslaget Branschfrämjande åtgärder bekostas insatser vid statens industriverk för att dels främja utbildning, omställning och export inom den träbearbetande industrin, dels bedriva ett allmänt struktumtveck-lingsprogram (ASP) för industri och industrislödjande tjänsteproduktion. Anslaget uppgår för innevarande budgetår lill 17 milj. kr.

Statens industtiverk

För Småföretagsutveckling föreslår industriverket all 211 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91, utöver det belopp som slår till regeringens disposition. Verket förelår en viss förändring vad gäller uppdelningen på anslagsposter. Del skulle medföra bl.a. en ökad betoning på nyföretagande och underleverantörsinsatser.

För åtgärder som rör den träbearbetande industrin beräknar industriverket medelsbehovet för budgetåret 1990/91 till 18 milj.kr. ASP-pro-grammet föreslås inordnas i ett nytt program Strategi- och teknikval i mindre företag under anslaget Småföretagsutveckling.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 4) redogjort för min syn på hur arbetet med att främja utvecklingen av små och medelstora företag bör drivas vidare. Jag förordar att medel som för närvarande bekostar branschfrämjande ålgärder i fortsättningen beräknas under anslaget Småföretagsutveckling.

Jag beräknar det sammanlagda meddsbehovel för budgetåret 1990/91 till 215,3 milj.kr. Del ankommer på regeringen att fördela anslaget på olika delposter.

430,6 milj.kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1991/92 och 1992/93.

1 den regionalpoliliska proposition (prop. 1989/90:76) som regeringen i
dag lagt fram föreslås att det ansvar för beredning och uppföljning av ären
den om regionalpolitiskt stöd, som vissa regionala utvecklingsfonder har,
skall upphöra och all detta ansvar i princip skall ligga hos berörda länssty
relser. Nämnda verksamhet tar för närvarande i anspråk 7 milj. kr. per år av
utvecklingsfondernas samlade resurser. Jag förordar att ell lika stort belopp
från anslaget Småföretagsutveckling successivt tillförs berörda länsstyrel
ser. 179

Hemställan Prop. 1989/90:88

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1. medge all under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 430600000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

2. lill Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 215 300000 kr.

C. Exportkrediter m. m.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige

Nytt anslag (förslag) 1 500 000

Regeringens ekonomiska politik är inriktad på alt öka och utveckla den industriella basen i landet. Utöver andra föreslagna industripolitiska ålgärder är del av stor vikt att Sverige aktivt markerar en positiv attityd till utländska etableringar i landet. Intemationell erfarenhet visar atl utländska investeringar också har en stimulerande effekt på utvecklingen i värdlandet, bl. a. i form av teknisk fömyelse. För Sveriges del eftersträvas även en bättre balans mellan svenska förelags investeringar i ullandel och utländska företags investeringar och nyetableringar i Sverige.

Flera industriländer driver i dag aktiva kampanjer för all attrahera utländska etableringar. Del gäller ej minsl de västeuropeiska industriländerna som satsar betydande resurser för ändamålet och även har kunnat redovisa goda resultat.

Bland de länder i vilka invesleringsfrämjande ålgärder satts in, märks i synnerhet Japan. De japanska direklinvesteringarna utomlands uppgick under åren 1980-1988 lill 142 miljarder dollar. Ökningstakten har från Japans sida under de senaste åren varit högre än motsvarande från USA. Den tillverkande japanska industrins investeringar blir alltmer koncentrerade till producerande och monterande fabriker för elektronik, fordon och maskiner. Det anses i Japan vara etl politiskt önskemål all ytterligare öka internationaliseringen av industrin och finna nya industriella samarbetsformer utomlands. Den starka japanska yenen bidrar även till alt göra japanska utlandsinvesteringar alltmer intressanta. De japanska ullands-invesleringama anses komma all ligga på en fortsatt hög ökningstakt även inpå 1990-lalel.

Industridepartementet har åren 1984 och 1988 publicerat investeringsbroschyren "Invest in Sweden". Broschyren har främst beskrivit Sverige som ett tekniskt avancerat industriland, men även givit allmän information om landet. "Invest in Sweden" har distribuerats genom ambassader, handdssekreterarkonlor och näringslivsorganisationer.

Några aktiva invesleringsfrämjande ålgärder har ej vidtagits i samband
med publiceringen. Broschyren har emllertid fåll ett gott mottagande och
vidgat kunskapen om Sverige som ell intressant alternativ för industriella
etableringar. 180

Statens industriverk har i sin treårsplan 1990/91-1992/93 angett ett Prop. 1989/90:88 behov av sammanlagt 10 milj.kr. för invesleringsfrämjande ålgärder som efler ett kunskapsuppbyggande inledningsskede åtföljs av aktiva ålgärder i ell å två länder. Jag anser all åtgärderna under en försöksperiod i första hand bör koncentreras lill Japan för all pröva möjlighetema all främja utländska induslrielableringar.

Jag föreslår all statens industriverk får i uppdrag all utarbeta och utföra ell treårigt program för invesleringsfrämjande ålgärder i Japan. En särskild arbetsgmpp inom verket bör identifiera och kartlägga de mest angelägna branschema särskilt inom del högleknologiska området, framställa lämpligt informationsmaterial och i samarbete med handdssekreterarkonlor och näringslivsorganisationer anordna seminarier och vidtaga andra lämpliga ålgärder för all etablera kontakt med potentiella investerare.

Verket bör i sill arbete hålla nära kontakt med den Intemational Investment Group som finns på industridepartementet.

Jag beräknar del sammanlagda meddsbehovel för 1990/91 lill l,5milj.kr. Som en gemensam ram för budgetåren 1991/92 och 1992/93 bör gälla 3,5 milj. kr. Medel av anslaget bör avsällas för uppföljning och utvärdering av projektet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förelår riksdagen att

1. medge atl under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel sammanlagt 3 500000 kr. får användas för atl främja utländska investeringar i Sverige,

2. lill åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige förbudgetård 1990/91 anvisa ell reservationsanslag på 1 500000 kr.

E. Statsägda företag m. m.

E 5. Infriande av pensionsgaranti för FFV AB

Nytt anslag (förslag) 1000

I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 6) har anfört bör etl nytt förslagsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 för all belastas med infriande av del av den garanti som ställs ul lill FFV AB för bolagels pensionsåtagande för pensionärer med pensionsräll från aflTärsverket FFV.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen förelår riksdagen all

till Infriande av pensionsgaranti för FFV AB för budgetåret 1990/91 anvisa ell förslagsanslag på 1000 kr.

E 6. Värdepappersskatt vid försäljning av vissa aktier ägda av staten

Nytt anslag 181

(förslag) 400000000

I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 6) har anfört bör ell nytt för- Prop. 1989/90: slagsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 för att täcka kostnader vid försäljning av vissa aktier ägda av staten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

lill Värdepappersskatt vid JÖrsäljning av vissa aktier ägda av staten för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag av 400000000 kr.

F. Teknisk utveckling m. m.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

1988/89 Utgift 26400000

1989/90 Anslag 27 995000 1990/91 Förslag 30700000

1 enlighet med vad jag anfört (avsnitt 5.6.4) bör medel anvisas för bidrag tik Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga allachéverksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

lill Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisa ell reservationsanslag på 30700000 kr.

F 5. Bidrag till Tele-X-projektet

I proposition 1988/89:150 informerades riksdagen om projektets ändrade organisatoriska inriktning som bl. a. innebar att Nordiska salekitaktie-bolaget (NSAB) tills vidare kvarstår som ägare till Tde-X-systemel.

Över anslaget har medel anvisats under innevarande budgetår för eventuella ökade kostnader för Tde-X-projektel.

Betalningama lill Tde-X-projeklet är slutförda och jag bedömer att behov av ytterligare medel lill projektet inte föreligger.

Verksamheten vid statens provningsanstalt

Statens provningsanstak (SP) är enligt sin instmktion (1988:344) landets centrala institution för teknisk utvärdering, provning och mätteknik saml därmed förenad rådgivning, forskning och utveckling.

SP utför undersökningar, provningar och tekniska utvärderingar av material, konstmktioner och syslem, och därmed förenad verksamhet.

SP bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

SP lämnar experthjälp och råd lill myndigheter och utredningar samt biträder med expertis i nalionekt och inlemationdll slandardiseringsarbete m.m.

182

SP är kontrollmyndighet enligt förordningen (1987:423) om handel med Prop. 1989/90:88 äddmetallarbeten saml meddelar föreskrifter om avgifter för registrering som avses i 11 § i lagen.

Omräknat till hdårstjänsler var personalstyrkan vid SP 435 den 30 juni 1989.

Vid SP tillämpas programbudgelering med verksamheten uppdelad i tre produktionsområden.

Produktionsområde 1, Teknisk utvärdering, omfattar uppdrag från näringsliv, förvaltning och enskilda avseende tekniska undersökningar, mätning, provning, kontroll, besiktning, beräkning m.m. I produktionsområdet ingår även riksprovplatsuppgifler saml riksmätplatsuppdrag från statens mät- och provslyrdse.

Produktionsområde 2, Forskning och utveckling, omfattar den verksamhet som syftar till att utveckla teknisk kompetens samt mät- och provningsteknik inom områden som bedöms angelägna. Vidare omfattas den gmndläggande verksamhet som syftar lill all fortlöpande upprätthålla SP:s kompelens inom teknisk utvärdering och som rådgivare lill föreskrivande myndigheter och standardisering.

Produktionsområde 3, Rådgivning, omfattar kunskapsförmedling med utgångspunkt från SP:s erfarenhet och expertroll inom provning och mätteknik. Arbetet avser deltagande i nationellt och intemationellt standardiserings- och kommittéarbete, rådgivning lill statliga utredningar och myndigheter samt medverkan i utbildning, m. m.

SP:s verksamhet finansieras genom intäkter av uppdragsverksamhet ål näringsliv och förvaltning, forsknings- och utvecklingsprojekt ål forskningsråd m. fl. saml genom anslag över statsbudgeten. Produktionsområde 1 skall i princip finansieras med uppdragsintäkler.

Medel för verksamheten anvisas innevarande budgetår under följande anslag:

F 8. Statens provningsanstak: Uppdragsverksamhet.

F 9. Bidrag lik statens provningsanstak.

F 10. Statens provningsanstak: Utmstning.

Anslag F 8 är ell förslagsanslag, som las upp med ell formellt belopp på 1 OOOkr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten. Som inkomst under anslaget redovisas uppdragsintäkter och ianspråktagna medel från anslag F9.

Anslag F 9 är etl reservationsanslag över vilket statens bidrag utgår i första hand till produktionsområdena 2 och 3, men även till all läcka eveniudll underskott i uppdragsverksamheten.

Anslag F 10 är ell reservationsanslag, som t. o. m. innevarande budgetår finansierar investeringar i utmstning. Regeringen har, efler riksdagens bemyndigande, beslutat att försörjningen av kapital tik investeringar i SP i fortsättningen skall ske med anlitande av driflmedel under självkonsolide-ringsansvar. Detta anslag upphör därför efler innevarande budgetår.

Anslag F 8 får i princip inte belastas. För atl lösa tillfälliga eller säsong
mässiga likvidilelsproblem för uppdragsverksamheten och för att tillgodo
se behovet av rörelsekapital disponerar SP en rörlig kredit i riksgäldskon
ioret på lOmilj.kr. 183

SP ingår bland de myndigheter som på försök tillämpar treårsbudget.

1987/88 Utgift	1000
1988/89 Anslag	1000
1989/90 Förslag	1000

Under detta anslag redovisas samtliga utgifter och inkomster av provningsverksamheten m. m. vid SP.

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av den verksamhet som omfattas av programbudgeleringen (1 OOOkr.).

	1988/89 Utfall	1989/90 Budget	1990/91 Beräknar
	1988/89 Utfall	1989/90 Budget	Provnings- Föredra-anstalten gande
Produktionsområde 1:
Tekni.sk utvärdering
Externa intäkter Anslag Kostnader Resultat	124755 84492 + 40263	133 378 92 363 + 41015	141604 97950 + 43654
Produktionsområde 2:
Forskning och utveckling Externa intäkter Anslag Kostnader Resultat	14059 22 296 25 888 + 10467	19347 22058 29442 + 11963	19668 21852 31139 + 10381
Produktionsområde 3:
Rådgivning Externa intäkter Anslag Kostnader Resultat	1913 13135 11652 + 3 396	1637 13432 11 281 + 3 788	1931 13 322 11855 + 3 398
Indirekta kosmader och intäkter
Externa intäkter (inkl. finansnetto) Anslag Kostnader Resultat	6112 2074 57777 -49591	3 270 2 585 61819 -55964	3297 2269 61036 -55470
Resultat före avsättningar	+ 4535	+ 802	+ 1963'
Summa bidragsanslag	35385	38075	37443' 41135

Anm.: Intäkter och kostnader redovisade exkl. interndebiteringar.

' Tillkommer pris- och löneomräkning. Enligt regleringsbrev.

För budgetåret 1990/91 harjag med utgångspunkt i SP:s huvudförslag beräknat ett förslagsanslag av 1000 kr.

184

Hemställan Prop. 1989/90:88

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Statens provningsanstall: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 OOOkr.

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt

1988/89 Utgift 42049 860 Reservation O

1989/90 Anslag 38075000 1990/91 Förslag 41 135000

SP utgår i sin medelsberäkning från huvudförslaget för treårsperioden 1989/90 1991/92, vilket innebär en real minskning av utgiftema om 1,66 % för budgetåret 1990/91.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar bidragsanslaget lill 41 135000 kr. inkl. pris- och löneomräkning. Detta är beräknat med utgångspunki i en real minskning med 1,66% för budgetåret 1990/91.

Budgetförslaget beträffande statens löne- och pensionsverk innebär all kostnaderna för pensionsadministralionen skall läckas av avgifter fr. o. m. budgetåret 1990/91. Jag har vid min medelsberäkning för detta anslag tagit hänsyn till dessa avgifter.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1990/91 anvisa etl reservationsanslag på 41 135000kr.

F 10. Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet

1988/89 Utgift 1572816' Reservation 3462889

1989/90 Anslag 1000

1990/91 Förslag 1000

' Nettoutgifl.

Under detta anslag redovisas dels intäkter från riksprovplatserna dels samtliga inkomster och utgifter vid statens mät- och provslyrdse (MPR). Tidigare budgetår har dessa redovisats under anslagsposten 1. Mät- och provrådets egen verksamhet under anslaget Fil. Statens mät- och provråd.

MPR är enligt sin instruktion (1989:270) central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik samt handhar ackreditering av laboratorier enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

MPR leds av en chef (generaldirektören). Vid verket finns en styrelse 185

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av MPR:s totala verksamhet (1000 kr.).

	1988/89 Utfall	1989/90 Budget	1990/91 Beräknar
	1988/89 Utfall	1989/90 Budget	MPR	Föredragande
Myndighetsverksamhet
Externa intäkter Anslag Kostnader Resultat	481 7009 7 780 -290	180 7778' 10186 -2228	200 10290 10490 0	9600
Uppdragsverksamhet
Externa intäkter Anslag Kostnader Resultat	3547 3401 146	5 306 4 595 711	5 500 5676 -176	-
Resultat före avsättningar	-144	-1517	-176
Anslag	7009	7778'	10290	9600

' Enligt regleringsbrev 7 778000 kr., varav lönekostnader 4612OOOkr. Varav lönekostnader högst 5 760000 kr.

budgetår beräknas underskoll uppslå. Skälet härtill är sviktande underlag Prop. 1989/90:88 från RPP-avgiftema samt utökad myndighetsverksamhet. MPR föreslår därför en återgång lik den avgiftsnivå på 0,80% som gäkde t. o. m. budgetåret 1987/88. Även efler en sådan höjning bedöms underskoll uppslå i verksamheten. Bedömningsunderlagei är dock osäkert. MPR föreslår att 10290000 kr. av de till anslaget influtna riksprovplalsavgiftema skak få användas under 1990/91 för MPR:s myndighetsverksamhet.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår beräknar jag kostnadema för MPR:s myndighetsverksamhet lill högst 9 600000 kr. Jag har i mitt förslag beräknat ökade kostnader för MPR föranledda av omorganisationen och den ökade tillsynsverksamheten. Jag har beaktat atl tjänstebrevsrätlen avvecklas vid MPR fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare har jag beräknat alt uppdragsverksamheten skall bära sin andel av de för MPR gemensamma kostnadema.

Myndighetsverksamheten finansieras med etl bidrag från riksprovplatserna, för innevarande budgetår 0,75% av riksprovplalsemas omsättning från obligatorisk kontroll. Procentsatsen fastställs av regeringen. Med beaktande av den reservation som finns på anslaget bedömer jag alt procentsatsen kan bibehållas på oförändrad nivå nästa budgetår. Under anslaget tas upp etl formellt belopp av 1000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all lill Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisa ell reservationsanslag på 1000 kr.

Fil. Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet

1988/89 Utgift 3 727 681 Reservation 756138

1989/90 Anslag 6666000

1990/91 Förslag 8000000

Från anslaget lämnas bidrag lill verksamheten vid riksmätplatserna (jfr prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 281 f). Tidigare budgetår har bidraget anvisats från anslagsposten 2. Bidrag till verksamheten vid riksmälplatsema under anslaget Fil. Statens mät- och provråd.

I enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 5.6.3) beräknarjag medel för bidrag rill riksmätplatserna tkl 8 milj. kr. förbudgetård 1990/91.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Statens mät- och provstyrelse: Bidrag lid riksmätplatsverk- 187

Underbilaga 1.1 Prop. 1989/90:1

Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet "Standardiseringens roll i EFTA/EG-samarbetet" (SOU 1989:45)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Jönköping, kommerskollegium, fortifikalionsförvaltningen, försvarels materielverk, överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, socialstyrelsen, postverket, televerket, banverket, vägverket, statens väg- och trafikinstitut, trafiksäkerhelsverkel, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens geotekniska institut, tukverket, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket, riksarkivet, lantbmksstyrelsen, statens maskinprovningar, statens livsmedelsverk, skogsstyrelsen, arbelarskyddsstyrdsen, arbetsmiljöfonden, plan- och bosladsverkei, statens institut för byggnadsforskning, statens råd för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, statens industriverk, sprängämnesinspektionen, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk utveckling, statens provningsanstak, statens mät- och provråd, affärsverket FFV, statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverkel, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinslitul, statens energiverk, statens vattenfaksverk. Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut, Ingenjörsvelenskapsakademien, SIS-Slandardiseringskommissionen i Sverige, Kran- och hisskommissionen. Tryckkärlskommissionen, Tekniska nomenklalurcenlralen. Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Lantbmkamas Riksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges Handelsagenters förbund, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Mekanförbund, Sveriges Elektroindustriförening, Bilinduslriföreningen, Industrins Byggmaterialgmpp, Småföretagens Riksorganisation, Svensk Industriförening, AB Statens Anläggningsprovning, AB Svensk Bilprovning, Apoteksbolaget AB, SEMKO Svenska Elektriska Materielkonlrollanslallen AB, Handikappinstitutet, Svenska Läkarsällskapet saml Nationalkommittén för Svensk Kvalitet.

Dessutom har skrivelser inkommit från Stockholms handelskammare. Svensk Handel, Kooperativa Konsumentgillesförbundet, Svenska sjukvårdsleverantörers Förening, Jemkontoret, Entreprenadmaskinleverantö-remas samarbelsorgan, Svenska Elverksföreningen, Statens pris- och konkurrensverk. Svenska Sjöfolksförbundel, Svenska Förbundet för Kvalitet saml Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

189

Standardiseringens nya och ökade betydelse Prop. 1989/90:88

Utredarens fbrslag

Det är nödvändigt med en ökad satsning på standardisering. Det viktigaste skälet lill detta är all standardiseringen har kommit att spela en allt viktigare roll i EFTA/EG-samarbetet. Om vi i del framlida västeuropeiska standardiseringsarbetet skall kunna få jehör för krav, som svenska förelag, myndigheter, fackliga organisationer, konsumenter och andra intressenter ställer, måste både staten och näringslivet öka sina satsningar på standardisering både personellt och ekonomiskt. Inom områden som är viktiga för svenska intressenter anser utredaren all vår målsättning skall vara att ha en lika effektiv standardisering som de ledande EG-ländema. Utredaren anser atl näringslivets rok i standardiseringsverksamheten är ännu viktigare än tidigare och all näringslivet, trots att standardiseringen fåll en ökad betydelse för myndighetemas regdskapande verksamhet, alltjämt bör ha huvudansvaret för standardiseringens utveckling. En utgångspunkt för utredarens förslag är all ökade insatser från statens sida fömlsäller all näringslivet ökar sina insatser i motsvarande grad.

Remissinstanserna

1 stort sett samtliga remissinstanser instämmer i utredarens beskrivning och analys av slandardiseringsverksamhelens nya och ökade betydelse. Vissa områden är enligt remissinstansema inte tillräckligt behandlade. Statens strålskyddsinslitul (SSI) menar all utredaren belyst frågoma alltför ensidigt ur näringslivels synvinkel och all utvecklingen för de föreskrivande myndighetema saknas i analysen. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anser all beredskapslanken inte är tillräckligt beaktad i standardiseringen. Beredskapslänkande och standardisering behövs redan på produktutvecklingsstadiet. Lantbruksstyrelsen (LBS) saknar behandlingen av analysmetoder, statskontoret IT-slandardiseringen. SlS-Standardiserings-kommissionen i Sverige (SIS) och fackorganen har lämnat ett gemensamt svar och kallas i fortsättningen SIS. SIS saknar redogörelse för standardiseringen inom intemationella teleunionen. Industrins byggmateridgrupp anser all byggsidan inte beaktats tillräckligt och statens pris- och konkurrensverk (SPK) menar alt utredningen inte beaktat standardiseringens betydelse ur pris- och konkurrenssynpunkt och föreslår all del görs en utvärdering av nya och gamla standarders betydelse ur pris- och konkurrenssynpunkt. Även certifieringen borde hanteras på samma sätt menar SPK.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser all de mindre förelagen måste
fås att delta mer i standardiseringen och sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) föreslår atl verksledningama
bör ges information om standardiseringens strategiska betydelse. Svenska
förbundet för Kvalitet föreslår en brett upplagd informationskampanj om
standardiseringsverksamheten all genomföras av SIS med medel från sta
ten. 190

Landsorganisationen i Sverige (LO) betonar behovet av en heltäckande Prop. 1989/90:1 produktsäkerhelslagstiftning.

Utredarens bedömning av att en kraftsamling behövs tillstyrks av 47 remissinstanser och betonas särskilt av flera instanser. Några remissinstanser, däribland SSI och Sveriges Industriförbund lycker dock att utredarens förslag inte är tillräckligt kraftfulla.

Finansieringsmodellen och dess volym

Utredarens fbrslag

Det totala statliga stödet till SIS bör ökas med ca lOmilj. kr./år under en treårsperiod. Stödet bör ges i form av dels ett allmänt bidrag, dels ett målrelaterat särskilt bidrag. Det allmänna bidraget bör utgå med 50% av vad näringslivet, kommuner, affärsverk och statliga myndigheter med uppdragsfinansierad verksamhet beräknas salsa på standardiseringen, dock med högst 30 milj. kr./år i 1989 års penningvärde. Det särskilda bidraget bör uppgå till 30 milj. kr./år. Häri inräknas de medel som myndigheten avsätter till olika standardiseringsprojekt.

Remissinstanserna

De flesta myndigheterna är positiva till den föreslagna modellen. Kommerskollegium (KK) önskar ökade resurser men är tveksamma lill volymen; bör vara minsl det föreslagna, dessutom vill man inte ta ställning till formen. Arbelarskyddsstyrdsen (ASS) anser alt de 30 målinriktade miljonerna måste kunna överskridas. Statens energiverk (STEV) menar att volymen är bra, men är tveksamma lill konstruktionen och påpekar att del målrelaterade stödet även måste kunna användas till pågående verksamheter. Dessutom ser verket problem med den minskade procentsatsen för det akmänna bidraget. Statens industriverk (SIND) anser att man bör behålla 60%-satsen för det allmänna bidraget. Statskontoret har svårt att bedöma volymen men ser en risk för feltolkning när bidragsprocenten sänks och påpekar det betydelsefulla i all näringsliv, kommuner, affärsverk och uppdragsfinansierade myndigheter informeras om de gjorda prioriteringarna och innebörden av den förändrade bidragsprocenten. De anser att statliga myndigheters medverkan i standardisering inom dessa verksamhetsområden bör utföras inom myndigheternas normala anslag. Resursbehoven för detta skall prövas i den sedvanliga budgetprocessen. Statens naturvårdsverket (SNV) förordar i stället den i utredningen presenterade modellen, som innebär ett modifierat allmänt bidrag samt-årliga bidrag för särskilda projekt.

SIS är nöjd med formen, men vill ha kvar 60%-satsen för det allmänna
bidraget. Detta bifalls av Sveriges Industriförbund, som dock är allmänt
tveksamt till om resurstillskottet räcker, Ingenjörsvelenskapsakademien
(IVA), Tryckkärlskommissionen, Sveriges Mekanförbund, Sveriges Elektro
industriförening (Elift, Industrins byggmalerialgrupp, Sveriges Köpmanna- 191

förbund. Svensk Handd, Svenska Elverksföreningen, SEMKO Svenska Prop. 1989/90:88 Elektriska Malerielkonlrodanslallen AB, Centralorganisationen SACO/SR och Handikappinstitutet är tveksamma lill sänkning av procentsatsen. Ett inflationsskydd av anslaget förordas av flera instanser.

Jemkontoret stöder SIS remissvar men menar atl del statliga stödet till standardiseringen skall ske genom expertmedverkan och stöd direkt lill fackorganen.

Sveriges Mekanförbund betonar all statliga myndigheters stöd lill standardiseringen måste utgå oförändrade.

