Regeringens proposition 1989/90:130

om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag lu- regeringsprotokoll den 22 mars 1990.

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehäller förslag bl. a. till kompletteringar av brottsbalkens s. k. terroristbestämmelser.

Lagändringama föranleds av att det ocksä föresläs att Sverige skall ratificera ett är 1988 antaget tilläggsprotokoll till 1971 års Montrealkonvention om brott mot den civila luftfartens säkerhet samt en i Rom samma år antagen konvention om brott mot sjöfartens säkerhet med tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln.

Som en följd av de föreslagna ratifikationerna skall enligt propositionen bestämmelsema i 13 kap. 5 a § brottsbalken om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage ändras sä att de omfattar även gärningar enligt de nya överenskommelserna. Brottsbeteckningama föresläs ändrade till kapning resp. sjö- eller luftfartssabotage. Vidare förordas att en särskild bestämmelse om flygplatssabotage införs i brottsbalken. Slutligen föreslås att vissa följdändringar görs i bl. a. brottsbalken.

Lagändringama föresläs träda i kraft den 1 juli 1990.

Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

Prop. 1989/90:130

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:130

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2 kap. 3§i

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i

2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats ä svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde besättningen ä sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan pä ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrätming eller mot udänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjö- eller fartyg, luftfartssabotage eller folk- luftfartssabotage, flygplatssabotage, rättsbrott eller försök tid kapning av försök till sådana brott eller folkrätts-luftfartyg eller luftfartssabotage, brott, eller

eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra år eller däratöver.

13 kap. 5 a §2

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-
medelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-
fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett luftfartyg eller ett
rering, dömes för kapning av fartyg, som används i civil yrkes-
luftfar ty g till fängelse i högst fy- mässig sjöfart för befordran av gods
ra år. eller passagerare, bogsering, bärg-

ning, fiske eller annan fångst, döms för kapning till fängelse i högst

1 Senaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:130

fyra är. Detsamma gäller den som
genom otaga tvång bemäktigar sig
en plattform i havet som är avsedd
för verksamhet för utforskning eller
utvinning av naturtillgångar eller för
något annat ekonomiskt ändamål
Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat faU

är ägnad att framkalla fara för luft- 1. förstör eller allvarligt skadar

fartygs säkerhet under flygning eller     ett sådant fartyg eller en sådan platt-
gör någon luftfartyg i trafik oan-    form som anges i första stycket eller
vändbart för flygning genom att     ett luftfartyg i trefik, eller
förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

luftfartssabotage till fängelse att framkalla fara för säkerheten för
i högst fyra är. ett sådant fartyg eller en sådan platt-

form som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning

döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år. Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till fängelse pä viss tid, lägst tvä och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som

1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,

2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för fly gplatssabotage till fängelse i högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara dårför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5 a § andra stycket sågs, dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes tiU fängelse

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eherpå annat sätt, vållar

1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller framkallar fara/o> det,

2. skada eller hinder som avses i 4 § eller

3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2

döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i högst två är.

Regeringen kan för visst faU förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet.

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationelU skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne medverkar tid sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Regeringen får beträffande en viss intagen besluta om avvikelse frän bestämmelserna i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att den intagne under verkställigheten i anstalt medverkar till brott som innefattar användande av våld, hot eller tvång för politiska syften.

3 Förslag till Prop. 1989/90:130

Lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3,

eller 5 a § brottsbaUcen, om brottet 5 a eller 5 fc § brottsbalken, om
innefattar gäming varom i 4 § nämn- brottet innefattar gäming varom i 4 §
da kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott som avses i 13 kap. 4 eUer 5 §, 18 kap. 1, 3 eUer 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 10 § brottsbaUcen,

brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbaUcen, om gämingen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök, förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gäming är belagd med straff

Denna lag ttder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1977:1026.

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:130

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 22 mars 1990.

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Engström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell anknytning

1 Inledning

Inom justitiedepartementet upprättades i maj 1989 en promemoria (Ds 1989:34) angående Sveriges tiUttäde till

Lett i Montreal den 24 febraari 1988 antaget tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen den 23 september 1971 om brott mot den civila luftfartens säkerhet (i fortsätmingen kaUat MontrealprotokoUeO,

2. en i Rom den 10 mars 1988 antagen konvention om brott mot sjöfartens säkerhet jämte ett samma dag antaget tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar pä kontinentalsockeln (i fortsätmingen kallade Romkonventionen resp. Romprotokollet).

Montrealprotokollet samt Romkonventionen och Romprotokollet i engelska versioner cx;h i översättningar till svenska bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 1-3.

I promemorian föresläs att Sverige, som har undertecknat dessa överenskommelser, ocksä ratificerar dem. Vidare föreslås att de s. k. terroristbestämmelsema i brottsbalken (BrB) kompletteras med anledning av en svensk anslutning till de intemationella avtalstexterna. Dessutom innehäller promemorian förslag till ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har kommit in frän riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen, Svea hovrätt, sjöfartsverket, luftfartsverket, juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund, Svensk Pilotförening, Sveriges Redareförening och SAS, Scandinavian Airlines System AB. RÅ har överlämnat yttranden frän överåklagarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och vid regionåklagarmyndigheten i Malmö.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgängUg i lagstUtningsärendet (dnr 89-1721).

Prop. 1989/90:130
Lagrådet Inledning

Regeringen beslutade den 15 febraari 1990 att inhämta lagrädets yttrande över lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som biUiga 5.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Jag återkommer till lagrädets ytttande i den allmänna motiveringen angående behovet av lagstiftningsåtgärder (s. 35) och i specialmoriveringen till lagförslagen (s. 41). Häratöver bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

2 Intemationella överenskommelser

I september 1971 antogs på en internationell lufträttskonferens i Montreal en konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (i fortsätmingen kallad Monttealkonventionen). Konferensen hade anordnats av Internationella civUa luftfartsorganisationen (ICAO), som är ett av FN:s fackorgan.

Montrealkonventionen innebär vissa förpliktelser för de avtalsslutande statema. De förbinder sig sålunda bl. a. att belägga vissa särskilt angivna former av sabotagehandlingar mot den civila luftfartens säkerhet med stränga straff och att vidta åtgärder i fräga om domsrätt, åtal och utlämning med anledning av sädana brott.

Konventionen trädde i kraft i januari 1973. Den har hittills ratificerats av ett drygt 100-tal stater. Sverige ratificerade konventionen i juni 1973.

I febraari 1988 anordnade ICAO en internationell konferens i Montreal med uppgift att utarbeta ett tilläggsprotokoll tiU MontteaUconventionen för att komma till rätta med våldshandlingar pä flygplatser som används i internationell luftfart. Ett sådant protokoll antogs på konferensen. Sverige har undertecknat protokollet.

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som är ett annat av FN:s fackorgan, anordnade i mars 1988 i Rom en interaationell konferens om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet. Ändamålet med konferensen var att utarbeta en konvention i ämnet. En sädan konvention antogs vid konferensen, lUcsom ett tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln. Sverige har undertecknat bäde konventionen och protokollet.

2.1 Montrealprotokollet 2.1.1 Bakgrund

Åtskilliga våldshandlingar som är riktade mot den civila luftfartens säkerhet utgör s. k. intemationella brott, dvs. de omfattas av intemationella överenskommelser enligt vilka avtalsstatema har åtagit sig att antingen utiämna den

som har begått ett sådant brott tdl ett annat berört land eUer ombesöria att han Prop. 1989/90:130
blir lagförd för brottet i det land där han pättäffas. Inledning

Flygplanskapningar omfattas av konventionen den 16 december 1970 i Haag om olaga besittningstagande av luftfartyg (Haagkonventionen). Där förbinder sig de avtalsslutande statema att belägga flygplanskapning med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och udämning m. m. bettäffande sädana kapningsbrott. Ett drygt 100-tal stater har tiUträtt Haagkonventionen. Sverige ratificerade den i maj 1971.

Monttealkonventionen omfattar vissa andra brott mot den dvila luftfartens säkerhet än kapningsbrott, nämligen sabotage cx;h andra liknande handlingar. Granddragen i konventionen överensstämmer i övrigt med Haagkonventionen avtalsstatema förbinder sig att belägga de i konventionen angivna formema av sabotagehandlingar med stränga straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fräga om domsrätt, åtal och udämning m. m. bettäffande sådana brott.

Med anledning av Sveriges tillttäde tiU konventionema har vidtagits vissa lagstiftningsåtgärder (prop. 1971:92, JuU 9, rskr. 164, SFS 1971:188 samt prop. 1973:92, JuU 21, rskr. 222, SFS 1973:342). Sålunda har det införts bl. a. straffbestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage. Bestämmelsema återfinns i 13 kap. 5 a § BrB.

Säväl Haag- som Montrealkonventionen tar sUcte pä gämingar som begås ombord pä eller är riktade mot flygplan under flygning och som därför äventyrar flygsäkerheten. Erfarenheten har emeUertid visat att intemationella flygplatser stundom är skadeplats för andra typer av väldshandlingar som är riktade mot den intemationella luftfarten och som på ett urskillningslöst sätt drabbar dem som råkar befinna sig där sädana gämingar förövas. Det gäller exempelvis de bombdåd som förövats under 1980-talet pä de intemationeUa flygplatserna i Wien och Rom.

Pä förslag av ICAO:s juridiska kommitté beslutade dess försainling hösten 1986 att kommittén med största möjliga prioritet skulle utarbeta ett förslag till intemationellt instmment för att bekämpa väldshandlingar pä flygplatser som används i intemationeU luftfart.

ICAO:s juridiska kommitté sammanträdde i Montreal vären 1987. Till grand för överläggningama läg ett utkast till en intemationeU överenskommelse om bekämpande av väldshandlingar pä flygplatser som används i internationell luftfart. Utkastet var utformat som ett tilläggsprotokoll till Monttealkonventionen. Kommitténs arbete kom i stor utsträckning att gälla utformningen av den artikel som angav de brott som omfattades av den tilltänkta överenskommelsen. Udcastet blev i denna del grandligt omarbetat.

I lufträttskonferensen i Montreal den 9-24 febraari 1988 deltog delegationer frän 81 länder, däribland Sverige och övriga nordiska länder. Ett tUläggsprotokoll tiU Montrealkonventionen, som grandade sig pä det omarbetade utkastet, antogs enhälligt vid konferensen.

Dä Montrealprotokollet öppnades för undertecknande den 24 febraari 1988 undertecknades det av 47 stater, däribland Danmark, Island, Norge och Sverige. Finland undertecknade protokollet den 16 november 1988.

Protokollet ö-ädde i kraft den 6 augusti 1989 och har (febraari månad 1990) Prop. 1989/90:130
ratificerats av 15 länder. Inledning

Det kan tilläggas att bestämmelsema i Montrealprotokollet är avsedda att tUlämpas mellan Sverige och Spanien, inom ramen för nuvarande lagstiftning i de båda ländema och i avvaktan pä att protokollet träder i kraft, enligt ett samförständsavtal mellan ländema som ingåtts är 1989.

2.1.2 Överenskommelsens innehåll m. m.

Protokollstexten i engelsk version och i översättning till svenska finns i bilaga 2. Jag nöjer mig i det följande med att lämna vissa kommentarer till artiklama. Beträffande bestämmelser och begrepp som även finns i Monttealkonventionen fär jag rent allmänt hänvisa till vad som uttalades i anslutning till att riksdagen godkände denna (prop. 1973:92, JuU 21).

Artikel I

I artikeln görs klart att den nya överenskommelsen har formen av ett tilläggsprotokoll till Montrealkonventionen. Detta innebär att bestämmelsema i Monttealkonventionen om bl. a. jurisdiktion, åtal och udämning blu- tillämpliga även i fräga om de gämingar som avses i protokollet. När det gäller stater som inte har tillträtt Monttealkonventionen krävs, som framgår av artUcel V, för tUlttäde till den nya överenskommelsen att de samtidigt tillttäder konventionen.

Artikd II

Artikeln innehäller bestämmelser om de gämingar som skall omfattas av den nya överenskommelsen.

För att en gäming skall anses som brottslig enligt artikeln krävs till en början att den skall ha begåtts rättsstridigt cx:h uppsåtligen. Dessa begrepp definieras varken i Montrealkonventionen eller i protokollet. Innebörden av kravet pä uppsåt torde fä bestämmas enhgt de allmänna regler som kan finnas i nationell lag eller som anses gälla enUgt praxis i resp. land.

Enligt 1 kap. 2 § BrB skall en i balken beskriven gäming, om det inte sägs nägot annat, anses som brott bara dä den begås uppsädigen. Någon definition av begreppet uppsåt finns inte i BrB. Enligt det uppsätsbegrepp som har utbildats i doktrin och praxis skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt. Det fär antas att vilken som helst av dessa tre uppsåtsformer är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav i subjektivt avseende. I fräga om innebörden i sådant avseende av uttrycket att en gäming "är ägnad att" ("is Ukely to") framkalla viss fara, vilket förekommer pä två ställen i artikel II, punkt 1, fär dock antas gälla att uppsätskravet skall anses vara uppfyllt när gämingsmannen ägt kännedom om de omständigheter som gör att gämingen, enligt en objektiv bedömning, är att beteckna som farUg i det avseende som där närmare anges.

Punkt 1 bis. (a) avser fall av väldshandlingar mot personer som uppehåller Prop. 1989/90:130 sig pä intemationella flygplatser. Begreppet våldshandling, som också före- Inledning kommer i Haag- och Monttealkonventionema, definieras inte i någondera konventionen men kan antas ha en vidsttäckt innebörd. Av vad som förekom vid Montrealkonventionens tilUcomst kan slutas att begreppet i princip är avsett att omfatta varje integritetskränkning (se prop. 1973:92 s. 23).

I punkten uppställs ett krav pä att gämingsmannen säsom hjälpmedel skall ha använt sig av nägot föremål, ämne eller vapen ("any device, substance or weapon"). Bakom denna bestämning ligger en sttävan att försöka skUja ut de renodlade terroristdåden frän andra typer av väldshandlingar som kan begås på flygplatser. När förslaget fördes firam i den juridiska kommittén åberopades i första hand den europeiska terroristkonventionen är 1977, som Sverige ratificerade samma är (prop. 1976/77:124, JuU 36, rskr. 330). I stället för att definiera terroristdåd anger denna konvention olika sätt att begä våldsbrott vilka typiskt sett används av terrorister. Den europeiska terroristkonventionen (se artikel l.e) innehåller emellertid en mera utförlig uppräkning än vad som har tagits med i förevarande bestämmelse och är dessutom mera preciserad och konkret så till vida att den talar om bl. a. brott som innebär användning av bomber, granater, raketer, automatiska skjutvapen eller brev- och paketbomber.

Uppräkningen av hjälpmedel i förevarande punkt fär sägas vara obestämd och inte ge nägon närmare ledning för hur bestämmelsen skall tolkas. Kravet pä att nägot hjälpmedel skall användas innebär emellertid att gämingar som innefattar "vanlig" inisshandel genom knytnävsslag eller sparkar faller utanför. Det fär även antas att de aktuella hjälpmedlen skall vara av särskild beskaffenhet. Ocksä misshandel som utövas med hjälp av nägot vanligt braksföremäl som tillhygge bör därför, om det inte är fräga om knivar och andra föremål som kan sägas vara ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa (jfr 36 kap. 3 § 2 BrB), antas falla utanför bestämmelsens tUlämpningsområde.

För att omfattas av konventionen skall gämingen dessutom äventyra eller vara ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrand behandlas närmare i det följande.

Tillämpningsområdet för punkt 1 bis. (a) är avgränsat till att omfatta flygplats som används för civil luftfart i internationell trafik ("airport serving intemational civil aviation"). Avsikten är att en flygplats skall anses höra till denna kategori sä snart den till nägon del används för luftfart i intemationeU trafik. Flygplatser med säväl inrikes- som utrikesttafik omfattas därför av artikeln. Antalet flygningar tUl eller frän udandet skall heller inte spela nägon avgörande roll i sammanhanget. Utanför artikelns tillämpningsområde torde därför falla bara sädana flygplatser som är avsedda att användas enbart för inrikesflygningar.

För Sveriges del kan i fråga om avgränsningen till vissa flygplatser pekas på regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen (1957:297) fär regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva vilka flygplatser som fär användas vid olika slag av luftfart. Enligt

96 § första stycket luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsver-

ket bestämma att bara vissa flygplatser får användas vid flygningar till och Prop. 1989/90:130
fi-än Sverige. Inledning

När det sedan gäller effekten av våldshandlingen angavs det i det textutkast som läg tiU grand för juridiska kommitténs arbete att det skuUe vara fräga om kroppsskada ("bodily injury"). Ordet "bodily" utgick av det skälet att artikeln var avsedd att omfatta även faU där väldshandUngen orsakar enbart psykiska skador. Det kravet uppställs dock att skadan skall vara av allvarlig art. Kravet kan ge upphov till vissa toUcningsproblem. Det bakomliggande syftet är naturUgtvis att frän Montrealprotokollets tiUämpningsomräde avskUja mindre aUvarliga våldsinddenter som kan inträffa pä flygplatser.

Under punkt 1 bis. (b) har tagits upp bl. a. sädana handlingar som innebär skadegörelse på särskilda anordningar eller annan utrastning som finns pä en flygplats eller används för flygtrafiken där (x;h som är av betydelse för säkerheten vid flygplatsen. Av protokollstexten framgär att det även här mäste vara fräga om mera allvarlig skadegörelse ("destroys or seriously damages"). Vidare gäller samma krav som beträffande a) att gämingen har skett med hjälpmedel av visst slag.

Den närmare innebörden av vad som avses med begreppet "anordningar som hör tUl en flygplats" ("facilities of an airport") anges inte. Dit torde man dock fä räkna all utrastning som har betydelse för att göra flygtrafiken säker och att göra flygplatsen till en säker uppehällsplats. Som ett exempel pä gärningar som kommer att omfattas av bestämmelsen kan nämnas sprängning av en radaranläggning pä en flygplats.

Av texten framgår ocksä att den utrustning som här avses inte nödvändigtvis mäste finnas inom själva flygplatsområdet. Även exempelvis en radiofyr som används vid dirigering av flygplan till (x;h från en flygplats och som är lokaliserad långt frän flygplatsen torde omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäUer kablar for elförsöriningen pä flygplatsen.

För svenskt vidkommande kan pekas pä att luftfartslagen skiljer mellan flygplatser och utrasmingen där samt andra anläggningar för luftfarten (se t. ex. 6 kap. 1 och 8 §§). Till den senare kategorin hör bl. a. flygfyrar (se prop, 1957:69 s. 89,250). Tillämpningsområdet för den nu aktuella punkten i Monttealprotokollet omfattar sålunda för vår del även vad som enligt luftfartslagen utgör anläggning som används för trafiken pä en flygplats av det aktueUa slaget.

Uppställda flygplan som inte är "i trafik" ("in service") togs med i artikeln pä grandval av ett sovjetiskt förslag. Sädana flygplan omfattas inte av Montrealkonventionen. Uppställda flygplan kan inte heller sägas vara "anordningar som hör till en flygplats" ("facUities of an airport"). Genom att de uttryckligen nämns i förevarande punkt kommer även en terroristattack mot ett sådant flygplan att kunna vara ett intemationeUt brott

Montrealprotokollet gäller även fall där nägon pä ett våldsamt sätt "omintetgör de servicefunktioner som finns pä flygplatsen" ("disrapts the services of the airport"). Vad som här åsyftas är fall dä en terroristattack riktas mot exempelvis ett serveringsutrymme eller en tax-freebutik pä en flygplats. Inrättningar av detta slag brakar normalt finnas pä intemationella flygplatser men har inte med själva flygverksamheten att göra.

För att en gäming av det slag som anges punkt 1 bis. (a) eller (b) skall Prop. 1989/90:130 utgöra ett brott enligt artikel II krävs alltid, säsom redan har berörts, att gär- Inledning ningen skaU äventyra eUer vara ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen, ett begrepp som omfattar inte bara själva flygsäkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrand tjänar syftet att frän artikelns tUlämpningsområde avskilja sädana fall av väldshandlingar pä flygplatser som inte har inneburit nägot hot mot säkerheten i mera vidsträckt bemärkelse. Bestämmelsen i punkt 1 bis. (a) är sålunda avsedd att tillämpas pä sädana väldshandlingar som pä ett urskillningslöst sätt drabbar människor som råkar befinna sig pä en flygplats. Ett fall som togs upp under konventionsarbetet och pä vilket bestämmelsen inte är avsedd att tillämpas är att nägon pä en flygplats med skjutvapen gär till angrepp mot ett särskilt utvalt offer, exempelvis en anhörig. Handlingar som har "privata motiv" är alltså inte avsedda att omfattas av artikeln.

Punkt 2 innebär att Montrealkonventionens bestämmelser om ansvar för försök och medverkan blir tillämpliga även i fräga om de gämingar som avses i tilläggsprotokollet. Säsom brott skall således anses inte bara en gäming som beskrivs i punkt 1 utan även försök eller medverkan till en sädan gärning.

Artikel III

Bestämmelsen knyter an tiU artikel 5 i Monttealkonventionen och innebär en förpliktelse för en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fräga om de gämingar som avses i artikel II när gämingsmannen finns pä dess territorium och inte utlämnas till nägon av de stater som i övrigt skall kunna utöva domsrätt bettäffande brottet.

Artikd TV-Di.

Dessa artiklar innehäller bestämmelser om tUlträde m. m.

2.2 Romkonventionen och Romprotokollet 2.2.1 Bakgrund

I oktober 1985 kapades det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro under en resa mellan Alexandria och Port Said. Detta kapardrama riktade uppmärksamheten pä att det, ttots rilUcomsten av flera konventioner som syftar tUl bekämpningen av internationell terrorism, inte fanns nägon konvention som tog sikte pä terrorism som riktar sig m.ot sjöfarten.

FN:s generalförsamling inbjöd i december 1985 IMO att undersöka problemet med terroristaktioner ombord pä eller riktade mot fartyg och att föreslå lämpliga åtgärder. Vid IMO:s rädsmöte i november 1986 presenterade Egypten, Italien och Österrike ett gemensamt utkast till konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet. Utkastet grandades pä de tidigare nämnda Haag- och Monttealkonventionema rörande den dvila luftfarten samt på FN-konventionema om förebyggande och besttaffning av brott mot

diplomater och andra intemationeUt skyddade personer (1973), mot tagande Prop. 1989/90:130
av gisslan (1979) och mot tortyr (1985). Inledning

IMO:s räd beslöt enhälligt att frågan om en intemationeU konvention i ämnet skulle behandlas skyndsamt. En arbetsgmpp, öppen för alla IMO:s medlemmar, tillsattes för att granska och bearbeta det vid rädsmötet presenterade utkastet.

Arbetsgmppen sammanttädde vid tvä tillfällen, i London och Rom, våren 1987. Vid Rommötet antogs ett förslag till konvention om brott mot sjöfartens säkerhet och ett anslutande protokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar. Åtskilliga frågor kvarstod fortfarande olösta för slutligt avgörande vid en intemationeU konferens. Sedan förslagen granskats även inom IMO:s juridiska kommitté hösten 1987 hölls en internationell konferens i Rom den 1-10 mars 1988.1 konferensen deltog delegationer frän 76 länder, däribland Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Efter viss omarbetning av det föreliggande förslaget antogs konventionen och protokollet enhälligt vid konferensen. De båda instrumenten öppnades för undertecknande den 10 mars 1988. Konventionen och protokollet undertecknades då av 23 resp. 21 stater. Båda instramenten undertecknades av Sverige liksom av Norge. Danmark undertecknade båda överenskommel-sema den 26 oktober 1988. Finland undertecknade Romkonventionen den 18 november 1988 men har inte undertecknat Romprotokollet. I början av febraari 1990 hade sju stater ratificerat båda överenskommelserna.

Det kan tilläggas att bestämmelsema i Romkonventionen och Romprotokollet kommer att bli bindande mellan Sverige och Spanien enligt samma avtal och på samma sätt som Monttealprotokollet (se avsnitt 2.1.1).

Konventionen och protokoUet följer mönsttet frän andra Uknande överenskommelser, dvs. statema förbinder sig att antingen lagfora eller utlämna personer som gjort sig skyldiga till gämingar som utgör brott enligt resp. instmment. Det innebär att statema mäste se till att de i sin lagstiftning har bestämmelser om sttaff och domsrätt beträffande dessa gämingar. Därutöver innehåUer konventionen bestämmelser om bl. a. det geografiska tillämpningsområdet och en precisering av det intemationella element som skall föreligga, om underrättelseskyldighet och om det praktiska förfarandet över huvud taget.

Konventionen och protokollet är lUcartat uppbyggda. Åtskilliga av konventionens bestämmelser har emellertid inte någon motsvarighet i protokollet,

eftersom detta tar sUcte bara pä anläggningar som är fast förankrade.

2.2.2 Konventionens innehåll

Artikel 1

Konventionen är tillämplig pä brott som begås pä eller riktar sig mot fartyg. I förevarande artikel definieras vad som i detta sammanhang skall anses omfattat av utttycket fartyg. Dänned menas alla typer av rörliga flytande farkoster oavsett om de kan drivas av egen kraft eller måste bogseras. Även s. k. svä-vare och undervattensbåtar räknas dit.

