Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 december 1989.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Ingela Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den lagstadgade rätlen till semester förlängs till sex veckor. Vidare föreslås en successiv avveckling av rätten till förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete.

Genomförandet av den sjätte semesterveckan föreslås ske i tre etapper. Lagförslag lämnas för den första etappen. Den omfattar två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår som böljar år 1991. De övriga elappema omfattar två respektive en dag för de närmast följande semesteråren.

Lagändringarna för den första etappen föreslås träda i kraft den 1 april 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 1 samt. Nr 59

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:59

1. Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 4, 15, 16 och 27 §§ semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Arbetstagare har rätt till tjugofem Arbetstagare har rätt till tjugosju semesterdagar varje semesterår semesterdagar varje semesterår ulom i fall som avses i 5 och 27 §§. utom i fall som avses i 5 och 27 §§.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt lill semesterledighet som ej är förenad med semesterlön.

15§

Infaller under semesterledighe- Infaller under semesterledighe
ten dag då arbelstagareii är oförmö- len dag då arbetstagaren är oförmö
gen till arbete på gmnd av sjukdom gen till arbete på gmnd av sjukdom
eller dag som är semesterlönegmn- eller dag som är semesterlönegmn-
dande enligt 17§ första stycket 2-6 dande enligt 17§ första stycket 2-8
skall, om arbetstagaren utan dröjs- skall, om arbetstagaren utan dröjs
mål begär del, sådan dag ej räknas mål begär del, sådan dag ej räknas
som semesterdag. som semesterdag.

Semesterdagar som återstår på gmnd av att första stycket har tillämpats skall utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

16§

Semesterlönen utgör tolv procent Semesterlönen utgör tretton pro-av arbetstagarens under intjänan- cent av arbetstagarens under intjä-deåret förfallna lön i anställningen. nandeåret förfallna lön i anställningen.

Vid beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej inräknas annan semesterlön än sådan som avses i 22 § eller permitlerings-lön med anledning av driftsuppehåll för samtidig semester. I lönesumman skall ej heller inräknas ersättning som har utgått för dag, då arbetstagaren helt eller delvis har haft sådan ledighet från arbetet som är semesterlöne-gmndande enligt 17§. För varje sådan dag skall arbetsinkomsten i stället ökas med ett belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig tid av intjänandeåret. Har arbetstagaren då ej haft någon inkomst i anställningen, skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den inkomst som det kan antagas att han skulle ha haft, om han under denna tid hade arbetat för arbetsgivarens räkning.

27§

Arbetstagare, som utför arbetet i Arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller annars under sådana sitt hem eller annars under sådana förhållanden att det icke kan anses förhållanden att det icke kan anses

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:59

tillkomma arbetsgivaren att vaka     tillkommma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, är berät-         över arbetets anordnande, är berät
tigad till särskild semesterlön med    tigad till särskild semesterlön med
tolv procent av arbetstagarens un- tretton procent av arbetstagarens
der intjänandeåret förfallna lön i      under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.                      anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande tillämpning av 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående semester-lönegmndande frånvaro skall dock tillämpas med avseende på kalendervecka, om ej annan tidsperiod överenskommes. Även 24 och 25 §§ samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och omfatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

Särskild semesleriön skall betalas ul senast den 30 juni näst efter intjä-nandeårets utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30 april, senast två månader efter dess utgång.

1. Denna lag träder i kraft den I april 1990. Semesterledighet enligt den
nya lagen utgår dock först under semesteråret den 1 april 1991 den 31
mars 1992, om ej annat överenskommes.

2. Kollektivavtal eller annat avtal, som har träffats med utgångspunkt i
äldre lag och innefattar sämre förmåner än som följer av den nya lagen, är i
sådan del ulan verkan.

2. Förslag till Prop. 1989/90:59

Lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l'§

Arbetstagare som för arbetsgiva- Arbetstagare som för arbetsgiva
rens räkning utför radiologiskt ar- rens räkning utför radiologiskt ar
bete, vari arbetstagaren utsattes för bete, vari arbetstagaren utsattes för
joniserande strålning i sådan ut- joniserande strålning i sådan ut
sträckning att menlig inverkan där- sträckning att menlig inverkan där
av kan befaras, har under villkor av kan befaras, har under villkor
som föreskrives i denna lag rätt till som föreskrives i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som längre semesterledighet än som
följer av 4§ semeslerlagen följer av 4§ semesterlagen
(1977:480). För varje kalendermå- (1977:480) / dess lydelse före den I
nad av intjänandeåret, under vil- aprd 1990. För varje kalendermå-
ken arbetstagaren har utfört sådant nad av intjänandeåret, under vil-
arbete minst femton dagar, skall se- ken arbetstagaren har utfört sådant
mesterledigheten påföljande semes- arbete minst femton dagar, skall se
terår förlängas med fem tolftedels mesterledigheten påföljande semes-
semesterdag. Uppstår vid beräk- terår förlängas med fem tolftedels
ningen bmtet dagantal, skall del av- semesterdag. Uppstår vid beräk-
mndas till närmast högre hela tal. ningen bmtet dagantal, skall det av
mndas lill närmast högre hda tal.

