Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetöverskottet för budgetåret 1989190 blir ca 3,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett överskott om 15,3 miljarder kronor

För budgetåret 1990191 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på statsbudgeten om 0,4 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett underskott på 0,5 miljarder kronor

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. En skärpning föreslås av den ekonomiska politiken med syfte att stabilisera ekonomin och stimulera tillväxten. En tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten med en procentenhet föreslås. Förslag lämnas också om ett tvåårigt kommunalt skattestopp och reglering av effekterna av skattereformen för kommunerna.

Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad natio-nalbudget för år 1990 med kalkyler för den svenska ekonomin åren 1990-1991 samt en långtidsbudget för budgetåren 1990/91-1994/95.

1 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1990 Prop. 1989/90:150

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson

Föredragande: statsråden Larsson, Hjelm-Wallén, Thalén, Lööw, Sahlin, Johansson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

statsrådet Larsson anför:

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91.1 de delar där förslaget innehöll endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1 samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad na-tionalbudget tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Larsson föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Hjelm-Wallén, Thalén, Larsson, Lööw, Sahlin och Johansson föredrar de ifrågavarande förslagen inom utrikes-, social-, finans-, arbetsmarknads- samt civildepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollet för resp. departement.

Statsrådet Larsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om. Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringens proposition 1989/90:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1990 Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd

1.1 1980-talets framsteg

Den svenska ekonomin utvecklades under 1980-talet i många avseenden positivt. Den brist på framtidstro som kännetecknade de första åren av 1980-talet ersattes av en stark tro på möjligheten att utveckla och förbättra vår ekonomi, vår sysselsättning och vår välfärd.

Näringslivet har byggts ut och industriinvesteringarna har fördubblats. Arbetskraflsulbudet och sysselsättningen har ökat kraftigt och arbetslösheten har pressats ned. Det stora budgetunderskottet har ersatts med balans i statsfinanserna. Tillväxten har varit stabil och skapat nya resurser. Den har gett utrymme både för ökad privat köpkraft och förbättrad offentlig service, t.ex. i form av vård och omsorg. Därutöver har utrymme skapats för att inleda ett omfattande miljöpolitiskt reformarbete.

Men framtidstron och framstegen har samtidigt skapat problem. Ambitionerna har successivt vuxit och blivit större än vad som rymts inom ramen för tillväxten. Det har medfört att ekonomin under de senaste åren blivit överhettad. Detta har via lönebildningen lett till stigande inflation, försvagad tillväxl och ett otillräckligt sparande.

1 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

1.2 Problembilden Prop. 1989/90:150

- Hög inflation. Produktionskostnadema i Sverige har stigit bl.a. som en '
följd av snabbt ökande löner. Med den höga inflationen har följt en rän
teuppgång som bl.a. har en negativ inverkan på investeringsutvecklingen.
Under 1990 beräknas den genomsnittliga löneökningstakten i Sverige
komma att uppgå till minst 8 1/2%, medan ökningen i de viktigaste konkur
rentländerna i genomsnitt stannar vid 5 %. Därtill utvecklas produktiviteten

i dessa länder bättre än hos oss. Därmed fortsätter det svenska näringslivets konkurrenskraft att försämras. Detta innebär ett allvarligt hot mot sysselsättningen, i första hand i den konkurrensutsatta sektorn, i andra hand i övriga delar av ekonomin.

- Svag tillväxt. Tillväxten i ekonomin har avtagit under de senaste åren. Visserligen har antalet arbetade timmar ökat kraftigt, men samtidigt har produktionen per arbetstimme, produktiviteten, vuxit mycket långsamt. Det beror bl.a. på att tjänstesektorn ökat i betydelse och där har produktiviteten utvecklats ogynnsamt. Men förklaringen måste också sökas i andra faktorer, t.ex. i skattesystemet.

- Lågt sparande. Det totala sparandet i den svenska ekonomin är otillräckligt, vilket återspeglas i ett stigande underskott i bytesbalansen. Till viss del är underskottet en följd av gällande redovisningsnormer. Till en annan del är underskottet ett uttryck för en snabb och angelägen ökning i näringslivets investeringar. Men även om man tar hänsyn till dessa faktorer, är sparandet för litet för att tillgodose de behov som finns av investeringar i näringsliv, infrastruktur och bostäder

1.3 Alternativen i den ekonomiska politiken

Om den nuvarande utvecklingen i ekonomin tillåts fortsätta kommer marknadskrafterna i form av högre räntor och hög inflation att sköta åtstramningen. I så fall drabbas produktion och investeringar i Sverige. Även hushållen kommer att drabbas av påfrestningar, särskilt de hushåll som lever på knappa marginaler En åtstramning av detla slag är en utdragen process som leder till ökad arbetslöshet och sjunkande reallöner. En sådan åtstramning försvagar också den offentliga sektorns finanser och tvingar fram omfattande nedskärningar i statens och kommunernas verksamhet.

För att förhindra en sådan utveckling - med stagnation i ekonomin och kraftigt stigande arbetslöshet som följd - måste beslulsamma åtgärder vidtas. Det är inte realistiskt alt tro att man kan åstadkomma en förändring genom enstaka åtgärder. Det krävs samordnade insatser över ett brett fält för att stimulera arbete och sparande, bekämpa inflationen och hävda det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Del gäller all både anpassa efterfrågan till de tillgängliga resurserna och mobilisera nya resurser för de mest angelägna behoven.

Det måste också göras fullständigt klart att de nuvarande problemen skall
lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom all
ekonomins funktionssätt förbättras. Att göra avsteg från valutapolitikens
mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse att delta i det internationella

ekonomiska samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi Prop. 1989/90:150
förblir en trovärdig samarbetspartner Bilagal

1.4 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd

Ett brett handlingsprogram bör nu genomföras för att stärka ekonomin och värna om sysselsättning och välfärd. Programmet innehåller följande tio punkter:

1 Skattereform som stimulerar arbete, sparande och tillväxt

Regeringen har nyligen för riksdagen redovisat förslag till ett nytt skattesystem. Skattereformen är den enskilda åtgärd som har störst inverkan på den ekonomiska utvecklingen framöver

Den kommer alt stimulera arbete och sparande och leda till en mera ändamålsenlig användning av arbete och kapital. Fördelning av produktionsresurser och val av ersättningsform kommer i mindre utsträckning alt styras av skatteeffekter Olika verksamheter får konkurrera på mer jämbördiga villkor. Skattereformen ulgör därmed elt mycket viktigt inslag i regeringens politik för en ökad produktivitet och tillväxt.

2 Avtal som dämpar inflationstakten och ger reallöneökningar

För att bryta inflationsutvecklingen och säkra reallönerna måste lönebildningen bättre anpassas till den reala tillväxten. För att underlätta för parterna att nå en bred överenskommelse med denna inriktning tillsattes i februari en särskild förhandlingsgrupp. Syftet var alt i samband med skattereformen få till stånd en radikal dämpning av de nominella lönernas ökningstakt. På så sätt skulle reallönerna kunna hävdas och köpkraften förbättras.

Det förslag till stabiliserirtgsavtal som förhandlingsgruppen lade fram fick stöd från organisationer som representerar större delen av arbetsmarknaden. Några organisationer avvisade förslaget.

Förhandlingar har nu inletts med utgångspunkt från de prisklausuler som ingår i avtalen för 1990. Det finns anledning att understryka alt prisklausulerna formulerades före beslutet om 1990 års skattereform. Den skatteväxling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter berättigar inte till någon ytterligare kompensation. Detsamma gäller självfallet för den skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens förslag bör tjäna som ram för de kommande avtalen för 1991. Uppgörelser utöver den nivå som ligger i förhandlingsgruppens förslag leder enbart till ökad inflation, ytterligare försämrad konkurrenskraft och förlust av arbetstillfällen.

Regeringen är fast besluten att få till stånd en rejäl nedväxling av takten i löne- och prisutvecklingen i samband med skattereformen. Avtal bör träffas i så god tid att näringsliv och offentlig sektor får klarhet om förutsättningarna för 1991 och att delta kan påverka budgetering och prissättning. Förhandlingsgruppen står till regeringens och parternas förfogande för de fortsatta kontakter som kan bli nödvändiga för att få till stånd sådana avtal som ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

3 Åtgärder för att dämpa prisstegringartta Prop. 1989/90:150

Priserna har hittills från årets början stigit med 6,5 %. 2,9 procentenheter av denna prisstegring är en följd av skatteomläggningen och har finansierat sänkningen av inkomstskatten. Denna del av prisstegringen påverkar inte Sveriges internationella konkurrenskraft på del sätt som den underliggande inflationen gör.

Den underliggande prisstegringen beräknas vid slutet av 1990 uppgå till 7%. Detta är emellertid en alltför hög inflalionssiffra och utvecklingen måste brytas.

Regeringen har nyligen avvecklat det tillfälliga prisstoppet. Detla ingick som en del i elt atgärdsprogram som innefattade bl.a. elt lönestopp. Då detta program inle förverkligades bör inte heller prisstoppet upprätthållas.

För att mer varaktigt dämpa inflationen krävs åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. I en proposition lill riksdagen har regeringen lämnat förslag som innebär att den inhemska marknaden för jordbruksprodukter stegvis avregleras. Förutsättningar skapas därmed för en effektivare resursanvändning inom jordbruket och lägre prisökningar på jordbruksprodukter

Inom flera andra sektorer har åtgärder vidtagits för att avveckla hindrande regleringar och främja konkurrens. Kredilmarknaden har avreglerats och valutaregleringen avskaffats. Vidare har avregleringar skett på transport-och telekommunikationsområdet. Beslut har också fatlats om all ta bort handelshinder på textil och konfektionsområdel. Handeln inom Norden med byggmaterial har underlättats genom att produkter godkända i etl nordiskt land får säljas i övriga länder.

4 Åtgärder för att förnya arbetslivet och förbättra produktiviteten

En viktig förklaring lill den svaga resurstillväxten är att produktiviteten har ökat långsamt under 1980-talet och särskilt de senaste åren. Det gäller i synnerhet inom tjänstesektorn. Den svaga tillväxten är allvarlig, eftersom just produktivitetsökningen på längre sikt bestämmer utrymmet för reallöneförbättringar

Tidigare redovisade åtgärder för att främja konkurrens och avveckla regleringar bidrar lill en högre produktivitet. En väl utvecklad infrastruktur är också betydelsefull i detta sammanhang.

Den ökade integrationen i Västeuropa öppnar möjligheter till betydande ekonomiska vinster När handelshinder rivs skärps konkurrensen samtidigt som slordriftsfördelar kan tas tillvara. Sverige önskar delta i integrationen inom de ramar som ställs av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Förhandlingar avses påbörjas under första halvåret 1990 mellan EFTA-länderna och EG i syfte att träffa avtal som möjliggör en långtgående delaktighet i den västeuropeiska integrationen.

Det är nödvändigt att både i näringsliv och i offentlig sektor nu ägna ökad
uppmärksamhet åt att förnya arbetslivet och därmed också förbättra produkti
viteten. Det är en gemensam uppgift för parterna på varje arbetsplats att
ägna tid, kraft och resurser åt en sådan förnyelse av produktionen som ger
de anställda ökat ansvar, förstärker deras engagemang och ger elt bättre 4

ekonomiskt utbyte av arbetet.

Regeringen avser att ge produktivitetsdelegationen och arbetslivsfondens Prop. 1989/90:150 styrelse i uppdrag att gemensamt utforma förslag lill riktlinjer för produkli- Bilaga 1 vitetsbefrämjande aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Även arbetsgivarna bör bidra lill sådana insatser för alt stärka kompetensen och höja produktiviteten. Regeringen kommer alt inbjuda arbetsmarknadens parter lill överläggningar om delta.

Arbetet med all förbättra produktiviteten och utveckla mått och uppföljningsmetoder är av stor betydelse inom den offentliga sektorn. Som ett led i en förbättrad målstyrning av den offentliga verksamheten har regeringen för avsikt att skärpa resultatkraven.

Ett sådani resultatkrav bör gälla produktiviteten. Del bör riktas både till de statliga myndigheterna och till kommuner och landsting. För det kommande året bör den kommunala sektorn vidta åtgärder som förbättrar produktiviteten med minsl 2 %. För de statliga myndigheterna gäller etl produktivitetskrav på 5% under tre år. Det bör ankomma på respektive myndighet all mäta och redovisa resultatet av sill arbete.

Regeringen kommer, som ett led i denna målstyrning, alt förslärka resultatuppföljningen gentemot de statliga myndigheterna. Ökad vikt kommer i detta sammanhang att läggas vid produktivitets- och effekliviletsutveck-lingen.

5 Åtgärder för att stimulera till ökade arbetsinsatser

Utbudet av arbetskraft har under de senaste åren ökat mycket kraftigt, både mätt i antal personer och i antal arbetade timmar. Enbart under 1988 och 1989 ökade arbetskraften med 105 000 personer Medelarbelstiden per vecka har under samma period ökat med 0,4 timman Denna ökning är ett resultat av att efterfrågan varit god och att de utbudsstimulerande åtgärderna i arbetsmarknadspolitiken varit framgångsrika. Utbudet har dock inte varit tillräckligt för att möta den stora efterfrågan.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare stimulera utbudet av arbetskraft. 1 den proposition om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, som regeringen presenterade för riksdagen i december, återfinns en rad förslag som är ägnade att förbättra rehabiliteringen och stärka arbetslinjen i socialförsäkringssystemet.

Riksdagen har nyligen fattal beslut om de föreslagna åtgärderna, vilka träder i kraft under våren och senast den 1 juli i år Det gäller arbetslivsfondens verksamhet, försäkringskassornas nya möjligheter att få lill stånd yrkesinriktad rehabilitering för långvarigt sjtikskrivna, förbättrade möjligheter för förtidspensionerade alt återgå lill arbetslivet, nt.m.

På grundval av riksdagens beslut kommer regeringen att ange preciserade mål och riktlinjer för riksförsäkringsverket och försäkringskassonta när det gäller alt erbjuda rehabilitering som alternativ till långa sjukskrivningar och tidiga förtidspensioneringar. Genom de beslutade åtgärderna skapas väsentligt bättre möjligheter för människor som vill förvärvsarbeta, alt vara kvar i eller komma tillbaka till arbetslivet. Belastningen på socialförsäkringen bör minska med motsvarande en sjukdag under nästa budgetår. Del motsvarar i storleksordningen 13 000 helårsarbelande. Här finns alltså en möjlighet all både öka välfärden och begränsa den snabba ulgiftsexpansionen i socialförsäkringssystemen.

Riksdagen har också fallat beslut om en ändring av reglerna för reduce- Prop. 1989/90:150 ring av studiemedlen vid förvärvsinkomst. Det minskar marginaleffekterna Bilaga 1 och tmderlältar därmed för studerande all förvärvsarbeta vid sidan om studierna.

För att underlätta iör flyktingar alt snabbare komma ut på arbetsmarknaden har regeringen lagt fram förslag till riksdagen om ett nytt ersättningssystem lill kommunerna för flyktingverksamhet och en reformerad svenskundervisning. De förstärkta förmedlingsinsatserna bibehålls även nästa år och ytterligare medel avsätts för särskilda insatser för flyktingar

Pensionsberedningens förslag om rätt att arbeta lill 67 års ålder remissbehandlas för närvarande. De ekonomiska villkoren för alt fortsätta arbeta efter 65 års ålder har förbättrats. Som en ytterligare åtgärd föreslås en höjning av pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspension från 0,6 till 0,7 % för varje månad sotn pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 år

Arbetsmiljön skall förbättras och rehabiliteringsarbetet förstärkas. Regeringen avser att i en särskild proposition till hösten, med rehabiliteringsberedningens och arbetsmiljökommissionens förslag som grund, lägga fram förslag med denna inriktning. I det sammanhanget kommer också frågan om samordningen mellan sjukpenning och arbetsskadeförsäkring att behandlas.

Regeringen avser vidare att föreslå lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av varje sjukperiod från och med den 1 januari 1991. Härigenom ges arbetsgivarna starkare ekonomiska motiv för att aktivt söka förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation. Regeringen avser också att föreslå att lagstadgade sociala avgifter tas ut även på sjuklönen. Kostnaderna för sjuklönen och de sociala avgifterna neutraliseras genom en motsvarande sänkning av arbetsgivaravgiften.

Beslutet om förlängning av semestern med två dagar under 1991 genomförs som planerat. Med hänsyn till den svaga tillväxten bör genomförandel av den ytterligare förlängningen av semestern anstå tills vidare. Möjligheterna att i ökad utsträckning uppskjuta redan sparad semester underlättas.

6 Åtgärder för att dämpa överhettningen i storstäderna

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit
att den invesleringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms- och Uppsa
laområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop.
1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10% lill 30% och en
förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Gö
teborgsområdet gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari
1990. Riksdagen har ännu inle tagit slutlig ställning lill förslaget. Vid ut
skottsbehandlingen har framhållits att regeringen noga bör följa utveck
lingen i de berörda regionerna och återkomma med förslag lill motverkande
åtgärder om utvecklingen skulle bli sådan att skatten skulle medföra ej önsk
värda effekter Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt
och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt bör tillämp
ningen i Göteborgsområdet kunna begränsas till att gälla endast fram till
hösten 1990. Regeringen avser att återkomma med förslag om en sådan be
gränsning, g

Tjänstesektorn ulgör en stor och växande del av ekonomin i storstadsom- Prop. 1989/90:150 rådena. Den har genom sin expansion bidragit lill överhettningen på arbets- Bilaga 1 marknaden. Genom skattereformen breddas basen för uttag av mervärdeskall, vilkel kommer all få en dämpande effekt på expansionstaklen i vissa delar av tjänstesektorn.

7 Åtgärder för att begränsa offentlig konsumtion

Under 1980-talet har den kommunala konsumtionen i reala termer ökat med i genomsnitt ca 2 % per år Tillväxten har varit betydligt högre än den ökning om högst 1 % per år som riksdagen har uttalat sig för Den totala kommunala utdebiteringen har under 1980-talet ökat med över 2 kr per skattekrona. Höjningen har i första hand skett inom landstingen, där utdebiteringen ökat med 1:35 kr.

Del är angeläget att kommunalskatterna inte fortsätter att öka, eftersom en ytterligare höjning av de kommunala skattesatserna bl.a. kan komma att äventyra de effekter som skattereformen syftar till.

För att säkerställa skattereformen och för att anpassa den kommunala expansionen till det samhällsekonomiska utrymmet föreslås etl kommunalt skaitesiopp för 1991 och 1992. Under denna tid kommer reglerna för statsbidrag till kommunerna alt ses över liksom finansieringen av den kommunala verksamheten i stort. Även andra åtgärder kommer att vidtas i syfte att minska detaljstyrningen av kommunerna och möjliggöra en bättre hushållning med resurserna.

När det gäller den statliga konsumtionen har ökningen varit betydligt långsammare än för den kommunala konsumtionen. I nuvarande läge måste även de statliga myndigheterna medverka och anpassa verksamheten efler tillgängliga resurser.

8 Åtgärder för att dämpa den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen kommer under 1990 sannolikt att öka snabbare än produktionen. Under 1991 kan konsumtionen komma att svara för hela tillväxten. Riksdagen har nyligen beslutat att skatten på vin, sprit, öl och tobak skall höjas för att hålla tillbaka konsumtionen. Skatten höjs med sammantaget moisvarande ca 900 milj.kr.

Vidare föreslås att uttaget av mervärdeskatt höjs från 19 till 20 % från den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 december 1991. Detta innebär en förstärkning av statsfinanserna med netlo 5 700 milj. kr under det kommande budgetåret och med sammanlagt 9 600 milj. kr. under hela den tid höjningen skall gälla.

Statsbudgetens utgifter beslår lill ca 80 % av transfereringar vilka utvecklas enligt automatiskt verkande regler. Det finns ell betydande utgiftstryck i den offentliga sektorn, framför allt i de stora Iransfereringssystemen. En fortsatt svag ekonomisk tillväxt utgör ett hot mot välfärdssystemen.

Den planerade barnbidragshöjitingen bör genomföras i två etapper Den
första etappen bör genomföras den 1 januari 1991, då barnbidraget höjs från
6 720 kr. till 9 000 kn per barn, dvs. med 34%. Den andra etappen bör
genomföras den 1 januari 1992, då barnbidraget höjs med ytterligare 1020
kn lill 10 020 kn Barnbidragen skulle därmed komma alt höjas med nästan 7

50 % på två ån

Den planerade utbyggitaden av föräldraförsäkringen från och med den 1 Prop. 1989/90:150 jtili 1990 bör skjutas upp. Föräldraförsäkringen har sedan 1982 byggts ut från Bilaga 1 9 månader till 12 månader med full ersättning. Sverige har idag Västeuropas mest förmånliga föräldraförsäkring. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Detta är en fortsalt högt prioriterad reform.

Som elt led i finansieringen av försäkringssystemet bör egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen höjas. Deras andel av finansieringen bör öka från 5 till 10%. Regeringen avser att senare lägga fram förslag om egenavgifternas storlek.

Regeringen avser att återkomma till utgiftspolitiken på längre sikt i samband med all den tar ställning till riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt med anledning av Långtidsutredningen 1990 (SOU 1990:14) och remissyttrandena över denna.

9 Åtgärder för att öka hushållens sparande

Hushållens sparande behöver stimuleras för att öka del finansiella utrymmet för investeringan Den av regeringen föreslagna skaltereformen skapar väsentligt bättre betingelser för hushållens sparande och dämpar benägenheten all låna. Denna reform bör ge gynnsamma effekter på hushållens sparande.

Därutöver bör den nuvarande åldersgränsen i alletnanssparandet avskaffas. Åldersgränsen är idag 16 år och den innebär alt barn och ungdomar inte kan delta i denna form av sparande. Vidare bör skattereglerna för pensionssparande ändras så att det skall kunna administreras också av andra finansiella företag än försäkringsbolag, t.ex. banker

10 Förbättrade spelregler på arbetsmarknaden och en aktiv
arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadens förhandlingssystem har under senare år utsatts för ökade påfrestningan Förhandlingar har allt oftare varit förenade med hot om siridsåtgärden I några fall har omfattande konflikter brutit ut.

Del är nu angeläget att se över spelreglerna på arbetsmarknaden. Förhandlingsarbetet måste kunna löpa smidigare. Respekten för ingångna avtal måste stärkas. En särskild utredare har därför tillkallats för att se över dessa frågon Arbetet skall avrapporteras under hösten 1990.

Genom de åtgärder som regeringen nu föreslår skall den negativa utvecklingen för den svenska ekonomin brytas, samhällsekonomin förstärkas och sysselsättningen hävdas. På kort sikt innebär detta emellertid omställningsproblem, både i näringslivet och inom den offentliga sektorn, vilka får effekter på arbetsmarknaden.

Denna omstrukturering måste genomföras på etl sådani sätt att männi
skors vilja till arbete tas till vara. Arbetslösheten skall inte vara ett medel i
den ekonomiska politiken. I stället skall aktiva åtgärder vidtas för all under
lätta omställningen. Arbetsmarknadspolitiken skall även framöver vara in
riktad på åtgärder som har långsiktiga effekten framför allt åtgärder för att
förbättra yrkesutbildningen och kompetensen i arbetslivet. Handlingsbered- g

skapen är hög och betydande resurser finns redan avsatta för dessa ändamäl.

1.5 Effekter av de föreslagna åtgärderna Prop. 1989/90:150

De föreslagna åtgärderna skall verka över etl brett fält i det gemensamma syftet alt dämpa inflationen, hävda sysselsättningen och möjliggöra en välfärdspolitik som omfattar alla, men som ger mest lill den som bäst behöver samhällets insatsen

Åtgärderna skall medverka både till att anpassa konsumtionsefterfrågan till tillgängliga resurser och till alt mobilisera nya resurser för de mest angelägna behoven. Effekterna av de eflerfrågepåverkande åtgärderna kommer att visa sig redan under det närmaste året. De åtgärder som vidtas för alt förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten verkar i huvudsak på längre sikt. Del hindrar dock inle att också de kommer att få positiva effekter på kort sikt.

Utbudet av arbetskraft. Åven om arbetskraftsdeltagandet redan nu är mycket högt, bör de redovisade åtgärderna för att stimulera utbudet av arbetskraft ha positiva effekter. Det är emellertid inle möjligt all nu göra några mera preciserade kalkylen bl.a. av del skälet att utbudet är slarki beroende av efterfrågeläget.

Löne- och prisbildningen. Genom skatteomläggningen skapas nya förutsättningar för lönebildningen, vilket bör leda till en lugnare löne- och prisutveckling. Med del föreslagna stabiliseringsavtalel kan kostnadsstegringarna dämpas under 1991 och förväntningarna om fortsalt hög inflation reduceras. Möjligheterna att tillgodose behovet av arbetskraft kommer successivt att förbättras redan under 1990 och 1991. Därmed kan löneglidningen komma att dämpas.

Effekterna pä privat och offentlig konstiintion. Den privala konsumtionen förväntas öka under nästa år med 1,5 % (2,3 i alternativet med högre löneökningar). Skaltereformen medför en uppgång i de disponibla inkomsterna. Denna motverkas delvis av de redan beslutade eller föreslagna efterfrågedämpande åtgärderna. Den offentliga konsumtionen kommer att öka väsentligt långsammare under 1991 som en följd av kommunalskattesloppet.

Effekterna på statsbudgeten. De föreslagna åtgärderna leder till en förstärkning av statsbudgeten med ca 8 miljarder kn budgetåret 1990/91 vid i övrigt oförändrade antaganden.

Effekterna på produktivitet och tillväxt. Skattereformen, utbudsstimulanserna, insatserna för att stimulera produktivitet i arbetslivet, m.m. kommer att få gynnsamma effekter på tillväxten. En avgörande förutsättning för tillväxten är dock att pris- och löneökningslakten sänks. Arbetsmarknadens parter har här ell stort ansvar.

Effekter på sparandet. Den samlade effekten på sparandet, framför allt betingad av ändringarna i skattesystemet, kommer att vara betydande och få snabbt genomslag. Hushållens sparkvot förbättras 1990 och kommer ytterligare att förbättras under 1991.

Genom de åtgärder som här redovisats förbättras förutsäUningarna att återställa den balans och styrka som den svenska ekonomin hade för några år sedan och skapa de nya resurser som krävs för all tillgodose medborgarnas behov och önskemål.

De parlamentariska förhållandena har under senare år gjort det svårt att Prop. 1989/90:150 genomföra åtgärder, som är ekonomiskt nödvändiga, men - på kort sikt - Bilaga 1 politiskt impopulära. Del har gällt såväl under 1989 som under de första månaderna 1990.

Den ekonomiska utvecklingen innebär stora risker för en utdragen kostnadskris med höga räntor och stigande arbetslöshet. Detla gör det nödvändigt att nu åstadkomma elt samarbete över partigränserna kring den ekonomiska politiken. Regeringen har därför haft överläggningar med företrädare för andra riksdagspartier Regeringen har i dessa överläggningar konstruktivt prövat olika förslag och försökt väga samman åtgärderna så all insatserna blir både genomförbara och verkningsfulla.

2 Den internationella ekonomin

Utvecklingen i OECD-länderna

Industriländernas ekonomier har de senaste tre åren vuxit med mellan 3,5 och 4,5 % per ån I år och nästa år väntas en viss avmattning ske; produktionen i OECD-området beräknas öka med mellan 2,5 och 3 %, såväl i år som nästa ån Det är främst i Nordamerika och Storbritannien samt i Norden som tillväxten mattas.

Tidigare farhågor för att dämpningen i den amerikanska ekonomin skulle slå över i en regelrätt lågkonjunktur har inle besannats. Snarare har riskerna för en ökad inflation åter kommit i förgrunden. Ökade lönekostnader - i kombination med en försämrad produktivitetsutveckling-kan bli inflationsdrivande. Penningpolitiken har efter en tids uppmjukning nu lagts om i något mer restriktiv riktning. BNP-tillväxten i Förenta Staterna bedöms mot denna bakgrund bli omkring 2 % i år och nästa ån

Den japanska ekonomin fortsätter växa i snabb takt. Åven här förutses dock en viss dämpning, från en produktionstillväxt på knappt 5 % förra årel till drygt 4 % i år och nästa ån Inom vissa sektorer har flaskhalsproblem upp-komtnit, framför allt till följd av brist på arbetskraft. Under första kvartalet i år föll aktiekurserna på Tokyobörsen med ca 30%, samtidigt som yenen försvagades med drygt 10 % gentemot den amerikanska dollarn. Försvagningen av yenen ledde lill all diskontot höjdes med 1 procentenhet i mars i ån Bakom denna utveckling ligger bl.a. etl minskat bytesbalansöverskolt samt förväntningar om ökad inflation i Japan. Därför är sannolikt en ytterligare skärpning av penningpolitiken att vänta. Åven fortsättningsvis är del i första hand den inhemska efterfrågan som växen

I Kontinentaleuropa förutses en fortsatt stark efterfrågetillväxt. En bedömning av de ekonomiska effekterna av utvecklingen i Östeuropa kan i nuläget inte göras på ett meningsfullt sätt. Det är dock sannolikt att den genomgripande reformprocessen efler hand kommer att leda till kraftigt ökade investeringar och konsumtion. Utvecklingen kan emellertid komma att variera mycket mellan olika länder.

