Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1989/90:68

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 januari 1990.

Närvarande: Statsministem Carisson, statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Maj-Lis Lööw

Inledning

Regeringen har, sedan år 1985, åriigen lämnat en skrivelse till riksdagen med redovisning av Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. Från och med i år har denna skrivelse utvidgats till att också behandla den svenska invandrarpolitiken. Skrivelsen lämnas i anslutning till budgetpropositionen.

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementei och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag alt få lämna följande redovisning för budgetåret 1988/89, avsedd att föreläggas riksdagen.

Det bör understrykas att invandrarpolitiken naturligtvis också omfattar de flyktingar som får tillstånd att stanna i Sverige. Vidare bör det noteras att invandrarpolitiken är ett ansvar för hela regeringen där varje departement inom sitt sakområde har ett ansvar också för invandrarna.

Eftersom detta är första året som en redovisning görs av både invandrar-och flyktingpolitiken och genom att denna redovisning nu lämnas tre månader tidigare än vad som varit fallet med de tidigare flyktingpolitiska skrivelserna finns en viss upprepning av delar av 1988/89 års flyklingpoli-tiska skrivelse (1988/89:82). Skrivelsen har också en viss obalans i den meningen att flyktingpolitiken fokuseras skarpare än invandrarpolitiken.

Med invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.

Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för all underlätta invandrares, inklusive flyktingars, introduktion och integrering i det svenska samhället.

Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpo-liliska mål som riksdagen antog 1975:

Jämlikhetsmålet innebär att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen. Målet innebär vidare att alla gmpper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att behålla och utveckla sitt modersmål och att utöva sin kulturverksamhet inom den svenska kulturgemenskapen. Invandrarpolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgmpper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall Skr. 1989/90:68 kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla sin urspmngliga identitet. Åtgärder för all bevara kontakten med urspmngslandets kultur anknyter även till valet mellan att stanna i Sverige eller att återvända till urspmngslandet.

Samverkansmålet innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan skall finnas mellan invandrar- och minoriletsgmppema och majoritetsbefolkningen i de frågor som är av gemensamt intresse. Målet fömtsätter ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrama och den inhemska befolkningen och mellan olika invandrargmpper. Ett förverkligande av samverkansmålet innebär bl. a. att invandrarna ges större möjligheter att aktivt dellaga i det politiska livet i Sverige, att de ges vidgade möjligheter lill kulturell verksamhet och att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.

År 1986 tog riksdagen ell nytt beslut om den samlade invandrarpolitiken varvid det sades att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de gmndläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika urspmng. Goda etniska relationer bör prägla del svenska samhället och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck av etnisk intolerans.

Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad, utom för medborgare i de nordiska länderna som har fri rörlighet och elableringsrätt. Invandringen till Sverige har de senaste åren huvudsakligen varit en flyktinginvandring. Den nordiska invandringen ökade emellertid kraftigt år 1989 och utgjorde ca 32% av den totala invandringen, atl jämföras med ca 25,5% år 1988.

Mottagandet i Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska flyktingpolitiken. I denna skrivelse redovisas alla de åtgärder som Sverige vidtar och stödjer i syfte att bistå de människor, som tvingas att fly, och för att bidra lill att flyktingproblemen i världen minskas.

Den svenska flyktingpolitiken innehåller följande huvudelement:

- agerande i FN och andra internationella fora för att bidra till att
intemationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för
de mänskliga rättigheterna upprällhålles,

ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige,

intemationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingamas rättsliga skydd,

överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,

- mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara gmpper etl starkare skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

- ell av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och 3

därmed jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjlighe- Skr. 1989/90:68 ter att finna sig tillrätta i det svenska samhället,

olika särskilda insatser, bland annat opinionsbildande verksamhet, för att förbättra flyktingars och jämförbara gmppers situation och möjligheter till integration i Sverige,

stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet eller annal land.

I det följande redovisas huvuddragen i tillämpningen av dessa politik-områden.

Som ett instmment för invandrarpolitikens förverkligande har invand-rarministem ett invandrarråd som består av representanter för invandrarnas riksorganisationer. För närvarande har rådet 28 ledamöter. Under perioden den 1 juli 1988 till den 31 december 1989 samlades rådet tre gånger. Jag har också haft konsultationer med företrädare för invandrarnas trossamfund. Avsikten är all detta skall ske även fortsättningsvis.

Som ell led i strävandena att ha en bred förankring för och ett nationellt samförstånd kring den svenska flyktingpolitiken finns ett av regeringen tillsatt flyktingpolitiskt råd med invandrarministem som ordförande. 1 rådets arbete deltar representanter för flera berörda folkrörelser och intresseorganisationer, svenska myndigheter och FN:s flyktingkommissaries representant i Norden. Under perioden den I juli 1988 till den 31 december 1989 har rådet mötts sex gånger.

I Sverige och omvärlden

1. Migration och befolkningsutveckling

Under åttiotalet har det skett en betydande ökning av migrationen, totalt sett, från syd till nord. Så länge den stora klyftan mellan ländema i syd och i nord består eller i varje fall inte väsentligt minskas kommer denna rörelse med all sannolikhet att fortsätta.

Till ökningen i omfattningen och takten av migrationen bidrar naturligtvis det faktum att avstånden i världen minskar i takt med alt den internationella kommunikationen ökar. En betydande del av denna migration är av flyktingkaraktär men en stor del är snarare ekonomiskt och/eller humanitärt betingad. En ytterligare bidragande orsak är de många naturkatastrofer som inträffar, framför allt i den tredje världens fattiga länder.

Den snabba takten i demokratiseringsutvecklingen i Östeuropa har också lett till relativt sett stora befolkningsrörelser, som också har påverkat Sverige.

För att få ett mått på migrationens totala omfattning kan nämnas att antalet i utlandet födda personer, bosatta enbart i de 21 länder i världen som har del högsta antalet utländska medborgare, uppgår till ca 60 miljoner människor.

I uppskattningama av befolkningsutvecklingen räknar man med nästan en fördubbling av jordens befolkning mellan nu och år 2025; från cirka fem miljarder till någonstans mellan åtta och tio miljarder invånare. Denna ökning förväntas huvudsakligen äga mm i vissa områden. Ett

sådant är den s. k. islamiska bågen, från Marocko till Filippinerna genom Skr. 1989/90:68 den indiska subkontinenten. Man kan räkna med en ökad emigration från Magreb-ländema, Egypten, Turkiet, Mellersta Östem, Pakistan, Bangladesh och Sydostasien.

Även från de afrikanska länderna söder om Sahara kan man, om än med en viss fördröjning, förvänta sig en kraftigt ökad migrationsbenägenhet. Som exempel kan nämnas att Nigerias nuvarande befolkning på ca IOO miljoner beräknas ha ökat lill 150 miljoner år 2000.

Samtidigt räknar man med att Europas befolkning åldras och kommer att utgöra en mindre andel av jordens befolkning. Från att ha omfattat en tiondel förväntas den minska till cirka en tjugondd av världens befolkning. Mycket tyder därför på att man kan vänta sig ett ökande migrations-tryck gentemot Europa.

I en situation där i stort sett alla europeiska länder för en politik som inte tillåter någon eller endast en myckel begränsad invandring, utöver av flyklingskäl, är det naturligt atl de som söker sig till Europa eller rör sig inom Europa använder sig av de vägar som står lill buds. En sådan väg är att söka asyl.

2 Flyktingsituationen i världen

Här lämnas en komprimerad översikt av flyktingsituationen i världen och dess utveckling. Någon redovisning av situationen avseende respekten för de mänskliga rättigheterna lämnas inte här eftersom en sådan görs i annan ordning av utrikesdepartementet.

Ett proportionellt sett något större utrymme lämnas åt beskrivningen av situationen och utvecklingen i de europeiska och övriga industrialiserade länder, med vilka Sverige samarbetar i dessa frågor.

Antaletflyklingar

Den överväldigande majoriteten av världens flyktingar kommer från och finns i de fattiga länderna i tredje världen. Uppskattningama av det totala antalet flyktingar i världen varierar med olika källor men siffran 15 miljoner är allmänt vedertagen.

Det finns olika skäl till osäkerheten rörande antalet flyktingar. Den största delen av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna i Afrika, Asien och Latinamerika. I de flesta av dessa länder är befolkningsstalisti-ken osäker och befolkningsräkningar sparsamt förekommande. Flyktingarna anländer ofta i stort antal, under kort lid och ibland under kaotiska omständigheter. I en del fall kan man konstatera att mottagarländerna överdriver antalet flyktingar i hopp om att få ökat internationellt stöd.

Utöver dessa felkällor förekommer det också att mottagarländerna av
politiska skäl ger antingen en för hög eller en för låg siffra på antalet
flyktingar i landet. Berörda FN-organ är tvungna att i första hand förlila
sig på mottagarländernas egen statistik, och FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) kan dessutom inte operera i ett land utan delta lands medgivan
de. Följden blir att om ett land t. ex. inte vill dra uppmärksamhet till etl 5

flyktingproblem är del omöjligt för UNHCR att engagera sig i denna Skr. 1989/90:68 flyktingsituation. Detta innebär all flyklingama i fråga inte heller tas med i FN:s statistik.

I ett stort antal länder i tredje världen förekommer intema flyktingar ("displaced persons"), ibland i ganska stora antal. Dessa människor är politiskt, psykologiskt, socialt och ekonomiskt lika myckel flyktingar som andra, men eftersom de inte korsat en nationell gräns omfattas de inte av UNHCR:s mandat. Antalet intema flyktingar i väriden uppskattas i dag lill nära 15 miljoner människor, dvs. ungeför lika många som antalet flyktingar.

Det bör också uppmärksammas att de uppgifter om antalet flyktingar, som lämnas av UNHCR, vanligen inte inbegriper de mer än två miljonerna palestina-flyktingar, eftersom dessa till den överväldigande delen inte omfattas av UNHCR:s mandat.

Variationema i uppskattningen av antalet flyktingar beror också på skillnadema i definitionen av vem som är flykting. Enligt FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning av år 1951, den s.k. Genéve-kon-ventionen, definieras en flykting på följande sätt:

"...Densom(tillföljdavhändelser, som inträffat före den 1 januari 1951 och) i anledning av välgmndad fmklan för förföljelse på gmnd av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgmpp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare samt är ur stånd att eller på gmnd av sådan fmklan, som nyss sagts, icke önskar alt begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som fömt sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, saml är ur stånd att eller på gmnd av sådan fmklan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit."

Denna definition motsvarar den som finns i den svenska utlänningslagen (3 kap. 2 § UtlL).

I sammanhanget bör det uppmärksammas att själva konventionen är tidsmässigt och geografiskt begränsad till att gälla "händelser som inträffat före den 1 januari 1951 i Europa". Dessa begränsningar upphävdes genom ett tilläggsprotokoll av år 1967, men alla de länder, som har ratificerat konventionen, har inte skrivit under tilläggsprotokollet. Detta gäller t.ex. Italien, där därför stora gmpper av flyktingar faller utanför statistiken.

Olika länder har i kraft av sin nationella lagstiftning också en möjlighet atl ge någon form av uppehållstillstånd och/eller flyktingliknande status till andra kategorier av asylsökande, vilka då inte nödvändigtvis tas med i statistiken över del totala antalet flyktingar.

De afrikanska statema har en egen flyktingkonvention, den s. k. OAU-
konventionen, som antogs år 1969. Denna går betydligt längre än FN-
konvenlionen när det gäller att definiera vem som är flykting man
accepterar t. ex. personer som har flytt till följd av angrepp av främmande
makt, ockupation, utländsk dominans eller händelser vilka allvarligt stört
den allmänna ordningen i hemlandet. OAU-konvenlionen är gmnden för
det intemationella flyktingarbetet i Afrika, vilket bl. a. har till följd att fler
människor erkänns som flyktingar än vad ett strikt tillämpande av Ge-
néve-konvenlionen skulle innebära. Detta har bland annat inneburit att (

UNHCR generellt, utöver de s. k. mandatflyktingama, också ger bistånd Skr. 1989/90:68 och skydd till personer "som angår" ("are of concern to") flyktingkommissarien. Denna term kan t. ex. avse personer som lämnar sitt land på gmnd av krig.

I den intemationella flyktingpolitiska diskussionen råder det enighet om att flyktingkonventionens flyktingbegrepp dåligt korresponderar med dagens verklighet. Samtidigt som det knappast är politiskt realistiskt att tänka sig en förändring av konventionen anses det angeläget att utveckla nya instmment anpassade lill verkligheten i dag.

Flyktingsituationen i tredje världen

Asien (inklusive Mellersta Östem)

De afghanska flyktingarna utgör fortfarande den största enskilda flyktinggruppen i världen i dag, med fler än fem miljoner människor i exil. Majoriteten av dessa flyktingar, cirka tre miljoner, finns i Pakistan medan Iran har tagit emot drygt två miljoner. Återvandringen efter den sovjetiska tmppåterdragningen har varit mycket begränsad. FN:s särskilda repatri-eringsprogram för afghanflyktingar, till vilket bl. a. Sverige bidragit, kan knappast förväntas komma igång ordentligt så länge stridigheterna i Afghanistan fortsätter.

Uppskattningsvis finns det i dag ca 160000 flyktingar från Vietnam, Laos och Kambodja i olika länder i Sydostasien under UNHCR:s mandat. Majoriteten av flyklingama finns i läger i Thailand, medan de övriga återfinns i FiJipp/nema, Hongkong, Indonesien, Malaysia och Singapore. Många har vistats i läger under flera år och lever under myckel svåra förhållanden.

Den minskade uttagningen från flyklinglägren i Sydostasien tillsammans med den fortsatta och ökade utströmningen från Vietnam ledde till att en intemationell konferens om de indokinesiska flyklingproblemen i Sydostasien på FN:s initiativ anordnades i Geneve i juni 1989. Konferensen avhölls ganska exakt tio år efter den första Indokina-konferensen vilken ledde till igångsättandet av det stora intemationella kvotuttag-ninsgprogrammet för Vietnam-flyktingama.

Konferensen beslutade om ett särskilt handlingsprogram för Indokina-flyktingama (Comprehensive Plan of Action, CPA) vilket är unikt genom alt man försöker ta ett helhetsgrepp på situationen. CPA är en kombination av preventiva åtgärder, ökade möjligheter till kvotuttagning, bistånd och stöd till återvandring. Det intemationella samfundet har åtagit sig atl på kvoter överföra samtliga personer som befann sig i läger i Sydostasien före den 14 mars 1989, medan samtliga som anlänt/anländer därefter skall genomgå individuell asylprövning. De som befinns vara flyktingar skall erbjudas kvotplats, de andra skall erbjudas frivillig återvandring.

Som en del av en gemensam nordisk kvot har Sverige erbjudit 400 kvotplatser för budgetåret 1989/90. För närvarande står genomförandet av CPA inför vissa problem då del råder oenighet om hur man skall hantera de personer som efter asylprövning befunnits inte vara flyktingar men som

ändå inte frivilligt vill återvända till Vietnam. För Sveriges del har rege- Skr. 1989/90:68

ringen hävdat att ett eventuellt ofrivilligt återsändande dels måste föregås

av en noggrann asylprövning av internationellt acceptabel standard, dels

ske efter överenskommelse med Vietnam. Sverige har i del sammanhanget

också beslutat om ett extra bidrag på en milj. kr. till UNHCR för att bygga

upp kompetens för asylprövning i de berörda länderna i Sydostasien.

Utreselakten under det s.k. ODP-programmel ("Orderiy Departure Programme"), inom vilket vietnameser kan ansöka om utresetillstånd, har ökat avsevärt under år 1989. Totalt hade 32656 personer lämnat Vietnam under ODP i september 1989, varav 259 för resa till Sverige. Under år 1988 reste 21 268 personer ut på detta sätt.

Utöver flyklingama under UNHCR:s mandat finns fortfarande nära 300000 kambodjanska flyktingar i gränsområdet mellan Kambodja och Thailand. Sedan det vietnamesiska tmppåterdragandel har ett återvand-ringsprogram börjat ta form. Man kan emellertid inte förvänta att någon återvandring i större skala kommer all ske så länge inbördeskriget i Kambodja pågår.

I Sydostasien finns även ell antal mindre flyklinggmpper från Burma, Filippinema, olika delar av Indonesien, Thailand m.fl.länder. En del av dessa flyktingar anses falla under UNHCR:s mandal, andra inte.

En nytillkommen gmpp är de kineser som antingen lyckats fly landet efter massakern i Peking eller som då redan befann sig utanför Kina men inte vågar återvända.

Majoriteten av de ca 200000 tamiler som flytt Sri Länka, huvudsakligen till Indien, befinner sig fortfarande i exil. En viss återvandring har skett och UNHCR har tillsammans med Sri Länkas regering byggt upp ett ambitiöst återvandringsprogram. Detta har emellertid ännu inte kunnat genomföras i någon större omfattning på gmnd av den politiska situationen.

Det palestinska flyklingproblemet, som uppstod redan år 1948, är det äldsta fortfarande olösta och aktiva flyktingproblemet i världen. Fortfarande flyr eller förvisas palestinier från de av Israel ockuperade territorierna. I lägren föds barn till ett liv i exil. Det är en Qärde generation flyktingar som i dag växer upp i dessa läger.

Palestiniema är den största enskilda flyktinggmppen i Mellersta Östern med fler än två miljoner människor registrerade som hjälpbehövande flyktingar hos UNRWA. Det totala antalet palestinska flyktingar är emellertid ännu större.

Sönderfallet av den libanesiska staten har medfört att många människor flytt landet. En del är libaneser medan andra är palestinier eller människor som tillhör andra befolkningsminoriteter, vilka tidigare sökt och fåll skydd i Libanon.

Strömmen av flyktingar från Iran har minskat något till följd av krigsup
pehållet men fortfarande lämnar människor landet och söker politisk asyl.
I gengäld har situationen i Irak lett till en ökning av antalet flyktingar av
kurdiskt urspmng. Det finns ett stort antal irakiska kurdiska flyktingar i
Iran. I Turkiet finns en gmpp på fler än 30000 personer fördelade på tre
olika läger. De sistnämnda flyktingarnas situation har varit föremål för I

uppmärksamhet till följd av svårighetema att uppnå en överenskommelse Skr. 1989/90:68 mellan UNHCR och Turkiet om ett hjälpprogram. En lösning kan nu skönjas, åtminstone i form av en formell överenskommelse.

Totalt sett räknar man med ett par hundra lusen iranska och irakiska flyktingar i området.

Afrika

De afrikanska ländema har vinnlagt sig om att föra en uttalat generös flyktingpolitik trots att en stor del av kontinentens cirka fem miljoner flyktingar finns i några av världens fattigaste länder. Ett annal ullryck för de afrikanska slatemas generositet gentemot flyktingarna är den tidigare nämnda OAU-konvenlionen, med ett vidare flyktingbegrepp än Genéve-konventionens. Del är också på den afrikanska kontinenten där flyktingar i Genéve-konventionens bemärkelse ofta blandats med människor som flytt från torka, svält, väpnade konflikter m.m. som flyktingkommissariens tidigare nämnda begrepp "of concem to" fått sin mest utbredda tillämpning.

Till den afrikanska kontinentens fem miljoner flyktingar skall läggas de fler än fem miljoner angoleser och mombiqaner som tvingats bli flyktingar i sina egna länder till följd av Sydafrika-understödda inbördeskrig.

I södra Afrika finns flyktingar dels till följd av Sydafrikas politik i Namibia och Sydafrika, dels till följd av Sydafrikas stöd till mot regeringarna fientliga väpnade gmpper i Angola och Mombique. Man räknar i dag med alt det finns över en miljon flyktingar från Mombique i de kringliggande länderna, framför allt i Malawi och Zimbabwe.

En positiv utveckling i södra Afrika är att den överväldigande majoriteten av de namibiska flyklingama nu återvänt och alt demokratiska val genomförts i Namibia. Från Sydafrika flyr fortfarande människor, och man räknar med att det finns flera tiotusentals sydafrikanska flyktingar i närområdet. Dessa lever i stor osäkerhet på grund av den sydafrikanska regimens kontinuerliga attacker mot flyktingarnas bosättningsområden.

Människor har också fortsatt atl fly från kriget i södra Angola till bl. a. Zaire.

De största enskilda flyklinggmpema i Afrika finns fortfarande i Etiopien, Sudan och Somalia.

Ett annat olöst flyktingproblem är de flyktingar i Algeriet som flytt från kriget mellan POLISARIO (den av OAU erkända befrielserörelsen i Västra Sahara) och Marocko i Västra Sahara.

Ett nytt problem under perioden är uppkomsten av flyktingar från Mauritanien respektive Senegal till följd av konflikter inom och mellan dessa länder.