Televerket har en liknande inställning och påpekar att det är viktigt att statliga myndigheter får ge bidrag utanför del riktade statliga stödet. I detta instämmer STEV, SIS och Sveriges Industriförbund.

LO anser att den föreslagna modellen är dålig. Det målrelaterade bidraget bör betalas ul så all projekt som är av stort intresse för staten och det breda samhällsintresset prioriteras. Särskilt nämns miljöfrågorna. LO vill ha ett integrationskonto hos industridepartementet där myndigheterna kan söka bidrag till medverkan i den regionala standardiseringen saml särskilda medel all fördelas av ell konsumenlråd och ell miljöråd lill SIS och huvudorganisationerna.

Statens prioriterade områden

Utredarens fbrslag

Näringslivet skall i decentraliserade former ha huvudansvaret för prioritering av slandardiseringsinsalser. Staten måste dock ställa krav på prioritering av vissa områden av dels handelspolitiska skäl, dels säkerhels-, miljö-pch konsumentpolitiska skäl. Staten skall ställa krav på SIS att prioritera standardiseringsprojekt som bidrar lill alt uppnå ett Västeuropa utan gränser och då särskilt projekt som rör arbetsmiljö, miljöskydd och konsumentskydd.

Remissinstanserna

BeträflFande förslagen till statens prioritering av områden instämmer både myndigheter, SIS och näringslivsorganisationer. Till de prioriterade områdena finns förslag om all knyta flera t. ex. kvalitet, transport, byggområdet, sjukvårdsområdet, miljöområdet och boendemiljö.

Televerket anser atl standardiseringens samhörighet med FoU har be
handlats otillräckligt i betänkandet och bör lyftas fram och försvarets
forskningsanstalt (FOA) anser att del bör öppnas nya möjligheter för
seklorforskningsorganen alt delta i standardiseringsarbelel. Eventuellt bör
SIS ges en resursförstärkning för detta. I detta instämmer statens väg- och
trafikinstitut (VTI). Arbetsmiljöfonden (AMFO) erinrar om sitt stöd lill
standardiseringarbete som en naturlig del i stödet till FoU-projekt och
-program. Utöver detta bör fonden kunna ge stöd till särskilda standardise
ringsprojekt inom prioriterade områden, i huvudsak där det redan finns 192

resultat från fondstödd FoU som bör omsättas i standard. Husmodersför- Prop. 1989/90:88 bundet Hem och Samhälle understryker forskningens behov av atl få stöd i standardiseringsseklom.

Från flera håll bl.a. ÖCB, televerket, sjöfartsverket (SjöV), SIS och Handikappinstitutet poängteras alt del är viktigt att den globala standardiseringen inte nedprioriieras. Viklen av att kunna ta sekretariatsansvar i del regionala standardiseringsarbelel nämns också som betydelsefullt av etl antal remissinstanser däribland statens råd för byggnadsforskning (BFR) och Sveriges Industriförbund.

Ytterligare resurser för medverkan i det tekniska arbetet anser många måste tillföras myndighetema i särskild ordning. Delta förordas av t. ex. KK, socialstyrelsen (SoS), statens geotekniska institut (SGI), riksarkivet, plan- och bostadsverket (boverket), Sveriges geologiska undersökning (SGU), SSI, statens provningsanstaU (SP) saml SIS, LO och Sveriges Industriförbund. Remissinstansema anser del svårt för myndigheterna alt klara detta genom omprioriteringar, vilket utredaren föreslagit.

Riksrevisionsverket (RR V) föreslår all berörda myndigheter i samband med sina fördjupade anslagsframställningar skall redovisa resultatanalys av sin regd- och slandardiseringsverksamhel.

Standardiseringens organisation

Utredarens förslag

Den decentraliserade organisationen med fristående fackorgan som vi har i Sverige ställer stora krav på SIS all samordna och hålla ihop standardiseringsverksamheten. Om standardiseringen skall tillföras ökade resurser, så bör kraven skärpas på all standardiseringsorganen arbetar mot de standar-diseringspoliliska mål som staten uppställer samt all de följer upp och utvärderar resultatet av verksamheten. Genom att del målinriktade statsbidraget fördelas av SIS till fackorganen efter regeringens riktlinjer ges SIS möjlighet alt kraftfullt leda och samordna fackorganens verksamhet. Standardiseringsorganen bör utåt uppträda som en enhetlig organisation.

De samverkande organen bör knytas till SIS genom avtal. SIS bör utreda möjligheten att inom fler områden än idag ge ut tekniska regler i form av Svensk Standard. SIS bör tillsammans med fackorganen göra en total översyn av nuvarande kommitléstruklur. En samlokalisering av slandardiseringsorganen bör utredas.

Remissinstanserna

Den decentraliserade modellen som vi har i Sverige kommenteras som ändamålsenlig av flera t.ex. Sveriges Mekanförbund, Jemkontoret och STEV som betonar fackorganens självständighet.

Enhetlig kommiltéslmklur, förslaget all ge ul flera tekniska regler som
standarder och en närmare anknytning av vissa samverkande organ lill
SIS-familjen kommenteras positivt av SoS. riksarkivet, ASS, boverket, 193

13 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 88

statskontoret, statens räddningsverk (SR V), Landstingsförbundet, Handi- Prop. 1989/90:1 kappinstitutet, Lantbmkarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Industriförbund. Vägverket anser alt SIS inte skall ge ut tekniska regler utan utarbeta standarder som kan användas i myndigheternas regdarbele.

Svenska sjukvårdsleverantörers Förening (SLF) betonar sjukvårdsområdets behov all få en formekl accepterad koppling lill nationell och intemationell standardisering. De anser också atl del är viktigt med samordning mellan SIS och Svenska Elektriska Kommissionens (SEK) verksamhels-områden.

Postverket förordar en utbildning för alla nya ledamöter i tekniska kommittéer (inte enbart fackliga representanter). Svenska kommunförbundet menar all informaiion och utbildning blir viktiga för SIS i framliden. BdindustrijÖreningen anser dock atl fackorganen arbetar för myckel med kursverksamhet i finansieringssyfle. Denna verksamhet bör kunna skötas av SIS Service AB vilket är ell av SIS helägt dotterbolag.

Statens mät- och provstyrelse (MPR) instämmer i de krav som utredaren ställer på slandardiseringsorganen men anser inte atl de blir tillgodosedda genom utredarens förslag.

LO anser all den svenska slandardiseringsorganisalionen måste förändras så all facket och konsumenternas intressen tillgodoses. De anser sig inte kunna påverka tillräckligt via en fukmäkligeplats i SIS och fackorganen utan vill ha samma reella möjligheter att medverka i SIS som man idag har i ASS.

SIS är positiv till utredarens förslag ulom när del gäller samlokalisering. 1 detta instämmer Spri och SEMKO, som menar all viktigare än samlokalisering är samordning av praktiska arbelsmliner. Positiva lik en samlokalisering är byggnadsstyrelsen, statskontoret och SACO/SR.

Beträffande SIS stärkta roll är statskontoret, SSI, SGU, IVA, Sveriges Grossistförbund, Stockholms Handelskammare, Svensk Handel och AB Svensk Bilprovning positiva till detta. Spri är också positiva men menar att SIS måste ges lydliga kriterier.

SIS säger i sitt remissvar sig vara berett all vidta de ålgärder som erfordras för alt kunna leva upp till det förtroende som utredaren vill visa SIS genom ansvaret för fördelningen av del målrelaterade anslaget.

Statens maskinprovningar, Elif, SEMKO. Svenska Elverksföreningen och SACO/SR menar all fackorganens självständiga roll inte får naggas i kanten. ASS, MPR och konsumentverket (KOV) anser all statens intressen inte blir tillräckligt tillgodosedda och ASS föreslår atl MPR skall delta i prioriteringen av del målrelaterade bidraget. LO anser del naivt alt tro atl SIS skall klara prioriteringar inom miljöområdet.

Ökat konsumentinflytande

Utredarens fbrslag

Konsumenlreprcsentalionen i standardiseringens styrande organ och i de
tekniska kommittéerna bör breddas. Sverige bör försöka initiera nya stan
dardiseringsprojekt inom konsumenlvamområdel inom den europeiska 194

standardiseringen. Etl rådgivande konsumentpoliliskl organ bör skapas Prop. 1989/90:88 för den europeiska och den nationella standardiseringen dvs. ell konsumentpoliliskl råd inom SIS. Ökade ekonomiska resurser krävs för all kunna driva standardiseringsprojekt inom konsumenlvamområdel. Det målrelaterade bidraget kan användas. Konsumentverket bör få ökade resurser så all verket i ökad grad kan delta i europeiska standardiseringsprojekt inom konsumenlvamområdel. Ett utbildningsprogram för nya konsumenlrepresenlanler i standardiseringen bör organiseras.

Remissinstanserna

Förslaget om konsumenlråd bifalls från myndighelssidan av ASS, boverket, SIND, NO och STEV. Del senare verket vill dock all medlen skall gå via konsumentverket. Detta anser också Småföretagens Riksorganisation.

ASS och Svenska kommunförbundet föreslår alt arbelsmiljöfrågoma också skall rymmas i rådels arbetsuppgifter.

SIS, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Mekanförbund, SEMKO, Handikappinstitutet och Husmodersförbundet Hem och Samhälle är positiva. Handikappinstitutet vik ha med handikappfrågoma i rådet. Sveriges Mekanförbund och SEMKO menar dock all del målrelaterade bidraget inte skall användas till detta ulan atl organisationema måste tillföras medd på annat sätt.

Kooperativa Förbundet (KF) tillstyrker bildandet av ell konsumenlråd och föreslår all rådet också skall bevaka miljöfrågor av betydelse för konsumentema.

Kooperativa Konsumentgillesförbundet är positivt till råd och anser atl i rådd bör finnas plats också för ideella konsumentorganisationer.

KOV är positivt men menar all frågan måste beredas ytterligare bl.a. med hänsyn lill all rådet behöver egel kansli och avgränsningama mdlan verkels och rådets uppgifter. Rådels sammansättning måste diskuteras och rådels inflytande över fördelning av medel lik olika standardiseringsprojekt är inte heller klarlagt anser verket. Äbetonar också frågan om rådels kansli och föreslår att rådels ordförande skall ingå i SIS styrelse.

LO är positiv lill konsumenlråd men anser all rådet skak ha eget kansli och egna medel att fördela till SIS och huvudorganisationema.

Ökat fackligt inflytande

Utredarens fbrslag

För atl bättre kunna följa standardiseringsverksamheten rekommenderar
utredaren medlemskap i SIS för de centrala fackliga organisationema och
motsvarande medverkan i fackorganen för branschförbunden. Del målin
riktade bidraget skall kunna användas för projekt som rör arbetsmiljön
m.m. Förbunden skall inte behöva bidra lik slandardiseringsorganens
direkta kostnader för dessa projekt. SIS bör överväga att läcka en del av
resekoslnadema för de fackliga förelrädamas medverkan i del europeiska 195

standardiseringsarbelel. SIS bör la fram informationsmaterial m.m. för Prop. 1989/90:88

nya ledamöter. Språkproblem i det intemationella standardiseringsarbelel

bör i första hand lösas genom utbildningsinsatser. Om staten skall öka sina

insatser inom delta område bör resursema användas till all översätta

förslag lill EG-direktiv lill svenska och inte lik all översälla standarder.

Fackorganen bör i anslutning lill all förslag om Europastandarder (EN)

sänds ul på remiss bifoga en ordlista för nya eller svåra tekniska termer

som används i standarden. För atl läcka kostnader för bl. a. utbildning bör

de s. k. MBL-medlen som administreras av arbetsmiljöfonden kunna tas i

anspråk.

Remissinstanserna

Många instanser är allmänt positiva lill ökat fackligt deltagande men betonar all del målrelaterade bidraget inte skall användas lill resor. Televerket, IVA, SIS, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, Industrins byggmaterialgrupp, SEMKO. Stockholms handelskammare. Svensk Handel anser detta, medan statens maskinprovningar säger ja lill resebidrag för facket, myndigheter och provningsinslilulioner. SP tycker atl forskare och experter bör kunna få resebidrag från SIS.

Utbildning är positivt och bör komma alla nya experter i standardiseringsarbelel som behöver del lill del, men inte heller medel lill detta bör las från del målrelaterade bidraget anser l.ex. SRVoch SIS. Utredarens förslag all de s. k. MBL-medlen bör kunna användas lik informaiion och utbildning av fackliga representanter bifalls av ;S'/iS, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Grossistförbund och Svensk Handel medan LO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) avvisar förslaget.

Beträffande översällningsbehov betonar ASS all vikliga Europastandarder (EN) bör översällas lill svenska medan andra remissinstanser anser som viktigare all översälla EG-direkliv. LO understryker atl språkproblemen är ett stort hinder i strävandena all få fram tillräckligt antal fackliga representanter i tekniska kommittéer. Organisationen anser alt om facket skall kunna agera utifrån egna prioriteringar måste medel tillställas de fackliga organisationema direkt.

SGU och MPR föreslår ett särskilt råd för arbetsmiljö- och miljöfrågor. MPR anser all allmänna samhällsintressen också skall ingå där och en uppgift skall vara all fördela det målrelaterade slödel lill standardisering.

STEVär positivt till fackligt inflytande men anser all frågan skall skötas via ASS. En liknande inställning har SEMKO, Sveriges Mekanförbund och Bilindustriföreningen som menar all de föreslagna resursema inte skall användas lill detta ändamål.

LO är inte tillfredsställda med utredarens förslag. Organisationen vill ha
ell miljöråd med egna medel och egel kansli. Medlen skak fördelas lill SIS
och huvudorganisationema. LO vill medverka i SIS på samma sätt som i
ASS. De vill ha ersättning för resor och utbildning, men de s. k. MBL-
medlen får, som redan nämnts inte tas i anpråk. TCO delar denna inställ
ning och stöder det särskilda yttrande som fogals lill standardiseringsut-
redningen av LO:s expert. 196

SIS - Staten: avtal, revisor, styrelseplats Prop. 1989/90:88

Utredarens fbrslag

Inget avtal mellan staten och SIS. Stadgama kompletteras på tre punkter: 1) Översyn av vilka statliga organ som skall ha en plats i SIS fukmäklige ulan all betala för sill medlemsskap. 2) Regeringen utser en ledamot i SIS styrelse. 3) Den av regeringen utsedda revisom skall ha räll all granska eflFektivitelen i verksamheten dvs. göra förvaltningsrevision.

Remissinstanserna

Boverket. KOV, KF, LO och TCO vill ha avtal medan de flesta andra instanser instämmer i utredarens förslag om målstyming ulan avtal.

Svenska kommunförbundet anser att även andra organ än statliga myndigheter bör kostnadsfritt få bli med i SIS fullmäktige.

De flesta remissinstansema ställer sig positiva lill all staten skall kunna göra förvaltningsrevision i SIS och all industridepartementet intar en plats i SIS styrelse.

RR fmenar att man kan ta in rätt för staten att göra förvaltningsrevision i SIS stadgar och pekar på sina resurser i detta sammanhang. ÄOK anser atl staten skall ha två slyrelseplalser, utöver ordförandeposten i SIS styrelse.

Certifiering

Utredarens fbrslag

Att vi i Sverige förbereder ordningar för provning och certifiering, som sluter upp kring de principer som är under utveckling inom EG. Vi måste inrälta ell nationellt organ för koordinering och utveckling av certifieringsverksamhelen med syftet atl höja kvaliteten i den svenska certifieringsverksamhelen och underlätta all svenska certifikal erkänns utomlands ulan fömyad prövning. Den europeiska utvecklingen inom certifieringsområdet bör avvaktas och de marknadsmässiga fömtsättningama för en syslemcertifiering av certifieringsorgan bör klarläggas innan ställning las lill eventuellt ökade statliga insatser inom certifieringsområdet.

Remissinstanserna

Många remissinstanser har yttrat sig i frågan och betonar certifieringsverk-samhetens stora betydelse.

Beträffande tidpunkten för införande av certifiering av certifieringsorgan menar t. ex. KK, televerket, boverket, SP, SIS, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Mekanförbund, Elif, Industrins byggmaterialgrupp. Småföretagens Riksorganisation och SEMKO all man bör avvakta utvecklingen inom EG innan man inrättar ett svenskt system.

Sveriges Industriförbund anser all man aktivt bör följa den europeiska 197

utvecklingen av certifieringsfrågorna för atl få ell underlag för hur ett even- Prop. 1989/90:88 ludlt svenskt syslem bör organiseras.

Postverket, trafiksäkerhetsverket (TSV), SjöV, statens maskinprovningar, ASS, MPR, RRV, SNV, statens.vattenfallsverk (Vattenfall), SSI Svenska förbundet för kvalitet och kommunförbundet anser att frågan bör ges högsta prioritet. Att MPR är ell lämpligt organ all sköta ackreditering av certifieringsorgan anser kammarrätten i Jönköping, SjöV, statens maskinprovningar, SGU, MPR, vattenfall, SSI, AB Statens Anläggningsprovning (SA), AB Svensk Bilprovning, kommunförbundet och LO. Kommunförbundet anser dock atl näringslivels inställning lik MPR närmare bör utredas.

Andra instanser vill ännu inte ta ställning till frågan om vilket organ som skall ackreditera certifieringsorgan, men KK, banverket, boverket, SIS, Sveriges Grossistförbund, Industrins byggmaterialgmpp kan länka sig en annan lösning än MPR.

Svenska förbundet för kvalitet föreslår alt MPR skall ackreditera, men atl man inrättar en svensk kommitté för Quality Syslem Assessment and Certificalion (EQS) för styming och utveckling av ackredilerings- och certifieringsverksamhelema i Sverige. Finansiering via statsbidrag.

Sveriges Industriförbund gör bedömningen all etl decentraliserat syslem med styrning från ell övergripande organ med bred representation skulle kunna vara en realistisk modell.

Samordnat statligt agerande

Utredarens fbrslag

Vissa riktlinjer för myndighetemas medverkan i standardiseringsverksamheten bör utarbetas. För atl markera slandardiseringsfrågomas betydelse bör övervägas atl göra ell tillägg om detta i verksförordningen (1987:1100). Ett tillägg lill TBT-förordningen (1988:569) bör göras innebärande atl samråd skall ske med KK om myndigheten planerar all utfärda en föreskrift som gör all den svenska standarden inte kan utformas i överensstämmelse med Europastandard. Om enighet inte nås vid ett sådant samråd skall myndigheten anmäla frågan lik regeringen. Industridepartementet skall ha del övergripande statliga ansvaret för standardiseringen och koordinera de statliga insatsema så atl de statliga organen sköter sina uppgifter inom standardiserings- och certifieringsområdet.

Remissinstanserna

Förändring av verksförordningen likslyrks av flera myndigheter, men avstyrks av postverket och SSI, som anser alt man bör hålla sig lik rekommendationer.

Statskontoret menar all del är synnerligen angelägel alt industrideparte
mentet får samordningsansvar för standardiseringsverksamheten och kan
la fram riktlinjer för statliga myndigheter. I detta instämmer ell flertal
myndigheter. 198

Underbilaga 1.2 Prop. 1989/90:

Sammanfattning av Finansieringsutredningen (Sou 1989:24, 25)

Uppdraget

1 maj 1988 tillsattes en särskild utredning med uppgift all utreda inriktning och behov av statligt finansiellt stöd. Utredningen hade som huvuduppgift all föreslå åtgärder som behovsanpassar, effektiviserar ochförenklar del statliga företagsstödet.

Generella slutsatser

Stora förändringar på kreditmarknaden, i första hand avregleringen, har inneburit kraftigt ökade möjligheter för banker och andra finansieringsinstitut alt tillgodose företagens behov av extern finansiering. Denna utveckling kommer sannolikt all fortsätta under de närmaste åren, bl. a. genom att valutaregleringen avskaflFas, kreditmarknadslagstiftningen reformeras och skattesystemet ändras. En konsekvens av utvecklingen är att behovet av statligt finansiellt stöd i dess nuvarande former minskar. Dessutom konstateras, att brister i kapitallikgång inte är det viktigaste hindret för förelagens expansion och lönsamhetsutveckling. Brislen på aflfärsmässigt intressanta idéer och projekt samt enlreprenörsegenskaper är sannolikt större än brislen på kapital.

Del statliga stödet bör mol denna bakgmnd omslmklureras och begränsas. Den genomförda och planerade avregleringen på kredilmarknaden är så långtgående, all en återgång lill etl syslem med kreditransonering är omöjlig. Några skäl all lämna statliga lån finns därför inte längre. Under en övergångsperiod kan dock statliga lånegarantier behövas. Vidare behövs statliga riskgarantier för avgränsade projekt i teknikbaserade företag. Det kan också vara motiverat att i vissa fall lämna statliga bidrag för atl få den förelagsekonomiska kalkylen att närma sig den samhällsekonomiska.

Även i fortsättningen behövs särskilda ålgärder för alt tillräcklig mängd riskkapital skall kanaliseras lill småföretagsseklom. Del finns anledning alt även staten deltar på riskkapilalmarknaden på marknadsmässiga villkor. I dessa fall bör del ske i sådana former som utnyttjar den privata venture capitalmarknadens starka sidor.

Förslagen

Styrelsen för teknisk utveckling (STU).

stöd lill teknisk utveckling lämnas ulan villkorlig återbelalningsskyldighet lill småföretag.

möjlighet all lämna slarta-eget-stipendium i samband med start av teknikbaserade företag. 200

möjlighet att delvis täcka garantiavgifter för den nya typen av industri- Prop. 1989/90: fondsgarantier.

för de nya ändamålen och ökad verksamhelsvolym beräknas lOOmilj.kr. per år.

Industrifonden

nuvarande stödformer ersätts med etl system med riskgaranlier för tekniska och kommersieka risker i teknikbaserade företag med förebild i exportkreditgarantisystemet.

garantiavgifterna sätts så all garantisyslemet långsiktigt inte går med underskott.

möjlighet för venlure capilalföretag inom detta garantisyslem all "försäkra sig" mol förlustprojekt i sin portfölj.

verksamheten samordnas med STU

en engagemangsram på 2 miljarder kronor fastställs för riskgarantiema (inkl. Industrifondens nuvarande engagemang).

den nuvarande stiftelsen upplöses, och behållningen återförs lik staten.

Regionala utvecklingsfonder

en lyngdpunktsförskjutning sker mot rådgivning, information och konsukverksamhel.

finansieringsverksamheten omslmklureras och begränsas.

systemet med lånegarantier förändras och behålls under en övergångsperiod på tre år i avvaktan på atl avregleringama på kredilmarknaden får full effekt i banksystemet.

lånegarantiema konstmeras som samriskgaranlierna, där utvecklingsfonden läcker 75% av eventuell förlust, och begränsas genom en total engagemangsram på 400milj. kr.

utvecklingsfondema ges möjlighet alt bli delägare i regionalt baserade riskkapitalbolag.

sammanlagt 600milj. kr med avkastningskrav bör få användas för placeringar i sådana "utvecklingsfonderna närslående" riskkapitalbolag.

utvecklingsfonderna ges möjlighet att lämna starta-eget-stipendier med sammanlagt ca 45 milj. kr. per år.

sättet all utse styrelser i utvecklingsfondema bör ändras så all sammansättningen återspeglar statens och landstingens gemensamma huvudmannaskap saml garanterar medverkan från personer med direkt nä-ringslivserfarenhel.

Sveriges Investeringsbank AB

med den inriktning Invesleringsbanken numera har fyller den ingen särskild näringspolitisk funktion.

den planerade sammanslagningen med PK-banken tillstyrks. 201

AB Industt-ikredit Prop. 1989/90:88

- fyller efter avregleringen på kredilmarknaden ingen särskild näringspolitisk funktion.

- förhandlingar bör upptas med bankema om ägandet av Industrikredit.

- eftersom lönsamheten är god finns ingen anledning all nu förorda någon avveckling av statens ägarengagemang om bankema önskar behålla den nuvarande ägarslmkluren.

Lantbnikskredit AB

- fyller efler avregleringen på kredilmarknaden ingen särskild näringspolitisk funktion.

- staten bör överväga en försäljning av sin ägarandel.

AP-fondernas återlånesystem

som kredilmarknaden utvecklats är systemet obehövligt och bör avskaffas.

Småföretagsfonden

bör ytterligare profilera den urspmngliga inriktningen dvs. alt indirekt genom olika riskkapilalbolag på marknadsmässiga villkor tillföra expansiva småföretag egel kapital.

ytterligare 200milj. kr. tikförs verksamheten.

administrationen frikopplas från Föreningsbankema.

Norrlandsfonden

bör få möjlighet alt göra riskkapilalsatsningar i samma former som Småföretagsfonden.

verksamheten bör snarast vridas över mot en ren riskkapilalfinansie-ring.

Företagskapital AB

eftersom del är angelägel alt del finns många oberoende aktörer på riskkapilalmarknaden för onolerade förelag, finns del ingen anledning för staten atl nu avveckla sill ägarengagemang i bolaget.

del bör övervägas om staten skall utöva sill ägande direkt genom finansdepartementet eller om statens aktier bör överlåtas lill Småföretagsfonden.