Med dag, under vilken utförts arbete, som avses i första stycket, jämställes

1) dag, under vilken arbetstagaren varit semesteriedig, dock endast om hans arbete omedelbart före och omedelbart efter ledigheten varit sådant som avses i första stycket, samt

2) dag, under vilken arbetstagaren haft ledighet som är semesterlöne-gmndande enligt 17§ semesterlagen, dock ej om arbete, som avses i första stycket, uppenbarligen icke kunnat beredas honom sådan dag och anledningen härtill varit annan än driftsuppehåll för samtidig semester.

För varje semesterdag som tillkommer enligt första stycket utgår semesterlön med 0,48 procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen, beräknad enligt 16 § semesterlagen. Lag (1977:481).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

' Senaste lydelse 1977:481.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:59

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1989

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Thalén

Proposition om den sjätte semesterveckan 1 Inledning

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1988 utfäste sig regeringen att föreslå lagstiftning om en sjätte semestervecka. Utfästelsen hade följande lydelse: "Under valperioden lagstiftas om en sjätte semestervecka. Denna reform genomförs stegvis."

I en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad promemoria Den sjätte semesterveckan har föreslagits att genomförandet skall ske i tre etapper. Den sammanfattning av innehållet som görs i promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

För att inhämta synpunkter på promemorian har arbetsmarknadsdepartementet anordnat en s.k. hearing. Ett antal inbjudna myndigheter och organisationer har beretts tillfälle att i samband med hearingen och inom en viss tid därefter framföra sina synpunkter på förslagen. En redovisning av vad som framkommit vid hearingen och i skriftliga yttranden har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet och bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) samt till lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Förslagen hade upprättals i arbetsmarknadsdepartementet på gmndval av den ovan nämnda promemorian. De lagförslag som remitterades till lagrådet överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring, med de förslag som jag nu lägger fram.

Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 3, inte haft någon erinran mot de remitterade förslagen.

Jag redovisar i det följande en plan för genomförandet av den sjätte semesterveckan. Samtidigt presenterar jag lagförslag för den första av de tre elappema i semesterteformen saml för en ändring av den särskilda semes-teriagen.

ti Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr59

2 Bakgrund Prop. 1989/90:59

2.1 Semesterlagstiftningens utveckling i Sverige

År 1931 kom den första lagregleringen om semester som en rekommendation i den då gällande arbetarskyddslagen. Något rättsligt anspråk på semester kunde inte resas mot arbetsgivaren. Bl. a. som en följd av rekommendationen kunde flertalet arbetstagare dock erhålla semester med stöd av kollektivavtal eller genom enskilda överenskommelser.

Den första semesterlagen trädde i kraft år 1938. Den gällde i princip alla arbetstagare i enskild och allmän tjänst och hade karaktären av tvingande skydds- och minimilagstiftning. Alla arbetstagare fick rätt till två veckors semester. Det främsta motivet för semesterlagen var att det var nödvändigt för arbetstagamas hälsa både i kroppsligt och andligt avseende att varje år erhålla fullständig vila under viss tid. Kraven på rättvisa spelade också en stor roll. Departementschefen anförde bl. a. följande: "Den lagstiftning om semester, som nu föreslås, skulle medföra en oftast fördubblad viloperiod för kroppsarbetama och alltså på före.varande område skapa ökad likställighet samt utgöra ett steg i riktning mot utjämning av arbets- och livsvillkoren för medborgama i vårt samhälle."

Förhållandena för korttidsanställda förbättrades genom 1945 års semesterlag. Lagen innebar inte någon förlängning av semestern. Genom lagstiftning år 1946 fick dock ungdomar under 18 år rätt lill tre veckors årlig semester. Vidare kom en särskild lag varigenom vissa gmvarbetare, nattarbetare och mörkmmsarbetare erhöll tre veckors semester och arbetstagare med radiologiskt arbete sex veckors semester.

År 1951 förlängdes semestem till tre veckor. Motivet för en längre semester var önskemålen att hellre ta ut en standardförbättring i form av en längre viloperiod än i form av högre lön. Samtidigt upphävdes 1946 års särskilda semeslerlag. Den ersattes av en lag om förlängd semester för vissa arbetstagare som var utsatta för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt ämne.

Genom en ny semesterlag år 1963 förlängdes den lagstadgade semestem från tre till fyra veckor. I propositionen anförde departementschefen att en förlängning av semestem mindre var en arbetarskyddsfråga än en ekonomisk avvägningsfråga. Av redaktionella skäl utfärdades samtidigt en ny lag om förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete.'

År 1965 blev den då gällande semesterlagen tillämplig på alla statsanställda.

Nu gällande semesterlag trädde i kraft den 1 januari 1978. Genom lagen förlängdes den lagstadgade semestem från fyra till fem veckor. Lagen innehöll även andra betydelsefulla förändringar. Semesterlagen skulle tillsammans med andra lagar om arbetstiden medverka till att utjämna levnadsvillkoren mellan skilda gmpper i samhället. Departementschefen anförde i propositionen att rättviseskäl talade för att semesterledigheten förlängdes för dem som endast åtnjöt den lagstadgade semestem.

2.2 Gällande bestämmelser Prop. 1989/90:59

Alla arbetstagare har i princip rätt till fem veckors årlig ledighet. Under ledigheten utgår semesterlön i den mån sådan är intjänad i förväg.

Det s. k. semesteråret det år då semesterledighet skall tas ut löper från den 1 april till och med den 31 mars följande år. Intjänandeåret är motsvarande tid året innan. Semesterlönen räknas ut på gmndval av arbetstagarens inkomst under intjänandeåret.