Konventionen är däremot inte tillämplig pä anordningar som är permanent Prop. 1989/90:130 förankrade vid havsbottnen, exempelvis fasta plattformar och fyrskepp. Inledning Under transport till eller från den fasta förankringsplatsen är emellertid sädana anordningar att anse som fartyg i konventionens mening.

Artikel 2

I punkt 1 anges olika slags fartyg på vilka konventionen inte skall vara tillämplig. Detta gäller enligt (a) krigsfartyg och enligt (b) andra fartyg som ägs eller brakas av en stat när de används som hjälpfartyg inom marinen eller för tull- och polisändamål. Andra statsfartyg exempelvis forskningsfartyg och isbrytare omfattas däremot av konventionen.

Av (c) framgär att konventionen inte är tillämplig i fräga om fartyg som inte längre används för sjöfart. Till denna kategori räknas bl. a. sädana förtöjda fartyg som permanent används som restaurang, vandrarhem eUer hotell. Fartyg som är upplagda på varv eller någon annanstans omfattas inte heller av konventionen.

Bestämmelsema i punkt 2 klargör att konventionen inte inskränker den rätt till immunitet som folkrättsligt tillkommer vissa statsfartyg (jfr lagen 1938:470 med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.).

Artikel 3

I artikeln återfinns beskrivningama av de olika typer av gämingar som skall kriminaliseras enligt konventionen.

I fräga om de gämingar som avses i punkt 1 krävs till en början att de har begåtts rättssttidigt och uppsädigen ("unlawfully and intentionally"). Dessa begrepp definieras inte heller i denna konvention. De torde emellertid ha samma innebörd här som i andra motsvarande intemationella instmment (jfr avsnitt 2.1.2).

Under punkt 1 (a) upptas det fallet att nägon med våld eller hot om våld eller pä något annat sätt som framkallar fruktan övertar eUer utövar konttollen över ett fartyg. Gämingsbeskrivningen har sin förebild i Haagkonventionens bestämmelser om kapning av luftfartyg (se prop. 1971:92). Det är alltså fråga om situationer där nägon genom att utöva tvång övertar t)efälet över fartyget. Användningen av uttrycket "genom våld eller hot om våld" ("by force or threat thereof) ger vid handen att det här skall vara fråga om att utöva fysiskt våld eller hot om sådant våld mot person. Uttrycket "hot av annat slag" ("any other form of intimidation") avser situationer där någon använder sig av någon annan typ av hotelser för att skaffa sig konttollen över ett fartyg. Ett hot om brottslig gäming t. ex. genom våld mot egendom som verkar tvingande genom att det innefattar ett hot om fortsatt skadegörelse liksom ett hot om att avslöja att nägon gjort sig skyldig till brott kan tjäna som exempel (jfr 4 kap. 4 § BrB om olaga tvång).

Det ligger i sakens natur att våldet eller hotet skall ha till syfte att tvinga fartygets ordinarie befälhavare att lämna ifrån sig befälet över fartyget eller att lyda gämingsmannens anvisningar om exempelvis förhållandena ombord på

fartyget eUer fartygets färdväg. Väldet eller hotet som sädant kan naturligtvis i Prop. 1989/90:130 mera direkt mening rikta sig mot nägon annan än befälhavaren. Ett exempel Inledning är det fallet att terrorister hotar att döda en eller flera av passagerama, om inte fartyget lägger om kurs. Det behöver inte heller rikta sig mot nägon som finns ombord pä fartyget.

Det bör påpekas att det bettäffande de gämingar som avses under denna punkt, vilka ju kan sägas utgöra kapning av fartyg, inte uppställs nägot krav pä att de skall ha inneburit eller varit ägnade att innebära en fara för fartygets säkerhet. Till skillnad frän motsvarande gäming enligt Haagkonventionen krävs det inte heller att gämingsmannen har befunnit sig ombord pä fartyget när han förövat gämingen. Exempelvis kan konttoll över ett fartyg utövas med hjälp av radio- eUer telefonförbindelse.

Under punkt 1 (b) behandlas det fallet att nägon på ett sätt som är ägnat att äventyra ett fartygs säkerhet begär en våldshandling mot en person ombord på fartyget.

Begreppet "väldshandUng" ("act of violence") torde här ha samma förhållandevis vidsträckta innebörd som i andra liknande konventioner (jfr avsnitt 2.1.2). För att omfattas av konventionen mäste våldshandlingen vara ägnad att äventyra fartygets säkerhet Att nägon utsätter k(x;ken på ett fartyg för vald kan äventyra passageramas och besätmingens bekvämlighet men knappast fartygets säkerhet. Annorlunda förhäller det sig om väldet riktas mot nägon som fullgör uppgifter av väsendig betydelse för säkerheten till sjöss, t. ex. befälhavaren, maskinchefen, radiotelegrafister eller radiotelefonister. Detta gäller även om befattningshavarens uppgifter tillfälligt kan övertas av nägon annan.

Under konventionsarbetet ansågs det angeläget att fi-än konventionens tiUämpningsomräde undanta sädana handlingar som begås av personer inom besättningen och som hänför sig till den normala disciplinen ombord. Vad som äsyftas är hot eller väldshandlingar som bottnar i osämja besättningsmedlemmar emellan, t. ex. "fylleslagsmål". Nägon bestämmelse om detta har emeUertid inte tagits upp i själva konventionen, men i preambehi anmärks särskilt att sädana handlingar ligger utanför ramen för konventionen. Vidare fär det antas att handlingar med "privata motiv" i linje med vad som gäller enligt MontrealprotokoUet inte är avsedda att omfattas av konventionen, även om de riktas mot nägon som fullgör uppgifter av väsendig betydelse för fartygets säkerhet

Det kan anmärkas att befälhavaren pä svenska fartyg numera inte har nägon disciplinär besttaffningsrätt över besättningen. Åtal för brott av det slag som nu avses kan naturUgtvis väckas pä vanligt sätt vid svensk domstol.

Punkt 1 (c) avser det fallet att någon förstör ett fartyg eller skadar det eller dess last pä ett sätt som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Det sistnämnda kravet innebär att konventionen blir tiUämplig bara i de faU dä det är fräga om mera omfattande yttre skador pä fartyget eller dess last, exempelvis när någon har orsakat häl i skrovet på fartyget eller sä allvarliga skador pä lasten att fartyget riskerar att kantta eller att det uppstär risk för brand eller explosion. Men även annan skadegörelse pä fartyget eller dess last som gör detta manöverodugligt torde rymmas under konventionen. Här äsyftas att

nägon skadar exempelvis navigationsinstrament eller motorer så att de inte Prop. 1989/90:130
fungerar. Inledning

Punkt 1 (d) avser sädana fall dä nägon pä ett fartyg placerar en anordning eUer ett ämne som kan förstöra ett fartyg eller skada det eller dess last pä ett sätt som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Kriminaliseringen omfattar här alla typer av förfaranden som resulterar i att sädana anordningar eller ämnen blir placerade pä fartyg. Att under falsk varabeteckning sända sprängämnen som fraktgods med en bät kan således omfattas av bestämmelsen. Kravet pä att åtgärden skall vara ägnad att äventyra fartygets säkerhet torde dock innebära att sprängämnen i så fall måste vara apterade pä ett sätt som medför att de kan detonera.

De åtgärder som avses under punkt 1 (e) är inte riktade direkt mot fartyget utan mot navigationshjälpmedel av skiftande slag. Bestämmelsen har sin förebild i Monttealkonventionen (se prop. 1973:92). Pä luftfartsomrädet har sådana hjälpmedel generellt sett större betydelse än pä sjön, men det ansågs under det aktuella konventionsarbetet att en bestämmelse i ämnet borde finnas även i förevarande konvention. Det kan vara fräga om hjälpmedel som kan finnas till sjöss (fyrskepp, farleds- eller grandmarkeringar) eller pä land (fyrar eller radiofyrar). Kravet pä kriminalisering omfattar åtgärder som innebär att hjälpmedel av detta slag antingen förstörs eller utsätts för allvarliga skador. Detsamma gäller om någon pä ett allvarligt sätt ingriper i handhavandet av sädan utrastning utan att anläggningen förstörs eller skadas, t. ex. vidtar åtgärder med den så att den information som anläggningen skall förmedla blir missvisande. Även här uppställs det generella kravet att åtgärden skall vara ägnad att äventyra ett fartygs säkerhet.

I punkt 1 (O avses det fallet att nägon medvetet överför oriktig information. Även denna bestämmelse har sin förebild i Monttealkonventionen (se prop. 1973:92). Den fömtsätter för sin tillämpning att fartygets säkerhet har äventyrats. Det räcker alltså inte att åtgärden har varit ägnad att leda till det resultatet.

Punkten 1 (g), slutligen, tar sikte pä fall där nägon, när han utför eller försöker utföra någon av de tidigare nämnda gämingama under punktema 1 (a)-(f), dödar eller skadar en annan person. Mord eller misshandel som begås ombord pä ett fartyg eller pä nägot annat av konventionen skyddat utrymme omfattas alltså av konventionen bara om det sker i ansluming till nägon av de angivna handlingama. Bestämmelsen vållade åtskilliga diskussioner under konventionsarbetet. Mänga delegater ansåg att gämingar av det slaget inte borde utgöra självständiga brott utan vara att bettakta som en försvärande omständighet.

Av punktema 2 (a) och (b) framgär att konventionen även omfattar försök till, medhjälp till och anstiftan av de i punkt 1 angivna brotten.

I punkt 2 (c) avses vissa hotbrott, nämligen ett hot att begä något av de brott som anges i punktema 1 (b), (c) och (e), under föratsätming att hotet är ägnat att äventyra det aktuella fartygets säkerhet. Det är här fräga om hot att utöva våld mot person eller hot att förstöra eller allvarligt skada ett fartyg eller dess last eller navigationshjälpmedel eller hot att allvarligt störa ett sädant hjälpmedel. Bestämmelsen i punkt 2 (c) torde vidare innebära att, om det för

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

sttfbarhet enUgt nationeU lagstiftning för sädana fäU som avses i konventio- Prop. 1989/90:130 nen krävs att hotet fi-amställs i syfte att tvinga någon att göra eller avstå frän Inledning att göra nägot, dvs. att det föreligger nägon form av utpressningssituation, detta krav inte behöver uppges för att den aktuella avtalsstaten skall anses uppfyUa sina åtaganden enhgt konventionen. Denna fömtsättning för att en gäming skall omfattas av konventionen tillfogades i slutskedet av förhandlingama för att bringa brottsbeskrivningen i överensstämmelse med vad som gäUer i vissa länder. Bestänunelsen i punkt 2 (c) kan därför i hög grad sägas vara resultatet av en kompromiss.

Artikel 4

I artikeln anges de intemationella element som medför att konventionen blir tillämpUg.

Av punkt 1 framgär att konventionen blir tiUämplig så snart ett fartygs faktiska eller planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium, antingen på öppna havet eller i en angränsande stats sjöterritorium. Däremot omfattas inte ren kustfart som innebär att fartyget inte lämnar och inte heller är planerat att lämna kuststatens sjöterritorium. Beivrandet av terrorist-handlingar är i sädana fall en fräga enbart för kuststaten och, om fartyget är udändskt, flaggstaten.

Om ett fartygs planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium, är konventionen tillämplig även om fartyget utsätts för terroristhandlingar medan det ligger kvar i hamn. Däremot torde punkt 1 inte täcka den sittiarionen att fartyget just har avslutat en resa och nägon ny destination ännu inte är bestämd när brottet begås.

Även om konventionen inte är tiUämplig enligt reglema i punkt 1, är den likväl tillämplig, om den som misstänks för ett sådant brott som anges i artikel 3 påttäffas i en annan konventionsstat än kuststaten. Detta framgär av punkt 2.

Artikels

EnUgt artikeln ätar sig de avtalsslutande statema att i sin nationeUa lagstifming sttaffbelägga de gämingar som anges i artikel 3. Vidare skall sttaffskaloma utformas med beaktande av att brotten är av allvarUg art. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta ett krav pä att det skall vara fråga om förhållandevis so-änga sttafflatituder.

Artikel 6

I artikeln behandlas jurisdiktionsfrägor. I punkt 1 och 4 anges i vilka fall det åUgger en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fräga om brott som avses i artikel 3. Punkt 2 är fakultativt utformad och öppnar en möjlighet för stater att hävda egen jurisdiktion ocksä i andra fall.

Av punkt 1 framgår att de avtalsslutande statema är skyldiga att tillförsäkra sig jurisdiktion i följande oe fall som avser brotten i artikel 3:

(a) brott som är begångna mot eller pä fartyg som vid tiden för gämingen Prop. 1989/90:130 förde den egna statens flagga; Inledning

(b) brottet har begåtts pä statens eget område, varmed även förstås dess territorialvatten;

Enligt punkt 2 kan stater som är parter däratöver skaffa sig jurisdiktion i följande tre fall, nämligen:

(a) när gämingsmannen är statslös och har hemvist i den egna staten;

(b) när en medborgare i den egna staten grips, hotas, skadas eller dödas vid brottet;

Bestämmelsema innebär att varje annan avtalsslutande stat är skyldig att erkänna den jurisdiktion som en stat hävdar i angivna fall.

Enligt punkt 3 skall stater som inför de jurisdiktionsregler som avses i punkt 2 underrätta IMO:s generalsekreterare om detta. Detsamma gäller om sädana jurisdiktionsregler upphävs.

Punkt 4 och 5 har motsvarigheter i liknande konventioner, exempelvis Haag- och Monttealkonventionema. Enligt punkt 4 skall en konventionsstat ombesörja att den kan utöva jurisdUction i fräga om brotten i artikel 3, när den som har begått eller misstänks för att ha begått ett sådant brott befinner sig pä statens område och staten inte udämnar honom till nägon annan stat som är part i konventionen.

En annan stat som är part behöver inte erkänna den jurisdiktion som en stat har infört i andra fall än som avses i punkt 1 och 2. Under överläggningama diskuterades om inte till de fall som nämns i punkt 2 borde fogas den situationen att inhyrarcn av ett fartyg ("bare-boat/demise charterer") har sin verksamhet i den aktuella staten. Som exempel kan tas att en dansk redare hyr in ett fartyg som är registterat i Panama för färjetrafik mellan Danmark och Sverige. Det är dä svårt att se varför rättsordningen i Panama över huvud taget skuUe beröras. En stor majoritet bland deltagama i konventionsarbetet motsatte sig emellertid att pä det här sättet luckra upp flaggstats-principen. Av punkt 5 framgär att ingenting hindrar att t. ex. Sverige ändå har en sådan jurisdiktionsregel. En sädan regel behöver dock, som nyss har nämnts, inte erkännas av andra avtalsslutande stater.

Artikel 7

Även denna artikel har motsvarigheter i Uknande konventioner. Den innehåller föreskrifter om vilka omedelbara åtgärder en avtalsslutande stat har att vidta när någon som har begått eller misstänks för att ha begått ett brott som avses i konventionen befinner sig inom statens område. Regler finns om säkerhetsåtgärder, fömndersökning, m. m.

Bettäffande bestämmelsema i punkt 3 och 4 om skyldighet att underrätta andra stater m. m. kan för svenskt vidkommande erinras om att Sveriges intemationella åtaganden rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m.m enUgt Wienkonventionen är 1963 om konsulära förbindelser och enligt bilate-

rala konsularkonventioner med fyra länder regleras i en lag som ttädde i kraft Prop. 1989/90:130
den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:74, JuU16, rskr. 144, SFS 1989:152). Inledning

Artikd 8

Artikeln reglerar möjlighetema för en befälhavare att sätta i land terrorister som finns ombord på hans fartyg.

Har flaggstaten anslutit sig till konventionen, kan befälhavaren till behöriga myndigheter i en annan stat som är part i konventionen överlämna en person som är skäligen misstänkt för ett brott som avses i artikel 3. Bakgranden till denna ordning är de praktiska svärighetema att under någon längre tid förvara misstänkta terrorister ombord pä fartyget och riskema för fritagningsförsök från utomstående. Artikeln innehåller vissa handlingsregler för situationer av detta slag.

Sålunda skall flaggstaten svara för att befälhavaren i god tid om möjligt innan fartyget går in pä den andra statens territorialvatten underrättar de behöriga myndighetema om sin avsikt att överlämna en misstänkt terrorist och om skälen för denna åtgärd. Flaggstaten skall vidare svara för att befälhavaren i dessa fall tillhandahäller myndighetema i mottagarlandet den bevisning som han har tillgång tUl.

En avtalsslutande stat kan vägra att ta emot en person som avses i artikeln endast om den finner att konventionen inte är tillämplig. En sädan vägran skall vara motiverad.

Om en stat som är part i konventionen tar emot terroristen i fråga, kan den i sin tur begära att flaggstaten godtar att personen förs över dit. Flaggstaten kan emellertid vägra att göra detta efter en diskretionär prövning. En vägran skall vara motiverad.

Artikd 9

Artikeln innehåller en erinran om att konventionen inte inskränker den rätt till jurisdiktion över främmande fartyg som foUcrättsligt anses tilUcomma kuststaten i fråga om brottsuttedningar eller civilrättslig verkställighet.

Reglema om detta innebär i korthet att kuststaten har en nära nog oinskränkt jurisdiktion över främmande fartyg i dess hamnar och inre vatten. Undantag kan följa av t. ex. reglema om immunitet för vissa statsfartyg. I fräga om fartyg som befinner sig på kuststatens territorialhav är huvudregeln närmast den motsatta, dvs. kuststaten anses inte ha nägon jurisdiktion över sädana fartyg. Kuststaten har emellertid rätt att gripa nägon ombord pä fartyget eller vidta förandersökningsätgärder med anledning av brott som har begåtts ombord under fartygets genomfart av kuststatens territorium. För detta krävs dock att brottet på något sätt berör kuststaten eller att åtgärderna är nödvändiga som ett led i narkotikabekämpning. Kuststaten kan givetvis också ingripa om detta begärs av fartygets befälhavare eller flaggstatens myndigheter. Dessutom anses kuststaten ha rätt att fullfölja ett ingripande beträffande ett fartyg som befunnit sig i kuststatens inre vatten och som färdas ut genom territorialhavet

I fräga om civilrättsUg verkställighet gäller likartade regler. Kuststaten har Prop. 1989/90:130 sålunda i princip rätt att ingripa med sädan verkställighet när det främmande Inledning fartyget befinner sig i inre vatten, däremot inte när det befmner sig pä territorialhavet såvida inte förpliktelsema har ådragits i samband med eller med anledning av fartygets färd genom territorialhavet.

De nu nämnda folkrättsliga principema framgär av 1982 års havsrättskonvention (se artikel 27 och 28 samt 17-26 om innebörden av rätten till s. k. oskadlig genomfart). Denna FN-konvention har undertecknats men ännu inte ratificerats av Sverige.

Artikd 10

Artikeln innehäller regler om bl. a. skyldighet för en avtalsslutande stat att ombesörja att en misstänkt gämingsman, som påttäffas pä dess område, blir lagförd, om han inte udämnas till något annat land. Lagföringen skall ske enligt reglema i den staten.

Artikd11

Artikeln handlar om utlämning för brott som avses i konventionen och innebär bl. a. att sädana brott alltid skall bettaktas som brott som kan föranleda utlämning. Av särskilt inttesse är punkt 5 som ålägger en stat som är part i konventionen att vid konkurrerande utlämningsframställningar fästa vederbörligt avseende vid flaggstatens inttesse av att lagföringen sker där.

Artikd 12-15

Dessa artiklar berör frågor om samarbete mellan de avtalsslutande statema. De skall sålunda bistå varandra när det gäller att beivra brott som avses i artikel 3, pä allt sätt försöka motverka att sädana brott förbereds inom deras områden, utbyta information i syfte att förebygga brott, bistå passagerare och besättning på ett fartyg som har utsatts för brott samt underrätta ancha stater, om det finns skäl att misstänka att ett brott som avses i artikel 3 planeras.

I artikel 15 finns det dessutom regler om skyldighet att underrätta IMO:s generalsekreterare om åtgärder i anslutning till tillämpning av konventionen.

Artikel 16

Artikeln innehäller i punkt 1 föreskrifter om skiljeförfarande när tvä stater som är parter inte kan enas om tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Enligt punkt 2 finns en möjlighet för statema att reservera sig mot dessa föreskrifter.

Artikd 17-22

Dessa artiklar innehäller bestämmelser om tillttäde m. m.

2.2.3 Protokollets innehåll Prop. 1989/90:130

Allmänt Inledning

Plattformar för oljeutvinning och andra fasta plattformar pä kontinentalsockeln kan vara lika begärliga mäl för terroristangrepp som fartyg. Under förberedelsearbetet pä konventionen om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet rådde därför allmän enighet om att ocksä sädana plattformar på ett eller annat sätt borde omfattas av en intemationeU reglering. En del stater hävdade därvid uppfattningen att själva konventionen borde omfatta även plattformar. Att man stannat för ett särskilt protokoll beror främst pä vissa tekniska svärigheter att i samma instmment reglera de aktueUa frågoma bettäffande både fartyg och fast förankrade plattformar. ÅtskiUiga av konventionens bestämmelser kan över huvud taget inte bU aktuella i fräga om sådana plattformar.

ProtokoUet är direkt kopplat till konventionen, vilket framgär av bl. a. att bundenhet av konventionen är en fömtsättning för att protokollet skall kunna tUlttädas.

Artikel 1

I punkt 1 anges de artiklar i konventionen som pä motsvarande sätt skall vara tUlämpliga pä gämingar som avses i protokollet. Det gäller artiklama 5, 7 cx;h 10-16 i konventionen.

Protokollet är tillämpligt pä gämingar begångna på plattformar som är belägna på kontinentalsockeln. Vad som menas med kontinentalsockeln är för svensk del bestämt genom lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Definitionen där ansluter till 1958 ärs Genévekonvention om kontinentalsockeln som Sverige har tillttätt. Samtliga havsområden utanför Sveriges sjöterritorium är kontinentalsockelomräden. Det innebär att Sveriges del av kontinentalsockeln bestäms genom överenskommelser med angränsande stater eller, i avsaknad av överenskommelser, av mittlinjen bestämd med utgångspunkt i baslinjema.

Den definition av kontinentalsockeln som finns i havsrättskonventionen (artikel 76) avviker nägot frän Genévekonventionens. Att en stat sålunda kan ha bestämt gränsema för sin kontinentalsockel pä ett annat sätt än Genéve-konventionen anger torde sakna praktisk betydelse. Enligt båda konventionerna stär plattformar pä kontinentalsockeln under kuststatens jurisdiktion.

Enligt punkt 2 skall protokollet aUtid vara tillämpligt när en gämingsman eller misstänkt gämingsman påträffas pä ett område som tillhör en annan ansluten stat än den stat i vars inre vatten eller territorialhav den aktueUa plattformen finns.

Punkt 3 innehäller en definition av vad som avses med fast plattform. Därmed menas konstgjorda öar, installationer eller byggnadsverk som är förankrade i havsbottnen och som används för att undersöka eller utvinna naturtillgångar eller för andra kommersiella ändamål. Terminologin ansluter till den som används i havsrättskonventionen.

Artikd 2 Prop. 1989/90:130

I artikeln anges de gämingar som skall anses som brott enligt protokollet.

Gämingsbeskrivningama är desamma som i artikel 3 i konventionen, fömtom att det här inte finns nägon motsvarighet till de gämingar som avser förstörande av navigationshjälpmedel (x;h överförande av falsk information, jfr artikel 3 punkt 1 (e) cx;h (f) i konventionen.

Artikels

Artikeln innehåUer regler om jurisdiktion, vilka i allt väsendigt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i konventionen.

Artikel 4-10

Dessa artiklar innehäller bestämmelser om tUlträde m. m.

2.3 Nuvarande svenska regler

2.3.1 Straffbestämmelser

De förfaranden som omfattas av de nu aktuella intemationella överenskom-melsema torde i princip vara kriminaliserade enligt svensk lag, i första hand genom bestämmelsema i BrB. I det följande skall jag lämna en redogörelse för relevanta svenska strafibestämmelser.

När det gäller kriminaliseringen av väldshandlingar mot personer som återfmns i samdiga tte intemationeUa instmment i förening med vissa ytterligare kriterier artikel II. 1 1 bis. (a) i Monttealprotokollet, artikel 3.1 (b) i Romkonventionen och artikel 2.1 (b) i Romprotokollet kan pekas pä bestämmelsema i 3 och 4 kap. BrB.

Den som berövar annan livet kan enligt 3 kap. 1 § dömas för mord till fängelse i tio är eller pä livstid eller enligt 3 kap. 2 § för dräp till fängelse i lägst sex och högst tio är. I 3 kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om misshandel resp. grov misshandel. Enligt brottsbeskrivningen i 3 kap. 5 § utgör det misshandel att tUlfoga nägon kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta nägon i vanmakt eller annat sädan tillstånd. Straffet är fängelse i högst tvä är eller, om misshandeln är ringa, böter. För grov misshandel är straffet enligt 3 kap. 6 § fängelse i lägst ett cx;h högst tio är. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om misshandeln var Uvs-farlig eller om gämingsmannen tillfogat den angripne svär kroppsskada eller allvarUg sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Försök och förberedelse till mord, dräp och misshandel som inte är ringa är straffbart liksom stämpling till mord, dråp och grov misshandel samt underlätenhet att avslöja sädant brott (3 kap. 10 §).

