Motion till riksdagen
1989/90:Ub805

av Maj Britt Theorin m.fl. (s)
Fler platser i vårdutbildningen

Mot.
1989/90
Ub805—808

Personalfrågan inom vårdsektorn är mycket bekymmersam. I september

1989 saknades inom Stockholms läns landsting ca 3 860 anställda i sjukvården.
Bristen är störst i grupperna sjuksköterskor (920), undersköterskor
(680), sjukvårdsbiträden (610), skötare (260), läkarsekreterare (160). En
månad senare hade sjuksköterskevakanserna ökat med ytterligare 130.

Vakanserna kan fyllas på olika sätt. Med reaktiveringskurser kan redan
utbildade som någon längre tid inte förvärvsarbetat ges förutsättningar att
återinträda i tjänst. Genom vidareutbildning kan redan yrkesverksamma i
vården ges högre kompetens. Detta är kvalitetshöjande och därmed mycket
värdefullt, men innebär samtidigt att vakanserna endast flyttas mellan yrkesgrupperna
inom vården. Något tillskott utifrån sker inte.

Stockholms läns landsting kan givetvis rekrytera från landet i övrigt men
dels råder där inget direkt överskott dels gör bostadssituationen i Stockholm
sådana arbetskraftsrörelser närmast omöjliga.

Återstår så den huvudsakliga rekryteringsvägen - reguljär utbildning i
gymnasieskola, komvuxutbildning och vårdhögskola. När arbetskraftsläget
är i balans brukar utbildningsvolymen vara dimensionerad för att kunna ersätta
den arbetskraft som på grund av pensionsavgång m.m. lämnar vårdsektorn.
I bristsituationer borde volymen ökas.

16-årskullen i Stockholms län låg under 1960-, 1970- och några år in på
1980-talet ganska stabilt kring 15 000 ungdomar. En topp nåddes 1980 på ca
28 000. Vårdutbildningar var under den tiden mycket attraktiva. Det var lätt
att rekrytera duktiga och intresserade ungdomar till vårdlinjen och andra
vårdinriktade kurser.

Under 1980-talet har 16-årskullen i länet minskat kontinuerligt och ligger

1990 på knappt 20 000. Tillbakagången fortsätter under hela decenniet för
att sedan långsamt vändas till en tillväxt. Bottenläget är drygt 17 000 ungdomar
i årskullen.

Utvecklingen av sökandeintresset har följt en motsvarande negativ kurva.
Så har t.ex. antalet förstahandssökande minskat

1984-1989 för vårdhögskolan med 34 %

tandsköterska med 67 %

skötare i psykiatrisk vård med 73 %

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub805-808

Trots att utbildningsvolymen skurits ned kraftigt tas nu alla in som söker till
utbildningarna oavsett vilken prioritet de har på sin ansökan eller deras betygsnivå.
Många elever har därför haft svårigheter att följa undervisningen
eller har inte tillräckligt intresse för sitt studie-/yrkesval. Avbrottsfrekvensen
blir därmed så hög som 25 —30 %.

Denna utveckling har skett trots att stora rekryteringsinsatser gjorts.

Försöksverksamheten med treårig omvårdnadslinje har visat sig ha en
mycket högre attraktionskraft än de gamla tvååriga linjerna. Försöket är
dock av begränsad omfattning.

Högskolans utbildningsvolym påverkas också negativt av den minskade
gymnasieutbildningen, då t.ex. utbildningen till sjuksköterska sedan 1979
kräver genomgången vårdlinje eller motsvarande som grund.

Svårigheterna att meddelst reguljär utbildning baserad på gymnasieungdomar
fylla både vakanserna och den naturliga avgången inom vårdsektorn
är således så stora att en lösning av arbetskraftsbristen inte synes kunna ske
under den närmaste tiden.

För att lösa problemet krävs åtgärder för att bredda rekryteringsunderlaget.

För de utbildningar som ligger på gymnasienivå (undersköterskor m.fl.)
måste det öppnas möjligheter att i en ökad omfattning få anordna kommunal
vuxenutbildning. Då kan man rekrytera även från de grupper som genomgått
en gymnasieutbildning med annat yrkesmål men som vid något högre
ålder och mognad har såväl vilja som förutsättningar för ett arbete inom vården.