En arbetstagare som slutar sin anställning innan en intjänad semesterledighet tagits ut har rätt till semesterersättning. Den beräknas på samma sätt som semesterlönen.

För arbetstagare som utför arbetet i sitt hem eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande s. k. okontrollerade arbetstagare gäller inte de vanliga reglema om semester. Sådana arbetstagare har rätt till särskild semesterlön vilken beräknas på i huvusak samma sätt som vanlig semesterlön.

Arbetstagaren har rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet under tiden juni augusti. En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall förhandla med den avtalsslutande fackliga organisationen i fråga om förläggning av semester. Om det inte finns kollektivavtal skall arbetsgivaren samråda med arbeistagama på arbetsplatsen om när semester skall läggas ut. Detta gäller längre semesterperioder. Enstaka dagar kan läggas ut efter överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

En arbetstagare som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo betalda semesterdagar får av överskjutande dagar spara en eller flera till ett senare semesterår. En arbetstagare kan genom att spara semester få rätt till en sammanhängande lång ledighet, t. ex. en tioveckorssemesler vart femte år.

Lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete (den särskilda semesterlagen) trädde i krafl den 1 januari 1964. Den gäller för arbetstagare som utför radiologiskt arbete, vari arbetslagaren utsätts för joniserande strålning i sådan utsträckning alt den kan anses vara hälsofarlig. Dessa arbetstagare har enligt den särskilda semesterlagen rätt till längre semesterledighet än som följer av 4 § semesterlagen.

För varje kalendermånad av intjänandeåret, under vilken arbetstagaren har utfört sådant arbete minst femton dagar, skall semesterledigheten påföljande semesterår förlängas med fem tolftedels semesterdag. Lagen ändrades i vissa avseenden i samband med att den nya semesterlagen trädde i kraft den 1 januari 1978.

Arbelarskyddsstyrdsen avgör på begäran av domstol eller av den, vars rätt berörs, om ett visst arbete är sådant som avses i den särskilda semesterlagen.

2.3 Reformkrav Prop. 1989/90:59

LO har sedan flera år verkat för en generell förlängning av rätten till semesterledighet. Även inom tjänstemannaorganisationerna har frågan om längre semester aktualiserats. I skilda skrivelser till arbetsmarknadsdepartementet har även enskilda förbund inom LO och TCO fört fram krav på sex veckors semester för alla.

Bakgmnden till LO:s krav är framför allt de skillnader i semesterförmåner som föreligger mellan privat och offentligt anställda. Det gäller både semesterns längd, de ekonomiska förmånerna och de fackliga organisationemas och den enskildes förmåga att påverka semestems förläggning.

2.4 Utredningar m. m.

2.4.1 Semesterlagen

Regeringen tillsatte år 1985 en kommitté med uppgift att kartlägga semesterförmånernas variation och graden av inflytande över semesterförmå-nema mellan olika arbetstagargmpper på den svenska arbetsmarknaden. Kommittén skulle vidare överväga kravet på en utjämning av semesterför-månema saml finna lösningar som gör det möjligt för alla att åtnjuta sin ledighet på det sätt semesterreformen syftade till. Kommittén påbörjade sitt arbete år 1986 och antog namnet 1986 års semesterkommitté (A 1985:04). 1 december 1988 överiämnade semesterkommittén betänkandet (SOU 1988:54)Om semester.

År 1987 tillsattes arbetstidskommittén (A 1987:04) med uppdrag att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. I sitt belänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd presenterar arbetstidskommittén ett samlat underlag som belyser effekterna av olika slag av arbetstidsförkortningar.

Såväl semesterkommitténs som arbetstidskommitténs belänkanden har nyligen sänts ut för remissbehandling.

2.4.2 Den särskilda semesterlagen

Regeringen gav i september 1988 i uppdrag åt statens strålskyddsinstitut att utreda behovet av särskild semester från strålskyddssynpunkt och att efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen redovisa resultatet av utredningen och de slutsatser som utredningen föranleder.

I sitt yttrande hänvisar statens strålskyddsinstitut till sitt remissyttrande till 1974 års semesterkommitté rörande särskild semester. Där anförde strålskyddsinstitutet att några skäl för särskild semesterförlängning inte längre förelåg. Strålskyddsinstitutet pekar på att det sedan dess inte inträffat något nytt och att inga nya rön har gjorts som föranleder en annan uppfattning. Slutsatsen är att radiologiskt arbete numera bedrivs under så betryggande omständigheter att skäl för en särskild semesterförlängning inte föreligger.

Överläkaren på Radiumhemmet, professor Jerzy Einhorn, har i en särskild skrivelse till statens strålskyddsinstitut anfört att det inte kan uteslu-

tas att den förlängda semestem kan ha gynnsamma medicinska effekter. Dessutom är det för många en kompensation som kan motivera arbetstagare i radiologiskt arbete all acceptera vissa risker. Han är tveksam till om det i praktiken blir möjligt att tillgodose detta behov i kollektivavtal utan något som helst stöd i strålskyddslagen.

Strålskyddsinslilutet anser dock att om personalvårds- och rekryteringsaspekter motiverar en förlängd semester bör detta regleras i kollektivavtal.

Socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen har anslutit sig till strål-skyddsinstitulets uppfattning.