Temu Interactor AB

del bör övervägas om staten skall utöva sitt ägande direkt genom
industridepartementet eller om statens aktier bör överlåtas lill Småföre-
lagsfonden. 202

Underbilaga 1.3 Prop. 1989/90:1

Sammanfattning av remissyttranden över Finansieringsutredningen (SOU 1989:24, 25)

Utredningens belänkanden "Statligt Finansidlt Stöd?", SOU 1989:24 samt "Rapporter lill Finansieringsutredningen", SOU 1989:25, har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av samtliga utvecklingsfonder i landet, samtliga landsting, AB Induslrikredil, AP-fondema (första, andra och tredje). Bankinspektionen, Centralorganisationen SACO/SR, Fullmäktige i Sveriges Riksbank, Företagskapilal AB, Gotlands- och göieborgs kommuner, Ingenjörsvelenskapsakademien, Industrifonden, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbmkamas Riksförbund, Lanlbmkskredil AB, Länsstyrelsema i Stockholms-, Älvsborgs-, Örebro-, Kopparbergs- samt Norrbottens län, Riksgäldskonioret, Riksrevisionsverkel, Småförelagens Riksorganisation, Statens Industriverk, Statskontoret, Stiftelsen Småföretagsfonden, Styrelsen för teknisk utveckling. Svenska Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Uppfin-narföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svensk Induslriförening, Svensk-Norsk Industrifond, Svenska Venlure-Capilal Föreningen, TEMU Interactor AB, Trygghetsrådet SAF/PTK samt Tjänstemännens Centralorganisation.

Yttrande på egel initiativ har dessutom inkommit från Länsstyrelsen i Gävleborgs Län, SCOMAS AB, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Fordons Komponent Gmppen AB, Pharmacia, Läkemedelsindustriföreningen, Swedepark, SRO- Norrbotten, Norrbollens Handelskammare saml Bertil Åberg.

Nedan följer en sammanställning av de mest centrala tankegångarna i remissinslansemas yttranden över utredningens förslag.

Regionala utvecklingsfonder

I princip samtliga remissinstanser håller med utredaren om atl avregleringen på kredilmarknaden inneburit alt utbudet av finansieringstjänster ökat under senare år. Däremoi vänder sig en överväldigande majoritet av instansema mol utredarens förslag atl ulvecklingsfondemas långivning därför skulle upphöra och större delen av kapitalet dras tillbaka. Huvudargumentet är härvidlag atl man inte delar utredarens uppfattning all en fortsall avreglering av kredilmarknaden skulle innebära all tillräckligt med riskkapital genereras för nyföretagare och för små och medelstora förelag.

Admänna Pensionsfonden (första, andra och tredje fondslyrdsema) anser att ytterligare analys och utredning bör göras av flera detaljerade förslag som utredningen för fram. Dessförinnan anser sig AP-fonden ej kunna la släkning tik avveckling av långivning i utvecklingsfondema.

Industriförbundet delar utredarens allmänna bedömning av utvecklingen
på kredilmarknaden, och har inga invändningar mol all sådan statlig 204

låneverksamhet som motiveras av regleringar på kredilmarknaden avveck- Prop. 1989/90:88 las. Dock anser förbundet all utvecklingsfondema under ytterligare några år bör kunna medverka med nuvarande finansieringsinslmmenl, vilka man anser fyller ul ett gap i registret mellan bankkrediter och egel kapital.

Industriförbundet betonar vidare i sitt remissvar viklen av en väl fungerande venture-capital marknad i Sverige. Förbundet finner del inte troligt, att avregleringen av kredilmarknaden, valutaregleringens avskaflfande och omläggningen av skattesystemet kommer att vara tillräckligt för all en venlure capilalmarknad spontant skall växa fram i Sverige. Industriförbundet anser del därför högst angeläget med starkare stimulanser från regeringsmaklen i detta avseende.

Industriförbundet tillstyrker atl utvecklingsfondema ges möjligheter all ingå som delägare i regionala riskkapitalbolag. Förbundet tillslyrker också utredningens förslag beträflFande starta-eget-stipendier.

Vad gäller huvudmannaskapet i utvecklingsfondema tillstyrker industriförbundet utredarens förslag all staten skall utse hälften av slyrelsdedamö-lema, och all dessa skall väljas bland personer med erfarenhet från näringslivet.

Landstingen avstyrker i princip enhälligt utredarens förslag att avveckla de regionala ulvecklingsfondemas möjlighet all använda sig av finansie-ringsformema lån respektive ulvecklingskapital. Landslingen anser alt många av slutsatsema i utredningen är dåligt underbygda, och all utredarens förslag därmed saknar gmnd.

Många landsting vänder sig i remissvaren mot bristen på regional hänsyn, och menar all företagens finansieringsmöjligheter skiljer sig ål markant mellan olika delar av landet. Utvecklingsfondema, menar man, fyller därför en olika viktig funktion beroende på vilket län som avses. Särskilt landslingen i glesbygdsområden som inre Norrland, Bergslagen, Värmland, Golland och Blekinge betonar utvecklingsfondemas betydelse såsom regionalpolitiskt instmment.

1 likhet med LO (se nedan) anser flera landsting all den rådande högkonjunkturen inte får las lill intäkt för atl statens näringspolitiska stöd kan reduceras kraftigt eller till och med avvecklas hell. Flera landsting anser dessutom alt diflFerenlierade avkastningskrav bör införas, som skall spegla näringslivels fömtsättningar i den aktuella regionen.

Samtliga landsting pekar i sina yttranden på utvecklingsfondemas helhetssyn vid finansiering av ell förelag, och betonar viklen av kombinationen av kunskap och finansiering. Finansieringsmöjligheten ger ofta den initiala kontakten med ell företag, menar landslingen, varför del vore högst olyckligt om denna möjlighet undandrogs utvecklingsfondema. Utvecklingsfondemas medverkan som kreditbedömare och finansiär sägs också göra all bankema kan ställa upp med lån i större utsträckning än vad som annars skulle vara fallet.

Landstingen underkänner utredarens argument atl avvecklingen på kre
dilmarknaden skuke medföra ell ökat risktagande från de kommersiella
kredilinslilulionemas sida. Tvärtom, menar de flesta av landstingen, lyder
myckel på all framför allt bankemas risklagande tenderar att minska. Del
skulle därför snarast bli svårare för små- och medelstora förelag all få lån 205

på den ordinarie kredilmarknaden, något som borde las lill intäkt för en Prop. 1989/90:88 förstärkning av utvecklingsfondemas finansieringsmöjligheter.

Landstingen ser generellt sett positivt på utredarens förslag all starta etl antal utvecklingsfonderna närslående riskkapitalbolag.

Vad gäller frågan om hur ulvecklingsfondemas styrelser skall utses, så betonar en majoritet av landslingen viklen av stark regional förankring, och menar all rådande ordning på bästa vis tillgodoser denna förankring.

Landstingsförbundet (LF) anser, i likhet med landslingen, all utvecklingsfondema måste få behålla såväl ulvecklingskapital som möjlighetema lill långivning. Fondema skulle ulan dessa verktyg bli mindre eflFektiva, och småförelagen skulle därmed få sämre utveeklingsfömtsättningar. LF berör också den regionala aspeklen, och menar i enlighet med landslingen all fömtsättningama för nyföretagande skiljer sig avsevärt ål rent geografiskt. När del gäller huvudmannafrågan, anser LF all landslingen bör utse hela styrelsen. LUredarens förslag om riskkapital ser LF som positivt.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) avstyrker förslaget atl avveckla ulvecklingsfondemas möjlighet all ge lån och ulvecklingskapital. LRF menar alt regionalpoliliska aspekter borde ha lagts på kapitalförsörjningen.

LO inriktar sitt remissvar på en diskussion kring utvecklingsfondema såsom näringspolitiskt verktyg. LO anser all utredningens förslag i dagens konjunkluriäge skulle kunna genomföras ulan större omddbara komplikationer, men stäker frågan vad som inträflFar i en lågkonjunktur eller slmk-turkris. LO menar all avskaflFandel av ulvecklingsfondemas kreditgivning skulle innebära att staten avhänder sig etl under lågkonjunklur/stmktur-kris viktigt näringspolitiskt instmment. LO anser också att kreditgivningen är en viktig del i kompetensuppbyggnaden inom slalsförvakningen. LO drar slutsatsen all del statliga finansiella slödel bör konjunkturanpassas snarare än avvecklas, och all en regional anpassning bör övervägas; finansiellt stöd bör ej lämnas lill företag i överhettade storstadsområden, samtidigt som del i regioner med överskott av arbetskraft kan finnas behov av att tillämpa oförändrade, eller kanske i vissa fall ännu generösare villkor. LO berör inte frågan om utvecklingsfondernas huvudmannaskap.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillslyrker utredningens förslag alt utvecklingsfondemas arbete i huvudsak skak inriktas mol rådgivning, information och konsuking. Länsstyrelsen tillslyrker likaså utredarens förslag all utvecklingsfondema skall kunna lämna starta-eget-bidrag.

Vad gäller huvudmannaskapet tillstyrker länsstyrelsen utredarens uppfattning all sammansättningen av fondens styrelse bör återspegla statens och landstingets gemensamma huvudmannaskap, och all personer med näringslivserfarenhel bör ingå i styrelsen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att en begränsning av utvecklingsformernas finansieka medel till enbart lånegarantier i första hand under en övergångsperiod på tre år inte löser småförelagens riskfinansieringsproblem. Länsstyrelsen delar uppfattningen alt utvecklingsfondema bör ha möjlighet alt få gå in som delägare i regionall baserade riskkapilalbolag.

Länsstyrelsen avvisar utredarens tankar om atl utvecklingsfondens sly-rdseorganisalion skall ses över. Länsstyrelsen anser atl nuvarande styrdse-

206

organisation innebär en tydlig regional förankring som ger möjlighet alt Prop. 1989/90:88 utkräva ell politiskt ansvar.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all finansieringsulredningen inte visat all utvecklingsfondens finansieringsverksamhet kan avvecklas och övertagas av kredilmarknadens krafter. Utvecklingsfondernas lånemöjligheler bör därför finnas kvar, lill dess utvecklingen på kredilmarknaden visar atl de inte längre behövs. Länsstyrelsen tillslyrker utredarens förslag om förstärkning av tillgången på riskkapital.

Vad gäller fondemas ledning förordar länsstyrelsen en liten professionek styrelse utsedd av stat och landsting.

Länsstyrelsen i Örebro lan anser att utvecklingsfonderna även framledes bör ha möjlighet att ge såväl lån som garantier. Länsstyrelsen menar vidare all finansieringsformen ulvecklingskapital lämpar sig utmärkt för all finansiera nya produkter, nya marknader och nyetableringar. Länsstyrelsen slår fast att del därför är synnerligen angeläget, ur såväl statens som de enskilda förelagens synvinkel, atl finansieringsformen behålls och all volymen riskfinansiering kan öka.

Riksrevisionsverkel har inget att invända mot atl utvecklingsfondema ges möjlighet all gå in som delägare i riskkapilalbolag. När del gäller avvecklingen av utvecklingsfondernas lånegivning och ulvecklingskapital, anser RRV att fondema inte längre fyker samma näringspolitiska funktion. RRV tycker att en prövning av utvecklingsfondernas framlida funktion bör utföras, där också en eventuell avveckling bör övervägas.

SAF ger utredaren sitt stÖd, och ser de föreslagna åtgärderna som ett steg i räll riktning. SAF anser dock all en privatisering av utvecklingsfonderna också bör övervägas. En framtidsmodell för fonderna, skriver SAF, skulle kunna vara atl de ägs av förelagen i regionen. SAF förespråkar vidare sänkta skatter som del bästa medlet för att stimulera nyföretagande och högt risklagande.

SIND delar utredarens uppfattning atl del behövs särskilda ålgärder för all kanalisera riskkapital lill småförelag. Däremoi avstyrker industriverket utredningens förslag att återföra lånemedel från regionema till staten. Industriverket anser att de näringspolitiska motiven för stöd lill småförelag kommer att stärkas under 90-lalel, och anser all utvecklingsfondema i detta avseende fyller en viktig funktion. Vad gäller huvudmannaskapet, tillslyrker SIND utredarens förslag att staten och landslingen tillsammans skall utse utvecklingsfondernas styrelser.

Småförelagens Riksorganisation (SRO) avstyrker utredarens förslag vad gäller avveckling av finansieringsformerna ulvecklingskapital respektive villkorslån och lån mol royalty. SRO anser dock att företagens egenkapilal-försörjning, via skattelättnader, är viktigare än utvecklingsfondernas verksamhet. Organisationen ser positivt på utredarens förslag atl utvecklingsfonderna ges möjlighet att bli delägare i regionalt baserade riskkapilalbolag. SRO anser att det är nödvändigt med en starkare och enhetlig styrning av ulveckingsfonderna, och förespråkar en central styrelse med representanter för såväl näringsliv som stat och landsting.

STU anser alt del finns behov av en kreditform som kombinerar riskdel
ning med finansiering, och ställer sig därför tveksamt lill ell avskaflFande 207

av fondernas ulvecklingskapital. STU menar alt del torde vara av bety- Prop. 1989/90:88

dande värde att utbudet av finansieringsmöjligheter för likväxlbelonade

verksamheter är så varierat och brett som möjligt. STU föreslår också all

möjligheten all lämna villkorliga lån eker anslag mot royalty kvarstår.

STU anser del viktigt att stimulera framväxten av en fungerande marknad

för riskkapital, och stöder därför utredarens förslag all skapa regionala

investmentbolag.

Svensk Industriförening avstyrker utredarens förslag alt dra in utvecklingsfondernas låne- och ulvecklingskapital. Föreningen delar dock utredarens åsikt all riskfinansiering i första hand borde ske i form av egenkapilal-finansiering, och förespråkar en omläggning av skallepolitiken som skulle stimulera småförelagens generering av egenkapilal. Induslriföreningen ställer sig positiv tik utredarens förslag alt utvecklingsfonderna skulle kunna gå in som delägare i nybildade riskkapitalbolag.

BeträflFande fondernas styrelse anser föreningen all dessa rekryteras efler konservativa och byråkratiska principer, och förespråkar en nyordning där valet av ledamöter utgår ifrån personlig kompelens saml kontaktytor mol näringslivet och dess intresseorgan.

Svenska Bankföreningen tillstyrker utredarens förslag om att utvecklingsfondernas finansiering via lån och ulvecklingskapital avskaflFas. Bankföreningen anser att utvecklingsfondernas lån för expansion och reinvesle-ringar ulan större problem kan tas över av bankerna och andra institut på marknaden. Bankföreningen anser vidare all utredningen missbedöml bankernas framlida riskbenägenhel, och menar all kreditmarknadskommitténs förslag om att banker skall tillåtas förvärva aktier och andelar i finansieringssyfte (dvs. tillskoll av genuint riskkapital) på ell hell nytt sätt möjliggör risktagande från bankernas sida.

Bankföreningen tillstyrker förslaget atl utvecklingsfonderna ges möjlighet all lämna lånegarantier, och föreningen finner den faktiska utformningen av lånegarantierna som presenteras i utredningen väl avvägd.

Svenska Sparbanksföreningen instämmer i princip i utredningens analys och slutsatser, och biträder även utredningens gmndläggande förslag. Sparbanksföreningen ser förslaget om atl utvecklingsfonderna ges möjlighet atl bli delägare i riskkapilalbolag som ell värdefullt komplement lill den verksamhet av liknande slag som i dag förekommer, och tillstyrker därför förslaget.

Vad gäller utvecklingsfondernas organisation vill Sparbanksföreningen ifrågasätta om den länsvisa uppbyggnaden av fondema är motiverad i framtiden. Föreningen anser all en större eflFeklivilel sannolikt uppnås om flera län går samman om en gemensam organisation.

Svenska Uppfinnareföreningen konstaterar i sill remissyttrande all utvecklingsfonderna överlag har en marginell roll när det gäller uppfinan-nandets utveckling, och att den föreslagna förändringen knappast kommer att få någon större betydelse för uppfinnandet.

Sveriges Föreningsbankers Förbund tillstyrker förslaget om att fonder
nas ullåningsräll slopas, då förbundet anser alt det ej råder någon brist på
lånekapilal på marknaden. SFF avstyrker däremoi förslaget om all slopa
finansieringsformen ulvecklingskapital. SFF menar att om staten skulle 208

dra sig ur den direkta riskkapitalförsörjningen lill små och nystartade Prop. 1989/90:88 företag, finns del anledning anta att många potenliekl intressanta affärs-projekt överhuvudtaget inte kommer lill stånd. SFF tillägger all förbundels erfarenhet är all många riskfyllda glesbygdsprojekt där föreningsbank medverkat i finansieringen inte skuke ha kommit lik stånd utan delfinansiering via statligt stöd.

Svenska Kommunförbundet delar uppfattningen atl utvecklingsfondernas roll i framliden mera bör handla om rådgivning, informaiion, utbildning och konsultverksamhet, saml mindre om finansiering. Förbundet betonar dock all del är viktigt all la hänsyn lill regionala skillnader.

Stiftelsen Småföretagsfonden ser utredarens förslag om att utvecklingsfondema skulle ges möjlighet all göra indirekta investeringar via regionala utvecklingsbolag som positivt, och tillägger atl Småföretagsfonden är beredd all aktivt samverka med utvecklingsfondema i detta hänseende.

TCO anser all del är för tidigt all dra säkra slutsatser angående effekterna av den avreglerade kredilmarknaden, varför utredarens förslag om utebliven statlig långivning innebär en stor risk. TCO menar alt man bör avvakta konsekvensema av den påbörjade avregleringen, och betonar vidare alt de regionalpoliliska aspeklema borde ha vägts in. Vad gäller huvudmannaskapet, så förespråkar TCO fackliga representanter i ulvecklingsfondemas styrelser, men ger i övrigl stöd ål utredarens förslag.

Trygghetsrådet SAF-PTK delar ej utredarens uppfattning om atl avregleringen av kredilmarknaden skulle komma all innebära ell sådant tillskott av extem finansiering atl några skäl lill atl fortsättningsvis lämna statliga lån inte längre skulle föreligga.

Utvecklingsfondema bör därför behålla nuvarande finansiella instmment, med möjlighet atl utnyttja fondmedel lill engagemang i riskkapitalbolag.

Vad gäller huvudmannafrågan, anser trygghetsrådet att styrelsema bör utses så all huvudmännen representeras av personer med direkt näringslivserfarenhel, samtidigt som ell vidgat dellagande av det regionala näringslivet bör eftersträvas.

1 likhet med landstingen underkänner Utvecklingsfonderna (UF) själva i allt väsentligt ulredararens förslag. Fondema delar ej utredarens uppfattning atl avregleringen av kredilmarknaden kommer all generera tillräckligt med riskkapital för nyföretagare samt små- och medelstora företag, och menar atl utvecklingsfonderna i detta avseende fyker en myckel viktig funktion. UF pekar också på bristen av regional hänsyn, något som man anser borde vara myckel viktigt då finansieringsmöjlighelema skiljer sig avsevärt ål mellan olika delar av landet.

Utvecklingsfondema betonar viklen av möjligheten lill dellagande i finansieringen av ell projekt, något som ofta ger den initiala kontakten med ell förelag. Man poängterar ulvecklingsfondemas unika kombination av kapital och kunskap som, enligt utvecklingsfondema själva, ger en myckel värdefull helhetssyn på förelagen. Just denna vikliga helhetssyn är något som utvecklingsfondema allmänt anser all utredaren hell missal. Utvecklingsfondemas medverkan är också ofta ett villkor för övriga finan-

209

14 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr I

siärers engagemang i ett projekt, något som utredaren inte heller del tagit Prop. 1989/90:88 fasla på.

En majoritet av utvecklingsfondema anser vidare all utredningens besparingseffekter är grovt överskattade.

Med några få undanlag stöder utvecklingsfondema utredarens förslag all de skall ges möjlighet all gå in som ägare i riskkapital bolag. Många utvecklingsfonder skriver också i sina remissyttranden all den förskjutning av verksamheten mol rådgivning och utbildning som utredaren nämner är Önskvärd, men menar samtidigt all detta redan är under genomförande.

Vad gäller de regionala utvecklingsfondemas huvudmannaskap, så anser en överväldigande majoritet av utvecklingsfondema själva all det är högst önskvärt med såväl stark regional förankring som representation av näringslivet. Man upplever från ulvecklingsfondemas sida dock all dessa kriterier uppfyks redan idag, varför man i princip motsätter sig någon förändring av nuvarande ordning.

Industrifonden

Utredarens förslag har mött ell massivt ogillande från samtliga remissinstanser med undantag av SAF, som inte har någonting all erinra mol förslaget. Industrifonden anses över lag vara en allmänt erkänd och väl fungerande institution, som utvecklat ell smidigt samarbete med industrin.

Industrifonden avstyrker samtliga förslag, och menar all man är en institution som såväl utför vikliga insatser för svensk industris fömyelse och tillväxt, som förräntar sitt kapital.

Industriförbundet motsätter sig bestämt en avveckling av Industrifondens nuvarande utbud av finansiella instmment för riskfyllda, långsikliga teknikprojekt. Man anser del helt oacceptabelt all helt ersätta Industrifondens som man menar viktigaste finansieringsinslmmenl vikkorslån och bidrag mol royalty med riskgarantier. Inte heller anser Industriförbundet all en samordning med STU skulle ge några vinster. Organisationen menar också alt del fortsatta harmoniseringsarbelet med EG skulle underlättas om Industrifonden och STU fortsätter atl vara separata.

Landstingen berör i mindre utsträckning utredningens förslag om industrifonden. De landsting som yttrat sig är dock negativa lill förändringar i fondens verksamhet, med motiveringen all fonden idag fyker sin funktion.

LO anser all Industrifonden av näringspolitiska orsaker ej bör bli föremål för de ålgärder finansieringsutredningen föreslår. LO anser all Industrifonden har en viktig uppgift atl fylla vad gäller projekt som just klarat de tekniska kraven och står inför en kommersialisering.

Läkemedelsföreningen hemställer att industrifondens nuvarande stöd
former inte avvecklas eller förändras på del som föreslås i finansieringsul
redningen. Föreningen vill särskilt betona värdet av den industriella kom
pelens som fonden besitter när del gäller all bedöma och övervaka olika
typer av högriskprojekl, något man anser torde vara av särskilt värde för 210

små förelag, som har begränsad tillgång lik egen kommersiell och teknisk Prop. 1989/90:88 expertis.

Pharmacia motsätter sig såväl utredningens förslag all Industrifondens nuvarande stödformer ersätts av etl system med riskgaranlier, som all fondens verksamhet samordnas med STU. Pharmacia lovordar Industrifondens induslrierfama expertis, och menar alt riskkapital mol royalty vid finansiering av forskningsprojekt är en nära nog idealisk lösning.

Riksrevisionsverket har inga synpunkter kring införandet av etl nytt riskgaranlisyslem i linje med utredarens förslag. Förslaget om atl Industrifonden skall samordnas med STU är för RRV oklart. RRV tolkar dock förslaget som all Industrifonden skall avvecklas, och menar all en klausul i så fall först bör införas i fondens stadgar, som anger all regeringen äger rätt all upplösa stiftelsen.

SIND avstyrker förslaget atl integrera Industrifondens verksamhet med STU. Industriverket ser inga vinster med en sådan samordning, och påpekar all del blir lättare all nå harmonisering med EG om Industrifonden och STU även i fortsättningen arbetar separat.

Småföretagarnas Riksförbund menar all Industrifonden är en väl fungerande institution, och avstyrker utredningens förslag i likhet med Svensk-Norsk Industrifond.

Svenska Bankföreningen anser all Industrifonden för närvarande fungerar, men tillslyrker trots detta utredningens förslag om atl slopa fondens lån med villkorlig återbelalningsskyldighet och bidrag mol royalty, saml all verksamheten samordnas med STU.

Svenska Fordons Komponent Gmppen AB ser Industrifonden som ell myckel viktigt och behövligt instmment i den teknologiska och stmkturella omdaning som svensk leveranlörsindustri slår inför. Gmppens uppfattning är all Industrifonden arbetar professionellt och obyråkraliskt, varför fonden i sin nuvarande form åtnjuter ell starkt förtroende hos komponent-gmppens medlemsföretag. Svenska Fordons Komponent Gmppen ser därför ogäma all en förändring i organisation, huvudmannaskap och arbetssätt kommer till stånd.

Svenska Uppfinnareföreningen anser atl Industrifonden tveklöst haft en betydelse för ell antal projekt inom större förelag, och förordar all fondens organisatoriska form inte ändras. SUF anser dock all Industrifonden skulle salsa mer i projektens tidigare faser.

TCO avstyrker förslaget om alt Industrifonden skall gå upp i STU och all nuvarande stödformer slopas.

Norrlandsfonden

Merparten av remissinstanserna säger sig inte ha något all erinra mol utredarens förslag angående Norrlandsfonden. Landslingen i de norra länen påpekar dock Norrlandsfondens regionala betydelse, och man anser över lag att Norrlandsfonden måste tillföras riskkapital i tillräcklig omfattning för ett kraftfullt agerande.

Landstinget i Jämtlands län säger sig dessutom se en klar fördel i all öka
den regionala förankringen genom Norrlandsfondens styrelse. 211

SIND anser all fondens huvudsakliga verksamhet även fortsättningsvis Prop. 1989/90:88 bör vara riskvillig lånefinansiering. Industriverket tillstyrker dock att Norrlandsfonden medges möjligheter, då särskilda skäl föreligger, all engagera sig på minoriletsbasis med ägarkapital. Verket tillstyrker också utredarens förslag om alt ell förränlningskrav skall åläggas Norrlandsfonden.

Svenska Bankföreningen anser atl Norrlandsfondens verksamhet bör inriktas mol ren riskkapitalfinansiering, med speciell inriktning på Norrland.

Sveriges Föreningsbankers Förbund har ingenting all invända mol utredarens förslag att fonden i högre utsträckning skall ägna sig ål riskkapilalsatsningar. SFF anser vidare all en administrativ saraordning med utvecklingsfondema vore värt all utreda.

Småföretagsfonden

Industriförbundet avstyrker utredningens förslag atl överföra 200 milj. kr. från utvecklingsfonderna lill Småföretagsfonden.

LRF anser del olyckligt atl Småföretagsfondens administration frikopplas från Föreningsbankemas Bank.

