Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1989/90:153

om värdepappersfonder

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokoUet den 17 maj 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny aktiefondslag, benämnd lag om värdepappersfonder.

Den nya lagen innebär en allmän anpassning till dagens avreglerade kapitalmarknad och till en i huvudsak avskaffad valutareglering.

De föreslagna reglerna innebär vidare att en anpassning sker till mini­mikraven i EG:s direktiv om koUektiva investeringar i värdepapper.

Inom dessa ramar föreslås dämtöver att detaljstyrningen av fonderna minskas. Fonderna föreslås få större utrymme att själva reglera hur fond verksamheten skall bedrivas. Fonderna får således — inom vissa ramar — bestämma placeringsinriktning och riskprofil. I fondbestämmel­serna föreslås fonden kunna reglera bl. a. andelsägarnas eventuella delta­gande i fondbolagets styrelse och sättet för deltagande. Den lagfästa rättig­heten för delägarna att utse vissa styrelseledamöter slopas därmed. Vidare föreslås att placeringsmöjligheterna utvidgas. Fonderna får därmed rätt att handla med optioner och terminskontrakt.

Utländska rättssubjekt föreslås vidare få rätt att äga svenska fondbolag.

Inte bara banker skall få förvara tillgångarna som ingår i en värdepap­persfond utan också andra kreditinstitut.

Kravet på information från fonderna skärps. VaGe fond skall ha en informationsbroschyr som bl. a. lämnar information om placeringsinrikt­ning och om fondens utveckling och resultat. Fonderna skall också ha möjlighet att informera vaGe delägare direkt vilkel förutsätter all de vet vilka som är andelsägare och deras adress. Endast registrerande fonder föreslås därför få tillstånd att driva fondverksamhet. De fonder som ger ut

1    Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 153

Prop. 1989/90:153

andelsägarbevis i dag föreslås få två år på sig att registrera sina andelsäga-     Prop. 1989/90:153 re.

Den särskilda lagregleringen av aktiesparfonder upphävs. Dessa fonder får enligt förslaget ombildas till värdepappersfonder eller upplösas genom att tillgångarna skiftas ut till andelsägarna.

Beträffande allemansfonderna föreslås i huvudsak ingen förändring i detla sammanhang.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

 

1  Förslag till                                                  Prop. 1989/90:153

Lag om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs följande.

Definiiioner

1§

I denna lag förstås med

1.   värdepappersfond: en fond bestående av fondpapper och andra finan­
siella instrument, som bildats genom kapilaltillskott från allmänheten, och
som ägs av dem som skjutit till kapital,

2.    fondverksamhet: den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden, som utövas av ett fondbolag,

3.    fondbolag: ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverk­samhet,

4.    förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar en värdepappersfonds tillgångar och som sköter in- och utbetalningar avse­ende fonden.

Fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägarskap i en värdepappersfond.

Lagens tillämpningsområde

2§

Lagen omfattar endast värdepappersfonder vars andelar kan lösas in på

begäran av andelsägare.

Lagen omfattar inte aktiebolag och ekonomiska föreningar som förvärvar och förvaltar fondpapper och andra finansiella instrument.

3§

Annan näringsverksamhet, som inte är fondverksamhet enligt denna lag eller verksamhet enligt 2 § andra stycket, och där allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument, får bara utövas efter särskilt tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen. Sådant tillstånd får endast lämnas till den som står under tillsyn av bankinspektionen. För sådan verksamhet gäller bestämmelserna i denna lag i den mån inte undan­tag medgetts i det särskilda fallet. Av tillståndet skall framgå vilka villkor i övrigt som skall gälla för verksamheten.

Utländska fondföretag får efter tillstånd av regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, bankinspektionen bedriva fondverksamhet här i landet om verksamheten väsentligen uppfyller de krav som uppställs i denna lag.

 

Sekretess                                                                     Prop. 1989/90:153

5§

Enskildas förhållanden lill värdepappersfond, fondbolag och förvarings­institut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelsema i sekre­tesslagen (1980:100).

Fondbolag

6§

För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om

inte annat följer av denna lag.

Elt fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhe­tens omfattning är tillräckligt stort. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek.

7§

Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel och samtidigt är

1. styrelseledamot eller suppleant,

2.    revisor eller revisorssuppleant, eller

3.    innehavare av en ledande befattning får inte för egen räkning förvärva fondpapper eller andra finansiella instmment från en fond eller sälja sådana till fonden eller i övrigt handla med fonden.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom etl förvaltningsupp­drag eller dylikt har insyn i fondbolagels dagliga handel.

Förbudet omfattar inle köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sådan ledande befattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 eller den som har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

Värdepappersfonder

8§

En värdepappersfond kan inle förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig­heter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en värdepappersfond får inte utmätas.

Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden.

9§

För varje värdepappersfond skall det finnas fondbestämmelser som upp­rättas av fondbolaget. Fondbeslämmelserna skall ange

1.    namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2.    grunderna för fondens placeringsinriktning och hur fondmedlen skall

 

placeras, varvid särskilt skall anmärkas om fonden skall inneha sådana     Prop. 1989/90:153 fondpapper och andra finansiella instrument som nämns i 20 och 25 §§,

3.    om utdelning skall ske, och i så fall, grunderna och sättet för utdel­ning,

4.    grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde,

5.    grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondan­delarna,

6.    var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,

7.    grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutels ersättning från fonden,

8.    fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av an­delar,

9.    hur pantsättning av fondandelar skall gå till,

10.  fondens räkenskapsår,

11.   när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt
fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, och

12.  var ändringar av fondbeslämmelserna skall tillkännages.

10§

Fondbestämmelserna skall godkännas av bankinspektionen.

Om fondbolaget vill ändra bestämmelserna, skall ändringarna tillställas bankinspektionen för godkännande. Inspektionen skall godkänna ändring­arna om de får anses skäliga för fondandelsägarna.

Inspektionen får, om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna, som elt villkor för sitt godkännande av ändringen be­sluta att andelsägarna skall underrättas om denna. Inspektionen skall därvid ange hur underrättelsen skall ske.

I de fall som avses i tredje stycket får bankinspektionen bestämma att fondbestämmelserna i dess nya lydelse inte får tillämpas förrän efler viss tid — högst tre månader — efler inspektionens beslut om godkännande.

Fondbolagets verksamhet

11§

Fondverksamhet får inte utövas utan tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd får ges om

1. aktiebolaget registrerats,

2.    fondbeslämmelserna godkänts för den eller de värdepappersfonder som bolaget avser att förvalta, och

3.    bolaget inte är olämpligt att utöva verksamheten.

Om förvaringsinstitutet är en utländsk bankfilial får bankinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva all de tillgångar som ingår i en värdepappersfond skall förvaras här i landet om de inle skall förvaras hos etl utländskt förvaringsinstitut enligt 15 § Iredje stycket.

12§

Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör värdepappers­
fonden. Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skall
därvid ange fondens beteckning.                                                         


 

13 §                                                                            Prop.1989/90:153

Fondbolaget får inte i fondverksamheten

1. ha hand om egendom som ingår i fonden,

2.    ta upp eller bevilja lån, eller

3.    gå i borgen.

Fondbolaget får trots bestämmelserna i första stycket ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde.

Förvaringsinstitut

14§

För varje värdepappersfond skall det finnas etl förvaringsinstitut. Förva­ringsinstitutet skall vara en bank eller ett annat kreditinstitut.

15§

Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som rör vär­depappersfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestämmelserna. Förvaringsinstitutet skall vidare

1.    la emot och förvara den egendom som ingår i fonden,

2.    se till all försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

3.    se till att fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelseraa i denna lag och fondbeslämmelserna,

4.    se till all fondens tillgångar utan dröjsmål kommer institutet till hända,

5.    se till all fondens medel används enligt bestämmelseraa i denna lag och fondbestämmelserna.

Om utländska värdepapper ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem.

16§

Förvaringsinstitutet får inle såvitt avser värdepappersfonden

1. la upp eller bevilja lån, eller

2. gå i borgen.

Placeringsbestämmelser

17§

VaGe värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placerings-inriktning enligt fondbeslämmelsema.

18§

Medel som ingår i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av 19 — 24§§, placeras i fondpapper och andra finansiella instm­ment som är eller inom ett år från emissionen avses bli 1. inregistrerade vid en fondbörs, eller

 

2. förem.ål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad     Prop. 1989/90:153 som är öppen för allmänheten, under förutsättning att fondbörsen eller marknaden är godkänd a v regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen, eller finns angiven i fondbestämmelserna.

I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och finansiella instrument än de som anges i första stycket, dock högst till 10 procent av fondens värde.

Om registrering eller regelbunden handel enligt första stycket inle skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom tioprocentsgränsen enligt andra stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall därvid tas lill fondandelsägarnas intressen.

En värdepappersfond får ha de likvida medel som behövs för verksam­heten.

I9§

1 en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av 23 §, ingå

fondpapper och andra finansiella instrument med samme eminent till högst

1. 5 procent av fondens värde, eller

2.    10 procent av fondens värde, om det sammanlagda innehavet av så­dana tillgångar uppgår till högst 40 procent av fondens värde, eller

3.    25 procent av fondens värde, om de beslår av obligationer eller andra skuldförbindelser utfärdade av etl kreditinstitut, under förutsättning all det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till högst 80 procent av fondens värde, eller

4.    35 procent av fondens värde, om de är utfärdade eller garanterade av en stal, en kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något all­mänt internationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, bankinspektionen.

Om en värdepappersfond efter förvärvet kommer att överskrida någon av gränserna i denna paragraf skall fondpapper och andra finansiella instrument avyttras i motsvarande mån så snart det lämpligen kan ske, varvid skälig hänsyn skall tas till andelsägarnas intressen.

20 §

Begränsningarna i 19§ gäller inte för värdepappersfonder som har fått särskilt tillstånd alt inneha obligationer och andra skuldförbindelser utfär­dade eller garanterade av en stat, en kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt internationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen under förutsättning att de härrör från minst sex olika emissioner och all inle något av förvärven överstiger 30 procent av fondens värde.

Särskilt tillstånd enligt första stycket lämnas av bankinspektionen i samband med att inspektionen godkänner fondbestämmelserna.

2I§

Bankinspektionen får för en enskild värdepappersfond besluta att avvikelse

får ske från de villkor som anges i 19 och 20 §§ under sex månader från det

 

verksamheten påbörjades, under förutsättning all bestämmelserna om     Prop. 1989/90:153 lämplig fördelning av placeringama i 17 § följs.

22        §

1 en värdepappersfond får upp till 5 procent av fondens värde ingå andelar i andra fonder. Om fonderna har samma förvaltare eller direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som den egna fonden, får förvaltaren inle ta ut någon avgift för förvärv, förvaltning eller inlösen av andelarna.

23        §

Tillgångarna enligt 19 § får inle överstiga

1.   för aktier, 5 procent av röstvärdet för samtliga av emittenten utfärda­
de aktier, eller

2.   för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av emitten­
tens uteslående lån om de inte är utfärdade eller garanterade av en stal, en
kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt inter­
nationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, bankinspektionen.

Om ett fondbolag förvaltar fler värdepappersfonder gäller bestämmel­sema i första stycket om röst värdesbegränsning del sammanlagda aktiein­nehavet i fonderna.

24        §

Aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får förvärvas till en värdepappersfond ulan hinder av be­stämmelserna i 19 § första stycket, om förvärvet grundas på fondens tidigare innehav. Om sådani förvärv sker, skall bestämmelserna i 19 § andra stycket tillämpas.

25      §

Ett fondbolag får för en värdepappersfond handla med optioner och ter­minskontrakt eller andra likartade finansiella instrument i syfte att effekti­visera förvaltningen av fondens tillgångar eller för att skydda fondens tillgångar,mot valutakursförluster eller andra risker.

Information om värdepappersfonder

26      §

För varje värdepappersfond skall finnas en aktuell informationsbroschyr om fonden och dess verksamhet. Broschyren skall innefatta fondbestäm­melserna saml de ytteriigare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma fondens verksamhet.

27        §

Fondbolaget skall för vaGe fond som bolaget förvallar lämna

1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång,

2.   en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom
två månader från halvårets utgång.

 

Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information     Prop. 1989/90:153 som behövs för att man skall kunna bedöma varje värdepappersfonds ut­veckling och ställning. De skall tillställas samtliga andelsägare och finnas alt tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet.

28      §

Informationsbroschyren, den senaste årsberättelsen och i förekommande fall den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall, innan försälj­ning av andelar sker, erbjudas och på begäran lämnas eller skickas lill den som avser åttiköpa andelar i en värdepappersfond.

Om fonden i övrigt genom reklam eller dylikt erbjuder allmänheten all köpa andelar i fonden, skall det av erbjudandet framgå'att del finns en informationsbroschyr och var den finns all få tag i.

29      §

Informationsbroschyrer, årsberättelser och halvårsredogörelser skall ges in till bankinspektionen så snart de färdigställts.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

30 §

Andelarna i en värdepappersfond skall vara lika stora och medföra lika

rätt till den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som bestämts i fondbeslämmel­serna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång i veckan beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.

31§

Fondbolaget skall föra eller låta föra ell register översahilliga innehavare av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av automatisk databe­handling gäller bestämmelseraa i datalagen (1973:289) för ett sådant regis-ler.

Fondbolaget.skall till varje enskild fondaridelsägare skriftligen;bekräfta att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skäll framgå vär­depappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet samt var informationsbroschyren, årsberättelser och hal vårsredogörelsér för fon­den finns att få tag i.

32 §

En fondandel skall, på begäran av en andelsägare, omedelbart inlösas om det finns medel tillgängliga i värdepappersfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av fondens egendom, skall försälj­ning ske och:inlösen verkställas så snart som möjligt; Skulle en sådan försäljning väsentligt kunna missgynna övriga: andelsägares intresse, får bolaget efler anmälan lill bankinspektionen avvakta med försäljningen.

 

Under den tid som ell förvaringsinstitut förvaltar en värdepappersfond     Prop. 1989/90:153 enligt 33 § får fondandelar inte säljas eller inlösas.

Upphörande och överlåtelse avfondverksamhet

33        §

Förvaltningen av ett fondbolags värdepappersfonder skall omedelbart las över av respektive fonds förvaringsinstitut om

1. bankinspektionen återkallat fondbolagels tillstånd enligt 43 §,

2.    bolaget enligt lag har trätt i likvidation, eller

3.    bolaget försatts i konkurs.

Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en värdepappers­fond, skall fondförvaltningen också övertas av förvaringsinslilutel vid den tidpunkt då verksamheten upphör.

Efler medgivande av bankinspektionen får ett fondbolag överlåta för­valtningen av en värdepappersfond till ett annal fondbolag.

Elt övertagande enligt andra och tredje stycket får ske tidigast efler tre månader från del all de ändrade förhållandena kungjorts enligt 35 §, om inte bankinspektionen medger alt övertagandet får ske tidigare.

34        §

Ell förvaringsinstitut som övertagit fondförvaltningen från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen till ell annal fondbolag om bankin­spektionen medger del. I annal fall skall värdepappersfonden upplösas genom all fondens tillgångar säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.

35      §

Följande förändringar skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar saml hållas tillgängliga hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen

1. att förvaltningen av en fond skall överlåtas till elt annal fondbolag,

2.    att förvaltningen av en fond skall övertas av förvaringsinstitutet,

3.    alt förvaringsinstitutet har beslutat all överlåta förvaltningen av en fond till ett fondbolag eller att upplösa fonden.

Kungörandet skall, i fall som avses i första stycket 1, ske genom det övertalande fondbolagels försorg och i övriga fall genom förvaringsinstitu­tels försorg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får medge undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl lill del.

36      §

Om en fondandelsägare inte inom fem år efter det all medel som utskiftats enligt 34 § har kunnat kvitteras ut har anmält sitt innehav, har han förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel saml andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut på andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.

10

 

37                                                                               §   Prop. 1989/90:153
Om förvaltningen av en värdepappersfond har övertagils av en ny förval­
tare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare

förvaltare ådragit sig i överensstämmelse med denna lag. Beträffande för­valtningen i övrigt träder den nye förvaltaren i den fömtvarandes ställe. Motsvarande skall gälla vid överlåtelse av fondverksamhet.

Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en värdepappersfond som institutet förvaltar.

38      §

För sin förvaltning i anledning av upphörande eller överlåtelse a v fond verk­samhet har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur den värdepap­persfond som den förvaltar. Ersättningens storiek skall godkännas av bank­inspektionen.

Tillsyn

39      §

Fondbolagen och förvaringsinstituten står under bankinspektionens till­syn. Dessa skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Fondbolagen skall med åriiga avgifter bekosta bankinspektionens verk­samhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

40        §

Bankinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förvaringsinsti­tuten se till att en sund utveckling av verksamheten främjas.

Bankinspektionens tillsyn utövas med ledning av de handlingar som fondbolaget och förvaringsinstitutet skall ge in till inspektionen saml de upplysningar som inhämtas vid undersökningar eller på något annal sätt.

41      §

Bankinspektionen får kalla till sammanträde med ett fondbolags styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggningarna.

42        §

Bankinspektionen skall för vaGe fondbolag förordna en revisor all med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt att få skäligt arvode för sitt arbete av bolaget. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

43        §

Bankinspektionen skall återkalla tillstånd att utöva fondverksamhet om

1.    fondbolaget har förlorat en tredjedel av sitt aktiekapital och bristen inte täcks inom tre månader efter det den blev känd, eller

2.    fondbolaget genom att överträda denna lag eller på annat sätt visat

sig olämpligt att utöva verksamheten.                                                 11

 

Inspektionen får bestämma att ett beslut om återkallelse skall gälla ome-     Prop. 1989/90:153 delbart.

Om det är tillräckligt får inspektionen, i de fall som avses i första stycket 2, i stället för att återkalla tillståndet meddela varning.

44 §

Om någon utövar sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha

tillstånd till det, skall bankinspektionen förelägga honom att upphöra med

verksamheten.

Är det osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspek­tionen förelägga den som bedriver verksamheten all lämna de upplysning­ar som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ell utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ell sådani förelags räkning.

Vite

45 §

Ett föreläggande enligt 44 § får förenas med vite.

Ett beslut om återkallelse enligt 43 § får förenas med förbud vid vite att fortsätta verksamheten.

Överklagande

46      §

Bankinspektionens beslut enligt 41 § och 44 § andra stycket får inle över­klagas.

Andra beslut i särskilda fall som bankinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Skadestånd

47        §

Om en fondandelsägare tillfogats skada genom all fondbolaget överträtt denna lag eller fondbeslämmelsema, skall bolaget ersätta skadan; Motsva­rande gäller om förvaringsinstitutet har orsakal skadan.

12

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:153

Lag om ikraftträdande av lagen (1990:000) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Lagen (1990:000) om värdepappersfonder och denna lag träder i kraft den

I januari 1991.

2§

Genom lagen (1990:000) om värdepappersfonder upphävs aktiefonds-lagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder.

3§

Fondbolag enligt aktiefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder som vid ikraftträdandet av lagen (1990:000) om värde­pappersfonder förvaltar aktiefonder resp. aktiesparfonder, får inom tre månader från ikraftträdandet ansöka om tillstånd att utöva fond verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder.

Fondbolag som har ansökt om tillstånd inom den angivna tiden, får fortsätta verksamheten enligt bestämmelserna i de gamla lagarna intill dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt.

4§

För aktiefonder och aktiesparfonder som skall upphöra med verksamheten

skall bestämmelserna i de gamla lagarna tillämpas.

5§

De fondbolag som har utfärdat fondandelsbevis enligt aktiefondslagen (1974:931) skall senast den 31 december 1992 ha registrerat samtliga innehavare av andelsbevis i värdepappersfonden. Intill dess skall bestäm­melserna i 33 § aktiefondslagen tillämpas på utelöpande andelsbevis.

Den som företer andelsbevis för registrering efler den i första stycket angivna tiden skall för att bli registrerad som andelsägare göra troligt att han varken kände till eller borde ha känt till att registrering skulle ha skett dessförinnan.

En tvist mellan fondbolag och innehavare av andelsbevis om registre­ring enligt andra stycket skall handläggas enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Fondbolaget skall bekosta skiljemannaförfarandet, om inte in­nehavarens talan är uppenbart ogrundad.

6§

Sådan verksamhet som regeringen har gett tillstånd till enligt 3 § aktie­fondslagen (1974:931) får fortsätta intill den 1 januari 1993.

13

 

3 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:153

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande' dels att 20 § skall upphöra att gälla,

oe/i att I O, 18, 19, 21 - 23 samt 27 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

10§ En allemansfond är en fond för sparande i svenska aktier och andra svenska värdepapper.

I fråga om allemansfonder gäller I fråga om allemansfonder gäller
vad som föreskrivs i aktiejbnds- vad som föreskrivs i lagen
lagen (1974:931) och annan Törfatt- (1990:000) om värdepappersfonder
ning i fråga om aktiejond med de och annan författning i fråga om
avvikelser som följer av denna lag värdepappersjonder med de awi-
och lagen (1983:891) om skattelätt- kelser som följer av denna lag och
nåder Jör allemanssparande.  lagen (1988:847) om skattelättna-

der Jör allemanssparande och ung­domsbosparande.

13a§

En styrelseledamot som har ut­setts av Jondandelsägar.'iiämman Jår inte äga aktier i fondbolaget eller vara anställd hos detta eller hos förvaringsinslilutel. Han får inte heller vara styrelseledamot i något annat fondbolag eller förvaringsin-slilut.

18 r
Fondbestämmelserna för en alle- Fondbestämmelserna för en alle­
mansfond skall ange att               mansfond skall ange att

1.   fonden är en allemansfond för 1. fonden är en allemansfond för
vilken denna lag gäller,                  vilken denna lag gäller,

2.   fondbolaget skall fora register över innehav av fondandelar och inte skall utfärda Jbndandelsbevis,

3.    utdelning till fondandelsägar- 2. utdelning lill fondandelsägar­na inte skall ske,  na inte skall ske,

4.   inlösen av fondandel skall ske 3. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i akliejöndslagen         i denna lag och i lagen (1990:000) (1974:931). om värdepappersfonder.

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondan-delsägarstämma.

' Lagen omtrvckt 1986:522.

-Senaste lydelsen 1987: 1315.                                                                             14

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:153

Fondbestämmelserna får ange att belopp motsvarande sammanlagt högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast föregåen­de kalenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst trossam­fund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är en svenskjuridisk person och inte härtill syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse.

19§

I en förelagsanknuten allemans­fond får kapilaltillskott göras en­dast av den som är anställd i ett visst bolag eller inom en viss kon­cern. För en sådan fond gäller i till­lämpliga delar 10—I8§§, om inte annat följerav 20 — 23 §§.

1 en förelagsanknuten allemans­fond får kapitaltillskott göras en­dast av den som är anställd i etl visst bolag eller inom en viss kon­cern. För en sådan fond gäller i till­lämpliga delar 10—18§§, om inte annat följerav 21 — 23 §§.

2I§

Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter. Av dessa väljs flertalet och bland dem ordföranden av fondandelsägarstämman. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja supplean­ter.

Om ett fondbolag förvaltar flera företagsanknutna fonder, skall för vaGe sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av andelsägarstämman i fonden.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefbndslagen (1974:931) får till styrelseledamö­ter i ett fondbolag, som förvaltar en förelagsanknuten allemansfond för anställda hos ett bankaktiebolag, utses anställda i bankbolaget.

Utan hinder av 13 a§ Jörsta me­ningen får lill styrelseledamöter i ett fondbolag, som förvaltar en förelagsanknuten allemansfond för anställda hos ett kreditinslilul, ut­ses anställda i institutet.

22 § Minst Gugofem procent av en förelagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern — i vars dotterbo­lag de är anställda.

Den i 22 jj aktiefbndslagen (1974:931) föreskrivna begräns­ningen i fråga om en akliejbnds in­nehav av aktier i .samma bolag gäl­ler ej för en förelagsanknuten alle­mansfond.

Den i 23 §' forsla stycket lagen (1990:000) om värdepappersfonder föreskrivna begränsningen i fråga om en värdepappersfonds innehav av värdepapper utfärdade av .samme emittent gäller ej för en företags-anknuten allemansfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilkel företag den är anknuten till.

23 §

Bestämmelsen i 4 § andra stycket akliejöndslagen (1974:931) gäller inle fondbolag .som förvaltar en före-

 

Nuvarande lydelse

tagsanknuten allemansjond.

Bankinspektionen får efter ansö­kan medge alt bolaget inte avger kvartalsredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket aklie­jöndslagen.

Föreslagen lydelse

Bankinspektionen får efter ansö­kan medge att bolaget inte avger halvårsredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avslå från alt för fondbolaget förordna revisor som avses i 42 § lagen (1990:000)

om värdepappersfonder.

Prop. 1989/90:153

27 §

En sparare som på ell allemans­sparkonto eller i en allemansfond har en insatt behållning på minst 5000 kronor har rätt att av den bank som för allemanssparkonlol eller som är forvaringsbank för alle­mansfonden låna ett belopp mot­svarande tre gånger den insatta be­hållningen. Om bosparlånet inle avser förvärv av bostad är lånerät­ten begränsad till högst 21000 kro­nor.

En sparare som på etl allemans­sparkonto eller i en allemansfond har en insatt behållning på minst 5000 kronor har rätt att av den bank som för allemanssparkonlol eller som är förvaringsinstitut för allemansfonden låna ell belopp moisvarande tre gånger den insalta behållningen. Om bospariånel inle avser förvärv av bostad är låne-rällen begränsad lill högst 21000 kronor.

 

Om lånerält enligt första stycket ulnyUjas skall hela behållningen på allemanssparkonlol tas ut eller om sparandet skett i allemansfond samtliga spararens andelar i fonden lösas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

16

 

4 Förslag till                                                .   Prop. 1989/90:153

Lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning

dels att 12 § skall upphöra att gälla,

dels att I och 3 §§ saml lagens mbrik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Lag (1989:1079) om livförsäk-        Lag (1989:1079)  om livförsäk­ringar med aktiefondsanknytning        ringar med anknytning till värde­pappersfonder

1§

Denna lag gäller livförsäkringar Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkringsav- där premiema enligt försäkringsav­
talet skall placeras i en eller flera talet skall placeras i en eller flera
aktiefonder som är avsedda för till- värdepappersfonder som är avsedda
skott genom försäkringspremier för tillskott genom försäkringspre-
(försäkringspremiefonder).   mier (försäkringspremiefonder).

3§ Om inte något annal föreskrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar

1.    för försäkringsbolaget bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713) och

2.   för försäkringspremiefonder 2. för försäkringspremiefonder bestämmelserna i aktiefondslagen bestämmelsema i lagen (1990:000) (1974:931). om värdepappersfonder.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

17 2   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 153

5 Förslag till

Lagom ändringi lagen(1936:81)om skuldebrev

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1936:81) om skuldebrev skall ha följ­ande lydelse.

Prop. 1989/90:153

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §'

Aro utdelningskuponger utfärdade till aktiebrev eller fondandelsbevis enligt aktiefondslagen (1974:931), tillkomme kuponghavare att, mot kupongens överlämnande, uppbära utdelningen, ändå alt han ej är ak­tieägare eller Jöndandelsägare. Så snart beslut om utdelning fattats, skall, under förutsättning att aktie­rättens ellerJbndandeLsrättens giltig­het, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stad­gat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband med ak­tiebrevet eller Jbndandelsbeviset skall anses allenast såsom tillbehör till detta. Vad i bolagsordningen Tor aktiebolag eller Jbndbesiämmef serna Jor aktiefond må vara stadgal angående kuponger lände kupong-havaren till efterrättelse. Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet eller fondandelsbe-vlsel, överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen beslutits, gällc ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat.

Äro utdelningskuponger utfärdade till akliebrev, tillkomme kupongha­vare att, mot kupongens överläm­nande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare. Så snart be­slut om utdelning fatlats, skall, un­der förutsättning av aktierättens gil­tighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev lill innehavaren är stad­gat; dock att kupong som finnes hava förvärv als i samband med ak­tiebrevet skall anses allenast såsom tillbehör till detta. Vad i bolagsord­ningen må vara stadgat angående kuponger lände kuponghavaren till efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet, överlåtits till ku­ponghavaren innan utdelningen be­slutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'  Senaste Ivdelse 1974:933.

 

6 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:153

 

Nuvarande lydelse

3 kap.

Ingår aktie i aktiefond enligt aklie­jöndslagen (1974:931), skall i aklie­brev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fond­bolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.

Föreslagen lydelse

16§

Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:000) om värde­pappersjonder, skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsä­garna införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens be­teckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991

 

7 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:153

Lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 och 9 §§ lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m. skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse                Föreslagen lydelse

Utlänningsförbehåll utgör inte hin-   Utlänningsförbehåll utgör inte hin­
der för förvärv av aktier till en ak-   der för förvärv av aktier till en vär-
liejönd enligt akliejöndslagen   depappersjond enligt lagen
(1974:931) eller av andelar i en så- (1990:000) otn värdepappersjonder
dan fond.                            eller av andelar i en sådan fond.

9§ Förvärvstillstånd behövs inte för förvärv

1.       genom bodelning, arv eller testamente,

2.  genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

3.  av aktier till en aktiefond enligt 3. av aktier till en värdepappersjönd akliejöndslagen (1974:931) eller av enligt lagen (1990:000) om värde-andelar i en sådan fond,  pappersjonder eller av andelar i en

sådan fond,

4.  av aktier som vid nyemission eller fondemission förvärvas med företrä­desrätt i förhållande till det antal aktier förvärvaren tidigare äger,

5.  av aktier som förvärvaren har rätt att lösa på grund av förbehåll enligt 3 kap. 3 § aktiebolagslagen, om förvärvaren har fått tillstånd att utan hinder av 7 § förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

20

 

8 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:153

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 kap. 16 §

 

Ingår aktier i en aktiejond enligt ak­liejöndslagen (1974:931), skall i stäl­let för fondandelsägarna del fond­bolag som förvaltar fonden saml fondens beteckning föras in i aktie­breven och i aktieboken.

Ingår aktier i en värdepappersjönd enligt lagen (1990:000) om värde­pappersjonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbolag som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i akliebreven och i aktieboken.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

21

 

9 Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 17 § bankakliebolagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:153

 

Nuvarande lydelse

3 kap

Ingår aktier i en aktiefond enligt ak-tiefond.slagen (1974:931), skall i stäl­let för fondandelsägarna det fond­bolag som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aklie­breven och i aktieboken.

Föreslagen lydelse

.17§

Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:000) om värde­pappersfonder, skall i stället för fon­dandelsägarna det fondbolag som förvaltar fonden samt fondens be­teckning föras in i akliebreven och i aktieboken.

 

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

22

 

Finansdepartementet                              Prop. 1989/90:153

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans­son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om värdepappersfonder 1 Inledning

Aktiefonder regleras i dag i aktiefondslagen (1974:931). En aktiefond kan kort beskrivas som en gemensamt ägd fond som bildals genom kapitaltill­skott från allmänheten. Fonden består huvudsakligen av omsätlningsbara värdepapper och andra finansiella instrument. Fonden som inle är en självständig juridisk person administreras av ett svenskt aktiebolag (fond­bolag). Fondens tillgångar förvaras av ell bankinslitut (förvaringsbank). Förutom i lagen bestäms aktiefondens verksamhet i de fondbeslämmelser som upprättas för varje fond och som skall godkännas av bankinspektio­nen. Fondbolaget måste ha bankinspektionens tillstånd för att bedriva akliefondverksamhel.

Fondens syfte är att erbjuda allmänheten en sparform på riskkapital­marknaden eller obligations- och penningmarknaden ulan all den enskilde spararen behöver besitta särskild sakkunskap om de olika marknaderna. Detla syfte uppnås genom alt lagstiftaren ställer krav på att fonden skall ha en kvalificerad förvaltare som står under bankinspektionens tillsyn. Fon­dens verksamhet skall i grunden bygga på riskspridning så att spararnas medel inle onödigtvis äventyras. Elt ytterligare krav är att fondandelarna skall vara likvida dvs. de skall när som helst kunna lösas in mot kontanter.

Nu gäUande aktiefondslag tillkom år 1974. Sedan dess har kapitalmark­naden genomgått en omfattande förändring. Samtidigt har valularegle-ringen i del närmaste helt slopats. Den pågående process som avses utmyn­na i Sveriges anpassning till den europeiska gemenskapen ställer vidare krav på ändringar i den svenska aktiefondslagen. Inom EG finns antagna direktiv som behandlar kollekliva investeringsfonder (s. k. UCITS). Direk­tiven är i kraft inom lio av EG-länderna sedan den I oktober 1989. Portugal och Grekland har fått anstånd med tillämpningen till år 1992. Dessa pågående förändringar gör att nuvarande aktiefondslag blivit delvis föråldrad och omodern.

Inom finansdepartementels finansmarknadsavdelning har därför upp­
rättals promemorian (Ds 1989:71) En ny aktiefondslag. Promemorian har    23

 

remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en samman-     Prop. 1989/90:153 ställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detla ärende söm bilaga 1.

Regeringen beslutade den 26 april 1990 all inhämta lagrådets yttrande över ett inom finansdepartementet upprättat förslag lill lag om värdepap­persfonder jämte promulgationslag och förslag lill ändringar i lagen (1983:890) om allemanssparande och lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktieföndsanknytning. Lagförslagen och lagrådels yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 och 3. Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit ändringar i 24 och 45 §§ lagen om värdepappersfonder. Som kom­mer alt framgå av del följande (s. 67 och s. 75) anserjag alt lagrådets förslag lill ändringar bör godtas. Även i övrigt bör vissa redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen och i specialmoriveringen till 7 och 22 §§ lagen om värdepappersfonder.

Efter lagrådsföredragningen har uppmärksammats att skattereformen (prop. 1989/90:110) föranleder vissa justeringar i 2 och 3 §§ föriaget till lag om värdepappersfonder. De justeringar som behövs är främst av redaktio­nell karaktär varför någon fömyad lagrådsföredragning av de föreslagna ändringama inte erfordras enligt min mening.

Den föreslagna lagen om värdepappersfonder kräver ändringar i ytterii­gare ett antal lagar. Ändringarna har endast karaktären av följdändringar.

2 Bakgrund

2.1 Aktiefonder

Före tillkomsten av 1974 års akliefondslag saknade Sverige särskilda lag­regler för kollektiva investeringar i värdepapper. Sådan verksamhet be­drevs då främst i investmentbolag, dvs. bolag med uppgift att genom ell välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägama riskfördelning och vars aktier ägs av ett stort antal fysiska personer. Hämtöver förekom en typ av investmentföretag som förvaltade en värdepappersportfölj eller aktiefond, vilken var i princip helt frislående från företagels egen förmö­genhet. Sådana aktiefondsföretag sålde andelar i fonden och köpama fick därigenom en moisvarande andel i fondens dagsaktuella värde. Rättsför­hållandet mellan företaget och andelsägarna reglerades genom avtal.

Regeringen uppdrog år 1963 ål den s. k. akliefondsulredningen all göra
en utredning rörande bl.a. vissa former av handel med värdepapper.
Utredningen avlämnade år 1969 betänkandet (SOU 1969:16) Lagstiftning
om värdepappersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper. Frå­
gan om en lagreglering av värdepappersfonder logs härefter upp i proposi­
tionen med förslag till aktiefondslag, m.m. (prop. 1974:128). Vid denna
lid fanns sådan lagstiftning i flertalet länder i vilka akliefondsverksamhet
utövades. Inom Europarådet och OECD hade också anlagils rekommen­
dationer med riktlinjer rörande aktiefondsverksamhet. Dessa rekommen­
dationer hade tillkommit främst i syfte att ge investerama ell visst gmnd-
skydd. Aktiefondsulredningens förslag byggde i väsentliga delar på de
inom Europarådet och OECD utarbetade rekommendationerna.                  24

 

I 1974 års proposition föreslogs en lagreglering av akliefondsföretagen.     Prop. 1989/90:153 Investmentbolagen, vars verksamhet är underkastade aktiebolagslagens regler och i vilka investerama (dvs. aktieägarna) utövar sitt inflytande på bolagsstämman, ansågs däremot inle vara i behov av någon särskild regle­ring eller tillsyn.

Som moliv för alt införa en lagstiftning för aktiefondsföretagen anfördes dels att fonderna representerade betydande tillgångar, dels att aktiefonds-verksamheten huvudsakligen berörde ell stort antal småsparare vars in­tressen på olika sätt behövde tillgodoses. Lagstiftningen ansågs böra inne­hålla regler om bl. a. förvaltningen och förvaringen av fondtillgångarna, insyn för sparama i verksamheten, försäljningen av fondandelar och of­fentlig tillsyn.

Frågan om en reglering av utländska akliefondsförelags möjligheter all utöva verksamhet i Sverige togs inle upp i förslaget lill aktiefondslag. Utövandet av akliefondsverksamhet i Sverige förbehölls aktiefondsförelag bildade enligt svensk lag. Flera remissinstanser hade med tanke på möjlig­heten av en framtida liberaliserad kapitalmarknad betonat vikten av all också utländska aktiefonders verksamhet inriktad på Sverige blev föremål för lagstiftning. I propositionen konstaterades all frågan om de utländska fondernas verksamhet i Sverige kunde behandlas frislående från den före­slagna lagstiftningen och att utredning i frågan saknades. Saken släUdes i och med detta på framliden.

Som framgått var ett av de viktigaste skälen för tillkomsten av aktie­fondslagen behovet av skydd för dem som investerar medel i aktiefonder. En grundförutsättning vid reglernas utformning var all undanta investe­rarna från personligt ansvar för skulder som uppkommer i aktiefondsverk­samheten. Frågan om fondens och fondföretagets konstmktion var därvid av central betydelse.

En aktiefond föreslogs vara frislående från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa utan att därvid bli ett självständigt rättssubjekt Guri-disk person). Härigenom kunde kraven på ett tillfredsställande skydd för investerarna och en nödvändig överblick över fondtillgångarna tillgodo­ses. Däremot skulle fonden i skattesammanhang utgöra etl självständigt skattesubjekt.

Vad gäller fondens ställning i förhållande till andelsägarna konstatera­des att de investerare som placerat medel i en fond i regel torde anse sig som ägare av fondens tillgångar. Med hänsyn till att inga andra än andels­ägarna tillskjulit kapital till fonden, var del också naturligt alt betrakta fonden och däri ingående värdepapper som en förmögenhetsmassa som ägdes av investerarna gemensamt.

Man utgick från att betydande ekonomiska värden skulle finnas i fon­derna och att elt stort antal investerare skulle delta. Delta ansågs motivera att särskilda krav ställdes på fondförvaltningen. De största garantierna för att förvaltningen skulle arrangeras på etl betryggande sätt ansågs erhållas om den utövades av ett aktiebolag (fondbolag). För att skapa ekonomisk trygghet i verksamheten uppställdes krav på ett visst minsta aktiekapital i fondbolaget.

En annan viktig fråga gällde förvaringen av fondegendomen. För att       25

garantera att de investerade medlen förvarades åtskilda från fondbolagels

 

tillgångar och all den förvallade fondegendomen kunde bli föremål för     Prop. 1989/90:153 tillsyn, föreslogs att tillgångarna skulle förvaras av en bank (förvarings­bank).

2.2   Aktiesparfonder

För att stimulera hushållen lill regelbundet och långsikiigi sparande inför­des år 1979 en ny form av sparande, s.k. skatlesparande, som var förenat med vissa skalleförmåner. Som altemativ. lill skattesparandet erbjöds etl sparande i specieUa aktiefonder, s.k. aktiesparfonder. Ett speciellt syfte med fondalternalivet var att tillföra del svenska näringslivet ytteriigare riskkapital.

I propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande, lade rege­ringen således fram ett förslag lill lag om aktiesparfonder. Aktiesparfon­derna skulle ha en organisatorisk uppbyggnad och verksamhetsinriktning som nära anslöt till aktiefonderna och därför i huvudsak regleras av aktiefondslagen. Förutom vissa speciella skatteregler gjordes avvikelser bl.a. i fråga om placeringarna, som i princip begränsades till aktier i svenska bolag, och i fråga om sammansättningen av styrelsen för fondbola­get.

Reglerna för aktiesparfonder infördes i en särskild lag, nämligen lagen (1978:428) om aktiesparfonder. I de delar aktiesparfonderna inle är sär-reglerade hänvisar denna lag lill akliefondslagens bestämmelser.

Vid ingången av år 1981 öppnades möjlighet för anställda i etl företag eller inom en koncern all spara i s.k. förelagsanknulna aktiesparfonder. . Dessa fonder måste placera en stor andel av fondtillgångarna, minst 25 %, i aktier eller vissa andra värdepapper utlardade av det egna företagel.

Möjligheten att investera i aktiesparfonder upphörde i samband med att allemansfonderna introducerades.

2.3   Allemansfonder

I böGan av 1983 tillsattes en expertgmpp för att utreda vissa frågor rörande stimulanser av hushållens sparande. Till bakgmnden hör all skal-tesparsystemet hade utsatts för kritik vad gäller bl.a. omfattningen av skattelättnaderna, de fördelningspolitiska effektema, andelsägarnas infly­tande i aktiesparfonderna samt fondemas placeringsregler. Expertgmppen avlämnade belänkandet (Ds Fi 1983:15) Allemanssparandet - Elt nytt sparsystem för hushållen. I detta föreslogs all riskkapitalsparandet skulle ske i särskilda kapilalsparfonder — numera kallade allemansfonder. I likhet med aktiesparfonderna skulle, de nya fondernas organisatoriska uppbyggnad och verksamhetsinriktning väsentligen baseras på aktiefonds­lagens regler.

Regeringen lade i prop. 1983/84:30 om allemanssparandet fram ell
förslag lill lag om allemanssparande. I propositionen pekades på två vikti­
ga skäl för all helt nya fonder borde skapas. Dels skulle del stöta på svåra
tekniska problem att låta sparandel kanaliseras lill exempelvis aktiespar­
fonder. Dels fanns en strävan all motverka en ökad makt- och ägarkon­
centration i näringslivet bl. a. genom alt öka antalet fonder och begränsa   26

 

deras storiek. Det framhölls även att en etablering av ett stort antal Prop. 1989/90:153 allemansfonder i decentraliserade former skulle kunna bidra till att i viss mån minska maktkoncentrationen. Vissa begränsningsregler borde därför eftersträvas. De enskilda fonderna fick inte bli för stora. Antalet andels­ägare i en allemansfond begränsades i enlighet härmed till 75000. Även för varje enskild persons sparande sattes en maximigräns.

Regeringen ville åstadkomma ett större inflytande för andelsägarna i allemansfonderna än vad som var fallet i aktiesparfonderna. 1 fråga om sammansättningen av fondbolagets styrelse gjordes därför den förändring­en att majoriteten av styrelsen skall utses av en årligen hållen andelsägar-stämma. Vidare föreskrevs i enlighet med vad som ursprungligen föreslogs gälla för aktiesparfonderna, att endast de av delägarna utsedda represen­tanterna äger rätt att delta i beslut om utövande av rösträtt för fondernas aktieinnehav.

Jämfört med aktiesparfonderna gavs allemansfonderna ell något utökat placeringsutrymme i och med att de fick rätt att placera även i värdepap­per utfärdade av staten. Del sammanlagda värdet av statspapperen får dock inle överstiga 25 % av fondförmögenheten.

Sedan lagen (1983:890) om allemanssparande infördes har gränsen för högsta tillåtna antal andelsägare i en allemansfond höjts, först år 1986 till 100000 och sedan år 1989 till 150000. Även maximigränsen för sparandet har höjts. Genom propositionen om ändringar i lagen (1983:890) om allemanssparande (prop. 1989/90:31) har maximigränsen för sparandet höjts till lOOOOO kr. Genom samma proposition har allemansfonderna också fått rätt att placera i obligationer utgivna av hypoteksinslilul och kreditaktiebolag.

2.4 Företagsanknutna allemansfonder

Förelagsanknutna allemansfonder bildas genom kapilaltillskott endast från anställda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern. Dessa fonder regleras genom vissa specialbestämmelser i lagen om allemansspa­rande. Möjligheten att bilda företagsanknutna fonder infördes, som tidiga­re nämnts, vid årsskiftet 1980/81 genom ändringar i lagen om aktiespar­fonder. Möjligheten att spara i aktiesparfonder upphörde som tidigare nämnts i samband med alt allemanssparandet infördes 1984:

Skälet till att de förelagsanknulna fonderna särregleras är att reglerna om riskspridning hindrade att sparandet helt eller huvudsakligen sker i det förelag där den sparande är anställd. Minsl 25% av de företagsanknutna fondernas tillgångar skall placeras i del bolag i vilket de som tillskjuter kapital lill fonden är anställda eller — om bolaget, ingår som moderbolag i en koncern — i vars dotterbolag de är anställda. Vissa speciella regler gäller beträffande de fondbolag som förvallar företagsanknutna fonder.

2.5 Den svenska aktiefondsmarknaden

Närmare 300 värdepappersfonder är verksamma i dag och står under

bankinspektionens tillsyn. Av dessa är två tredjedelar vanliga aktiefonder.  27

 

Bland dessa finns etl stort antal fonder med olika benämning såsom Prop. 1989/90:153 penningmarknadsfond, obligationsfond, räntefond och avkastningsfond. Kännetecknande för sådana fonder är all de placerar sina tillgångar på penning- och obligationsmarknaden. På penningmarknaden handlas med räntebärande värdepapper med kort löptid, vanligen högst ell år. Obliga­tionsmarknaden består av värdepapper med löptid på upp till lio år. Dessa löper som regel med fast ränta som utbetalas en eller två gånger per år. Ell stadigt ökande antal aktiefonder placerar sina tillgångar i utländska aktier och närliggande instrument. Sådana fonder brukar kallas utlandsfonder.

Av de tillsynsbundna fondema utgör 70 allemansfonder. Härav är 40 öppna för allmänheten.

Det finns sammanlagt 60 aktiesparfonder. Av dem är 37 företagsanknut­na.

En närmare redovisning av fondernas placeringsinriklningar bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4.

3 Allmänna utgångspunkter för en modernisering

3.1 En avreglerad kapitalmarknad och en slopad valutareglering

Sedan början av 1980-lalet har det i Sverige skett en snabb utveckling av de finansiella marknaderna med starka inslag av liberalisering och interna­tionalisering. På många områden har visserligen utvecklingen startat tidi­gare och gått längre i en del andra länder men Sverige har snabbt tagit lill sig och introducerat finansiella innovationer. Rader av nya värdepapper har skapats, bl.a. för att ersätta företagens traditionella bankupplåning och som ett led i utvecklingen av statsskuld- och kredilpolitiken. Här kan nämnas bankcertifikat, företagscertifikat, statsskuldväxlar och riksobliga­tioner. En annan mycket uppmärksammad företeelse gäller införandel av s. k. derivatinstrument, dvs. optioner och terminer av olika slag.

Utvecklingen har kanske varit mest genomgripande när det gällt avregle­ringen av kredilmarknaden. Likviditetskvoterna och ränteregleringen togs bort för några år sedan. Emissionskontrollen har mjukals upp. Utlånings-regleringen slopades i slutet av 1985 och året därpå avvecklades place­ringsplikten.

Det har också vuxit fram nya typer av finansiella institut och de traditio­nella gränserna mellan olika slag av institut har suddats ut. Sannolikt står vi här bara i början av en långtgående process. Denna utveckling kan delvis vara problematisk men den inrymmer också viktiga inslag av ökad konkurrens och effektivitet.

Även valutaregleringen har i det närmaste totalt avvecklats. Hittills har
kravet att finansiera direklinvesleringar i utlandet med utländsk upplå­
ning slopats. Fastighetsinvesleringar i ullandel har släppts fria liksom
möjligheten att förvärva utländska aktier. Vid halvårsskiftet 1989 upphäv­
de riksbanken så gott som samtliga då kvarvarande valutarestriktioner.
Beslutet innebär bl. a. att både företag och privatpersoner i Sverige fritt får     28

 

— investera i utländska obligationer,                                  Prop. 1989/90:153

— investera i fastigheter i utlandet,

— uppta lån i utlandet och ge lån till utlandet, oavsett ändamål och löptid, även i svenska kronor,

— återbetala utlandslån i förtid,

— bedriva leasing och annan finansiell verksamhet i utlandet,

— köpa utländsk valuta i valutabank, även för placering på räntebärande valutakonto,

— göra termins- och optionsaffärer i utländsk valuta inom landet,

— överföra kapital till utlandet vid emigration,

 

—ut- och införa alla slag av betalningsmedel och värdepapper. Av valutaregleringen kvarstår nu bl. a. att

—betalningar till och från utlandet skall göras genom valutabank,

 

— värdepapperstransaktioner med utlandet skall göras genom valutabank som är fondkommissionär eller någon annan av riksbanken godkänd fond­kommissionär,

— utländska värdepapper skall förvaras i depå hos valutabank eller god­känd fondkommissionär.

Dessa kvarvarande restriktioner syftar till att möjliggöra för riksbanken all upprätthålla en god betalningsbalansstatislik och till att bibehålla en tillfredsställande skattekontroll.

I propositionen om betalningar lill och från ullandel (prop. 1989/90:135) som nyligen lämnats till riksdagen föreslås ovan nämnda kvarvarande restriktioner reglerade i en särskild lag.

Denna utveckling ställer ökade krav på institutionella placerare. För att kunna konkurrera på likvärdiga villkor krävs att de placeringsbestämmel­ser som placerarna har all följa är så lika som möjligt. Sveriges Värdepap­persfonders Förening (numera Fondbolagens Förening) har också i en skrivelse till regeringen pekat på att aktiefondslagstiftningen inte tar hän­syn till den utveckling som skett på marknaden.

3.2 Den internationella utvecklingen

EG har beslutat att till utgången av år 1992 avskaffa återstående hinder för handel mellan medlemsländerna och att skapa en inre marknad med fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Planen för genomfö­randet av den fördjupade integrationen finns i EG-kommissionens s.k. vitbok.

När det gäller värdepappersmarknadssektorn strävar EG efter att skapa en gemensam värdepappersmarknad där transaktioner skall kunna ske fritt över gränsema. En sådan marknad kräver samordnade regler när det gäller t.ex. förutsättningarna för att etl värdepapper skall få tillträde till marknaden, skyddet för investerarna och information.

EG:s ministerråd antog i december 1985 etl direktiv (85/611/EEC) om
samordning av regler tillämpliga på företag för kollektiva investeringar i
överiåtbara värdepapper. De grundläggande målsättningarna med direkti­
vet är att                                                                                      29

 

— skapa mer likvärdiga konkurrensvillkor för verksamheter inriktade på     Prop. 1989/90:153 kollektiva investeringar i värdepapper,

— ge deltagarna i sådana investeringsverksamheter ell mer effektivt och enhetligt skydd,

—    främja gränsöverskridande handel med andelar i verksamheterna.
Direktivet innebär att en fond som är auktoriserad i ell medlemsland får

driva verksamhet i andra medlemsländer utan ytterligare tillstånd. Det innehåller minimiregler i fråga om auktorisation, tillsyn, företagsorganisa­tion och rörelsen för den koUektiva investeringsverksamheten.

Tio av EG:s tolv medlemsländer skall per den I oktober 1989 ha anpassat resp. nationell lagstiftning till direktivreglerna. Två länder — Grekland och Portugal — har fått frislen för implemenlering utsträckt lill den I april 1992.

1 ett tilläggsdirektiv (88/220/EEC), antaget i mars 1988, har huvuddirek-rivets placeringsbestämmelser kompletterats. För anpassning av de natio­nella reglema till tilläggsdirektivet gäller samma tidsfrister som beträffan­de huvuddireklivet.