Många gamla flyktingproblem förblir olösta, och stora flyklinggmpper från olika länder återfinns därför i bl.a. Bumndi, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zaire, Zambia och Zimbabwe, för att nämna några länder. Man uppskattar att fler än hälften av den afrikanska kontinentens stater är mottagare av flyktingar i någon omfattning.

Latinamerika Skr. 1989/90:68

Utvecklingen i Sydamerika är fortsatt övervägande positiv. I Paraguay har diktaturen fallit och därmed har politiska fångar frigetts och flyktingar kunnat återvända.

I Chile tycks vägen tillbaka till demokratin vara befäst i och med att demokratiska val har genomförts. Fler chilenare återvänder och få söker nu lämna landet som flyktingar.

Situationen i Colombia har däremot blivit stadigt sämre. Detta härlett till alt människor flytt både lill närområdel och i viss mån lill Europa. Det har blivit nödvändigt att genomföra särskilda insatser (kvotuttagning) i Colombia för att rädda människor undan livsfara.

De stora koncentrationema av flyktingar återfinns fortfarande i Centralamerika. Delta är en följd av de väpnade konflikterna i framför allt Guatemala och El Salvador, samt i viss mån till följd av konflikten mellan den kontrarevolutionära rörelsen Contras, och regeringen i Nicaragua. I både El Salvador och Guatemala finns också betydande gmpper av interna flyktingar.

A v de totalt fler än två miljonerna flyktingar och hemlösa i olika länder i Centralamerika Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexiko och Nicaragua betraktas bort emot 500000 som flyktingar i formell bemärkelse. Ett par hundra tusen av dessa får bistånd från UNHCR.

En centralamerikansk konferens för all behandla de intemt hemlösas och flyktingarnas problem anordnades i maj 1989 av UNHCR i samarbete med de centralamerikanska regeringarna. Konferensen antog ett aktionsprogram innehållande en mängd olika konkreta projekt riktade till flyktingar och återvandrare. Återvandringen lill Guatemala och El Salvador har dock inte ökat i den omfattning man hoppats, beroende på de mycket begränsade framgångarna med fredsprocessen.

Flyktingar och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien

Under senare delen av åttiotalet har antalet asylsökande i Europa kontinuerligt ökat. Utvecklingen avseende Europa och Nordamerika framgår av den efterföljande tabellen. För år 1989 räknar man med den förmodligen högsta siffran sedan andra väridskriget. Det bör samtidigt uppmärksammas att dessa siffror, liksom all annan flyktingstatistik, måste tas med vissa reservationer. Till fdkälloma hör t. ex. alt hänsyn inte tas lill humvida en person tidigare sökt asyl eller fått tillstånd i ett annat land.

Asylsökande i Europa och Nordamerika under de tre senaste åren

En stor andel asylsökande har fortsättningsvis anlänt utan dokument Skr. 1989/90:68 eller med falska sådana. Det anses också allmänt bland de europeiska statema att en stor del av de asylsökande saknar flyktingskäl och ofta inte är i egentligt behov av skydd.

Detta tar sig uttryck i att i genomsnitt mindre än 20% av de asylsökande i Europa fått uppehållstillstånd. I Sverige har motsvarande siffra varit 80%. Många länder har samtidigt svårigheter med att verkställa utvisningsbesluten, vilket innebär att många asylsökande lika fulU blir kvar i landet.

Under våren och sommaren 1989 kunde en markant uppgång av antalet asylsökande från östeuropeiska länder konstateras. Detta förklaras till stor del med att de ökade möjlighetema lill fri rörlighet för medborgama i dessa länder medfört alt många rest till väst. Eftersom invandringsmöjligheterna är begränsade sökte många av dessa människor asyl.

Under senare delen av år 1989 har situationen förändrats dramatiskt i de flesta ösleuroepiska länder. Snabba förändringar i demokratisk riktning har genomförts. Den fortsatta utvecklingen kommer givetvis att ha ett mycket stort inflytande på utvecklingen av situationen avseende asylsökande och flyktingar i Europa.

I det följande redovisas information om tillströmningen av asylsökande och flyktingar samt om lagstiftnings- och andra frågor, som rör flyktingpolitik, i vissa OECD-länder.

Det måste understrykas att de statistiska uppgiftema, med undanlag för antalet asylsökande, inte nödvändigtvis är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftningen mellan ländema, dels presenteras många gånger inte be-slulsstatistiken med klart angivande av vilka tillståndskategorier som avses.

Danmark

Under år 1988 kom 4668 asylsökande till Danmark jämfört med 2 100 år 1987. Det uppskattas att ca 80% av dem som söker asyl i Danmark får stanna efter beslut i första instans.

Den 1 september 1989 var antalet asylsökande något lägre än vid samma tidpunkt år 1988; 2 600 år 1989 jämfört med 2 800 år 1988. En viss ökning under augusti och september har dock konstaterats. Under de senaste tre åren är det personer av ungefär samma nationaliteter som sökt asyl i Danmark. Ca 1/4 är statslösa palestinier medan de övriga huvudgmpperna är iranier, irakier och tamiler.

Under första halvåret 1989 fick totalt 2040 personer asyl.

Under perioden januari oktober 1989 sökte 639 personer asyl vid danska ambassader, jämfört med 6641 personer under hela år 1988. Anledningen till den kraftiga nedgången torde vara att, utöver klara an-knylningsärenden, endast ca 3 4% i denna kategori får positiva beslut.

Den danska flyklingkvoten uppgår för år 1989 till 1 750 personer. Från denna kvot avräknas emellertid alla personer som får tillstånd av anknytningsskäl. Kvotens balans används därefter för uttagning av flyktingar i

samarbete med UNHCR. UNHCR är emdlertid sedan år 1988 garantera- Skr. 1989/90:68 de minst 500 platser.

Lagen om böter för flygbolag som befordrar dokumenllösa asylsökande har varit i kraft sedan den 1 januari 1989. Ett antal flygbolag har ålalats och dömts till bötesbelopp, varierande mellan 2000 och 10000 DK. per irreguljär passagerare. De flesta bolag har överklagat domama och mycket stark kritik har förts fram bl. a. av SAS. Juslilieministem har bett Rigs-advokaten (danska RÅ) tillsammans med Direktoratet för Udlaendinge och polisen att se över hittillsvarande praxis.

Utslag av utlänningsfientlighet förekommer fortfarande och debatten i dessa frågor är fortsatt livlig. Fremskridtpartiets framgång i amts- och kommunalvalen i november (7% av röstema mot 2,3% år 1985) tillskrivs partiets uttalat främlingsfientliga hållning.

Finland

Under år 1988 har en kommitté sett över utlänningslagen. Den presenterade sina förslag i början av febmari 1989. Bland annat föreslås att asylsökande skall få rätt att överklaga negativa beslut. Inrikesministeriets proposition om ny utlänningslag lämnas i början av år 1990.

Under år 1989 höjdes flyklingkvoten till 500 personer.

Under år 1988 kom 64 asylsökande till Finland, varav fyra gavs asyl enligt Genéve-konventionen. Uppehållstillstånd utan asyl gavs till 18 personer, 11 återkallade sina ansökningar och 31 fick avslag. Under år 1989 uppskattas antalet asylsökande lill ca 200, huvudsakligen från Bulgarien och Turkiet. I 90 fall har beslut faltals, varav 9 om asyl. Mer detaljerad information om nationaliteter lämnas inte av sekretesskäl.

Norge

Totalt kom 4502 asylsökande till Norge under perioden 1 juli 1988 30 juni 1989. Detta representerar en halvering jämfört med motsvarande period 1987/88 då det kom 8 884 asylsökande. De största gmppema kom från: Jugoslavien (716), Somalia (655), Iran (404), Etiopien (350), Polen (327), Sri Länka (274) och Turkiet (239).

Strömmen av asylsökande från Chile den största gmppen 1987/88 har i stort sett upphört sedan Norge införde viseringsplikt i juni 1988.

Under 1988/89 behandlade Utlendingsdirektoratet (UDl) 7 387 asylsökande. Besluten fördelade sig på följande sätt:

3,6%= 267 personer erhöll flyktingstatus enligt 1951 års flyktingkonvention.

58,4%=4311 personer fick uppehållstillstånd av andra skäl än enligt

1951 års konvention.

38,0%= 2 115 personer fick avslag på sin ansökan.

Den 1 september 1989 fanns det 16 779 obehandlade asylärenden.

Det är fortfatande en anmärkningsvärt låg andel asylsökande som får
asyl i enlighet med Genéve-konventionen i Norge. 12

Den norska flyktingkvoten uppgår till 1000 personer per år. Under år Skr. 1989/90:68 1988 beviljades 1001 personer inresetillstånd.

Under år 1988 antog Norge en ny utlänningslag som ger utrymme för strängare kontrollåtgärder men även ökad rättssäkerhet för utlänningar i Norge. Förslag till föreskrifter är för närvarande på remiss. Lagen träder i kraft när föreskriftema godtagits, vilket beräknas ske under år 1990.

Främlingsfientligheten har fortsatt alt vara ett märkbart problem i Norge. Fremskrittspartiet, som har en uttalat negativ hållning till flyktingar och invandrare, fick 13 % av röstema i stortingsvalet, vilket är en ökning med 9,3% jämfört med valet år 1985. Ledaren för Folkebevegdsen mot innvandring (FMI), Ame Myrdal, arresterades i början av januari, misstänkt för att planera att spränga en asylmottagning i sin hembygd Arendal. Han dömdes i september 1989 lill ett års ovillkorligt fängelsestraff.

Australien

1 december 1989 trädde en ny utlänningslag i kraft i Australien.

Under år 1988 mottogs 521 asylsökande och 66 personer (15%) gavs flyktingstatus enligt Genéve-konventionen. Dämtöver har 220 personer fåll tillstånd att stanna av humanitära skäl.

Under Australiens mottagningsprogram för flyktingar och särskilda humanitära fall mottogs 11400 personer under budgetåret 1987/88. Plane-ringslalel för budgetåret 1988/89 är 12000.

Australien har ett väl utvecklat regeringsslött program för flyktingmottagande, the Community Refugee Settlement Scheme (CRSS), varigenom frivilliga gmpper och organisationer dire kl deltar i mottagandet och integrationen av flyktingar. Från slutet av år 1979 till den 30 juni 1988 har nära 20000 personer lagits emot inom ramen för detta program.

Kraftfulla åtgärder för att stärka Australiens utveckling lill ett mullikul-turelll samhälle och för att motverka främlingsfientlighet och rasism har vidtagits. Dessa inkluderar en treårig upplysningskampanj, för vilken 5,7 miljoner A$ har budgeterats, och en nationell undersökning av förekomsten av rasistiskt våld och dess orsaker.

Belgien

Till följd av den skärpning av lagstiftningen och dess tillämpningsregler, som infördes år 1987, har antalet asylsökande i Belgien fortsatt att minska. Antalet asylsökande under år 1988 beräknas till ca 4 800, jämfört med 6000 personer under år 1987 och 7 500 år 1986.

Nära hälften av de sökande kommer från tre länder, nämligen Ghana (1085), Indien (465) och Zaire (434). Sedan följerTurkiet (327), Jugoslavien (316), Pakistan (262), Iran (193) och Polen (164).

Under år 1988 fick 248 personer tillstånd att stanna enligt 1951 års
flyktingkonvention. Slutgiltigt avslag gavs åt I 447 personer medan 2 609
ärenden antingen fortfarande väntar på prövning eller har överklagats.
Antalet asylsökande som får stanna av andra skäl än enligt Genéve-kon
ventionen betraktas som marginellt. 13

Allmänt tycks det föreligga en generös attityd gentemot flyktingar i Skr. 1989/90:68 Belgien, även om den höga arbetslösheten har lett till att många kommuner vägrar att ta emot fler flyktingar.

Canada

Invandringen till Canada är organiserad enligt ell detaljerat system, där man bl. a. kan väga in demografiska hänsyn. Inom ramen för detta system tar Canada varje år emot ett betydande antal flyktingar och personer i en motsvarande situation.

För år 1989 planerade man för en invandring av totalt mellan 150000 och 160000 personer, vilket innebar en ökning med 25000jämfört med år 1988. Andelen flyktingar beräknades uppgå lill 23000, varav 13000 tas emot genom rent statliga åtgärder och resten förväntades bli föremål för omhändertagande i privat regi via frivilliga organisationer, vilka får viss ersättning från staten. Dämtöver fanns ett utrymme för speciella humanitära fall på mellan 3000 och 6000 personer.

För år 1990 är den totala immigrationsramen 165000 175000 personer. Fördelningen är tänkt att vara:

Familjeåterföreningar 61000

Statsstödda flyktingar(kvol) 13 000

Privalslödda flyklingar(kvot) 13 000

Enskilda asylsökande, uppskattning 7000

Humanitära fall (enskilda) 3-6 000

Utvalda arbetare inkl. familj 50-57000

Fria yrkesutövare med familj 15 000

Pensionärer ("retirees") 3 000

Den totala planeringssiffran för flyktingar och humanitära fall uppgår alltså till 36000-39000 personer.

Antalet enskilda asylsökande uppgick under år 1988 till strax under 35000. Under de två första månadema 1989 mottogs 2 395 ansökningar.

Den 30 juni 1989 hade under året 1607 personer givits tillstånd i enlighet med 1951 års flyktingkonvention. Den 30 september uppgick antalet till 3049 personer.

Den 1 januari 1989 uppskattades antalet s. k. väntare - icke avgjorda beslut - till 124000 personer.

1 slutet av år 1988 beslutade den canadensiska regeringen om ikraftträdande av ett nytt system för hantering av ansökningar om asyl. En ny lagstiftning har införts, som bl. a. innefattar möjlighet att vid gränsen avvisa asylsökande till s. k. "safe third countries", något som alltså inte kunde ske enligt den tidigare ordningen. Detta förhållande hade lett till att balansen av icke behandlade asylärenden snabbt växte till en oacceptabel nivå (ca 85000 ärenden) vid tiden för omläggningen. En särskild plan har lagts upp för att arbeta undan denna ärendebalans parallellt med att den nya ordningen börjar tillämpas.

Under de nio månader som det nya systemet fungerat hade 8 361 fall 14

"öppnats" och 4136 hade avslutats. Av dessa hade 44 ålertagits, 731 Skr. 1989/90:68 beslut var fortfarande väntande medan 3 361 beslut hade fattats. Av dessa var 3049 eller 90,7% positiva medan 312 eller 9,3% var negativa. De största gmppema som fick positiva beslut kom från Sri Länka, Somalia, Libanon, Iran och El Salvador.

Frankrike

Totalt sökte 34363 personer asyl under år 1988, jämfört med drygt 7000 personer under år 1987.

Antalet beviljade ansökningar uppgick till 8 794, ungefär samma antal som år 1987. Väntetiden är i de flesta fall flera år.

Av de afrikanska sökandena kom 4255 personer från Zaire, 2 703 från Mali, 1 876 från Angola, 1 240 från Ghana och 988 från Republiken Guinea. Bland de asiatiska sökandena kom 1 570 från Vietnam, 1416 från Kambodja, 1 377 från Laos, 1 343 från Sri Länka och 814 från Pakistan. Den största europeiska flyktinggmppen kom som tidigare från Turkiet (6739 sökande).

Under perioden januari augusti 1989 har 37143 personer sökt asyl, dvs. fler än under hela året 1988. Om trenden har hållit i sig kan man räkna med mellan 60000 och 65000 asylsökande under år 1989. Den största ökningen gäller för turkar och för afrikaner från Mali, Angola och Zaire.

Det bör i sammanhanget observeras att det för närvarande finns bättre tillgång på arbete i Frankrike än på länge och att en asylsökande har rätt att arbeta så snart ansökan är inlämnad till flyktingmyndigheten OPERA. Mindre än 1/3 av de asylsökande anses ha flyktingskäl medan de övriga anses ha lämnat sina länder av ekonomiska skäl.

Enligt franska myndigheter har man problem med det stora antalet ogmndade asylansökningar samt med att etl stort antal av dem som får negativa beslut ändå stannar kvar i landet.

Främlingsfientligheten i Frankrike gör sig primärt gällande gentemot den nordafrikanska muslimska befolkningen snarare än mot flyktingar eller utlänningar för övrigt. Den senaste tidens debatt om rätten att bära slöja ("chador") i skolan har haft en polariserande effekt på den franska opinionen.

Grekland

Under år 1988 uppgick antalet asylsökande till 8 424 personer. De största gmppema var polacker (3487), etiopier (1 123), iranier (964), irakier (585), mmäner (520) och turkar(462). 1 september 1989 uppgick antalet asylsökande till 2 777 personer.

Under år 1988 accepterades 230 personer som flyktingar av den grekiska regeringen och 2 330 av UNHCR. För år 1989 är motsvarande siffror 196 respektive 1 005.

Arbetet med en planerad ny flyktinglag har stannat upp på gmnd av den
instabila politiska situationen. 15

Italien Skr. 1989/90:68

Italien vidhåller sin geografiska reservation lill Genéve-konventionen, dvs. att endast européer kan accepteras som flyktingar. Det finns inte heller någon lagstiftning avseende flyktingmottagande. Statistik är inte tillgänglig.

Flyktingar som inte givits flyktingstatus av Italien men som erkänts av UNHCR får tillstånd att vistas provisoriskt i landet i avvaktan på emigration till tredje land. Under första halvåret 1989 ansökte omkring 1000 personer om flyktingstatus via UNHCR. Av dessa beviljades 600 ansökningar sådan status, 200 avslogs och i övriga fall avvaktas beslut. UNHCR räknar med ca 2000 ansökningar för år 1989 vilket skulle innebära nära nog en fördubbling jämfört med år 1988. De största gmpperna asylsökande kommer från Somalia, Etiopien och Iran.

Man räknar med att det finns mellan 700000 och 1 200000 personer som uppehåller sig illegalt i Italien. Dessa kommer framför allt från Afrika och Asien. Den årliga ökningen av antalet illegala invandrare beräknas vara ca 150 000 personer. Majoriteten av dessa lever under mycket besvärliga förhållanden. De är arbetslösa eller underbetalda och utan social trygghet.

Nederländema

Under år 1988 sökte totalt 7486 personer asyl i Nederländema, vilket var en nedgång jämfört med år 1987 (ca 13 500 personer). De största gmpperna var ghananer, etiopier, iranier, polacker och zaireaner. Under året gavs 686 personer asyl enligt Genéve-konventionen och 267 personer fick stanna av andra skäl. Totalt väntade vid början av året 10343 personer på beslut.

Under de första sex månadema år 1989 har 5 253 asylsökande mottagits. Flyktingstatus enligt flyktingkonventionen har givils åt 854 personer medan 629 personer har fått stanna av andra skäl. För närvarande väntar 9905 personer på beslut.

De största nationalitetsgmpperna bland de asylsökande är somalier (790), ghananer (447), etiopier (356), sri lankeser (318), polacker (316), iranier (276) och irakier (236).

Det förslag till ny utlänningslag som lades fram för parlamentet under år 1989 antogs ej. Ett omarbetat lagförslag väntas bli framlagt under början av år 1990.

Kommunerna i Nederländema har en överenskommelse med regeringen enligt vilken de tar emot 1 asylsökande per 1 000 invånare. Regeringen har vänt sig till kommunema med en begäran om att de skall öka insatsema för mottagande av asylsökande till två eller flera platser per 1 000 invånare.

Portugal

Under år 1988 tog Portugal emot 252 asylsökande varav 207 kom från Angola, 10 från Iran och de övriga spridda på ett antal olika länder.

Per september 1989 fanns totalt i Portugal 544 personer, som har beviljats politisk asyl. Många av dem som får avslag stannar ändå kvar i landet.

Schweiz Skr. 1989/90:68

Under år 1988 sökte 16 726 personer asyl i Schweiz. Detta är en ökning med 53% jämfört med år 1987 trots att man fr.o.m.den 1 januari 1988 genomförde en skärpning av asyllagstiftningen.

Antalet asylsökande under år 1988 är det högsta, sedan flyktingarna från Ungem anlände år 1956. Över hälften av de asylsökande kommer från Turkiet (9673) följt av Sri Länka (1516), Jugoslavien (818), Indien (730), Pakistan (659) och Libanon (529).

Under perioden januari augusti 1989 sökte 13 872 personer asyl, vilket är en ökning med 54 % jämfört med motsvarande period år 1988. Flertalet asylsökande kom från samma länder som tidigare: Turkiet (5502), Sri Länka (3503), Libanon (901) och Jugoslavien (703).