I 4 kap. finns bestämmelser om straff för sädana integritetskränkningar som riktar sig mot en persons frihet och frid. Som människorov räknas enligt 4 kap. 1 § bl. a. gäming som innebär att nägon bemäktigar sig och spärrar in nägon annan med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa eller att öva

utpressning. Straffet är fängelse i lägst fyra och högst tio är eller pä livstid Prop. 1989/90:130 eller, om brottet är mindre grovt, i högst sex år. Den som berövar nägon fri- Inledning heten utan att göra sig skyldig till människorov kan enligt 4 kap. 2 § dömas för olaga frihetsberövande till fängelse i lägst ett och högst tio är. Om ett sädant brott är mindre grovt, är sttaffet böter eller fängelse i högst tvä är (4 kap. 5§).

Enligt 4 kap. 4 § kan sttaff ädömas för olaga tvang, om nägon genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar nägon att göra, tåla eller underlåta nägot. Sttaffet är böter eller fängelse i högst tvä är eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader (x;h högst sex är. Den som lyfter vapen mot nägon annan eller annars hotar med brottslig gäming pä ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fraktan för egen eller nägon annans säkerhet till person eller egendom döms för olaga hot tdl böter eller fängelse i högst tvä är.

Försök, förberedelse och stämpling till människorov eller olaga frihetsberövande samt underlätenhet att avslöja sädant brott liksom försök och förberedelse till olaga tvång som är grovt är sttaffbart (4 kap. 10 §).

Kriminaliseringen enligt de tre aktuella intemationella överenskommelserna av väldshandlingar mot personer har som ytterligare kriterium att gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra flygplatsens säkerhet eller är ägnad att äventyra fartygets resp. plattformens säkerhet. Enligt svensk lag kan det för gämingar av detta slag bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 kap. 6 § om allmänfarlig vårdslöshet. Denna bestämmelse föreskriver sttaff för bl. a. den som av oaktsamhet framkallar fara för skeppsbrott eller flygolycka. Sttaffet är böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst tvä är. Ocksä bestämmelsen i 3 kap. 9 § om sttaff för framkallande av fara för annan bör uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt denna bestämmelse kan böter eller fängelse i högst tvä är ädömas bl. a. den som av grov oaktsamhet utsätter nägon för livsfara eller fara för svär kroppsskada.

För bestämmelsema i punkt 1.1 bis (b) i artikel II i Monttealprotokollet, artikel 3.1 (c) och (e) i Romkonventionen och artikel 2.1 (c) i Romprotokollet, som kan sägas innefatta väldshandlingar mot egendom, är i första hand vissa bestämmelser i 12 och 13 kap. BrB av inttesse.

För skadegörelse döms enligt 12 kap. 1 § den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, tUl men för någon annans rätt tiU egendomen. Sttaffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt, kan enligt

12 kap. 3 § dömas för grov skadegörelse till fängelse i högst fyra år. Vid
bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det av gär
ningen uppkommit synnerlig fara för någons liv eUer hälsa eller skadan drab
bat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan annars är
synnerligen kännbar.

Av mera direkt inttesse i detta sammanhang är emellertid bestämmelsen i

13 kap. 3 § om sttaff för allmänfarlig ödeläggelse. För sädant brott döms

den som bl. a. åstadkommer explosion, skeppsbrott eller flygolycka eller

nägon annan sädan ofärd och därigenom framkallar fara för nägon annans liv

eller hälsa eller för omfattande förstörelse av nägon annans egendom. Sttaffet

är fängelse i lägst tvä och högst åtta är. Om brottet är grovt, utgör sttaffet Prop. 1989/90:130
fängelse i lägst sex och högst tio är eUer pä livstid. Inledning

Av stor betydelse inte bara bettäffande de nyss nämnda artiklama utan även när det gäller artikel 3. 1 (d) i Romkonventionen och artikel 2. 1 (d) i Romprotokollet är cx;ksä bestämmelsema i 13 kap. 4 och 5 §§ om sabotage. Sädant brott föreligger bl. a. om nägon genom skadegörelse allvarligt stör eller hindrar den aUmänna samfärdseln. Sttaffet är fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage döms till fängelse i lägst tvä (x;h högst tio är eller pä livstid. Omständigheter som skall beaktas vid bedömande huravida grovt brott föreligger är bl. a. om fara har framkallats för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

Beskrivningen av sabotagebrottet i BrB överensstämmer i sak med vad som gällde redan innan BrB trädde i kraft

Vid bestämmelsemas införande uttalade föredragande statsrådet att sttaff-skyddet mot sabotage inte omfattar samfärdsel i utlandet (prop. 1948:80 s. 288). Föredraganden frångick därvid ställningstagandet i utredningsförslaget att sabotageobjekten borde skyddas, oavsett om de är belägna i Sverige eller udandet och även om de inte är avsedda att betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i nägot annat land.

Även bestämmelsen om luftfartssabotage som infördes i anledning av Sveriges ratifikation av Montrealkonventionen bör uppmärksammas. Enligt 13 kap. 5 a § BrB döms för kapning av luftfartyg till fängelse i högst fyra är, om nägon ombord pä luftfartyg med olaga tvång bemäktar sig fartyget eller ingriper i dess manövrering. Enligt samma paragraf döms för luftfartssabotage om nägon, i annat fall än som avses i bestämmelsen om kapning av luftfartyg, vidtar en åtgärd som är ägnad att medföra fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning eller om nägon gör ett luftfartyg i ttafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det. Straffet för luftfartssabotage är fängelse i högst fyra är eller, om brottet är grovt, lägst tvä och högst tio är eller på livstid. Vid bedömande av huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gämingen medfört fara för flera människor eller annars varit av särskilt farlig art.

Om nägon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse eller sabotage har dödats eller kommit tiU skada, kan BrB:s bestämmelser om brott mot liv och hälsa bli tillämpliga i konkurrens med bestämmelsema om de nyssnämnda brotten. Ansvar kan sålunda komma att utdömas även för mord eller grov misshandel. Hade gämingsmannen inte uppsåt att döda eller tillfoga kroppsskada, kan det bli fräga om att i stället tillämpa 3 kap. 7 eller 8 § om vållande till annans död eller väUande till kroppsskada eller sjukdom. För det förstnämnda brottet är sttaffet fängelse i högst tvä är eller, om brottet är ringa, böter samt, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader cx;h högst fyra är. För det sistnämnda brottet kan ädömas böter eller fängelse i högst sex månader eUer, om brottet är grovt, fängelse i högst tvä är.

Grov skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och luftfartssabotage kan besttaffas pä försöks- eller förberedelsestadiet (12 kap. 5 § och 13 kap. 12 §). Det är av inttesse i de fall då en sädan gäming som avses i de aktuella intemationella överenskommelsema utgör

försök eller förberedelse till nägot sädant brott. Som exempel kan tas artikel Prop. 1989/90:130 3.1 (d) i Romkonventionen och artUcel 2.1 (d) i Romprotokollet i förhällande Inledning tUl gämingsbeskrivningen för sabotage. Även stämpling till allmänfarUg ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och luftfartssabotage liksom imderlätenhet att avslöja sädant brott är sttaffbart (13 kap. 12 §).

De gämingar som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen och artikel 2.1 (a) i Romprotokollet har en motsvarighet i en bestämmelse i Haagkonventionen (artikel 1) i fråga om luftfartyg, en bestämmelse som med anledning av Sveriges ratificering av den konventionen föranledde införandet av brottet kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a § BrB.

I de fall som avses i de nu aktuella bestämmelsema i Romkonventionen och Romprotokollet kan bl. a. följande sttaffbestämmelser i BrB bli tillämpliga: olaga tvång (4 kap. 4 §), olaga hot (4 kap. 5 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §) och, om det är fräga om ett motordrivet fartyg, tillgrepp av fortskaffningsmedel (8 kap. 7 §).

För tillgrepp av fortskaffningsmedel döms den som olovligen tar och brakar ett motordrivet fortskalTningsmedel som tillhör någon annan. Straffet för detta brott är fängelse i högst två är eUer, om brottet är ringa, böter. Om brottet är grovt, är sttaffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra är. Försök eller förberedelse till tillgrepp av fortskaffningsmedel är sttafföart, om det inte skulle ha bedömts som ringa säsom fullbordat brott (8 kap. 12 §).

Egenmäktigt förfarande, som är subsidiärt i förhällande till övriga tillgreppsbrott, består i att olovligen ta och bmka eller annars tillgripa något. Sttaffet för egenmäktigt förfarande är böter eUer fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två är.

Ett beteende kan innefatta olaga tvång eller olaga hot beroende pä omständighetema. Om en åtgärd som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c) i Romprotokollet används som medel för penningutpressning, kan det bli aktuellt att tillämpa 9 kap. 4 § BrB om utpressning. Sädant brott föreligger, om nägon genom olaga tvång förmår nägon annan till handling eller underlätenhet som innebär vinning för gämingsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Sttaffet för utpressning är fängelse i högst tvä är eller, om brottet är ringa, böter. Om brottet är grovt, är sttaffet fängelse i lägst sex månader och högst sex är. Försök och förberedelse till utpressning är sttaffbelagt, och bestämmelsen i 23 kap. 3 § BrB om frivilligt tillbakattädande är inte tillämplig i fräga om försök till utpressning (9 kap. 11 § första stycket BrB).

Bestämmelsen i artikel 3.1 (O i Romkonventionen har en förebild i Monttealkonventionen i fräga om luftfartyg. En åtgärd som avses i bestämmelsen kan, om den allvarligt hindrar eller stör den allmänna samfärdseln, vara straffbar som sabotagebrott enligt 13 kap. 4 eller 5 § BrB. Om det genom åtgärden uppstär fara för en fartygsolycka, kan bestämmelsen i 13 kap. 6 § BrB om allmänfarlig vårdslöshet bli tillämplig. Och om åtgärden, t. ex. ett falskt bombhot, används som medel för penningutpressning, kan rekvisiten för utpressning enligt 9 kap. 4 § BrB vara uppfyllda.

I 23 kap. BrB finns regler om bl. a. medverkan till brott. Enligt 4 § skall ansvar som BrB föreskriver för viss gäming ädömas inte bara den som har

utfört gämingen gämingsmannen utan ocksä den som med räd eller Prop. 1989/90:130 dåd har främjat gämingen. Sädan medverkande döms antingen för anstiftan Inledning av brottet eller för medhjälp till det. Medverkansreglema är enligt sin lydelse tillämpliga endast bettäffande brott som är upptagna i BrB. De tilllämpas emellertid i mycket stor utsttäckning även inom spedalstraffrätten.

Bettäffande motsvarighet i svensk rätt till bestämmelsema i artUcel 3.1 (g) och 3.2 i Romkonventionen samt artUcel 2.1 (e) och 2.2 i Romprotokollet kan hänvisas tUl den nyss lämnade redogörelsen för straffbestämmelser i BrB.

Som tidigare har nämnts faller handUngar som begås av en besättning och som hänför sig till normal skeppsdisciplin utom ramen för Romkonventionen. I fräga om gämingar som avses i denna konvention finns det emellertid anledning att vid sidan av regleringen i BrB peka pä en del sttaffbestämmelser i sjömanslagen (1973:282) som kan tänkas bli aktueUa. Om en sjöman förgriper sig med väld eller hot om våld pä befälhavaren eller nägon annan förman på fartyget i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom frän tjänsteätgärd eller hämnas för en sådan åtgärd, skall han enligt 67 § dömas till fängelse i högst tvä är; om brottet är ringa, är sttaffet böter eller fängelse i högst sex månader. 168 § finns bestämmelser om sttaff för myteri. Därmed förstås att sjömän visar uppsåt att med förenat väld sätta sig upp mot befälhavaren. Anstiftare och anförare skall dä dömas till fängelse i högst tvä år och annan deltagare till böter eller fängelse i högst sex månader. Om deltagare i myteri har gått till förenat väld pä person eller egendom, är Sttaffet i stället för anförare och anstiftare fängelse i högst sex är och för annan deltagare fängelse i högst tvä är.

Förberedelse och stämpling till myteri är sttaffbelagt liksom försök (x;h förberedelse till brott som avses i 67 §, såvida inte brottet skulle ha varit att anse som ringa om det fullbordats (69 §). Om de gämingar som anges i sjömanslagen är belagda med strängare sttaff i annan lag, skall sttaff enligt sjömanslagen inte utdömas (74 §).

2.3.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens

Reglema om svensk sttafflags tillämplighet i mmmet finns intagna i 2 kap. BrB.

I överensstämmelse med den s. k. territorialitetsprincipen omfattar svensk domstols kompetens enligt 1 § till en börian alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig ocksä om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl att anta att det begicks här.

I fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 § första stycket 1 alltid behörig, om brottet har förövats av en svensk medborgare eUer av en utlänning med hemvist i Sverige. Medborgarskap resp. hemvist skall föreligga vid tidpunkten för gämingen. Enligt punkt 2 i stycket kan ocksä udänning utan hemvist i Sverige dömas här, om han efter brottet har bUvit svensk medborgare eller tagit hemvist här eller om han är annan nordisk medborgare och finns i Sverige. SlutUgen kan enligt punkt 3 i nämnda stycke i 2 § ocksä annan utlänning dömas i Sverige, om han finns här (x;h pä brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

I 2§ andra stycket anges undantag från kompetensreglema i första Prop. 1989/90:130 stycket. Sålunda föreligger inte domsrätt för svensk domstol, om gämingen Inledning är fri frän ansvar enligt lagen pä gämingsorten. Detsamma gäller om gärningen har begåtts inom ett område som inte tillhör nägon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa pä gämingen.

I de fall dä domsrätt föreligger enligt 2 § första och andra styckena fär det inte ädömas påföljd som är att anse som sttängare än det svåraste sttaff som är föreskrivet för brottet enligt lagen pä gämingsorten. En regel om detta finns i 2 § ttedje stycket.

Bestämmelsema i 3 § utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall där brott har förövats utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a. den som utomlands har begått brott pä svenskt fartyg eUer luftfartyg. Svensk domstol har likaså alltid domsrätt, om brottet är kapning av luftfartyg eUer luftfartssabotage eller försök tUl sädant brott eller folkrättsbrott (22 kap. 6 § BrB) samt generellt i fräga om brott för vilket enligt svensk lag det lindrigaste föreskrivna sttaffet är fängelse i fyra är eller mer. YtterUgare nägra fall då svensk domstol alltid har domsrätt anges i 3 §.

I 3 a § finns en föreskrift som innebär att en svensk domstol med stöd av den europeiska konventionen är 1972 om överförande av lagföring i brottmål och lagen (1976:19) om intemationellt samarbete rörande lagföring för brott kan fä domsrätt även bettäffande brott enligt sttaffbestämmelser i en annan stat som har tillttätt nämnda konvention. Det är här fräga om fall av överföring av lagföring tiU Sverige frän en konventionsstat.

Enligt 5 § första stycket fär åtal för brott, som har förövats här i landet, i vissa fall inte väckas annat än efter förordnande av regeringen eller den som regeringen har bemyndigat att meddela sädant förordnande. Sådant förordnande fordras när brottet har begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en udänning som var befälhavare eller tiUhörde besättningen pä fartyget eller annars medföljde fartyget, i de fall dä brottet har begåtts mot en sädan utlänning eller mot nägot utländskt inttesse. Vidare föreskrivs i paragrafens andra stycke att brott som har förövats utomlands inte fär åtalas utan förordnande av regeringen eUer den regeringen har bemyndigat att meddela sädant förordnande. Utan särskilt ätalsförordnande fär åtal dock väckas, om brottet har förövats bl. a. pä svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde besättningen pä ett sädant fartyg eller i något annat nordiskt land eller pä fartyg eller luftfartyg i reguljär ttafik mellan orter belägna i Sverige eller nägot av dessa länder.

Regeringen har genom brevet (1972:818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnande i sädana fall som avses i 5 § första stycket. Bemyndigandet avser också åtal för brott som har förövats av en svensk medborgare eller udänning med hemvist i Sverige när brottet har förövats utomlands eller när firägan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

2.3.3 Utlämning för brott Prop. 1989/90:130

Bestämmelser om udämning för brott firån Sverige tiU ett annat nordiskt land " ' finns i lagen (1959:254) om udämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge medan bestämmelser om udämning tUl ett utomnordiskt land ges i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Båda dessa lagar bygger pä principen att fräga om udämning skall prövas fritt pä gmndval av samdiga föreUg-gande omständigheter i varje enskilt fall. För att bevUja utlämning krävs inte att det finns ett udämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär udämning.

Beslut om udämning fattas av regeringen eller i vissa ärenden enligt 1959 års lag av RÅ eller av annan aUmän åklagare.

För att udämning skall kunna medges mäste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda fär enligt 1957 ärs lag svensk medborgare inte udämnas. Enligt samma lag skall den gäming för vilken udämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag föreskrivs fängelse i mer än ett är. Vidare fär udämning inte beviljas för ett politiskt brott. I lagarna anges (x;kså vissa andra hinder mot utiämning.

Lagama innebär ingen skyldighet för Sverige att bevilja udämning, även om samdiga de villkor som anges i den tilllämpliga lagen är uppfyllda. Genom udämningsavtal med en annan stat kan Sverige emeUertid ha åtagit sig att till den staten utlämna en person som uppehåller sig här. Ett sädant avtal måste dock alltid som fömtsättning för utlämning frän Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åttninstone de minimiviUkor för udämning som uppställts i udämningslagama skall vara uppfyllda. För närvarande har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Belgien, Amerikas förenta stater, Storbritannien, Austtalien och Canada. Däriämte har Sverige tillttätt den europeiska udämningskonventionen.

2.4 Övriga nordiska länders tillträde till de aktuella instrumenten

2.4,1 Danmark

Danmark har undertecknat samtliga överenskommelser och ratificerat Monttealprotokollet.

Från dansk sida anses några lagändringar inte behöva ske för att de aktuella instmmenten skall kunna tillttädas. Enligt dansk rätt (§ 8 sttaffeloven) föreligger det nämligen "universeU" dansk jurisdiktion bettäffande gämingar som omfattas av en mellanfolklig överenskommmelse, enligt viUcen Danmark är förpliktat att lagfora dem som gjort sig skyldiga till sådana gämingar. Avsikten är att ratifikation skall ske sä snart som möjligt av de andra två överenskommelserna. Ett problem som föreligger är dock vilken ståndpunkt Grönland och Färöama intar i frägan.

2.4.2 Finland Prop. 1989/90:130

Finland har undertecknat MonttalprotokoUet och Romkonventionen men inte °

Romprotokollet.

Avsikten är inte att genomföra separat lagstifming för att Finland skall kunna ratificera Romkonventionen, utan de nödvändiga lagändringama är tänkta att ske inom ramen för den totalreform av sttafflagen som förbereds. I ett kapitel om allmänfarUga brott skaU en bestämmelse om trafiksabotage som i aUt väsentUgt motsvarar Romkonventionens krav pä kriminalisering tas in.

Bestämmelsen om ttafiksabotage är avsedd att utformas sä generellt att även sabotagehandlingar mot flygplan omfattas. Däremot skulle bestämmelsen inte omfatta kriminaliseringen i artikel 1 bis (b) i artikel II. 1 i Monttealprotokollet av gämingar som "omintetgör de servicefunktioner som finns pä flygplatsen".

En ratificering av Romkonventionen och Monttealprotokollet beräknas kunna ske först i samband med sttafflagsreformens genomförande.

2.4.3 Island

Island har undertecknat Monttealprotokollet cx;h avser att ratificera det. F. n. övervägs ett förslag tUl vissa ändringar i strafflagen som krävs innan ratifikation kan ske. Det gäller bl. a. en utvidgning av 165 § strafflagen, som nu innehäller bestämmelser om luftfartssabotage, till att omfatta även sädana brott som avses i MontrealprotokoUet och som riktar sig mot intemationella flygplatser.

Island, som inte deltog i arbetet pä Romkonventionen och Romprotokollet, har inte undertecknat dessa överenskommelser. Enligt vad som har inhämtats finns det för närvarande inga planer på att Island skaU tillträda överen skommel sema.

2.4.4 Norge

Norge har undertecknat samtUga överenskommelser.

Ett norskt tillttäde till Monttealprotokollet anses inte kräva lagändringar. Ratifikation från norsk sida av detta protokoll kan därför förväntas ske reladvt snabbt.

Bettäffande Rominstramenten kommer man inom kort att ta ställning till en eventuell ratifikation. Som förberedelse för detta har motsvarigheten till bestämmelsema i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg utvidgats till att omfatta även fartyg och anläggningar och inrättningar pä kontinental-scx;keln.

Mitt förslag: Sverige skall ratificera Monttealprotokollet samt Romkonventionen och Romprotokollet

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna är positiva.

Skälen för mitt förslag: Terroristdåd med intemationeU anknyming fortsätter att vara ett svärartat problem världen över. Människoliv och gmndläggande humanitära värden sätts därvid ofta pä spel. Inget land kan pä förhand helt skydda sig mot denna typ av våldsbrott, hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. I takt med det stigande antalet intemationella terroristaktioner har därför insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som ett av medlen för att bekämpa dessa brott, som kan sägas hota själva grandvalama för internationell samfärdsel och samverkan.

SamticUgt med att uppfatmingen om önskvärdheten av ökat samarbete över gränsema fatt en allt bredare intemationeU förankring har det emeUertid uppkommit svärigheter när det gäller att konkretisera samarbetets inriktning och former. Svärighetema har sin gmnd i bl. a. att de bakomliggande orsakema till terroristaktionema ofta gär att spåra i djupgående sociala, ekonomiska eUer poUtiska motsättningar.

Under 1960- (x;h 1970-talen har samarbetet Ukväl lett tUl konkreta resultat pä det regionala säväl som pä det globala planet. Det polisiära samarbetet byggs successivt ut. För svensk del gäller det frainför allt samarbetet inom ramen för Interpol. Samarbetet har vidare lett tUl ett antal intemationeUa överenskommelser. Tre konventioner för att förstärka skyddet för den civila luftfarten har antagits, nämligen 1963 ärs Tokyokonvention om brott och vissa andra handlingar ombord pä luftfartyg samt Haag- och Monttealkonventionema. Vidare antogs är 1973 en diplomatskyddskonvention. År 1977 antog Europarådet en konvention om bekämpande av terrorism m. m. och är 1979 antog FN en konvention om tagande av gisslan. Hämtöver har FN:s generalförsamling liksom Europarådet bl. a. antagit en rad resolutioner som rör intemationeU terrorism. Ocksä inom den Europeiska Gemenskapen (EG) och bilateralt mellan olika stater pägär arbete i syfte att motverka terrorism. Sverige, som tillmäter internationell samverkan pä detta område stor betydelse, har tiUtttt samtUga av de här nämnda konventionema.

De intemationella instmment som jag nu tar upp har det gemensamma syftet att bekämpa den intemationella terrorismen. Överenskommelsema är avsedda att motverka sådana brott som innefattar allvarliga faror för den intemationella luftfarten, den internationella sjöfarten eller de fasta plattformar som är belägna pä kontinentalsockeln. Ändamålen med instramenten lUcsom inttesset frän svensk sida att i sä stor utsträckning som möjligt delta i intemationellt samarbete som kan medverka till att bekämpa den intemationella ter-

rorismen och tiU att den civila luftfartens och sjöfartens säkerhet upprätthälls talar med styrka för att Sverige bör tiUttäda ocksä dessa överenskommelser.

När det gäller föreskriftema i artikel 16 i Romkonventionen om mellanstatligt skiljeförfarande, som även är tillämpliga i fräga om Romprotokollet, kan sägas att dessa inte rör förhållanden som avses i bestämmelsema i 10 kap. 5 § regeringsformen om möjUgheterna att överlåta intem svensk beslutanderätt dU icke-svenska organ. Motsvarande föreskrifter om skiljeförfarande finns i bl. a. Haagkonventionen. Enligt min mening finns inte nägon anledning för Sverige att utnyttja möjligheten att reservera sig på denna punkt.

Jag kommer i det följande att ta upp frågan vilka lagstifmingsåtgärder som krävs med anledning av att Sverige ratificerar insttumenten.

Prop. 1989/90:130 Allmänmotivering

3.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder

Mitt förslag: Bestämmelsema i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage ändras så att de kommer att omfatta även gämingar enligt de nya överenskommelsema. Brottsbeteckningarna ändras till kapning resp. sjö- eller luftfartssabotage. En särskild bestämmelse om flygplatssabotage införs.

Bestämmelsen i 2 kap. 3 § BrB om domstols behörighet ändras så att den täcker brotten kapning, sjö- eller luftfartssabotage cx;h flygplatssabotage samt försök ull dessa brott. Vissa andra följdändringar görs i bl.a. BrB.

Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna är positiva till promemorieförslaget i dess huvuddrag, men har gjort invändningar mot enskildheter i förslaget.

Skälen för mitt förslag: En utgångspunkt vid bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som krävs med anledning av att Sverige ratificerar instramenten är att en avtalsslutande stat kan tillgodose kraven i fräga om brottsbeskrivningar, lämpliga sttaff m. m. antingen genom bestämmelser som gällde redan vid tillkomst av resp. överenskommelse, eventuellt med någon komplettering, eller genom att införa nya bestämmelser som direkt bygger pä överenskommelsens regler.