Den förutsedda tyska återföreningen kan väntas ge en särskilt expansiv
effekt på den västtyska ekonomin. Redan i utgångsläget är kapacitetsutnytt- .

jandet i Förbundsrepubliken det högsta på över tjugo år, och oro har ut- Prop. 1989/90:150 tryckts för att de pågående löneförhandlingarna skall resultera i ett ökat in- Bilaga 1 flationstryck. Slutsteget i den pågående skattereformen innebär vidare att finanspolitiken i år är expansiv. Den västtyska centralbanken kan därför väntas föra en stram penningpolitik i syfte att begränsa inflationsriskerna.

Åven på många andra håll i Västeuropa bedöms inflationsriskerna vara så allvarliga att ytterligare skärpningar i penningpolitiken inte kan uteslutas. Mol denna bakgrund är det rimligt att förvänta sig en fortsatt hög internationell räntenivå.

Arbetslösheten väntas ligga kvar på ca 6,5 % i OECD-området. 1 Europa förväntas arbetslösheten förbli högre än delta genomsnitt.

Den senaste tidens utveckling på valutaområdet motverkar en fortsatt minskning av de internationella betalningsobalanserna. Yen-kursens ihållande svaghet och dollarns relativa styrka kommer - om de består - att leda till att de japanska och amerikanska över- respektive underskotten ökan By-tesbalansöverskotlet i Förbundsrepubliken kan emellertid förutses minska som följd av den ekonomiska expansion som den tyska återföreningen väntas medföra.

Internationellt samordnade åtgärder för att minska obalanserna och reducera risken för finansiell oro och en uppåtgående räntespiral är även i fortsättningen av stor vikt.

Om ingen anpassning av de externa obalanserna kommer till stånd kan det komma att sätta handelssystemet under stark press. Speciellt i en situation med dämpad tillväxt finns det risk för att de protektionistiska kraven såväl inom handels- som investeringsområdet tilltan Fortsatta ansträngningar för alt åstadkomma ett positivt resultal i de pågående GATT-förhandlingarna är därför ytterst angelägna.

Tabell 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1988-1991

Årlig procentuell förändring; volym

	1988	1989	1990	1991
Förenta staterna	4,4	3,0	13/4	2 1/4
Japan	5,7	4,9	4 1/2	4
Västeuropa	3,6	3,4	2 3/4	2 3/4
OECD totalt	4,3	3,5	2 3/4	2 3/4

Östeuropa och Sovjetunionen

De östeuropeiska länderna genomgår omvälvande politiska och ekonomiska förändringar. Inslagen av marknadsekonomi ökar i alla länder, men stora skillnader finns i den takt med vilken processen framskriden

Att efler årtionden med central planering övergå till marknadsekonomi är
komplicerat. Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är att prisrefor
mer kommer till stånd; priserna måste i större utsträckning reflektera fak
tiska kostnaden Dessutom måste regelsystem, ägandeformer etc. förändras.
Övergångsproblemen är många och risken för ekonomisk tillbakagång eller 11

stagnation på kort sikt är påtaglig. På något längre sikt är förutsättningarna Prop. 1989/90:150
gynnsamma för en god ekonomisk utveckling. Bilaga 1

I syfte att stödja reformprocessen i Östeuropa har ett flertal initiativ tagits från olika västländer Sverige har anslagit totalt 1 miljard kn över en treårsperiod att användas för olika stödinsatsen Sverige deltar också i den internationella samordningen av stödet till Östeuropa, bl.a. inom ramen för den s.k. 24-gruppen (OECD-länderna).

För att utvidga stödet till Östeuropa inleddes i januari 1990 förhandlingar om en europeisk utvecklingsbank, "European Bank for Reconstruction and Development" (EBRD). Sverige deltar även i dessa förhandlingan Bankens syfte är att underlätta de östeuropeiska ländernas övergång till marknadsekonomi. Sverige har också lämnat ett räntefritt lån på 65 milj. kn till den internationella fond som upprättats lill slöd för den polska valulan.

Utvecklingsländerna

1 utvecklingsländerna uppgick BNP-tillväxten 1989 till ca 3,5%. Det var en klar dämpning jämfört med året innan, vilkel främst förklaras av minskad tillväxt i Asien, särskilt i Indien och Kina. Tillväxten har emellertid också varit fortsatt svag i Afrika och Latinamerika.

I utvecklingsländerna begränsas den ekonomiska tillväxten i första hand av strukturella faktorer; låg utbildning, dålig hälsa, avsaknad av infrastruktur etc. Den lägre ekonomiska tillväxten under senare år har i Afrika och Latinamerika också att göra med den strama politik som förts för att minska skulderna och med att utbudsorienterade reformer inle vidtagits i tillräcklig omfattning.

I de allvarligt skuldtyngda medelinkomstländerna var tillväxten år 1989 ännu svagare än föregäende ån Åtgärder för att genom frivilliga överenskommelser med bankerna och med stöd från Internationella valutafonden och Världsbanken minska skulderna har vidtagits, men de omfattar hittills bara ett fåtal länder. Utvecklingen under de senaste åren har inneburit alt de offentliga kreditorerna tagit på sig en markant större del av den samlade finansieringsbördan. Väsentligt ökade insatser från de internationella institutionerna skulle innebära betydande risker för deras finansiella ställning.

Konsekveitser för Sverige

Åven om en viss dämpning av den internationella konjunkturen är alt vänta i år och nästa år innebär den förutsedda internationella utvecklingen en fortsatt förhållandevis hygglig tillväxt. De internationella marknadsförutsättningarna för den svenska exporten är sålunda goda.

Prisökningarna i våra viktigaste konkurrentländer understiger klart den svenska inflationen. Om denna utveckling fortsätter innebär det att del svenska näringslivels internationella konkurrenskraft försämras ytterligare. Detla medför fortsatta svenska marknadsandelsförluster och en ytterligare försvagning av den svenska exportutvecklingen.

Utvecklingen i Östeuropa kan på sikt komma att få betydande positiva
effekter för den svenska ekonomin. Behovet av investeringar i infrastruktur
och för att förbättra miljön är idag mycket stort i dessa länder. På dessa om- ]2

råden hävdar sig svenskt näringsliv väl. Svenska företag kan också förväntas Prop. 1989/90:150 ta del i den ekonomiska uppbyggnaden av Östeuropa genom etableringar på Bilaga 1 platsen.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Utvecklingen 1990 och 1991

I de bedömningar av den svenska ekonomin som här redovisas har hänsyn tagits till det handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd som nu föreslås. I handlingsprogrammet ingår åtgärder som ger en långsammare kostnadsökning för förelagen. Därmed begränsas förlusterna av marknads-andelan Investeringsfallet hejdas också av att nedgången i lönsamheten dämpas och av en lägre räntenivå. Samtidigt påverkas produktivitetstillväxten positivt av skattereformen och av de konkurrensbefrämjande åtgärder som vidtas. Skattereformen har också gynnsamma effekter på arbetskrafts-utbudet. Dessa effekter förstärks ytterligare av åtgärder inom andra områden. Hushållens köpkraft begränsas bl.a. av momshöjningen medan del kommunala skatlesloppel håller tillbaka den kommunala expansionen. Effekterna av de efterfrågedämpande åtgärderna kommer att visa sig redan under del närmaste året. De åtgärder som vidtas för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten är mer långsiktiga till sin verkan. Åven på kort sikt kommer de emellertid att få positiva effekten

Tillväxten i den svenska ekonomin blev under 1989 betydligt lägre än i omvärlden, 2,1 % alt jämföras med 3,5 %. Den ogynnsamma utvecklingen berodde i hög grad på den snabba inhemska kostnadsökningen. Svenska företag förlorade marknadsandelar till sina utländska konkurrenten Härigenom steg exporten långsamt, samtidigt som importen ökade. Kostnadsökningarna orsakades av det överhettade arbetsmarknadsläget och den mycket låga produktivitetstillväxten.

Sverige väntas släpa efter omvärlden också i ån Tillväxttakten dämpas ytterligare, och beräknas hamna under 1 %. Visserligen avlar överhettningen på arbetsmarknaden, men den svenska lönenivån stiger ändå betydligt mer än i konkurrentländerna. Marknadsandelsförlusterna fortsätter. Obalanserna i ekonomin visar sig bl.a. i ett allt större underskott i bytesbalansen.

Åven 1991 blir etl år med låg tillväxt. Visserligen leder skaltereformen lill elt extra köpkraflslillskolt för hushållen på ca 2 % och marknaden för svensk export väntas expandera något snabbare än i ån Svenska företag förlorar dock ytterligare marknadsandelar och investeringskonjunkturen mattas. Avgörande är vad som händer med lönerna. Om de ökar långsamt, stimuleras den konkurrensutsatta sektorn och BNP kan komma att stiga något mer än i ån Förutsättningar skapas då för en snabb åierhämtning. Fortsätter däremot löneökningarna alt ligga på en högre nivå än i omvärlden, fördjupas obalanserna ytterligare. Detta kommer att yttra sig i en betydande uppgång av arbetslösheten.

Tabell 2 Försörjningsbalans

	Miljarder	Procentuell
	kr.	volymförändring
	löpande
	priser
	1989	1989	1990	1991
				Alt 1	Ah2
Privat konsumtion	634,0	0,7	1,1	1,5	2,3
Offentlig konsumtion	319,9	1,9	1,5	0,8	0,4
Bruttoinvesteringar	256,8	9,5	3,0	2,0	-1,0
Lagerinvesteringar	3,3	0,6	-0,1	-0,3	-0,3
Export	397,5	3,4	2,1	3,5	2,9
Import	390,4	6,8	4,1	4,0	3,5
BNP	1221,2.	2,1	0,8	0,9	0,5
Inhemsk efterfrågan	1214,1	3,4	1,7	1,2	0,8

'Förändring i procent av föregående års BNP

Preliminära uppgifter tyder på att de genomsnittliga löneökningarna förra årel blev ca 9 1/2%, dvs. nästan dubbelt så höga som i omvärlden. Bedömningen för i år ligger på 81/2%, vilkel förutsätter alt eventuella omförhandlingar inte leder till nya påslag och alt löneglidningen blir måttlig.

Löneutvecklingen under 1991 är svårbedömd. Inte minst gäller det genomslaget av skattereformen på lönebildningen. De beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten utgår därför från två olika alternativ för pris- och löneutvecklingen. För att det svenska relativa kostnadsläget skall förbättras, krävs att löneslegringslakten sänks lill nivån 3 %, vilket är utgångspunkten för alternativ 1 i beräkningarna. Om däremot den hittillsvarande trenden beslår, verkar en genomsnittlig löneökning på ca 8 % vara ett rimligt antagande, vilkel förutsätts i altemativ 2.

Konsumentpriserna beräknas stiga med nästan 7 % under loppet av 1990, om man bortser från skattereformens effekter på prisnivån. Om dessa effekter inkluderas tillkommer en ökning på ytterligare nära 3 procentenheten Konsumentprisindex skulle därmed stiga med inemot 10 % under 1990.

För nästa år bestäms utvecklingen i hög grad av vad som händer med lönerna. Under loppet av året beräknas priserna stiga med knappt 3 respektive knappt 6% i de två alternativen. Till detla kommer finansieringen av det andra stegel i skaltereformen som medför alt konsumentprisindex stiger med ytterligare 3,5 %.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

Tabell 4 Hushållens ekonomi

Miljarder

kr,

löpande

priser

1989

1990

1991

Altl

Alt 2

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot. nivä

611,7

634,0

22,3

2,1 0,7 -3,6

2,5

1,1

-2,2

2,7

1,5

-1,4

4,2 2,3 -0,7

Den offentliga konsumtionen steg med 1,9 % 1989. Svårigheter att rekrytera arbetskraft begränsade den kommunala expansionen. I år förutses en ökning av den kommunala konsumtionen med 1,2%. Kommunernas ansträngda finansiella situation och en fortsatt stram arbetsmarknad verkar återhållande på tillväxten. Den statliga konsumtionen förutses öka med över 2 % beroende på tillfälliga stora inköp. Antalet anställda vid de statliga myndigheterna beräknas fortsätta att minska.

Under 1991 förutses den offentliga konsumtionen växa med ca 1/2%. Dämpningen av tillväxten är i hög grad en följd av det kommunala skattestopp som föreslås.

Bruttoinvesteringarna ökade 1989 med nästan 10%. Tillväxten i industriinvesteringarna var över 16%. Ett högt kapacitetsutnyttjande, god lönsamhet under flera år och en stark efterfrågan drev på utvecklingen. Arbetskraftsbristen medförde att framför allt ralionaliseringsinvesteringarna blev omfattande. Under 1990 väntas bl.a. de höga räntorna, en försämrad lönsamhet och förväntningar om en fortsatt oförmånlig kostnadsutveckling medföra att industriinvesteringarna stiger betydligt långsammare. Om lönekostnaderna fortsätter att stiga snabbt och vinsterna sjunker ytterligare torde investeringarna minska nästa ån

överhettningen i byggsektorn har länge varit besvärande. Genom höjningen av investeringsskalten samt genom momshöjningen på annal byg-

gande än bostäder, väntas en nedgång i byggnadsinvesteringarna, särskilt Prop. 1989/90:150 1991. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 3 % 1990 och med 2 % Bilaga 1 1991, i alternativet med låga löneökningar. Fortsätter lönerna all stiga snabbt, påverkas sannolikt investeringsklimatet så pass mycket i negaliv riktning att en volymnedgång inträffar

Konkurrenskraften - mätt som arbetskraftskostnaden per enhet i Sverige och de viktigaste konkurrentländerna - har försämrats kontinuerligt sedan devalveringen 1982, se diagram 1. Arbetskraftskostnaderna har stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten varit lägre. Detta accentuerades under 1989, vilket började påverka lönsamheten under andra halvåret. Om utvecklingen fortsätter, är en markant lönsamhetsförsämring trolig 1990.

Diagram 1

Sveriges relativa enhetsarbetskostnad i nationell och gemensam valuta

Index 1970=100 160i

Källor: US Department of Labor. statens industriverk och OECD

Trots en god internationell konjunktur utvecklades exporten svagt 1989, särskilt i slutet av året. Exportens produkt- och marknadsinriktning var ogynnsam och relativpriserna steg. Exportindustrin förlorade marknadsandelar. Under 1990 är tillväxten i avnämarländerna fortsalt tämligen hög, medan exporten från Sverige växer långsamt.

Importvolymen steg kraftigt 1989, men dämpas 1990 lill följd av en svag utveckling i den privata konsumtionen och en mindre ökning av industriinvesteringarna. Utrikeshandeln fortsätter att ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten.

Om inte en lönedämpning kommer lill stånd fördjupas kostnadskrisen yt
terligare 1991. 1 accelererande takt förlorar svenskt näringsliv marknadsan-
delar på export- och hemmamarknaderna.

			Ahl	Alt 2
Handelsbalans	15,8	12,0	10,8	12,0
Tjänstebalans	-9,9	-10,2	-13,4	-14,2
Avkastning på kapital	-26,5	-38,2	-52,5	-54,5
Transfereringar	-12,7	-14,3	-15,7	-15,7
Bytesbalans	-33,4	-50,7	-70,8	-72,4
Procent av BNP	-2,8	-3,8	-4,9	-4,9

Handelsbalansen visar ett fortsatt men minskande överskott. Redan 1989 blev överskottet ett par miljarder kn lägre än vänlat. En nedåtgående trend för exportpriserna förklarar delvis det minskade handelsbalansöverskotlel. Exportvolymens utveckling bidrar också till försämringen.

Underskottet i bytesbalansen växer snabbi. Resevaluta- och transfereringsnettot visar betydande underskott, men den post i bytesbalansen som utvecklats mest ogynnsamt är räntebetalningarna till utlandet. De växer både lill följd av ökad utlandsupplåning och till följd av elt högre internationellt ränteläge.

De privala utlandslånen finansierar stora direktinvesteringar utomlands och köp av utländska aktien Dessa investeringar skapar ett jämförelsevis litet inflöde från utlandet i form av kapitalavkastning. Uldelningsneltol för aktier och direklinvesleringar visar för 1989 elt överskott på endast elt par miljarder kr. Avkastningen från företagens direklinvesleringar i utländska dotterbolag återinvesteras till största delen utomlands. Dessa vinstmedel registreras inte i Sveriges bytesbalans.

Del finns skäl alt skilja på en situation där bytesbalansunderskottel primärt är en följd av hög konsumtion och där del är resultatet av höga investeringan 1 det senare fallet bör intäkterna från investeringarna läcka räntorna från del kapital som lånats upp, oavsett om svenska företag har investerat i Sverige eller i utlandet. Del som är oroande i den nuvarande situationen är dels att bytesbalansen väntas fortsätta alt försämras även när investeringarna i Sverige minskar, dels de långsiktiga effekterna på den ekonomiska lill växten och sysselsättningen i Sverige av de omfattande utlandsinvesteringarna.

En utredningsman har tillkallats med uppgift att belysa hur de återinvesterade vinstmedlen på direktinvesteringar utomlands bör beaktas i ett ekonomiskt-politiskt perspektiv och föreslå eventuella förändringar i den statistiska redovisningen.

Både förra året och i år hålls tillväxten i ekonomin uppe av konsumtion och investeringar, medan utrikeshandeln ger etl kraftigt negativt bidrag, se tabell 6. Ett markant fall sker i investeringarna. Därmed fördjupas obalanserna.

Arbetslösheten var mycket låg 1989. Mellan olika delar av landet finns betydande skillnader i eflerfrågesituationen på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har emellertid minskal kraftigt i hela landet under flera år och är i alla län nere på betydligt lägre nivåer än under 1970- och 80-talen.

Den svaga tillväxten i ekonomin gör att efterfrågan på arbetskraft kommer att stiga i långsammare takt framöven Trots gynnsamma effekter av skattereformen och av andra åtgärder som vidtas, bedöms arbetskraftsutbudet växa långsammare än under de senaste åren. Arbetslösheten väntas dock komma att stiga från 1,4% 1989 till 1,6% 1990 och till 2% respektive 2,3 % i de båda alternativen 1991.

Produktivitetstillväxten har under den senare delen av 1980-talel varit mycket svag. Det har bidragit lill överhettningen på arbetsmarknaden. Skaltereformen och de åtgärder som i övrigt vidtagits för att höja produktivitetstillväxten kan förväntas få en viss positiv effekt mellan 1990 och 1991. Åtgärderna är emellertid långsiktiga till sin karaktän Den positiva effekt de får på produktivitetstillväxten motverkas av alt produktionstillväxten inom näringslivet sannolikt dämpas utan att detta till att börja med får någon större effekt på sysselsättningen.

Tabell 7 Arbetsmarknad, arbetskraftsutbud och produktivitet

Procentuell förändring respektive nivå i procent

1986 1987 1988 1989 1990 1991

						Ah 1	Ah2
Produktivitet	1.8	1.5	-0,4	0.7	0,4	0,7	0,6
Sysselsättninu i timmar	0.5	1,5	2,7	1.5	0,4	0.3	-0,1
Arbetskraftsutbud i
timmar	0.3	1,2	2,4	1.3	0,7	0.7	0,6
Arbetslöshet, nivä	2.2	1,9	1,6	1.4	1,6	2.0	2,3

överhettade läge som under flera år rått på den svenska arbetsmarknaden. Prop. 1989/90:150 Det har i många branscher och regioner varit brist på arbetskraft. Arbetsgi- Bilaga 1 varna har bjudit över varandra för att fylla vakanser och de löneavtal som slutits har i kombination med en ökande löneglidning lett till alltför stora lönekoslnadsökningan Konfliklvarsel och även genomförda slridsålgärder har förekommit.

Sparandet i ekonomin - inte minst hos hushållen - är otillräckligt. Det visar sig bl.a. i ett växande underskoll i bytesbalansen. Åven om en del av underskottet kan hänföras till återinvesterade vinstmedel - och således inte är att hänföra till överkonsumtion - inger bylesbalansunderskottet oro.

Ell Iredje väsentligt problem i ekonomin - vid sidan av inflationen och det otillräckliga sparandel - är den låga tillväxten. I år väntas exempelvis BNP stiga med mindre än 1 % och även nästa år blir uppgången svag. Den blygsamma tillväxt som äger rum härstammar från en ökning av den totala arbetstiden. Produktionen per arbetad timme - produktiviteten - ökar däremot nästan inle alls.

En ekonomi med växande obalanser är sårban Oförutsedda störningar -vare sig de är internationellt eller inhemskt genererade - kan få mycket stora återverkningar på ekonomin.

En dämpning av konjunkturen är trolig 1990 och 1991. En lägre invesle-ringstillväxt är en viktig orsak. Avmattningen sker till stor del inom den utlandskonkurrerande sektorn. Därmed hotas på sikt utrikesbalans och tillväxt.

Del finns en betydande risk att den nuvarande utvecklingen, om den tillåls fortsätta, leder till en ny kostnadskris för den svenska ekonomin. Det skulle medföra en mycket låg tillväxt under första hälften av 1990-lalet, en svag industriproduktion, ett fall i industriinvesteringarna och en påtagligt stigande arbetslöshet.

För att förhindra en sådan utveckling måste den ekonomiska politiken målmedvetet inriktas på att bryta den nuvarande pris- och kostnadsökningen samtidigt som arbete och sparande stimuleras. Privat och offentlig konsumtionsefterfrågan måste dämpas och den utlandskonkurrerande sektorn stärkas. En åtstramning av finanspolitiken måste genomföras samtidigt som riktade insatser görs mot överhettning och åtgärder vidtas för att öka utbudet av arbetskraft saml för alt främja en bättre produktivitetsutveckling.

4.2 Skattepolitiken

Regeringen har nyligen lagt fram förslag om en genomgripande reform av del svenska skattesystemet. Den kommer all påverka förutsättningarna för pris- och lönebildningen och slabiliseringspolitiken. Reformen är också ägnad att öka produktivitetstillväxten och att i övrigt förbättra ekonomins funktionssätt.

Skattesatserna sänks, en mer likformig beskattning införs och avdragen begränsas. Därigenom finns förutsättningar att ge Sverige ett nytt och enklare skattesystem, som hävdar sig väl i internationell jämförelse och kommer att ha stor betydelse för utvecklingen under 1990-lalel.

En isolerad och långtgående sänkning av marginalskatterna skulle skapa 21

oacceptabla fördelningseffekter. Därför innehåller skattereformen en rad in- Prop. 1989/90:150 slag som verkar i utjämnande riktning. Elt sådani inslag är övergången till Bilaga 1 en mer likformig beskattning. Nuvarande olikformigheter-t.ex. lågt beskattade löneförmåner och kapitalinkomster - har i hög grad utnyttjats av personer med höga inkomsten Det nya skattesystemet blir också mer robust när de principer som styr dess utformning är entydiga och likformiga.

Basen för mervärdeskatten breddas. Mervärdeskatten bidrar därmed till finansieringen av de sänkta inkomstskaltesatserna. Energi och tjänster beläggs med mervärdeskatt. Miljöskatter och miljöavgifter, baserade bl.a. på utsläpp av koldioxid, svavel och kväve införs och bidrar till att negativ miljöpåverkan dämpas. Den ökade beskattningen av tjänster kan förväntas dämpa överhettningen, särskilt i storstäderna.

Skallereformen kommer att leda lill att arbete och sparande stimuleras. Utbudet av arbetskraft ökar när inkomstskattesatserna sänks. Åven sparandel ökar när del blir mindre förmånligt alt ta lån.

Skattereformen kommer också alt leda lill en mera ändamålsenlig användning av arbete och kapilal. Fördelningen av produktionsresursema och valet av ersättningsform kommer i mindre utsträckning att styras av skatteeffekten Olika verksamheter får konkurrera på mer lika villkon Kapilal kommer också i mindre utsträckning att låsas in i historiskt lönsamma företag. Kontant lön som ersättning för arbete diskrimineras inte längre skattemässigt jämfört med tidigare lågbeskattade och obeskattade löneförmåner som t.ex. fri bil, traktamenten, lån med låg ränta från arbetsgivare, lunchsubventioner och konvertibla skuldebrev. Därmed motverkas skatteplanering.

Skallereformen bidrar sålunda till en bättre fungerande ekonomi. Elt ökat utbud av arbete och kapilal kommer till stånd. Samtidigt kommer produktiva resurser att användas på elt mer effektivt sätt. Skaltereformen utgör därmed ett mycket viktigt inslag i regeringens politik för ökad tillväxt.

Etl mer effektivt och rättvist skattesystem är också en förutsättning för en väl fungerande fördelningspolitik. Etl huvudsyfte med den skattereform som nu genomförs är att öka rättvisan. Skatteuttaget kommer i större utsträckning än tidigare att baseras på den skattskyldiges faktiska inkomsten Inkomster av arbete kommer alt beskattas lika oberoende av ersättningens form. Olika former av kapitalinkomster kommer också alt likställas vid beskattning. Åtgärder vidtas också i syfte alt förebygga skatteplanering, såsom all begränsa möjligheterna att göra avdrag för reaförlusten underskott och ränteutgiften En viktig del i reformen är särskilda åtgärder i syfte att stödja bl.a. barnfamiljerna, exempelvis höjda barnbidrag och bostadsbidrag.

Regeringen avser att följa upp skattereformen med utredningar och förslag lill lagstiftning inom områden, som av tidsskäl utelämnats i det nyligen överlämnade förslaget. Skatteregler skall utformas för bl.a. tillgångar i utländsk valula samt beskattning av bostadsrätter och bostadsrättsföreningan Även fortsättningsvis skall en likformig beskattning eftersträvas. Avsikten är att utforma ett skattesystem som så effektivt som möjligt finansierar offentliga utgifter och samlidigt bidrar till en jämn fördelning.

Skattereformen är myckel omfattande. Den kommer att få stora effekter på hushållens och förelagens ekonomiska situation och förändra förutsättningarna för ekonomins funktionssätt. Effekterna av reformen måste följas

upp noggrant. Mot denna bakgrund bör en bred utvärdering av skatterefor- Prop. 1989/90:150 men genomföras bl.a. avseende fördelningseffekter och förändringar i be- Bilaga 1 teenden.

4.3 Stabiliseringspolitiken

Åtgärder för att dämpa efterfrågan

För all snabbi få lill stånd en dämpning av den inhemska eflerfrågelillväxten föreslås att mervärdeskatten tillfälligt höjs med en procentenhet från och med 1 juli 1990 t.o.m. utgången av 1991. Det innebär en förstärkning av statsfinanserna med sammanlagt ca 10 miljarder kr Från och med den 8 maj i år höjs också skatten på vin, sprit och tobak med sammanlaget motsvarande ca 900 milj. kn

En ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen, som förutsetts från och med den 1 juli 1990, bör skjutas upp. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Den höjning av barnbidraget, som tidigare har aviserats, bör genomföras i två etappen Barnbidraget föreslås höjas den 1 januari 1991 från 6 720 kn till 9 000 kn per barn och år från och med den 1 januari 1992 lill 10 020 kn

Genom alt dela upp den aviserade höjningen av barnbidraget i två etapper reduceras statsutgifterna under det kommande budgetåret med 865 milj. kn Senareläggningen av utbyggnaden av föräldraförsäkringen innebär att statsutgifterna för det kommande budgetåret reduceras med ytterligare 1 400 milj. kn Helårseffeklen av dessa åtgärder motsvarar 3 680 milj. kn

De s.k. egenavgifterna till arbetslöshetskassorna bör höjas för att lämna etl ökat bidrag till försäkringssystemens finansiering. Avgifternas andel av finansieringen bör öka från 5 till 10 %.

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit att den investeringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms- och Uppsalaområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop. 1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10% till 30% och en förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Göteborgsområdet gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari 1990. Riksdagen har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget. Vid utskottsbehandlingen har framhållits att regeringen noga bör följa utvecklingen i de berörda regionerna och återkomma med förslag till motverkande åtgärder om utvecklingen skulle bli sådan alt skatten skulle medföra ej önskvärda effekten Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt bör tillämpningen i Göteborgsområdet kunna begränsas lill alt gälla endast fram till hösten 1990. Regeringen avser alt återkomma med förslag om en sådan begränsning.

Pris- och lönebildningen

För att bryta inflationsutvecklingen och säkra reallönerna måste lönebild
ningen bättre anpassas till den reala tillväxten. 1 syfte att få lill stånd en upp
görelse om en radikal dämpning av löneökningstakten tillsatte regeringen 23

tidigare i år en särskild förhandlingsgrupp. Gruppens rekommendationer Prop. 1989/90:150 som lämnades i början av april, innebär att garanlireglerna avseende prisut- Bilaga 1 vecklingen under 1990 skulle formuleras om med hänsyn framför allt till skaltereformen. Gruppens rekommendationer innebär vidare att löneökningar i form av engångsbelopp skulle utgå i augusti 1990 samt all löneavtalet för 1991 skulle slutas på en nivå som är förenlig med samhällsekonomisk balans. Det innebär att de senaste årens löneökningslakt måste sänkas till en avsevärt lägre nivå.

Förhandlingsgruppens förslag fick stöd från organisationer, som representerar större delen av arbetsmarknaden. Alla parter har emellertid inle accepterat gruppens rekommendation.

Förhandlingar har nu inletts med utgångspunkt från de prisklausuler som ingår i avtalen för 1990. Del finns anledning att understryka att prisklausulerna formulerades före beslutet om 1990 års skattereform. Den skatteväxling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter berättigar inte till någon ytterligare kompensation. Samma gäller självfallet för den skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens förslag bör tjäna som ram för de kommande avtalen för 1991. Uppgörelser utöver den nivå som liggeri förhandlingsgruppens förslag leder enbart lill ökad inflation, ytterligare försämrad konkurrenskraft och föriust av arbetstillfällen.

