om domarbanan och meritvärderingen vid

tillsättning av domartjänster Prop.

1989/90:79

Regeringen förelägger riksdagen vad som lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 december 1989 för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vid all tillsättning av ordinarie domarljänsler skickligheten skall sättas främst bland de sakliga gmnder som skall beaktas. Vidare föreslås en förkortad och sammanhållen domamlbildning. Den nya ordningen är avsedd alt börja tillämpas den 1 juli 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 79

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:79

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om domarbanan och meritvärderingen vid tillsättning av domartjänster

1 Inledning

Regeringen beslöt våren 1985 all ökad vikt skulle läggas vid sökandenas skicklighet vid tillsättning av statligt reglerade tjänster. Det nya synsättet kom till uttryck genom en ändring i 7 a § anställningsförordningen (1965:601), enligt vilken ijänstetillsättning skafi ske på gmndval främst av skickligheten, om det inte finns särskilda skäl för något annat. De nya reglema trädde i krafl den 1 juli 1985 (jfr regeringens förordningsmotiv 1985:3).

Riksdagen, som bereddes tiUfälle alt ta del av reglema och motiven för dem genom regeringens proposition om den statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219), förklarade ai:t den prioritering av skickligheten som lagts fast genom de nya föreskriftema också borde komma lill uttryck i lag. De nya principema lagfästes härefter genom en ändring i 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) som trädde i kraft den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:116, AU 17, rskr. 254).

I samband med 1985 års reform diskuterades frågan om särskilda meritvärderingssystem. I förordningsmotiven konstaterade chefen för civildepartementet att det inom flera myndigheter och sektorer tillämpades fasta karriärvägar, intema syslem för lekrylering, utbildning och meritvärdering, m. m. (s. 13 f; även prop. 1985/86:116 s. 8). Systemen är i allmänhet så utformade all de innehåller olika former av personalutveckling och återkommande skicklighetsbedömningar. Departementschefen betonade viklen av att del i ell sådant system verkligen sker återkommande skicklig-hetsbcdömningar; mekaniskt tillämpade mtiner får inte ersätta nödvändiga bedömningar och värderingar. Slom etl område där ett system av det här slaget tillämpades nämndes domarbanan. När det gällde domarbanan pekade departementschefen vidai-e på all bl.a. sådana frågor som rör meritvärderingen vid domartillsäaningar var föremål för överväganden inom justitiedepartementet.

I juni 1987 uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet på

regeringens bemyndigande åt en särskild utredare (numera chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh) alt överväga hur de nya principerna för meritvärdering skulle slå igenom vid tillsättning av domartjänsler (dir. 1987:36). Med hänsyn till meritvärderingens samband med domarbanan och de diskussioner som hade förts om domarbanans dragningskraft fick utredaren också lill uppgift all göra en fömtsättningslös utredning om domarkarriären. Utredningen, som antog namnet 1987 års domamtred-ning, överlämnade i december 1988 sitt betänkande (SOU 1988:53) Domarbanan Utbildning och meritvärdering. Betänkandet har remissbehandlats.

Jag skall i det följande ta upp huvuddelen av de frågor om meritvärderingen och domamlbildningen som har behandlats i betänkandet. Med hänsyn till den betydelse för ell rättssamhälle som ell väl fungerande domstolsväsende har och det naturliga intresse som riksdagen har i dessa frågor bör riksdagen få tillfälle alt ta ställning lill de förändringar av principiell natur som jag föreslår och alt i övrigt få ta del av mina bedömningar i de delar som har samband med dessa förändringar. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas utredningens sammanfattning av sitt betänkande. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 2.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr 88-4397).

Jag kommer att följa betänkandets disposition och således börja med meritvärderingen och därmed sammanhängande frågor (avsnitt 2 och 3) för atl därefter övergå lill frågoma som rör domarbanans utformning (avsnitt 4). Avslutningsvis skall jag behandla vissa övergångsfrågor (avsnitt 5).

Prop. 1989/90:79

2 Meritvärderingen

2.1 Skicklighetsbedömning som tillsättningsgrund

Mitt förslag: Vid all tillsättning av ordinarie domartjänster skall sökandenas skicklighet sältas främst bland de sakliga gmnder som skall beaktas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget atl skickligheten skall sättas framför förtjänsten vid tillsättning av alla domartjänster. De remissinstanser som avstyrker uttrycker farhågor för all en skicklighetsbedömning kan leda lill att rekryteringen till domarbanan försvåras och alt ovidkommande faktorer tillåls inverka i tillsättningsärendena. Några pekar på risken atl de som eftersträvar en domartjänsl blir osjälvständiga och instäfisamma gentemot överordnade.

Skälen för mitt förslag: De ordinarie domartjänstema tillsätts av regeringen. De högsta tjänslema tillsätts direkt utan att kungöras lediga och

fl Riksdagen 1989/90. 1 samt Nr 79

utan förslagsförfarande. Hit hör tjänsterna som justitieråd, regeringsråd, Prop. 1989/90:79 president i hovrätt och kammarrätt, president och försäkringsdomare i försäkringsöverdomstolen, lagman i hovrätt och kammarrätt, lagman i de tre största tingsrätterna och länsrättema, försäkringsrättsråd och chef för försäkringsrätt, försäkringsrättsråd och ordförande på avdelning i försäkringsrätt samt hyresråd, tillika chef för de tre största hyresnämnderna. Detsamma gäller också de domartjänster som finns i arbetsdomstolen, bostadsdomslolen och marknadsdomstolen. Övriga ordinarie domartjänsler tillsätts efter ansökningsförfarande. Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet lämnar förslag i tiUsällningsärendena.

Tillsältningsprinciperna har utvecklats så att skickligheten numera anses utslagsgivande i fråga om alla ordinarie domartjänsler ulom tjänslema i den s. k. rådsklassen. Dit hör tjänsterna som hovrättsråd, kammarrättsråd samt rådman i tingsrätt och länsrätt. Detta innebär all bl.a. domstolschefer, lagmän i hovrätt och kammarrätt, chefsrådmän saml vice ordförande på avdelning i hovrätt och kammarrätt utnämns utifrån en skicklighetsbedömning. Även vid tillsättning av tjänster som försäkringsrällsråd tillämpas principen att skickligheten skall vara utslagsgivande.

För domartjänsterna i rådsklassen (omkring två tredjedelar av alla ordinarie domartjänsler) och för de hyresrådstjänster som tillsätts efter ansökningsförfarande har förtjänsten dvs. sökandenas tjänstgöringslid alltjämt avgörande betydelse. Tjänster av det här slaget tillsätts normalt med den sökande som börjat tidigast på domarbanan. Tidsberäkningen utgår från den s. k. börjedagen som domaraspirant i hovrätt eller kammarrätt. I viss begränsad utsträckning förekommer emellertid en modifierad tillämpning av denna böijedagsprincip. Delta sker när en sökande har erfarenhet från t. ex. offentliga uppdrag eller har andra meriter som bör tillmätas särskilt värde enligt den praxis som vuxit fram hos tjänsleförslagsnämnden och regeringen. En sökande får då i tillsättningsärendet tillgodoräkna sig längre lid än som följer av börjedagsregdn. Tillämpningen av börjedagsregdn fömtsätter i princip att den som söker en ordinarie domartjänst är förordnad som assessor, dvs. har blivit slutligt godkänd för domarbanan.

I min fortsatta framställning inriktar jag mig på de tjänster som fortfarande tillsätts med utgångspunkt i förtjänsten.

Den som har inträtt på domarbanan och genomgått de obligatoriska moment av utbildning och prövning som ingår i karriären fram till asses-sorsförordnandel får enligt vad som nu gäller i princip en ordinarie domartjänst efter lurordning. Detta har ansetts främja självständighet och kolle-gialilel och samtidigt motverka splittring, egennytla och ovidkommande hänsyn. Meritvärderingen i fråga om tjänster i rådsklassen inskränks med detta system i stort sett till all slå fast om sökanden är tillräckligt skicklig för atl bli ordinarie domare. Systemet ger således inte utrymme för att i det enskilda tillsättningsärendet välja den som är mest lämplig förtjänsten.

Den ordning som sålunda alltjämt tillämpas beträffande flertalet domar
tjänsler moisvarar den som tidigare gällde de flesta statliga tjänstelillsätl-
ningar. Somjag redan nämnt har man nu slagit in på en ny linje och skjutit
skickligheten i förgmnden på förtjänstens bekostnad. Utgångspunkten för 4

det nya synsättet är att det ligger i statens och allmänhetens intresse att Prop. 1989/90:79 varje tjänst utövas av den som är skickligast och mest lämpad för just den tjänsten. Dessa intressen gör sig självfallet lika starkt gällande även inom domstolsväsendet. Även om samtliga sökande till en domartjänsl kan åberopa en likformig och gedigen yrkesbakgmnd, visar erfarenheten att det vid en samlad bedömning av sökandenas kvalifikationer kan framträda mer eller mindre klara skillnader i skicklighet. Atl inte beakta dessa skillnader framstår enligt min mening som betänkligt med hänsyn lill de höga krav som med rätta ställs på våra domstolar och våra domare. För allmänheten måste det te sig märkligt alt ett så viktigt ämbete som domarens tillsätts enligt ett turordningssyslem, medan man beträffande snart sagt alla andra arbeten inom såväl den oflFentliga som den privata sektorn av arbetslivet söker välja den skickligaste. Enligt min mening kan etl turordningssyslem inte längre försvaras.

Prioriteringen av skickligheten framför förtjänsten har också som sagt redan accepterats vid tillsättning av en del domartjänsler. Skickligheten faller således utslaget i fråga om domartjänsterna över rådsklassen. Den modifierade lurordningsberäkning som nu tillämpas i rådsklassen och som innebär uppräkning för vissa sidomeriler kan också sägas utgöra ett steg mot en skicklighetsbedömning, men den har ell begränsat värde. Beräkningen är schabloniserad och medger inte någon mera nyanserad avvägning.

Min slutsals är därför att del nu är dags att la steget fullt ul och sälla skickligheten främst vid afi tillsättning av ordinarie domartjänster. Jag förordar alltså alt börjedagsregdn ersätts med vad jag för enkelhetens skull vill kalla skicklighetsprincipen.

Skicklighetsprincipen ger utan tvekan större utrymme än börjdedagsre-geln för att på ett nyanserat och rättvisande sätt bedöma sökandenas meriter. Den bör också kunna stimulera till rörlighet och växling mellan olika verksamhetsområden inom både allmän och privat tjänst. Det är värdefullt om del i domarkåren finns erfarenheter också från andra delar av samhällslivet, och det är angeläget att skapa fömtsättningar för en bredare och mer öppen domarrekrytering. Skicklighelsprincipen bör även kunna sporra domarna att inom ramen för en domstolskarriär bredda sina erfarenheter genom all växla mellan olika domstolsslag och domslolsin-stanser. Detta är enligt min uppfattning vitaliserande såväl för den enskilde domaren som för domstolsväsendet.

Till skillnad från en del remissinstanser hyser jag inga farhågor för atl skicklighetsprincipen skall leda liU osjälvständighet och inställsamhet mot överordnade. Sådana farhågor betraktar jag som en gmndlös misstro mot domarkårens förmåga och vilja att hävda sin integritet och sitt oberoende. Skickligheten har varit utslagsgivande vid tillsättning av de högre domartjänstema under lång lid ulan all sådana farhågor har besannats. Jag vill i det här sammanhanget betona alt självständighet och oväld hör tifi de gmndläggande krav som måste ställas på en domare; den som brister i dessa hänseenden bör inte komma i fråga som domare.