Det är främst i tre hänseenden som ett tillttäde till den nya konventionen och de bägge protokollen kräver överväganden angående behovet av förändrad lagstiftning. Av grandläggande betydelse är de krav som överenskommelsema ställer när det gäller sttaffansvarets omfattning. Även frågorna om jurisdiktion och udämning är emellertid centtala i sammanhanget

Vilka krav som överenskommelsema ställer i fräga om kriminaliseringens omfattning är i viss män oklart. Det bör emellertid noteras att överenskommelsema tar sikte bara pä sådana åtgärder som typiskt sett utgör allvarliga hot mot säkerheten vid flygplatser, för sjöfarten eller för fasta plattformar. AvsUc-

ten är således inte att alla former av hot eller väld som förekommer i de ak- Prop. 1989/90:130 tuella sammanhangen skall omfattas av överenskommelsema. När det gäller Allmanmotivenng Monttealprotokollet har detta kommit till uttryck bl. a. genom att överenskommelsen gäller endast för uppsätliga gämingar som äventyrar eller är ägnade att äventyra säkerheten vid en flygplats. Föratom bettäffande kap-ningar gäller i princip samma slags begränsning i Romkonventionen och Romprotokollet.

Det kan mot den bakgranden antas att gällande svenska sttaffbestämmelser i och för sig sträcker sig tilhäckligt långt för att tillgodose de krav som överenskommelsema ställer bettäffande kriminaliseringens omfattning. Vad som möjligen kan ge upphov till viss tvekan i det hänseendet är främst att olaga tvang är straffbart pä försöksstadiet endast i de fall dä det fullbordade brottet är att anse som grovt. Sädana gämingar som omfattas av de aktueUa överenskommelsema och som enligt svensk rätt är att bedöma som olaga tvång torde dock genomgående i sin fullbordade form vara att bedöma som grovt brott. Att allmänfarUg vårdslöshet, som ju är ett oaktsamhetsbrott, inte är sttafföart pä försöksstadiet föranleder inte heller nägot behov av ändrad lagstifming.

I sammanhanget bör emellertid ocksä uppmärksammas kravet som följer av Montrealkonventionen (art. 3) att sädana gämingar som omfattas av Monttealprotokollet skall vara belagda med sttänga sttaff Detta krav torde fä förstås som ett anspråk pä att tillgängligt sttaffmaximum inte fär vara alltför lågt. Vilken nivä som kan vara acceptabel i detta hänseende mäste bedömas med hänsyn till den allmänna sttaffnivän i resp. land. Med en sädan utgångspunkt lär de i Sverige tillgängliga straffmaxima genomgående ligga pä en sådan nivä att de får anses motsvara de krav som gäller enligt Monttealkonventionen. Kraven pä "appropriate" straff enligt Romkonventionen och Romprotokollet mäste ocksä anses vara uppfyllda av den nu gällande svenska lagstiftningen.

Frägan om tillgängligt sttaffmaximum är av betydelse även när det gäller utlämning för brott. Enligt 4 § lagen om utlämning för brott fär udämning inte ske, om inte den gäming för vilken udämning begärs motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett är. Om utlämning sker för ett sädant brott, fär dock utlämning medges ocksä för nägon annan gäming som motsvarar brott enligt svensk lag.

De nu aktuella överenskommelsema innebär att Sverige ätar sig att se till att gärningar som omfattas av instmmenten utgör brott som kan medföra utlämning. Däremot är Sverige inte skyldigt att bifalla en utlämningsansökan. Om udämning inte sker, skall möjlighet finnas att utöva jurisdUction. ' Vissa av de brott enligt svensk rätt som motsvarar gämingar som omfattas av överenskommelserna är gradindelade, varvid inte samtliga grader uppfyller kravet pä att fängelse i mer än ett är skall vara föreskrivet för brottet. Detta gäller exempelvis ringa misshandel samt åverkan och skadegörelse som inte är grov. I praktiken torde sädana gämingar sedda isolerade för sig inte omfattas av överenskommelsema. Även bortsett från detta fär emellertid överenskommelsemas krav pä utlämningsbarhet anses vara uppfyllda när det finns en grövre form av brottet med en sttaffskala som är tillräcklig för att utlämning skall kunna ske. En annan sak är att Sverige,

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 130

om utlämning inte medges i ett kordcret fall med hänsyn till tillgängligt Prop. 1989/90:130 sttaffmaximum, är skyldigt att kunna utöva jurisdiktion, om gärningen Allmänmotivering omfattas av den aktueUa överenskommelsen.

Frägan om jurisdiktion kan enUgt svensk rätt sägas innehålla två moment. Det första av dessa gäller frägan om den svenska kriminaliseringen överhuvudtaget omfattar gämingar som är begångna utomlands eUer med andra ord om sädana är att anse som brott enligt svensk lag. Svensk rätt sttäcker sig i detta hänseende utomordendigt långt, och någon tvekan synes inte kunna råda om att sädana gämingar som omfattas av överenskommelsema är att anse som brott enligt svensk lag oberoende av var de är begångna. I fråga om sabotage bör emellertid anmärkas att brottet såvitt gäller angreppsobjektet är nationellt begränsat Sttaffbestämmelscn gäller sålunda inte gäming som riktar sig mot samfärdsel eUer anläggning utomlands. Samma inskränkning gäller i fräga om möjlighetema att bestraffa en gäming som annars skulle utgöra försök eUer förberedelse till sabotage.

För att Sverige skall kunna utöva jurisdiktion krävs dessutom att svensk domstol är behörig. Även i det hänseendet sttäcker sig svensk rätt långt. Svensk domstol är i princip alltid behörig även för brott som begåtts utom riket, om gämingsmannen är en svensk medborgare eller en utlänning som har sitt hemvist i Sverige. Detsamma gäller bettäffande nordiska medborgare som befinner sig i Sverige cx;h udänningar som efter brottet blivit svenska medborgare eller tagit sitt hemvist här. Bettäffande andra udänningar är det normalt en fömtsättning för att svensk domstol skall vara behörig att udän-ningen befinner sig här i riket samt att det enligt svensk lag kan följa mer än sex månaders fängelse för brottet. I samtliga nu berörda fall gäUer emellertid den begränsningen att svensk domstol inte är behörig, om gämingen är fri frän ansvar enhgt lagen pä gämingsorten.

De nu berörda reglema synes i och för sig vara fullt tillräckliga för att svensk rätt skall uppfylla överenskommelsernas krav beträffande jurisdiktion. Den enda punkt där det kan diskuteras om dessa krav sttäcker sig längre än vad som gäller enligt svensk rätt avser de fall dä Sverige inte på begäran lämnar ut nägon rill en annan avtalsstat. Kravet på s. k. dubbel straffbarhet innebär självfallet inte några problem i sädana fall. Däremot skulle problem kunna uppkomma, om gärningar som omfattas av överenskommelsema enligt svensk lag inte kan medföra mer än sex månaders fängelse. Detta skulle kunna gälla exempelvis ringa misshandel och skadegörelse. Säsom jag tidigare berört torde emellertid gämingar som inte är att anse som allvarUgare än sä inte omfattas av överenskommelsema.

Mot bakgrand av vad jag nu har sagt kan det i och för sig anföras skäl för att nägon särskild lagstiftning inte krävs för en svensk ratificering av de aktuella överenskommelsema. Även om sä skulle vara fallet, är det emellertid tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska sttaffbestämmelsema anpassas till åtagandena enligt överenskommelsema genom särskilda sttaffbestämmelser som tar sikte pä just den typ av handlingar som omfattas av dessa. Genom en sädan ordning kan de tveksamheter som kan råda om i vad män svensk rätt motsvarar överenskommelsemas krav undanröjas. Med hänsyn till överenskommelsemas betydelse framstår det också som motiverat att i

svensk rätt införa bestämmelser som mer direkt motsvarar innehållet i de Prop. 1989/90:130 aktuella insttumenten. Detta gäller särskilt mot bakgrand av att det i anslut- Allmänmotivering ning rill tidigare överenskommelser redan har införts särskilda bestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage som i sak nära anknyter till den typ av gämingar som nu är aktuella. Enligt inin mening bör därför sistnämnda bestämmelser ändras sä att de kommer att omfatta även överträdelser enligt de nya överenskommelsema.

I lagrädsremissen uttalade jag att den av mig förordade ordningen emellertid i viss mån innebär som juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekat i sitt remissvar en speciallagsriftning inom BrB:s ram. Det fortsatta intemarionella samarbetet när det gäller terrorism kommer med stor sannolikhet att leda till ytterligare överenskommelser där statema åtar sig att som intemationeUa brott kriminalisera angrepp mot andra utsatta objekt. Detta skulle med en fortsatt tillämpning av den ordning som jag nu förordar leda tUl nya former av exempelvis sabotage. Pä sikt torde det därför vara önskvärt att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga vid terroristhancUingar ses över i ett sammanhang i syfte att anpassa bestämmelsema till den utveckling som ägt rum under senare är och härigenom ocksä motverka att framtida överenskommelser kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt eller i varje fall lämpligt. Jag vill i detta sammanhang nämna att det inom Europarådet har bildats en expertkommitté för att studera tiUämpningen av straffrätt pä terroristhandlingar och att Sverige deltar i detta arbete.

När det gäller frägan om jurisdiktion tas i promemorian upp möjligheten att införa en ordning motsvarande den som gäller i Danmark. Detta skulle innebära att en generell regel införs som gör svensk domstol behörig bettäffande gämingar som omfattas av en mellanfolklig överenskommelse enligt vilken Sverige är förpUktat att kunna utöva domsrätt. En sådan ordning, som flera remissinstanser ställt sig positiva till, skulle medföra vissa fördelar frän praktisk synpunkt och skulle underlätta möjlighetema för Sverige att i fortsättningen tillttäda intemationella överenskommelser med krav på vidgad nationell kriminalisering. Mot bakgrand av den lösning av frägan om kriminalisering som jag här har föreslagit förordarjag emellertid att frägan om domstols behörighet i detta sammanhang löses pä samma sätt som tidigare vid motsvarande lagstiftning. I likhet med vad jag tidigare sagt bettäffande frågan om kriminalisering bör emellertid frägan om jurisdiktion pä sikt fä en generell lösning. Den danska ordningen kan dä vara av inttesse som förebild.

Lagrådet har i sitt ytttande instämt i att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga pä terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang. Enligt lagrådet bör vid den översynen dels fömyade överväganden göras om lämpligaste metod att införliva de intemationella överenskommelsema med svensk rätt, dels konkurrensfrågorna uppmärksammas.

Med hänsyn till de förordade ändringama bettäffande domstols behörighet krävs inte nägra ändringar i udämningslagstifmingen.

Jag övergår nu till att behandla vissa särskilda frågor som sammanhänger med de erforderliga lagändringama.

Prop. 1989/90:130
Av Monttreatprotokollet föranledda lagärulringar Allmänmotivering

I promemorian föresläs att det i BrB införs en bestämmelse om flygplatssabotage som med undantag för skadegörelse pä uppstäUt luftfartyg som inte är i ttafik täcker de förfaranden som behandlas i MonttealprotokoUet. När det gäller skadegörelse pä ett uppställt luftfartyg föresläs i promemorian att sädana gämingar skall behandlas i anslutning tUl bestämmelsen om sabotage mot luftfartyg (13 kap. 5 a § BrB).

I promemorieförslagets bestämmelse om flygplatssabotage används uttrycket att gämingsmannen angriper en flygplats. Detta uttryck har ingen motsvarighet i Monttealprotokollet. Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om det inte finns en risk för att uttrycket kan leda till vissa problem. Det skulle nämligen bl. a. för fallande dom komma att krävas att gämingsmannen haft uppsåt att angripa flygplatsen som sädan.

Som jag tidigare anfört omfattas alla de olika förfaranden som behandlas av konventionen och de båda protokollen i allt väsentligt redan av svenska sttaffregler. Monttealprotokollet (x;h den nu föreslagna sttaffregleringen kan sägas ha som främsta syfte att i en mer aUmän bemärkelse skydda flygresenärer och ancha som har ärenden tUl en flygplats eller arbetar där. Det är viktigt att betona denna aspekt Brott av "privat" natur skaU naturUgtvis inte omfattas av den särskilda straffbestämmelsen. Denna begränsning fär emellertid anses framgå av att det för sttaffansvar krävs att gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Enligt min mening saknas det därför anledning att i lagtexten begränsa ansvaret till angrepp mot flygplatsen. Pä sä sätt undviks ocksä det tUlämpningsproblem som kan ligga i att gämingsmannen gör gällande att angreppsobjektet inte var flygplatsen utan exempelvis vissa personer.

Enligt promemorieförslaget skall tillämpningen av bestämmelsen vara begränsad till flygplatser som är öppna för internationell trafik. Denna begränsning har sin motsvarighet i Monttealprotokollet. Flera remissinstanser har varit kritiska till begränsningen cx;h ifrågasatt det lämpliga i att sabotage mot flygplatser skall bedömas enUgt olika regler beroende pä om det är fråga om intemationeU eller inrikes ttafik.

Som jag inledningsvis anfört är avsikten att flygplatser med säväl inrikes-som utrikesttafik skall omfattas av Monttealprotokollet. Utanför protokollets tillämpningsområde torde falla bara sädana flygplatser som är avsedda att användas enbart för inrikesflygningar.

Av intresse för Sveriges del i fräga om avgränsningen till vissa flygplatser är regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen (1957:297) får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart. EnUgt 96 § första stycket luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsverket bestämma att bara vissa flygplatser fär användas vid flygningar till och från Sverige. Luftfartsverket har med stöd av denna bestämmelse förordnat att föratom Arlanda, Landvetter cx;h Stump ett tjugotal allmänna flygplatser fär användas för sädan ttafik.

Det sagda innebär att den föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta i Prop. 1989/90:130 stort sett alla viktigare öfikflygplatser i Sverige. Andra flygplatser, nämligen Allmänmotivering militära flygplatser, enskilda flygplatser, till viUca allmänheten i princip inte har tillttäde, och mindre flygplatser som i första hand betjänar sportflyget omfattas av de allmänna sttaffbestämmelsema. Sistnämnda bestämmelser torde i allt väsendigt tillgodose kravet pä erforderlig kriminalisering i dessa fall.

När det gäller skadegörelse pä luftfartyg, som inte är i ttafdc men uppställt pä en flygplats, föresläs i promemorian att sådana gämingar skaU omfattas av bestämmelsen i 13 kap. 5 a § andra stycket första punkten BrB, som gäller sabotage mot bl. a. luftfartyg. För att ett angrepp mot ett luftfartyg som inte är i ttafik men är uppställt pä en flygplats som används för civil luftfart i interaationell ttafik skall omfattas av Montrealprotokollet krävs bl. a. att gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. I promemorians förslag till den nyss nämnda bestämmelsen uppställs emellertid inget sädant krav eller något särskilt krav på att åtgärden skall vara ägnad att framkalla fara för luftfartygets säkerhet. RUcspolisstyrelsen har påpekat att det kan förekomma att ett sålunda uppställt luftfartyg utsätts för omfattande skadegörelse utan att det för den delen medför fara vare sig för säkerheten pä flygplatsen eller för flygsäkerheten eftersom skadan kan upptäckas innan luftfartyget tas i trafUc.

I Montrealkonventionen regleras skadegörelse på luftfartyg som är i ttafik. Den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage i 13 kap. 5 a § ancha stycket BrB har sin grand i dessa konventionsätaganden. När det gäller betydelsen av begreppet "i ttafik" finns det en skillnad mellan konventionen och sttaffbestämmelsen. EnUgt artikel 2 (b) i Monttealkonventionen skall ett luftfartyg anses vara i ttafik frän det ögonblick dä markpersonalen eller besättningen börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning rill dess tjugofyra timmar har förflurit efter varje landning. Bettäffande sttaffbestämmelsen anförde föredragande statsrådet (prop. 1973:92 s. 41) att den med hänsyn rill att ett av huvudsyftena med denna del av bestämmelsen vore att skydda luftfarten frän allvarliga ttafikavbrott borde i princip omfatta all skadegörelse pä ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varakrigt hindrar att det används för flygning. Om en skadegörande handling får en sådan verkan, torde, enligt föredraganden, bestämmelsen således kunna rillämpas även om skadan inte har inttäffat under den tidsperiod som anges i konventionens artikel 2 (b).

Det sagda innebär att den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage torde täcka en del av de fall som avses i MonttealprotokoUets föreskrift om skadegörelse pä ett uppställt luftfartyg. Vad bestämmelsen helt klart inte omfattar är sädana luftfartyg som inte är avsedda för ttafik. Skyddsobjektet enligt protokoUet är i sädan fall flygplatsen cx;h inte luftfartyget. En skadegörelse pä ett sådant luftfartyg kan i stäUet föranleda ansvar enligt 12 kap. BrB eller - om de i dessa bestämmelser uppställda villkoren är för handen enligt 13 kap. 1-5 §§ BrB. En särskild kriminalisering av skadegörelse pä uppställda luftfartyg som inte kan anses vara i ttafik bör enligt min mening begränsa sig till de förhåUanden som anges i protokollet, nämligen att luftfar-

tyget är uppställt på en flygplats som används för civil luftfart i interaationell Prop. 1989/90:130 - ttafik och att gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid Allmänmotivering flygplatsen. Ett sttaffstadgande om sådan skadegörelse hör naturligt samman med bestämmelsen om flygplatssabotage och bör därför tas in i den.

I promemorian föreslås att brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB ges beteckningen sjö- och flygsäkerhetssabotage. Svenska pilotföreningen har motsatt sig att termen luftfartssabotage byts ut mot flygsäkerhetssabotage och anfört att begreppet flygsäkerhet i pUotkretsar är ett betycUigt mera vidsttäckt begrepp och snarast ett specifikt uttryck för den tekniskt-operationella standarden. Mot bakgrund av denna invändning föreslår jag att brottsbeteckningen bltt sjö- etter litftfartssabotage.

Av Romkonventionen och Romprotokollet föranledda lagändringar

I promemorian föresläs att bestämmelsen om kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a § BrB utvidgas till att omfatta även de förfaranden mot fartyg och plattformar som behandlas i Romkonventionen och Romprotokollet.

Promemorians förslag innebär att sttaffbestämmelsens tillämpning när det gäller fartyg är begränsad till sådana som används för yrkesmässig sjöfart. Flera remissinstanser har ifrågasatt detta och påpekat att begränsningen innebär en inskränkning i förhällande tUl Sveriges åtagande enligt Romkonventionen och att andra fartyg, såsom fritidsbåtar, kan kapas under omständigheter som gör att andra sttaffbestämmelser är otilhäckliga.

Att låta ett särskilt sttaffskydd för kapning omfatta varie flytande farkost är enligt min mening inte rimligt. Under fömtsättning att andra sttaffbestämmelser ger ett tillräckligt skydd krävs inte heller detta enligt Romkonventionen. I begreppet fartyg inryms enligt konventionen i och för sig alla flytande farkoster och alltsä även t. ex. roddbåtar och kanoter. Konventionens syfte är emellertid, liksom när det gäller motsvarande överenskommelser på luftfartens område, att skydda den allmänna intemationella samfärdseln. Det behövs därför en begränsning som täcker in konventionens huvudsakliga skyddsobjekt (x;h som inte vållar några större problem vid tillämpningen.

I de fall där det inom sjöfarten ter sig motiverat att beteckna en handling som kapning är det nästan uteslutande fråga om handlingar som riktar sig mot fartyg som används yrkesmässigt, i första hand för att befordra passagerare eller last. I den män en gäming som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen riktar sig mot en fritidsbåt är det sålunda med hänsyn till konventionen och frän kriminalpolitisk synpunkt i övrigt i allmänhet fullt tilhäckligt att gärningen kan bestraffas som t. ex. olaga tvång. I de fall dä en sädan gäming har ett mycket högt sttaffvärde innefattar den i allmänhet brott av en svärhets-grad som väl svarar mot det sttaffvärdet. Att den svenska jurisdiktionen när det gäller brott begångna utomlands är mycket långtgående har jag redogjort för i det föregäende.

Mot denna bakgrand föreslår jag att utvidgningen till sjöfartsområdet av bestämmelsen om kapning begränsas så att den omfattar fartyg som används för civil yrkesmässig sjöfart. Jag återkommer i specialmotiveringen till

13 kap. 5 a § tiU den närmare avfattningen av bestämmelsen i denna del (x;h Prop. 1989/90:130
tUl lagrådets synpunkter pä detta. Allmänmotivering

I promemorian föresläs att bestämmelsen om kapning av fartyg, som används för yrkesmässig sjöfart, och luftfartyg skall gälla även plattformar som är varaktigt fastgjorda vid havsbottnen. Tillägget skall dcx;k inte gälla plattformar av detta slag som är under förflyttning. Dessa kommer enligt promemorian i stället som regel att omfattas av uttrycket "fartyg, som används för yrkesmässig sjöfart".

Nägra remissinstanser har påpekat att den i promemorian föreslagna lagtekniska lösningen inte är tillfredsställande. Enligt dessa kvarstår oklarheter huravida plattformar under förflytming (x;h plattformar som när de används Ugger för ankar (x;h hälls pä plats genom särskUd positioneringsutrastning omfattas av det särskilda sttaffskyddet

När det gäller plattformar skiljer de båda insttumenten pä de som är permanent fastgjorda vid havsbottnen, för vilka Romprotokollet är tillämpligt, och de som inte är det. Sistnämnda plattformar omfattas av Romkonventionen och definieras enligt denna som fartyg. Nägon enhetlig terminologi för de anläggningar som här avses finns inte i den svenska lagstiftningen. Det kan emellertid nämnas att det i 243 § ttedje stycket sjölagen (1891:35 s.l) finns en bestämmelse som innebär att "flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar" jämställs med fartyg i vissa avseenden enligt den lagen.

Sveriges åtaganden enligt Romprotokollet cx;h Romkonvendonen omfattar båda dessa former av plattformar. För att undvika att oklarheter i frägan huravida en plattform, som inte är fastgjord vid havsbottnen, är att anse som ett fartyg som används i yrkesmässig sjöfart eller inte leder tUl att en plattform under vissa omständigheter inte skall omfattas av sttafföestämmelsema i 13 kap. 5 a § BrB, bör det i lagtexten tas in en definition pä plattformar som täcker alla de former av plattformar som sttaffbestämmelsema avses omfatta. Utgångspunkten för den definitionen bör vara de överväganden som jag tidigare har redogjort för när det gäller fartyg i allmänhet. Jag föreslär därför när det gäller plattformar att sttaffbestämmelsema begränsas till sädana plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för nägot annat ekonomiskt ändamål.

Jag har tidigare tagit upp frågan om beteckningen för brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB. Uttrycket sjöfart innefattar i och för sig inte fasta plattformar. Av den föreslagna lagtexten framgär emellertid vilka plattformar som bestämmelsen avser. Det torde därför enligt min mening inte vålla några problem att brottsbetedcningen sjöfartssabotage används.

Övriga lagändringar

113 kap. 6 § BrB i dess nuvarande lydelse kriminaliseras värdslösa former av vissa brott i 13 kap., bl. a. bestämmelsen i 5 a § andra stycket om luftfartssabotage. 13 kap. 11 § innehåller regler om verkan av tillbakattädande vid alla brott i 13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingär att viss fara eller verkan har uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage hör

till dessa brott. De båda nyssnämnda paragrafema bör utvidgas sä att de får Prop. 1989/90:130 motsvarande tiUämpning pä de nya formema av sabotage som jag nu föreslär Allmänmotivering skaU införas i kapidet

113 kap. 12 § BrB finns bestämmelser om sttaffansvar för försök, förberedelse och stämpling till uppsådiga brott i 13 kap. liksom om underlätenhet att avslöja sädana brott

I MontrealprotokoUet lUcsom Romkonventionen och Romprotokollet ställs krav pä att de gämingar som kriminaliseras kan besttaffas även pä försöksstadiet, se artikel II.2, artUcel 3.2 (a) resp. artikel 2.2 (a). Med hänsyn härtill bör de nya brotten enligt 13 kap. 5 a cx;h b §§ straffbeläggas pä försöksstadiet. Pä grand av brottens farliga natur är det enUgt min mening även motiverat att föreskriva sttaff för förberedelse eller stämpling till dessa brott liksom för underlätenhet att avslöja sädana brott.

I detta sammanhang tar jag även upp frågan om en ändring av bestämmelsema i 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt om särskilda restriktioner för en intagen i fråga om försändelser m. m., besök och telefonsamtal. Ändringen tar sikte pä bestämmelsen i andra stycket i paragrafen som ger regeringen möjlighet att besluta om sädana restriktioner bettäffande en viss intagen som har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär. I samband med att bestämmelsen infördes är 1988 pekade föredragande statsrådet pä att det pågick arbete med intemationella konventioner i syfte att motverka terrorism och att det i samband med att Sverige tillträdde dem fanns anledning att överväga den lagtekniska utformningen av bestämmelsen (prop. 1987/88:130 s. 34). De intemationella överenskommelser som åsyftades i det nämnda lag-stifmingsärendet var just Monttealprotokollet, Romkonventionen och Rom-protokoUet Det finns därför anledning att nu ta upp frägan om en justering av 31 § lagen om kriminalvård i anstalt med anledning av Sveriges ratificering av dessa överenskoinmelser. Mitt förslag till en sädan justering behancUas närmare i specialmotiveringen.