Regeringen är fast besluten alt få lill stånd en rejäl nedväxling av takten i löne- och prisutvecklingen i samband med skattereformen. Avtal bör träffas i så god lid att näringsliv och offentlig sektor får klarhet om förutsättningarna för 1991 och alt detta kan påverka budgetering och prissättning. Förhandlingsgruppen står till regeringens och parternas förfogande för de fortsatta kontakter som kan bli nödvändiga för att få till stånd sådana avtal som ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

Som elt led i ansträngningarna att bryta de allför snabba pris- och kostnadsökningarna införde regeringen ett tillfälligt pris- och hyresstopp i februari i ån Delta ingick som en del i elt åtgärdsprogram som också innefattade bl.a. elt lönestopp. Då detla program inte förverkligades bör inte pris- och hyresstoppet upprätthållas. För alt varaktigt bekämpa inflationen krävs åtgärder av annat slag.

4.4 Åtgärder för tillväxt

Ett centralt mål för den ekonomiska politiken är en hög och stabil tillväxt. Med en hög ekonomisk tillväxt kan välfärden öka. Utrymmet för både privat konsumtion och offentliga insatser blir större. Tillväxten är en förutsättning för alt nå de välfärdsmål som satts upp. Exempelvis blir del med god tillväxt lättare att bevara pensionssystemet intakt samt att upprätthålla en väl fungerande hälso- och sjukvård. Ökad tillväxt ger också större utrymme för åtgärder som främjar god miljö och livskvalitet.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit klart lägre i
Sverige än i OECD-området som helhet. Den låga lillväxltaklen har i bety
dande utsträckning sin grund i en myckel svag produktivitetsutveckling. Den
ekonomiska politiken måste mol denna bakgrund vara inriktad på att stimu- 24

lera tillväxten. Åtgärder som ökar arbetskraflsulbudet och investeringarna Prop. 1989/90:150

saml höjer produktiviteten utgör därför viktiga inslag i den ekonomiska poli- Bilaga 1

tiken.

Åtgärder för an förbättra produktiviteten

Produktiviteten i den svenska ekonomin, dvs. produktionen per arbetad timme, måste höjas. Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt produktivitetsfrågorna både i näringsliv och offentlig sektor Produktiviteten kan främjas bl.a. genom insatser för att skärpa konkurrensen och minska regleringar i ekonomin. Genom all skapa goda villkor för forskning och utveckling och genom att se till att en modern infrastruktur skapas kan statsmakterna bidra till produktivitetsökningen.

Den gemensamma marknad som växer fram inom EG har bl.a. till syfte att skapa förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt. När handelshinder rivs kan slordriftsfördelar tas till vara och produktiviteten bli högre. Ett svenskt deltagande i den gemensamma marknaden kommer att ha väsentliga positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. Beslut har fattats om att påbörja förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG . Målet för dessa förhandlingar är för EFTA-länderna att nå en långtgående delaktighet i den västetiropeiska integrationen.

Som ett led i ansträngningarna att förbättra ekonomins funktionssätt läggs jordbruks- och livsmedelspolitiken om. 1 en pioposition till riksdagen har regeringen lämnat förslag som innebär att den inhemska marknaden för jordbruksprodukter stegvis avregleras. Jordbruket ges därmed bättre förutsättningar att utvecklas till en livskraftig näring. När resursanvändningen blir mer effektiv skapas förutsättningar för lägre prisökningar på jordbruksprodukter. Stora överskott produceras och exporteras för närvarande med förlust. Samtidigt har vissa effekter av jordbrukspolitiken varit negativa ur miljösynpunkt. Med de förslag som regeringen lämnat förbättras förutsättningarna för att få till stånd ett effektivt och miljövänligt jordbruk.

Satsningar pa forskning och utveckling är angelägna för att höja samhällets produktiva förmåga och skapa gynnsamma förutsättningar för en ökad tillväxt i förening med omsorg om miljön. Regeringen har i en forskningspoli-tisk proposition (1989/90:90) redovisat förslag som är avsedda att förbättra förutsättningarna för den grundläggande vetenskapliga produktionen vid universitet och högskolon Utbildningen av nya forskare skall förbättras. Förslagen i den forskningspolitiska propositionen har en stark internationell och miljöpolitisk profil.

Företagens och den offentliga sektorns insatser för kompetensutvecklingen i arbetslivet bör utvecklas. En utredning skall bedöma omfattning, inriktning och resultat av de insatser som görs och lämna förslag till hur man skall kunna få till stånd ett större utbyte av de resurser som sätts in.

En förbättrad produktivitet kan också främjas av en aktiv näringspolitik. Regeringen har i en näringspolitisk proposition (1989/90:88) föreslagit att nya regionala riskkapitalbolag inrättas, som skall kunna medverka med ägarkapital för stöd till nyföretagande och utveckling. Staten föreslås vidare samla sitt ägande av företag i elt förvaltningsbolag för att dels aktivare kunna

utöva sin ägarroll, dels kunna medverka i strukturella lösningar och därmed Prop. 1989/90:150
förbättra tillväxtpotentialen. Bilaga 1

Infrastrukturen inom transport- och kommunikationsområdet är väsentlig för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering av infrastmkturinvestéringar skall utredas. I till-lägg till reguljära insatser bör en fond med 5 miljarder kr inrättas för investeringar i järnvägar och kollektivtrafik. Med hänsyn lill överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten att fonden skall kunna användas först närdet är lämpligt från stabiliseringspolitisk utgångspunkt. Regeringen avser att utforma reglerna för användning av fondmedlen.

Produktivitetsfrågorna bör ägnas ökad uppmärksamhet i arbetslivet bl.a. genom att produktiviietsdelegationen och arbetslivsfondens styrelse ges i uppdrag att gemensamt utforma förslag till riktUnjer för produktivitetsbef-rämjande aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Även arbetsgivarna bör bidra till sådana insatser för att stärka kompetensen och höja produktiviteten. Regeringen kommer att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om detta.

Arbetet med all förbättra produktiviteten och utveckla mått och uppföljningsmetoder är av stor betydelse inom den offentliga sektorn. Som etl led i en förbättrad målstyrning av den offentliga verksamheten har regeringen för avsikt att skärpa resultatkraven. Under det kommande året bör den kommunala sektorn vidta åtgärder som förbättrar produktiviteten med 2 %. För de statliga myndigheterna gäller elt produktivitetskrav på 5 % under tre år. Det bör ankomma på respektive myndighet att mäta och redovisa resultatet av sitt arbete.

Åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet

Den politik som regeringen har fört under senare år för att stimulera till ett ökat arbetskraftsulbud måste fullföljas. Särskilt betydelsefull i detta sammanhang är skattereformen som genomförs fullt ut 1991. Men även andra åtgärder kan ha stor betydelse.

1 den proposition angående rehabiliteringsålgärder m.m. som regeringen presenterade för riksdagen i december återfinns en rad förslag som är ägnade alt ge nya möjligheter för långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå lill arbetslivet. Åtgärdema syftar i första hand till ökad välfärd för de människor som med lämpliga rehabiliteringsinsatser kan återgå till arbetslivet, men bör också leda till att belastningen på socialförsäkringen minskar med motsvarande en sjukdag under nästa budgetår Detta motsvarar ca 13000 helsårsarbetande.

Arbelslivsfonden kommer att ha en viktig roll när det gäller att förnya ar
betslivet, förbättra arbetsmiljöer och rehabilitera människon Vidare får so
cialförsäkringarna bättre möjligheter att genom aktiva åtgärder minska ut
slagningen från arbetslivet och hjälpa människor som inte är i arbete att få
sysselsättning. Ett uttryck för detta är att försäkringskassorna skall kunna
köpa yrkesinriktade rehabiliteringsljänsterfrån bl.a. arbetsmarknadsinstitu
ten med betalning från sjukförsäkringsanslagel. Lönebidrag skall kunna
lämnas lill arbetsgivare som anställer förtidspensionerade. Förtidspensionen »a

skall kunna hållas vilande i fem år och förtidspension skall inle längre kunna beviljas enbart av arbetsmarknadsskäl.

I syfte all ge arbetsgivarna starkare ekonomiska moliv för att aktivt söka Prop. 1989/90:150 förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation avser regeringen i höst föreslå Bilaga 1 att lagfäst sjuklön från och med den 1 januari 1991 införs för de första 14 dagarna av varje sjukperiod. Regeringen avser också all föreslå alt lagstadgade socialavgifter tas ut även på sjuklönen. Kostnaderna för sjuklön och sociala avgifter neutraliseras genom en motsvarande sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Pensionsberedningens förslag om rätt att arbeta lill 67 års ålder remissbehandlas för närvarande. Åtgärder bör vidtas för an förbättra de ekonomiska motiven att fortsätta arbeta efter 65 år. En höjning föreslås bl.a. ske av pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspension från 0,6 % lill 0,7 % för varje månad som pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 ån

1 den praktiska tillämpningen har bedömningen av rätten lill förtidspension för äldre kommit alt bli allt mer flytande. Pensionsberedningen har i sitt betänkande "Förtidspensionering och rörlig pensionsålder" lämnat förslag om all de s.k. äldrereglerna lagfästs lill 60 ån Förslaget remissbehandlas för närvarande. Chefen för socialdepartementet avser att återkomma i denna fråga.

Mol bakgrund av arbetskraftsbristen föreslås en tillfällig ändring i semesterlagen som skall göra del möjligt för en arbetstagare att få semesterersättning ulan att semesterledighet tas ut. Möjlighetema att ytterligare uppskjuta redan sparad semester förbättras. Den av riksdagen beslutade förlängningen av semestern med två dagar 1991 genomförs som planerat. Den ytterligare förlängningen skjuts dock upp.

Regeringen avser i en särskild proposition till hösten, med arbetsmiljökommissionens och rehabiliteringsberedningens förslag som grund, att stimulera till förbättringar av dåliga arbetsmiljöer, motverka utslagning och effektivisera rehabiliteringsarbetet. Därigenom stärks arbetslinjen i socialförsäkringen.

Arbetsgivarnas och myndigheternas ansvar för rehabilitering kommer i detta sammanhang att närmare preciseras. Arbetsgivarna bör ges etl mera omfattande och lagfäst ansvar i rehabiliteringsarbetet.

Möjligheterna att ytterligare förbättra sjukförsäkringssystemets förutsättningar att främja en aktiv rehabilitering bör prövas. Därvid bör övervägas vilka möjligheter som finns för att skapa etl mera direkt samband mellan sjukförsäkring och sjukvård, t.ex. genom att låta försäkringskassorna köpa även medicinska rehabilileringsljänslen Ersättningssystemet inom sjukförsäkringen och frågan om samordningen av sjukpenning och arbelsskade-sjukpenning bör behandlas i detta sammanhang.

Åven de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna bör i ökad utsträckning inriktas på att stimulera utbud och tillväxl. Passiva åtgärder skall begränsas. Arbetsförmedlingen skall effektiviseras ytterligare, bl.a. genom att arbelsväg-ledarna ges ökat ADB-stöd. De s.k. jobb-sökar-aktivitelerna, som hittills tillämpats på försök och i begränsad omfattning, ges utökade resurser och blir etl mer naturligt inslag i verksamheten. Arbetsförmedlingen skall till-lämpa ell utåtriktat arbetssätt. Arbetsmarknadsverket bör också tilldelas ytterligare medel för att säkerställa att den i budgetpropositionen föreslagna ulbildningsvolymen i arbetsmarknadsutbildningen kan bibehålls.

De dellidsarbetslösa ulgör fortfarande en stor outnyttjad arbetskraftsre- Prop. 1989/90:150 surs. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tagit upp överläggningar Bilaga 1 om deltidsproblematiken med arbetsmarknadens parten Om inle snabba resultat kan uppnås kommer regeringen alt överväga särskilda åtgärden

En begränsad försöksverksamhet med ett särskilt stimulansbidrag kommer att startas inom arbetsmarknadsutbildningen lill deltagare som genomgår utbildningar inom verkstadsindustrins bristområden och därefter får anställning i ulbildningsyrkel.

En utredning skall tillsältas för att göra en översyn av olika bidrags- och åtgärdssystem i arbetsmarknadspolitiken och föreslå förändringar för alt stärka motiven för arbete. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer alt ta upp förhandlingar med arbetsmarknadens parter om rätt till ledighet för all pröva annat arbete i rehabiliteringssyfte.

Försöksverksamheten med flexibla lönebidrag har pågått en tid och i begränsad omfattning. Erfarenheterna hittills har dock visat sig så positiva all verksamheten nu föreslås bli utvidgad till att omfatta hälften av Sveriges län. En övergång till flexibla lönebidrag bör på sikt innebära att den genomsnittliga kostnaden för bidraget minskar, och att man därmed får utrymme att stödja flera arbetslösa handikappade. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om att införa flexibla lönebidrag i hela landet sedan ytterligare utredning gjoris.

Som ett led i insatserna för att öka arbetskraftsutbudet har regeringen, för att underlätta för flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarknaden, lagt fram förslag om ett nytt ersättningssystem till kommunerna för flyktingverksamheten och en reformerad svenskundervisning. De förstärkta förmed-lingsinsalserna bibehåUs även nästa år och ytterligare medel avsätts för särskilda insatser för flyktingar.

Riksdagen har också fattat beslut om en ändring av reglerna för reducering av studiemedel vid förvärvsinkomst. Del minskar marginaleffekterna och underlättar därmed för studerande all förvärvsarbeta vid sidan av studierna.

Åtgärder för att öka hushållens sparande

Hushållens sparande behöver stimuleras för att öka det finansiella utrymmet för investeringar och skapa tillväxt och balans i ekonomin. Den av regeringen föreslagna skattereformen kommer att i grunden förändra förutsättningarna för hushållens sparande. Det blir betydligt dyrare att låna eftersom skatten, enligt förslaget, bara reduceras med 30 % av ränteutgifterna. Motsvarande skattelättnad uppgick förra årel normalt till 47 % och kunde i början av 1980-talet uppgå till 80 %. Skatten på ränteinkomster föreslås bli 30 %. Skattereformen torde därigenom komma alt medverka lill en avsevärd ökning av hushållens sparande främst genom att det blir mindre förmånligt alt låna.

Utöver skaltereformen bör ytterligare åtgärder vidtas. Den nuvarande åldersgränsen - 16 år - i allemanssparandet bör avskaffas, så att denna sparform öppnas även för barn och ungdoman

Regeringen avser vidare all föreslå att skattereglerna för pensionsspa
rande förändras till att omfatta även annat sparande än sparande i försäk- 2o

ringsbolag. En sådan förändring torde stimulera pensionssparande och för- Prop. 1989/90:150
bättra konkurrensen mellan de olika företagen. Bilaga 1

4.5 Fördelningspolitiken

Fördelningen av de ekonomiska resurserna i Sverige är myckel jämn, sett både i historiskt och internationellt perspektiv. En viktig förklaring till detla är den solidariska lönepolitiken. En väsentlig roll spelar också den generella välfärdspolitiken. Etl effektivt socialt skyddsnät ger försörjning vid sjukdom, ålderdom, arbetslöshet m.m.

Avgörande för förutsättningarna att bedriva en effektiv fördelningspolitik är dock den allmänekonomiska utvecklingen. Tydligast är detta kanske när det gäller den fulla sysselsättningen. En politik för full sysselsättning förutsätter god konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och balans i ekonomin. Ell misslyckande på denna punkt, med hög arbetslöshet som följd, skulle drabba de allra svagaste i ekonomin.

En hög inflation undergräver förutsättningarna för god tillväxt och full sysselsättning. Men inflationen har också slarki negativa effekter på sam-hällsmoralen och på fördelningen av ekonomiska resurser; omfattande godtyckliga förmögenhetsförändringar har skett under 1970- och 1980-talen.

För alt fördelningspolitiken skall kunna bedrivas framgångsrikt krävs också en god ekonomisk tillväxt. Endast genom ökade arbetsinsatser- eller genom elt större utbyte från de insatser som görs - kan utrymme skapas för högre reallönen Men ekonomisk tillväxl är avgörande också för det generella välfärdssystemets fortlevnad. Om tillväxten i ekonomin på längre sikt blev lika låg som för närvarande skulle ingrepp i det sociala skyddsnätet bli oundvikliga. Inte heller skulle något utrymme finnas för kortare arbetstiden

Krisen i början på 1980-talel medförde ökade klyftor genom att arbetslösheten och inflationen var hög samlidigt som reallönerna sjönk. Krispolitikens uppgift var både att öka den ekonomiska tillväxten och att fördela kostnaderna rättvist.

Den ekonomiska återhämtning som skett sedan dess har bidragit till en välståndsökning som kommit det stora flertalet lill del. Sysselsättningen har ökat samtidigt som arbetslösheten sjunkit till en mycket låg nivå. Reallönerna har också ökat. Tillräckligt myckel resurser har skapats för att bygga ut de sociala välfärdssystemet. Ett flertal reformer inom socialförsäkringen har genomförts.

Del finns goda skäl all i större utsträckning uppmärksamma förmögen-hetsfördelningens betydelse för levnadsstandarden. Under 1980-talel har förmögenheterna blivit mer ojämnt fördelade. Det är delvis en tillfällig effekt av den snabba värdestegring på aktier som skett från de myckel låga nivåer som rådde under krisåren. Men inflationen i kombination med bl a avdragsreglerna i skattesystemet och vissa inslag i bostadspolitiken har också bidragit till en ojämn förmögenhelsfördelning.

Fördelningspolitiken kommer under 1990-talet att ställas inför problem.
Det ökade beroendet av omvärlden påverkar möjligheterna att bedriva en
starkt utjämnande lönepolitik. En snabb strukturomvandling medför stora
omställningskrav för de grupper som har de sämsta förutsättningarna, t.ex. 29

äldre med låg utbildning. Arbetsorganisation och vuxenutbildning får där- Prop. 1989/90:150
med växande fördelningspolitisk betydelse. Bilaga 1

Med all säkerhet kommer samhällsutvecklingen också att ge upphov till nya fördelningsproblem. Tendenser lill en ökad segregation i storstäderna uppmärksammas.

Ell mer effektivt och rättvist skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande fördelningspolitik. Ett huvudsyfte med den skattereform som nu genomförs är att öka rättvisan. Skattereformen lägger också grunden lill en bättre fungerande ekonomi. Därmed skapas förutsättningar för en rättvis fördelningspolitik också i framtiden.

Välfärdspolitiken syftar lill att alla skall ha tillgång lill service, vård och omsorg av god kvalitet på lika villkon Målet med barnomsorgen är alt alla skall ha rätt lill kommunal barnomsorg från ett och ett halvår till dess de börjar skolan. De äldre och handikappade skall på lika villkor erbjudas bra vård och omsorg, oberoende av bostadsorl och ekonomiska förhållanden. Möjligheterna till en sådan utveckling ökar med det förslag till all samla äldre- och handikappsomsorgen hos kommunerna som nu förbereds.

Arbetslinjen i social- och arbetsmarknadspolitiken är viktig från fördelningssynpunkt. Allt fler människor ställs utanför arbetsmarknaden av hälsoskäl. Delaktighet i arbetslivet är viktigt för den enskildes välfärd, både av ekonomiska och sociala skäl.

Efterfrågan på bättre service, utbildning och vård kommer all öka i takt med stigande levnadsstandard. Utrymmet för tillväxt i den offentliga sektorn är dock begränsat. En rättvis tillgång till service och vård förutsätter därför ökade insatser för alt höja den offentliga sektorns effektivitet.

5 Den offentliga sektorn

Det överhettade läget på arbetsmarknaden, inflationstrycket och det växande bytesbalansunderskottet visar tydligt att det finns behov av en stram finanspolitik. En fortsatt snabb pris- och kostnadsutveckling urholkar industrins konkurrenskraft och är därför på sikt ett hot mot sysselsättning och välfärd.

Också i etl längre tidsperspektiv krävs en stram finanspolitik. Av beräkningar i långtidsbudgeten och långtidsutredningen framgår att del finns ett betydande ulgiftslryck i den offentliga sektorn.

Mot denna bakgrund föreslås en stram budget för 1990/91. Förslag läggs också om ett kommunall skaitesiopp för 1991 och 1992 och om alt tillsätta en kommitté för att utreda bl.a. kommunernas finansiering. Vidare redovisas åtgärder för att förnya den offentliga sektorn.

5.1 Det reviderade budgetförslaget

1 budgetpropositionen i januari 1990 beräknades överskottet i statens budget
för innevarande budgetår till 18,5 miljarder kn Det var en väsentlig föränd
ring i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1989/90, där ett under
skott på 7,7 miljarder kr. beräknades. Förändringen berodde framför allt på
en kraftigare ökning av statsbudgetens inkomster, till följd av förväntade -'

högre nominella löneökningar 1990.1 juni 1989 antogs löneökningarna 1990 Prop. 1989/90:150 kunna bli 4 %. Nuvarande bedömning pekar på en mer än dubbelt så hög Bilaga 1 löneökningslakt.

Nu beräknas budgetöverskottet för budgetåret 1989/90 komma att uppgå till 15,3 miljarder kr. Som framgår av tabell 8 beror försämringen av saldot med 3,2 miljarder kr. sedan beräkningen i budgetpropositionen på att inkomsterna beräknas bli något lägre samtidigt som utgifterna exkl. statsskuld-räntor beräknas bli lika stora som i budgetpropositionen. Vidare beräknas ranteuppgången medföra alt utgifterna för slatsskuldräntor ökar med 2,7 miljarder kr. jämfört med beräkningen i januari.

Tabell 8. Budgetsaldo 1989/90 (miljarder kr.)

Stats- BP 90 Nuvarande

budget beräkning

Inkomster 378,6 4\2A 411,6
Utgifter exkl.

.statsskuldräntor 328,3 333,5 333,5

Statsskuldräntor 58,0 60.1 62,8
Redovisat

budgetsaldo -7,7 18,5 15,3

I årets budgetproposition beräknades ett budgetunderskott för nästkommande budgetår på 0,4 tniljarder kn

De åtgärder regeringen tidigare i april presenterade för alt stabilisera Sveriges ekonomi beräknas medföra en budgetförstärkning på ca 8 miljarder kn budgetåret 1990/91. Härav svarar den tillfälliga höjningen av momsen för merparten - ca 6 miljarder kn

Trots detta förbättras inle budgetsaldot för budgetåret 1990/91, som nu beräknas till - 0,5 miljarder kn Detla sammanhänger med att nya pris- och löneanlaganden har gjorts, vilka verkar i motsatt riktning.

Om en snabbare pris- och löneökningstakt antagits skulle utfallet för statsbudgeten för budgetåret 1990/91 troligen ha blivit bättre. Denna typ av samband är dock kortsiktigt; på några års sikt undergrävs statsfinanserna av en snabb pris- och löneökningstakt.

Tabell 9. Budgetsaldo 1990/91 (miljarder kr.)

BP 90 Nuvarande

beräkning

Inkomster 407,9 424,4

Utgifter exkl.

statsskuldräntor 352.3 364,9

Statsskuldräntor 56,0 60,0

Redovisat budgetsaldo -0,4 -0,5

	1983/84	1988/89	1989/90	1990/91
Inkomster	221,2	367,7	411,6	424,4
Andel av BNP (%)	29.4	31,6	32,0	30,4
Utgifter exkl. statsskuldräntor	237,9	296,4	333,5	364,9
Andel av BNP (%)	31,6	25,4	25,9	26,1
Statsskuldräntor	60,4	53,2	62,8	60.0
Redovisat budgetsaldo	-77,1	18,1	15,3	-0,5
Andel av BNP (%)	-10,3	1,6	1,2	-0,0
Underliggande budgetsaldo		1.2	4,4	-1,1
Andel av BNP (%)	0,1	0.1	0,3	-0,1

Av tabell 10 framgår att förbättringen av statsfinanserna sedan budgetåret 1983/84 i huvudsak har skett genom att utgifternas andel av BNP minskat med drygt fem procentenheter. Samtidigt har emellertid skatteinkomsternas andel av BNP ökat med nära tre procentenheten

Utgifterna för statsskuldräntor är i dag nästan lika stora som under budgetåret 1983/84. Slatskulden uppgick i mars i år till 603 miljarder kn, dvs. nära 45 % av BNP. Den har löpande kunnat amorteras till följd av budgetöverskotten. Fortfarande går dock en mycket stor del av statsbudgetens utgifter till räntebetalningar på statsskulden.

Statsbudgetens utgifter har i reala termer minskat under senare ån Utgiftstrycket är dock oförändrat starkt på en rad områden. Del gäller framförallt transfereringar till hushållen, där utgifterna för bl.a. sjuk- och arbetsskadeförsäkringen har ökat snabbt under 1980-talel.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande består av summan av del finansiella sparandet i staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Tabell 11. Finansiellt sparande i offentlig sektor 1983/84 och 1988/89 - 1990/91 (miljarder kr.)

	1983/84	1988/89	1989/90	1990/91
Staten	-50,8	25,2	29,1	14,2
Kommunerna	-0,4	-8,1	-17,3	-16,0
Socialförsäkring (AP-fonden)	20,7	29,5	40,5	48,4
Summa	-29,7	46,7	52,3	46,6
Andel av BNP (%)	-3,9	4,0	4,1	3,3

Av tabell 11 framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande förbätt- Prop. 1989/90:150 råts kraftigt under 1980-lalet. Del ökade sparandet härrör dels från de för- Bilaga 1 bättrade statsfinanserna, dels från uppbyggnaden av AP-fonden. I kommunerna har sparandet samtidigt försämrats under senare år till följd av en förhållandevis snabb konsumtionstillväxt och en begränsad ökning av transfereringsinkomsterna.

5.2 Kommunernas ekonomi

Den verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting har en väsendig betydelse för välfärden. Det gäller hälso- och sjukvården, omvårdnaden av äldre och handikappade, barnomsorgen och skolan. Verksamheten har under de senaste årtiondena tillförts avsevärda resurser, även om tillväxttakten under 1980-talet har legat på en lägre nivå än under 1960- och 1970-talen.

Den kommunala sektorn förfogar nu över betydande resurser Verksamheten kostar ca 300 miljarder kn per år, vilket motsvarar ungefär en femtedel av BNP. Samtidigt har kommuner och landsting över 1 miljon anställda. Sedan 1980 har antalet kommunalt anställda, omräknat till årsarbetare, ökat med 23%.

Den ekonomiska utvecklingen i kommuner och landsting har stor betydelse för samhällsekonomin. De ekonomiska problem som landet nu står inför kräver att även den kommunala verksamheten ingående prövas. Det gäller i första hand den befintliga verksamheten. Möjligheterna att tillgodose nya krav och förväntningar kan då öka. Det är regeringens ambition att under de närmaste åren, tillsammans med företrädare för kommuner och landsting, följa upp produktivitets- och effektivitetsutvecklingen inom den kommunala sektorn.

De statliga transfereringarna till den kommunala sektorn måste begränsas under de närmaste åren. Sektorns skatteinkomster förutsätts öka mycket kraftigt 1990 och 1991, men bl.a. ökade lönekostnader kommer att medföra att elt stort underskott ändå uppstår i det finansiella sparandet 1990 och sannolikt även 1991. Underskottet för 1989 beräknas preliminärt till ca 9 miljarder kn

Utrymmet för en årlig ökning av sektorns loiala volym under åren 1990 och 1991 är sålunda mycket begränsat. Nödvändig utbyggnad av bl.a. barnomsorg och äldreomsorg måste finansieras med de resurser som frigörs genom omprövning, rationalisering och produktivitetsförbättring inom befintlig verksamhet.

För alt öka kommunernas förutsättningar att inom givna ramar bedriva en effektiv verksamhet erfordras bl.a. förändringar i kommunallagen samt i systemen för statsbidrag och skatteutjämning. Verksamheten skall kunna vara anpassad efler de enskilda kommunernas egna förutsättningar.

Beslut har fatlats om alt tillsätta en utredning med uppdrag att se över
kommunernas statsbidrag och finansiering i övrigt. Dagens specialdestine-
rade statsbidrag bör så långt möjligt ersättas med bidrag som fördelas efler
generella principer, där bl.a. olika behovskriterier spelar en stor roll. Detta
bör leda till att kommunerna får större möjligheter att organisera sin verk
samhet på del sätt som bäst är anpassat efter den enskilda kommunens egna 33
förutsättningan

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Kommittén skall också redovisa lösningar som innebär Prop. 1989/90:150

- att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ra- Bilaga 1
men för en total kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst

30 kn per skattekrona,

- att ytterligare utjämning av kommunalskatterna uppnås, så att skillnader
i utdebitering mellan kommuner respektive landsting i första hand speg
lar skillnader i service och avgiftsnivå samt effektivitet i organisation,

- att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn stimuleras och
statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer,

- att effekter av aktuella förändringar inom bl.a. skattelagstiftningen, äld
reomsorgen och skolan beaktas.

Utredningsarbetet skall bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna. Kommittén bör översiktligt överväga ändamålsenliga instrument för statlig målstyrning och uppföljning av den kommunala verksamheten.

Regeringen kommer senare denna dag att föreslå riksdagen att besluta om en tillfällig begränsning i kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt. Skattestoppet bör gälla under två års tid, dvs under den tid utredningen pågår och en proposition med anledning härav behandlas av riksdagen.

Skattereformen bör ge ett balanserat budgetmässigt utfall i förhållandet mellan stat och kommun. För att åstadkomma detta behöver betydande resurser återföras från den kommunala till den statliga sektorn. Återföring-arna bör tills vidare beräknas på kommunernas skatteunderlag. I uppdraget till utredningen om kommunernas finansiering ingår att undersöka om den budgelmässiga balanseringen senare kan regleras på annat sätt. Vidare kommer dagens system för att utbetala kommunalskattemedel att ses öven

5.3 Åtgärder för förnyelse

Inom den offentliga sektom pågår ett omfattande förnyelsearbete. I komp-letteringsproposilionen 1989 aviserade regeringen åtgärder inom tre områden nämligen skolan, äldreomsorgen samt socialförsäkringssystemet. Ett år senare är det lämpligt att beskriva de åtgärdsförslag som lagts fram, redovisa fattade beslut och presentera de planer som finns.