Det har under remissbehandlingen från en del håll också uttryckts
farhågor för att domamtnämningama skulle komma att styras av politiska 5

motiv, om förtjänstprincipen överges. Mot detta kan först sägas all skick- Prop. 1989/90:79 ligheten sedan länge använts som urvalskriterium i fråga om chefsdomar-tjänstema och andra höga domartjänsler utan atl befogad kritik kan riktas mot dessa utnämningar. Till skillnad från förhållandena i många andra länder, där domare utses på politiska meriter, finns det i vårt land en gmndmurad uppfattning all politiska hänsyn inte får inverka vid tillsättning av domare. Denna uppfattning är förankrad i gmndlagens regel att endast sakliga gmnder får tillmälaä betydelse vid tjänstetillsättningar.

Skicklighetsprincipen medför all den som börjar på domarbanan och blir förordnad till assessor inte automatiskt är garanterad att få en ordinarie domartjänsl. Jag har svårt att inse all detta skulle vara något som talar emot del nya systemet; det är ju för övrigl något som redan - och med rätta - är regel på de flesta områden i samhället. Och inte heller den nuvarande börjedagsregdn innebär en sådan garanti.

Den som börjar på domarbanar skall självfallet efter en kortare prövo-period vara garanterad den anställningstrygghet som i allmänhet gäller på den svenska arbetsmarknaden. Detta innebär bl. a. att uppsägning inte kan ske utan saklig gmnd och all arbetsgivaren har en långtgående omplaceringsskyldighet. Staten har här som arbetsgivare också tagit på sig ell särskilt ansvar. Men anställningstrygghet är inte liktydigt med garantier för avancemang.

Jag har i del föregående pekat på intresset av en bredare och mer öppen domarrekrytering. Mot en sådan rekrytering invänds ibland all den som inte alls eller i ringa utsträckning har erfarenhet av arbete som domare i vart fall inledningsvis kan ha svårt atl fungera fullt ul på en domartjänsl. Som jag ser det är det angelägel att här inte anlägga etl alltför snävt och kortsiktigt perspektiv. Alt en viss inskolning ofta kan behövas när den som inte är domamtbildad skall tifiträda en domartjänst är sålunda enligt min mening inget argument mot en mer öppen rekrytering. Behovet av inskolning kan för övrigt förekomma oekså beträffande dem som har domamlbildning, t.ex. för dem som inte arbetat i domstol på lång lid eller dem som skall gå över från allmän domstol tifi allmän förvaltningsdomstol eller vice versa.

En metod som redan nu används för detta ändamål är att den nytilllrädande domaren under en lid får delta som adjungerad ledamot i en överrätl. 1 förordningarna med instmktion för hovrätt och kammarrätt finns bestämmelser som ger möjlighet tifi adjunklion av det här slaget (62 § förordningen, 1979:569, med hovrätlsinslmklion och 61 § förordningen, 1979:571, med kammarrättsinstmklion). Bestämmelsema medger också all personer som tillhör vis;sa andra yrkesgmpper, bl.a. åklagare, advokater och rättsvetenskapsmän kan få adjungera i överrätl. Jag är inte främmande för all vidga dessa möjligheter.

Jag är övertygad om all skicklighelsprincipen kommer att öka domarba
nans attraktionskrafl. Med ett sådant system får den skicklige och för
domaryrkel lämplige juristen större möjligheter all påverka sin karriär,
något som bör verka stimulerande och locka goda krafter lill domarbanan.
Detta anlagande får också stöd av den attitydundersökning rörande do
marbanan som domstolsverket genomförde under hösten 1986 och våren . 6

1987 (DV Rapport 1987:1). Både bland nolariema och de yngre domare som lämnat domarbanan angavs nämligen atl domaryrkels attraktionskraft skuUe öka, om tjänsterna tillsattes efter en skicklighetsbedömning.

För tydlighetens skull vill jag framhålla alt skickligheten bör bli utslagsgivande också vid tillsättning av hyresrådstjänsler.

Av den redogörelse för de nya merilvärderingsregler som jag lämnade inledningsvis framgår all den erforderliga författningsregleringen för att tillämpa skicklighelsprincipen vid tiUsättning av domartjänster i och för sig redan finns (4 kap. 3 § LOA och 7 a § anstäUningsförordningen). Med hänsyn tiU de uttalanden som gjordes år 1985 belräflfande en skicklighels-bedömning vid domartillsättningar bör emellertid den nya ordningen komma till direkt uttryck i författning. Om riksdagen delar min uppfattning om den framtida meritvärderingen för domartjänster, avser jag därför atl senare föreslå regeringen att del i förordningen (1988:318) med instmktion för tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet tas in en bestämmelse som erinrar om de tillämpliga reglema i LOA och anställningsförordningen .

Prop. 1989/90:79

2.2 Värderingsgrundema

Min bedömning: Skicklighelsbedömningen skall innefatta en samlad bedömning av sökandenas teoretiska och praktiska utbildning, yrkeserfarenhet och personliga egenskaper. Bedömningen skall avse sökandenas lämlighel för just den sökta tjänsten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstansema ansluter sig till utredningens förslag. Från en del håll invänds alt utredningen inte har tillmätt domamlbildningen tillräckligt högt meritvärde. Några remissinstanser framför olika förslag till meritvärderingssystem där skickligheten får spela en större roll än i dag utan att alltid tillmätas avgörande betydelse.

Skälen för min bedömning: Med skicklighet bmkar förstås lämpligheten för befattningen, visad främst genom teoretisk och praktisk utbildning, saml erfarenheter från tidigare verksamhet (jfr prop. 1973:90 s. 406).

För en lagfaren domare gäller först och främst vissa i författning fastställda behörighetsvillkor. En domare skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen, och vara svensk medborgare. Examenskravet syftar för närvarande enbart på svensk juridisk examen. Kravet på svensk examen kan emellertid komma all omprövas som ett resultat av det ökade intemationella samarbetet. Närmast kan förändringar härvidlag bli aktuella inom ramen för det nordiska samarbetet.

Några formella krav på genomgången domamlbildning eller notarieme-ritering uppstäUs inte för tiUträde till de ordinarie domartjänstema. Enligt min mening finns del inte heller anledning all införa några sådana krav. En annan sak är att genomgången domamlbildning och erfarenhet av domstolsarbete självfallet är viktiga meriter när det gäller tillsättningen av just domartjänster. Jag återkommer strax lill den frågan.

Domamtredningen har i sitt betänkande angett vad som utöver de Prop. 1989/90:79 gmndläggande behörighetsvillkoren bör krävas av en domare. Domaren måste vara självständig och objektiv i sin dömande verksamhet. Han eller hon måste också ha goda kunskaper om det rättsliga regelsystemet och kunna tillämpa del väl. En domare bör vidare ha gott omdöme och personlig mognad, uppträda förtroendeingivande, bemöta dem som kommer i kontakt med domstolen korrekt och seriöst, kunna samarbeta med andra saml vara effektiv ulan all ge avkall på kvaliteten. Det är alltså mot dessa gmndläggande krav som sökandena skall bedömas, menar utredningen.

Skicklighelsbedömningen skall avse sökandens lämplighet för just den sökta tjänsten. Olika domartjänster kan ställa olika krav på sin utövare. Exempelvis är det inte säkert atl den som är den lämpligaste för eri tjänst i överrätl också är den bäste underrätlsdomaren. En annan sak är alt man någon gång kan ha anledning att i ell tillsättningsärende tillgodose ett behov av särskilda kunskaper eller erfarenheter. Jag tänker t. ex. på det fallet all det vid en domstol som är vallendomstol inte finns någon domare med erfarenhet av dömande i vallenmål.

Värderingen av de sökandes skicklighet skall gmndas på en helhetsbedömning av all erfarenhet som är av betydelse i ärendet. Hit hör teoretisk och praktisk utbildning, personliga egenskaper samt kunskaper och färdigheter som har förvärvats i offentlig eller privat anställning eller i egen verksamhet. Det är inte möjligt och knappast heller meningsfullt all fullständigt förteckna alla egenskaper och meriter som kan vara av betydelse för en domartjänst eller all exakt ange deras inbördes tyngd. En uppräkning av egenskaper och erfarenheter som bör räknas som meriter måste med nödvändighet bli en exemplifiering av vad som typiskt sett är av värde för en domare.

Domamtredningen har enligt min mening gjort en väl avvägd och nyanserad bedömning av de allmänna krav som bör ställas på en domare, och utredningens bedömning har också i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag övergår därför nu till en mera detaljerad redovisning av de kriterier som utredningen har angett.

Personliga egenskaper

Etl gmndläggande krav som måste ställas på en domare är alt han eller hon är självständig i sin dömande verksamhet. Kravet på självständighet följer inte bara av domslolamas och domamas konstitutionella ställning ulan också av själva domarrollen. Självständigheten innebär framför allt förmåga alt fatta beslut och slå fast vid dessa utan att påverkas av ovidkommande faktorer, såsom tillfälliga opinioner eller yttre påtryckningar.

Domaren måste givetvis också vara yrkesskicklig, dvs. ha goda kunskaper om del rättsliga regelsystemet och behärska melodema för atl tillämpa det. Domarens ställningstaganden skall vara objektiva och sakligt gmndade. Tillämpningen av rätlsreglema bör vara fömlsebar, och lika fall skall behandlas lika och utan ovidkommande hänsyn. Domarens yrkesskicklig-

hel är av största vikt både för den enskilde parten och för allmänhetens Prop. 1989/90:79 tifitro tifi rättsväsendet.

En domare måste ha ett gott omdöme. Det är en grannlaga uppgift atl konkretisera vad detta innebär. Man måste naturligtvis kunna kräva ell omdömesgillt uppträdande framför allt i yrkesutövningen, men som utredningen framhåUit kan kravet gälla även i privatlivet. Utredningen har anfört att den som söker en ordinarie domartjänsl bör uppfylla högt ställda krav på vandel och omdöme för att komma i fråga för tjänsten, och utredningen har därvid uttalat all del är särskilt viktigt att denna prövning görs redan i lillsällningsärendel med tanke på all en ordinarie domare i princip är oavsältlig.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig lill utredningens överväganden. Men jag vill samtidigt tillägga att det, som också har påpekats under remissbehandlingen, är en mycket känslig fråga i vilken utsträckning den privata vandeln skall tillåtas inverka vid domartillsättningar. Några skarpa och klara gränser lorde inte vara möjliga att dra upp. Inte heller är del möjligt all göra några generella uttalanden om vilken betydelse del har att det eventuella felstegel ligger nära eller långt tillbaka i tiden. Klart är att del måste röra sig om allvarliga brister som vid bedömningstillfället är ägnade alt minska tilltron till domarens omdöme eller skada allmänhetens förtroende för domstolsväsendet.

Det är också viktigt att den som får en domartjänst har förvärvat ell tillräckligt mått av personlig mognad och livserfarenhet. Härav följer bl.a. all den som utses till ordinarie domare i allmänhet inte bör vara alltför ung. En nybliven assessor i det tilltänkta syslem med en kortare och sammanhållen domamlbildning som jag skall presentera längre fram lorde som regel behöva skaffa sig några års ytterligare yrkeserfarenhet för atl komma i fråga för en ordinarie domartjänst. Här kan del också finnas skäl att framhålla all en ordinarie domartjänsl för många blir en sluttjänst, och att det från vissa synpunkter kan ha nackdelar om en sådan tjänst uppnås vid myckel unga år.

Del är viktigt all de som kommer i kontakt med en domstol blir korrekt behandlade och bemötta på ell seriöst sätt. En domare måste uppträda balanserat och förtroendeingivande. Den som skall komma i fråga för en ordinarie domartjänst får inte vara arrogant och brysk mot parter och andra som kommer lill domstolen.

Något som också bör tillmätas betydelse är samarbetsförmågan. Arbelet som domare fömtsätter samarbete med annan personal i domstolen och kontakter med allmänhet, parter, ombud, nämndemän och andra som dehär i eller berörs av domstolens verksamhet. Inte minst viktigt är att domaren har förmåga och vilja alt dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till notarier, yngre domare och övrig personal.

