Motion till riksdagen
1989/90:Ub71

av Lars Ernestam och Gudrun Norberg (båda fp)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

Ub71-78

I den forskningspolitiska propositionen framhålls vikten av att forskning
både kan och skall bedrivas inom alla delar av högskolan. Det fastslås också
att den forskning som vuxit fram vid de små och medelstora högskolorna
fortsättningsvis skall ske inom ramen för nuvarande organisation. Det sägs
t.ex. att "fakultetsanslagen tillhör inte bara det universitet eller den högskola,
dit respektive fakultetsnämnd är knuten, utan är gemensam för flera
högskoleenheter", (s. 169).

Den verklighetsbeskrivning som ligger bakom denna beskrivning är enligt
vår uppfattning felaktig. T.ex. nämns att "arbetet inom fakulteter och institutioner
läggs alltmer upp med beaktande av att också lärare vid dessa högskolor
(de små och medelstora högskolorna, vår anm.) skall integreras i
verksamheten" (s. 203). Så är dock inte fallet. Stöd för en sådan verklighetsuppfattning
kan ej heller hämtas i den utredning som närmare granskat
forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna (SOU 1989:27). Fakulteterna
och institutionerna vid universiteten har inte orienterat sin verksamhet
mot de små och medelstora högskolorna. De förslag som läggs fram
i propositionen för att stärka forskningen vid de små och medelstora högskolorna
kommer ej att leda till att de lovvärda intentionerna uppnås.

I detta sammanhang är det angeläget att peka på tre förhållanden där de
små och medelstora högskolorna kommer att missgynnas om propositionens
förslag genomförs.

a) När "öronmärkningen" av den rörliga resursen till de små och medelstora
högskolorna av de resurser som fördelas av fakultetsnämnderna försvinner,
kommer lärare vid de små och medelstora högskolorna att få svårare
att få del av dessa. Troligt är också att fakultetsnämnderna i sin prioritering
kommer att hänvisa till det ökade anslaget om 30 milj.kr. för forskningsstödjande
verksamhet. En sådan eventuell sammanblandning av olika verksamheter
och finansiering är dock helt felaktig.

b) Den nyordning som föreslås beträffande forskarutbildningen kommer
likaså att missgynna de studerande från de små och medelstora högskolorna
som önskar gå vidare efter grundutbildningen. Kontakter med universiteten
visar att nyordningen innebär en dramatisk minskning av antalet studerande
som antas till forskarutbildningen och att antagningsförfarandet kommer att
utformas så att de olika institutionerna kommer att mycket noggrant selek

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub71 - 78

tera bland de sökande. Ett viktigt inslag i en sådan selektion är prognosen
för framgångsrika studier. Den kunskap som fordras för en sådan prognos är
givetvis större vad gäller de sökande som kommer från den egna institutionen
vid universitetet. Risken är alltså mycket stor att sökande från de små
och medelstora högskolorna kommer att missgynnas. Eventuellt kan det bli
så att de studerande väljer att genomföra sin grundutbildning vid universiteten
för att inte missgynnas vid antagningen. Därigenom urholkas också
grundutbildningen vid de små och medelstora högskolorna.

c) Det samarbete mellan de små och medelstora högskolorna och universiteten
som omtalas (s. 203) utgår från en mycket ojämn maktrelation. Genom
det relativt marginella resurstillskott som de små och medelstora högskolorna
erhållit kommer i praktiken universiteten att disponera de ekonomiska
resurserna och fördela dem utifrån sina prioriteringar. En avgörande förutsättning
för ett fruktbart samarbete mellan de små och medelstora högskolorna
och universiteten är att de förstnämnda förfogar över tillräckliga resurser.
Detta utesluter naturligtvis inte att forskarutbildning och forskning sker
inom ramen för nuvarande organisation. Det är också viktigt att framhålla
att det i propositionen inte finns någon antydan om något incitament för universiteten
att leva upp till sitt ansvar för de små och medelstora högskolorna.

Sammanfattningsvis: De rörliga resurserna bör även fortsättningsvis vara
öronmärkta och medlen för forskningsstödjande verksamhet bör markant
ökas (genom t.ex. en omfördelning av medlen från universiteten till de små
och medelstora högskolorna). Vidare bör frågan om hur målet med ökat antal
studerande från de små och medelstora högskolorna som går vidare till
forskarutbildning skall uppfyllas närmare utredas (t.ex. bör även de små och
medelstora högskolorna kunna få del av fasta forskningsresurser i form av
doktorandtjänster). Skrivningen om universitetens skyldighet att fördela fakultetsanslagen
även till de små och medelstora högskolorna bör skärpas och
kontrollen av att anslagen fördelas enligt denna princip bör följas upp av
t.ex. UHÄ.

De förslag till åtgärder som nämns i propositionen är i konflikt med de
övergripande intentionerna. Först om åtgärder med den här skisserade inriktningen
genomförs kommer överensstämmelse mellan de angivna målen
och åtgärder att uppnås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öronmärkning och ökning av medel för forskning
vid anförda högskolor,

2. att riksdagen från regeringen begär förslag om hur målet att fler
studerande på de mindre högskolorna skall genomgå forskarutbildning
skall kunna genomföras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fakulteternas skyldighet att fördela anslagen

Mot. 1989/90
Ub71

2

även till de mindre högskolorna bör skärpas enligt de förslag som re- Mot. 1989/90
dovisas i motionen. Ub71

Stockholm den 20 mars 1990

Lars Ernestam (fp) Gudrun Norberg (fp)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub71-78