Under år 1988 erhöll 680 personer asyl (jämfört med 829 år under 1987), varav 227 utgjorde familjeåterföreningsfall och 155 erhöll asyl av särskilda skäl. 8 844 asylsökande fick avslag på sina ansökningar, vilket innebär att genomsnittligt 7% beviljades asyl i första instans. Del högsta antalet beviljade ansökningar har asylsökande från Colombia (91 %) och från Afghanistan (82%). Av de turkiska sökande beviljades endast 5,3% asyl. Av dem som fått avslag på sina asylansökningar har 2036 beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl medan 312 har fått provisoriska uppehållstillstånd.

Totalt fanns 30063 icke avgjorda asylansökningar vid utgången av år 1988. Vid slutet av augusti 1989 hade antalet icke avgjorda fall ökat till 34067.

Åtgärder, framför allt i form av personalförslärkningar, har vidtagits för att påskynda ärendehanteringen och beslutsprocessen. Vidare har regeringen tillsalt en expertkommission med direktiv att lägga fram förslag lill hur man i ett normalfall skall kunna få fram ett beslut i ett asylärende inom tre månader.

Våren 1989 presenterades en strategiutredning avseende 90-talets asyl-och invandringspolitik, utförd av en expertkommission. Utredningen är för närvarande föremål för en omfattande remissbehandling.

Flyktingkvoten för år 1990 uppgår, liksom för år 1989, till 1 000 personer.

Ökade utbrott av främlingsfientlighet kan konstateras. Ett par mottagningscentra för asylsökande har skadats och övergreppen mot asylsökande har blivit fler. Myndighetema har tagit initiativ till en bred upplysningskampanj i samarbete med de politiska partierna, kyrkoma, frivilliga organisationer m.fl.

Storbritannien

Under år 1988 mottogs ca 5 100 asylsökande, ungefär samma antal som år
1987. Flyktingstatus gavs till 960 personer medan 2200 personer fick vad
som kallas "exceptional leave" (vilket närmast innebär tillstånd av särskil
da skäl).
Under perioden januari september 1989 har 9488 personer sökt asyl, 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

vilket är nära dubbelt så många som för hela året 1988. De största gmpper- Skr. 1989/90:68 na är turkar (4249), somalier (14 769), ugandier (878), indier (495), sri lankeser (476), iranier (322) och irakier (255). Under samma period har 1 326 personer givits asyl enligt flyktingkonventionen medan 3 047 personer fått stanna av "särskilda skäl". Under perioden fattades 640 negativa beslut.

Turkiet

Turkiet tillämpar 1951 års Genéve-konvention endast på personer som flytt på gmnd av händelser i Europa. Under år 1988 sökte något hundratal personer från Östeuropa asyl i Turkiel enligt denna konvention. Delsamma gäller för första halvåret år 1989 med undantag för de bulgarer som sökt sig lill Turkiet.

Under perioden maj augusti 1989 anlände ca 320000 etniska turkar från Bulgarien till Turkiet. Av dessa har ca 50000 återvänt till Bulgarien. Den 22 augusti 1989 införde Turkiet viseringsplikt för bulgariska medborgare. Därefter har tillströmningen avtagit starkt.

Under år 1988 registrerades ca 5 500 personer hos UNHCR. Av dem som accepterades som flyktingar för överföring till tredje land uppskattningsvis ca 2 500 var 85 90% iranier och resten irakier.

Antalet iranier som nu söker asyl/kvotplats via UNHCR har avtagit medan antalet irakier har ökat och UNHCR räknar nu med ungefar lika många iranier som irakier. Vid halvårsskiftet väntade ca 2 500 personer på kvotplatser. Antalet nytillkomna under första halvåret år 1989 var ca 1 200 personer.

Det totala antalet iranier som uppehåller sig i Turkiet uppskattas till mellan 250000 och 300000. Det är endast en liten del av dessa som anmäler sig hos UNHCR.

Av de ca 56000 irakiska kurder som tog sin tillflykt till Turkiet i augusti september 1988 finns ca 34 000 kvar i tre läger. Turkiska myndigheter har inte gett dem formell flyktingstatus men ett de facto flyktingliknande skydd. Efter många svårigheter har nu slutligen etl avtal ingåtts mellan Turkiet och UNHCR avseende intemationellt stöd till dessa flyktingar vilket också ger UNHCR insyn i lägren.

Utöver bistånd till flyklingama i lägren via UNHCR och Röda korset har Sverige också tagit emot ett mindre antal flyktingar från lägren inom ramen för flyklingkvoten.

Förbundsrepubliken Tyskland

Under år 1988 sökte sammanlagt 103076 personer asyl i Förbundsrepubliken, vilket var nära en dubblering jämfört med år 1987 (57 379). Antalet asylsökande under år 1988 representerar den högsta siffran sedan år 1980.

De asylsökande fördelade sig på följande länder: SJ{I-_ 1989/90:68

Pden 29023

Jugoslavien 20812

Turkiet 14873

Iran 7 867

Libanon 4233

Sri Länka 3 383

Rumänien 2634

Pakistan 2 390

Ungem 1996

Palestinier 1705

I genomsnitt tar asylförfarandel drygt ett år innan beslut fattas i första instans. Under år 1988 fattades beslut i första instans angående 88 530 personer, av vilka 7621 fick asyl. Vid slutet av år 1988 fanns oavgjorda ärenden i första instans som rörde nästan 98000 personer.

Under det första halvåret 1989 sökte 57 822 personer asyl. De huvudsakliga urspmngsländema var: Polen (14636), Jugoslavien (10620), Turkiet (8 269), Sri Länka (4 564), Iran (2 788) och Libanon (2 208).

Under samma period fattades beslut i 57 202 fall, varav 3655, eller 6,4%, beviljades asyl. Den 30 september fanns det 95 269 asylsökande som väntade på beslut. Fram t.o.m.den 30 september hade 86695 personer sökt asyl, vilket är 27 % fler än för motsvarande period år 1988.

För närvarande ligger i parlamentet förslag till förändringar i lagstiftningen vilka syftar till atl uppnå tre mål: en snabbare beslutsprocess, en snabbare integrering av dem som får positiva beslut och ett snabbt avvisande av dem som får negativa beslut.

Utöver flyklingama har Förbundsrepubliken också atl ta emot s.k. Aussiedler, dvs. personer som hävdar tysk härstamning, saml medborgare från DDR. Totalt räknar man med en tillströmning på åtminstone 700000 människor, alla kategorier, under år 1989.

Ungem

Ungem har sedan slutet av år 1988 blivit ett mottagarland för ungersksprå-kiga flyktingar från framför allt Rumänien. Man räknar med alt över 20000 flyktingar har tagits emot och särskilda mottagningscentra har upprättats i landet.

Hösten 1989 anslöt sig Ungem lill 1951 års flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll. UNHCR har också öppnat ett kontor i Budapest.

USA

USA har ett system för flyktingkvot där man från början anger indikaliva siffror för de olika konlinenlema. Traditionellt har Asien och Sovjetunionen haft de högsta siffrorna. En viss skiftning från Asien till fördel för Sovjetunionen kunde uppmärksammas under slutskedet av president Rea-gans regering.

De personer som kan omfattas av kvoten indelas i sex kategorier. Kate
gori ett omfattar t. ex. personer som befinner sig i omedelbar fara medan
kategori sex avser flyktingar vars mottagande anses tjäna "nationens in- 19

tressen". För budgetåret 1986/87 (det amerikanska budgetåret löper från Skr. 1989/90:68 den 1 oktober till den 30 september) uppgick den totala kvoten till 70000 personer, för budgetåret 1987/88 till 87500. För budgetåret 1988/89 är kvoten satt till 94000 personer.

För budgetåret 1989/90 har president Bush föreslagit en total kvot på 125000. Del kan också noteras att han föreslagit en begräsning av antalet personer från Sovjetunionen lill 50000.

I sammanhanget kan också noteras att USA beslutat att medborgare från Polen och Ungem inte längre kan betraktas som förföljda och därför inte kan påräkna asyl.

Under det amerikanska budgetåret 1987/88 mottogs 607 366 asylansökningar. Flyktingstatus gavs till 7 340 personer medan 8 582 ansökningar avslogs. Antalet oavgjorda fall uppgick vid budgetårsskiftet lill 73109. Den sista december 1988 hade denna siffra ökat till 86642.

Österrike

Antalet asylsökande i Österrike år 1988 uppgick lill 15 790, en ökning med 4384 jämfört med år 1987. De största gmppema kom från Ungem, Tjeckoslovakien, Rumänien, Polen, Iran, Turkiet och Jugoslavien.

Antalet flyktingar som fått flyktingstatus enligt 1951 års flyktingkonvention uppgick till I 785 personer, eller 27% av de asylsökande. Motsvarande siffra för perioden januari augusti 1989 är 17 %.

Antalet ärenden som inte avgjorts är stort och tillströmningen av asylsökanden har ökat kraftigt under år 1989.

3. Framtidsprognoser

Det går inte att göra några vetenskapliga prognoser när det gäller migralions- och flyktingströmmar. Den till synes positiva utvecklingen när det gäller stormaktsrdalionema är lovande samtidigt som den medför nya problem när det gäller de inomeuropeiska strömmarna. Så länge de fundamentala problemen när det gäller klyftan mellan fattiga och rika, nord och syd, består och så länge den bristande respekten för de mänskliga rättighetema kvarstår, måste man också räkna med nya flyktingproblem och kvarstående gamla.

Detsamma kan i princip sägas om migrationen i allmänhet. Det finns ingen anledning att tro att migrationstrycket gentemot Europa och de andra OECD-ländema kommer atl minska om inte de ekonomiska kiyf-toma minskar på ett påtagligt sätt och miljöproblemen m. m. kan åtgärdas. Som nämnts räknar man med nästan en fördubbling av jordens befolkning mellan nu och år 2025: från cirka fem miljarder till någonstans mellan åtta och tio miljarder invånare.

En trendframskrivning tyder på en befolkningsminskning i absoluta tal i Västeuropa någon gång på 2020-talet. Parallellt med detta kan man, med denna linjära prognosmetodik, räkna med alt en minskande andel av befolkningen kommer att tillhöra arbetskraften.

När detta sägs, måste man komma ihåg att man för bara några år sedan 20

var tämligen säker på att den absoluta befolkningsminskningen i Sverige Skr. 1989/90:68 skulle komma väsentligt tidigare. De flesta prognoser pekade på åren 20102015 som en ungefarlig "brytpunkt". Ingen hade räknat med det födelseöverskott som Sverige sett under 1980-talet. Den stora uppgången i kullama mnt decenniets mitt kommer dessutom att ge utslag i befolkningspyramiden. Om ca 20 år kommer måhända en ny uppgång i födelsetalen. Hur utvecklingen kommer att gestalta sig hänger samman med många obedömbara faktorer framtidstro, ekonomiska och sociala fömtsättningar för bamafödande, etc.

Del finns emellertid anledning att räkna med dels en kraftig förskjutning i åldersfördelningen, dels en klar nedgång av befolkningsandelen i aktiva åldrar, även om denna sannolikt inte blir så dramatisk som en trendframskrivning tyder på.

Det är uppenbart att flykting- och migrationsfrågoma kräver nya och annorlunda grepp för atl man skall kunna åstadkommer konstmktiva lösningar. Problemen måste angripas från gmnden. Länderna i nord måste söka göra detta inom ramen för en helhetssyn. Den svenska utrikespolitiken (som innefattar säkerhets-, bistånds- och flyktingpolitik) har strävat efter en sådan helhetssyn: atl utjämna motsättningama mellan rika och fattiga länder, atl verka för nedmstning och fred, alt stödja frigörelse- och demokratiseringsprocesser, att skydda förföljda människor.

I-världen måste förmås att främja handeln med u-världen, göra nord-syddialogen mer dynamisk, uppnå åtminstone FN:s 0,7-procents-mål för det offentliga biståndet, främja i stället för att motverka höjning av priser på råvaror och upphöra med vapenexport till u-världens konfliktområden.

II Invandringen till Sverige budgetåret 1988/89 1. Inledning

De huvudsakliga utomnordiska invandringskategoriema är av flyktingar och personer som får bosätta sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer (anknytningar). Majoriteten av de asylsökande kommer från utomeuropeiska länder. Av Europas länder har Sverige under de senaste två åren tagit emot det största antalet asylsökande per capita.

Som tidigare nämnts behandlar denna skrivelse i huvudsak flyktinginvandringen till Sverige. Här ges emellertid först en generell beskrivning av de regler, som gäller för den utomnordiska invandring, som sker av andra skäl än på politiska gmnder, och denna invandrings sammansättning.

2. Arbetskraftsinvandring

Uppehålls- och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i prin
cip bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. (Bud
getåret 1988/89 gavs 225 sådana tillstånd.) Detta kan t. ex.gälla nyckel
funktioner inom näringslivet och industrin samt anställningar, som är ell 21

led i intemationellt utbyte. Dessutom beviljas arbetstillstånd för exempel- Skr. 1989/90:68 vis montörer, vikarierande läkare, artister och idrottsmän. Även fria yrkesutövare och egna företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller kraven för detta.

Tillstånd beviljas numera vanligen av statens invandrarverk (SIV) efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och efter hörande av arbetsmarknadens parter.

3. Anhöriginvandring

Svensk praxis vad gäller invandring av anhöriga till personer bosatta här är generös i jämförelse med andra länders. Make/maka och sammanboende, samt ogifta bam under 20 år till här bosatta personer, beviljas regelmässigt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige.

En ordning med uppskjuten invandringsprövning under i princip två år tillämpas när det gäller nyligen ingångna äktenskap eller nyligen etablerade samboförhållanden. Om förhållandet upphör före två-årsperiodens utgång tas vid bedömningen av frågan om utlänningen ändå skall få stanna här hänsyn till samtliga omständigheter i ärendet. Dessa kan exempelvis vara om utlänningen är väl etablerad i arbetslivet, om barn finns, om utlänningen riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten lill hemlandet osv.

Homosexuella förhållanden jämställs med heterosexuella. Äktenskap med minderåriga liksom månggifte ger däremot i princip inte rätt till bosättning här.

Både ensamstående förälder och föräldrapar kan under vissa fömtsättningar få bosätta sig hos bam som bor i Sverige. Ensamstående förälder (änka/änkling, frånskild) beviljas regelmässigt tillstånd. Även ensamstående förälder med medföljande minderårigt barn beviljas normall tillstånd om majoriteten av de vuxna barnen bor i Sverige.

Föräldrapar med samtliga bam i Sverige beviljas tillstånd om de är i minst 60-årsåldem eller om starka humanitära skäl finns. Föräldrapar med barn både i Sverige och i annat land kan beviljas tillstånd efter en bedömning och vägning av skilda faktorer som föräldrarnas ålder, antalet vuxna barn i Sverige och i annat land, föräldrarnas hälsotillstånd och allmänna levnadssitualion m. m.

Även andra anhöriga kan under vissa fömtsättningar få bosätta sig här. Det kan gälla s.k. "sista länk", dvs.en person, undantagsvis flera, vars samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige. Det kan också gälla ogifta barn över 20 år som stannat kvar i hemlandet på gmnd av studier eller militärtjänst. Även andra släktingar, som tillhört samma familjegemenskap, kan i viss utsträckning beviljas tillstånd.

Anhöriga till politiska flyktingar bedöms något generösare och hänsyn tas i dessa fall även till den härvarande flyktingens situation.

4. övrig invandring

Den övriga invandringen beslår huvudsakligen av personer som tidigare

varit bosatta här och som efter några år utomlands återvänder till Sverige, 22

5. Invandringens omfattning

Invandringen lill Sverige har fortsatt atl öka under år 1989. Enligt preliminära beräkningar har ca 58 800 utländska medborgare invandrat. Invandringen fortsätter alt ligga på samma höga nivå som under 1970-lalet eller t. o. m. något högre, efter en kraftig nedgång i början av 1980-talet. Endast åren 1969 och 1970 har högre siffror noterats. Ökningen beror väsentligen på den utomnordiska invandringen. Även den nordiska invandringen har ökat kraftigt under året. Utvandringen av såväl nordiska som utomnordiska medborgare ökade med 1 200 personer i förhållande till år 1988.

Invandringsöverskottet av utländska medborgare under år 1989 var preliminärt 45 700 personer, vilket innebär ungefär 13 lOOpersoner flerän år 1988. Utvecklingen under den senaste tioårsperioden framgår av följande tabell (siffroma är avmndade):

Invandringen av utländska medborgare åren 1980-1989 (i tusental)

År	Invandring		Utvand	ring		Invandringsöverskott
	Totalt Nordiska	Övriga	Totalt	Nordiska	Övriga	Totalt	Nordiska	Övriga
	med- med-	med-	med-	med-	med-
	borgare	borgare		borgare	borgare		borgare	borgare
1980	34,4 16,3	18,2	20,8	13,6	7,2	13,7	2,6	11,0
1981	27,4 10,0	17,4	20,8	15,3	5,5	6,6	-5,3	11,9
1982	25,1 7,3	17,8	19,9	14,5	5,4	5,2	-7,2	12,4
1983	22,3 7,4	14,9	17,4	12,0	5,4	4,9	-4,6	9,5
1984	26,0 8,4	17,6	14,6	10,0	4,6	11,4	-1,6	13,0
1985	27,9 8,4	19,5	14,0	9,2	4,9	13,9	-0,8	14,7
1986	34,0 8,9	25,2	15,4	8,7	6,6	18,6	0,2	18,6
1987	37,1 8,9	28,1	11,6	8,1	3,5	25,5	0,8	24,7
1988	44,5 11,5	33.0	11,8	8,3	3,5	32,6	3,2	28,4
1989'	58,8 18,8	40,0	13,1	9,6	3,5	45,7	9,2	36,5

Preliminär beräkning

6. Enskilt tillresta asylsökande

Liksom tidigare år är de på egen hand inresta personerna, som ansöker om asyl vid gränsen eller efter ankomsten till Sverige, mångdubbelt fler än kvotflyktingarna. Under budgetåret 1988/89 var det ca 19050 personer inkl. bam som reste till Sverige och ansökte om asyl. År 1988 var antalet asylsökande ca 19600 varav ca 3000 direktavvisades. År 1987 var antalet asylsökande ca 18 000 varav ca 2 500 direktavvisades.

1 det följande redovisas de största nationsgmpperna som sökt asyl i Sverige. Siffroma är ungefarliga.

Av de asylsökande kom det största antalet under budgetåret 1988/89 från Iran (4000 personer). Under år 1988 anlände 5000 vilket var något mindre än år 1987 då 5 500 iranier ansökte om asyl.

Under budgetåret 1988/89 fick 5 840 iranier uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Tendensen från tidigare år att asylsökande gör sig av med passhandlingar har hållit i sig.

Antalet chilenare som ansökt om asyl under budgetåret 1988/89 var 1 600. Under år 1988 ansökte 3 400 personer om asyl i Sverige och under år 1987 4000. Under budgetåret 1988/89 beviljades 4640 chilenare uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Under år 1988 beviljades I 740 chilenare uppehållstillstånd av samma skäl.

Antalet irakiska asylsökande uppgick under budgetåret 1988/89 till 1 090. För år 1988 var siffran 1 150 och för år 1987 660 personer. Under

budgetåret 1988/89 beviljades 1 380 personer uppehållstillstånd som flyk- Skr. 1989/90:68 tingar eller därmed jämställda.

Statslösa och personer med okänt medborgarskap (oftast palestinier och andra personer från Libanon) som sökte asyl uppgick till 1 380 under budgetåret 1988/89. Omkring 1 970 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda.

Under budgetåret 1988/89 ansökte 870 libaneser om asyl vilket kan jämföras med 760 personer under år 1988. Fömtom statslösa och libaneser kommer från Libanon personer som uppger att deras medborgarskap är okänt. Dessa har oftast sitt urspmng i Turkiet eller Syrien. Under budgetåret 1988/89 beviljades 1000 libaneser uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar eller därmed jämställda. Siffran för år 1988 för samma kategori var 450.

Antalet etiopiska medborgare som ansökte om asyl uppgick under budgetåret 1988/89 till ca 1310 personer. Antalet asylsökande år 1988 var 1090 och år 1987 1 240. Under budgetåret 1988/89 beviljades 1 430 uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Motsvarande siffra förår 1988 var 1420.

Varje år besöker ett stort antal polska medborgare Sverige. Av dessa är del endast en liten del som ansöker om asyl. Antalet asylsökande var budgetåret 1988/89 ca 650 och antalet polska medborgare som beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda var samma år 350 vilket kan jämföras med 210 för år 1988.