Andra egenskaper som bör beaktas vid skicklighetsbedömningen är förmågan all uttrycka sig begripligt och även i övrigt väl i tal och skrift och atl vara effektiv. Jag vill stryka under att begreppet effektivitet också omfattar ett krav på kvalitet; effektivitet är inte ett kvantitativt begrepp.

Meritvärdet av domarutbildning och domstolsijänstgöring Prop. 1989/90:79

Under remissbehandlingen har från en del håll riktats kritik mot hur utredningen värderat domarutbildning och domstolsijänstgöring. Kritiken går ut på att arbete som domare har undervärderats. Jag delar inte kritikernas uppfattning. Jag har visseriigen i del föregående pekat på intresset av att domarkåren tillförs erfarenheter från andra delar av samhällslivet. Men det finns enligt min mening inte någon risk för att erfarenhet av dömande verksamhet skall värderas för lågt vid meritvärderingen. Som jag redan sagt är det nämligen självklart all genomgången domamlbildning och gängse domstolsijänstgöring måste tillmätas ell särskilt meritvärde när man skall tillsätta domartjänster. Det säger sig självt all tjänstgöring i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna är del naturligaste sättet att visa att mar har det yrkeskunnande och de egenskaper som krävs för domaryrket.

Yrkeserfarenheter i övrigt m. m.

Domaryrket ställer stora krav på domarens människokännedom, kunskaper om samhället och förmåga att föra komplicerade rättsliga resonemang. Erfarenhet av annan, främst juridisk verksamhet utanför domstolarna kan i många fall vara berikande i alla dessa hänseenden.

Erfarenheter utanför domstolsväsendet är alltså enligt min mening av mycket stort värde för en domare. Den enskilde bör uppmuntras att skaffa sig sådan erfarenhet. Del är också angeläget att domaryrkel på olika nivåer görs mera tillgängligt för andra väl kvalificerade jurister. Jag tänker här främst på advokater och åklagare och akademiskt verksamma jurister.

Jag menar all del är så värdefuUt att vid sidan av domstolstjänstgöring ha även andra erfarenheter all ei\ sökande med sådana erfarenheter normall får anses ha bättre fömtsättningar att utöva domaryrket än en sökande som har tjänstgjort enbart i domstol. Varje annan erfarenhet skall emellertid inte ge ett sådant försteg. Del måste vara fråga om erfarenheter och insikter som har betydelse för en domare i domararbetet, och en erkänt skicklig domslolsjurist som saknar sidomeriler skall inte i alla lägen behöva se sig förbigången av sökande som har sådana meriter. Avgörande skall alltid vara vem av de sökande som framstår som skickligast vid en samlad bedömning av aUa relevanta faktorer.

Del kan också förtjäna nämnas all en alltför mångskiftande yrkesverksamhet, om inslagen är korta eller mindre kvalificerade, kan komma att sakna önskvärt djup. Också meritvärdet av verksamhet utanför domstolsväsendet måste självfallet bedömas med utgångspunkt i arbetsuppgifternas art, tjänstgöringens längd och hur arbelet har utförts.

Jag vill erinra om atl den som enbart eller huvudsakligen tjänstgör i domstol kan bredda sin kompetens genom växling mellan de olika dom-slolsslagen och få sig detta tillgodoräknat vid meritvärderingen.

Vid sidan av domstolsijänstgöring bör framför allt erfarenhet som avser
kvalificerad juridisk verksamhet rned anknytning till rättsväsendet räknas
som en merit. En viktig sådan erfarenhet är utan tvekan lagstiftningsarbe- 10

te. Sådant arbete har av tradition utförts av tjänstlediga domare som ett Prop. 1989/90:79 led i deras domarkarriär. Växling mellan dömande och lagstiftande arbete är av stort värde för båda verksamhetsområdena. Erfarenhet av lagstiftningsarbete kan man få genom tjänstgöring i regeringskansliet, riksdagsutskott och kommittéväsendet. Meritvärdet av lagstiftningsarbete blir självfallet större ju mer kvalificerat arbelet är.

Också tjänstgöring som föredragande i högsta domstolen och regeringsrätten bör vara meriterande även i fortsättningen.

Verksamhet som åklagare, advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå ger också värdefulla erfarenheter för en domare. Särskilt viktig är den närmare kontakt med parter och andra och den inblick i bakomliggande förhållanden som dessa yrken erbjuder.

Som en merit bör även räknas tjänstgöring i specialdomstolar - särskilt slutinstanser som t. ex. försäkringsöverdomstolen och arbetsdomstolen och i domstolsliknande nämnder liksom tjänstgöring hos riksdagens ombudsmän, justitiekanslem och riksåklagaren. Hos specialdomstolama och nämndema finns möjligheter till fördjupade kunskaper inom speciella rättsområden. Arbete hos riksdagens ombudsmän och justitiekanslem ger på sin sida värdefull kunskap om allmänhetens syn på vårt rättssystem och dess praktiska liUämpning. Tjänstgöringen där kan också ge en överblick över stora delar av den offentliga verksamheten. Även hos riksåklagaren finns kvalificerade och utvecklande arbetsuppgifter. Särskilt för förvall-ningsdomarna är kvalificerat juridiskt arbete hos riksskatteverket och riksförsäkringsverket av intresse.

De arbetsuppgifter som jag nu har räknat upp är alla sådana att del är närmast självklart atl erfarenhet därav bör vara meriterande vid tillsättning av ordinarie domartjänster. 1 aUmänhel beaktas de också enligt nuvarande praxis genom den modifierade böijedagsprincip som jag tidigare redogjort för. Ell genomförande av skicklighetsprincipen gör all erfarenhetema kan vägas in i bedömningen på ell mera nyanserat sätt än i dag.

Självfallet finns utöver nu uppräknade yrkeserfarenheter även andra arbetsuppgifter såväl inom rättsväsendet som inom andra områden av samhällslivet som kan ge en domare värdefulla inblickar och erfarenheter och som därför bör tillmätas meritvärde. Hit kan räknas t. ex. kvalificerad juridisk tjänstgöring vid statliga verk liksom motsvarande arbete inom exekutionsväsendet, skatteförvaltningen, polisväsendet och kriminalvården.

I detta sammanhang vill jag gärna peka på värdet av akademiskt arbete inom det rättsvetenskapliga området. Framför allt tänker jag på den rättsvetenskapliga forskningen. Forskamtbildning ger träning i problemanalys och metodlräning och, om utbildningen är fullbordad, föreligger en dokumenterad förmåga all självständigt ulföra och redovisa en omfattande problemlösningsuppgift. Men också de erfarenheter som en akademisk lärare får av att på etl pedagogiskt klargörande sätt redogöra för juridiska problem och deras lösning kan vara av värde för en domare.

Under remissbehandlingen har från en del håll påpekats all domamtred
ningen inte har angett annat privat arbete än advokatverksamhet som
meriterande. Detta är säkerligen en naturlig konsekvens av att del är svårt 11

t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 79

all peka ut andra yrken inom den privata sektom som regelmässigt har ett Prop. 1989/90:79

sådant innehåll alt erfarenhet av dem bör tillmätas ett särskilt meritvärde

för en domartjänst. Men givetvis skall också relevant yrkeserfarenhet som

en sökande förvärvar i annan privat anställning än som advokat kunna

räknas tillgodo som en merit. Särskilt kan här nämnas tjänstgöring med

kvalificerade juridiska uppgifter i banker, försäkringsbolag eUer andra

företag eller organisationer. Generellt sett lorde del dock ändå vara så att

det här liksom utomlands är advokatyrket som intar en särställning

som bakgmnd för en domarkarriär.

Som utredningen konstaterat kam man givelvis förvärva erfarenheter som är värdefulla för en domare också på annat sätt än genom formell anställning. Utredningen nämner i sammanhanget allmänna, samhälleliga förtroendeuppdrag. Jag har ingen erinran mot utredningens bedömning men vill stryka under att det också beträffande sådana uppdrag är viktigt att se till verksamhetens art, omfattning och innehåll.

Meritvärdet av vård av bam är en fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen. Del skulle enligt min mening föra för långt all låta vård av bam bli en merit i sig för en domartjänsl. En annan sak är alt ledighet för vård av bam enligt gängse regler kommer all räknas som arbetad tid vid beräkning av förtjänsten och att vård av bam kan utveckla omdöme och andra personliga egenskaper som vägs in vid bedömningen av sökandenas skicklighet.

I detta sammanhang vill jag också något beröra den praxis som innebär atl en ordinarie domare i regel måste inneha sin tjänst en viss tid innan han eller hon kan räkna med alt få en annan likvärdig tjänst. Bakgmnden är all det anses olämpligt med alltför täta byten på en och samma tjänst. Enligt min mening finns del skäl all även i fortsättningen la hänsyn lill delta. Den lid som en innehavare av en ordinarie domartjänst har utövat den tjänsten när han eller hon söker en ny likadan tjänst bör vara en sådan saklig omständighet som kan beaktas i tillsättningsärendet. Samtidigt vill jag dock framhålla atl del i vissa fall, exempelvis för att underlätta rekryteringen tiU vissa orter, kan finnas skäl att inte tillmäta tidsfaklom lika stor betydelse som nu. Delsamma bör gäfia och tillämpas redan nu när den som söker en ny tjänst har starka personliga skäl för alt flytta.

Andra sakliga gmnder

Som jag kommer all utveckla i nästa avsnitt är del i regel förtjänsten som får bli utslagsgivande, om flera sökande till en tjänst bedöms vara lika eller i huvudsak lika skickliga. Vid tjänsletillsällningar inom det statligt reglerade området finns det emdlertid utrymme för all beakta också andra sakliga gmnder än förtjänst och skicldighet. Till sådana sakliga gmnder har kommit all räknas bl.a. företrädesrätt lill återanställning enligt LOA, omplacering enligt samma lag, intresset av all bereda arbetshandikappade sysselsättning och strävan all främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Allmänt vedertagna sådana sakliga gmnder skall givelvis beaktas även
vid utnämning av domare. En sådan saklig gmnd som jag särskilt viU 12

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig särskilt över denna fråga har ställt sig bakom utredningens förslag. De övriga vill behålla börjedagen som utgångspunkt för beräkning av förtjänsten.

Skälen för min bedömning: Skicklighetsprincipen fömtsätter en ingående och nyanserad bedömning i varje tillsättningsärende. Men man måste räkna med all del i vissa fall kan bli svårt att skilja mellan två eller flera sökande i fråga om skicklighet. Enligt de principer för tjänstetillsättningar som gäller inom del statliga området får i sådana fall förtjänsten bli utslagsgivande. Andra sakliga gmnder kan dock också få sådan betydelse (jfr avsnitt 2.2).

Med förtjänst avses enligt regeringsformens förarbeten den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring (prop. 1973:90 s. 405). I praktiken har förtjänsten oftast ansetts vara liklydig med antalet tjänsteår, dvs. vad som bmkar kallas anciennilet. Inom domarkarriären räknas som jag tidigare redovisat förtjänsten i princip med utgångspunkt i börjedagen som aspirant i hovrätt eller kammarrätt.

Frågan är då om förtjänslberäkningen bör ske enligt den nu tillämpade s.k. börjedagsregdn eller enligt de allmänna reglema i 7 a och 7 b§§ anställningsförordningen. De sistnämnda reglema innebär i korthet atl all anställning, statlig och privat likaväl som egen verksamhet, skall inräknas i förtjänsten. I likhet med domamtredningen finner jag del följdriktigt atl man när skicklighelsprincipen införts, tillämpar anstäUningsförordningens principer för förtjänstberäkningen. Jag vill stryka under atl aU anställningstid - oavsett om den ligger före eller efler examen - skall räknas in härvidlag. För tydlighetens skull villjag också påpeka all del av de bestämmelser i anställningsförordningen som jag nyss nämnde framgår att i vissa faU annan lid än anställningstid räknas lill godo som förtjänst, t. ex. tid för föräldraledighet eller fullgjord forskamtbildning.