Prop. 1989/90:59

3 Allmänna överväganden och förslag 3.1 Den sjätte semesterveckan

Mitt förslag: Den lagstadgade semestern utvidgas till sex veckor. Genomförandet sker i tre etapper. Den första etappen omfattar två dagar vilka kan tas ut under del semesterår som börjar år 1991. De övriga etapperna omfattar två respektive en dag under de närmast följande semesteråren. Semesterlönen skall utgöra vid 27 semesterdagar 13 procent, vid 29 semesterdagar 13,9 procent och vid 30 semesterdagar 14,4 procent av löneunderlaget.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Yttranden över promemorian: LO har tillstyrkt förslaget. Statens arbetsgivarverk, SAF, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Småföretagens Riksorganisation och SACO/SR har en negativ inställning till införandet av en sjätte semestervecka. Övriga tillfrågade myndigheter och organisationer har varken tillstyrkt eller avstyrkt förslaget. Hovrätten för nedre Norrland har förklarat sig inte ha någon erinran mot författningsförslaget.

Skälen för mitt förslag:

Semesterns längd

Det förslag jag nu lägger fram har sin bakgmnd i den utfästelse om en sjätte semeslervecka som tagits in i regeringsförklaringen. Utgångspunkten är framför allt att de som har de sämsta arbetsmiljöerna och de mest påfrestande arbetsuppgifterna ofta också har den kortaste semestern.

Som jag redan nämnt tillsattes 1986 års semesterkommilté bl.a. för att överväga en utjämning av skillnaderna i semesterförmåner mellan olika arbetstagargrupper. I sitt betänkande redovisade semesterkommiltén en omfattande kartläggning avseende svenska arbetstagares semestervillkor. Av denna framgick att 97 procent av de statligt anställda och 74 procent av de anställda inom kommuner och landsting har mer än fem veckors semester. Inom SAF/LO- och SAF/PTK-områdena gäller däremot i huvudsak endast den lagstadgade semestern. Endast för vissa privattjänsle-män utgår extra semesterdagar vilka är avsedda att ersätta övertidskom-

pensation. Förhållandena är desamma för arbetstagare inom företag som Prop. 1989/90:59 är anslutna till andra arbetsgivarorganisationer än SAF.

Kartläggningen visade också att andelen som genom avtal har fått längre semester än den lagstadgade har vuxit från 24 procent 1973 till 38 procent 1986. En allt större del av arbetstagarna har alltså fått längre semester än vad de har rätt lill enligt lag.

Semesterkommittén framhöll alt andra typer av arbetstidsförkortningar konkurrerar om utrymmet för välfardsförbättringar. Kommittén pekade härvid på kraven på förkortad arbetsdag, sänkt pensionsålder, utvidgad delpension eller förbättringar av föräldraledigheten. Övervägandena resulterade i att kommittén avstod från alt lämna förslag, då den inte såg det som sin uppgift att välja mellan angelägna reformer på arbetstidsområdet. I sill betänkande (SOU 1988:54 s. 168) anförde kommittén bl.a. följande:

Frågan blir då hur lång semestem skall vara för att leda till en godtagbar utjämning. En förlängning med tre dagar skulle medföra alt över 30 procent av arbetstagarna fortfarande skulle ha längre semester än den lagstadgade. Förlängs semestern med en vecka, dvs. fem dagar, skulle ca 25 procent ändå ha längre semester än lagens, men då skulle en mindre del ha längre semester än en vecka utöver den lagstadgade. Dessa siffror gäller under fömtsättning all avtalens maximisemester inte förlängs ytterligare. Spännvidden i semesterns längd skulle minska markant. Praktiskt taget alla landets arbetstagare skulle då ha mellan sex och sju veckors semester. Ur utjämningssyfte är därför sex veckors lagstadgad semester alt föredra. Visserligen leder inte detta lill någon fullständig utjämning, men de skillnader som återstår får anses vara godtagbara. En veckas förlängning är också vad som har skett vid tidigare lagstiftningsåtgärder.

Som redan framgått motiveras mitt förslag främst av kraven på ökad rättvisa mellan olika löntagargmpper. Det utjämnar en stor del av de skillnader i semesterförmåner som finns framför allt mdlan löntagare inom den offentliga sektorn och privatanställda arbetstagare.

SAF, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och SACO/SR har givit uttryck för uppfattningen att man inte bör lagstifta om rätten till längre semester. Denna rätt bör ses som en anställningsförmån bland andra och bör regleras i avtal. Mot detta villjag anföra följande.

Semeslerbestämmdserna betraktades urspmngligen som en del av den svenska arbetarskyddslagstiftningen. Redan då den lagstadgade semestem år 1963 förlängdes från tre till fyra veckor ansåg dock den föredragande departementschefen (prop. 1963:68 s. 49) att en förlängning av semestem mindre var en arbelarskyddsfråga än en ekonomisk avvägningsfråga. Departementschefen framhöll atl i ell ekonomiskt framåtsträvande samhälle stiger standardanspråken på detta område som på andra och att förskjutningar i den allmänna uppfattningen om vad som utgör en minimistandard rimligen måste avspegla sig i lagstiftningens innehåll. År 1978, då semestern föriängdes från fyra till fem veckor, var rättviseskäl del enda angivna motivet.

Allt fler arbetstagare har genom avtal kommit att få bättre semesterför
måner än vad lagen föreskriver. Det kan delvis ses som ett tecken på att det
skett en förskjutning i synen på rimlig semesterstandard. Delvis kan det
också förklaras med att det skett en utjämning inom de offentliga avtals- 10

områdena trots att semesterförmånema är olika för olika kategorier. På Prop. 1989/90:59 det statliga området t.ex., som omfattas av kollektivavtal sedan år 1966, har den längsta semestem hela tiden varit oförändrad fastän semesterförmånema för statligt anställda successivt förbättrats.