De ändringar i BrB som jag nu föreslär föranleder även en redaktionell följdändring i 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag bU

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

5 Specialmotivering Prop. 1989/90:130

Specialmotivering 5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

2 kap. 3§

Förslaget innebär en ändring i punkt 6 i förevarande paragraf som betingas av den utvidgade kriminalisering som föresläs i 13 kap. med anledning av ett tillträde till Monttealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet. Ändringen innebär att svensk domstol fär behörighet att döma i mål om kapning, sjö- eller luftfartssabotage och flygplatssabotage samt försök till sädana brott oavsett var och av vem handlingen har förövats. Liksom för närvarande omfattar domsrättsregehi även folkrättsbrott

Av 2 kap. 5 § andra stycket och brevet (1972:818) till riksäklagaren om väckande av åtal i vissa fall följer att ätal för brott som avses i den nu aktueUa bestämmelsen som regel fömtsätter förordnande av regeringen eller, i vissa fall, RÅ.

13 kap. 5 a §

I paragrafen har vidtagits flera ändringar i sak i syfte att tillgcxlose de krav pä kriminalisering enligt svensk lag som ett tillttäde till Monttealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet från svensk sida medför.

Första stycket

Den nuvarande bestämmelsen om kapning av luftfartyg har i första meningen utvidgats tiU att omfatta även fartyg.

I det till lagrådet remitterade förslaget angavs att bestämmelsen skulle omfatta "fartyg som används för yrkesmässig sjöfart". På förslag av lagrådet har avgränsningen när det gäller fartyg fatt en mera preciserad avfattning. Sålunda skall bestämmelsen omfatta "fartyg som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst". I 4 § lagen (1979:377) om registtering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m., som reglerar vilka fartyg som skall införas i bättgisttet, finns en definition av yrkesmässig sjöfart. Den definitionen har delvis sin motsvarighet i bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf. Enbart uthyming tUl allmänheten av ett fartyg, vilket enligt nämnda lag grundar registreringsplikt, skall emellertid i den nu föreslagna bestämmelsen inte innebära att fartyget används för yrkesmässig sjöfart Den pä lagrädets förslag företagna jämkningen av bestämmelsens utformning i förhällande till förslaget i lagrädsremissen innebär en precisering i detta och även i ett annat avseende. I fråga om statsfartyg skall nämligen endast sädana fartyg som används för affärsdrift falla under bestämmelsen, däremot inte militära fartyg eller polis- eller tullfartyg. Denna avgränsning framgär av lagtexten genom att det där anges att det är fräga om "civil" yrkesmässig sjöfart.

Uttrycket att fartyget "används" skall ha motsvarande innebörd som uttrycket "i ttafik" har för luftfarten. Det innebär att bestämmelsen inte omfat-

tar exempelvis ett fartyg som ligger i torrdocka. Ett fartyg som bogseras får Prop. 1989/90:130 däremot anses användas i yrkesmässig sjöfart under fömtsättning att det i opecialmotivenng vanliga fall används för det ändamålet.

Bestämmelsen i första stycket första meningen innebär att det inte är en fömtsättning för sttaffansvar att gämingsmannen befinner sig ombord pä fartyget eller luftfartyget när han förövar gämingen. Detta innebär en viss utvidgning i förhällande till den nuvarande bestämmelsen sävitt gäller gärningar som riktar sig mot luftfartyg. Skälet är att det bettäffande kapning av fartyg enligt gämingsbeskrivningen i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen inte krävs att gämingsmannen befinner sig ombord på fartyget eller att fartyget är under färd. Den utvidgning av det kriminaliserade området som ändringen medför i fräga om gämingar som riktar sig mot luftfartyg kan knappast föranleda nägra tUlämpningsproblem.

Föreskriften i andra meningen i första stycket innebär att även gämingar som avses i första meningen och som riktar sig mot sädana plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar, t. ex. borrplattformar för oljeutvinning, eUer för nägot annat ekonomiskt ändamål blir kriminaUserade som kapning. Även sådana anläggningar som enbart utgör uppehällsplats för människor, t. ex. bostadsplattformar, omfattas. Det gäller däremot inte t. ex. mindre pontoner som används för förtöjningsändamäl m. m. i hamnar.

I subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt första stycket att handlingen begåtts uppsätligen.

Andra stycket

De nya föreskriftema om sjö- eller luftfartssabotage motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage men omfattar, föratom luftfartyg, även sädana fartyg cx:h plattformar som anges i första stycket. De nya bestämmelsema tar sålunda sikte pä säväl sädana sabotagehandlingar som omfattas av den nuvarande bestämmelsen (vilka i sin tur är avsedda att motsvara gämingar som utgör brott enligt Haagkonventionen, se prop. 1973:92) som sädana handlingar av detta slag som utgör brott enligt de nu aktuella intemationella instramenten, dvs. Romkonvendonen och de båda protokollen. Bestämmelsema är tUlämpliga pä gämingar säväl inom som utom riket.

Bestämmelsen i punkt 1 är i fräga om gärningar som riktar sig mot fartyg cx;h plattformar avsedd att i prindp motsvara kraven pä kriminalisering i artikel 3.1 (c) i Romkonventionen och artikel 2.1 (c) i Romprotokollet sävitt gäller handlingar som innebär att nägon förstör ett fartyg eller en plattform eller tillfogar det allvarlig skada som är ägnad att äventyra dess säkerhet. Det bör emellertid påpekas att sävitt gäller en handling av det sist nämnda slaget cx;ksä den nya bestämmelsen i punkt 2 kan bli tillämplig, nägot som kan få sttaffrättslig betydelse i de fall dä nägon tillfogar ett fartyg eller en plattform en skada som inte kan sägas vara allvarlig men som likväl är ägnad att äventyra fartygets eller plattformens säkerhet.

När det gäller luftfartyg är uttrycket "den som förstör eller allvarligt skadar ett luftfartyg i trafUc " i punkt 1 avsett att i princip motsvara den

kriminalisering som kommer till uttryck i andra ledet idet nuvarande andra Prop; 1989/90:130

stycket (" gör nägon luftfartyg i ttafik oanvändbart för flygning genom att Specialmotivenng

förstöra eller skada det "). Bettäffande begreppet "i trafik" och den

närmare avgränsningen i övrigt av vilka handlingar som här avses kan

hänvisas till lagstiftningsärendet dä bestämmelsen om luftfartssabotage

infördes (prop. 1973:92, JuU 21). Den sakliga skillnaden mellan den

hittillsvarande (x;h den nya bestämmelsen i detta hänseende gäller handlingar

som innebär att nägon gör ett luftfartyg av det aktuella slaget oanvändbart för

flygning genom att skada det resp. handlingar som innebär att nägon skadar

det allvarligt. Det bör här påpekas att handlingar som består i att tillfoga ett

luftfartyg en skada som mera varaktigt hindrar att det används för flygning,

fär anses innebära att luftfartyget har allvarligt skadats (jfr prop. 1973:92 s.

41). Att det nuvarande andra ledet i andra stycket ersätts med den nu aktuella

bestämmelsen i punkt 1 är alltså inte avsett att medföra någon förändring av

det kriminaliserade området när det gäller sabotagehandlingar mot luftfartyg

som är i ttafik men som inte befinner sig under flygning.

I subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt punkt 1 att handlingen begåtts uppsätligen.

Punkt 2 är avsedd att helt motsvara bestämmelsen i första ledet i det nuvarande andra stycket, när det gäller handlingar som riktar sig mot ett luftfartyg. Även andra åtgärder än skadegörelse pä ett luftfartyg omfattas således, sä snart en åtgärd är ägnad att frainkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning. Vidare kan handlingar som medför att ett luftfartyg tillfogas en skada, även om den inte kan bedömas som allvarlig, omfattas av den nu aktuella bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 2 innebär emellertid cx;kså en utvidgning av det kriminaUserade området, nämligen när det gäller gämingar som riktar sig mot fartyg som används i civil yrkesmässig sjöfart eller plattformar i havet som är avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål. Syftet är att den nya kriminaliseringen skall motsvara de gämingar som avses i artikel 3.1 (b) och 3.1 (d)-(O i Romkonventionen samt artikel 2.1 (b) och 2.1 (d) i Romprotokollet. Som har påpekats vid punkt 1 kan bestämmelsen bli tillämplig även bettäffande gärningar som avses i artikel 3.1 (c) i Romkonventionen resp. 2.1 (c) i Romprotokollet.

Liksom nyss har angetts bettäffande luftfartyg omfattas även andra åtgärder än skadegörelse pä ett fartyg. Enligt (e) och (f) i artikel 3.1 i Romkonventionen ställs sålunda krav pä kriminalisering av gämingar som innebär att nägon förstör eller allvarligt skadar en anläggning för sjöfartsnavigering eller allvarligt stör användningen av en sädan anläggning resp. meddelar en uppgift som han vet är falsk, fömtsatt att gämingen därigenom äventyrar ett fartygs säkerhet. Bestämmelsen är avsedd att omfatta även hot om en våldshandling av det slag som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c) i Romprotokollet.

Någon motsvarighet tUl undantaget i bestämmelsen om sabotage i 13 kap.

4 § BrB för undanhållande av arbetskraft finns inte i den hittillsvarande

bestämmelsen om luftfartssabotage. I samband med att sistnämnda bestäm-

melse infördes anförde föredragande statsrådet bl. a. att en arbetsnedläggelse Prop. 1989/90:130 eller annan sädan åtgärd inte fär företas pä ett sädant sätt och vid sädan tid att Specialmotivenng säkerheten för luftfartyg som befinner sig under flygning därigenom äventyras (se prop. 1973:92 s. 41). Motsvarande synpunkter gör sig gällande i fräga om de nya bestämmelsema i andra stycket punkt 2.

I enlighet med vad som uttalades dä bestämmelsen om luftfartssabotage infördes (se prop. 1973:92 s. 41 f.) krävs det i subjektivt avseende för ansvar enUgt bestämmelsema i andra stycket punkt 2 att gämingsmannen har ägt kännedom om de omständigheter som, enligt en objektiv bedömning, gör handungen ägnad att framkaUa fara för farkostens eller plattformens säkerhet. Om gämingsmannen pä grand av bristande insikt om de omständigheter som kom handUngen att framstå som farlig verkligen var övertygad om att nägon fara för säkerheten inte förelåg, kan han således inte fällas till ansvar enligt de aktuella bestämmelsema. I övrigt är gämingsmannens bedömning av huravida hans gäming var ägnad att framkaUa fara i princip utan betydelse. Avgörande är i StäUet domstolens bedömning av farligheten.

Tredje stycket

Nägon ändring har inte vidtagits i ttedje stycket. Det innebär att, om kapning enligt första stycket eller sjö- eller luftfartssabotage enligt andra stycket är att anse som grovt, sttaffskalan är fängelse i lägst tvä (x;h högst tio är eller pä livstid. Och i andra meningen i ttedje stycket anges att det vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen annars varit av särskilt farlig art.

Konkurrens, m. m.

Om en gäming enligt bestämmelsema i paragrafen innebär att nägon person dödas eller skadas tillämpas bestämmelsema i 3 kap. i konkurrens med förevarande paragraf Det kan här påpekas att bestämmelsema i artikel 3.1 (g) i Romkonventionen (x;h artikel 2.1 (e) i Romprotokollet inte motsvaras av nägot förslag till ny kriminalisering i BrB, utan bestämmelsema i 3 kap. om brott mot liv eUer hälsa har ansetts tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsema i detta avseende. Motsvarande gäller bettäffande kraven i artikel 3.2 (a) i Romkonventionen cx;h artikel 2.2 (a) i Romprotokollet pä kriminalisering av försök till de aktuella gämingama (jfr 3 kap. 10 § BrB).

Brott enligt bestämmelsema i 12 kap. om skadegörelse (x;h bestämmelsen i 13 kap. 4 § om sabotage konsumeras emellertid av brotten enligt förevarande paragraf. Vidare konsumerar exempelvis ansvar för kapning enligt första stycket ansvar för olaga tvang enligt 4 kap. 4 §.

Eftersom straffskaloma för kapning enligt första stycket cx;h sjö- eller luftfartssabotage enligt andra stycket är desamma saknar frägan om gränschag-ningen mellan brotten praktisk betydelse. Bestämmelsen i första stycket om kapning bör emellertid ha förettäde, nägot som följer av uttrycket "i annat

fall" i andra stycket. Om en sädan gäming även innefattar sjö- eller luftfarts- Prop. 1989/90:130
sabotage, bör detta naturUgtvis inverka pä straffmätningen. Specialmotivenng

75 kap. 5b §

Paragrafen, som är ny, är avsedd att tillgodose kravet pä kriminalisering i artUcel II. I i Monttealprotokollet av väldshandlingar mot flygplatser. Brottsbeteckningen är flygplatssabotage.

De gämingar som sttaffbeläggs i paragrafen anges i första stycket i tte olika punkter. Gemensamt för gämingama är att de innebär ett angrepp mot en "allmän flygplats som är öppen för intemationeU trafik".

Begreppet "allmän flygplats" har sävitt gäller svenska flygplatser samma innebörd som i luftfartslagen. Med allmänna flygplatser avses enligt 6 kap.

4 § luftfartslagen flygplatser för allmänt brak. Sädana flygplatser fär enligt
nyss nämnda bestämmelse inte inrättas eller drivas utan tillstånd av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Begreppet
"intemationeU ttafik" återfinns allmän flygplats är öppen för intemationeU ttafik innebär sävitt gäller en
svensk flygplats att den får umyttjas för flygningar till cx;h från Sverige (jfr
96 § första stycket luftfartsförordningen).

Bettäffande gämingar som riktar sig mot flygplatser utomlands fär naturligtvis uttrycket "allmän flygplats som är öppen för internationell ttafik" tillämpas pä motsvarande sätt. Avsikten är att det i detta hänseende skall föreligga överensstämmelse med avgränsningen till flygplatser i artikel II. 1 i Monttealprotokollet ("airport serving intemational civil aviation").

Gemensamt för de gämingar som anges i punkt 1-3 är kriteriet att en gärning skall vara ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna. Detta kriterium har sin motsvarighet i artikel II. 1 i Monttealprotokollet ("if such an act endangers or is likely to endanger safety at that airport"). Som tidigare har nämnts (avsnitt 2.1.2) omfattas enligt protokollet endast sädana väldshandlingar som har inneburit nägot hot mot säkerheten i mera vidsträckt mening.

Avsikten är att det för sttaffbarhet skall krävas att en gäming av det slag som anges i punkt 1-3 skall kunna sägas ha inneburit åtminstone någon risk för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna. Uttrycket "fara för flygplatsens funktion" tar sikte pä risken för att flygplatsens funktion som sädan för lufttrafiken drabbas. I förhållande till den nya bestämmelsen i

5 a § andra stycket 2 sävitt avser ätgärder som är ägnade att framkaUa fara
för säkerheten för ett luftfartyg under flygning uppstär en konkurrens
situation när det gäller ätgärder mot en flygplats som utgör risk för pägäende
luftttafik. Om åtgärden inte innebär fara för nägot visst luftfartyg som är i
trafik vid tillfället eller om åtgärden endast utgör fara för flygplatsens
funktion för luftttafiken i fortsättningen, bör därvid förevarande paragraf
tillämpas i stället för 5 a § andra stycket 2. Begreppet "fara för
säkerheten vid denna" tar sikte pä säkerheten i mer allmän bemärkelse vid en
flygplats. Vad som här skaU vägas in är sålunda risken för att människor eller
egendom på flygplatsen kommer tUl skada.

De gämingar som anges i punkt 1-3 motsvarar delvis gämingama i l.bis Prop. 1989/90:130 (a) och (b) i artikel II.l i MonttealprotokoUet Det krävs inte, till skiUnad frän Specialmotivering vad som anges i protokollet, att gämingsmannen använt "nägot föremål, ämne eller vapen" ("any device, substance or weapon").

Punkt I tar sikte pä fysiska väldshandlingar av olika karaktär mot någon person som befinner sig pä flygplatsen. Våldet skall vara av allvarligare slag för att omfattas. En ytterligare begränsning ligger i det nyss behandlade fare-rekvisitet En väldshandUng som har ett rent privat motiv och beträffande vilken det kan sägas att det är en tillfällighet att offret befinner sig pä en flygplats när han blir utsatt för handlingen, men däremot inte att just han blir utsatt, omfattas sälunda normalt inte av bestämmelsen. Skulle däremot en sädan gäming som en följd av det väld som kom tiU användning eUer som var avsett eller pä grand av ancka omständigheter innebära en fara för flygplatsen skall bestämmelsen däremot tiUämpas.

Även hot om allvarligt väld omfattas av bestämmelsen. Avsikten med detta är att det inte skall rada nägon tvekan om att kravet pä kriminalisering i 1 bis (a) i artikel II.l i Monttealprotokollet av det vidsträckta begreppet "vålds-handUngar" blir tillgodosett (se avsnitt 2.1.2).

De gämingar som omfattas av punkt 2 riktar sig mot egendom som hör till flygplatsen eller som används för flygplatsens ttafik eller mot luftfaryg som är uppställda pä flygplatsen men inte i ttafik. Avgränsningen till viss egendom knyter an tiU den uppdelning som görs enligt luftfartslagen mellan, ä ena sidan, en flygplats och den utrastning som hör dit och, ä andra sidan, andra anläggningar för luftfarten (se avsnitt 2.1.2). Till den sist nämnda kategorin hör olika navigationshjälpmedel, som inte kan sägas tillhöra en viss flygplats. I den män en sädan anordning kan sägas användas för ttafiken pä en flygplats av det aktueUa slaget omfattas den emellertid av bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 3 tar sikte pä gämingar som avses i sista ledet i 1 bis (b) i artikel II.l i Monttealprotokollet. Det rör sig här om gämingar som pä olika sätt omintetgör verksamhet av servicekaraktär pä en flygplats av det aktuella slaget men som inte rör själva flygverksamheten. Som exempel kan nämnas att en bomb förstör ett serviceun7mme pä en flygplats. Gämingsbeskrivningen i bestämmelsen har avgränsats till att gälla användande av väld eller hot om våld, eftersom syftet med kriminaliseringen enligt Montrealprotokollet i detta hänseende får antas vara att fånga in enbart sådana handlingar (se avsnitt 2.1.2). Kravet pä att farerekvisitet skall vara uppfyllt innebär en ytterligare begränsning till handlingar av allvarligare slag.

Bettäffande brottskonkurrens kan i princip anföras motsvarande synpunkter som bettäffande sjö- eller luftfartssabotage. (Se specialmoriveringen till 5a§.)

I andra stycket har tagits in bestämmelser om grovt brott. Bestämmelsema motsvarar vad som föreskrivs i 5 a § ttedje stycket om grova fall av kapning och sjö- eller luftfartssabotage.

13 kap. 6 § Prop. 1989/90:130

Tillämpningsområdet för paragrafen, som innehäller bestämmelser om all- °

mänfarlig vårdslöshet, har utvidgats med hänsyn till de nya sttaffbestämmelsema i 13 kap. 5 a (x;h 5 b §§. Vidare har första stycket justerats redaktionellt, bl. a. genom att det har punktindelats.

Punkt 1 och 2 har sin motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 3 har delvis sin motsvarighet i första stycket i paragrafen i dess nuvarande utformning, nämligen när det gäller ledet "skada som avses i 5 a § andra stycket 1". Den nya bestämmelsen i 5 a § andra stycket 1 omfattar handlingar som innebär att nägon "förstör eller allvarligt skadar ett sädant fartyg eller en sädan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg som är i trafik". Som har anförts i specialmotiveringen till 5 a § är den nyss nämnda bestämmelsen avsedd att omfatta även sädan skada som anges i den nuvarande bestämmelsen i ancha stycket i den paragrafen och som innebär att ett luftfartyg i trafik görs oanvändbart för flygning. Bestämmelsen i 5 a § andra stycket 1 omfattar i övrigt handlingar som medför skada på luftfartyg eUer plattformar eller fartyg av det aktuella slaget och som sälunda skall kunna besttaffas som allmänfarlig vårdslöshet när de begås av oaktsamhet.

Punkt 3 omfattar även skador som sägs i 5 b § första stycket 2, dvs. skador pä anordningar som hör till en flygplats av det nu aktuella slaget eller som används för flygplatsens ttafik och pä luftfartyg som utan att vara i ttafik befinner sig på en sådan flygplats. Handlingar som begås av oaktsamhet och som medför sädana skador som anges i 5 b § första stycket 2 omfattas därför av 6 § under fömtsättning att gämingen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna.

När det gäller de oaktsamma formema av brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket 2, dvs. vällande av fara för säkerheten för ett fartyg, som används för civil yrkesmässig sjöfart, en plattform eller ett luftfartyg under flygning, fär de i allt väsendigt anses täckta av 6 § 1 (jfr prop. 1973:92 s. 70 och 71).

13 kap. Il §

Paragrafen i sin nuvarande utformning innehäller regler om verkan av tillbakattädande vid alla brott i 13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingår att viss fara eller verkan har uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen i 5 a § andra stycket om luftfartssabotage hör till dessa brott. Paragrafen har utvidgats till att omfatta de nya bestämmelsema i 5 a § andra stycket 2 om sjö- eller luftfartssabotage (x;h 5 b § om flygplatssabotage. När det gäller sistnämnda bestämmelse omfattas dock inte sädana situationer som avses i 5 b § första stycket 1.

13 kap. 12 §

Paragrafen innehäller bestämmelser om straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till uppsådiga brott i 13 kap. liksom om underlåtenhet att

avslöja sädana brott. Förevarande paragraf har utvidgats till att omfatta 5 a Prop. 1989/90:130
och b §§ i deras nya lyddser. Specialmotivering

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 31 §

Paragrafen innehåUer föreskrifter som ger regeringen möjlighet att besluta om särskilda restriktioner beträffande försändelser m. m., besök och telefonsamtal. Paragrafen har i enlighet med vad som tidigare anförts i den aUmänna motiveringen en ny utformning.

Det nuvarande första och andra stycket har enligt förslaget förts samman, varvid samtidigt uppräkningen av konventioner i andra stycket slopats. Beskrivningen av den brottsUghet av terroristkaraktär hos en intagen som skaU utgöra gmnd för särskilda restriktioner överensstämmer enligt förslaget i princip med den avgränsning som Ugger till grand för de s. k. terroristbestämmelsema, 1 § lagen (1989:530) om ätgärder för att förebygga våldsdåd med intemationeU bakgmnd (terrorisdagen).

Genom att anknytningen tUl brott som avses i de angivna konventionema försvinner sker en viss begränsning i förhällande till den nuvarande bestämmelsen, eftersom det i dessa konventioner upptas brott som inte kan sägas innefatta "användande av väld, hot eller tvang för politiska syften". Den nya bestämmelsen i paragrafen har emellertid samtidigt utformats sä att det inte längre krävs att den intagne har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär för att särskilda restriktioner skaU fä beslutas av regeringen. Vad som krävs är att det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne under sttaffverkstäl-ligheten medverkar tUl nägot sädant brott Den nya bestämmelsen motsvarar på sä sätt mera det som krävs för tUIämpning av det nuvarande första stycket, nämligen att det är påkallat med hänsyn tiU rikets säkerhet i den aktuella situationen och inte pä grand av att den intagne har dömts för viss typ av brott i ett tidigare skede.

Självfallet har det för den riskbedömning som avser terroristbrott stor betydelse om den intagne avtjänar sttaff eller tidigare har dömts för ett sädant brott. Men även i ett fall dä den intagne inte har gjort sig skyldig tUl en sädan brottsUghet kan det med hänsyn tiU omständighetema finnas fog för att befara att denne medverkar i terroristbrottsUghet. Exempelvis kan denne ha gjort sig skyldig till nägon helt annan typ av brott men ända misstänkas att vilja begä brott som avses i nägon av de i det nuvarande andra stycket uppräknade konventionema eller de överenskommelser som Sverige nu föresläs ratificera.

I övrigt har vidtagits endast vissa redaktionella jämkningar i paragrafen.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98) med Prop. 1989/90:130

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål Specialmotivenng

Paragrafen i sin nuvarande utformning innehäller en uppräkning av vilka brott som lagen skall kunna tillämpas på. Bland dem ingär 13 kap. 5 a § BrB. Ändringen innebär att den nya bestämmelsen i 5 b § i samma kapitel om flygplatssabotage har lagts tUl. Det bör påpekas att lagen fär tillämpas vid fömndersökning av dessa brott endast om de innefattar sädana gämingar som avses i 4 § i kapitlet, dvs. sabotage.