De asylsökande från Jugoslavien har ökat kraftigt under senare lid. De allra flesta är jugoslaver med albanskl urspmng som kommer från provinsen Kosovo. Under budgetåret 1988/89 kom 1 270 asylsökande vilket kan jämföras med 600 under år 1988. Omkring 435 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda under budgetåret 1988/89. Under år 1988 beviljades 140 personer uppehållstillstånd av tidigare nämnda skäl.

Rumäner utgör en stor del av de europeiska medborgare som under budgetåret 1988/89 beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda. Antalet beviljade uppehållstillstånd för mmäner var budgetåret 1988/89 ca 870 och för är 1988 ca 890.

Omkring 1 000 turkiska medborgare har ansökt om asyl under budgetåret 1988/89 och 860 år 1988. Ca 600 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda under budgetåret 1988/89. Motsvarande siffra för år 1988 var 310.

Antalet medborgare i Sovjetunionen som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda har ökat under senare tid. Under budgetåret 1988/89 beviljades 200 uppehållstillstånd. Motsvarande siffra för år 1988 var 150. Omkring 250 personer ansökte om asyl under budget-ård 1988/89.

Ungerska medborgare som ansökte om asyl budgetåret 1988/89 uppgick till 950 vilket kan jämföras med 830 år 1988. Antalet som beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller jämställda var 400 under budgetåret 1988/89.

Under budgetåret 1988/89 beviljades sammanlagt 22 100 personer uppe- 25

De 22 100 utländska medborgare som fick uppehållstillstånd enligt 3, 5 och 6 §§ i den då gällande utlänningslagen, enligt regeringens beslut om tillfälligt ändrad asylpraxis, enligt humanitära skäl samt de som tagits ut på kvoten, fördelar sig procentuellt enligt Täljande i jämförelse med åren 1987 och 1988:

	1987		1988		Bä 1988/89
	antal	%	antal	%	antal	%
Kvoten	1457	10,4	1476	9,2	1476	6,7
3 § UtlL	2 326	16,6	3698	22,9	3478	15,8
5 § UtlL	1679	12,0	1 170	7,3	431	1,9
6 § UtlL	5 374	38,2	5984	37,1	6312	28,5
Hum. skäl	3 206	22,8	3 797	23,5	4490	20,3
Tillfälligt ändrad					5 923	26,8
asylpraxis
Summa	14042	100,0	16125	100,0	22110	100,0

Härtill kommer de anhöriga till flyktingar och därmed jämställda per.soner vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till dessa samt i bidragshänseende jämställts med dem.

Den utomnordiska invandringen till Sverige under åren 1986, 1987, 1988 samt under budgetåret 1988/89 (vuxna och barn). Personer som har fått uppehållstillstånd:

	1986	1987	1988	Bå 1988/89
A Flyktingarm.fi. enligt. 3, 5 och 6 §§ i UtlL och enligt 31 § i UtlF (Hum. skäl)	11486 (49,9%)	14042 (49%)	16125 (48,4%)	16187 (40,6%)
Tiiirälligt ändra asylpraxis Nära anhöriga (anknytningar)	9670 (42%)	12387 (43,2%)	15093 (45,3%)	5 923 (14,9%) 16638 41,7%)
därav: 1) Anknytning till flykting	1491	2 503	3 692	4 365
2) övriga anknytningar	8179	9884	11401	12273
Arbetsmarknadsskäl	171 (0,7%)	222 (0,8%)	257 (0,8%)	225 (0,6%)
Gäststuderande	464 (2%)	678 (2,4%)	855 (2,5%)	1)
Adoptivbarn	1244 (5,4%)	1319 (4,6%)	1003 (3,0%)	881 2,2%)
Summa	23035 (100%)	28648 (100%)	33333 (100%)	39854 (100%)

Asylsökande perioden augusti december 1989

	Bulgarien	Etiopien	Irak	Iran
juli	130	150	130	150
aug	26	233	168	446
sept	988	227	211	503
okt	241	250	243	638
nov	1328	234	385	473
dec	795*	123*	184*	380*
	Jugoslavien	Libanon	'Statslösa	'Okänt medborgarskap (Mellersta Östern)
juli	120	245	87	62
aug	212	431	168	27
sept	299	485 .	177	38
okt	367	452	187	114
nov	216	296	215	72
dec	82*	170*	115*	18*
	Polen	Rumänien	Somalia	Sovjet
juli	50	60	50	56
aug	47	97	50	58
sept	47	115	88	62
okt	29	105	146	57
nov	16	82	119	70
dec	12*	46*	86*	37*
	Svrien	Tjeckoslovakien	Turkiet	Ungern
juli	30	30	70	80
aug	70	74	121	128
sept	49	59	129	96
okt	96	53	148	85
nov	100	65	99	38
dec	95*	11*	86*	11*

* Siffrorna är preliminära på grund av eftersläpning vad gäller registrering. ' huvudsakligen personer från Libanon.

Totalt beräknas ca 29000 asylsökande ha kommit till Sverige under år 1989.

utverka frigivning och utresa för personer som hålls som politiska fångar i Skr. 1989/90:68 sina hemländer. För dessa kategorier har kvoten bl. a. vid olika tillfällen använts i länder som Chile, El Salvador, Umguay och Polen samt sedan år

1988 även i Colombia.

En mindre del av kvoten används för handikappade och, under senare år, krigsskadade flyktingar samt tortyroffer.

Kvoten fastställs och används per budgetår. Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar från år till år, då ultagningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där vederbörande vistas.

Ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar lill Sverige ligger hos SIV. Uttagning kan ske genom delegationsresor till flyktingläger i olika länder eller genom att UNHCR eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som behöver en fristad i tredje land (s. k. dossier-uttagning). Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller någon organisation i Sverige. UNHCR:s önskemål avseende de svenska insatsema presenteras två gånger årligen gemensamt för SIV och motsvarande organ i de övriga nordiska ländema. Dessa samråder också sinsemellan om uttagnings- och mottagningsfrågorna. Från och med år 1989 samråder regeringama regelmässigt i policyfrågor. Flertalet enskilda uttag-ningar sker i samråd med UNHCR. Undantag är uttagningen av personer som fortfarande befinner sig i hemlandet. Svenska utlandsmyndigheter ombesörjer mycket av det praktiska arbetet i samband med resan till Sverige, ofta i samarbete med lOM.

Vid sitt beslut om flyktingkvoten för budgetåret 1989/90 angav regeringen alt uttagning i första hand bör ske i länder i sydvästra och mellersta Asien, i Syd- och Centralamerika samt i Sydostasien. Från Sydostasien skall, som en del av ett gemensamt nordiskt åtagande visavi FN:s särskilda handlingsprogram för Indokina (CPA), ca 400 flyktingar las ut inom kvoten. Dämtöver får i enstaka fall uttagning ske i övriga delar av världen.

Vidare angav regeringen att, inom ramen för de ca 50 platser som avsatts för handikappade, särskild uppmärksamhet bör ges åt tortyroffer.

Under budgetåret 1988/89 överfördes 1482 personer till Sverige inom ramen för flyklingkvoten, vilket i stort sett är samma antal som föregående budgetår.

Uttagningen från Asien var störst av personer från Iran (641), Irak (187) och Vietnam (237). Från Latinamerika har uttagning skett främst från El Salvador (210), Chile (95) och Colombia (72).

Av de 641 iranska kvotflyktingar, som reste in under budgetåret 1988/89, överfördes flertalet från Turkiet, Irak och Pakistan. Från Turkiel och Pakistan togs 417 iranier och 156 irakier emot.

Totalt togs 237 flyktingar från Vietnam emot på flyktingkvoten. Inom ramen för Sveriges åtaganden alt la emot indokinesiska flyktingar som räddats på havet (DISERO/RASRO - UNHCR:s särskilda program för omplacering av indokinesiska s. k. båtflyklingar räddade till havs) beviljades år 1988 tillstånd för 75 flyktingar från Vietnam. Under första halvåret

1989 har tillstånd inom detta program beviljats för 13 flyktingar.

Flyktingkvotens tillämpning under budgetåret 1988/89 Skr. 1989/90: 68

Ursprungsland Inresta Beviljade

inresetillstånd

LATINAMERI-
KA	380	424
Chile	95	133
Colombia	72	72
El Salvador	210	213
Honduras	3	6
ASIEN	1088	1024
Irak	187	206
Iran	641	563
Libanon	6
Pakistan	10	2
Vietnam	237	243
Indonesien	1	1
Kambodja	6	3
AFRIKA	3	14
Etiopien	-	11
Kenya
Zaire	3	3
EUROPA	11	14
Bulgarien	4	4
Rumänien	6	9
Tjeckoslovakien	1	1
Totalt:	1482	1476

Totalt har 48 handikappade flyktingar under budgeråret överförts inom ramen för kvoten. De kom i första hand från Iran (drygt 40) samt några enstaka från Colombia och Etiopien. De flesta har under någon period vårdats på regionsjukhuset i Linköping.

9. Anhörigresor

SIV kan med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige bevilja bidrag till flyktingar enligt 3 kap 1 § för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas är i första hand maka/make och barn under 20 år. Om synnerliga skäl föreligger kan även andra anhöriga komma i fråga. Bidraget är behovsprövat.

När beslut om bidrag fattas ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyktingar, dvs. genom svensk utlandsmyndighet eller genom lOM.

Under år 1988 beviljades resor för totalt 573 personer. De kom främst från Rumänien (188), Iran (148), Turkiet (47), Vietnam (40) och Eriopien (40).

Under l:a halvåret 1989 beviljades resor för 377 personer. De kom främst från Rumänien (131), Iran (89), Turkiet (14), Vietnam (44) och Etiopien (26). Detta innebär en ökning jämfört med föregående år. Kostnadema för beviljade bidrag till flyktingar för anhörigas resor uppgick år 1988 till l,8milj.kr. ochför I :a halvåret 1989 till 1,3 milj.kr.

III Den svenska utlänningslagstiftningen och dess Skr. 1989/90:68

tillämpning

1. Asyllagstiftningen

Den svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning. Den 1 juli 1989 trädde en ny uflänningslag (1989:529) i krafl. Den nya lagen syftar främst lill att åstadkomma en snabbare och rationellare beslutsordning i framför allt asylärenden.

I 3 kap. har de särskilda reglema om asyl samlats. I 2§ återfinns en definition och en skyddsbestämmelse rörande flyktingar som överensstämmer med flyktingkonventionens.

Bestämmelsema i 3 kap. 1 § 1 och 3 om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan att vara flyktingar, kan åberopa starka flyktingliknande skäl för att få stanna i Sverige (de facto-flyklingar), ger skydd även åt personer som inte omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt har Sverige som ett av få länder infört i sin utlänningslag.

För att få uppehållstillstånd som krigsvägrare krävs att risken för att uttas till krigstjänstgöring är påtaglig. En fömtsättning bör därför i allmänhet vara att utlänningens hemland befinner sig i krig eller står i begrepp atl inleda krigshandlingar. Utlänningen skall också löpa risk för atl bli inkallad till militärtjänstgöring på krigsskådeplats. Lagstiftningen är emellertid inte avsedd alt ge skydd åt vapenvägrare i allmänhet.

Som exempel på en kategori som kan omfattas av bestämmelsema om de facto-flyktingar kan nämnas utlänningar som åberopar skäl av samma art som flyktingar men där skälen inte är tillräckligt starka för alt de skall omfattas av flyktingkonventionen och utlänningslagens flyktingdefinition. Vidare kan uppehållstillstånd beviljas personer vars trovärdighet kan ifrågasättas genom att de åberopar politiska skäl som förefaller starkt överdrivna, men där uppgifterna ändå visar att utlänningen har utsatts för trakasserier i olika former. Bestämmelsema har också ansetts kunna tillämpas i fråga om krigsvägrare som inte riskerar att sändas till en krigsskådeplats men kan räkna med att straffas för krigsvägran samt i fråga om värnpliktsvägrare som kan komma att få ett oproportionerligt strängt straff för sin vägran.

Flyktingar, krigsvägrare och de facto-flyktingar har alltså i princip rätt till asyl och därmed uppehållstillstånd i Sverige. 1 vissa fall får dock asyl vägras. Delta framgår av 3 kap. 4§ andra stycket utlänningslagen som i fem punkter uttömmande reglerar när en i och för sig asylberättigad utlänning ändå inte kan anses ha ett berättigat behov av att få skydd i Sverige.

Asyl får vägras om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens
tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikels säkerhet finns "synneriiga
skäl" att inte bevilja asyl (punkt 1). Undantaget gäller såväl för flyktingar
som för krigsvägrare och de facto-flyktingar. Begreppet är hämtat från
flyktingkonventionen och motsvarar möjligheten alt vägra en flykting
fristad. Det är fråga om situationer då det av hänsyn lill rikets säkerhet
framstår som omöjligt alt bevilja asyl eller då flyktingen begått brott mot 30

mänskligheten eller gjort sig skyldig till krigsförbrytelser och liknande Skr. 1989/90:68 gämingar. Det gäller också grova icke-politiska brott som utlänningen begått innan han kom till Sverige.

Krigsvägrare och de facto-flyktingar kan dessutom vägras asyl om det finns "särskilda skäl" (punkt 2). Till sådana skäl räknas att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen. Del fömtsattes inte att det skulle vara helt omöjligt att ta emot dessa utlänningar i Sverige; för att skydd skall få vägras skall det dock vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och det svenska flyktingmottagandet att ta emot dem i Sverige.

Asyl får också vägras en utlänning som på vägen till Sverige har befunnit sig i ett s. k. första asylland, dvs. ett land där han är skyddad mot förföljelse eller mot att sändas vidare till krigsskådeplats, hemlandet eller annat land där han kan utsättas för förföljelse. Detta är innebörden av vad som benämns första asyllandsprincipen (punkt 4).

Vid sidan av sådana utlänningar som hittills har berörts tillåts även andra att stanna av humanitära skäl. Denna gmnd för uppehållstillstånd har tidigare framgått av en bestämmelse i 1980 års utlänningsförordning men är numera lagstadgad (2 kap. 4§ första stycket 2 utlänningslagen). Enligt denna bestämmelse yar uppehållstillstånd meddelas, om utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige.

I praxis har uppehållstillstånd på gmnd av humanitära skäl beviljats personer som har flytt undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd på denna gmnd har också beviljats personer som på gmnd av sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i landet. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är flyktingar men där förhållandena i del land till vilket utlänningen skulle behöva resa ändå är sådana atl det ter sig inhumant att tvinga honom att återvända dit eller personer som riskerar allvariigt straff eller förföljelse på gmnd av kön eller homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något land där utlänningen kan tas emot. En kombination av humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte har varit tillräcklig, har också i vissa fall lett till att uppehållstillstånd har beviljats.

2. Tillämpningsfrågor

Vid årsskiftet 1988/89 ändrade regeringen praxis i vissa asylärenden. Förändringen innebar att den som ansökt om asyl före den 1 januari 1988 fick stanna i Sverige, om inte särskilda skäl i det enskilda fallet talade däremot.

Samtidigt med riksdagsbehandlingen den 31 maj 1989 av den nya lagen
ändrade regeringen praxis för vissa bamfamiljer eftersom lång väntetid är
särskilt påfrestande för dessa då barnen i många fall hunnit rota sig i del
svenska samhället. Förändringen innebär att familjer där någon medlem
är under 17 år och som ansökt om uppehållstillstånd och därefter vistats 31

mer än ett år i Sverige får stanna om inte avgörande skäl i del enskilda Skr. 1989/90:68 fallet talar emot. Ändringama i praxis tillämpas i de ärenden där frågan om avvisning eller utvisning inte slutligt avgjorts. I s. k. verkställighetsärenden enligt den äldre lagstiftningen, dvs. där det redan föreligger ett slutligt beslut i avlägsnandefrågan, tillämpas inte denna praxisändring.

Regeringen har även vidtagit åtgärder mot del ökande missbmket av asylrätten. Det är vanligt atl personer söker sig till Sverige med åberopande av asylrätten trots atl asylskälen är mycket svaga. Vid den prövning som sker i det enskilda ärendet kan ofta konstateras att sådana asylsökande väsentligt överdriver sina farhågor mot att återvända till hemlandet. Sökanden åberopar inte sällan falska handlingar och berättar uppdiktade historier. Detta har kunnat konstateras genom länderkunskap, asylsökandes egna uppgifter samt utredningar i del enskilda ärendet.

Detta är ell intemationellt problem och delvis en följd av att asylinvandringen är den enda dörr som står öppen också för personer som vill lämna sina hemländer av andra skäl än atl de är förföljda. Detta är en del av förklaringen till den s. k. dokumentlösheten, dvs. atl asylsökande kommer hit utan vare sig identitets- eller färdhandlingar trots att de uppenbarligen måste ha haft sådana vid resans anträdande. Genom att asylsökande saknar eller undanhåller sina dokument försvåras i hög grad utredningama i asylärendena. Handläggningstidema förlängs och i många fall försvåras eller omöjliggörs avvisning till ett första asylland.

I proposition 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m.finns förslag som lar sikte på att komma tillrätta med det ökande problemet med dokumentlöshet. Det gäller bl.a.förvar av ulredningsskäl och möjlighet för polis och tull all undersöka handbagage och kläder. Dessa delar av lagförslaget har vilandeförklarats av riksdagen enligt 2 kap. 12§ tredje stycket regeringsformen.

Under hösten 1989 antog UNHCR:s exekutivkommitté rekommendationer i syfte att genom internationella och nationella åtgärder komma till rätta med det missbmk av asylrätten som förekommer. Regeringen har därför den 2 november 1989 i ett enskilt asylärende uttalat sig för en skärpning vid prövning av en dokumentlös asylsökandes skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Skärpningen innebär att en dokumentlöshet som har lill syfte att vilseleda skall medföra att minskad tilltro sätts lill de åberopade asylskälen om inte starka skäl talar emot en sådan bedömning.

Under senare tid har stora positiva förändringar inträffat i Östeuropa. Förändringama innebär att människor i bl. a. Polen och Ungem generellt sett inte längre löper risk för förföljelse. Detta utesluter givetvis inte att enskilda personer från Östeuropa kan ha rätt till asyl i Sverige. Förändringar i demokratiserande riktning har även skett i Chile.

Mellan Iran och Irak föreligger inte längre något krigsförhållande i den mening utlänningslagen tar sikte på. Detta innebär att asylsökande från dessa länder inte kan beviljas uppehållstillstånd enligt det särskilda skyddet för krigsvägrare.

Det är vidare känt atl en hel del av missbmket av asylrätten sker i
organiserade former. I utlänningslagen finns därför sedan några år en
slrafföestämmdse som innebär alt den som i vinningssyfte planlägger eller 32

organiserar verksamhet som är inriktad på att främja alt utlänningar reser Skr. 1989/90:68 lill Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas till böter eller fängelse. Straffmaximum höjdes nyligen från ett till två års fängelse.

Straflföestämmdsema har tillämpats i flera fall. Det har dock visat sig vara svårt atl bevisa alt gämingsmannen handlat i vinningssyfte. Högsta domstolen har för närvarande att ta ställning till två frikännanden från Svea hovrätt. Utgången av högsta domstolens prövning har stor betydelse för regeringens fortsatta agerande. Regeringen överväger dock redan nu möjlighetema att föreslå en skärpning av lagstiftningen mot människosmuggling.

3. Viseringskrav

Beslut om förändringar av viseringsreglema innefattar en mängd olika avväganden av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som invandrarpolitisk karaktär. Sverige strävar också, i enlighet med den nordiska passöverenskommelsen, efter nordisk harmonisering i dessa frågor.

Danmark införde den 1 januari 1989 viseringstvång för mmänska medborgare. Den svenska regeringen valde att avvakta den fortsatta utvecklingen för de mmänska flyklingama i Ungern. Sedan Ungern anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och även inlett samarbete med UNHCR, som upprättat ett kontor i Budapest, kan de mmänska flyklingama i Ungem anses ha ett fullgott skydd där. Sverige införde därför krav på visering för mmänska medborgare den 1 juli 1989.

Krav på visering har också fr.o.m.den 1 oktober 1989 införts för bulgariska medborgare, vilket också Danmark och Norge har gjort. Liksom i fallet Rumänien var det en kombination av skäl som ledde till detta beslut.

Vilka konsekvenser den senaste tidens utveckling kan få härvidlag, är det för tidigt att uttala sig om.

Då nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 yordes uttalanden bland annat för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om släktbesök. När det gäller mycket nära anhöriga, och när omständighetema är mycket ömmande, bör visering ges om det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. 1 mindre behjärtansvärda fall bör regeln vara alt visering beviljas om det inte framstår som sannolikt att syftet är ett annat än det uppgivna. SlV:s styrelse bör leda utvecklingen av viseringspolitiken.