På den privata arbetsmarknaden har emellertid avtal om förlängd semester inte träffats. Lagens generella regler har tillämpats överlag med undantag för ett fåtal tjänstemän för vilka den förlängda semestem utgjort ersättning för utebliven övertidskompensation.

1 en del andra länder har semesterförlängningar huvudsakligen skett genom avtal. I Sverige har detta för stora arbetstagargmpper utanför den offentliga sektom enbart skett genom lagstiftning. Då skillnadema mellan gmpperna inte heller nu utjämnats genom avtal, återstår endast lagstiftning.

Enligt min mening har alltså de rättviseskäl, som åberopats vid tidigare semesterreformer lill stöd för en förlängning, inte förlorat i styrka. En längre generell semester innebär en välfärdsförbättring och åstadkommer mer likartade sociala villkor för arbeistagama.

Semesterlönen

Semesterlönen vid fem veckors semester utgör enligt gällande bestämmelser 12 procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen. Detta moisvarar 0,48 procent per semesterdag. Den sjätte semesterveckan bör kompenseras på motsvarande sätt. Semesterlönen skulle då vid 27 semesterdagar utgöra 13 procent, vid 29 semesterdagar 13,9 procent och vid 30 semesterdagar 14,4 procent av löneunderlaget.

Schematiskt ser reformen ut så här:

År Antal dagar Intjänandeår Semesterlön

1991 27 1.4.1990-31.3.1991 13%

1992 29 1.4.1991-31.3.1992 13,9%

1993 30 1.4.1992-31.3.1993 14,4%

Stora gmpper arbetstagare har redan genom avtal tillförsäkrats längre semester än fem veckor. Kostnadema för den sjätte semesterveckan kommer därför att vara ojämnt fördelade över arbetsmarknaden. De största kostnadema kommer all uppstå inom den privata sektom.

Enligt arbetstidskommitténs beräkningar kommer den sjätte semesterveckan att innebära ett bortfall motsvarande 1,5-2% av arbetsvoly-men.

Semesterkommittén har beräknat vilka kostnader för lönekompensation Prop. 1989/90:59 som en semesterförlängning får för olika löntagarkollektiv vid en förlängning till sex veckor. Kostnadema framgår av följande tabell.

Arbetsmarknadsområde Kostnader i procent

av lönesumman

SAF/LO-området 2,6

SAF/PTK-området

(inkl. VF-SIF/SALF/CF- alt. 1 2,6

området) alt. 2 2,0
Statliga området 0,3

Primärkommunala området 1,1

Landstingskommunala området 1,2

Hela arbetsmarknaden 1,9 2,0

Beroende på de speciella bestämmelser som gäller inom SAF-PTK-respektive VF-SIF/SALF/CF-området i fråga om rätten lill längre semester har två altemativa kostnadsberäkningar utförts för detta område. 1 det första altemativet har antagits att de tjänstemän inom den privata sektom som i dag har längre semester än vad lagen föreskriver på gmnd av att de saknar rätt till särskild övertidskompensation även i fortsättningen kommer att ha denna längre semester och sakna rätt till övertidskompensation. 1 altemativ 2 har detta inte beaktats i beräkningama. Eventuell kostnad för övertidskompensation har således inte beaktats i detta senare altemativ.

Produktion och arbetskraft

SAF och Landstingsförbundet har ansett semesterreformen alltför kostnadskrävande. Enligt SAF kommer reformen fömtom de kostnader för lönekompensation som angivits i promemorian att leda till betydande kostnader av annat slag bl.a. genom att företagens kapitalutmstning får kortare driftstid.

Vissa merkostnader kan uppslå för förelagen i samband med förlängningen av den lagstadgade semestem. Arbetstidskommittén har emellertid mycket ingående penetrerat olika arbetstidsreformers ekonomiska effekter. De beräkningar kommittén genomfört gmndar sig på eniga bedömningar från företrädare för såväl arbetsmarknadens parter som de olika politiska partiema och pekar på att produktionsbortfallet skulle motsvara 1,5 2,0 procent av den totala produktionsförmågan. Detta motsvarar mellan 15 och 20 miljarder kronor. Jag menar att det är den bedömning man kan ha beträffande den sjätte semesterveckans inverkan på landets produktionsförmåga.

Såväl SAF som statskontoret. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Småförelagens Riksorganisation har pekat på den arbetskraftsbrist som föreligger i dag och uttryckt farhågor för att den kan förvärras om reformen genomförs.

Mot detta kan anföras att arbelslidskommillén också på denna punkt
gjort mycket utförliga beräkningar av det framtida arbetskraftsutbudet. Av
dessa beräkningar framgår att utbudet av arbetskraft i timmar räknat
kommer att öka under de närmaste 15 åren även om den sjätte semes
terveckan genomförs och föräldraförsäkringen förlängs till 18 månader. 12

Genomförandet

Med hänsyn till kostnadema bör genomförandet ske stegvis. För att reformen inte skall ta alltför stor del av reallöneutrymmet i anspråk bör vaije etapp omfatta högst två dagar. Utbyggnaden bör lämpligen göras i tre etapper. Lagstiftningen för samtliga etapper bör vara slutförd år 1992.