I den hårda rambegränsning av komvuxplatser som nu råder har Stockholms
läns landsting - Sveriges största - under de senaste åren tilldelats 3 900
undervisningstimmar per läsår, vilket räcker till två kurser social habilitering
om max 30 elever vardera samt ett fåtal korta kurser.

För vårdhögskolans del är det nödvändigt att vidga rekryteringsbasen utöver
den normalgrupp som nu finns, dvs. elever som genomgått vårdlinje/omvårdnadslinje.

De stora grupper elever som skaffar sig kompetens för högre studier på de
studieförberedande linjerna har visat sig vara väl lämpade för studier inom
vårdhögskolan.

I dag finns två vägar för dessa att skaffa sig t.ex. en sjuksköterskeutbildning:

- Söka till och genomgå vårdinriktad ettårig kompletteringskurs i gymnasieskolan
för att få behörighet att söka till vårdhögskolan. Därefter söka
till och genomgå två års sjuksköterskeutbildning på vårdhögskolan.

- Söka till och genomgå vårdhögskolans på försök anordnade treåriga sjuksköterskeutbildning.

Båda utbildningsvägarna finns inom Stockholms läns landsting, den senare
dock enbart på försök och starkt begränsad till volymen inom riksramen för
försöksverksamheten.

Den reguljära vägen med kompletteringskurs i gymnasieskolan och därpå
följande högskoleutbildning lockar inte många sökande. Det torde kunna

Mot. 1989/90

Ub805

2

förklaras av att den medför två ansökningsförfaranden med osäkerhet vid
det första om man skall kunna komma in även på den avslutande högskolelinjen.
Den sökande till kompletteringskursen är alltså inte säker på att den
utbildningen kommer att löna sig.

Intresset för den treåriga försökslinjen för sjuksköterskor som med ett
enda ansökningsförfarande leder direkt till önskad slutkompetens är avsevärt
större än den för den tvååriga reguljära varianten som endast är öppen
för dem som genomgått vårdlinje eller kompletteringskurs.

För senaste ansökningstillfälle fördelar sig intresset sålunda
Linje Antal förstahandssökande/plats

Allmänna hälso- och sjukvårdslinjen

120 p 5,3

80 p 1,9

Onkologi

130 p 2,8

90 p 0,4

Diagnostisk radiologi

130 p 2,9

90 p 2,9

Till vårterminen 1990 har 200 elever sökt treårsutbildningen för Allmänna
hälso- och sjukvårdslinjen varav 64 i första hand trots att den utbildningen
inte anordnas med vårterminsintagning.

För att fylla de stora vakanserna inom vårdsektorn framför allt i Stockholms
läns landsting, föreslår vi med hänvisning till ovanstående

- att ramarna för kommunal vuxenutbildning ökas och att resurser för
vårdinriktade utbildningar i bristområden ”öronmärks”,

- att länsskolnämnderna ges rätt att omfördela ej utnyttjade platser inom
gymnasieskolan till vårdinriktade komvuxutbildningar,

- att försöksverksamheten med treåriga linjer för sjuksköterskeutbildning
(120 p) görs permanent samt

- att ramutrymmet för treåriga linjer inom vårdhögskolan bör öka.

Hemställan

med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler platser i vårdutbildningen med tonvikt på en permanentning
av den treåriga sjuksköterskeutbildningen och rätten att
omfördela ej utnyttjade platser inom gymnasieskolan till vårdinriktad
komvuxutbildning.

Mot. 1989/90

Ub805

3

Stockholm den 24 januari 1990
Maj Britt Theorin (s)

Björn Ericson (s)

Christina Pettersson (s)

Anita Modin (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)
Erkki Tammenoksa (s)

Mot. 1989/90

Ub805

Oskar Lindkvist (s)

Lars Ulander (s)

Sven-Åke Nygårds (s)

Stig Gustafsson (s)

Kent Carlsson (s)

4