6 Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslär riksdagen att dels godkänna Montrealprotokollet och Romkonventionen med tUläggsprotokoll, dels anta förslagen tUl

1. lag om om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmäl.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

PROTOCOL

For the Suppression of Unlawful Acts of Violence at Airports Serving International Civil Aviation, Supplementary to the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Civil Aviation, Done at Montreal on 23 September 1971

THE STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL

CONSIDERING that unlawful acts of violence which endanger or are likely to endanger the safety of persons at airports serving intemational civil aviation or which jeop-ardize the safe operation of such airports undermine the confidence of the peoples of the world in safety at such airports and disturb the safe and orderly conduct of civil aviation for all States;

CONSIDERING that the occun-ence of such acts is a matter of grave concem to the intemational community and that, for the purpose of deterring such acts, there is an urgent need to provide appropriate measures for punishment of offenders;

CONSIDERING That it is necessary to adopt provisions supplementary to those of the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Civil Aviation, done at Montteal on 23 September 1971, to deal with such unlawful acts of violence at airports serving intemational civil aviation; HAVE AGREED AS FOLLOWS:

PROTOKOLL

För bekämpande av våldsbrott på flygplatser som används för civil luftfart i internationell trafik. Tillägg till konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, undertecknad i Montreal den 23 september 1971

DE STATER SOM ÄR PARTER I DETTA PROTOKOLL

VILKA BEAKTAR att rättssttidiga väldshandlingar, som utgör eller är ägnade att utgöra en fara för säkerheten för personer pä flygplatser som används för civil luftfart i internationell ttafik eller som äventyrar en säker drift av dessa flygplatser, undergräver förttoendet hos världens folk för säkerheten vid sädana flygplatser och för alla stater innebär ett hinder för en säker och välordnad drift av den civila luftfarten;

VILKA BEAKTAR att förekomsten av sädana handlingar väcker stor oro inom det intemationella samfundet cx;h att det, för att motverka sädana handlingar, föreligger ett starkt behov av att ombesöria lämpliga ätgärder för att kunna bestraffa personer som begått sädana handlingar;

VILKA BEAKTAR nödvändigheten av att anta tilläggsbestämmelser till dem som finns i konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, undertecknad i Montreal den 23 september 1971, för att komma till rätta med sädana rättsstridiga våldshandlingar på flygplatser som används för civil luftfart i internationell ttafik; HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

as "the Convention"), and, as between the Parties to this Protocol, the Convention and Uie Protocol shall be read and interpreted together as one single instmment.

Artide II

1. In Artide I of the Convention, the following shall be added as new paragraph 1 bis:

"1 bis. Any person commits an offence if he unlawfully and intentionally, using any device, substance or weapon:

(a) performs an act of violence against a person at an airport serving intemational civU aviation which causes or is likely to cause serious injury or death; or

(b) destroys or seriously damages the facilities of an airport serving intemational civU aviation or aircraft not in service located thereon or cUsrapts the services of the airport

if such an act endangers or is likely to endanger safety at diat auport."

2. In paragraph 2 (a) of Artide 1 of the Convention, the following words shall be inserted after the words "paragraph 1":

"or paragraph 1 bis".

Artide IIf

In Artide 5 of the Convention, the following shall be added as paragraph 2 bis:

"2 bis. Each Contracting State shall likewise take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences mentioned in Artide 1, paragraph 1 bis, and in Artide 1, paragraph 2, in so far as that paragraph relätes to those offences, in the case where the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him pursuant to Artide 8 to the State mentioned in paragraph 1 (a) of diis Artide."

Artide IV

This Protocol shall be open for signature at Montteal on 24 Febraary 1988 by States participating in the Intemational Conference on Air Law held at Montreal from 9 to 24 Febraary

Prop. 1989/90:130 Bilaga 1

konventionen) (x;h, såvitt gäller stater som är parter i detta protokoll, konventionen och protokollet skall läsas och tolkas tiUsammans som ett enda instrament

Artikd II

1.1 artikel 1 i konventionen skall följande tiUäggas som ny punkt 1 bis:

"1 bis. En brottslig handling begår den som rättssttidigt och uppsåtligen med användande av nägot föremål, ämne eller vapen:

(a) pä en flygplats som används för civil luftfart i internationell ttafik mot någon person företar en våldshandling som förorsakar eller är ägnad att förorsaka allvarlig skada eller dödsfaU; eller

(b) förstör eller allvarligt skadar anordningar som hör till en flygplats som används för civil luftfart i internationell ttafik eller ett luftfartyg som inte är i trafik men som är uppstäUt pä flygplatsen, eller som omintetgör de servicefunktioner som finns pä flygplatsen,

om gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen."

2.1 punkt 2 (a) i artikel 1 i konventionen skall följande införas efter orden "första punkten":

eller första punkten bis".

Artikd III

I artikel 5 i konventionen skall följande riU-läggas som punkt 2 bis:

"2 bis. En fördragsslutande stat skall vidare vidta de åtgärder som fordras för att staten skall kunna utöva sin domsrätt beträffande brott som anges i artikel 1, första punkten bis, samt, såvitt gäller dessa brott, artikel 1 andra punkten, när den misstänkte fmns inom dess område cx;h ej utlämnas enligt bestämmelserna i artikel 8 till den i första punkten (a) av denna artikel angivna staten."

Artikd IV

Detta protokoll skall vara öppet för undertecknande i Montteal den 24 febraari 1988 av de stater som deltagit i den intemationella lufträttskonferensen i Montteal den 9-24 febraari

1988. After 1 March 1988, the Protocol shall be open for signature to all States in London, Moscow, Washington and Montteal, until it enters into force in accordance with Artide VI.

Artide V

1. This Protocol shall be subject to ratification by the signatory States.

2. Any State which is not a Conttacting State to the Convention may ratify this Pro-tcx;ol if at the same time it ratifies or accedes to the Convention in accordance with Artide 15 thereof.

3. Instruments of ratification shall be deposited with the Govemments of the Union of Sovjet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain and Northem Ire-land and the United States of America or with the Intemational Civil Aviation Organization, which are hereby designated the Depositaries.

Prop. 1989/90:130 Bilaga 1

1988. Efter den 1 mars 1988 skall protokollet vara öppet för undertecknande av alla stater i London, Moskva, Washington cx;h Montteal tUl dess det ttäder i kraft i enlighet med artikel VI.

Artikel V

1. Detta protokoll skall ratificeras av de stater som imdertecknat det.

2. En stat som inte är part i konventionen fär ratificera detta protokoll, om den samtidigt ratificerar eller ansluter sig till konventionen i enhghet med dess artikel 15.

3. Ratifikationsinstrament skall deponeras hos De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering. Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Amerikas Förenta Staters regering eller hos Intemationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), vilka härigenom utses till deposita-rier.

Artide VI

1. As soon as ten of the signatory States have deposited theu" instmments of ratification of this Prot(x;ol, it shall enter into force between them on the thirtieth day after the date of the deposit of the tendi instrament of ratification. It shall enter into force for each State which deposits its instmment of ratification after that date on the thirtiedi day after deposit of its instrament of rattfication.

2. As soon as this Protocol enters into force, it jhall be registered by the Depositaries pursuant to Artide 102 of the Charter of the United Nations and pursuant to Artide 83 of the Convention on Intemational Civil Aviation (Chicago, 1944).

Artide VII

1. This Protocol shall, after it has entered into force, be open for accession by any non-signatory State.

2. Any State which is not a Contracting State to the Convention may accede to this prot(x;ol if at the same time it ratifies or accedes to the Convention in accordance with Artide 15 thereof.

Artikel VI

1. Så snart tio av de stater som undertecknat detta protokoll har deponerat sina ratifikationsinstrament avseende protokollet, ttäder det i kraft mellan dem den ttettionde dagen efter den dag dä det tionde ratifikations-instramentet deponerades. För varje stat som efter detta datum deponerar sitt ratifikationsinstrament ttäder protokollet i kraft ttettio dagar efter deponeringen av ratifikationsinstra-mentet.

2. Sä snart detta protokoll träder i kraft skall det registreras av depositarierna enligt artikel 102 i Förenta nationemas stadga samt enligt artikel 83 i konventionen angående intemationeU luftttafik (Chicago 1944).

Artikd VII

1. Detta protokoU skall efter ikraftttädande vara öppet för anslutning av varje stat som inte har undertecknat det.

2. En stat som inte är part i konventionen fär ansluta sig till detta protokoll, om den samtidigt ratificerar eller ansluter sig till konventionen i enlighet med dess artikel 15.

3. Instruments of accession shall be deposited whh the Depositaries and accession shall take effect on the thirtieth day after the deposit.

Artide VIII

1. Any Party to this Protocol may denounce it by written notification addressed to die Depositaries.

2. Denunciation shall take effect six months following the date on which notification is received by the Depositaries.

3. Denunciation of this Protocol shall not of itself have the effect of denunciation of the Convention.

4. Denunciation of the Convention by a Conttacting State to the Convention as supplemented by this ProtCKol shall also have the effect of denunciation of this Protocol.

Artide Di

1. The Depositaries shall prompdy inform
all signatory and acceding States to this Pro-
tcx;ol and all signatory and acceding States to
the Convention:

(a) of the date of each signature and the date of deposit of each instrament of ratification of, or accession to, this Protocol, and

(b) of the receipt of any notification of denunciation of this Protocol and the date thereof

2. The Depositaries shall also notify the
States referred to in paragraph 1 of the date on
which this Protocol enters into force in accor
dance with Artide VI.

IN WITNESS WHEREOF the undersig-ned Plenipotentiaries, being duly authorized thereto by their Govemments, have signed this Protocol.

DONE at Montteal on die twentyfourth day of Febraary of the year One Thousand Nine Hundred and Eighty-eight in four originals, each being drawn up in four authentic texts in the English, French, Russian and Spanish languages.

Prop. 1989/90:130 Bilaga 1

3. Anslutningsinstrament skall deponeras hos depositariema och anslutningen ttäder i kraft den trettionde dagen efter deponeringen.

Artikel Vill

1. En stat som är part i detta protokoll kan säga upp det genom skriftlig underrättelse ställd till depositariema.

2. Uppsägning ttäder i kraft sex månader efter den dag dä depositariema mottagit underrättelsen.

3. Uppsägning av detta protokoll skall inte i sig medföra uppsägning av konventionen.

4. Uppsägning av konventionen av en stat, som är part i konventionen sädan den är kompletterad med detta protokoll, skall även medföra uppsägning av protokollet.

Artikd IX

1. Depositariema skall utan dröjsmål un
derrätta alla stater som har undertecknat och
anslutit sig till detta protokoll och alla stater
som har undertecknat och anslutit sig till kon
ventionen

(a) om dagen för varje undertecknande och dagen för deponeringen av varje ratifikations- eller anslutningsinsttument till detta protokoU och

(b) om mottagandet av varje underrättelse om uppsägning av detta protokoll och dagen för detta.

2. Depositariema skall även underrätta de
stater som avses i punkt 1 om dagen för detta
protokolls ikraftttädande i enlighet med artikel
VI.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade ombud, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina regeringar, undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Montteal den 24 febraari 1988, i fyra exemplar, vart och ett avfattat pä engelska, franska, ryska och spanska, vilka fyra texter är lika giltiga.

CONVENTION FOR THE SUPPRESSION OF UNLAWFUL ACTS AGAINST THE SAFETY OF MARI-TIME NAVIGATION

The States Parties to this Convention, HAVING IN MIND the purposes and principles of the Charter of the United Nations concerning the maintenance of intemational peace and security and the promotion of friendly relations and cooperation among States,

RECOGNIZING in particular that everyone has the right to life, Uberty and security of person, as set out in the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on QvU and PoUtical Rights,

DEEPLY CONCERNED about the worldwide escalation of acts of terrorism in aU its forms, which endanger or take inncx;ent human lives, jeopardize fundamental freedoms and seriously impair the dignity of human beings,

CONSIDERING diat unlawful acts agauist the safety of maritime navigation jeopardize the safety of persons and property, seriously affect the operation of maritime services, and undermine the confidence of the peoples of the world in the safety of maritime navigation,

CONSIDERING that the occurrence of such acts is a matter of grave concem to the intemational community as a whole,

BEING CONVINCED of the urgent need to develop intemational cooperation between States in devising and adopting effective and practical measures for the prevention of all unlawful acts against the safety of maritime navigation, and the prosecution and punishment of their perpettators,

RECALLING resolution 40/61 of the General Assembly of the United Nations of 9 December 1985, which, inter alia, "urges all States, unilaterally and in co-operation with other States, as well as relevant United Nations

KONVENTION FÖR BEKÄMPANDE AV BROTT MOT SJÖFARTENS SÄKERHET

De stater som är parter i denna konvention, SOM TAR HÄNSYN TILL syftena och principema i Förenta nationemas stadga om upprätthållandet av internationell fred och säkerhet samt främjandet av vänskapliga förbindelser cx;h samarbete mellan statema,

SOM SÄRSKILT ERKÄNNER att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, säsom angetts i den aUmänna förklaringen om de mänskUga rättigheteraa (x;h den intemationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

SOM ÄR DJUPT OROADE över att det i hela världen förekommer ett ökande antal terrordåd av alla slag, vilka äventyrar eller kräver oskyldiga människoliv, sätter grandläggande friheter på spel och aUvarligt kränker människors värdighet,

SOM BEAKTAR att rättssttidiga handlingar mot sjöfartens säkerhet äventyrar säkerheten för personer och egendom, allvarligt drabbar sjöfarten samt undergräver det för-ttoende som världens folk hyser för sjöfartens säkerhet,

SOM BEAKTAR att förekomsten av sädana handlingar väcker stor oro inom hela det intemationeUa samfundet,

SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det föreligger ett starkt behov av att utveckla internationellt samarbete mellan statema när det gäller att utforma och vidta effektiva och praktiska ätgärder för att förhindra alla rättsstridiga handlingar mot sjöfartens säkerhet samt för att lagfora och besttaffa personer som begått sädana handlingar,

SOM ÅBEROPAR Förenta nationernas generalförsamlings resolution 40/61 den 9 december 1985, vilken bl.a. "uppmanar alla stater att unUateralt och i samarbete med såväl andra stater som berörda FN-organ bidra till

organs, to contribute to the progressive elimination of causes underlying intemational terrorism and to pay special attention to all situations, including colonialism, racism and situations involving mäss and flagrant viola-tions of human rights and fundamental freedoms and those involving alien occupation, that may give rise to intemational terrorism and may endanger intemational peace and security",

RECALLING FURTHER that resolution 40/61 "unequivocally condemns, as criminal, all acts, methods and practices of terrorism wherever and by whomever committed, including those which jeopardize friendly relations among States and their security",

RECALLING ALSO that by resolution 40/61, the Intemational Maritime Cfrganization was invited to "smdy the problem of terrorism aboard or against ships with a view to making recommendations on appropriate measures",

HAVING IN MIND resolution A.584(14) of 20 November 1985, of the Assembly of the International Maritime Organization, which called for development of Measures to Prevent Unlawful Acts which Threaten the Safety of Ships and the Security of their Passengers and Crews,

NOTING that acts of the crew which are subject to normal shipboard discipline are out-side the purview of this Convention,

AFFIRMING the deshability of monito-ring rales and standards relating to the prevention and control of unlawful acts against ships and persons on board ships, with a view to updating them as necessary, and, to this effect, taking note with satis-faction, of the Measures to Prevent Unlawful Acts against Passengers and Crews on Board Ships, recommended by the Maritime Safety Committee of the International Maritime Organization,

AFFIRMING FURTHER that matters not regulated by this Convention continue to be govemed by the rales and principles of general intemational law,

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

att successivt undanröja de orsaker som ligger bakom intemationeU terrorism och att ägna särskild uppmärksamhet ät alla förhållanden, innefattande kolonialism, rasism och förhållanden som innebär talrika och uppenbara kränkningar av mänskliga rättigheter och grandläggande friheter samt udändsk ockupation, som kan ge upphov till interaationell terrorism och äventyra internationell fred och säkerhet",

SOM VIDARE ERINRAR OM att resolution 40/61 "otvetydigt fördömer säsom kriminella alla gämingar, metoder och former av terrorism, var de än utförs och av vem de än utförs, innefattande sådana som äventyrar vänskapliga förbindelser mellan staterna och deras säkerhet",

SOM ÄVEN ERINRAR OM att Intemationella sjöfartsorganisationen genom resolution 40/61 anmodades att "undersöka problemet med terrorism ombord på eller mot fartyg i syfte att avge rekommendationer om lämpliga ätgärder",

SOM TAR HÄNSYN TILL resolution A.584(14), antagen den 20 november 1985 av Internationella sjöfartsorganisationens församling, vilken uppmanade till utveckling av ätgärder för att förhindra rättsstridiga handlingar som hotar säkerheten för fartyg och deras passagerare och besättning,

SOM ANMÄRKER art handUngar som begås av besättningen och som hänför sig till normal skeppsdisciplin ligger utom ramen för denna konvention,

SOM BEKRÄFTAR önskvärdheten av att göra en översyn av regler och normer som gäller förebyggande och bekämpning av rättsstridiga handlingar mot fartyg och personer ombord pä fartyg, i syfte att vid behov uppdatera dem, cx;h som därför med tillfredsställelse noterar de av Intemationella sjöfartsorganisationens utskott för sjöfartens säkerhet rekommenderade åtgärdema för att förhindra rättssttidiga handlingar mot passagerare och besättning ombord på fartyg,

SOM VIDARE BEKRÄFTAR att frågor, som inte regleras i denna konvention, även i fortsätmingen skall regleras genom foUcrättens regler och principer.

RECOGNIZING the need for all States, in combating unlawful acts against the safety of maritime navigation, sttictly to comply with rales and principles of general intemational law,

HAVE AGREED as follows:

Artide 1

For the purpose of this Convention, "ship" means a vessel of any type whatsoever not permanently attached to the seabed, including dynamically supported craft, submersibles, or any other floating craft.

Artide 2

1 This Convention does not apply to:

(a) a warship; or

(b) a ship owned or operated by a State when being used as a naval auxiliary or for customs or police purposes; or

2 Nothing in this Convention affects the
immunities of warships and other Govern
ment ships operated for non-commercial
purposes.

Artide 3

1 Any person commits an offence if that person unlawfully and intentionally:

(a) seizes or exercises conttol över a ship by force or threat thereof or any other form of intimidation; or

(b) performs an act of violence against a person on board a ship if that act is likely to endanger the safe navigation of that ship; or

(c) desttoys a ship or causes damage to a ship or to its cargo which is lUcely to endanger the safe navigation of that ship; or

(d) placés or causes to be placed on a
ship, by any means whatsover, a device or
substance which is likely to desttoy that ship,
or cause damage to that ship or its cargo
which endangers or is likely to endanger the
safe navigation of tiiat ship; or

(e) destroys or seriously damages mari
time navigational facilities or seriously inter-
feres with their operation, if any such act is
likely to endanger the safe navigation of a
ship; or

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

SOM ERKÄNNER behovet av att alla stater, vid bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet, noga iakttar folkrättens regler och principer,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM följande.

Artikel 1

Vid tillämpning av denna konvention avses med "fartyg" alla slags farkoster som inte är permanent förankrade vid havsbottnen, innefattande bärplansbåtar och svävare, ubåtar och andra flytande farkoster.

Artikel 2

1 Denna konvention är inte tillämplig på

(a) örlogsfartyg; eller

(b) fartyg som ägs eller nyttjas av en stat då det används som hjälpfartyg inom marinen eller för tull- eller polisändamål; eller

2 Ingenting i denna konvention påverkar
immuniteten för örlogsfartyg och andra stats
fartyg som nyttjas för icke-kommersiella
ändamål.

Artikel 3

1 En brottslig handling begår den som rättsstridigt och uppsädigen

(a) genom väld eller hot om väld eller genom hot av annat slag tar ett fartyg i besittning eller utövar konttoll över det; eller

(b) utför en våldshandling mot någon ombord pä ett fartyg, om gärningen är ägnad att äventyra fartygets säkerhet; eller

(c) förstör ett fartyg eller tillfogar ett fartyg eller dess last skada som är ägnad att äventyra fartygets säkerhet; eller

(d) pä ett fartyg placerar eller låter placera,
oavsett pä vilket sätt, en anordning eller ett
ämne som kan förstöra fartyget eller tillfoga
fartyget eller dess last skada som äventyrar
eller är ägnad att äventyra fartygets säkerhet;
eller

(e) förstör eller allvarligt skadar anlägg
ning för sjöfartsnavigering eller allvarligt stör
användningen av en sådan anläggning, om
gämingen är ägnad att äventyra ett fartygs
säkerhet; eller

(f) communicates information which he
knows to be false, thereby endangering the
safe navigation of a ship; or

(g) injures or kills any person, in connec-
tion with the commission or the attempted
commission of any of the offences set forth in
subparagraphs (a) to (f).

2 Any person also commits an offence if diat person:

(a) attempts to commit any of the offences set forth in paragraph 1; or

(b) abets the commission of any of the offences set forth in paragraph 1 perpettated by any person or is otherwise an accomplice of a person who commits such an offence; or

(c) threatens, with or without a condition, as is provided for under national law, aimed at compelUng a physical or juricUcal person to do or refrain from doing any act, to commit any of the offences set forth in paragraph 1, subparagraphs (b), (c) and (e), if that threat is likely to endanger the safe navigation of the ship in question.

Artide 4

1 This Convention applies if the ship is navigating or is scheduled to navigate into, dirough or firom waters beyond the outer limit of the territorial sea of a single State, or the lateral limits of its territorial sea with adjacent States.

2 In cases where the Convention does not apply pursuant to paragraph 1, it nevertheless applies when the offender or the alleged offender is found in the territory of a State Party other than the State referred to in paragraph 1.

Artide 5

Each State Party shall make the offences set forth in artide 3 punishable by appropriate penalties which take into account the grave nature of diose offences.

Artide 6

1 Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences set forth in artide 3 when the offence is committed:

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

(f) meddelar uppgift som han vet är falsk
cx;h därigenom äventyrar ett fartygs säkerhet;
eller

(g) skadar eller dödar nägon i samband
med brott eller försök till brott som anges i
(a)-(f).

2 En brottslig handling begår även den som

(a) försöker att begä nägot av de brott som anges i punkt l;eUer

(b) anstiftar någon till att begä något av de brott som anges i punkt 1 eller på nägot annat sätt medverkar till ett sådant brott; eller

(c) hotar att begå något av de brott som anges i punkt 1 (b), (c) och (e), om hotet är ägnat att äventyra ifrågavarande fartygs säkerhet och, om sä krävs enligt bestämmelsema i nationell lag, syftar till att förmå en fysisk eller juridisk person att utföra eller avstå från en handling.

Artikel 4

1 Denna konvention äger tillämpning om fartyget framförs eller enligt sin planerade resväg är avsett att framföras i, genom eller frän vatten utanför den yttre gränsen för en enskild stats territorialhav eller dess territorial-havs sidogränser mot intilliggande stater.

2 I fall dä konventionen inte äger tillämpning enligt punkt 1, kan den likväl tillämpas när den som har begått brottet eller misstänks för detta påttäffas inom territorium tillhörigt nägon annan stat som är part än den stat som avses i punkt 1.

Artikel 5

Varje stat som är part skall belägga de brott som anges i artikel 3 med lämpliga sttaff (x;h därvid beakta brottens allvarliga karaktär.

Artikel 6

1 Varje stat som är part skall vidta sådana ätgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de brott som anges i artikel 3 när brottet har begåtts

(a) against or on board a ship flying the flag of the State at the time the offence is committed; or

(b) in the territory of that State, including its territorial sea; or

2 A State Party may also establish its
jurisdiction över any such offence when:

(a) it is committed by a stateless person whose habimal residence is in that State; or

(b) during its commission a national of that State is seized, threatened, injured or kiUed;or

3 Any State Party which has established jurisdiction mentioned in paragraph 2 shall notify the Secretary-General of the International Maritime Organization (hereinafter referred to as "the Secretary-General"). If such State Party subsequently rescinds that jurisdiction, it shaU notify the Secretary-General.

4 Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences set forth in artide 3 in cases where the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him to any of the State Parties which have established their jurisdiction in accordance with paragraphs 1 and 2 of this artide.

5 This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with national law.

Artide 7

1 Upon being satisfied that the circumstances so warrant, any State Party in the territory of which the offender or the alleged offender is present shall, in accordance with its law, take him into custcxly or take other measures to ensure his presence for such time as is necessary to enable any criminal or extradition prcxjeeding to be instituted.

2 Such State shall immediately make a preliminary enquiry into the facts, in accordance vth its own legislation.

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

(a) mot eller ombord pä ett fartyg som förde den statens flagga vid tidpunkten för brottet; eUer

(b) inom den statens tertitorium, innefattande dess territorialhav; eller

2 En stat som är part kan införa domsrätt i
fräga om viUcet som helst av dessa brott ocksä
när

(a) brottet har begåtts av en statslös person som har hemvist i den staten; eller

(b) en medborgare i den staten grips, hotas, skadas eller dödas i samband med brottet; eUer

3 En stat som är part och som har infört i punkt 2 nämnd domsrätt skall underrätta Intemationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare (nedan kallad "generalsekreteraren"). Om en sådan stat senare upphäver denna domsrätt, skall den underrätta generalsekreteraren.

4 Varje stat som är part skall vidta nödvändiga ätgärder för att kunna utöva sin domsrätt bettäffande de i artikel 3 angivna brotten i den fall dä den misstänkte uppehåller sig inom dess territorium och den inte udämnar honom till någon av de stater som är parter och som har infört domsrätt i överensstämmelse med punkterna 1 och 2 i denna artikel.