Skolan

Verksamheten inom skolan har tidigare utmärkts av en stark central regelstyrning. Den skall nu ersättas av decentralisering och målstyrning. En sådan utveckling är en förutsättning för framtida nödvändiga kvalitetsförbättringar i skolans arbete med att förmedla kunskaper och färdigheter och bibringa social fostran.

Grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen är tillsammans en av de största verksamheterna inom den offentliga sektorn. I skolan arbetar ca 200 000 personer, medan ca 1 300 000 elever varje år utbildas. Kostnaderna för skolan uppgår till ca 60 miljarder kn årligen.

Det arbete med alt förändra styrformerna inom skolan som pågår berör därför många medborgare, direkt eller indirekt. Det kommer dessutom att

få stor betydelse för alla kommuner i landet. Det övergripande syftet med Prop. 1989/90:150 arbetet är alt utveckla styrningen av skolan från regelstyrning lill en mål- och Bilaga 1 resullatorienterad styrning i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställt. Arbetet omfattar personalfrågorna, statsbidragen, läroplanerna, uppföljningen och utvärderingen samt slutligen regelverket och den statliga skoladministrationen.

Riksdagens beslut i december 1989 om att den statliga regleringen av löne-och anställningsvillkor för tjänster som lärare m.m. skall upphöra med utgången av år 1990 är en viktig utgångspunkt för det fortsatta förändringsarbetet. Beslutet innebär att landels kommuner nu kan ta ett helt och odelat ansvar för all personal i skolan.

Den fortsatta utvecklingen av en likvärdig skola skall garanteras av bestämmelser om behörighet samt av en gemensam och likvärdig lärarutbildning och fortbildning. Den statliga regleringen inom personalområdet kan begränsas. Regeringen avser att för riksdagen föreslå förändringar i sådan tid att beslut kan fattas under hösten 1990.

Ovan nämnda riksdagsbeslut har också avgörande betydelse för arbetet med att utforma elt framtida förenklat statsbidragssystem. Detta skall utformas så att det ger alla kommuner förutsättningar att erbjuda en likvärdig utbildning åt sina barn och ungdoman Hänsyn skall tas till regionala skillnaden I arbetet undersöks vilka faktorer i övrigt som är avgörande för hur en kommun skall kunna ge alla barn en likvärdig utbildning och i vilken utsträckning dessa i så fall kan läggas till grund för beräkningen av statsbidraget.

Avsikten är att kommunerna skall ha stor frihet att disponera statsbidraget. Genom riksdagsbeslutet har förutsättningar skapats för att statsbidragets bindning till lärarlönerna kan upphöra. Kommunernas möjligheter att själva besluta om hur verksamheten skall organiseras ökan Statsbidraget bör fungera som etl statligt finansieringsstöd. Förslag till hur statsbidragsfrågorna kan lösas kommer att läggas fram under juni månad i år. Sedan synpunkter inhämtats från berörda organisationer och myndigheter kommer förslag att föreläggas riksdagen under hösten.

Skolans verksamhet skall styras av de mål som riksdagen och regeringen anger huvudsakligen i skollag, läroplaner och timplaner. Bestämmelserna skall utformas på ett sådant sätt att det tydligt framgår vem som har ansvaret för de olika delarna av verksamheten. En modell för hur en läroplan bör byggas upp och utformas för att den skall kunna följas och utvärderas kommer alt arbetas fram.

Kommunernas ansvar för skolverksamheten skall också innefatta skyldighet att medverka i uppföljning och utvärdering. En utgångspunkt för uppföljningen och utvärderingen är den skolplan och de arbetsplaner som upprättas i varje kommun. Uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall ge en grund för den redovisning av tillståndet i skolan som regelbundet skall ges till riksdagen och regeringen.

Kunskaperna om resursutnyttjande och resurshushållning inom skolan är bristfälliga både på statlig och kommunal nivå. Synpunkter på skolans bristande effektivitet och produktivitet får därför ofta stå oemotsagda. Bristerna

kan troligen i någon mån förklaras av del hittills delade huvudmannaskapet Prop. 1989/90:150 och alt vare sig stat eller kommun därför känt etl samlat ansvar för skolans Bilaga 1 ekonomi. I fortsättningen skall kommunen ha det fulla ekonomiska ansvaret för skolan och vara skyldig att ställa resurser till förfogande i den utsträckning som behövs. Med rätten till statligt bidrag för verksamheten förutsätts följa skyldighet för kommunen alt lämna en ekonomisk verksamhetsredovisning tillsammans med andra uppgifter om verksamheten som bedöms nödvändiga. Hur en sådan redovisning kan byggas upp i samarbete mellan stal och kommun övervägs nu.

Regeringen har senast i budgetpropositionen 1990 redovisat det pågående arbetet. Detta beräknas vara avslutat om drygt ett ån

Åldreomsorgen

Omsorgen om äldre och handikappade består av en rad olika verksamheten Ansvaret för dessa verksamheter delas idag mellan kommuner och landsting. För att stödet till den enskilde skall fungera väl krävs samordning och samverkan mellan de olika huvudmännen.

Betydande problem finns i dag i samordningen mellan kommunernas och landstingens resursen Det politiska ansvaret är otydligt och del finns parallella organisationer för likartade verksamheten vilkel förhindrar en effektiv resursanvändning.

Åldredelegationen har behandlat dessa frågor och lämnade i maj 1989 en rapport "Ansvaret för äldreomsorgen" (Ds 1989:27). Rapporten har remissbehandlats och regeringen förbereder nu en proposition till riksdagen.

Enligt regeringens bedömning krävs betydande förändringar på äldreomsorgens område. Ansvaret bör så långt möjligt samlas hos primärkommunerna. På det sättet främjas en effektiv resursanvändning samtidigt som omställningen mot lokala former för boendeservice och omvårdnad underlättas.

Reformen beräknas träda i kraft den 1 januari 1992.

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet

Den svenska arbetsmarknadspolitiken innebär alt människor i första hand skall ges arbete och utbildning, i sista hand kontantstöd. Skälet för denna politik är att den ökar de totala arbetsinsatserna i samhället och välfärden för individerna. Den minskar också den offentliga sektorns utgifter och bidrar till att del är lättare att få en bred uppslutning för att stödja dem som trots allt slås ut ur arbetslivet.

Utslagningen från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för att underlätta för de redan drabbade att återgå till arbetslivet.

En redogörelse för de åtgärder som vidtagits och nu föreslås har tidigare givits.

Ledning och styrning av offetitlig verksatnhet

Arbetet med att förnya den offentliga sektorn måste inriktas på kvalitet,

måluppfyllelse och effektivt resursutnyttjande. Det kommer att kräva fort- 36

satta förändringar av styrning och organisation.

Inriktningen på decentralisering av verksamheterna och delegering av an- Prop. 1989/90:150 svar bör fortsätta. Mål- och resultatstyrning från statsmakterna bör kombi- Bilaga 1 neras med större frihet för kommuners och statliga myndigheters ledningar och anställda att avgöra hur målen skall förverkligas. Samtidigt måste kraven på resultatuppföljning och utvärdering höjas och instrumenten för detta utvecklas.

Särskild uppmärksamhet måste nu ägnas åt att skapa goda förutsättningar fÖT primärkommuner och landsting att bedriva verksamheten effektivt. Den ekonomiska situationen i kommunerna inger oro. För att uppnå balans i den kommunala ekonomin kommer del alt krävas att kommuner och landsting vidtar åtgärder för att reducera kostnaderna och att öka effektiviteten i verksamheten. Det innebär att betydligt större krav än hittills kommer att ställas på omprövning, rationalisering och produktivitetsförbättring.

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande utvecklingsarbete. Åven det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givelvis ske i de enskilda kommunerna och landslingen. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att underlätta delta arbete. Den kommitté som kommer att tillsältas med uppdrag att utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting, och att se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällon har i uppdrag att lämna sådana förslag lill systemändringar i statsbidrag m.m. som bidrar till utveckling av den kommunala verksamheten.

Regeringen avser att mer regelbundet överlägga med kommunförbunden om kommunala utvecklingsfrågon Bland annat bör en bred belysning av alternativa verksamhetsformer i kommuner och landsting göras. Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har beslutat att skilja beställar- och producentrollerna inom sjukvården. Erfarenheter från dessa försök bör nu sammanställas och analyseras.

Del statliga bidragssystemet till barnomsorgen bör förändras så att möjligheter öppnas för personal all äga och driva daghem eller fritidshem (personalkooperativ). Detta bör ske föratt underlätta utbyggnaden till full behovsläckning, erbjuda fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda personal som idag står utanför barnomsorgen ytterligare en alternativ verksamhetsform. Avsikten är att erbjuda personalkooperativa daghem och fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och fritidshem. Den särskilda förordningen om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg bör således kompletteras så att personalkooperativa daghem och fritidshem blir statsbidragsberättigade.

I detla sammanhang bör också erinras om den särskilda aktionsgrupp för barnomsorgen som regeringen nyligen tillsatt. Gruppen skall enligt sina direktiv pröva olika konkreta åtgärder för alt påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som för närvande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Till åtgärder som bör prövas hör insatser för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska hinder i kommunerna, skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna, decentralisera ansvar och befogenheter samt insatser för att utveckla de alternativa barnomsorgsformerna. Olika möjligheter för att effektivare utnyttja barnomsorgens resurser bör prövas. Gruppens arbete skall slutföras senast den 1 september 1990. 4 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag. Förslaget Prop. 1989/90:150 som baseras på kommunallagskommitténs arbete syftar till alt ge kommuner Bilaga 1 och landsting stor frihet att välja lämpliga organisationsformer och att utveckla ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.

Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behoven att öka effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. En produktivitetsökning på 2 % per år är en rimlig och nödvändig målsättning för den kommunala sektorn som helhet. Ett gemensamt arbete kommer att bedrivas för att dels belysa hur tillgänglig information kan användas för att beskriva utvecklingen av produktivitet och effektivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärderingssystem.

Åven inom den statliga verksamheten måste en successiv förbättring av produktiviteten åstadkommas. Statsmakterna bör bidra till en sådan utveckling genom att skapa förutsättningar för myndigheterna att åstadkomma en effektiv resursanvändning och att tillhandahålla resurser till slöd åt myndigheterna. Ett sådant arbete pågån

1 syfte all förbättra stödet till myndigheterna har regeringen utsett en särskild utredare som skall se över de s k stabsmyndigheterna. Omläggningen av budgetprocessen och en mer utvecklad styrning ökar möjligheterna att ta hänsyn till skilda utgångslägen och förutsättningar för förbättringar av effektivitet och produktivitet i olika statliga verksamheten

En resullatorienterad styrning förutsätter goda uppföljnings- och utvärderingsmetoden Ökad uppmärksamhet måste därför nu också ägnas ål att utveckla bl.a. resuliatmått och redovisningsmodellen

1 Statsbu(dgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91

1.1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomsten En sammanfattning av beräkningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsätt-ningan

Tabell 1 Antaganden

Procentuell förändring

	1989		1990		1991
	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden
Lönesumma	11,1	11,1	10,1	9,8	3,2'	3,0
Konsumentprisen
genomsnitt	6,5	6,5	9,8	10,0	6,2	7,3
Privat konsumtion.
löpande priser	7,1	7,3	10,2	11,1	7,8	8,9

1 RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1989/90 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1990/91 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1990. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90

RRV:s senaste beräkningar av budgetutfallet för budgetåret 1989/90 utgörs
av verkels budgetprognos nr 5 från den 18 april 1990. Beräkningarna av in
komsterna för budgetåret 1989/90 redovisas också i verkets inkomstberäk
ning. 39

Tusental kronor

Inkomsttitel	RRV:s	Förändring
	beräkning	enl	igt före-
		draganden
1111 Fysiska personers inkomstskatt	84 868 000	-	849 000
1211 Folkpensionsavgift	48 808 000	-1-	40 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	- 4 857 000	-1-	116 000
1231 Barnomsorgsavgift	12 473 000	-1-	12 000
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 480 000	-1-	1000
1251 Övriga socialavgiften netto	- 5 468 000	-1-	4 000
1281 Allmänn löneavgift	1 910 000	+	2 000
1411 Mervärdeskatt	98 775 000	-1-	1 225 000
Summa inkomster	411 065 954
Summa förändringar enligt		-1-	551 000
föredraganden

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammanlaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar för budgetåret 1989/90 en ökning av inkomsterna med 551 milj. kn lill 411 617 milj. kn

Utgifter

1 statsbudgeten för innevarande budgetår uppgår utgifterna lill 386 268 milj. kn RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 394 595 milj. kn Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 3 669 milj. kn Belastningen på ulgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget minska med 142 milj. kn Tillsammans gör delta att utgifterna exkl. slatsskuldräntor prognosticeras till 331 795 milj. kn för 1989/90.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 62,8 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder kn

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag Prop. 1989/90:150 upp Prisreglerande åtgärder på jordbrtikets område med 150 milj. kr.. För- Bilaga 1 läggningskostnader med 425 milj. kn och Räntebidrag m.m. med 1 130 milj. kn

Enligt RRV kommer de toiala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att öka med 1 066 milj. kn för att uppgå till 27 157 milj. kn Jag delar RRV:s bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1988/89 och 1989/90

Miljarder kr.

Huvudtitel

1988/89

1989/90

Utrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Industridepartementet

Miljö- och energidepartementet

Övriga huvudtitlar

Summa

7,7 5,8 5,9 0,9 2,5 3,3

26,1

8,2 6,1 6,0 1,8

2,3 2,8

27,2

Enligt RRV:s och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1989/90.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 1 500 milj. kn Jag har inga invändningar mol RRV:s beräkning.

Sammantaget räknar jag därmed med alt utgifterna under budgetåret 1989/90 kommer att uppgå till 396 300 milj. kn Beräkningarna sammanfattas i tabell 5.

Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 1989/90

Milj. kn

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

därav: förändring i anslagsbehållningar

Statsskuldräntor

Ändrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov,

netto

Summa statsutgifter

Finansfullmaktsutnyttjande

318 768

1 500

58 000

500

9 000 386 268

330 295

- 1066

62 800

1 500 394 595

332 000

- 1 066

62 800

1 500 396 300

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens lotala inkomster till 414 881 milj. kn för bud
getåret 1990/91. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräk
ningar som jag funnit nödvändiga. 41
Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers

inkomstskatt med 531 milj. kn Vidare räknar jag ned inkomsttiteln iunrfw/ca Prop. 1989/90:150 personers inkomstskatt med 1 125 milj. kn med anledning av att det i prop. Bilaga 1 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning föreslås att intäkterna från avskattning av företagens reserver tillförs riksgäldskontoret för amortering av statsskulden.

1 enlighet med vad jag anfört ovan om den ekonomiska utvecklingen räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 124 milj. kn, inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 556 milj kn, inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 36 milj. kn, inkomsttiteln Vuxenuibildningsavgift med 5 milj. kn, inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 12 milj. kn, inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkel och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 32 milj. kr. och inkomsttiteln Allmän löneavgift med 5 milj. kn

Med anledning av de förslag som jag senare i dag avser all framföra beträffande bl.a. mervärdeskatten och vad jag ovan anfört om den privala konsumtionen räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 8700 milj. kn Vidare tar jag, med anledning av förslag senare i dag, upp en ny inkomsttitel, Avräkningsskatt. med 3 250 milj. kr. Sammantaget innebär dessa justeringar all jag beräknar de sammanlagda inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 424405 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6.

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91

Tusental kn

Inkomsttitel	RRV;s beräkning	Förändring enligt föredraganden
1111 Fvsiska personers inkomstskatt	59 839 000		531 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt	29 123 000	-	1 125 000
1211 Folkpensionsavgift	45 864 000	-	124 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	- 6 649 000	-	556 000
1231 Barnomsorgsavgift	13 415 000	-	36 000
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 588 000	-	5 000
1251 Övriga socialavgifter, netto	- 6 915 000	-	12 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbets-
miljöinstitutets verksamhet	214 000		32 000
1281 Allmän löneavgift	2 073 000	-	5 000
1411 Mervärdeskatt	122 900 000	+	8 700 000
1511 Avräkningsskatt	-	-1-	3 250 000
Summa inkomster	414 881 314
Summa förändringar enligt
föredraganden		+	9 524 000

Utgifter Prop. 1989/90:150

1 det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 uppgåi- utgif- °

terna till 424927 milj. kn

1 årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1990/91 lill 408 256 milj. kn Av detla belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 10 000 milj. kn Ulgiftsanslagen exkl. slatsskuldräntor uppgick lill 342 256 milj. kn

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels etl antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om elt antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsanslagen med ca 22 171 milj. kn Att utgiftsanslagen ökar beror främst på att den ekonomiska utvecklingen med bl.a. kraftigt höjt ränteläge medför ökade utgifter för räntor på statsskulden, bostadssubventioner m.m. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande lill budgetpropositionen som beslutals av riksdagen. I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1990 samt vad som föreslås i kompleiteringspropositionen.

Anslaget Rätttor på statsskulden tn.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 med etl till 56 000 milj. kn beräknat belopp. Belastningen på delta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli 4 miljarder kronor högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca 4 800 milj. kn högre främst lill följd av del högre ränteläget. Samtidigt väntas kostnaden för utländska lån minska med 800 milj. kn Förslag till inkomst- och utgiftss-lal för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 med 60 miljarder kronon

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91

Miljarder kn

Nuv, beräkning

Räntor på inhemska lån m.m. 52,3

Räntor på utländska län 7,2

Valutaförlusten netto 0,5

Summa 60,0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för

budgetåret 1990/91 till sammanlagt 424927 milj. kn 43

1 syfte alt få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på Prop. 1989/90:150 statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgifts- Bilaga 1 sida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma all uppgå lill 1 500 milj. kr. netlo, budgetåret 1990/91. I prop. 1989/90:88 föreslås all en infrastmkturfond för investeringar i järnvägs- och kollektivtrafik inrättas genom att ett engångsbelopp på 5 000 milj. kn anvisas via ett reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret 1990/91. Fonden föreslås få användas först när det är lämpligt ur stabiliseringspolitisk synpunkt. Mol den bakgrunden förutses inle något ianspråktagande av fonden under budgetåret 1990/91. De anslagsförändringar som därutöver föreslagits riksdagen i propositioner som lagts efler budgetpropositionen motiverar inte någon ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas således öka med 3 500 milj. kn under budgetåret 1990/91.

Budgelutfallei, och därmed statens upplåningsbehov, har tidigare påverkats av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Mot bakgrund av att alltmer av statlig utlåning undantagits från statsbudgetens utgiftssida avser jag att senare i dag förorda att förändringar i rörliga krediter från och med budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annal ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till 4 000 milj.kn

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna lill följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma alt föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomstlillan

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1990/91

Milj. kn

1990/91

Budgetpropositionen

Ny beräkning

Utgiftsanslag exkl. stasskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring av anslagsbehållningar

Ändrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa statsutgifter

342 256

56 000

1500

500

8 000

408 256

364 427

60 000

- 3 500

4 000 424 927

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1989/90 och 1990/91

Med hänvisning lill redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 enligt vad som framgår av tabellerna 10 och 11.

Beräkningen av budgelutfallei för innevarande budgetår ger vid handen att budgelöverskottet blir 3,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett överskott om ca 15,3 miljarder kronon

Statsinkomsterna för budgetåret 1990/91 uppskattas nu till 424,4 miljarder kronon Utgifterna exkl. slatsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 352,3 miljarder kronon Nu beräknas utgifterna till 364,9 miljarder kronon Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1990/91 ökar med 0,1 miljarder kronor till 0,5 miljarder kronor jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokoUet i detta ärende (bil. 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1988/89-1989/90

Miljarder kr.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

1988/89	1989/90
Utfall	Budgetpropositionen	RRV Ny beräkning
Inkomster 367,7 Utgifter exkl. statsskuldsräntor 296,4 Statsskuldsräntor 53,2 Saldo 18,1	412,1 333,5 60,1 18,5	411,1 411,6 331,8 333,5 62,8 62,8 16,5 15,3
Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren Miljarder kn		1988/89-1990/91

1990/91

Procentuell förändring

ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en regul- Prop. 1989/90:150 jär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots alt avgränsningarna Bilaga 1 i de enskilda fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angelägel att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaidol:

- vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifler

- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk lill statsbudgeten

- utförsäljning av statlig egendom

- utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- valutaförluster/vinster som uppslår vid amortering av statens utlandslån

- rena budgetavlaslningar, som t.ex. att kostnaderna för byggnadsstyrelsens investeringar fno.m. budgetåret 1990/91 inle belastar statsbudgeten

- vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kredilmarknaden eller direkt i riksgäldskontorel i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1988/89-1990/91.

Tabell 12 Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1988/89-1990/91

Miljarder kn, löpande pnser
	1988/89	1989/90	1990/91
Underliggande budgetsaldo Andel av BNP (%)	1,2 0,1	4,4 0,3	-1,1 -0,1

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgiften Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.
2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktio- "

ner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsver- Prop. 1989/90:150 kets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och Bilaga 1 utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels ge nom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. Den tillfälliga arbelsmiljöavgiften, som infördes september 1989, över
förs omedelbart lill riksgäldskontoret. Detla innebär att skatten inte påver
kar budgetulfallet. Den har däremot medfört en tillfällig minskning av sta
tens lånebehov. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparandet
som infördes vid samma tidpunkt.

Beträffande arbelsmiljöavgiften kommer denna fno.m. 1 juli 1990 ej längre att tillföras riksgäldskontoret utan överföras direkt till arbetslivsfonden. De vid juni månads utgång ackumulerade medlen, ca 5,9 miljarder kronor, kommer då att flyttas över till fonden.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inle på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1-4 erhålls statens lånebehov.

Statsskiädens förändring

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gön

6. Skulddispositioner utgörs t.ex av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storiek.

7. Genom alt skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens lånebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1988/89-1990/91

	1988/89	1989/90	1990/91
1. Budgetsaldo	18,1	15,3	-0,5
2. Kassamässiga
korrigeringar	- 0,1
3. Tillfällig
arbetsmiljöavgift.
tillfälligt obligatoriskt
sparande	-	11,5	-0,6
4. Minus:
riksgäldskontorets
kreditgivning till vissa
affärsverk m.m.	3,4	7,8	7,4
5. Statens lånebehov	-14,6	-19,0	8,5
6. Skulddispositioner
- uppköp obligationer	1,2	-	-
- övrigt	.5,7	- 4,0	-
7. Statsskuldens
förändring'	- 7,7	-23,0	8,5

'Negativa tal innebär minskning av statsskulden.

Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Proposition	Garantins	Nuvarande	Föreslagen		Tidpunkt för
	ändamål	garantiram	garantirum	Förändring	förändring
1988/89:1.52	VPC AB	50	100	-(- 50	1990-06-01
1989/90:25	Världsutställ-
	ningen i Sevilla	0	30	-h30	1989-12-14
1989/90:43	Stadshypotek	21000	25 000	+4 000	1990-02-01
1989/90:78	Stöd till
	dagspressen	0	300	-H300	1990-07-01
1989/90:88	Vägverket	0	500	-h500	1990-07-01
1989/90:88	FFV AB	0	270	+ 21Q	1990-07-01

4.2 Övrigt

Mitt förslag: Lånegarantier som meddelats enligt vissa, numera upphävda, författningar om ekonomiskt stöd inom jordbrukels område och som fortfarande löper skall beläggas med avgift. Avgifi skall betalas första gången för budgetåret 1990/91 och beräknas på kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Sedan riksdagen i bifallit regeringens förslag om avgiftsbeläggning av Prop. 1989/90:150 redan lämnade garantier utfärdades lagen (1988:777) om avgifter för vissa Bilaga 1 statliga garantier och förordningen (1988:778) om avgifter för vissa statliga garantien

Den förfallningslekniska lösningen av frågan innebar alt lagen gjordes till-lämplig på statliga garantier som lämnats avgiftsfritt före den 1 juli 1988 för lån och krediter med slöd av författningar som räknas upp i en särskild bilaga till lagen (1 §).

I 2 § anges att avgift skall utgå, beräknad på den utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli varje ån I 3 § bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att lämna närmare föreskrifter om tid och sätt för betalningen.

I nyssnämnda förordning bestämde regeringen avgiftssatsen till en procent och bemyndigade riksrevisionsverkel att meddela föreskrifter om lid och sätt för betalningen.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1988 och avgifter skulle betalas första gången för budgetåret 1990/91 beträffande i bilagan uppräknade stödförfalt-ningar som var hänförliga till jordbrukets område och beräknas på den utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Bilagan innehåller en uppräkning av i allt 17 författningan Några av dessa har upphört att gälla och har ersatts av andra stödförfaltningan Dock kan de upphävda författningarna ha fortsatt att gälla övergångsvis för lån och garantier som meddelats före upphävandet och som ännu inte är slutreglerade.

De författningar del gäller är kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukels yttre och inre rationalisering, kungörelsen (1963:305) om statligt kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk m.m., kungörelsen (1967:443) om statlig garanti för lån lill maskinhållning inom jordbruket m.m. samt kungörelsen (1967:453) om statligt stöd lill jordbrukets rationalisering m.m. Enligt uppgift från lanlbruksstyrelsen finns alltjämt utestående lån som beviljats med slöd av numera upphävda författningar, som emellertid inte omfattas av uppräkningen av stödförfaltningar i den nämnda bilagan till lagen om avgifler för vissa statliga garantien De utelöpande garanterade lånen kommer därmed alltjämt alt vara avgiftsfria.

Även de nu nämnda författningarna bör föras in i förteckningen och avgift för ulelöpande lånegarantier införas, beräknad på kapitalskulden per den 1 juli 1990. Del är fråga om stödförfattningar inom jordbrukels område, varför den föreslagna tidpunkten för avgiftsuttag överensstämmer med den som bestämdes redan vid riksdagens ställningslagande till det tidigare förslaget om avgiftsuttag på beviljade garantier inom området.

4.3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1988:777) om avgift på vissa statliga garantien Förslaget bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.6. Förslaget är sådant alt lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89 Prop. 1989/90:150

Riksrevisionsverkel (RRV) har överlämnat en preliminär version av balansräkningen som ingår i den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljard kn I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen.

Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut las anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldiga att i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnaden Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på delta värde. 1 beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångan

För att få uppgift såväl om värdet av icke bokförda tillgångar som nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågniiigar till ell stort antal myndigheten Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel - inle kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nu-koslnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och lagils in i balansräkningen.

Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 1. Per den 30 juni 1989 var den bokförda nettoförmögenheten drygt -355 miljarder kronon Detta innebär en förbättring jämfört med föregående år om 27 miljarder kronor som i första hand beror på att statsbudgetens saldo blev positivt för budgetåret 1988/89.

13,0

11,9

TILLGÅNGAR Materiella tillgångar o Lager och förråd o Skepp, maskiner och

inventarier o Byggnader och mark 0 Statliga vägar-'	32,4 88,1	30,2 84,0
	132,4	127,2
Finansiella tillgångar 0 Aktier m.m.' 0 Skattefordringar o Övriga fordringar''' o Likvida tillgångar	41,5 12,9 160,9 37,5	39,4 10,7 150,8 24,6
	252,8	225,5
Summa tillgångar	385,2	352,7
SKULDER OCH KAPITAL
Statsskulden"
0 Lån i Sverige o Län utomlands	475,7 103,6	481,2 110,1
	579,3	591,3
Övriga skulder o Kortfristiga skulder o Långfristiga skulder	75,3 11,5	65,2 11,7
	86,8	76,9
Donationskapital	. 3,3	2,8
Verkskapital o Konsoliderande avsättningar i affärsverken m.m.' o Fonder m.m.	46,7 24,4	44,8 19,0
	71,1	63,8
Statens nettoförmögenhet o Vid budgetårets början o Förändringar under budgetåret: - Verksamhetens nettoförändring'' - Övriga kapitalförändringar	-382,1 -1- 17,1 + 9,7	-398,1 -1- 7,9 -1- 8,1
Vid budgetårets slut	-355,3	-382,1

14,5

60,3

256,2

67,3

398,3

16,1

57,9

198,5

58,0

330,5

39,4

6,9

150,8

24,6

221,7 552,2

481,2 110,2

591,4

65,2 11,7

76,9 2,8

94,0 19,0

112,1

-239,9 -F 9,0

-230,9

" Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. Prop. 1989/90:150

■*' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronon Lånefordringarna har tagits upp till Bilaga 1 sina nominella belopp. Fr.o.m. budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Utestående bostadslån hos SB.KB uppgår till drygt 37 miljarder kronon

'' I de bokförda värdena, enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staten räknats bort. Utlandslänen upptas till den kurs som gällde på balansdagen.

*' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle äteranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlcn skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation, öm inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalels värde har hänförts till nettoförmögenheten.

" Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande. Milj. kn

+ 18 108

- 844

- 179

+ 17 085 + 29

Statsbudgetens överskott

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m.

Investeringstransaktioner

Statsbudgetens nettoöverskott

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag m.fl.

Verksamhetens nettoförändring +17 114

6 Disposition av rörliga krediter

Riksgäldskontorel tillhandahåller sedan länge s.k. rörliga krediter ål vissa statliga myndigheter, företag och affärsverk. Dessa används som rörelsekapital och liknar de checkräkningskrediter privala företag har hos banken

Då rörliga krediter infördes år 1923 ansågs det inte lämpligt att redovisa dessa i riksstaten. En kredit beviljades därför i form av elt bemyndigande för riksgäldskontorel att i den mån krediten togs i anspråk upplåna därför erforderliga medel.

