Motion till riksdagen
1989/90:Ub698

av Lola Björkquist m.fl. (fp, c)

Matematisk-naturvetenskapliga

högskoleutbildningen

Bakgrund

Den nya matematisk-naturvetenskapliga linjen om 160 poäng inrättades genom
riksdagsbeslut 1989 och startade på hösten samma år vid universiteten
i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Linköping och Umeå. Linjen byggs
upp successivt de närmaste åren t.o.m. 1992/93. Den ersätter fem tidigare
utbildningslinjer, matematiker-, fysiker-, biolog-, kemist- och geovetarlinjerna,
samtliga treåriga.

Främsta syftet med den nya linjen är att ge en god grund dels för yrkesverksamhet
inom områden där gedigna matematisk-naturvetenskapliga kunskaper
erfordras, dels för forskarutbildning inom de matematisk-naturvetenskapliga
ämnena. Förlängningen från tre till fyra år är avsedd att ge möjlighet
såväl till större bredd som större djup än de tidigare linjerna. Breddningen
tar sig bl.a. uttryck i en utvidgad utbildning inom miljöområdet. Intentionerna
med den nya linjen är också att studenterna skall kunna erbjudas
större valfrihet och lättare kunna kombinera ämnen efter eget intresse
än inom de gamla linjerna. Utbildningen får sin tyngdpunkt inom ett huvudämnesområde,
t.ex. biologi, men kommer också att innehålla väsentliga delar
inom avgränsande ämnesområden samt möjlighet att välja ämnen utanför
det matematisk-naturvetenskapliga området, t.ex. språk.

UHÄ:s anslagsframställning

UHÄ har i sin anslagsframställning beräknat de ökade kostnaderna för den
nya utbildningen till 31,15 milj. kr., varav 0,85 milj. kr. tidigare fördelats.
Av återstående 30,3 milj. kr. beräknar UHÄ 7,0, 7,0 resp. 8,8 milj. kr. för
de kommande tre budgetåren samt föreslår vidare att 7,5 milj. kr. 1992/93
skall överföras från anslaget Lokala och individuella linjer och fristående
kurser (LIF-anslaget). UHÄ:s kostnadsberäkning utgår från att 90 % av de
studerande kommer att genomföra det fjärde året samt att kostnaden per
årsstudieplats (enligt UHÄ:s schablon) är 31,9 kr. Denna kostnad är ca 10 %
lägre än vad universiteten begärt och även lägre än genomsnittet för de tidigare
linjerna. Den föreslagna överföringen från LIF-anslaget utgår från att
vissa fristående kurser idag utnyttjas för en frivillig förlängning av linjeutbildningen.

Budgetpropositionen 90

I budgetpropositionen beräknas merkostnaden för den nya linjen till 16 milj.
kr., varav 1,75,1,75 resp. 2,5 milj. kr. skall anslås de närmaste tre åren samt
10 milj. kr. skall överföras från LIF-anslaget 1992/93. Den föreslagna ökningen
är alltså 6 milj. kr., som dessutom skall ske genom ”omfördelning
inom anslagets ram”. Regeringen beräknar således behovet av resurstillskott
till endast ca en fjärdedel av UHÄ:s äskande (6 milj. kr. resp. 22,8 milj. kr.,
budgetpropositionen sid. 223):

1. Inom ramen för de hittillsvarande linjerna har inrättats och finansierats
vissa längre grenar.

2. En del studerande väntas avsluta utbildningen redan efter tre år t.ex. för
att påbörja forskarutbildning.

3. Förlängning av utbildningen motsvarar i viss utsträckning studier som f.n.
bedrivs i form av fristående kurser.

Kommentarer

Allmänt

De allmänna syftena med den nya linjen kan inte realiseras med det resurstillskott
regeringen föreslår.

Ända sedan linjesystemet infördes på 1970-talet har det stått klart för studerande
och lärare att tre år är en alltför kort tid för en gedigen grundutbildning
inom det matematisk-naturvetenskapliga området. Önskemålen om
förlängning har varit starka och resulterat i att vissa längre grenar anordnats
redan på de ”gamla” linjerna. För Linköpings del gäller det dock ett mycket
begränsat antal studerande och förlängningen har därför kunnat genomföras
till en låg kostnad. Vissa resurser har kunnat frigöras för ändamålet genom
att tomma platser i viss utsträckning förekommit i de högre årskurserna.
Detta utrymme har under de senaste åren successivt minskat och några resurser
av betydelse kan inte förväntas bli frigjorda av detta skäl i fortsättningen.