Länsstyrelsen i Norrbottens Län föreslår att Småföretagsfondens medel fördelas på utvecklingsfonderna, då man finner del angelägel all resurser finns disponibla på länsnivå där problemen med de små förelagens riskfinansiering skall lösas.

SIND anser all fonden skall syssla med indirekt finansiering, men all fonden i likhet med Norrlandsfonden bör ha möjligheter att även la egna direklengagemang i företag. SIND avstyrker förslaget atl de 200 milj. kr. som skall överföras lill småföretagsfonden las från de regionala utvecklingsfondema.

Småföretagsfonden anser all fonden bör ha frihet atl göra såväl direktinvesteringar i förelag som investeringar i investment- och utvecklingsbolag, samt även atl dellaga i direklinvesleringar tillsammans med sådana bolag. Vad gäller utredarens förslag alt utöka fondens kapital med 200 milj. kr. ser Småföretagsfonden positivt på detta, men anser all ökningen ej bör ske på bekostnad av utvecklingsfondemas utlåningskapilal. Småföretagsfonden menar att kombinationen konsultverksamhet och utlånings-kapacitet hos utvecklingsfondema är viktig.

Svenska Bankföreningen tillslyrker utredarens förslag, och anser all fonden bör frikopplas från Föreningsbankemas bank, så alt fonden framstår som hell bankneulral.

Sveriges Föreningsbankers Förbund menar all administrationen av Småföretagsfonden via Föreningsbankemas Bank fungerat bra. SFF anser vidare atl del är styrelsen och inte lagstiftaren - som har all avgöra humvida fonden bör bygga upp en egen kansliorganisation och/eller överlåta den löpande förvaltningen ål någon annan.

212

Underbilaga 1.4 Prop. 1989/90:

Sammanfattning av Ägarutredningens huvudbetänkande (SOU 1988:38)

Uppdraget

Regeringen tillsatte i maj 1985 en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag all studera ägar- och inflytandefrågor i svenskt näringsliv. Uppdraget innefattade en kartläggning av de förändringar som ägt mm i ägar- och inflytandeslmkluren under den senaste tioårsperioden, en analys av orsakerna lill dessa förändringar saml en analys av förändringarnas betydelse för näringslivels eflFeklivilel och förnyelseförmåga. Resukalen av delta arbete redovisades i Ägamlredningens huvudbetänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38) hösten 1988.

Generella slutsatser

Utredningens undersökningar visar atl institutionaliseringen av ägandet i de svenska storföretagen fortsätter och nu nått så långt all mindre än en fjärdedel av del sammanlagda marknadsvärdet av aktiestocken på Stockholms fondbörs är hänförligt till fysiska personers direktägande. För tio år sedan var motsvarande andel mer än tio procentenheter högre.

Spegelbilden av de fysiska personernas minskade ägarandel är i första hand etl ökat inslag av insliluliondla ägare. Del gäller dels renodlat intermediära ägare såsom aktiefonder, investmentbolag och försäkringsförelag, men också insliluliondla ägare, vilkas huvudsakliga verksamhetsuppgift är en annan än att äga aktier. Det senare gäller framför akt ickefinansiella företag, vilka under 1980-lalel i betydligt ökad utsträckning förvärvat stora aktieposter i andra förelag och kommit att uppträda som kontrollerande ägare i näringslivet. Fömtom det ökade institutionella ägandet rymmer förändringarna i ägarslmkluren också ett ökat inslag av utländska ägare i det svenska näringslivet.

Utredningens undersökningar ger vidare vid handen att koncentrationen i de enskilda företagens ägarstmktur ökat markant under senare år. Bland storföretagen på den svenska aktiemarknaden uppgick den största ägarens andel av röstetalet för bolagels samtliga aktier till i genomsnitt 34% vid 1970-lalels slut. Tio år senare var denna andel i genomsnitt drygt tio procentenheter större. Denna förändring är delvis en följd av all nya förelag med en relativt sett starkt koncentrerad ägarstmktur introducerades på aktiemarknaden under perioden, men också av all koncentrationen ökade i de storföretag som under hela den aktuella perioden återfanns på aktiemarknaden.

Den ökade koncentrationen i företagens ägarstmktur är enligt utred
ningens mening en återspegling av en ökad kamp om kontrollen över de
svenska storföretagen. Denna utveckling lar sig också ullryck i ell ökat
antal kontrodägarskiflen genom förelagsuppköp. Totalt återfanns på den
svenska aktiemarknaden 90 storföretag vid 1970-talets slut. Tio år senare 214

Underbilaga 1.5 Prop. 1989/90:88

Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv

Ägamtredningen erhöll i maj 1985 regeringens uppdrag all utreda ägar-och inflylandefrågor i svenskt näringsliv. Uppdraget innefattade en kartläggning av de förändringar som ägt mm i ägar- och itaflylandeslmkturen under de senaste tio åren, en analys av orsakema till dessa förändringar saml en analys av förändringamas betydelse för näringslivets eflFeklivilel och fömydseförmåga.

Utredningens huvudbetänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38) har remissbehandlats. Yttranden över betänkandet har avgetts av Kommerskollegium, Bankinspektionen, Försäkringsinspeklionen, Riksskatteverket, Statens pris- och konkurrensverk, Statens industriverk. Patent- och registreringsverket. Statistiska centralbyrån, Fukmäklige i Sveriges riksbank. Svenska Handelskammarförbundet, Styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Aktiemarknadsnämnden, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Småföretagens Riksorganisation, Sveriges industriförbund. Förelagens Uppgiftslämnardelegation, Bokföringsnämnden, Svenska revisorssamfundel SRS, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, AB Investor, Förvaltnings AB Ralos, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Akliefrämjandet och Svensk Induslriförening. Till Landsorganisationens remissvar har fogats yttranden från Statsanställdas Förbund och Svenska Melallinduslriarbelareförbundel.

5.1 Den ökade institutionaliseringen av ägandet

Utredningens kartläggning visar all den inslilulionalisering av de svenska storföretagens ägarstmktur som påvisats i tidigare undersökningar, fortsatte under 1980-lalel och idag nått så långt all fysiska personers direktägande av aktier moisvarar knappt en fjärdedel av börsaktieslockens totala värde.

Utredningen anser all aktiemarknadens funktionssätt och därigenom även näringslivels kapitalförsörjning gynnas av ell brett enskik direktägande av aktier. Del är därför, enligt utredningens mening, av vikt all de fysiska personemas direktägda andel av aktiestocken inte ytterligare minskar.

Statens Industriverk delar utredningens uppfattning och anser all fysiska personers aktieägande bör underlättas, för all på så sätt skapa bättre mojligheter för näringslivels framtida utveckling. Enligt SIND:s mening är del på sikt till men för förelagens utveckling om ägandet koncentreras lik institutioner som inte utövar ett aktivt ägaransvar.

Svenska Arbetsgivareföreningen anser all del enskilda aktieägandet bör 216

stimuleras och de faktorer som bidragit till nedgången korrigeras. Arbets- Prop. 1989/90:88 givareföreningen anser vidare all det minskade enskilda aktieägandet lik stor del beror på gällande skatteregler.

Även Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen anser all en skattemässigt ogynnsam behandling av enskilt ägande är en viktig förklaring lill all del enskilda aktieägandet relativt sett har minskat. Organisationema anser det därför vara angelägel all i en ny skallelagsliftning förbättra villkoren för sådant ägande.

Sveriges Föreningsbankers förbund understryker all del är ay stor vikt atl fysiska personers ägande av aktier inte ytterligare minskar. "Tvärtom bör den enskilda andelen av aktieägandet på sikt öka. Vidare måste den skattemässiga behandlingen mellan direkt och indirekt ägande av aktier neutraliseras. En ändring i detta avseende skulle troligen stimulera lik ökat enskilt ägande av aktier."

Sveriges Aktiesparares Riksförbund är av samma åsikt som föregående instanser och lämnar också vissa förslag till hur det enskilda aktieägandet skulle kunna ökas.

Stockholms fondbörs anser all ålgärder måste vidtas för all vidmakthålla, eller helst öka, hushållens andel av börsakliestocken och all detta lorde kunna åstadkommas endast genom ålgärder som syftar lill all förbättra villkoren för långsiktigt sparande i aktier.

Landsorganisationen delar däremot inte utredningens uppfattning. LO anser inte atl aktiemarknadens funktionssätt i någon nämnvärd utsträckning är beroende av fysiska personers ägande, ulan snarare av agerandet från etl begränsat antal aktörers sida. Om de fysiska personema har någon funktion i sammanhanget så är det, enligt LO, möjligen den all ju fler enskilda personer som äger aktier ju mindre ägande krävs för all dominera ell förelag. Ett spritt aktieägande gynnar således, enligt LO, maklkoncen-iralionslendenser. LO anser inte heller alt fysiska personer har någon större betydelse för näringslivels kapitalförsörjning.

Utredningen anser del inte vara realistiskt all i avgörande utsträckning basera näringslivels kapitalförsörjning på fysiska personers direktägande av aktier. En fungerande riskkapitalförsörjning kräver, enligt utredningen, såväl enskilt som institutionellt ägande i näringslivet. Utredningen anser del vara av vikt all de insliluliondla ägama uppvisar en inbördes variation i fråga om uppbyggnad och huvudmannaskap, så all fömtsättningar skapas för pluralism i bedömningen av olika investeringsprojekt.

Tjänstemännens Centralorganisation håller med om all del inte är realistiskt atl basera merparten av näringslivels kapitalförsörjning på fysiska personers direktägande av aktier och atl del är belyddsefukl all de insliluliondla ägama är många och oberoende av varandra. TCO tillägger dock all de inte kan stödja ålgärder som syftar lill all öka del personliga ägandels andel som medför förddningspolitiska eflFekter.

5.1.1 Investmentföretag

Utredningens analyser visar atl investmentbolagen visserligen behållit sin

andel av börsaktiestockens totala värde under 1980-lalet, men atl detta 217

möjliggjorts genom en betydande upplåning. Investmentbolagen har inte Prop. 1989/90:88 genomfört några nyemissioner på aktiemarknaden, vilket enligt utredningen lill viss dd kan bero på gällande regler för beskattning av investmentbolagens realisationsvinster.

Utredningen anser all del, inom ramen för den pågående översynen av skattelagstiftningen, bör prövas humvida investmentbolagens skattemässiga situation bör förändras så alt de även i framliden skak kunna fullgöra en övervakande funktion i de svenska storföretagen.

Detta förslag tillstyrks av Statens industriverk som anser atl del med hänsyn lill investmentbolagens betydelse för näringslivels utveckling och stmkturomvandling bör prövas hur dessa kan ges skattemässiga villkor likvärdiga övriga ägarkategorier på marknaden.

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen betonar all inveslmenlföretagen ofta utövar en aktiv, långsiktig ägarfunktion i näringslivet och all inveslmenlföretagen bör ges en skattemässig behandling likvärdig med övriga jämförbara aktörer på marknaden.

Svenska Handelskammarförbundet anser det vara uppenbart atl investmentbolagens skattemässiga situation måste förbättras om investmentbolagen även på sikt skall kunna utöva en viktig ägarrok i det svenska näringslivet.

Av samma uppfattning är Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund.

5.1.2 Icke-finansiella företag

Utredningen konstaterar all de icke-finansiella förelagen under senare år utvecklats lill allt större ägare av börsaktier och all deras börsaklieinnehav idag moisvarar närmare en tiondel av börsaklieslockens värde.

Enligt utredningen finns del en risk all kapital på ell omotiverat sätt hålls kvar i förelagen och undandras de slutliga ägamas prövning. Utredningen understryker viklen av reformer ämnade alt stimulera kapitalet lill ökad rörlighet mdlan olika företag och branscher.

Utredningen noterar att del från olika håk föreslagils all svenska aktiebolag skulle tillålas återköpa en del av sina egna aktier, för all på det sättet bl.a. ges ytterligare en möjlighet all överföra överskollskapilal lill ägama. En eventuell prövning av dessa förslag bör dock enligt utredningen anslå lill dess klarhet vunnits om kommande förändringar i skattelagsliflningen.

Utredningen understryker dock alt en eventuell möjlighet för svenska förelag all återköpa egna aktier inte får ges en sådan utformning atl ägamas möjlighet lill övervakning av företagens verksamhet därigenom försämras.

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska
Bankföreningen anser att möjligheten atl återköpa egna aktier kan förbätt
ra förelagens finansiella flexibilitet och underlätta ell uppnående av den
optimala kapilalslmkturen i förelagen. Egna aktier kan också användas
bl. a. som betalningsmedel i samband med förelagsförvärv eller vid börs-
introduktion utomlands. Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges indu- 218

siriförbund och Svenska Bankföreningen anser alt frågan bör utredas i Prop. 1989/90:88 samband med en översyn av aktiebolagslagen.

Sveriges Advokatsamfunds uppfattning är all del i vissa fall kan finnas anledning all ge svenska bolag räll alt återköpa en del av sina egna aktier och all frågan därför kan vara värd all utreda.

Svenska Handelskammarförbundet ställer sig positivt till en ökad möjlighet för svenska aktiebolag att förvärva egna aktier. Förbundet anser all förelagens finansiella flexibilitet därigenom skulle öka. Förbundet betonar dock all en ökad möjlighet all förvärva egna aktier måste kringgärdas av begränsningar till skydd för aktieägare, borgenärer och andra väsentliga intressenter. Handelskamrama förordar att frågan blir föremål för utredning i samband med en översyn av aktiebolagslagen.

Även AB Investor och Förvaltnings AB Ratos anser all svenska förelag bör ges rätt alt återköpa egna aktier. I frånvaro av denna rätt undanhålls från marknaden väsentlig informaiion om förelagens korrekta värde, hävdar bolagen. Återköp av egna aktier är vidare, enligt bolagen, ell mer flexibelt sätt all distribuera överskollskapilal lik ägama än utdelning, även vid likformig beskattning.

Tilldelas aktiebolag möjlighet all förvärva egna aktier minskar behovet av ömsesidigt aktieägande framhåller Aktiefrämjandet.

Svenska revisorsamfundet SRS är tveksamt lill all skapa även en begränsad möjlighet lill återköp av egna aktier. En sådan möjlighet skulle enligt samfundets mening kunna påverka inflytandeslmkluren och försvåra ägamas möjligheter lill övervakning av förelagen. SRS ifrågasätter vidare om en sådan möjlighet gagnar ell eflFektivl resursutnyttjande och en fömyelse inom näringslivet.

Tjänstemännens Centralorganisation anser inte skälen för att ge svenska företag möjlighet alt återköpa egna aktier lillräckligt starka. Risken är dessutom stor, menar TCO, alt en sådan återköpsrält används av företagsledningen för alt påverka inflytandeslmkluren i företaget.

Patent- och registreringsverket, slutligen, finner inte något skäl atl på denna punkt ändra nuvarande lagstiftning.

5.1.3 Offentligt och kollektivt ägande

Ägamtredningen anser all oflFenlligl och kollektivt aktieägande ökar mångfalden i näringslivets riskkapilalförsörjning och medför en bred prövning av olika investeringsprojekt. OflFenlligl och kollektivt aktieägande utgör därför, enligt utredningens mening, ett belyddsefukl komplement lik del privata ägandet.

Landsorganisationen instämmer i utredningens slutsats och påpekar samtidigt att del finns fler skäl än de som utredningen anfört för oflFenlligl och kollektivt ägande.

Svenska Arbetsgivareföreningen anser all del oflFentliga och kollektiva
aktieägandet reducerar hushållens och de privata företagens utrymme för
sparande och aktieägande. Arbetsgivareföreningen anser inte att oflFenlligl
och kollektivt ägande leder till ökad mångfald och konkurrens, ulan lill
ägarkoncentration. 219

Inte heller Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund Prop. 1989/90:88 eller Svenska Bankföreningen ser del kollekliva ägandet som ell betydelsefullt komplement till del privata ägandet. Organisationerna anför att del endast är om resurserna fördelas efter marknadsmässiga gmnder som en optimal förvaltning av näringslivels tillgångar kan ske med en erfoderiig tillgång på riskvilligt kapital som följd. Enligt organisationema är del framför allt genom privat ägaransvar möjligt all upprätthålla effektiviteten i förelagen och därmed erhålla ett maximall bidrag till samhällsekonomin.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser all statligt ägande bör förekomma endast i särskilda fall.

Svenska Handelskammarförbundet framhåller all del offentliga och kollektiva ägandet nått en sådan nivå att del kan hämma näringslivets eflFeklivilel och utveckling.

AB Investor och Förvaltnings AB Ratos delar inte utredningens uppfattning all off"entligl eller kollektivt ägande, generellt sett, utgör ell belyddsefukl komplement till del privata ägandet.,

Ägamtredningen anser också alt minoritelsaktieposler i större statliga företag bör bli föremål för marknadsnotering om inte särskilda skäl talar emot detta.

Aktiefrämjandet instämmer med utredningen i denna fråga.

Tjänstemännens Centralorganisation har ingenting alt erinra mol förslaget när del gäller förelag, för vilka del saknas vägande motiv för statligt ägande.

Även Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser all minoritetsposter i större statliga förelag bör bli föremål för marknadsnotering. Förbundet förespråkar dessutom en total utförsäljning av statliga förelag som drivs med lönsamhelskrav och i konkurrens med andra förelag.

Del offentliga och kollekliva ägandet bör enligt Svenska Handelskam-marförbundets mening minskas. 1 stället bör fysiska personers direktägande stärkas. I linje härmed tillstyrker handelskamrama all aktier i statliga förelag i ökad utsträckning blir föremål för utförsäljning och marknadsnotering.

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen anser all hela företagsenheter, liksom vissa aflförsdrivande verk, bör privatiseras om del är företagsekonomiskt motiverat.

Landsorganisationen skriver atl verkligheten har kommit i kapp och
förbi förslaget. LO fortsätter: "Förbundet har följt denna utveckling med
blandade känslor. Å ena sidan kan man, som utredningen, hävda atl flera
ägare i sig innebär bättre kontroll av ledningen och därigenom komplet
terar staten på ell för bolagen positivt sätt. Å andra sidan kan också sägas,
all när statliga företag, som ofta har ell förlusttyngl förflutet, äntligen
blivit lönsamma och således attraktiva på börsen, ska dessa inte omedel
bart säljas ut lill privata intressenter. Åtskikiga tiotals miljarder kronor har
faktiskt pumpals in av skaltebetalamas pengar i de statliga förelagen under
krisåren. Därför borde nu också den framlida avkastningen lill fullo tillfal
la skattebetalarna och inte de privata intressena. Många statliga företag
har en gång i liden lillkommil av regional- och arbelsmarknadsmoliv och
de bör också, enligt förbundels mening, förbli i statlig ägo. Marknadsnote- 220

ringar av smärre aktieposter förändrar i och för sig inte detta faktum, utan Prop. 1989/90:88 kan i bästa fall få en vitaliserande inverkan på ledningen."

5.1.4 Utländskt ägande

Utredningen anser all del ökade utländska intresset för den svenska aktiemarknaden bidragit lill en pluralism i riskkapilalförsörjning och övervakning i svenskt näringsliv. Utredningen anser dock all de begränsningsregler som gäller belräflfande utländska förvärv av stora andelar i enskilda förelag bör kvarstå.

Statens industriverk delar utredningens uppfattning att det ökade utländska aktieägandet är positivt. SIND framhåller all ell utländskt minoritelsägande avsevärt underlättar försörjningen med riskkapital för de större förelagen.

Statens pris- och konkurrensverk anser all del, med tanke på EG, från svenskt håll inte kan ställas de krav som utredningen gör på all de begränsningsregler som gäller beträflFande utländska förvärv av stora andelar i enskilda företag bör kvarstå. Statens pris- och konkurrensverk anser inte heller all del är av nationellt intresse all de allra största förelagen förblir i svensk ägo.

Svenska Handelskammarförbundet ställer sig också positivt lill del ökade utländska aktieägandet, men delar inte utredningens uppfattning all de begränsningsregler som gäller beträflFande utländska förvärv av stora andelar i enskilda förelag bör kvarstå. Förbundet hävdar all del för svenska förelag är utomordentligt betydelsefullt atl via företagsförvärv kunna etablera sig i andra länder och all del från reciprocilelssynpunkl är viktigt all utländska förelag på motsvarande sätt kan etablera sig i Sverige. Av särskild vikt är all anpassa de svenska reglema till utvecklingen inom EG, enligt förbundet.

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen anser, i likhet med Svenska Handelskammarförbundet, alt den svenska lagstiftningen om bl. a. utlänningars rätt atl förvärva aktier i svenska förelag bör anpassas till EG-normema. Samma ståndpunkt redovisar Svenska Arbetsgivareföreningen.

Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) instämmer i utredningens positiva inställning till utländskt ägande, men betonar samtidigt viklen av ätt förhållandel lill EG i detta sammanhang kontinuerligt bevakas. SFF anför alt de svenska begränsningsreglerna knappast kan bibehåkas vid en fortsatt västeuropeisk integration.

Aktiefrämjandet uttrycker sig i liknande ordalag som SFF. Akliefrämjandet tillägger all EG kräver att på en lill EG anpassad svensk aktiemarknad får inga placerare från EG diskrimineras som ägare. Det innebär all alla aktier måste göras fria. Om man vill skydda vissa företag kan dessa inte utnyttja aktiemarknaden som kapitalkälla.

Bankinspektionen håller med utredningen om att del för närvarande
inte finns något skäl all ändra begränsningsreglema för utlänningars för
värv av aktier i Sverige. I vad mån en översyn av reglerna senare bör ske
får bl. a. kommande förhandlingar med EG utvisa. 221

Tjänstemännens Centralorganisation betonar att det ligger i nationens Prop. 1989/90: intresse all de allra största företagen förblir i svensk ägo och Landsorganisationen ifrågasätter humvida det utländska aktieägandet fört något positivt med sig fömtom all del bidragit lill pluralismen. LO anser alt de utländska aktieägarna visat en osedvanlig instabilitet.

5.2 Den ökade koncentrationen i ägarstrukturen

Ägamlredningens kartläggning visar all koncentrationen i de svenska storföretagens ägarstmktur genomsnittligt sett ökat kraftigt under 1980-talel.

Utredningen anser del inte vara möjligt all fastställa en för samtliga förelag ideal koncentrationsgrad i ägar- och inflytandeslmkluren, men menar all en viss koncentration ofta är en fömtsättning för en fungerande resursövervakning i företagen. Förekomsten av starka ägare i enskilda förelag slår enligt utredningens mening inte i strid med strävan efler många riskkapitalkällor i ekonomin med en inbördes variation i fråga om kompetensområde, placeringsinriktning, tidshorisont och riskbenägenhel.

5.2.1 Rösträttsbegränsningar vid bolagsstämman

I linje med detta resonemang finner utredningen inte skäl för den i aktiebolagslagen 9 kap 3 § upptagna regeln atl ingen aktieägare får utöva rösträtt för mer än en femtedel av del vid stämman företrädda antalet aktier, såvida inte annat föreskrivits i bolagsordningen. Om inte annal föreskrivs i bolagsordningen bör enligt utredningens mening varje ägare vara berättigad all rösta för del fuka antalet av honom företrädda aktier.

Utredningens slutsats på denna punkt delas av Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Patent- och registreringsverket, Sveriges Föreningsbankers Förbund, AB Investor, Förvaltnings AB Ratos, Svensk Industriförening och Svenska Meiadindustriarbetareförbundet.

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen har ingenting alt erinra mot utredningens slutsats, men påpekar all en sådan förändring kan medföra maktförskjutningar i vissa företag och att de problem som hänger samman därmed bör lösas i särskilda övergångsbestämmelser.

Fullmäktige i Sveriges riksbank anser all gränsen för enskilt ägande i svenska banker bör sällas vid 20% av aktiekapitalet och all en yttersta gräns för röslrällsulövandet bör fastställas, lämpligen vid 10% av det på stämman företrädda antalet aktier.

5.2.2 Aktier med olika röstvärde

Frågan om koncentrationen i de enskilda förelagens inflytandestmktur är,
enligt ägamtredningen, nära kopplad lill förekomsten av aktieslag med
skilda röstvärden. Utredningen menar all en teoretiskt rimlig utgångs
punkt för fördelningen av det totala röstetalet bland bolagels ägare är all 222

röslandden för varje ägare slår i proportion lill risklagandel och all en Prop. 1989/90:88

sådan ordning approximativt uppnås om varje aktie tilldelas samma

röstvärde.

Utredningen anser emellertid samtidigt del vara av vikt all mindre och expanderande förelag med bibehållen inflytandestmktur kan erhålla riskkapital från aktiemarknaden och att större förelag har möjlighet alt anskaffa kapital på utländska aktiemarknader utan all den svenska kontrollen går förlorad. Vid en samlad bedömning förordar utredningen därför inte någon förändring av bestämmelsema rörande aktiebolags möjligheter all emillera aktier med olika röstvärde.

Bankinspektionen instämmer i ägamlredningens slutsats och samma inställning har Försäkringsinspektionen, Statens industriverk. Patent- och registreringsverket. Fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, AB Investor, Förvahnings AB Ratos samt Svensk Industriförening.

Även Sveriges Föreningsbankers Förbund delar utredningens slutsats, men med reservationen all en fortsall integration med EG möjligen kan tvinga fram en annan ståndpunkt.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund föreslår all frågan blir föremål för ytterligare utredning i en kommande översyn av aktiebolagslagen, med syfte atl få lill stånd en större överensstämmelse mekan ägande och inflytande och en anpassning lill motsvarande regler utomlands.

Svenska revisorsamfundet SRS skriver all nuvarande ordning är otillfredsställande men atl nackdelama med ell upphävande av diflFerenlie-ringen är så stora all andra vägar bör prövas i första hand.

Tjänstemännens Centralorganisation anser all alla aktier i princip ska ha samma röstvärde, men anser samtidigt all anförda motiv för en röstvär-desdiflFerentiering har bäring i dagens läge.