Mot bakgmnd av en konstaterad "avhoppsfrekvens" på mdlan 20 och
25% av beviljade viseringar beslöt SlV:s styrelse i november 1987 om nya
riktlinjer för viseringspraxis i fråga om iranska medborgare. Denna praxis
ligger fast och har tillämpats under åren 1988 och 1989, vilket lett lill att
"avhoppsfrekvensen" för iranska medborgare har minskat. Innebörden är
i princip att sökanden själv får göra troligt att syftet med resan till Sverige
är ell besök och inget annat. De nya riktlinjerna för besöksvisering tilläm
pas för närvarande också för medborgare i Libanon, Turkiel, Pakistan,
Bangladesh och Syrien. I särskilt ömmande fall tillämpas dock en mer 33

3 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 68

liberal praxis. Regelmässigt beviljas t. ex. visering för att närvara vid en Skr. 1989/90:68 nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig, som är svårt sjuk. En analys av viseringspraxis beträffande andra länder har visat atl visering för besök av nära släkting praktiskt taget alltid beviljats.

4. Beslut om ändrad asylpraxis

I december 1989 blev problemen i flyktingmottagandet så akuta att regeringen fann sig föranlåten att i ett enskiU asylärende fatta beslut att asyl endast kommer att ges till asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention samt till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Bakgmnden till beslutet var att tillströmningen av asylsökande ökat dramatiskt under andra halvåret 1989. Under denna period anlände ungefär lika många asylsökande som under hela år 1988. Mot slutet av år 1989 fanns del sammanlagt 23000 människor i invandrarverkets förläggningar. Närmare 7 000 av dessa har fått arbets- och uppehållstillstånd och vistas på förläggningar i avvaktan på kommunplatser.

Förändringen innebär att det inte längre är möjligt att få asyl som krigsvägrare eller av s.k.de facto-flyklingskäl om inte särskilt starka skyddsbehov föreligger.

Beslutet fattades med stöd av bestämmelsema om "särskilda skäl" som anges i utlänningslagen (3 kap. 4§ andra stycket 2). För all dessa särskilda skäl skall kunna tillämpas krävs "att förhållandena är sådana alt del bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen". Del skall "vara fråga om så pass många personer atl det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige" (prop. 1988/89:86, s. 156).

Förändringen gäller tills vidare. När en omprövning kan ske går för närvarande inte att bedöma.

Den särskilda praxis för bamfamiljer som regeringen tillkännagav den 31 maj 1989 berörs emellertid inte.

IV De svenska frivilliga organisationemas roll i flyktingpolitiken

1. Allmänt

De frivilliga organisationer som är mest aktiva inom flyktingpolitikens och
flyktingbiståndets områden deltar i del av regeringen tillsatta flyktingpoli
tiska rådet. Dessa är: Amnesty Intemalionals svenska sektion. Rädda
barnen. Svenska flyktingrådet. Svenska kyrkan genom Nämnden för mel-
lankyrkliga och ekumeniska förbindelser. Svenska röda korset och Sveri
ges frikyrkoråd (Diakonia). 1 Sverige samarbetar dessa organisationer re
gelbundet inom frivilligorganisationemas samarbetsgmpp i invandrar-
och flyktingfrågor. Några av dessa, samt även andra svenska frivilliga
organisationer, får också statligt stöd i olika former för sin verksamhet
bland flyktingar, framför allt i tredje världen. 34

Under året har dessa organisationer genomfört en s. k. Ja-kampanj med Skr. 1989/90:68 målet alt söka skapa en bredare uppslutning kring flyktingmotlagandet i Sverige. Regeringen har tagit detta som utgångspunki för att föreslå tillsättandet av en gemensam arbetsgmpp med uppgift att söka utforma förslag lill hur de frivilliga organisationema skall kunna spela en mer aktiv roll i det svenska flyktingmottagandet.

Invandrarorganisalionens i Sverige, särskilt de riksorganisationer som har många flyktingar bland sina medlemmar, medverkar i flyktingmotlagandet. Det kan ske t. ex. genom information till landsmän i förläggningarna eller genom lokalföreningars aktiviteter i samarbete med del lokala flyktingmotlagandet.

I det följande redovisar de organisationer som deltar i regeringens flyk-tingpoliliska råd sin verksamhet.

2. Amnesty Internationals svenska sektion

Amnesty Intemational (Al), som finansierar sin verksamhet hell med egna medel, motsätter sig att personer sänds från ett land lill ett annat, där risk finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/avrättas. Mot denna bakgmnd distribueras fortlöpande via det svenska sekretariatet till berörda myndigheter, organisationer och advokater, aktuell dokumentation om situationen beträffande mänskliga rättigheter i många länder.

1 flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1989 till svenska myndigheter med en vädjan om atl asylsökande inte skulle utvisas till länder där ovannämnda risker enligt AI inte kunde uteslutas. Detta arbete skedde i nära samråd med den asylsökandes advokat.

Fömtom del centrala sekretariatets två flyklingsamordnare, som får hjälp av ett antal frivilliga medarbetare, bl.a. juris studerande, finns ett regionall kontaktnät med 20 flyktingombud i lika många distrikt landet mnt. Deras huvudsakliga uppgifter är att på regional nivå vara kontaktpersoner i flyktingfrågor, hålla sig väl underrättade om den aktuella flyktingpolitiken samt atl förmedla AI:s landmaterial. På motsvarande sätt har flera av sektionens, för närvarande 330, arbetsgmpper valt att också lokalt arbeta med bl. a. dessa frågor.

3. Rädda barnen

Rädda bamen är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som stöds av över 200000 medlemmar, faddrar och regelbundna givare. Organisationen har konsultativ status under ECOSOC (Förenta Nalionemas Ekonomiska och Sociala Råd).

Rädda bamen är en folkrörelse som kämpar för bams rättigheter. Rädda bamen arbetar med bistånd i en rad utvecklingsländer och med opinionsbildning för bams rätt utifrån gmndtankama i Förenta Nationemas deklaration om bamens rättigheter. 1 finje härmed verkar Rädda bamen för att försvara bamens rättsliga ställning och skydd vid asylprövning.

Rädda bamen lämnar i begränsad utsträckning juridiska råd i asylären- 35

den och bevakar flyktingbamens rättigheter. Organisationen söker också Skr. 1989/90:68 genom sociala insatser underlätta flyktingbams anpassning till del svenska samhället så all deras möte med Sverige blir så positivt som möjligt. Hämtöver bedriver Rädda barnen opinionsbildningsarbete kring flyktingfrågor, framför allt i frågor som berör bams rättigheter.

4. Svenska flyktingrådet

Svenska flyktingrådet (SvFR) är en obunden riksorganisation med ändamål bl. a. att verka för en solidarisk och human flyktingpolitik samt för goda etniska relationer. SvFR skall öka kunskapen om och förståelsen för flyktingskapet och de förhållanden som tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer, lokalavdelningar av sådana saml enskilda. Kommunalt flyktingarbete sker genom lokala arbetsgmpper. SvFR arrangerar kurser och seminarier samt medverkar i utbildningsverksamhet anordnad av andra. SvFR ger råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med svenska och intemationella organisationer. Verksamheten bedrivs till största delen genom frivilliga insatser. Centralt finns en flykting-sekreterare anställd.

5. Svenska kyrkan (Nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser, fr. o. m. 1990 församlingsnämnden)

Ansvaret för Svenska kyrkans invandrar- och flyktingarbete i Sverige kommer fr.o.m. år 1990 att handhas av en kommitté (KIF) inom den nyinrättade församlingsnämnden. Till sin hjälp i dessa frågor kommer nämnden att ha en invandrar- och en flyktingsekreterare. På regionalplanet, motsvarande kyrkans stift, finns invandrar- och flyktingkommittéer, stiftsadjunkter o. d. som ansvarar för arbetet med kontakter, utbildning, information m. m.

Svenska kyrkan har som målsättning att socialt och medmänskligt stödja invandrare och flyktingar i alla led, från den inledande tillståndsprocessen till integrationen i det svenska samhället. Ambitionen är också att särskilt stödja flyklingama under förläggningstiden. En stiftsadjunkt finns på Arlanda flygplats och besök görs på alla orter som kommer all ha permanenta förläggningar. Årligen distribueras lill stiften vissa medel från Lulherhjälpen för t. ex. bidrag till repatriering, rättshjälp eller projekt.

I samarbete med frikyrkorådet har Svenska kyrkan tagit fram en handbok i flyktingmottagande.

Svenska kyrkan samarbetar med andra samfund. Internationelll samverkar kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världsråd och Churches Committee for Migrants in Europé (CCME).

6. Svenska röda korset

Svenska röda korset har under år 1989 fortsalt och intensifierat arbetet
med och för flyktingar över hela världen. På det internationella planet
skedde samarbetet liksom tidigare med bl. a. den internationella Röda- 36

korskommittén, den intemationella Rödakorsfederationen och FN:s flyk- Skr. 1989/90:68 tingkommissarie. Särskilda insatser har under år 1989 gjorts för atl hjälpa kurdiska flyktingar i Iran, Irak och Turkiet. Andra stora projekt under året har gällt stöd till afghanska flyktingar i Pakistan.

I Sverige fortsatte SRK:s arbete med råd och stöd till enskilda asylsökande och flyktingar. Under år 1989 registrerades vid centralstyrelsens sekretariat mer än 200 ärenden angående råd och stöd i asylprocessen. Ett betydligt större antal asylsökande vände sig dessutom till något av SRK:s 24 distriklskanslier. Vid samtliga dessa finns såväl anställd som frivillig personal med uppgift att på olika sätt assistera asylsökande och flyktingar. Samtidigt handlades närmare 700 ärenden rörande familjeåterförening. Fömtom den praktiska hjälp som SRK kan bistå med eller förmedla i dessa ärenden så har ca 1,3 miljoner kronor utbetalats i form av ekonomiskt bidrag för resekostnader till splittrade flyktingfamiljer så att de har kunnat återförenas i Sverige. Under året behandlades 440 ärenden rörande efterforskning av anhöriga som till följd av flykt från konflikter eller kalastrofer tappat kontakten med varandra. Dämtöver utväxlades 775 familjemeddelanden mellan anhöriga i Sverige och krigsfångar och politiska fångar i olika länder, främst Iran och Irak.

Under år 1989 har en ökad vikt lagts vid frågor som rör mottagandet av flyktingar. Kampanjen JA Rum för medmänsklighet avslutades i febmari men därefter har många av de ca 200 lokala arbetsgmpper som då bildades levt vidare på olika sätt. SRK har strax före årsskiftet tagit initiativ till ett ålempptagande av Ja-kampanjen för att få allmänhetens medverkan och hjälp även i fortsättningen, när det gäller att förmå kommunerna atl ta emot de flyktingar vilka har sina tillstånd klara men som fortfarande är kvar på förläggningar i väntan på kommunplacering.

Runt om i landet har SRK ca 50 intemationella träffpunkter där verksamheten ständigt utvecklas och på flera håll i landet påbörjades andra former för frivilligmedverkan genom t. ex. kontakt- och vänfamiljer.

Under året utökades antalet platser på SRK:s förläggningar (Sandviken, Hagfors, Söderfors och Sävsjö) och de uppgår nu till drygt 1 100. Ett nytt kontrakt har tecknats med SIV för ytterligare två år från och med 1990.

SRK driver numera två rehabiliteringscenter för torterade flyktingar. Ett i Stockholm och etl i Malmö.

7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria samfundens råd (SAMRÅD) består av elva, från staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och flyktingavdelningen, som leds av ett utskott (INFLU) med representanter även från invandramas trossamfund och SST (samarbelsnämnden för statsbidrag till trossamfunden).

De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia, som är sam
fundens gemensamma organ för biståndsinsatser i tredje världen. Genom
Diakonia genomfördes under året omfattande flyktingprogram, framför
allt i Centralamerika och Mellersta Östem. 37

Diakonia samverkar med Sociala Missionen, Svenska missionsförbun- Skr. 1989/90:68 dels Slockholmsdistrikt, i ett projekt till stöd för frivillig återvandring, främst till Latinamerika.

Genom SST, som är en speciell nämnd utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36 trossamfund, av vilka ell 25-tal har medlemmar med i huvudsak invandrar- och flyktingbakgmnd. Dessa samfund har en nära samverkan, både organisatoriskt och praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingutskott.

I samband med SIV-89:s genomförande initierade SFR/INFLU en konferens om "Folkrörelseinsatser vid de fyra utredningsslussama".

En särskild konsultationsgmpp Samfundens arbetsgmpp för minoriteters ställning i Sverige (SAMS i Sverige) bearbetar frågor kring rasism, främlingsfientlighet och minoriteters rättigheter.

En handbok i flyktingmottagande med mbriken "Församlingen som mötesplats" har producerats tillsammans med Svenska kyrkan. Handboken har tryckts i 6000 exemplar och tillställts församlingar.

V Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och Sveriges roll

1. Inledning

Regeringens inställning är att gmndläggande migrations- och flyktingpoli-tiska frågor endast kan lösas genom ett aktivt intemationellt samarbete.

Mot den bakgmnden verkar Sverige aktivt i flera olika samarbetsorgan på globalt, europeiskt och nordiskt plan. Arbetet sker med olika utgångspunkter beroende på samarbelsorganens karaktär och målsättningar: utrikespolitiska (FN), ekonomiska (OECD), sociala/rättsliga (FN och Europarådet) etc.

Tyngdpunkterna i det invandrarpolitiska samarbetet på intemationellt plan har under år 1989 legat huvudsakligen på OECD:s arbetsgmpp för migrationsfrågor (Working Party on Migration under OECD:s Manpower and Social Affairs Committee), på Europarådels migrationskommitté (CDMG) och på den nordiska kontaktgmppen i migrationsfrågor (formellt under Nordiska arbetsmarknadsulskottet).

Bevakningen av den internationella utvecklingen av flyktingfrågorna har varit intensiv och Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnat reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer.

Det totala svenska biståndet för flyktingar och katastrofer, som skapar flyktingliknande situationer, har ökat. Sverige har fortsatt all spela en aktiv roll inom de främst berörda internationella organen, särskilt UNHCR. Försöken att utveckla etl konstmktivt samarbete kring bl.a. behandlingen av asylsökande och mottagandet av flyktingar med ell antal andra industrialiserade länder har fortsall och utvecklats i positiv riktning. Gmnden för Sveriges agerande är strävan att även fortsättningsvis föra en generös och solidarisk flyktingpolitik. Sveriges reella möjligheter att påverka andra länder i en sådan riktning har dock visat sig begränsade.

Särskild vikt fästs självfallet vid del nordiska samarbetet, både inom och 38

utanför Nordiska ministerrådet. Under det gångna året har samarbetet i Skr. 1989/90:68 flyktingfrågoma intensifierats och funnit fastare former.

2. Sambandet mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

Endast begränsade resultat har hittills nåtts i tredje världen när det gäller att finna lösningar på flyktingproblem i bemärkelsen att flyklingama frivilligt har kunnat återvända lill sina hemländer eller bli självförsörjande i mottagarländerna. Under år 1989 har man dock i ett antal konfliktområden kunnat konstatera möjligheter till lösningar, ofta tack vare FN:s insatser.

Många flyktingsituationer, i synnerhet i u-ländema, har haft en tendens att permanentas. Det är inte ovanligt att flyktingar vistas i läger år efter år utan någon lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandets ofta knappa resurser och av utifrån kommande hjälp. På många håll pågår samtidigt utvecklingsprogram för landels egen befolkning, vilken ofta har ungefar samma hjälpbehov som flyklingama. Man eftersträvar därför alltmer en integration av flyktinghjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år verkat för en utveckling i denna riktning.

Frågan om sambandet mellan flyktinghjälp och utvecklingsbistånd diskuterades vid UNHCR:s exekulivkommittémöte i oktober 1989. Frågan togs också upp i den årliga generalförsamlingsresolutionen till stöd för UNHCR:s verksamhet. Det råder nu etl brett samförstånd om att UNHCR bör ha fortsatt huvudansvar för nya flyktingsituationer men atl organisationer inriktade på utvecklingsarbete, inom och utom FN-syste-met, bör uppmuntras till att snarast möjligt ta över hjälpprogrammen. UNHCR:s resurser skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en flyktingsituation. Tanken är vidare all integrering av flyktingar i biståndsprogrammen skulle komma alt medföra ett resurstillskott för värdlandet. UNHCR har samarbete med denna inriktning med bl. a. Väridsbanken och UNDP.

3. Sveriges internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s budget för 1989 års reguljära program uppgick till 389 milj. dollar. Med anledning av att UNHCR befinner sig i en finansiell kris med ett budgetunderskott för år 1989 har exekutivkommittén inte fastställt en slutlig budget för verksamhetsåret 1990. Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilliga bidrag från ett 20-lal regeringar. Endast ca 4 5% av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget. Sveriges reguljära bidrag till UNHCR för år 1989 uppgick lill 120 milj. kr. och höjs år 1990 till 145 milj. kr. Sverige är en av de största bidragsgivama till UNHCR:s verksamhet.

1989 års budget för UNRWA uppgick till 227 milj. dollar. För år 1990
fömtses en budget på 242 milj. dollar. Det svenska reguljära bidraget till
UNRWA för år 1989 uppgick rill 100 milj.kr., varav 10 milj.kr.för
UNRWA:s särskilda program på Västbanken och i Gazaområdet. 39

Från anslagsposten Katastrofer m.m.har under budgetåret 1988/89 ca Skr. 1989/90:68 580 milj. kr. tagits i anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom FN-organ (UNHCR, UNRWA, UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningamas förbund och Intemationella rödakorskommittén) samt genom svenska frivilligorganisationer som Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Diakonia, Rädda barnen och Lutherhjälpen.

Från anslagspostema Humanitärt bistånd i Latinamerika och Regionala insatser i Centralamerika har under budgetåret 1988/89 ca 65 milj. kr. gått till flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom UNHCR, svenska och intemationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University Service samt till enskilda gmpper och organisationer i mottagarländema.

Vidare har från anslagsposten Humanitärt bistånd i södra Afrika under budgetåret 1988/89 uppskattningsvis 200 milj.kr.använts för flyktingprogram av olika slag. En större dd har gått till befridserördsemas humanitära arbete för flyktingar från Sydafrika och Namibia. En dd har gått till stipendie- och utbildningsprogram, t.ex. via FN-fondema för södra Afrika.

Utöver vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organensegen regi.

Enligt WFP:s beräkningar användes drygt två tredjedelar av det Intemationella beredskapslagrel av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) för flyktinghjälp. Det svenska bidraget till lEFR för budgetåret 1988/89 uppgick till 60 milj. kr.

Sveriges samlade bidrag under år 1989 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför Sverige) kan därmed uppskattas till över 1 miljard kr. 1 siffran ingår bistånd till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation, inom eller utom det egna landet.

4. Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m. m.

UNHCR:s verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling. I ett
anförande vid det 44:e mötet med generalförsamlingen i november 1989,
välkomnade Sverige bl. a. utvecklingen i Östeuropa vilken lett till ökad
rörelsefrihet för medborgama där. På sikt borde denna utveckling leda till
atl flyktingströmmar från denna region minskar. Med hänvisning lill
flyktingsituationen i Sydostasien bekräftades Sveriges utfästelse till FN att
ta emot ytterligare 400 vietnamesiska flyktingar. 1 anförandet behandlades
också flyktingproblemen i södra Afrika, särskilt Mombique, saml upp
följningen av den internationella konferensen om centralamerikanska
flyktingar. Vidare framhölls UNHCR:s viktiga roll när det gäller flykting-
kvinnomas och bamens utsatta situation. Med anledning av UNHCR:s
finansiella kris betonades vikten av att stödja den tillfälliga arbetsgmpp
som inrättats av UNHCR:s exekutivkommitté i syfte att bl.a.komma till
rätta med de finansiella problemen.
Generalförsamlingen antog en resolution till stöd för UNHCR:s verk- 40

samhet. Resolutionen hade bl. a. de nordiska ländema som medförslagstäl- Skr. 1989/90:68 lare. Resolutionen bekräftar UNHCR:s gmndläggande uppgift att svara för intemationellt skydd av flyktingar och understryker behovet av gemensamma intemationella insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlösa. Vidare antogs resolutioner om uppföljningen av flykting-konferensema om södra Afrika, Centralamerika och Indokina samt resolutioner om enskilda länder i Afrika.

Även UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen. I ett gemensamt nordiskt anförande framhölls att organisationens arbete är av särskild vikt i den svåra situation som råder på Västbanken och i Gaza samt i Libanon. UNRWA:s finansiella situation ger anledning till fortsatt oro, även om en tendens till ökat deltagande i finansieringen välkomnades. De nordiska ländema avsåg fortsätta sitt politiska och finansiella stöd lill UNRWA:s verksamhet.