5 Denna konvention utesluter inte att sttaffrättslig domsrätt utövas enligt nationell lag.

Artikel 7

1 En stat som är part inom vars territorium gämingsmannen eUer en misstänkt gämingsman uppehåller sig skall, om den konstaterar att omständighetema sä kräver och i enlighet med sin lagstiftning, ta honom i förvar eller vidta andra åtgärder för att säkerställa hans närvaro under den tid som behövs för att inleda straffrättsligt förfarande eller utläm-ningsförfarande.

2 En sådan stat skall omedelbart göra en preliminär undersökning av omständighetema i enlighet med sin egen lagstiftning.

3 Any person regarding whom the meas
ures referred to in paragraph 1 are being taken
shaU be entided to:

(a) communicate without delay with the nearest appropriate representative of the State of which he is a national or which is otherwise entitled to establish such communication or, if he is a stateless person, the State in the territory of which he has his habitual residence;

(b) be visited by a representative of that State.

4 The rights referred to in paragraph 3 shall be exercised in conformity with the laws and regulations of the State in the territory of which the offender or the alleged offender is present, subject to the proviso that the said laws and regulations must enable full effect to be given to the purposes for which the rights accorded under paragraph 3 are intended.

5 When a State Party, pursuant to this artide, has taken a person into custody, it shall immediately notify the States which have established jurisdiction in accordance with artide 6, paragraph 1 and, if it considers it advisable, any other interested States, of the fact that such person is in custody and of the circumstances which warrant his detention. The State which makes the preliminary enquiry contemplated in paragraph 2 of this artide shall promdy report its findings to the said States and shall indicate whether it intends to exercise jurisdiction.

Artide 8

1 The master of a ship of a State Party (the "flag State") may deliver to the authorities of any other State Party (the "receiving State") any person who he has reasonable grounds to believe has cominitted one of the offences set forth in artide 3.

2 The flag State shall ensure that the master of its ship is obliged whenever practicable, and if possible before entering the territorial sea of the receiving State carrying on board any person who the master intends to deliver in accordance with paragraph 1, to give notification to the authorities of the receiving State of his intention to deliver such person and the reasons therefor.

Prop 1989/90:130 Bilaga 2

3 En person som blir föremål för de i
punkt 1 angivna åtgärderna skall ha rätt att

(a) utan dröjsmål sätta sig i förbindelse med närmaste behöriga företrädare för den stat där han är medborgare eUer som av annan anledning är behörig att upprätta sådan förbindelse eller, om han är statslös, den stat inom vars territorium han har sitt hemvist;

(b) motta besök av en förettädare för denna stat.

4 De i punkt 3 avsedda rättigheterna skall utövas i enlighet med lagar och bestämmelser i den stat inom vars territorium den som har begått brottet eller misstänks för detta vistas, under fömtsättning att dessa lagar och bestämmelser fullständigt tillgcxloser de syften som de i punkt 3 angivna rättigheteraa är avsedda att tillgcxlose.

5 När en stat som är part har tagit en person i förvar i enlighet med denna artikel, skall den omedelbart underrätta de stater som har infört domsrätt i överensstämmelse med artikel 6, punkt 1, och, om den finner det lämpligt, andra berörda stater om att denna person tagits i förvar och om de omständigheter som ligger till grand för frihetsberö-vandet. Den stat som utför den preliminära undersökning som avses i punkt 2 i denna artikel skall snarast rapportera undersökningsresultatet till nämnda stater cx;h ange huravida den avser att utöva domsrätt i fallet.

Artikd 8

1 Befälhavaren pä ett fartyg som är registrerat i en stat som är part ("flaggstaten") fär rill myndighetema i varje annan stat som är part (den "mottagande staten") överlämna en person som han skäligen misstänker för att ha begått något av de i artUcel 3 nämnda brotten.

2 Raggstaten skall säkerställa att befälhavaren pä dess fartyg som medför en person ombord, vilken befälhavaren har för avsikt att överlämna enligt punkt 1, har skyldighet att, när sä är görligt (x;h om möjligt innan fartyget kommer in pä den mottagande statens territorialhav, underrätta myndigheterna i den mottagande staten om sin avsikt att överlämna en sädan person och skälen för detta.

3 The receiving State shall accept the de-livery, except where it has grounds to consider that the Convention is not applicable to the acts giving rise to the delivery, and shall prcx;eed in accordance with the provisions of artide 7. Any refusal to accept a deUvery shaU be accompanied by a statement of the reasons for refusal.

4 The flag State shall ensure that the master of its ship is obliged to fumish the authorities of the receiving State with the evidence in the master's possession which pertains to the alleged offence.

5 A receiving State which has accepted the delivery of a person in accordance with paragraph 3 may in tum request the flag State to accept delivery of that person. The flag State shall consider any such request, and if it accedes to the request it shall proceed in accordance with artide 7. If the flag State declines a request, it shall furnish the receiving State with a statement of the reasons therefor.

Artide 9

Nothing in this Convention shall affect in any way the rules of intemational law pertaining to the competence of States to exercise investigative or enforcement juris-cUction on board ships not flying their flag.

Artide 10

1 The State Party in the territory of which the offender or the alleged offender is found shall, in cases to which artide 6 applies, if it does not exttadite him be obliged, without exception whatsoever and whether or not the offence was committed in its territory, to submit the case without delay to its competent authorities for the purpose of prosecution, through proceedings in accordance with the laws of that State. Those authorities shall take their decision in the same manner as in the case of any other offence of a grave nature under the law of that State.

2 Any person regarding whom proceedings are being carried out in connection with any of the offences set forth in artide 3 shall be guaranteed fair treatment at aU stages of the

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

3 Den mottagande staten skall acceptera överlämnandet utom i de fall dä den har skäl att anse att konventionen inte är tillämplig pä de hancUingar som föranleder överlämnandet och skall förfara i enlighet med bestämmelsema i artikel 7. Varje vägran att acceptera ett överlämnande skall åtföljas av ett tillkännagivande av skälen för denna.

4 Flaggstaten skall säkerställa att befälhavaren pä dess fartyg har skyldighet att ge den mottagande statens myncUgheter det bevismaterial som han innehar och som hänför sig till det påstådda brottet.

5 En mottagande stat, som har accepterat överlämnandet av en person enligt punkt 3, fär i sin tur anmoda flaggstaten att acceptera överlämnande av denna person. Flaggstaten skall pröva varje sädan begäran och skall, om den ger sitt bifall, förfara i enlighet med bestämmelsema i artikel 7. Om flaggstaten avvisar en begäran, skall den för den mottagande staten ange skälen för detta.

Artikd 9

Ingenting i denna konvention skall pä nägot sätt päverka folkrättens regler om staters behörighet att utöva domsrätt sävitt avser undersökning eller verkställighet ombord pä fartyg som inte för deras flagga.

Artikd 10

1 Den stat som är part, inom vars territorium den som har begått brottet eller misstänks för detta påttäffas, skall i fall dä artikel 6 äger tillämpning, om den inte utlämnar honom, ha skyldighet att utan undantag (x;h oberoende av om brottet begåtts inom dess territorium eller inte utan dröjsmål överlämna fallet till behöriga myndigheter för åtalsprövning enligt den statens lagar. Myndighetema skall fatta beslut pä samma sätt som i fräga om varje annat brott av allvarlig karaktär enUgt lagen i den staten.

2 En person mot vilken ett förfarande inleds i samband med nägot av de brott som anges i artikel 3 skall tillförsäkras en rättvis behandling under alla skeden i förfarandet.

proceedings, inducUng enjoyment of all the rights and guarantees provided for such proceedings by the law of the State in the territory of which he is present.

Artide 11

1 The offences set forth in artide 3 shall be deemed to be included as extraditable offences in any extradition tteaty existing between any of the States Parties. States Parties undertake to include such offences as extraditable offences in every extradition tteaty to be concluded between them.

2 If a State Party which makes exttadition conditional on the existence of a treaty re-ceives a request for exttadition from another State Party with which it has not exttadition tteaty, the requested State Party may, at its option, consider this Convention as a legal basis for exttacUdon in respect of the offences set forth in artide 3. Extradition shall be subject to the odier conditions provided by the law of the requested State Party.

3 States Parties which do not make exttadition conditional on the existence of a tteaty shall recognize the offences set forth in artide 3 as extraditable offences between them-selves, subject to the conditions provided by the law of the requested State.

4 If necessary, the offences set forth in artide 3 shall be tteated, for the purposes of exttadition between States Parties, as if they had been committed not only in the place in which they occured but also in a place within the jurisdiction of the State Party requesting exttadition.

5 A State Party which receives more than one request for exttadition from States which have established jurisdiction in accordance with artide 7 and which decides not to prosecute shall, in sdecting the State to which the offender or alleged offender is to be extradited, pay due regard to the interests and responsibilities of the State Party whose flag the ship was flying at the time of the com-inission of the offence.

6 In considering a request for the extradition of an alleged offender pursuant to this Convention, the requested State shall pay due

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

däri inbegripet åtnjutandet av alla de rättigheter cx;h garantier som föreskrivs för sådant förfarande i den stat inom vars territorium han uppehäUer sig.

Artikel 11

1 De brott som anges i artikel 3 skall anses vara utlämningsbara enligt gällande utlämningsavtal mellan de stater som är parter. Stater som är parter ätar sig att uppta sådana brott bland de utiämningsbara brotten i varje framtida udämningsavtal mellan dem.

2 Om en stat som är part, vilken gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal, mottar en udämningsframställning från en annan stat som är part, med vilken den inte har nägot udämningsavtal, kan den anmodade staten, om den sä önskar, betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning för de brott som anges i artikel 3. För utlämning skall gälla de övriga villkor som föreskrivs i den anmodade statens lag.

3 Stater som är parter, vilka inte gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal, skall sinsemellan bettakta de brott som anges i artikel 3 säsom utlämningsbara, varvid dock de villkor som föreskrivs i den anmodade statens lag skall gälla.

4 Om sä är nödvändigt, skall de brott som anges i artikel 3 i fräga om udämning mellan stater som är parter behandlas som om de hade begåtts inte endast på den plats där de ägde ram utan även på en plats inom jurisdik-tionsområdet för den stat som är part, vilken gör udämningsframställningen.

5 En stat som är part, vilken erhåller mer än en begäran om utlämning från stater som har infört domsrätt i överensstämmelse med artikel 7 och som beslutar att inte lagfora skall, dä den väljer stat till vilken den som har begått brottet eller misstänks för detta skall utlämnas, ta vederbörlig hänsyn till inttessena och förpliktelserna för den stat som är part, vars flagga fartyget förde då brottet begicks.

6 Vid behandling av en framställning om udämning av en misstänkt gämingsman enligt denna konvention skall den anmodade staten

regard to whether his rights as set forth in article 7, paragraph 3, can be effected in the requesting State.

7 With respect to the offences as defined in this Convention, the provisions of all exttadition tteaties and arrangements applicable between States Parties are modified as between States Parties to the extent that they are incompatible with this convention.

Article 12

1 States Parties shall afford one another the greatest measure of assistance in connection with criminal prcx;eedings brought in respect of the offences set forth in article 3, including assistance in obtaining evidence at their disposal necessary for the proceedings.

2 States Parties shall carry out their obligations under paragraph 1 in conformity with any treaties on mutual assistance that may exist between them. In the absence of such tteaties, States Parties shall afford each other assistance in accordance with theif national law.

Article 13

1 States Parties shall co-operate in the
prevention of the offences set forth in article
3, particularly by:

(a) taking all practicable measures to prevent preparations in their respective territories for the commission of those offences within or outside their territories;

(b) exchanging information in accordance with their national law, and co-ordinating administtative and other measures taken as appropriate to prevent the commission of offences set forth in article 3.

2 When, due to the commission of an
offence set forth in article 3, the passage of a
ship has been delayed or interrapted, any
State Party in whose territory the ship or pas
sengers or crew are present shall be bound to
exercise all piossible efforts to avoid a ship, its
passengers, crew or cargo being unduly de-
tained or delayed.

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

ta vederbörlig hänsyn till huravida den misstänktes rättigheter enligt artikel 7, punkt 3, kan tUlgcxioses i den ansökande staten.

7 Bestämmelsema i alla konventioner och avtal om utiämning, som gäller mellan stater som är parter, ändras mellan dessa stater i den mån de avser de i denna konvention angivna brotten och är oförenliga med denna konvention.

Artikd 12

1 Stater som är parter skall lämna varandra största möjliga bistånd vid straffrättsliga förfaranden som inletts med anledning av brott som anges i artikel 3, häri inbegripet tillhandahällande av bevismaterial som de förfogar över och som behövs vid förfarandet.

2 Stater som är parter skall fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1 i överensstämmelse med de avtal om ömsesidigt bistånd som kan finnas mellan dem. Saknas sådant avtal, skall statema lämna varandra bistånd enligt nationell lag.

Artikel 13

1 Stater som är parter skall samarbeta för
att förhindra de brott som anges i artikel 3,
särskilt genom att

(a) vidta alla praktiskt möjliga ätgärder för att inom sina resp. territorier förhindra förberedelse till sådana brott inom eller utanför deras territorier;

(b) utbyta upplysningar i enlighet med sin nationella lag samt samordna lämpliga admini-sttBtiva och andra åtgärder i syfte att förhindra brott som anges i artikel 3.

2 När ett fartygs resa har fördröjts eller
avbratits till följd av brott som anges i artikel
3, skall den stat som är part, inom vars
territorium fartyget eller dess passagerare eller
besätming befinner sig, ha skyldighet att vidta
alla tänkbara ansttängningar för att undvUca att
fartyget dess passagerare, besättning eller
last otillbörligt kvarhälls eller försenas.

Article 14

Any State Party having reason to believe that an offence set forth in article 3 will be committed shall, in accordance with its national law, fumish as promptly as possible any relevant information in its possession to those States which it believes would be the States having established jurisdiction in accordance with artide 6.

Article 15

1 Each State Party shall, in accordance
with its national law, provide to the Secretary-
General as promptly as possible, any relevant
information in its possession conceming:

(a) the circumstances of the offence;

(b) the action taken pursuant to article 13, paragraph 2;

(c) the measures taken in relation to the offender or the alleged offender, and, in particular, the results of any exttadition proceedings or oUier legal pr(x;eedings.

2 The State Party where the alleged offender is prosecuted shall, in accordance with its national law, communicate the final out-come of the proceedings to the Secretary-General.

3 The information ttansmitted in accordance with paragraphs 1 and 2 shall be communicated by the Secretary-General to all States Parties, to members of the Intemational Maritime Organization (hereinafter referred to as "the Organization"), to the other States concemed, and to Uie appropriate intemational inter-governmental organizations.

Artide 16

1 Any dispute between two or more States Parties conceming the interpretation or application of this Convention which cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of them, be submitted to arbitration. If within six months from the date of the request for arbittation, the parties are unable to agree on the organization of the arbittation any one of those parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in conformity with the Statute of the Court.

Artikel 14

Varje stat som är part, vUken har anledning befara att ett brott som anges i artikel 3 kommer att begås skall, i enlighet med sin nationella lag, sä snabbt som möjligt lämna aUa uppgifter av betydelse som den innehar till de stater som den förmodar skulle vara de stater som har infört domsrätt i överensstämmelse med artikel 6.

Artikel 15

1 Varje stat som är part skall i enlighet
med sin nationella lag sä snabbt som möjligt
lämna generalsekreteraren alla tillgängliga
uppgifter av betydelse rörande

(a) omständighetema vid brottet;

(b) åtgärd som vidtagits enligt artikel 13, punkt 2;

(c) de ätgärder som vidtagits mot den som har begått brottet eller misstänks för detta samt, i synnerhet, utgången av ett udämnings-förfarande eUer annat rättsligt förfarande.

2 Den stat som är part där den misstänkte lagfors shall i enlighet med sin nationella lag underrätta generalsekreteraren om den sludiga utgången av målet.

3 Uppgifter som har överlämnats enligt punktema 1 och 2 skall av generalsekreteraren delges alla stater som är parter, medlemmar av Intemationella sjöfartsorganisationen (nedan kallad "organisationen"), andra berörda stater samt vederbörande intemationella mellanstatliga organisationer.

Artikel 16

1 Varje tvist mellan tvä eller flera stater som är parter om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, som inte kan biläggas genom förhandlingar inom rimlig tid, skall pä begäran av nägon av dem hänskjutas till skiljedom. Om parterna inom sex månader från dagen för begäran om skiljedom inte kan enas om skiljedomsförfarandet, kan vilken part som helst hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom en begäran enligt domstolens stadga.

2 Each State may at the time of signature or ratification, acceptance or approval of this Convention or accession thereto, declare that it does not consider itself bound by any or all of the provisions of paragraph 1. The other States Parties shall not be bound by those provisions with respect to any State Party which has made such a reservation.

3 Any State which has made a reservation in accordance with paragraph 2 may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General.

Artide 17

1 This Convention shall be open for signature at Rome on 10 March 1988 by States participating in the International Conference on the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Maritime Navigation and at the Headquarters of the Organization by all States from 14 March 1988 to 9 March 1989. It shall thereafter remain open for accession.

2 States may express their consent to be bound by this Convention by:

(a) signature without reservation as to ratification, acx;eptance or approval; or

(b) signature subject to ratification, acceptance or approval, foUowed by ratification, acceptance or approval; or

3 Ratification, acceptance, approval or
accession shall be effected by the deposit of
an instrament to that effect with the Secretary-
General.

Article 18

1 This Convention shall enter into force ninety days following the date on which fif-teen States have either signed it without reservation as to ratification, acceptance or approval, or have deposited an instrament of ratification, acceptance, approval or accession in respect thereof

2 For a State which deposits an instrament of ratification, acceptance, approval or accession in respect of this Convention after the con-

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

2 Varje stat kan vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation, antagande eller godkännande av eller vid anslutning tiU denna konvention förklara att den inte anser sig bunden av nägon av eller alla bestämmelsema i punkt 1. De övriga stater som är parter skall inte vara bundna av dessa bestämmelser i förhällande till part som har gjort ett sädant förbehåll.

3 Varje stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 2 kan när som helst återta förbehållet genom underrättelse till generalsekreteraren.

Artikd 17

1 Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i Rom den 10 mars 1988 av de stater som deltagit i den internationella konferensen om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet och i organisationens högkvarter av alla stater från den 14 mars 1988 till den 9 mars 1989. Därefter skaU den förbli öppen för ansluming.

2 Stater kan utttycka sitt samtycke att vara bundna av denna konvention genom

(a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller godkännande; eller

(b) undertecknande som förutsätter ratifikation, gcxitagande eller godkännande följt av ratifikation, antagande eller godkännande; eller

3 Ratifikation, gcxitagande, godkännande
eller anslutning skall ske genom deponering
av tillämpligt insttument hos generalsekretera
ren.

Artikd 18

1 Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter den dag då femton stater antingen har undertecknat den utan förbehåll för ratifikation, gcxitagande, gcxikännande anslutning eller deponerat ett ratifikations-, godtagande-, gcxikännande- eller anslutningsinstrament.

2 I förhållande till en stat som deponerar ett ratifikations-, godtagande-, godkännande-dier anslutningsinstrament avseende denna

ditions for entty into force thereof have been met, the ratification, acceptance, approval or accession shaU take effect ninety days after the date of such deposit.

Article 19

1 This Convention may be denounced by any State Party at any time after the expiry of one year from the date on which this Convention enters into force for that State.

2 Denunciation shall be effected by the deposit of an instrament of denunciation with the Secretary-General.

3 A denunciation shall take effect one year, or such longer period as may be speci-fied in the instrament of denunciation, after the receipt of the instrament of denunciation by the Secretary-General.

Artide 20

1 A conference for the purpose of revising or amending this Convention may be convened by the Organization.

2 The Secretary-General shall convene a conference of the States Parties to this Convention for revising or amending the Convention, at the request of one third of the States Parties, or ten States Parties, which-ever is the higher figure.

3 Any instrament of ratification, acceptance, approval or accession deposited after the date of entry into force of an amendment to this Convention shall be deemed to apply to the Convention as amended.

Article 21

1 This Convention shall be deposited with die Secretary-General.

2 The Secretary-General shall:

(a) inform all States which have signed this Convention or acceded thereto, and all members ofthe Organization, of:

(i) each new signature or deposit of an instrament of ratification, acceptance, approval or accession together with the date thereof;

(ii) the date of the entry into force of this convention;

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

konvention efter det att vUlkoren för konventionens ikraftträdande har uppfyUts träder ratifikationen, godtagandet, godkännandet eller anslumingen i kraft nittio dagar efter dagen för sädan deponering.

Artikd 19

1 Denna konvention kan sägas upp av en stat som är part vid vilken tidpunkt som helst efter ett är frän den dag dä konventionen ttäder i kraft för den staten.

2 Uppsägning skall ske genom deponering av uppsägningsinstrament hos generalsekreteraren.

3 En uppsägning ttäder i kraft ett är, eller den längre period som kan anges i uppsäg-ningsinstmmentet, efter det att generalsekreteraren mottagit uppsägningen.

Artikel 20

1 En konferens kan sammankallas av organisationen i syfte att se över eller ändra denna konvention.

2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se över eller ändra denna konvention, sammankalla en konferens med de stater som är parter i konventionen på begäran av en ttedjedd eller tio av statema, beroende pä vilket antal som är högst.

3 Ett ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrament som deponeras efter dagen för ikraftträdandet av en ändring i denna konvention skall anses avse den ändrade konventionen.

Artikd 21

1 Denna konvention skall deponeras hos generalsekreteraren.

2 Generalsekreteraren skall

(a) underrätta alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention och samdiga medlemmar i organisationen om

(i) varje nytt undertecknande eller ny deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrament samt dagen för detta;

(ii) dagen för ikraftträdandet av denna konvention;

(iii) the deposit of any instrament of denunciation of this Convention together with the date on which it is received and the date on which die denunciation takes effect;

(iv) the receipt of any declaration or notification made under this Convention;

(b) ttansmit certified trae copies of this Convention to all States which have signed this Convention or acceded thereto.

3 As scxin as this Convention enters into force, a certified trae copy thereof shall be ttansmitted by the Depositary to the Secretary-General of the United Nations for registtation and pubUcation in accordance widi Article 102 of the Charter of the United Nations.

Artide 22

This Convention is established in a single original in the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish languages, each text being equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF the under-signed being duly authorized by their respective Govemments for that purpose have signed this Convention.

DONE AT Rome this tenth day of March one thousand nine hundred and eighty-eight

Prop. 1989/90:130 Bilaga 2

(ui) deponering av uppsägningsinstrament avseende denna konvention och dagen dä det mottogs samt dagen dä uppsägningen ttäder i kraft;

(iv) mottagande av förklaring eller underrättelse enUgt denna konvention;

(b) sända bestyrkta kopior av denna konvention till alla stater som har undertecknat eller anslutit sig tiU konventionen.

3 Sä snart denna konvention ttäder i kraft skall depositarien sända en bestyrkt kopia till Förenta nationernas generalsekreterare för registtering och pubUcering enUgt artikel 102 i Förenta nationemas stadga.

Artikel 22

Denna konvention upprättas i ett enda original pä arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska, vilka texter är lika gUtiga.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina resp. regeringar, undertecknat denna konvention.

UPPRÄTTAD I Rom den 10 mars 1988.

PROTOCOL FOR THE SUPPRESSION OF UNLAWFUL ACTS AGAINST THE SAFETY OF FIXED PLATFORMS LOCATED ON THE CONTINENTAL SHELF

The States Parties to this Protcx»!,

BEING PARTIES to the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Maritime Navigation,

RECOGNIZING that the reasons for which the Convention was elaborated also apply to fixed platforms located on the continen-al shelf,

TAKING ACCOUNT of the provisions of that Convention,

AFFIRMING that matters not regulated by this Protcx;ol continue to be govemed by the rales and principles of general intemational law,

HAVE AGREED as foUows:

Artide 1

1 The provisions of artides 5 and 7 and of artides 10 to 16 of the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Maritime Navigation (hereinafter referred to as "the Convention") shall also apply mutatis mutandis to the offences set forth in artide 2 of this Protocol where such offences are committed on board or against fixed platforms located on the Continental shelf

2 In cases where the Protocol does not apply pursuant to paragraph 1, it nevertheless applies when the offender or the alleged offender is found in the territory of a State Party other than the State in whose intemal waters or territorial sea the fixed platform is l(x;ated.

3 For the purposes of this Protcx;ol, "fixed platform" means an artificial Island, installation or stracture permanently attached to the sea-bed for the purpose of exploration or exploitation or resources or for other economic purpose.

PROTOKOLL OM BEKAMPANDE AV BROTT MOT SÄKERHETEN FÖR FASTA PLATTFORMAR BELÄGNA PÅ KONTINENTALSOCKELN

De stater som är parter i detta protokoll, SOM ÄR PARTER i konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet,

SOM ERKÄNNER att de skäl för vilka konventionen utarbetades även gäller för fasta plattformar belägna på kontinentalsockeln,

SOM BEAKTAR bestämmelserna i konventionen,

SOM BEKRÄFTAR att frågor, som inte regleras i detta protokoll, även i fortsättningen skall regleras genom folkrättens regler och principer,

HAR KOMMTF ÖVERENS OM följande.

Artikel 1

1 Bestämmelserna i artiklarna 5, 7 och 10-16 i konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet (nedan kallad konventionen) skall i tillämpliga delar gälla även brott som anges i artikel 2 i detta protokoll, i de faU dä sådana brott begås ombord pä eller mot fasta plattformar belägna på kontinentalsockeln.