Vad jag nu har sagt hindrar inte all börjedagsprincipen kan leva kvar i den del av domarkarriären som omfattar tillträdet till de olika obligatoriska momenten i domamlbildningen. Det är naturligt och praktiskt all dessa

3 Förfarandet vid tillsättning av domartjänster 3.1 Tjänstefbrslagsnämnden behålls

Min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet skall även fortsättningsvis avge; förslag beträffande domartjänsler som tillsätts efler ett ansökningsförfarande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna har inte framfört någon erinran mot utredningens förslag.

Skälen för min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet inrättades samtidigt med domstolsverket den 1 juli 1975. För verksamheten gäller förordningen (1988:318) med instmktion för tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet. Tjänsleförslagsnämndens huvuduppgift är atl efler beredning avge förslag till regeringen i fråga om sådana ordinarie domartjänsler i domstolar och ijänster som ordförande i hyresnämnd som kungörs lediga och tillsätts efler ansökningsförfarande.

Det är viktigt all domartjänstema tillsätts på objektiva gmnder och enligt enhetliga principer. Med hänsyn härtill är det en fördel all koncentrera uppgiften att bereda ärendena och avge förslag lill en central instans som tjänsleförslagsnämnden. Eftersom domartjänstema över rådsklassen redan nu tillsätts enligt skicklighelsprincipen har nämnden erfarenhet av atl tillämpa principen. Nämnden har en sammansättning som borgar för god personkännedom och för en opartisk och sakkunnig bedömning. Genom sin samlade erfarenhet av olika referensgivare har nämnden också goda möjligheter alt bedöma värdet av de uppgifter som dessa lämnat.

Tjänsleförslagsnämndens medverkan skapar alltså goda fömtsättningar för atl domartillsättningama även i fortsättningen kommer alt ske utan ovidkommande hänsyn och på ett från rättssäkerhetssynpunkt oantastligt sätt. Nämnden bör mot den bakgmnden behållas som förslagsorgan lill regeringen.

3.2 Tjänstefbrslagsnämnden:; sammansättning

Min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden bör utökas med en ledamot med erfarenhet av domslolsarbele som utses efter förslag av TCO-S.

Remissinstanserna: En majoritet bland de remissinstanser som har ytl- Prop. 1989/90:79 rat sig särskilt i denna fråga är negativa till all nämnden utökas på del sätt som utredningen föreslagit.

Skälen för min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden består av ordförande, vice ordförande och sju andra ledamöter (2 § förordningen med instmktion för tjänsleförslagsnämnden). Ledamötema utses av regeringen för en tid av högst tre år. För varje ledamot ulom ordföranden utses också en ersättare. De ordinarie ledamötema utgörs för närvarande av generaldirektören i domstolsverket, som också är ordförande, ordförandena i högsta domstolen och regeringsrätten, presidenten i försäkringsöverdomstolen, en hovrättspresident och en kammarrätlspresidenl samt ytterligare tre ledamöter. Dessa tre ledamöter, som utses efler förslag av Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK) och Sveriges domareförbund, är för närvarande en kammarrällslagman, en lagman i tingsrätt och en lagman i länsrätt.

Tjänsleförslagsnämndens sammansättning diskuterades ingående vid domstolsverkets tillkomst (prop. 1974:149 s. 34 f, JuU 1975:1 s. 20 O- Den enda ändring av nämndens sammansättning som gjorts sedan dess är all nämnden år 1988 utökades med presidenten i försäkringsöver domstolen.

Somjag redan sagt har tjänsleförslagsnämnden fungerat väl. Den utredning som följde upp 1975 års reform av domstolsadministrationen konstaterade i sill betänkande (Ds Ju 1982:3) Domstolsverket och domstolama att sammansättningen var sådan att det inte fanns risk för att besluten skulle påverkas av annat än rent sakliga hänsyn. Utredningens slutsats stämmer väl överens med mina egna erfarenheter. Nämnden bör därför i huvudsak vara uppbyggd på samma sätt som nu.

JUSEK har alltsedan begynnelsen haft plats i tjänsleförslagsnämnden. Som domamas främsta fackliga organisation bör JUSEK självfallet behålla sin plats i nämnden. I likhet med utredningen anser jag att också kanslipersonalen bör vara företrädd genom en ledamot som utses efter förslag av deras fackliga organisation.

Av min redogörelse för hur nämnden för närvarande är sammansatt framgår all både de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama är företrädda i nämnden. När det gäller överrättema har representationen varit garanterad alltsedan nämndens tillkomst. Enligt min mening bör emellertid även lingsrältema och länsrättema vara garanterade plats i nämnden. Det kan i och för sig diskuteras hur dessa ledamöter skall utses. Jag bedömer det dock vara praktiskt och ändamålsenligt all domareförbundet, som är en etablerad organisation med intemationell status för landels yrkesdomare, får lämna förslag. Förbundet bör inte vara bundet av andra restriktioner än all del bör vara fråga om lagmän, en från tingsrätt och en från länsrätt. Något krav på medlemsskap i domareförbundet bör däremot inte ställas upp.

Del är angelägel all ledamötema i nämnden uppfyller höga krav på sakkunskap och erfarenhet. Särskilt värdefull är naturligtvis den personkännedom som olika ledamöter har förvärvat i domslolsarbele och på

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran av nästan alla remissinstanser. De flesta remissinstanser som har yttrat sig särskilt över frågan om all inhämta uppgifter från åklagare, advokater och andra ombud har dock avstyrkt utredningens förslag i den delen.

Skälen för min bedömning: Del är självfallet av största vikt all förfaran-del vid ijänstetillsättningama utformas så all garantier skapas för all utnämningarna sker efler noggrann utredning, på objektiva gmnder och efter enhetliga principer.

Del viktigaste beslutsunderlaget vid en skicklighelsbedömning är ulan tvekan referensema. Referenslagningen syftar dels liU all komplettera den skriftliga dokumentation som kan föreligga i form av anställningsbevis och betyg, dels till att ge ytterligare infijrmation om tidigare anställningar och om hur dessa fullgjorts. Inhämtandet av referenser bör som nu i första hand skötas av tjänstemän som är Imutna till tjänsleförslagsnämnden.

Referenslagningen är en grannlaga uppgift. Den som har att utföra uppgiften måste vara lyhörd för nyanser i referensgivarens uttalanden och uppmärksamma behovet av följdfrågor. Det är angelägel att referenstaga-ren verkligen försöker all få belysta de egenskaper som är viktiga för en domare. En lista där vikliga egenskaper och krav är förtecknade kan vara ett lämpligt hjälpmedel och bidra lill en viss systematik i referensmate-rialel. Detta lorde underlätta för tjänsleförslagsnämnden och regeringen att jämföra sökandena med varandra.

Men lika viktigt som att referenslagaren stäfier de rätta frågoma är det atl referensgivama ger korrekta och uttömmande svar. Del kan självfallet upplevas som obehagligt all nödgas lämna negativa uppgifter om en sökande. Det får dock anses ingå i tjänsten att lämna korrekta upplysningar i tillsättningsärenden. För personer i chefsställning är del inte någon ny eller ovanlig uppgift att lämna referenser.

För atl fä ett fullständigt och korrekt underlag bör referenser inhämtas från flera personer. Det behövs i allmänhet flera referenser när omdömena från olika uppgiftslämnare skiljer sig starkt från varandra än när bilden är

entydig. Referenser bor som regel inhämtas från de referensgivare som den Prop. 1989/90:79 sökande själv angett i sin ansökan och från arbetsledare på den sökandes olika arbetsplatser.

En fråga som tilldragit sig uppmärksamhet under remissbehandlingen är i vilken utsträckning erfarenheter och synpunkter skall tillföras från åklagare och advokater som ofta fört talan inför någon som söker en domartjänst. Utredningen anser att sådana upplysningar lämpligen bör kunna tillföras tillsättningsärendet genom lagmannen i den underrätt där sökanden har tjänstgjort. Förslaget har i den delen mött kritik från remissinstanserna. Kritiken går i huvudsak ut på att ett sådant förfarande kan äventyra domarens självständighet.

Själv anser jag det vara av stor betydelse all en domare under förhandlingar och övrig handläggning av målen uppträder korrekt och förtroendeingivande i sina kontakter med parter och ombud. Enligt min uppfattning får det anses ingå i en domstolschefs åligganden alt fortlöpande skaflfa sig en bild av hur ombud och åklagare ser på domama i dessa hänseenden. Lagmannen bör därför inte behöva inhämta upplysningar från t.ex. åklagare och advokater i liUsättningsärendet. Jag har svårt att inse hur en sådan ordning skulle kunna äventyra en domares självständighet.

Uppgifter som kommer fram vid referenstagningen liksom även sådana upplysningar som ledamöterna i nämnden själva tillför ärendet -bör dokumenteras så all del finns möjlighet all i efterhand se vad som ingått i beslutsunderlaget. Därigenom motverkas ogmndade misstankar om alt ovidkommande hänsyn tillåtils inverka i tillsättningsärendena.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts om inte också sökanden själv under tjänsleförslagsnämndens beredning bör få del av vad som tillförts tillsättningsärendet. Som utredningen påpekat föreligger enligt 17 § första stycket 2 förvahningslagen (1986:223) ingen skyldighet lill delta i tillsält-ningsärenden. Del är också tydligt att ell sådant förfarande skulle medföra stora praktiska olägenheter och risk för avsevärd fördröjning av ärendet. Inte heller jag anser därför all någon kommunikation av del här slaget bör ske.

Tjänsleförslagsnämnden är inte formellt skyldig att motivera sina förslag men har alllid gjort det (20 § första stycket 2 förvaltningslagen). Jag vill framhålla värdet av att tjänsleförslagsnämnden motiverar sina förslag på ett nyanserat och utförligt sätt. Härigenom motverkar man misstankar om att förslagen inte skulle vara sakligt gmndade. Det bör också vara lättare att åstadkomma en enhetlig praxis när förslagen är motiverade. För den som är missnöjd med tjänsleförslagsnämndens förslag är del givelvis av största betydelse att få del av skälen för ställningstagandet.

Referensema är som jag redan framhållit det viktigaste urvalsinstm-menlel vid en skicklighelsbedömning. Detta utesluter naturligtvis inte all beslutsunderlaget någon gång kompletteras med hjälp av något annal urvalsinstmment, t.ex. en intervju med en sökande som kommer från en annan verksamhet.

Min bedömning: Chefen för den domstol där tjänsten finns bör beredas tillfälle alt yttra sig innan tjänsleförslagsnämnden avger sill förslag.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med min bedömning. Utredningen föreslår dock alt tillfälle till yttrande skaU beredas domstolen först efter det att tjänsleförslagsnämnden lämnat sill förslag.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Bland dem som ställt sig bakom utredningens förslag all domstolen skall få yttra sig anser en klar majoritet att yttrandet skall avges innan tjänsleförslagsnämnden beslutar i ärendet.

Skälen för min bedömning: De flesta tjänster tiUsätts av myndigheterna själva. Myndighetens chef får härigenom ell avgörande inflytande på tillsättningsärendet. Att de ordinarie domartjänstema tillsätts av regeringen efter förslag av tjänsleförslagsnämnden bör inte medföra all den domstol, där tjänsten är placerad, är utesluten från aUl inflytande i tillsättningsärendet.

Liksom utredningen finner jag att ett lämpligt sätt atl låta domstolen medverka i tillsättningsärendena är all bereda domstolens chef tillfälle atl yttra sig.

Jag delar den uppfattning som kommit lill ullryck under remissbehandlingen all sådana yttranden bör avges innan tjänsleförslagsnämnden lämnar sitt förslag till regeringen. Regeringen bör nämligen som regel kunna gmnda sill tillsättningsbeslut på samma beslutsunderlag som tjänsleförslagsnämnden. På så sätt minskas också riskerna för att regeringen, på gmnd av omständigheter som nämnden inte känt tiU utan som kommit fram först vid departementsbehandlingen, tvingas avvika från nämndens bedömning.