Från och med år 1952 berördes krediterna regelmässigt i stalsverkspropo-sitionen. Detta år infördes i finansplanen en tabell som bedömdes "vara av betydelse för bedömningen av det statliga lånebehovet under nästkommande budgetår". Tabellen var en "sammanställning över kapilalbudgelen och vissa liknande utgiftsbehov". Krediterna redovisades inte i själva kapitalbudgeten men bedömdes vara ett utgiftsbehov som behövde beaktas för att beräkna det statliga lånebehovet. Sedan budgetåret 1980/81 har drift-, kapital- och totalbudgel ersatts av en enda sammanhållen statsbudget. I denna redovisas förändringen i de rörliga krediterna på samma sätt som i tidigare totalbudgel.

Riksrevisionsverket (RRV) har kommit in med förslag om att de rörliga
krediterna fortsättningsvis inte skall redovisas som en del av statsbudgeten
(PM 1989:1997). Följande skäl har anförts för förslaget: 52

- huvudsyftet med att ha med förändringarna i de rörliga krediterna i total- Prop. 1989/90:150
budgeten var att beräkna statens lånebehov. Eftersom alltmer av statens Bilaga 1

utgifter för upplåning har tagits bort från statsbudgeten har detta skäl blivit inaktuellt.

- från statsbudgetens utgiftssida undantas alltmer av statlig utlåning. Det är därför lämpligt att även utlåning via rörliga krediter redovisas utanför statsbudgeten.

- rörliga krediter är en redovisningsmässigt sett udda post på statsbudgeten och kan inle hämtas i den ordinarie redovisningen mot statsbudgeten.

De myndigheter som har rörliga krediter påverkas inte av förslaget.

Riksgäldskontorel och riksbanken, som har beretts möjlighet att yttra sig över förslaget, har inte haft någonting all invända.

Jag förordar med denna bakgrund alt förändringar i rörliga krediter från och med budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten.

7 Finansfullmakten

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver del, besluta om utgifter intill etl sammanlagt belopp om 2 500 milj. kn (prop. 1988/89:150 bil. 1, FiU 30, rskn 327).

Finansfullmaklen får användas för all tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag lill näringslivet och bostadssektorn. 1 dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbelsmarknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mol Sydafrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1989/90. Men även för budgetåret 1990/91 förordar jag att en fullmakt begärs intill etl sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

8 Statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet m.m.

Regeringen har i prop. 1989/90:111 lagt fram förslag om reformerad mervärdeskatt m.m. Förslagen berör statliga myndigheter och mottagare av statsbidrag i främst tre avseenden. För del första föreslås ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet fno.m. budgetåret 1991/92. För det andra föreslås breddning av underlaget för mervärdeskatt och för det tredje föreslås nya eller förändrade punktskatter inom vissa områden. De båda senare förslagen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 ja-nuari 1991. Riksdagen har tidigare beslutat om vissa likartade förändringar

av mervärdeskatt resp. punktskatter som har trätt i kraft under innevarande Prop. 1989/90:150 år (prop. 1989/90:50, SkU 10, rskn 96). Vidare föreslås i denna proposition Bilaga 1 en tillfällig höjning av mervärdeskatten. De olika förslagen påverkar myndigheter och bidragsmottagare på olika sätt. Jag kommer därför i det följande att föreslå riktlinjer för hur konsekvenserna av dessa förändringar bör hanleras.

Nuvarande system för priskompensation till myndigheter bygger i allt väsentligt på att uppräkning sker retroaktivt med hänsyn lill faktisk prisutveckling. Uppräkningen baseras på myndighetsvisa uppgifter om avlalskostna-der, konstaterad prisutveckling uttryckt i konsumentprisindex, basbelopp eller motsvarande. På liknande sätt erhåller viktigare bidragsmollagare en retroaktiv kompensation för prisutvecklingen i samhället. Såväl förändringar i mervärdeskaltesystemet som inom punklskatteområdet får direkt genomslag i prisbildningen och därmed också i olika indexserier, basbelopp och liknande. Med bibehållande av nuvarande system för priskompensation behövs därför i princip inte några särskilda åtgärder för att kompensera myndigheter och mottagare av statsbidrag med anledning av regeringens förslag i dessa delan Det finns dock en artskillnad mellan effekterna av breddal underlag för mervärdeskatt resp. nya punktskatter som jag strax återkommer till.

Myndigheternas ställning inom mervärdeskaltesystemet föreslås ändrad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan egenregi-verksamhet och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera till lösningar som ökar produktiviteten i myndigheternas verksamhet. I dagsläget är myndigheternas anslag budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. Myndigheternas anslag är således bruttobudgete-rade och mervärdeskatten avräknas mot myndighetens eget anslag. 1 prop. 1989/90:111 föreslås att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall budgeteras netto, dvs. exkl. mervärdeskatt. Enligt detta förslag avräknas myndigheternas ingående mervärdeskatt mol inkomsttitel i stället för mot resp. myndighets anslag. Myndigheternas anslag ger därmed också en mer rättvisande bild av kostnadsläget i verksamheten. För att kunna genomföra förslaget krävs vissa modifieringar av myndigheternas redovisningssystem och rutinen Regeringen bör utfärda anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar så att förändringar kan genomföras fno.m. budgetåret 1991/92.

De totala inkomsterna från mervärdeskatten uppgick 1988 lill ca 90 miljarder kn Av delta uppskattas de statliga myndigheternas andel till ca 8 miljarder kn Ett exakt belopp är svårt att räkna fram bl.a. beroende på oHkheler i redovisningsteknik mellan det statliga området och näringshvet. Breddningen av underlaget för mervärdeskatt beräknas ge en inkomstökning, varav den statliga sektorns andel kan uppskattas till drygt 1 miljard kn I delta belopp ingår inte försvarsmateriel. En översiktlig beräkning pekar dock på att mervärdeskatt på försvarsmateriel skulle kunna innebära en utgiftsökning för myndigheterna inom försvarsmakten på drygt 2 miljarder kn per ån

Som jag konstaterade inledningsvis behövs i princip ingen särskild kompensation för förändringar i underlaget för mervärdeskatten eller för punktskatter med hänsyn till nuvarande system för beräkning av priskompensa-lion. Men eftersom jag samtidigt förutsätter att myndigheternas anslag kom-

mer att budgeteras netto, dvs. exkl. mervärdeskatt, så uppstår behov av vissa Prop. 1989/90:150 övergångslösningar i fråga om teknik för priskompensation. Däremot be- Bilaga 1 hövs inte åtgärder med hänsyn till förändringarna på punktskatteområdet, eftersom dessa merutgifter fortfarande skall avräknas mot myndighetens anslag och att myndigheterna kan påräkna retroaktiv priskompensation.

Myndigheterna kommer under andra hälften av budgetåret 1990/91 att få vissa merutgifter till följd av det breddade underlaget för mervärdeskatten. Detta kan komma att leda till en brist på anslagsmedel, eftersom regeringen inte har kunnat la hänsyn lill delta i förslagen i 1990 års budgetproposition. Problemet med brist på anslagsmedel försvinner dock redan under budgetåret 1991/92, då myndigheternas merutgifter kan avräknas på annal sätt än mot resp. anslag.

1 samband med förändringarna i myndigheternas ställning i mervärdeskaltesystemet skulle således frågan om priskompensalion för andra hälften av budgetåret 1990/91 behöva lösas på annal sätt än genom tillämpning av nuvarande system för priskompensalion. Det ekonomiska lägel och behovet av åtstramning i samhällsekonomin leder dock till att jag förordar att kompensation inte skall utgå till myndigheterna eller mottagarna av statsbidrag för effekterna av det i prop. 1989/90:111 föreslagna breddade underlaget för mervärdeskatt. Besparingseffekten av detla kan beräknas till ca 500 milj. kn under budgetåret 1990/91. På moisvarande sätt bör inle heller någon kompensation utgå för förslaget till tillfällig höjning av mervärdeskatten eller de redan beslutade åtgärderna inom mervärdeskatteområdet som har trätt i kraft under innevarande ån Myndigheterna får således anpassa sina genomförandeplaner till givna ekonomiska raman Detta är enligt min mening en nödvändig åtgärd bland andra åtgärder för att begränsa efterfrågan i den svenska ekonomin. Jag kan dock inte utesluta att något undanlag får göras för vissa myndigheter inom försvarsmakten med hänsyn till att nuvarande undanlag från mervärdeskatt föreslås slopad på försvarsmateriel. Förslaget medför kraftiga merutgifter och skulle kunna leda till omfattande omprioriteringar i beslutande program för materielanskaffningen. Om det visar sig bli nödvändigt med ytterligare medelsanvisningar på malerielanslagen får regeringen la upp detta i samband med förslag lill tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså att myndigheter och mottagare av statsbidrag i princip inte skall kompenseras för de effekter av breddningar i underlaget för mervärdeskatt som genomförs under innevarande och kommande budgetån

Hemställan

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen dels föreslår riksdagen all

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordals i del föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgelregleringen som förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget- 55 året 1990/91,

1. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för Prop. 1989/90:150 budgetåret 1990/91, Bilaga 1

2. godkänna beräkningen av Beräknat tillkotnmande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1990/91,

3. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1990/91,

4. lill Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 000 kn,

8. bemyndiga regeringen alt för budgetåret 1990/91, om arbetsmarknadsläget kräver del, besluta om utgifter i enhghet med vad som förordals intill elt sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kn,

9. bemyndiga regeringen alt ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

10. anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter
för vissa statliga garantier,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om

11. rörliga krediter,

12. årsbokslut för staten 1988/89,

13. utnyttjandet av finansfullmakten,

14. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatleområdel.

Innehållsförteckning

Reviderad finansplan

1 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd .... 1

1.1 1980-lalels framsteg......................................... ........ 1

1.2 Problembilden................................................... 2

1.3 Alternativen i den ekonomiska politiken 2

1.4 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd 3

1.5 Effekter av de föreslagna åtgärderna............... ........ 9

2 Den internationella ekonomin.................................. ...... 10

3 Den svenska ekonomin............................................ 13

3.1 Utvecklingen 1990 och 1991............................. ...... 13

3.2 Några utvecklingsvägar till 1995....................... ...... 19

4 Den ekonomiska politiken........................................ 20

4.1 Problemen......................................................... ...... 20

4.2 Skattepolitiken................................................... ...... 21

4.3 Stabiliseringspolitiken........................................ 23

4.4 Åtgärder för tillväxt........................................... ...... 24

4.5 Fördelningspolitiken.......................................... ...... 29

5 Den offentliga sektorn............................................. ...... 30

5.1 Det reviderade budgetförslaget........................ 30

5.2 Kommunernas ekonomi..................................... ...... 33

5.3 Åtgärder för förnyelse........................................ ...... 34

Statsbudgeten och Särskilda frågor.............................. ...... 39

1 Statsbudgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91..... 39

1.1 Beräkningsförutsättningar................................ ...... 39

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90 39

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 41

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1990/91 45

2 Underliggande budgetutveckling............................. 45

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring..... .... 46

4 Statliga garantier..................................................... ...... 48

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden....... 48

4.2 Övrigt................................................................ ...... 48

4.3 Upprättat lagförslag.......................................... ...... 49

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89.............. 50

6 Disposition av rörliga krediter.................................. ...... 52

7 Finansfullmakten...................................................... 53

8 Statliga myndigheters ställning inom mervärdeskaltesystemet

m.m................................................................................ 53

Hemställan..................................................................... ...... 55

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

1 Sammanfattning Prop. 1989/90:150

Den svenska ekonomin uppvisar en splittrad bild. Fortfarande råder över-hetlning på arbetsmarknaden och arbetslösheten är mycket låg. Löner och priser stiger snabbi. Samtidigt blir det allt klarare att aktiviteten håller på att dämpas. Industrin känner av en tydlig försvagning av efterfrågan, både från export- och hemmamarknaden. Underskottet i bytesbalansen stigen

Den samlade tillväxten i ekonomin kommer alt dämpas markant och för 1990 som helhet undersliga 1 %. All siffran inle blir ännu lägre beror på all hushållens realinkomster fortsätter att öka relativt mycket och all avmattningen för investeringarna kommer med viss fördröjning. Detsamma gäller för arbetslösheten, där årsgenomsnittet väntas stanna på 1,6%. Den negativa tendensen för bytesbalansen håller i sig.

Om lönerna fortsätter all stiga snabbi kommer avmattningen alt accentueras än mer nästa ån Det höga kostnadsläget medför alt investeringsklimatet försämras och alt den utlandskonkurrerande industrin tappar marknadsandelar. Inflationstakten förblir hög. Hushållen får en köpkraftsförstärkning, även när hänsyn tagits till de nu föreslagna åtstramningsålgärderna. Den blygsamma tillväxl som uppnås i ekonomin blir helt och hållet konsumtions-ledd.

Åven i altemativet med låga löneökningar kommer tillväxten att bli blygsam 1991, men detta alternativ är ändå relativt gynnsamt. Investeringar och export utvecklas då bättre och infiationstaklen blir lägre. Uppgången av arbetslösheten begränsas.

Internationella förutsättningar

Den internationella ekonomin håller på att gå in i en avmailningsfas. Dämpningen har hittills varit mest tydlig i Förenta staterna och Storbritannien, medan tillväxten varit fortsatt god i Japan och Konlinentaleuropa. Det splittrade mönstret för de olika länderna väntas hålla i sig framöven

Del är främst investeringar och export som dämpas, medan konsumtionen hålls uppe relativt väl. Speciellt gäller detta för den amerikanska ekonomin. Åven i Västtyskland är den privata konsumtionen en drivkraft, eftersom in-komstskalterna sänks och immigrationen från Östtyskland späder på efterfrågan. Den appreciering av D-marken som inträffat får en dämpande effekt på företagens konkurrenskraft och på exporten. I OECD-området sammantaget beräknas tillväxttakten gå ned från 3,5 % förra året till under 3 % både i år och nästa ån För Norden förutses siffran bli en procentenhet lägre under prognosperioden. Arbetslösheten i industriländerna stabiliseras sannolikt på nuvarande nivå under de närmaste åren.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1988 1989 1990 1991

BNP i OECD, % 4,3 3,5 2 3/4 2 3/4

3,3	4,4	4 1/2	4 1/4
5	18	18	19
6,13	6,45	6,19	6,19

Konsumentpriser i OECD (årsgenomsnitt). % Råoljepris, dollar per fat Dollarkurs i kr.

Källor: OECD och finansdepartmentet

Trots konjunkturavmattningen väntas nedgången i inflationen bli relativt Prop. 1989/90:150 blygsam. Åven om arbetslösheten fortfarande är hög föreligger arbetskrafts- Bilaga 1.1 brist i flera landen vilkel sannolikt leder lill ökade lönekrav samtidigt som flaskhalsar hämmar produktivitetstillväxten. Företagen förutses dock inte fullt ut kompensera sig genom all höja priserna, ulan i stället krymper vinstmarginalerna. Genomförandet av en tysk valutaunion kan dra upp inflationen i Förbundsrepubliken, framför allt nästa ån För OECD sammanlaget väntas inflationen gå ned från närmare 5 % i fjol lill 4 1/2 % i år och nästa ån

Hotel mot det relativt gynnsamma förlopp som här skisseras kommer främst från inflationen. Om priserna stiger mer än förutsett, stramas penningpolitiken ål. Allt högre räntor dämpar då aktiviteten och oron på de finansiella marknaderna kan komina att stiga. Elt annal hot mot industriländernas tillväxl kan uppstå om störningar inträffar på oljemarknaden.

Löner och konstimentpriser

Del strama arbetsmarknadsläget drev upp lönerna under förra året. Den genomsnittliga löneökningen i ekonomin blev ca 9 1/2%, dvs nästan dubbelt så mycket som i omvärlden. De nya avtal som tecknats för 1990 ligger på höga nivåer. Totalt beräknas lönerna stiga med ca 8 1/2 % i år, förutsatt alt de omförhandlingar, som en del av löntagarorganisationerna har rätt till inte leder till nya påslag och att löneglidningen blir ungefär som förra året. När det gäller att bedöma utvecklingen nästa år finns många osäkerhetsmoment, bl.a. vilken effekt skatteomläggningen får. Om arbetsmarknadsläget fortsätter att styra lönebildningen verkar en genomsnittlig löneökning på ca 8% trolig (inkl. effekten av de två extra semesterdagarna på 0,6 %). Alternativ 1 i kalkylerna baseras på anlagandel att det relativa svenska kostnadsläget förbättras gentemot omvärlden, vilket sker om löneslegringslakten begränsas till 3%.

Inflationstakten exklusive indirekta skatter beräknas i år uppgå till strax under 6 %. Till detta kommer effekter av skattereformen på knappt 3 %, av ökad skatl på alkohol och tobak på 0,2% saml av den tillfälliga momshöjningen på 0,9%. Konsumentprisindex stiger under dessa förutsättningar med nära 10% under loppet av året. Eftersom höjningarna blir speciellt stora i början av året, kommer uppgången mellan årsgenomsnitten all bli så pass hög som 10 %. Utvecklingen under 1991 bestäms i hög grad av vad som händer med lönerna. Under loppet av året beräknas priserna öka med drygt 6% resp. knappt 9 1/2% i de bägge alternativen. Finansieringen av det andra steget i skattereformen slår för ca 3 1/2 %.

Försörjningsbalans

De preliminära nationalräkenskaperna visar att BNP steg med drygt 2% 1989. Produktivitetsökningen blev blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras av en allt högre sysselsättning. Drivkraften i processen var investeringarna, som expanderade med nästan 10%. Den svenska ekonomin är nu på väg in i en fas med låg tillväxt under 1990 och 1991,1 % eller därun-den Produktivitetsutvecklingen förblir svag. Om lönestegringslakten radikalt kan bringas ned 1991 stimuleras dock ekonomin redan samma år, även om merparten av de positiva effekterna märks först senare.

■ BNP

B Produktivitet

O BNP alt. 2

E3 Produktivitet alt. 2

1981 1983 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hitshållens realinkomster steg med drygt 2 % förra årel, vilket var mindre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. En betydande uppgång i sparkvoten kunde registreras, varför ökningen av den privata konsumtionen stannade på blygsamma 0,7%.

De stora löneökningarna ger etl köpkraftstillskotl till hushållen i ån medan första steget i skattereformen är neutralt. Nästa är höjer däremot skattereformen disponibelinkomsterna med ca 2%, eftersom inkomstskattesänkningarna inte fullt ut finanieras i hushållssektorn. Kalkylerna innebär därför att realinkomsterna stiger i samma takt 1990 som 1989 medan en uppgång

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

		Procentuell vol		lymförändring
	Miljarder kr 1989	1989	1990	1991
				Alt. 1	Alt. 2
BNP	1221.2	2.!	0.8	0.9	0.5
Import	390.4	6.8	4.1	4.0	3.5
Tillgång	1611.6	3.4	1.7	1.8	1.4
Privat konsumtion	634.0	0.7	1.1	1.5	2.3
Offentlig konsumtion	319.9	1.9	1.5	0.8	0.4
Stat	89.0	0.8	2.4	0.4	0.4
Kommuner	2.30.9	2.3	1.2	1.0	0.3
Bruttoinvesteringar	2.56.8	9.5	2.6	2.0	-1.0
Lagerinvesteringlir"	3.3	0.6	-0.1	-0.3	-0.3
Export	.397.5	3.4	2.4	3.5	2.9
Användning	1611.6	3.4	1.7	1.8	1.4
Inhemsk efterfrågan	1214.1	3.4	1.5	1.2	0.8
Nettoexport'	7.1	-1.3	-0.8	-0.3	-0.3

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

inträffar nästa ån särskilt i höglönealternativel. Prop. 1989/90:150

Trenden mot en ökad sparkvot väntas hålla i sig. Avdragsbegränsningarna Bilaga 1.1 för skuldräntor tilltagande pessimism om framtiden hos hushållen, minskat behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och relativt högt ränteläge är alla faktorer som pekar i den riktningen. Hastigheten i denna process är dock mycket svår att förutse. Den privata konsumtionen väntas stiga med drygt 1 % i år och med 1,5 % respektive knappt 2 1/2 % 1991 i de bägge alternativen.

Förra året ökade den offentliga konsumtionen med knappt 2 %. Svårigheten att rekrytera arbetskraft hämmade expansionen inom den kommunala sektorn, som ändå växte snabbare än ekonomin i genomsnitt. I år och nästa år dämpas den kommunala expansionslakten betydligt. Den finansiella situationen är ansträngd och skattestoppet gör kommunerna än mer försiktiga med att höja aktivitetsnivån. Däremot blir det gradvis lättare alt nyanställa folk när konkurrensen från andra sektorer lättan Den statliga konsumtionen dras i år upp av stora inköp. Antalet anställda vid de statliga myndigheterna fortsätter dock att minska.

Bruttoinvesteringarna ökade rekordartat 1989. Uppgången blev totalt nästan 10 % och för industrin över 16 %. En rad faktorer drev på utvecklingen; högt kapacitetsutnyttjande, god lönsamhet och stark efterfrågan under flera år. De gynnsamma förutsättningarna för näringslivet håller nu på all ändras i negativ riktning. Frågan är hur snabbt uppbromsningen kommen Eftersom investeringsplanerna fortfarande är tämligen expansiva, dröjer det sannolikt till nästa år innan volymerna fallen Om ett trendbrott för löneökningarna kan uppnås, bör det dock påverka investeringsklimatet i positiv riktning och resultera i en volymuppgång.

Överhettningen i byggsektorn har länge varit besvärande, men bilden håller på att ändras. Bostadinvesteringarna kommer sannolikt alt stagnera i ån Restriktionerna mot ombyggnadsinvesteringarna får full effekt, samtidigt som nya höga ökningstal för nybyggnationen från 1989 års uppdrivna nivå knappast kan inträffa. Nästa år väntas bosladbyggandet falla med 4 1/2 %. Denna utveckling av bostadsbyggandet sker samtidigt som näringslivets in-vesteringskonjunklur vänder nedåt. Därmed stagnerar också den toiala byggproduktionen.

Trots en god internationell konjunktur utvecklades exporten svagt under 1989, särskilt mot slutet av årel. Produkt- och marknadsinriktningen var ogynnsam och exporten hämmades av högre prisökningar än i konkurrentländema. Exportföretagen gjorde betydande marknadsandelsförlusten Trots fortsatt draghjälp utifrån väntas exporten öka långsamt också i år och nästa ån Oförmånlig varusammansätlning och den under en rad år försämrade konkurrenskraften bidrar till detta förlopp. En effektiv depreciering av kronan i år med nära 2 % är inte tillräcklig för att helt motverka marknadsandelsförlusterna. I alternativet med låga löner 1991 väntas dock marknadsandelsförlusterna bromsas.

Importen steg kraftigt i fjol beroende på den höga inhemska efterfrågan. Denna dämpas dock påtagligt framöver, särskilt vad gäller de imporltunga maskininvesteringarna. Importen stimuleras nästa år av den högre privata

konsutntionen. Dessutom innebär det uppdrivna svenska kostnadslägel alt inhemsk produktion fortsätter att tappa marknadsandelar till importen.

Sammanfattningsvis kan konstaleras att såväl konsumtion som investeringar i år tillsammans väntas dra upp BNP med 1,6%. Den oförmånliga volymutvecklingen för utrikeshandeln gör all produktionstillväxten totalt ändå stannar på halva den siffran. Nästa år svarar konsumtionen för hela tillväxten i alternativ 1. I höglönealternativel ger investeringarna ett kraftigt negativt bidrag till BNP. Den privala konsumtionen lägger beslag på betydligt mer än den loiala produktionstillväxten. Obalanserna i ekonomin tilltan

Bytesbalansen

Överskottet i handelsbalansen krympte påtagligt under fjolåret, särskilt mot slutet av årel. Dels utvecklades volymerna negativt, dels var uppgången av exportpriserna i förhållande till importpriserna inte lika markant som tidigare, dvs. bytesförhållandet förbättrades i allt långsammare takt. I år beräknas handelsbalansens överskott reduceras ytterligare, eftersom exportpriserna sannolikt stiger långsammare än importpriserna och volymutveck-hngen är oförmånlig. Nästa år försämras bytesförhållandet något i alternativ 1. I alternativ 2 stiger emellertid exportpriserna snabbare än imporlpriserna för varor. Den något högre ökningslakten för importvolymen i alternativ 1 leder till en fortsatt försvagning av handelsbalansen. Högre exportpriser i alternativ 2 ger ett något större överskott.

Tabell 1:4 Bytesbalans

Miljarder kn, löpande priser

	1988	1989	1990	1991 Alt.l	Alt.2
Export Import Korrigeringspost	304,8 280,5 - 0,9	332,1 315,1 - 1,3	349,7 336,7 - 0,9	374,7 363,0 - 0,9	375,6 362,8 - 0,9
Handelsbalans	23,4	15,8	12,0	10,8	12,0
Tjänstenetto Avkastning på kapital Transfereringsnetto	- 7,8 -18,8 - 9,9	- 9,9 26.5 -12.7	-10,2 -38,2 -14,3	-13,4 -52,5 -15,7	-14,2 -.54,5 -15,7
Bytesbalans	-13,1	-33,4	-50,7	-70,8	-72,4
Andel av BNP%	- 1,2	- 2,8	- 3,8	- 4,9	- 4,9

3 2

O -1 -2 -3 -4 -5

...................................................... A..............
	_A	Handelsbalan f\ 1 V
	_K	_{/ "V}
^I	\	*V / \ 1 "" f*
_i		^{■y4 Ay/\/\}
		^{■y4 Ay/\/\}
		v ! V V / \
		v v
		Bytesbalans j\| \

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

Försämringen av bytesbalansen fortskriden Underskottet i fjol blev hela 33,4 miljarder kn I år beräknas det uppgå till ca 50 miljarder och nästa år lill över 70 miljarder, motsvarande ca 5 % av BNP. Flera faktorer förklarar den negativa utvecklingen, förutom den försämrade handelsbalansen. Underskottet i avkastning på kapital ökar kraftigt. Räntebetalningarna till utlandet växer i takt med de stigande omvärldsräntorna och den allt högre skuldstocken som expansionen av direklinvesteringarna samt aktie- och fastighetsköpen utomlands för med sig. Inflödet tillbaka till Sverige av vinstmedel är mycket litet. Istället väljer företagen att till övervägande del återinvestera sina överskott utomlands. De problem för den statistiska redovisningen och för inriktningen av den ekonomiska politiken som de återinvesterade vinstmedlen ger upphov lill, undersöks nu av en särskild utredningsman. En slutrapport väntas till månadsskiftet maj/juni i ån

En annan viktig förklaring lill den negativa trenden för bytesbalansen är det allt sämre resevalutanettol. Höjd moms på turisttjänster kan ytterligare förslärka denna utveckling.

Sysselsättning

Den starka överhettning som rått på arbetsmarknaden sedan slutet av 1987 håller nu på att avla något. Antalet nyanmälda platser stiger inte längre och allt färre förelag uppger alt det föreligger brist på yrkesarbetare. Fortfarande är dock arbetslösheten mycket låg och personalbrislen är utpräglad inom vissa sektorer och regioner. Denna tendensen förstärks av den låga produktivitetstillväxten.

Efterfrågan på arbetskraft beräknas växa i allt långsammare takt framöven 1 första hand gäller det industrin, där t.o.m. en nedgång är trolig. Åven

i andra sektorer kommer avmattningen - med viss eftersläpning - att bli Prop. 1989/90:150 märkban Samtidigt ökar utbudet av arbetskraft mindre än tidigare. Dels Bilaga 1.1 dämpas tillväxten av antalet personer i arbetskraften, dels tillkommer de två extra semesterdagarna 1991. Arbetslösheten väntas gradvis stiga, till ett års-genotnsnitl på 1,6 % i år och 2,0 % resp. 2,3 % nästa år, i de båda alternativen.

Finansiellt sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin har successivt försämrats under de senaste åren, vilket kommer till uttryck i det växande bytesbalansunderskottet. Den starka uppgången av investeringarna och bostadsbyggandet har inte kunnat finansieras med inhemskt sparande.

Den offentliga sektorns finansiella sparande har dock förbättrats markant sedan 1982 och i fjol uppgick överskottet lill över 60 miljarder kn, vilket motsvarar 5 % av BNP. I år och nästa år krymper överskottet. Hushållens sparande ökade i fjol men är fortfarande negativt. En fortsatt uppgång väntas ske i år och nästa ån Företagen hade förra året ett finansiellt sparandeunderskott på 70 miljarder kn En visseriigen dämpad men fortfarande relativt hög investeringsnivå i kombination med fallande vinster beräknas medföra att sparandel försämras med ca 10 miljarder kn per år under prognosperioden.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

1989 1990 1991

		Ah.l	Alt.2
61,6	52,6	36,0	44,2
-25,1	-21,0	-13,4	- 9,0
-70,2	-82,3	-93,4	-107,5
-33,6	-50,7	-70,8	- 72,4
- 2,8	- 3,8	- 4,9	- 4,9

Offentlig sektor Hushåll Företag Bytesbalans Andel av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Kapitalmarknaden

De svenska marknadsräntorna steg markant under senhösten. Allt högre omvärldsräntor i kombination med negativa rapporter över ekonomins utveckling gjorde alt placerarnas avkastningskrav skärptes. När bankkonflikten bröt ut i slutet av januari och regeringen därefter avgick efter det att riksdagen röstat emot ett åtstramningspaket, med bl a löne- och prisstopp, tilltog oron. Räntenivån justerades upp ytterligare och börskurserna föll. Räntemarginalen gentemot omvärlden har säkerställt ett fortsatt valutainflöde under första kvartalet. Till följd av de stigande marknadsräntorna anpassade riksbanken diskontot i mars med 1,5 procentenheter till 12,0%.