Övrigt

Vissa frågor som inte behandlats i promemorian har tagits upp av de inbjudna i samband med hearingen eller efteråt.

Småföretagens Riksorganisation har bl.a. framfört önskemål om ett system för att fördela de kostnader som uppstår för arbetsgivare vid semesterlönegmndande frånvaro.

Enligt TCO bör det finnas en rätt för arbetsmarknadens parter att friare disponera utformning och förläggning så alt det blir möjligt att träffa avtal om att den årliga semesterledighet som överstiger fyra veckor skall kunna las ut på annat sätt. Även från LO har sådana tankegångar framförts. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att det bör bli möjligt atl efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare byta ul rätten till ledighet under en sjätte semestervecka mot kontant ersättning.

Semesterkommitténs och arbelstidskommitténs belänkanden innehåller många betydelsefulla frågor som behöver en ordentlig genomgång när remissbehandlingen är avslutad. Jag kan fömtspå att åtminstone några av de ovan nämnda frågoma, t.ex. möjligheten att använda den femte och sjätte semesterveckan för att förkorta veckoarbetstiden samt frågan om en mera rättvis fördelning av kostnadema för semesterlönegmndande frånvaro, kommer att övervägas i samband med lagstiftningen rörande den andra eller den tredje etappen i semesterreformen.

3.2 Lagförslag i anslutning till den första etappen

3.2.1 Antalet semesterdagar och semesterlönens storlek

Mitt förslag: Den lagstadgade semestem förlängs med två dagar vilka kan las ut under det semesterår som börjar år 1991. Samtidigt höjs semesterlönen till 13 procent av löneunderlaget.

dagar det första året, med ytterligare två dagar det andra året och med en dag det tredje året. Första etappen bör vara klar så att ledigheten kan tas ut under det semesterår som börjar den 1 april 1991. Semesterlönen bör vid 27 semesterdagar bestämmas till 13 procent av löneunderlaget. Detta medför ändringar i 16 och 27 §§ semesterlagen.

SAF har gjort gällande att tidplanen är alltför snäv. En ändring med verkan redan från det intjänandeår som börjar den 1 april 1990 medför tekniska och ekonomiska problem på vissa områden där man tillämpar ett annat intjänandeår än lagens. Inom den privata sektom accentueras dessa problem inom de branscher där arbetsgivaren inbetalar semestermedel till semesterkassa med början från den 1 januari.

Jag är medveten om att tidpunkten för reformens genomförande kan orsaka problem på de områden där intjänandeåret enligt kollektivavtal påbörjas tidigare än vid den tidpunkt då lagen föreslås träda i kraft. Jag är emellertid övertygad om atl dessa problem kan klaras ut av berörda parter. Det är angeläget att de förbättrade semesterförmånema kan komma arbetstagare lill del så snart som möjligt.

I övergångsbestämmelsema, punkt 1, anges att semesterledighet enligt den nya lagen utgår först under semesteråret den I april 1991 den 31 mars 1992. Bestämmelsen är dispositiv. Överenskommelse får träffas om att semesterledighet enligt den nya lagen får tas ut tidigare. Om en arbetstagare slutar sin anställning har han enligt 28 § semeslerlagen rätt till semesterersällning för all intjänad semester.

En påminnelse har tagits in i övergångsbestämmelserna punkt 2 om att kollektivavtal eller annat avtal, som har träffats med utgångspunkt i äldre lag och innefattar sämre förmåner än som följer av den nya lagen, i sådan del är utan verkan.

Prop. 1989/90:59

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Yttt-anden över promemorian: Hovrätten för nedre Norrland och statens strålskyddsinslitul har sagt sig inte ha något atl erinra mot förslaget. Övriga tillfrågade myndigheter och organisationer har inte yttrat sig i denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Den lagstadgade semestem för arbetstagare som utför radiologiskt arbete kan för närvarande maximalt uppgå till sex veckor. Lagen är sedan 1978 formulerad på det sättet att arbetstagare som berörs har rätt till längre ledighet än vad som följer av gällande semesterlag. Om den särskilda semesterlagen skulle bestå efter det att den sjätte semesterveckan genomförts, skulle det innebära alt arbetstagare som omfattas av den särskilda semesterlagen skulle få längre semester än sex veckor.

Vid tidigare föriängningar av den lagstadgade semestem för alla arbetstagare har behovet av den särskilda semesterlagen prövats. Resultatet har blivit att lagen fått fortsatt giltighet. Det har inte ansetts finnas tillräckliga skäl att avskaffa den. Varje utbyggnad av den allmänna rätten till semester har dock inneburit att särregleringens betydelse minskat. Vad som nu återstår är fem semesterdagar utöver vad som gäller för andra. En sådan rätt till ledighet går knappast att motivera utifrån specifikt medicinska synpunkter.

Redan när den särskilda semesterlagen infördes år 1946 fick arbetstagare som sysselsattes med radiologiskt arbete rätt till sex veckors semester. Lagstiftaren har inte vid något tillfälle under de år som gått sedan dess övervägt att förlänga ledigheten.

Risker i arbetslivet bör enligt min mening motverkas genom förbättringar av arbetsmiljön. I samband med tidigare semesterreformer har det av olika skäl ansetts olämpligt att ta bort den lagstadgade rätten till förlängd semester för arbetstagare i radiologiskt arbete. När jag nu föreslår atl alla arbetstagare skall få rätt till sex veckors semester finner jag dock tiden mogen för att avveckla den särskilda semeslerlagen.