En avgångsmöjlighet från linjen efter tre år kommer i realiteten knappast
att finnas. De centrala besluten innebär att den nya linjen är fyraårig. Den
lokala planeringen utgår från en hel och sammanhållen fyraårig utbildning,
där fördjupningsmoment och ett större uppsatsarbete ligger med tyngdpunkt
under sista året. Detta är också en förutsättning för att de angivna syftena
med linjen skall kunna realiseras. Normalt kommer den fyraåriga utbildningen
att krävas för behörighet till forskarutbildning. Även som förberedelse
för annan yrkesverksamhet är ett fullföljande av hela utbildningen givetvis
det normala. Ett villkor för att upprätthålla hög kvalitet i hela utbildningen
är att resurser anvisas lägst enligt UHÄ:s beräkningar. Utbildningen
måste hålla en standard som är jämförbar med andra kvalificerade utbildningar
inom landet men också internationellt.

De skäl som föredragande statsrådet framför för en reduktion av resurstillskotten
har i relevanta delar redan beaktats av UHÄ. Om regeringsförslaget
realiseras kan emellertid de förslag som syftar till en breddad och mer
sammanhållen linjeutbildning inte genomföras. De tidigare linjerna kommer
i stort sett att bestå och utbildningens kvalitet sjunker genom att resurserna

Mot. 1989/90
Ub698

15

uttunnas. Studenternas förväntningar om en utbildning av hög kvalitet och
med ökad valfrihet etc. kan därmed inte infrias.

Speciellt för universitetet i Linköping

Konsekvenserna av den föreslagna överföringen av medel från LIF-anslaget
är mycket allvarliga, i synnerhet sett ur ett Linköpingsperspektiv. LIF-anslaget
till universitetet i Linköping är redan mycket lågt jämfört med övriga
universitet. Utbudet av fristående kurser i matematisk-naturvetenskapliga
ämnen är därför mycket begränsat. På nivån över 40 poäng finns endast ett
fåtal platser, samordnade med linjeutbildningen. På nivån över 60 poäng
finns inga kurser som finansieras med medel från LIF-anslaget. Att dra ner
kursutbudet inom detta område skulle ge en mycket marginell ekonomisk
vinst samtidigt som de studerande som önskar fort- och vidareutbildning på
fördjupningsnivå inte får någon som helst möjlighet att realisera sina önskemål.
En nedläggning av hela kursutbudet över 40 poäng i berörda ämnen
skulle ge en besparing om 400 kr. Detta motsvarar ca hälften av det belopp
som skulle överföras, om fördelningen på orter görs i proportion till platsantalet.
Kursutbudet inom andra ämnesområden kommer därför att drabbas.
Därigenom försämras ytterligare möjligheterna till studier på fristående kurs
i Linköping, Norrköping och länet/regionen i övrigt.

Redan UHÄ:s förslag till finansiering genom överföring av medel från
LIF-anslaget innebär allvarliga problem vid universitetet i Linköping. Regeringsförslaget
innebär ett ännu större hot.

Kostnadsramen för de tre närmaste åren, för landets samtliga platser, är
enligt UHÄ:s förslag 30,3 milj. kr., fördelade på de tre närmaste budgetåren
med 7,0 milj. kr, 7 milj. kr. resp. 16,3 milj. kr. 7-8% av dessa belöper på
universitetet i Linköping.

Hemställan

Med nänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nya matematisk-vetenskapliga linjen i Linköping,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hänsynstagande till lokala variationer i det befintliga
kursutbudet om reformen delvis skall finansieras genom överföring
av medel från LIF-anslaget,

3. att riksdagen beslutar att universitetet i Linköping medges
500 000 kr. för budgetåret 1990/91 utöver vad regeringen föreslagit för
lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

Stockholm den 25 januari 1990
Lola Björkquist (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp) Hugo Andersson (c)

Roland Larsson (c)

Mot. 1989/90
Ub698

16

gotab 99608, Stockholm 1990