Motion till riksdagen

1989/90:Ub79

av Hugo Bergdahl och Kjell Johansson (båda fp)
med anledning av prop.

Mot.

1989/90

Ub79-83

Högskolan i Eskilstuna/Västerås har idag praktiskt taget inga fasta forskningsresurser.

I propositionen föreslås en viss förstärkning för forskningsstödjande åtgärder
som vid den treåriga anslagsperioden skulle ge högskolan 2,2 miljoner
under anslaget E 12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål. Som
jämförelse kan konstateras att detta anslag utgör 0,7 promille av den summa
som satsas på fakultetsanslagen på universiteten och de stora högskolorna.

I första hand är de föreslagna medlen avsedda för planering och för att ge
lärarna möjligheter att ansöka om forskningsstöd och projektanslag samt för
stöd till lärares forskarutbildning.

Motsvarande åtgärder föreslås för övriga mindre och medelstora högskolor.
Vid budgetperiodens slut kommer deras resurser på det aktuella anslaget
att uppgå till ca 43 milj.kr.

Högskolor och universitet kan ses som samhällets kunskapscentra. Detta
betyder att även högskolan i Eskilstuna/Västerås, vars huvuduppgift är
grundläggande utbildning, måste ha resurser för att dess lärare skall kunna
forska eller forskarutbilda sig. Inte minst krävs det aktiva forskare vid högskolan
för att man skall kunna följa den vetenskapliga utvecklingen inom
olika ämnen.

Enligt propositionen bör en fortsatt utveckling av forskningen vid de
mindre och medelstora högskolorna ske inom ramen för nuvarande organisation.
För högskolan i Eskilstuna/Västerås innebär detta bl.a. att dess lärare
i forskningsavseende skall integreras i motsvarande verksamhet vid fakulteter
och institutioner vid Uppsala Universitet och få del av den rörliga
forskningsresurs som man har där. Högskolan i Eskilstuna/Västerås spänner
över ett vidare fält än Uppsala Universitet.

Det är bara Lunds Universitet som inom sig har alla de ämnesområden
som förekommer vid Högskolan i Eskilstuna/Västerås. Högskolan har behov
av samverkan med ett flertal universitet och högskolor.

En slutsats av ovanstående är att det är bättre om Högskolan i Eskilstuna/

Västerås får egna forskningsmedel motsvarande den rörliga resursen. Dessa
medel kan sedan användas för forskning och forskarutbildning i samverkan
med de universitet och högskolor som är bäst lämpade för respektive projekt
eller ämnesområde. Denna samverkan bör ge en tillräcklig garanti för att
verksamheten blir av god kvalitet. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub79-83

I propositionen föreslås varierande storlek på ”planeringsanslagen” (under
E 12) för de olika högskolorna. De tre tidigare universitetsfilialerna
Karlstad, Växjö och Örebro ligger på en nivå för 1992/93 på 4,7 miljoner.
Sundsvall/Härnösand får 3,9 miljoner, medan övriga högskolor utom de två
senast etablerade får 2,2 miljoner.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås är den enda högskolan i landet som ”ansvarar”
för två län. Den kommer vidare att bland de mindre och medelstora
högskolorna ha det största antalet lärare inom de kostnadskrävande tekniska
ämnena. Vi anser därför att en större del av medlen för forskningsstödjande
åtgärder bör fördelas till Högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om organisationen av forskningen vid högskolan i Eskilstuna/Västerås,

2. att riksdagen beslutar att fördela medlen till forskningsstödjande
åtgärder vid de mindre och medelstora högskolorna, på sätt som anförts
i motionen.

Stockholm den 20 mars 1990

Hugo Bergdahl (fp) Kjell Johansson (fp)

Mot. 1989/90
Ub79

2