För att undvika en försämrad rätt till semester föreslår jag atl lagändringen genomförs så att rätten till förlängning även i fortsättningen beräknas med utgångspunki från de fem veckors semester som gäller som minimiregel för alla arbetstagare i dag. På så sätt kommer berörda arbetstagare att ha en oförändrad rätt till semester. I praktiken innebär lagändringen dock en successiv avveckling av särregleringen i takt med att sex veckors semester genomförs för alla arbetstagare. När den tredje etappen i semesterreformen genomförs bör den särskilda semesteriagen upphävas.

Prop. 1989/90:59

3.2.3 Justering av 15 § semesterlagen

Mitt förslag: Jag föreslår en mindre ändring av 15 § semesterlagen så att den hänvisning som där görs till 17 § första stycket omfattar även punkterna 7 och 8.

Skälen för mitt förslag: 15 § semesterlagen gäller rätten för en arbetstagare att avräkna sjukdagar eller andra semesterlönegrundande frånvarodagar från semesterledighet. I samband med de ändringar i semeslerlagen som föranleds av den föreslagna semesterreformen föreslår jag en mindre justering av denna bestämmelse. I första stycket görs en hänvisning till I7§ första stycket 2-6. Jag föreslår att det i stället skall stå 17§ första stycket 2-8. Anledningen lill detta förslag är att 17 § ändrats genom tillägg av två nya punkter år 1986 respektive 1988. Punkt 7 gäller rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare och punkt 8 rätt till ledighet för närståendevård. Av förbiseende har 15 § inte justerats i samband med dessa lagändringar.

4 Upprättade lagförslag Prop. 1989/90:59

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

2. lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

1. dels att godkänna de riktlinjer jag föreslagit för genomförandet
av den sjätte semesterveckan samt en successiv avveckling av rätten
till förlängd semester för arbetstagare i radiologiskt arbete,

2. dds att anta förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480),

3. dels att anta förslaget till lag om ändring i lägen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition foreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Sammanfattning av arbetsmarknadsdepartementets Pop-1989/90:59 promemoria Den sjätte semesterveckan (Dnr AL '' ' 5131/89)

I promemorian föreslås att den lagstadgade rätten till semester förlängs. Reformen innebär att alla arbetstagare får rätt till sex veckors semester.

Genomförandet planeras ske i tre etapper. I promemorian ingår ett lagförslag för den första etappen. Den omfattar två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår som böijar år 1991. De övriga etapperna omfattar två respektive en dag för de närmast följande semesteråren.

I anslutning till den allmänna semesterreformen föreslås slutligen en ändring i lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete. Ändringen innebär en successiv avveckling av rätlen till längre semester enligt denna lag.

Hearing den 20 september 1989 angående Prop. 1989/90:59

arbetsmarknadsdepartementets promemoria Den ®'' sjätte semesterveckan

1 Inbjudna och deltagande myndigheter och organisationer

Följande myndigheter och organisationer var representerade vid hearingen:

Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsdomstolen Landstingsförbundet Landsorganisationen i Sverige (LO) Centralorganisation SACO/SR Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Statens arbetsgivarverk Statens strålskyddsinstitut Statistiska centralbyrån

Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) Småföretagens Riksorganisation Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Följande myndigheter och organisationer, som inbjudits, deltog inte i

hearingen:

Arbetsmarknadsstyrelsen

Hovrätten för nedre Norrland

Jämställdhetsombudsmannen

Kammarrätten i Jönköping

Riksförsäkringsverket

Socialstyrelsen

Statskontoret

Svenska kommunförbundet

Sveriges Industriförbund

Följande myndigheter och organisationer har yttrat sig skriftligen över

promemorian:

Hovrätten för nedre Norrland

Landstingsförbundet

SAF

Statskontoret

Svenska kommunförbundet

Småföretagens Riksorganisation

TCO

2 Redovisning av synpunkter Prop. 1989/90:59

Bilaga 2 I det följande redovisas översiktligt muntliga och skriftliga synpunkter på

den utsända promemorian.

2.1 Införandet av en sjätte semestervecka 2.1.1 Allmänt

Statskontoret har påpekat att konsekvenserna av en semesterreform på den tillgängliga arbetskraftsvolymen inom skilda samhällssektorer inte behandlas i promemorian. Statskontoret fömtsätter atl dessa frågor kommer att belysas närmare när betänkandena från 1986 års semesterkommitté (A 1985:04) och från arbetstidskommittén (A 1987:04) behandlas.

SAF har avstyrkt förslaget i promemorian. Skälen för detta är i huvudsak följande. Semesterreformen kommer att få kännbara ekonomiska konsekvenser framför allt för den privata sektorn. Kostnaderna för lönekompensation kommer på denna sektor att bli 2,6 procent. Vid sidan av lönekompensationen kommer reformen att leda till betydande kostnadsökningar av annat slag. En försiktig bedömning leder till en kostnadsökning för företagen med uppskattningsvis fem procent. Produktionen av varor och tjänster kommer att minska. Reformen kommer att leda till ökad inflation. Den kommer vidare att försvåra de kommande avtalsförhandlingarna. Det föreligger redan brist på arbetskraft. Gmpper som har längre semester än lagens kommer att ställa kompensationskrav. Beredningen av frågan om den sjätte semesterveckan borde ha ägt mm efter remissbehandlingen av betänkandena från 1986 års semesterkommitté och från arbetstidskommitlén.