Statsanställdas Förbund anser alt skälen mol röstvärdesdiflFerentiering är, all den bidrar lill den privata ägarkoncentrationen i näringslivet. Ledningen av bolaget hamnar dessutom i händema på personer, vilka inte lar en mot deras makt svarande risk, tillägger förbundet. Härigenom har den kontrok av maktutövningen som borde finnas blivit lidande. Motiveringen all förelag med bibehållen inflytandestmktur skall kunna anskaffa kapital på utländska marknader godtas inte av Statsanställdas Förbund.

Svenska Metallindustriarbetareförbundet ser andra möjligheter all garantera fortsatt svensk kontroll över ell bolag än genom röstvärdesdiflFerentiering, som de anser diskriminerar även mellan svenska aktieägare.

Statens pris- och konkurrensverk anför all de skillnader i röststyrka som idag föreligger mellan olika aktier kan förslärka del koncentrerade inflytandet och leda till icke önskvärda eflFekter för konkurrensförhållandena.

Småföretagens Riksorganisation förespråkar inte någon minskning av
röslvärdesdiflFerenlieringen. För all underlätta riskkapilalförsöijningen lill
småföretag bör i stället en ökad diflFerenliering för dessa förelag övervägas,
då ägarkonlrollen många gånger är en fömtsättning för att företagaren ska 223

vilja la tillvara möjligheten till expansion. Organisationen föreslår därför Prop. 1989/90:88 atl regeringen utreder fömtsättningar för införandet av aktier/ägarkapilal utan rösträtt, särskilt utformat med tanke på de små förelagen.

5.2.3 Begränsningar i institutionella ägares rätt att förvärva aktier

Ägamtredningen uppmärksammar också de legala begränsningar som uppställts i fråga om vissa inslilulioneka ägares aktieinnehav i enskilda förelag. Enligt utredningens mening kan den samlade eflFeklen av dessa begränsningar bli all resursövervakningen i förelagen försvagas.

Utredningen redovisar mot denna bakgmnd en positiv inställning lill del förslag lill höjning av gränsen för försäkringsföretags andel av röstetalet i enskilda förelag som framlagts av försäkringsverksamhetskommittén. Utredningen anser all en sådan höjning förbättrar fömtsättningama för etl aktivt utövande av ägarfunktionema.

Statens pris- och konkurrensverk delar utredningens slutsats all legala begränsningar för vissa insliluliondla ägares aktieinnehav kan leda lill en försvagad resursövervakning i förelagen. Enligt verkets mening är därför en vidgning av de institutionella ägamas möjligheter all utöva en mer aktiv ägarrok angelägen.

Aktiefrämjandet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund delar helt utredningens uppfattning och delsamma gör Svenska Försäkringsbolags Riksförbund.

Enligt Försäkringsinspektionen kan gränsen för försäkringsbolagens andel av röstetalet i ell enskilt företag vidgas, ulan all detta leder till ell förelagaransvar som står i strid med nuvarande tolkning av försäkringsrörelselagens, under fömtsättning att en gräns också sätts för den innehavda andelen av aktiekapitalet.

Sveriges Advokatsamfund anser del vara av stort värde all vända sig lill många olika placerare när det gäller all trygga kapilallillförsdn i expanderande förelag. Försäkringsbolagen är härvid lämpliga delägare eftersom de dels lill sig ofta knutit personer med lång industriell erfarenhet, dels företräder ett långsiktigt och uthålligt ägande. Det är också värdefullt för de berörda förelagen alt få del av försäkringsbolagens erfarenhet av kapitalmarknadens funktion. Samfundet instämmer därför i utredningens slutsats.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser all en höjning av gränsen för försäkringsföretagens andel av röstetalet i enskilda företag inte bör ske ulan vidare. Till att börja med bör andra ägarkategorier på marknaden, främst enskilda aktieägare, ges skattemässiga villkor som bättre ansluter lill försäkringsbolagens. Vidare fömlsäller förslaget all försäkringsbolagen är beredda all la på sig ell större kontrokägaransvar, enligt SARF. Förbundet anser all de stora svenska försäkringsbolagens innehav kan leda lill en viss, oönskad, maktkoncentration och en oförmåga all agera flexibelt på marknaden. Försäkringsbolagen borde därför, enligt SARF, stimuleras lill

all dela upp sin aklieförvaltning på flera självständiga eirheter.

224

5.3 Det ökade antalet kontrollägarskiften samt bruket av Prop. 1989/90:88

ömsesidigt och cirkulärt aktieägande

5.3.1 Kontrollägarskiften

Utredningens kartläggning visar att ett mycket stort antal kontrollägarskiften ägt rum bland de svenska storföretagen under 1980-talet och att dessa ägarskiften i allt större utsträckning kommer till stånd genom oflFentliga uppköpserbjudanden. Utredningen anser att möjligheten till konlrollägar-skiften representerar en viktig del i den utvärdering av förelagens resursutnyttjande som sker via aktiemarknaden. Utan denna möjlighet skulle aktiemarknadens betydelse för resursövervakningen, enligt utredningens mening, minska.

Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges industriförbund. Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund delar utredningens ståndpunkt.

Tjänstemännens Centralorganisation delar i huvudsak utredningens slutsatser i denna fråga, men anser all det finns en risk för skadlig makt- och ägandekonceniration till enskilda företag om företagsuppköpen blir alltför omfattande. TCO hävdar att en åtgärd som allmänt skulle kunna fungera balanserande mol en ökad ägarkoncentration vore all ge de fackliga organisationerna möjlighet till ökad insyn och inflytande i samband med större ägarförändringar i företagen.

5.3.2 ömsesidigt och cirkulärt aktieägande

Utredningen anser att ett ur inflytandesynpunkl omfattande ömsesidigt eller cirkulärt aktieägande kan försämra förutsättningarna för näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga. Utredningen anser att statsmakterna noga bör följa den fortsatta utvecklingen av dessa ägarförhållanden och överväga en begränsande lagstiftning på området efler förebild från andra länder.

Bankinspektionen anser att del omfattande ömsesidiga och cirkulära aktieägandet kan ha en negativ inverkan på näringslivets utvecklingsmöjligheter samt, såvitt avser aktiemarknadsbolag, försämra marknadens tilltro till företagen. Bankinspektionen instämmer i att utvecklingen av denna typ av ägarförhållanden bör följas och att begränsningsregler bör föreslås om behov uppslår.

Svenska revisorssamfundet anser det angelägel att överväga regler som begränsar icke önskvärt ömsesidigt och cirkulärt aktieägande.

Sveriges Advokatsamfund delar uppfattningen all utvecklingen bör följas av statsmakterna.

Patent- och registreringsverket anser att lagstiftning för att begränsa ömsesidigt och cirkulärt ägande är behövlig för all undvika all ärenden som normalt skulle avgjorts på bolagsstämman i stället görs upp mellan respektive styrelse i de berörda bolagen.

Tjänstemännens Centralorganisation instämmer i alt en begränsande 225

15 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 88

lagstiftning bör införas. Det ömsesidiga ägandet kan i vissa fall försvåra Prop. 1989/90:88 det fackliga inflytandet i företagen på grund av all ägarinflytandet är begränsat eller otydligt, anför TCO.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att en kommande aktiebolags-utredning bör ges i uppdrag att utreda en begränsande lagstiftning på området efter förebild från andra länder.

"Som situationen ser ul f n. används inte bara korsägandet utan också ask-i-ask ägande och röstvärdesdiflferentiering för all garantera vissa ägar-och direktörsgruppers kontroll av företag och koncerner. Om lagstiftning skulle visa sig nödvändig bör den därför la sikte på alt hindra förekomst av alla sådana förekommande typer av maklinslrument, anför LO.

Aktiefrämjandet uppfattar inte frågan som ell fullt lika stort problem som utredningen, då alla former av ömsesidigt aktieägande inte är industriellt omotiverat och de flesta former av korsvist ägande upplöses då ägaren har behov av kapital.

Svenska Handelskammarförbundet delar inte utredningens slutsats. Svenska Handelskammarförbundet anser inte att del finns några ägarar-rangemang av sådan storiek i Sverige alt det skulle kunna få konsekvenser för förelagens utveckling och efrektivild. Enligt Svenska Handelskammarförbundet finns inte några indikationer på att existerande ägarsamband skulle ha haft negativa konsekvenser för förelagen i fråga. Tvärtom har flertalet förelag med sådana ägarrelationer varit utomordentligt framgångsrika, hävdar handelskamrarna.

Kunskaperna om hur olika former av ägande påverkar eflFektivitelen i näringslivet är ännu så rudimentära all de inte kan läggas till grund för lagstiftning skriver Svenska Fondhandlarföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska Bankföreningen. Sveriges Föreningsbankers Förbund finner inte heller några starka skäl för att ändra nuvarande regler.

5.4 Utredningens övriga synpunkter

5.4.1 Översyn av rättsreglerna för finansiella instrument

Utredningen anser all de rättsregler som gäller för olika typer av finansiella instrument som kan omvandlas till eller ger rätt till nyteckning av aktier bör ses över i syfte all undanröja möjligheter att kringgå i aktiebolagslagen uppställda regler.

Svenska revisorssamfundet SRS, Svenska FondhandlareJÖreningen, Sveriges industriförbund och Svenska BankJÖreningen delar utredningens uppfattning.

Akliemarknadsnämnden anser att översynen inte bör begränsas lill frågor förknippade med i aktiebolagslagen uppställda regler. Även regler utanför delta område kan enligt nämnden vara av intresse. Som exempel nämns att i nämndens verksamhet aktualiserats frågan hur man från "insidersynpunkt" skall se på ett bolags förvärv av teckningsoptioner som bolaget utgivit.

Bankinspektionen instämmer i utredningens uppfatling, att en översyn
bör göras av de rättsregler som gäller för instrument som ger rätt till 226

nyteckning av aktier med hänsyn till alt de används i stor omfattning och Prop. 1989/90:88 kan förändra ägarstrukturen i bolagen. I likhet med utredningen anser Bankinspektionen också all dessa instrument bör ges samma ofFentlighet som aktier genom atl noteras i aktiebok eller på liknande sätt.

Patent- och registreringsverket ställer sig positivt lill en översyn av reglerna rörande aktiebolags återköp av konvertibla skuldebrev. Enligt Patent- och registreringsverkels mening bör i vissa hänseenden konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt saml konvertibla vinstanddsbevis rättsligt sett betraktas som aktier och en förteckning motsvarande aktiebok föras för dessa värdepapper. Vidare bör förelagens möjligheter till återköp av dylika finansiella instrument begränsas på samma sätt som gäller återköp av aktier.

5.4.2 Företagens redovisning av aktieinnehav

Utredningen anser atl samtliga akliemarknadsföretag bör åläggas atl i sina årsredovisningar informera om större ägares innehav av röst- och kapitalandelar. 1 den mån del mellan det redovisande företaget och någon av dessa ägare föreligger ell ömsesidigt ägande anser utredningen all detta särskilt skall anges i årsredovisningen.

Utredningen anser vidare att samma oflFenllighel som i dag genom aktieboken föreligger rörande innehav av aktier bör gälla beträflFande finansiella instmment som kan omvandlas till eller ger rätt lill nyteckning av aktier, exempelvis konvertibla skuldebrev och oplionsbevis förenade med rätt till nyteckning av aktier.

Utredningen finner det också angelägel all varje form av juridisk person som äger aktier eller andelar i företag åläggs att årligen specificera större innehav i årsredovisning eller annan handling. En sådan specifikationsskyldighet bör enligt utredningen omfatta även konvertibla skuldebrev, konvertibla vinstandelsbevis och optionsbevis förenade med rätt till nyteckning av aktier.

Tjänstemännens Centralorganisation och Försäkringsinspeklionen tillstyrker kravet på oflFenllighel och informaiion om större ägares innehav av aktier, konvertibler o. dyl.

Patent- och registreringsverket föreslår all informationskravet ska gälla även bolag som ej är aktiemarknadsbolag. Bokföringsnämnden är av samma åsikt.

Även Bankinspektionen tillstyrker att ägarförhållandena i svenska storföretag i ökad utsträckning bör redovisas öppet. För att få en enhetlig praxis för alla aktiebolag bör man överväga att införa en bestämmelse härom i aktiebolagslagen. Såvitt avser aktiemarknadsbolag kan denna fråga också lösas genom inregistreringskontraktel med fondbörsen, tillägger Bankinspektionen.

All de svenska storföretagen ska informera om ägar- och inflytandeför
hållandena anser även Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Industri
JÖrbund och Svenska Bankföreningen, men organisationerna anser det
däremot inte motiverat att införa lagstiftning på området. Denna informa
tion bör lämnas på frivillig basis anser organisationerna. 227

Riksdagen fastställde år 1988 gmnderna för trafikpolitiken på 1990-talel. Prop. 1989/90:88 Det övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och Bilaga 2 näringslivet i landels olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Det övergripande målet har vidareutvecklats i fem delmål som gäller tillgänglighet, eflFeklivilel, säkerhet, god miljö och regional balans.

Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut skall samhället vidare ha ansvaret för att de trafikanläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande. Staten skall ha ett särskilt ansvar för sådana trafikanläggningar som svarar mot nationella och internationella transportbehov. Utbyggnaden och vidmakthållandet av de trafikanläggningar som drivs i statlig regi och för vilka det utgår betydande statsbidrag skall grundas på samhällsekonomiska bedömningar.

Planering av och beslut om investeringar och underhåll av infrastrukturen skall enligt del trafikpolitiska beslutet i princip vara organisatoriskt åtskilda från beslut som rör själva produktionen av transporterna. Statsmakternas beslut om fördelning av resurser mellan de olika trafikgrenama skall bygga på en samordnad och långsiktig invesleringsplanering. Ansvaret för den löpande planeringen och förvaltningen av den statliga infrastrukturen skall dock så långt möjligt decentraliseras och delegeras. Utvecklingsarbetet rörande metoder och underlag för den samordnade investeringsplaneringen skall drivas vidare.

Det trafikpolitiska beslutet innebar alt det samhällsekonomiska planeringssystemet för vägar delvis förändrades. Planeringssystemet för investeringar i länsvägar utvidgades i beslutet lill alt omfatta även länsjärnvägar och kolleklivlrafikanläggningar. För järnvägen introducerades ett nytt planeringssystem baserat på samhällsekonomiska principer.

Genom det trafikpolitiska beslutet fick vidare trafikhuvudmännen ansvaret för all lokal och regional kollektivtrafik. Ansvaret har kompletterats med bättre möjligheter för irafikhuvudmannen alt medverka vid prioriteringen mellan olika typer av transportmedel. Till följd av inrättandet av anslaget Byggande av länstrafikanläggningar har fömtsättningarna förbättrats för all infrastmkturen i länen skall kunna utvecklas efter de lokala och regionala behoven. Avvägningen mellan investeringar i olika ändamål skall baseras på samhällsekonomiska överväganden och besluten om enskilda objekt samt avvägningar mellan dessa skall som tidigare ske på lokal och regional nivå.

Avregleringen inom irafikseklom har genomförts stegvis. Genom riksdagsbeslut år 1985 sker upphandlingen fr. o.m. den 1 juH 1989 av den lokala och regionala kollektivtrafiken genom anbudsförfarande i fri konkurrens. Som följd av det trafikpolitiska beslutet år 1988 slopades bl. a. behovsprövningen för en del av kollektivtrafiken på väg. Avregleringen av laxilrafiken genomförs den 1 juli 1990.

I riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 angavs alt transportsystemet skall utvecklas så all en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.

För all delta mål skall kunna förverkligas fattade riksdagen samtidigt
beslut om strategi och ålgärder. Huvudstrategin är alt ställa krav på 230

fordonens konstmktion så att avgasutsläpp och buller reduceras till nivåer Prop. 1989/90:88

som människan och naturen långsiktigt klarar. Utöver denna huvudstrategi Bilaga 2

- att rena vid källan - ingår också andra ålgärder, bl. a. ökat stöd till FoU,

förbättrad planering och utbyggd infrastmktur saml ålgärder vad gäller

trafikplaneringen.

När del gäller infrastmkturens utformning från miljösynpunkt ställs del krav på hur nya vägar och trafikanläggningar skak utformas. Del har bl. a. för detta ändamål införts krav på miljökonsekvensbeskrivningar i vägplaneringen.

Till de övergripande frågorna för bättre miljö hör fördelningen av trafiken på olika transportslag. All utveckla konkurrenskraftiga kombinerade landsvägs- och jämvägstransporter är fördelaktigt från miljösynpunkt. Av särskild vikt är att i storstäderna tillgodose såväl miljökrav som framkomlighetskrav.

Det trafikpolitiska beslutet lade fast övergripande mål, vissa planerings-fömtsättningar saml organisationen och ansvarsfördelningen inom infra-simkturområdet. Vidare gmndlades etl samhällsekonomiskt synsätt för planeringen av drift och investeringar inom järnvägssektorn. Vägsektom tillämpar detta synsätt i planeringen sedan tidigare.

En utvärdering av riksdagens trafikpolitiska beslut skak ske år 1992. Del är mot denna bakgmnd för tidigt all nu ta ställning till utformningen av trafikpolitiken i alla dess delar efter år 1992. Somjag inledningsvis konstaterade kommer det inte vara möjligt all under överskådlig lid anslå nödvändiga resurser till infrastmkturen över statsbudgeten. De resursbehov inom olika delar av infrastmkturen som redovisats av berörda myndigheter är samtidigt mycket stora.

Mot denna bakgmnd bör dock redan nu slås fast all en vidareutveckling av nuvarande planerings- och finansieringsformer bör ske i syfte all långsiktigt trygga infrastmkturen i ell näringspolitiskt perspektiv. Jag avser därmed en vidareutveckling av bl.a. den samordnade investeringsplaneringen för att möjliggöra atl de resurser som allokeras lill infrastmkturen används på etl eflFektivl sätt samt all finna former för avgiftsfinansiering och en ökad direkt medverkan av näringslivet i finansieringen av infrastmkturen.

För all delta ska bli möjligt kan del komma att bli nödvändigt att göra vissa förändringar av nuvarande fömtsättningar för trafiken. För järnvägen kan del t. ex. i framliden komma alt bli aktuellt all öppna möjligheten för olika intressenter all investera i, äga och driva nya jämvägslinjer. Jag vik i detta sammanhang erinra om det beslut regeringen fattat i samband med uppdraget lill banverket om att förhandla fram en finansieringslösning för Arlandabanan som inte belastar statsbudgeten. I uppdraget ges möjligheten att utforma en finansieringslösning där altemativt huvudmannaskap för såväl banan som trafiken kan övervägas. Sveriges ullandsberoende liksom utvecklingen inom EG kommer också atl ställa krav på utveckling av infrastmkturen saml på formema för driften av densamma.

För vägsektom kan också komma all ställas krav på vissa modifieringar
av nuvarande regler vad gäker t. ex. rätten all äga och la ul avgifter för
vägar och broar. 231

ringsnivån under 1980-talet har sammantaget varit lägre än under 1970- Prop. 1989/90:88 talet räknat i fasta priser. En internationell jämförelse visaratt i de länder i Bilaga 2 Europa som ingår i den permanenta europeiska Iransportministerkonfe-rensen (CEMT), har också tendensen i genomsnitt varit sjunkande investeringar i transportinfrastrukturen under 1970- och 1980-talen.

Den successivt minskade nivån i Sverige beror huvudsakligen på lägre investeringar i såväl statliga som kommunala vägar. En omfördelning har skett från investeringar till underhåll inom en totalt sett oförändrad ram.

Under senare delen av 1980-lalet har investeringarna i järnvägar varit i stort sett oförändrade. Frånsett vissa speciella utbyggnadsprojekt, har emellertid järnvägsinvesteringarna i huvudsak innefattat spåruppmslning och endast i mindre utsträckning avsett ny- eller ombyggnad av banor.

Investeringarna i sjöfart främst i hamnar och farleder har minskat under 1980-talet. Investeringar i luftfart främst flygplatser har varierat kraftigt under perioden beroende på förekomsten av enskilda stora objekt. Investeringar i telekommunikationer har ökat konstant under hela 1980-talel.

Konsekvenserna av eftersatt underhåll och begränsade investeringar inom väg-, järnvägs- och kollektivlrafikområdet är myckel allvarliga och medför på lång sikt att kapitalet inte kan bibehållas. Om denna process får gå alltför långt kommer ålerställningskoslnaderna att bli större än motsvarande underhållskostnader över en längre period.

De sektorer som televerket, postverket, luftfartsverket och sjöfartsverket svarar för har klarat att finansiera erforderiiga investeringar, även beaktande att kraven inom dessa delsektorer också är omfattande. En viktig förklaring är att berörda verk har möjlighet all finansiera drift- och underhållsutgifter samt investeringar med avgifter från användarna.

1 1988 års trafikpolitiska beslut redovisades atl de underhålls- och investeringsbehov som finns vad gäller infrastrukturen inom väg- och järnvägssektorn till år 2000 är mycket omfattande. I det följande kommer jag att redovisa berörda verks bedömningar av resursbehoven bl.a. utifrån näringspolitiska utgångspunkter. Objekten som ingår i behovsbedömningen syftar bl.a. till alt säkerställa en tillfredsställande godstransportförsörjning, förbättra möjligheterna att arbetspendla samt möjliggöra snabba interregionala persontransporter. Det är viktigt att notera att dessa bedömningar har gjorts av bl.a. vägverket och banverket samt att någon övergripande bedömning av vad som från samhällets synpunkt är en realistisk ambitionsnivå för resp. trafikslag inte kan göras utan att en mer utvecklad samordnad investeringsplanering kommit till stånd och satts in i ett totalt ekonomiskt sammanhang.

Skälen för min bedömning: Regeringen konstaterade i föregående års budgetproposition att det med hänsyn till samhällsekonomin inte var möjligt att anvisa medel lill väg-och järnvägssektorn i den omfattning som resp. verk begärde (prop. 1988/89:100 bil. 8). Detta förhållande gäller alltjämt.

För sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer har det varit möjligt
att upprätthålla en högre investeringsnivå. Jag avser därför att i det följan
de mer i detalj redovisa resursbehoven inom väg- och järnvägsseklorerna 233

samt kollektivtrafiken, som de beskrivs av vägverket och banverket, men Prop. 1989/90:88
endast översiktligt redovisa utvecklingen inom de övriga sektorerna. Bilaga 2

3.1 Resursbehoven inom vägsektom

Vägverket har redovisat resultatet av den behovsinventering som gjorts med anledning av upprättandet av nya planer för byggande av riksvägar resp. länstrafikanläggningar. Jag kommer nedan att översiktligt behandla denna behovsinventering som gäller perioden till år 2000.

Driftarbelen (förbällringsinsalser)

Driftarbelen är sådana insatser som måste göras för att vägnätet skall kunna trafikeras. Exempel på sådana insatser är vinlerväghållning, skyltning, hyvling av grusvägar m.m. Underhållsarbeten å andra sidan är sådana åtgärder som krävs för att vägkapitalet skall kunna vidmakthållas och för atl vägnätets nuvarande tekniska standard skall kunna upprätthållas.

Vägverket genomför årligen tekniska undersökningar av vägarnas beläggning. Vid den senaste undersökningen konstaterades betydande skador på beläggningen i form av spårbildning, ojämnheter och krackderingar. Dessutom måste stora delar av brobeståndel ses över saml dikning genomföras.

Regeringen beslutade under år 1989 att 300 milj. kr. ur 1990 års anslag i förväg skulle få användas för all höja kvaliteten i 1989 års beläggningsverksamhet. Detta har inneburit att eftersläpningen av underhållet har minskal med motsvarande summa och att det enligt vägverket för närvarande uppgår till ca 5 200 milj. kr. under en tioårsperiod.

De inventerade behoven av förbättringsarbeten uppgår enligt vägverket för samma period till 21000 milj. kr. Drifts- och underhållsresurserna behöver alltså enligt verkets behovsinventering öka med 2 600 milj. kr. per år.

Bärighetshöjande åtgärder

Vägverket har betonat vikten av all medel anvisas i en sådan omfattning att den minskning av produktionsvolymen som den onormalt höga kostnadsutvecklingen inom bygg- och anläggningssektorn gett upphov till kan återhämtas. Vidare pekar vägverket på - att inom ramen för det fastställda programmet inga medel haranvisals för demindre vägarna utanför de län som berörs av programmet. Detta skulle enligt vägverket få till följd att olika viktbestämmelser i framtiden skulle komma att gälla i olika delar av landet. Av denna anledning har vägverket föreslagit etl kompletterande bärighetsprogram avseende ca 1 300 broar till en kostnad av ca 7 000 milj. kr.

Byggande

Inför arbetet med planerna för riksvägar resp. länstrafikanläggningar har
behovsinventeringar genomförts i de olika länen. Under detta arbete har 234

länsstyrelsema tillsammans med övriga intressenter i länen uppskattat de Prop. 1989/90:88 totala resursbehoven för dessa investeringar. En översiktlig sammanställ- Bilaga 2 ning redovisas i följande tabell:

Riksvägar 65 000 milj. kr

Länstrafikanläggningar 60000 milj. kr

varav länsvägar 33000 milj. kr

länsjärnvägar* 5000 milj. kr

kollekliv- 22000 milj. kr

trafikanläggningar*

Summa riket 125000 milj. kr

* Se vidare avsniu 3.3 Kollektivtrafiken

Ell sätt atl belysa behovet av investeringar är enligt vägverket att utgå från atl vägnätels realvärde skall vidmakthållas. Detta innebär all de årliga investeringarna skall vara lika stora som de årliga avskrivningama. För perioden år 1991 till år 2 000 uppgår avskrivningarna på det statliga vägnätet lill totalt 37 000 milj. kr. Till detta kommer de åriiga avskrivningarna på investeringarna inom länslrafikanläggningar. Den mellanskillnad som uppslår mellan de redovisade behoven och de sammanlagda avskrivningarna under perioden förklaras dels av kraven på kapacitetsökning som följer av de senaste årens kraftiga Irafiktillväxl, dels de ökade krav som dagens samhälle ställer på väghåkaren från miljösynpunkt samt näringslivets behov av snabba och säkra transporter. Av delta följer enligt vägverket att en investeringsnivå som motsvaras av de årliga avskrivningarna på sikt kommer all leda till en sänkt Irafikslandard. Delta kommer i sin tur att hämma eflFektivitelen och säkerheten i transportsystemet.

