Motion till riksdagen
1989/90:Ub722

av Bo Holmberg m.fl. (s)
Arbetsterapeututbildningen

Arbetsterapeuter utgör en viktig resurs bland annat när det gäller att öka
rehabiliteringsinsatserna i vården. Rehabiliteringsfrågor har intagit en central
plats i utredningar under 1980-talet. Här kan nämnas ”Personal för framtidens
hälso- och sjukvård” (SOU 1984:58), ”Personal för 90-talets psykiatriska
vård” (Socialstyrelsen redovisar 1985:8), ”Äldreomsorg i utveckling”
(SOU 1987:21), ”Tidig och samordnad rehabilitering” (SOU 1988:41) och
”Hjälpmedelsutredningen” (SOU 1989:39). I alla utredningar betonas ett
ökat behov av arbetsterapeuter. Utredningarna innnehåller däremot mycket
lite om vilka konsekvenser förslagen i de olika utredningarna borde medföra
för bl.a. arbetsterapeututbildningen.

I dag finns drygt 4 000 yrkesverksamma arbetsterapeuter. Behovet, enligt
utredningarna ovan, skulle vara tre gånger så många terapeuter år 2000. Arbetsterapeutkåren
borde då omfatta cirka 15 000. Med dagens utbildningsvolym,
som är cirka 400 per år, kommer kåren att öka till ungefär 7 000 år
2000.

Arbetsterapeuter har alltid varit ett bristyrke. I dag finns brist framför allt
i glesbygd och inom vissa verksamhetsområden. På några utbildningsorter
finns ett smärre överskott.

Intresset att utbilda sig till arbetsterapeut har minskat drastiskt. Det finns
ingen analys av orsakerna till detta. Man kan göra mer eller mindre säkra
gissningar. Yrkets relativa anonymitet och korta historia torde ha spelat in.
När utbildningen blev än mer dold inom en rehabiliteringslinje, tappade
man mer än en tredjedel av de förstahandssökande.

LFA:s statistik över antalet sökande och antalet utbildningsplatser till
arbetsterapeututbildningen perioden HT78-VT90

Höstterminen Vårterminen

År	Beh. l:avalsök.	Antal platser	Beh. l:aval/plats	År	Beh. l:ahandsval	Antal platser	Beh. val/pl
1978	1805	145	12,4	1979	998	126	7,9
1979	1999	186	10,7	1980	881	124	7,1
1980	1792	179	10,0	1981	885	119	7,4
1981	1973	187	10,6	1982	968	124	7,8
1982	2706	190	14,2	1983

Rehabiliteringslinjen startar

1983	1615	193	8,4
1984	1476	192	7,7
1985	1426	180	7,9
1986	1 129	210	5,4
1987	940	215	4,4
1988	652	216	3,0
1989	555	217	2,6

1984	773	180	4,3
1985	771	196	3,9
1986	727	198	3,7
1987	564	218	2,6
1988	475	217	2,2
1989	366	274	1,3
1990			1,3

Anm: LFA - Landstingsförbundets antagningsnämnd för högskoleutbildning

1980-talets attityder och diskussioner när det gäller vård och gnäll på offentliga
sektorn har säkert också spelat in, liksom stämpeln kvinnoyrke och därmed
kvinnolön.

För att uppnå de mål med rehabilitering som samhället uppställt är det
mycket angeläget att utbildningen till arbetsterapeut ter sig attraktiv för dagens
gymnasister. Åtgärder måste vidtas för att bryta den negativa utvecklingen
av antalet sökande under 80-talet. En förlängd utbildning med en delvis
förändrad uppläggning borde vara en verksam åtgärd.

Arbetsterapeututbildningen enligt 1983 års studieplan har nu funnits i sex
år. Erfarenheten visar att det förekommer vissa brister i utbildningen. En
utbildning, som skall förbereda dels för forskningsanknuten verksamhet och
metodutveckling, dels för ett självständigt arbete inom olika vårdformer,
kan inte inrymma detta med ett tillfredsställande resultat inom 100 poäng.

Sjukdomspanoramat ändras med mer komplexa rehabiliteringsinsatser
som följd. Detta medför att en utökning av de medicinska ämnena behövs
för att arbetsterapeuter på ett godtagbart sätt ska kunna bedöma och behandla
de nya patientgrupperna, som i en nära framtid kommer att finnas i
vård och rehabilitering. Dessutom är de samhälls- och beteendevetenskapliga
områdena i utbildningen i behov av förstärkning.

Landstingens förändrade arbetsorganisation med decentralisering medför
att arbetsterapeuter i allt större utsträckning arbetar ensamma. Därmed
ställs de inför många svåra situationer, utan tillgång till eller stöd av erfarna
kollegor.

Rehabiliteringen kommer att inta en allt viktigare roll i sjukvården, försäkringen
och arbetsmiljön. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik, SBU, publicerar inom kort en viktig studie om ”Ont i ryggen - ett
samhällsproblem”. Utifrån kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet
granskas dagens insatser i vård och behandling. Det brister i diagnos och behandling.
Otrivsel på arbetsplatserna är större orsak till sjukskrivning för ont
i ryggen än tunga lyft och ensidiga arbetsuppgifter.

På motsvarande sätt skall rehabiliteringen av landets 40 000-50 000 trafikskadade
granskas. Det talar för att brister i rehabiliteringen också här
kommer att påvisas.

Arbetsterapeuterna kan med förbättrad kvalité i sin utbildning bli en viktig
yrkesgrupp i de satsningar som kommer att ske på rehabilitering under
90-talet.

Med hänsyn till de förändringar som belyses i de olika utredningarna, de
erfarenheter som vunnits från den nya utbildningen av både studerande, lä

Mot. 1989/90
Ub722

13

rare och yrkesverksamma, samt det sjunkande antalet sökande, bör grundutbildningen
till arbetsterapeut utökas till att omfatta 120 poäng.

Riksdagen har också nyligen (1989/90: SoU 11) uttalat att behörighetsföreskrifter
för arbetsterapeuter bör införas. Detta för att öka kvalitén i vården.

Enligt vår bedömning kan en sådan förlängning ske utan märkbara merkostnader
genom att de sista 20 poängen av utbildningen omfattar praktik
och projektstudier. Vidare bör alternativkurserna i naturvetenskap och vård
lyftas ut ur utbildningen. En sådan förändring medför att poäng frigörs och
kan användas för att beakta de brister som nu råder.

Det bör således vara möjligt att ge berörda utbildningsmyndigheter i uppdrag
att förlänga studietiden utan att merkostnader uppstår. Kvalité och effektivitet
kan gå hand i hand när det gäller arbetsterapeututbildningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängd och förbättrad arbetsterapeututbildning.

Stockholm den 25 januari 1990
Bo Holmberg (s)

Roland Brännström (s)
Axel Anderson (s)
Inger Hestvik (s)

Monica Öhman (s)
Marianne Stålberg (s)
Magnus Persson (s)

Mot. 1989/90
Ub722

14

'

1

V

gotab 99823, Stockholm 1990