Inom FN:s ram deltar Sverige i det sedan år 1979 bedrivna arbetet med att utforma en internationell konvention om skydd för migrerande arbetare och deras familjer. Etl förslag till konventionslext beräknas våren 1990 föreläggas FN för beslut i tredje ulskollel under hösten samma år. Konventionsförslaget spänner över etl mycket stort område och omfattar bestämmelser om såväl mänskliga rättigheter som tillämpning av t.ex. sociala skyddsregler.

5. UNHCR

UNHCR upprättades år 1950 för att under en treårsperiod finna nya hem åt de europeiska flyktingarna efter andra världskriget. Sedan dess har nya flyklinggmpper tillkommit och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med fem år i laget. UNHCR:s främsta uppgift har sedan starten varit att ge rättsligt skydd åt flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nått en mycket stor omfattning och komplexitet. De större flyktingströmmarna har främst rört sig mellan u-länder. J flera av de krislägen som uppstått har UNHCR betraktats som den mest lämpliga organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR har samarbete med flertalet av världens länder. Bortsett från Ungem står dock de östeuropeiska statema hittills utanför UNHCR:s verksamhet och lämnar inte heller några finansiella bidrag till organisationen.

UNHCR:s högkvarter ligger i Geneve. Organisationen har ett 100-tal fältkontor. Ett av dessa, med Norden som sitt ansvarsområde, är förlagt till Stockholm. Sammantaget har UNHCR ca 2000 anställda. Efter schweizaren J-P Hockés avgång som flyktingkommissarie är fr. o. m. den 1 januari 1990 förre norske utrikesminislem Thorvald Stohenberg FN:s flyklingkommissarie för en fyraårsperiod.

UNHCR:s arbete styrs av en exekutivkommitté som har 43 medlemmar.

UNHCR bmkar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:

frivillig repatriering

integration i första asyllandet 41

- omplacering till tredje land. Skr. 1989/90:68

UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. Hjälpen utformas i stor utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörjning i asyllandet. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande syfte också initieras i urspmngslandet.

I det svenska anförandel vid exekutivkommitténs möte i oktober 1989 berördes bl.a.den viktiga roll som UNHCR har spelat för atl stödja de återvändande namibiska flyklingama. Vidare kritiserades det sydafrikanska apartheidsyslemet som roten till det mänskliga lidandel och de stora flyktingslrömmama i södra Afrika. Särskilt nämndes flyktingarna från Mogmbique.

Fredssträvandena i Centralamerika och UNHCR:s roll i sammanhanget berördes också. Vidare bekräftades Sveriges avsikt att under innevarande budgetår la emot ca 400 vietnamesiska flyktingar som en del av ett nordiskt bidrag lill en lösning av den indokinesiska flyktingsituationen.

I anförandet konstaterades alt antalet asylsökande i Europa fortsätter att öka. En stigande andel av dessa personer är inte flyktingar eller har redan skydd i ett annat land.

Vidare välkomnades utvecklingen i Östeuropa mot större öppenhet men samtidigt yttrades oro över att människor som i själva verket flyttar av ekonomiska skäl söker politisk asyl. Nya metoder krävs för atl hanlera denna situation.

UNHCR:s kritiska finansiella situation togs upp i anförandet. Sverige förklarade sig berett att tillsammans med andra länder lämna ytterligare bidrag under fömtsättning att reformer skulle genomföras i riktning mot större öppenhet och effektivitet.

Slutligen berördes de förhållanden som leder till att människor lämnar sina hem och länder. Oavsett om del är fråga om naturkatastrofer, miljöförstöring eller undertryckande av gmndläggande mänskliga rättigheter, är åtgärder nödvändiga för att förhindra att nya flyktingströmmar uppslår.

6. UNRWA

UNRWA upprättades år 1949 för att bistå de palestinska flyklingama med oundgängliga förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med liden kommit atl få särskild betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Till skillnad från UNHCR har UNRWA inget mandat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd.

Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år 1967 mellan Israel och arabstatema. Det höga födelsetalet har därtill gjort att denna flyktinggmpp, som år 1948 uppgick till en halv miljon, idag är mer än fyra gånger så stor. Jordanien har del största antalet palestinska flyktingar, ca 870000. Övriga finns på Västbanken och i Gazaområdet, i Libanon och i Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan knappast förväntas så länge Palestina-konflikten förblir olöst.

I november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli posten som
UNRWA:s generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall egentligen
ligga i Beimt, men administrationen är sedan etl antal år, på gmnd av 42

säkerhetsläget i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i Skr. 1989/90:68 sitt verksamhetsområde, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

7. OECD

Under OECD:s kommitté för arbetsmarknads- och sociala frågor finns, som tidigare omtalats, en särskild arbetsgrupp för migrationsfrågor (Working Party on Migration). Verksamheten inom arbetsgmppen inriktas på att studera migrationens betydelse för den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området, i synnerhet sett ur etl arbetskraflsperspekliv.

Särskilda ämnen för arbetsgmppen under senare år har varit invandrarkvinnors situation, ålervandringsfrågor sedda ur en ekonomisk synvinkel samt migrationens betydelse för befolkningsutvecklingen. Det sistnämnda var för övrigt tema för en särskild expertkonferens hösten 1988, med uppföljning under år 1989.

Under år 1989 har vidare preliminära diskussioner förts kring uppläggningen av en studie om invandrares situation på arbetsmarknaden i OECD:s medlemsländer och om invandringens betydelse för den framtida arbetskraftsförsörjningen.

En central och viktig del av det migrationspolitiska samarbetet inom OECD är det permanenta rapporteringssystemet SOPEMI, genom vilket de flesta medlemsländer lämnar statistiska data om migrationsströmmar m. m. Svensk korrespondent har under en lång följd av år varit professor Tomas Hammar vid Stockholms universitet. Korrespondentskapet har under år 1989 övergått lill Delegationen för invandrarforskning (DEIFO).

8. Europarådet

Inom Europarådet bedrivs ett omfattande arbete som lar sikte på dels att säkerställa och stärka skyddet för flyktingar, dels på samverkan kring integrationsaspekter på invandringen till och inom Europa. Frågor med sådan inriktning behandlas i flera olika samarbetsorgan inom Europarådet.

Ett mycket starkt intresse för frågor som beröir flyktingströmmar, asylrätt m.m.har också kommit till uttryck i Europa-parlamentet genom ett antal rekommendationer på detta område (nr. 1088, 1105 och 1106). Ställföreträdarkommiltén har mot denna bakgmnd förklarat sin avsikt att inom ramen för dess politiska dialog hålla ett särskilt möte angående dessa och närbesläktade frågor. Efter initiativ från svensk sida kommer UNHCR jämte experter från ddtagarländema att beredas tillfälle att medverka vid ett sådant möte.

Sedan år 1977 finns inom Europarådet en expertkommitté för frågor som
rör asylrätt och flyktingar (CAHAR). Denna är i egenskap av ad hoc-
kommitté direkt underställd ministerkommittén. En huvuduppgift för
CAHAR har varit att ta fram ett förslag till överenskommelse om tillämp
ningen av den s. k. första asyllandsprincipen. Etl förslag härom har också
överlämnats till ministerrådet och är för närvarande under beredning där. 43

CAHAR arbetar nu bl.a.med frågor som rör skyddet för s.k.de facto- Skr. 1989/90:68 flyktingar. I kommittén förs vidare ingående diskussioner om situationen för asylsökande i olika länder samt de problem som länderna ställs inför. Ett omfattande utbyte av informationer om tillströmning av asylsökande, ny lagstiftning m. m. sker inom ramen för CAHAR:s arbete.

Bland de överenskommelser till förmån för flyktingar, som har utarbetats inom Europarådet, kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av viseringstvång för flyktingar saml om överförande av ansvar för flyktingar. Den senare överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda dokument till en flykting som vistats i landet en viss tid. Tillämpningen av dessa överenskommelser följs kontinuerligt av CAHAR.

Expertkommittén för frågor om passbestämmelser och åtgärder mot förfalskning av resehandlingar (CAHCP) har haft till uppgift att föreslå ålgärder av rättslig eller administrativ natur som kan underlätta för medborgare i Europarådsstaterna atl förflytta sig mellan medlemsländema. Ansvaret för dessa frågor inom Europarådet kommer från och med år 1990 att föras över till en styrkommitté för juridiska frågor Steering Committee on legal Co-operation (CDCJ).

Arbetet på integrationsområdet bygger i viktiga avseenden på de resultat som uppnåddes vid den senaste europeiska migrationsministerkonferen-sen i Portugal år 1987. Planeringen inför nästa ministerkonferens, som beräknas äga mm hösten 1991, har påbörjats.

Del centrala koordinerande europarådsorganet är dess styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG), som fr.o.m. verksamhetsåret 1988 fick ett utvidgat mandat. Till skillnad från tidigare behandlas där nu även frågor med anknytning till invandringen från länder utanför Europa, vilken i stor utsträckning består av flyktingar och personer som lämnat hemlandet av flyktingliknande skäl. Denna utvidgning av mandatet tillkom delvis på svenskt initiativ. Detta följs nu upp med att i arbetsplaneringen för år 1990 söka föra in etl projekt i form av en förstudie om flyktingars sociala villkor.

Vidare kan nämnas att Sverige under flera år innehaft ordförandeskapet i den expertkommitté under CDMG som arbetar med olika typer av aktiviteter för att främja goda relationer mdlan invandrare och majoritetsbefolkning ("community relations"). Inom ramen för detta flerårsprojekt arrangerades under året bl. a. ett europeiskt expertmöte om lagstiftningens betydelse som instmment i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Under året har CDMG, på bl. a. svenskt initiativ, påbörjat en gmndläggande diskussion om samarbetets inriktning under kommande år. Denna självprövning sker delvis i ljuset av de övergripande beslut som fattades i samband med Europarådets 40-årsjubileum i maj 1989.

Frågor med anknytning till migrationen behandlas också i en särskild expertgrupp för frågor angående dubbelt medborgarskap, som lyder under styrkommittén för juridiska frågor. Vidare behandlar styrkommittén för kommunala och regionala frågor (CDLR) ett initiativ som rör invandrares möjligheter alt delta i lokala politiska val.

9. EG Skr. 1989/90:68

Arbetet inom EG med att upprätta den s. k. inre marknaden innefattar även avveckling, eller i varje fall förenkling, av gränskontrollen för personer. Detta väcker en rad frågor med anknytning till immigrations- och flyktingpolitik: behovet av likartade visumregler, harmoniserade bestämmelser för behandlingen av asylansökningar etc. Men även andra aspekter aktualiseras, inte minst behovet av gemensamma s. k. kompenserande åtgärder i syfte att motverka gränsöverskridande kriminalitet och hälsorisker.

De invandrings- och flyklingpoliliska aspektema har sålunda under år 1989 varit aktuella i de samtal mellan EFTA och EG om ett mer stmktu-rerat samarbete, som förs inom ramen för den s.k. Oslo Bryssel-processen.

Samtalen rör alla de "fyra frihetema" dvs. ökad rörlighet över inomeuropeiska gränder för varor, tjänster, kapital och personer. Området "personers rörlighet" omfattar huvudsakligen frågor om arbetskraftens rörlighet, social trygghet och invandringspolitik/inresekontroll.

EFTA-ländema förklarade under överläggningarna med EG-kommissionen sitt principiella intresse för alt en eventuell överenskommelse mellan EFTA och EG om ökad rörlighet för personer skall omfatta även lättnader i gränskontrollen. Man uttryckte därvid sin beredskap att delta i och bidra till EG:s pågående arbete med gränskontrollfrågoma, där EG således ännu inte har något enhetligt regelsystem.

En naturlig utgångspunkt för de svenska övervägandena i hithörande frågor är självfallet den nordiska passfrihelen, så som den kommer till uttryck i den nordiska passkontrollöverenskommelsen. De nordiska ländemas regeringar är eniga om att bevara den nordiska passfrihelen och kommer att försöka få till stånd en ordning med EG-länderna, som skall innebära att den fria rörligheten i Norden inte kommer alt inskränkas.

Dessa och hithörande frågor bereds bl. a. i den nordiska samrådsgmppen i flyktingfrågor. Gmppen arbetar också med atl analysera innehållet i de diskussioner som pågår inom EG vad gäller asyl-, viserings- och gränskontrollfrågor, diskutera möjligheterna till en gemensam nordisk hållning i de olika frågorna och överväga förhandlingsstrategier visavi EG-länder.

10. lOM

International Organization for Migration (lOM), som f d. ICM heter se
dan november 1989, är den främsta intemationella mellanstatliga organi
sationen för transport inkl. hälsoundersökningar,social- och arbets
marknadsrådgivning av flyktingar och migranter. Under senare år har
lOM också utvecklat en rad program för återvandring av flyktingar och
asylsökande, inkl. hjälp i olika former med återanpassningen. lOM bedri
ver också verksamhet inriktad på att uppmuntra och underlätta återvand
ringen till utvecklingsländerna av utbildade experter som befinner sig i den
industrialiserade världen samt viss hjälp med rekrytering av experter.
Anslutningen av nya observatörer och medlemmar har fortsatt. lOM 45

(ICM) bildades år 1951 och Sverige var medlem fram till år 1962. Sedan år Skr. 1989/90:68 1980 innehar Sverige observalörsstatus.

Sverige anlitar lOM främst som transportorganisation för hitresande kvotflyktingar och deras anhöriga samt för återvandrande flyktingar. Sverige har också i viss mån bidragit till IOM:s återvandringsprogram och till organisationens seminarieverksamhet.

11. Konsultationerna mellan ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada

Konsultationema kring frågor rörande asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika har utvecklats lill ell fomm mellan ijorton länder: Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Nederländema, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland, USA och Österrike samt UNHCR. Initiativet till denna process togs av Sverige i nära samarbete med UNHCR i november 1985, då den första konsultationen hölls i Stockholm. Detta fomm är värdefullt för en dialog mellan ländema och med UNHCR. Ett av målen är en uppslutning kring ett bevarande av de principer som 1951 års flyktingkonvention ger uttryck för.

Hittills har fem plenarmölen hållits, och ett betydligt större antal av de olika arbetsgmpper som tillsatts för att studera specifika frågor. För närvarande arbetar konsultationema med en gmpp för långsiktiga strategier, en för asylsökande och flyktingar från Östeuropa, samt en för olika nationali-letsgmpper (iranier, tamiler) samt frågan om hur man skall hanlera avslagna ansökningar.

Man har också påbörjat en serie expertseminarier i frågor som t. ex. asyl-och tillståndsstatistik, metoder för att förkorta handläggningstidema i asylärenden med bibehållen rättssäkerhet, länderinformation m. m. Verksamheten koordineras av en särskild samordnare inom UNHCR:s kontor, för närvarande svensken Jonas Widgren.

Regeringen lägger stor vikt vid det arbete som görs inom ramen för dessa konsultationer.

12. Det bilaterala migrationssamarbetet

De tre största invandrargmppema i Sverige är av finländskt, jugoslaviskt och grekiskt urspmng. Sedan lång tid har det därför varit av särskilt vikt för Sverige att ha nära kontakter med de länder varifrån dessa invandrare kommer för diskussioner om förhållandena för dem i Sverige.

När det gäller finländska invandrares situation förekommer samtal mellan ländema i flera olika sammanhang. Samarbetet regleras genom år 1986 antagna riktlinjer för det migrationspolitiska samarbetet mellan Sverige och Finland. En översyn av dessa riktlinjer har nyligen påbörjats, efter beslut vid ett finsk-svenskt ministermöte i maj 1989.

1 den gemensamma svensk-jugoslaviska migrationskommissionen förs
diskussioner om förhållandena för jugoslaviska invandrare i Sverige.
Kommissionens nästa möte planeras ske under våren 1990. 46

Även den svensk-grekiska migrationskommittén beräknas hålla sitt näs- Skr. 1989/90:68 ta möte under år 1990.

13. Det nordiska samarbetet

Inom det invandrar- och flyklingpoliliska området förekommer nordiskt samarbete på skilda nivåer och i flera olika samarbetsorgan. Då det samarbete som bedrivs bl. a. inom Nordiska samrådsgmppen för flyktingfrågor (se nedan) konsoliderats och fått fastare former har Nordiska rådet inte ansett det vara nödvändigt att bibehålla den tidigare rekommendationen 30/86 om det flyktingpolitiska samarbetet. De nordiska regeringama är eniga om vikten av dialog, samråd och samarbete i dessa frågor. Vid rådets 37: e session i Stockholm våren 1989 antogs i stället en ny rekommendation (1 8/89) innehållande ett antal förslag till projektsamarbete. De nordiska regeringamas bedömning med anledning av rekommendationen fömtsätts bli behandlad under rådets 38:e session i Reykjavik våren 1990.

Det nordiska flyktingpolitiska samarbetet på regeringsnivå bedrivs företrädesvis i den på svenskt initiativ bildade nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor. Under kalenderåret 1989 har Sverige innehaft ordförande-och sekrelerarskapet i gmppen, vilken under det gångna året haft fyra möten. DämtÖver har en särskild arbetsgmpp för att studera detaljfrågor avseende det europeiska flyktingpolitiska samarbetet mötts tre gånger. Samrådsgmppen är ell forum för ömsesidigt utbyte av erfarenheter och synpunkter i aktuella frågor. Där kan nordiska hållningar i olika internationella frågor stämmas av. Gmppen arbetar också, som redan nämnts, med att analysera konsekvenser och formulera strategier för en nordisk hållning gentemot EG i frågor om visum-, asyl- och flyktingpolitik.

Inom ramen för samrådsgmppen har också, som ett led i del tidigare nämnda europeiska konsultationsarbetet, initiativ tagits till en gemensam nordisk kvot för iranier i Turkiet. Samrådsgmppen tog också initiativ till en gemensam nordisk kvot som del av FN:s program för Indokina-flyk-tingama och befinner sig i slutskedet av ett mer omfattande arbete avseende det nordiska flyktingpolitiska samarbetet.

Det nordiska utlänningsutskottet vars ansvar primärt omfattar tillämpningen av den nordiska passkontrollöverenskommelsen har regelbundna samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlänningsmyn-dighetema (i Sveriges fall SIV och RPS), senast i november 1989. I dessa deltar också representanter för berörda departement, för Sveriges del arbetsmarknads- och utrikesdepartementen.

I den nordiska migrationsgruppen, där Sverige under de senaste två åren haft ordförandeskapet, samarbetar Sverige, Danmark, Finland och Norge på departementsnivå i frågor som rör integrering av invandrare och flyktingar. Arbetet sker i huvudsak genom olika samarbetsprojekt för erfarenhetsutbyte och metodutveckling. Bland aktuella projekt kan nämnas ett där ett antal kommuner i de fyra länderna samarbetar om integrering av flyktingar med främmande kulturbakgmnd och ett där metoder skall utvecklas för att stödja tortyroffer.

Vid sidan härav förekommer årligen direkta kontakter och överlägg- 47

ningar, delvis tämligen operativt inriktade, mellan SIV och de motsvarande Skr. 1989/90:68 organ i de nordiska länderna, som svarar för mottagandet av flyktingar och asylsökande. Under den gångna perioden har detta i stor utsträckning kommit att gälla erfarenhetsutbyte kring de organisatoriska förändringar som företas i de olika ländema. Traditionellt ordnas varje år ett seminarium. För år 1989 behandlade detta arbetsmarknads- och vuxenutbildningsfrågor.

13. De internationella frivilliga organisationerna

Ett stort antal intemationella frivilliga organisationer är också aktiva inom såväl flyktingbiståndets som flyktingpolitikens områden.

En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer, ECRE, har tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har diskuterats inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom UNHCR.

International Council of Voluntary Agencies (ICVA) är en sammanslutning av frivilliga organisationer med säte i Geneve. ICVA spelar en aktiv roll inom flyktinghjälpens och flyktingpolitikens områden, och flera av medlemsorganisationema mottar också svenskt stöd. Av de intemationella frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas.

Internationella rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk organisation och arbetar efter de principer som nedlagts i Genéve-konven-tionema (den gmpp av avtal som gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilpersoner under krig). ICRC:s arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila intemerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Genéve-konventionema och numera också malerieUt bistånd till nödlidande.

Sverige bidrog år 1989 med sammanlagt 119 milj. kr. till lCRC:s operativa och reguljära budget.

Kyrkornas världsråd (WCC) erhåller sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medd för insatser till främjande av skyddet av de mänskliga rättighetema i Latinamerika. WCC samarbetar med i första hand kyrkliga organisationer i Latinamerika med verksamhet till försvar för de mänskliga rättighetema.