21 de fall då protokollet inte äger tillämpning enligt punkt 1, skall det likväl tillämpas när den som har begått brottet eller är misstänkt för detta påträffas inom territorium tillhörigt annan stat som är part än den stat i vars inre vatten eller territorialhav den fasta plattformen är belägen.

3 Vid tillämpning av detta protokoll avses med "fast plattform" en konstgjord ö, anläggning eUer konstraktion som är permanent fastgjord vid havsbottnen i syfte att utforska eller utvinna tillgångar eller för annat ekonomiskt ändamål.

Article 2

1 Any person commits an offence if that
person unlawfully and intentionally:

(a) seizes or exercises conttol över a fixed platform by force or threat thereof or any other form of intimidation; or

(b) performs an act of violence against a person on board a fixed platform if that act is lUcely to endanger its safety;

(d) placés or causes to be placed on a
fixed platform, by any means whatsoever, a
device or substance which is Ukely to desttoy
that fixed platform or likely to endanger its
safety; or

(e) injures or kills any person in connec
tion with the commission or the attempted
commission of any of the offences set forth in
subparagraphs (a) to (d).

2 Any person also commits an offence if
that person:

(a) attempts to commit any of the offences set forth in paragraph 1; or

(b) abets the commission of any such offences perpetrated by any person or is otherwise an accomplice of a person who commits such an offence; or

(c) threatens, with or without a condition, as is provided for under national law, aimed at compelUng a physical or juridical person to do or refrain from doing any act, to commit any of the offences set forth in paragraph 1, subparagraphs (b) and (c), if that threat is likely to endanger the safety of the fixed platform.

Artide 3

1 Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences set forth in article 2 when the offence is committed:

(a) against or on board a fixed platform while it is lcx;ated on the continental shelf of that State; or

(b) by a national of that State.

Artikel 2

1 En brottslig handling begår den som
rättssttidigt och uppsädigen

(a) genom väld eller hot om väld eller genom hot av annat slag tar en fast plattform i besitming eller utövar konttoll över den; eller

(b) utför en våldshandling mot nägon ombord på en fast plattform, om gärningen är ägnad att äventyra plattformens säkerhet; eller

(d) på en fast plattform placerar eller låter
placera, oavsett på vilket sätt, en anordning
eller ett ämne som är ägnat att förstöra
plattformen eller äventyra dess säkerhet; eller

(e) skadar eller dödar någon i samband
med brott eller försök till brott som anges i
(a)-(d).

2 En brottslig handling begår även den
som

(a) försöker att begå något av de brott som anges i punkt l;eUer

(b) anstiftar nägon till att begä sådant brott eller pä annat sätt medverkar till sådant brott; eller

(c) hotar att begä nägot av de brott som anges i punkt 1 (b) och (c), om hotet är ägnat att äventyra den fasta plattformens säkerhet och, om sä krävs enligt bestämmelsema i nationell lag, syftar till att förmå en fysisk ellerjuridisk person att utföra eller avstå från en handling.

Artikel 3

1 Varje stat som är part skall vidta sädana ätgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de brott som anges i artikel 2 när brottet har begåtts

(a) mot eller ombord pä en fast plattform medan den är belägen pä den statens konti-nentalscx;kel; eller

(b) av en medborgare i den staten.

2 State Party may also establish its juris
diction över any such offence when:

(a) it is committed by a stateless person whose habitual residence is in that State;

(b) during its commission a national of that State is seized, threatened, injured ot kUled; or

3 Any State Party which has established jurisdiction mentioned i paragraph 2 shall notify the Secretary-General of the Intemational Maritime Organization (hereinafter referred to as "the Secretary-General"). If such State Party subsequendy rescinds that jurisdiction, it shall notify the Secretary-General.

4 Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences set forth in article 2 in cases where the alleged offender is present in its territory and it does not exttadite him to any of tiie States Parties which have established their jurisdiction in accordance with paragraphs 1 and 2 of this article.

5 This Protocol does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with national law.

Article 4

Nothing in this Protcxol shall affect in any way the rales of intemational law pertaining to fixed platforms located on the continental shelf

Article 5

1 This Protocol shall be open for signamre at Rome on 10 March 1988 and at the Headquarters of the Intemational Maritime Organization (hereinafter referred to as "the Organization") from 14 March 1988 to 9 March 1989 by any State which has signed the Convention. It shall thereafter remain open for accession.

2 States may express their consent to be bound by this Prot(x;ol by:

(a) signature without reservation as to ratification, acceptance or approval; or

Prop. 1989/90:130 Bilaga 3

2 En stat som är part kan införa domsrätt i
fråga om viUcet som helst av dessa brott ocksä
när

(a) brottet begåtts av en statslös person som har hemvist i den staten;

(b) en medborgare i den staten grips, hotas, skadas eller dödas i samband med brottet; eUer

3 En stat som är part, vilken har infört i punkt 2 nämnd domsrätt, skall underrätta Intemarionella sjöfartsorganisationens generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren). Om en sädan stat senare upphäver denna domsrätt, skall den underrätta generalsekreteraren.

4 Varje stat som är part skall vidta nödvändiga ätgärder för att kunna utöva sin domsrätt beträffande de i artikel 2 angivna brotten i de fall dä den misstänkte uppehåller sig inom dess territorium och den inte utlämnar honom till nägon av de stater som är parter och som har infört domsrätt i enlighet med punktema 1 och 2 i denna artikel.

5 Detta protokoll utesluter inte staffrättslig domsrätt enUgt nationeU lag.

Artikel 4

Ingenting i detta protokoll skall pä nägot sätt päverka folkrättens regler angående fasta plattformar belägna på kontinentalsockeln.

Artikel 5

1 Detta protokoll skall vara öppet för undertecknande i Rom den 10 mars 1988 och i Internationella sjöfartsorganisationens (nedan kallad organisationen) högkvarter frän den 14 mars 1988 till den 9 mars 1989 av varje stat som har undertecknat konventionen. Därefter skall det förbU öppet för anslutning.

2 Stater kan utö7cka sitt samtycke att vara bundna av detta protokoU genom

(a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller gcxikännande; eller

(b) signature subject to ratification, acceptance or approval, followed by ratification, acceptance or approval; or

3 Ratification, acceptance, approval or accession shall be effected by the deposit of an insttument to that effect with the Secretary-General.

4 Only a State which has signed the Convention without reservation as to ratification, acceptance or approval, or has ratified, accepted, approved or acceded to the Convention may become a Party to this ProtcKol.

Article 6

1 This Protocol shall enter into force ninety days following the date on which three States have either signed it without reservation as to ratification, acceptance or approval, or have deposited an instrament of ratification, acceptance, approval or accession in respect thereof. However, this Protocol shall not enter into force before the Convention has entered into force.

2 For a State which deposits an instrament of ratification, acceptance, approval or accession in respect of this Protocol after the conditions for entry into force thereof have been met, the ratification, acceptance, approval or accession shall take effect ninety days after the date of such deposit.

Article 7

1 This Protocol may be denounced by any State Party at any time after the expiry of one year from the date on which this Protocol enters into force for that State.

2 Denunciation shall be effected by the deposit of an instrament of denunciation with the Secretary-General.

3 A denunciation shall take effect one year, or such longer pericxl as may be spe-cified in the instrament of denunciation, after the receipt of the instrament of denunciation by the Secretary-General.

4 A denunciation of the Convention by a State Party shall be deemed to be a denunciation of this Protocol by that Party.

Prop. 1989/90:130 Bilaga 3

(b) undertecknande som föratsätter ratifikation, gcxitagande eller godkännande följt av ratifikation, antagande eller godkännande; eller

3 Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning skall ske genom deponering av tUlämpUgt instrament hos generalsekreteraren.

4 Endast stat som har undertecknat konventionen utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller godkännande eller som har ratificerat, antagit, godkänt eller anslutit sig till konventionen kan bli part i detta protokoll.

Artikel 6

1 Detta protokoll ttäder i kraft nittio dagar efter den dag då tte stater antingen har undertecknat det utan förbehåU för ratifikation, gcxitagande eller godkännande eller deponerat ett ratifikations-, antagande-, godkännande- eUer anslutningsinstrament. Detta protokoll ttäder dcx;k uite i kraft innan konventionen har ttätt i kraft.

21 förhållande till en stat som deponerar ett ratifikations-, godtagande-, godkännande-eller anslutningsinstrument avseende detta protokoll efter det att villkoren för protokollets ikraftttädande har uppfyllts träder ratifikationen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen i kraft nittio dagar efter dagen för sädan deponering.

Artikel 7

1 Detta protokoll kan sägas upp av en stat vid vilken tidpunkt som helst efter ett är frän den dag då protokollet ttäder i kraft för den staten.

2 Uppsägning skall ske genom deponering av uppsägningsinstrament hos generalsekreteraren.

3 En uppsägning ttäder i kraft ett är, eller den längre pericxl som kan anges i uppsäg-ningsinstramentet, efter det att generalsekreteraren mottagit uppsägningen.

4 En stats uppsägning av konventionen skall anses som uppsägning av detta protokoll.

Artide 8

1 A conference for the purpose of revising or amending this Protocol may be convened by the Organization.

2 The Secretary-General shall convene a conference of the States Parties to this Protocol for revising or amencUng the ProtcKol, at the request of one third of the States Parties, whichever is the higher figure.

3 Any instrament of ratification, acceptance, approval or accession deposited after the date of entry into force of an amendment to this ProtcKoI shall be deemed to apply to the Protcx;ol as amended.

Article 9

1 This Protocol shall be deposited with the Secretary-General.

2 The Secretary-General shall:

(a) inform all States which have signed
this Protocol or acceded thereto, and all Mem
bers of the Organization, of:

(i) each new signature or deposit of an instrament of ratification, acceptance, approval or accession, together with the date thereof;

(ii) the date of entry into force of this Pro-tcx;ol;

(in) the deposit of any instrament of denunciation of this Protocol together with the date on which it is received and the date on which the denunciation takes effect;

(iv) the receipt of any declaration or notification made under this Protocol or under the Convention, concerning this Protocol;

(b) ttansmit certified trae copies of this
Protocol to all States which have signed this
Protocol or acceded thereto.

3 As soon as this Protocol enters into
force, a certified trae copy thereof shall be
ttansmitted by the Depositary to the Secretary-
General of the United Nations for registtation
and publication in accordance with Article 102
of the Charter of the United Nations.

Article 10

This Protcx;ol is established in a single original in the Arabic, Chinese, English, French,

Artikd 8

1 En konferens kan sammankallas av organisationen i syfte att se över eller ändra detta protokoll.

2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se över eller ändra detta protokoll, sammankalla en konferens med de stater som är parter i protokollet pä begäran av en ttedjedd eller fem av statema, beroende pä viUcet antal som är högst.

3 Ett ratifikations-, gcxitagande-, gocUcän-nande- eller anslutningsinstrament som deponeras efter dagen för ikraftträdandet av en ändring i detta protokoll skall anses avse det ändrade protokollet.

Artikel 9

1 Detta protokoll skall deponeras hos generalsekreteraren.

2 Generalsekreteraren skall

(a) underrätta alla stater som har under
tecknat eller anslutit sig till detta protokoll och
samdiga mecUemmar i organisationen om

(i) varie nytt undertecknande eller ny deponering av ratifikations-, gcxitagande-, godkännande- eller anslutningsinstrament samt dagen för detta;

(ii) dagen för ikraftttädandet av detta protokoU;

(ui) deponering av uppsägningsinstrament avseende detta protokoll och dagen dä det mottogs samt dagen då uppsägningen ttäder i kraft;

(iv) mottagande av en förklaring eller underrättelse enligt detta protokoll eller konventionen angående detta protokoll;

(b) sända bestyrkta kopior av detta proto
koll till alla stater som har undertecknat eller
anslutit sig till protokollet.

3 Sä snart detta protokoll träder i kraft
skall depositarien sända en bestyrkt kopia till
Förenta nationernas generalsekreterare för
registtering och publicering enligt artikel 102 i
Förenta nationemas stadga.

Artikd 10

Detta protokoll upprättas i ett enda original pä arabiska, kinesiska, engelska, franska.

Promemorians lagförslag Prop. 1989/90:130

Bilaga 4

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fräga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skaU ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3§i

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i

2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats ä svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde besättningen ä sädant fartyg,

2. om brottet begåtts av nägon som tillhör försvarsmakten pä ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig eUer om det begåtts av nägon annan pä ett sädant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av nägon som är anstäUd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör nägon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eUer enskild inrätming eller mot udänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjöfartyg, luftfartssabotage eller folk- eller flygsäkerhetssabotage, flyg-rättsbrott eUer försök till kapning av ptatssabotage eller folkrättsbrott luftfartyg eller luftfartssabotage, eller försök till kapning, sjö- eller ellCT flygsäkerhetssabotage eller

flygplatssabotage, eller

7. om det lindrigaste sttaff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra är eUer dämtöver.

13 kap. 5a§2

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-

medelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-
fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används
rering, dömej för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett
luftfartyg tiU fängelse i högst fy- luftfartyg döm5 för kapning tUl
ra år. fängelse i högst fyra är. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform som är varaktigt fastgjord vid havsbottnen.

Senaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342. 73

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:130

Bilaga 4
Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fad

är ägnad au framkalla fara för luft- 1. förstör eller allvarligt skadar ett

fartygs säkerhet under flygning eller sådant fartyg eller en sådan plattform
gör någon luftfartyg i trafik oan- som anges i första stycket eller ett
vändbart för flygning genom att luftfartyg, som är i trafik eller befin-
förstöra eller skada det, dömes för ner sig på en allmän flygplats som är
luftfartssabotage till fängelse öppen för internationell trafik, eller
i högst fyra är. 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg under fiygning

dömsförsjö- eller flygsäkerhets sabotage tiU fängelse i högst fyra är. Är brott som i första eUer andra stycket sägs att anse som grovt, dömes rill fängelse pä viss tid, lägst två och högst tio är, eller pä livstid. Vid bedömande huravida brottet är grovt skall särskUt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som angriper en allmän fiyg-plats som är öppen för internationell trafik genom att

1. använda allvarligt våld eller
hot om sådant våld mot någon som
befinner sig påfiygplatsen,

2. förstöra eller allvarligt skada en anläggning som hör till flygplatsen eller som används för flygplatsens trafik eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs påfiygplatsen

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller för säkerheten vid den, för fly g -platssabotage till fängelse i högst fyra år.

År brottet att anse som grovt döms tdl fängelse pä viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skad särskiU beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars vartt av särskiU farlig art.

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5 a § ancha stycket sägs, dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex rhå-nader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller på annat sätt vållar

1. brand eller ofärd som anges i
1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för
det,

2. skada eller hinder som anges i 4 § eller

3. skada som anges i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2

döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i högst tvä är.

Regeringen kan för visst fall förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet.

Sådant beslut fär meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17).

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen omförebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn tid risken för att den intagne medverkar tid sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1989/90:130

Bilaga 5

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fräga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3§i

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i

2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde besättningen å sädant fartyg,

2. om brottet begåtts av nägon som tillhör försvarsmakten pä ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig eUer om det begåtts av någon annan pä ett sädant område cx:h avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av nägon som är anstäUd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör nägon stat cx;h förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrätming eller mot utiänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjö- eller fartyg, luftfartssabotage eller folk- luftfartssabotage, flygplatssabotage, rättsbrott eller försök tid kapning av försök titt sådana brott eller foUcrätts-luftfartyg eller luftfartssabotage, brott, eller

eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra är eUer däratöver.

13 kap. 5 a §2

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-
medelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-
fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används
rering, dömes för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett
luftfarty g tiU fängelse i högst fy- luftfartyg döms för kap n i n g till
ra är. fängelse i högst fyra år. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet

1 Senaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342. 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:130

Bilaga 5
som är avsedd för verksamhet för
utforskning etter utvinning av natur
tillgångar eller för något annat eko
nomiskt ändamål
Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fad

är ägnad att framkalla fara för 1. förstör eller allvarligt skadar

luftfartygs säkerhet under flygning     ett sådant fartyg eller en sädan platt-
eller gör någon luftfartyg i trafik    form som anges i första stycket eller
oanvändbart för flygning genom att    ett litftfartyg i trctfik, eller
förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

luftfarts sabotage tiU fängelse att framkalla fara för säkerheten för
i högst fyra år. ett sådant fartyg eller en sådan platt-

form som anges i första stycket eller ett luftfartyg under flygning

döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra är. Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till fängelse pä viss tid, lägst två och högst tio år, eller på Uvstid. Vid bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som genom att

1. använda allvarligt våld etter
hot om sådant våld mot nägon som
befinner sig på en flygplats som är
öppen för internationell trafik,

2. förstöra eller allvarligt skada en anordning som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik eller ett litftfartyg som inte är i trafik men år uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller för säkerheten vid den, för fly g -platssabotage till fängelse i högst fyra år.

År brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5 a § andra stycket sägs, dömes för a 11 -mänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse

Den som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eUer på annat sätt vållar

1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eUer framkallar fara för det,

2. skada eller hinder som avses i 4 § eller

3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första stycket 2

döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i högst tvä är.

Regeringen kan för visst fall förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationelU skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av väld, hot eller tvång för politiska syften,

om det är påkallat med hänsyn tid risken för att den intagne medverkar tid sådan brottslig verksamhet under verkställigheten i anstaU.

Regeringen får beträffande en viss intagen besluta om avvikelse frän bestämmelserna i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att den intagne under verkställigheten i anstalt medverkar tdl brott som innefattar användande av våld, hot eller titång för politiska syften.

3 Förslag till Prop. 1989/90:130

Bilaga 5 Lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmäl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

!§»

Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3,

eller 5 a § brottsbalken, om brottet 5 a eller 5 b % brottsbalken, om
innefattar gärning varom i 4 § brottet innefattar gäming varom i 4 §
nämnda kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eUer 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 10 § brottsbaUcen,

brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, om gämingen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är näinnd i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök, förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gäming är belagd med sttaff

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1977:1026. 81

Lagrådet Prop. 1989/90:130

Bilaga 6 Utdrag ur protokoU vid sammanttäde 1990-03-15

Närvarande: f. d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Bjöm Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanttäde den 15 febraari 1990 har regeringen pä hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytttande över förslag tiU

1. lag om ändring i brottsbaUcen,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskdda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessora Stefan Sttöm-berg.

Förslagen föranleder följande ytttande av lagrådet::

Lag om ändring i brottsbalken Allmänna synpunkter

Departementschefen tar i remissen upp frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som påkallas för att införliva de nu akttieUa överenskommelsema med svensk rätt. Hon konstaterar, att det i cx;h för sig kan anföras skäl för att nägon särskild lagstiftning inte krävs för en svensk ratificering av överenskommelsema. Hon finner det dcx;k tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska straffbestämmelsema anpassas rill åtagandena enligt överenskommelsema genom särskilda straffbestämmelser, som tar sikte på just den typ av handlingar som omfattas av dessa. Departementschefen stannar för den senare linjen, men noterar - närmast mot bakgrand av ett remissytttande frän styrelsen för juricUska fakulteten vid Uppsala universitet - att det pä sikt är önskvärt att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga vid terroristhandlingar ses över i ett sammanhang. Syftet härmed skulle vara att anpassa bestämmelsema till den utveckling som ägt ram under senare är cx;h härigenom ocksä motverka att framtida överenskommelser kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt eUer i varje fall lämpligt.

Vid granskningen av de föreslagna bestämmelseraa i remissen har lagrådet känt viss tvekan inför förslagets uppläggning frän de utgångspunkter som här antytts. Medan överenskommelsema innehäller en omfattande katalog över beteenden som skall beivras, med ingäende beskrivningar av rekvisiteten, har de föreslagna bestämelsema i BrB gjorts såväl mera kasuistiska som allmänt avfattade. De täcker alltsä å ena sidan inte det område som överenskommelsema avser. Ett skäl härtill är, som antytts av det titUgare sagda, att redan nu gällande lagstiftning ansetts egendigen svara mot förpliktelsema enligt konventionen. Denna senare omständighet leder, ä andra sidan, till att det uppstår frågor om konkurrens mellan de föreslagna bestämmelsema och övriga bestämmelser i BrB. Dessa har i remissen berörts såvitt gäller skadegörelse,

sabotage cx;h olaga tvång. De gör sig emellertid dessutom gällande i förhål-

lande tiU exempelvis tillgreppsbrotten, särskilt tillgrepp av fortskaffningsme- Prop. 1989/90:130 del. Man kan ocksä ifrågasätta den skillnad som föreligger mellan de före- Bilaga o slagna 13 kap. 5 a § och 5 b § i det att 5 b § endast skyddar sädana flygplatser som är öppna för interaationell ttafik medan 5 a § syddar luftfarttyg, fartyg som används i yrkesmässig sjöfart och plattformar i havet utan någon motsvarande begränsning. Frän svensk lagstiftnings synpunkt förefaller skäl saknas att göra skillnad mellan inrikes cx;h utrikes flygtrafdc.

Nu redovisade iakttagelser ger stöd för slutsatsen att den valda metoden inte är idealisk, vare sig man ser till inttesset av att pä ett otvetydigt sätt uppfylla överenskommelsemas förpliktelser att kriminalisera närmare beskrivna hancUingar eller man ser frägan frän gängse intem svensk lagstiftningsteknisk synpunkt. lakttagelsema utgör dock inte skäl att avstyrka det remitterade förslaget, men ger lagrådet anledning att instämma i departementschefens påpekande att de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga på terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang. Vid denna översyn bör enligt lagrädets mening dels fömyade överväganden göras om lämpligaste metod att införliva de intemationella överenskommelserna med svensk rätt, dels konkurrensfrä-goma uppmärksammas.

13 kap. 5 a §

Den nuvarande bestämmelsen i första stycket om kapning av luftfartyg föresläs utvidgad till att även omfatta kapning av fartyg som används för yrkesmässig sjöfart. I specialmotiveringen utvecklas närmare vilka slags fartyg som avses. Den åsyftade innebörden kommer emellertid inte till uttryck i lagtexten. En definition av yrkesmässig sjöfart har förut getts i 4 § lagen (1979:377) om registtering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Den skall emellertid inte gälla fullt ut i detta sammanhang. Enbart det förhällandet, att ett fartyg yrkesmässigt hyrs ut till allmänheten, skall inte medföra att det anses använt för yrkesmässig sjöfart enligt nu förevarande bestämmelse i BrB. Om denna avvikelse skall göras, blir en precisering av begreppet även i brottsbalken nödvändig. Det mäste ocksä uppmärksammas att endast sådana statsfartyg som används för affärsdrift avses falla in under den föreslagna bestämmelsen, däremot inte militära fanyg eller polis- eller tullfartyg. I och med att man inte kan falla tillbaka pä registteringslagen, mäste även denna avgränsning enligt lagrädets mening framgå av lagtexten. Det kan inte utan vidare sägas följa av allmänt språkbruk att uttrycket yrkesmässig sjöfart inte omfattar fartyg för de nämnda, mUitära och andra ändamålen.

Första meningen i förevarande paragraf kan förslagsvis, med anknytning till registteringslagen, ges följande avfattning för att täcka in vad som avses enligt motiven:

'T)en som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av ett luftfartyg eller ett fartyg som avänds i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, döms för kapning till fängelse i högst fyra år."

Innehåll Prop. 1989/90:130

Proposition............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 1

Propositionens lagförslag.......................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 22 mars 1990................................................ 7

1 Inledning............................................................ 7

2 Intemationella överenskommelser............................. 8

2.1 Monttealprotokollet 8

2.1.1 Bakgrand................................................. 8

2.1.2 Överenskommelsens innehåll m. m............... 10

2.2 Romkonventionen och Romprotokollet 13

2.2.1 Bakgrand............................................... 13

2.2.2 Konventionens innehåll............................. 14

2.2.3 Protokollets innehåU................................. 22

2.3 Nuvarande svenska regler 23

2.3.1 Sttaffbestämmelser.................................. 23

2.3.2 Svensk domstols sttaffrättsliga kompetens... 27

2.3.3 Utlämning för brott.................................. 29

2.4 Övriga nordiska länders tillträde till de aktuella

insunmenten................................................. 29

2.4.1 Danmark................................................ 29

2.4.2 Finland.................................................. 30

2.4.3 Island.................................................... 30

2.4.4 Norge.................................................... 30

3 Överväganden cx;h förslag................................... 31

3.1 Sveriges tillttäde till de aktuella instramenten...... 31

3.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder....................... 32

4 Upprättade lagförslag........................................... 40

5 Specialmotivering................................................ 41

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken........... 41

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 48

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98)med särskilda bestämmelserom tvångsmedel i vissa brottmäl.............................................. 49

6 Hemställan......................................................... 49

7 Beslut............................................................... 49

Bilaga 1 Tilläggsprotokollet till Monttealkonventionen.... 50

Bilaga 2 Romkonventionen....................................... 54

Bilaga 3 Tilläggsprotokollet till Romkonventionen.......... 67

BUaga 4 Promemorians lagförslag 73

Bilaga 5 Lagrädsremissens lagförslag.......................... 77

Bilaga 6 Lagrädets ytttande..................................... 82