Även Landstingsförbundet har ifrågasatt reformen dels med tanke på att förbundets finansiella läge är ansträngt, dds med hänsyn till personalför-söijningsproblemen. Enligt förbundet innebär reformen att 4.000 nya arbetstagare kommer att behöva anställas inom landstingssektorn för att kompensera arbetstidsbortfallet.

Svenska kommunförbundet har också pekat på att det redan i dag föreligger problem på gmnd av brist på kvalificerad personal. Vid en förlängning av den lagstadgade semestern kommer denna brist att accentueras. Förbundet har vidare framhållit sambandet mellan löner och andra anställningsvillkor och semesterförmåner. Lagstiftning om längre semester stör och komplicerar den avtalspraxis som vuxit fram och medför problem genom att fömtsättningama för träffade överenskommelser ändras. I promemorian bortses från möjligheten av kompensationskrav från gmpper som genom avtal har längre semester än den lagstadgade. Sådana kompensationskrav kommer att ställas.

LO har tillstyrkt semesterreformen. Den svarar mot krav som LO framfört en längre tid.

TCO har varken tillstyrkt eller avstyrkt den sjätte semesterveckan. En
ligt TCO är det svårt att hävda att varje skillnad i semesterns längd i sig
utgör en orättvisa. Som en konsekvens av de fria och direkta förhandling- 19

ama på arbetsmarknaden uppkommer skillnader i lönenivåer och allmän- Prop. 1989/90: 59
na anställningsvillkor. Bilaga 2

Småföretagens Riksorganisation har avstyrkt förslaget och har bl.a. framhållit de speciella personalförsörjningsproblem som föreligger i de mindre företagen. En semesterreform kan försvåra dessa problem på ett påtagligt sätt. Organisationen anser att det måste göras en samlad reform av semesterlagen och framför därvid förslag som redovisas nedan under punkten 2.1.3.

SACO/SR har motsatt sig semesterreformen. Enligt SACO/SR har semesterförmånerna i dag karaktären av avtalade anställningsvillkor. Semesterförmånema kan inte ses separat utan hör ihop med lön, arbetstidens längd och föriäggning, övertidsfrågor, tjänstledighetsfrågor, pension m. m. Alla dessa frågor bör hanteras av arbetsmarknadens parter.

2.1.2 Genomförandet

Hovrätten för nedre Norrland har inte haft någon erinran mot författnings-förslaget.

SAF har gjort gällande att tidplanen för genomförandet är för snäv. En ändring med verkan redan från del intjänandeår som börjar den 1 april 1990 medför tekniska och administrativa problem pä vissa områden där man tillämpar ett annat intjänandeår än lagens.

2.1.3 Förslag i anledningen av promemorian

Enligt Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet bör det finnas en möjlighet för arbetsmarknadens parter att i kollektivavtal komma överens om att alla betalda semesterdagar som överstiger de 25 dagar som nu gäller enligt lag skall kunna bytas ut mot kontant ersättning om arbetstagaren godtar detta.

Småföretagens Riksorganisation har förklarat att man redan nu bör återinföra ett semesterår som sammanfaller med kalenderår. Det skulle innebära kostnadsbesparingar för företagen att få använda den årliga inkomstuppgiften för de anställda som underlag för beräkning av semes-teriönen eftersom detta är en uppgift som ändå måste tas fram.

Vidare är det nödvändigt att förenkla semesterlagen eftersom den är ohanterlig att administrera.

Slutligen har riksorganisationen pekat på de problem som uppstår i små företag på grund av de höga kostnaderna i samband med semesterlönegmndande frånvaro. Företag med en stor andel kvinnliga anställda är särskilt utsatta på gmnd av föräldraledighet. Även frånvaro efter arbetsskador kostar småföretagen mycket stora pengar. De här kostnaderna borde fördelas mera rättvist genom något slags försäkringssystem.

2.2 Den särskilda semesterlagen

Hovrätten för nedre Norrland och statens strålskyddsinstitut har sagt sig
inte något att erinra mot förslaget. Övriga tillfrågade myndigheter och
organisationer har inte yttrat sig i denna fråga. 20

Lagrådet Prop. 1989/90:59

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989 11 28

Närvarande: fd. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

2. lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Tejning. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:59

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag.......................................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ........... 5

1 Inledning ..................................................... ... 5

2 Bakgmnd ..................................................... ... 6

2.1 Semesterlagstiftningens utveckling i Sverige ..... ... 6

2.2 Gällande bestämmelser.................................... ... 7

2.3 Reformkrav .................................................. ... 8

2.4 Utredningar m. m........................................... ... 8

2.4.1 Semesterlagen ............................................. ... 8

2.4.2 Den särskilda semeslerlagen............................. ... 8

3 Allmänna överväganden och förslag .................. ... 9

3.1 Den sjätte semesterveckan ........................... ... 9

3.2 Lagförslag i anslutning lill den första etappen ..... .. 13

3.2.1 Antalet semesterdagar och semesterlönens storlek 13

3.2.2 Den särskilda semesteriagen............................ .. 14

3.2.3 Justering av 15 § semesterlagen....................... .. 15

4 Upprättade lagförslag..................................... .. 16

5 Hemställan................................................... .. 16

6 Beslut ........................................................ .. 16

Bilaga 1 Pomemorians sammanfattning...................... .. 17

Bilaga 2 Redovisning av vad som framkommit vid hearingen 18

Bilaga 3 Lagrådet................................................. 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 22