Yttrandet bör således avges till tjänsleförslagsnämnden av domstolens chef och ingå i nämndens beslutsunderlag. Jag avser all föreslå regeringen att en erinran om detta las in i instmktionen för tjänsleförslagsnämnden.

Domslolschefen bör regelmässigt få sig tillsänd den merilsammanställ-ning nämnden upprättar över sökandena men bör själv få avgöra i vilken utsträckning han eller hon vill ta del av nämndens referensmaterial.

1 likhet med utredningen anser jag all del inte finns anledning all föreskriva någon särskild form för domstolschefens yttrande. Det bör kunna vara såväl muntligt som skriftligt.

4.1 Domarutbildningen bör fbrkortas och fullgöras i ett sammanhang

Mitt förslag: Domamlbildningen bör innehålla tre obligatoriska inslag, nämligen aspiranltjänstgöring, underrällstjänslgöring och adjunktionstjänstgöring. Tjänstgöringstiden bör i princip motsvara minimitidema för varje obligatoriskt moment. Minimitiderna bör vara för aspiranlljänslgöringen nio månader, för underrättstjänstgö-ringen ell år och för adjunklionen nio månader. Del nuvarande kravet på viss lid som fiskal i överrätl tas bort.

Utredningens fiirslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser ställer sig bakom utredningens förslag. Vissa instanser anser dock alt liden som aspirant i överrätl bör kombineras med en obligatorisk minsta tid som föredragande fiskal där och alt tiden för underrältstjänstgöringen blir för kort.

Skälen för mitt förslag: Domamlbildningen och domarkarriären i de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolarna är efter 1979 års länsrättsreform uppbyggd efter samma principer. Den som vill träda in på domarbanan har att efter juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering söka tjänst som aspirant i hovrätt eller kammarrätt. Som aspiranler antas bara sökande som förväntas klara provtjänstgöringen. Aspiranlljänslgöringen pågår i aUmänhel niotolv månader. Är tjänstgöringen godkänd vilket den normall bmkar vara förordnas aspiranten av överrälten lill fiskal. Därefter tjänstgör fiskalen ytterligare en tid i överrälten innan han eller hon förordnas lill tingsfiskal eller länsrätlsfiskal i en tingsrätt eller en länsrätt för atl tjänstgöra minst ell år. För framför allt hovrältsfiskalerna blir tjänstgöringen i underrätt ofta betydligt längre.

Nästa obligatoriska moment är adjunklion i överrälten. Fiskalen tjänstgör då som ledamot i överrälten. Om adjunktionstjänstgöringen är godkänd vilken den så gott som alllid brukar vara och fiskalen alltså befinns vara lämplig för domarbanan, förordnas han eller hon av domstolen lill assessor. För all bli förordnad lill assessor krävs alt fiskalen förutom underrältstjänstgöringen har tjänstgjort i överrätt etl år och nio månader efter fiskalsförordnandet, varav minst sex månader som fiskal och minst nio månader som adjungerad ledamot. I viss utsträckning förekommer också atl fiskaler, utöver den obligatoriska underrältstjänstgöringen och tjänstgöringen som fiskal i överrälten, under viss lid arbetar som föredragande i specialdomslolar och domstolsliknande organ.

De obligatoriska inslagen i domarkarriären från inträdet som aspirant i överrätl lill assessorsförordnandet lar formellt tre år och tre månader. Ofta bmkar det dock ta längre tid innan man blir förordnad lill assessor. Framför allt gäller detta i de allmänna domstolarna där del i regel dröjer

sex åtta år från börjedagen i hovrätt till dess adjunklion kan påböijas. Prop. 1989/90:79 Denna ordning är av flera skäl otillfredsställande.

Enligt motiven till regeringsformen skall den dömande verksamheten i största möjliga utsträckning utföras av ordinarie domare. Därför bör andelen domare i underrätt som ännu inte har avslutat sin domamlbildning bli mindre. Del är inte heller tillfredsställande att den prövning av en persons lämplighet för domaryrket som skall göras efler del sista obligatoriska momentet i domamlbildningen kommer efter del atl han eller hon under lång tid rent faktiskt har tjänstgjort som domare. Härtill kommer de ölägenheter för den sökande och hans eller hennes familj som kan följa med atl de obligatoriska inslagen i domamlbildningen ofta är förlagda tiU olika orter.

Olägenhetema skulle minska, om ett eller flera av de nuvarande obligatoriska inslagen i domamlbildningen logs bort. Men i likhet med utredningen anser jag all aspiranlljänslgöringen, underrältstjänstgöringen och adjunklionen var för sig har sådant värde för en blivande domare alt de bör vara kvar även i fortsättningen.

Ell sätt att minska de nackdelar som trots afil är förknippade med det nuvarande systemet är atl som utredningen föreslagit söka håUa nere den faktiska tjänstgöringstiden så alt den i stort sett kommer all motsvara minimitiden för varje obligatoriskt moment. Domamlbildningen fram tifi assessorsförordnandet bör därför koncentreras och fullgöras i ell sammanhang. Härigenom bör både domarulbildningen och domarkarriären bli attraktivare. Den egna personliga planeringen kommer all underlättas när de obligatoriska inslagen kan fullgöras direkt efler varandra och den sammanlagda tjänstgöringstiden begränsas. Den som blivit godkänd som assessor har större möjligheter atl själv styra sitt yrkesliv fram lill dess del blir dags för en ordinarie domartjänsl än fiskalen som väntar på alt fullgöra sin adjunktionstjänstgöring. En viktig fördel med en koncentrerad domamlbildning är vidare alt den underlättar en reell prövning av domar-aspiranlens lämplighet som domare.

Domamtredningen har föreslagit all aspiranttjänstgöringen skall pågå under en bestämd lid av nio månader, den obligatoriska underrällsljänsl-göringen under ett år och adjunktionstjänstgöringen under nio månader. De obligatoriska minimitidema blir därmed två år och sex månader mot tre år och tre månader enligt gälland(; ordning. Som jag redan framhållit är dessutom de nuvarande minimitidema i praktiken i allmänhet betydligt längre.

Utredningens förslag har i denna del utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Framför allt har delta gällt liden för undertällsljänslgöring-en. Från en del håll har det också påpekats all det har praktiska ölägenheter att aspiranlljänslgöringen skall pågå under en exakt fastställd lid.

Jag anser alt de av utredningen föreslagna tidema är i huvudsak väl avvägda. När det gäller liden för aspiranlljänslgöringen håller jag emellertid med om atl del har praktiska olägenheter med en exakt fastställd tid för aspiranlljänslgöringen. Jag anser därför all det också för denna tjänstgöring bör fastställas en minsta tid, lämpligen bestämd liU nio månader.

Samtidigt bör det dock slås fast att tjänstgöringen, om inte aUdeles speci- Prop. 1989/90:79 ella omständigheter föreligger, inte bör överstiga ett år.

Flera remissinstanser har ansett all det bör uppställas ett krav på obligatorisk tjänstgöringstid i överrätten efler fiskalsförordnandet. Man pekar i del sammanhanget på överrältemas behov av föredragande och den risk som ligger i alt aUtför många nya aspiranler måste anställas för atl läcka detta föredragandebehov. Enligt min mening bör man inte ha ytterligare ett moment av obligatorisk tjänstgöring. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas utrymme för tjänstgöring som fiskal någon tid i överrätten efter fiskalsförordnandet innan det blir dags för underrältstjänstgöringen. Ett sådant utrymme kan uppslå av rent praktiska skäl; det kan behövas en viss lid för att klara planeringen. Överrättema bör även se lill alt vid varje tillfälle ha erfarna föredragande i tillräcklig utsträckning. Och som påpekats från några håll kan det vara av värde med någon ytterligare lid i överrätten, t. ex. för den fiskal som gjort sin tingstjänstgöring vid det andra domslolsslagel. Under den lid som sålunda kan komma all ligga mellan fiskalsförordnandet och underrältstjänstgöringen bör också finnas utrymme för fiskalen att genomgå den särskilda domarkurs som domstolsverket anordnar för nyblivna fiskaler. I likhet med utredningen anser jag emeUer-tid alt fiskalen i allmänhet inte bör vara kvar längre tid än högst ett halvår i överrälten innan underrältstjänstgöringen tar vid.

Som jag nyss nämnde har den föreslagna liden för underrältstjänstgöringen mött viss kritik under remissbehandlingen. Tiden har av utredningen satts till ett till ett och ell halvt år med en minsta tid av ell år. Flera remissinstanser anser atl delta är för kort lid för all fiskalen skall hinna få tillräcklig erfarenhet inför en framlid som domare.

Till detta vill jag först säga all minsta tid för underrältstjänstgöringen redan i dag är ett år. Även om många fiskaler i praktiken tjänstgör längre tid, är det inte hell ovanfigt och i de allmänna förvaltningsdomstolama snarast regel att fiskalens underrällstjänslgöring pågår just ell år. Jag menar all den föreslagna tiden normalt är tillräcklig för all ge den gmndläggande träning i att självständigt handlägga och avgöra mål och ärenden som är del huvudsakliga syftet med underrältstjänstgöringen. TiU detta kommer atl fiskalen i omedelbar anslutning till underrältstjänstgöringen får tillfälle till ytterligare erfarenheter av dömande verksamhet under adjunktionstjänstgöringen. Och innan det är dags för en ordinarie domartjänst finns del lillfaUe till ytterligare erfarenheter, såväl av arbete inom domstolsväsendet som på andra håll.

En tjänstgöring som på detta sätt är begränsad i liden fömlsäller självfallet all innehållet är allsidigt och i övrigl meningsfullt. Jag återkommer till den frågan i nästa avsnitt.

1 likhet med flertalet remissinstanser anser jag den föreslagna tiden för adjunklion i överrätl väl avvägd. En förkortning av adjunktionsliden kan dock övergångsvis bli aktuell för de fiskaler som har lång underrällstjänslgöring bakom sig när det blir dags för adjunklion. Jag återkommer också till den frågan längre fram.

Domamtredningens förslag utgår från atl domaraspiranten rent faktiskt
har tjänstgjort på heltid under de föreskrivna minimitidema för varje 21

moment. Jäg instämmer i den uppfattningen. Frånvaro som går utöver sedvanlig ledighet för semester och annan kortare frånvaro får således kompenseras genom förlängd tjänstgöring.

Jag avser att återkomma till regeringen med de förslag till ändringar i domstolsinstmklionema som blir nödvändiga.

Jag vill här också något beröra den framlida tjänstgöringen för de assessorer som för kortare eller längre lid arbetar kvar inom domstolsväsendet innan de får en ordinarie domartjänst. Liksom utredningen anser jag alt assessorema bör anlitas för vikariats- och förslärkningsändamål i domstolama. För underrätlemas del innebär det atl de fiskaler som idag används för sådana ändamål i stor utsträckning kommer att ersättas med assessorer. Delta är också principiellt tilltalande av del skälet alt det innebär all huvuddelen av den dömande verksamheten kan skötas av ordinarie domare eller assessorer som har genomgått fullständig domamlbildning. Vid bl. a. de största lingsrältema kan man fömtse all ett antal assessorer kontinuerligt kommer atl behövas för just förslärkningsändamål.

Prop. 1989/90:79

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något atl erinra mot utredningens överväganden.

Skälen för min bedömning: Etl viktigt syfte med de inledande obligatoriska inslagen i domarkarriären är atl ge den som genomgår utbildningen träning i kvalificerat juridiskt arbete och på så sätt lägga en god gmnd för en framlida uppgift som domare. Man måste därför sträva efter all utforma tjänstgöringen så all domaraspiranten ges relevanta och utvecklande uppgifter under de olika momenten i domamlbildningen. Detta är självfallet särskilt viktigt, om domamlbildningen avkortas och koncentreras.