En sammanfattning av direktiven på svenska språket, och de fullständi­ga direklivtexlerna på engelska språket bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 5 och 6.

3.3 Skattereglerna enligt den föreslagna skattereformen

Den kommande skallereformen har lill syfte all bl.a. så långt det är möjligt skapa neutralitet mellan dels direkt och indirekt ägande av värde­papper, dels mellan ägande i aktiefonder och ägande i investmentbolag.

Enligt propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/90:110) föreslås följande beskattning för aktiefonder och an­delsägare.

För en aktiefond (och också en aktiesparfond) är mottagna utdelningar och ränteintäkter skattepliktiga. Rätt till avdrag medges för lämnad utdel­ning, förvaltningskostnader och utgiftsränlor. Förvaltningskostnaderna föreslås vara avdragsgilla i sin helhet, dvs. också till den del kostnaderna hänför sig lill omplaceringar i aktieportföljen. Realisationsvinster som uppkommer i en aktiefond föreslås vara skattefria. För realisationsförlus­ter medges följaktligen inte heller något avdrag. För att skapa neutralitet mot direkt ägande föreslås alt aktiefonder skall beskattas för en schablon­intäkt på 1,5% av aktievärdet. Underiaget för denna inläkl föreslås utgö­ras av marknadsvärdet vid årets ingång på aktier och med aktier jämställ­da värdepapper som enligt propositionen anges i 27 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskall.

Allemansfonderna föreslås — med avvikelse från vad som angavs i lagrådsremissen som föregick prop. 1989/90:110 - bli beskattade på samma sätt som andra aktiefonder.

För den enskilde andelsägaren innebär skatteförslaget all ränteintäkter
liksom andra inkomster hänförliga till det nya inkomstslaget kapital, t. ex.
erhållen utdelning och realisationsvinst vid andelsförsäljning, skall göras     30

 

lill föremål för proportionell beskattning och alt skallesatsen skall vara 30%.

För realisationsvinst som uppkommer vid försäljning av andelar i alle­mansfonder föreslås att två tredjedelar av vinsten skall las upp lill beskatt­ning. Detta motsvarar en skallesals på 20%.

När det gäller avdragsrätt för reaförluster på andelar i aktiefonder före­slås att bara andelar i fonder som innehåller mer än tre Qärdedelar aktier skall ha rätt att utnytGa de förmånliga regler som föreslås gälla för mark­nadsnoterade aktier. Sådana förluster föreslås nämligen vara fullt kvitt­ningsbara mol reavinster på marknadsnoterade aktier m.m. Avdragsräl­len för reaförluster på andelar i andra fonder föreslås begränsad till 70 %.

Andelar i allemansfonder föreslås dessutom komma i åtnjutande av de förmånligare avdragsregleraa- itied del undantaget att endast två tredjede­lar av en förlust skall beaktas. För den som inle har några vinster på marknadsnoterade aktier m.m. att kvitta emot får således endast 46,7% (2/3 X 70%) av en förlust dras av. En annan nyhet i del föreslagna skallesystemet är dock all realisationsförluster får dras av, genom en skattereduktion, från skatten på inkomst av Gänst och näringsverksamhet. Genom skallereduktionen blir etl sådant avdrag värt 14% av förlusten. (2/3 X 70% X 30%).

Prop.1989/90:153

4 Allmän motivering

4.1 En ny lag om värdepappersfonder

Mitt förslag; I en ny, moderniserad lagom värdepappersfonder bibe­hålls det grundläggande skyddet för spararna. En utgångspunkt vid utformningen av de nya fondreglerna är att de skall uppfyUa minimi­kraven i EG: s direktiv för kollektiva investeringar i värdepappersfon­der. Lagens rubrik skall vara lag om värdepappersfonder.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erin­ran att lagen moderniseras och anpassas till de krav som inom EG ställs för verksamheten med värdepappersfonder. Endast Sveriges Aktiesparares Riksförbund avstyrker förslaget i dess helhet. Flera remissinstanser påtalar att EG-anpassningen ger snävare placeringsramar för fonderna än den nuvarande akliefondslagen. De flesta anser att lagens rubrik bör ändras.

Skälen för mitt förslag: När aktiefondslagen lades fram 1974 var det huvudsakliga syftet med lagen att ge dem som investerar medel i en aktiefond etl bättre rättsskydd och att tillförsäkra dem en sakkunnig för­valtning av medlen och en riskspridning genom ett välfördelat värdepap­persinnehav.

Dessa gmndläggande skyddsinlressen skall även i en moderniserad lag­stiftning ha en framskjuten plats. Med den ökade kunskap om akliemark-

31

 

nåden och dess funktionssätt, inte minsl genom tillskapandet av allemans- Prop. 1989/90:153 fonderna och det ökande intresse för att spara i dessa former, bör del dock finnas utrymme för vissa lättnader i lagstiftningen i flera hänseenden. En förskjutning från en lagreglering till fondbestämmelser bör således ske. Del bör därvid framstå som centralt all den enskilde placeraren genom all la del av fondbeslämmelsema skall ha möjlighet att bedöma den risk som fonden är beredd att ta. Det kommer därför att ställas ett större krav på fondbeslämmelsernas utformning och tillgänglighet.

Anpassningen till EG-direktiven

Handeln med finansiella Gänster internationaliseras alltmer. Detla ställer ökade krav på samordning länderna emellan av de lagar och andra före­skrifter som reglerar denna handel. Vad gäller Sveriges deltagande i en sådan harmonisering har riksdagen år 1988 — på gmndval av regeringens proposition Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66, UU24, rskr. 245) - angeu vissa riktlinjer som skaU ligga liU grund för ett brett västeuropeiskt samarbete. Bl. a. skall Sverige medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att skapa ökad rörlighet för varor, Gänster, personer och kapital i Västeuropa. Del framhålls att Sverige har etl starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i del västeuropeiska samarbetet rörande finansiella Gänster. Dessa tankegångar bekräftas i 1989 års betän­kande av utrikesutskottet om Sverige och den västeuropeiska integra­tionen (1988/89: UU 19). I betänkandet, som godkänts av riksdagen, utta­las också att Sveriges dellagande i det nu pågående integralionsarbetet syftar till att Sverige skall hålla jämna steg med den process som pågår i EG. Målet anges vara att Sverige så långt det är möjligt skall få del av de fördelar som den inre marknaden kommer att leda till för EG:s medlems­länder, samtidigt som Sverige givetvis måste vara berett att ta på sig vissa förpliktelser.

Sedan våren 1989 har EFTA-länderna fört diskussioner med EG om all skapa en europeisk ekonomisk sfär (European Economic Space — EES). Man har därvid, inför de förhandlingar som fömtses komma igång inom kort, enats bl. a. om att EG: s regelsystem (relevant acquis communautaire) skall ligga till gmnd för samarbetet.

Flertalet EG-länder skulle fr.o.m. den 1 oktober 1989 ha infört vissa gemensamma minimiregler i fråga om verksamheter inriktade på kollek­tiva investeringar i värdepapper. Dessa regler finns upptagna i ett direktiv från år 1985 (85/61 l/EEC) om samordning av regler tillämpliga på förelag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och ett tillägg till detta år 1988 (88/220/EEC).

Flera av direktiven inom det finansiella tjänsteområdet — liksom de här
aktuella EG-direktiven — bygger på principerna om hemlandsauktorisa­
tion och hemlandstillsyn. Med stöd av auktorisationen i ett enda land skall
finansiella institut kunna verka i andra EG-länder genom filialer eller
direkt från hemlandet. Det grundläggande ansvaret för tillsynen av ett
institut skall bäras av hemlandets myndigheter. Visst tillsynsansvar till­
kommer dock även värdlandets myndigheter. EG-reglerna ställer också       32

 

krav på samverkan och informationsutbyte mellan lillsynsorganen i de     Prop. 1989/90:153 olika länderna.

Kommer ett EES-avlal lill stånd innebär detta all Sverige kommer alt delta i ett gemensamt system för tillsyn av finansiella institut inom EES-områdel baserat på principerna om hemlandsauktorisation och hemlands­tillsyn.

Allmänt kan konstateras att EG:s regelsystem och de nu gällande be­stämmelseraa i aktiefondslagen uppvisar grundläggande likheter. Detla är dock knappast förvånande. Både EG: s direktiv och de svenska aktiefonds-reglerna har nämligen ett gemensamt urspmng i de riktlinjer för aktiefon­der och för kollekliva investeringar i värdepapper som utarbetades av Europarådet resp. OECD i böGan av 1970-talet. Dessa riktlinjer innehöll vissa minimikrav som uppställdes lill skydd för deltagare i nämnda former av kollektiva investeringsverksamheter.

Etl naturligt led i strävandena att underlätta elt svenskt dellagande i det västeuropeiska samarbetet är all den svenska marknaden öppnas för ut­ländska fondföretag. För all så skall kunna ske bör de svenska bestämmel­serna i fråga om värdepappersfonder anpassas lill EG:s regler för samma typ av verksamhet.

Vår nuvarande lagstiftning avviker från EG:s minimiregler framför allt vad gäller bestämmelsema om riskspridning och om skyldighet att lämna information till fondandelsägare och blivande sådana om verksamheten. En viktig förändring som följer av direktiven är all Sverige måste tillåla dels utländska fonder all bedriva verksamhet här i landet, dels utländska rättssubjekt att starta svenska fonder. I övrigt är det fråga om vissa smärre justeringar som måste göras för alt de svenska bestämmelserna skall stäm­ma överens med de olika krav som ställs i EG-direktiven.

Lagens mbrik

Med hänsyn till de olika slag av fonder som finns i dag och vars innehav av aktier kan variera från O lill 100% har nuvarande lags mbrik kommit att bli missvisande. Detta påpekas också av flera remissinstanser. Även om fonderna föreslås få handla med optioner och terminskontrakt, vilka inte är värdepapper i traditionell mening, bör lag om värdepappersfonder väljas som en lämpligare och mer rättvisande mbrik på lagen.

Regelförenkling

Den nuvarande lagstiftningen har uppfattals som onödigt detaljerad. 1 nu föreliggande förslag har därför många detaljregler tagits bort. I stället har det överlåtits åt fondbolagen all i fondbestämmelserna reglera dessa för­hållanden om det behövs.

33

3   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 153

4.2 Placeringsbestämmelserna

Prop. 1989/90:153

Mitt förslag: Fonderna får genom placeringsbestämmelsernas mer generella utformning större möjligheter att utnyUja de finansiella in­strument som marknaden erbjuder, bl. a. tillåts handel med optioner och terminer. Anpassningen till EG: s regler innebär dock nya restrik­tioner i flera hänseenden.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Bank­inspektionen, Fondbolagens Förening och Stockholms Opiionsmarknad OM Fondkommission AB anser dock att EG:s placeringsbestämmelser är alltför snäva.

Skälen för mitt förslag: En värdepappersfond får, inom de ramar som placeringsbestämmelserna ställer upp, i princip placera sina medel i alla tillgängliga fondpapper och finansiella instrument. Det finns på den svens­ka marknaden i dag vanligen två huvudtyper av fonder. De som placerar på riskkapitalmarknaden och de som placerar i räntebärande värdepapper. Olika slag av kombinationer av dessa typer är dock fullt tänkbara. Någon skillnad mellan inhemska och utländska fondpapper görs inte. Det krav på riskspridning som nuvarande lag ställer upp skall dock i princip behållas. Häri ligger ett av de grundläggande motiven till lagstiftningen. De nya placeringsbestämmelsernas mer generella karaktär tar dock hänsyn till den utveckling som kapitalmarknadens avreglering medfört och kan komma att medföra. Vidare bör slopandet av valutarestriktionerna vägas in. Som nämnts tidigare har en strävan varit att i större utsträckning än tidigare söka en mer generell och flexibel lösning av placeringsreglerna. Inom de ramar som lagen gei överlåts således på fonderna att utforma sina place­ringsstrategier och inriktningar.

Den föreslagna anpassningen till EG:s direktiv om kollektiva investe­ringar i värdepapper medför emellertid att lagens placeringsbestämmelser innehåller en rad nya begränsningar för hur myckel en fond får placera i varje slag av värdepapper. Något avgörande skäl för att göra avsteg från dessa regler i detta sammanhang föreligger enligt min mening inte. Där­emot bör, som jag återkommer till i avsnitt 4.3 det finnas möjlighet för nationella fonder med speciella syften att kunna verka i Sverige efter särskilt tillstånd av bankinspektionen.

En grundläggande regel i EG-direktiven är att de fondpapper och finan­siella instrument som en fond får inneha skall vara eller avses bli inregi­strerade vid en fondbörs eller vara föremål för allmän handel vid någon reglerad marknadsplats. Mer om vad som skall avses med en reglerad marknad avhandlas i specialmotiveringen till 18 §.

Som huvudregel får en fond inneha fondpapper och finansiella instru­ment med samme emittent till högst 5% av fondens värde. Regeln innebär alltså att en fond måste bestå av minst Gugo olika fondpapper. Men regeln innehåller flera undantag. Så får till exempel fonden till 40% av det sammanlagda värdet bestå av fondpapper från minst fyra emittenter med

34

 

högst 10% vardera. Dessa begränsningar gäller fondpapper generellt. Yt-     Prop. 1989/90:153 terligare undantag finns för speciella fondpapper såsom obligationer och andra skuldförbindelser som har någon officiell garanti. De närmare grän­serna framgår av 19 § första stycket 3 och 4.

1 20 § behandlas de fondpapper som emitterats av stal, kommun, av statliga eller kommunala myndigheter eller något annat officiellt godkänt internationellt organ. För innehav av sådana obligationer finns ingen annan begränsning än att de skall omfatta minst sex olika emissioner och att ingen emission får överstiga 30% av fondens värde.

Ytterligare en begränsning består i att de nya placeringsbestämmelserna avser innehav och inle som för närvarande fördelningen vid förvärvet. Detta innebär att ett fondpapper kan komma alt överskrida en gräns genom värdeförändring. Den närmare innebörden av denna bestämmelse behandlas i specialmotiveringen till 20 § andra stycket.

Optioner och terminer

En nyhet är att fonderna föreslås få handla med optioner och terminer. I promemorian föreslogs mycket snäva gränser för handeln med derivatin­strument. Flera remissinstanser har kritiserat de föreslagna reglerna, där­ibland riksbanksfullmäktige, bankinspektionen, Svenska SparbanksJÖr-eningen. Fondbolagens Förening och OM. Enligt de båda senares mening bör en fond under alla omständigheter och utan att det anges särskilt i fondbestämmelserna ha rätt all utnytGa optioner och terminer avseende transaktioner som kan betraktas som alternativ till avistaaffärer, dvs. affärer där likvid och leverans av värdepapper regleras omedelbart. Såda­na transaktioner kan, när del gäller att avveckla ett innehav, vara att sälja innehavda värdepapper på termin eller att utfärda köpoptioner på inneha­vet eller att köpa säljoptioner avseende innehavet. När del gäller all förvärva värdepapper kan värdepapperen i stället köpas på termin eller köpoptioner förvärvas eller säljoptioner utfärdas.

Utöver dessa generella tillstånd anser föreningen och OM att det borde finnas möjlighet för bankinspektionen att inom förhållandevis vida ramar tillåta användandet av optioner, terminer och likartade instrument när fondbestämmelserna uttryckligen anger detta och i vilka former det kan äga rum.

Enligt bankinspektionen bör en fond i viss utsträckning få möjlighet att använda exempelvis optioner i syfte att öka avkastningen på fondens tillgångar och inte enbart i syfte att skydda tillgångarna mot kurs- och valutarisker.

Optioner och terminer är relativt nya finansiella instrument på den
svenska marknaden. Instrumenten har genom vissa uppmärksammade
affärer under slutet av 1980-talel fått ett oförGänt dåligt rykte. Instrumen­
ten äremellertid — rätt hanterade — utmärkta s.k. riskavläggningsinstru-
ment. De erbjuder nämligen betydligt större möjligheter att med ofta
begränsade kapitalinsatser få en önskvärd riskavvägning på en värdepap­
persportfölj, än vad som kan uppnås via avistahandel. Det finns därför
enligt min uppfattning inget principiellt hinder mot att de används vid en   35

 

seriös och effektiv fondförvaltning. Genom uppbyggnaden av OM:s han-     Prop. 1989/90: 153 del som skett i samarbete med bankinspektionen har också utvecklats väl fungerande rutiner vad gäller säkerhetskrav och allmänna regler om hur handel och clearing skall hanteras. Jag anser det därför naturligt att värde­pappersfonderna får tillgång till dessa instrument i sin portföljförvaltning.

Jag kan ha förståelse för Fondbolagens Förenings och OM:s inställning vad gäller alternativa metoder vid försäljning och förvärv av fondpapper. Även om jag inle har någon invändning mot den framförda argumenta­tionen i sak anser jag att även dessa alternativa metoder bör anges i fondbestämmelserna. I dagsläget får nämligen handeln med optioner och terminer anses vara så pass nya företeelser att den genomsnittlige andels­ägaren inte kan förutsättas ha insikt i hanteringen av dessa instrument. Det är därför viktigt att andelsägarna får information på etl så begripligt sätt som möjligt. Även den fond som avser att använda instrumenten endast i de av föreningen och OM berörda syftena bör således ange detta.

En särskild svårighet med begripligheten av optioner och terminer är all risken inle står i samma proportion till kapitalinsatsen som beträffande de underliggande instrumenten. En av orsakerna till de tidigare nämnda affärerna var också avsaknaden av denna insikt. Det kommer därför att vila ett särskiU ansvar på bankinspektionen att kontrollera att förvaltarna har de kvalifikationer som krävs för att på ett professionellt sätt kunna agera på options- och terminsmarknaden.

Enligt lagförslaget får optioner och terminer användas för att effektivise­ra förvaltningen. Uttrycket är hämtat från EG-direktiven. I detta begrepp bör inte endast inrymmas den situationen att ett befintligt innehav garde­ras. Även en åtgärd som syftar till att öka avkastningen på en fonds tillgångar bör omfattas härav. Från risksynpunkt behöver det nämligen i princip inte vara förenat med större risk att t.ex. förvärva en köpoption i en viss aktie än att kortsiktigt förvärva själva aktien. Det bör vidare bedömas som acceptabelt att en fond genom att öka risken för små förlus­ter försäkrar sig mot stora förluster. Användandet av optioner och termi­ner bör således ge ökad möjlighet att på ett effektivare sätt styra avväg­ningen mellan risk och värdetillväxt.

Att i lagtexten söka avgränsa hur optioner och terminer skall få användas och i vilken omfattning synes inte meningsfullt. En sådan avgränsning bör lämpligen överlåtas åt bankinspektionen att utforma. Inspektionen har som jag nämnt ovan erfarenhet inom detta område. Inspektionen bör också ges i uppgift att se till att bestämmelser om interna kontrollrutiner och bevakning av positioner finns hos fondförvaltarna.

Andelar i andra värdepappersfonder

Fonderna tillåts vidare att i viss omfattning få placera i andra aktiefonder.

inhemska eller utländska.

36

 

4.3 Särskilda regler för nationella fonder

Prop. 1989/90:153

Mitt förslag: Lagen omfattar bara öppna fonder. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall dock få ge särskilt tillstånd förändra former av kollektivt sparande, t. ex. i slutna fonder.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att nuvarande dispensre­gel bibehålls.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte särskilt kommen­terat promemorians förslag. Fondbolagens Förening, OM och Svenska BankJÖreningen anför att del finns behov av fonder som inte följer EG:s regler. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att förbudet mot s.k. slutna fonder som vänder sig lill allmänheten bör framgå tydligare.

Skälen för mitt förslag: Lagen om värdepappersfonder skall endast omfatta öppna fonder. En öppen aktiefond kännetecknas huvudsakligen av all andelsägarna när som helst kan lösa in sina andelar hos fonden. Genom denna inlösensräit garanteras andelsägarna all deras andelar är likvida. Enligt den tolkning som gjorts beträffande akliefondslagen har del vidare förutsatts att en öppen fond skall vara skyldig att sälja andelar till alla som önskar köpa. En sådan fond skulle därför i princip kunna bli hur stor som helst.

Det finns, som jag ser det, inte något egentligt skäl för lagstiftaren alt reglera rätten att få förvärva andelar i en fond. Något krav på att fonden skall sälja elt obegränsat antal andelar bör därför inte ställas i den nya lagen. Det får anses ankomma på varje fond att reglera detta förhållande. Ingel hindrar därför en nystartad fond från all maximera antalet andelar. En fond bör vidare ha möjlighet all bestämma att andelar inte skall försäljas genom fondens försorg viss tid före eventuell utdelning i fonden, t. ex. för att på så sätt undvika att bli utnyttjad i skatteplaneringssyfte.

Av definitionen på en värdepappersfond framgår emellertid att den skall vända sig lill allmänheten. Fonden kan därför inte begränsa antalet an­delar alllför mycket.

Enligt EG-direktiven krävs i detta hänseende endast att fonden skall vara skyldig att lösa in andelar och inte att fonden skall vara skyldig att sälja andelar.

EG-direktiven omfattar således endast öppna fonder som syftar till riskspridning. Direktiven utesluter emellertid inte att varje land kan ha andra föreskrifter som reglerar särskilda nationella fonder. Sådana fonder skall enligt direktiven skilja sig från de av direktiven reglerade fonderna vad gäller placerings- och lånebeslämmelserna. Dessa fonder kan dock inte komma i åtnjutande av de fördelar som direktiven erbjuder. Sådana fonder får således inle driva verksamhet inom EG:s gränser. Fonderna får emellertid inte heller vara alllför lika dem som anses falla inom direkti­vens ramar. Det finns således inte utrymme för enbart vissa smärre juste­ringar av t.ex. placeringsbestämmelserna. Däremot skulle en nationell fond kunna tillåtas ha placeringsbestämmelser som skiljer sig från direkli-

37

 

ven i mer väsentlig omfattning eller ha rätt att ta upp väsentligt större lån     Prop. 1989/90:153 än vad som direktiven tillåter.

1 den nuvarande aktiefondslagen finns möjlighet att lämna dispens från lagens bestämmelser. Den har hittills tillämpats beträffande s. k. premie-poolverksamhel, dvs. gmppförvaltning av premieobligationer. Tidigare beviljade dispenser kommer att upphöra i och med all nuvarande aktie­fondslag upphävs. Nu löpande premiepooler bör få finnas kvar under två år efler lagens ikraftträdande så all de kan avvecklas under sådana former all själva avvecklingen inte föranleder föriuster. Denna fråga föreslås löst i övergångsbestämmelserna.

Frågan om att kunna inrätta slutna fonder för ett långsiktigt bundet sparande med en garanterad avkastning har väckts bl. a. av Svenska Bank­JÖreningen i ett remissvar över bankkostnadsulredningens belänkande (SOU 1989:16) Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Bank­föreningen har därvid påpekat all del nuvarande förbudet mot slutna fonder hindrar ell sådant arrangemang. Frågan las upp utförligare i bank­föreningens här aktuella remissvar. Föreningen pekar särskilt på de för­delar som finns med en sluten fond. Bland annal kan placerarna erbjudas en i förväg bestämd avkastning och samtidigt vara garanterade att få sina andelar inlösta till nominella värdet vid en viss tidpunkt.

1 finansieringsutredningens betänkande SOU 1989:24 Statligt Finansi­ellt Stöd? föreslås en annan form av slutna fonder som skall placera hela sitt kapital i onoterade aktier. Utredningen föreslår att del bör få ankom­ma på fondförvaltaren att upplysa om den högre risknivån och den längre tidshorisont som är förknippad med en fond som enbart är inriktad på onoterade förelag.

Jag anser alt det inte kan uteslutas all också slutna fonder kan erbjuda fördelar för vissa sparare. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigan­de, bankinspektionen bör därför ges möjlighet att genom ell särskilt till­stånd kunna tillåta också slutna fonder.

Elt sådant beslut kommer inte i konflikt med EG:s direktiv eftersom detta endast tar sikte på öppna fonder.

Kravet på riskspridning bör ändå utgöra en gmndläggande fömtsättning för att sådana fonder som vänder sig till allmänheten skall kunna få elt särskilt tillstånd.

Det kan inte uteslutas all också andra former av fondverksamhet bör kunna tillåtas. Även dessa bör kunna prövas i denna form. Det får ankom­ma på den prövande myndigheten all bedöma om en viss verksamhet kan anses uppfylla de krav på riskspridning som bör ställas på en fond som vänder sig till allmänheten. I prövningen bör också ingå all bedöma om huruvida den planerade verksamheten kan anses godtagbar med hänsyn till EG:s direktiv.

Ytterligare tillstånd för premiepooler som vänder sig till allmänheten och där andelarna är inlösbara torde också kunna komma i fråga för sådana premiepooler vars innehav skiljer sig från EG-direklivens minimi­regler om placeringsbegränsningar i mer väsentlig omfattning.

Fondbolagens Förening och OM har pekat på fördelarna att kunna tillåta
vissa nationella fonder. OM har särskilt påtalat värdet av all kunna starta   38

 

en fond som baserar sig på del s. k. OMX-indexet. Detta index avspeglar den svenska akliemarknaden. Index beräknas utifrån kursförändringar hos de trettio mest omsatta aktierna på Stockholms fondbörs A I-lista. Aktier­na har sinsemellan olika vikt med hänsyn till hur stor omsättningen av resp. aktie är på börsen. OMX-index har i dag en sammansättning av aktier som, om de skulle ingå i en värdepappersfond, inte avviker i någon större omfattning från EG-direklivens placeringsbestämmelser. Denna lik­het med EG:s placeringsbestämmelser måste emellertid anses vara slump­mässig och troligen också tillfällig. Mol denna bakgmnd anser jag all en OMX-fond bör kunna tillåtas även om en sådan fond i dag inte skulle skilja sig alUför mycket från vanliga EG-fonder. Ell särskilt tillstånd skulle således kunna beviljas för en sådan fond.

Det är i dagens läge svårt alt fömtse hur vanliga nationella fonder kommer att bli och vilka behov av ytterligare reglering som kan komma att behövas för all upprätthålla en sund utveckling inom detla område. Rege­ringen fömtsätts i en kommande förordning ge bankinspektionen närmare vägledning om vilka minimikrav som bör ställas på nationella fonder och förvaltarna av sådana fonder. Som framgår av 3 § skall bestämmelsema i lagen om värdepappersfonder gälla om inte undantag görs. Detta innebär att en prövning kommer alt ske av vaGe undantag. Jag fömtsätter också all bankinspektionen följer utvecklingen och återkommer lill regeringen i den mån ytterligare åtgärder behövs från regeringens sida.

Prop. 1989/90:153

4.4 Andelsägarrepresentation

Mitt förslag: Fondandelsägarnas rätt all utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser skall inte längre vara lagreglerad. Samlidigt skärps kravet på information från fonderna väsentligt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksbanksjullmäktige pekar på värdet av att möjligheterna finns för delägare som är intresserade därav att öva inflytan­de på den fond där de är delägare och föreslår att frågan om den lagstadga­de rätten att utse styrelsereledamöter prövas på nytt i det fortsatta bered­ningsarbetet. Sveriges Aktiesparares RiksJÖrbund avstyrker förslaget att fondandelsägarnas rätt att utse styrelseledamöter i fondbolagels styrelse las bort. Riksförbundet anser alt organisationen av och inflytandet över fonderna och deras förvaltning skyndsamt bör överarbetas genom elt nytt förslag till fondlag. Förbundet förordar därvid en lösning där fonden i sig har en egen styrelse som i konkurrens kan upphandla förvaltningen av fonden.

Skälen för mitt förslag: Enligt 7 § aktiefondslagen får fondandelsägarna utse en ledamot i fondbolagets styrelse för varje påböGat tretal ledamöter. Hur valet skall gå till regleras inle i lagen. Enligt fondbestämmelserna i flertalet fonder hålls en andelsägarstämma varje år vid vilken bl. a. styrel-

39

 

seledamöler väljs. Fondbestämmelserna innehåller vanligen en regel som Prop. 1989/90:153 säger att andelsägarstämman är behörig om minst 0,3 % av andelsägarna är närvarande. Denna regel är inte absolut. Enligt samma fondbestämmelser får bankinspektionen — utan något egentligt författningsslöd — ge dispens från kravet på närvaro vid andelsägarstämman. Såväl företrädare för bank­inspektionen som för fondbolagen har upplyst att sådana dispenser är myc­ket vanliga eftersom andelsägarnas intresse för alt närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter generellt sett är myckel litet. De andelsä­gare som väljs som ledamöter i fondbolagets styrelse kan därför knappast påstås representera andelsägarna i någon högre grad.

Från fondbolagens sida har framförts all anordnandet av andelsägar-stämmor både är kostsamt och administrativt sett betungande, särskilt som fondbolagen också regelmässigt måste söka dispens från fondbesläm­melsernas regler. Bankinspektionens hantering av dispensansökningar är också tidskrävande.

Den kritik som Sveriges Aktiesparares Riksförbund riktar mot prome­morieförslaget har som främsta grund svårigheterna att överblicka fondbo­lagets prissättning av sina Gänster. I kritiken ligger all flera fondbolag tar ut för höga avgifter för köp, förvaltning och inlösen av andelar. Jag kan ha förståelse för denna kritik. Även andra undersökningar som bl. a. Sparde­legationen gjort visar att det är svårt all jämföra de olika fondförvaltamas prissättning och all den varierar ganska kraftigt mellan olika förvaltare. Denna fråga avser jag emellertid föreslå löst på så sätt att fondbolagen åläggs att på ett enhetligt sätt redovisa vilka avgifler som tillämpas för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar. En särskild bestämmelse om detla förelås införd i den paragraf som reglerar vad som skall finnas intaget i fondbeslämmelserna. Härigenom bör en presumtiv andelsägare ha möjlighet attjämföra olika fonder i detta hänseende.

Sveriges Aktiesparares Riksförbunds förslag all varje fond skall ha en egen styrelse innebär att den nuvarande fondverksamhelen skulle ändras i grunden. Fondverksamheten som den nu är uppbyggd och som den före­slås också i den nya lagen utgår från att det är på fondbolagels initiativ som en värdepappersfond bildas. Om en fond därefter skulle kunna upphandla förvaltning från någon annan än det fondbolag som tagit initiativet till fonden kan det befaras all intresset för att bilda nya fonder avtar. Detta vore olyckligt.

Jag vill också i detta sammanhang peka på att det inle finns något som
hindrar att ett fondbolag i fondbestämmelserna reglerar andelsägarnas rätt
att utse styrelseledamöter i fondbolaget. Del kan nämligen inte uteslutas
att det finns andelsägare som har intresse av all en eller flera andelsägare
är representerade i styrelsen. De fondandelsägare som anser all möjlighe­
ten att påverka fondens skötsel genom styrelserna är väsentlig, fömtsätts
välja sådana fonder där fondbestämmelserna öppnar denna möjlighet.
Sammanfattningsvis vill jag påstå att del skett en förskjutning vad gäller
andelsägarnas beleende, från den enskilde andelsägarens önskemål alt
kunna påverka den egna fondens verksamhet lill en efterfrågan av kvalifi­
cerade förvaltartjänster. Jag anser all andelsägarnas handlande är elt tyd­
ligt tecken på detta. Övervägande skäl talar därför för att rätten för         40

 

andelsägarna att utse ledamöter i fondbolagens styrelser inte längre bör vara lagreglerad.

Däremot bör avskaffandet av ledamotsrepresenlation i styrelserna ersät­tas av en vidgad informationsplikt för fonderna. Detta överensstämmer med EG:s krav på information :via ett prospekt. För varje fond skall det således finnas en aktuell informationsbroschyr med samma informa­tionskrav som ställs på EG-ländernas fonder. Regeringen bör kunna över­låta åt bankinspektionen att meddela föreskrifter om vad informations­broschyren skall innehålla. Sådana föreskrifter bör naturligtvis utformas så att de överensstämmer med de krav som ställs enligt EG:s direktiv.

Genom att slopa lagregleringen av andelsägarnas medinflytande bör följdenligt också andelsägarnas möjlighet att utöva rösträtt för fondens aktier tas bort (nuvarande 17 § iredje stycket). Också här är Sveriges Aktiesparares Riksförbund kritiskt och anför att detta medför att banker­na genom sitt ägande av fondbolag får ett inflytande över företagens skötsel och att detta kan innebära en ökad maktkoncentration över nä­ringslivet.

Av den föreslagna I § framgår all fondbolaget skall handla uteslutande i delägarnas gemensamma intresse. Fondbolaget är därför skyldigt att tillva­rata andelsägarnas intresse också när det gäller att företräda fondens aktier. På grund av att vaGe fonds innehav av aktier i ett visst bolag är begränsat anserjag risken dock inte vara alllför stor för en ökad maktkon­centration. Också här finns naturiigtvis möjligheter för den enskilda fon­den att ha fondbestämmelser som tillförsäkrar andelsägarna möjlighet alt företräda fonden i dessa hänseenden.

Prop. 1989/90:153

4.5 Registrerande fonder

Mitt förslag: Endast registrerande fonder kommer att tillåtas. Fonder som i dagger ut andelsbevis får två år på sigatt registrera andelsägarna och lägga upp ett andelsägarregister.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Svenska FondhandlareJÖreningen anser emeller­tid att en valfrihet mellan andelsbevis och registrering borde få förekom­ma.

Skälen fiir mitt förslag: 1 dag kan en fond antingen registrera andelsägar­na eller ge ut andelsbevis i:form av löpande skuldebrev ställda till inneha­varen eller viss man eller order. Olika fondbolag har valt olika lösningar. En enhetlig lösning bör emellertid väljas i framliden. Det ökade krav på information från fondbolagen till andelsägarna som föreslås fömtsätter att fondbolagen kan nå ut lill samtliga andelsägare på ett smidigt sätt. Ell registersystem är därför nödvändigt främst av detta skäl. I och med att del nya kontobaserade värdepapperssystemet (se prop. 1988/89:152) nu suc­cessivt införs skjuls också registrering i förgrunden. Del kan inte uteslutas

41

 

att även värdepappersfonder i en framtid kan anslutas till detta system eller till något liknande. I större fonder förutsätts också registreringen ske genom utnytGandet av modern datateknik som är ett enklare och billigare förfaringssätt än manuell hantering och som ger en större säkerhet för spararen.

Från flera håll, däribland riksbanken, har vidare påtalats att det finns nackdelar förenade med systemet med utfärdande av fondandelsbevis till andelsägarna. Bland annat försvåras möjligheten att få en rättvisande statistik beträffande fonderna. Det kan inte heller uteslutas all andelsbevi­sen används för skatteundandragande. Aktiesparfonderna och allemans­fonderna måste enligt resp. lagstiftning registrera andelsägarna.

Mot bakgrund av vad jag här anfört bör endast registrerande fonder tillåtas i fortsättningen.

De fonder som i dag ger ut andelsbevis föreslås få två år på sig alt ersätta andelsbevisen med en registrering av fondandelsinnehavet, dvs. samma tid som riksbanken brukar tillämpa vid inlösen av sedlar. I och med lagens ikraftträdande bör dessa fonder inle längre ha rätt att sälja andelsbevis. Nya andelsägare skall alltså registreras. Under övergångsperioden kommer del således att finnas andelsägare som är registrerade och sådana som innehar andelsbevis i samma fond. Det får i första hand anses ankomma på resp. fond att nå ut till sina andelsägare för att förmå dem att snarast ge in sina andelsbevis för att i stället bli registrerade som andelsinnehavare.

Efter det att Ivå-årsfrislen löpt ut har andelsbevisen endast bevisvärde. Den som kan visa eller göra troligt att han är ursäktad i sin försummelse att anmäla sitt innehav dessförinnan skall också bli registrerad som ägare till andelarna. Jag förutsätter att denna regel kommer att tillämpas på ett förnuftigt sätt så att ingen skall riskera någon rättsförlust.

Jag har i avsnitt 4.3 föreslagit att slutna fonder skall kunna få särskilt tillstånd att verka under vissa omständigheter. Om sådana slutna fonder kommer att bildas kan det inte uteslutas att andelarna i fonderna kommer att få ett marknadspris och att det kan uppstå en handel med sådana andelar. Jag förutsätter härvid att också slutna fonder skall vara registre­rande, dvs. att de inte kommer att få rätt att ge ut några andelsbevis. Delta kan skapa vissa problem för en eventuell kommande handel. Jag fömtsät­ter att bankinspektionen kommer att följa utvecklingen på detta område.

Prop. 1989/90:153

4.6 Vitesförfarande

Mitt forslag: StrafTbestämmelserna utmönstras ur lagstiftningen och ersätts med ell vitesförfarande.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser dock att straffbestämmelserna bör behållas mot dem som bryter förbudet mot handel i vissa fall.

42

 

Skälen för mitt förslag: Enligt den nuvarande lagstiftningen är vissa förfaranden straffbelagda enligt aktiefondslagen. Det kan ifrågasättas om en straffrättslig reglering är den mest effektiva. Den innebär att tillsyns­myndigheten för att beivra ett visst förfarande måste polisanmäla en händelse eller ett pågående skeende för polisutredning och eventuellt all­mänt åtal. En sådan utredning kan befaras ta lång tid. En mer effektiv ordning torde vara att kunna förena en återkallelse av ett tillstånd med elt vitesföreläggande. En återkallelse bör således kunna kombineras med ell vitesföreläggande att inte fortsätta verksamheten. En möjlighet att utfärda varning bör också införas. Tillsynsmyndigheten bör också ges möjlighet att kunna ingripa mot dem som driver fondverksamhet utan tillstånd. Ett sådant ingripande skall kunna ske mot både svenska och utländska förelag som inte uppfyller lagens krav.

I den nuvarande lagen är överträdelser av förbudet för vissa befattnings­havare att handla med den egna fonden straffsanktionerade. Hovrätten över Skåne och Blekingehar ifrågasatt om en överträdelse av handelsförbu­det lämpar sig för sanktioner mot fondbolaget. En moisvarande bestäm­melse finns emellertid redan i dag i 39 § fondkommissionslagen (1979:748). Enligt den regeln får vissa befattningshavare hos fondkommis­sionärer inte göra kortfristiga placeringar för egen räkning. Denna regel föreslås av Värdepappersmarknadskommittén (SOU 1989:72) överförd till en ny fondkommissionslag. Den möjlighet som tillsynsmyndigheten har att ingripa mot dessa överträdelser är ytterst att återkalla tillståndet för fond­kommissionsbolaget om inle detta kan visa att det gjort vad som får anses ankomma på det för att se till att anställda inte bryter mot förbudet. Mot­svarande förfarande får anses kunna tillämpas mot det fondbolag där be­fattningshavare bryter mol handelsförbudet.

Reglerna om vilka sanktioner som bankinspektionen bör ha till sitt förfogande bör överensstämma med motsvarande bestämmelser i annan lagstiftning inom den finansiella sektorn. Denna fråga bör dock behandlas i ett senare sammanhang. Jag vill därför inte utesluta att nu föreslagna regler kan komma att justeras i vissa avseenden.

Prop. 1989/90:153

4.7 Utlänningsförbehållet

Mitt forslag: Kravet på utlänningsförbehåll i fondbolagens bolags­ordningar slopas. Fonderna får också i framtiden förvärva bundna aktier i svenska aktiebolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig i denna del till­styrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I 4 § aktiefondslagen föreskrivs att det i ett fondbolags bolagsordning skall tas in ett s.k. utlänningsförbehåll. Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företags-förvärvslagen) skall ett utlänningsförbehåll för att uppfylla lagens krav

43

 

innebäia att bl.a. utländska personer och svenska aktiebolag utan ullan-     Prop. 1989/90:153 ningsförbehåll inte får förvärva aktier moisvarande mer än 40% av aktie­kapitalet eller mer än 20% av röstetalet för samtliga aktier i etl aktiebolag. Utlänningars möjligheter att äga fondbolag är således begränsade.

Syftet med kravet på ett utlänningsförbehåll i fondbolagens bolagsord­ningar var alt hindra all utländska intressen via fondbolag skulle kunna få etl dominerande inflytande över svenska förelag. Risken bedömdes visser­ligen som ringa, men ell lagfäst krav på utlänningsförbehåll ansågs ändå motiverat. Det kan ifrågasättas om denna bestämmelse idag ligger i linje med Sveriges uttalade intresse av att främja utländska investeringar i landet och om den stämmer med den aUmänna utvecklingen inom OECD-länderna.

1 propositionen om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m. (prop. 1989/90:116) föreslås att de nuvarande förbuden mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag skall upphävas. I stället skall företagsförvärvslagens regler tillämpas. I proposi­tionen föreslås att det obligatoriska utlänningsförbehållel skall slopas.

Om kravet på ell obligatoriskt ullänningsförbehåll slopas återstår möj­ligheten att kontrollera det utländska inflytandet i fondbolag genom de nuvarande reglerna om förvärvstillstånd i företagsförvärvslagen. Med hän­syn till de placeringsbegränsningar som gäller för varje värdepappersfond får det anses som uteslutet att utländska intressen via ett fondbolag skulle kunna få etl sådant inflytande över det svenska näringslivet att det inle skulle kunna accepteras från svensk sida. Det får mol denna bakgrund anses all del inte längre finns tillräckliga skäl för alt upprätthålla kravet på ett lagstadgat utlänningsförbehåll för värdepappersfonder.

Bolagsstämman i vaGe nu existerande fondbolag får således la ställning till om det utlänningsförbehåll som nu måste finnas intagen i bolagsord­ningen skall finnas kvar eller inte. Något principiellt hinder för utländska intressen att starta eller överta ett svenskt fondbolag kommer alltså inte att finnas i framtiden.

Oavsett vem som äger fondbolaget bör alla värdepappersfonder ha sam­ma placeringsmöjligheter. Av 5 § företagsförvärvslagen framgår idag att etl utlänningsförbehåll i ett företag inte hindrar en aktiefond att förvärva aktier i det företaget. Denna regel bör också i framtiden finnas kvar. Som framgår av vad jag tidigare anfört kan risken för elt inle önskvärt inflytan­de från utländska intressen ändå bedömas som ringa.

Förelagsförvärvslagen har för övrigt setts över av en arbetsgrupp inom industridepartementet. Gruppens förslag, (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländska förelagsförvärv, har remissbehandlats. Enligt förslaget skall möjligheterna för utländska rättssubjekt alt förvärva aktier i svenska bolag utökas. Endast om ett köp av ett företag strider mot del nationella säker-helsintresset skall ett förvärv kunna stoppas. I propositionen om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88) uppmärksammas frågan om utländskt ägande. Där föreslås att den fortsatta beredningen emellertid får anstå lill dess mer konkreta resultat föreligger av de förestående förhand­lingarna mellan EG och EFTA om ett s. k. EES-avtal.

44

 

4.8 Aktiesparfonderna och allemansfonderna

Prop. 1989/90:153

Mitt förslag: Särregleringen av aktiesparfonderna upphör och dessa ges möjlighet att omvandlas lill vanliga värdepappersfonder. De fö­retagsanknutna aktiesparfonderna föreslås bl. a. kunna få tillstånd alt driva verksamhet som nationell fond. Allemansfondernas reglering behålls tills vidare i en speciallag, som i vissa avseenden anpassas lill den nya akliefondslagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslogs all de förelagsanknulna aktiesparfonderna skulle vara tvungna att antingen ombildas till värdepappersfonder eller upplösas.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inle haft någon erinran mot promemorians förslag. Flera remissinstanser, däribland Fond­bolagens Förening har dock ifrågasatt den föreslagna hanteringen av de företagsanknutna aktiesparfondema.

Skälen för mitt förslag: Sedan 1984 sker inget nysparande i aktiespar­fonder. Sedan 1988 är också de tidigare gällande skaltefavörerna i huvud­sak borta. Aktiesparfonderna har därmed spelat ut sin roll som en särskilt reglerad skattegynnad sparform. Mot denna bakgrund bör aktiesparfonder i sin nuvarande form utmönstras. I promemorian föreslås alt de skall kunna ombildas till vanliga aktiefonder. Härigenom skulle ell nysparande i fonderna tillåtas samtidigt som placeringsbeslämmelserna skulle utvid­gas. Eftersom de olika fonderna kommer att ha samma skattemässiga situation bör de regler som styr fondförvaltningen också i princip vara desamma.

1 den särskilda promulgalionslagen regleras hur denna omvandling skall gå till. Det fondbolag som förvallar en aktiesparfond och som önskar fortsätta sin verksamhet som förvaltare av en värdepappersfond skall således inom tre månader från lagens ikraftträdande ansöka om tillstånd att få förvalta den gamla aktiesparfonden enligt den nya lagen. Tidsfristen är motiverad av att fondens fondbestämmelser måste ändras i grunden samt att en broschyr om fonden måste tas fram. Också andra övergångsar­rangemang kommer säkert att krävas. Under tiden fram till dess ansökan blivit slutligt prövad får fonden fortsätta sin verksamhet enligt de gamla bestämmelserna. Om fondbolaget i stället väljer att lösa upp fonden skall detta ske enligt de bestämmelser som finns i lagen om aktiesparfonder.

Ett särskilt problem utgör de företagsanknutna aktiesparfonderna. Det finns i dag drygt 30 sådana fonder med ett sammanlagt tillgångsvärde på ca 500 milj. kr. En förelagsanknuten aktiesparfond kan troligen inle ulan vidare göras om till en vanlig värdepappersfond. Syftet med en företagsan-knuten fond är att den i huvudsak skall investera i aktier i det egna företaget. Därför föreskrivs del i lagen att fonderna skall placera minst 25 % av sina tillgångar i värdepapper utgivna av det egna bolaget.

För de företagsanknutna aktiesparfonderna föreslås i promemorian sär­skilda övergångsregler. Promemorians förslag har i denna del stött på kritik från bl.a. Fondbolagens Förening som pekat på svårigheterna att

45

 

omvandla en förelagsanknuten aktiesparfond till en värdepappersfond     Prop. 1989/90:153 främst med hänsyn till nyss nämnda placeringsbestämmelser.

Med den lösning som jag föreslår beträffande nationella fonder skulle det enligt min mening inte finnas något principieUt hinder för en företags-anknuten aktiesparfond att, som etl alternativ, kunna fortleva som en nationell fond efter särskilt tillstånd av bankinspektionen. Därigenom skulle andelsägarna själva kunna bestämma all fondens speciella place-ringsbeslämmelser skall bibehållas och även i övrigt bestämma utform­ningen av fondens verksamhet.

Beträffande allemanssparandet kommer de som sparar i denna sparform att enligt förslagen i propositionen om reformerad inkomst- och företags­beskattning fortfarande ha en skattegynnad situation. Av detta skäl får nuvarande kontroll och styrning av denna sparform anses motiverad. Övervägande skäl talar därför för alt allemansfondema tills vidare regleras i lagen (1983:890) om allemanssparande. Allemansfondema är till sina karaktär annorlunda uppbyggda än de vanliga aktiefonderna. En integre­ring skulle därför kräva stora ändringar i allemansfondemas stmktur. Så länge som den skatlegynnade situationen består bör allemansfonderna också regleras särskilt. Allemansfonderna bör nämligen främst betraktas som en form av skattegynnad stimulans för hushållssparandel, låt vara all sparandel sker i form av delägarskap i aktiefonder. Mot denna bakgmnd bör allemansfonderna enligt min mening inle anses omfattade av EG-direktiven. De företagsanknutna allemansfonderna omfattas inte heller av EG-direktiven bl.a. på gmnd av deras placeringsbeslämmelser och då de inte kan anses vända sig till allmänheten. För dessa föreslås inte heller några förändringar.

Vissa följdändringar föreslås därför endast i detta sammanhang i lagen om allemanssparande.

I 1990 års kompletteringsproposilion (prop. 1989/90:150) aviseras dock ändrade placeringsbestämmelser för allemansfonderna i syfte att göra den­na sparfom mer attraktiv.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät­tats

1. Förslag till lag om värdepappersfonder,

2.    Förslag lill lag om ikraftträdande av lagen (1990:000) om värdepap­persfonder,

3.    Förslag till lagom ändringi lagen (1983:890) om allemanssparande,

4.    Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning,

5.    Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

6.    Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

7.    Förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

8.    Förslag till lagom ändringi försäkringsrörelselagen (1982:713),             46

 

9. Förslag tiU lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618).        Prop. 1989/90:153

Förslagen under 5 och 6 har upprättats i samråd med chefen för justitie­departementet och förslaget under 7 i samråd med chefen för industri­departementet.

Förslagen under 1 —4 har som framgår av det tidigare granskats av lagrå­det. Förslagen under 5-9 är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6 Specialmotivering

6.1 Lagen om värdepappersfonder

De ändringar som föreslås i aktiefondslagen är så omfattande att i valet mellan att göra ändringar i den nuvarande lagen och att skriva en ny lag är det senare alternativet klart att föredra. Nuvarande lags disposition bör dock behållas i huvudsak.

Som framgår av avsnitt 4.1 föreslås att lagens rubrik ändras. Lagen avses reglera inte bara aktiefonder, dvs. fonder som huvudsakligen investerar i aktier. Ett inte obetydligt antal fonder placerar sina tillgångar i räntebäran­de värdepapper såsom obligationer och certifikat av olika slag. Dessa kallas ofta för avkastningsfonder. Även fonder med både aktier och obliga­tioner förekommer. Enligt förslaget skall fonderna också i begränsad om­fattning få handla med optioner och terminskontrakt.

1 en parentes under resp. paragraf i lagförslaget lämnas en hänvisning till motsvarande bestämmelse i nuvarande aktiefondslag.

Definiiioner

1§

I denna lag förstås med

1.   värdepappersfond: en fond bestående av fondpapper och andra finan­
siella instrument, som bildats genom kapitaltillskott från allmänheten, och
som ägs av dem som skjutit till kapital,

2.    fondverksamhet: den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden, som utövas av ett fondbolag,

3.    fondbolag: ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverk­samhet,

4.    förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar en värdepappersfonds tillgångar och som sköter in- och utbetalningar avse­ende fonden.

Fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varand­ra och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägar­skap i en värdepappersfond. (1 och2§§)

Första stycket

Här  definieras   värdepappersfonder,   fondverksamhet,   fondbolag  och

förvaringsinstitut. En värdepappersfond skall bestå av fondpapper och      47

 

andra finansiella instrument. I tre lagar inom den finansiella sektorn, Prop. 1989/90:153 nämligen fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:749) om Stock­holms fondbörs och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden har begreppet fondpapper fått en legal definition. Den är likalydande i de tre lagarna och omfattar aktier, andra bevis om delaktighet i bolag, obligatio­ner, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning samt andelar i aktiefonder. Värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03) (i fortsättningen förkortad VMK) föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden en något annorlunda definition av fondpapper i kommitténs förslag till lag om börs- och clearingverksamhet. VMK föreslår också en definition av uttrycket andra finansiella instrument.

En strävan bör vara att begreppen i samband med beredningen av VMK:s olika förslag ges en enhetlig innebörd inom hela den finansiella sektorn.

I avvaktan på att VMK:s förslag bereds är jag därför inte beredd alt redan här tillämpa de av VMK föreslagna definitionerna. Det är inte heller som jag ser det nödvändigt att i detta sammanhang ge begreppen en legal definition. I avvaktan på kommande lagstiftning bör begreppet fondpap­per ha den innebörd som ges i de tre lagarna och begreppet andra finansiel­la instrument få omfatta alla övriga på marknaden förekommande instm­ment. De begränsningar av vad som får ingå i en värdepappersfond ges för övrigt huvudsakligen i placeringsbestämmelserna i 18 —25§§ . Om VMK:s förslag resulterar i en justering av definitionen av begreppen fondpapper och andra finansiella instrument boren motsvarande justering göras också här så att begreppen får samma rättsliga innebörd. En samord­ning med kommande lagstiftningsprodukter kommer därför alt bli nöd­vändig. De lagar som föreslås av VMK avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1991.