1 den behovsinventering som vägverket har redovisat kan en nivå identifieras (nivå 1) som innebär en för vägnätet oförändrad teknisk standard för den del av vägnätet som anses vara av särskild näringspolitisk betydelse. En sådan ambition kräver en årlig real utökning av resurstilldelningen med ca 5000 milj. kr.

En högre resursnivå som dessutom ger möjlighet att bygga bort vissa flaskhalsar i transportsystemet kan identifieras som nivå 2. Denna investeringsnivå ger bl.a. reducering av höjd- och breddrestriktioner på det lågtrafikerade vägnätet. Vidare kan med denna resursinsats geometriska begränsningar, t. ex. svårare kurvor o. dyl. reduceras. Dessutom kan några större förbifarter byggas.

Vid resursnivå 2 kan hela vägnätets nuvarande tekniska standard vidmakthållas, men vid prioriteringen av olika investeringar fömtsätts att särskild hänsyn tas till näringslivets behov på bekostnad av ålgärder för det övriga trafikarbetet. Resursanspråken med denna ambitionsnivå uppgår till 6 500 milj. kr. per år utöver nuvarande resurstilldelning.

235

3.2 Resursbehoven inom jäm vägssektorn Prop. 1989/90:88

Bilaga 2 Genom 1988 års trafikpolitiska beslut delades SJ i etl affärsverk för trafiken, SJ, och i en myndighet för infrastmkturen, banverket. Samtidigt delades bannälel upp i slomjämvägar och länsjämvägar med undantag för malmbanan och inlandsbanan. På stomnätel har SJ för närvarande som huvudregel trafikeringsrällen lill såväl person som godslrafik. För länsjärnvägama gäller att rätlen all bedriva persontrafik ligger hos Irafikhuvudmannen.

Enligt den nya rollfördelningen skall SJ driva person- och godstrafik på ell aflförsmässigt och lönsamt sätt. På uppdrag av staten bedriver SJ mot ersättning långväga persontrafik som har en klar regionalpolitisk betydelse men som inte är aflTärsmässig. SJ kan också på entreprenad ål trafikhuvudmännen svara för lokal och regional trafik. SJ har trafikeringsrällen för godslrafik på länsjämvägarna.

Genom all ansvaret för järn vägens infrastmktur bmtits ul ur SJ har SJ fåll en betydande koslnadsavlaslning. De banavgifter som SJ och andra Irafi-kutövare betalar enligt den s. k. väglrafikmoddlen täcker de samhällsekonomiska kostnadema för banhåkningen enligt samma principer som gäker för bussar och lastbilar inom vägsektom. Statsfinansidlt gäller dock att staten via olika anslag till jämvägsseklorn för innevarande år anvisar ca 3,8 miljarder kronor medan intäktema från banavgifter uppgår till ca 800 milj. kr.

Ell mål med reformeringen av jämvägspoliliken var all SJ skulle utvecklas till ett modeml, eflFektivl och kundinriklal lågförelag som kan bära sina egna kostnader. Mol bakgmnd av de vittgående beslutsbefogenheter SJ fåll för utveckling av järnvägstrafiken kommer en samlad utvärdering göras av reformen inför år 1992 då rekonstmktionsperioden löper ut.

Jämvägen är rätt utnyttjad ett miljövänligt och energieflFeklivt transportmedel. Genom all erbjuda konkurrensmässiga, snabba och tillförlitliga transporter kan jämvägen bidra till all stärka den svenska industrins konkurrenskraft och vidga marknadema i Europa.

Del ökade intresset inom EG för satsningar på en utvecklad jämvägstrafik, med bl.a. planer på snabbtågsnäl inom Europa, innebär att också Sverige kan ha anledning all anpassa sill järnvägsnät lill denna utveckling. Etl väl fungerande järnvägsnät i Sverige får ökad styrka av en utbyggnad inom EG.

Nya järnvägsförbindelser kan också avlasta trafik i storstadsregionema och sprida ekonomisk tillväxt. Ett exempel på detta är de planerade spåml-byggnaderna i Mälardalen. Införandet av regionaltågsystem innebär att olika orter inom en region ges ökade möjligheter lill samverkan t. ex. när del gäller arbetsplats- och serviceutbud.

För all stärka godstrafikens konkurrenskraft krävs övergång till s. k. hellåg samt ökat utbud av kombitransporter. Sådan trafik ställer krav på bankapacitet som medger högre tillåten godstågshaslighet samt högre axellast.

Kapacitetsproblemen på godslågsslråken som går genom hela Sverige i
nord sydlig riktning, l.ex. på västkustbanan, kommer alt ytterligare ac
centueras under de närmaste åren. Den generella ökning av antalet godståg 236

som förutses kommer inte att kunna hanteras inom nuvarande sparsystem. Prop. 1989/90:88 Vidare kommer variationerna i tåghasligheter att öka. En blandning av låg Bilaga 2 med olika prestanda kommer också att ställa krav på väsentligt ökad bankapacitet.

Kapacitetsproblemen innebär förlängda res- och transportlider. Detta förhållande förvärras ju längre sträckor som godset transporteras, vilket innebär att den norrlandsbaserade verksamheten är mest utsatt.

Jag kommer nedan all redovisa banverkets uppfattning om resursbehoven inom järnvägssektorn under 1990-talel. 1 enlighet med regeringens direktiv pågår för närvarande inom banverket en inventering av resursbehoven inom järnvägssektorn. Den följande beskrivningen av resursbehovet inom järnvägssektorn är baserad på del material som logs fram i anslutning lill den trafikpolitiska propositionen, banverkels Ireårsplan samt del nu pågående planeringsarbetet inom banverket. De uppgifter som redovisas nedan bygger därmed på preliminära beräkningar.

Drift och vidmakthållande

Som framgår av banverkets treårsplan innebär den pågående omstruktureringen inom järnvägsområdet betydande omfördelningar av trafiken och koncentration av trafikökningar för såväl gods- som persontrafik lill vissa delar av nätet. Den positiva trenden inom järnvägsområdet medför dock samtidigt ökat slitage, höjda underhållskostnader, ökade krav på underhåll av service- och trafiksäkerhelsskäl etc. Till detta kommer enligt banverket behovet av att återhämta den eftersläpning som uppstod under 1980-talel, då underhållet var eftersatt.

En resursnivå som möjliggör ett långsiktigt vidmakthållande av jämvägsnätet samt en återhämtning av den inlräflFade eftersläpningen uppgår enligt banverket till ca 35000 milj. kr. för den kommande tioårsperioden.

Nyinvesteringar

Den inventering som utfördes som underlag för den trafikpolitiska propositionen pekade på behov av nyinvesteringar i storleksordningen 30000 milj. kr. I detta beräkningsunderlag ingick dock varken objekt för alt lösa kapacitetsproblemen genom centrala Stockholm eller för godslrafikens särskilda behov.

SJ har nyligen angett att minst 40000 milj. kr. skulle behöva satsas redan under 1990-lalel i järnvägens infrastmktur.

De totala inventerade behoven av nyinvesteringar inom järnvägsområdet uppgår enligt banverkels preliminära beräkningar lill 50000-70000 milj. kr. lill sekelskiftet.

I 1988 års trafikpolitiska beslut angav riksdagen en planeringsram för
järnvägsinvesteringar på 10000 milj. kr. under tio år (nivå 1). Enligt ban
verket innebär denna nivå (1989 års prisnivå) all utbyggnader kan påbörjas
under 1990-talel på Västkustbanan, Arlandabanan och i Mälardalen. Vid
are kan förbättringar genomföras för godslrafiken genom Norrland och
Bergslagen samt ombyggnader på vissa sträckor för snabbtåget. Denna nivå 237

innebär dock enligt banverket att projekten måste genomföras i bantat skick Prop. 1989/90:88
och med oekonomiskt lång byggtid. Bilaga 2

För att snabbare genomföra nyinvesteringsprojeklen, åtgärda kapaci-tetsbrister på de viktigaste godstrafikslråken norra stambanan och västkustbanan, påskynda snabbtågsanpassningen m.m. krävs enligt banverkets beräkningar en resursnivå (nivå 2) motsvarande ca 24000 milj. kr. (1991 års prisnivå) under 1990-lalet.

3.3 Kollektivtrafiken

Med kollektivtrafik menar jag i detta sammanhang den trafik som trafik-huvudmännen ansvarar för. Kommunema och landstinget i resp. län har sedan år 1978 ansvaret för denna kollektivtrafik.

Atl 35% av den vuxna befolkningen saknar körkort eller inte har tillgång till bil i hushållet kan ikuslrera kokeklivlrafikens betydelse. 1 en offensiv näringspolitik måste därför en utbyggd kollektivtrafik ingå. Från miljösynpunkt finns också anledning att förbättra kokeklivirafiken särskik i storstadsområdena som ell alternativ till biltrafiken. En viktig del av dessa förbättringar bör vara all minska de miljöskadliga avgasutsläppen från kollektivtrafiken.

Kollektivtrafiken har successivt utvecklats under den senaste tioårsperioden sedan länstrafikreformen beslutades år 1978. Reformen har verksamt bidragit lill förverkligandet av sysselsättningspolitiken, näringspolitiken och regionalpolitiken. Erfarenheterna visar all kollektivtrafiken konkret medverkat till att vidga arbetsmarknaden och alt i viss utsträckning hindren för förvärvsarbete undanröjts. De trafikpolitiska målen kan inte uppnås ulan att man skapar fömtsättningarna för en väl utbyggd kollektivtrafik.

Problembilden - vad gäller behov av ålgärder för alt vidmakthålla och underhålla en stor del av kollektivtrafikens infrastmktur är likartad den som finns inom väg- och järnvägsområdet. Under tidigare decennier byggdes trafiksystem upp som i dag behöver underhåll och reinvesteringar. Vidare ställs krav på en utökad kapacitet för all kunna la emot nya trafikanter.

Behovet av resurser till kollektivtrafiken, som baserar sig på uppgifter från Irafikverken, har jag tidigare redovisat som en del i behovsbeskriv-ningama i väg- och järnvägsavsnillen.

Bl.a. de delbetänkanden som slorstadstrafikkommittén (STORK) har presenterat tyder på att kollektivtrafiken delvis förlorat sin attraktivitet. Trafiktillväxten, inte minst i landets tre storstadsregioner, har utvecklats så att kollektivtrafiken inte förmår klara av de växande transportbehoven. Detta leder till att biltrafiken ökar. De senaste åren kännetecknas av sjunkande kollektivtrafikandelar, också för arbetsresor, vilket lett till överbelastningar i vägtrafiksystemet med trängsel, dålig framkomlighet och inte minsl allvariiga miljöstörningar som följd. All ersätta delar av den omfattande biltrafiken med kollekliva resmöjligheter blir mer och mer nödvändigt. Bristerna i kanske främst slorstadsmiljön resulterar också i all trafiksäkerheten försämras.

Eftersom nuvarande kollektivlrafiksystem särskilt i storstadsområdena 238

redan utnyttjar sina resurser till kapaciletstaket krävs, enligt såväl vägver- Prop. 1989/90:88

ket som transportrådet, ytterligare resurser för att samhället skall kunna Bilaga 2

erbjuda bra kollektiva resealternaliv. De inventerade resursbehoven som

redovisats av vägverket i avsnitt 3.1 för kolleklivlrafikanläggningar och

länsjärnvägar uppgår till ca 27000 milj. kr. fram till sekelskiftet. En

godtagbar resursnivå för kollektivtrafikanläggningar och länsjärnvägar är

enligt vägverkets bedömningar ca 13000 milj. kr. under 1990-lalet, vilket

motsvarar resursanspråk i storieksordningen 1 300 milj. kr. per år. Denna

resursnivå kan jämföras med budgeterade anslagsmedel år 1990 till dessa

ändamål som ärknappt 400 milj. kr. uppräknat lill 1991 års prisnivå. Inom

enbart storstadsområdena har Miljöavgiftsutredningen (SOU 1989:83)

saml slutrapporten från Miljöprojekt Göteborg (SOU 1989:32) redovisat

behov av ökade satsningar inom kollektivtrafiken i storleksordningen

15000 20000 milj. kr. under den närmaste tioårsperioden.

Jag anser nu, mot bakgrund av min redovisning, att det finns goda skäl för att i enlighet med riksdagens beslut år 1988 inrikta de framtida insatserna vad gäller kollektivtrafiken så att de bidrar till alt uppnå målen för närings-, sysselsättnings-, och regionalpolitiken, samtidigt som miljömålen skall realiseras. Kollektivtrafiken måste således förbättras för att denna grundläggande samhällsservice skall kunna utvecklas till gagn för enskilda, näringsliv och samhälle. Investeringsplaneringen bör därför inriktas på att förbättra kollektivtrafikens utvecklingsmöjligheter.

3.4 Sammanfattning av resursbehoven inom väg-, järnvägs-och kollektivtrafiksektorerna

Sammanfattningsvis kan konstateras all vägverkets och banverkets bedömningar visar all resursbehoven vida överstiger de resurser som kan tillföras över statsbudgeten. Dessa bedömningar innehåller inte några avvägningar mellan de olika delsektorerna. Den samordnade investeringsplaneringen, som skall vidareutvecklas, är ett viktigt medel för avvägningar mellan transportsektorns olika delar.

Enligt vägverkets bedömningar utgör den lägsta godtagbara resursnivån till bl. a. drift, underhåll och investeringar från näringspolitisk synpunkt en ökning av resurserna med i storleksordningen 65000 milj.kr. fram lill sekelskiftet. Detta innebär en ökning av resurserna med 6 500 milj. kr. per år. För verksamhetsåret 1990 uppgår vägverkets resurser till ca 10500 milj. kr. i 1991 års prisnivå.

Vad gäller järnvägens infrastruktur är enligt banverket underhållsbehoven under 1990-lalel ca 35 000 milj. kr. Detta motsvarar en ökning av underhållsinsatserna med 600 milj. kr. per år. För år 1990 uppgår banverkets resurser till ca 2900 milj.kr. i 1991 års prisnivå.

Banverket anser att en nivå motsvarande resursnivå 2, i storleksord
ningen 24000 milj. kr. behövs för all under 1990-lalet kunna tillgodose de
starkast uttalade kraven på nyinvesteringar för en modernisering/ut
byggnad av slomjärnvägsnälel. Detta innebär en ökning av resurserna för
nyinvesteringar med drygt 1 700 milj.kr. per år. Resurserna år 1990 lill
stomjärnvägar är ca 650 milj. kr. i 1991 års prisnivå. Denna resursnivå 239

innebär bl.a. en snabbare utbyggnad av kapaciteten för godstrafik än vad Prop. 1989/90:88
som är möjligt med den av riksdagen angivna planeringsramen. Bilaga 2

Vad avser behov av investeringar m. m. i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar bedömer vägverket att en godtagbar årlig resursnivå under 1990-talet motsvarar mer än en tredubbling av budgeterade anslagsmedel lill dessa ändamål år 1990 (1991 års prisnivå). Detta skulle innebära resursanspråk i storleksordningen 1 300 milj. kr. årligen eller sammanlagt 13000 milj. kr. under perioden.

3.5 Luftfart

Betydelsen av snabba förbindelser mellan landets olika delar har förstärkts genom näringslivets utveckling mot internationella marknader och genom stora företags decentraliserade produktionsstruktur. Ulan inrikesflyget skulle denna näringslivsstmktur omöjliggöras eller i varje fall kraftigt försvåras. I de delar av landet som saknar tillgång till konkurrenskraftiga alternativ till flyget, speciellt landets nordligaste delar, är de regionalpolitiska eflFekterna lydliga.

Luftfartsverket är huvudman för 19 statliga flygplatser och ansvarar för flygtrafikledningen inom svenskt luftrum. Luftfartsverket är affärsverk och finansierar drift och investeringar utanför statsbudgeten. Detta sker dels genom de allmänna luftfartsavgifterna, dels genom sådan kommersiell verksamhet som kommer sektorn till godo. Behövliga investeringar kan verket i dag finansiera internt med avskrivningsmedel och överskottsmedel saml externt genom marknadsmässig upplåning.

1 den trafikpolitiska propositionen år 1988 angavs den långsiktiga investeringsnivån inom luftfartssektorn under 1990-talet till mellan 700 och 800 milj. kr. per år. I årets budgetproposition har regeringen förordat en treårig investeringsplan för åren 1990/91 1992/93påca3600milj.kr.Dennanivå har bedömts nödvändig på grund av ökade kapacitetsproblem.

Inför 1990-lalet är enligt min mening problemen belräflfande luftfartssektorns infrastruktur inte primärt att skapa resurser för utbyggnad. Ett mer övergripande problem är osäkerheten beträffande planeringsförutsättningarna för luftfartssektorns infrastruktur. Under 1980-talet har flygtrafikens tillväxt varit mycket kraftig. Flygets miljöeflFekter får allt större uppmärksamhet. Framför allt snabba tågförbindelser och internationell avreglering kommer atl påverka flyget.

3.6 Sjöfart

Landtransporternas utveckling under efterkrigstiden har starkt påverkat sjöfarten och inneburit nya krav och former även för de sjöburna transporterna. Fortfarande är emellertid Sverige för sin utrikeshandel närmast helt beroende av sjötransporter i någon form. För stora delar av Sveriges näringsliv är tillgång till hamnar och sjöfart en överlevnadsfråga.

Sjöfartens infrastruktur består av hamnanläggningar och farleder. Enligt
det trafikpolitiska beslutet år 1988 har staten, genom sjöfartsverket, och
hamnägarna ett gemensamt ansvar för denna infrastruktur. Staten har 240

ansvaret för atl sjöfarten har tillgång till ett farledssystem med god fram- Prop. 1989/90: komlighet och hög säkerhet som medger trafik året runt på samtliga Bilaga 2 väsentliga hamnar. Sjöfartsverket är ansvarig myndighet för de statliga sjöfartsinsalserna och är sedan år 1987 aflTärsdrivande verk. För Trollhätte kanal och Vänern sköts emellertid farledsverksamheten av Vattenfall resp. Vänerns seglationsstyrdse. Hamnarna är i normalfallet kommunalt ägda och drivs på kommersiella villkor. Det finns för närvarande ett 50-tal hamnar med trafik av större betydelse. Någon statlig styrning av hamninvesteringarna förekommer inte.

De statliga insatserna inom sjöfartens infrastruktur är således i hög grad koncentrerade lill rörliga kostnader för lotsning, isbrytning, sjösäkerhet och sjökartläggning etc, medan de fasla anläggningarnas kostnader är begränsade. Inför 1990-talet är det viktigt atl peka på den infrastruktur som redan finns uppbyggd inom sjöfarten och som kan avlasta landlrans-porterna.

3.7 Telekommunikationer

Enligt riksdagens telepolitiska beslut år 1988, skall telekommunikationerna bidra till att bibehålla och utveckla välfärden. Televerket förvallar för statens räkning ett landstäckande, allmänt tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahålla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen en god tillgång på telekommunikationer lill lägsta möjliga kostnad.

Investeringarna i telesystemet har i dag en mycket stor omfattning. Televerkskoncernens löpande investeringar beräknas uppgå till ca 27000 milj. kr. i löpande priser under perioden 1991 1993. Televerket finansierar drift och investeringar utanför statsbudgeten. Detta sker genom de intäkter som verksamheten genererar samt genom kapitalanskaflFning på den allmänna kredilmarknaden.

En utveckling mot ökad konkurrens är enligt min uppfattning i linje med den av riksdagen fastlagda telepolitiken. En sådan utveckling ställer också krav på anpassning inom olika områden. Bl.a. krävs en fortsatt kostnadsanpassning av televerkets taxor för att möta den ökande konkurrensen. Riksdagen har fastslagit att en sådan taxeomläggning skall ske inom ramen för de krav som ställs på service, regional balans och sociala hänsyn. Anpassningen till en förändrad marknadssituation innebär också som jag ser det krav på en strategisk inriktning av investeringarna relaterade till kundernas behov och den samhällsekonomiska nyttan. Frågorna om statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet behandlas för närvarande av post- och teleutredningen.

3.8 Post väsende

Ett väl fungerande postväsende är en väsentlig och nödvändig del av
Sveriges infrastruktur. Postens verksamhet är lika viktig för företag som
för privatpersoner. Posten verkar för att meddelanden, lättare gods och 241

16 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 88

utbetalningar utan stömingar skak komma fram lill räll mottagare i räll Prop. 1989/90:88

lid över hela landet. Av poslens intäkter kommer 90% från företagssek- Bilaga 2

tom.

Posten har ansvar för att upprätthålla en god postservice över hela landet. Postens servicenät beslår bl.a. av 2100 postkontor och 2 700 lantbrevbärarlinjer. För perioden 1991 1993 planerar poslen all investera för 4300 milj. kr., varav 2000 milj. kr. i fastigheter. Posten finansierar samtliga sina investeringar med i rörelsen tillgängliga medel.

3.9 Utrikestrafiken

Den svenska infrastmkturen för transporter måste betraktas som en del av ett större europeiskt transportsystem. Våra huvudvägar, slomjämvägar, större hamnar och flygplatser betjänar såväl den intemationella som den inhemska trafiken. Sverige är för sill välstånd beroende av utrikeshandeln. De investeringar som görs i Sverige på transportområdet måste harmoniera med utvecklingen av Iransportinfraslmkturen i Europa. 1 många europeiska studier förväntas en fortsatt kraftig tillväxt av trafiken. Denna utveckling kan enligt min bedömning förväntas bli accentuerad år 1993 vid tillkomsten av EG:s fria inre marknad.

Del är den svenska regeringens målsättning att skapa en med EG-länderna så integrerad och fri landtransportmarknad som möjligt ulan onödiga gränshinder och försvårande konlrollmtiner för företagen.

De skandinaviska länderna har också etl geografiskt handikapp genom all avstånden till de centraleuropeiska marknadema är så myckel längre än för de centralt belägna EG-statema. De investeringar som planeras inom EG på transportområdet är i många fall av direkt betydelse för oss i Norden. Av del följer också att frånvaron av förbindelselänkar mellan kontinenten och de skandinaviska länderna får en direkt negativ inverkan på våra möjligheter atl förkorta transport- och restiderna lill kontinenten. I dag är särskilt Hamburg-området en besvärlig flaskhals. Huvuddelen av den skandinaviska trafiken på järnväg och landsväg till EG passerar in här. Trafiktillväxten i området är också betydande. Det kan förväntas att eftersom Hamburg är den naturliga infartsleden för varor västerifrån till DDR och Polen kommer, på grund av händelserna i dessa länder under hösten 1989, trafiken genom Hamburg all ytteriigare öka. Det har tidigare kalkylerats med all flera nya motorvägar skulle behöva byggas genom Förbundsrepubliken om all förväntad Irafiktillväxl skulle kunna mötas.

Från skandinavisk synpunkt kan emellertid öppningen i Östeuropa komma att innebära nya möjligheter att nå Centraleuropa via Berlinområdet och västra Polen i stället för via Hamburg. Färjeförbinddserna över hamnama i norra DDR och Polen kan förbättra svenska transportörers leveranstider till Centraleuropa, Österrike och Norditalien samt ge snabbare Iransitvägar till Balkan och Mellersta Östern. 1 det perspektivet är även transportmöjligheterna i framtiden genom EFTA-ländema Schweiz och Österrike av största intresse.

EG-kommissionen har sedan lång lid tillbaka i ett flertal memoranda
och förslag framhållit viklen av att EG tillämpar en långsiktig infraslmk- 242

lurpolilik på transportområdet. Hittills har dock ministerrådet inte velat Prop. 1989/90:88 binda sig för någon gemensam sådan politik ulan nöjt sig med beslut om Bilaga 2 bidrag lill enskilda Iransportanläggningar i medlemsländema. Vissa av dessa bidrag har gått till medlemsländemas förbindelser med icke EG-länder, t. ex. till utbyggnad av ell faijdäge i Grekland eller en bangård i Nordilalien för trafiken lill Schweiz. Kommissionen vidhåller emellertid all om den intema fria marknaden skall kunna fungera på önskvärt sätt fordras del alt medlemsstatema också bedriver en gemensam infrastmk-lurpolitik. Det betyder inte all Kommissionen skall bli något överstatligt planeringsorgan, ulan all medlemsländema bättre än hillills måste samordna sin planering och sin utbyggnadstakt av investeringama.

Del är också viktigt, framhålls det inom EG, all avgiftema för all utnyttja infrastmkturen tas ul av iransportkonsumentema på etl likartal sätt inom EG-områdel. I dag tikämpar EG-länderna olika pris- och avgifts-syslem, t. ex. i Italien, Frankrike, Spanien beträflFande motorvägsavgifter, medan de flesta andra hell saknar sådana avgifter. Väglrafikskatlema är i dag inte harmoniserade inom EG. Både system och nivåer skiljer sig ål. Kommissionen har lagt fram ett principförslag om ett gemensamt vägtra-fikbeskattningssyslem där tonvikten ligger på att betalning skall erläggas för användning av väginfraslmkturen i del land där trafiken bedrivs (terrilo-rialitelsprincipen) kompletterat med fordonsskatter i regislreringslandel. Ministerrådet har ännu inte tagit ställning till förslaget.