Del är angelägel all intensifiera och vidareutveckla den utbildning som domstolsverket och domstolama själva ordnar för de unga juristema på domarbanan. Jag ser del också som värdefullt att del numera finns särskilda utbildningsplaner för hovrätt och kammarrätt som omfattar tiden från aspiranlljänstgöringens början lill assessorsförordnandet.

Del förekommer tyvärr all fiskaler och fiskalsaspiranter som tjänstgör i överrätl får syssla med rent kansliarbele. Detta sägs ofta vara en följd av domstolamas stora arbetsbörda och knapphet på personal. Del är nödvändigt att förändra detta. Arbetet i överrätl liksom i övriga domstolar skall organiseras så all kansliuppgifler i huvudsak utförs av just kanslipersonal. Jag har i skilda sammanhang framhåUit viklen av att domarrollen renodlas och atl domamas arbetsuppgifter inriktas på den dömande verksamheten. I linje med del ligger all fiskaler och aspiranler får tid atl ägna

sig åt sådana arbetsuppgifter som innefattar en träning i rättslig analys och Prop. 1989/90:79

metodik och således utgör förberedelse för det kommande arbelet som

domare.

Jag vill också framhålla betydelsen av all domama i alla instanser är villiga all dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter lill dem som genomgår domamlbildningen och tar ansvar för deras utveckling. Så sker redan i dag men det blir viktigare i ell system med en kortare och mera koncentrerad domamlbildning. Utan tvekan är ett av de mest värdefulla inslagen i domamlbildningen de erfama domamas exempel och handledning i det dagliga arbetet. Deras attityder har också stor betydelse för hur de yngre uppfattar domaryrket. Det är angeläget atl denna typ av vad som på andra håll bmkar kallas menlorskap lever kvar och vidareutvecklas inom domstolsväsendet.

Frågan är då om detta, som utredningen har föreslagit, bör ske genom att man under aspiranlljänslgöringen och underrältstjänstgöringen utser en särskild handledare för den yngre domaren. Vad gäller handledare för aspiranler fungerar detta i princip redan i dag på det sätt som utredningen har tänkt sig, och jag har inget alt erinra mot alt detta ytterligare markeras genom en särskild instmklionsbeslämmelse.

Betänkligheter har däremot framförts mot att en särskild handledare utses också för fiskaler i underrätt. För egen del hyser jag inga farhågor för att en handledare skulle inkräkta på fiskalens självständighet i dömandet. Alla domare är väl förtrogna med atl de dömer självständigt och på egel ansvar. En eventuell handledare skall självfallet inte ingripa i själva dömandet eller beslutsfattandet genom direkta anvisningar om hur en fråga skall avgöras i ett visst fall. Däremot skulle han eUer hon ha etl särskilt ansvar för att fungera som diskussionspartner för fiskalen i olika frågor. Framför aUl skulle detta gälla handläggningsmliner, sättet att bereda målen, metoder för att främja förlikning och sättet alt leda förhandlingar. Också i olika praxisfrågor kan en ung domare ha stor nytta av en äldre kollegas erfarenheter.

Som jag ser det är det en naturlig uppgift för lagmannen eller, i förekommande fall, chefsrådmannen alt ta ell särskilt ansvar i detta hänseende. Del är därmed inte sagt att del är till chefsdomaren som fiskalen vid varje tillfälle skall vända sig. I många faU kan del vara lika naturligt att rådgöra med någon av de andra domama. Mot denna bakgmnd finner jag det inte nödvändigt att författningsreglera frågan om en handledare i underrätt.

Utredningen har i sitt betänkande föreslagit atl fiskalsplalsema med hänsyn lill utbildningsmomentet i tjänstgöringen och den begränsade tjänstgöringstiden i största möjliga utsträckning skall förläggas till stora och medelstora underrätter. För egen del menar jag atl även tjänstgöring i små underrätter bör vara möjlig och att sådan tjänstgöring många gånger kan ha ett stort värde ur utbildningssynpunkl. Härtill kommer att del i vissa delar av landet finns många små underrätter med endast en eller ett par ordinarie domare. Även i dessa delar av landet måste del finnas en domamlbildning i underrätt. Det är därför som även utredningen påpekat oundvikligt att det finns fiskalsplatser också vid sådana mindre

domstolar. Jag anser att en viss smidighet vid förläggningen av underrätts-tjänstgöringen även i övrigt är att föirorda.

Del får närmast bli en fråga fiir domstolsverket alt i samråd med överrättema ombesörja en lämplig dimensionering och lokalisering av lingsfiskalstjänstema och göra de anpassningar som från lid lill annan kan visa sig vara nödvändiga. Inriktningen bör vara den all varje fiskal så långt det är möjligt får fullgöra hela sin underrällstjänslgöring i en och samma domstol. Detta är viktigt för alt fiskalen skaU få ansvar för en rotel med egna mål, något som är ett betyddsefuUt inslag i tjänstgöringen. Härigenom underlättas också den bedömning av fiskalens lämplighet som domare som skall göras i underrätten. Till detta kommer inte minsl hänsynen lill den enskilde fiskalens egna personliga planering.

I den mån det behövs några regler i domstolsinstmklionema med anledning av vad jag anfört i detta avsnitt kommer jag atl återkomma till regeringen i frågan.

Prop. 1989/90:79

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: En majoritet bland de remissinstanser som har yttrat sig över frågan har tillstyrkt utredningens förslag i den delen.

Skälen för min bedömning: 1 ell nytt meritvärderingssystem där skickligheten skall vara avgörande vid tillsättningen av alla ordinarie domartjänster är det självfallet viktigt att del finns ett fullgott underlag för att bedöma den sökandes lämplighet för domaryrket. Detta ställer särskilda krav på att domslolschefer och andra som har ansvar för domaraspiranlemas utbildning noggrant följer deras arbete för att bilda sig en uppfattning om deras lämplighet som domare och samtidigt fortlöpande ger synpunkter på hur arbetet utförs.

I likhet med utredningen anser jag därför atl del bör åvila domstolama atl i anslutning lill varje avslutat obligatoriskt moment utfärda skriftliga vitsord. En uttrycklig skyldighet alt lämna vitsord gör att bedömaren vid vilsordsgivningen måste pröva prestationema mot de krav som domaryrkel ställer. Samtidigt får den som vitsorden avser tillfälle att rätta till eventuella brister.

Vitsorden kommer självfallet att ha betydelse vid tillsättning av domartjänster. De kommer visserligen då i regel inte atl vara helt aktuella, men de fyller ändå en funktion som stöd för minnet för den som har att i efterhand avge muntliga referenser.

En del remissinstanser har uttryckt farhågor för att ett system med vitsord kommer all påverka domarbanans attraktionskraft negativt genom att inslagen av prövning i domamlbildningen härigenom betonas yllerliga-

re. Jag hyser för egen del inga sådana farhågor. Alla som börjar på domarbanan måste vara införstådda med all de första stegen i karriären är förenade med en fortlöpande bedömning och prövning.

Om domarutbildningen skall fylla sin dubbla funktion alt skilja ut och utveckla dem som är lämpliga för domarbanan och all sålla bort dem som är mindre lämpade något som i första hand görs i den rättssökande aUmänhelens intresse bör prövningsmomenlel inte underskattas. Jag ser det som en fördel, om domaraspiranten genom vilsordsgivningen får del av de bedömningar som görs. Jag vill emellertid samtidigt med skärpa stryka under att de vitsord jag har talat om här inte får ersätta de muntliga besked och samtal om sina arbetsinsatser som aspiranler och fiskaler skall få fortlöpande under hela domamlbildningstiden.

Jag anser i likhet med utredningen all vitsorden i princip bör utformas som sedvanliga arbetsbetyg. Del kan vara lämpligt all domstolsverket efler samråd med domstolama och tjänsleförslagsnämnden anger riktlinjer för vilsordsgivningen. Utgångspunkten bör vara att vitsorden skall belysa de egenskaper som är vikliga för en domare. Ansvaret för all betyg utfärdas bör ligga på domstolschefen.

Prop. 1989/90:79

Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag.

Skälen för min bedömning: Jag har i avsnittet om meritvärderingen betonat värdet av att en blivande domare skaffar sig erfarenheter också utanför domstolsväsendet. Sådana erfarenheter är ofta meriterande vid bedömningen av en sökandes lämplighet för en ordinarie domartjänsl. Detta fömtsätter att den som börjat på domarbanan också får möjligheter att inom ramen för sin fortsatta karriär skaflfa sig ytterligare meriter. Dessa möjligheter hör nära samman med möjligheterna att få tjänstledighet.

År 1985 infördes restriktioner i fråga om möjlighet lill tjänstledighet för annan verksamhet Gfr prop. 1984/85:100 bil. 4, JuU 25, rskr. 228). Bakgmnden var den bristande balansen mellan antalet ordinarie domartjänster och antalet icke ordinarie domare som kunnat förmärkas och farhågor för all den okontrollerade Ijänslledighelsgivningen skulle leda till en långsammare domarkarriär.

En avsikt med regleringen var atl åstadkomma en rimligare proportion mellan antalet ordinarie och icke ordinarie domare och undvika den förlängning av den gmndläggande domarulbildningen som visats sig särskih i de allmänna domstolarna. Reglerna har fått avsedd eflfekt så till vida all det totala antalet domare som är tjänstlediga för annan verksamhet har minskat och del sammanlagda antalet icke ordinarie domare har gått ned. Men delta har sannolikt till stor del berott på att kåren av icke ordinarie

domare minskat på gmnd av att många yngre domare har lämnat banan. 1 Prop. 1989/90:79 vilken utsträckning dessa avhopp berott på den förlängning av tiden fram till assessorsförordnande som reglerna avsågs motverka, på de restriktiva reglema för tjänstledighet eller på något annat låter sig knappast utredas. Så myckel slår emellertid klart atl utredningens förslag om en ny meritvärdering och en koncentrerad domamlbildning ställer tjänslledighetsfrågan i etl nytt ljus.

Del sagda leder mig lill slutsatsen alt de icke ordinarie domama efler assessorsförordnande - bör ges ökade möjligheter till tjänstledighet för att inneha annan statlig tjänst. För dem som genomgår den nya, koncentrerade domamlbildningen finns däremoi knappast skäl all överväga någon ändring.

Enligt min mening finns det inte heller skäl all överväga någon ändring i fråga om möjligheterna all få tjänstledighet för att pröva annan anställning. Jag tänker framför allt på privata anställningar.

En följd av de förändringar av domarbanan som jag redogjort för i del föregående blir alt den som genomgår domamlbildningen får utrymme för all vara tjänstledig för verksamhet utanför domstolama först efter assessorsförordnandet. För framliden får man därför räkna med all viss tjänstgöring som i dag regelmässigt ulföirs av tjänstlediga fiskaler, l.ex. som sekreterare i olika specialdomstolar., i stället kommer att ulföras av assessorer. Förslag härom lades fram i den promemoria som föregick 1985 års reglering av tjänslledighetsfrågorna men mötte då stark kritik. Men också den här frågan kommer i ell nytt läge med en förkortad domamlbildning. De nu aktuella arbetsuppgifterna lorde i allmänhet passa bra för sådana nyblivna assessorer som fåll sina förordnanden efter ungefär tre års tjänstgöring inom domstolsväsendet. HärtiU kommer att det i viss utsträckning torde vara fullt möjligt att utveckla arbetsinnehållet i tjänslema och göra det mera kvalificerat.

Jag är väl medveten om de svårigheter som på sina håU finns all få arbetsuppgifter utanför domstolsväsendet. Den som vill pröva något annal och skaffa sig meriter inför en framlida domartjänst tvingas på gmnd härav många gånger att byta bostadsort. Hell går väl detta inte alt undvika. Men del har länge varit regeringskansliets ambition atl sprida uppdrag inom främst kommittéväsendet till orter utanför Stockholmsornrådet. Etl uttryck för detta är all det för närvarande finns särskilda utredningsavdelningar i Göteborg, Malmö och Jönköping.