En värdepappersfond bör få möjlighet att under vissa givna förutsätt­ningar få handla med optioner och terminer. Detta berörs i kommentaren tiU25§.

Definitionen av fondverksamhet är i sak oförändrad.

Definitionen av fondbolag har kompletterats med kravet att bolaget skall vara svenskt. Förvaltningen av en fond enligt lagen om värdepappers­fonder får således även i fortsättningen endast bedrivas av ett svenskt fondbolag. Ell fondbolag bör inte heller bedriva någon annan verksamhet än förvaltning av aktiefonder. Häri får dock som ett naturiigt led anses ingå sådan verksamhet som har etl direkt samband med denna förvalt­ning. Något särskilt tillstånd för sådan anknytande verksamhet har inte ansetts nödvändig. Bankinspektionen får i sin tillsynsverksamhet överva­ka att ett naturligt samband finns med fondförvaltningen. Bestämmelsen i 2 § gamla lagen att fondverksamhet inle får utövas av annan än svenskt fondbolag har med den valda definitionen blivit onödig.

Begreppet förvaringsinstitut är nytt. Enligt nuvarande lag tillåts endast banker att vara förvarare av aktiefondernas tillgångar (förvaringsbank). I promemorian föreslås också denna lösning. Flera remissinstanser har

48

 

emellertid argumenterat för att också andra kreditinstitut bör kunna kom-     Prop. 1989/90:153 ma i fråga som förvarare.

Jag har inget att invända mot att kretsen av förvarare utvidgas.

Begreppet kreditinstitut har i flera lagar fått en vidsträckt innebörd. I lagen (1988:1385) om Sveriges Riksbank förstås med kreditinstitut: bank-institut, lokala föreningsbanker, kreditaktiebölag, finansbolag, fondkom­missionsbolag, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteks- och stadshypoteksinslitulionerna saml Svens­ka skeppshypotekskassan (3 §). I lagen (1974:922) om kreditpolitiska me­del har begreppet samma innebörd så när som på allmänna pensionsfon­den (2 §). I propositionen om ägande i banker och andra kreditinslilul (prop. 1989/90:116) föreslås en utvidgning av begreppet bankinstitut i de nämnda lagarna till all omfatta även utländska bankförelag som fått regeringens tillstånd all driva bankrörelse från filial här i landet.

Redan i dag finns flera olika kreditinstitut som för egen eller andras räkning har hand om betydande förmögenhetsvärden. Jag tänker bl.a. på försäkringsföretag, fondkommissionsbolag och andra förmögenhelsförval-tare. Ett oeftergivligt krav på ett förvaringsinstitut bör vara att det står under bankinspektionens tillsyn. (Jag återkommer nedan i denna fråga såvitt rör försäkringsföretagen).

Beträffande de ytterligare krav som måste ställas på etl förvaringsinsti­tut bör nämnas bl.a. tillräckliga ekonomiska resurser att sköta uppdraget, nödvändig kompetens och tillräckliga personella resurser samt betryggan­de förvaltningsmliner och förvaringsmöjligheler. Vidare måste ell förva­ringsinstitut som inte är bank kunna ulveckla säkra och effektiva rutiner för hantering av en värdepappersfonds likvida medel och skapa en klar ansvarsfördelning mellan fondbolaget och förvaringsinstitutet när förva­ringsinstitutet inle själv är kontohållare. Av 14 § framgår vidare alt förva­ringsinstitutels uppgifter kommer att vidgas i förhållande till den nuvaran­de lagens förvaringsbanker.

Det får ankomma på bankinspektionen all - liksom hittills - vid tillståndsprövningen bedöma om ell föreslaget förvaringsinstitut kan antas uppfylla de krav som måste ställas på ett sådani institut.

Fondbolagens Förening har uttalat sig för att bl. a. fondkommissionsbo­lag bör kunna vara förvaringsinstitut. Dessa står redan under bankinspek­tionens tillsyn. Något principiellt hinder för fondkommissionsbolag att vara förvaringsinstitut torde inte heller i övrigt föreligga.

VMK föreslår i sitt förslag till ny fondkommissionslag att också andra verksamheter som har samband med kapitalförvaltning skall vara lill-ståndspliktiga. VMK nämner härvid - förutom fondkommissionärer -marknadsgaranter (märket maker), emissionsförmedlare, fondpappers-förvaltare, placeringsrådgivare och värdepappersförmedlare. I samband med alt VMK: s förslag bereds får övervägas om också någon eller några av de nämnda kategorierna skulle kunna fungera som förvaringsinstitut enligt lagen om värdepappersfonder.

Svenska Försäkringsbolags RiksJÖrbund har hävdat att försäkringsbola­
gen bör få fullgöra uppgifter som förvarare efter prövning av bankinspek­
tionen. Förbundet pekar särskilt på den situationen där försäkringsbolaget 49

4   Riksdagen 1989/90. I sami Nr 153

erbjuder livförsäkringar med aktieföndsanknytning men även andra för- Prop. 1989/90:153 säkringsbolag bör enligt förbundet kunna komma i fråga som förvarings­institut. Det som bl. a. skiljer försäkringsbolagen från andra kreditinstitut i detta hänseende är att de lyder under en annan tillsynsmyndighet, nämli­gen försäkringsinspektionen. I övrigt anserjag att ett försäkringsbolag väl skulle kunna fylla rollen som förvaringsinstitut.

I detta sammanhang kan jag nämna att regeringen den 8 februari 1990 beslutat att tillsätta en utredning som skall se över bankinspektionens och försäkringsinspektionens framlida organisation bl.a. med hänsyn till branschglidningen mellan försäkringsrörelse och bankrörelse (Dir. 1990:12). 1 utredarens uppgifter ingår bl.a. att överväga om de båda tillsynsmyndigheterna skall slås samman.

I avvaktan på resultatet av utredningen anserjag att försäkringsbolagen, om de skall kunna komma i fråga som förvaringsinstitut, skall ställas under bankinspektionens tillsyn i detla hänseende. Olägenheten av att samma institut har två tillsynsmyndigheter bör kunna lösas genom all myndigheterna utvecklar rutiner för hur tillsynen inom resp. myndighels-område skall gå till i de fall lillsynsuppgiflerna sammanfaller. Jag ser ingen egentlig olägenhet med ett sådant förfarande.

Ytteriigare en fråga som infinner sig är om de utländska bankfilialerna skall kunna fungera som förvaringsinstitut. Som framgår av specialmotive­ringen till 4 § nedan föreslås alt ett fondbolag skall kunna ha utländska ägare, t.ex. en utländsk bank. Om banken samtidigt fått regeringens till­stånd att ha en filial i Sverige skulle det enligt min mening vara motsägelse­fullt att ett sådant fondbolag inte får anlita sin egen bank som förvarings­institut på samma säll som är mycket vanligt förekommande beträffande de bankägda fondbolagen i dag. Jag förslår därför den ordningen att även utländska bankföretag som fåll regeringens tillstånd att driva bankrörelse via filial här i landet skall kunna komma i fråga som förvaringsinstitut. Bankinspektionen bör få möjlighet att ställa vissa speciella krav på ett sådant förvaringsinstitut vad gäller förvaringen av de tillgångar som ingår i en värdepappersfond. En sådan regel kan lämpligen föras in i 11 §.

Andra stycket

Här bestäms det grundläggande förhållandet mellan fondbolaget och förvaringsinstitutet. Både fondbolaget och förvaringsinstitutet måste handla på ett sådant sätt att de kan upprätthålla en oberoende ställning till varandra. De skall som framgår av stycket handla uteslutande i fondan­delsägarnas gemensamma intresse utan all ta någon hänsyn till andra intressen. Formuleringen utesluter inte alt det kan finnas ägargemenskap mellan ett fondbolag och ett förvaringsinstitut. Detla är för övrigt ett inte ovanligt förhållande i dag.

Lagens tillämpningsområde

2§

Lagen omfattar endast värdepappersfonder vars andelar kan lösas in på

begäran av andelsägare.                                                                   50

 

Lagen omfattar inte aktiebolag och ekonomiska föreningar som förvärvar     Prop. 1989/90: 153 och förvaltar fondpapper och andra finansiella instrument.

Första stycket

I första stycket slås fast att lagen endast skall omfatta öppna aktiefonder, dvs. sådana fonder vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägarna (se också avsnitt 4.3 i den allmänna motiveringen).

Andra stycket

Som anmärkts i det föregående (s. 24) föranleder de förslag lill ändringar i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt som lämnas i propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning en något ändrad definition av sådan verksamhet som inte skall omfattas av lagen. Ändringen är främst av redaktionell karaktär.

3§

Annan näringsverksamhet, som inte är fondverksamhet enligt denna lag eller verksamhet enligt 2 § andra stycket, och där allmänheten erbjuds all för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument, får bara utövas efler särskilt tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen. Så­dant tillstånd får endast lämnas lill den som står under liUsyn av bank­inspektionen. För sådan verksamhet gäller bestämmelserna i denna lag i den mån inte undantag medgetts i det särskilda fallet. Av tillståndet skall framgå vilka villkor i övrigt som skall gälla för verksamheten. (3§)

Liksom i den nuvarande lagen krävs alt verksamheten skall vända sig lill allmänheten för att vara tillståndspliktig. Det bör således också i fortsätt­ningen vara möjligt för privatpersoner att i t.ex. en banks eller ett fond-kommissionsbolags regi anordna fondliknande verksamhet som endast berör vissa kunder utan att vända sig till allmänheten, t.ex. samförvalt­ning av flera depåkunders tillgångar.

Ett företag som genom annonsering vänder sig till ett obestämt antal personer får däremot anses vända sig till allmänheten även om en eventu­ell kontantinsats sätts så högt att endast ett begränsat antal personer har möjlighet att delta. Men även en bank som genom direktreklam vänder sig till en större grupp av sina kunder får anses ha passerat gränsen för vad som skall räknas till allmänheten särskilt om det inte sker någon speciell prövning av vilka som skall erhålla reklamen.

Enligt bestämmelsen krävs att det skall vara fråga om näringsverksam­het. Aktiesparklubbar eller obligationskonsortier anordnade t.ex. på en arbetsplats eller i ett liknande sammanhang omfattas därför inte heller av tillståndsplikten.

Som framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 4.3 bör i princip särskilt tillstånd kunna ges för bl. a. slutna fonder.

 

4§                                                                               Prop. 1989/90:153

Utländska fondföretag får efler tillstånd av regeringen eller, efler regering­ens bemyndigande, bankinspektionen bedriva fondverksamhel här i landet om verksamheten väsentligen uppfyller de krav som uppställs i denna lag. (2 §)

En anpassning lill EG:s regler föreslås. Regeringen eller, efler regering­ens bemyndigande, bankinspektionen bör därför få ge tillstånd lill utländs­ka fondföretag all vara verksamma i Sverige. Del kan förväntas att de förelag inom EG som uppfyUer EG:s direktiv efter ett enkelt anmälnings­förfarande eller dylikt skall få ell sådani tillstånd.

Ell exempel på sådana fondföretag som kommer all omfattas av EG-direktiven är de i Luxemburg baserade s. k. SICAV-bolagen dvs. aktiebo­lag med rörligt aktiekapital.

Men även fondföretag från länder utanför EG bör kunna få tillstånd att bedriva verksamhet i Sverige. En fömtsättning för detta är alt verksamhe­ten väsentligen uppfyller de krav som ställs upp i den svenska lagstiftning­en. En verksamhet som gmndas på liberalare regler än den svenska lagen torde däremot inle kunna tillåtas. Etl sådant förelag kan nämligen från svensk synpunkt förväntas erbjuda ett sämre skydd för andelsägarna. Dessutom skulle del få en konkurrensfördel framför de svenska fondföre­tagen.

En bärande princip bakom EG:s direktiv är att resp. land skall tillför­säkra övriga dellagande länder konkurrensneutralitet. Som tidigare nämnts skall således ett land vid sidan av den generella lagstiftningen inte kunna tillåla att verksamhet som faller under direktiven får bedrivas efter lägre krav än de minimikrav som direktiven ställer upp.

Sekretess

5§

Enskildas förhållanden till värdepappersfond, fondbolag och förvarings­institut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre­tesslagen (1980:100). (ny)

Bestämmelsen har hämtats från I kap. 6§ bankrörelselagen (1987:617) om s. k. banksekretess. Avsikten är att den skall ha samma omfattning som banksekretessen. (Se närmare om detta i prop. 1986/67:12, s. 211 f). Denna bestämmelse förutsätter en ändring i 8 kap. 5 § sekretesslagen. I samband med den beredning av en ny insiderlag, som pågår för närvaran­de i regeringskansliet, kommer andra ändringar att behövas i samma lagrum. Det här erforderliga tillägget i 8 kap. 5 § sekretesslagen bör lämpli­gen göras i detla sammanhang. Lagen om värdepappersfonder och insider-lagen föreslås få samma ikraftträdandedatum.

Fondbolag

6§

För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om

inte annat följerav denna lag.                                                             52

 

Ell fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn lill verksamhe-     Prop. 1989/90:153 lens omfattning är tillräckligt stort. Regeringen eUer, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek. (4och6§§)

Andra stycket

Bolaget är som tidigare skadeslåndsskyldigl gentemot andelsägarna för skada som bolaget åsamkar dem genom all överträda lagen eller fondbe­stämmelserna. Bolaget måste alltså ha tillräckliga ekonomiska resurser för all möta bl. a. eventuella skadeståndskrav. I den gamla lagen ställs därför krav på elt lägsta aktiekapital på minsl 250000 kr. om värdet av den eller de fonder som bolaget förvallar sammanlagt uppgår lill högst 50 milj. kr. och minsl 500000 kr. om värdet är högre.

Flera remissinstanser har anfört all det är en otillfredsställande lösning att fixera aktiekapitalet till ell visst belopp. En lämpligare melod är, enligt bl. a. Fondbolagens Förening att anamma EG-direklivens formulering alt fondbolaget skall ha tillräckliga ekonomiska resurser och låta bankinspek­tionen i samband med tillståndsgivningen bedöma hur stort beloppet bör vara i del enskilda fallet.

Regler som bygger på fixerade belopp är vanligen entydiga och enkla alt tillämpa. Jag kan dock hålla med om att sådana regler ofta får en schablon­mässig karaktär och att de inte i alla situationer uppfattas som rättvisande. Ett bestämt belopp eller två gränser som den nuvarande lagen föreskriver kan få olyckliga konsekvenser för ett fondbolag med endast en liten fond samtidigt som del högsta beloppet kan vara otillräckligt eget kapital för ell fondbolag som förvaltar många stora fonder. Jag är därför beredd all frångå den nuvarande metoden att i lagen sälla en bestämd undre gräns för fondbolagels aktiekapital. I stället bör överlåtas ål regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen att meddela närmare före­skrifter i ämnet. Prövningen av bolagels aktiekapital bör dock inte endast inskränka sig till tidpunkten för tillståndsprövningen. Också den eller de förvaltade fondernas framlida utveckling bör vägas in. Del bör alltså vara möjligt för bankinspektionen all allteftersom fonderna växer i storlek kunna kräva att fondbolaget ökar sitt aktiekapital.

7§

Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel och samtidigt är

1. styrelseledamot eller suppleant,

2.    revisor eller revisorssuppleant, eller

3.    innehavareaven ledande befattning får inte för egen räkning förvärva fondpapperellerandra finansiella instmment från en fond eller sälja sådana till fonden eller i övrigt handla med fonden.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom etl förvaltningsupp­drag eller dylikt har insyn i fondbolagets dagliga handel.

Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sådan ledande        53

 

befattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 eller den som har insyn     Prop. 1989/90:153

i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

(8§)                                                                        /

Regler med förbud för personer som har ett nära förhållande till fonder-' na att köpa fondpapper av de egna fonderna eller sälja fondpapper till dessa fonder finns redan i den nuvarande lagen. Reglerna har inte ändrats i sak. Uttrycket handla med har valls för all markera att därmed skall avses också utställande eller förvärv av optioner och terminshandel. Däremot skall förbudet, som framgår, inte omfatta förvärv av fondandelar i den egna fonden.

I promemorian föreslås att den krets av personer som är förbjudna all handla med fonden liksom hittills skall omfatta vissa närslående m. fl. Bank­inspektionen föreslår därutöver att den omnämnda personkretsen skall vara förbjuden att göra kortfristiga affärer eftersom det är viktigt all marknadens förtroende upprätthålls för dem som agerar på den finansiella marknaden.

Jag kan ha förståelse för de av bankinspektionen föreslagna utvidgning­arna. Kortfristiga affärer har traditionellt knutits till nu gäUande tidsfrist för beskattning av realisationsvinster på aktier som innehafts kortare tid än två år. Dessa har en strängare beskattning. Denna skillnad föreslås emellertid bli borttagen i den nyligen till riksdagen överlämnade propositionen om refor­merad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/90:110). I propositio­nen föreslås att samma skatteregler skall gälla vid beskattning av realisa­tionsvinster för aktier oavsett aktieinnehavels längd. Det kan därför ifråga­sättas om aktieaffärer i andra samrnanhang skall behandlas olika beroende på aktieinnehavets längd. Denna fråga kommer jag af. få anledning att närmare överväga i samband med beredningen av VMK:s förslag lill lag­stiftning om fondkommissionärer.

Enligt VMK:s förslag till insiderlag kommer också de situationer när handelsförbud skall gälla att väsentligt utvidgas. Den föreslagna utvidg­ningen föreslås således omfatta alla som i sin anställning eller i ett uppdrag får kännedom om icke offentliggjord kursdrivande information. Denna lagstiftning bereds för närvarande i kanslihuset. Om den antas i enlighet med VMK: s förslag kommer bankinspektionens synpunkter till stor del att bli tillgodosedda. I avvaktan på denna reglering är jag därför inte beredd att — såvitt avser vissa anställda och uppdragstagare i fondbolag — införa en förbudsregel för korttidshandel.

Vad sedan gäller den i promemorian föreslagna utvidgningen av den krets som skall omfattas av förbudet anser jag att det skulle föra alltför långt att låta den inbegripa även närstående. Förbudet är som framgår i avsnitt 4.6 inte straffsanktionerat. Det faller således endast på fondbolaget att söka beivra sådan handel. Att utsträcka denna skyldighet för fondbola­get att också omfatta anställdas närstående är enligt min mening mindre tilltalande. Jag är därför inte beredd att stödja den utvidgning som prome­morian föreslår.

Värdepappersjonder

8§

En värdepappersfond kan inle förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig-   54

 

heter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan     Prop. 1989/90:153 myndighet.

Egendom som ingår i en värdepappersfond får inte utmätas.

Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. (10ochll§§)

Fondens rättsliga status har inte ändrats. Fonden kan således inte för­värva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller uppträda som part i eller utom domstol. Egendom som ingår i en fond kan heller inte tas i mät. Fonden är alltså inte en juridisk person utan konstruktionen är unik för värdepappersfonder. Vad fonden består av framgår i huvudsak av defini­tionen i I § och har inle ansetts behöva upprepas här. Del får anses självklart att också avkastningen av den egendom som fonden består av skall ingå i fonden. Av bestämmelsen framgår att andelsägarna inte svarar för några förpliktelser som berör fonden.

9§

För varje värdepappersfond skall det finnas fondbestämmelser som upp­rättas av fondbolaget. Fondbestämmelserna skall ange

1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2.    grunderna för fondens placeringsinriktning och hur fondmedlen skall placeras, varvid särskilt skall anmärkas om fonden skall inneha sådana fondpapper och andra finansiella instmment som nämns i 20 och 25 §§ ,

3.    om utdelning skall ske, och i så fall, grunderna och sättet för utdel­ning,

4.    grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde,

5.    grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondan­delarna,

6.    var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,

7.    grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutels ersättning från fonden,

8.    fondbolagets avgifler för försäljning, förvaltning och inlösen av an­delar,

9.    hur pantsättning av fondandelar skall gå till,

 

10.   fondens räkenskapsår,

11.   när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, och

12.   var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages. (12 §)

1 paragrafen finns en uppräkning av vad fondbeslämmelserna skall innehålla.

Enligt punkt 2 ställs stora krav på information om fondens placeringsin­riktning och hur medlen skall placeras. I promemorian hade dämtöver föreslagils att del av fondbeslämmelsema skulle framgå vilka risker som var förenade med den redovisade placeringsinriklningen. Mot denna for­mulering har flera remissinstanser, däribland bankinspektionen och Fond­bolagens Förening, opponerat sig och anfört all det är föga meningsfullt alt i detta sammanhang försöka definiera begreppet risk. Föreningen har också pekat på all del inte kan uteslutas att ell fondbolag skulle kunna bli skadeslåndsskyldigl om del felbedömde risken.

Ifrågavarande lagstiftning bygger på principen om riskspridning. Detta
framgår också av de begränsningar som finns i placeringsbestämmelserna.  55

 

Inom ramen för placeringsbestämmelserna finns emellertid ell utrymme     Prop. 1989/90:153

för olika riskbenägenhet, såsom det för övrigt finns redan i dag. Med den

allmänna strävan att inte reglera fondens placeringsmöjligheter i detalj

följer ett ökat krav på upplysning om fondens placeringsinriktning. Av

fondbeslämmelserna skall således en presumtiv investerare kunna utläsa

vilken inriktning som fonden har och också vilken grad av riskspridning

som eftersträvas i fondens placeringar. Jag delar den kritik som riktats mol

promemorian på denna punkt att det inle är möjligt all definiera vilka

risker som är förenade med en fonds placeringsinriktning.

Under senare år har det visat sig all flera aktiefonder valt att engagera sig inom en smalare sektor än vad som varit traditionellt. Del kan här vara fråga om 1. ex. en geografisk sektor eller en viss branschsektor. Härigenom ökar också den specifika risken vid en nedgång inom en sådan sektor. Del är därför väsentligt alt placeraren också får upplysningar om dessa fakta.

En tillräckligt noggrann redogörelse för fondens placeringsinriktning bör enligt min mening kunna ersätta promemorians krav på en specifik risk­beskrivning.

Del får ankomma på bankinspektionen all utforma de närmare bestäm­melser som behövs om hur placeringsinriktningen skall beskrivas.

Som framgår av 20 § krävs ett särskilt tillstånd för fonder som avser all enbart inneha statsobligationer och liknande skuldebrev. Tillståndet ges genom att bankinspektionen godkänner fondbeslämmelserna i detla avse­ende.

1 fondbestämmelserna skall också anges om fondbolaget avser att handla med optioner, terminskontrakt eller likartade finansiella instrument enligt 25 §. Härvid bör också som ell krav för godkännande anges i vilket syfte som handeln skall ske. Som framgår av avsnitt 4.2 i den allmänna motive­ringen skall options- och terminshandel särskilt anges även om den endast avses omfatta sådana transaktioner som kan betraktas som alternativ till avistaaffärer.

Enligt punkt 3 skall det av fondbestämmelserna vidare framgå om och hur utdelning skall ske. Såvitt rör allemansfonder finns numera möjlighe­ten att ge viss del av utdelningen till ideella ändamål. Samma möjlighet bör införas även för vanliga värdepappersfonder.

I punkt 4—6 behandlas hur fondens och fondandelarnas värde skall beräknas saml hur försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna be­stäms. Dessa upplysningar är av central betydelse för andelsägarna. Bank­inspektionen har pekat på all praxis för beräkning av fondandelarnas värde skiftar mellan olika fonder och att fondbolag och banker ofta brister i sin information till andelsägarna om vilken melod som tillämpas och all detta, särskilt vid kraftiga kurssvängningar, lett lill klagomål och tvister. Del bör ankomma på bankinspektionen att bestämma enhetliga beräk­ningsprinciper för fonderna. Eventuella ändringar av beräkningsgrunder­na bör behandlas som vanliga ändringar av fondbestämmelserna, dvs. kräva inspektionens godkännande.

Av fondbeslämmelserna skall vidare enligt punkterna 7 och 8 framgå
grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinslilulets ersätt­
ning från fonden saml vilka avgifler som skall tillämpas vid försäljning,         56

 

förvaltning och inlösen av andelar. Sveriges Aktiesparares RiksJÖrbund Prop. 1989/90: 153 anför att det är väsentligt att kostnaderna för köp, försäljning och förvalt­ning av fondandelar klart och öppet redovisas för såväl nuvarande andels­ägare som för presumtiva köpare. Syftet med denna bestämmelse är att de totala kostnaderna för placeringar i värdepappersfonder skall framgå på ett klart och lättfattligt sätt samt att kostnaderna skall kunna jämföras mellan olika fonder. Det får därför ankomma på bankinspektionen att utforma de närmare föreskrifter som behövs i detta hänseende.

Enligt punkl 9 skall det av fondbestämmelserna framgå hur pantsättning av fondandelar skall gå till. Motsvarande bestämmelse finns i dag i 34 § aktiefondslagen. Eftersom varje köpare av andelar enligt den föreslagna 28 § skall ha rätt att ta del av den informationsbroschyr som finns beträf­fande fonden, i vilken fondbestämmelserna skall ingå, behöver inte fonden särskilt underrätta andelsägarna om hur pantsältning skall gå till.

Enligt punkl 12 skall det slutligen framgå var ändringar av fondbestäm­melserna skall tillkännages. Som framgår av nästföljande paragraf krävs inte att andelsägarna skall underrättas om alla ändringar. Bankinspektionen ges rätt att besluta att andelsägarna skall underrättas om ändringar som bedöms var av mer väsentlig betydelse för dem. Änd­ringar i fondbestämmelserna bör dock alltid tillkännages hos fondbolaget och förvaringsinstitutet i någon form.

10§

Fondbestämmelserna skall godkännas av bankinspektionen.

Om fondbolaget vill ändra bestämmelserna, skall ändringarna tillställas bankinspektionen för godkännande. Inspektionen skall godkänna ändring­arna om de får anses skäliga för fondandelsägarna.

Inspektionen får, om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna, som ett villkor för sitt godkännande av ändringen be­sluta att andelsägarna skall underrättas om denna. Inspektionen skall därvid ange hur underrättelsen skall ske.

I de fall som avses i tredje stycket får bankinspektionen bestämma att fondbestämmelserna i dess nya lydelse inte får tillämpas förrän efter viss tid — högst tre månader — efter inspektionens beslut om godkännande. (13§)

Första stycket

Bankinspektionen föreslås liksom tidigare godkänna fondbestämmelserna. Bankinspektionen skall också godkänna beslut av fondbolaget att ändra fondbestämmelserna.

Andra och tredje stycket

Huvudregeln är i sak oförändrad jämförd med nuvarande bestämmelse
om ändring av fondbestämmelserna. Andelsägarna behöver således inte
underrättas om alla ändringar i fondbestämmelserna. Däremot kräver den
nuvarande lagen att beslutet skall offentliggöras på det sätt som bankin­
spektionen bestämmer. I stället för offentliggörande införs en möjlighet för 57

 

inspektionen att beträffande viktigare ändringar av fondbeslämmelserna Prop. 1989/90:153 besluta att fondbolaget skall underrätta andelsägarna om iförsläget. En sådan underrättelse kan ske t.ex. genom annonsering i dagspressen eller genom ett direkt meddelande till vaGe andelsägare. Genom att endast registrerande fonder kommer att tillåtas i framtiden får fondbolaget större möjlighet att kunna nå andelsägarna. Inspektionen ges rätt att i särskilda fall bestämma på vilket sätt som informationen skall lämnas till andels­ägarna.

Enligt föregående paragraf punkt 12 skall ändringar av fondbeslämmel­serna alltid tillkännages någonslans, oavsett om bankinspektionen kräver att andelsägarna skall underrättas eller inte. Ett sådant tillkännagivande kan som framgår av kommentaren till denna punkt t.ex. ske genom all ändringarna finns tillgängliga hos fondbolaget och förvaringsinstitutet.

Fondbolagets verksamhet

11§

Fondverksamhet får inte utövas utan tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd får ges om

1.    aktiebolaget registrerats,

2.    fondbestämmelserna godkänts för den eller de värdepappersfonder som bolaget avser att förvalta, och

3.    bolaget inte är olämpligt all utöva verksamheten.

Om förvaringsinstitutet är en utländsk bankfilial får bankinspektionen som etl villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond skall förvaras här i landet om de inte skall förvaras hos ell utländskt förvaringsinstitut enligt 15 § tredje stycket. (15 §)

Första och andra stycket

Tillståndsprövningen föreslås vara av såväl formell som materiell natur. Den bör företas av bankinspektionen.

Den formeUa tillståndsprövningen innebär att bankinspektionen skall pröva att vissa i lagen preciserade krav är uppfyllda. Här har uppställts krav på all fondbolaget inte får driva någon annan,verksamhet än förvalt­ning av värdepappersfonder (1 §). Sådan verksatnhet som har ett direkt samband med fondförvaltningen bör dock vara tillåten. Vad denna verk­samhet består i bör framgå av fondbolagets bolagsordning.

1 den materiella prövningen ingår — förutom att pröva de organisatoris­ka förhållanden under vilka verksaimheten skall bedrivas — att pröva den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och ägarna. Det måste finnas rimliga garantier för att verksamheten kommer att drivas på ett korrekt och omdömesgillt sätt. Även om några krav på formell utbild­ning eller moisvarande kunskapsnivå inteiställts upp bör den verkställande ledningen uppfylla högt ställda krav beträffande den personliga kompeten­sen och egenskaper i övrigt.

Den materiella prövningen överensstämmer med de krav som gäller vid
prövning av fondkommissionstillstånd och tillstånd att driva finansbolag.     58

 

Tredje stycket                                                              Prop. 1989/90:153

Av 39 § framgår att en utländsk bankfilial skall slå under bankinspektio­nens tillsyn i sin egenskap av förvaringsinstitut. Bankinspektionen får som ett viUkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en fond skall förvaras här i landet om förvaringsinslilutel är en utländsk bankfilial. Om dessa skulle förvaras utomlands skulle bankinspektionens möjligheter att utöva sin tillsyn försvåras betydligt. All utländska bankfilialer också i övrigt skall slå under bankinspektionens tillsyn framgår av de förslag till ändring av I kap. 4§ bankrörelselagen (1987:617) jfr. med 7 kap. I § samma lag som finns i propositionen om ägande av banker och andra kreditinstitut m.m. (prop. 1989/90:116).

12§

Fondbolaget företräder andelsägaraa i alla frågor som rör värdepappers­fonden. Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning. (17§)

Eftersom fonden inte är en juridisk person är det fondbolaget som företräder fonden i alla sammanhang. För tydlighels skull har, liksom hittills, anmärkts alt fondbolaget handlar i eget namn.

Av I § framgår all fondbolaget skall handla självständigt i förhållande till förvaringsinslilutel och uteslutande i andelsägarnas gemensamma in­tresse.

13§

Fondbolaget får inle i fondverksamhelen

1. ha hand om egendom som ingår i fonden,

2.    ta upp eller bevilja lån, eller

3.    gå i borgen.

Fondbolaget får trots bestämmelseraa i första stycket la kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde. (18och24§§)

Fondbolaget bör inte ha hand om egendom som ingår i fonden. En sådan administrativ ordning bör tillskapas att alla likvida medel som inflyter omedelbart görs räntebärande eller placeras så att de förräntas. Andra tillgångar bor omedelbart tas om hand av förvaringsinstitutet. Fondbola­get bör dock ha möjlighet att använda den egendom som ingår i fonden för att ställa sådan säkerhet som vanligen krävs vid options- och terminsaffä­rer.

Fondbolaget får inte i fond verksamheten ta upp eller bevilja lån eller gå i
borgen. Enligt EG-direktiven får ett fondbolag vidare inte göra s. k. blank­
ningsaffärer. Med blankning avses här alt fondbolaget säljer värdepapper
som bolaget inte förfogar över (s.k. oäkta blankning). En annan typ av
blankning nämns i 23 § fondkommissionslagen (1979:748). Med blank­
ning förslås där att ett fondkommissionsbolag säljer värdepapper som
bolaget mottagit som lån eller all bolaget medverkar i en sådan affär för
någon annans räkning (s.k. äkta blankning). Något uttryckligt förbud för
sådana affärer behövs för närvarande inte eftersom fondbolagets handel
förutsätts ske via en fondkommissionär.                                               59

 

VMK förordar emellertid i sill belänkande att äkta blankning bör lill- Prop. 1989/90:153 låtas för fondkommissionärer och andra förvaltare under vissa omständig­heter. Också oäkta blankning som högst sträcker sig från en dag lill en annan bör få förekomma enligt förslaget. Humvida ell fondbolag kan få rätt att att göra blankningsaffärer och i vilken omfattning får tas ställning liU i samband med beredningen av VMK: s förslag.

1 promemorian föreslogs alt fondbolaget skulle tillåtas att i en alldeles speciell situation la upp lån i utländsk valula i samband med förvärv av utländska värdepapper, s.k. back-to-back loan. Jag har dock erfarit att sådana lån inle längre är aktuella sedan valutaregleringen avskaffats.

Fondbolaget bör emellertid få la upp kortfristiga lån till elt sammanlagt belopp motsvarande högst 10% av fondens värde. Det tidigare kravet på ell särskilt tiUstånd från bankinspektionen för sådana lån har slopats samtidigt som lånegränsen sänkts från 20% lill 10%. I lagtexten har markerats att lånen skall vara kortfristiga. Del kan alUså inle komma i fråga all en fond utvidgar sin placeringskapacilet genom att skuldsätta sig. Däremot kan del inte uteslutas alt det kan vara förmånligt för andelsägar­na om etl fondbolag har möjlighet att la upp krediter för en värdepappers­fond, exempelvis för att skaffa tillfällig likviditet för inlösen av andelar.

Förvaringsinstitut

I4§

För varje värdepappersfond skall det finnas ell förvaringsinstitut. Förva­ringsinstitutet skall vara en bank eller elt annat kreditinstitut. (26 §)

1 specialmotiveringen till 1 § har jag behandlat vilka institut som enligt förslaget skall kunna vara förvaringsinstitut.

15§

Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som rör vär­depappersfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestämmelserna. Förvaringsinstitutet skall vidare

1.    ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden,

2.    se lill att försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

3.    se till att fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

4.    se till att fondens tillgångar utan dröjsmål kommer institutet till hända,

5.    se lill att fondens medel används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna.

Om utländska värdepapper ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. (27-29 §§)

Förvaringsinstitutels uppgifter preciserats i flera hänseenden. Bestäm­
melserna har sitt ursprung i EG-direktiven. Förvaringsinstitutels roll i
detta hänseende bör dock inte överbetonas. Det är inle meningen att
förvaringsinstitutet skall ta över bankinspektionens tillsyn i något avseen-  60

 

de. Det får anses tillräckligt att institutet förvissar sig om att det finns Prop. 1989/90: 153 tillfredsställande rutiner och tillräckliga resurser för de aktuella uppgifter­na. Om förvaringsinstitutet vid utförande av sina normala uppgifter där­emot skulle upptäcka missförhållanden rörande något av de förhållanden som institutet skall övervaka, måste det naturligtvis anses ingå i institutets åligganden att anmäla detta till bankinspektionen.

Förvaringsinstitut som inte är bank bör för hanteringen av likvida medel ha bl. a. ett konto i någon bankinrättning där dessa medel kan placeras.

Förvaringsinstitutels oberoende ställning gentemot fondbolaget framgår redan av I §.

16§

Förvaringsinstitutet får inle såvitt avser värdepappersfonden

1. ta upp eller bevilja lån, eller

2. gå i borgen.

Förvaringsinstitutet har liksom fondbolaget förbjudits att ta upp eller bevilja lån eller ingå borgen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att bestämmelsen inle Gänar något syfte eftersom förvaringsinstitutels befogenheter uttömande regleras i föregående paragraf och att förevarande paragraf kan läggas till grund för icke avsedda motsatsslut. Jag har i motsats till hovrätten svårt att se att bestämmelsen skulle kunna leda till några tveksamheter beträffande förvaringsinstitutens rättigheter och skyl­digheter i övrigt varför bestämmelsen bör finnas kvar.

Placeringsbeslämmelser

17§

Varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placerings­inriktning enligt fondbestämmelserna. (21 § 1st)

I fondbestämmelserna skall fonden ange sin placeringsinriktning och hur fondmedlen skall placeras. Inriktningen kan avse olika branscher eller geografiska områden eller sektorer inom riskkapitalmarknaden. Som framgår av bilaga 2 finns därutöver ett antal olika inriktningar som en fond kan välja. 1 inriktningen kan också ingå vilka fondbörser eller mark­nadsplatser som fonden skall handla vid. Se närmare om detta i kommen­taren till 18 §. Hur fondmedlen skall placeras kan bl.a. avse fördelningen mellan registrerade och onoterade aktier.

18§

Medel som ingår i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av 19 —24§§, placeras i fondpapper och andra finansiella instm­ment som är eller inom ett år från emissionen avses bli

1. inregistrerade vid en fondbörs, eller

2.   föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad
som är öppen för allmänheten, under förutsättning att fondbörsen eller
marknaden är godkänd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen, eller finns angiven i fondbestämmelserna.

I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och finansiella

 

instrument än de som anges i första stycket, dock högst till 10 procent av     Prop. 1989/90: 153 fondens värde.

Om registrering eller regelbunden handel enligt första stycket inte skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom tioprocentsgränsen enligt andra stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall därvid tas till fondandelsägarnas intressen.

En värdepappersfond får ha de likvida medel som behövs för verksam­heten. (19§)

Första stycket

Medel som ingår i en värdepappersfond skall placeras i fondpapper och andra finansiella instrument. Härmed avses som framgår av specialmo­tiveringen till 1 § i huvudsak likvida, överlåtbara värdepapper såsom aktier, obligationer och liknande skuldebrev avsedda för den allmänna omsättningen. Även värdepapper som har anknytning till aktier skall omfattas av begreppen, såsom konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning samt bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier. I begreppet fondpapper innefattas också förlagsbevis. Med liknande skuldebrev avses såväl statsskuldväxlar som olika slags certifikat och marknadsbevis. Däremot utgör placeringar på den del av penning­marknaden som inbegrips i depositmarknaden och dagslånemarknaden inte överlåtbara värdepapper.

Derivatinstrumenten optioner och terminer behandlas i 25 §.

Som framgår av kommentaren till I § lämnar VMK förslag till definitio­ner av fondpapper och finansiella instrument. Som nämnts där bör i avvaktan på de lagförslag som kan föranledas av den lagstiftning som VMK föreslagit begreppen fondpapper och andra finansiella instrument anses omfatta alla på marknaden förekommande instrument.

Ett krav som ställs på de placeringar som tillåts är att de värdepapper som ingår är sådana som är inregistrerade vid en fondbörs eller föremål för en regelbunden handel vid någon annan reglerad marknadsplats. Utrycket någon annan reglerad marknad härrör från EG-direktivets uttryck "an­other regulated märket". Denna bestämning innebär för svenskt vidkom­mande att samtliga aktieslag som handlas genom det handelssystem som Stockholms fondbörs tillhandahåller bör innefattas, dvs. inte bara aktierna på A I- och A Il-listorna utan även aktier på de s. k. OTC- och O-listorna.

I promemorian har ifrågasatts om handeln med statsskuldväxlar samt
olika slags certifikat och marknadsbevis på penningmarknaden faller un­
der bestämmelsen i punkt 2. Dessa instrument är nämligen inte, till skill­
nad från de flesta obligations- och föriagslån, inregistrerade vid Stock­
holms fondbörs. Flera remissinstanser, däribland riksbanksfullmäktige,
bankinspektionen och Foitdbolagens Förening, hävdar emellertid att han­
deln på penningmarknaden sker på ett sådani sätt och under sådana
omständigheter att den i detta sammanhang får anses vara reglerad. Som
skäl för denna ståndpunkt anför de bl. a. följande. Marknaden upprätt­
hålls av banker, fondkommissionsbolag och vissa andra institut som står     62

 

under bankinspektionens tillsyn. Inspektionen framhåller särskilt att den Prop. 1989/90:153 anser sig oförhindrad att ingripa i handeln på penningmarknaden genom att förbjuda institutioner att delta i denna om handeln inte skulle ha allmänhetens förtroende eller om den skulle medföra att enskildas kapital­insatser otillbörligen äventyrades. Såväl riksbanken som riksgäldskonto­ret, vilka för övrigt själva är ledande aktörer, ställer höga krav på de institut som tillåts agera som märket makers i handeln med statspapper. Förutsättningarna att få verka som märket maker är att institutet tecknat ett återförsäljaravtal med riksgäldskontoret vilket bl. a. uppställer etl krav på alt märket makern aktivt och under iakttagande av god sed skall delta i handeln med stalsskuldväxlar samt vara skyldig att ställa bindande tvåvägspriser.

Handeln på penningmarknaden omgärdas som framgått av regler, både direkt genom avtal och indirekt genom bankinspektionens tillsyn. Den svenska penningmarknaden har under en tioårsperiod utvecklats till den volymmässigt största svenska marknaden för värdepapper. Den är också fast etablerad. Denna utveckling har fortlöpande följts av främst bankin­spektionen i sin roll av tillsynsmyndighet över de institut som agerar på marknaden. Men också riksbanken har som ansvarig för statens penning­politik haft anledning att följa insitutens agerande. Marknadens säll alt fungera har nämligen stor betydelse för riksbankens möjligheter att göra olika slags marknadsoperationer. Från statsmakternas sida har del inte heller funnits anledning att ingripa i del sätt på vilket penningmarknaden fungerar. Jag anser mot denna bakgrund alt del finns fog för att hävda all penningmarknaden i detla sammanhang är reglerad på elt sådant säll som väl tillgodoser syftet med EG-direklivens bestämmelse om en på annal sätt reglerad marknad och att penningmarknaden alltså inryms under punkl 2 i denna paragraf

Jag vill i detta sammanhang understryka all jag med delta inte tagit ställning till VMK:s förslag rörande en eventuell reglering av penning­marknaden. Till denna fråga återkommer jag i samband med beredningen av VMK:s förslag.

I fråga om marknadsplatserna ställs kravet att de skall vara tillgängliga för allmänheten. Härmed förstås att allmänheten skall ha möjlighet att handla på en sådan marknadsplats. Uttrycket skall inte tolkas som en rätt för allmänheten att fysiskt närvara på marknadsplatsen. För såväl fond­börserna som marknadsplatserna gäller att de skall vara godkända av regeringen eller bankinspektionen eller vara angivna i resp. fonds fondbe­stämmelser. Det skall alltså framgå av fondbestämmelserna vid vilka fondbörser och marknadsplatser som fonden avser att handla om inle bankinspektionen gett sitt generella godkännande av fondbörsen eller marknadsplatsen.

Enligt nuvarande 19 § 3 får utländska värdepapper förvärvas bl.a. om de är föremål för notering eller handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden. Nu föreliggande förslag gör ingen skillnad mel­lan inhemska eller utländska värdepapper.

Någon inskränkning i rätten att handla med utländska värdepapper är
inte åsyftad.                                                                                  63

 

Andrastycket                                                                Prop. 1989/90:153

En fond föreslås också få förvärva andra fondpapper och finansiella instru­ment. Härmed avses främst onoterade aktier och andra omsättningsbara skuldebrev som inle handlas vid någon fondbörs eller marknadsplats.

Tredje stycket

Denna reglering finns redan i dag. Någon tidsgräns inom vilken försäljning skall ske ställs däremot inte upp.

Fjärde stycket

Fonden har slutligen rätt att ha de likvida medel som behövs. Det förut­sätts naturligtvis att de likvida medlen placeras så att de förräntas, anting­en genom insättning på bankräkning eller genom placering i likvida instru­ment på penningmarknaden. Därutöver bör det vara möjligt att för fon­dens räkning placera likvida medel på deposit- och dagslånemarknaden. Någon gräns för hur mycket likvida medel som en fond högst får ha har inte ställts upp. Likviditetshanteringen bör dock inte få den omfattning och inriktning att hanteringen kan jämställas med den vanliga placerings-verksamheten. Huvudregeln skall således också i fortsättningen vara att influtna medel skall placeras så fort som möjligt i enlighet med vad som framgårav fondbestämmelserna.

I9§

I en värdepappersfond får med de begränsningar som följer av 23 §, ingå

fondpapper och andra finansiella instrument med samme emittent till högst

1. 5 procent av fondens värde, eller

2.    10 procent av fondens värde, om det sammanlagda innehavet av så­dana tillgångar uppgår lill högst 40 procent av fondens värde, eller

3.    25 procent av fondens värde, om de består av obligationer eller andra skuldförbindelser utfärdade av ett kreditinstitut, under förutsättning att det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till högst 80 procent av fondens värde, eller

4.    35 procent av fondens värde, om de är utfärdade eller garanterade av en stat, en kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något all­mänt internationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, bankinspektionen.

Om en värdepappersfond efler förvärvet kommer att överskrida någon av gränserna i denna paragraf skall fondpapper och andra finansiella instrument avyttras i motsvarande mån så snart det lämpligen kan ske, varvid skälig hänsyn skall tas till andelsägarnas intressen. (19 och 21 §§)

Första stycket

Med hänsyn till kravet på riskspridning har begränsningar ställts upp vad
gäller en fonds rätt att inneha fondpapper och andra finansiella instrument
som har utfärdats av samme emittent. Begränsningarna följer de place­
ringsbestämmelser som ställs upp i EG-direktiven. Enligt den nuvarande      64

 

grundregeln i aktiefondslagen gäller att högst 10% av fondens värde får Prop. 1989/90:153 härröra från samme emittent. Denna gräns sänks nu till 5%; detta innebär att en fond måste ha minsl 20 olika fondpapper i sin portfölj. Gränsen kan höjas till 10% under förutsättning alt det sammanlagda innehavet av sådana fondpapper inle överstiger 40%. En fond med en sådan samman­sättning på sitt innehav kan alltså ha upp till 40% av fondens värde i fyra olika fondpapper och resterande 60% i 12 olika fondpapper. För särskilda slags fondpapper främst obligationer eller andra skuldförbindelser kan gränserna för innehav av ett enskilt fondpapper höjas lill 25 eller 35%.

Andra stycket

De gränser som satts upp i denna paragraf relateras lill innehavet och inle som i nuvarande aktiefondslag till situationen vid förvärvet. Bestämmel­sen följer EG: s direktiv. Bestämmelsen kan medföra den konsekvensen att en fond genom kursförändringar, uppköp eller dylikt utan egen förskyllan kommer alt överskrida någon av de tidigare gränsvärdena. Fonden måste då sälja moisvarande mängd fondpapper så att innehavei ryms inom gränsen. Vid en sådan försäljning skall dock alltid skälig hänsyn las lill fondandelsägarnas intressen. Härmed bör förstås att sådana överskridan­den som kan bedömas bli varaktiga skall justeras. En utförsäljning bör också kunna avvakta det mest gynnsamma tillfället sett ur andelsägarnas perspektiv.

20 §

Begränsningarna i 19§ gäller inte för värdepappersfonder som har fått särskilt tillstånd att inneha obligationer och andra skuldförbindelser utfär­dade eller garanterade av en stal, en kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt interaationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen under förutsättning att de härrör från minst sex olika emissioner och alt inle något av förvärven överstiger 30 procent av fondens värde.

Särskilt tillstånd enligt första stycket lämnas av bankinspektionen i samband med att inspektionen godkänner fondbestämmelserna. (21 §3 st)

Första stycket

Sådana obligationer och andra skuldförbindelser som utfärdats av staten eller en kommun har traditionellt ansetts vara förknippade med en låg risk. De får därför förvärvas utöver de begränsningar som framgår av 19 §. För dessa gäller dock den begränsningen att — för det fall det är fråga om samme emittent — tillgångarna skall härröra från minst sex olika emissio­ner och alt inle värdepapperen i någon av emissionerna överstiger 30% av fondens värde.

65 5   Riksdagen 1989/90. I .sami Nr 153

Andra stycket                                                               Prop. 1989/90:153

En värdepappersfond skall ha etl särskilt tillstånd för all få placera enligt denna regel. Ett sådani tillstånd lämnas av bankinspektionen i samband med alt inspektionen godkänner fondbeslämmelserna för den aktiefond som har angett all den har för avsikt all placera enligt denna paragraf.

21      §

Bankinspektionen får för en enskild värdepappersfond besluta att avvikelse får ske från villkor som anges i 19 och 20 §§ under sex månader från det verksamheten påbörjades, under förutsättning att bestämmelserna om lämplig fördelning av placeringarna i 17 § följs, (ny)

Enligt nu gällande lag har bankinspektionen i 21 § möjlighet all ge dispens från placeringsbestämmelsernas begränsningar om det finns sär­skilda skäl. Någon sådan bestämmelse ger EG-direktiven inte utrymme för. Däremot bör del av rent praktiska skäl finnas en möjlighet för bankin­spektionen all medge all ell fondbolag för en nystartad fond får överskrida gränserna för placeringar i 19 och 20 §§ . Fonden måste dock alltid beakta den grundläggande bestämmelsen om riskspridning i 17 §.

22        §

I en värdepappersfond får upp till 5 procent av fondens värde ingå andelar i andra fonder. Om fonderna har samma förvaltare eller direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som den egna fonden, får förvaltaren inle ta ut någon avgift för förvärv, förvaltning eller inlösen av andelarna, (ny)

Fonderna har fått en begränsad rätt alt förvärva andelar i andra fonder. Det görs inte någon skillnad mellan andelar i svenska eller utländska fonder. Av detta skäl har uttrycket förvaltare valts. Det omfattar således för svenskt vidkommande ett fondbolag. Anledningen till den snäva gränsen är framför allt risken för ett alltför stort korsvist ägande samtidigt som det finns risk att transaktionskostnaderna blir betydligt större än om fonden förvärvar vär­depapper direkt för egen del. Denna form av indirekt ägande kan också, om den inte begränsas, medföra att de restriktioner som ställts upp i olika sammanhang kan överskridas eller åtminstone vara svåra att kontrollera.

23        §

Tillgångarna enligt 19 § får inte överstiga

1.   för aktier, 5 procent av röstvärdet för samtliga av emittenten utfärda­
de aktier, eller

2.   för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av emitten­
tens utestående lån om de inte är utfärdade eller garanterade av en stat, en
kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt inter­
nationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen.

Om ett fondbolag förvaltar fler värdepappersfonder gäller bestämmel­
serna i första stycket om röstvärdesbegränsning det sammanlagda aktiein­
nehavet i fonderna.
(22 §)                                                                                            66

 

Första stycket                                                              Prop. 1989/90:153

I fråga om aktier får tillgångarna aldrig överstiga 5% av röstvärdet för samtliga emitterade aktier. Denna regel finns i nuvarande aktiefondslag. Den syftar närmast till att begränsa en fonds möjligheter att skaffa sig kontroll över ett enskilt förelag. Bestämmelsen har mött kritik från flera remissinstanser som hävdat all den föreslagna lydelsen är väsentligt strängare än vad EG-direktiven ger uttryck för. I EG-direktiven nämns begränsningen "significanl influence" som vid elt första påseende ger intryck av en betydligt liberalare instäUning. Jag har dock erfarit att del engelska uttrycket avsett att återspegla en situation snariik den nu gällande svenska. Jag ser därför ingen anledning att ändra den nu gällande gränsen om 5 %. De svenska fonderna torde enligt min uppfattning härigenom inte komma i ett sämre läge än motsvarande utländska fonder.

En nyhet såvitt rör obligationer och andra skuldförbindelser är att en fond inte får förvärva mer än 10% av samma eminents uteslående lån. Denna regel utgör ett komplement till riskspridningsreglerna och har sitt ursprung i EG: s regler.

Andra stycket

Röstvärdesbegränsningen för aktier i första stycket omfattar del samman­lagda aktieinnehavet i de fonder som förvaltas av ett och samma fondbo­lag.