Även för den intemationella trafiken ställs järnvägen, som jag ser det, inför nya fömtsättningar genom skapandet av en europeisk gemensam transportmarknad. Miljösituationen och trängseln på kontinenten såväl på vägama som i luftsyslemel gör alt jämvägen här bedöms ha särskilt stora utvecklingsmöjligheter. För godslrafiken räknar SJ också med att godsmängden över färjelederna till kontinenten kommer all fördubblas under 1990-lalel. I Europa finns vidare omfattande planer på all msta upp järnvägsnätet och att införa ell nät med snabbtågsförbindelser. Skall näringslivet i Sverige kunna dra fördel av en järnvägssatsning i övriga Europa krävs att fullgoda anslutningsförbindelser erbjuds.

4 Nya finansieringsformer en nödvändighet 4.1 Inledning

4.1.1. Nuvarande finansieringsformer

Finansiering av investeringar och underhåll i vägar och järnvägar baseras i huvudsak på anslag från stat och kommun. Vidare förekommer viss samfinansiering med exlema intressenter. Kommuner och enskilda får bidrag lill väghållningen från staten. Likaså utgår statliga medel för all bekosta investeringar i länstrafikanläggningar. Infrastmkturen för luft- och sjöfart saml post och telekommunikationer drivs främst i form av aflTärsverk vilket möjliggjort en avgiftsfinansiering av investeringama.

I del trafikpolitiska beslutet år 1988 konstaterades atl del nu är angelä
get att pröva nya finansieringsformer för byggande av angelägna vägar som 243

inte inom rimlig tid kan finansieras över statsbudgeten. 1 detta samman- Prop. 1989/90:88
häng framstod avgifter från trafikanterna som särskilt intressanta. Bilaga 2

Samtidigt konstaterades att det i Sverige endast finns ett fåtal vägar med så mycket trafik att en heltäckande finansiering av ett vägbygge med avgifter skulle vara möjlig. Däremot kan avgifter i en del fall användas som komplement till de traditionella finansieringsformerna. En finansiering av vägbyggnadsobjekt med avgifter kan dämtöver bli aktuell främst vid byggande av större broar och tunnlar som en del av de högtrafikerade vägarna eller i storstadsområdena. Sådana anläggningar kan vara angelägna inte minst från miljösynpunkt. 1 propositionen föreslogs dock all tillstånd att genomföra vägbyggnadsobjekl som hell eller delvis finansieras med avgifter från trafikanterna i varje enskilt fall skall beslutas av regeringen. Riksdagsbeslutet innebar alt väglagen ändrades så att möjlighet att ta ut avgift för begagnande av väg skapades. Denna möjlighet har ännu inte kommit atl utnyttjas.

Tidigardäggning av väginvesteringar kan i vissa fall innebära betydande ekonomiska fördelar för enskilda företag eller för möjligheterna atl utveckla t.ex. ett industriområde. Det system som gällde för väginvesteringar före riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar all sådana investeringar inte alltid kunde komma lill stånd inom rimlig tid. Riksdagen beslöt därför alt i vissa fall tillåla all de som berörs av en sådan investering får förskottera medel så att väginvesteringen kan tidigareläggas. De förskolte-rade medlen betalas därefter åter lill den som förskotleral dessa först när medel finns tillgängliga inom de tioåriga investeringsramarna. För att sådana förskolteringar inte skall riskera att åsidosätta andra angelägna objekt i de upprättade planerna skall åtagandet i varje enskilt fall beslutas av regeringen. Det skall också vara möjligt all kombinera en förskottering med avgifter från trafikanterna.

Hittills har möjligheten till förskottering utnyttjats för ett tiotal vägob-jekt, till en sammanlagd investeringskostnad av omkring 150 milj. kr. I genomsnitt har objekten tidigardagls ca tre år.

Ett exempel på en stor trafikinvestering som har samfinansierals är utbyggnaden av Cityterminalen i Stockholm. Ett annat exempel på näringslivsmedverkan är utbyggnaden av en trafikplats på väg E4 vid Breddens industriområde i Upplands Väsby. Denna utbyggnad bekostades delvis av markägaren. Gemensamt finansierade insatser med bl. a. medverkan från industrin har skett t. ex. för att stärka tågtrafiken till Olofström och Pauliström.

För att undersöka möjligheterna till finansiering av Mälarbanan har regeringen kallat till sig en särskild förhandlingsman. För närvarande pågår förhandlingar mellan berörda kommuner, en förelagsgrupp i Väsler-åsområdet och SJ. Regeringen har nyligen givit banverket i uppdrag all finna en finansieringslösning för Ariandabanan som inte belastar statsbudgeten. I uppdraget ges också möjligheter att överväga alternalivt huvudmannaskap för både banan och trafiken.

Gemensamt för aflTärsverken är atl investeringar kan finansieras såväl med interna avskrivningsmedel som med lånefinansiering. Den möjliga

244

investeringsnivån är en följd dels av statsmakternas styrning genom målen Prop. 1989/90:88
för räntabilitet, soliditet och prissättning, dels av intäkisförändringar. Bilaga 2

Under 1980-talet har aflTärsverken under kommunikationsdepartementet, bland andra televerket och luftfartsverket, givils ökade möjligheter att på ett eflFektivl sätt kunna tillmötesgå kundernas krav på ökad kvalitet och kapacitet i verksamheten. År 1984 upphörde den tidigare bindningen lill statsbudgeten av investeringar i tdeanläggningar. Televerket fick då rätt att finansiera sill kapitalbehov via lån på den allmänna kredilmarknaden. Luftfartsverket har från år 1985 fått vidgade möjligheter att finansiera sina investeringar utanför statsbudgeten. De båda verken har under senare delen av 1980-talet för varje år i reala termer ökat sina investeringar.

4.1.2 Alternativa finansieringsformer

Jag vill nu lämna en kort redovisning över en del alternativa finansieringsformer som diskuterats i ulredningssammanhang. Jag avser inte atl nu göra någon bedömning av dessa finansieringsalternativ.

I Avgifter m. m. som tas ut av nyttjarna

Vägverkels vägavgifisutredning (juni 1989) har redovisat de länkbara eflFekterna av införande av en s. k. allmän vägavgift, väg- och brolullar samt s. k. motorledskort.

Allmän vägavgift innebär all den del av bensinskatten som för närvarande går till statlig väghållning föreslås avskiljas och i stället tillföras vägverket som en allmän vägavgift enligt utredningen. Samtidigt tas motsvarande anslag över statsbudgeten bort. Detta alternativ är enligt vägverket enkelt och förenat med låga administrationskostnader. Denna allmänna vägavgift skulle användas för att finansiera väghållningen. Den skulle kunna varieras mellan orter eller andra geografiska områden. Avgiften skulle också kunna utformas som fast och/eller rörlig avgift som är beroende av körsträcka.

System med väg- och brotullar innebär alt man löser särskilda biljetter vid infarterna lill vägar och broar. Tullsystem innebär ofta stora ingrepp i landskapet och vägmiljön. Systemet kan enligt vägverket kräva en omfattande organisation samt skapa stillastående köer och onödiga accelerationer. Dessutom bedöms eflFeklen bli att en del av trafiken omleds lill avgiftsfria vägar.

SMOLK är en förkortning av "svenskt motorledskort" och skulle enligt
vägavgiftsutredningen vara ell färdbevis vid Irafikering av motorvägar och
motortrafikleder. Beviset kan vara etl klistermärke att sällas på fordonels
vindmta. Märket kan avse ett år eller kortare tid. Kontrollen fömtsätts ske
slickprovsvis av polisen ute på vägama. Kontroll kan också ske automa
tiskt genom alt konlrokbevisen avläses optiskt av datorer. Fordon som
saknar sådana kontrollmärken videofilmas/fotograferas och debileras i
efterhand. Någon utprovad teknik för en sådan lösning finns dock ännu
inte. Ett sådant syslem skulle vara behäftat med kostnader för anskaflFning
av utmstning och drift. SMOLK har enligt vägavgiflsulredningens förslag 245

beräknats ge en intäkt på 2,6 miljarder kronor per år. Systemets driftskost- Prop. 1989/90:88 nåder har beräknats till ca 20-25% av intäkterna. Detta innebär att nettot Bilaga 2 till väghållningen, med en avgiftsnivå på 1 000 kr. per år, endast skulle vara 1900 2 100 milj.kr. En avgift som i stället motsvarade 20% av utredningens förslag, dvs. 200 kr. per personbil och år etc, skulle ge en intäkt på drygt 500 milj. kr. per år. Vissa områden i landet kan enligt förslaget undantas från obligatoriet av regionalpolitiska skäl.

Storstadstrafikkommiltén (STORK) har år 1989 framlagt förslag om en s. k. område.savgijt. Förslaget innebär att det genom lagstiftning görs möjligt för en kommun att ta ut avgift för rätten att framföra ett motorfordon på det allmänna väg- och gatunätet inom ett visst område. Denna fråga bereds för närvarande i regeringskansliet.

Förslag har även väckts om att ta ut avgifter för driften av del s. k. Jåslig-helsnära vägnätet. Denna fråga behandlades i 1986 års väghållningsutredning.

II Medverkan från näringslivet

Storstadstrafikkommittén (STORK) har år 1989 sammanstäkt olika finansieringsformer (Slorsladstrafik 2) bl. a. en höjning av arbetsgivaravgifterna. Företag och övriga arbetsgivare skulle därmed oavsett branschtillhörighet och lokalisering betala för infrastrukturen. Motivet för höjd arbetsgivaravgift är enligt STORK att såväl industrin som den oflFentliga sektorn kan förväntas få stor nytta av en förbättrad trafikapparat både när det gäller gods- och persontransporter.

I Storstadstrafik 2 redovisas också olika exempel på bytesajjärer mellan stat/kommun och näringsliv. Detta alternativ innebär att stat eller kommun skulle gå samman med näringslivet för att finansiera en trafikanläggning. I första hand är detta aktuellt om näringslivet kan garanteras direktavkastning genom möjligheter till exempelvis markexploatering eller del i avgifter direkt från trafiken. Marknaden erbjuds fastigheter och/eller näringsverksamheter vars pris bestäms av storleken på den önskade investeringen och det utbjudna objektet.

En annan aspekt som behandlas i Slorsladstrafik 2 är att valet av finansieringsformer inkluderar olika risker. Med risk avses här sannolikheten för all den slutliga finansieringskostnaden avviker från den förväntade och att delta i sin lur drabbar kreditgivare och/eller delägare. Finansiärer kan kompensera sig genom en riskersättning som bakas in i räntan eller avkastningskraven. Ett förslag som lämnais i annat sammanhang än i Slorslads-Irafikkommitténs utredning men som anknyter till frågan om risktäckning, är atl längre vägslräckor skulle kunna lämnas ut på entreprenad genom anbudsförfarande till byggföretag. Anbudsförfarandet skulle kunna förenas med t. ex. en femtonårig rätt att uppbära avgift från trafikanterna. Därmed inbyggs etl visst mått av risktagande. Efler den stipulerade tiden övergår egendomen lill staten.

Ytterligare en finansieringsform för trafikinvesteringar som nämns av
STORK är emitlering av obligationer. 246

sektorn har ett fåtal projekt kunnat genomföras genom kommunal förskot- Prop. 1989/90:88
tering. Bilaga 2

Enligt vad jag erfarit förbereds avgiftsfinansierade projekt inom vägverket. För att underlätta tillkomsten av sådana objekt bör vägverket medges rätt att ta upp lån i riksgäldskonioret eller ställa borgen för delägda bolag. Detta skulle också vara ett sätt att stimulera privat medfinansiering av väghållningen.

Objekt vars byggkostnad understiger 100 milj. kr. bör få finansieras genom kredit i riksgäldskontoret. Krediten skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet. Vidare bör regeringen bemyndigas att låta vägverket, efter ansökan från verket, finansiera krediten med medel från anslagen till statlig väghållning. Om finansieringen av ett sådant objekt skulle medföra att ett särskilt bolag bildas, bör vägverket kunna få gå in som delägare i bolaget. Verket bör få la anslagsmedel i anspråk för att teckna aktier i bolaget. Verket bör också få ställa garantier. Regeringen bör kunna besluta om åtgärderna. Riksdagens bemyndigande härtill bör därför inhämtas. Ell sådant bemyndigande bör också innefatta rätt för regeringen atl till vägverket delegera beslutanderätten i fråga om åtaganden som vart och ett understiger 30 milj. kr.

Det sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för avgiftsbelagda objekt bör tills vidare uppgå till högst 500 milj. kr. för vägverket. Eventuella förluster och införanden av borgensåtaganden bör belasta vägverkets investeringsramar. Härigenom garanteras att endast sådana projekt som bedöms bärkraftiga finansieras på delta sätt.

Objekt vars byggkostnad uppgår till mer än IOO milj.kr. bör i varje särskilt fall underställas riksdagens prövning. Av detta följer att den föreslagna låneramen för avgiftsfinansierade projekt endast bör avse beslut som fattas av regeringen och vägverket. Beslut om avgiftsfinansierade projekt som fattas av riksdagen bör enligt min mening inte belasta denna låneram.

Som jag tidigare redovisat bör dagens finansieringssystem utvecklas så att möjligheterna till finansiering från externa intressenter ökar och att vägverket och banverket kan delta i sådana objekt som avses avgiftsfinansieras.

Enligt min mening är del därför nödvändigt att ange på vilket sätt behoven av åtgärder inom infrastrukturområdel under 1990-talel skall finansieras. Alt bibehålla ett heltäckande vägnät och omstrukturera järnvägsnätet är de uppgifter vi står inför. Därför krävs all de nya finansieringslösningarna är långsiktiga och stabila.

Arbetet med att finna nya finansieringsformer inom väg-, järnvägs- och kokeklivirafikseklorerna måste enligt min bedömning nu intensifieras. Riktlinjerna för det kommande arbetet bör generellt vara ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering.

Näringslivets intresse att medverka till en utbyggd infrastruktur, med tanke på behovet av goda transportmöjligheter inom landet och lill utlandet, bör undersökas. För att möjliggöra en ökad näringslivsmedverkan kan det bli nödvändigt alt göra vissa förändringar av de förutsättningar som gäller

248

exempelvis möjlighetema all äga och la ut avgifter för vägar och broar. Prop. 1989/90:88

Ytterligare finansieringsformer skulle kunna utvecklas inom vägsektom Bilaga 2 genom en starkare finansiell koppling mellan brukare och leverantör av infrastmkturtjänsier. Som jag tidigare redovisat har bl. a. vägverket och Storstadstrafikkommiltén (STORK) redovisat olika former för sådan finansiering.

Jag föreslår mot denna bakgrund att formerna för ökad näringslivs-medverkan samt avgiftsfinansiering inom väg- och järnvägssektorerna förutsättningslösl bör utredas. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

En fömtsättning för att införa nya finansieringsformer inom väg- och järnvägsområdena är att grunderna i del nuvarande planeringssystemet för investeringar behålls. Ett visst inflytande från bl.a. näringslivet måste accepteras för alt dessa intressenter skall vara beredda att bidra lill finansieringen. Ett sätt att balansera ell ökat inflytande från dessa intressen är all riksdag och regering klarare än i dagsläget anger exempelvis invesleringsin-riklning. Detta bör ske i direktiven som styr investeringsplaneringen.

Den samordnade investeringsplaneringen ger, som jag tidigare redovisat, möjligheter att i ell övergripande perspektiv styra fördelningen av medel mellan olika Irafikslag. Inom ramen för den fortsalla samordnade investeringsplaneringen inom trafiksektorn bör ytterligare analyser av möjliga invesleringsinriktningar och nivåer ulföras från bl.a. näringspolitisk synpunkt. Samhällsekonomiska bedömningar är också nödvändiga vad gäller investeringarnas eflFekter på samhällsutvecklingen i övrigt. Sådana analyser krävs för all kunna besluta om avvägningar mellan trafiksektorerna.

Jag har i del föregående redovisat mina slutsatser beträflFande finansieringen av infrastrukturen under 1990-talet. De lösningar som framstår som möjliga är direkt näringslivsmedverkan och en utökad avgiftsfinansiering. Hur avgifterna kan konstrueras skall liksom formerna för näringslivets engagemang utredas i särskild ordning. Enligt min mening bör vägverkets framtida verksamhetsform därmed övervägas. I delta sammanhang bör också en översyn av vägverkets organisation göras.

1 avvaktan på resultaten av det utredningsarbete om formerna för ökad
näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering som jag tidigare aviserade
bör vissa åtgärder vidtas. Jag föreslår därför all en särskild infrastmkturfond
inrättas genom ett engångsanslag på 5 miljarder kronor. Jag återkommer till
detta senare (kapitel 5.3). Syftet med fonden är att åstadkomma en snabbare
utbyggnad av angelägna infrastruklurinvesteringar inom järnvägs- och kol
lektivtrafikområdena än vad som är möjligt inom ramen för anslagen till
vägverket och banverket. Fonden skall användas föratt möjliggöra sådana
investeringar som annars inte skulle komma till stånd på grund av att pro
jektens drift- och kapitalkostnader inte läcks fullt ut. Fonden bör skapa
förutsättningar för en omfattande lånefinansierad utbyggnad av infrastruk
turen, t. ex. genom samfinansiering med andra intressenter. Med hänsyn till
överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten atl fonden
ska kunna användas först när det är lämpligt ur stabiliseringspolilisk syn
punkt. 249

1 linje med riksdagsbeslut om en högre investeringsnivå inom järnvägs- Prop. 1989/90: sektom kommer jag i del följande atl föreslå en nivåhöjning av anslaget till Bilaga 2 nyinvesteringar i slomjämvägar.

4.3 Förhandlare för storstadsområdena

Trafiken är de tre storstadsregionernas största miljöproblem. Samtidigt är en väl fungerande trafik avgörande för medborgarnas välfärd och levnadsstandard. En uppenbar svårighet, som jag tror medborgare i allmänhet också har uppmärksammat, är atl samarbetet inom regionerna i många avseenden går trögt. En stor mängd olika kommunala, landslingskommunala, statliga och andra organ och grupper företräder sina särskilda intressen. Detta försämrar enligt min mening fömtsättningama för helhetslösningar. Vid de överläggningar som hölls mellan regeringen och företrädare för storstadsregionerna i december 1989 meddelade regeringen att tre förhandlare kommer att utses av regeringen med uppgift att, tillsammans med berörda organ, lägga fram förslag lill kraftigt förbättrade trafiksystem. Jag kan också konstatera atl företrädama för storstadsregionema delade regeringens bedömning alt dessa frågor nu bäst löses genom region visa förhandlingar. Målen skall bl. a. vara att förbättra miljön, öka tillgängligheten samt skapa bättre fömtsättningar för regionernas utveckling.

Situationen skiljer sig kraftigt mellan Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. I Stockholmsregionen reser ca 42% kollektivt varje dag, vilket intemationellt sett är en mycket hög andel. Motsvarande siflFror för Göieborgs-och Malmöregionerna är 25% och 10%. Till resp. innerstadsområde är siflFrorna 53%, 32% och 24%. Under 1980-talel har andelen kokektivtrafikresenärerminskat, inte minst på gmnd av mera komplicerade pendlingsmönsler.

Alla tre regionema saknar i dag fullständiga planer för sådana utbyggnadsprojekt som radikalt kan förbättra miljö, tillgänglighet och trafiksäkerhet.

Jag avser att återkomma lill regeringen med förslag till direktiv till tre förhandlare en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för Malmöregionen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. godkänna all regeringen får bemyndiga vägverket inom en ram
på 500000000 kr. all ta upp lån eller ställa borgen för lånefinansie
rade objekt,

2. godkänna alt regeringen får bemyndiga vägverket atl teckna aktier i bolag för avgiftsbelagda objekt,

3. beträflFande finansieringen av infrastmkturen all godkänna vad jag anfört om ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering, saml

4. ta del av vad jag anfört om storstadsförhandlare. 250

5 Anslag för budgetåret 1990/91 Prop. 1989/90:88

Bilaga 2 5.1 Vägar

I årets budgetproposition haren redogörelse av vägverkets anslagsframställning lämnats. Regeringen angav i avvaktan på särskild proposition oförändrade anslagsbelopp i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Jag anhåller nu att få ta upp anslagsfrågorna för budgetåret 1990/91.

1 budgetpropositionen föreslogs all riksdagen skulle beräkna ett förslagsanslag på 35,7 milj. kr. till Tjänster till utomstående. Jag kommer emellertid inte att föreslå atl något anslag för delta ändamål förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår.

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

1988/89 Utgift 9950000

1989/90 Anslag 11 105000

1990/91 Förslag 11484000

Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel), översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets internrevision.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 12 milj.kr. för budgetåret 1990/91 avseende verksamheten under år 1991.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 11,5 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1991. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan 1991

Kr.

Central administration (andel) 1 884000

Översiktlig vägplanering 4 700000

Fastställande av arbetsplaner 1 600000

Internrevision (andel) 3 300000

11484000

Hemstäkan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vägverket: Åmbelsverksuppgifter m. m. för budgetåret
1990/91 an visa ett förslagsanslag på 11 484 000 kr. 251

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar Prop. 1989/90:

Bilaga 2
1988/89 Utgift 5062326766' Reservation 2554435621'

1989/90 Anslag 5 460000000'
1990/91 Förslag 5 859900000
' Anslaget Drift av statliga vägar. '

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskonioret för inköp av omsättningstillgångar. Vidare avses från anslaget betalas vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstillgångar.

Vägverket

Vägverket hemställer om etl anslag på 7 700 milj. kr. avseende verksamheten under år 1991. Vidare har vägverket hemställt att den beloppsgräns om 250 milj. kr. som gäller för inköp av anläggningstillgångar via lån i riksgälds-kontoret slopas.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 5 859,9 milj.kr. Som en anpassning tik inlemationdll vedertagen terminologi föreslår jag all benämningen av anslaget Drift av statliga vägar ändras till Drift och underhåll av statliga vägar.

Jag beräknar meddsbehovel lill 5 859,9 milj. kr.

1 följande sammanställning redovisas hur förbmkningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1991. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan 1991

Kr.

Servicearbeten 1930000000

Underhållsarbeten 3444900000

Förbättringsåtgärder 350000000

Smärre trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder 130000000

Anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning 5000000

5 859900000

Det är angelägel att medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Det bör därför ingå i regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket all under andra halvåret 1990 ta i anspråk behövliga medel av de medel som anvisas för verksamhetsåret 1991. Jag föreslår vidare att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till budgetår.

Finansieringen av vägverkels anläggningstillgångar sker sedan den 1
januari 1990 genom lån i riksgäldskonioret (prop. 1988/89:100 bil. 8 s. 44).
Den hittills gällande ramen för anskaflFning av anläggningstillgångar år 1990
och återbetalning av hittillsvarande statskapital genom lån i riksgäldskonlo- 252

ret uppgår till 600 milj. kr. Därutöver har vägverket möjlighet att långtids- Prop. 1989/90: 88 förhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaflFningsvärde av Bilaga 2 170 milj. kr.

Statskapitalet beräknas vid utgången av år 1989 uppgå till ca 400 milj.kr., vilket är ca 50 milj.kr. mer än vad som beräknades när nu gällande ram fastställdes.

Vägverkets utestående kontrakt avseende leasing uppgår för närvarande till ca 170 milj.kr. Med nu gällande regler kommer del samlade anskaflT-ningsvärdet av långtidsförhyrda anläggningstillgångar att vid utgången av år 1990 uppgå till ca 340 milj. kr.

Vägverket redovisar i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 avseende verksamhetsåret 1991 ett totalt investeringsbehov om 455 milj.kr. Behovet av externfinansiering utgör 290 milj.kr. av det totala investeringsbehovet.

Det är angeläget att medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Vägverket bör därför ges möjlighet att fortsättningsvis finansiera sina anläggningstillgångar under så företagsekonomiskt förmånliga villkor som möjligt. Mot bakgrund av detta finns det enligt min mening inget skäl att bibehålla en separat ram för långtidsförhyrda anläggningstillgångar. Det bör därför enligt min mening slå vägverket fritt att utöver intern finansiering genom avskrivningar inom en totalram för lånefinansierade anläggningstillgångar avgöra i vilken omfattning tillgångar skall köpas resp. långtidsförhyras med hänsyn till bl.a. vilka finansieringsvillkor som erbjuds och den grad av flexibilitet som eftersträvas i fråga om innehav av olika slag av anläggningar.

Ramen, som således avser det samlade behovet av exlernfinansierade anläggningstillgångar, bör sättas lill 1 305 milj.kr. Genom alt ramen, med denna konstmktion, begränsar kapilalupplåningen snarare än de nyanskaffningar som sker under en viss tidsperiod finns del enligt min uppfattning inget skäl att knyta den till budgetår. Med denna av mig förordade ordningen krävs inte heller fortsättningsvis några särskilda beställningsbe-myndiganden.

1 syfte att eflFeklivisera väghållningen och underlätta planeringen bör vägverket ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

För investeringar i ADB-utrustning har tidigare medel anvisats över trettonde huvudtitelns anslag B 2. AnskaflFning av ADB-utrustning. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 ingår vägverket i den försöksverksamhet som innebär atl myndigheter själva skall besluta om sina ADB-investeringar. Enligt min uppfattning bör kostnaderna för vägverkets ADB-investeringar betalas ur vägverkets totala låneram i riksgäldskontoret.

En förutsättning för en eflFektiv väghållning är att gällande hastighetsbestämmelser respekteras. Både från trafiksäkerhetssynpunkt som miljösynpunkt skulle påtagliga förbättringar uppnås om trafikanterna följde gällande hastighetsgränser.