Avslutningsvis vill jag också något uppehålla mig vid frågan om de
ordinarie domamas möjligheter till tjänstledighet för offentliga uppdrag.
Hittills har regeringen lill efterkommande av intentionema bakom 1974
års regeringsform - behandlat önskemål härom mycket restriktivt. Jag
anser för egen del all en viss uppmjukning är möjlig. Exempelvis kan vissa
uppdrag ställa sådana krav på utövaren att del är angeläget att uppdraget
utförs av någon ordinarie domare, Dessutom är del naturligtvis önskvärt
all även ordinarie domare har möjligheter att fördjupa och bredda sina
erfarenheter. Min ståndpunkt är således all tjänstledighet i något större
utsträckning än i dag bör kunna beviljas för regeringsuppdrag och andra
kvalificerade uppdrag, framför allt om den ordinarie domaren på gmnd av 26

tidigare erfarenheter eller speciell kompetens är särskilt lämpad för upp- Prop. 1989/90:79 draget och del inte är av aUtför lång varaktighet.

5 Vissa frågor inför ett genomförande av förslagen

5.1 Omfbrdelning av domartjänster

En avkortad och koncentrerad domamlbildning fömtsätter som utredningen konstaterat en omfattande planering och en viss omfördelning av befintliga tjänster. Det senare gäller framför allt de allmänna domstolama där antalet lingsfiskalsplalser överstiger antalet adjunklionsplatser med köbildning till adjunklionen som följd. En snabbare genomströmning inom varje moment av domamlbildningen fömtsätter därför all antalet befintliga lingsfiskalsljänster minskas medan antalet adjunklionsplatser i hovrätt utökas. Det behov av domarpersonal som uppkommer i lingsrältema, om ett antal lingsfiskalsljänster tas bort, kan läckas dels genom all vissa fiskalstjänsler omvandlas lill rådmansljänsler, dels genom all lingsrältema tilldelas assessorer för alt fylla det behov av domare för vikariats-och förslärkningsbehov som hittills bmkat liUgodoses med fiskaler.

Någon lika radikal omfördelning av tjänster lorde åtminstone inte för närvarande behövas vid de allmänna förvaltningsdomstolama. Där finns ingen nämnvärd obalans i fördelningen av de skilda ulbildningsljänstema, och domamlbildningen går också betydligt snabbare än inom de allmänna domstolama.

En del remissinstanser har kritiserat att del i domamtredningens belänkande inte finns någon detaljerad och klarläggande analys av hur tjänsterna skall fördelas om i praktiken. Beredningen av frågan om vilka tjänster och domstolar som bör beröras av omfördelningen måste emellertid, som jag ser del, överlåtas på domstolsverket och domstolama. Som utredningen påpekar måste förändringar av det här slaget genomföras successivt och flera olika faktorer beaktas. Dit hör den nuvarande tjänsteslmkturen, åldersammansättningen hos tjänstgörande domare, när en viss tingsfiskal-sljänst blir ledig, behovet av utbildningstjänster inom ell visst område m.m.

Den självklara utgångspunkten för omfördelningen är att antalet utbildningstjänster skall anpassas så all den som börjar på domarbanan skall kunna genomföra utbildningen fram till assessorsförordnandel inom de lidsramar som jag har förordat här.

Jag vill erinra om all regeringen nyligen bemyndigat mig att tillkalla en kommitté med uppgift alt se över domslolamas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir. 1989:56). Resultatet av kommitténs arbete kan självfallet komma all få återverkningar på domamlbildningen. Delsamma gäller frågan om handläggningen av socialförsäkringsmålen som jag lar upp i min anmälan till 1990 års budgetproposition.

5.2 Förkortad adjunktionstid övergångsvis Prop. 1989/90:79

Det är angeläget att snabbt genomföra de förslag jag nu gått igenom. För att åstadkomma detta behövs särskilda ålgärder beträffande de fiskaler i hovrältskarriären som väntar på eidjunktion. Många av dessa har redan tjänstgjort flera år i tingsrätt och har således under lång tid prövats i domaryrket.

Jag delar utredningens bedömning att adjunktionsliden för dessa mycket erfarna fiskaler bör kunna göras kortare än de annars föreskrivna nio månadema. I likhet med utredningen anser jag att en lämpligt avvägd tid i dessa fall är sex månader. En sådan ordning ökar genomströmningstakten på adjunktionsplatsema och minskar kön av fiskaler som väntar på adjunktionsplats.

Jag avser därför att föreslå regeringen att besluta om en övergångsreglering med kortare adjunktionstjänstgöring för dem som förordnats till fiskal före de nya reglemas ikraftträdand»; och som före adjunklionen tjänstgjort minsl två år i underrätt.

5.3 Genomfbrande

Den nyordning i fråga om meritvärderingen och domamlbildningen som jag har förordat bör kunna börja tillämpas den 1 juli 1990. Men som jag redogjort för i del föregående kommer den snabbare domamlbildningen att behöva genomföras successivt. Vissa regionala skiUnader kan också fömtses inledningsvis.

Den nya ordningen för meritvärdering bör lämpligen tillämpas vid tiUsättning av tjänster som utlysts efter genomförandel.

Några särskilda övergångsbestämmelser utöver dem jag har behandlat i föregående avsnitt anser jag inte behövs.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen dels föreslår riksdagen alt

1. godkänna de riktlinjer fär tillsättning av domartjänster efter en
skicklighetsbedömning som jag har förordat (avsnitt 2.1),

2. godkänna de riktlinjer i fråga om en avkortad och sammanhål
len domamlbildning som jag har förordat (avsnitt 4.1),

dels bereder riksdagen tillfälle all

3. la del av vad jag i övrigl anfört om meritvärderingen och
domarbanan.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl
genom proposition förelägga riksdagen vad som föredraganden har anfört
för den åtgärd eller det ändamål sorn föredraganden har hemställt om. 28

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:53) Prop. 1989/90:79

Domarbanan Utbildning och meritvärdering Bilaga 1

Betänkandet innehåller förslag dels i fråga om meritvärderingen vid tillsättning av domartjänster, dels beträffande domarbanans utformning. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Meritvärderingen

Enligt 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen skall vid tillsättning av statliga tjänster avseende fästas endast vid sakliga gmnder, såsom förtjänst och skicklighet. Med förtjänst avses den vana som har förvärvals genom föregående tjänstgöring. 1 praktiken har förtjänsten oftast ansetts innebära delsamma som antalet tjänsteår. Med skicklighet bmkar förstås lämpligheten för befallningen, visad genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande tjänstgöringens art. Regeringen beslutade våren 1985 all ökad vikt skulle läggas vid skickligheten vid tillsättning av statligt reglerade tjänster. Detta kom till uttryck genom en ändring i 7 a § anställningsförordningen (1965:601), enligt vilken Ijänstetillsättning skall ske på gmndval främst av skickligheten för arbetsuppgiftema i tjänsten. Enligt motiven borde förtjänsten bli utslagsgivande bara vid lika eller i stort sett lika skicklighet. Sedermera har principen all skickligheten skall tillmätas särskild betydelse vid meritvärderingen också lagfästs genom en ändring i 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om oflfentlig anställning.

Vid tillsättning av ordinarie domartjänsler i den s.k. rådsklassen, som omfattar tjänslema som hovrättsråd, kammarrättsråd saml rådman i tingsrätt och länsrätt, tillämpas av gammal hävd ell särskilt syslem som bygger på förtjänslfaktom. Enligt detta system tillsätts tjänslema i regel med den sökande som först inträdde på domarbanan, dvs. har den tidigas-le böljedagen som domaraspirant i hovrätt eller kammarrätt. Denna s.k. börjedagsregel fömtsätter i princip all sökanden har genomgått domamlbildningen och blivit slutligt godkänd för domarbanan, dvs. har förordnals som assessor. Regeln skapar tillämpningssvårigheler när det gäller alt bedöma sökande med olika bakgmnd, eftersom domamlbildning och assessorsförordnande inte är någon nödvändig fömtsättning för all få en domartjänsl. Det har vidare vuxit fram ett behov av alt fästa särskilt avseende vid erfareriheter av betydelse för domaryrkel som en sökande fått genom annan tjänstgöring än domstolstjänstgöring. Detta önskemål har tillgodoselts inom ramen för börjedagsregdn på så sätt atl en sådan sökande enligt etl schabloniserat syslem tillgodoräknas längre lid än vad som svarar mot den verkliga liden efler börjedagen.

En av utredningsuppgiflema har varit att lägga fram förslag till ell merilvärderingssystem som innebär atl skickligheten skall sällas främst vid tillsättning av alla domartjänsler. Redan i dag tillämpas ell sådant system vid tillsättning av tjänster utom rådsklassen.

I linje härmed föreslås alt alla ordinarie domartjänsler skall tillsättas
efter en skicklighelsbedömning. Del betonas atl bedömningen skall omfat
ta all relevant erfarenhet. Det anses dock inte vara möjligt att ge sådana 29

anvisningar beträffande värdet av olika meriter att det skulle bli möjligt att Prop. 1989/90:79 gradera sökandena genom en enkel räkneoperation. Däremot anges de Bilaga 1 viktigaste meritema för en domartjänst och vägledande principer för bedömningen av deras värde. Förslagen om formema för att skaffa erforderligt beslutsunderlag och för all pröva sökandenas meriter ges en mer konkret utformning. Det betonas, alt formema för förfarandei har stor betydelse för all garantera att tillsältningama görs på objektiva och sakliga gmnder.

Av gmndläggande betydelse för en meritvärdering som sätter skickligheten främst är alt del är de krav som är förenade med tjänsten som bestämmer vilka faktorer som skall beaktas och hur tungt de skall väga. Vissa behörighetsvillkor har lagts fast i författning. En domare skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen, saml vara svensk medborgare. Del betonas i betänkandet att de krav som hämtöver bör uppfyllas av en domare har sin gmnd i domslolamas centrala ställning i rättssamhället. Rättssäkerheten och allmänhetens tilltro lill rättsväsendet är beroende av all domstolamas avgöranden är av hög kvalitet och fria från ovidkommande hänsyn. Bland de krav som bör ställas på en god domare nämns i betänkandet självständighet, yrkesskicklighet, gott omdöme och förmåga alt uppträda på ett balanserat och förtroendeingivande sätt. Detta är generella krav som bör gälla för aUa domartjänsler. Den domstol vid xilken tjänsten skall tillsällas föreslås få tillfälle att ange om del finns skäl alt dämtöver uppsläUa något särskilt krav för just den tjänsten.

De faktorer som föreslås få betydelse för skicklighetsbedömningen delas
in i gmppema teoretisk och praktisk utbildning, personliga egenskaper och
yrkeserfarenhet. Vid bedömningen bör stor vikt fästas vid de personliga
egenskaperna hos dem som söker domartjänst. Också yrkeserfarenheten
utgör en mycket viktig bedömningsgmnd. Det betonas att bredden av
sökandenas yrkeserfarenheter bör tillmätas särskild betydelse. Rent gene
rellt slås fast all meritvärdet av en viss yrkeserfarenhet ställd i relation
till den sökta tjänsten måste bedömas med hänsyn lill arbetsuppgifter
nas innehåll och omfattning, den tid som den sökande haft den ifrågava
rande sysslan, det sätt på vilket arbelet ulförts och vilka andra erfarenheter
som sökanden kan åberopa. Genomgången domamlbildning och dom
stolsijänstgöring bör tillmätas ett särskilt meritvärde. Del får emellertid
anses vara ell allmänt intresse all erfarenheter av annan juridisk verksam
het liksom samhällserfarenheter i övrigl finns representerade bland do
marpersonalen. Den sökande som vid sidan av domstolsijänstgöring kan
uppvisa viss tids erfarenhet av annat kvalificerat arbete kan därför komma
atl ges företräde framför sökande som har tjänstgjort enbart i domstol.
Bland de yrkeserfarenheter som vid sidan av domstolsijänstgöring bör
tillmätas särskilt meritvärde nämns bl. a. lagstiftningsarbete, tjänstgöring
som föredragande i högsta domstolen och regeringsrätten, tjänstgöring
inom advokat-, åklagar- eller exekutionsväsendet och kvalificerad juridisk
tjänstgöring vid de statliga verken. Också sökande ulan domamlbildning
bör kunna komma i fråga för domartjänsl. I första hand bör detta gälla
tjänster i rådsklassen. De som inte är domamtbildade får konkurrera om 30

domartjänstema på gmndval av sina meriter med dem som har sådan Prop. 1989/90:79 utbildning. Här avses framför allt sökande som har kvalificerade arbets- Bilaga 1 uppgifter inom andra delar av rättsväsendet.