Totalt har till WCC utgått svenskt stöd om 106 320000 kr. under perioden 1983/84-1988/89.

World University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. WUS stipendieprogram bedrivs i 16 länder i Latinamerika. Totalt fick WUS bidrag om ca 15 milj. kr under budgetåret 1988/89.

VI. Asylsökande och flyktingar i Sverige - Skr. 1989/90:68

tillståndsprövning och mottagande

1. Ny organisation för statens invandrarverk

Statens invandrarverk fick den 1 juli 1989 en ny organisation. Den nya organisationen innebär en regionalisering i syfte att åstadkomma effektivare handläggning av utlänningsärenden och därmed kortare handläggningstider, ett bättre flyktingmottagande och förbättrad samverkan mellan verket, andra berörda myndigheter och kommunema.

Vid fem varav en tillfällig utredningsslussar, där polisen och invandrarverket samarbetar, tas de asylsökande emot för utredning som normalt skall genomföras inom två veckor. 1 klara ärenden fattas beslut omgående. I ärenden, som inte är så klara att beslut kan fattas omgående, skall invandrarverket normalt kunna fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd. I ärenden som överklagas hos regeringen skall beslut normalt kunna fallas inom totalt sex månader från det handläggningen påbörjades.

När polisens utredning vid utredningsslussen är klar skall den asylsökande normalt inkvarteras på en asylförläggning till dess ärendet är slutligt avgjort. Asylsökande som beviljas uppehållstillstånd skall så snart som möjligt tas emot i en kommun.

Fyra regionkontor svarar för ledningen av förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med kommunema. Regionkontoren träffar överenskommelser med kommunema i regionen om flyktingmottagande och samordnar flyktingarnas bosättning i kommunema.

Regionkontor har inrättats i Sundsvall, Flen, Mölndal och Alvesta.

Invandrarverkets centrala organisation omfattar tre huvudenheter för respektive tillstånds- och medborgarskapsfrågor, invandrar- och flyktingfrågor, samt administration och utbildning. Dessutom finns en mindre planeringsavdelning som fungerar som en verksstab.

För invandrarverkets centrala förvaltning i Norrköping, regionkonloren samt funktionen för tillståndsprövning vid utredningsslussama har anvisats 279,4 milj. kr. budgetåret 1989/90.

2. Verksamheten vid utredningsslussarna

Utredningsslussar har inrättats i Carlslund, Upplands Väsby kommun, Flen, Mölndal och Malmö.

Vid utredningsslussama genomförs utredningar i asylärenden. För dessa utredningar svarar polismyndigheten.

Vid utredningsslussarna sker normalt också invandrarverkets handläggning av asylärenden. För ärendehandläggningen svarar en tillståndsbyrå/ enhet som ingår i verkets avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor.

För inkvartering och mottagande i övrigt finns vid varje utredningssluss
ett mottagningscenter som ingår i invandrarverkets avdelning för flykling-
och invandrarfrågor. I den fasta kapaciteten vid utredningsslussarna ingår
totalt ca 1400 förläggningsplatser. 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

Som tidigare har framgått har antalet asylsökande ökat kraftigt under Skr. 1989/90:68 hösten 1989. Detta i kombination med att alla ulredartjänsler på slussarna inte var tillsatta när den nya organisationen genomfördes den 1 juli 1989 har inneburit att polismyndigheterna på slussorterna haft svårigheter att nå upp till målsättningen att utreda alla asylärenden inom två veckor. Det gäller särskilt vid utredningsslussen i Malmö, eftersom det är i södra Sverige som antalet asylsökande har ökat mest dramatiskt.

Av de ärenden som utreddes av polisen vid utredningsslussama under tredje kvartalet 1989 avgjordes drygt hälften av invandrarverket inom några dagar. Det ökade antalet asylsökande har dock inneburit att målen vad gäller handläggningstidema i asylärenden ännu inte har uppnåtts.

Det stora antalet asylsökande under hösten 1989 har också inneburit atl den fasla mottagningskapacileten vid utredningsslussama har varit otillräcklig. Invandrarverket har fått öppna flera annex i anslutning till utredningsslussarna. Några fartyg och en bostadsplallform har hyrts in som tillfälliga annex till utredningsslussama. I slutet av oktober 1989 öppnades också en tillfällig utredningssluss i Sundsvall.

Totalt vistades den 1 december 1989 ca 8 800 asylsökande vid utredningsslussar eller annex till dessa. Vid samma tidpunkt fanns ca 1 300 personer i kommuner som väntade på att tas emot på en utredningssluss.

Invandrarverket har i samråd med rikspolisstyrelsen föreslagit att ansvaret för utredningar i asylärenden vid utredningsslussar skall föras över från polisen lill verket. Regeringen har gett statskontoret i uppdrag att pröva möjligheterna för detta.

3. Förläggningsverksamheten

Invandrarverkets nya organisation innebär atl det skall finnas 18 fasta förläggningar med kapacitet att ta emot ca 3600 asylsökande. Denna kapacitet beräknas vara tillräcklig när målen i fråga om handläggningstider uppnås, om alla personer som beviljas uppehållstillstånd tas emot omedelbart i en kommun.

När den nya organisationen genomfördes den 1 juli 1989 fanns det ca 11 600 personer på ett 60-tal föriäggningar. Sedan dess har förläggningska-pacitcten utökats som en följd av det ökade antalet asylsökande. Utökningen har i första hand skett genom att ett stort antal annex har knutits till utredningsslussarna. Den I december 1989 var antalet tillfälliga förläggningar 40. Av dessa drevs ca 20 direkt av invandrarverket. De övriga drivs i annan regi, bl. a. drivs fyra förläggningar av Röda korset och en är kommunalt administrerad.

Antalet personer som var inskrivna på förläggningar var år 1989 ca 14800. Totalt fanns den 1 december år 1989 på utredningsslussar och förläggningar således ca 23 600 personer. Merparten av dessa var asylsökande som ännu inte fått något beslut i sitt ärende. Det finns dock ett ökande antal, för närvarande ca 7000, personer med uppehållstillstånd, som är kvar på förläggning på gmnd av svårigheter att finna kommunplatser.

En arbetsgmpp med representanter från arbetsmarknadsdepartementet, 50

utbildningsdepartementet, statens invandrarverk och arbetsmarknadssty- Skr. 1989/90:68 relsen har på uppdrag av dåvarande invandrarministem undersökt hur man kan organisera en meningsfull verksamhet för asylsökande under den tid de vistas på förläggning och väntar på besked i fråga om arbets- och uppehållstillstånd. Arbetsgmppen redovisade i maj 1989 en idépromemoria "Meningsfull verksamhet för asylsökande". I promemorian ges bl. a. exempel på hur meningsfull verksamhet organiseras på många förläggningar.

Den svenska lagstiftningen tillåter inte personer utan uppehålls- och arbetstillstånd att arbeta under den tid som myndigheterna behöver för handläggning av deras tillståndsärende. Regeringen har inga planer på att ompröva den nuvarande ordningen.

För mottagandet av sjuka och handikappade flyktingar har invandrarverket tillgång till en mottagningsenhet inom Regionssjukhuset i Linköping (RIL). Under budgetåret 1988/89 överfördes 48 handikappade flyktingar till Sverige. De flesta av dessa har under någon period vårdats på RIL. Vid RIL-kliniken vårdas också personer som har kommit till Sverige som enskilda asylsökande. Under 1989 häromkring 100 flyktingpatienter vårdats där. Antalet vårdtillfallen har varit högre eftersom flera personer har vårdats vid flera tillfällen.

De totala kostnadema för förläggningsverksamhelen uppgick budgetåret 1988/89 till ca I 325 milj.kr. För budgetåret 1989/90 harett förslagsanslag om 1 332 milj.kr. använts för mottagningsverksamheten vid utredningsslussar och förläggningar. Mot bakgmnd av del ökade antalet asylsökande under hösten 1989 och den utökning av kapaciteten vid utredningsslussar och förläggningar som har skett räknar jag, som följd härav, med ett kraftigt överskridande av föriäggningsanslagel under budgetåret. T.o.m. november 1989 har kostnadema för mottagningsverksamheten vid ulred-ningsslussar och förläggningar totalt uppgått till ca 652 milj. kr.

4. Det kommunala flyktingmottagandet

Kommunemas mottagande av asylsökande och flyktingar har alltsedan det nuvarande systemet för flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985 legat på en betydligt högre nivå än vad som då kunde förutses. Nedan ges en överblick över det kommunala mottagandet sedan år 1985.

År	Avtal	Faktiskt mottagna	Antal kommuner
1985	8 737	14232	137
1986	12400	14838	197
1987	14282	18686	245
1988	16934	17 889	265
1989	18307	ca 20000	276

Under de första åren omfattade en stor del av det kommunala mottagan
del asylsökande vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande be
handlades. Riktlinjema för mottagandet har emellertid förändrats genom
riksdagens beslut och numera skall normalt endast personer med uppe
hållstillstånd tas emot i kommunema. Sedan den 1 maj 1988 regleras del
bistånd som lämnas till de asylsökande och vissa andra utlänningar som 51

väntar på beslut i ärende om uppehållstillstånd i en särskild lag, lagen Skr. 1989/90:68 (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. De stödformer som regleras i lagen är kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag.

Kommunerna får ersättning för sådan ekonomisk hjälp som, enligt 6§ socialtjänstlagen, lämnats till flyktingar och andra utlänningar vilka har beviljats uppehållstillstånd av politiskt-humanitära skäl. Ersättning utgår för ekonomiskt bistånd under det år uppehållstillstånd beviljas samt ytterligare tre år. För ekonomiskt bistånd till sjuka och handikappade flyktingar och flyktingar som är över 60 år då de kommer till Sverige kan ersättning lämnas under längre tid än tre år. Biståndet är behovsprövat. I de fall asylsökande har räll till bistånd enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.vid vistelse i kommun lämnas statlig ersättning även för sådant bistånd.

Vidare får kommunerna för varje asylsökande och flykting, som man tar emot, en schablonberäknad summa som skall täcka kommunens normala extra kostnader. Utöver schablonersättningen kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella ändamål såsom insatser för flyktingar med särskilda behov eller samarbelsprojekl mellan olika kommuner. Statens invandrarverk har vidare möjlighet att ge särskilda bidrag för insatser av projektkaraktär avsedda att bidraga till att flyktingar snabbare kan få en egen försörjning. Sjukvårdshuvudmännen får ersättning för akut sjukvård, som lämnas för asylsökande, och för vissa särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Kostnaderna för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret 1988/89 till ca 1,9 miljarder kr.

Trots att kommunerna har ökat sitt flyktingmottagande under det senaste året finns som tidigare nämnts för närvarande ett stort antal personer med arbets- och uppehållstillstånd på förläggningar i väntan på en kommunplats. Samtidigt råder brist på arbetskraft i många kommuner.

Mot denna bakgmnd har regeringen den 2 november 1989 beslutat om ett åtgärdsprogram för att underlätta och öka det kommunala flyktingmottagandet.

Åtgärdsprogrammet innebär bl.a.att invandrarverket har beviljats 15 milj.kr.i extra medel för särskilda bidrag till kommuner som ökar sitt flyktingmottagande. Bidrag får lämnas för åtgärder för alt öka tillgången på tolkar, för opinionsbildning och andra särskilda insatser av projektkaraktär som bidrar till att flyktingar snabbare kan bosätta sig i en kommun. Samtidigt görs kommunema uppmärksamma på möjligheterna atl bygga genomgångsbostäder med bidrag från invandrarverket. För sådana bidrag finns inte någon anslagsram.

Behovet av atl snabbt öka det kommunala mottagandet har tagits upp vid särskilda överläggningar med Svenska kommunförbundet. Regeringen har också tagit initiativ till en inventering av resultaten av den s. k. Ja-kampanjen, som genomförts av frivilligorganisationer, i syfte att skapa utrymme för ett ökat flyktingmottagande i kommunerna.

I åtgärdsprogrammet ingår också en förstärkning av arbetsmarknadsver
kets personalresurser och ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder på
orter som tar emot fler flyktingar. Vidare har arbetsmarknadsdepartemen- 52

tet haft överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att underlätta Skr. 1989/90:68 för flyktingar att komma ut i arbetslivet. Därvid har även arbetsgivamas möjligheter atl öka tillgången på bostäder diskuterats.

Med syfte att flyklingama snabbare skall bli självförsörjande och få en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv pågår också ett mer genomgripande reformarbete inom regeringskansliet. Reformarbetet består av tre huvuddelar:

reformering av svenska för invandrare (sfi),

åtgärder i övrigt för att utveckla lokal samverkan mellan arbetsförmedling och kommun och mellan olika kommunala organ som är engagerade i flyktingmottagandel,

nytt system för ersättning till kommunema för åtgärder för flyktingar. Arbetet är inriktat på alt en proposition skall kunna överlämnas till

riksdagen i febmari 1990 och bedrivs i en arbetsgmpp med representanter för berörda departement samt invandrarverket, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

Det förslag till nytt system för ersättning till kommunema som övervägs går i korthet ut på att stärka kommunernas ansvar genom att de får ett stort schabloniserat bidrag en s. k. generalschablon per mottagen flykting som skall täcka så gott som samtliga kommunala kostnader för mottagandet. En generalschablon skulle innebära en stimulans för kommunema att satsa resurser på aktiva åtgärder för att flyklingama skall komma i arbete. Med en generalschablon skulle också flexibiliteten i kommunemas flyktingmottagande kunna öka. En mer schabloniserad ersättning skulle också innebära väsentligt minskade administrationskostnader för såväl stat som kommun.

VII Invandrarpolitiken (integrationsfrågor) 1. Inledning

Sverige skall, som tidigare nämnts, enligt riksdagens beslut föra en invandrarpolitik sammanfattad i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. För att nå dessa mål kan särskilda åtgärder krävas lill förmån för dem som tillåtits invandra och bosätta sig i Sverige.

Varje myndighet har inom sitt verksamhetsområde samma ansvar för invandrarna som för den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att vidta nödvändiga säråtgärder. Statens invandrarverk bevakar och samordnar myndighelemas arbete.

Denna ansvarsfördelning återspeglas inom regeringskansliet. Invandrarministem och hennes medarbetare bevakar och samordnar regeringskansliets arbete, så att del samlade resultatet står i samklang med de mål som statsmaktema ställt upp. Ansvaret för beredning av sakfrågor åvilar respektive fackdepartement.

Delta är den ram som gäller för regeringens och förvaltningsmyndighe
temas invandrarpolitiska arbete. Inom denna ram tas regelmässigt ett stort
antal interdepartementala kontakter i syfte atl på olika sätt förverkliga den 53

5 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 68

fastlagda politiken. Huvudteman för dessa aktiviteter under budgetåret Skr. 1989/90:68 1989/90 är:

invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden

svenskundervisning för invandrare

tillgången på bostäder

äldre invandrares särskilda behov

invandrarbarns och -ungdomars sociala situation

flyktingbamens situation

opinionsfrågor/etniska relationer

I det följande redovisas huvuddragen av utvecklingen under motsvarande rubriker.

Invandrarpolitiken återspeglas emellertid också i många andra sammanhang i regeringens arbete. I en särskild ungdomsskrivelse redovisar t. ex. ungdomsministem insatser som rör invandrarbam och -ungdomar.

Skolministern redovisar i budgetpropositionen undervisningen i hemspråk och svenska som andra språk samt gymnasieskolans introduktionskurser för invandramngdomar. Ett annat exempel är utbildningsministerns förslag i budgetpropositionen om inrättande av en särskild lånecentral för invandrarlitteratur till stöd för bibliotekens bokförmedling till invandrare. Dessa är exempel på de åtskilliga andra områden där insatser för invandrare redovisas utan att mera i detalj återges här.

2. Arbetsmarknaden

Det är väsentligt för invandrares och flyktingars anpassning och integration i det svenska samhället alt de så snabbi det är möjligt får ett arbete och kan försörja sig. Trots att stark efterfrågan har präglat arbetsmarknaden under den senaste tiden har flyktingar och andra utomnordiska invandrare haft betydande svårigheter att hitta lämpliga arbeten. Deras arbetskraftsdeltagande har minskat relativt kraftigt under 1980-talet. Orsakerna bakom det minskade arbetskraftsdeltagandet kommer delvis att belysas i en studie som nyligen påbörjats.

Arbetslösheten är fortfarande hög bland utländska medborgare jämfört med befolkningen i övrigt. För år 1988 var arbetslösheten bland utländska medborgare 3,8%, vilket kan jämföras med 1,6% för samtliga invånare. Det har visat sig att många flyktingar och andra invandrare blivit beroende av socialbidrag under lång tid.

Utomnordiska invandrare och flyktingar har rätt lill full förmedlings
service, dvs. platsförmedling, arbetsvägledning och tillgång lill de arbets
marknadspolitiska åtgärderna så snart de fått uppehålls- och arbetstill
stånd. Huvudprincipen är att invandrares och flyktingars situation på
arbetsmarknaden skall lösas inom ramen för den allmänna arbetsmark
nadspolitiken, kompletterad vid behov med särskilda insatser. Flyktingar
och andra invandrare är en högt prioriterad gmpp inom arbetsmarknads
politiken. Både sociala och ekonomiska skäl motiverar detta. De utgör ett
betydande tillskott till arbetskraften som det är utomordentligt viktigt att
ta till vara, särskilt i den nuvarande arbelskraftssituationen med stor
efterfrågan av arbetskraft. 54

I den översyn av gällande ordning för ersättning till kommunerna för Skr. 1989/90:68 mottagande av flyktingar m. m., som tidigare nämnts, är en av de bärande tankama att stimulera kommunerna att satsa resurser på aktiva åtgärder som leder till att flyklingama snabbt skall kunna komma ut i arbetslivet. Detta fömtsätter ell individinriktat arbetssätt med samverkan mellan arbetsförmedling och kommunala myndigheter, i synnerhet kommunens flyktingmottagande, socialtjänst och sfi-ansvariga organ samt arbetmark-nadens parter.

Särskilda resurser har under budgetåret 1989/90 anslagits till arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar och andra invandrare. Av medelsramen om 72 milj. kr. får högst 50 milj. kr. användas till otraditionella åtgärder som underlättar för flyktingar och andra invandrare att snabbt komma ut i arbete. Tillgången på sådana extraordinära medel har lett till att en mängd olika projekt har startats på skilda håll i landet. Flera av dem innebär att svenskstudier varvas med arbete eller praktik.

Inom AMS pågår vidare ell intressant arbete med att bygga upp en s. k. kunskapsbank. Syftet med denna är atl underlätta för invandrare att få ett någorlunda adekvat arbete med hänsyn till utbildning och yrkeserfarenhet från hemlandet. I kunskapsbanken, som är databaserad, noteras uppgifter om olika utländska utbildningars innehåll, liksom vilka typer av kompletteringar som eventuellt kan behövas för att anpassa den aktuella utbildningen till svenska yrkeskrav. Den främsta vinslen - både för invandraren och för samhället är all invandraren kan ges bättre möjligheter att fortsätta i sitt tidigare yrke eller i annat arbete där hans eller hennes tidigare yrkeserfarenheter kan komma till nytta.

Den 2 november 1989 presenterade regeringen ett åtgärdsprogram för att bl.a. underlätta flyktingars inträde på arbetsmarknaden. Regeringens åtgärder omfattade bl. a. en förstärkning av universitets- och högskoleämbetets (UHÄ:s) resurser för värdering av avslutade utländska högskoleutbildningar. Dessutom beslutades om en förstärkning om sex milj.kr. till arbetsmarknadsverkets personalresurser. Vidare anslogs 50 milj.kr. för arbetsmarknadsåtgärder på orter som tar emot fler flyktingar än kommunens överenskommelse med invandrarverket fömtsätter.

I anslutning till regeringsbeslutet den 2 november 1989 överlade jag och arbetsmarknadsministem gemensamt med arbetsmarknadens parter i syfte atl få deras medverkan i strävandena att snabbare få ut flyklingama i arbetslivet.

Den nordiska arbetsförmedlingsverksamheten har förstärkts, särskilt vad beträffar samarbetet med Norge. Möjligheten atl få ersättning för sökanderesor till Sverige har underlättat för norska arbetssökande att finna arbeten i Sverige. Motsvarande möjlighet har redan tidigare funnits för sökande från Finland och Danmark. Invandrare från de nordiska länderna möter sällan lika svåra problem på arbetsmarknaden i Sverige som de utomnordiska gmpperna drabbas av.