Den svenska rantedifferensen gentemot omvärlden vidgades kraftigt, men har sedan krympt, bl.a. efter uppgörelsen den 5 april mellan regeringen och folkpartiet om den ekonomiska politiken. Fortfarande ligger dock räntemarginalen mot omvärlden betydligt högre än vid årsskiftet då den uppgick till drygt 2 procentenheten

	Andel	av	1988	1989	1990	1991
	OECD-
	områdets
	totala
	BNP i	%'
De sju stora länderna
Förenta staterna	.37.0		4.4	3.0	1 3/4	2 1/4
Japan	15.4		5.7	4,9	4 1/2	4
Förbundsrepubliken Tyskland	10.1		3,6	4.0	3 1/2	3 1/2
Frankrike	8.4		3.5	3,4	3	3
Storbritannien	7.1		3,9	2.3	1	1 3/4
Italien	5.9		3.9	3.4	3 1/4	3
Canada	3,6		5.0	2.9	1 3/4	2 1/4
Norden
Danmark	0,9		-0.4	1.1	1 1/2	2
Finland	0,7		5,2	4.9	2 3/4	1 1/2
Norge	0.8		1,1	2.2	2	2 1/2
Sverige	1,6		2,5	2.1	"3/4	1-
Norden	4,0		2,2	2,4	1 1/2	1 1/2
OECD-Europa	44.0		3.6	3.4	2 3/4	2 3/4
OECD-totalt			4,3	3,5	2 3/4	2 3/4

\ 1987 års BNP

'Alternativ 1, timlöneökning 3%

Källor: OECD och finansdepartementet

konsumtionen framöver. Så småningom väntas emellertid även investering- Prop. 1989/90:150 arna att ta fart igen, stimulerade av den lättare penningpolitiken under större Bilaga 1.1 delen av fjolåret. Effekterna av dollarfallet från 1985 till 1987 har lill stor del verkat ut och konkurrenskraften förbättras inte längre, varför neltoexporten bidrar till tillväxten endast i blygsam utsträckning.

Åven i Förbundsrepubliken väntas konsumtionen vara drivkraften i ekonomin. Dels genomförs skattesänkningar i år som ett tredje och sista steg i en flerårig skattereform, dels späder immigrationen från Östtyskland på konsumtionsefterfrågan. Exporten dämpas som en följd av att den internationella efterfrågan - framför allt på investeringsvaror - mattas. Dessutom verkar D-marksapprecieringen negativt på förelagens konkurrenskraft.

Den fortsalt höga tillväxten i Japan drivs också främst av konsumtionen. Brist på kapacitet utgör dock en begränsning för produktionstillväxten, samtidigt som det höga kapacitetsutnyttjandet väntas hålla uppe den höga investeringstillväxten. Netloexporten väntas fortsätta att dra ned tillväxten, om än i mindre utsträckning än tidigare.

Arbetslösheten har fortsalt att sjunka och uppgick i fjol till drygt 6% för hela OECD-området, att jämföra med drygt 7% två år tidigare. Arbetslösheten har fallit ännu snabbare i OECD-Europa men uppgick fortfarande till drygt 8 1/2% i fjol. Avmattningen väntas leda lill en mer dämpad sysselsätl-ningstillväxt med följden att arbetslösheten blir relativt oförändrad de närmaste två åren.

Tabell 2:2 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

1987 1988 1989

6.1	5,4	5,2
2,8	2,5	2,3
6,2	6.1	5,5
10.5	10,0	9,5
10,2	8,3	6,4
7,8	8,7	9.5
5.0	4,5	3,4
2,1	3,2	4,9
1,9	1.6	1,4
10	9,4	8,6
7,3	6,7	6,2

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

Danmark

Finland

Norge

Sverige

OECD-Europa

OECD-totalt

Källor: OECD och finansdepartementet

För OECD som helhet sjönk inflationen under perioden 1981 - 1986, men började åter stiga i början av 1987. Under loppet av fjolåret planade dock inflationen ut, bl.a. beroende på sjunkande råvaruprisen Etl likartal utvecklingsmönster har kännetecknat flertalet OECD-länden

Inflationsuppgången sedan 1987 kan främst hänföras till den inhemska ut
vecklingen, medan imporlpriserna inle haft så stor effekt på inflationen. All
vissa länder - såsom Storbritannien och flertalet av de nordiska länderna -
haft betydligt högre inflation än genomsnittet kan framför allt hänföras lill
en snabbare ökning av av enhetsarbelskoslnaden. Den har orsakals av högre
limlöneökningar i kombination med en låg produktivitetstillväxt. 1 Storbri
tannien och Finland har dock produktiviteten ökat snabbi. 11

	1988	1989	1990	1991
De sju stora länderna
Förenta staterna	3,9	4,4	4 1/2	4 1/2
Japan	-0,1	1,8	2 1/2	2 1/2
Förbundsrepubliken Tyskland	1,2	3,1	3	3 1/4
Frankrike	2,7	3,4	3	3
Storbritannien	4,8	5,6	7	5 3/4
Italien	4,9	6,2	5 1/2	5 1/4
Canada	3,7	4,6	4 1/4	4 1/4
Norden
Danmark	4,0	4,9	3 1/2	3
Finland	4,7	5,5	5 3/4	5
Norge	6,1	4,4	4 1/2	4 1/2
Sverige	6,3	6,5	10	7 1/4'
Norden	5,5	5,5	6 1/2	5 1/4
OECD-Europa	4,2	5,4	5 1/2	5
OECD-totalt	3,3	4,4	4 1/2	4 1/4

' Alternativ 1

Källor: OECD och finansdepartementet

Det genomsnittliga priset på Brentolja steg från 1988 lill 1989 med ca 20%, till drygt 18 dollar per fat. För 1990 väntas del genomsnittliga oljepriset stabilisera sig kring 1989 års nivå. Det som talar för etl relativt konstant oljepris är framför allt den förväntade efterfrågedämpningen internationellt. Betydelsefullt i sammanhanget är den relativt svaga tillväxten i Förenta staterna som ensamt svarar för närmare 30% av världens totala oljekonsumtion. Åven en utökning av exportkapaciteten, liksom den överkapacitet som redan idag finns i OPEC, talar för att oljepriset under de närmaste åren ligger kvar på ungefär samma nivå som under 1989.

De externa obalanserna var fortsatt stora 1989. Japans överskott och Förenta staternas underskott i bytesbalanserna minskade lill drygt 2% av BNP, medan Förbundsrepublikens överskott och Storbritanniens underskott ökade till omkring 4 1/2% av BNP. I slutet av fjolåret reducerades dock även de externa obalanserna i Förbundsrepubliken och Storbritannien medan anpassningen i Förenta staterna upphörde. Tillväxtmönstret i de olika ekonomierna talar för alt anpassningen fortsätter i Förbundsrepubliken och Storbritanniens under prognosperioden, medan den väntas avstanna i Förenta staterna och Japan.

De finansiella marknaderna har sedan årsskiftet periodvis kännetecknats av oro. Den japanska yenen har försvagats och D-marken förstärkts ytterligare, aktiekurserna har fallit - särskilt i Japan - och de långa räntorna har stigit. Uppgången i de långa räntorna - vilka i väsentlig utsträckning styrs av förväntningar om utvecklingen på lång sikt - har fler förklaringar Marknadsaktörerna väntar sannolikt att konsumtion och investeringar ska öka i Östeuropa och att detla ska leda till högre inflation. Ranteuppgången kan också vara ett uttryck för bristande förtroende för beslutsamheten hos centralbanker och regeringar världen över att föra en tillräckligt stram penning-och finanspolitik så all inflationen hålls tillbaka.

1 föreliggande bedömning förutsätts att penningpolitiken kan komma att stramas ål ytterligare, bl.a. i Japan och Förbundsrepubliken. Åven finanspolitiken väntas få en kontraktiv effekt i de flesta landen Ett undantag är framför allt Förbundsrepubliken, som genomför skattesänkningar i ån

Den internationella ekonomin kan av olika skäl komma att utvecklas mindre gynnsamt än som beskrivits hän Bl.a. kanske vi ännu inte sett hela effekten av den penningpolitiska åtstramning som skett sedan början av 1988, vilket innebär att avmattningen kan bli kraftigare än beräknat. Denna risk ökar om ränteuppgången fortsätten

En annan risk ulgör de betydande externa obalanserna mellan de största industriländerna. Det är i dagslägel svårt att förutsäga effekterna av den kraftiga yen-depreciering som skett det senaste året och som har accelererat under våren. På längre sikt finns del risk för att den stärkta konkurrenskraften leder till alt del japanska bytesbalansöverskottet växen Detta skulle kunna medföra ökade krav på protektionistiska åtgärder i Förenta staterna. Åtgärder av sådant slag skulle få en negativ inverkan på hela världsekonomin.

Finansieringen av bytesbalansunderskolten har hittills gått relativt smidigt, men inget garanterar alt så kommer att vara fallet i framtiden. De fortsatt höga under- och överskotten innebär att allt större nettoskulder och fordringar byggs upp. Del kan i sig skapa oro på de finansiella marknaderna, vilkel skulle kunna få negativa återverkningar på produktion och sysselsättning.

Den framtida oljeprisutvecklingen är en annan risk. Utvecklingen i Östeuropa kan medföra att oljepriset blir betydligt högre än väntal, bl.a. beroende på all produktionsstörningar i samband med del pågående systemskiftet kan dra ned oljeutbudet. Detla skulle - under antagandet att OPECs produktionskapacitet inte byggs ut - kunna resultera i en kraftig prisökning på olja. De produktionsplaner som f.n. föreligger inom OPEC pekar dock på

att kapaciteten kommer att ökas under de närmaste åren. Sammanlaget be- Prop. 1989/90:150
döms därför risken för en kraftig oljeprisökning som relativt liten. Bilaga 1.1

2:2 Länderöversikter

Förenta staterna

Aktivitet i den amerikanska ekonomin avtog markant i slutet av förra året. BNP ökade bara med ca 1% i årstakl fjärde kvartalet 1989, jämfört med 3% för helåret 1989 och 4,4% 1988. Tillväxten väntas förbli dämpad under våren för att därefter gradvis la fart igen.

Prisstegringarna avtog under loppet av fjolåret. Den underliggande inflationen - prisökningslakten för konsumtionsvaror exkl. livsmedel och energi - har dock under flera år legal oförändrad på ca 4 1/2%.

Handels- och bytesbalansunderskolten fortsatte alt minska under fjolåret men anpassningen bromsades upp. Detta berodde frätnst på att exportlillväxten blev betydligt lägre under andra halvåret än under den mycket expansiva perioden 1987 t.o.m första halvan av 1989.

Det är till stor del den penningpolitiska åtstramning som skedde t.o.m. våren 1989 som med viss eftersläpning lett lill en avmattning i den amerikanska ekonomin. Räntekänslig efterfrågan, såsom företagens maskininvesteringar samt hushållens konsumtion av varaktiga varor-speciellt bilar-och investeringar i bostäder har hittills dämpats mest.

Den ränienedgång som pågått sedan våren 1989 bröts vid årsskiftet och därefter har marknadsräntorna dragit sig uppåt igen. Detta kan vara en följd av dels den internationella uppgången, dels ökad pessimism om den framlida inflationsutvecklingen. Av samma orsaker har Federal réserve avstått från att lätta ytterligare på penningpolitiken.

Det federala budgetunderskottet uppgick lill något över 150 miljarder dollar per år de två senaste budgetåren. Innevarande budgetår ska underskottet enligt lag skäras ned till 100 miljarder och nästa budgetår till 64 miljarden Lagen gäller dock det budgeterade och inte det realiserade underskottet. Det senare väntas i själva verkade bli betydligt större och ålstramningseffek-ten såväl i år som nästa år blir därför begränsad.

Inför nästa budgetår har presidenten föreslagit flera sparstimulerande ål-gärder, bl.a. införande av skattefria hushållskonton liknande del svenska allemanssparandet. Därigenom hoppas administrationen att resurser ska flyttas över från konsumtion lill investeringan

Trots sparstimulerande åtgärder väntas den privata konsumtionen i hög grad bära upp tillväxten de närmaste två åren. En viss dämpning av inflationen samt en fortsatt - om än långsammare sysselsättningstillväxt än tidigare - kommer sannolikt alt leda till en relativt god köpkraftsulveckling. Såväl den privata konsumtionen som näringslivets investeringar väntas dessutom så småningom all stimuleras av den räntenedgång som skedde under fjolåret. Näringslivels investeringar hämmas dock framför allt i år av en svag vinstutveckling saml förväntningar om en konjunkturavmattning såväl internationellt som i Förenta staterna.

Neltoexporten ger endast etl litet bidrag till tillväxten de närmaste två 14

åren, då den längsammmare exportlillväxten väntas fortsätta. Dels växer Prop. 1989/90:150 marknaden för amerikanska produkter inte längre lika snabbi, dels innebär Bilaga 1.1 den-sedan början av 1988-relativt stabila dollarkursen att konkurrenskraften inte längre förbättras. Det innebär även alt det stora underskottet i bytesbalansen förutses vara närmast oförändrat.

Trots avmattningen förutses inflationen vara relativt oförändrad. Timlöneökningarna väntas visserligen förbli relativt blygsamma framöver, men eftersom produktivitetstillväxten sannolikt dämpas, kan enhetsarbelskostna-derna komma att öka snabbare än tidigare. Då vinsterna föll relativt kraftigt under fjolåret kan dessutom företagen väntas försöka kompensera sig för kostnadsökningarna genom prishöjningar.

BNP-tillväxten väntas uppgå lill knappt 2% i år och drygt 2% nästa ån Inflationstakten förutspås ligga på omkring 4 1/2% både i är och nästa år samtidigt som arbetslösheten förutses öka något till en nivå på ca 5 1/2%.

Japan

Den ekonomiska aktiviteten i Japan är fortfarande hög. Tillväxten dämpades dock del senaste året och uppgick lill ca 5% 1989, att jämföra med 5,7% årel innan. De främsta drivkrafterna bakom tillväxten var privat konsumtion och investeringan Den höga inhemska efterfrågan och elt kraftigt försämrat turistnelto medförde att bytesbalansöverskottet minskade kraftigt. Det uppgick till ca 2% av BNP 1989 jämfört med 2,7% 1988.

Under loppet av 1989 blev tecknen på överhettning av ekonomin allt tydligare. Investeringarna, främst inom byggsektorn, fortsatte att öka kraftigt. Samtidigt återhämtade sig den privata konsumtionen under andra halvåret. Bolagsvinsterna steg, kapaciletsulnyltjandet var högt, arbetslösheten minskade och brislen på arbetskraft blev allt mer besvärande.

Konsumentpriserna steg med knappt 2% 1989. Arbetsmarknadsläget medförde relativt höga löneökningar, vilket i kombination med en dämpad produktivitetstillväxt, medförde ökade enhetsarbetskostnaden Sedan mars 1989 har yenen försvagats med drygt 20% gentemot den amerikanska dollarn, vilket tillsammans med ökade oljeprisen medfört alt imporlpriserna stigil kraftigt.

Budgetförslaget för budgetåret 1990 indikerar en fortsatt neutral finanspolitik. Oro för ökad inflation och en försvagning av yenen föranledde centralbanken att under loppet av 1989 och i mars 1990 höja diskontot från 2,5% till 5,25%. Penningpolitiken väntas förbli restriktiv under 1990.

Privat konsumtion och investeringar väntas liksom under de senaste åren vara de främsta drivkrafterna för BNP-tillväxten. Den privata konsumtionen väntas öka snabbare under 1990 och 1991 som en följd av stigande sysselsättning och en nedgång i hushållssparandel. Investeringarna fortsätter all stimuleras framför allt av goda vinster. Det högre ränteläget innebär dock all invesleringtillväxien dämpas allt eftersom nytillkommen produktionskapacitet blir tillgänglig.

Försvagningen av yenen och den lägre inhemska expansionstakten medför all bytesbalansöverskottet stabiliseras kring 2% av BNP under prognosperioden. Utrikeshandelns negativa bidrag till BNP-tillväxten minskar där-med.

Sammantaget förutses en BNP-tillväxt på ca 4 1/2% 1990 och 4% 1991. Prop. 1989/90:150
Inflationen bedöms under perioden uppgå till ungefär 2 1/2% per ån Bilaga 1.1

Västeuropa

I Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten fortsalt hög 1989 med en BNP-tillväxt på ca 3 1/2%. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som bidrog lill expansionen i Konlinentaleuropa. I Förbundsrepubliken uppgick tillväxten till ca 4%. I Frankrike och Italien ökade BNP något långsammare, med drygt 3%. I Storbritannien dämpades tillväxten till något över 2%, som en följd av den kraftiga penningpolitiska åtstramning som skett under 1988 och 1989. Åven produktionsslörningar inom oljeseklorn bidrog till den dämpade ekonomiska akliviteten. Höjda indirekta skatter i vissa länder och högre oljepriser medförde att inflationen i Västeuropa ökade från drygt 4%> 1988 till ca 5 1/2% 1989. Arbetslösheten minskade något men ligger fortfarande på en hög nivå, ca 8 1/2% av arbetskraften.

Den pågående integrationsprocessen i EG-länderna och det omvälvande reformarbetet i Östeuropa väntas på sikt ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten i Västeuropa. Svårigheter föreligger att kvantifiera dessa effekter på ett meningsfullt sätt. Redan nu torde emellertid förväntningar om effekterna av särskilt den östeuropeiska utvecklingen ha bidragit till oro för ökad inflation de allra närmaste åren, och reflekteras i den senaste tidens uppgång i de långa räntorna.

Den ekonomiska utvecklingen var mycket stark i Förbundsrepubliken Tysklattd under 1989. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som bidrog till att BNP steg med hela 4%. Under sista kvartalet 1989 bars tillväxten främst upp av privat konsumtion.

Under första delen av 1989 ökade konsumentpriserna till följd av höjda indirekta skatter, men stabiliserades under andra halvåret 1989. Inflationen uppgick till ca 3% 1989. Bytesbalansöverskottet fortsatte att öka under 1989 och uppgick till ca 4 1/2% av BNP.

Konjunkturindikatorer för de senaste månaderna pekar på att expansionen håller i sig. Industriproduktionen har fortsatt att öka snabbt, och investeringarna utgör fortfarande en mycket dynamisk faktor i ekonomin. Bland annal ökade utrustnings- och bygginvesteringarna under sista kvartalet 1989 med 11.5% i volym jämfört med samma period 1988. Företagens förväntningar om framliden är mycket positiva och planerna inbegriper omfattande investeringan Kapacitelsulnyttjandel är det högsta på 20 år och inget tyder på en lättnad under de närmaste månaderna.

Inflationen, manöver 12månader, sjönk till 2,5% i februari 1990 att jämföra med 3% i december 1989.

Både de korta och långa räntorna har stigit under de senaste månadema, och samtidigt har D-marken apprecierats. Penningpolitiken förväntas vara fortsatt stram under prognosperioden medan finanspolitiken - särskilt innevarande år - kommer att vara expansiv. Orsaken lill det är de stora inkomstskattesänkningarna som äger rum i och med att det iredje steget i den västtyska skattereformen genomförs 1990. Dessutom har invandringen från Östeuropa lett lill ökade offentliga utgiften

Sammantaget förutses BNP-tillväxten uppgå till ca 3 1/2% såväl 1990 som Prop. 1989/90:150 1991. Det kommer främst att vara den privala konsumtionen som håller Bilaga 1.1 uppe tillväxten under prognosperioden. Investeringarna väntas även fortsättningsvis öka i snabb takt. Exporten väntas avta något som en följd av att den internationella konjunkturen mattas. Samtidigt förutses importen öka, varför överskottet i bytesbalansen i så fall minskan

Genomförandel av en tysk valutaunion, och andra steg mot en tysk återförening, kommer sannolikt att stimulera efterfrågan på investerings- och konsumtionsvaror kraftigt. Vid oförändrad ekonomisk politik kan detta komma alt leda lill stigande inflation och ränton I föreliggande bedömning har antagits att politiken utformas så att inflationen begränsas till ca 3% 1990 och 3 1/4 %> 1991.

Den främsta risken i prognosen gäller prisutvecklingen. För det första kan årets löneförhandlingar leda till så stora löneökningar att inflationen späds på ytterligare 1991. Vidare kan valutaunionen initialt driva upp inflationen så att den blir högre än vad som här antagits. 1 båda fallen är det realistiskt att räkna med en ekonomisk-politisk åtstramning, som på ett par års sikt negativt påverkar produktion och sysselsättning.

Den ekonomiska tillväxten i Frankrike uppgick till 3,4% 1989. Den gynnsamma utvecklingen berodde främst på en snabb ökning av näringslivets investeringar och av en markant uppgång av exporten. Höjda importpriser och stigande vinstmarginaler i industrin, bidrog till att inflationstakten ökade från ca 2,7% 1988 lill ca 3,4% 1989. Reallönerna fortsatte att växa långsammare än produktiviteten och den förbättrade konkurrenskraften ledde till att exportindustrin kunde begränsa sina marknadsandelsförluster. Arbetslösheten stabiliserades på ca 9 1/2%.

Penningpolitiken antas bli fortsatt restriktiv under prognosperioden. Finanspolitiken kommer även den att vara stram om än i mindre grad än under 1989. Ekonomin förutses mattas något de närmaste två åren. Exporten dämpas i takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten i Europa. De höga realräntorna torde ha en hämmande effekt på den inhemska efterfrågan, vilken dock även under 1990 och 1991 kommer att hållas upp av främst näringslivets investeringan Reallönerna bedöms fortsätta att öka i långsam takt, vilket tillsammans med höjd kapacitet bör stärka exportindustrins konkurrenskraft ytterligare. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till ca 3% både 1990 och 1991.

Arbetslösheten väntas stabiliseras omkring 9 1/2%, och inflationen förutses fortsall ligga i nivå med Förbundsrepublikens, d.v.s. omkring 3%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till drygt 2% 1989 jämfört med närmare 4% 1988. Den kraftiga dämpningen av aktiviteten hänger främst samman med den penningpolitiska åtstramning som inleddes 1988 och som fortsatte under 1989. Det höga ränteläget har framför allt via ökade boendekostnader medfört en snabb avkylning av den privata konsumtionen. Åven företagen, som är högt skuldsatta, har.dragit ner på sina investeringan Produktionsstörningar i oljesektorn begränsade också tillväxten. Inflationen steg till drygt 5 1/2% 1989 och underskottet i bytesbalansen ökade till 4 3/4% av BNP. Arbetslösheten fortsatte alt minska 1989 och uppgick till ca 6 1/2%.

Finanspolitiken som under 1989 hade en svagt kontraktiv effekt väntas be- f 7

2 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

hålla denna inriktning under 1990och 1991. Åven penningpolitiken kan vän- Prop. 1989/90:150 las förbli stram under 1990, bl.a. som ett uttryck för alt regeringen genom Bilaga 1.1 en kraftig dämpning uv den ekonomiska aktiviteten önskar bryta den negativa pris- och kostnadsutvecklingen. Fortsatt höga löneökningar i kombination med en försvagning av pundet talar också för att penningpolitiken förblir stram.

Den ekonomiska tillväxten bedöms sakta av ytterligare under 1990, främst till följd av den penningpolitiska åtstramningen. De senaste konjunkturindi-kalorerna pekar på en fallande industriproduktion, minskat kapacitetsutnyttjande och lägre bostadsbyggande. Både privat konsumtion och investeringar förutses öka långsammare under 1990 än under 1989. Den dämpade efterfrågan 1990, med åtföljande lägre inflation och förbättrad bytesbalans, bör senare ge utrymme för sänkta ränton Mot denna bakgrund förutses en förstärkning av den inhemska efterfrågan 1991.

Den pågående avmattningen av den inhemska efterfrågan medför - förutom en dämpad importlillväxi - även alt förelagens utrymme för export ökar. Under slutet av förra året avtog importlillväxten samlidigt som expor-len ökade. Denna trend väntas fortsätta under 1990 och 1991. Åven pundels försvagning, som under 1989 uppgick till ca 10 procent, och ökad oljeexport gynnar exporten. Nettoexporten förutses ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten under prognosperioden.

Sammantaget innebär detla att BNP bedöms stiga med ca 1% (0,5% exkl. oljesektorn) 1990 och med knappt 2% 1991.

Fortsall snabba löneökningar tillsammans med ökade importpriser orsakade av del svaga pundet bidrar till att inflationen ökar något 1990. Införandet av lokala skatter bidrar med ca 1 procentenhet till prisökningarna i ån Den lägre tillväxten bör leda till att inflationen dämpas 1991. Sammantaget väntas konsumentpriserna stiga med ca 7% 1990 och närmare 6% 1991.

Norden

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna präglas fortsatt av svagare tillväxt och högre inflationstakt än i övriga OECD-området. I både Danmark och Norge äger dock en återhämtning av den inhemska efterfrågan rum, vilket väntas ge ökad tillväxt i ån I Finland förutses expansionen dämpas under 1990 efler flera år av mycket stark tillväxt.

För Danittark blev 1989 elt år av begynnande tillväxl i ekonomin, efter flera års stagnation. Bruttonationalprodukten ökade 1989 med drygt 1%. Till detta bidrog i första hand exporten som växte med drygt 6%. Den privata konsumtionen minskade med 0,5% och den samlade inhemska efterfrågan förblev oförändrad under året. Den tidigare negativa utvecklingen för de privala investeringarna övergick 1989 i en svag ökning, och till följd av betungande räntebetalningar på utlandsskulden hade Danmark - trots den gynnsamma exportutvecklingen - etl underskott i bytesbalansen motsvarande drygt 1% av BNP. Inflationen var under årel något lägre än i genomsnillet av OECD-området, 4,9%, och arbetslösheten låg kvar på ca 9,5%.

Under 1990 väntas en positiv utveckling i flera hänseenden i den danska

ekonomin. Med en lönekoslnadsökning på 3,5% och en gynnsam produkti-

viietsutveckling kommer konkurrenskraften att vara fortsatt god, och expor- Prop. 1989/90:150 ten förutses växa starkt. Den underliggande inflationstakten väntas förbli låg Bilaga 1.1 och prisökningarna begränsas till 3,5%. Den privala konsumtionen beräknas öka med 1,5% och näringslivets fasta investeringar med 3%. Tillsammans med minskande offentliga investeringar leder detta till en svag uppgång av den totala inhemska efterfrågan i ån Produktionstillväxten väntas uppgå till ca 1,5%. Underskottet i bytesbalansen förutses stabiliseras på ca 10 miljarder danska kronon

1 syfte alt dämpa importen och därmed lätta trycket på externbalansen är finanspolitiken fortsatt stram. Med förbättrad balans i ekonomin fokuseras nu den ekonomiska politiken på strukturfrågor. Målet för politiken är att möjliggöra en tillväxt utan att förvärra externbalansen samt att minska arbetslösheten ulan att inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden skapas.

För 1991 väntas en fortsatt uppgång av den inhemska efterfrågan, då investeringarna ökar och exporten gynnas av fortsalt god konkurrenskraft. De låga avtalen på arbetsmarknaden fram till 1991 bidrar till en sjunkande inflationstakt. BNP-tillväxten bedöms sammanlaget uppgå till ca 2%. Arbetslösheten förblir dock hög.

1 Firdand fortsatte den mycket höga aktiviteten 1989 med en BNP-ökning på 5%. Mot slulel av årel visade sig dock tecken på en avmattning. Liksom under de två föregående åren, ökade den inhemska efterfrågan starkt. Den kraftiga investeringsökningen dämpades under slutet av årel, liksom den privala konsumtionen, då det höga ränteläget minskade hushållens benägenhet att låna. Den fortsalt starka efterfrågan bidrog till all inflationen ökade till 5,5%. Arbetslösheten låg på historiskt låga 3,5%.

Trots god efterfrågan på de viktigaste exportmarknaderna och ett gynnsamt bytesförhållande försvagades den finska externbalansen 1989. Exporten begränsades av den höga inhemska efterfrågan och de snabba kostnadsökningarna, vilka försvagade landets konkurrenskraft. Underskottet i bytesbalansen ökade till ca 21 miljarder mark, moisvarande 4% av BNP.

I syfte alt dämpa överhettningen stramades både finans- och penningpolitiken åt 1989. Indirekta skatter och avgifter höjdes, och en 40-procenlig byggskalt utsträcktes till all gälla hela landet. Grundräntan höjdes hösten 1989 med en procentenhet lill 8,5%, och marknadsräntan steg mot slutet av året till 16%.

Av stor betydelse för utvecklingen i Finland är den inkomstpolitiska uppgörelse gällande större delen av arbetsmarknaden som kom till stånd i början av året. Den omfattar perioden fram till våren 1992 och innebär att löntagarna accepterar låga nominella löneökningar mot all de garanteras en viss köpkraftsförbätlring genom bl.a skattesänkningan Denna uppgörelse beräknas ge Finland en lönekostnadsutveckling som inle försämrar landets konkurrenskraft samt till sjunkande bostadspriser. Så småningom dämpas även inflationen som väntas uppgå till närmare 6% 1990 och 5% 1991.