I föregående års budgetproposition redovisades bakgrunden till de för
sök med automatisk haslighdsövervakning som kommer all genomföras
under budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100 bil. 8 s. 44). Jag finner det 253

angelägel atl rikspolisstyrelsen fortsätter och utökar sin påbörjade verk- Prop. 1989/90:88 samhet. För att möjliggöra detta föreslårjag atl 5 milj.kr. av anslaget Bilaga 2 beräknas för anskaflFning av utrustning som polisen får tillgång till för automatisk haslighelsövervakning.

I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll. Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda. Dessa vägar uppfyller ofta fordringarna för att få statsbidrag till enskild väghållning. 1 de fall vägverket saknar medel under anslaget B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt för vägverket all besluta om överföring av medel motsvarande gällande statsbidrag lill anslag B 6.

Såsom jag redovisat i budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 8) har vägverket på regeringens uppdrag genomfört en översyn av väghåll-ningsansvarel mellan stat och kommun. Frågan om väghållningsansvaret bereds för närvarande inom regeringskansliet. Då det är svårt att nu förutse omfattningen av de kommande ändringarna i väghållningsansvaret, bör regeringen även för budgetåret 1990/91 inhämta riksdagens bemyndigande alt vid ändringar i väghållningsansvaret få överföra medel mellan anslag B 2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslag B 5. Bidrag lill drift och underhåll av slatskommunvägar. Vidare bör det även under budgetåret 1990/91 vara möjligt att använda anslag B2. Drift och underhåll av statliga vägar vid utbetalning av lilläggsbidrag enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. lill de kommuner som blir väghållare efter den 1 januari 1991.

Under anslaget har kompensation för slopandet av tjänstebrevsrätlen beräknats. Tjänstebrevsrätlen upphör från och med den 1 juli 1990.

Budgetförslaget beträflFande statens löne- och pensionsverk innebär att kostnaderna för pensionsadministrationen skall täckas av avgifter fr.o. m. budgetåret 1990/91. Jag har vid min medelsberäkning för detta anslag tagit hänsyn till dessa avgifter.

Vid beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till vägverkets finansiering av framtagandet av en arbetsresevariabel inom ramen för den kommande folk- och bostadsräkningen. Vidare har hänsyn tagits till vägverkets delfinansiering av en ny landsomfattande tätortsavgränsning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1. lill Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1990/91
anvisa etl reservationsanslag på 5 859 900000 kr.,

2. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken
staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta vägver
ket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta
anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda

vägar, 254

B 3. Byggande av riksvägar Prop. 1989/90:

Bilaga 2
1988/89 Utgift 695188234 Reservation 724852297

1989/90 Anslag 1417 900000 1990/91 Förslag 1512000000

Från anslaget betalas vägverkels kostnader för byggande av riksvägar, samt lämnas bidrag lill byggande av sådana slatskommunvägar som är riksvägar. Från anslaget betalas vidare vägverkels räntekostnader för kredit i riksgäldskonioret för projekleringsulgifler samt vägverkels ränteutgifter för krediten i riksgäldskonioret för utbyggnaden av väg E6 delen Stenungsund-Ljungskile. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag lill vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ell anslag på 3 100 milj. kr. avseende verksamheten under år 1991.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1512 milj. kr.

Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) bl.a. att godkänna alt en kredit inrättas i riksgäldskontoret för finansieringen av utbyggnaden av väg E6 som motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile och all kapitalkostnaden år 1987 får belasta anslaget. Regeringen har den 29 oktober 1987 hemställt att riksgäldskontoret inrättar krediten. Utbyggnaden av väg E6 mellan Stenungsund och Ljungskile pågår. Kapitalkostnaden för krediten har för år 1989 beräknats överstiga anslagsposten med 10 milj.kr. För år 1991 beräknas kapitalkostnaden uppgå till 90 milj. kr. Således bör en total kapitalkostnad om 100 milj. kr. få belasta anslaget under år 1991.

1 följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig förår 1991. Det är en uppgift för regeringen alt göra den slutliga fördelningen.

Plan 1991

Kr.

Byggande och bidrag till byggande av riksvägar 1 397000000

Utrednings-och utvecklingsverksamhet 15000000
Kapitalkostnader för år 1989 och år 1990 för

väg E 6 Stenungsund-Ljungskile 100000000

1512000000

Det är angeläget atl medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Det
bör därför ingå i regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket atl
under andra halvåret 1990 ta i anspråk behövliga medel av de medel som 256

anvisas för verksamhetsåret 1991. Jag föreslår vidare all detta bemyndi- Prop. 1989/90:
gande fortsättningsvis inte knyts lill budgetår. Bilaga 2

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

1. till Byggande av riksvägar för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 1 512000000 kr.,

2. godkänna vad jag har anfört om användningen av anslaget för att läcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile samt

3. godkänna all medel får föras över mellan åren i enlighet med vad jag har anfört.

B 4. Byggande av länslrafikanläggningar

1988/89 Utgift 227 146455 Reservation 317853545

1989/90 Anslag 970000000 1990/91 Förslag 1041800000

Från anslaget betalas vägverkels kostnader för byggande av länsvägar och banverkels kostnader för investeringar i länsjämvägar och lämnas bidrag lill byggande av sådana slatskommunvägar som inte är riksvägar, lill väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollekliv persontrafik och cykelleder. Vidare lämnas från anslaget bidrag lill kokektivlrafikåtgärder som främjar miljö, energiefFektiviiel och samordning. Från anslaget betalas också vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskonioret för projekle-ringsulgifter. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. saml förordningen (1988:953) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik.

Vägverket

Vägverket hemställer om ell anslag på 3 125 milj. kr. avseende byggande av länslrafikanläggningar.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1041,8 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbmkningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1991. Det är en uppgift för regeringen all göra den slutliga fördelningen.

Plan 1991

Kr.

Investeringar! länstrafikanläggningar 936800000

Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 85000000

Bidrag till byggande av cykelleder m. m. 20000000

1041800000

257

17 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr i

Del är angelägel all medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Det Prop. 1989/90: bör därför ingå i regeringens befogenheter atl bemyndiga vägverket atl Bilaga 2 under andra halvåret 1990 la i anspråk behövliga medel av de medel som anvisas för verksamhetsåret 1991. Jag föreslår vidare att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts lill budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1. till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1990/91
anvisa eU reservationsanslag på 1041 800000 kr. saml

2. godkänna atl medel får föras över mellan åren i enlighet med
vad jag har anfört.

B 5. Bidrag till drift och underhåll av slatskommunvägar

1988/89 Utgift 663 718000' Reservation 670048000'

1989/90 Anslag 558100000' 1990/91 Förslag 595000000

' Anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator.

Från anslaget lämnas driflbidrag lik slatskommunvägar samt väg- och gatuanläggningar för kollekliv persontrafik m. m. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kolleklivlrafikanläggningar m. m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på I 350 milj. kr. avseende verksamheten under år 1991.

Föredraganden

Som en anpassning lill inlernationdk vedertagen terminologi och för att bättre beskriva anslagels ändamål föreslårjag all anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ändras till Bidrag till drift och underhåll av slatskommunvägar. Jag beräknar medelsbehovet lill 595 milj. kr.

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse i oktober 1989 föreslagit
aU de medel som avsätts till forskning och utveckling för år 1991 höjs till
1,7 milj.kr. Vägverket tillstyrker att så sker. De lill forskning och utveck
ling anvisade medlen är enligt min mening till stor nytta för den kommu
nala väghållningen. Del forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs är
inriktat mot de speciella problem som gäller väghållning i tätorter. Jag
anser den föreslagna ökningen vara väl motiverad och föreslår därför att
medlen till forskning och utveckling höjs till 1,7 milj. kr. 258

Hemställan Prop. 1989/90:88

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att * °

1. till Bidrag till drift och underhåd av slatskommunvägar för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 595000000 kr.,

2. godkänna att medel från anslaget Bidrag tid drift av kommunala vägar och gator får föras över lill anslaget Bidrag lid drift och underhåd av slatskommunvägar.

B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

1988/89 Utgift 343 215 240 Reservation 378 702 762

1989/90 Anslag 439000000 1990/91 Förslag 482000000

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag lik enskild väghållning (ändrad senast 1984:771).

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 650 milj. kr. avseende verksamheten under år 1991.

Föredraganden

Jag beräknar meddsbehovel lill 482 milj. kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1991.

Plan 1991

Kr.

Administration och rådgivning 36 100000

Bidragsbelopp 445900000

482000000

Del är angelägel att medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Det bör därför ingå i regeringens befogenheter all bemyndiga vägverket all under andra halvåret 1990 la i anspråk behövliga medel av de medel som anvisas för verksamhetsåret 1991. Jag föreslår vidare all detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts tik budgetår.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1. till Bidrag lid drift och byggande av enskilda vägar för budget
året 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 482000000 kr. saml 259

2. godkänna att medel får föras över mellan åren i enlighet med Prop. 1989/90:
vad jag har anfört. Bilaga 2

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

1988/89 Utgift 590552 235 Reservation 424640597

1989/90 Anslag 622000000 1990/91 Förslag 669 900000

Från anslaget betalas vägverkels kostnader och lämnas bidrag till vissa bärighetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar saml på länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget lämnas även bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i dessa län. Denna bidragsgivning regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning (ändrad senast 1984:771). Bidragsgivningen lill slatskommunvägar regleras genom förordningen (1988:1019) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1 720 milj. kr. avseende verksamheten under år 1991.

Föredraganden

År 1991 är det fjärde året i det av riksdagen beslutade tioåriga investeringsprogrammet för bärighetsupprustningen av de allrriänna vägarna i de s. k. skogslänen saml de viktigaste vägarna riksvägarna och de primära länsvägarna - i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235). En upprustning av broarna på dessa vägar är nödvändig för alt näringslivets transporter skall kunna tillgodoses och en viktig del i en fortsatt regional utveckling. Vägverket beslutade i december 1987, efter samråd med berörda näringslivsorganisationer, om en tioårig plan för de nödvändigaste uppmslningsåtgärderna. Under år 1991 kommer enligt planen 157 objekt alt bli föremål för åtgärder. Under år 1988 färdigställdes 79 broar, och arbeten påbörjades på ytterligare 63.

Jag beräknar medelsbehovet till 669,9 milj. kr. I följande sammanställning redovisas hur kostnaderna i stort fördelar sig för år 1991.

Plan 1991

Kr.

Administration 18 500000

Bärighetshöjande åtgärder 633 300000
Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på det enskilda

statsbidragsberättigade vägnätet 18 100000

669900000
Del är angeläget att medlen under anslaget kan användas eflFektivl. Det 260

bör därför ingå i regeringens befogenheter all bemyndiga vägverket att Prop. 1989/90: under andra halvåret 1990 la i anspråk behövliga medel av de medel som Bilaga 2 anvisas för verksamhetsåret 1991. Jag föreslår vidare att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till budgetår.

1 föregående års budgelpropositon konstaterade föredraganden att det är av största vikt att bestämmelserna för fordonsvikter beaktas. Under år 1989 har från anslaget avsatts medel för inköp av vågutrustning och byggande av fasta vågslalioner. Denna satsning kommer all fortsätta under år 1990. Jag vill i sammanhanget också erinra om den ändring i lagen om överiastavgift (1972:435) som träder i kraft den 1 april 1990. Ändringen innebär bl. a. att avgifterna för överlast höjs kraftigt.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1. till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande ålgärder för budget
året 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 669 900000 kr. samt

2. godkänna atl medel får föras över mellan åren i enlighet med
vad jag har anfört.

5.2 Järnvägar

D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

1989/90 Anslag 2 595000000 1990/91 Förslag 2 784000000

Under anslaget finansieras banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar avseende det statliga järnvägsnätet.

I avvaktan på näringspolitiska propositionen har regeringen i årets budgetproposition föreslagit riksdagen att lill Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1990/91 beräkna ett oförändrat reservationsanslag på 2 595 milj. kr. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga.

Banverket

Banverket begär i sin treårsplan för 1990/91-1992/93 att verket skall tilldelas ett statskapital för omsättningstillgångar eller på annat sätt kompenseras för dessa lagerhållningskostnader. 1 övrigt yrkar banverket ett realt oförändrat anslag för 1990/91.

Föredraganden

Efter pris- och löneomräkning beräknarjag medelsbehovet för budgetåret 1990/91 till 2 784 milj. kr. Kostnadsramen för år 1991 bör beräknas lill 2 895 milj. kr.

Till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har banverket möjlighet att ta
upp lån i riksgäldskontoret för den vidare finansieringen av investeringar i 261

eldriftsanläggningar och av de s. k. SL-investeringarna. Därefter får upplå- Prop. 1989/90: 88 ning ske för produktions- och teleutrustning saml för rörelsekapital. Från Bilaga 2 och med år 1991 bör banverkets upplåning dessutom få omfatta finansiering av omsättningstillgångar. Jag föreslår atl banverkets upplåning för år 1991 får ske inom en ram av 1 700 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen alt

1. lill Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budget
året 1990/91 anvisa ell reservationsanslag på 2 784000000 kr.,

2. godkänna alt en kostnadsram på 2 895000000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1991,

3. godkänna den av mig föreslagna ramen för banverkets upplåning i riksgäldskonioret år 1991.

D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

1989/90 Anslag 583 300000 1990/91 Förslag 864000000

Från anslaget betalas banverkets kostnader för nyinvesteringar i stomjärnvägar.

1 avvaktan på den näringspolitiska propositionen har regeringen i prop. 1989/90:100 bil. 8 föreslagit riksdagen all till Nyinvesteringar i slomjämvägar för budgetåret 1990/91 beräkna ett oförändrat reservationsanslag på 583,3 milj. kr. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga.

Jag föreslår att anslaget för nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1990/91 höjs med 280 milj. kr. till 864 milj. kr. Av regeringens föreskrifter avseende banverkets flerårsplanering framgår att planen för stomjärnvägar skall baseras på planeringsramar uppgående lill 10 miljarder kronor under åren 1991 2000. Genom tillkomsten av infraslmklurfonden har förutsättningar skapats för en anpassning till riksdagens trafikpolitiska beslut, 10 miljarder kronor under 10 år, beträflFande nyinvesteringar i järn vägssektorn under 1990-talet.

Det är angeläget alt medlen under anslagen D 1. och D2. kan användas eflFektivl. Del bör därför ingå i regeringens befogenheter, all då detta främjar ett eflFektivl resursutnyttjande, bemyndiga banverket all föra medel mellan anslagen D 1. och D 2.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1990/91 an
visa ett reservationsanslag på 864000000 kr.,

2. godkänna alt medel kan föras mellan anslagen Dl. och D 2. 262

D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader Prop. 1989/90:

Bilaga 2 1989/90 Anslag 94000000 1990/91 Förslag 189000000

Från anslaget finansieras banverkels kapitalkostnader för riksgäldslån för de s. k. SL-invesieringama i Stockholmsområdet och avskrivningskosl-nader för eldriflsanläggningar.

1 avvaktan på den näringspolitiska propositionen har regeringen i årets budgetproposition föreslagit riksdagen att till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader beräkna ett oförändrat förslagsanslag på 94 milj. kr. Jag anhåller nu om all få la upp denna fråga.

Banverket beräknar avskrivningskoslnaderna för eldriflsanläggningar lill 50 milj. kr. medan den del av kapitalkostnaderna för de lånefinansierade SL-investeringar som faller på banverket beräknas lill 139 milj. kr.

Jag tillstyrker banverkets medelsberäkning och föreslår atl 189 milj. kr. anvisas lill banverkets kapitalkostnader budgetåret 1990/91.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 189000000 kr.

D 4. Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar

1989/90 Anslag 65000000 1990/91 Förslag 68000000

Från anslaget betalades tidigare utbyggnad av dubbelspår på västkustbanan i enlighet med den Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning. För budgetåret 1989/90 anvisades dessutom medel för fortsatt dubbelspårsutbyggnad på sträckan Göteborg-Kungsbacka.

I avvaktan på den näringspolitiska propositionen föreslog regeringen riksdagen att för budgetåret 1990/91 beräkna ett oförändrat anslag på 65 milj. kr. för särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar. Jag anhåller nu om atl få återkomma i denna fråga.

I sill beslut med anledning av 1989 års budgetproposition meddelade
riksdagen atl man avsåg all bekosta en tredjedel av kostnaden för utbygg
nad av dubbelspår på sträckan Göteborg-Kungsbacka under fömtsätt
ning all banverket och de närmast berörda lokala och regionala intressen
terna svarade för vardera en tredjedel av kostnaderna. Banverket har nu
IräflFat en överenskommelse med olika intressenter beträflFande kostnads
fördelningen av dubbelspårsulbyggnad på sträckan GöteborgKungsbac
ka lill en sammanlagd kostnad av 400 milj.kr. Mot denna bakgmnd
förordar jag alt 68 milj.kr. skall anvisas för särskilda nyinvesteringar i 263

slomjämvägar budgetåret 1990/91, vilket moisvarar den resterande delen Prop. 1989/90:
av statens åtagande. Bilaga 2

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1990/91 anvisa etl reservationsanslag på 68000000 kr.

5.3 Infrastrukturfond för transportsektom

Jag har i del föregående (avsnitt 4) föreslagit atl formema för en ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering bör utredas. I avvaktan på resultaten av utredningsarbetet med atl finna nya finansieringsformer bör vissa åtgärder vidtas. Jag föreslår därför att en infrastmkturfond inrättas genom ett engångsanslag på 5 miljarder kronor. Syftet med fonden är att åstadkomma en snabbare utbyggnad av angelägna infrastmkturinvesteringar inom jämvägs- och kokeklivlrafikområdena än vad som är möjligt inom ramen för anslagen lill vägverket och banverket. Fonden skall användas för all möjliggöra sådana investeringar som annars inte skuke komma lill stånd på gmnd av all projektens drift- och kapitalkostnader inte täcks fulk ul. Fonden bör skapa fömtsättningar för en omfattande lånefinansierad utbyggnad av infrastmkturen, t. ex. genom samfinansiering med andra intressenter. Med hänsyn lill överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten att fonden ska kunna användas först när del är lämpligt ur stabiliseringspolilisk synpunkt. Regeringen bör utforma reglema för användning av fondmedlen. Del bör vidare vara en uppgift för regeringen eker den myndighet som regeringen utser all ansvara för administrationen av fondmedlen. Anslaget bör benämnas L 1. Infrastmkturfond för transportsektorn.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Infrastrukturfond för transportsektorn för budgetåret 1990/91 anvisa, som ell engångsbelopp, ell reservationsanslag på 5000000000 kr.,

2. bemyndiga regeringen att utfärda riktlinjer för administration och utnyttjande av infraslmklurfonden samt

3. i övrigl godkänna vad jag anfört om infraslmklurfonden.

264

Innehåll Prop. 1989/90:88

Regeringens proposition......................................... 3

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 3

Propositionens lagförslag....................................... 8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1990 .... 12

En samlad näringspolitik för ökad tillväxt................... .. 12

Utgångspunkt................................................... 12

Behovet av ökad tillväxt...................................... 13

Näringspolitikens roll .......................................... 14

Näringspolitiska riktlinjer .................................... . 15

Politikens allmänna inriktning ............................ 15

Områden av särskild betydelse .......................... 16

Bilaga 1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars

1990 (industridepartementet)...................... 26

1 Inledning ...................................................... 26

2 Det svenska näringslivets utveckling.................... 28

2.1 Internationell bakgrund................................ 28

2.2 Utrikeshandeln........................................... 28

2.3 Resursutnyttjande och produktivitet i den svenska ekonomin 30

2.4 Produktionen i näringslivet............................ .. 32

2.5 Kapacitetsutnylljandel i industrin .................. .. 33

2.6 Lönsamheten i industrin ............................. 34

2.7 Investeringar ............................................ .. 36

2.8 Strukturomvandlingen ................................. .. 38

2.9 Export och konkurrenskraft........................... .. 43

3 Förslagens inriktning ........................................ .. 45

3.1 Utgångspunkt............................................ .. 45

3.2 Förslagen i korthet ................................... .. 46

3.2.1 Teknisk förnyelse ............................... .. 46

3.2.2 Återväxt genom småföretagsutveckling .. .. 48

3.2.3 Internationell samverkan........................ 49

3.2.4 Ett aktivt statligt ägande ..................... . 50

4 Småföretagsutveckling...................................... 51

4.1 Småföretagspolilikens mål och medel ............. 51

4.2 Avreglering och regelförenkling ................... 55

4.3 Skattefrågor för småföretagen...................... 57

4.4 Internationella småföretagsfrågor.................. 57

4.5 De regionala utvecklingsfonderna ................ .. 61

4.6 Kompetensutveckling.................................. .. 64

4.7 Finansieringsfrågor...................................... .. 67

4.8 Nyetableringsinsatser.................................. .. 74

4.9 Underleverantörsfrågor................................ .. 78

4.10 Teknikspridning.......................................... .. 80

4.11 Design...................................................... .. 82

4.12 Miljöfrågor................................................. .. 84

5 Teknikpolitik.................................................... .. 86

5.1 Inledning.................................................. .. 86

5.1.1 Teknikbehov ...................................... .. 86

5.1.2 Aktuella avvägningar............................ .. 87

5.1.3 Vitalisering av teknisk forskning och utveckling 89

5.1.4 EflFekliviseringen av teknikanvändningen.. .. 91

5.2 Insatser för teknisk forskning ...................... .. 91

5.2.1 Teknikvetenskapliga forskningsrådet ..... .. 92

5.2.2 Europeiskt forsknings-och utvecklingssamarbete 93 "rop. 1989/90: 88

5.2.3 Rymdverksamhet................................. .. 94

5.3 Styrelsen för teknisk utveckling ................... 95

5.3.1 STU:s program Ny kunskap och Ny teknik 96

5.3.2 STU:s program Nya produkter................. 97

5.4 Industrifonden............................................ 102

5.5 Särskilda insatser för teknisk utveckling.......... 106

5.5.1 Verkstadsteknik .................................. 107

5.5.2 Informationsteknologi............................ 110

5.6 Insatser för den tekniska infrastmkturen......... 113

5.6.1 Standardisering och certifiering............... 113

5.6.2 Statens provningsanstak ...................... 126

5.6.3 Statens mät- och provstyrelse............... 127

5.6.4 Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga allachéverksamhet ........................................................ 128

6 Statligt företagande.......................................... 129

6.1 Ombildning av aflTärsverket FFV tik aktiebolag, m. m 129

6.1.1 Bakgmnd ........................................... 129

6.1.2 Föredragandens överväganden............... 129

6.2 Bildande av ell nytt förvallningsbolag.............. 135

6.2.1 Ell aktivt statligt företagsägande ........... 143

6.2.2 Överföringen av statens aktieinnehav till ell statligt förvallningsbolag ........................................................ 144

7 Internationella investeringar............................... 150

7.1 Inledning................................................... 150

7.2 Internationellt samarbete rörande intemationella investeringar 151

7.3 Svenska förelags investeringar utomlands........ 154

7.3.1 Inledning ........................................... 154

7.3.2 Näringslivels intemationalisering omfattning och utveckling 154

7.3.3 Utvecklingen av 17-gmppens intemationalisering ... 155

7.3.4 De stora industriföretagens fortsatta internationalisering 156

7.3.5 Slutsatser .......................................... 157

7.4 Utländska förelagsinvesteringar i Sverige 160

7.4.1 Omfattning ........................................ 160

7.4.2 Utvecklingen i förvärvade företag............ 161

7.4.3 Remissinslansemas synpunkter................ 163

7.4.4 Frågor om kontrok av utländska företagsförvärv 164

7.4.5 Utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i

vissa fak............................................ 167

8 Upprättade lagförslag........................................ 169

9 Specialmotivering.............................................. 170

9.1 Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden 170

9.2 Lag om ändring i lagen (1989:164) om kontrok genom teknisk provning och om mätning 170

10 Hemställan...................................................... 172

11 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91 ................ 174

266

Underbilaga 1.1 Sammanfattning av remissyttranden över betan- rrop. 1989/90:!
kandet "Standardiseringens roll i EFTA/EG-samar
betet" (SOU 1989:45) ....................... 189

Underbdaga 1.2 Sammanfattning av Finansieringsutredningen

(SOU 1989:24, 25)............................ 200

Underbilaga 1.3 Sammanfattning av remissyttranden över Finansie
ringsutredningen (SOU 1989:24, 25) .. 204

Underbilaga 1.4 Sammanfattning av Ägarutredningens huvudbe
tänkande (SOU 1988:38) ................. 214

Underbilaga 1.5 Sammanfattning av remissyttranden över betän
kandet (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i
svenskt näringsliv.............................. 216

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars

1990 (kommunikationsdepartementet)........... 229

1 Inledning ...................................................... 229

2 Allmän bakgrund............................................... 229

3 Resursbehoven under 1990-talel ....................... 232

3.1 Resursbehoven inom vägsektom .................. 234

3.2 Resursbehoven inom järnvägssektorn ............ 236

3.3 Kollektivtrafiken ........................................ 238

3.4 Sammanfattning av resursbehoven inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna .............................................................. 239

3.5 Luftfart ................................................... 240

3.6 Sjöfart .................................................... 240

3.7 Telekommunikationer ................................. 241

3.8 Poslväsende ............................................. 241

3.9 Utrikestrafiken........................................... 242

4 Nya finansieringsformer en nödvändighet........... 243

4.1 Inledning.................................................. 243

4.1.1........................................................ Nuvarande finansieringsformer 243

4.1.2....................................................... Alternativa finansieringsformer 245

4.2 Mina bedömningar och förslag....................... 247

4.3 Förhandlare för storstadsområdena................ 250

5 Anslag för budgdård 1990/91 ........................... 251

5.1 Vägar....................................................... 251

5.2 Järnvägar ............................................... 261

5.3 Infrastrukturfond för transportsektorn .......... 264

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 267