24        §

Aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får förvärvas till en värdepappersfond utan hinder av be­stämmelserna i 19 § första stycket, om förvärvet gmndas på fondens tidigare innehav. Om sådant förvärv sker, skall bestämmelserna i 19 § andra stycket tillämpas. (21 §4 st)

Trots de begränsningsregler som redogjorts för ovan får en fond delta i en fondemission eller nyemission som har samband med fondens tidigare innehav av aktier i det emitterande företaget. Sådana aktier skall dock avyttras så snart det är lämpligt. En motsvarande regel finns i den nuva­rande aktiefondslagen. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

25      §

Ett fondbolag får för en värdepappersfond handla med optioner och ter­minskontrakt eller andra likartade finansiella instrument i syfte all effekti­visera förvaltningen av fondens tillgångar eller för att skydda fondens tillgångar mot valutakursförluster eller andra risker, (ny)

Under vissa omständigheter får en fond handla med optioner eller terminskontrakt eller likartade finansiella instrument. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.2.

Som framgår av kommentaren till 9 § skall det av fondbestämmelserna
framgå om fonden har för avsikt att handla med optioner och terminer. Av 67

 

fondbestämmelserna bör då krävas en redogörelse för hur denna handel Prop. 1989/90:153 skall bedrivas och vilket syfte fonden har med handeln. Med hänsyn till dessa instruments speciella karaktär bör bankinspektionen ägna fondbe­stämmelserna i detta hänseende särskild uppmärksamhet. Bankinspektio­nen bör vidare ha särskild uppsikt över de fonder som handlar med optioner och terminer.

Information om värdepappersfonder

26      §

För varje värdepappersfond skall finnas en aktuell informationsbroschyr om fonden och dess verksamhet. Broschyren skall innefatta fondbestäm­melserna samt de ytteriigare uppgifter som behövs för all man skall kunna bedöma fondens verksamhet.

(ny)

Genom att fondbolagen i flera avseenden vid utformandet av fondbe­stämmelserna ges ökade möjligheter att själva bestämma inriktningen på verksamheten i en fond, t.ex. placeringsinriktning och utdelningspolicy, kommer en fond inte att vara den andra lik. Detta medför för placerarna att de i högre grad än för närvarande har behov av information från de olika fonderna om deras verksamhet innan de förvärvar andelar. Större krav bör därför ställas på fonderna att tillhandahålla lättillgänglig informa­tion om sin verksamhet. Enligt EG:s direktiv ställs större krav på redovis­ning och rapportering än enligt nuvarande svensk lag. Enligt direktiven är fonderna också skyldiga att tillhandahålla prospekt beträffande fondverk­samheten.

Fondbolagen bör således för resp. fond ha en broschyr som innehåller den information som en placerare bör ha rätt att kräva. Det närmare innehållet i en sådan broschyr bör lämpligen överlåtas till bankinspektio­nen att bestämma. Informationsbroschyren skall uppdateras så fort något väsentligt förhållande som kan påverka placerarnas investeringsbeslut har förändrats. Till broschyren skall fogas den senaste årsberättelsen och i förekommande fall den halvårsredogörelse som kommit ut därefter.

Regeringen bör bemyndiga bankinspektionen att utfärda de föreskrifter som behövs beträffande vilka uppgifter som broschyren skall innehålla för att bl.a. uppfylla EG-direktivens krav.

27        §

Fondbolaget skall för vaGe fond som bolaget förvaltar, lämna

1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång,

2.   en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom
två månader från halvårets utgång.

Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje värdepappersfonds ut­veckling  och   StäUning.   De  skall   tillställas  samtliga  andelsägare  och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. (36-38 §§)

EG-direktiven ställer krav på fonderna att de skall avge årsberättelser
och halvårsredogörelser. Den nuvarande svenska lagen kräver också årsbe­
rättelser men därutöver kvartalsredogörelser. Några remissinstanser, där-   68

 

ibland Aktiespararnas RiksJÖrbund och Akiiejrämjandet har motsatt sig Prop. 1989/90:153 förslaget. Även Stockholms Jöndbörs är kritisk mot förslaget. Från flera förvaltare har emellertid framförts kritik mot kvartalsrapporternas kort­siktiga karaktär. Det finns risk att fondbolagen lockas att söka en alllför kortsiktig strategi för att hävda sig i konkurrensen samtidigt som långsik-tighelen i placeringarna får en mindre framträdande roll. Inför en alltmer internationaliserad marknad finns det också uppenbara fördelar med ett likartat regelsystem. Om större krav ställs på information från fonderna torde det inte innebära någon väsentlig nackdel för andelsägarna att kvar-lalsrapporterna ersätts med halvårsredogörelser. Det finns inte heller nå­got som hindrar den enskilda fonden att lämna ekonomisk information med kortare mellanmm än vad som föreskrivs i lagen.

Att fonderna enligt förslaget endast behöver avge årsberättelser och halvårsredogörelser ändrar inte deras skyldighet att på sedvanligt sätt leverera de statistikuppgifter som fonderna i dag är skyldiga att lämna.

I stället för att i lagen räkna upp vilka uppgifter som årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall innehålla bör regeringen bemyndiga bankinspek­tionen att utforma de närmare föreskrifter som behövs. Av EG:s direktiv framgår detaljerat de krav som direktiven uppställer. De överensstämmer i huvudsak med nu gällande svenska regler. Tiden för avlämnande av redo­visningarna har också anpassats till EG:s direktiv.

Som framgår av avsnitt 4.5 kommer endast registrerande fonder all tillåtas i framtiden. Fondbolagen får härigenom möjlighet all sända rap­porter och årsberättelser lill de registrerade andelsägarna. Fondbolagens Förening har anfört alt skyldigheten all sända ut material till fondandels­ägarna bör inskränka sig till dem som särskilt begär att få material om fonden.

Jag anser dock att visst material bör skickas ut till samtliga andelsägare. En möjlighet för att begränsa kostnaderna för utskick vore att sända ut förkortade versioner av årsberättelser och halvårsredogörelser med en upplysning om var ett fylligare material finns tillgängligt.

28 §

Informationsbroschyren, den senaste årsberättelsen och i förekommande fall den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall, innan försälj­ning av andelar sker, erbjudas och på begäran lämnas eller skickas till den som avser att köpa andelar i en värdepappersfond.

Om fonden i övrigt genom reklam eller dylikt erbjuder allmänheten att köpa andelar i fonden, skall det av erbjudandet framgå att det finns en informationsbroschyr och var den finns all få tag i. (ny)

En nyhet är att en presumtiv andelsägare skall få information om fonden innan han bestämmer sig för all förvärva andelar. Bestämmelsen är av näringsrätlslig art vilkel innebär all en underlåtenhet alt följa bestämmel­sen inte utan vidare kan åberopas av en andelsägare som gmnd för att ogilligförklara ett köp av andelar. Det kan däremot inle uteslutas all ell fondbolag kan bli skadeslåndsskyldigl gentemot andelsägaren med hänsyn till skadeståndsreglerna i 47 §.

En andelsägare som avböjer den erbjudna informationen kan naturligt-    69

 

vis inle senare åberopa skadeståndsregeln. Fondbolaget får dock alltid     Prop. 1989/90:153 anses skyldigt att upplysa om att broschyren finns.

Fondbolaget är vidare skyldigt att i reklam eller annan information om fonderna upplysa om att del finns en informationsbroschyr och vär den kan erhållas.

29 §

Informationsbroschyrer, årsberättelser och halvårsredogörelser skall ges in

till bankinspektionen så snart de färdigställts.

(ny)

Fondbolagen har uttryckligen ålagts skyldighet att ge in redovisningarna till bankinspektionen så snart de färdigställts.

Fondandelar och inlösen av Jondandelar

30§

Andelarna i en värdepappersfond skall vara lika stora och medföra lika

rätt lill den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som bestämts i fondbeslämmel­serna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång i veckan beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet. (30 §)

Hur fondens värde skall beräknas skall anges i fondbestämmelserna. Fondandelarnas värde brukar beräknas varje dag. Värdet offentliggörs via TT i de flesta rikstidningar dagen därefter. Enligt 9 § 11 skall det av fondbeslämmelserna framgå var och hur andelarnas värde skall offentlig­göras.

31 §

Fondbolaget skall föra eller låta föra elt register över samtliga innehavare av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av automatisk databe­handling gäller bestämmelserna i datalagen (1973:289) för ett sådant regis­ter.

Fondbolaget skall till vaGe enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå vär­depappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet saml var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser för fon­den finns att få tag i. (3l-34§§)

Som framgått av den allmänna motiveringen i avsnitt 4.5 skall endast registrerande fonder tillålas enligt förslaget. Fondbolaget har rätt alt lik­som hittills uppdra åt någon annan alt föra registret. Om registret förs med hjälp av automatisk databehandling blir bolaget regisleransvarigt enligt datalagen.

Kravet på att fondbolaget skall föra register över samtliga andelsägare
utesluter möjligheten alt förvallarregistrera andelsägarna.
Bolaget skall också direkt till andelsägaren bekräfta hans eller hennes
registrering vilkel inle vore möjligt om förvaltarregistrering tilläts. Av          70

 

övergångsbestämmelserna framgår hur nuvarande andelsbevisfonder skall     Prop. 1989/90: 153 ändras lill registrerande fonder.

32 §

En fondandel skall, på begäran av en andelsägare, omedelbart inlösas om det finns medel tillgängliga i värdepappersfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av fondens egendom, skall försälj­ning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan försäljning väsentligt kunna missgynna övriga andelsägares intresse, får bolaget efler anmälan till bankinspektionen avvakta med försäljningen.

Under den tid som ell förvaringsinstitut förvaltar en värdepappersfond enligt 33 § får fondandelar inte säljas eller inlösas. (35 och 40 § 1 st)

En fond måste alllid hålla en viss beredskap för att lösa in andelar. Av detta skäl har kravet på att tillgångarna i princip skall vara likvida och omsättningsbara framhållits i kommentaren till 18 §.

Den tidigare gränsen om fem dagar inom vilka försäljning skall ske för att anskaffa likvida medel har inte tagits med. Den föreslagna formulering­en innebär i princip en skärpning men ger också utrymme för en anpass­ning från fall till fall. Fonden måste dock alltid vara beredd att förklara sitt handlande.

Upphörande och överlåtelse av fondverksamhet

33        §

Förvaltningen av ett fondbolags värdepappersfonder skall omedelbart tas över av respektive fonds förvaringsinstitut om

1.    bankinspektionen återkallat fondbolagets tillstånd enligt 43 §,

2.    bolaget enligt lag har trätt i likvidation, eller

3.    bolaget försatts i konkurs.

Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en värdepappers­fond, skall fondförvaltningen också överläs av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten upphör.

Efter medgivande av bankinspektionen får ett fondbolag överlåta för­valtningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag.

Ett övertagande enligt andra och tredje stycket får ske tidigast efter tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 35 §, om inte bankinspektionen medger att övertagandet får ske tidigare.

34        §

Ett förvaringsinstitut som övertagit fondförvaltningen från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag om bankin­spektionen medger det. 1 annat fall skall värdepappersfonden upplösas genom att fondens tillgångar säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.

35      §

Följande förändringar skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt hållas tillgängliga hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen

1. att förvaltningen av en fond skall överiåtas till ett annat fondbolag,

2.    att förvaltningen av en fond skall övertas av förvaringsinstitutet,

3.    att förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av en

fond till ett fondbolag eller att upplösa fonden.                                     71

 

Kungörandet skall, i fall som avses i första stycket I, ske genom del     Prop. 1989/90:153 överlåtande fondbolagets försorg och i övriga fall genom förvaringsinstitu­tels försorg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får medge undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl till det.

36        §

Om en fondandelsägare inte inom fem år efter del att medel som utskiftats enligt 34 § har kunnat kvitteras ut har anmält sitt innehav, har han förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel saml andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut på andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.

37        §

Om förvaltningen av en värdepappersfond har övertagits av en ny förval­tare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare ådragit sig i överensstämmelse med denna lag. Beträffande för­valtningen i övrigt träder den nye förvaltaren i den förutvarandes ställe. Motsvarande skall gälla vid överlåtelse av fondverksamhet.

Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en värdepappersfond som institutet förvaltar.

38      §

För sin förvaltning i anledning av upphörande eller överlåtelse av fondverk­samhel har ell förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur den värdepap­persfond som den förvaltar. Ersättningens storlek skall godkännas av bank­inspektionen. (39-45 §§)

Reglerna om upphörande och överlåtelse av fondverksamhet har i hu­vudsak behållits oförändrade. I 35 § har uttryckligen bestämts vem som skall ansvara tor kungörandet i olika fall. Häri inbegrips också ett ansvar för kostnaderna för kungörandet. Bankinspektionen har efter regeringens bemyndigande getts möjlighet att i särskilda fall medge undantag från tidsfristen i 33 § och reglerna om kungörande i 35 § .

Bestämmelserna i 38 § har utformats efler mönster av akliefondslagen.

Tillsyn

39 §

Fondbolagen och förvaringsinstituten står under bankinspektionens till­syn. Dessa skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Fondbolagen skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verk­samhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. (5 § och 47 § I st)

Fondbolagen skall liksom hittills stå under bankinspektionen tillsyn.
Enligt definitionen i I § kan förvaringsinstitutet vara bank eller annat
kreditinstitut. Av de kreditinstitut som kan bli förvaringsinstitut står samt­
liga under bankinspektionens tillsyn utom försäkringsbolagen. Av special­
motiveringen till I § framgår att bankinspektionen bör ha tillsyn även över
försäkringsbolagen i detta hänseende, trots att försäkringsbolagen slår un­
der försäkringsinspektionens tillsyn i övrigt. Som framgår förutsätter jag att      72

 

bankinspektionen och försäkringsinspektionen kan utveckla mtiner för hur    Prop. 1989/90:153

tillsynen inom resp. tillsynsområde skall gå till i de fall lillsynsuppgiflerna

sammanfaller.

Även utländska bankfilialer bör kunna få tillstånd all fungera som förvaringsinstitut. Dessa föreslås i propositionen om ägande i banker och andra kreditinstitut m. m. stå under bankinspektionens tillsyn (se special­motiveringen till 11 § Iredje stycket). Som framgår av 11 § tredje stycket skall bankinspektionen ha rätt att ställa särskilda villkor beträffande ell sådant förvaringsinstitut.

Fondbolagen och förvaringsinstituten har uttryckligen ålagts en upplys-ningsskyldighel gentemot inspektionen. Delta sammanhänger med den ändring av lillsynsreglerna som föreslås i det följande. Bl. a. har straffbe­stämmelserna mönstrats ut och ersatts med ell vilesförfarande.

Fondbolagen skall liksom hittills med årliga avgifler bekosta inspektio­nens verksamhet.

40        §

Bankinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förvaringsinsti­tuten se till all en sund utveckling av verksamheten främjas.

Bankinspektionens tillsyn utövas med ledning av de handlingar som fondbolaget och förvaringsinstitutet skall ge in till inspektionen saml de upplysningar som inhämtas vid undersökningar eller på något annal säll. (46 § 1 st)

41      §

Bankinspektionen får kalla lill sammanträde med ell fondbolags styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggningarna. (46 § I st)

42        §

Bankinspektionen skall för varje fondbolag förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt att få skäligt arvode för sitt arbete av bolaget. Arvodets storlek bestäms av bankinspektionen. (46 § och 47 § 2 st)

Bankinspektionen skall i sin tillsyn bevaka att en sund utveckling av verksamheten främjas. Under senare tid har god sed och yrkesetiska regler i affärssammanhang debatterats i allt större omfattning. För att markera betydelsen av dessa regler har begreppet sund utveckling bibehållits.

Bankinspektionen kommer i övrigt att genom den nya lagen få ett utökat ansvarsområde, samtidigt som nuvarande tillsynsuppgifter behålls. Över­gången från ett straffsanktionerat system till elt vitesförfarande kommer att ställa större krav på inspektionen.

Inspektionen skall vidare liksom hittills fastställa fondbestämmelserna.
Kraven på dessa har dock skärpts i några hänseenden. Det är naturiigt att
regeringen överiåter på inspektionen att — utifrån gällande EG-direktiv —
bestämma vilka uppgifter som skall ingå i informationsbroschyren enligt
26 § och de redovisningar som skall upprättas enligt 27 §.                       73

 

På inspektionen kommer också alt falla vissa tiUståndsärenden enligt 3     Prop. 1989/90:153 och 4 §§.

Det faller sig naturligt att inspektionen också skall få behandla ansök­ningar om dispens från kungörandekravet enligt 35 §.

Bestämmelserna om bankinspektionens tillsyn har i övrigt modernise­rats. Med hänsyn till att inspektionen har möjlighet att återkalla ett till­stånd för det fondbolag som visat sig olämpligt alt förvalla värdepappers­fonder får inspektionen anses ha möjlighet all komma lill rätta med den styrelse som inte vill sammankalla en extra bolagsstämma. Därför har del inte ansetts nödvändigt all låta inspektionen ha kvar rätlen all samman­kalla en extra bolagsstämma. Inspektionen har inle heller ansetts ha något behov av att kunna vilesförelägga etl fondbolag i samband med alt den meddelar föreskrifter eller förbud. Av 45 § framgår att inspektionen kan förelägga vite i samband med att ett tillstånd återkallas.

Bestämmelsen i 42 § har utformats efler mönster av aktiefondslagen.

43        §

Bankinspektionen skall återkalla tillstånd att utöva fondverksamhet om

1.   fondbolaget har förlorat en tredjedel av sill aktiekapital och brislen
inte täcks inom tre månader efter det den blev känd, eller

2.   fondbolaget genom att överträda denna lag eller på annal säll visat
sig olämpligt att utöva verksamheten.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om återkallelse skall gälla omedelbart.

Om det är tillräckligt får inspektionen, i de fall som avses i första stycket 2, i stället för att återkalla tillståndet meddela varning. (16och48§§)

Inspektionens beslut om återkallelse skall inte automatiskt gälla omedel­bart. Däremot bör inspektionen i brådskande och klara fall ha möjlighet att förordna att ett beslut om återkallelse skall gälla omedelbart. Om beslutet överklagas kan kammarrätten meddela inhibition, dvs. förordna att ett sådant beslut tills vidare inte skall gälla.

En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör naturligtvis tillämpas restriktivt. Situationen kan ibland vara den att inspektionen finner anledning till kritik mot ett fondbolags agerande trots att det saknas tillräckliga skäl för all återkalla fondbolagets tillstånd. I sådana fall kan inspektionen i stället meddela fondbolaget en varning.

44        §

Om någon utövar sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha tillstånd till del, skall bankinspektionen förelägga honom att upphöra med verksamheten.

Är del osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspek­tionen förelägga den som bedriver verksamheten all lämna de upplysning­ar som behövs för all bedöma om lagen är tillämplig.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ell utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ett sådant företags räkning, (ny)

Bankinspektionen ges möjlighet att också ingripa mot den som utövar
tillslåndpliklig verksamhet utan att ha tillstånd. Detta förfarande var          74

 

tidigare straffbelagt. Om det är osäkert om en viss verksamhet skall anses Prop. 1989/90:153 omfattad av lagen eller ej får inspektionen i stället begära in upplysningar av den som bedriver verksamheten. Ett föreläggande får som framgår riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som verkar i Sverige för företagets räkning. En motsvarande reglering finns i 25 b § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings­rörelse i Sverige (se prop. 1989/90:34, NU 14, rskr. 93, SFS 1989:1082).

Vite

45 §

Ett föreläggande enligt 44 § får förenas med vite.

Ett beslut om återkallelse enligt 43 § får förenas med förbud vid vite att fortsätta verksamheten, (ny)

Som framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 4.6 har straffbe­stämmelserna tagits bort och ersatts med ett vitesförfarande. Ett vitesföre­läggande bör inte rikta sig mot något utländskt rättssubjekt som inle har någon ställföreträdare i Sverige eftersom det inte är möjligt att verkställa ett vitesföreläggande i utlandet.

Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätten i Stockholms län på ansökan av bankinspektionen. Förfarandet regleras i lagen (1985:206) om viten. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Överklagande

46 §

Bankinspektionens beslut enligt 41 § och 44 § andra stycket får inle över­klagas.

Andra beslut i särskilda fall som bankinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. (48 §)

I paragrafen ges bestämmelser om överklagande. Bankinspektionens beslut i särskilda fall bör med två undantag kunna överklagas. Beslut enligt 41 § och 44 § andra stycket bör dock inte kunna överklagas. Om så vore fallet skulle den som vill iredskas kunna fördröja bankinspektionens utred­ning i onödan.

I dag får alla bankinspektionens beslut överklagas hos regeringen. Såda­na ärenden som inle av någon speciell orsak kräver regeringens bedömning bör emellertid i fortsättningen inte kunna överklagas lill regeringen. Här aktuella ärenden är av denna kategori.

Enligt artikel 6 i Europarådels konvention angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och gmndläggande friheterna — som Sverige är
anslutet till — gäller att den enskilde skall ha rätt att få tvister som rör hans
civila rättigheter och skyldigheter prövade av en inhemsk domstol. En sådan
civil rättighet ulgör rätten att driva en viss näringsverksamhet. Också EG-
direktiven StäUer krav på domstolsprövning av beslut som tillstånds- och
tillsynsmyndigheterna meddelar.                                                         75

 

Mot denna bakgrund bör i fortsättningen bankinspektionens beslut     Prop. 1989/90:153 överklagas till kammarrätten.

Överklagande av bankinspektionens beslut i här berörda frågor är ytterst sällsynt. Någon nämnvärd extra arbetsbelastning för kammarrätten bör därför den föreslagna instansordningen inte medföra.

Av allmänna principer om vilka beslut som kan överklagas följer all även ett beslut om varning kan överklagas.

Frågan om hur bankinspektionens tillsyn inom den finansiella sektorn skall utformas, kommer att prövas i ett senare sammanhang. En strävan bör naturligtvis vara att utforma tillsynsbestämmelserna — däri inbegripet också reglerna om hur man överklagar — så enhetligt som möjligt. Det kan därför inte uteslutas att nu föreslagna instansordning kan komma att justeras i något hänseende. Jag ser emellertid inte någon direkt olägenhet med att så kan komma all ske.

Skadestånd

47 §

Om en fondandelsägare tillfogats skada genom alt fondbolaget överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall bolaget ersätta skadan. Motsva­rande gäller om förvaringsinstitutet har orsakal skadan. (49 §)

En särskild regel finns om skadeståndsansvar för fondbolag och förva­ringsinstitut gentemot fondandelsägarna. Bolaget och institutet är skade­ståndsskyldiga oberoende av fel eller försummelse om de överträder lagen eller fondbestämmelserna. 1 övrigt gäller skadeståndslagens bestämmelser. Fondbolaget blir alltså inte skadeslåndsskyldigl enbart beroende på alt det gör dåliga affärer så länge del följer de bestämmelser som gäller för verksamheten.

6.2 Promulgationslagen

Ikraftträdande — och övergångsbestämmelser föreslås intagna i en särskild promulgationslag.

Lagama föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

De fondbolag enligt nuvarande aktiefondslag och lag om aktiesparfon­der som vid lagens ikraftträdande förvaltar aktiefonder resp. aktiesparfon­der får tre månader på sig att ansöka om tillstånd alt förvalta värdepap­persfonder enligt den nya lagen. Tidsfristen är motiverad av att fondbe­stämmelserna skall skrivas om enligt 9 § och en broschyr om verksamheten skall tas fram enligt 26 §. Även andra övergångsarrangemang kommer troligen att behövas. För de aktiesparfonder som vill fortsätta sin verksam­het enligt den nya lagen krävs ganska genomgripande ändringar i verksam­heten. Verksamheten får fortsätta enligt de äldre bestämmelserna lill dess all en ansökan har blivit slutligt prövad.

Andelsbevisen behåller sin rättsliga karaktär två år efler ikraftträdandet
av lagen om värdepappersfonder. Därefter har de endast etl bevisvärde.
För att en innehavare skall kunna bli registrerad som andelsägare efter del  76

 

att tvåårsperioden förflutit fordras att han kan styrka eller göra troligt att Prop. 1989/90: 153 han varit ursäktad i sin försummelse att anmäla sitt innehav tidigare. Andelsbevis som inlöses av fonden efter lagens ikraftträdande får inte ånyo säljas. Under övergångsperioden kommer det alltså alt finnas både andelsbevis och registrerade innehavare av andelar i en och samma fond. Det får ankomma på bankinspektionen att efler regeringens bemyndigan­de utforma de verkställighetsföreskrifter som kommeratt behövas.

För premiepoolerna föreslås en övergångstid på två år. Som framgår av avsnitt 4.3 skall en premiepool i princip kunna verka som en nationell fond efter särskilt tillstånd av bankinspektionen.

6.3 Lagen om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande

De föreslagna ändringarna har endast karaktären av följdändringar.

6.4 Lagen om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med aktieföndsanknytning

Lagen om livförsäkringar med aktiefondsanknytning bygger i stora delar på den nuvarande aktiefondslagen. Enligt 3 § gäller aktiefondslagen i till­lämpliga delar om det inte föreskrivs något annat i lagen om livförsäkring­ar med aktieföndsanknytning.

1 lagen om livförsäkringar med aktieföndsanknytning är det försäkrings­bolaget som formellt sett är andelsägare. För att tillförsäkra försäkringsta­garna rätt att utse styrelseledamöter i fondbolagen finns en särskild be­stämmelse i 12 §. I avsnitt 4.4 har jag emellertid föreslagit all andelsägar­nas rätt att utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser inte längre skall vara lagreglerad. Som en följd av detta bör inte heller rätten att utse ledamöter i fondbolagens styrelser vara lagreglerad i lagen om livförsäk­ring med aktiefondsanknytning. Vidare bör nämnda lags rubrik ändras till lag om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

6.5 Övriga följdändringar

Den nya lagen om värdepappersfonder kräver ändringar i ytteriigare ett antal lagar. Ändringarna har endast karaktären av följdändringar. I detta lagstiftningsärende föreslås således ändringar i ytterligare fem lagar. Änd­ringar krävs emellertid också i vissa skatte- och taxeringslagar. Dessa kom­mer att föreläggas riksdagen under hösten 1990 i samband med andra änd­ringar i dessa.

77

 

7   Hemställan                                                                            Prop. 1989/90:153

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen för behandling inför 1990/91 års riksmöte föreslår riksdagen att anta förslagen tiU

1. lag om värdepappersfonder,

2.    lag om ikraftträdande av lagen (1990:000) om värdepappers­fonder,

3.    lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

4.    lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktieföndsanknytning,

5.    lagom ändringi lagen (1936:81)om skuldbrev,

6.    lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

7.    lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m.,

8.    lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

9.    lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och beslutar att genom propsition föreslå riksdagen att anta de föreslag som föredraganden har lagt fram.

78

 

Sammanställning av remissyttrandena över  Prop. 1989/90:153

departementspromemorian (Ds 1989:71) En ny   '' *

aktiefondslag

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, Stockholms fondbörs, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges För­eningsbankers Förbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, Värdepapperscentralen VPC AB, Stiftelsen Aktiefrämjandet, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Småföretagens Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Sveriges Civilingenjörsförbund), FörsäkringsGänstemannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB och riksgäldskontoret.

1 Allmänna synpunkter på förslaget 1.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten har inte haft möjlighet att i detalj granska den föreslagna lagtexten. Det kan emellertid konstateras alt åtskilliga regler, som före­kommer i den nu gällande lagen, fallit bort utan kommentar och utan tillräckligt stöd av vad som anförts i den allmänna motiveringen. Exempel härpå är föreskrivna i 23 § och 44 § I st. Vidare kan nämnas ait den principiellt viktiga regeln i 11 § 2 st utelämnats under åberopande av att dess innehåll framgår av beskrivningen, något som knappast är invänd­ningsfritt. Det förekommer också att regler tillkommit, till synes utan att mer ingående överväganden gjorts. Enligt hovrättens uppfattning skulle det ha varit av värde om skälen lill att lagen omarbetats i dessa avseenden hade redovisats. Hovrätten har också funnit vissa brister i den språkliga utformningen av den föreslagna lagtexten.

1.2 Bankinspektionen

Satntnattfatlning

Bankinspektionen anser att förslaget i stora delar kan ligga till grund för en
ny modern lagstiftning väl förenlig med de skyddsintressen som inspektio­
nen har att beakta och samtidigt anpassad till EG:s direktiv om kollektiva
investeringar. Inspektionen har emellertid flera kritiska synpunkter på
förslaget bl. a. när det gäller fondernas placeringsmöjligheter, användandet
av finansiella instrument och förvaringsbankens uppgifter. I flera fall
föreslår inspektionen också att de föreslagna bestämmelserna komplette­
ras eller preciseras.                                                                          79

 

Allmänt                                                                        Prop. 1989/90:153

Bankinspektionen tillstyrker de gmndläggande förslagen i promemorian, '  framför allt de utökade kraven på information till fondandelsägarna. Bankinspektionen noterar också med tillfredsställelse att flera av de för­slag och synpunkter som inspektionen framfört i skrivelse lill finansdepar­tementet 1989-01-19 (Dnr 132/89), bl.a. i fråga om registrering av andels­innehav, har beaktats i förslaget.

1.3 Försäkringsinspektionen

Från de utgångspunkter som försäkringsinspeklionen har att verka har förslaget till en ny akliefondslag sitt största intresse i fråga om sådana aktiefonder som är avsedda för tillskott genom livförsäkringspremier en­ligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning (för­säkringspremiefonder). Vad som sägs i del följande lar därför i första hand sikte på aktiefonder av det slaget.

1.4 Riksskatteverket

RSV har utifrån de intressen som verket har all bevaka ingenting att erinra mot förslaget till ny aktiefondslag.

1.5 Kommerskollegium

Komerskollegium har, från de synpunkter kollegiet har all beakta, inget alt invända mol förslaget.

1.6 Fullmäktige i Sveriges Riksbank / Sammanfattning

Fullmäktige tillstyrker i huvudsak det framlagda förslaget till ny aktie­
fondslag, som bl.a. innebär ett närmande till EGs direktiv om kollektiva
investeringar i värdepapper och en allmän anpassning till en avreglerad
marknad. Fullmäktige ser positivt på förslagen om utökad informations­
plikt, om möjligheterna för fonderna att använda sig av derivatinstrument
i sin kapitalförvaltning och att fondbolag skall kunna ägas från utlandet.
Fullmäktige anser det angeläget att reglerna om hur en aktiefonds medel
får placeras utformas så att placeringar i statsskuldväxlar och vissa andra
penningmarknadsinstrument jämställs med placeringar i börsnoterade
fondpapper. Slutligen föreslår fullmäktige att fondernas benämning blir
"värdepappersfonder".                                                                       80

 

1.7                                                                Svenska Bankföreningen  Prop. 1989/90:153
1 Allmänt                                                       Bilaga 1

Svenska Bankföreningen har i detta remissärende samarbetat med Fond­bolagens Förening och ansluter sig därför lill de synpunkter som framförs i Fondbolagens Förenings remissyttrande. Utöver vad som där anförts vill bankföreningen för sin del framföra följande.

1.8   Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen anser rent allmänt del vara angelägel all aktiefonds-lagstiftningen blir föremål för revidering och anpassning till nu rådande förhållanden. Del är således viktigt all lagstiftningen anpassas lill en avreglerad svensk kreditmarknad och de rättsliga förhållandena inom EG, EGs direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper. Det är samtidigt angeläget att en internationell anpassning sker med beaktande av de sär­skilda förhållanden som utmärker den svenska akliefondsverksamheten.

När del gäller de i promemorian framlagda enskilda förslagen ansluter sig Sparbanksföreningen till stora delar till det remissvar som Fondbola­gens Förening avgivit i ärendet. Fondbolagens Förening har bland sina medlemmar Robur Kapitalförvaltning AB, elt förelag inom Sparbanker­nas Bank Koncernen, saml Första Fonder AB. Dessa företag handhar aktiefondsverksamhet inom sparbanksrörelsen.

1.9   Sveriges Föreningsbankers Förbund

I promemorian föreslås en ny akliefondslagsliftning som inle omfattar allemansfonderna. Jämfört med nuvarande lagstiftning innebär förslaget en allmän anpassning till bl.a. en ny avreglerad kapitalmarknad med nya instrument. Förslaget innebär också

•   ett närmande till EGs direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper

•   att den lagfästa rätten för fondandelsägarna att utse vissa styrelseleda­möter slopas

•   att fondema inom vissa ramar själva får bestämma placeringsinriktning och riskprofil

•   att utländska rättssubjekt får rätt alt äga svenska fondbolag

•   att samtliga fondandelsägare skall vara registrerade av fondbolaget

•   att aktiesparfonder får möjlighet att omregistreras till aktiefonder; de kan alternativt skifta ut sina tillgångar

•   att kravet på information till allmänheten skärps.

Dessa förslag tillstyrks utan närmare kommentarer av förbundet.

Beskattning

1 promemorian erinras om att utredningen om reformerad företagsbeskatt­
ning (URF) föreslagit att realisationsvinstbeskattningen vid aktiefonders
försäljning av aktier m.m. avskaffas. I stället införs en schablonbeskatt-    81

6    Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 153

 

ning av innebörd att 1,5% av värdet av fondens innehav av aktier m.m.     Prop. 1989/90: 153 skall tas upp som intäkt. Avdrag för utdelning skall få göras dock inte i     Bilaga 1 sådan omfattning att underskott uppkommer.

SFF konstaterar att den föreslagna schablonskatten kan få betydande effekter för såväl investmentbolag som för aktiefondslag. Mot bakgrund av att investmentbolagen har större frihet att t.ex. uppta lån har dessa jäm­fört med aktiefondsbolagen större möjligheter att undgå beskattning. För aktiefondsbolagens del synes möjligheten att undgå beskattning främst ligga i att avdrag får ske för utdelning till andelsägarna i fonderna. Samti­digt innebär denna ordning dock ett mycket starkt incitament för fondbo­lagen att ompröva sin inställning till reinvesterande fonder. Starka skäl talar för att fonderna i sin tur får ta upp mottagna utdelningar till beskatt­ning. En allmän nackdel med utdelande fonder är att spararens kapital inle växer så maximalt som annars skulle ske. Över tid innebär skillnaden mycket stora belopp. SFF gör den bedömningen att det i många fall blir så att utdelningen förbrukas för konsumtion. Sammanfattningsvis innebär detta att sparbenägenhelen minskar. Mot bakgrund av det alltfort stora sparbehovet i det svenska samhället finner SFF det myckel olyckligt med förslag som i princip verkar i en riktning som inte är sparfrämjande. SFF förordar därför att i den mån beskattning måste ske av aktiefonder detla bör ske i begränsad utsträckning och uteslutande i form av skatt på kortfristiga realisationsvinster (innehav kortare än två år).

1.10 Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen välkomnar den modernisering av lagstiftningen kring veksam-heten i värdepappersfonder som föreslås i promemorian. En översyn av gällande lag är befogad mot bakgrund av valutaavregleringen och utveck­lingen inom EG vad gäller värdepappersfonder.

Föreningen vill ansluta sig till de synpunkter som framförts av Fondbo­lagens Förening och vill bland dessa synpunkter särskilt betona följande.

De skattemässiga aspekterna har inte tagits upp i promemorian. Enligt föreningens mening är det av största vikt alt beskattningen av värdepap­persfonder av skilda slag inte på grund av beskattningsregler får en sämre möjlighet att konkurrera om svenska och utländska placerare mot utländs­ka fondalternativ. Det förtjänar att påpekas att utländska värdepappers­fonder t. ex. SICAV i Luxemburg har, i jämförelse med de nuvarande och i RINK-betänkandet föreslagna svenska beskattningsreglerna, betydligt mycket förmånligare utformning.

Det skall också i sammanhanget framhållas att en utflyttning av fonder med anknytning till svenska fondkommissionärer har tagit fart under senare tid. Särskilt gäller detta startandet av SICAV fonder i Luxemburg som marknadsförs till svenska placerare.

För att den nu föreslagna regleringen av fonderna ska få den verkan att
dessa blir attraktiva placeringsobjekt till gagn för den svenska ekonomin är
det således nödvändigt att beskattningen av fonderna och fondandelsägar­
na görs förmånlig vid en internationell jämförelse.                                   82

 

1.11  Fondbolagens Förening                            Prop. 1989/90:153

Bilaga 1 Föreningen anser att det är angeläget att man moderniserar lagstiftningen

och anpassar denna till valutaavregleringen och EG-direktivet. Anpass­ningen till EGs regler bör dock göras med beaktande av de förhållanden som är speciella för svensk aktiefondsverksamhet och påkallade för dess fortbestånd. Det är därvid av vikt att man beaktar fondverksamheten ur även andra aspekter än den lagtekniska, t.ex. skatteaspekten, för att man skall uppnå den eftersträvade konkurrensneutraliteten mellan fonder inom och i förhållande till EG. Föreningen anser att det är av yttersta vikt att den nya lagen får träda i kraft snarast möjligt, oavsett tidsschemat för Sveriges EG-anpassning. Det är av avgörande betydelse för sparare i aktiespar- och allemansfonder att intentionerna för fondernas framtid klargörs för att skingra den osäkerhet som nu råder beträffande det "skat­legynnade" fondsparandet.

1.12 Värdepapperscentralen VPC AB

Registrering av fondernas innehav

Det kan konstateras att registrering av fondernas innehav direkt kommer att beröras av det nya kontobaserade värdepapperssystemel (VP-syste-met). eftersom samtliga VPC-registrerade värdepapper kommer att övergå till det nya systemet under hösten 1990.

Av bestämmelser i aktiekontolagen framgår att VPC är central register­förare och banker i sin egenskap av kontoförande institut är berättigade att vidta registreringsåtgärder i systemet. Innehavares aktier och övriga vär­depapper kommer att registreras på s. k. VP-konton, som kan vara direkt-registrerade hos VPC eller ligga hos förvaltare på förvaltarkonto i syste­met. Enligt 4 kap 1 § aktiekontolagen skall del kontoförande institut som har öppnat ett aktiekonto vidta registreringsåtgärder avseende kontor. Delta innebär att om en aktiefond har direktregistrerade VP-konton i VP-systemet skall dessa handhas av den bank fonden utsett som förvarings­bank. Det bör således vara möjligt att en aktiefonds aktieinnehav och övriga värdepapper kan vara direktregistrerade hos VPC.

Av 3 kap 16 § aktiebolagslagen framgår att en fonds aktieinnehav i
aktieboken skall rgistreras på fondbolaget varvid särskilt skall anges fon­
dens beteckning. Ur VPCs synvinkel och det nya systemets uppbyggnad
vore det lämpligaste att låta fonden vara registrerad som ägare till värde­
papperen och därmed kontohavare, samt att ange fondbolaget som ombud
(= ställföreträdare) för fonden, vilket dessutom bättre skulle spegla fond­
bolagets funktion. Dessvärre överensstämmer detta inte med de regler som
gäller för införing i aktieboken, eftersom där föreligger ett krav på att
registrerad ägare är en fysisk ellerjuridisk person. VPC vill därför föreslå
att 3 kap 16 § aktiebolagslagen får en föränrad lydelse i enlighet med vad
som ovan föreslagits dvs. tillåta att fonden registreras som ägare i aktiebo­
ken. Med tanke på att fonden som sådan är ett egen skattesubjekt förefaller
en dylik förändring vara hela genomförbar.                                            83

 

1.13 Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF)   Prop. 1989/90:153

Bilaga 1 SARF anser att promemorians förslag präglas av allvarliga brister. SARF avstyrker därför förslaget i dess nuvarande utformning.

Den svenska fondmarknaden omfattade 1989-09-30 värden på 116 mil­jarder kr. 71 miljarder kr avsåg fonder med huvudsaklig placeringsinrikl-ning mol svenska företags aktier. Fonderna förvaltar därmed ungefär 10% av de offentligt noterade aktiernas värden. En stor del av fondernas medel kommer från privatpersoner. Mol den bakgrunden är del väsentligt att verksamheten regleras av én sådan lagstiftning all konsumenternas intres­sen starkt tillvaralages.

Svensk aktiemarknad har kännetecknats av en kraftig minskning av privatpersonernas direktägande. År 1965 direklägdes 70% av aktierna noterade på Stockholms Fondbörs av privatpersoner. År 1989 hade ande­len reducerats lill endast 18%. I dessa procenttal har då inle inräknats det indirekta ägandet via olika fonder. Ägarutredningen (SOU 1988:38) ser med stor oro på denna utveckling. Ägarutredningen konstaterar "all aktie­marknadens funktionssätt och därigenom även näringslivets kapitalför-söGning gynnas av elt brett enskilt direktägande av aktier. Del är därför av vikt all de fysiska personernas direktägda andel av aktiestocken inte ytter­ligare minskar." SARF menar att en viktigJÖrutsättning härJÖr är att aktie­fonderna genom lagstijiningen inte ges en förmånligare behandling än en­skilt direktägande av aktier. Det är likaså angeläget att banker och fondbolag upphör att i olika former, t. ex. via avgiftssättning, diskriminera enskilt di­rektägande i aktier jämJÖrt med Jondandelsägande. Enligt SARF bör såväl lagstiftaren som bankerna/fondbolagen sträva efter en så neutral behandling som möjligt mellan de två olika enskilda sparformerna i aktier.

För direktägandel finns sedan gammall ell fungerande regelverk i form av t.ex. Aktiebolagslagen. Lagen ger klara och entydiga möjligheter för aktiebolagens ägare när det gäller att utse styrelse, revisorer och ställa frågor om förelagets förhållanden. SARF bedömer denna insyn och detta inflytande som synnerligen väsentligt och grundläggande. Aktiebolagsla­gens regler gör att aktieägarna kan skapa stark press på styrelsen och den verkställande direktören för all åstadkomma goda resultat för bolaget och därmed indirekt för det allmänna.

Förutom detta inflytande finns även möjligheten all genom försäljning av ell aktieinnehav uttrycka elt missnöje med en förelagsledning och en företagsstyrelse.

Det direktägda aktieägandet har stor betydelse för såväl aktieägarna som för företagen. Hos ägarna skapar del ett engagemang för företaget och dess problem. Hos företaget skapas en medvetenhet om vikten av en god utveckling för företagel.

En orsak till direklägandels minskning under de senaste decennierna är
de kraftigt stigande kostnaderna för värdepappersaffärer. De svenska ban­
kerna har i ökad utsträckning funnit det omöjligt all tillfullo täcka kostna­
derna för en enskild mindre aktieaffär genom etl höjt courtage. Ambitio­
nen att söka ulveckla alternativa handelsrutiner för småaktieägare synes
dessutom helt saknas. Den aktieköpande allmänheten har i stället hänvi-    g4

 

sats till köp av andelar i olika aktiefonder. Courtagel har här dolts i priset     Prop. 1989/90:153 på fondandelar och har därigenom kunnat ökas till ofta tre gånger så hög     Bilaga 1 nivå som vid direkta aktieköp. En försäljning har belastats med courtage-kostnader på uppemot 3%.

Mellan kundens köp och försäljning av andelar förvaltas de insatta medlen av elt s. k. fondbolag. För denna förvaltning har i många fall hittills uttagits årliga avgifler på uppemot 2%. Avgiften har ultagits på så säll all fondandelsägarens andelsvärde minskals med procentavgiften.

SARF anser det synnerligen väsentligt att kostnaderna Jör köp, JÖrsälj-ning och JÖrvaltning av aktiejondsandelar på ett helt annat sätt än hittills klart och öppet redovisas fÖr såväl nuvarande aktiejondsandelsägare som JÖr potentiella köpare. SARF vill betona all sådana enkla kostnadsredovis­ningsprinciper måste tillskapas att det för allmänheten blir enkelt all jämföra olika fonders kostnader med varandra.

Det kan inte vara rimligt alt de öppna fonderna, som uteslutande vänder sig till den breda allmänheten, ofta inle redovisar samtliga sina intäkter och kostnader öppet. Detla skall ses mot bakgrund av alt de slutna fonder­na exempelvis investmentbolag måste redovisa detla öppet. Del är dessut­om än mer anmärkningsvärt mot bakgmnd av investmentbolagens synner­ligen låga förvaltningskostnader som är avsevärt lägre än fondernas. En ökad öppenhet bör leda lill ökad koslnadskonkurrens.

1.14 Aktiefrämjandet

Stiftelsen Akliefrämjandet ser positivt på förslaget till ny aktiefondslag.

Aktiefonder blir i Sverige, liksom i bl.a. USA och Storbritannien, allt viktigare placeringsinstrument. Utvecklingen kommer bl.a. att präglas av fler och mer specialiserade fonder såväl med tanke på placeringsobjeklen (länder, branscher, risknivå) som inriktningen på placerade (geografiska, yrkes- och åldersgrupper m m). En viktig del av utvecklingen är nu att de också används för institutionella placeringar och att de blir allt viktigare instrument i internationaliseringen av näringslivet, finansvärlden och ka­pitalförvaltningen.

Det är i detta sammanhang rikligt och nödvändigt all se över den svenska lagstiftningen och anpassa denna till EG:s direktiv.

Som allmän princip för regelutvecklingen på aktiemarknaden bör gälla alt olika placerargmpper och placeringsinstrument jämställs med varandra och inte diskrimineras i jämförelse med motsvarande hos våra konkur­rentländer. Del innebär bl.a. att sparande i aktier, aktiefondsandelar, investmentföretag skattemässigt och tekniskt allt mer måste harmoniseras med varandra liksom sparandel i svenska instrument jämfört med ut­ländska.

1.15 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Riksförbundet ställer sig i huvudsak positivt till den föreslagna nya lagen.
Genom att fonderna får större utrymme att själva bestämma placeringsin­
riktning och riskprofil och genom att möjligheter införs att placera i nya     85

 

instrument, samtidigt som kravet på information från fonderna till del-     Prop. 1989/90:153 ägarna skärps, ökar utbudet av placeringsalternativ och dessas tillgänglig-     Bilaga 1 het för spararna.

För försäkringsbolagen är lagen av särskilt intresse med tanke på att den skall gälla i tillämpliga delar för de försäkringspremiefonder där premier för livförsäkringar med aktiefondsanknytning (unit linked-försäkringar) skall placeras.

1.16 Småföretagens Riksorganisation

Sammanfattningsvis tillstyrker Småförelagens Riksorganisation i huvud­sak förslaget till ny akliefondslagsliftning. En utvidgning av placerings-möjligheterna bör dock övervägas så att satsat kapital i större utsträckning kan komma mindre och medelstora företag lill godo. Därutöver bör inrät­tandet av särskilda riskfonder som uteslutande kan placera i onoterade aktier studeras närmare.

Med en ökad internationell röriighet för kapital är del angeläget all underlätta för utländska investerare all investera i Sverige. 1 särskild utsträckning gäller detla riskkapital som även kan — och behöver — komma mindre företag till del. Del är därför positivt om svensk lagstift­ning närmar sig EGs direktiv så som föreslås i promemorian.

För att underlätta och uppmuntra enskilda att satsa kapilal i aktiefonder anser organisationen det motiverat med regler om information angående placeringsinriklning och riskprofil. Sådana regler skapar också utrymme alt ge fonderna större frihet i sitt val av placering. Trots EGs direktiv därom bör del övervägas att öka den andel av en aktiefonds tillgångar som får placeras i onoterade aktier och andra omsättningsbara skuldebrev som inte handlas vid någon fondbörs eller marknadsplats. Andelen bör höjas från 10 till, förslagsvis, 30 procent. En sådan inriktning skulle underlätta för privatpersoner alt satsa kapital i mindre förelag, vilka särskilt under utvecklingsskeden är i stort behov av externt riskkapital från flera parter. Mot bakgrund av fondernas informationsplikt begränsas riskerna så till vida att enskilda placerare i vart fall klart informeras om förutsättningarna för placeringen.

I samband med moderniseringen av aktiefondslagsliflningen bör snarast en förutsättningslös studie igångsättas för att utreda fömtsättningarna för inrättandet av särskilda riskfonder. Dessa skulle i så fall få full frihet i sitt val av placeringar så alt t.ex. 100 procent av kapitalet kunde placeras i onoterade aktier. Härigenom skulle gemene man enkelt — och med insikt om risken genom del särskiljande namnet — i vart fall kunna placera en del av sitt kapilal i en särskild typ av fonder. Ett ytteriigare alternativ skulle härigenom skapas. Vissa riskfonder skulle även kunna ha en regio­nal anknytning. Fördelen för den enskilde placeraren är att han genom fondens storlek och spridda innehav skulle minska riskerna för sin place­ring.

Som riskgaranli (miniminivå) skulle staten eventuellt genom det stora
samhällsintresse som ligger i uppkomsten av denna typ av finansierings­
källa ha möjlighet att gå in med någon slags föriustgaranti för fonden. En   86

 

annan möjlighet, vilken i stället kompenserar en större risk, är att den som     Prop. 1989/90:153 väljer all placera kapital i en riskfond får göra motsvarande avdrag i sin     Bilaga 1 självdeklaration.

1.17 Landsorganisationen i Sverige

LO, som konstaterar all den existerande aktiefondslagsliflningen är splitt­rad och i behov av modernisering, saknar anledning att resa invändningar mot de framlagda förslagen.

De mest väsentliga sakliga förändringarna gäller föreskrifter om registre­ring av och väsentlig information till andelsägarna, uppmjukning av valu-laullännings andelsägande, vidgade placeringsmöjligheler för aktiefonder­na samt bibehållet krav på riskspridning.

LO anser det väsentligt all en situation skapas, som gör det möjligt alt förhandlingar kan föras mellan EFTA och EG om en vidgad europeisk marknad för akliefondandelar under gemensamma regler för spararskydd och myndighetstiUsyn.

1.18 Försäkringstjänstemannaförbundet

Förbundet upplever det som positivt all en anpassning sker till den gemen­samma marknadens bestämmelser. EG försöker skapa en gemensam vär­depappersmarknad intill 1992. En känslig fråga är utlänningsförbehållel, men förbundet anser all det blir nödvändigt att slopa detta när en anpass­ning till EG sker. Det är bra att lagen stipulerar kvalificerad förvaltning och en trygg förvaring. Det är vidare viktigt att kraven på information lill delägarna skärps så att konsumenterna kan jämföra olika fonder med varandra. Det är bra all lagen får en minskad detaljstyrning och att fonderna själva i större utsträckning kan bestämma inriktning och riskpro­fil. Detta skapar en större konkurrens mellan fonderna och stärker konsu­mentens ställning.

Med hänsyn till den utveckling som sker inom EG bör bör lagen träda i kraft så fort som möjligt. Enligt departementspromemorian ska lagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förbundet tillstyrker förslaget lill ny aktiefondslag.

1.19 Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB

Allmänna synpunkter

Enligt OMs mening är det angelägel all nuvarande lagstiftning om aktie­
fonder reformeras, bl. a. med hänsyn till avregleringsn på valutaområdet
samt anpassningen lill EG. Mot bakgrund härav hälsar OM med tillfreds­
ställelse all förslag lill en ny akliefondslag utarbetats inom finansdeparte­
mentet. För OMs vidkommande är det självklart att möjligheten för aktie­
fonder att i viss omfattning kunna handla med optioner och terminer är ett
betydelsefullt framsteg. Optioner och terminer ulgör viktiga riskavlägg-      87

 

ningsinstmment och är därför etl naturligt inslag i en effektiv fondförvalt-     Prop. 1989/90:153

ning. Det är angelägel att den nya lagen får träda i kraft så snart som     Bilaga 1

möjligt.

OM ansluter sig lill det remissyttrande som Fondbolagens Förening avgivit. Hämtöver skulle OM särskilt vilja framhålla följande synpunkter beträffande 17 och 22 §§ i lagförslaget.