Den strama ekonomiska politiken - främst del höga ränteläget - väntas dämpa den inhemska efterfrågan, framför allt de privala investeringarna. BNP-tillväxten bedöms uppgå till inte fullt 3% 1990. Avmattningen för importen förutses leda till att underskottet i bytesbalansen inte ökar i samma

takt som de senaste åren. Prop. 1989/90:150

För 1991 väntas en ytteriigare dämpning av BNP-tillväxten till 1 1/2% till Bilaga 1.1 följd av svagare inhemsk efterfrågan. Trots all exporten förutses bli den snabbast växande efterfrågekomponenten sker ingen påtaglig förbättring av bytesbalansen under prognosperioden. Arbetslösheten bedöms öka endast marginellt under de närmaste två åren.

I Norge präglas det ekonomiska läget av återhämtning av den inhemska efterfrågan, positiv externbalans och en dämpad pris- och löneutveckling. Till BNP-ökningen på drygt 2% 1989 bidrog framför allt petroleumsektorn, medan efterfrågan i fastlandsekonomin minskade med nästan 1% 1989. Privat konsumtion sjönk för tredje året i rad, och investeringarna i fastlandsekonomin föll - till följd av låg efterfrågan och betydande ledig kapacitet -med närmare 15%. Arbetslösheten nådde vid slutet av året nästan 5%. Åven exporten av traditionella varor ökade kraftigt 1989, och bytesbalansen (exkl. inflaggning av fartyg) gav etl överskott på 23,7 miljarder NOK.

Konsumentpriserna steg 1989 med 4,4%, vilket innebar en avsevärd dämpning jämfört med föregående ån Till denna utveckling bidrog den tvååriga löneregleringslag som begränsade löneökningarna till 4,4%. Efter att försvagats under 10 år förbättrades därmed den norska industrins konkurrenskraft med 3,5%. Förstärkningen av konkurrenskraften genom låga löneökningar i årets avtal är av stor betydelse för Norges fortsatta återhämtning.

Den ekonomiska politiken var under 1989 relativt expansiv. Regeringen införde etl omfattande ålgärdspaket mol arbetslösheten, vilket bidrog till ett kraftigt budgetunderskott. Regeringens uttalade mål är emellertid att de offentliga utgifterna framöver inte skall öka som andel av BNP. Den gynnsamma prisutvecklingen har lett till att räntan har kunnat sänkas till omvärldens nivå.

För utvecklingen under 1990 spelar den inhemska pris- och löneutvecklingen en viktig roll. Givet låga löneökningar och en moderat prisutveckling även efter löneregleringslagens upphörande våren 1990 kan en fortsatt gynnsam exportutveckling möjliggöras. Tillsammans med en ökning av den privata konsumtionen väntas detta sammantaget leda till en produktionstillväxt i fastlandsekonomin på drygt 1% för 1990 och 1,5% för 1991. Tendensen med fallande investeringar, särskilt i den utlandskonkurrerande industrin, väntas vända i år och övergå i en ökning 1991. Mot bakgrund av den fortsatt gynnsamma exportutvecklingen och den återhållna inhemska konsumtionen ökar sannolikt överskottet i bytesbalansen i ån Oljesektorn bedöms bidra i tnindre utsträckning lill den toiala BNP-tillväxten, vilken beräknas till 2% och 2 1/2% för 1990 respektive 1991. Arbetslösheten och inflationen förväntas stabiliseras under prognosperioden.

Utvecklingen i Östeuropa

Den ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har varit mycket ogynnsam under del senaste decenniet. Enligt vissa bedömare har exempelvis Sovjetunionen inte haft någon real tillväxl alls under 1980-lalet. Under 1989 bedöms Polen och Östtyskland ha erfarit en minskning av nationalinkomsten medan produktionen stagnerat i länder som Ungern och Rumänien.

De omvälvande politiska förändringar som ägt rum i Östeuropa under det Prop. 1989/90:150 senaste året leder nu också till omfattande ekonomiska förändringar De Bilaga 1.1 ekonomiska problemen hänger samman med centraldirigeringen av ekonomierna. Omfattande prisregleringar har slagit sönder marknadsmekanismer och hindrat ett effektivt utnyttjande av resursen Den helt dominerande ägandeformen - statligt och kollektivt ägande - har inte skapat incitament till att driva företag på ett rationellt sätt.

Reformerna tar sikte på att omvandla länderna i Östeuropa till ekonomier med ett stort inslag av marknadsmekanismer och privat ägande. Delta är en besvärlig process där det kommer att ta tid innan förändringarna ger positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. På kort sikt är det mycket som talar för stagnation och t o m minskande produktion. Eftersom betydande subventioner, i kombination med reglerade priser, gjort det möjligt för ineffektiva industrier i Östeuropa att fortleva kommer exempelvis en prisreform att leda till att många företag slås ut. Konsekvensen blir på kort sikt minskad produktion och sysselsättning.

Samtliga länder i Östeuropa med undantag för Albanien genomgår en reformprocess mot större inslag av marknadsekonomi. Man har dock nått olika långt i olika länder. I Polen, som kommit längst, avser myndigheterna att genomföra en snabb omvandling från planekonomi till marknadsekonomi. I samråd med Internationella valutafonden har man utarbetat etl långtgående anpassningsprogram. Myndigheterna har genomfört en närmast fullständig liberalisering av priserna och reducerat budgetunderskottet. Genom en kraftig devalvering har den polska valutan, zlotyn, anpassats till en marknadsmässig nivå. Som resultat av prisreformen har man fått en kraftig ökning av prisnivån - inflationen 1989 uppgick till omkring 700% - men genom en fortsatt stram finans- och penningpolitik torde inflationstakten dämpas betydligt 1990. Realinkomsterna väntas dock sjunka under 1990 och arbetslösheten öka. Trots dessa initiala svårigheter bedöms konsekvensen av de omfattande reformerna i Polen leda till en god utveckling på något års sikt. Den stora utlandsskulden utgör emellertid fortsatt ett problem

Också i Ungern har reformarbetet nått ganska långt. Alla former av företag är tillåtna, en gradvis liberalisering av priser äger rum och landet har en förhållandevis öppen handelsregim. I Sovjetunionen gäller fortfarande en allmän prisreglering och statligt ägande dominerar näringslivet. Åven här går man emellertid i riktning mot ett friare ekonomiskt klimat. Gradvisa förändringar i de ekonomiska systemen sker också i Bulgarien, Rumänien och Tjeckoslovakien.

Östtyskland har tills nyligen varit en strikt planekonomi med hårt regle
rade priser, omfattande subventioner till olika näringar och kraftigt begrän
sad privat sektor De ekonomiska problemen har förvärrats genom den kraf
tiga emigrationen från Östtyskland till Förbundsrepubhken. Emigration av
välutbildad arbetskraft leder till stora störningar i produktionen. Nationalin
komsten sjönk med ungefär 2% 1989. Med hänsyn till den troliga återför
eningen av de båda tyska staterna är givetvis Östtysklands situation unik i
Östeuropa och reformprocessen kommer i stor utsträckning att utformas i
samråd med myndigheterna i Förbundsrepubliken. Det är dock rimligt att
räkna med att BNP kommer alt sjunka i Östtyskland 1990. Den reglerade 21

	1987	1988	1989	1990	1991
	1987	1988	1989	1990	Ah.l	Alt.2
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder Totalt	4,6 4,5	6,9 7,8	6,5 7,0	5,2 5,7	6,2 6,3	6,2 6,3
Priser 14 OECD-länders importpriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris	1,6 2,8 1,2	1,9 5,0 3,0	3,7 6,1 2,3	5,2 3,8 -1,3	3,0 3,0 0,0	3,0 4,3 1,3
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder Totalt	-0,1 -0,2	-3,6 -3,3	-5,3 -4,9	-2,9 -3,0	-1,7 -1,6	-2,8 -2,5
Exportvolym 14 OECD-länder Totalt	4,5 4,3	3,0 4,2	0,9 1,8	2,2 2,6	4,4 4,6	3,2 3,6

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika landen Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varon OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ten ger tillsammans arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Den steg i Sverige med nära 9% i industrin 1989 mot drygt 1 % i de 14 viktigaste konkurrentländerna. Om vi räknar ULC i gemensam valula blir kostnadsskillnaden ca 8 procentenheter mot konkurrenterna, eftersom den svenska kronan apprecierades effektivt med närmare 1 % under 1989 (diagram 3:2).

De kraftiga kostnadsstegringarna i industrin 1988 och 1989 ledde till att kostnadsnivån snabbt närmade sig den som rådde strax innan devalveringen 1981.1 år och nästa år bidrar ökade lönebikostnader m.m. till att arbetskostnaden stiger ytterligare någon procentenhet, se vidare kapitel 6.1.

Med en produktivitetsökning på ca 1,6% och en timlönekostnad på nära 5 % enligt alternativ 1, hamnar svensk industri 1991 på en kostnadsnivå relativt konkurrentländerna strax över den som rådde 1981. I alternativ 2 hamnar industrin över denna nivå med drygt 6 procentenheten Lägre kostnadsökningar i kombination med högre produktivitetstillväxt krävs i industrin för all konkurrenskraften ska återställas.

Det försämrade konkurrensläget gör också att exportindustrin, för alt försvara sina marknadsandelar, inle längre kan höja sina priser i lika hög takt som tidigare. Exportpriset närmade sig konkurrentprisernas förändringstakl mot slutet av 1989. Exportpriserna hålls nere även 1990. Därmed krymper företagens vinstmarginalen Den svenska industrin gynnas av att kronan hittills effektivt deprecierats mot konkurrentländernas valutor med nära 2 % i år, då kronan i viss mån följt den amerikanska dollarnedgången samlidigt som D-marken stärkts. För 1991 räknar vi med oförändrade växelkursen

Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna utomlands slår den svenska kostnadsutveckhngen istället på hemmamarknadspriserna. De har ökat avsevärt snabbare än exportpriserna, vilket bidrar till att den svenska inflationstakten är högre än omvärldens. Vår inhemska kostnadsutveckling bidrar även till allt större avsättningsproblem för inhemsk produktion, både på export- och hemmamarknaden.

I alternativ 1 nästa år kan utvecklingen brytas genom en radikalt lägre lönekostnadsutveckling, som emellertid får effekt med viss fördröjning då det normalt tar tid för marknaden att ställa om till nya, mer konkurrenskraftiga leverantören Den största delen av de positiva förändringarna i handelsutbytet sker då efter 1991. I högkostnadsalternativet (alternativ 2) fortsätter försämringen av det redan ansträngda läget.

Marknadsandelar och svensk export

Sveriges export tog fart efter 1982 och växte 8,5 procentenheter snabbare än marknaden för bearbetade varor i OECD-länderna 1983 (diagram 3:3). Exportindustrins konkurrenskraft stärktes av devalveringarna 1981 och 1982. Dessutom gynnades exporten av den goda tillväxten i framför allt Nordamerika. 1986 expanderade även marknaderna i EG och Norden. I Norden mattades efterfrågan emellertid redan 1987. Därefter var Sveriges exportiillväxl avsevärt lägre än marknadstillväxten i OECD, vilket innebär betydande andelsförluster för exportindustrin.

De branscher som främst vann marknadsandelar efter devalveringarna i början av 1980-talet var järn- och stål-, metall samt transportmedelsindu-slrierna. Livsmedels-, trä- och elektroindustrin tappade däremot andelan

Redan 1984 vände den lotall sett positiva effekten av devalveringarna och Prop. 1989/90:150 industrin föriorade marknadsandelar i takt med snabbare prisökningar än i Bilaga 1.1 konkurrentländerna.

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med 7 % 1989, och svensk export av dessa varor med 1,8 %. Därmed tappade Sverige nära 5 % av sina andelar av marknaden det senaste året. Under det närmaste årel väntas efterfrågan på dessa varor vara gynnsam, inte minst i EG-området. Importen till de nyinduslrialiserade länderna i stillahavsområdet växer också snabbt. Denna marknad blir därmed mer intressant, men utgör fortfarande en liten del av tolalexporlen av varor från Sverige, knappt 2%.

Diagram 3:3 Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder samt marknadstillväxt, volymförändring

Index 1980=100

200 T-------------------------------------------------------------------- --,

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Trots all relativpriset pä svensk export inle ökar lika snabbi som tidigare väntas exportföretagen tappa andelan Problemen att öka arbetsutbudet och produktiviteten i Sverige och därmed produktionen bidrar, tillsammans med det ogynnsamma konkurrensläget, till svårigheterna. En för övrigt stark konjunktur i omvärlden samt en effektiv depreciering av kronans växelkurs ger exportindustrin viss draghjälp, men löser inte de långsiktiga konkurrensproblemen.

Varuexporten totalt ökade med 2,5 % i volym 1989. Volymökningen 1990 blir endast 1,6%. 1 alternativ 1 för 1991 gynnas exporten av en relativt låg prisutveckling, som medför en exportökning för varor med 3,4 % i volym. I höglöneallernativet växer exporten istället med 2,6 % i fasta prisen

Exportens värdeökning för pappersmassa och pappersprodukler blev
klart lägre 1989 än 1988. Med en andel nära 15 % av Sveriges varuexport har
utvecklingen för dessa produkter stor betydelse för Sveriges totala export
värde. Både en lägre volym och en svagare prisutveckling för dessa varor 26

förklarar detta resultat. Priset på pappersmassa steg något långsammare 1989 än året innan, med 15,4 %. Priset på papper och papp steg med 4,6 % under 1989. Priserna dämpades emellertid mol slulel av året.

Åven exporten av mineralvaror försvagades under senare hälften av 1989. Priset på järn- och stålprodukter steg kraftigt under loppet av 1988 och första halvåret 1989, men ökade svagt däreflen Priset sjönk för rostfritt stål och icke-järnmetaller under loppet av 1989.

Prisutvecklingen för ovan nämnda varor har mattats i samband med minskad efterfrågan och lageravveckling bland både distributörer och konsumenter samt prisfall för vissa insatsvaron Lageravvecklingsfasen avslutas sannolikt under 1990 och efterfrågan på stål vänder i så fall uppåt under loppet av året. Också för papper ökar efterfrågan, men de svenska exporlmöjlighe-terna kommer att begränsas av stigande överkapacitet på väridsmarknaden till följd av stora kapacitetsuppbyggnaden

Volymökningen i verkstadsexporten blev svagare 1989 än året innan, 1,9% mol 3,6% 1988. Det gick särskilt dåligt för personbilsexporten med oförändrat exportvärde mellan 1988 och 1989. 1990 och 1991 viker efterfrågan på transportmedel ännu mer än 1989. Efterfrågan på lastbilar höll sig kvar på en hög nivå i fjol, men försvagas nu.

Exporten av maskiner, som ulgör drygt 16% av den toiala varuexporten, ökade lika myckel i värde 1989 som året innan. Läkemedelsexporten växte starkt, men svarar för endast 2 % av varuexporten.

Exportpriserna på verkstadsprodukter exklusive fartyg steg med 6,1 % 1989 mot 4 % 1988, medan imporlpriserna endast ökade med omkring 2,5 % båda åren. Mot slutet av 1989 hölls emellertid exportpriserna nere för verk-stadsprodukten räknat i årlig förändringstakl.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell 3:2 Export av varor

	Miljarder Volymutveckling, kn procent per år					Prisutveckling, procent per år
	1988	1989	1990	1991		1989	1990	1991
	1988	1989	1990	AU.l	Alt.2	1989	1990	Alt.l	Alt.2
Bearbetade varor Fartyg Petroleumprodukter Övriga råvaror	255,7 3,2 6,0 39,9	1.8 -2,5 15,6 2,4	2.6 -10,2 -10,0 1,6	4,6 -10,3 - 4,0 0,1	3,6 -10,3 - 4,0 0,1	6,1 8,4 17,0 8,8	3,8 8,2 0,7 -0,6	3,0 5,2 1,1 5,8	4,3 5,2 1,1 5,8
Summa varor	304,8	2,5	1,6	3,4	2,6	6,3	3,6	3,6	4,7

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 3:3 Import av varor

	Miljarder Volymutveckling, kr. procent per är					Prisutveckling, procent per år
	1988	1989	1990	1991		1989	1990	1991
	1988	1989	1990	Ah.l	Ak.2	1989	1990	Alt.l	Ah.2
Bearbetade varor Fartyg Råolja Petroleumprodukter Övriga råvaror	224,3 2,5 9,5 8,4 35,9	7,1 80,4 9,2 -6,2 3,3	4,5 0,0 5,1 7,4 -3,5	5,0 -2,5 0,3 4,5 -0,4	4,1 -2,5 0,3 5,2 -0,4	3,7 4,2 28,7 18,2 3,9	4,7 6,0 -3,3 -2,5 -3,7	3,3 5,1 4,3 2,3 5,6	4,0 5,1 4,3 2,3 5,6
Summa varor	280,6	6,5	3,7	3,8	3,3	5,4	3,1	3,8	4,3

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

betade varon I alternativ 2 utvecklas investeringar och export sämre medan Prop. 1989/90:150 importen hålls uppe av en snabbare uppgång i den privata konsumtionen. Bilaga 1.1

3.3 Bytesbalansen

Underskottet i bytesbalansen har stadigt ökat de senaste åren, men år 1989 blev försämringen den hittills största under 80-talet då underskottet växte till drygt 33 miljarder kronon Försämringen fortsätter i hög takt under 1990 och 1991. Flera poster i bytesbalansen förklarar denna utveckling.

Trots att exportvolymen utvecklats i långsammare takt än importvolymen, visar handelsbalansen alltjämt överskott i löpande prisen Detta är resultatet av att exportpriserna stigit påtagligt snabbare än importpriserna. Räknat i volym (1985 års priser) visar handelsbalansen ett underskott på nära 13 miljarder för 1989 och del växer till drygt 19 miljarder i ån Den negativa trenden bromsas nästa år med en lägre importvolymökning, men underskottet i fasta priser ligger kvar på den höga nivån.

Handelsbalansen i löpande priser försämrades under 1989, särskilt i slutet av året. Överskottet i varuhandeln blev 15,8 miljarder kronor ca 4 miljarder sämre än vad vi tidigare räknade med. Försämringen i handelsbalansen förklaras delvis av den avlagande exportprisutvecklingen relativt importpriserna. Det hårdnade konkurrensläget sätter press på exportpriserna för att bromsa rnarknadsandelsförlusterna. Prisutvecklingen var också svag för en rad branschen framför allt för skogs-, järn- och stålindustrin, men även för verkstadsindustrin under andra halvåret 1989. Prisdämpningen inverkar negativt på Sveriges bytesförhållande (terms of trade), som därmed ger mindre draghjälp till handelsbalansen. Förutom det minskade bidraget frän en positiv terms of trade var varuexportens volymökningen mindre än hälften så stark som den för importen. Den svaga exportutvecklingen beror till stor del på exportindustrins försämrade konkurrenskraft, ogynnsamma produktsam-mansätlning och marknadsinriktning mol länder med låg efterfrågetillväxt.

Under 1990 och 1991 räknar vi med en mindre skillnad mellan export och importprisökningen för varor totalt. Den dämpade exportprisökningen, fortsatt svag exportvolymökning, men även en försvagad import ger ett handelsbalansöverskott på 12 miljarder kronor 1990. Nästa år bhr det knappt 11 miljarder i alternativ 1 och 12 miljarder i alternativ 2.1 det senare alternativet är del framför allt ett högre importpris för bearbetade varor som förklarar skillnaden mellan alternativen, trots en lägre importvolym.

Underskottet i tjänslebalansen ökade till 9,9 miljarder kronor 1989, och fortsätter att stiga något under prognosperioden. Utvecklingen förklaras till största delen av en försämring i resevalutanettot medan sjöfartsnettot samt övriga transporter visar fortsatt överskott. Resevalutaulflödet ökade under hösten 1989 samtidigt som inflödet minskade. Resevalutanettot faller ytterligare 1990 och 1991. En bidragande orsak är den relativt höga svenska inflationen samt höjd moms på turisttjänsten

Posten övriga tjänster försvagas måttligt och ger ett underskott på 6,1 mil
jarder 1991. Mot slulel av 1989 dämpades exporttillväxten av de tjänster som
är kopplade lill varuhandeln, som licenser provisioner, tekniska tjänster
m.m. Del kan också, som avmattningen i varuexporten, sättas i samband 29

= ■

_iil

iii

TJ1-t-___

10 ■

20 ■

30-

40-

50 -en .

^ll

■ Tjänstebalans

5 Avkastning på kapital

[Q Transfereringar

med exportföretagens försämrade konkurrenskraft och minskade marknads-andelan

Utvecklingen för avkastning på kapital svarar för den största delen av ökningen i bylesbalansunderskottet. Medan avkaslningsnettot visade ett underskott på knappt 20 miljarder under åren 1985-1988 inträffade en markant försämring 1989 till etl underskott på knappt 27 miljarder (diagram 3:4). Åven 1990 och 1991 väntas underskottet i avkastningsnettot växa kraftigt (tabell 3:5).

Det är räntebetalningarna till utlandet som förklarar underskottet i avkastning på kapital. Skuldstocken till utlandet har vuxit i takt tned det ökade bylesbalansunderskottet samt direklinvesleringar utomlands och köp av utländska aktien Den internationella räntenivån steg dessutom med ca 2 % 1989, vilkel också ledde lill större räntebetalningan

Utdelningsnetlot för aktier och direktinvesteringar gav ett överskott på 2 miljarder 1989, en minskning med en halv miljard från 1988. Utdelningsnetlot förbättras något över prognosperioden, men utdelningen är ändå mycket liten i förhållande lill storleken på de svenska direktinvesteringarna utomlands och den avkastning de genererar i svenska dotterbolag utomlands. Större delen av vinslen återinvesteras i utlandet och återförs således i myckel liten omfattning till Sverige. Faslighetsinvesteringarna genererar dessutom små utdelningan Valutaavregleringen 1989 innebar all samtliga hinder för återinvesteringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastigheter utomlands brutto mer än fördubblades del årel, lill 12,5 miljarder kronon Direktinvesteringar i produktionsbolag utomlands brutto uppskattas grovt lill ca 18 miljarder kronor samma ån

Riksbanken undersöker under våren de återinvesterade vinstmedlens omfattning avseende 1987 och 1988. Resultatet av undersökningen rapporteras i maj 1990. Industridepartementet har gjort beräkningar på de utländska dotterbolagens återinvesterade vinstmedel för en grupp svenska storföretag.

Tabell 3:4 Årsresultat (efter skatt), utdelning och behållna ("återinvesterade") vinstmedel i en grupp svenska storföretags utländska koncerndelar

Miljoner kn

	1985	1986	1987	1988
A. Redovisat årsresultat	5 556	5 280	9 241	9 824
B. Utdelning	2 923	3 374	3 740	2 900
C. Återinvesterad vinst	2 633	1 906	5 501	6 924
D. Ci%avA	48	38	60	62

Anm: Bearbetning av industridepartementet av material frän statistiska centralbyrån över 17 svenska storkoncernen Uppgifterna för 1988 avser endast 15 koncernen Asea och Swedish Match ingär inte detta ån Källor: Industridepartementet och statistiska centralbyrån.

Diagram 3:5 Exportens andel av total utlandsförsäljning, 17 svenska storkoncerner Procent

Transfereringsnettot i bytesbalansen försämrades relativt kraftigt under Prop. 1989/90:150 1989, lill elt underskott pä 12,7 miljarder kronon Underskottet ökade med Bilaga 1.1 3 miljarder då offentliga transfereringarna till u-länder steg kraftigt. Dessutom växte de privata utbetalningarna i form av migrationsvaluta, skadestånd, arv m.m. En motsvarande ökning i transfereringarna från Sverige väntas emellertid inte, varken i år eller 1991.

Tabell 3:5 Bytesbalans

Miljarder kn

	1988	1989	1990	1991
	1988	1989	1990	Ah.l	Ah.2
Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror Fartyg Korrigeringspost	31,6 -12,0 4,0 0,7 - 0,9	27,1 -14,7 6,0 - 1,3 - 1,3	21,6 -16,1 9,1 - 1,6 - 0,9	21,3 -17,6 9,9 - 1,9 - 0,9	22,6 -17,7 9,9 - 1,9 - 0,9
Handelsbalans	23,4	15,8	12,0	10,8	12,0
Sjöfartnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster	8,1 2,6 -13,6 - 4,8	9,3 2,1 -15,6 - 5,7	10,0 2,1 -16,9 - 5,4	10,9 1,6 -19,8 - 6,1	10,9 1,6 -20,6 - 6,1
Tjänstebalans	-7,8	-9,9	-10,2	-13,4	-14,2
Avkastning på kapital Transfereringar	-18,8 - 9,9	-26,5 -12,7	-38,2 -14,3	-52,5 -15,7	-54,5 -15,7
Bytesbalans Andel av BNP	-13,1 - 1,2	-33,4 - 2,8	-50,7 - 3,8	-70,8 - 4,9	-72,4 - 4,9

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

4 Industrin Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.1

4.1 Produktion

Den för Sverige historiskt långa högkonjunktur för industrin, som satte fart i början av 1983 vände nedåt under 1989. Avmattningen blev överraskande snabb mot slutet av året.

Kapacitelsulnyttjandel i industrin nådde den rekordhöga nivån på drygt 90% första kvartalet 1989. Fjärde kvartalet hade del minskal med nära två procentenheter. Genom omfattande investeringar under året höjdes produktionskapaciteten, men utnyttjandet av denna minskade, orsaken var inte enbart problemet att rekrytera arbetskraft. En annan viktig orsak var minskad orderingång för en växande andel företag. Särskilt massa- och pappersindustrin, järn- och stål- samt transportmedelsindustrin mötte minskad efterfrågan under andra halvåret 1989, från exportmarknaden. Efterfrågan från hemmamarknaden steg svagt under 1989, men dämpades i början av 1990.

Så sent som i september i fjol uppgav mer än hälften av industriföretagen att del främst var bristen på produktionsfaktorer som begränsade produktionen. 1 början av året angav 2/3 av företagen istället efterfrågeläget som främsta hindret.

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter gjorde att färdigvarulagren ökade under andra halvåret 1989. I massa- och stålindustrin drogs produktionstakten ned. Därmed minskade behovet av arbetskraft. Andelen företag med brist på arbetare minskade markant under fjärde kvartalet 1989, men arbetskraftsbristen var fortfarande omfattande i början av 1990. Första kvartalet i år angav nära hälften av industriföretagen att de hade brist på yrkesarbetare och en fjärdedel tekniska tjänstemän.

Industriproduktionen steg med 2,3 % under 1989, en klart lägre ökning än väntat. 1988 uppgick den lill 3%. Trots skillnaden mot 1988 med dess produktionsbortfall till följd av arbetsmarknadskonflikten i början av årel blev produktionstillväxten klart långsammare 1989. Försvagningen kom främst under andra halvåret då produktionen minskade med 1,6% jämfört med första halvåret.

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

1987 1988 1989 1990 1991

Alt.l Ah.2

Räntabiliteten i industrin låg på en historiskt hög nivå efler devalvering- Prop. 1989/90:150 arna 1981 och 1982. Vinstandelen, dvs. driftsöverskottet brutto som andel Bilaga 1.1 av förädlingsvärdet, steg med ca 11 procentenheter mellan 1981 och 1984. Därefter var den oförändrad mellan 1985 och 1987, och föll 1988 och 1989 med sammanlagt ca 3 procentenheter, tabell 4:2. Under 1990 hamnar industrin på ungefär samma kostnadsnivå som 1982. Företag tvingas hålla tillbaka sina prisökningar för att försvara sina marknadsandelar Del får direkt effekt på industrins lönsamhet, som nu snabbt försämras i år och nästa år. Brutloöverskotlsandelen beräknas falla med ytterligare drygt 2 procentenheter mellan 1989 och 1990. Den blir ungefär oförändrad i alternativ 1 för 1991, men faller med omkring 3 procentenheter i alternativet med högre lö-neökningan

Lönsamhetsutvecklingen efter devalveringarna i början av 1980-talel var mest gynnsam för storföretag och varierade mellan olika branschen Först under andra halvåret 1989 märks etl trendbrott för en stor del av de industriföretag som haft en hög vinstutveckling under de senaste åren. Större delen av transportmedelsinduslrin redovisar negativt resultat för andra halvåret 1989, vilket väger tungt för industrins lönsamhet totalt. Resultatet blev också sämre för massaindustrin. Några storföretag, som t.ex. Asea, Ericsson och SKF noterade visserligen höga vinstökningar i sina delårsrapporter för andra halvåret 1989, men sammantaget ser vi en lönsamhetsförsämring för industrin 1989.

Lönsamhetsnedgången 1990 blir påfallande utbredd. Försämringen för den totala industrin speglar väl det mer utpräglade, irendmässiga fall som skedde för verkstadsindustrin sedan toppåren 1984-1985, då vinstandelen uppgick till ca 30 %. I år väntas verkstadsindustrins vinstandel ligga knappt en procentenhet över 1982 års nivå, ca 22 %.

Transportmedelsindustrin missgynnas av både kostnadsutvecklingen och den krympande bilmarknaden, både i Sverige och på viktiga exportmarknader, som Norden och USA. Skogsindustrins vinstandel steg 1989, trots en klar lönsamhetsförsämring under andra halvåret. Helårsförbältringen kompenserade emellertid det negativa bidraget från verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Denna gynnsamma inverkan försvinner i år för bl.a. massaindustrin och metallverken. Endast sågverkens lönsamhet förbättras 1990.

