Motion till riksdagen
1989/90:Ub732

av Birger Hagård m.fl. (m)
Uppdragsutbildning

Enligt förordning om uppdragsutbildning i anslutning till statlig och kommunal
högskoleutbildning har högskolor och universitet numera möjlighet att
bedriva uppdragsutbildning. Så gott som samtliga högskolor och universitet
har numera i någon utsträckning sådan utbildning. Uppdragsutbildning kan
ge ett värdefullt tillskott för intressenter i regionen samtidigt som den tillför
högskolan erfarenheter och ett kontaktnät som kan vara utvecklande för utbildningen.

Av bestämmelserna framgår att uppdragsutbildning skall bedrivas på ett
sådant sätt att den är helt självfinansierad samt att den inte får innebära ett
intrång i eller en försämring av högskolans ordinarie utbildningsutbud.

Vid en av våra högskolor förekommer en form av uppdragsutbildning som
benämnes samfinansierad utbildning. Utbildningen organiseras och finansieras
genom högskolan, som svarar för 25 procent av kostnaderna för utbildning
via det statliga anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående
kurser, det s.k. LIF-anslaget, medan länsstyrelse och kommuner svarar
för resterande kostnader, 75 procent.

De samfinansierade utbildningarna bedrivs utlokaliserat och består av
ekonomlinjens basblock samt omfattar totalt fler årsstudieplatser än vad den
aktuella högskolan har i form av reguljär utbildning.

Den samfinansierade utbildningen förtecknas i högskolans katalog bland
de ordinarie fristående kurserna. Antagningen sker på samma sätt och med
samma blanketter som till reguljär utbildning. Studenter som studerar i samfinansierad
utbildning skiljs inte på något sätt från de studenter som går i
reguljär utbildning i antagningssystem eller registrering. Studenterna erhåller
studiemedel och är medlemmar i studentkåren. Utbildningens kurser
räknas de studerande helt till godo vid ansökan till annan linje eller fördjupningskurs.

Vi menar att den uppläggning som den samfinansierade utbildningen har
helt strider mot intentionerna i riksdagens beslut om uppdragsutbildning. I
praktiken innebär konstruktionen att kommuner och landsting gemensamt
erbjuder ett högskoleutbud vid sidan av ordinarie utbildning. Kommuner
kan tänkas bjuda över varandra i sin strävan att till en ort lokalisera utbildning.
En sådan utveckling vore till stor skada för den högre utbildningen,
som riskerar att uttunnas och sambandet med forskningen går förlorat. Allt
tal om att utbildningen skulle vila ”på vetenskaplig grund” blir därmed en
illusion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samfinansierade utbildningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av formerna
för uppdragsutbildning inom den högre utbildningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att i den ovan nämnda utredningen
skyndsamt redovisas hur den ”samfinansierade’’ utbildningen
bedrivs.

Stockholm den 25 januari 1990

Birger Hagård (m)

Rune Rydén (m) Elisabeth Fleetwood (m)

Mot. 1989/90
Ub732

13