2 En ny lag om värdepapperfonder

2.1 Allmänt

2.L1 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Förslaget lill ny akliefondslag behåller regler för del gmndläggande skyd­det för spararna men innebär ändock att vissa lättnader införs i regleringen av fondens placeringar. En förskjutning av placeringsreglerna från lag lill fondbeslämmelserna skall därför ske. Fullmäktige tillstyrker dessa förslag.

2.2 Anpassningen till EG-direktiven

2.2.1 Bankinspektionen

Den pågående internationaliseringen av finansmarknaderna, som i hög grad berör aktiefondernas verksamhet, ställer stora krav på samordning av olika länders lagstiftning. Denna samordning är emellertid inle problem­fri. Arbetsgruppens ambition har uppenbarligen varit all så långt möjligt anpassa lagförslaget lill EG:s direktiv. Inspektionen anser det vara en brist att de överväganden som gjorts när det gäller anpassningen till EG:s regler inte klart redovisats i promemorian. Ur svensk utgångspunkt förefaller bestämmelserna i direktivet ibland svårförståeliga och knappast lämpade att anpassas till svenska förhållanden. Detla gäller i första hand bestäm­melserna om fondernas placeringar. Inspektionen ifrågasätter därför på vissa punkter nödvändigheten av en total anpassning till EG:s regler. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör noga övervägas i vilken utsträckning svensk lagstiftning nödvändigtvis måste anpassas lill EG:s direktiv på detta område.

2.3 Lagens rubrik

2.3.1   Hovrätten över Skåne och Blekinge

Några bärande skäl att behålla en missvisande rubrik har inle redovisats. När lagen omarbetas bör i stället tillfället las i akt all ändra mbriken. Hovrätten förordar att lagen kallas lag om placeringsfonder.

2.3.2   Kammarrätten i Göteborg

Av främst praktiska skäl föreslås ingen ändring av lagens rubrik — aktie­fonder är ett inarbetat begrepp. Emellertid sysslar fonderna även med

 

placeringar i obligationer och certifikat av olika slag och kallas då avkast-     Prop. 1989/90:153 ningsfonder. Enligt förslaget skall fonderna också få handla med optioner    Bilaga 1 och terminskontrakt. Enligt kammarrättens mening vore därför benäm­ningen värdepappersfonder att föredra. De eventuella praktiska problem som en ändrad rubricering skulle kunna medföra torde vara av övergående natur.

2.3.3   Bankinspektionen

Inspektionen anser att införandet av en ny lag på ifrågavarande område innebär elt bra tillfälle all låta den nya lagen få en benämning som bättre än den nuvarande anger lagens tillämpningsområde. Viklen av en mer rättvisande benämning överväger här nackdelarna med all överge ett inarbetat namn. Inspektionen förordar därför att den nya lagen nämns lag om värdepappersfonder m.m.

2.3.4   Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Eftersom fonderna ges stora möjligheter till placeringar i andra finansiella instrument än aktier föreslår fullmäktige slutligen all fondernas benäm­ning blir "värdepappersfonder". Denna beteckning skulle, enligt fullmäk­tige, bättre avspegla flexibiliteten i fondernas valmöjligheter.

2.3.5   Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen anser att lagen bör ges en beteckning som bättre än beteckning­en "Aktiefondslag" läcker den fondverksamhet som faller inom lagens ram. Föreningen föreslår därför all lagen benämns "Lag om värdepappers­fonder".

2.3.7 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Lagens namn

Enligt promemorian skall lagens namn vara "Akliefondslagen". SARF anser "Lagen om värdepappersfonder" vara ett mer adekvat namn. Skälet härför är all den föreslagna lagen inte bara omfattar fonder som förvaltar aktier utan även andra värdepapper.

3 Placeringsbestämmelserna

3.1 Allmänt

3.1.1 Kammarrätten i Göteborg

Beträffande lagstiftningens innehåll har kammarrätten följande synpunk­
ter.
17-20§§. Bestämmelserna ter sig onödigt detaljerade men överens-          89

 

stämmer delvis med redan gällande bestämmelser. Av bilaga 2 till departe-     Prop. 1989/90: 153 mentsstencilen framgår vidare att EG-direktivet om förelag för kollekliva     Bilaga 1 investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS) innehåUer sådana be­gränsningsregler.

3.1.2 Bankinspektionen

Placeringsbestämmelser

1 16 § uppställs två alternativa huvudkrav på de fondpapper och andra finansiella instrument som en fond tillåts förvärva, nämligen att dessa skall vara antingen inregistrerade vid fondbörs eller föremål för handel vid någon officiellt reglerad marknadsplats. Förslaget i denna del är uppenbar­ligen en anpassning till artikel 19 i EG-direktivet där det talas om "iransfe-rable securities admitted to official listing on a stock exchange ... or dealt in on another regulated märket...".

Med uttrycket "regulated märket" avses enligt arbetsgmppens tolkning en marknadsplats som sanktionerats genom etl officiellt beslut eller till­stånd. Såvitt avser den svenska penningmarknaden konstaterar arbets­gruppen att något officiellt tillstånd inte ligger lill gmnd för denna mark­nad. Arbetsgruppen ifrågasätter därför om en fond kan förvärva sådana värdepapper som handlas på denna marknad annal än i den begränsade omfattning som anges i paragrafen.

Inspektionen vill erinra om att nu gällande lagstiftning innehåller regler som begränsar fondernas rätt att förvärva värdepapper som handlas på den svenska penningmarknaden. Statsskuldväxlar och andra skuldförbin­delser som utfärdals av staten omfattas emellertid inle av dessa begräns­ningsregler. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen skulle därför få avsevärda konsekvenser för de fonder som i större omfattning handlar med den senare typen av värdepapper.

Bankinspektionen anser alt de fonder som inriktar sig på den svenska penningmarknaden utgör ell värdefullt komplement lill de fonder som valt att placera sina medel på obligations- eller akliemarknaden. Inspektionen har inte funnit att dessa penningmarknadsfonder skulle vara särskilt risk­fyllda eller på annal sätt olämpliga som fonder öppna för allmänheten. Antalet fonder med inriktning på penningmarknaden lyder också på all dessa är efterfrågade av investerarna. Inspektionen finner därför inga sakliga skäl som talar för att begränsa fonderaas placeringsmöjligheter i nu aktuellt avseende. Tvärtom anser inspektionen alt det finns skäl - inle minsl ur konkurrenssynpunkt — att utvidga fondernas möjligheter all förutom stalsskuldväxlar även förvärva andra typer av värdepapper som förekommer på penningmarknaden. Mol bakgmnd härav framstår arbets­gmppens förslag som mindre ändamålsenligt.

Skall hänsyn las lill EG:s direktiv och dess krav på "regulated märket" bör del kunna göras gällande att den svenska penningmarknaden uppfyller nämnda krav. Skälen lill detta är följande.

För del första har bankinspektionen, om än inle genom uttryckligt
tillstånd, godkänt förekomsten av den svenska penningmarknaden genom   90

 

att acceptera att de institut som står under inspektionens tillsyn agerar på Prop. 1989/90:153 denna marknad. Om inspektionen skulle finna all marknaden inle hade Bilaga 1 allmänhetens förtroende eller all handeln medförde att enskildas kapital­insatser otillbörligen äventyrades skulle inspektionen, i kraft av sina befo­genheter som. tillsynsmyndighet, känna sig oförhindrad att i sista hand förbjuda de berörda instituten att deltaga i handeln. Inspektionen delar därför inle arbetsgruppens uppfattning att det inte ingår i inspektionens uppgift att sanktionera handeln på penningmarknaden.

För del andra har riksbanken och riksgäldskontorel, förutom rollerna som ledande aktörer, även vissa reglerande uppgifter. Delta kommer lill uttryck bl.a. i de avtal som upprättas mellan riksgäldskontorel och en marknadsgaranl — en bank eller fondkommissionär — i samband med emission av stalsskuldväxlar.

Skulle kravet på officiell reglering ändå inte anses uppfyllt anser inspek­tionen att möjligheten att göra avsteg från EG-direktivet måste övervägas, åtminstone såvitt avser värdepapper utfärdade av staten.

I 21 § i nuvarande aktiefondslag stadgas att elt fondbolag lill fonden endast i begränsad omfattning får JÖrvärva värdepapper med samme utfär­dare. Inspektionen noterar all förslaget (17 §) innebär en väsentlig skärp­ning genom att motsvarande begränsning föreslås bli knutet lill fondens innehav. Inspektionen har givetvis förståelse för kravet på riskspridning men anser att den föreslagna bestämmelsen kan få orimliga konsekvenser om fonderna ständigt måste anpassa sina innehav efter tillfälliga kursfluk­tuationer. Man kan heller inte bortse från risken att avkastningen på fonderna kan sjunka om fonderna måste sälja tillgångar på gmnd av att en framgångsrik placering lett till all ifrågavarande gränser överskridits.

Inspektionen anser all kravet på riskspridning väl kan tillgodoses om de föreslagna begränsningarna anknyter lill förvärvstidpunklen. Inspektio­nen förordar därför i denna del att nuvarande ordning bibehålls. Skulle hänsynen till EG-direktivet kräva all placeringsbegränsningarna knyts lill fondens innehav bör en särskild regel införas som mildrar de orimligaste effekterna av den föreslagna bestämmelsen.

3.1.3 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Enligt lagförslaget ska en fonds tillgångar, med vissa begränsningar, få placeras i värdepapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli

1    inregistrerade vid en fondbörs, eller

2    föremål för regelbunden handel vid en reglerad marknadsplats.

En aktiefond ska, upp lill 10 procent av fondens värde, få förvärva värdepapper som inte uppfyller något av ovanstående två kriterier. Arbets­gruppen tolkar EG-direktiven så alt hela den svenska penningmarknaden faller inom lO-procenlsgränsen. Innebörden av denna tolkning är all fon­derna kommer att vara förhindrade att investera mer än 10 procent av sina tillgångar i exempelvis sådana värdepapper som stalsskuldväxlar, bostads-certifikat och kommuncertifikal. Fullmäktige avvisar denna tolkning.

De svenska penningmarknadsinslrumenlen registreras visserligen inle
vid någon börs. Men att därmed betrakta den svenska penningmarknaden  91

 

som oreglerad är inte i överensstämmelse med de faktiska förhållandena.     Prop. 1989/90:153 Marknadsgaranler och de förelag som bedriver emissionsverksamhet står     Bilaga I under bankinspektionens tillsyn. Handeln på penningmarknaden styrs bl.a. av de regler som gäller för exempelvis handelslagrets storlek, blank­ning etc. Priser noteras kontinueriigt i de olika informationssystemen; PMl, Telerale och Reuters.

Förutom den självreglering som finns på marknaden ställer riksbanken och riksgäldskontorel höga krav på marknadsgaranterna för statspapper. Många av de regler som gäller för handeln på slatsskuldväxelmarknaden kommer lill ullryck i de återförsäljaravtal som upprättas mellan markna­den och riksgäldskontorel. Ett övergripande krav som ställs i dessa avtal är all marknadsgaranlerna "aktivt och under iakttagande av god sed" ska deltaga i handel med statsskuldväxlar. Avtalen föreskriver vidare skyldig­heter för marknadsgaranterna alt ställa bindande tvåvägspriser. Omsätt­ningsstatistik ska inrapporteras lill riksbanken varje eftermiddag etc.

Fullmäktige är av den bestämda uppfattningen att det regelverk som finns och de institutionella förhållanden som i dag råder på den svenska penningmarknaden väl uppfyller de krav som ställs i EG:s direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper.

En fond som har valt som övergripande strategi all investera i räntebä­rande instmment kan göra detta på olika löplider. En investerare som önskar en lång ränlebindningstid placerar i obligationer. I ell läge med förväntningar om stigande räntor är del naturligt att ändra sin ränleexpo-nering och placera i instrument med kortare löplider på penningmarkna­den. Det är därför av största vikt att fonderna ges det utrymme som krävs, inom ramen för räntebärande värdepapper, för alt säkra en god avkastning till fondandelsägarna. Fonderna bör inom ramen för fondbestämmelserna om fördelningen mellan aktier/obligationer, investeringar i olika bran­scher, geografiska områden osv., fritt få välja ränlebindningstid.

Fullmäktige föreslår därför att de generella begränsningar som gäller för fondernas placeringar i obligationer även inkluderar samma emitlenters lån med kortare löptid på penningmarknaden.

Placeringsreglema

Regeln i 20 § begränsar på visst sätt en fonds möjlighet all göra placeringar i aktier m. m. i ett och samma företag. En bättre utformning av regeln vore att ersätta förslagets bestämmelse om 5% med en lämplig översättning av uttrycket "significanl influence" i EG-direktivet.

Förvärv av andelar i andra akiiejonder

Enligt förslaget får en aktiejond i viss utsträckning förvärva andelar i andra aktiefonder om de inle förvaltas av samma fondbolag eller direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som den egna fonden.

Det praktiska syftet för en fond att göra placeringar i andelar i en annan
fond är att temporärt då behov föreligger effektivisera förvaltningen av
likvida medel i fonden.                                                                       92

 

Att förbjuda den beskrivna ordningen - men tillåta den för såvitt Prop. 1989/90:153 transaktionerna görs mellan av varandra oberoende fonder — synes mind- Bilaga 1 re välbetänkt. En sådan reglering medför endast etl större bestyr fonderna emellan än vad som eljest i bästa fall är nödvändigt. SFF hemställer därför uttryckligen att 19 § i lagförslaget omarbetas. Bestämmelsen bör ges den innebörden att förvärv av andelar i andra aktiefonder medges lill en andel av högst 5% av fondens egna värde.

3.1.5 Fondbolagens Förening

16 §. I kommentaren framhålles att den föreslagna skrivningen innebär att den svenska penningmarknaden kommer alt ställas utanför kretsen av tillåtna placeringsinstrument (med undantag för 10%-regeln). Denna kon­sekvens beror självfallet inle på marknadens mindre tillförlitlighet utan på del förhållandet all papperen inte är formellt inregistrerade vid en fond­börs eller föremål för handeln vid "en officiellt reglerad marknadsplats". Det faktum att statsmakten inle funnit anledning att "officiellt" reglera den svenska penningmarknaden bör inte begränsa möjligheten alt placera fondens medel i de aktuella instrumenten. Några sakligt grundade skäl för en sådan begränsning torde inte finnas. EG-direktivet säger inledningsvis att dessa direktiv avser "transferable securities (which are essentially Iransferable securities officially listed on stock exchanges or similar regula­ted märkets)". Reglering av fonder som inte täcks av direktiven "poses a variety of problems which must be dealt with by means of other provi­sions", vilkel skall lösas senare. Under tiden ges medlemsländerna möjlig­het att tillämpa egna regler för fonder som marknadsförs bara i hemlandet. Anpassningen lill EG-direktivet hindras inte av att vi i Sverige tillåter något som inte omfattas av direktivet. Penningmarknaden i Sverige bör därför i lagen jämställas med en "reglerad marknad" och uttryckligen inkluderas i "tillåtna placeringsinstrument".

17§. Bestämmelsen innebär, som den nu är formulerad, att en fond kan tvingas till omedelbar försäljning av visst innehav, då de angivna gränsvär­dena överskrids, t ex på grund av kursförändringar. En sådan försäljning kan skada andelsägarnas intressen. Föreningen föreslår därför att undan­tagsbestämmelsen i §21 kompletteras såsom framgår i kommentaren till den bestämmelsen.

18 §. Denna bestämmelse kan bli svår att följa, dels för mindre fonder, dels under etableringsfasen för en ny fond.

19§. Föreningen föreslår all bestämmelsen ges en utformning som över­
ensstämmer med innebörden av artikel 24 i direktivet. Med den lydelsen
får fonderna placera moisvarande 5% av fondförmögenheten i andra
fonder som omfattas av direktivet. Vidare får fondbolagen enligt
punkten 3 placera medel i egna eller näriiggande fonder, förutsatt att dessa
enligt fondbestämmelserna är specialiserade, t.ex. i en geografisk eller
ekonomisk sektor etc. En sådan möjlighet kan tänkas få stor betydelse för
t.ex. svenska förvaltare av "unit-linked" fonder Gfr Englands "managed
funds").
20§. Regeln syftar enligt kommentaren till all begränsa en fonds möjlighe-  93

 

ler att skaffa sig kontroll över ett enskilt företag. Även här gäller att 5 % är     Prop. 1989/90:153 en liten del i vissa bolag och stor i andra. Föreningen föreslår all även     Bilaga 1 denna punkt anpassas till direktivet (art 25), som sälier gränsen vid "signi­ficanl influence", vilket skulle kunna översättas med "betydande inflytan­de".

21 §. Föreningen föreslår att fonden också ges möjlighet att under ordnade former, och med hänsyn till andelsägarnas intressen, anpassa sill innehav lill de i 17 § angivna gränsvärdena, om dessa överskridits på gmnd av omständigheter som ligger utanför fondens kontroll. Med detla tillägg kommer bestämmelsen också alt överensstämma med direktivet (art 26 p 2).

3.L6 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Placeringsbestämmelser (§ 16)

Förslaget medger inle att en fond får placera sina tillgångar i olika typer av penningmarknadsinslmmenl som stalsskuldsväxlar, certifikat m m. Enligt SARF bör denna begränsning slopas.

3.1.7   Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industrifiirbund

Vi hälsar med tillfredsställelse all lagstiftningen anpassas till de under senare år starkt förbättrade förhållandena på svenska kapitalmarknaden. Etl av aktiefondslagens huvudsyften avser skyddet av andelsägarnas in­tressen. Vad gäller några paragrafer har emilertid förslaget getts sådan utformning all fondförvaltare påtagligt begränsas i utövandet av sin pro-fessionalism vilket i detta fall kan leda lill stor nackdel för andelsägarna.

1 § 17 föreslås begränsningar vad gäller den andel av en fonds samlade värde som får ligga i etl företags aktier. Denna begränsning är så stark att om en fond försöker imitera marknadsindex med hjälp av exempel OMX-index kommer den att bryta mot lagen. Den totala andelen av de aktier som överstiger 5 procent av fondens värde överstiger också tillsammans 40 procent av fondvärdet. Vi finner det inte heller meningsfullt alt en fond­förvaltare ska tvingas sälja ut aktier i elt förelag i stark tillväxt därför att dess andel av fondens värde kommer över 5 procent.

3.1.8   Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB
Kommentar till 17 §

I nuvarande lag finns i 21 § en möjlighet för Bankinspektionen alt medge att 10%-gränsen överskrids. Såvitt oss är bekant förekommer också sådana dispenser. Enligt vår mening vore det en värdefull möjlighet om motsva­rande dispensordning togs in i den nya lagen i syfte alt tillgodose förhållan­den, som i väsentligt avseende skiljer Sverige från EG. Låt oss belysa frågeställningen med ett exempel.

På OM handlas optioner och terminer på aktieindexet OMX. OMX är
ett brett marknadsindex utan tonvikt på någon speciell bransch. Det         94

 

återspeglar aktiemarknadens förändringar väl. Korrelationen till Affärs- Prop. 1989/90:153 världens generalindex är 97-98%. Genom indexet erhålls således ell väl Bilaga 1 definierat mått på hur den svenska akliemarknaden förändras. OMX består, enligt nu gällande regler, av de trettio mest omsatta aktieraa på Stockholms fondbörs A I-lista. Dessa aktier motsvarar ca hälften av del totala börsvärdet och närmare 60% av omsättningen på börsen. De aktier som ingår i OMX per 1989—12— 19 framgår av bilaga till detta yttrande. Av bilagan framgår också börsvärde och vikt i procent av respektive aktie. Från marknaden har till OM vid flera tillfallen framförts önskemål om all OM konstmerade en aktiefond som bestod av de aktier som ingår i OMX-index. Fonden skulle således med myckel stor korrelation följa börsens utveckling. En sådan fond skulle främst intressera tre olika katego­rier av placerare.

1)    Privatpersoner vilka ej har möjligheter/kunskap alt själva placera i individuella aktier och vill ha en portfölj som följer börsens utveckling.

2)    Stora passiva placerare, som placerar i ell land ulan detaljanalyser.

3)    Placerare som även vill utnytGa avistamarknad för en fond, där man redan i dag handlar med optioner och terminer för alt ha en komplett inslrumenlfamilj.

Som framgår av bilagan går det inte med de i promemorian föreslagna reglerna att konstruera en sådan aktiefond. ASEA väger sålunda över 10%. De aktier som väger mellan 5 och 10% ulgör vidare mer än 40% av fondens värde. Avvikelserna är inle stora men finns ändå. Det kan också antas att de största företagen blir allt större. Detta är en internationell tendens. Avvikelserna skulle då komma all bli större. För övriga Norden är förhållandena likartade.

Det grundläggande syftet med en aktiefond, nämligen att tillförsäkra akliefondsspararna ett skydd vad gäller riskspridning i placeringama förfe­las om en OMX-aktiefond inte kan skapas. En OMX-fond skulle ha betydligt mindre risk än åtskilliga andra aktiefonder. I fonden skulle t.ex. endast likvida aktier ingå och en fullständig genomlysning erbjudas alla investerare genom att just dessa aktier ingår i indexet. Fonden skulle också innehålla tillräckligt många aktier för att ta bort den företagsspecifika risken. Slutligen kan nämnas att marknaden har mer än tre års erfarenhet av OMX-indexet och att det fått en bred acceptans i marknaden.

Ett sätt att möjliggöra tillskapandet av en fond som består av de aktier som ingår i OMX är att ge Bankinspektionen rätt att dispensera från 10-och 40%-gränserna. Enligt OMs mening bör kraven ställas högt på att sådan dispens skall beviljas. Ett skäl till att medge dispens vore tillskapan­det av en fond som speglar hela börsen.

3.1.9 Riksgäldskontoret

Enligt 16 § i lagförslaget stadgas att maximalt 10% av fondernas medel får
investeras i värdepapper som inte är börsregistrerade eller inte handlas vid
en reglerad marknadsplats. Etl sådant stadgande skulle begränsa fondernas
möjlighet att investera i kortfristiga värdepapper som t.ex. statsskuldväx­
lar eller bostadscertifikat då dessa f n. ej är börsregistrerade och då han-  95

 

deln i stalsskuldväxlar ej kan betraktas ske på en reglerad marknadsplats.     Prop. 1989/90:153

Riksgäldskontorel finner det rimligt all lagförslaget har denna utformning,     Bilaga 1

då det innebär en harmonisering med motsvarande regler inom EG. För

att fonderna fritt skall kunna placera i statsskuldväxlar avser kontoret

börsregistrera dessa värdepapper eller vidta andra åtgärder så att fondema

kan placera i statsskuldväxlar om lagförslaget träder i kraft.

3.2 Optioner och terminer 3.2.1 Bankinspektionen

Enligt 22 § öppnas möjligheter för fonderna att använda sig av optioner, terminer och andra finansieUa instrument. Fonderna föreslås emellertid endast få använda sådana instmment i syfte all effektivisera förvaltningen av fondens tillgångar eller för att skydda tillgångama mol valutaförluster. 1 motiven till bestämmelsen uttalas att uttrycket effektivisera förvaltningen endast innefattar handelsslralegier som uteslutande har lill syfte att skyd­da fondens innehav mot kurs- och ränterisker. Vidare sägs att det således aldrig kan accepteras all en fond använder optionshandeln på elt sådant sätt all risken för förlust samlidigt ökar.

Inspektionen har inget alt erinra mol all fonderna — som etl komple­ment till den ordinarie förvaltningen — tillåts handla med ovan nämnda instrument. Emellertid anser inspektionen att uttrycket "effektivera för­valtningen" är alllför oklart när del gäller att begränsa fondens placeringar i detta avseende. Vidare anser inspektionen att de uttaianden som gjorts i motiveringen beträffande en fonds tillåtna handelsslrcitegier är överdrivet restriktiva. Enligt inspektionen bör en fond i viss utsträckning få möjlighet att handla med ex vis optioner i syfte att öka avkastningen på fondens tillgångar och inte endast i syfte att skydda tillgångarna mot kurs- och valutarisker. Ur risksynpunkt behöver det inte vara mer spekulativt att t. ex. förvärva köpoptioner i en viss aktie än att kortsiktigt förvärva själva aktien. Inspektionen vill här betona vikten av att fondandelsägarna infor­meras om och i vilken omfattning en fond avser att använda dylika instrument. Från inspektionens sida kommer också hårda krav all ställas på alt berörda fondbolag inför interna kontrollrutiner för all bevaka sina positioner i dessa instrument.

3.2.2 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Fullmäktige ställer sig också positiva till förslaget att fonder, under vissa
omständigheter, ges möjligheter alt handla med standardiserade derivat-
instrument. All skydda sitt innehav av värdepapper och att handla med
optioner och terminer är ett normall inslag i en effektiv kapitalförvaltning.
Någon detaljreglering av vilka typer av sådana isntmmenl och i vilka fall
de får användas behöver dock inte anges i lagen. Det bör vara tillfyllest att
ange all syftet skall vara all skydda risker i rörelsen. Del får sedan bli en
tillsynsuppgift all granska att fondbolagels interna kontroll fungerar.           96

 

3.2.3 Svenska sparbanksförenignen                                   Prop. 1989/90:153

I ell avseende, nämligen beträffande § 22 i förslaget, vill dock Sparbanks-     Bilaga föreningen anföra följande.

Enligt detta förslag ges möjlighet till handel med standardiserade optio­ner och terminskontrakt eller andra likartade finansiella instmment. Fon­derna föreslås dock endast få använda dessa instrument i syfte att effek-tivera förvaltningen av fondens tillgångar eller för att skydda tillgångama mol valutakursförlusler.

I motiven lill den föreslagna bestämmelsen anförs all uttrycket effektive­ra förvaltningen endast bör innefatta handelsslralegier som uteslutande har till syfte att skydda fondens innehav mol kurs- och ränterisker och all det således aldrig kan accepteras att en fond använder oplionshandeln på ett sådant säll alt risken för föriuster samtidigt ökar.

Dessa motivutlalanden är förbryllande och oklara. Enligt Sparbanksför­eningens mening innebär all handel av ifrågavarande slag etl visst mått av risklagande. Detta torde för övrigt gälla all kapitalplacering. Det måste betraktas som inkonsekvent all tillåta rikstagande i exempelvis aktier och obligationer men kringgärda köp av bl.a. optioner med långtgående re­striktioner.

Givetvis får inte fonderna ta hur stora risker som helst och missbmka placeringsmöjlighetema. För att sälta en rimlig gräns i detla avseende, är det enligt Sparbanksföreningens uppfattning lämpligare att ange en pro­centuell gräns, t. ex. 10% av den samlade fondförmögenheten, inom vilken handel får ske i optioner, terminer och de andra instmment som här kan ifrågakomma. Det ovan återgivna molivuttalandet bör då utgå. Om så inte sker, är risken stor att handeln med ifrågavarande instmment i praktiken omöjliggörs.

3.2.4 Fondbolagens Förening

22 Föreningen anser alt vissa affärer med hjälp av optioner och terminer bör vara tillåtna även ulan all det i fondbestämmelserna särskilt anges alt handel med optioner och terminer skall förekomma. Del gäller följande transaktioner:

a)   Försäljning av innehavda värdepapper på termin

b)   Utfärdande av köpoptioner på innehavda värdepapper

c)   Köp av säljoptioner på innehavda värdepapper

Ovanslående tre transaklionstyper bör betraktas som alternativ lill att avveckla elt befintligt innehav genom en sedvanlig avislaaffär.

I konsekvens med detta bör även följande transaktioner, vilka ulgör alternativ till ett sedvanligt avislaköp, tillåtas under fömtsättning all den framlida likviden hålls i kassa eller motsvarande och att transaktionernas fullföljande inte medför brott mot övriga placeringsbeslämmelser:

d) Köp av värdepapper på termin

e) Köp av köpoption

O Utfärdande av säljoption

Föreningen anser all det är viktigt att lagen utformas så att den snabba  97

7   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 153

utvecklingen på marknaden inle behöver föranleda lagändringar. För-     Prop. 1989/90:153 eningen föreslår därför att bankinspektionen ges möjlighet att anpassa     Bilaga 1 tillämpningen av bestämmelsen allteftersom marknaden förändras.

Utöver ovan nämnda generella tillstånd bör det, enligt föreningens uppfattning, finnas möjlighet för bankinspektionen all inom förhållande­vis vida ramar tillåta användandet av optioner, terminer och likartade instrument när fondbestämmelserna uttryckligen anger att, och i vilka former, sådan handel skall äga rum. Som exempel på placeringsinriklning som borde kunna tillåtas kan nämnas en fond som placerar inkomna medel i penningsmarknadspapper och samtidigt köper indexlerminer eller cash baskels avseende olika geografiska marknader i en omfattning så alt del underliggande värdet av terminerna motsvarar fondförmögenheten. En så­dan fond skulle få en förmögenhetsulveckling som i allt väsentligt liknar den som skulle uppstått om väl spridda aktieportföljer köpts på de olika mark­naderna. Förvaltningen av fonden skulle dock bli avsevärt effekliverad ge­nom de lägre transaklionskoslnadei na. Också möjligheten lill riskspridning ökar genom alt förhållandevis blygsamma belopp kan diversifieras. I detta sammanhang framstår generella regler av typ "högst x procent av fondför­mögenheten får placeras i derivatinstmment eller utgöra säkerhetsbelopp" som alllför rigida. Bankinspektionen bör således lämnas utrymme att ut­forma begränsningsregler som möjliggör i sig godtagbara affärsstrategier.

Föreningen finner det vidare önskvärt att innebörden av begreppet effektivera förvaltningen klargörs i motiven. Del vore olyckligt om begrep­pet tolkades i snäv administrativ mening. I stället bör möjligheten alt med optioner eller motsvarande instmment effektivare styra avvägningen mel­lan risk och värdetillväxt framhållas. Skrivningen i sista stycket på sid 86-87 ("det kan aldrig accepteras att en fond använder oplionshandel på elt sådant sätt att risken för förluster ökar") är i detta sammanhang olycklig. För det första framgår inle från vilket utgångsläge förlustrisken får öka. För det andra borde del vara acceptabelt om en fond genom att öka risken för små förluster kunde försäkra sig mot stora förluster.

Föreningen vill också framhålla det faktum att främst standardiserade optioner och terminer nämns i lagtexten inle får medföra att det skulle anses förbjudet all använda ej standardiserade optioner och terminer. Om valutakurssäkring skall gå att genomföra, fordras del i praktiken att icke standardiserade optioner och terminer används. Även när det gäller punk­terna a) —O ovan bör ickestandardiserade instrument vara tillåtna under vissa omständigheter.

3.2.5 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

En nyhet i förslaget är alt fonderna föreslås få handla med optioner och
terminer. Riksförbundet finner förslaget betydelsefullt. 22 § som föreskri­
ver hur sådana instrument får användas är dock enligt riksförbundels
mening mycket oklart formulerad och måste förtydligas. Det bör klargöras
vilka strategier instrumenten får användas för. På sid 86 — 87 i promemo­
rian sägs å ena sidan att man får använda optioner och terminer för att
göra förvaltningen effektiv, å andra sidan att detta uttryck endast innebär 98

 

alt man får använda handelsslralegier som har till syfte att skydda fondens Prop. 1989/90:153 innehav mot kurs-och ränterisker. Beskrivningen av hur begränsningen av Bilaga 1 options- och terminshandeln i förhållande till fondens tillgångar skall göras, är också oklar. Riksförbundet anser del i och för sig riktigt alt del inte sätts några absoluta gränser i lagen för användningen av dessa instru­ment. Det är däremot viktigt att del i fondbestämmelserna klart finns beskrivet inom vilka gränser en fond avser att använda instrumenten, så att placerarna kan få en uppfattning om vilka risker det är fråga om. Bankinspektionen får vid godkännande av fondbestämmelserna bevaka att riskerna hålls på en lämplig nivå i förhållande lill fondens tillgångar.

3.2.6 Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

Vad gäller möjligheterna att använda s. k. derivatinstmment är utform­ningen i § 22 kryptisk. Kommentaren lill lagförslaget undanröjer inte oklarheterna. Enligt vår mening måste en fondförvaltare som söker risk­spridning i sin portfölj kunna utnyUja optioner och terminer både för att göra s.k. riskavläggningar och för all la kalkylerade risker. Det är därvid olämpligt att genom allmänna regler ange en bestämd gräns för hur stor andel av fondförmögenheten som högst får utgöras av derivatinstmment. Del bör istället ankomma på bankinspektionen all utforma regler som möjliggör olika affärsstrategier.

3.2.7 Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommision AB

Kommentar till 22 §

Enligt OMs mening bör en aktiefond under alla omständigheter och utan att det i fondbestämmelserna särskilt anges vara tillåten all bedriva handel med optioner och terminer avseende följande transaktioner:

a)    Försäljning av innehavda värdepapper på termin

b)   Utfärdande av köpoptioner på innehavda värdepapper

c)    Köp av säljoptioner på innehavda värdepapper.

Skälet till att ovanstående tre transaklionstyper skulle vara tillåtna är att dessa borde betraktas som alternativ till att avveckla ett befintligt innehav genom en sedvanlig avislaaffär.

I konsekvens med ovannämnda transaktioner borde även transaktioner, vilka utgör alternativ till ett sedvanligt avislaköp, tillåtas under förutsätt­ning att den framtida likviden hålls i kassa eller motsvarande och all transaktionerna inte medför att de i lagen eller på annat sätt meddelade placeringsbestämmelserna åsidosätts. De åsyftade transaktionerna är föl­jande:

d) Köp av värdepapper på termin

e) Köp av köpoption

O Utfärdande av säljoption.

Utöver det generella tillståndet borde det finnas möjlighet för Bankin­
spektionen att inom förhållandevis vida ramar tillåta användandet av        99

 

optioner, terminer och likartade instrument när fondbeslämmelserna ut-     Prop. 1989/90:153
Iryckligen anger detta och i vilka former det kan äga rum.     Bilaga 1

Som exempel på placeringsinriktning som borde kunna tillåtas kan nämnas en fond som placerar sina medel i penningmarknadspapper och samtidigt köper indexterminer eller cash baskels avseende olika geografis­ka marknader i en omfattning så att del underliggande värdet av terminer­na motsvarar fondförmögenheten. En sådan fond skulle få en förmögen­hetsulveckling som i allt väsentligt liknar den som skulle uppstått om väl spridda aktieportföljer köpts på de olika marknaderna. Förvaltningen av fonden skulle dock bli avsevärt effekliverad genom de lägre transaktions­kostnaderna. Också möjligheten lill riskspridning skulle öka genom att förhållandevis blygsamma belopp kunde diversifieras.

1 detta sammanhang framstår generella regler av typ "högst x procent av fondförmögenheten får placeras i derivatinstmment eller utgöra säkerhels-belopp" som aUtför rigida. Bankinspektionen borde således ges möjlighet all utforma begränsningsregler som möjliggör i sig godtagbara affärsstrate­gier.

OM finner del vidare önskvärt all innebörden av begreppet effektivera förvaltningen klargörs i motiven. Del vore olyckligt om begreppet tolkades i snäv administrativ mening. I ställt borde möjligheten all med optioner eller motsvarande instmment effektivare styra avvägningen mellan risk och värdetillväxt framhållas. Skrivningen i första stycket på sid 87 "Del kan således aldrig accepteras alt en fond använder oplionshandeln på ett sådant sätt att risken för förluster ökar." är i detta sammanhang olycklig. För det första framgår inte från vilket utgångsläge förlustrisken får öka. För det andra borde del vara acceptabelt om en fond genom att öka risken för små föriuster kunde försäkra sig mot stora förluster.

OM vill också framhålla att det faktum att främst standardiserade optioner och terminer nämns i lagtexten inte får medföra att del skulle anses förbjudet att använda ej standardiserade optioner och terminer. Om valulakurssäkring skall kunna gå att genomföra fordras det i praktiken alt icke standardiserade optioner och terminer används. Även när del gäller punkterna a) —O ovan borde ickestandardiserade instrument vara tillåtna under vissa av Bankinspektionen eller i fondbeslämmelserna särskilt an­givna omständigheter.

4 Särskilda regler för nationella fonder

4.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Vilka regler som skall gälla för de utländska fondförelag, som får tillstånd
enligt förslagets 2 § 2 st att utöva placeringsfondsliknande verksamhet här
i landet, har inte redovisats. Beträffande de slutna fonder, som vänder sig
till allmänheten men som kan få dispens enligt bestämmelsens tredje
stycke, har i motiven anförts alt föreskrifter kan ges att de skall följa
placeringsfondslagens regler. Del kan ifrågasättas om regeringen och
bankinspektionen på detta sätt kan tillåtas råda över i vilka fall lagen skall 100

 

tillämpas. Det finns vidare risk för att det i vissa dispensbeslul kommer att Prop. 1989/90:153 föreskrivas all lagen är tillämplig på verksamheten medan i andra beslut Bilaga 1 sådan föreskrift inte ges. För andelsägaraa kan del innebära en nackdel alt placeringsfondsverksamhel inte regleras på etl enhetligt säll. Enligt hov-rätlens mening vore del all föredra att placeringsfondslagen enligt en huvudregel automatiskt blir gällande även för verksamhet som bedrivs i enlighet med beviljade dispenser. EventueUt kan undanlag i speciella fall medges från särskilda bestämmelser i lagen.

4.2 Försäkringsinspektionen
Öppna och slutna Jonder

Den nya akliefondslagen skall enbart behandla öppna fonder. Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen skaU dock kunna ge dispens för slutna fonder, om det finns särskilda skäl lill det. Försäk­ringsinspeklionen vill på denna punkl framhåUa all försäkringspremiefon­der enligt lagen om livförsäkringar med aktieföndsanknytning av naturliga skäl inte kan vara slutna. Del bör alltså inte komma i fråga att — om mol förmodan en framställning om delta skulle göras — bevilja dispens för en sluten försäkringspremiefond.

4.3 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Lagen föreslår vidare all utländska fondförelag ska, efler särskilt tillstånd av regeringen, eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen, få bedriva akliefondsliknande verksamhet här i landet om verksamheten väsentligen uppfyller de krav som lagen uppställer. Enligt motiven skall ell fondföretag i EG som uppfyller EG-direktiven efter ell enkel anmälnings­förfarande kunna erhålla sådani tillstånd. Detta innebär all ell utländskt fondföretag skall kunna marknadsföra fonder i Sverige. Fullmäktige väl­komnar denna möjlighet som ligger i linje med övrig avreglering av kapi­tal- och Gänslehandel över gränsema.

4.4 Svenska Bankföreningen

2. Öppna och slutna Jonder (Kapitel 4.5)

I promemorian (sid 52) framhålls beträffande lagförslaget att "lagen be­handlar bara öppna fonder. Regeringen eller, efter regeringens bemyndi­gande, bankinspektionen skall kunna ge dispens också för slutna fonder om det finns särskilda skäl lill det".

BankJÖreningen tillstyrker att den föreslagna lagen utformas så, all den endast omfattar öppna fonder. Detta är i överensstämmelse med EG:s direktiv 85/611/EEC avseende s.k. UCITS (undertakings for Collective Investment in Transferable Securities). Däri sägs i Article 2: "The fol­lowing shall not be UCITS subject to this Direclive: UCITS ofthe closed-ended type...".

Bankföreningen anser de tillfredsställande all slutna fonder enligt förslå- 101

 

get skall kunna tillåtas genom del angivna dispensförfarandel. Såsom     Prop. 1989/90:153 framhålls (sid 66) torde denna lösning inle kunna komma i konflikt med     Bilaga 1 EG:s direktiv, eftersom detta endast tar sikte på öppna fonder.

Bankföreningen vill framhålla alt föreningen i sill remissyttrande 1989-08-24 över bankkostnadsulredningens betänkande "Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektom" (SOU 1989:16) föreslog alt aktiefonds­lagen borde ses över i syfte all tillåta även slutna fonder. Härigenom skulle spararna kunna ullovas viss fast ränta för långsiktigt, bundet sparande. Detta förslag åberopas i promemorian, vari del också framhålls att "del inle (kan) uteslutas all också slutna fonder kan erbjuda fördelar för vissa sparare" (sid 53).

Bankföreningen vill är något mer utförligt än i ovannämnda remissytt­rande ulveckla fördelarna med slutna fonder. I en öppen fond kan sparar­na inte utlovas en bestämd avkastning. Del beror på all när nya andelsäga­re lillkommer, erhåller fonden mer kapilal och detta kan kanske inle placeras lill samma avkastning som del tidigare placerade kapitalel. Många sparare, särskilt småsparare, föredrar dock en i förväg bestämd avkastning under en viss placering slid. Detta kan slorplacerare erhålla genom all själva köpa värdepapper direkt. Vissa värdepapper är dock utfärdade i så stora valörer, alt enda möjligheten för småsparare all placera i dem är all köpa andelar i en fond, som i sin lur köper värdepapp­ren i fråga. Genom bundna fonder, som köper vissa i förväg bestämda värdepapper med viss, bestämd ränta, kan småsparare erbjudas en be­stämd avkastning under viss tid. Delta torde för många utgöra en attraktiv form för långsiktigt, bundet sparande. Effekten blir en ökad inlåningskon­kurrens till gagn för spararna.

I den proposition (1974:128) som låg lill grund för 1975 års akliefond­slag framhölls som skäl för förbudet mot slutna fonder, att departements­chefen "i likhet med utredningen och remissinstanserna anser del vara av stor vikt alt möjlighet finns för andelsägaren att få sin andel inlöst när som helst och att inlösenprisel därvid inle är beroende av etl vid tillfället rådande marknadsvärde som grundas på tillgång och efterfrågan". Bank­föreningen vill framhålla att en av fördelarna med slutna fonder är alt andelsägarna i förväg kan tillförsäkras all vid en viss tidpunkt få sin andel inlöst lill pari; i en öppen fond däremot kan andelsägarna aldrig i förväg vela vilket värde andelarna har vid inlösen. Vid förändringar i marknads­räntorna förändras, ål motsatt håll, inlösenvärdet på andelar i öppna fonder; detta omvända samband mellan ränteändringar och kursändringar är svårt att förstå för många småsparare..Vid ränlestegringar faller inlö-senvärdel för andelar i öppna fonder, vilkel är lill nackdel sett från andels­ägarnas likviditetssynpunkl. Detta undviks, som ovan framhållits, i slutna fonder på grund av utfästelsen om inlösen till pari. — Enligt 2 §, tredje stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyndi­gande, bankinspektionen medge undantag "från första stycket om del finns särskilda skäl till det". Bankföreningens kommentarer härtill:

b) Det är på grundval av del ovan angivna stycket som tillstånd för slutna

102

 

fonder kan ges genom dispensförfarande. Bankföreningen anser att        .  P'        '

detta inte tillräckligt klart framgår av lagtexten, vilket sammanhänger °

med vad som anförts under a) ovan.

c)   Det ges i lagtexten eller promemorian i övrigt ingen motivering varför
särskilda skäl skulle krävas eller någon precisering/exemplifiering av
tänkbara sådana skäl. Vanligtvis brukar man med "särskilda skäl" avse
något exceplionelU förhållande, t.ex. elt speciellt ekonomiskt läge.
Slutna fonder är dock en företeelse som har sitt berättigande av generel­
la skäl oavsett del ekonomiska läget etc; det finns därför inget moliv att
föreskriva särskilda skäl för ett dispensbeslul.

-      I specialmoriveringen (sid 65-66) till 2 §, Iredje stycket sägs: "I etl
beslut om dispens kan därvid föreskrivas att den slutna fonden i till­
lämpliga delar skall följa akliefondslagens bestämmelser".
Bankföreningens kommentar härtill:

d)   Eftersom lagen och dess bestämmelser endast gäller öppna fonder, blir
det regeringen eller bankinspektionen som — vid beslut om tillstånd för
sluten fond i enlighet med dispensmöjlighelen — godkänner villkor,
fondbestämmelser m. m. för den ifrågavarande slutna fonden. Härige­
nom skapas stor flexibilitet all utforma ändamålsenliga regler för olika
typer av slutna fonder, vilket bankföreningen anser vara en stor fördel.

-      På sid 53 anges all tillstånd lill slutna fonder skall "främst av praktiska
skäl tidsbegränsas".

Bankföreningens kommentar härtill:

e)   Motivering för en tidsbegränsning saknas i promemorian. En sluten
aktiefond måste kunna fortleva åtminstone under de förvärvade värde­
papprens löplider. När de värdepapper, som fonden först förvärvade,
blir inlösta, kan del vidare bli aktueUt för fonden alt erbjuda andels­
ägarna fortsall placering i andra värdepapper, varvid en "ny period"
för fonden påböGas. Om en tidsgräns redan i förväg fastställs för
tillståndet, skulle detta just "av praktiska skäl" avsevärt försvåra fon­
dens verksamhet och förvärv av värdepapper till skada för sparama.
Det bör vara tillräckligt all fondbeslämmelserna skall godkännas av
bankinspektionen (11 §) och alt fonden skall stå under bankinspektio­
nens tillsyn (sid 66).

4.5 Svenska Fondhandlareföreningen

Beträffande frågan om slutna fonder vill föreningen ansluta sig lill vad som anförs i remissyttrande av Svenska Bankföreningen. Behovet all kunna erbjuda placerarna alternativ med slutna fonder är ovedersägligt. Alt en sådan möjlighet öppnas genom dispensförfarande anser föreningen vara tillfynest.

103

 

4.6 Fondbolagens Förening                                Prop. 1989/90:153

Bilaga 1 Av föreningens kommentarer till de olika bestämmelserna framgår all vissa regler och formuleringar, som är hämtade direkt ur direktivet, är svåra eller olämpliga alt applicera på svenska förhållanden (t ex § § 16 och 17 gällande fondernas placeringsinriktning).

På flertalet punkter anser föreningen dock att förslaget bör utformas så att det i större utsträckning överensstämmer med EG-direktivet. Förening­en föreslår därför å ena sidan att man tar stegel fullt ut när det gäller lagens anpassning till EGs direktiv och inte onödigtvis håller fast vid vissa strängare regler för svenska fondbolag, och all man å andra sidan behåller en förenklad aktiefondslag, med utvecklande placeringsmöjligheler, som är tillämplig på nationella fonder, såsom allemansfonder, företagsfonder och andra fonder som endast vänder sig lill svenska placerare. På så sätt skulle man också komma lill rätta med problemet avseende placeringar på svenska penningmarknaden (se under § 16), om man skulle kunna bibehål­la möjligheten för svenskplacerande fonder att profilera sig, t.ex. genom att placera i ell mindre antal papper eller följa OMX-index, allt under förutsättning att man endast vänder sig lill investerare i Sverige. Som alternativ lill förslaget om nationell särreglering föreslår föreningen att dispensmöjligheler införes i relevanta bestämmelser.

4.7 Aktiefrämjandet

I Sverige har man ännu inle diskuterat frågan om införande av s. k. slutna aktiefonder. Det är fonder som liknar investmentföretag och vars andelar är föremål för daglig handel på aktiemarknaden. Det nya skattesystemet väntas i och för sig utjämna de skattemässiga skillnaderna som nu diskri­minerar investmentbolagen, men om så inte skulle ske, och kanske under alla omständigheter, bör frågan om slutna aktiefonder utredas.

4.8 Riksgäldskontoret

1 kommentar lill dispensregeln i 2 § i förslaget till akliefondslag uttalas alt tidigare beviljade dispenser för premieverksamhel kommer alt upphöra. Premiepooler, som verkat under sådan dispens, bör enligt promemorian få finnas kvar under åtminstone ett år efter lagens ikraftträdande. Riksgälds­kontorel vill peka på betydelsen av all premiepoolerna ges en betryggande lång tid till förfogande för avveckling. Med så stora belopp som dessa pooler omsluter kan en hastig avveckling leda lill så stora kursfall all premiemarknaden skulle drabbas på ett menligt säll. Avvecklingsperioden bör således enligt riksgäldskonlorels uppfattning göras längre än ell år.

104

 

5 Andelsägarrepresentation                     Prop. 1989/90:153

Bilaga I 5.1 Försäkringsinspektionen

A ndelsägarrepresentation

Enligt förslaget avskaffas fondandelsägarnas nuvarande rätt att utse leda­möter i fondbolagens styrelser. Inspektionen vill i det sammanhanget erinra om all del i samband med tillkomsten av lagen i livförsäkringar med aktieföndsanknytning lades vikt vid försäkringslagarnas inflytande i fond­bolagens styrelser. Föredragande departementschefen framhöll således alt del, med hänsyn lill att tilväxlen av försäkringstagarens tillgodohavande är beroende av försäkringspremiefondens utveckling, var rimligt all den rätt till inflytande över valet av slyrelseledmöler i fondbolaget som enligt aktiefondslagen tillkommer fondandelsägarna inte lillkommer försäkrings­bolaget ulan i stället de försäkringstagare på vilkas uppdrag andelarna förvärvats. Detsamma gäller i fråga om den vetorätt som enligt aktiefonds­lagen förbehölls fondandelsägarnas styrelserepresenlanter vid utövande av rösträtt för aktier i fonden (prop 1989/90:34 s 55). Denna syn kommer nu lill uttryck i 12 § lagen om livförsäkringar med aktieföndsanknytning. Som försäkringsinspeklionen framhöll i sitt remissyttrande över den departe­mentspromemoria (Ds 1989:35) Livförsäkringar med fondanknytning som propositionen byggde på — i vilket yttrande inspektionen tillstyrkte förslaget i fråga — innebär detta en förstärkning av försäkringslagarinfly-tandel i förhållande till vad som gällde tidigare.

Av den nu föreliggande promemorian framgår inte uttryckligen om förslaget är avsett all också tillämpas på försäkringspremiefonder — dessa behandlas fö. inte alls i förslaget. Av den utformning som 12 § lagen om livförsäkringar med aktieföndsanknytning har följer dock alt, om paragra­fen inte ändras så all den direkt utsäger något om försäkringslagarinflylan-del i försäkringspremiefondbolagens styrelser, detta inflytande också av­skaffas.

Försäkringsinspektionen har viss förståelse för de argument som fram­förs för att frågan om andelsägarnas representation i aktiefondbolagens styrelser inte skall vara lagreglerad (s 48 ff). Inspektionen kan inte heller se att några större olägenheter uppslår av att försäkringstagarinflytandet i försäkringspremiefonderna avskaffas — försäkringslagarnas inflytande i fondförsäkringsbolagen framstår som mera betydelsefullt. Likafullt kan det naturligtvis sällas i fråga om de skäl som medförde alt ell inflytande av det förra slaget kom att garanteras i en lag som trädde i kraft så sent som den 1 februari i år redan kan ha blivit så slarki försvagade all en lagändring nu bör aktualiseras.

5.2 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Förslaget anför även all del vidgade informalionskravel är en färulsätl-
ning för all den lagsladade rätten för fondandelsägarna all utse ledamöter i
fondbolagsstyrelser skall las bort. Som skäl för förslaget all avskaffa denna
obligatoriska ordning, vilken dock frivilligt kan införas i fondbeslämmel-      105

 

serna, anförs att intresset bland delägarna all närvara vid stämmor och delta     Prop. 1989/90: 153 i val av styrelseledamöter är mycket litet. Härtill kommer att anordnandet     Bilaga 1 av sådana stämmor är kostsamt och administrativt betungande. Dispens brukar regelmässigt krävas från bankinspektionen från kravet på närvaro vid stämman.

Fullmäktige vill dock peka på värdet av att möjligheten finns för deläga­re som är intresserade därav alt öva inflytande på den fond där de är delägare och föreslår att frågan om den lagstadgade rätten all utse styrelse­ledamöter prövas ånyo i del fortsatta beredningsarbetet.