Utvecklingen 1991 är avhängig förändringen i timlönerna. Industrins arbetskraftskostnader väntas öka med ca 5 % i alternativ 1 för 1991, respektive nära 10% i alternativ 2. Produktpriserna ökar däremot i klart lägre takt än föregående år, vilket gör alt marginalerna krympen

I alternativ 1 kan höjningen av produktpriserna bli mindre ulan att lönsamheten faller ytterligare under 1990 års nivå för både verkstadsindustri och övrig industri. De lägre produktpriserna håller efterfrågan och produktion uppe. Lönekostnaderna per producerad enhet ökar också mindre genom en snabbare produktivitetstillväxt. Basindustrins lönsamhet minskar emellertid i det alternativet lill följd av del pressade prisläget och begränsade avsättningsmöjligheter utomlands. Den fortsatta försämringen i basindustrins lönsamhet 1991 sätter därmed sin prägel på industrins lönsamhet totalt i alternativ 1.

1 alternativ 2 försämras basindustrins lönsamhet ytterligare. Nedgången i Prop. 1989/90:150 lönsamhet fortsätter även för verkstadsindustrin och den övriga industrin, Bilaga 1.1 delvis genom försvagad konkurrenskraft. Vinstandelen 1991 blir därmed den lägsta sedan 1981.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

	1987	1988	1989	1990	1991
	1987	1988	1989	1990	Alt.l	Ak.2
Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris	3.7 4,6 4,1 4,1	6,1 8,5 6,9 6.1	7,8 9,1 8,2 7,7	3,4 7,4 4,6 3,8	4,1 2,9 3,7 3,6	4,9 8,2 6,0 4,4
Marginal	0,0	-0,7	-0,5	-0,8	-0,1	-1,5
Bruttoöverskottsandel-	30,4	28,6	27,5	25.3	25,2	22,0

Lönekostnad per producerad enhet. - ,Som andel av förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 4:2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent av förädlingsvärdet

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991

5 Arbetsmarknaden Prop. 1989/90:150

. , . . Bilaga 1.1

Den överhettning pa arbetsmarknaden som tydligt framträdde 1988 kvarstod under 1989. Arbetslösheten fortsatte att sjunka och trots att sysselsättningen ökade kraftigt var arbetskraftsbristen besvärande.

Under vintern har allt klarare tecken kommit som tyder pä en avmattning på arbetsmarknaden. Antalet nyanmälda platser stiger inle längre ulan har det senaste kvartalet säsongsrensal tenderat att minska. Speciellt inom tillverkningsindustrin är nedgången tydlig. Åven antalet kvarstående lediga platser, som är etl mått på graden av arbetskraftsbrist, har varit något mindre under hösten och vintern jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Statistiken från AMS är dock något osäker pga en statistikomläggning. I konjunkturinstitutets septemberbaromeler angav 62 % av företagen inom tillverkningsindustrin brist på yrkesarbetare. I december hade moisvarande siffra sjunkit lill 54% och i mars till 45%. Länsarbetsnämndernas vårrapporter 1990 var betydligt mer reserverade i sina arbetsmarknadsutsikter än moisvarande höstrapporler 1989. Detta ger en samlad bild av att trycket på arbetsmarknaden gradvis håller på att lätta.

Den svaga produktivitetsutvecklingen bidrar dock till att brislen på arbetskraft kommer att finnas kvar inom många områden.

1 prognosen väntas sysselsättningsökningen bli markant lägre 1990 och 1991 jämfört med åren tidigare. Åven tillväxten på ulbudssidan avtar något 1990 men framförallt 1991. Arbetslösheten väntas stiga under hösten 1990 så att den uppgår till 1,6 % 1990 räknat sotn årsgenomsnitt. 1991 väntas arbetslösheten fortsätta alt växa så alt den i alternativet med fortsatt stora löneökningar blir 2,3 %. 1 altemativet med nedväxling av löneökningstakten väntas sysselsättningen bli något högre. Arbetslösheten blir då 2,0% i årsgenomsnitt.

5.1 Sysselsättning

Ökningen av antalet sysselsatta var 67 000 om man jämför årsmedelvärdena för 1989 och 1988. Därmed var tillväxten t.o.m. något kraftigare än 1988. Inom loppet av bara två år har därmed sysselsättningen stigit med närmare 130 000 personen Enligt nationalräkenskaperna ökade antalet arbetade timmar med 1,5 % under 1989. Då antalet sysselsatta ökade med 1,6 % innebär detla all den faktiska medelarbetstiden sjönk med 0,1 %. Delta är emellertid enbart en effekt av att 1989 hade färre arbetsdagar än 1988. Om hänsyn tas till dessa kalendariska effekter ökade antalet arbetade limmar med 2,1% dvs. medelarbetstiden steg med 0,5 %.

Sysselssältningsexpansionen under 1989 skedde lill största delen inom näringslivet. Av expansionen i antalet sysselsatta föll nästan 90 % på näringslivet.

Industrins sysselsättning steg relativt kraftigt under perioden 1984-1986. Under de tre senaste åren har expansionen varit mera dämpad och varit av storleksordningen en halv procent per ån Under 1989 ökade industrisyssel-sältningen under första halvåret för alt sedan i del närmaste stagnera under andra halvåret. 1 prognosen väntas inle heller induslrisysselsätlningen expandera under de närmaste åren. Risken är istället uppenbar att många före-

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 är)

	Nivå 1989	Förändring från	föregående år
	Nivå 1989	1988 1989	1990	1991
				Ah.l	Ah.2
Sysselsättning:
Jord- och skogsbruk	159	-3 - 9	-3	-3	- 3
Industri	1 025	5 7	-2	-2	-10
Byggnadsverksamhet	290	3 11	4	-2	- 5
Privata tjänster	1 618	42 52	24	17	17
Kommunal verksamhet	1 182	20 8	13	10	3
Statlig verksamhet	192	- 7 - 2	-2	-2	- 2
Totalt	4 466	60 67	33	18	0
Arbetskraften	4 527	49 56	47	33	33
Arbetslöshet,	61	-12 -11	14	15	33
% av arbetskraften	1,4	1,6 1,4	1,6	2,0	2,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

lag kommer alt få uppleva en hård vinslpress om löneökningarna fortsätter i nuvarande takt. Några drastiska effekter på industrisysselsättningen väntas dock inte. Industriproduktionens utveckling var 1989 konsistent med sysselsättningsutvecklingen, d.v.s. en måttlig tillväxt första halvåret följt av stagnation under andra halvåret. Under 1990 och 1991 väntas en mycket svag ökning i industriproduktionen, knappt 1 % åriigen. Detta innebär en produktivitetsökning på ca 1,5 %. En minskad överhettning på arbetsmarknad bör leda till en ökad produktivitet genom stabilare personalförhållanden. 1 motsatt riktning verkar del förhållandel alt produktionsinskränkningar sker snabbare än neddragningar i sysselsättningen vid vikande avsättningsmöjligheter.

Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har stadigt ökat de senaste åren under den starka byggkonjunkturen. Enligt AKU accelererade tillväxten i antal sysselsatta under 1989. Tydligt är att löneutvecklingen för byggnadsarbetare möjliggjort en rekrytering av tidigare verksamma i branschen som lämnat yrket under perioden av minskat byggande i Sverige. Trots den stora ökningen i sysselsättning har bristen på arbetskraft varit utpräglad. Under hösten och vintern har dock balansen på byggarbetsmarknaden varit något bättre. Detta kom bl.a. till uttryck i konjunkturinstitutets byggbarome-ler där brisllalen på yrkesarbetare sjönk tämligen kraftigt i såväl december som mars. Fortfarande är dock brislalen höga. Den starka tillväxt i byggnadsverksamheten som kännetecknat de senaste åren väntas nu brytas (se kap 8.4). Därmed kommer sysselsättningen all stagnera och under 1991 t.o.m. minska.

Den privala tjänstesektorns sysselsättningsexpansion fortsatte även under 1989. Tillväxten blev t.o.m högre än under 1988 och på två år har därmed ökningen varit närmare 100 000 personen Sysselsättningsexpansionen väntas under 1990 och 1991 dämpas. Stora delar av sektorn går i början på 1990-lalet in i etl lugnare skede efter en mycket expansiv utveckling under andra hälften av 1980-lalet. Delta gäller t ex varuhandeln, restaurang- och hotell-sektorn och även delar av finanssektom. Skaltereformens momsbreddning

	1987	1988	1989	1990	1991 Alt.l	Alt.2
Näringslivet Produktion	3.7	2,8	2.7	0,8	1,1	0,6
Sysselsättning Produktivitet	1,7 2,0	1,9 0,9	1,6 1,1	0,2 0,6	0,1 1,0	-0,2 0,8
Industri
Produktion	2,6	3,0	2,3	0,6	1,2	0,6
Sysselsätting Produktivitet	1,5 1,1	1.6 1,4	0,6 1,7	-0,4 1,0	-0,5 1,7	-1,1 1,7
Privata tjänster Produktion	5.1	3,4	2,9	0,7	1,5	1,1
Sysselsättning Produktivitet	2,8 2,3	2,8 0,7	2,6 0,3	0,5 0,2	0,8 0,7	0,7 0,4
Offentliga tjänster Produktion	0,8	0,8	1,4	1,1	0,8	0,2
Totalt
Produktion	2,7	2,3	2,3	0,8	1,0	0,5
Sysselsättning	1,4	2,4	1.5	0,4	0.3	-0,1
Produktivitet	1,4	-0,1	0,7	0,4	0,7	0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

bidrar i viss mån lill denna utveckling men också den låga konsumlionstill-växten under 1989 och 1990. Mol bakgrund av delta väntas sysselsältningök-ningen stanna vid ca 20 000 personer såväl 1990 som 1991.

Under den långvariga högkonjunkturen i slutet av 1980-talet har sysselsättningen i den kommunala sektorn ökat relativt långsamt jämfört med decenniets första hälft. Medan sysselsättningen i genomsnitt steg med 28 000 personer under perioden 1980-1985 var motsvarande ökning bara ca 10 000 personer under åren 1986-1989. Kommunerna har haft svårt alt kunna konkurrera om personalen i den hela arbetsmarknadssituationen. När nu arbetsmarknaden blir något svalare och personalbristen inom vård och barn- och äldreomsorg är stor på många håll öppnas möjligheter för kommunerna att öka sysselsättningen i något snabbare takt än de senaste åren. Del kommunala skatlesloppel kommer emellertid göra kommunernas ekonomiska situation ytterst ansträngd varför någon större sysselsättningsexpansion inte är möjlig. 1 höglönealternativel 1991 får kommunerna extra stora ekonomiska svårigheter vilket påverkar rekryteringsmöjligheterna.

1990 väntas antalet genomsnittligt sysselsatta personer öka med ca 35 000, dvs. en halverad ökning jämfört med 1989. Denna ökning är till stor del en följd av utvecklingen under 1989. Under loppet av 1990 blir sysselsättningsexpansionen betydligt lägre än 35 000 men ökningen under senare delen av 1989 ger effekter på skillnaden i årsmedellal. Under 1991 väntas sysselsättningen stagnera helt i höglönealternativel. Konjunkturnedgångens effekter slår då starkare även på sysselsättningen. Minskningen kommer främst inom industri och byggsektorn medan ökningarna inom den privata tjänstesektorn och den kommunala sektorn blir myckel måttliga.

Antalet arbetade limmar väntas 1990 öka med endast 0,4%. Den svaga utvecklingen av produktionen i höglönealternativel under 1991 gör att anta-

let arbetade timmar kommer alt stagnera helt. Detla innebär att medelår- Prop. 1989/90:150 betstiden i stort sett blir oförändrad både 1990 och 1991. Bakom detta hgger Bilaga 1.1 en rad motverkande faktorer. Potentialen för de s.k. dynamiska effekterna av marginalskatlesänkningen bedöms vara relativt ston Konjunkturläget innebär dock att efterfrågan på arbetskraft utgör en stor begränsning för möjligheterna att realisera en önskad expansion av medelarbelstiden. Anpassningen till det nya skattesystemet kommer också alt vara utdragen över en längre lidsperiod. Reformen avseende de tvä första dagarna av den sjätte semesterveckan bidrar lill att medelarbelstiden inte ökan

5.2 Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1989 återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av utbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16-64 år) som dellog i arbetskraften steg med 0,5 procentenheter lill 84,5 % och antalet personer i arbetskraften ökade med 56 000. Denna ökning förklaras till ungefär lika stor del av befolkningsmässiga faktorer som av förändringar i arbetskraftsdeltagandet. Befolkningen i åldrarna 16-64 år ökade med ca 34 000 om man jämför årsgenomsnitten mellan 1989 och 1988.

Under 1988 var nettoinvandringen till Sverige ca 29 000 personen 1989 var denna siffra betydligt högre, närmare 46 000 personen Uppskattningsvis är ca 75 %i av denna invandring personer i yrkesverksamma åldran Detla är den klart högsta nettoinvandringen under hela 1980-talet. Man måste gå tillbaka lill år 1970 för att finna högre siffron En stor del av invandrarna är flyktingar som först efler en längre tidsperiod kommer ut pä arbetsmarknaden.

Under 1989 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt starkt bland ungdomsgrupperna. För den yngsta åldersgruppen, 16-19 år, steg arbetskraftstalen 1988 efter en lång nedgångsperiod. 1989 fortsatte denna utveckling i ökad takt. För åldersgruppen 20-24 år syns en likartad utveckling med den skillnaden att uppgången i arbetskraftsdeltagande var något mindre 1989 än 1988. Den stora efterfrågan på arbetskraft gör att fler väljer att förvärvsarbeta vid sidan av gymnasie- och högskolestudien Konstruktionen av studie-medelsystemel medför dock höga marginaleffekter vilkel dämpar effekten på det totala arbetskraflsulbudet.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1989 och förändring i procentenheter

	Nivå 1989	Förändring från		föregåend	c år
	Nivå 1989	1986	1987	1988	1989	1990
16-19 ån män	48,1	-0,2	-2,6	0,6	2,7	1,0
kvinnor	51,3	-2,2	-1,1	1,1	1,8	1,0
20-24 år, miån	88,0	-1,3	-1,1	2,3	0,8	0,8
kvinnor	82,0	-0,1	-1,8	0,9	1,1	0,0
25-54 år, män	95,1	0,1	-0,1	0,0	0,4	0,2
kvinnor	91,0	0,9	0,1	0,4	0,2	0,2
55-64 ån män	74,8	-0,5	1,0	0,0	-0,1	0,5
kvinnor	64,3	1,5	2,7	0,6	-0,4	0,5
Totalt	84,5	0,3	0,1	0,6	0,5	0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartmentet.

kunnat skönjas under hösten och vintern har hittills inte slagit ut i någon ök- Prop. 1989/90:150 ning i arbetslösheten. Säsongsrensal har nu arbetslösheten legat stilla kring Bilaga 1.1 1,4% under den senaste 12-månadersperioden, dvs. även första kvartalet 1990.

Arbetslösheten fortsatte 1989 att minska i hela landet. En viss regional utjämning har skett i den meningen att nedgången varit relativt sett större i län med hög arbetslöshet. När nu sysselsältningutvecklingen slagnerar är det dock troligt att arbetslösheten först kommer all börja stiga i dessa län.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

		1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989
16-	-19 år	9,2	4,3	4,1	3,6	3,6	3,1	3,1
20-	-24 år	5,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,4	2,9
25-	-54 år	2,2	2,0	1,8	1,7	1,4	1,2	1,0
55-	-64 är	2,4	2,8	2,5	2,1	1,9	1,6	1,2
Totalt		2,9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,4

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Antalet latent arbetssökande - dvs. personer som i arbetskraftsundersökningarna uppger alt de kan och vill arbeta men av olika skäl inte aktivt söker arbete och därför inte räknas in i arbetskraften som arbetslösa - var 1987 50 000. 1988 sjönk antalet med hela 15 000 medan minskningen 1989 endast var 1 000. Första kvartalet 1990 noterades en ökning jämfört med första kvartalet 1989. Samma mönster har antalet personer som är undersysselsatla av arbetsmarknadsskäl uppvisat. Åven här är antalet högre under första kvartalet 1990 än under motsvarande period 1989. Ökningar av dessa kategorier brukar också normalt föregå en ökning av den öppna arbetslösheten. Problemet med deltidsarbetslösheten finns i första hand inom den kommunala sektorn men också inom handeln. Arbetsmarknadsmyndigheterna har genom diskussioner och överenskommelser med kommuner och landsting sökt komma tillrätta med detla. Någon förbättring det senaste året har inte uppnåtts.

Arbetslösheten i åldrarna 20-24 år har de senaste åren minskat markant. 1989 var denna 3,0 % jämfört med t.ex. 5,1 % 1986. 1 den yngsta gruppen, 16-19 år, var arbetslösheten lika stor 1989 som 1988. Det är här dock viktigt att notera att ungdomslagen nu nästan försvunnit.

Åven reduceringen i arbetslösheten för åldersgruppen 55-64 har varit stark de senaste åren. En viss uppgång i arbetslösheten för denna grupp har emellertid registrerats under första kvartalet 1990. Urvalet i AKU är dock för litet för att man ska kunna dra några större slutsatser av delta.

Den svaga utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten kom
mer att öka under hösten 1990. Under 1991 fortsätter denna utveckling. Ar
betsmarknaden hotar då att vika på bred front. Kostnadsutvecklingen gör alt
industrins konkurrenskraft nu försvagats så myckel alt effekterna på syssel
sättningen börjar bli kännbara. Stora delar av privata tjänstesektorn stagne
rar samlidigt som den kommunala ekonomin inle klarar all suga upp arbets- 42

kraft i någon större utsträckning. I höglönealternativel väntas arbetslöshe- Prop. 1989/90:150 len bli 2,3 % i årsmedeltal 1991. Detta innebär dock att arbetslösheten vid Bilaga 1.1 slutet av 1991 överstiger 2,5 %. Antalet arbetslösa skulle då vara ca 120 000 personen Detla trots att semesterreformen stramar åt arbetskraflsulbudet 1991.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989
Sysselsättningsskapande åtgärder	59	93	67	53	40	29	18
- beredskapsarbete - ungdomslag - rekryteringsstöd Arbetsmarknads-	59	41 31 21	24 31 12	19 24 10	17 18 6	14 10 5	10 5 3
utbildning (AMU) Företagsutbildning Ätgärder för arbetshandikappade	38 1 66	37 5 68	33 2 72	34 3 79	36 4 82	40 3 84	37 4 87
Totalt	168	200	175	170	161	156	146

' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Ärlig procentuell förändring

	Samtliga	löntagare		Industriarbetare
	Avtal	Löne-	Timför-	Avtal	Löne-	Timför-	Sociala	Arbets-
		glid-	tjänst		glid-	tjänst	kost-	krafts-
		ning			ning		nader	kostnader
1980	7,4	1,8	9,2	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,2	2,7	8,9	5,9	4,2	10,1-	0,5	10,7
1982	4,6	1,7	6,3	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,7	1,7	6,4	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,7	2,2	7,9	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,2	3,3	7,5	3,8	3,7	7,5	0,2	7,7
1986	6,1	2,5	8,6	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,6	2,8	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,2	2,3	6,5	3,4	50	8,4	0,0	8,4
1989	6,4	3,0	9,4	4,6	5,3	9,9	0,6	10,6
1990	5,6	2,9	8,5			7,5	0,9	8,5

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning pä avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

stor som i fjol. Löneglidningen uppskattas lill drygt 3 1/2 % i näringslivet och Prop. 1989/90:150 till knappt 11/2% i offentlig sektor Den totala genomsnittiiga löneökningen Bilaga 1.1 mellan helåren 1989 och 1990 bedöms bli 8,5 %. I denna siffra ryms inle något lönepåslag via omförhandlingsklausulen. ATP-avgiften höjs med 2 % under det att folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Arbelsmiljöavgiften och breddad bas för arbetsgivaravgifterna samt en marginell sänkning av de avtalade arbetsgivaravgifterna drar upp timkostnaden med ytterligare 0,9 procentenheter i ån 1 år sänks vissa avtalade arbetsgivaravgifter tillfälligt, för att sedan höjas till 1989 års nivå 1991. Premiebortfallet skall tas igen under de kommande åren utan all löneutrymmet skall påverkas. Dessa omperiodi-ceringar av de avtalade lönebikostnaderna antas ej påverka företagens underliggande prissältningbeteende.

När del gäller den svenska ekonomins utveckling nästa år har prognoserna gjorts enligt två altemativ. 1 altemativ 1 antas timlönerna, inklusive semesterreformen, stiga med 3 %, dvs. en önskvärd takt för alt börja komma till rätta med vårt relativa kostnadsläge gentemot våra viktigaste konkurrentländer. Skattereformens underfinansiering vad gäller hushållseklorn ger i sig en real köpkraftsökning på cirka 2%. Detla innebär att hushällen vid mycket måttliga löneökningar ändå uppnår en rejäl köpkraftsökning. Samtidigt för begränsade löneökningar med sig goda möjligheter för förelagen att växla ned prisförväntningarna och prisökningarna till en nivå som är förenlig med bibehållen eller förbättrad konkurrenskraft och hög sysselsättning. 1 det andra alternativet antas limlönerna, inklusive semesterreformen, stiga med 8 % dvs endast något lägre än föregående ån

Arbetsmiljöavgiften försvinner, sjukförsäkringsavgiften sänks en procentenhet och arbetsgivaravgifterna i övrigt sänks med 1,5 procentenheten Samtidigt övertar arbetsgivarna kostnaderna för sjuklön under de första två veckorna. Sociala avgifter skall utgå på sjuklönen. Kostnaderna för delta neutraliseras genom en motsvarande sänkning av avgiftsuttaget. Basen för arbetsgivaravgiften breddas påtagligt. Bruttokostnaden per timme ökar med drygt 1 % till följd av dessa förändringan Breddningen av basen för uttaget av kollektiva avgifter antas inte leda till ökade kostnader för förelagen på lång sikt. Basbreddningen kommer att ha en dämpande verkan på lönebildningen och dessutom delvis övervältras via priserna. Vidare beräknas omfattningen av vissa förmåner reduceras betydligt i och med att de skattemässiga incitamenten för alla parter försvinner. Skattereformen leder i inledningsskedet till ytterligare belastning för företagen vilkel också bör ha en dämpande inverkan på framför allt löneglidningen. Införandel av två extra semesterdagar 1991 medför en kostnadsökning för arbetsgivarna i storleksordningen 0,6%. Denna kostnad registreras som en ökning av timlönen och är inräknad i våra prognosalternativ.

Alternativ 1 skall i jämförelse med alternativ 2 tolkas som att arbetsgi
varna övervältrat kostnadsökningarna lill följd av skaltereformen i större ut
sträckning via dämpad förljänstutveckling än genom ökade prisen Vidare
skall låglönealternalivet ses som alt arbetsmarknadens parter tagit ordentlig
hänsyn lill den slarki vikande induslrikonjunkturen, den försämrade kon
kurrenskraften och lägre lönsamhet samt begynnande ökning av den mycket
låga arbetslöshetsnivån.

Diagram 6:1 Nominell timlön inom industrin

Ärlig procentuell förändring, nationell valuta

10 9 -I 8

7 -I

_b'		K........................................
_b'	\v /	?.Yrg«l /\
_{r \ / \ :: / \}
	HJ	-\ /
		_X/
\...	........ --N	-'"''v
\...	........ --N	*"■■■■\............................................................................................................................. :,.>""'-'"* ........... \........... ,<'............
	113 OECD-	■länder 1 '--- ''"'
j------------ ,---------- ,---------- ,---------- 1---------- ,---------- ,---------- ,---------- ,---------- ,---------

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Tabell 6:2 Konsumentpriser Ärlig procentuell förändring och	bidrag därt	11				Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1
	1988	1989	1990	1991
	1988	1989	1990	Alt.l	Ah.2
KPI, dec-dec Importpriser Bostäder Indirekta skatter Inhemska kostnader KPI, årsgenomsnitt KPI, exkl. skattereform	6,1 0.5 1.7 0,9 3,0 5,8	6,7 0,7 1,7 0,7 3,6 6,5	9,8 1,0 1,9 4,0 2,9 10,0 7,4	6,2 0,6 0,6 3,5 1,5 7,3 3,7	9,4 0,8 1,7 3,5 3,4 9,1 5,5

Anm: Skattereformens direkta prispåverkan redovisas under posten indirekta skatten Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

terna av skatterreformen är motsvarande tolvmånaderstal 8,3 %. Under perioden 7:e februari till 12:e april gällde allmänt pris- och hyresstopp. Prisregleringen 1987 ledde - tillsammans med den svaga utvecklingen av privat konsumtion - otvetydigt till en bestående prisdämpning kring en procenten-hel. Mot denna bakgrund och en förväntad blygsam uppgång för konsumtionen i år synes det inte realistiskt att räkna med ett fullständigt återtagande av förhindrade prisökningar.

De direkta effekterna från finansieringen av skattereformen påverkar KPI med ca 2,9 % under loppet av året och med 2,6 % mellan helåren 1989 och 1990. Importpriserna på bearbetade varor ökar mer än i fjol, främst till följd

Diagram 6:2 Konsumentpriser

Procentuell ökning mellan årsgenomsnitten i Sverige och OECD.

Exkl. skattereform

av alt världsmarknadspriserna för dessa varor sammanlaget stiger saml alt Prop. 1989/90:150 den svenska kronan sjunker effektivt med den korg av valutor som har störst Bilaga 1.1 betydelse för vår import. Andra faktorer är t.ex. alt kaffepriset bedöms ha nått sin botten under första kvartalet. Regeringen och folkpartiets överenskommelse att tillfälligt höja mervärdeskatten med en procentenhet drar upp konsumentpriserna med knappt en procentenhet under loppet av året. Höjd alkohol- och tobaksskatt fno.m. 8:e maj påverkar KPI med ett par tiondels procentenheter. Hyrorna stiger med 7,5-8% och kostnaderna för boende i småhus tned drygt 9%, exklusive effekter av skattereformens finansiering. En av de största enskilda faktorerna bakom kostnadsökningarna i egnahemsboendet är räntehöjningarna som inträffade i början av årel. Arbetskraftskostnaden väntas bli något lägre i år, framför allt inom näringshvet. Sammantaget bedöms KPI stiga med 9,8 % under loppet av innevarande år och med 10,0 % mellan helåren 1989 och 1990. Exklusive effekterna av skattereformen stiger KPI 7,4%.

Under 1991 beräknas de direkta effekterna av finansieringen av skallere-forinen dra upp prisnivån med ca 3 1/2 % räknat både under loppet av året och som årsgenomsnitt. Den privata konsumtionens ökningstakt väntas accelerera något i samband med skattereformens expansiva effekter för hushällssektorn. Detla medför enligt vår bedömning att vinstmarginalerna i den skyddade sektorn kan hållas oförändrade i låglönealternalivet. Del är möjligt att de konkurrensfrämjande åtgärder som vidtagits inom bl.a. jordbruk-och lextilseklorn samt skattereformens prisdämpande inverkan genom bl.a. effektivare resursallokering, ger större utslag än vad som inkluderats i kalkylerna. Mot bakgrund av det ovan nämnda beräknas KPI under loppet av 1991 stiga med ca 6 % i alternativ 1 och drygt 9 1/2 % i alternativ 2. Mellan helåren 1990 och 1991 skattas prisökningarna till knappt 7 1/2 % i alternativ 1 och ca 9 % i alternativ 2. Det är 24 procentenheter högre än de förväntade prisökningarna bland OECD-länderna. Borträknas den del av finansieringen av sänkta inkomstskatter som direkt påverkar konsumentprisindex, sjunker prisökningslakten till 3,7 resp. 5,5 % 1991.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.1 7.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid realinkomsterna ökat varje ån Bakom förbättringen av hushållens ekonomi ligger förutom stigande reallöner och sysselsättning förbättringar av de sociala förmånerna. Förra årel ökade hushållens realt disponibla inkomster med ca 2% och låg därmed, räknade per capita, 4,5% över 1980 års nivä.

Skattereformens båda steg påverkar i hög grad hushållens inkomster i år och nästa ån Reformen innebär kraftiga sänkningar av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensionstillskotten och nästa år även genom ökade barnbidrag och bostadsbidrag. I år beräknas skatteomläggningen vara i storl sett neutral för hushållen. Skattereformen leder under 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomsten även efler de extra prisökningar som uppkommer lill följd av finansieringen av inkomstskalte-sänkningen, se tabell 7:1.

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

1990 1991

Miljarder kr.

Skattesänkning 15,3 32.8

Transfereringar 0.4 7,6

Disponibel inkomst 15,7 40,4

Procenuielh bidrag

Disponibel inkomst 2,6 5,4

Prisökning 2,6 3,6

Real disponibel inkomst 0,0 1,8

Anm.: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen.

År 1990 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med ca 2% och nästa år med drygt 2,5% i alternativ 1 och med ca 4% i alternativ 2, se tabell 7:2.

Hushållens löneinkomster beräknas öka med ca 10% 1990 och med ca 5,5% resp. knappt 10,5% i resp. alternativ 1991 med de förutsättningar angående limlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel. Löneinkomsterna i år dras upp av retroaktiva utbetalningar lill följd av avtalen för 1989 inom det offentliga området. Detla verkar neddragande på ökningstakten av de utbetalda lönerna nästa år eftersom jämförelsenivån höjs. Den för 1991 föreslagna arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren skall betala sjukersättning under de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabellen som lön, vilket drar upp lönesumman nästa år med 15-16 miljarder kn

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn beräknas öka med ca 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

		Altl	AU 2
9,4 6,7	8,5 9,8	3 6,2	8 9,4
6,5	6,9 10,0	2,7 7,3	5,9 9,1

Basindustri	3,6	0,9	1,8	-1,1
Verkstadsindustri
exkl. varv	1,5	3,7	4,8	0,3
Övrig industri	3,5	3,0	-0,4	1,6
Industri, totalt	2,6	3,0	2,3	0,6