3. Svenska för invandrare - sfi Skr. 1989/90:68

En gmndläggande fömtsättning för invandramas integrering i del svenska samhället är att de kan få en god och effektiv undervisning i svenska. Det nuvarande systemet med svenskundervisning för invandrare (sfi) trädde i krafl budgetåret 1986/87 och har sedan dess genomgått vissa förbättringar. Bl. a. har stalsbidragskonstmktionen ändrats för att bättre än i inledningsskedet svara mot kommunemas skyldighet att erbjuda undervisning i ett läge med ökande invandring.

Sfi-systemet har under år 1989 granskats av skolöverstyrelsen (SÖ) och riksrevisionsverket (RRV). Dämtöver har diskrimineringsombudsmannen (DO) lämnat synpunkter på verksamheten. Frågan om en ändring i det nuvarande sfi-systemet bereds inom regeringskansliet. Statsrådet Göran Persson, som inom regeringen svarar för sfi-frågoma, har i anslutning till sina förslag för 1990/91 års statsbudget aviserat alt förslag kommer att föreläggas riksdagen om en reformering av svenskundervisningen för invandrare.

I RRV:s och SÖ:s utvärderingar framförs bl. a. förslag om en sammanslagning av gmnd-sfi och påbyggnads-sfi. Myndighetema förordar kommunall huvudmannaskap för den sammanhållna utbildningen. Den s. k. tvåårsregdn, dvs. regeln om att kommunemas skyldighet atl erbjuda nya invandrare gmnd-sfi under det år de anländer till Sverige och ett kalenderår därefter, bör slopas och kommunemas skyldighet att anordna sfi utsträckas över längre tid. Möjligheten att anordna studier också på heltid bör enligt RRV komma ifråga. Generellt framhålls behov av större flexibilitet, individualisering och möjlighet till undervisning efter deltagarnas behov. Särskilt RRV betonar behovet av samordning av svenskundervisningen med övriga insatser och samarbete mellan bl. a. kommunen och arbetsförmedlingen.

För budgetåret 1989/90 budgeteras nära 550 milj. kr. för undervisning i svenska för invandrare, inkl. gmnd-sfi och timersättning samt påbyggnads-sfi inom studieförbunden och AMU men exkl. kostnadema för sfi inom gmndvux.

4. Bostäder

I den högkonjunktur som för närvarande råder är del i hög grad bristen på bostäder som tvingar flyktingar med arbets- och uppehållstillstånd att under lång tid bo kvar på förläggningar. 1 slutet av december 1989 vistades som tidigare nämnts ca 7 000 flyktingar i förläggningar trots att de hade färdiga tillstånd.

I syfte att bidra lill en ökning av det kommunala flyktingmottagandet
och en minskning av antalet personer med uppehållstillstånd på förlägg
ningar har invandrarverket fr. o. m budgetåret 1988/89 fått möjligheter att
försöksvis ge kommunema viss ersättning för kostnader för genomgångs-
bosläder för flyktingar med uppehållstillstånd. Invandrarverket och bover
ket har i en gemensam skrift redovisat flera exempel på kommuner som
genom tillfälliga bostadslösningar ökat sitt flyktingmottagande. Dessa bor- 56

de kunna följas i fler kommuner. Invandrarverket arbetar kontinuerligt Skr. 1989/90:68 med att söka påverka kommunala bostadsansvariga i den riktningen och med att söka nya lösningar på bristproblemen.

Avsikten är inte att tillfälliga lösningar skall bli permanenta. Målsättningen är alt flyktingen så snart som möjligt får en permanent bostad. Samtidigt är det i ett så akut och ansträngt läge som nu råder nödvändigt att i en del fall ge avkall på en mer normal boendestandard.

Det stora antalet flyktingar med uppehållstillstånd som vistas på förläggning har, som nämnts tidigare, lett till att regeringen den 2 november 1989 har beslutat om del åtgärdsprogram som syftar till att underiätta för kommunema att ta emot fler flyktingar. 1 anslutning till och som ett led i detta åtgärdsprogram togs flera kontakter från regeringens sida i syfte att indirekt söka påverka tillgången på bostäder. I samband med den tidigare nämnda överläggningen med företrädare för arbetsmarknadens parter diskuterades också arbetsgivamas möjligheter att bidra härtill.

Vidare har överläggningar hållits med de frivilligorganisalioner som ingår i flyktingpolitiska rådet om möjligheterna att genom organisationernas medlemmar erbjuda inackordering och andra former av boende till flyktingar, i syfte all skapa utrymme för ett ökat flyktingmottagande i kommunema.

Inom regeringskansliet görs för närvarande en genomgång av möjlighetema att på kortare eller längre sikt påverka utbudet av bostäder för flyktingar och andra bostadsbehövande.

5. De äldre invandrarna

I takt med att allt flera invandrare har blivit pensionärer har äldre invandrares särskilda problem kommit att uppmärksammas. Det är t. ex. väl känt att när en person åldras finns en tendens att det sist inlärda språket glöms. Äldre invandrare som vistas på en institution - eller anlitar hemtjänst eller hemsjukvård kan då bli språkligt isolerade om det saknas tvåsprå-kig personal eller landsmän. Men även den främmande kulturbakgrund som många invandrare har ställer ofta särskilda krav på personalen för att de äldre invandrama skall få den vård och service de är berättigade till. Hithörande frågor behandlas i den äldreproposition som regeringen lade fram år 1988 och som sedermera antogs av riksdagen.

För att de enskilda kommunema ska kunna tillmötesgå de äldre invandramas särskilda behov krävs planering på många olika områden. Kommunförbundet arbetar med en "idéskrift" som beräknas vara klar under år 1990 och som bör kunna vara till stor hjälp för kommunerna vid denna planering.

6. Invandrarbarn och -ungdomar

Någon helt skarp gräns mellan begreppen flyktingbam och invandrarbarn
går inte att dra. I detta sammanhang avses med invandrarbarn sådana
barn som själva invandrat och är bosatta i Sverige eller här i Sverige födda
barn till invandrare eller flyktingar. 57

När det gäller invandrarbarn finns det, lika litet som när det gäller Skr. 1989/90:68 flyktingbam, anledning att kategorisera dem som i generellt behov av stödåtgärder. I huvudsak klarar de flesta sig lika bra som svenska barn. Del finns emellertid tecken på atl invandrarbam och -ungdomar i vissa avseenden har svårare att anpassa sig till vuxensamhället med dess normer än vad andra har. Del kan vara en orsak till att invandrarbam och -ungdomar synes vara överrepresenterade inom den psykiatriska vården. Det går givetvis inte att ge några enkla förklaringar till detta. Det finns anledning att förmoda att det finns ett nära samband med ungdomamas sociala situation.

Den nyligen tillsatta ungdomsutredningen har givils särskilt i uppdrag att utreda invandrar- och flyktingungdomars situation och om så bedöms nödvändigt föreslå åtgärder som kan motverka att dessa ungdomar missgynnas, särskilt i fråga om utbildning, arbete, bosläder och fritidssysselsättning.

För närvarande pågår en del arbete som i vissa delar rör invandrar- och flyktingungdomars sociala situation. Det gäller för det första en särskild arbetsgmpp inom regeringskansliet som ser över frågan om unga lagöverträdare och vad som kan göras för att minska ungas brottslighet. Härvid berörs bl. a. invandramngdomar. Invandramngdomar kommer särskilt att uppmärksammas i gmppens arbete. För det andra gäller det den av regeringen tillsatta aktionsgmppen mot narkotika som har i uppdrag bl. a. alt föreslå åtgärder mot narkotikamissbmk.

I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att ytterligare två milj.kr. ställs lill socialstyrelsens förfogande för försöks- och utvecklingsverksamhet inom socialtjänsten för bam och ungdomar vars föräldrar är flyktingar eller invandrare.

7. Flyktingbarn

1 1989 års budgetproposition har regeringen redovisat sin syn på flyktingbamens situation på ett antal olika områden. Utgångspunkten var en rapport "Flyktingbams behov av stödinsatser från socialtjänsten samt hälso- och sjukvården". Där framhölls att det är en given utgångspunkt atl det är de enskilda kommunema och landstingen som ansvarar för atl flyktingbam ges de stödinsatser de behöver.

Omfattande insatser för flyktingbam med särskilda behov genomförs redan i ett stort antal kommuner och landsting.

Det faktum att många flyktingbarn har svåra upplevelser bakom sig medför inte att de generellt kategoriseras som i behov av särskild omvårdnad. Tonvikten i samhällets åtgärder måste ligga inom den förebyggande verksamheten i förskolan, skolan, fritidsverksamheten och inom bamhäl-sovården. En viktig princip bör därvid vara att stödåtgärdema så långt som möjligt integreras i ordinarie verksamhet inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.

I maj 1989 har invandrarverket redovisat vad som bör gälla för bam på
utredningsslussar och på förläggningar. Redovisningen berör bl. a. bam
omsorg, familjeverksamhel, föriäggningslokalemas kvalitet och hur bar- 58

nens situation skall uppmärksammas i tillslåndsärenden. Redovisningen Skr. 1989/90:68 bör kunna fungera som riktlinjer för berörd personal och kunna bidra till att bams förhållanden ytterligare förbättras på slussar och förläggningar.

Samtal med bam som sker med hjälp av tolk ställer särskilda krav på såväl tolk som utredare och behandlingspersonal. Detta har invandrarverket särskilt behandlat i sina återkommande överläggningar och konferenser om tolkning på olika nivåer.

Invandrarverket arbetar också tillsammans med socialstyrelsen med att la fram allmänna råd om bam på förläggning och med att revidera socialstyrelsens meddelandeblad om barn utan vårdnadshavare.

Det finns tecken på att många invandrar- och flyktingbam är i stort behov av psykiatrisk vård. Samtidigt har det visat sig att personalen ibland saknar nödvändig kunskap om de för oss ofta mycket främmande kulturer som många av dessa bam kommer från. Sådan kunskap är viktig för alt man ska kunna närma sig bamen på etl riktigt sätt och vinna deras och deras föräldrars förtroende. Men det rör sig ofta också om att man saknar metoder att behandla patienter från en främmande kultursfär. Svensk psykiatri har ibland sin begränsning till svenska förhållanden. Det finns etl behov av utvecklingsarbete på området.

Invandrarverket har därför givit bidrag till vissa landsting för försöksverksamhet på detta område. En fömtsättning för bidrag har varit att landslingen utfäst sig att efter försöksperiodens slut integrera verksamheten i den ordinarie verksamheten. I oktober 1989 arrangerade invandrarverket och socialstyrelsen en konferens där erfarenhetema från ett antal projekt redovisades.

För asylsökande, särskilt flyktingbam är det givetvis viktigt att förkorta handläggningstiden i tillståndsärenden. De förändringar i utlänningslagen och den omorganisation av invandrarverket som genomfördes den 1 juli 1989 har lagt gmnden till en sådan förkortning av handläggningstiden. Den kraftigt ökade inströmningen av asylsökande under andra halvåret 1989 har visserligen lett till att förkortningen ännu inte har kunnat märkas fullt ut.

Arbetet för flykting-och invandrarbam inom socialtjänsten, bamomsor-gen och primärvården fortsätter bl. a. genom metodutveckling eller utvecklings- och försöksverksamhet med stöd av statliga medel.

Invandrarverket och socialstyrelsen fortsätter sitt arbete med att ge berörd personal utbildning och fortbildning.

1 sammanhanget måste också nämnas det stora arbete som många frivilligorganisationer utför för flyktingbam. Som exempel kan nämnas Rädda bamens uppföljning av en tidigare rapport om ensamma flyktingbam och den konferens som Svenska flyktingrådet arrangerade inom ramen för European Consuhation on Refugees and Exiles.

I november 1989 genomfördes en konferens om flyktingbamens situation. Konferensen hölls inom ramen för flyktingpolitiska rådet, där företrädare för myndigheter, organisationer och riksdagspartiema ingår. Regeringen har vidare givit socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsotillståndet hos flyktingbam och -ungdomar i

Sverige och atl särskilt redovisa denna för regeringen senast den 1 mars Skr. 1989/90:68 1990.

8. Opinionsfrågor/etniska relationer

Betänkandet (SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald presenterades i mars 1989 av den kommission mot rasism och främlingsfientlighet som tillsattes år 1987. Kommissionens förslag rör bl.a. förbud mot rasistiska organisationer, lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet, insatser för bättre etniska relationer inom skolan och stöd till folkrörelsemas arbete inom detta område. Betänkandet Mångfald mot enfald har under våren 1989 varit föremål för en omfattande remissbehandling.

I febmari 1989 tillkallade regeringen en särskild utredare för att göra en utvärdering av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering. Utredaren lämnade sitt betänkande (SOU 1989:57) DO och nämnden mot etnisk diskriminering de tre första åren den 1 september 1989. Utredningen ansåg all DO uträttar ett värdefullt arbete och föreslår bl. a. att myndighetens resurser förstärks.

Kommissionens rapport och DO-utvärderingen ligger som gmnd för den särproposition som regeringen avser att förelägga riksdagen i febmari 1990.

Under sin verksamhetsperiod disponerade kommissionen 12 milj. kr. för projekt som hade till syfte att motverka rasism och främlingsfientlighet. På kommissionens förslag har regeringen beviljat bidrag till en stor mängd projekt som rört t. ex. information, teater och film, forskning, utvecklingsarbete och gemensamhets- och kunskapsskapande föreningsinsatser.

Under år 1989 har invandrarministem liksom tidigare år med hjälp av särskilda medel kunnat stödja olika former av opinionsbildande verksamhet.

SIV följer löpande opinionsbildningen i landet och sprider kunskaper och erfarenheter om olika sätt att bearbeta främlingsfientliga attityder bl. a. till kommuner, landsting och olika personalgmpper. Detta har skett genom konferenser, studiedagar, seminarier etc. I stor utsträckning har insatsema rört skolans område.

I arbetet med etniska relationer har SIV också regelbundna kontakter med folkrörelser för att bl.a.med ekonomiska bidrag stimulera dessa till opinionsbildande och kontaktskapande aktiviteter.

Även DO har en viktig roll i den opinionsbildande verksamheten. DO ger ut skriftlig information inom området och medverkar i kurser, konferenser, seminarier och debatter.

9. Återvandring

1 1989 års budgetproposition formulerade regeringen för första gången
uttryckligen en svensk återvandringspolilik. Politiken utgår från att åter
vandringen skall vara frivillig och noga planerad. Genom alt ta tillvara de
möjligheter till en positiv integration i del svenska samhället som invand- 60

rarpolitiken erbjuder ges flyktingen bästa möjliga fömtsättningar för fram- Skr. 1989/90:68 tiden, vare sig han stannar i Sverige eller väljer att återvandra. Stöd åt flyktingar som har återvandrat bör ses som en del av det svenska humanitära biståndet.

1 praktiken har det visat sig alt bara en mindre del av flyklingama i Sverige har återvandrat. Under senare år har förhållandena i flera länder i Latinamerika dock möjliggjort för många flyktingar därifrån att återvandra. De politiska förändringama i Chile har i särskilt hög grad aktualiserat frågan om återvandring för många chilenare. Sverige lämnar stöd lill fem olika återvändandeprogram i Chile.

I den nya politiska situation som Chile befinner sig i kommer Sverige att på flera sätt lämna stöd till den demokratiska utvecklingen. Delta gäller också stöd till återvandrare.

Sociala Missionen i Stockholm bedriver ett arbete med syfte all bistå i första hand chilenare i Sverige när det gäller psykosocial förberedelse inför återvandringen. Verksamheten, som i viss omfattning också berör städer utanför Stockholm, bedrivs med stöd bl. a. av invandrarverket.

VIII Hemställan

Jag hemställer

att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.

IX Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hennes hemställan.

AI Amnesty Intemational

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

AT Arbetstillstånd

CAHAR Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Terri-loral Asylum, Refugees and Statdess Persons/Europarådets ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingar

CAHCP Expertkommittén för frågor om passbestämmelser och åtgärder mot förfalskning av resehandlingar

CDCJ Steering Committee on legal Co-operation/Europarådets styr-

kommitté för juridiska frågor

CDCR Steering Committee on Local and Regional Co-operation/

Europarådets styrkommitté för lokala och regionala frågor

CDMG Steering Committee on Migration/

Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor

CPA Comprehensive Plan of Action/

Övergripande plan för lösning av Indokina-flyktingamas situation

DISERO/

RASRO Disembarcation resettlement offers/Rescued al sea resettlement offers/

UNHCR:s särskilda program för omplacering av s. k. båtflyktingar från Indokina räddade lill havs

DO Ombudsmannen mot diskriminering

ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd

EG De europeiska gemenskaperna

ECRE European Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska

konsultationen om flyktingar och andra personer i exil

EFTA European Free Trade Association/

Europeiska frihandelsförbundet

ICRC Intemational Committee of the Red Cross/

Internationella rödakorskommittén

ICVA Intemational Council of Voluntary Agencies/

Intemationella rådet för frivilliga organisationer

lEFR Intemational Emergency Food Réserve/

Intemationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser

ILO International Labour Organization/

Internationella arbetsorganisationen

lOM International organization for Migration/

Internationella migrationsorganisationen

OAU Organization of African Unity/

Organisationen för afrikansk enhet

ODP Orderiy Departure Programme/

Programmet för organiserad utresa

OECD Organization for Economic Co-operation and Develop-

ment/Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

SIV Statens invandrarverk

SvFR Svenska flyktingrådet

SRK Svenska röda korset

SST Samarbelsnämnden för statsbidrag till trossamfundenn

UNBRO United Nations Börder Relief Operation/

FN:s hjälporganisation för flyktingar vid den thai-kam-

bodjanska gränsen UNICEF United Nations Children's Fund/

FN:s barnfond UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/

FN:s flyktingkommissarie UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East/

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar
UAT Uppehålls- och arbetstillstånd

UT Uppehållstillstånd

UtlF Utlänningsförordningen

UtlL Utlänningslagen

WCC Worid Council of Churches/

Kyrkomas världsråd
WUS Worid University Service

WFP World Food Programme/

Intemationella livsmedelsprogrammet
WHO Worid Health Organization/

Världshälsoorganisationen

Skr. 1989/90:68

Inledning

I Sverige och omvärlden

1. Migration och befolkningsutveckling

2. Flyktingsituationen i världen

Antaletflyklingar

Flyktingsituationen i tredje världen

Flyktingar och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien

3. Framtidsprognoser

II Invandringen lill Sverige budgetåret 1988/89

1. Inledning

2. Arbetskraftsinvandring

3. Anhöriginvandring

4. Övrig invandring

5. Invandringens omfattning

6. Enskilt tillresta asylsökande

7. Utvecklingen under sista halvåret 1989

8. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten)

9. Anhörigresor

III Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning

1. Asyllagstiftningen

2. Tillämpningsfrågor

3. Viseringskrav

4. Beslut om ändrad asylpraxis

IV De svenska frivilligorganisationernas roll i flyktingpolitiken

1. Allmänt

2. Amnesty Intemalionals svenska sektion

3. Rädda bamen

4. Svenska flyktingrådet

5. Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser

6. Svenska röda korset

7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och Sveriges rod

1. Inledning

2. Sambandet mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

3. Sveriges intemationella bistånd till flyktingar

4. Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m. m.

5. UNHCR

6. UNRWA

7. OECD

8. Europarådet

9. EG

10. lOM

11. Konsultationema mellan ett antal västeuropeiska länder saml Australien och Canada

12. Det bilaterala migrationssamarbetet

13. Det nordiska samarbetet

4 4 5 5 7

10 20

21 21 21

22 22 23 24 27 27 29

30 30 31

33 34

34 34 35 35 36

36 36

38 38 39 39 40 41 42 43 43 45 45

46 46

Sid. Skr. 1989/90:68

14. De intemationella frivilliga organisationema 48

VI Asylsökande och flyktingar i Sverige tillståndsprövning och
mottagande 49

1. Ny organisation för statens invandrarverk 49

2. Verksamheten vid utredningsslussama 49

3. Förläggningsverksamheten 50

4. Det kommunala flyktingmottagandet 51

VII Invandrarpolitiken (integrationsfrågor) 53

1. Inledning 53

2. Arbetsmarknaden 54

3. Svenska för invandrare sfi 56

4. Bosläder 56

5. De äldre invandrama 57

6. Invandrarbam och -ungdomar 57

7. Flyktingbam 58

8. Opinionsfrågor/etniska relationer 60

9. Återvandring 60

VIII Hemställan 61

IX Beslut 61

Förteckning över förkortningar 62

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 65

Kontinent	1986	1987	1988
EUROPA	204000	188000	237000
Av vilka Södra Europa	20000	31000	25000
NORDAMERIKA Av vilka Canada Avvilka USA	37000 18000 19000	52000 26000 26000	88000 31000 57000
TOTALT	241000	240000	325000