5.3   Sveriges Föreningsbankers Förbund

Till skillnad mot vad som föreskrivs i gällande lag föreslås nu all fondan­delsägarna inte skall ha rätt, som grundas på lag, alt utse vissa styrelseleda­möter. Intel hindrar dock att det i fondbeslämmelserna föreskrivs en sådan rätt. SFF har ingenting att invända häremot.

5.4   Sveriges Aktiesparares Riksförbund

A ndelsägarrepresentation

Enligt gällande lagstiftning förvaltas aktiefonderna f n. av etl s. k. fondbo­lag, i vars styrelse fondbolagels ägare utser 2/3-delar av ledamöterna och akliefondsandelsägarna var Iredje ledamot. Genom nuvarande ordning har andra än fondandelsägarna majoritet i del förelag som förvaltar an­delsägarnas tillgångar. Exempel finns när det gäller prissättningen på fond­bolagets Gänster, där fondbolag genom sitt agerande inte i första hand tillvaratagit andelsägarnas intressen utan i stället gynnat fondbolagets ägares intressen. For alt nå så effektiv och kostnadslåg förvaltning som möjligt är det viktigt att fonden har en egen styrelse, som i konkurrens kan upphandla förvaltningen av fonden. SARF avstyrker förslaget att fondan­delsägarnas rätt att utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser tas bort. SARF anser att organisationen av och inflytandet över Jönderna och deras JÖrvaltning skyndsamt överarbetas ochJÖreläggs ijörm av elt nyll förslag till Jöndlag.

Om fondandelsägare inte genom agerande på en fondandelsägarstämma kan ändra en fonds inriktning, lönsamhet och kostnader återstår endast alternativet att byta fond. För fondspararen är del myckel kostsamt all byta fond. För det första reduceras det disponibla kapitalel genom alt realisationsvinstskall måste erläggas, vilkel kräver att den nya fondens andelsvärde måste stiga än mer än den lämnade för att fondspararen vid nästa försäljning skall disponera lika stort värde efler skatl som om han senare hade sålt andelarna i den lämnade fonden. För det andra reducerar de idag myckel höga inträdes- och ullrädesavgifterna spararens förmögen­het med ca 5% vid ett byte. Byte av fond är därför normalt inte ell realistiskt alternativ annat än vid stor misskötsel av fond.

Enligt lagförslaget skall fondandelsägarnas aktieinnehav företrädas av
fondbolaget. De flesta fondbolag äges nu av bankerna, vilkel medför att   106

 

bankerna som kreditgivare även därmed får ell inflytande på förelagens     Prop. 1989/90:153 skötsel. Delta kan innebära en ökad maktkoncentration över näringslivet.     Bilaga 1 SARF anser det väsentligt att aktieinnehaven JÖrelrädes av representanter utsedda av den styrelse som valts av Jondandelsägarna.

5.5 Aktiefrämjandet

Det är troligt, om än inte i alla avseenden önskvärt, att fondsparandel kommer all fortsätta att öka på det direkta aktiesparandels bekostnad -även om de skattemässiga skillnaderna uGämnas. Det kommer nu liksom tidigare att aktualisera frågan om hur fonderna skall utöva ägarrollen i aktiebolagen. I promemorian föreslås att fonderna skall tillvarata sparar­nas intressen, men det kan finnas skäl all överväga en mer aktiv formule­ring av detta krav så att den kollektiva ägarrollen förstärks.

5.6 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Riksförbundet tillstyrker förslaget att avskaffa fondandelsägarnas lagstad­gade rätt alt utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser. Den nuvaran­de obligatoriska ordningen med sådan styrelserepreseniation har tett sig onödigt byråkratisk. Givelvis bör del kunna regleras i fondbestämmelser­na om denna form av representation anses önskvärd. En utökad informa­tionsskyldighet till alla andelsägare om fondens verksamhet såsom före­slås, bör enligt riksförbundels mening vara mer värdefull för dem som vill placera sitt sparande i aktiefond än andelsägarrepresentation i styrelsen.

I detta sammanhang vill riksförbundet påpeka alt 8 § i lagförslaget bör uteslutas. 1 specialmotiveringen på sid 70 i promemorian hänvisas lill 8 § sista stycket i nu gällande akliefondslag. Detla stycke avser just styrelsele­damöter eller suppleanter i fondbolag som representerar fondandelsägar­na, vilkel arrangemang ju föreslås ej vara lagregleral i fortsättningen.

6 Registrerande fonder

6.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

I promemorian har som huvudsaklig grund till all fortsättningsvis endast
registrerande fonder bör få förekomma anförts all fondbolagens utökade
informationsskyldighet kräver att andelsägarna lätt kan nås. Hovrätten
har i och för sig inget all erinra mol resonemanget. Det saknas dock en
analys av vad fondandelsbevisens utmönstring får för betydelse för om­
sättningen av fondandelar. Nuvarande möjlighet all utfärda andelsbevis
som har karaktär av löpande papper går sålunda förlorad ulan att den
ersätts med några regler som på moisvarande säll underlättar en smidig
omsättning.                                                                                   107

 

6.2 Fullmäktige i Sveriges Riksbank                   Prop. 1989/90:153

Bilaga 1 Förslaget om obligatorisk registrering av andelsbevisen förbättrar möjlig­heterna att få en rättvisande statistik över fonderna och underlättar skatte­kontrollen. Den nuvarande ordningen innebär att vissa fonder registrerar andelsinnehavare, andra inte. Det nya lagförslaget föreskriver också att fondbolaget senast fyra månader efler årsskiftet och senast två månader efler halvårsskiftet ska avge årsberättelse respektive halvårsredogörelse. Detta är i överensstämmelse med EG-direktiven. Fullmäktige ser del dock som angeläget all slalisliktillgången även på kvartalsbasis tryggas och noterar med tillfredsställelse all del av specialmotiveringen till paragraf 29 framgår att lagstadgandet inte ändrar fondernas "skyldighet all på sedvan­ligt säll leverera den statistik som fonderna i dag är skyldiga all lämna".

6.3 Svenska fondhandlareföreningen

Slutligen vill föreningen invända mol all lagförslaget föreskriver all fon­derna i framtiden endast får ha registrerade andelsbevis. De argument som i promemorian framförs för denna tvingande regel finner inte föreningen vara tillräckligt bärande för en obligatorisk övergång till registrering. En valfrihet mellan andelsbevis resp registrering torde vara av intresse för många placerare och bör därför även i framtiden få förekomma enligt föreningens mening. Del kan inte minsl för mindre placerare, t.ex. för omyndiga barn, vara av intresse all kunna deponera fondandelsbevis för en längre tid.

6.4 Värdepapperscentralen VPC AB

Registrering av Jondandelsinnehavet

VPC vill i denna del bekräfta möjligheten att i del nya VP-syslemet handha rgistreringen av andelsägarna. Del nya systemet lämpar sig väl för en dylik registrering och VPC har under lång lid handhaft dylik masshan­tering. I 30 § akliefondslagen har fondbolaget ålagts all föra register över samtliga innehavare av andelar i fonden vilkel av fondbolaget kan uppdras åt VPC alt föra. För all ge möjlighet till registrering av andelsägarna i VP-syslemet måste dock tillägg göras i nu föreslagen lagstiftning alternativt skrivas som ell tillägg i 1 kap. aktiekontolagen. Enligt förslaget finns krav på alt registrerade andelsägare skall erhålla information från fondbolagen. Vidare framhålls att registreringen av samtliga andelsägare föreslås främst av detta informationsskäl. Fondbolagen bör därför i delta sammanhang dra nytta av VPCs långa erfarenhet av att sända ut olika typer av informa­tionsmaterial, vilket i stor omfattning skett till t.ex. avslämningsbolagens

aktieägare.

108

 

6.5 Sveriges Aktiesparares Riksförbund               Prop. 1989/90:153

Registrerade Jonder                                                        Bilaga 1

Förslaget innebär all endast registrerade fonder kommer all tillålas. Efter­som föreliggande lagförslag syftar lill all harmonisera svensk lagstiftning med EG:s bör detta gälla frågan om fonder skall vara registrerade eller ej. Om registrerade fonder införs kan SARF inte acceptera de föreslagna övergångsreglerna. Reglema bör utformas mer generöst för att minska risken för all rättsförluster ska uppslå.

7 Vitesföreläggande

7.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten godtar de allmänna motiven för en avkriminalisering, som framförts i promemorian. Del kan emellertid starkt ifrågasättas om över­trädelser av förbuden i förslagels 6 och 8 §§ lämpar sig för sanktioner riktade mot fondbolaget. Åtminstone för flertalet av dessa överträdelser bör straffbestämmelserna behållas.

8 Utlänningsförbehållet

8.1 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Fullmäktige tillstyrker förslaget all fondbolag skall få ägas från utlandet.

9 Aktiesparfonder

9.1 Bankinspektionen

Förslaget innebär bl.a. att de företagsanknutna aktiesparfonderna tvingas upphöra med sin verksamhet. Konsekvenserna för fondandelsägarna i dessa fonder har inte närmare berörts i promemorian. Inspektionen anser delta vara en brist. I del fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas på vilket sätt avvecklingen kan ske utan att fondandelsägarna drabbas av onödiga förluster.

9.2 Fondbolagens Förening

Föreningen finner del vara oklart vad som skall gälla för t. ex. allemansfon­
der och företagsanknutna fonder. Skall de "drabbas" av den nya aklie­
fondslagens för dem i vissa fall myckel betungande regler om aktiekapital,
information, offentliggörande av andelsvärde etc? Föreningen föreslår alt,
i vart fall, företagsanknutna aktiesparfonder ges möjlighet alt ombildas
till, eller slås samman med, förelagsanknutna allemansfonder. På så sätt
kan 500 miljoner kronor tänkas förbli investerade i värdepapper i stället    109

 

föratt skiftas ut. Den lilla skattefördel som därigenom kan uppnås måste     Prop. 1989/90:153 anses acceptabel dels för att ingen kunnat spara parallelU i akliespar och     Bilaga 1 allemansspar, dels för att även allemansfonderna i framtiden kommer all beskattas.

10 Synpunkter på lagförslagen 10.1 Tillämpningsområde

10.1.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

I förslaget 1 § bör definitionen av aktiefondsverksamhet (placerings­fondsverksamhel) finnas kvar, särskilt som begreppet förekommer i mbri­ken ovanför 32 §. Som lagtexten nu är konstmerad framgår såvitt hovrät­ten kan se ingenstans den grundläggande regeln all placeringsfondsverk­samhel endast får bedrivas av fondbolag. Del är en missuppfattning all denna gmndregel framgår av att ell fondbolag definieras som ell bolag som uteslutande förvallar placeringsfonder. Om definitionen behålls kan vidare lagtexten och läsningen av den förenklas genom alt omskrivningar och mer allmänt hållna uttryckssätt undviks. Av definitionen av fondbolag bör även i fortsättningen framgå att endast bolag, som fåll tillstånd alt utöva placeringsfondsverksamhel, är fondbolag i lagens mening.

Lagens tillämpningsområde bör för övrigt fixeras på ell klart sätt. Enligt hovrättens mening är den föreslagna 2 § svår all förslå, och del kan ifrågasättas om den riktigt återger det man enligt kommentaren avser att säga. Förbudet mol s. k. slutna fonder som vänder sig lill allmänheten bör framgå tydligt. Härav följer motsatsvis att slutna fonder som inle vänder sig till allmänheten är tillåtna. Därefter kan undanlaget från förbudet — verksamhet som bedrivs i form av investmentsbolag — anges.

10.L2 Bankinspektionen

Inledande bestämmelser

Inspektionen anser att de inledande bestämmelserna i lagen lämpligen bör utformas efter mönster av motsvarande bestämmelser i de nya lagar på värdepappersmarknaden som föreslagils av värdepappersmarknadskom­mittén (VPMK). Således bör lagen inledas med en bestämmelse som anger lagens tillämpningsområde. Därefter bör följa en bestämmelse med defini­tioner av centrala begrepp i lagen. Slutligen bör av särskild bestämmelse framgå i vilken utsträckning tillstånd krävs för att bedriva viss typ av verksamhet. 1 samband med ovan föreslagna omredigering bör 2 § i försla­get förenklas på så säll alt akliefondsliknande verksamhet definieras i den bestämmelse som innehåller övriga centrala definiiioner.

Beträffande de föreslagna definitionerna bör — i enlighet med inspektio­
nens förslag till benämning av ifrågavarande lag — begreppet aktiefond
bytas ut mot värdepappersfond. Inspektionen konstaterar vidare att den
föreslagna definitionen av fondbolag blivit onödigt vidsträckt eftersom      110

 

den till sin ordalydelse även omfattar bolag som pga. särskilt uppdrag från     Prop. 1989/90:153

ett fondbolag handhar den löpande förvaltningen av en fonds förmögen-     Bilaga 1

het.

I anslutning lill en bestämmelse om utländska fondföretags rätt att bedriva akliefondsliknande verksamhet vore det enligt inspektionen önsk­värt med ett klarläggande av om de i bl.a. Luxemburg baserade s.k. SICAV-bolagen, dvs. aktiebolag med rörligt aktiekapital, skall omfattas av den nya lagen. Eftersom de måste anses bedriva en akliefondsliknande verksamhet måste de enligt bankinspektionens mening träffas av reglerna i 2 § i förslaget, som anger att utländska bolag med sådan verksamhet i Sverige skulle ha tillstånd härtill.

10.1.3            Svenska Bankföreningen

— I 31 §, första stycket föreskrivs: "En fondandel skall, på begräran av en andelsägare, omedelbart inlösas ...". I 2 §, första stycket föreskrivs vidare: "Näringsverksamhet, som inte bedrivs enligt denna lag och varigenom allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i han­del med och förvaltning av värdepapper ... får bara utövas av ett aktiebolag...". Bankföreningens kommentar härtill:

a) Det är del ovan angivna — och, såvitt bankföreningen kan finna, inget annat — som avgör all lagen endast omfattar öppna fonder. Lagtextens formulering på denna punkl klargör inle på ett lättbegripligt och tydligt sätt att slutna fonder inte omfattas av lagen. Härtill kommer all lagen benämns "Akliefondslag" och att i I §, första stycket anges "1 denna lag förslås med ... aktiefond: en av fondpapper ... beslående fond, som bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och som ägs av dem som skjutit lill kapital...". Dessa allmänna formuleringar kan ge intryc­ket att lagen omfattar även slutna fonder, varför det är extra viktigt all man i lagtexten tydligt och på framträdande plats anger alt endast öppna fonder omfattas av lagen.

10.1.4            Svenska Fondhandlareföreningen

Utvecklingen inom svensk värdepappershantering har medfört att det fysiska förvaret som har samband med begreppet förvaringsbank i 1 §, oftast handlar om en registrering i datorsystem. Det gäller i vart fall i fråga om aktier. Inom ett fåtal år kommer sannolikt även andra värdepapper att ersättas med registrering. En sådan utveckling ger vid handen alt såväl bank som fondkommissionsbolag, eventuellt efter bankinspektionens tiU­stånd, bör kunna erbjuda Gänst som förvaringsinstitut för en fond. Som en följd av detta bör begrepper förvaringsbank i I § ersättas med begreppet förvaringsinstitut.

10.L5 Fondbolagens Förening

/ § Begreppet "förvaringsbank", som anges i 1 § och definieras i 23 §,

överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning. Det     111

 

kan emellertid ifrågasättas, om inle denna definition också bör anpassas     Prop. 1989/90:153 till EG-direktivet, där man använder begreppet "depositary", dvs. "förva-     Bilaga 1 ringsinstilut". Därigenom öppnas en möjlighet för bankinspektionen all, i samband med tillståndsgivningen, godkänna t.ex. ell fondkommissions­bolag som förvaringsinstitut (se vidare under § 24).

10.2 Fondbolag 10.2.1 Bankinspektionen

Fondbolag

Inspektionen har i princip inget att invända mot alt kravet höjs på minsta aktiekapital hos ell fondbolag. Utan all ta ställning till lämpligheten av den föreslagna gränsen anser inspektionen alt det inle kan bortses från risken att mindre frislående fondbolag ulan kaplitalslarka ägare kan tving­as avveckla sin verksamhet trots att de i övrigt uppfyller kravet på lämplig-hel.

Med hänsyn lill att fondbolag inle sällan uppdrar åt annan all ombesöGa den löpande förvaltningen av tillgångarna i en eller flera fonder anser inspektionen all förbudet i 6 § bör utsträckas lill att gälla även annan person som i egenskap av uppdragstagare eller på grund av annan anknyt­ning har insyn i fondens affärer. Vidare bör uttrycket "handla" närmare preciseras.

I likhet med vad som gäller för anställda vid fondkommissionsbolag är det av stor betydelse all de som är verksamma i bolag som förvaltar aktiefonder omfattas av allmänhetens förtroende. Det får således inte missstänkas att de personer som har insyn i förvaltningen av en fond utnylGar sin kunskap om fondens affärer för att själva bereda sig vinning. Inspektionen anser del därför rimligt att den som på grund av befallning eller annan anknytning till fondbolag normalt har insyn i en aktiefonds affärer bör omfattas av liknande regler som gäller för anställda vid fond­kommissionslag. Bestämmelserna bör utformas efler mönster av 50-52 §§ i VPMK:s förslag till fondkommissionsbolag och således omfatta både an­mälningsplikt beträffande innehav och förbud mot kortfristiga affärer.

Regeln i 8 § i förslaget gäller enligt nuvarande akliefondslag endast för de av fondbolagets styrelseledamöter som utsetts av fondandelsägarna. Eftersom den lagstadgade rätten alt utse sådana representanter avskaffas genom förslaget samtidigt som bestämmelsen kvarstår oförändrad kom­mer förbudet i stället att gälla för de styrelseledamöter som utsetts av fondbolagets bolagsstämma. Bankinspektionen ifrågasätter om denna om­ständighet beaktats vid utarbetandet av förslaget särskilt som del i belän­kandet uppgivits att någon ändring i sak inle är avsedd.

112

 

10.2.2 Sveriges Föreningsbankers Förbund                          Prop. 1989/90:153

Fondbolagens aktiekapital                                                      Bilaga 1

SFF tillstyrker förslaget all ett fondbolag skall ha elt aktiekapital på minsl två miljoner kronor. Därigenom ökar skyddet för allmänheten eftersom risken för etablering av företag som inle drivs på ell korrekt och omdömes­gillt säll minskar.

Förbud Jör vissa personer att handla med en aktiejond

Från nuvarande lagstiftning överförs förbudet för vissa personer som har etl nära förhållande lill fonderna all handla med aktiefonderna. Uttrycket "handla med" skall, enligt specialmotiveringen, omfatta alla slags transak­tioner såsom köp och försäljning av värdepapper men även utställande eller förvärv av optioner eller lerminshandel. SFF ansluter sig till detta.

SFF utgår däremot ifrån all regeln inle hindrar samma personer alt själva göra placeringar i en fond de har ell nära förhållande till. Del får tvärtom betraktas som naturiigt och eftersträvansvärt att dessa personer hyser etl sådani förtoende för den egna fondens utveckling och framtid alt de i förekommande fall gör sina akliefondsplaceringar i den egna fonden. Del kan inle anses rimligt att de skulle vara tvungna alt göra sina place­ringar i fonder i andra fondbolag.

Om styrelseledamöter

SFF har inget all invända mol all en styrelseledamot eller suppleant i ett fondbolag inle får äga aktier i bolaget. Däremot kan SFF inle godta alt det inle skulle vara tillåtet för den som är anställd i en bank, som är förvarings­bank för elt fondbolag, att vara styrelseledamot eller suppleant i något fondbolag för vilken banken är förvaringsbank. Som lagförslaget är skrivet är det dock öppet för den som är anställd i en förvaringsbank att äga aktier i ett fondbolag som inle utnylGar den bank, i vilken vederbörande är anställd, som förvaringsbank. SFF vill framhålla viklen av all förvarings-banken får — eller hellre ges skyldighet alt — utse en, gärna fler än en — ledamot i fondbolagets styrelse. För SFFs uppfattning talar vad som i lagförslaget sägs om förvaringsbankens skyldigheter visavi verksamheten i fondbolaget.

I de fall förvaringsbanken ensam tillskjulit aktiekapitalet (enligt lagför­slaget minst två miljoner kronor) i fondbolaget finns all anledning för förvaringsbanken alt vara representerad i fondbolagels styrelse. Att, som följer av lagförslaget, förvaringsbanken skulle vara ulan representation finner SFF vara oacceptabelt.

Fondbolagels styrelse ansvarar för de övergripande besluten i fondbola­get, t.ex. utformningen av fondbeslämmelserna, placeringar m m.

Förvaringsbanken har i förhåUande lill fondbolagets verksamhet elt
långtgående och detaljerat ansvar för all verksamheten bedrivs enligt
aktiefondslagen. Så skall enligt förslagets 24 § förvaringsbankens t.ex. inte
bara ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden ulan också      113

8    Riksdagen 1989/90. 1 .sami Nr 153

ansvara för kontrollen all etl flertal funktioner i fondbolagels verksamhet. Prop. 1989/90: 153 För SFF framstår del som självklart all en förvaringsbank måste ha möjlig- Bilaga 1 het att i fondbolagets styrelse kunna diskutera varjehanda frågor — och vid behov ifrågasätta lämpligheten av vissa åtgärder — som kan aktualise­ras med anledning av förvaringsbankens kontroll av fondbolagels sätt att bedriva sin verksamhet. Förvaringsbanken måste således ges inte bara ansvar utan också befogenheter. Ansvaret åläggs i lagförslaget förvarings­banken medan befogenheterna uttryckligen avhänds förvaringsbanken. På anförda skäl menar SFF sammanfattningsvis att förvaringsbanken enligt lag skulle ha skyldighet att utse minsl en styrelseldamot i berört fondbolag. SFF finner att del är naturligt och angeläget all den som är anställd som verkställande direktör i elt fondbolag skall ha laglig rätt all sitta i styrelsen för delta bolag. Lagförslaget bör därför ändras i denna del. SFF vill slarki betona viklen av att det blir möjligt alt även i framtiden följa nu rådande praxis all ett fondbolags VD kan ingå i dess styrelse.

10.2.3 Fondbolagens Förening

5§ Del är en otillfredsställande lösning att fixera aktiekapitalet lill etl visst belopp. Ett fondbolags ekonomiska verksamhet är i allmänhet myc­ket blygsam. Ell aktiekapital på 2 miljoner kronor skulle dock i vissa bolag vara lågt och i andra oproportionerligt högt. Vidare förändras penningvär­det fortlöpande, och ett i lagen preciserat belopp blir snabbi inaktuellt. En lämpligare melod, än alt ange aktiekapitalet lill ett visst belopp, är all anamma EG-direktivels formulering all fondbolaget skall ha "tillräckliga ekonomiska resurser" och låta bankinspektionen i samband med till­ståndsgivningen bedöma hur stort detta belopp bör vara i det enskilda fallet.

6 § Föreningen har i sin genomgång utgått från all begreppet "handla med " avser köp respektive försäljning av värdepapper mellan person i insyns­ställning och fonden. En begränsning för dessa personer, att köpa respekti­ve sälja andelar i fonden, vore opåkallad. Föreningen föreslår att bestäm­melsen förtydligas så att förbudet inte träffar handel med andelar. Vidare föreslår föreningen att förbudet att handla med fonden endast skall gälla personer med "insynsställning", varvid begreppet bör ges samma defini­tion.

10.2.4 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Fondbolagets aktiekapital (§ 5)

SARF avstyrker promemorians förslag till höjning av lägsta tillåtna aktie­
kapital till 2 miljoner kronor. Lagen bör inle innehålla någon belopps­
gräns. I stället bör lagen innehålla en bestämmelse som stipulerar att
aktiekapitalet bör anpassas lill verksamhetens art och storlek. I tveksam­
ma fall bör del ankomma på bankinspektionen all bestämma aktiekapita­
lets storiek.                                                                                   114

 

10.2.5 Aktiefrämjandet                                                   Prop. 1989/90:153

Promemorian föreslår en kraftig höjning av fondbolagels aktiekapital. Vi ' 3 anser att detta motverkar den mångfald, specialisering och snäva mål­gruppsinriktning som är önskvärd. Samtidigt som fondema då inle kan fullgöra en viktig roll på aktiemarknaden ökar del oreglerade kollekliva sparandet (aktiesparklubbar osv.) och sparandet i utländska fonder. Vi anser all bankinspektionens tillstånd och tillsyn är tillräcklig utöver en mer flexibel kapitalstorlek relaterad lill fondens omfattning och inriktning. Under alla förhållanden borde, såsom hittills, bankinspektionen kunna medge rejäla dispenser från kapitalkravet.

10.2.6 Sveriges Civilingenjörsförbund

Sveriges Civilingenjörsförbund, CF, bedriver som enda fackliga organisa­tion aktiefondsverksamhet. Förbundet har genom sitt helägda dotterbolag, AB Ingenjörshuset, två aktiefonder, en aktiesparfond och en allemans­fond, CF anser att detla är en värdefull kompletterande service för med­lemmar förutom de "traditionella" fackliga aktiviteterna.

Enligt lagförslaget skall ell fondbolag ha ett aktiekapital om lägst 2 miljoner kronor. AB Ingenjörshusel har för närvarande efter dispens av bankinspektionen ett aktiekapital på endast 100000 kronor. Någon möj­lighet för CF all tillskjuta ytterligare medel så att aktiekapitalet kommer upp till 2 miljoner kronor föreligger inle. Om inle någon dispensmöjlighet finns måste CF därför avveckla aktiefonderna.

AB Ingenjörshusel anser all den nya aktiefondslagen bör innehålla dis­pensmöjlighet från kravet på ett lägsta aktiekapital om 2 miljoner kronor.

I övrigt har AB Ingenjörshuset inget att erinra mot lagförslaget.

10.3 Aktiefonder

10.3.1  Bankinspektionen

Aktiefonder

I 10 § andra stycket p 2 föreslås att fondbestämmelserna skall ange grun­derna för fondens placeringsinriklning samt vilka risker som är förenade med denna inriktning. Inspektionen har mot bakgrund av uttalandena i motiveringen till denna bestämmelse — bl.a. all bankinspektionen skall utforma närmare föreskrifter om sättet att uttrycka riskbenägenheten — uppfattat förslaget så all fondbeslämmelserna specifikt skall ange ell mer detaljerat riskmått på fondens placeringsinriktning.

Det ligger i sakens natur all en investering på värdepappersmarknaden
är förenad med risk. Såvitt inspektionen känner lill finns emellertid inget
objektivt sätt alt i förväg mäta en sådan risk. Även om delta vore möjligt
skulle en riskbedömning som gjorts vid ett tillfälle snart kunna vara
överspelad på grund av senare inträffade händelser som inte kunnat fömt­
ses vid det första bedömningstillfället. Inspektionen finner del därför föga
meningsfullt att det i fondbestämmelserna närmare ska anges vilken risk   115

 

som är förenad med en fonds placeringsinriklning och än mindre att Prop. 1989/90:153 inspektionen skall utfärda föreskrifter härom. Del väsentliga är enligt Bilaga 1 inspektionen all fonden redovisar sin placeringsinriklning så noga som möjligt med avseende på olika urvalskriterier och placeringsstrategier. Särskilt viktigt är alt fondbeslämmelserna anger om och i vilken omfatt­ning en fond avser att handla med optioner, terminer och liknande finansi­ella instmment. Del får sedan ankomma på varje enskild investerare all på basis av dessa uppgifter och annan information som enligt förslaget skall lämnas till presumtiv fondandelsägare subjektivt bedöma risken med pla­cering av medel i en viss fond.

För att bringa klarhet i vad som gäller vid överlåtelse och pantsältning av fondandel anser inspektionen all del av fondbestämmelserna bör fram­gå vad som erfordras i detta hänseende. Delta bör anges i en särskild punkl i denna paragraf

I 30 § andra stycket akliefondslagen stadgas all de värdepapper som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde saml all det åligger fondbolaget alt fortlöpande beräkna fondandelsvärdel. Det är således fondbolagets sak all bestämma fondandelsvärdel med använ­dande av den beräkningsmetod som bolaget finner mest ändamålsenligt. Till grund för andelsvärdel lägger de flesta fondbolag den kurs på i fonden ingående värdepapper som gäller på inlösen/försäljningsdagen. Enstaka fondbolag beräknar emellertid andelsvärdel med ledning av värdepappers­innehavels marknadsvärde dagen före inlösen/försäljning. Även kombina­tioner av dessa två metoder förekommer.

Bankinspektionen har konstaterat all fondbolag och banker ofta brister i information lill fondandelsägarna om vilken melod som tillämpas vilket leder lill klagomål och tvister, särskilt i samband med kraftiga kurssväng­ningar. Mot bakgrund härav bör fondbolagen åläggas att i fondbestämmel­serna ange hur andelsvärdel ska beräknas vid inlösen och försäljning och under vilka förutsättningar sådan beräkningsmetod kan ändras.

10.3.2 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Utdelning till ideella ändamål

För allemansfonder finns möjlighet all i fondbeslämmelserna ange att utdelning från fonden ska ske i särskild ordning till visst, angivet, ideellt ändamål. Samma möjlighet föreslås nu stå öppen för aktiefonder i allmän­het och inle bara för allemansfonder. SFF hälsar förslaget härom med tillfredsställelse och tillstyrker detla.

10.3.3 Fondbolagens Förening

10 § Det är, enligt föreningens uppfattning, inte meningsfullt att kräva av
fondbolagen att man i fondbeslämmelserna skall ange vilka risker som är
förenade med fondens placeringsinriktning, om man därmed avser en
kvantifiering av risken. All rättvisande kvantifiera begreppet "risk" är en
svår, för att inte säga omöjlig, uppgift. Risken varierar kontinuerligt bero-  116

 

ende på vad som händer på marknaden, dvs. händelser som ligger helt Prop. 1989/90:153 utanför fondbolagets kontroll. Det som vid fondens etablering eller vid Bilaga 1 fastställandet av fondbestämmelserna allmänt ansågs vara en lågriskplace­ring kan på grund av oväntade händelser på mycket kort lid omvandlas till en osäker placering. Del finns alllid ell moment av risktagande i handel med värdepapper, och föreningen anser all del bör vara tillräckligt all man i fondbestämmelserna beskriver fondens mål och inriktning på motsvaran­de sätt som krävs enligt direktivets annex (Schedule A, 1:15). Man kan i annal fall slälla sig frågan om fondbolagels strikta skadeståndsansvar enligt 45 § skall omfatta ekonomisk skada som andelsägare åsamkats på grund av att fondbolaget felbedömt risken.

11 § Ändringar i fondbeslämmelser är i mycket stor utsträckning av ren rutinkaraktär och är av ringa intresse för samtliga fondandelsägare att ta del av. Föreningen vill därför föreslå att huvudregeln för offentliggörande av ändringar skall vara genom kungörelse och all annan form för underrät­telse endast behöver användas då bankinspektionen så särskilt kräver. Vidare föreslår föreningen all presumtionen i Iredje stycket ändras på så sätt all bankinspektionen kan kräva en Iremånadsfrisl, när det bedöms vara av väsentlig betydelse för andelsägarna. Föreningen vill i detla sam­manhang framhålla att del alllid — även om man har fondandelsägarna registrerade — är förenat med stora kostnader all gå ut med direktinfor­mation till samtliga andelsägare.

10.3.4 Aktiefrämjandet

Aktiefonder är etl komplement lill sparande i aktier. Förvaltningen är kollekliv, mer effektiv och förhoppningsvis mer kompetent än direkt en­skilt sparande.

Detla hindrar inle all aktiefonder kan ha en myckel hög riskprofil. Det kanske rent av är lämpligare för spararen all använda just aktiefonder för sitt högrisksparande. Valet av risknivå skall på sätt och vis vara spararens, inte reglerarens eller förvaltarens. Det är samtidigt högst legitimt och nödvändigt för näringslivets utveckling att sparande i aktier och aklie­marknaden används för att finansiera riskfyllda investeringar. Aklierisker kan knappast definieras i lagstiftning. En aktieplacering i Volvo 1934 betraktades som en jällerisk och en koncentrerad satsning på etl stort börsföretag om än aldrig så etablerat kan vara en betydUgt större risk än en korg av tio OTC-företag osv..

Om inle svenska aktiefonder kan erbjuda högrisksparande kan sparama därtill placera i utländska fonder.

10.4 Fondbolagets verksamhet

10.4.1 Bankinspektionen

Fondbolagets verksamhet

I lagförslagets 13 § har fondbolagels oberoende ställning särskiU marke­
rats. Vad som avses härmed har inle utvecklats närmare i promemorian.    117

 

Att fondbolaget i sin verksamhet inte skall ta hänsyn till ovidkommande Prop. 1989/90: 153 intressen torde framgå redan av att fondbolaget uteslutande skall handla i Bilaga 1 andelsägarnas gemensamma intresse. Avsikten med nämnda markering synes vara en anpassning till art 10 p 2 i EG-direktivet. Såvitt bankinspek­tionen förstår syftar denna artikel till att betona oberoendet mellan etl fondbolag och en förvaringsbank eller motsvarande. Om detta är syftet även med den nu föreslagna bestämmelsen bör detta komma lill klarare uttryck i lagtexten.

Under punkten 4 i 14 § föreslås förbud för fondbolaget att sälja fondpap­per och andra finansiella instrument för fondens räkning som bolaget inle förfogar över. Denna bestämmelse överensstämmer med art 42 i EG-direktivet som innehåller etl uttryckligt förbud mol "uncovered sales". I promemorian uttalas att det föreslagna förbudet avses gälla s.k. oäkta blankning. Vidare sägs att s. k. äkta blankning inte torde bli aktuell för ett fondbolags vidkomande. Inspektionen vill här erinra om att VPMK i sitt förslag till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instru­ment föreslagit att både oäkta och äkta blankning skall få tillåtas under vissa förutsättningar. Som skäl för att tillåta blankning har VPMK bl.a. pekat på att spekulation i en nedåtgående marknad inte kan anses mer riskfyllt än spekulation i en uppåtgående marknad och att del redan i dag finns finansiella instrument som ger ell positivt ulfall på en vikande marknad.

1 promemorian föreslås (22 §) alt en fond skall tillåtas att handla med standardiserade optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument i syfte att effektivisera fondens tillgångar. Som framgår av inspektionens kommentar till sistnämnda bestämmelse anser inspektionen att fonderna bör tillåtas att handla med finansiella instrument i syfte alt öka avkastningen på fondens tillgångar och inte endast att skydda fondens innehav mot kurs- och valutarisker. Om en fond tillåts att handla med dylika instrument på säll som inspektionen föreslagit kan inte inspektio­nen finna några avgörande skäl mot all elt fondbolag inte skall få använda sig av blankning. Detta fömtsätter naturligtvis att blankningen sker under kontrollerade former som ell komplement lill fondens ordinarie förvalt­ning och all information ges lill fondandelsägarna om fondbolagels avsik­ter all tillämpa blankning. När del gäller oäkta blankning kan inspektionen konstatera all VPMK:s förslag innebär all denna typ av blankning blir tillåten endast i myckel begränsad form.

Mol bakgrund av vad som ovan sagts anser inspektionen alt fondbo­lagen i viss utsträckning bör få använda sig av blankning. Eftersom blank­ningen endast föreslås kunna ske i begränsad omfattning och under kon­trollerade former anser inspektionen att en sådan bestämmelse bör kunna införas ulan hinder av EG-direktivets regler.

Som ell undanlag från det allmänna låneförbudel har i 14§ föreslagils
en möjlighet för fondbolaget all uppta lån i utländsk valuta om det sker
som ell led i elt förvärv av utländska värdepapper. Av motiven lill denna
bestämmelse framgår endast all den typ av lån som här avses fömtsätter
att fondbolaget deponerar en motsvarande summa i svenska kronor hos
långivaren eller hans företrädare. Mol bakgmnd av delta sparsamma utta-  118

 

lande i promemorian förefaller bestämmelsen svårbegriplig. I motsvaran- Prop. 1989/90:153 de bestämmelse i EG-direktivet (art 36) sägs alt en fond "may acquire Bilaga 1 foreign currency by means of a back-to-back loan". Bankinspektionen har erfarit att "back-to-back loan" är en benämning på ett finansiellt instru­ment som syftar lill att eliminera en valutarisk snarare än en form av skuldsättning. Om fondernas användande av finansiella instrument har arbetsgruppen föreslagit särskilda bestämmelser i 22 §. Inspektionen före­slår att paragrafen omformuleras så att undanlag från låneförbudel kan ske om ell lån upptas som ett led i att minska fondens valutarisk avseende fondens tillgångar i ullandel.

10.4.2 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

I lagförslaget finns vidare ett förbud för fondbolag all sälja fondpapper som bolaget inle förfogar över, s.k. oäkta blankning, för fondens räkning. Fullmäktige ansluter sig i princip lill delta förslag men vill peka på värde­pappersmarknadskommitténs förslag om undanlag från förbud mol oäkta blankning om sådana värdepapper som en näringsidkare sålt förvärvas senast dagen efter försäljningen. Etl sådani undanlag bör enligt fullmäkti­ges mening få gälla för fondbolag på samma sätt som för övriga aktörer på marknaden.

10.4.3 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Fondbolagens rätt all uppta lån

Fondbolagen föreslås få la kortfristiga lån i viss utsträckning och om särskilda skäl finns. Kriteriet "särskilda skäl" synes kunna komma att förorsaka tolkningsproblem och bör därför slopas.

10.4.4 Fondbolagens förening

14§

I kommentaren lill denna bestämmelse berörs fondbolagets möjligheter alt göra blankningsaffärer. Föreningen anser, efter al ha tagit del av värdepap­persmarknadskommitténs förslag, att även fondbolag skall tillåtas göra sådana affärer som, enligt förslaget lill Lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument, skall tillåtas för andra förvaltare av värde­papper.

Tillägget av "särskilda skäl", paragrafens andra stycke, innebär, enligt
föreningens mening, en onödig avvikelse från AG-direktivet. En sådan
formulering kommer också att ge upphov lill tolkningsproblem. Förening­
en föreslår att paragrafen ges en utformning som överensstämmer med
direktivels art 36 2 p a), "Fondbolaget får också la kortfristiga lån till etl
belopp motsvarande högst 10% av fondens värde".                              119

 

10.5 Förvaringsbanken                                     Prop. 1989/90:153

10.5.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Vilka åtgärder en förvaringsbank har rätt eller skyldighet alt vidta med fondegendomen måste framgå av lagen. Förslagets 24 § bör därför komp­letteras exempelvis med bestämmelser om de fömtsättningar under vilka betalningar för fondens räkning får ske. Några rättigheter att företräda fonden utöver de i lag angivna föreligger inle. Den bestämmelse som finns i förslagels 23 § 3 stycket Gänar därför inget syfte och bör utgå eftersom den kan läggas till grund för icke avsedda motsatsslut.

10.5.2 Bankinspektionen

Förvaringsbanker

Beträffande den föreslagna markeringen av förvaringsbankens oberoende i 23 § hänvisas lill vad inspektionen anfört under 13 §.

Av 24 § framgår all förvaringsbanken för aktiefondens räkning skall kontrollera vissa närmare angivna uppgifter. Utan att detta uttryckligen angetts utgår inspektionen från all det är fondbolaget som förvaringsban­ken skall kontrollera.

Bankinspektionen ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen slår i överensstämmelse med vad som gäller enligt EG-direktivet. I artikel 7 i direktivet — som uppenbarligen är den bestämmelse som arbetsgruppen avsett att anpassa till svenska förhållanden — motsvaras ordet "kontrolle­ra" av del engelska ordet "ensure". Uttrycket "för aktiefondens räkning" har ingen motsvarighet i EG-beslämmelsen. Ordet "ensure" har vidare kommenterats i EG-kommissionens kommentar till EG-direktivet. Där sägs följande om förvaringsbankens (the depository) uppgifter: "It is requ­ired to take the steps necessary lo ensure that läsks enlmsled to it are properly carried out". Allt delta talar enligt inspektionen för att EG:s bestämmelse avser att reglera förvaringsbankens egna uppgifter och för­pliktelser och inte dess kontroll av fondbolagets uppgifter. Några sakliga skäl till att låta ett fondbolag slå under tillsyn både av förvaringsbanken och bankinspektionen kan inle inspektionen finna.

Enligt 27 § akliefondslagen skall förvaringsbanken anmäla lill inspektio­nen om man låter utländskt förvaringsinstitut förvara utländska värdepap­per för fondens räkning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förslaget. Inspektionen anser att nuvarande regel kan vara betydelsefull, inte minst med tanke på fondernas utökade innehav av utländska värde­papper, varför denna bör bibehållas.

10.5.3 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Till varje aktiefond skall liksom fallet var i den gamla lagen, en förvarings­
bank knytas. Förvaringsbanken föreslås få väsentligt utökade kontrollupp­
gifter jämfört med nuvarande förhållanden. Kostnadsaspekten av detta     120

 

förslag berörs ej av kommittén. Fullmäktige accepterar emellertid förslaget     Prop. 1989/90:153 som överensstämmer med EG-direktiven för alt konkurrensneutralitet     Bilaga 1 skall föreligga.

10.5.4 Fondbolagens Förening

24 § Bestämmelsen ålägger förvaringsbanken en rad uppgifter, som när­mast är att betrakta som lillsynsuppgifler. Detta föranleder följande kom­mentarer. I Sverige lill skillnad från de flesta EG-länderna, drivs huvudde­len av akliefondsverksamheten av banker. Av denna anledning är det enligt föreningens uppfattning olänkbart att lägga en långtgående kontroll­funktion på förvaringsbanken och därigenom ge banken full insyn i och — i viss utsträckning — ansvar för ett konkurrerande fondbolags verksamhet. Vidare är kontrollen av fonders och fondbolags verksamhet redan säker­ställd genom bankinspektionens fulla insyn och tillsyn, såväl genom till-ståndsförfarandel och rapportgranskningen som genom de av bankinspek­tionen utsedda revisorerna. Dessutom har fondbolaget elt eget ansvar för verksamheten, egna revisorer etc. Att därtill lägga samma kontrollfunktion på en förvaringsbank anser föreningen vara oförsvarbart tungroll och kostsamt. Föreningen ifrågasätter dock att EG-direktivets uttryck "ensu­re" skall tolkas på del sätt som görs i bestämmelsen. Föreningen tolkar artikel 7 i direktivet som en instruktion lill förvaringsinstitutet hur detta skall sköta sina uppgifter — inle hur del skall granska fondbolagels. Om förvaringsbanken ändock åläggs kontrolluppgifter, måste det klargöras hur banken skall agera vid upptäckt av brist i del kontrollerade fondbolagets verksamhet.

10.5.5 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Förvaringsbank (§ 23)

Enligt förslaget till fondlag skall en fonds värdepapper förvaras i en svensk s. k. förvaringsbank. SARF motsätter sig denna inskränkning och anser att värdepapper även kan förvaras hos annan fondkommissionär, som också slår under bankinspektionens kontroll.

10.5.6 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Denna definition är enligt promemorian ej förändrad från gällande lag.
Riksförbundet vill här hänvisa till vad som föreslogs i finansdepartemen­
tets promemoria "Livförsäkring med fondanknylning" (Ds 1989:35). Där
förordades all försäkringsbolag som driver unit linked-försäkring ulan
hinder av 26 § andra stycket aktiefondslagen skulle få fullgöra uppgifter
som förvaringsbank efter prövning av bankinspektionen. Enligt den be­
dömning som gjordes i denna promemoria skulle detta arrangemang anses
fullt tillfredsställande från försäkringspremiefondägarnas synpunkt. I
lagen om livförsäkringar med aktiefondsanknytning (SFS 1989:1079) åter­
finns dock ingen sådan bestämmelse. Riksförbundet finner det angeläget   121

 

alt unit linked-bolag ej undantas från möjligheten all vara förvaringsbank Prop. 1989/90:153 för de försäkringspremiefonder som de förvaUar. Del bör inle heller ute- Bilaga 1 slutas all även andra försäkringsbolag får ha uppgifter som förvaringsbank med tanke på den branschglidning som påböGats i den finansiella sektorn och som kan komma alt medföra att försäkringsbolag ingår i koncerner där även andra fondbolag än sådana som förvallar försäkringspremiefonder ingår. De krav som bör ställas på en förvaringsbank med avseende på betryggande säkerhet och möjlighet till trygg förvaring av fondens tillgång­ar torde kunna uppfyUas av försäkringsbolag lika väl som av banker. Även försäkringsbolag slår under omfattande tillsyn av sin tillsynsmyndighet, försäkringsinspeklionen. I det nya kontobaserade värdepapperssystemel, VP-syslemet, som nyligen beslutats av riksdagen, skaU enligt uttalande i proposition 1988/89:152 exempelvis större placerare, såsom försäkrings­bolag, kunna utgöra kontoförande inslitui för egna innehav av värdepap­per efler bankinspektionens prövning. Mot den bakgmnden bör försäk­ringsbolag enligt riksförbundets mening även kunna anses lämpliga all fullgöra uppgifter som förvaringsbank för aktiefonder inom egna kon­cemer. Definitionen av förvaringsbank i den nya aktiefondslagen bör således inle endast knytas lill bank.

10.6 Information till andelsägarna 10.6.1 Bankinspektionen

Information om aktiefonderna

Avsikten med 26 § är rimligen all reglera vilken redovisning som i första hand skall lämnas till fondandelsägama. Det bör framgå av paragrafens ordalydelse all varje fondandelsägare har rätt lill sådan information. Vida­re bör anges all redogörelsema ska finnas tillgängliga hos fondbolaget och förvaringsbanken. Skyldigheten för fondbolaget all avge slatistikrapporter lill bankinspektionen bör regleras i särskild bestämmelse i den föreslagna lagen eller i anslutande förordning och inle endast framgå av motivutlalan­den.

Bankinspektionen bör ha möjlighet att granska utformning av de bro­schyrer son fondbolagen enligt förslaget skall tillhandhålla. I 27 § bör därför anges all ett aktuellt exemplar av broschyren aUlid skall tillställas bankinspektionen. Vidare kan ifrågasättas om uttrycket "lämnas till" är lämpligt valt eftersom detta närmast tycks avse elt fysiskt överräckande.

10.6.2 Försäkringsinspektionen

Information

Enligt förslaget införs i akliefondslagen särskilda informalionsbestämmel-
ser. Del nya är all elt fondbolag skall ha en aktuell broschyr om fondbola­
get och dess verksamhet. Likaså skall fondbolaget lämna vissa redovis­
ningar för varje fond som del förvaltar (årsberättelse och halvårsredogörel­
se). Detta material skall överiämnas lill var och en som avser all köpa        !22

 

andelar i en fond innan försäljningen sker. Vidare skall fonden i sin     Prop. 1989/90:153 marknadsföring ange att del finns en informationsbroschyr och var den     Bilaga 1 kan fås.

Inspektionen tillstyrker förslaget, som f ö. i alU väsentligt synes överens­stämma med vad som skall gälla inom EG. Enligt inspektionen kan det dock — i varje fall i fråga om premieförsäkringsfonder — finnas skäl att överväga om inte lagen bör innehålla informationskrav av även annat slag, t.ex. av innebörd att en fondandelsägare skall få information om sina möjligheter att byta fond och de kostnader (bl a för ev realislionsvinsl-skatl) som ell byte kan medföra. Inspektionen vill i sammanhanget erinra om alt den i sill remissyttrande över den tidigare nämnda promemorian med förslag till lagstiftning om livförsäkringar med fondanknylning fram­höll behovet av särskilda informalionsregler i den lagen, något som dock avvisades i den likaledes tidigare berörda propositionen. Samtidigt in­stämde föredraganden i bedömningen all del finns etl stort informations­behov i fråga om akliefondsanknuten livförsäkring och betonade även alt elt försäkringsbolag som meddelar sådan försäkring får anses ha elt eget informationsansvar mol en försäkringstagare om sådana förhållanden som avser en aktiefond i vilken försäkringstagarens premier har placerats (a prop s 60). Om särskilda regler införs i en ny lag om aktiefonder som innebär att särskilda informalionskrav ställs på ell fondbolag, ler del sig enligt inspektionen naturligt all på nyll pröva frågan om inte också mot­svarande laggmndade krav bör kunna ställas även på ell försäkringsbolag som meddelar akliefondsanknuten livförsäkring.

De föreslagna informalionsreglerna (25 — 27 §§) är näringsrällsliga, och del ankommer närmast på bankinspektionen all tillse alt de i praktiken tillämpas på ett rikligt säll. Det finns dock avslutningsvis skäl att erinra om att del informationsmaterial som utarbetas med slöd av bestämmelser­na i fråga då del används i marknadsföringen är underkastat även bestäm­melserna i 2§ marknadsföringslagen (1975:1418) om otillböriig mark­nadsföring och i 3 § om information.

10.6.3 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Fullmäktige stöder också del krav på skärpt information som ställs på fondbolagen. Ett sådani krav är en förutsättning för den tidigare nämnda förskjutningen av delaljregler om fondernas placeringar från lagen till fondbestämmelserna. Del ger den enskilde placeraren möjlighet alt jämfö­ra risker vid köp av andelar i olika fonder. Det ökar också möjligheteraa till den variation av placeringsalternativ som förutsätts i lagförslaget om försäkringssparande med fondanknylning.

10.6.4 Fondbolagens Förening

26 §. Med hänvisning lill vad som sagts ovan om kostnaderna för utskick

lill andelsägarna vill föreningen föreslå all utskick av rapporter och årsbe-  123

 

rättelser endast behöver göras till andelsägare som lill fondbolaget, i sam-     Prop. 1989/90:153 band med förvärv av andelar eller senare, anmält intresse av att få sådant     Bilaga 1 material.

27 §. Föreningen föreslår att formuleringen ändras enligt följande: "In­
formationsbroschyren .......  skall    erbjudas och på begäran överlämnas

till den som avser att köpa andelar i fonden." Bestämmelsen i sin nuvaran­de lydelse kan vara svår, eller rent av omöjlig, all uppfylla, vilkel medför all sanktionen i 45 § blir orimlig.

10.6.5            Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Redovisning (§ 26)

Nuvarande aktiefondslag kräver kvartalsredovisning av fonderna, SARF kräver att denna regel bibehålles. En övergång lill halvårsvis rapportering, som prememorian föreslår, är både otidsenligt och otillfredsställande för andelsägaraa i fonderna. Endast i de fall då andelsägaren så begärt bör fonden kunna avslå att sända informationen lill denne.

Informationsbroschyr (§ 27)

SARF tillstyrker i sin helhet förslaget om all varje fond skall publicera en informationsbroschyr. Av broschyren bör bl. a. klart framgå fondens avgif­ter för inträde, förvaltning och utträde.

10.6.6            Aktiefrämjandet

Men med ökade risker följer etl naturligt krav på bättre information. Promemorian har vall en väg med tryckt information till varje sparare. Detla tycker vi i huvudsak är rikligt. Men om man skall acceptera högre risktagande och anpassa sig till vårt krav om att sparande i aktiefonder så långt möjligt skall jämställas med aktier och investmentbolag så behövs ytterligare information, t. ex. kvartalsvis och då vikliga händelser av bety­delse för andelsvärdel inträffar. Det är då inte praktiskt möjligt all i alla lägen upprätthålla kravet på tryckt och direkt distribuerad information. I stället borde man överväga att helt anpassa informalionskraven till de väl beprövade som nu gäller för de börsnoterade förelagen. Lagen kunde uppställa grundkrav på "prospekt" och årsredovisning och överiåta alt kraven på den löpande informationen fastställs i inregislreringskontrakl med Banksinspeklionen och som motsvarar de som gäller på Stockholms fondbörs.