Vid lika skicklighet får förtjänsten vara utslagsfaktor. Vid beräkning av förtjänsten bör i princip hänsyn tas lill all tidigare anställning. Börjedags-regeln föreslås således helt slopad som bedömningsgmnd vid tjänstetillsättningar.

Beträffande förfarandei vid tjänslelillsättningarna är utgångspunkten att aUa ordinarie domartjänsler även i fortsättningen skall tillsättas av regeringen och i samma omfattning som för närvarande föregås av ledig-förklarande och tjänsleförslag. Del föreslås all tjänsleförslagsnämnden, liksom i dag, skall avge tjänsleförslagen och handha del praktiska förfarandet kring de tillsättningar där förslag skall lämnas. Nämnden bör utökas med en ledamot som utses på förslag av TCO-S. Den domstol där tjänsten finns bör vara tillförsäkrad ell visst inflytande på Ijänstetillsältningen, eftersom del är där som domaren skall vara verksam och kunna fungera. Del föreslås därför att domstolen får tillfälle atl yttra sig i tillsättningsärendet ulom då del gäller tjänsten som chef i domstolen. Tillfälle till yttrande bör lämnas domstolen sedan tjänsleförslagsnämnden lämnat sitt förslag. Del bör ankomma på domstolens chef att avge yttrandet på domstolens vägnar.

För all ett säkert urval skall kunna göras bland dem som söker en domartjänst är det av vikt att så många lämpliga urvalsinstmment som möjligt används. Del viktigaste urvalsinstmmenlel är referensema. Referenser bör inhämtas från flera personer och de uppgifter som lämnas skall dokumenteras. Tjänsleförslagsnämndens förslag skall förses med motivering.

Domarbanan

Domamlbildningen och domarkarriären är uppbyggda efter samma principer inom de aUmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama. Den egentliga domamlbildningen inleds med tjänstgöring som aspirant i hovrätt eller kammarrätt. För tillträde lill en sådan tjänst krävs juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering. Om aspiranlljänslgöringen, som normalt pågår niotolv månader, blir godkänd förordnas aspiranten till fiskal. För att fiskalen sedan skaU kunna bli slutligt godkänd för domarbanan och således förordnad lill assessor krävs att han eller hon efter fiskalsförordnandel har tjänstgjort som domare i en tingsrätt eller länsrätt under minst ett år samt under minsl nio månader deltagit som adjungerad ledamot i hovrätten eller kammarrätten. För domamlbildningen krävs formellt sett en sammanlagd tjänstgöringstid på tre år och tre månader. I de allmänna domstolama tar dock utbildningen fram lill del slutliga godkännandet, assessorsförordnandet, i praktiken betydligt längre lid.

Enligt förslaget bör domamlbildningen alltjämt innehålla tre obligato
riska inslag, nämligen aspiranltjänstgöring, underrällstjänslgöring och
adjunklion. Utbildningstiden skall dock koncentreras så att den moisvarar 31

minimitidema för varje obligatoriskt moment. Härigenom uppnås den Prop. 1989/90:79 fördelen att den enskilde domaraspiranten får bättre överblick över sin Bilaga 1 tjänstgöring vilket bör underlätta den personliga planeringen. Vidare ger en mer koncentrerad och dänned kortare ulbildningsperiod större utrymme för en reell prövning av domaraspirantens lämplighet som domare.

Den första tjänstgöringstiden, aspiranlljänslgöringen, föreslås pågå under en bestämd lid av nio månader. Under den liden bör aspiranten ha en tidsbegränsad anställning. Om aspiranten fortfarande efter den tiden bedöms som lämplig för domaryrkel förordnas han tiU fiskal. Anställningen övergår då till en tillsvidareanställning. Därmed uppnås samma anställningstrygghet som gäller för övriga statligt anställda. För den obligatoriska underrättstjänstgöringen föreslås en minsta lid om ett år och för adjunklionen en minsta tid om nio månader. 1 motsats till vad som gäller i dag uppställs inte något krav på viss lids tjänstgöring som fiskal i överrätten.

Tjänstgöringens karaktär av utbildningstjänstgöring betonas. Del föreslås av varje fiskalsaspiranl och varje fiskal som inte är adjungerad ledamot skall få en särskild handledare. Vidare understryks vikten av all fiskaler i underrätt inte tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än vad som är lämpligt med hänsyn lill vars och ens erfarenhet av arbete i domstol. Del föreslås också alt den som genomgår domamlbildningen skall tilldelas betyg efter varje obligatoriskt moment. Den som blivit förordnad som fiskal men sedan ändå bedöms vara olämplig för domaryrkel bör fortsättningsvis inte användas i den dömande verksamheten. Han får då i stället i nom ramen för sin anställning tilldelas uppgifter som föredragande.

Assessorerna kommer atl behöva användas på ell mer flexibelt sätt än idag. Den vikariats- och förstärkningsljänslgöring som utförs av fiskaler kommer att läggas på assessorema. Assessorerna fömtsätts också tjänstgöra utanför domstolarna innan de söker ordinarie domartjänst. Som framhållits i meritvärderingsdelen anses det vara en fördel om domare har erfarenhet också av annan tjänstgöring än domstolsarbete. Som en naturlig konsekvens av denna inställning färordas en generösare linje i fråga om beviljandet av tjänstledigheter för icke ordinarie domare. Det framhålls att det är viktigt att möjlighetema för de domamtbildade att skaflfa sig erfarenheter utanför domstolsväsendet sprids inom landet. Eftersom domamlbildningen enligt den föreslagna modeUen skall genomföras i ett sammanhang ligger del i sakens natur alt den som genomgår utbildningen får utrymme för att vara tjänstledig för' verksamhet utanför domstolarna först efter assessorsförordnandet.

En omfördelning av domartjänster mellan icke ordinarie och ordinarie bedöms bli nödvändig i fråga om de aUmänna domstolama. Det föreslås atl antalet lingsfiskalsljänster minskas. I viss utsträckning bör dessa ersättas med ordinarie rådmanstjänster. Det behov av ytterligare domarpersonal som uppkommer när antalet lingsfiskaler minskar får i övrigt täckas av assessorer. Vidare föreslås att antalet adjunklionsplatser i hovrätt utökas.

I betänkandet föreslås all en öppnare attityd bör intas lill all utnämna
domare bland jurister som hell eller delvis saknar domamlbildning. En
sådan förändring underiättas av ai:l börjedagsregdn överges och domar- 32

tjänslema i stället tillsätts efler skicklighet. Ell sätt att låta välmeriterade Prop. 1989/90:79 jurister som är allvarligt intresserade av domaryrkel få möjlighet alt pröva Bilaga 1 på detta är all förordna dem lill adjungerade ledamöter i överrätt. Redan idag finns bestämmelser i överrättsinstmklionerna som medger detta i fråga om vissa yrkesgmpper. Det föreslås atl möjlighet till sådan adjunklion också bör ges till andra väl kvalificerade jurister som bedöms kunna komma i fråga för en domartjänsl och som har anmält intresse för detta.

Även beträffande redan utnämnda ordinarie domare föreslås en generösare linje i fråga om tjänstledigheter. För all undvika att ordinarie domartjänster upprätthålls som vikariat föreslås också alt ordinarie tjänster i ökad utsträckning skall föras över stal när innehavaren av tjänsten är tjänstledig.

I betänkandet förs tillgången till fortlöpande utbildning fram som en faktor av betydelse för domaryrkels attraktionskraft. Sålunda betonas vikten av att särskilda utbildningsinsatser görs för såväl de icke ordinarie domama som för de domare som innehar en ordinarie domartjänsl.

Förteckning över remissinstansema Prop. 1989/90:79

Efter remiss har yttranden över beliinkandel (SOU 1988:53) Domarbanan Utbildning och meritvärdering avgetts av högsta domstolen, regeringsrätten, justitiekanslem, riksåklagaren, bostadsdomslolen, försäkringsöverdomstolen, domstolsverket, tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet, notarienämnden, rikspolisslyn;lsen, datainspektionen, riksskatteverket, statens arbetsgivarverk, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, statens va-nämnd, patentbesvärsrällen, statskontoret, riksrevisionsverkel, koncessionsnämnden för miljöskydd, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, kammarrätten i Sundsvall, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Falu tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Sölvesborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Luleå tingsrätt, hyresnämnden i Stockholm, hyresnämnden i Göteborg, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus län, länsrätten i Göteborgs och Btjhus län, länsrätten i Gävleborgs län, länsrätten i Västerbottens län, försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra Sverige, försäkringsrätten för Norra Sverige, universitetet i Stockholm, universitetet i Uppsala, universitetet i Lund, universitetet i Göteborg, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Västemorrlands län, Huddinge tingsrätt, Sollentuna tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Tierps tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Katrineholms tingsrätt, Örebro tingsrätt, Mora tingsrätt, Växjö tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, Eslövs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Lunds tingsrätt, Trelleborgs tingsrätt, Mölndals tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Alingsås tingsrätt, Borås tingsrätt, Gävle tingsrätt, Gällivare tingsrätt, länsrätten i Södermanlands län, länsrätten i Kristianstads län, länsrätten i Jämtlands län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges domareförbund. Föreningen Jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges polischefer.

Centralorganisationen SACO/SR har överlämnat ett remissyttrande från medlemsförbundet JUSEK.

Yttranden har också inkommit från rådmannen Jan Rudberg, tjänstgörande fiskaler vid Göta hovrätt och kammarrätten i Jönköping saml Föreningen yngre jurister vid försäkringsrätten för Mellansverige.

Innehåll Prop. 1989/90:79

Proposition......................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989

1 Inledning.......................................................... 2

2 Meritvärderingen ............................................. 3

2.1 Skicklighelsbedömning som lillsätlningsgmnd........ 3

2.2 Värderingsgmndema....................................... 7

Personliga egenskaper........................................... ... 8

Meritvärdet av domamlbildning och domstolsijänstgöring 10

Yrkeserfarenheter i övrigt m. m............................... .. 10

Andra sakliga gmnder............................................ .. 12

2.3 Förtjänsten som ulslagsfaklor vid lika skicklighet 13

3 Förfarandei vid tiUsättning av domartjänster........... .. 14

3.1 Tjänsleförslagsnämnden behålls ....................... 14

3.2 Tjänsleförslagsnämndens sammansättning.......... .. 14

3.3 Närmare om förfarandei i tjänsleförslagsnämnden 16

3.4 Domstolens medverkan i tillsättningsärenden....... 18

4 Domarbanan .................................................... 19

4.1 Domamlbildningen bör förkortas och fuUgöras i ett sammanhang 19

4.2 Innehållet i domamlbildningen........................... .. 22

4.3 Vitsord under domamlbildningen........................ .. 24

4.4 Tjänstledighetsfrågor..................................... .. 25

5 Vissa frågor inför ett genomförande av förslagen..... .. 27

5.1 Omfördelning av domartjänsler......................... .. 27

5.2 Förkortad adjunktionstid övergångsvis .............. .. 28

5.3 Genomförande ............................................. .. 28

6 Hemställan....................................................... .. 28

7 Beslut............................................................. .. 28

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:53)

Domarbanan Utbildning och meritvärdering..... 29

Bilaga 2 Förteckning över remissinstansema......... .. 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 35