10.7 Tillsyn

10.7.1 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Tillsyn; allmänt

I lagförslaget ges bankinspektionen uppgiften all vid sin tillsyn av fondbo­
lagen se lill alt en sund utveckling av verksamheten främjas. Vidare ges    124

 

bankinspektionen bl. a. rätten att under vissa angivna förutsättningar åter-     Prop. 1989/90:153 kalla tillstånd för aktiefondsbolag att förvalta aktiefonder. Enligt förslaget     Bilaga 1 ges bankinspektionen även rätt alt förena elt sådant beslut med vite.

Veterligen har överträdelser av nu gällande, straffsanktionerade bestäm­melser inte förekommit alls eller i vart fall i mycket ringa utsträckning.

Sannolikheten för att överträdelser skall inträffa i framtiden får bedö­mas vara ringa. SFF delar därför inte lagstiftarens uppfattning alt "över­gången från ett straffsanktionerat förfarande lill ett vitesföreläggande kom­mer att slälla betydligt större krav på inspektionen" (s 97).

Tillsyn, injörmation till placerarna

Bankinspektionen föreslås få i uppgift att utfärda "utförliga tillämpnings-bestämmelser" beträffande utformningen av fondbolagens information till allmänheten om respektive fonds placeringsinriklning och de risker som kan vara förbundna med placeringar i en värdepappersportfölj av sådant slag.

SFF, som å ena sidan finner starka skäl för att presumtiva placerare skall kunna få en för dem lätt föreståelig information om olika fonders place­ringsinriktning och därav följande risker, anser å andra sidan att del bör ankomma på fondbolagen att själva inom lagens krav få utforma denna information.

Alt i en förordning från bankinspektionen i detalj föreskriva hur infor­mationen skall vara utformad kan inte antas vara lill fördel för placerarna. Varje reglering riskerar att hämma en sund utveckling och förbättring av — i delta fall — informalionsslandarden till allmänheten. Del är SFFs bestämda mening att allmänhetens intresse gynnas bäst av all utvecklingen även i detta fall får ske i fri konkurrens de olika fondbolagen emellan.

Bankinspektionens uppgift i detta sammanhang bör vara all utgöra tillsynsmyndighet. Därav följer att inspektionen i förekommande faU bör ingripa om fondbolagens information till allmänheten enligt inspektionens uppfattning inle på ell tillfredsställande sätt uppfyller de krav lagen ställer. Bankinspektionens roll bör således vara att fungera som tillsynsmyndighet inte sotn föreskrivande myndighet och samlidigt tillsynsmyndighet.

10.7.2 Fondbolagens Förening

31  § Bestämmelsen förutsätter större aktivitet av bankinspektionen än vad som krävs enligt gällande regler, enligt vilka elt överskridande endast behöver anmälas lill bankinspektionen. En begäran om uppskov måste besvaras genom elt förhandsbesked för att svaret inte skall ges när frågan redan är överspelad. Föreningen föreslår att gällande regel behålles oför­ändrad.

32  § Bestämmelsen bör kompletteras med en möjlighet för bankinspektio­nen att medge kortare lid, om inle tremånadersfristen anses nödvändig. 41 § Lydelsen bör vara "bankinspektionen kan återkalla  ", Gfr Fond­kommissionslagen)....................................... 125

 

10.8 Överklagande                                          Prop. 1989/90:153

10.8.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Bankinspektionens beslut skall liksom enligt nu gällande lag överklagas till regeringen. Regeringens beslut torde i sin tur kunna överklagas lill rege­ringsrätten enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltnings-beslut. En annan ordning för överprövning av bankinspektionens beslut bör möjligen övervägas. Detla bör emellertid ske i samband med en större översyn, där bankinspektionens beslut även inom andra områden genom­gås.

10.8.2 Kammarrätten i Göteborg

44 § Liksom enligt 48 § i gällande lag föreslås all bankinspektionens beslut skall få överklagas lill regeringen. Kammarrätten ifrågasätter emellertid om inte beslut av bankinspektionen om återkallelse av tillstånd enligt 41 § saml om all tillämpa del nya institutet föreläggande enligt 42 § i stället bör överklagas hos domstol. En sådan ordning synes stå i överensstämmelse med numera rådande uppfattning på hithörande område Gfr Europaråds­konventionen artikel 6).

10.8.3 Bankinspektionen

Överklagande

Inspektionen noterar all artikel 51 p 2 i EG-direktiven anger en rätt all överklaga myndighels beslut till domstol. Enligt inspektionen bör regleraa om överklagande enligt förslaget samordnas med motsvarande regler i VPMK:s betänkande.

10.9 Övergångsbestämmelser

10.9.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Förslaget kommer, om del genomförs, all innebära ingripande förändring­ar för den aktiefondsverksamhet som bedrivs enligt nu gällande lag. Del är därför betydelsefullt att övergångsbestämmelserna utformas med nog­grannhet. Vad gäller andelsägarna vill hovrätten särskilt framhålla att del föreligger en uppenbar risk för rättsförluster om, som föreslagits, de fond­andelsbevis som nu är i cirkulation kan förlora sill värde redan två år efler ikraftträdandet.

10.9.2 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Aktiefonder som har utfärdat fondandelsbevis enligt aktiefondslagen
(1974:931) skall senast inom två år från ikraftträdandet av aktiefonds­
lagen ha registrerat samtliga innehavare av andelsbevis.
Andelsbevis som företes för inlösen efter den angivna tiden skall inlösas    126

 

om innehavaren gör troligt alt han varken kände lill eller borde ha känt lill     Prop. 1989/90:153
att inlösen skulle ha skett dessförinnan (5 §).                     Bilaga 1

Av specialmotiveringen framgår all det får ankomma på bankinspektio­nen alt efler regeringens bemyndigande utforma de verkställighetsföre-skrifler som kommer att behövas.

Som lagförslaget är skrivet föreligger ingen lidsgräns för innehavare av andelsbevis att göra sin rätt gällande. Enligt SFFs mening bör bemyndi­gandet till bankinspektionen inle innebära någon rätt för inspektionen att direkt eller indirekt ytterligare begränsa andelsbevisinnehavares möjlighet att bli registrerad som andelsägare även efler utgången av Ivåårsperioden.

10.9.3 Fondbolagens Förening

Föreningen föreslår alt icke inlösta (registrerade) andelar kvarstår "evigt", dvs. rättsverkan upphör först efler fondens upplösning.

127

 

Lagrådsremissens lagförslag                   Prop. 1989/90:153

                                                                  Bilaga 2

1  Förslag till

Lag om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1§

I denna lag förslås med

1. värdepappersfond: en fond som

—beslår av fondpapper och andra finansieUa instmment,

—bildals genom kapitallillskoll från allmänheten, och

—ägs av dem som skjutit lill kapilal,

 

2.    fondverksamhet: den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden, som utövas av ett fondbolag,

3.    fondbolag: ell svenskt aktiebolag som fåll tillstånd all förvalla en eller flera värdepappersfonder,

4.    förvaringsinstitut: en bank eller elt annal kreditinstitut som förvarar tillgångaraa i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden.

Fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägarskap i en värdepappersfond.

Lagens tillämpningsområde

2§

Lagen omfattar värdepappersfonder vars andelar kan lösas in.

Lagen omfattar inle aktiebolag som för egen räkning förvärvar och förvaltar fondpapper och andra finansiella instrument (investmentbolag).

3§

Annan näringsverksamhei, som inle är fondverksamhel enligt denna lag eller investmentbolagsverksamhet, där allmänheten erbjuds att for gemen­sam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument, får bara utövas efler särskilt tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen. Sådant tillstånd får endast lämnas till den som slår under tillsyn av bankinspektionen. För sådan verksamhet gäller bestämmelserna i denna lag i den mån inle undan­tag medgetts i det särskilda fallet. Av tiUståndet skall framgå vilka viUkor i övrigt som skall gälla för verksamheten.

4§

Utländska fondförelag får efter tillstånd av regeringen eller, efter regering­
ens bemyndigande, bankinspektionen bedriva verksamhet här i landet om
verksamheten väsentligen uppfyller de krav som uppställs i denna lag.      128

 

Sekretess                                                                     Prop. 1989/90:153

5 §                                                                             Bilaga 2

Enskildas förhållanden lill värdepappersfond, fondbolag och förvarings­institut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i släUet bestämmelserna i sekre­tesslagen (1980:100).

Fondbolag

6§

För fondbolag gäUer, om del inle följer något annal av denna lag, vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet.

Etl fondbolag skall ha ell aktiekapital som med hänsyn lill verksamhe­tens omfattning är tillräckligt stort. Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek.

7§

All för egen räkning förvärva fondpapper eller andra finansiella instm­ment från en värdepappersfond eller sälja sådana lill en fond eller i övrigt handla med en fond är förbjudet för den som i det förvallande fondbolaget har insyn i fondens dagliga handel och samtidigt är

1. styrelseledamot eller suppleant,

2.    revisor eller revisorssuppleant,eller

3.    innehavare av en ledande befallning.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ell förvaltningsupp­drag eller dylikt har insyn i fondens dagliga handel.

Förbudet omfattar inle köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sädan ledande befattning i bolaget som nämns i första stycket eller den som har insyn i fondens dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

Värdepappersjonder 8§

En värdepappersfond kan inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig­heter. Fonden kan inle heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en värdepappersfond får inle utmätas.

Fondandelsägarna svarar inle för förpliktelser som avser fonden.

9§

För vaGe värdepappersfond skall del finnas fondbestämmelser som upp­
rättas av fondbolaget.
Fondbeslämmelserna skall ange                                                         129

9   Riksdagen 1989/90. I sami Nr 153

1.    namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,  Prop. 1989/90:153

2.    gmndema för fondens placeringsinriklning och hur fondmedlen skaU     Bilaga 2 placeras, varvid särskilt skall anmärkas om fonden skall inneha sådana fondpapper och andra finansiella instmment som nämns i 20 och 25 §§,

3.    om utdelning skall ske, och i så fall, gmndema och sättet för utdel­ning,

4.    gmndema för beräkning av fondens och fondandelarnas värde,

5.    gmndema för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondan­delarna,

6.    var och hur inlösen av fondandelar skall ske,

7.    gmndema för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutels ersättning från fonden,

8.    fondbolagels avgifler för försäljning, förvaltning och inlösen av an­delar,

9.    hur pantsältning av fondandelar skall gå till,

10. fondens räkenskapsår,

11.   när och var inlösenpriset för fondandelarna samt fondens halvårsre­
dogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, och

12. var ändringar av fondbeslämmelserna skall tillkännages.

I0§

Fondbeslämmelsema godkänns av bankinspektionen.

Om fondbolaget vill ändra bestämmelserna, skall ändringarna lillslällas bankinspektionen för godkännande. Inspektionen skall godkänna ändring­arna om de får anses skäliga.

Inspektionen får, om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna, som ett villkor för sitt godkännande av ändringen be­sluta att andelsägarna skall underrättas om denna. Inspektionen skall därvid ange hur underrättelsen skall ske.

1 de fall som avses i tredje stycket får bankinspektionen bestämma att fondbeslämmelserna i dess nya lydelse inle får tillämpas förrän efter viss lid — högst tre månader — efter inspektionens beslut om godkännande.

Fondbolagets verksamhet

11§

Bankinspektionen meddelar tillstånd all utöva fondverksamhel. Tillstånd får ges om

1.    aktiebolaget registrerats,

2.    fondbestämmelserna godkänts för den eller de värdepappersfonder som bolaget avser all förvalla, och

3.    bolaget inle är olämpligt alt utöva verksamheten.

Om förvaringsinstitutet är en utländsk bankfilial får bankinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond skall förvaras här i landet om de inle skall förvaras hos etl utländskt förvaringsinstitut enligt 15 § Iredje stycket.

130

 

12 §                                                                            Prop. 1989/90:153

Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör värdepappers-     Bilaga 2 fonden. Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skaU därvid ange fondens beteckning.

13§

Fondbolaget får inle i fondverksamheten

1.    ha hand om egendom som ingår i fonden,

2.    ta upp eller bevilja lån, eller

3.    gå i borgen.

Fondbolaget får trots bestämmelserna i första stycket la kortfristiga lån till elt belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde.

Förvaringsinstitut

14§

För vaGe värdepappersfond skall del finnas ell förvaringsinstitut. Förva­ringsinstitutet skall vara en bank eller etl annal kreditinstitut.

I5§

Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som rör vär­depappersfonden om de inle strider mol bestämmelserna i denna lag eller fondbeslämmelsema. Förvaringsinstitutet skall vidare

1.    la emot och förvara den egendom som ingår i fonden,

2.    se till alt utgivning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag och fondbeslämmelserna,

3.    se lill all fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

4.    se lill alt fondens tillgångar ulan dröjsmål kommer institutet till banda,

5.    se till att fondens medel används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbeslämmelserna.

Om utländska värdepapper ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta elt lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem.

16§

Förvaringsinstitutet får inte såvitt avser värdepappersfonden

1. la upp eller bevilja lån, eller

2. gå i borgen.

17§

VaGe värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn lill den riskspridning som är förenad med fondens placerings­inriklning enligt fondbeslämmelserna.

I8§

Medel som ingår i en värdepappersfond får, med de begränsningar som     131

 

följer av 19 — 24§§ , placeras i fondpapper och andra finansiella inslru-     Prop. 1989/90:153
ment som är eller inom ell år från emissionen avses bli           Bilaga 2

1. inregistrerade vid en fondbörs, eller

2.   föremål för regelbunden handel vid någon reglerad marknadsplats
som är öppen för allmänheten, under förutsättning att fondbörsen eller
marknadsplatsen är godkänd av regeringen eller, efter regeringens bemyn­
digande, bankinspektionen, eller finns angiven i fondbestämmelserna.

1 en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och finansiella instrument än de som anges i första stycket, dock högst till 10 procent av fondens värde.

Om registrering eller regelbunden handel enligt första stycket inte skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inle ryms inom tioprocentsgränsen enligt andra stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall därvid las lill fondandelsägarnas intressen.

En värdepappersfond får ha de likvida medel som behövs för verksam­heten.

19§

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 23 §,

ingå fondpapper och andra finansiella instmment med samme emittent lill

högst

1. 5 procent av fondens värde, eller

2.   10 procent av fondens värde, under fömtsättning alt de tillgångar
som överstiger 5 procent av fondens värde, sammanlagt uppgår lill högst
40 procent av fondens värde,

3.25 procent av fondens värde, om de beslår av obligationer eller andra skuldförbindelser utfärdade av ett kreditinstitut, under förutsättning att det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår lill högst 80 procent av fondens värde, eller

4. 35 procent av fondens värde, under förutsättning att de är utfärdade eller garanterade av en stal, en kommun, en statlig eller kommunal myn­dighet, eller något allmänt internationellt organ som har godkänts av regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen.

Om en värdepappersfond efler förvärvet kommer att överskrida någon av gränserna i denna paragraf skall fondpapper och andra finansiella instrument avyttras i moisvarande mån så snart det lämpligen kan ske, varvid skälig hänsyn skall las lill andelsägarnas intressen.

20 §

Begränsningarna i I9§ gäller inle för värdepappersfonder som har fått särskilt tillstånd att inneha obligationer och andra skuldförbindelser utfär­dade eller garanterade av en stat, en kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt internationellt organ som godkänts av regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen under fömtsättning att de härrör från minst sex olika emissioner och alt inle något av förvärven överstiger 30 procent av fondens värde.

132

 

Särskilt tillstånd enligt första stycket lämnas av bankinspektionen i     Prop. 1989/90:153
samband med all inspektionen godkänner fondbeslämmelserna.    Bilaga 2

21 §

Bankinspektionen får för en enskild värdepappersfond besluta all bestäm­melserna i 19 och 20 §§ får överträdas under sex månader från del verk­samheten påböGades, under förutsättning att bestämmelserna om lämplig fördelning av placeringarna i 17 § följs.

22 §

I en värdepappersfond får upp lill 5 procent av fondens värde ingå andelar i andra fondföretag. Om de fondföretag i vilka andelarna förvärvas, har samme förvaltare eller direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som den egna fonden, får förvaltaren inle la ut någon avgifi för förvärv, förvaltning eller inlösen av andelarna.

23 §

Tillgångarna enligt 19 § får inle överstiga

1.   för aktier, 5 procent av röstvärdet för samtliga av emittenten utfärda­
de aktier, eller

2.   för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av emitten­
tens utestående lån om inle de är utfärdade eller garanterade av en stat, en
kommun, en statlig eller kommunal myndighet, eller något allmänt inter­
nationellt organ som godkänts av regeringen eller, efler regeringens be­
myndigande, bankinspektionen.

Om etl fondbolag förvallar fler värdepappersfonder gäller bestämmel­serna i första stycket om röslvärdesbegränsning del sammanlagda aktiein­nehavet i fonderna.

24 §

Bestämmelserna i 19 § gäller inle för förvärv av aktier, konvertibla skul­debrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning till en värdepappersfond, om förvärvet grundas på fondens tidigare innehav. Om sådana aktier eller skuldebrev förvärvas skall de dock avyttras så snart del lämpligen kan ske, varvid skälig hänsyn skall las lill fondandelsägarnas intressen.

25      §

Ell fondbolag får för en värdepappersfond handla med optioner och ter­minskontrakt eller andra likartade finansiella instrument i syfte alt effekti­visera förvaltningen av fondens tillgångar eller för all skydda fondens tillgångar mol valutakursförlusler eller andra risker.

133

 

Injörmation om värdepappersjonder                                   Prop. 1989/90:153

26                                                                               §   Bi'aga 2

För varje värdepappersfond skall fondbolaget ha en aktuell informations­broschyr om fonden och dess verksamhet. Broschyren skall innefatta fond­beslämmelserna samt de ytterligare uppgifter som behövs för all man skall kunna bedöma fondens verksamhet.

27        §

Fondbolaget skall lämna följande redovisningar för varje fond som bolaget förvallar, nämligen

1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårels utgång,

2.   en halvårsredogörelse för räkenskapsårels första sex månader inom
två månader från halvårels utgång.

Redovisningarna skall innehålla den information som behövs för alt man skall kunna bedöma varje värdepappersfonds utveckling och ställ­ning. Redovisningarna skall lillslällas samtliga andelsägare. De skall också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinslilutel.

28        §

Informationsbroschyren, den senaste årsberättelsen och i förekommande fall den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall, innan försälj­ning av andelar sker, erbjudas och på begäran lämnas eller skickas lill den som avser att köpa andelar i en värdepappersfond.

Om fonden i övrigt genom reklam eller dylikt erbjuder allmänheten att köpa andelar i fonden, skall det av erbjudandel framgå all del finns en informationsbroschyr och var den finns att få lag i.

29      §

Informationsbroschyren, årsberättelserna och halvårsredogörelserna skall genast ges in till bankinspektionen.

Fondandelar och inlösen av Jondandelar

30      §

Andelarna i en värdepappersfond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som bestämts i fondbeslämmel­serna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång i veckan beräkna och på lämpligt säll offentliggöra fondandelsvärdel.

3I§

Fondbolaget skall föra eller låta föra elt register över samtliga innehavare
av andelar i fonden. Om registret förs med hjälp av automatisk databe­
handling gäller bestämmelserna i dalalagen (1973:289) för ett sådani regis­
ter.                                                                                              134

 

Fondbolaget skall till vaGe enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta     Prop. 1989/90:153 all hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå vär-     Bilaga 2 depappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet samt var informationsbroschyren enligt 26 §, årsberättelser och halvårsredogö­relser för fonden finns att få lag i.

32 §

En fondandel skall, på begäran av en andelsägare, omedelbart inlösas om det finns medel tillgängliga i värdepappersfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av fondens egendom, skall försälj­ning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan försäljning väsentligt kunna missgynna övriga andelsägares intresse, får bolaget efter anmälan till bankinspektionen avvakta med försäljningen.

Under den tid som ell förvaringsinstitut förvallar en värdepappersfond enligt 33 § får fondandelar inte säljas eller inlösas.

Upphörande och överlåtelse av Jondverksamhet

33      §

Förvaltningen av ett fondbolags värdepappersfonder skall omedelbart tas över av etl förvaringsinstitut om

1.    bankinspektionen återkallat fondbolagels tillstånd enligt 43 §,

2.    bolaget enligt lag har trätt i likvidation, eller

3.    bolaget försalls i konkurs.

Om ell fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en värdepappers­fond, skall fondförvaltningen också övertas av förvaringsinstitutet vid den lidpunkt då verksamheten upphör.

Efler medgivande av bankinspektionen får ell fondbolag överiåta för­valtningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag.

Ell övertagande enligt andra och iredje stycket får ske tidigast efler tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 35 §, om inte bankinspektionen medger att övertagandet får ske tidigare.

34        §

Ell förvaringsinstitut som övertagit fondförvaltningen från elt fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag om bankin­spektionen medger del. I annal fall skall värdepappersfonden upplösas genom all fondens tillgångar säljs och netlobehållningen i fonden skiftas ut lill fondandelsägarna.

35        §

Följande förändringar skall, förutom all offentliggöras enligt 9§ 12, kungöras i Post- och Inrikes Tidningar saml hållas tillgängliga hos fondbo­laget och förvaringsinslilutel, nämligen

1. alt förvaltningen av en fond skall överlåtas till ell annal fondbolag,

2.    att förvaltningen av en fond skall övertas av förvaringsinstitutet,

3.    att förvaringsinstitutet har beslutat all överlåta förvaltningen av en

fond till ell fondbolag eller all upplösa fonden.                                       135

 

Kungörandet skall, i fall som avses i I, ske genom del övertalande     Prop. 1989/90:153 fondbolagets försorg och i övriga fall genom förvaringsinstitutels försorg. .     Bilaga 2

Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, bankinspektionen får medge undanlag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl tiU det.

36      §

Om en fondandelsägare inte inom fem år efter del all medel som utskiftats enligt 34 § först har kunnat kvitteras ut har anmäU sill innehav, har han förlorat sin rätt all lyfta medlen. Sådana medel samt andra restbelopp som inle har kunnat skiftas ut på andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfon­den.

37        §

Om förvaltningen av en värdepappersfond har övertagits av en ny förval­tare, skall denne fullgöra tidigare förvaUares förpliktelser avseende fonden som slår i överensstämmelse med denna lag. Beträffande förvaUningen i övrigt träder den nye förvaltaren i den fömtvarandes ställe. Motsvarande skall gälla vid överlåtelse av fondverksamhel.

Ell förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en värdepapperfond som institutet förvaltar.

38      §

Etl förvaringsinstitut har rätt lill skälig ersättning ur den värdepappers­fond som den förvallar. Ersättningens storlek skall godkännas av bankin­spektionen.

Tillsyn

39      §

Fondbolagen och förvaringsinstituten slår under bankinspektionens liU­syn. Dessa skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Fondbolagen skall med årliga avgifter bekosta inspektionens verksam­het enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

40        §

Bankinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förvaringsinsti­tuten se lill att en sund utveckling av verksamheten främjas.

Bankinspektionens tillsyn utövas med ledning av de handlingar som fondbolaget och förvaringsinstitutet skaU ge in lill bankinspektionen saml de upplysningar som inhämtas vid undersökningar eller på något annat sätt.

41        §

Bankinspektionen får kalla lill sammanträde med ell fondbolags styrelse.
Företrädare för inspektionen får närvara vid ell styrelsesammanträde som
inspektionen har utlyst samt delta i överläggningarna.                            136

 

42                                                                               §   Prop. 1989/90:153
Bankinspektionen skall för vaGe fondbolag förordna en revisor all med     Bilaga 2

övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt all få skäligt arvode för sitt arbete av bolaget. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

43        §

Bankinspektionen skall återkalla tillstånd all förvalla värdepappersfonder om

1.   fondbolaget har förlorat en tredjedel av sill aktiekapital och bristen
inte läcks inom tre månader efler det den blev känd, eller

2.   fondbolaget genom att överträda denna lag eller på annal sätt visat
sig olämpligt all utöva verksamheten.

Inspektionen får bestämma alt etl beslut om återkallelse skall gälla ome­delbart.

Om del är tillräckligt får inspektionen, i de fall som avses i första stycket 2, i stället för alt återkalla tillståndet meddela varning.

44        §

Om någon utövar sådan verksamhet som omfattas av denna lag ulan alt ha tillstånd lill del, skall bankinspektionen förelägga honom all upphöra med verksamheten.

Är del osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspek­tionen förelägga den som bedriver verksamheten all lämna de upplysning­ar som behövs för alt bedöma om lagen är tillämplig.

Ell föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ell utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ell sådant företags räkning.

Vite

45 §

Etl beslut om återkallelse enligt 43 § eller elt föreläggande enligt 44 § får förenas med vite.

Överklagande

46 §

Bankinspektionens beslut enligt 41 § och 44 § andra stycket får inte över­klagas.

Andra beslut i särskilda fall som bankinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

137

 

Skadestånd                                                                   Prop. 1989/90:153

47 §                                                                            Bilaga 2

Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget överträtt denna lag eller fondbestämmelseraa, skall bolaget ersätta skadan. Motsva­rande gäller om förvaringsinstitutet har orsakal skadan.

138

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:153

Lag om ikraftträdande av lagen (1990:000) om     ' 

värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Lagen (1990:000) om värdepappersfonder och denna lag träder i kraft den

1 januari 1991.

2§

Genom lagen (1990:000) om värdepappersfonder upphävs aktiefonds­lagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder.

3§

Fondbolag enligt akliefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder som vid ikraftträdandet av lagen (1990:000) om värde­pappersfonder förvallar aktiefonder resp. aktiesparfonder, får inom tre månader från ikraftträdandet ansöka om tillstånd att förvalta värdepap­persfonder.

Fondbolag som har ansökt om tillstånd inom den angivna liden, får fortsätta verksamheten enligt bestämmelserna i de gamla lagarna intill dess all ansökan om tillstånd har prövats slutligt.

4§

För aktiefonder och aktiesparfonder som skall upphöra med verksamheten

skall bestämmelserna i de gamla lagarna tillämpas.

5§

De fondbolag som har utfärdat fondandelsbevis enligt aktiefondslagen (1974:931) skall senast den 31 december 1992 ha registrerat samtliga innehavare av andelsbevis i värdepappersfonden. Intill dess skall bestäm­melserna i 33 § aktiefondslagen tillämpas på utelöpande andelsbevis.

Den som företer andelsbevis för registrering efler den i första stycket angivna tiden skall för att bli registrerad som andelsägare göra troligt att han varken kände lill eller borde ha känt till att registrering skulle ha skett dessförinnan.

En tvist mellan fondbolag och innehavare av andelsbevis om registre­ring enligt andra stycket skaU handläggas enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Fondbolaget skall bekosta skiljemannaförfarandet, om inte in­nehavarens talan är uppenbart ogrundad.

6§

Sådan verksamhet som regeringen har gett tillstånd till enligt 3 § aklie­fondslagen (1974:931) får fortsätta intiU den 1 januari 1993.

139

 

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande dels att 20 § skall upphöra all gälla,

dels all 10, 18, 19, 21 -23 saml 27 §§ skall ha följande lydelse, dels alt det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande

lydelse.

Prop. 1989/90:153 Bilaga 2

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10§

En allemansfond är en fond för sparande i svenska aktier och andra svenska värdepapper.

1 fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i akliejönds­lagen (1974:931) och annan författ­ning i fråga om aktiejond med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1983:891) om skallelätt­nader Jör allemanssparande.

I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:000) om värdepappersjonder och annan författning i fråga om värdepappersjonder med de avvi­kelser som följer av denna lag och lagen (1988:847) om skattelättna­der JÖr allemanssparande och ung­domsbosparande.

I3a§

En styrelseledamot som har ut­setts av Jondandelsägarstämman Jår inte äga aktier i Jondbolaget eller vara anställd hos detta eller hos förvaringsinstitutet. Han får inte heller vara styrelseledamot i något annat fondbolag eller förvaringsin­stitut.

I8§

Fondbestämmelserna för en alle­mansfond skall ange all

1.   fonden är en allemansfond för
vilken denna lag gäller,

2.  Jondbolaget skall Jöra register över innehav av Jondandelar och inle skall utjarda Jondandelsbevis,

3.   utdelning lill fondandelsägar­na inle skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i akliejöndslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna för en alle­mansfond skall ange all

1.   fonden är en allemansfond för
vilken denna lag gäller,

2.    utdelning lill fondandelsägar­na inte skall ske,

3.   inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i lagen (1990:000) om värdepappersjonder.

 

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondan­delsägarstämma. Fondbestämmelserna får ange att belopp motsvarande sammanlagt

140

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:153

Bilaga 2 högst två procent av fondens värde vid utgången av del närmast föregåen­de kalenderåret skall utdelas årligen lill viss stiftelse eller visst trossam­fund eller annan sammanslutning, dock endast om mollagaren är en svenskjuridisk person och inte härtill syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse.

I9§

I en förelagsanknuten allemans- I en förelagsanknuten allemans­
fond får kapitaltillskott göras en- fond får kapilaltillskott göras en­
dast av den som är anställd i elt dast av den som är anställd i elt
visst bolag eller inom en viss kon- visst bolag eller inom en viss kon­
cern. För en sådan fond gäller i lill- cern. För en sådan fond gäller i till­
lämpliga delar 10-18§§, om inte lämpliga delar I0-I8§§, om inle
annat följerav 20-23 §§.              annat följerav 21-23 §§.

21       §

Styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst fem ledamöter. Av dessa väljs flertalet och bland dem ordföranden av fondandelsägarstämman. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja supplean­ter.

Om etl fondbolag förvallar flera företagsanknutna fonder, skall för varje sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av andelsägarstämman i fonden.

Ulan hinder av 8§ Jjärde stycket Utan hinder av 13 a § forsla me-

Jörsta   meningen   akliefondslagen ningen får till styrelseledamöter i

(1974:931) får lill slyrelseledamö- ett  fondbolag,  som  förvallar en

ter i ett fondbolag, som förvallar en förelagsanknuten allemansfond för

förelagsanknuten allemansfond för anställda hos etl kreditinstitut, ul-

anslällda hos ett bankaktiebolag,  ses anställda i institutet.
utses anställda i bankbolagel.

22          §

Minsl tjugofem procent av en förelagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller ,— om bolaget ingår som moderbolag i en koncern — i vars dotterbo­lag de är anställda.

Den    i     22 §    aktiefondslagen De i 23 § första stycket 1 och 2

(1974:931)    föreskrivna   begräns- lagen (1990:000) om värdepapper.s-

ningen i fråga om en aktiejbnds in- Jonder föreskrivna begränsningen i

nehav av aktier i samma bolag gäl- fråga om en värdepappersfonds in-

ler ej för en förelagsanknuten alle- nehav av värdepapper utjardade av

mansfond.                       samme emittent gäller ej  för en

förelagsanknuten allemansfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilkel företag den är anknuten lill.

23          §

Bestämmelsen i 4 § andra stycket   Bankinspektionen får efler ansö-

aktiejöndslagen  (1974:931)  gäller   kan medge att bolaget inte avger

inte fondbolag .somJÖrvallar en före-  halvårsredogörelse för fonden.

tagsanknuten allemansfond.                                141

 

Nuvarande lydelse

Bankinspektionen får efler ansö­kan medge alt bolaget inte avger kvartal.sredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avstå från all för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § iredje stycket aktie­fondslagen.

Föreslagen lydelse

Bankinspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 42 § första stycket lagen (1990:000) om värdepappersfonder.

Prop. 1989/90:153 Bilaga 2

27 §

En sparare som på etl allemans­sparkonto eller i en allemansfond har en insatt behållning på minst 5000 kronor har rätt att av den bank som för allemanskontot eller som är förvaringsinstitut för alle­mansfonden låna etl belopp mot­svarande tre gånger den insatta be­hållningen. Om bospariånel inle avser förvärv av bostad är lånerät-ten begränsad lill högst 21000 kro­nor.

En sparare som på etl allemans­sparkonto eller i en allemansfond har en insatt behållning på minst 5000 kronor har rätt att av den bank som för allemanskontot eller som är förvaringsbank för alle­mansfonden låna ell belopp mot­svarande tre gånger den insatta be­hållningen. Om bospariånel inle avser förvärv av bostad är lånerät-len begränsad lill högft 21 000 kro­nor.

Om lånerält enligt första stycket ulnyUjas skall hela behållningen på allemanssparkonlol las ut elierom sparandet skett i allemansfond samtliga spararens andelar i fonden lösas in.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

142

 

4 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:153

Lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med        '  aktiefondsanknytning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktieföndsanknytning

dels all 12 § skall upphöra all gälla,

dels all I och 3 §§ samt lagens mbrik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Lag (1989:1079)  om livförsäk-        Lag (1989:1079)  om livförsäk­ringar med aktiefondsanknytning        ringar med anknytning till värde­pappersfonder

1§

Denna lag gäller livförsäkringar Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkringsav- där premierna enligt försäkringsav­
talet skall placeras i en eller flera talet skall placeras i en eller flera
aktiefonder som är avsedda för lill- värdepappersfonder som är avsedda
skott genom försäkringspremier för lillskoll genom försäkringspre-
(försäkringspremiefonder).   mier (försäkringspremiefonder).

3§ Om inle något annal föreskrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar

1.    för försäkringsbolaget bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713) och

2.   för forsäkringspremiefonder 2. för försäkringspremiefonder bestämmelserna i akliefondslagen bestämmelserna i lagen (1990:000) (1974:931). om värdepappersfonder

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

143

 

Lagrådet                                                                      Prop. 1989/90:153

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-15

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 1990 har regering­en på hemstäUan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om värdepappersfonder, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Hans Sche-din.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om värdepappersfonder

24 §

Enligt paragrafens första mening gäller bestämmelserna i 19§ inle för förvärv lill en värdepappersfond av aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, om förvärvet gmndas på fondens tidigare innehav. Sker sådani förvärv skall dock enligt andra meningen i paragrafen aktierna eller skuldebreven avyttras så snart del lämpligen kan ske, varvid skälig hänsyn skall las lill fondandelägarnas intressen. I 19 § andra stycket föreskrivs för den situationen att en värde­pappersfond efler förvärvet av fondpapper eller andra finansiella instm­ment med samma eminent kommer att överskrida någon av gränserna i 19 § att avyttring i moisvarande mån skall ske av sådana fondpapper eller andra finansieUa instmment. Då avsikten även i den situlionen som regle­ras i förevarande paragraf torde vara alt avyttring inle skall behöva ske i vidare mån än alt villkoren i 19 § uppfylls föreslår lagrådet att paragrafen får följande lydelse:

"Aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får förvärvas till en värdepappersfond utan hinder av bestämmelserna i 19§ första stycket, om förvärvet grundas på fondens tidigare innehav. Om sådani förvärv sker, skall bestämmelsema i 19 § andra stycket tillämpas."

45 §

Enligt 43 § i det remitterade förslaget kan bankinspektionen återkalla tillstånd att förvalta värdepappersfonder. Ett sådant beslut om återkallelse får enligt förevarande paragraf förenas med vite. Bakom förslaget ligger tanken att en återkallelse av tillstånd skall kunna kombineras med ell vitesföreläggande alt inle fortsätta med verksamheten (se den allmänna motiveringen avsnitt 4.6). För att detta skall framgå av lagtexten behöver paragrafen förtydligas. Lagrådet föreslår att den ges följande lydelse:

"Ett föreläggande enligt 44 § får förenas med vite. Ett beslut om återkal­lelse enligt 43 § får förenas med förbud vid vite alt fortsätta verksamhe­ten."

144

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

Placeringsinriktning och utveckling av vissa  Prop. 1989/90:153

fondtyper                                             »"

Vissa fonder placerar i en specifik bransch t.ex. läkemedel, fasligheter, högteknologi, skog eller guld (=guldbrylande förelag). Till denna kategori hör S-E-Bankens Guldfond, Läkemedelsfond och Teknologifond saml Sparbankernas Aktiefond Skogsfonden.

En del fonder är inriktade på geografiska områden såsom Asien, USA, EG, Norge, Finland och Skåne, t. ex. aktiefonderna PKbankens EG-Fond och Föreningsbankens Aktiefond, FB Norden. Vissa fonder placerar ge­nomgående i utlandet t. ex. Handelsbankens Ullandsfond.

Andra fonder har en etisk inriktning. Hit hör Cancerfondens och Världs-nalurfondens allemansfonder, aktiefonden Svenska Kyrkans Värdepap­persfond och PKbankens Allemansfond Olympia.

Somliga fonder är inriktade på placeringar vid sidan om de stora börsbo­lagen. De investerar dels i mindre börsbolag, dels i OTC-bolag. Sådana fonder är t. ex. Handelsbankens Småbolagsfond, Sparbankeraas Småbo-lagsfond och S-E-Bankens Småbolagsfond.

En aktiefond, Bofonden SBC Bo/Handelsbanken, är en del i del bospa­rande för nyproducerade bostadsrätter som Handelsbanken har tillsam­mans med SBC Bo. SBC Bo är en ekonomisk förening som har liU syfte att bygga bosläder som upplåts med bostadsrätt. Den som sparar i Bofonden SBC Bo/Handelsbanken får poäng i SBC Bo:s bostadsrältskö, fömtsatt att vederbörande är med i SBC Bo.

En annan fond med speciell inriktning är S-E-Bankens Trygghetsfond som är en aktiefond med både en garanti som ullovar alt andelsvärdel efler tio år skall vara minsl 115 procent av insatt belopp, och en inbyggd livförsäkring på samma belopp som värdegarantin på insatsen.

Vissa fonder har en speciell placeringsfilosofi i andra avseenden. Dit hör akliefondema Fides P/S-fond och Fides VINNANDE-FÖRLORARE-fond. Fides P/S köper aktier i bolag med låg price/sales relation. Det innebär att investering sker i aktier med låg kurs i förhållande lill bolagels omsättning per aktie. Fides VlNNANDE-FÖRLORARE-fond placerar i bolag med svag historia men som bedöms kunna bli "vinnare".

Vidare förekommer index- eller marknadsfonder. Aktiefondens innehav av aktier skall då vara en miniatyr av den svenska börsen. Om t.ex. marknadsvärdet av Volvos aktier är åtta procent av det toiala börsvärdet så skall också värdet av fondens innehav av Volvoaklier utgöra åtta pro­cent av portföljvärdet. Denna placeringspolilik ger en avkastning som nära följer börsens utveckling. En sådan fond är Handelsbankens Aktiefond.

Slutligen kan nämnas fonder som gmndar sina placeringar på bransch-och företagsinriktade analyser. Deras portföljer består normall av aktier från etl begränsat antal förelag.

Aktiefonder kan vara antingen utdelande eller reinvesterande. 1 en utde­
lande fond delas utdelning ut lill andelsägaraa vaGe år medan en reinves­
terande fond återinvesterar utdelningen i nya värdepapper. Vissa fonder
är både utdelande och reinvesterande t.ex. Handelsbankens Småbolags­
fond som ger ut andelar i två serier, A och B. Serie A lämnar kontant       145

10   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 153

utdelning en gång per år. Serie B ger andelsägaren vaGe år en återinveste-     Prop. 1989/90:153
ring i nya andelar.                                                          Bilaga 4

De utdelande aktiefondernas andelar är som regel innehavarpapper vilket innebär att fonderna inte för register över andelsägarna. Som bevis på rätt till andel i fonden utfärdar fondbolaget andelsbevis ställt lill innehava ren.

Alternativet är aktiefonder av den typen att andelarna registreras på elt fondkonto. Med jämna mellanrum erhåller då kontoinnehavaren etl kon­toutdrag där det aktuella innehavet är noterat. Detta syslem med registre­ring av andelsägarna och deras innehav är det enda tillåtna vad gäller aktiesparfonder och allemansfonder.

Vid köp av andelar får köparen betala en avgift på någon eller några procent. Anledningen är all de tidigare andelsägarna inte skall belastas med de kostnader de nytillskjutna medlen orsakar. Om andelsägaren säljer sina andelar brukar del förvaltande fondbolaget ta ut en avgifi på 0-2 procent. Bolagets kostnader för marknadsföring, administration m.m. täcks genom all fondförmögenheten belastas med en avgift på mellan 0,6 och 2,0 procenu

Fondandelens kurs är dagsvärdet på fondens förmögenhet delat med antalet andelar. Andelarnas värde räknas fram varje börsdag och publice­ras bland de övriga kurslislorna på tidningarnas börssidor.

Utvecklingen av den svenska aktiefondsmarknaden

Antalet aktiefonder har stigit mycket snabbt under det senaste året, fram­för allt vad gäller fonder med inriktning på utländska aktier. I nedanståen­de tabeller har emellertid endast fonder som var registrerade hos bankin­spektionen i september 1988 kunnat las med. Detta har viss betydelse vad gäller antalet fonder men är sannolikt av mindre vikt beträffande fonder­nas samlade förmögenhet eftersom de nystartade fonderna endast hunnit tillföras små kapilalvolymer.

De olika fonderna förvaltas företrädesvis av fondbolag ägda av de större svenska bankerna. I tabellerna nedan har de medel som förvallas av bolag som ägarmässigt hör samman redovisats samlat under moderbolaget.

1 tabell 4 redovisas del lotala akliesparandel i fonder, dvs. summan av tabellerna 1—3.

146

 

Tabell 1. Aktiesparfonder

 

Förvaltare

Antal

Mdr kr

Andeli %

Sparbankernas Bank

1

4,42

26,6

S-E-Banken

2

4,13

24,9

Handelsbanken

2

2,38

14,3

PKbanken

1

2,16

13,0

Föreningsbanken

1

1,36

8,2

Banco

1

1,28

7,7

Gotabanken

1

0,07

0,4

Icke finansiella

 

 

 

företag

16

0,30

1,8

Summa

25

16,08

96,9

Företagsanknutna

40

0,52

3,1

Totalt

65

16,60

100

Prop. 1989/90:153 Bilaga 4

 

Tabell 2. Allemansfonder

 

 

Förvaltare

Antal

Mdr kr

Andel i %

Sparbankernas Bank

4

6,57

28,2

S-E-Banken

7

4,44

19,1

PKbanken

5

3,60

15,5

Handelsbanken

2

2,56

11,0

Banco

1

1,81

7,8

Föreningsbanken

2

1,76

7,6

Första Sparbanken

1

0,88

3,8

Gotabanken

2

0,78

3,4

Icke finansiella

 

 

 

företag

6

0,06

0,3

Övriga fondkomm.

 

 

 

m.m.

8

0,43 22,89

1,8

Summa

38

98,5

Företagsanknutna

24

0,39

1,7

(exkl. banker m.m.)

 

 

 

Totalt

62

23,28

100,2

147

 

Tabell 3. Aktiefonder

Förvaltare

Antal

Mdr kr      Andeli"

Varav ut­
landsfond
Antal     Mdkr

Prop. 1989/90:153 Bilaga 4

 

S-E-Banken Sparbankernas Bank

Handelsbanken Alfred Bergs (inkl.Banco) PKbanken Förenings­banken Första Sparbanken Nordbanken Östgöta Gotabanken Övriga

Totalt

 

16

3,07

32,7

6

2,64

28,1

8

1,00

10,6

6

0,83

8,9

6

0,53

5,7

3

0,19

2,1

3

0,18

1,9

2

0,13

1,4

■   3

0,11

1,1

4

0,09

1,0

22

0,62

6,6

100

79

9,40

1

10

0,85

0,09 0,14

0,17 0,05

0,01

0,03

1,37

 

Tabell 4. Aktiesparande i fonder, totalt

 

Förvaltare

Antal

Mdr kr

Andeli %

Sparbankernas Bank

11

13,63

27,7

S-E-Banken

25

11,64

23,6

PKbanken

12

6,29

12,8

Handelsbanken

12

5,94

12,1

Alfred Bergs

 

 

 

(inkl. Banco)

8

3,92

8,0

Föreningsbanken

6

3,31

6,7

Första Sparbanken

4

1,06

2,2

Gotabanken

7

0,94

1,9

Övriga

121

2.55

5,2

Totalt

206

49,28

100,2

148

 

Redogörelse för EG-direktiven om företag för      Prop. 1989/90:153

kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper      ''  (undertakings for collective investment in transferable securities eller, förkortat, UCITS)

Tillämpningsområde

Direktivet om UCITS är tillämpligt på förelag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper. Med sådana avses närmare bestämt förelag

— som investerar tillskjutet kapital i överlåtbara värdepapper,

— som anskaffar kapilal genom erbjudanden riktade till allmänheten,

— som verkar med tillämpning av principen om riskspridning och

— vars ulelöpande andelar (fondandelar eller aktier) på andelsägarnas begäran inlöses eller återköps, direkt eller indirekt, med medel ur fondens/ företagets tillgångar.

Vissa speciella UCITS undantas från direktivets tillämpning, bl.a. såda­na som anskaffar kapilal utan all bedriva försäljning av andelar inom EG-områdel eller vars andelar får säljas endast lill allmänheten i etl icke­medlemsland.

En UCITS måste alllid vara av öppen (open-ended) typ, vilket i princip innebär all dess fond- resp. aktiekapital skall kunna fritt både öka och minska. I den mån nationell lagstiftningexempelvislillåterakliebolagatt ha elt variabelt aktiekapital, så att aktieägarna kan begära inlösen av aktier, faller investmentbolag av delta slag inom direktivels tillämpningsområde. Investmentbolag med fixerat aktiekapital omfattas däremot inle, såvida inle bolaget genom intervention på marknaden (dvs. köp eller försäljning av bolagets egna aktier) säkerställer all börsvärdel av aktierna inte påtagligt avviker från värdet av bolagets nettotillgångar. En sådan intervention lik­ställs enligt direktivet med inlösen eller återköp av aktier. Bolag med sist­nämnda arrangemang finns bl.a. i Nederländerna.

Associationsformen

UCITS skall kunna verka i olika associationsformer, antingen som frislå­ende aktiefonder (unit Irusts eller common funds) förvaltade av fondbolag eller som investmentföretag, reglerade av allmän bolagsrättslig lagstift­ning.

Således är det ingen absolut förutsättning för tillämpning av direktivbe-slämmelserna all den förmögenhet som förvallas för andelsägarnas räk­ning är skild från det förvallade förelagels egna tillgångar.

Fondbolag

Beträffande värdepappersfonder föreskrivs att de skall förvaltas av fond­
bolag (management company) med tillräckliga finansiella resurser. Fond­
bolaget får inle engagera sig i verksamhet vid sidan av värdepappersfon­
dens. Fondens tillgångar skall förvaras av en särskild depositarie (deposi- 149

 

lary) som skall ha sitt säte eller vara etablerad inom samma EG-land som     Prop. 1989/90:153

fondbolaget. Depositarien skall vara elt institut som står under offentlig  ■ Bilaga 5

tillsyn.

Investmentbolag

Investmentbolag (investment company) får verka i den juridiska form som vederbörande medlemsstat lilllåler. Bolaget måste ha etl inbetalt kapilal som är tillräckligt för rörelsen. Även ell investmentbolags tillgångar skaU normall förvaras särskilt hos en depositarie. Undanlag får förekomma i fråga om bolag vars aktier lill minst 80% är börsregistrerade.

Auktorisation

En UCITS skall få bedriva verksamhet först efler auktorisation av myndig­het i den medlemsstat i vilken fond- resp. investmentbolaget har sill registrerade säte. Ell sådani tillstånd skall gälla inom hela EG.

Auktorisation får meddelas endast under fömtsättning all tillstånds-myndigheten har godkänt fondbolaget, fondbeslämmelserna och deposita­rien. Vid auktorisationsprövningen skall de personliga egenskaperna och yrkeserfarenheterna hos den verkställande ledningen för fondbolag och depositarier granskas särskilt.

Placeringsbestämmelser

Som huvudregel gäller alt en UCITS skall få investera endast i överiåtbara värdepapper, som är eller avses bli börsregistrerade eller som är eller avses bli föremål för handel på annan reglerad marknad. Börsen resp. markna­den kan vara belägen såväl inom som utanför EG. Under vissa förhållan­den kan upp till 10% av tillgångarna få investeras i andra värdepapper.

Högst 5% av tillgångarna i en UCITS får placeras i värdepapper med samma utgivare. En medlemsstat kan generellt höja gränsen lill 10%, men i så fall får det totala värdet av placeringar som var för sig representerar mer än 5 % av fondtillgångarna inte överskrida 40% av tillgångama. Gränsen får höjas ytterligare, till 35 % för placeringar i papper som givils ut eller garan­terats av en stal (inom eller utom EG), av myndighet i en EG-slal eller av internationella organ i vilka en eller flera EG-slaler har medlemsskap. En UCITS skall kunna få möjlighet alt placera samtliga tillgångar i sådana lågriskpapper som nu angivits. Tillgångarna måste emellertid härröra från minsl sex olika emissioner och elt innehav av papper från en och samma emission får inte representera mer än 30% av fondtillgångarna.

De placeringsregler som nu redovisats återfinns i 1985 års huvuddirek­
tiv. Tilläggsdirektivet ger en ytterligare möjlighet för medlemsstaterna att
göra avsteg från 5 %-regeln. Gränsen får nämligen höjas till 25% med
avseende på placeringar i vissa obligationer utgivna av kreditinstitut som
har sitt säte i någon medlemsstat och som är underkastat särskild lagstad­
gad tillsyn, förskriven till obligationsköparnas skydd. När en UCITS pla­
cerar mer än 5% av sina tillgångar i detla slags obligationer med samma    150

 

utgivare får totalsumman av sådana inte överstiga 80%avfondförmögen-    Prop. 1989/90:153 heten. Tilläggsregeln har sin gmnd i förhållandena på den danska obliga-     Bilaga 5 tionsmarknaden. Denna domineras av bostadsobligalioner ("panlebreve") utgivna av ell fåtal institut.

Värdepappersfonder som slår under förvaltning av samma fondbolag eller av fondbolag mellan vilka det råder visst samband får inte annat än undanlagsvis förvärva varandras andelar. Förbudsbeslämmelsen skall i tillämpliga delar gälla även investmentbolag.

Enligt en huvudregel skall ett fondbolag inte få förvärva aktier eller andelar lill en eller flera fonder i sådan omfattning att bolaget får ell väsentligt inflytande ("significanl influence") i ell emitterande förelag eller institut. Moisvarande skall gälla i fråga om investmentbolags place­ringar. Dämtöver skall gälla all en UCITS inte får förvärva mer än 10% av

1.    icke röstberättigade aktier i elt enskilt förelag,

2.  en enskild emitlents obligationer eller

3.  andelarna/aktierna i en annan UCITS.

Information till andelsägarna

Investmentbolag och, beträffande fonder, fondbolag skall publicera pro­spekt, årsredovisningar och halvårsrapporter. Vilka uppgifter som måste finnas i de nämna handlingarna specificeras noga i direktivet. Allmänt gäller alt prospekt skall innehålla den information som behövs för en bedömning av verksamheten och dess inriktning. Fondbestämmelserna resp. placeringsreglemenlet för elt investmentbolag skall alllid fogas lill prospektet. Uppgifterna skall hållas aktuella. Prospektet jämte senaste årsredovisning och halvårsrapport skall alUid gratis erbjudas den som överväger alt gå in som delägare i fonden eller bolaget.

Prospektet skall tillsammans med den årliga och halvårsredovisningen sändas till vederbörande tillsynsmyndighet.

Lån och borgen

Som huvudregel gäller all varken investmentbolag, fondbolag eller deposi­tarier skall få ta upp lån. Dock får matchade valutalån göras. Vissa andra kortfristiga lån får också tillålas. Varken fondbolag eller investmentbolag får ge lån eller ingå borgensförbindelser.

Tillstånds- och tillsynsmyndigheter

Medlemsstaterna skall utse myndigheter med uppgift att fullgöra de upp­gifter som direktivet föreskriver. Myndigheterna skall vara offentliga myn­digheter (public authorities) eller av sådana myndigheter utsedda organ (bodies).

Tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna skall upprätthålla ett
nära samarbete. Behörigheten att vidta åtgärder mot en UCITS som gjort
sig skyldig till regelöverträdelse skall i första hand tillkomma lillsynsmyn-;
digheten i det land där vederbörande UCITS har sitt säte.                      15 j

 

De personer som är eller har varit anställda vid en tillsynsmyndighet     Prop. 1989/90:153 skall vara bundna av sekretess. Förtrolig information som erhållits i Gäns-     Bilaga 5 ten får inte röjas med mindre det är tillåtet enligt lag.

Beslut som fattas av tillstånds- eller tillsynsmyndigheten skall kunna överklagas till domstol.

Övrigt

Regler angående värderingen av tillgångar och om beräknandet av försälj­nings- och inlösenpris skall tas in i nationell lagstiftning, fondbestämmel­ser eller investmentbolags bolagsordning.

152

 

Council directive

of 20 December 1985 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS)

(85/611/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty establishing the European Economic Commu­nity, and in particular Article 57 (2) thereof, Having regard to the proposal from the Commission', Having regard to the opinion ofthe European Parliament", Having regard to the opinion ofthe Economic and Social Committee, Whereas the laws ofthe Member States relating to collective investment undertakings differ appreciably from one state to another, particulariy as regards the obligations and controls which are imposed on those undertak­ings; whereas those differences distort the conditions of competition be­tween those undertakings and do not ensure equivalent protection for unit-holders;

Whereas national laws governing collective investment undertakings should be coordinated with a view to approximaling the conditions of competition between those undertakings at Community level, while al the same time ensuring more effective and more uniform protection for unil-holders; whereas such coordination will make il easier for a collective investment undertaking situated in one Member State to märket its units in other Member States;

Whereas the atlainmenl of these objectives will facilitate the removal of the restrictions on the free circulation ofthe units of collective investment undertakings in the Community, and such coordination will help to bring about a European capital märket;

Whereas, having regard lo these objectives, il is desirable that common basic rules be established for the authorization, supervision, slmcture and activities of collective investment undertakings situated in the Member States and the information they must publish;

Whereas the application of these common mles is a sufficient guarantee lo permit collective investment undertakings situated in Member States, subject to the applicable provisions relating to capilal movements, to märket their units in olher Member States without those Member States' being able to subject those undertakings or their units lo any provision whatsoever other than provisions which, in those slates, do nol fall within the field covered by this Direclive; whereas, nevertheless, if a collective investment undertaking situated in one Member State märkets ils units in a different Member State il must lake all necessary steps to ensure that

Prop. 1989/90:153 Bilaga 6

 

' OJ NoCI71. 26.7.1976, p. I. OJNoC57, 7.3.1977, p. 31. 'OJ NoC 75, 26.3.1977, p. 10.

153

 

unil-holders in that olher Member State can exercise their financial rights     Prop. 1989/90:153
there with case and are provided with the necessary information,         Bilaga 6

Whereas the coordination of the laws of the Member States should be confined inilially lo collective investment undertakings other than ofthe closed-ended type which promote the sale of their units lo the public in the Community and the sole object of which is investment in iransferable securities (which are essentially transferable securities officially listed on stock exchanges or similar regulated markels); whereas regulation ofthe collective investment undertakings not covered by Ihe Direclive poses a variety of problems which must be dealt with by means of olher provi­sions, and such undertakings will accordingly be the subject of coordina­tion at a låter stage; whereas pending such coordination any Member State may, inter alia, prescribe those catégories of undertakings for collective investment in Iransferable securities (UCITS) excluded from this Direc-tive's scope on account of their investment and borrowing policies and lay down those specific rules lo which such UCITS are subject in carrying on their business within ils territory;

Whereas the free marketing ofthe units issued by UCITS authorized lo invesi up lo 100% of their assets in Iransferable securities issued by the same body (State, local authority, etc.) may nol have the direct or indirecl effect of disturbing the functioning of the capital märket or the financing ofthe Member Slates or of crealing economic situations similar lo those which Article 68 (3) ofthe Treaty seeks lo prevent;

Whereas account should be taken ofthe special situations ofthe Hellenic Republic's and Portuguese Republic's financial markels by allowing those countries and additional period in which lo implement this Direclive,

HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:

SECTION 1 General provisions and scope

Artide I

1.   The Member Slates shall apply this Directive to undertakings for col­
lective investment in transferable securities (hereinafter referred lo as
UCITS) situated within their territories.

2.   For the purposes of this Directive, and subject lo Article 2, UCITS
shall be undertakings:

—    the sole object of which is the collective investment in Iransferable
securities of capital raised from the public and which operate on the
principle of risk-spreading,

and

—    the units of wich are, at the request of bölders, re-purchased or re-
deemed, directly or indirectly, out of those undertakings' assets. Ac­
tion laken by a UCITS lo ensure that Ihe stock exchange value of its
units does not significantly vary from their net assel value shall be

regarded as equivalent to such re-purchase or redemption.                 154

 

3.   Such undertakings may be consliluled according to law, either under     Prop. 1989/90: 153
the law of contract (as common funds managed by management com-     Bilaga 6

panies) or trust law (as unit Irusts) or under statute (as investment com-panies).

For the purposes of this Directive 'common funds' shall also include unit Imsls.

4.    Investment companies the assets of which are invesled through the intermediary of subsidiary companies mainly otherwise than in transfer­able securities shall nol, however, be subject to this Direclive.

5.    The Member State shall prohibit UCITS which are subject lo this Direclive from iransforming Ihemselves into collective investment under­takings which are nol covered by this Directive.

6.    Subject to the provisions governing capilal movements and lo Arti­des 44, 45 and 52 (2) no Member State may apply any olher provisions whatsoever in the field covered by this Directive lo UCITS situated in another Member State or lo the units issued by such UCITS, where they märket their units within ils territory.

7.    Without préjudice lo paragraph 6, a Member State may apply lo UCITS situated within its territory requirements which are strider than or additional lo those laid down in Article 4 et seg. of this Directive, provided that they are of general application and do not conflict with the provisions of this Direclive.

Article 2

1. The following shall not be UCITS subject to this Direclive:

—UCITS ofthe closed-ended type;

—UCITS which raise capital without promoting the sale of their units to the public within the Community or any part of il;

—UCITS the units of which, under the fund rules or the investment company's instruments of incorporation, may be sold only to the public in non-member countries;

—catégories of UCITS prescribed by the regulations ofthe Member States in which such UCITS are situated, for which the rules laid down in Section V and Article 36 are inappropriale in view of their investment and borrowing policies.

2.   Five years after the implementation of this Directive the Commis­
sion shall submit lo the Council a report on the implementation of para­
graph I and, in particular, of its fourth indenl. If necessary, it shall propose
suitable measures to extend the scope.

Article 3

For the purposes of this Directive, a UCITS shall be deemed to be situated
in the Member State in which the investment company or the management
company ofthe unit trust has its registered office; the Member States must
require that the head office be situated in the same Member State as the
registered office.                                                                            155

 

SECTION II                                  Prop. 1989/90:153

Bilaga 6

Authorization of UCITS

Article 4

1.   No UCITS shall carry on activities as such unless il has been autho­
rized by the competent authorities ofthe Member State in which il is situ­
ated, hereinafter referred lo as 'the competent authorities'.

Such authorization shall be valid for all Member Slates.

2.    A unit trust shall be authorized only if the competent authorities have approved the management company, the fund rules and the choice of depositary. An investment company shall be authorized only if the compe­tent authorities have approved both ils instruments of incorporation and the choice of depositary.

3.    The competent authorities may nol aulhorize a UCITS if the direc-lors of the management company, of the investment company or of the deposily are not of sufficienlly good repule or lack the experience required for the performance of their duties. To that end, the names ofthe direclors of the management company, of the investment company and of the depositary and of every person succeeding them in office must be commu­nicated forlhwilh to the competent authorities.

'Direclors' shall mean those persons who, under the law or Ihe instru­ments of incorporation, represenl the management company, the invest­ment company or the depositary, or who effectively determine the policy ofthe management company, the investment company or the depositary.

4.   Neither the management company nor the depositary may be re­
placed, nor may the fund rules or the investment company's instruments
of incorporation be amended, without the approval of the competent
authorities.

SECTION III Obligations regarding the structure of unit tmsts

Article 5

A management company must have sufficient financial resources at ils disposal to enable it lo conduct ils business effectively and meet its liabili-lies.

Article 6

No management company may engage in activities other than the ma­nagement of unit Irusts and of investment companies.

Article 7

1. A unit trusfs assets must be enlmsled to a depositary for safe-keeping.

2. A depositary's liabilily as referred lo in Article 9 shall nol be affected   156

 

by the fact that it has enlmsled to a third party all or some ofthe assets in     Prop. 1989/90:153
its safe-keeping.                                                           Bilaga 6

3. A depositary must, moreover:

(a)  ensure that the sale, issue, re-purchase, redemption and cancellation of units effected on behalf of a unit tmsl or by a management company are carried out in accordance with the law and the fund mles;

(b) ensure that the value of units is calculated in accordance with the law and the fund mles;

(c)  carry out the instmctions of the management company, unless they conflict with the law or the fund mles;

(d)   ensure that in transaclions involving a unit lmsl's assets any consid­
eration is remitted lo it within the usual lime limils;

(e)   ensure that a unit lmst's income is applied in accordance with the law
and the fund mles.

Article 8

1.   A depositary must either have ils registered office in the same Member
State as that ofthe management company or be established in that Member
State if ils registered office is in another Member State.

2.    A depositary must be an institution which is subject to public con­trol. It must also furnish sufficient financial and professional guarantees to be able effectively lo pursue ils business as depositary and meet the commitmenls inherent in that function.

3.    The Member States shall determine which ofthe catégories of institu­tions referred to in paragraph 2 shall be eligible lo be depositaries.

Artide 9

A depositary shall, in accordance with the national law of the State in which the management company's registered office is situated, be liable lo the management company and the unil-holders for any loss suffered by them as a result of its unjuslifiable failure to perform its obligations or its improper performance of them. Liabilily to unit-holders may be invoked either directly or indirectly through the management company, depending on the legal nature ofthe relationship between the depositary, the manage­ment company and the unil-holders.

Article 10

1.  No single company shall act as both management company and deposi­
tary.

2.   In the context of their respective roles the management company and
the depositary must act independently and solely in the interest ofthe unil-
holders.                                                                                        157

 

Article 11                                   Prop. 1989/90:153

The law or the fund mles shall lay down the conditions for the replacement     rJiiaga o of the management company and the depositary and rules lo ensure the protection of unil-holders in the event of such replacement.

SECTION IV

Obligations regarding the structure of investment companies and their depositaries

Article 12

The Member States shall determine the legal form which an investment company must lake. Il must have sufficient paid-up capilal to enable il ol conduct ils business effectively and meet ils liabililies.

Article 13

No investment company may engage in activities olher than those re­ferred to in Article I (2).

Article 14

1.   An investment company's assets must be enlmsled lo a depositary for
safe-keeping.

2.    A depositary's liabilily as referred to in Article 16 shall not be affected by the fact that il has entrusled to a third party all or some ofthe assets in its safe-keeping.

3.    A depositary must, moreover:

 

(a) ensure that the sale, issue, re-purchase, redemption and cancellation of un its effected by or on behalf of a company are carried out in accordance with the law and with the company's instruments of incorporation;

(b) ensure that in transaclions involving a company's assets any consid­eration is remitted to it within the usual time limils;

(c) ensure that a company's income is applied in accordance with the law and its instruments of incorporation.

4.   A Member State may decide that investment companies situated
within its territory which märket their units exclusively through one or
more stock exchanges on which their units are admitted to official listing
shall not be required to have depositaries within the meaning of this
Directive.

Artides 34, 37 and 38 shall not apply to such companies. However, the rules for the valuation of such companies' assets must be stated in law or in their instruments of incorporation.

5.   A Member State may decide that investment companies situated
within its territory which märket at least 80% of their-units through one or
more stock exchanges designated in their instruments of incorporation

shall not be required to have depositaries within the meaning of this        158

 

Directive provided that their units are admitted to official Usling on the     Prop. 1989/90:153

stock exchanges of those Member States within ihe territories of which the     Bilaga 6

units are marketed, and that any transaclions which such a company may

effect outwith stock exchanges are effected at stock exchange prices only. A

company's instruments of incorporation must specify the stock exchange

in the country of marketing the prices on which shall determine the prices

at which that company will effect any transaclions outwith stock exchanges

in that country.

A member State shall avail itself of the option provided for in the preceding subparagraph only if it considers that unit-holders have protec­tion equivalent lo that of unil-holders in UCITS which have depositaries within the meaning of this Direclive.

In particular, such companies and the companies referred to in para­graph 4, must:

(a)  in the absence of provision in law, state in their instmments of incorporation the methods of calculation ofthe net assel values of their units;

(b) inlervene on the märket lo prevent the stock exchange values of their units from deviating by more than 5 % from their net asset values;

(c)  establish the net asset values of their units, communicate them to the competent authorities at least twice a week and publish them twice a month.

Al least twice a month, an independent audilor must ensure that the calculation ofthe value of units is effected in accordance with the law and the company's instruments of incorporation. On such occasions, the audi­lor must make sure that the company's assets are invested in accordance with the rules laid down by law and the company's instruments of incor­poration.

6. The Member States shall inform the Commission ofthe identilies of the companies benefiting from the derogalions provided for in paragraphs 4 and 5.

The Commission shall report to the Contact Committee on the applica­tion of paragraphs 4 and 5 within five years ofthe implementation of this Directive. After obtaining the Contact Commillee's opinion, the Commis­sion shall, if need be, propose appropriate measures.

Article 15

1.   A depositary must either have its registered office in the same Member
State as that ofthe investment company or be established in that Member
State if its registered office is in another Member State.

2.    A depositary must be an institution which is subject to public con­trol. Il must also furnish sufficient financial and professional guarantees lo be able effectively to pursue its business as depositary and meet the commitmenls inherent in that function.

3.    The Member States shall determine which ofthe catégories of institu­tions referred lo in paragraph 2 shall be eligible lo be depositaries.                                                                159

 

Article 16                                   Prop. 1989/90:153

A depositary shall, in accordance with the national law of the State in     rJHgä o which the investment company's registered office is situated, be liable to the investment company and the unit-holders for any loss suffered by them as a result of its unjuslifiable failure lo perform its obligations, or its improper performance of them.

Article 17

1.   No single company shall act as both investment company and depos­
itary.

2.   In carrying out its role as depositary, the depositary must act solely in
the inlerests ofthe unit-holders.

Article 18

The law or the investment company's instruments of incorporation shall lay down the conditions for the replacement ofthe depositary and mles to ensure the protection of unil-holders in the event of such replacement.

SECTION V

Obligations concerning the investment policies of UCITS

Article 19

1. The inveslments of a unit trust or of an investment company must consist solely of:

(a)  transferable securities admitted to official listing on a stock exchange in a Member State and/or;

(b) transferable securities dealt in on another regulated märket in a Member State which operates regulariy and is recognized and open to the public and/or;

(c)  Iransferable securities admitted to official listing on a stock exchange in a non-member State or dealt in on another regulated märket in a non-member State which operates regulariy and is recognized and open lo the public provided that the choice of stock exchange or märket has been approved by the competent authorities or is provided for in law or the fund rules or the investment company's instmments of incorporation and/or;

(d)   recently issued Iransferable securities, provided that:

— the terms of issue include an undertaking that application will be made
for admission to official listing on a stock exchange or to another
regulated märket which operates regulariy and is recognized and open
to the public, provided that the choice of stock exchange or märket has
been approved by the competent authorities or is provided for in law or
the fund rules or the investment company's instruments of incorpora­
tion;                                                                                          160

 

— such admission is secured within a year of issue.             Prop. 1989/90:153

2.However:                                                                Bilaga 6

(a)  a UCITS may invest no more than 10% of ils assets in transferable securities olher than those referred lo in paragraph I;

(b) a Member State may provide that a UCITS may invesi no more than IO % of its assets in debi instruments which, for purposes of this Direclive, shall be treated, because of their characteristics, as equivalent to trans­ferable securities and which are, inter alia, Iransferable, liquid and have a value which can be accurately determined at any time örat least with the frequency stipulaled in Article 34;

(c)  an investment company may acquire movable and immovable prop­erty which is essential for the direct pursuil ofils business;

(d)   a UCITS may not acquire either precious melals or certificates
representinglhem.

3.    The total of the inveslments referred to in paragraph 2 (a) and (b) may nol under any circumstances amounl lo more than 10% ofthe assets of a UCITS.

4.    Unit Irusts and investment companies may hold ancillary liquid assets.

Article 20

1. The Member Slates shall send lo the Commission:

(a)   no låter than date of implementation of this Direclive, lists of the debi instruments which, in accordance with Article 19 (2) (b), they plan lo treat as equivalent to transferable securities, stating the characteristics of those instruments and the reasons for so doing;

(b)  details of any amendments which they contemplate making to the lists of instruments referred to in (a) or any furhler instruments which they contemplate treating as equivalent to Iransferable securities, together with their reasons for so doing.

2.   The Commission shall immediately forward that information to the
other Member States together with any comments which it considers
appropriate. Such Communications may be the subject of exchanges of
views within the Contact Committee in accordance with the procedure
laid down in Article 53 (4).

Article 21

1.   The Member States may aulhorize UCITS lo employ techniques and
instmments relating lo transferable securities under the conditions and
within the limits which they lay down provided that such techniques and
instmments are used for the purpose of efficient portfolio management.

2.   The Member States may also aulhorize UCITS to employ techniques
and instruments intended to provide protection against exchange risks in

the context of the management of their assets and liabililies.                  161

11    Riksdagen 1989/90. I sami Nr 153

 

Article 22                                   Prop. 1989/90:153

1.    A UCITS may invest no more than 5% of ils assets in Iransferable     bilaga o securities issued by the same body.

2.    The Member Slates may raise the limit laid down in paragraph I lo a maximum of 10%. However, ihelolal value ofthe transferable securities held by a UCITS in the issuing bodies in each of which il invests more than 5% of its assets must not then exceed 40% ofthe value ofils assets.

3.    The Member States may raise the limit laid down in paragraph I lo a maximum of 35% if the Iransferable securities are issued or guaranteed by a Member State, by its local authorities, by a non-member State or by public intemational bodies of which one or more Member States are members.

Article 23

1.   By way of dérogation from Article 22 and without préjudice lo Article
68 (3) ofthe Treaty, the Member Slates may aulhorize UCITS to invest in
accordance with the principle of risk-spreading up to 100% of their assets in
different transferable securities issued or guaranteed by any Member State,
its local authorities, a non-member State or public intemational bodies of
which one or more Member States are members.

The competent authorities shall grant such a dérogation only if they consider that unit-holders in the UCITS have protection equivalent to that of unil-holders in UCITS complying with the limils laid down in Article 22.

Such a UCITS must hold securities from al least six different issues, but securities from any one issue may not account for more than 30% of its total assets.

2.    The UCITS referred to in paragraph 1 must make express mention in the fund rules or in the investment company's instruments of incorpora­tion of the States, local authorities or public intemational bodies issuing or guaranteeing securities which they intend to invesi more than 35 % of their assets; such fund rules or instruments of incorporation must be approved by the competent authorities.

3.    In addition each such UCITS referred to in paragraph 1 must include a prominent statement in ils prospeclus and any promolional literature drawing attention to such authorization and indicating the Slates, local authorities and/or public intemational bodies in the securities of which it intends to invest or has invested more than 35 % of its assets.

Artide 24

1. A UCITS may nol acquire the units of other collective investment
undertakings ofthe open-ended type unless they are collective investment
undertakings within the meaning ofthe first and second indenls of Article
1 (2).                                                                                           162

 

2.    A UCITS may invesi no more than 5% of ils assets in the units of    Prop. 1989/90:153 such collective investment undertakings.                                                Bilaga 6

3.    Investment in the units of a unit trust managed by the same manage­ment company or by any olher company with which the management company is linked by common management or control, or by a substantial direct or indirecl holding, shall be permitted only in the case of a trust which, in accordance with its rules, has specialized in investment in a specific geographical area or economic sector, and provided that such investment is authorized by the competent authorities. Authorization shall be granted only if the trust has announced ils intention of making use of that option and that option has been expressly stated in its rules.

A management company may not charge any fees or costs on account of transaclions relating to a unit trust's units where some of a unit trusl's assets are invested in the units of another unit trust managed by the same management company or by any olher company with which the manage­ment company is linked by common management or control, or by a substantial direct or indirecl holding.

4.   Paragraph 3 shall also apply where an investment company acquires
units in another investment company lo which it is linked within the
meaning of paragraph 3.

Paragraph 3 shall also apply where an investment company acquires units of a unit trust lo which it is linked, or where a unit tmsl acquires units of an investment company lo which il is linked.

Article 25

1.   An investment company or a management company acling in connec­
tion with all ofthe unit Irusts which it manages and which fall within the
scope of this Direclive may nol acquire any shares carrying voting rights
which would enable il lo exercise significanl influence over the management
of an issuing body.

Pending further coordination, the Member States shall lake account of existing rules defining the principle stated in the first subparagraph under other Member State's legislation.

2.   Morever, an investment company or unit trust may acquire no more
than:

—10% ofthe non-voling shares of any single issuing body;

—10% ofthe debi securities of any single issuing body;

—10% of the units of any single collective investment undertaking within the meaning ofthe first and second indenls of Article I (2).

The limits laid down in the second and third indenls may be disregarded al the debi securities or the net amounl ofthe securities in issue cannot be calculated.

3.   A Member State may waive application of paragraphs 1 and 2 as
regards;

(a)    transferable securities issued or guaranteed by a Member State or its local authorities;

(b)   transferable securities issued or guaranteed by a non-member State;       163

 

(c)                                                                            transferable securities issued by public intemational bodies of which    Prop. 1989/90:153
one or more Member Slates are members;                        Bilaga 6

(d)   shares held by a UCITS in the capilal of a company incorporated in
a non-member State invesling its assets mainly in the securities of issuing
bodies having their registered offices in that State such a holding repre-
senls the only way in which the UCITS can invest in the securities of
issuing bodies of that State. This dérogation, however, shall apply only if
in its investment policy the company from the non-member State com-
plies with the liiis laid down in Artides 22, 24 and 25 (I) and (2). Where
the limils sel in Artides 22 and 24 are exceeded. Article 26 shall apply
mutatis mutandis;

(e)   shares held by an investment company in the capital of subsidiary
companies carrying on the business of management, advice or marketing
exclusively on ils behalf

Article 26

1.   UCITS need not comply with the limils laid down in this Section when
exercising subscription rights allaching to Iransferable securities which
form part of their assets.

While ensuring observance ofthe principle of risk-spreading, the Mem­ber States may allow recently authorized UCITS lo derogale from Artides 22 and 23 for six months following the date of their authorization.

2.   If the limils referred to in paragraph 1 are exceeded for reasons
beyond the control of a UCITS or as a result ofthe exercise of subscription
rights, that UCITS must adopt as a priority objeclive for ils sales transac­
lions the remedyingof that situation, takind due account ofthe interests of
its unit-holders.

SECTION VI Obligations concerning information to be supplied to unit-holders

A. Publication of a prospeclus and periodical reports

Article 27

1.   An investment company and, for each of the tmsts il manages, a
management company must publish:

—a prospeclus,

—an annual report for each financial year, and

—a half-yearly report covering the first six months ofthe financial year.

2.   The annual and half-yearly reports must be published within the
foUwing lime limits, with effect from the ends ofthe periods lo which they
reläte:

—four months in the case ofthe annual report,

—two months in the case ofthe half-yearly report.                               164

 

Article 28                                          Prop. 1989/90:153

1.   A prospeclus must include the information necessary for investors to     ''iläga o
be able lo make an informed judgement of the in vestment proposed to them.

It shall contain at least the information provided for in Schedule A annexed to this Directive, insofar as that information does nol already appear in the documents annexed lo the prospeclus in accordance with Article 29 (1).

2.    The annual report must include a balance-sheet or a statement of assets and liabililies, a detailed income and expendilure account for the financial year, a report on the activities ofthe financial year and the other information provided for in Schedule B annexed lo this Directive, as well as any significanl information which will enable investors to make an informed judgement on the development of the activities of the UCITS and its results.

3.    The half-yearly report must include al least the information provided for in Chaplers I lo IV of Schedule B annexed to this Directive; where a UCITS has paid or proposes lo pay an interim dividend, the figures must indicate the results after tax for the half-year concerned and the interim dividend paid or proposed.

Article 29

1.    The fund rules or an investment company's instruments of incorpo­ration shall form an integral part ofthe prospeclus and must be annexed thereto.

2.    The documents referred lo in paragraph I need nol, however, be annexed to the prospeclus provided that the unit-holder is informed that on request he or she will be sent those documents or be apprised of the place where, in each Member State in which the units are placed on the märket, he or she may consult them.

Article 30 The essential elements ofthe prospeclus must be kept up to date.

Article 31

The accounting information given in the annual report must be audited by one or more persons empowered by law to audit accounts in accordance with Council Direclive 84/253/EEC of 10 April 1984 based on Artide 54 (3) (g) of the EEC Treaty on the approval of persons responsible for carrying out the statutory audits of accounting documents.' The audilor's report, including any qualificalions, shall be reproduced in full in the annual report.

' OJ No L 126, 12.5.1984, p.20.                                                         165

12   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 153

Article 32                                   Prop. 1989/90:153

A UCITS must send its prospeclus and any amendments thereto, as well     Bilaga o as its annual and half-yearly reports, to the competent authorities.

Article 33

1.    The prospeclus, the latest annual report and any subsequent half-yearly report published must be offered to subscribers free of charge before the conclusion of a contract.

2.    In addition, the annual and half-yeariy reports must be available lo the public at the placés specified in the prospeclus.

3.    The annual and half-yeariy reports shall be supplied to unit-holders free of charge on request.

B. Publication of olher information

Article 34 A UCITS must make public in an appropriate manner the issue, sale, repurchase or redemption price of its units each time it issues, sells, repur-chases or redeems them, and at least twice a month. The competent author­ities may, however, permit a UCITS to reduce the frequency to once a month on condition that such a dérogation does nol préjudice the inlerests ofthe unit-holders.

Article 35

All publicity comprising an invitation to purchase the units of a UCITS must indicate that a prospeclus exists and the placés where it may be obtained by the public.

SECTION VII The general obligations of UCITS

Artide 36

1. Neither:

—an investment company, nor

—a management company or depositary acting on behalf of a unit trust, may borrow.

However, a UCTIS may acquire foreign currency by means of a 'back-to-back' loan.

2.   By way of dérogation from paragraph I, a Member State may aulho­
rize a UCITS to borrow:

(a)   upp to 10%

—of its assets, in the case of an investment company, or

—ofthe value ofthe fund, in the case of a unit trust, provided that the borrowing is on a temporary basis;

(b)                                                                                            up lo 10% of its assets, in the case of an investment company,                                                            166

 

provided that the borrowing is lo make possible the acquestion of immov-     Prop. 1989/90: 153 able property essential for the direct pursuil ofits business; in this case the     Bilaga 6 borrowing and that referred to in subparagraph (a) may not in any case in total exceed 15% ofthe borrower's assets.

Article 37

1.    A UCITS must re-purchase or redeem its units al the request of any unit-holder.

2.    By way of dérogation from paragraph I:

 

(a)    a UCITS may, in the cases and according to the procedures provided for by law, the fund rules or the investment company's instruments of incorporation, temporarily suspend the re-purchase or redemption ofits units. Suspension may be provided for only in exceptional cases where circumstances so require, and suspension is juslified having regard lo the interests ofthe unit-holders;

(b)   the Member States may allow the competent authorities to require the suspension ofthe re-purchase or redemption of units in the interest of the unit-holders or ofthe public.

3.   In the cases mentioned in paragraph 2 (a), a UCITS must without
delay communicate its decision to the competent authorities and to the
authorities ofall Member States in which it märkets its units.

Article 38

The rules for the valuation of assets and the rules for calculating the sale or issue price and the re-purchase or redemption price of the units of a UCITS must be laid down in the law, in the fund rules or in the investment company's instruments of incorporation.

Article 39

The distribution or reinvestmenl ofthe income of a unit trust or of an investment company shall be etlected in accordance with the law and with the fund rules or the investment company's instruments of incorporation.

Article 40

A UCITS unit may not be issued unless the equivalent ofthe net issue price is paid into the assets of the UCITS within the usual lime limits. This provision shall not predude the distribution of bonus units.

Article 41

1. Without préjudice to the application of Artides 19 and 21, neither:

—an investment company, nor

—a management company or depositary acting on behalf of a unit trust

may grant loans or act as a guaranlor on behalf of third parties.           167

 

2. Paragraph 1 shall not prevent such undertakings from acquiring    Prop. 1989/90:153
transferable securities which are not fully paid.                   Bilaga 6

Artide 42

Neither:

—an investment company, nor

—a management company or depository acting on behalf of a unit tmsl may carry out uncovered sales of transferable securities.

Artide 43

The law or the fund mles must prescribe the remuneration and the ex­pendilure which a management company is empowered to charge to a unit trust and the method of calculation of such remuneration.

The law or an investment company's instruments of incorporation must prescribe the nature ofthe cost to be borne by the company.

SECIONVIII

Special provisions applicable to UCITS which märket their units in Member States other than those in which they are situated

Artide 44

1.   A UCITS which märkets ils units in another Member State must comply with the laws, regulations and administrative provisions in force in that State which do not fall within the field govemed by this Directive.

2.   Any UCITS may advertise its units in the Member State in which they are marketed, it must comply the provisions governing advertising in that State.

3.   The provisions referred to in paragraphs I and 2 must be applied without discrimination.

Article 45

ln the case referred to in Article 44, the UCITS must, inter alia, in accordance with the laws, regulations and administrative provisions in force in the Member State of marketing, take the measures necessary to ensure that facilities are available in that State for making payments to unit-holders, re-purchasing or redeeming units and making available the information which UCITS are obliged to provide.

Artide 46

If a UCITS proposes to märket its units in a Member State other than that
in which it is situated, it must first inform the competent authorities and the
authorities of that other Member State accordingly. It must simultaneously
send the latter authorities:                                                               168

 

— an allestalion by the competent authorities lo the effect that il fulfils the     Prop. 1989/90:153 conditions imposed by this Directive,                                                                        Bilaga 6

— its fund rules or ils instruments of incorporation,

— its prospeclus,

— where appropriate, its latesl annual report and any subsequent half-yearly report and

— details of the arrangements made for the marketing of its units in that other Member State.

A UCITS may begin to märket ils units in that other Member State two months after such communication unless the authorities of the Member State concerned establish, in a reasoned decision taken before the expiry of that period of two months, that the arrangements made for the marketing of units do not comply with the provisions referred to in Artides 44 (1) and 45.

Article 47

If a UCITS markels its units in a Member State other than that in which it is situated, it must distribute in that other Member State, in at least one of that other Member State's official languages, the documents and informa­tion which must be published in the Member State in which it is situated, in accordance with the same procedures as those provided for in the latter State.

Article 48

For the purpose of carying on its activities, a UCITS may use the same generic name (such as investment company or unit trust) in the Communi­ty as it uses in the Member State in which it is situated. In the event of any danger of confusion, the höst Member State may, for the purpose of clarification, require that the name be accompanied by certain explanatory particulars.

SECTION IX

Provisions concerning the authorities responsible for authorization and supervision

Article 49

1.    The Member States shall designate the authorities which are to carry
out the duties provided for in this Direclive. They shall inform the Com­
mission thereof, indicating any division of duties.

2.    The authorities referred to in paragraph 1 must be public athorilies or bodies appointed by public ahtorities.

3.    The auhorities of the State in which a UCITS is situated shall be competent to supervise that UCITS. However, the authorities ofthe State in which a UCITS märkets its units in accordance with Article 44 shall be

competent to supervise compliance with Section VIII.                                       169

 

4. The authorities concerned must be granted all the powers necessary     Prop. 1989/90: 153
to carry out their task.                                                   Bilaga 6

Article 50

1.    The authorites ofthe Member States referred to in Article 49 shall collaborate closely in order to carry out their task and must for that purpose alone communicate to each other all information required.

2.    The Member States shall provide that all persons employed or for-merly employed by the authorities referred to i Article 49 shall be bound by professional secrecy. This means that any confidential information received in the course of their duties may not be divulged lo any person or authority except by virtue of provisions laid down by law.

3.    Paragraph 2 shall not. however, predude Communications between the authorities ofthe various Member slates referred to in Artide 49, as provided for in this Directive. Information thus exchanged shall be cov­ered by the obligation of professional secrecy on persons employed or formerly employed by the authorities receiving the information.

4.    Without préjudice to cases covered by criminal law, an authority of the type referred to in Article 49 receving such information may use it only for the performance of its duties or in the context of administrative appeals or legal proceedings relating to such performance.

Article 51

1.    The authorities referred to in Article 49 must give reasons for any decision to refuse authorization, and any negative decision taken in implementation of the general measures adopted in application of this Directive, and communication them to applicants.

2.    The Member States shall provide that décisions taken in respect of a UCITS pursuant to laws, regulations and administrative provisions adopted in accordance with this Directive are subject lo the right to apply to the courts; the same shall apply if no decision is taken within six months of its submission on an authorization application made by a UCITS which in­cludes all the information required under the provisions in force.

Article 52

1.   Only the authorities ofthe Member State in which a UCITS is situated
shall have the power to take action against il if il infringes any law,
regulation or administrative provision or any regulation laid down in the
fund rules or in the investment company's instruments of incorporation.

2.    Nevertheless, the authorities ofthe Member State in which the units of a UCITS are markeled may take action against it if il infringes the provisions referred to in Section VIII.

3.    Any decision to withdraw authorization, or any olher serious meas­ure laken against a UCITS, or any suspension of re-purchase or redemp­tion imposed upon it, must be communicated without delay by the aulhor-      170

 

ities ofthe Member State in which the UCITS in question is situated to the     Prop. 1989/90: 153
authorities ofthe Member States in which its units are marketed.          Bilaga 6

SECTION X Contact Committee

Article 53

1.   A Contact Committee, hereinafter referred to as 'the Committee', shall
be set up alongside the Commission. Its function shall be:

(a)      to facilitate, without préjudice to Artides 169 and 170 ofthe Treaty, the harmonized implementation of this Directive through regular consultations on any practical problems arising from its application and on which exchanges of views are deemed useful;

(b)     to facilitate consuUation between Member States either on more rigorous or additional requirements which they may adopt in accor­dance with Article 1 (7), or on the provisions which they may adopt in accordance with Artides 44 and 45;

(c)      to advise the Commission, if necessary, on additions or amendments to be made to this Directive.

 

2.    It shall not be the function ofthe Committee to appraise the merits of décisions taken in induvidual cases by the authorities referred to in Article 49.

3.    The Committee shall be composed of persons appointed by the Member States and of representatives ofthe Commission. The Chairman shall be a representative ofthe Commission. Secretarial services shall be provided by the Commission.

4.    Meetings ofthe Committee shall be convened by ils chairman, either on his own initiative or at the request of a Membe State delegation. The Committee shall draw up its rules of procedure.

SECTION XI Transitional provisions, derogations and final provisions

Article 54

Solely for the purpose of Danish UCITS, panlebreve issued in Denmark shall be treated as equivalent to the transfe.''able securities referred to in Article 19(1) (b).

AriideSS

By way of dérogation from Artides 7(1) and 14 (1), the competent
authorities may aulhorize those UCITS which, on the date of adoption of
this Directive, had two or more depositaries in accordance with their
national law to maintain that number of depositaries if those authorities
have guarantees that the functions lo be performed under Artides 7 (3)
and 14 (3) will be performed in praclice.                                             171

 

Article 56                                   Prop. 1989/90:153

1.   By way ofderogation from Article 6, the Member States may aulhorize     cJHäga o
management companies to issue bearer certificates representing the regi-

strered securities of olher companies.

2.   The Member Slates may aulhorize those management companies
which, on the date of adoption of this Directive, also carry on activities
other than those provided for in artide 6 to ci ntinue those olher activities
for five years after that date.

Article 57

1.   The Member Slates shall bring into force no låter than I October 1989
the measures necessary for them to comply with this Directive. They shall
forlhwilh inform the Commission thereof

2.    The Member States may grant UCITS existing on the date of imple­mentation of this Directive a period of nol more than 12 months from that date in order to comply with the new national legislation.

3.    The Hellenic Republic and the Portuguese Republic shall be autho­rized lo postpone the implementation of this Directive until I April 1992 at the latest.

One year before that date the Commission shall report to the Council on progress in implementing the Directive which the Hellenic Republic or the Portuguese Republic may encounter in implementing the Direclive by the date referred lo in the first subparagraph.

The Commission shall, if necessary, propose that the Council extend the postponement by up to four years.

Article 58

The Member States shall ensure that the Commissions is informed ofthe texts ofthe main laws, regulations and administrative provisions which they adopt in the field covered by this Directive.

Artide 59 This Directive is addressed to the Member States.

Done at Brussels, 20 December 1985.

For the Council

The President

R. KRIEPS

172

 

Prop.1989/90:153 Bilaga 6

ANNEX SCHEDULEA

1.       Information concerning Ihe unit trust

Information concerning the management company

Information concerning the investment company

 

1.1    Name

1.2 Date of establishment of the unit trust. Indication of du-ration, if limited.

1.1     Name or style, form in law, registered office and head of­fice if different from the reg­istered office.

1.2     Date of incorporation of the company. Indication of du-ration if limited.

1.3

If the company manages other unit trusts, indication of those other trusts.

1.1     Name or style. form in law. registered office and head of­fice if different from the reg­istered ofTice.

1.2     Date of the incorporation of the company. Indication of duration, if limited.

 

1.1     Stati'i ofthe place where the fund rules. if they are not an.w .cd. and periodic re­ports may be obtained.

1.2     Bricf indications relevant to unit-holders of the tax sys­tem applicable to the unit trust. Details of whether de-ductions are made at source from the income and capital gains paid by the trust to unit-holders.

1.3     Accounting and distribution dalcs.

1.4     Names of the persons re­sponsible for auditing the accounting information re­ferred to in Article 31.

1.9

Names and positions in the company of the members of the administrative, manage­ment and supervisory bo­dies. Details of their main activities outside the com­pany where these are of sig-nificance with respect to that company.

Amount of the subscribed capital with an indication of the capital paid-up.

1.4     Statement ofthe place where the instrument of incorpora­tion, if they are not annexed, and periodical reports may be obtained.

1.5     Brief indications relevant to unit-holders of the tax sys­tem applicable to the com­pany. Details of whether de-ductions are made at source from the income and capital gains paid by the company to unit-holders.

1.6     Accounting and distribution dates.

1.7     Names of the persons re­sponsible for auditing the accounting information re­ferred to in Article 31.

1.8     Names and positions in the company ofthe members of the administrative, manage­ment and supervisory bo­dies. Details of their main activities outside the com­pany where these are of sig-nificance with respect to that company.

1.9    Capital.

 

1.10 Details of the types and main characteristics of the units and in particular:

- Ihe nature of the right (real personal or other) represented by the unit.

1.10 Details of the types and main characteristics of the units and in particular:

173

 

Prop. 1989/90:153 Bilaga 6

Information concerning the      I. unit trust (coiuinued)

Information concerning the       I. management company (con-tiniied)

Information concerning the investment company (con-tinued)

 

— original securities or cer­tificates providing evi­dence of title: entry in a register or in an account,

— characteristics of the units: registered or bear­er. Indication of any de-nominations which may be provided for,

— indication of unit-hold­ers' voting rights if these exist.

— circumstances in which winding-up of the unit trust can be decided on and winding-up proce­dure, in particular as re­gards the rights of unit-holders.

 

1.11  Where applicable. indica­tion of stock exchanges or märkets where the units are listed ordealt in.

1.12  Procedures and conditions of issue and sale of units.

1.13  Procedures and conditions for re-purchase or redemp­tion of units. and circum­stances in which re-purchase or redemption may be sus­pended.

1.14  Description of rules for de-termining and applying in­come.

1.15  Description of the unit trust"s investment objec­tives, including its financial objectives (e.g. capital growth or income). irivest-ment policy (e.g. specializa-tion in geographical or in-dustrial sectors), any limita-tions on that investment policy and an indication of any techniques and instru­ments or borrowing powers which may be used in the management of the unit trust.

1.16  Rules for the valuation of as­sets.

— original securities or cer­tificates providing evi­dence of title; entry in a register or in an account,

— characteristics of the units: registered or bear­er. Indication of any de-nominations which may be provided for,

— indication of unit-hold­ers' voting rights,

— circumstances in which winding-up ofthe invest­ment company can be decided on and winding-up procedure, in particu­lar as regards the rights of unit-holders.

 

1.11  Where applicable, indica­tion of stock exchanges or märkets where the units are listed or dealt in.

1.12  Procedures and conditions of issue and sale of units.

1.13  Procedures and conditions for re-purchase or redemp­tion of units, and circum­stances in which re-purchase or redemption may be sus­pended.

1.14  Description of rules for de­terrnining and applying in­come.

1.15  Description of the com-pany"s investment objec­tives, including its financial objectives (e.g. capital growth or income), invest­ment policy (e.g. specializa-tion in geographical or in-uustnal sectors), any limita-tions on that investment policy and an indication of any techniques and instru­ments or borrowing powers which may be used in the management of the com­pany.

1.16  Rules for the valuation of as­sets.

174

 

Prop. 1989/90:153 Bilaga 6

Information concerning the unit trust (contimied)

Information concerning the management company (con-tinued)

Information concerning the investment company (con-linued)

 

1.17            Determination of the sale or
issue price and the re-pur­
chase or redemption price of
units. in particular;

— the method and frequen­cy of the calculation of those prices.

— information concerning the charges relating to the sale or issue and the re-purchase or redemp­tion of units,

— the means. placés and frequency ofthe publica­tion of those prices.

1.18            Information concerning the
manner, amount and calcu­
lation of remuneration pay-
able by the unit trust to the
management company, the
depositary or third parties,
and reimbursement of costs
by the unit trust to the man­
agement company, to the de­
positary or to third parties.

1.17            Determination of the sale or
issue price and the re-pur­
chase or redemption price of
units, in particular:

— the method and frequen­cy of the calculation of those prices,

— information concerning the charges relating to the sale or issue and the re-purchase or redemp­tion of units.

— the means. placés and frequency ofthe publica­tion of those prices (').

1.18            Information concerning the
manner, amount and calcu­
lation of remuneration paid
by the company to its direc-
tors. and members ofthe ad­
ministrative, management
and supervisory bodies, to
the depositary, or third par­
ties, and reimbursement of
costs by the company to its
direclors, to the depositary
or to third parties.

C) Investment companies within the meaning of Article 14 (5) ofthe Directive shall also indicate;

— the method and frequency of calculation ofthe net asset value of units,

— the means. place and frequency ofthe publication of that value,

— the stock exchange in the country of marketing the price on which determines the price of transaclions eflfected outwith stock exchanges in that country.

2.  I

nformation concerning the depositary;

2.1   Name or style. form in law, registered ofTice and head ofTice if different from the registered office;

2.2   Main activitv.

3.     Information concerning the advisory firms or external investment advisers who give advice under contract
which is paid for out of the assets of the UCITS;

3.1   Name or style ofthe firm or name ofthe adviser;

3.2   Material provisions ofthe contract with the management company or the investment company which may be relevant to the unit-holders, exduding those relating to remuneration;

3.3   Other significanl activities.

4. Information concerning the arrangements for making payments to unit-holders, re-purchasing or redeeming
units and making available information concerning the UCITS. Such information must in any case be given in
the Member State in which the UCITS is situated. In addition, where units are marketed in another Member
State, such information shall be given in respect of that Member State in the prospeclus published there.

175

 

Prop. 1989/90:153 Bilaga 6

SCHEDULE B

Information to be included in the periodic reports

I.    Statement of assets and Habilt t tes

-    transferable securities,

-    debt instruments ofthe type referred to in Article 19 (2) (b),

-    bank balances,

-    other assets.

-    total assets.

-    liabililies,

-    net asset value.

 

II.       Number of units in circulation

III.     Net as.set value per unit

IV.      Portfolio. distinguishing between:

 

(a) transferable securities admitted to official stock exchange listing;

(b) transferable securities dealt in on another regulated märket;

(c) recently issued transferable securities ofthe type referred to in Article 19(1) (d):

(d)  other transferable securities ot the type referred to in Article 19 (2) (a);

(e)  debt instruments treated as equivalent in accordance with Article 19 (2) (b);

and analyzcd in accordance with the most appropriate criteria in the light ofthe investment policy ofthe UCITS (e. g. in accordance with economic, geographical or currency criteria) as a percentage of net assets; for each of the above inveslments the proportion it represents of the total assets of UCITS should be stated.

Statement of changes in the composition ofthe portfolio during the reference period.

V.   Statement ofthe developments concerning the assets ofthe UCITS during the reference period including the
Jöllowing:

-    income tVom investment,

-    other income.

-    management charges.

-    depositary"s charges,

-    other charges and taxes.

-    net income.

-    distributions and income reinvested,

-    changes in capital account.

-    appreciation or depreciation of inveslments.

-    any other changes affecting the assets and liabililies ofthe UCITS.

VI.  .4 comparative lable covering the last three financial years and including. for each financial year. at the end
of the financial year:

-    the total net asset value.

-    the net asset value per unit.

VII   Details. by categoiy of traitsaclion within the meaning of .Artide 21 carried out by the UCITS during the reference period, ofthe resulting amount ofcommitments.

176

 

COUNCIL                                                       Prop. 1989/90:153

Bilaga 6

Council directive

of 22 March 1988 amending, as regards the investment policies of certain UCITS, Directive 85/611/EEC on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investments in tranferable securities (UCITS)

(88/220/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty establishing the European Economic Commu­nity, and in particular the third senlence of Article 57 (2) thereof,

Having regard to the proposal from the Commission('),

In cooperation with the European Partiament(),

Having regard to the opinion ofthe Economic and Social CommitteeC),

Whereas Article 22 (1) and (2) of Diredive 85/61 l/EECC) Hmits the investment of UCITS assets in transferable securities from the same issuer to 5%, a limit which may, if required, be increased to 10%:

Wheras that limit poses special problems for UCITS established in Denmark in cases where they wish lo invesi an appreciable proportion of their assets on the domestic bond märket, since that märket is dominated by mortage credit bonds and the number of institutions issuing such bonds is very small;

Whereas those mortage credit bonds are subject in Denmark to special rules and supvision designed lo protect holders and are treated under Danish legislation as equivalent lo bonds issued or guaranteed by the State;

Whereas Article 22 (3) of Direclive 85/611/EEC derogales from para­graphs 1 and 2 of that Article in the case ofbonds issued or guaranteed by a Member State and authorizes UCITS to invest in particular up to 35% of their assets in such bonds;

Whereas a similar dérogation, but of a more limited extent is juslified with regard lo private sector bonds which, even in the absence of a State guarantee, nevertheless offer special guarantees to the investor under the specific rules applicable thereto; whereas it is necessary iherefore lo extend such a dérogation lo the tolality of such bonds which fulfil jointly fixed criteria, while leaving it lo the Member States to draw up the list ofbonds to which they intend, where appropriate, to grant a dérogation, and pro­viding for a procedure for informing the olher Member Slates identical lo that provided for in Article 20 of Direclive 85/611/EEC,

OOJNoC 155, 21.6.1986, p. 4.

C) Opinion published in OJ No C 125, 11.5.1987 p. 162 and Decision of 10 February

1988 (not get published in the Official Journal).

C) OJ No C 333, 29.12.1986, p. 16.

()OJNoC375, 31.12.1985, p. 3.                                                          ,y

 

HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:                                      Prop. 1989/90:153

Bilaga 6

Artide 1

In Article 22 of Directive 85/611/EEC, the following paragraphs shall be added:

'4. Member Slates may raise the limit laid down in paragraph 1 to a maximum of 25% in the case of certain bonds when these are issued by a credit institution which has its registrered office in a Member State and is subject by law to special public supervision designed lo protect bond-holders. In particular, sums deriving from the issue of these bonds must be invesled in conformity with the law in assets which, during the whole period of validily ofthe bonds, are capable of covering claims allaching to the bonds and which, in the event of failure ofthe issuer, would be used on a priority basis for the reimbursement ofthe principal and payment ofthe accrued interest.

When a UCITS invests more than 5% ofils assets in the bonds referred to in the first subparagraph and issued by one issuer, Ihe tolal value of these investments may not exceed 80% of the value of the asserts of the UCITS.

As laid down in Article 20 (I), Member States shall send the Commis­sion a list of the aforemenlioned catégories of bonds toghether with the catégories of issuers authorized, in accordance with the laws and supervi­sory arrangements mentioned in the first subparagraph, to issue bonds complying with the criteria sel out above. A notice specifying the status of the guarantees offered shall be attached lo these lists. The procedure laid down in Article 20 (2) shall apply.

5. The Iransferable securities referred lo in paragraphs 3 and 4 shall nol be taken into account for the purpose of applying the limit of 40% referred to in paragraph 2.

The limits provided for in paragraphs 1, 2, 3 and 4 may not be com-bined, and thus investments in transferable securities issued by the same body carried out in accordance with paragraphs I, 2, 3 and 4 shall under no circumstances exceed in total 35% ofthe assets of an UCITS.'

Article 2

The Member States shall bring into force the measures necessary to comply with this Directive by the same dates as those provided for in Directive 85/611/ECC. They shall forthwith inform the Commission thereof

Article 3 This Direclive is addressed to the Member States.

Doneat Brussels, 22 March 1988.

For the Council

The President

M. BANGEMANN

178

 

Innehåll                                                                       Prop. 1989/90:153

Proposition......................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990             23

1    Inledning.......................................................... .. 23

2    Bakgrund

 

2.1    Aktiefonder.................................................. .. 24

2.2    Aktiesparfonder............................................ .. 26

2.3    Allemansfonder ............................................ .. 26

2.4    Förelagsanknutna allemansfonder .................... .. 27

2.5    Den svenska aktiefondsmarknaden  ................. .. 27

3 Allmänna utgångspunkter för en modernisering

3.1    En avreglerad kapitalmarknad och en slopad valutaregléring  .       28

3.2    Den internationella utvecklingen  ....................    29

3.3    Skattereglerna enligt den föreslagna skaltereformen          30

4 Allmän motivering

4.1    En ny lag om värdepappersfonder.................... .. 31

4.2    Placeringsbestämmelserna..............................    34

4.3    Särskilda regler för nationella fonder................. .. 37

4.4    Andelsägarrepresentation............................... .. 39

4.5    Registrerande fonder.....................................    41

4.6    Vitesförfarande  ..........................................    42

4.7    Ullänningsförbehållel......................................    43

4.8    Aktiesparfonder och allemansfonder .................    45

 

5    Upprättade lagförslag......................................... .. 46

6    Specialmotivering

 

6.1    Lagen om värdepappersfonder ........................ .. 47

6.2    Promulgationslagen....................................... .. 76

6.3    Lagen om ändringi lagen (1983:890)om allemanssparande .. 77

6.4    Lagen om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkring med aktieföndsanknytning                                                                   .. 77

6.5    Övriga följdändringar..................................... .. 77

 

7    Hemställan....................................................... .. 78

8    Beslut   .......................................................... .. 78

Bilaga I Sammanställning över remissyttrandena ........ .. 79

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ....................... 128

Bilaga 3 Lagrådets yttrande .................................. 144

Bilaga 4 Placeringsinriktning och utveckling av vissa fondlyper               145

Bilaga 5 Redogörelse för EG-direktiven...................... 149

Bilaga 6 EG-direktiven på engelska  ......................... 153

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990                                                                                                                    1 79