Motion till riksdagen
1989/90:Ub689

av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)

Utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger

Utbyggnaden av barnomsorgen pågår för fullt i landets kommuner, men ett
problem som blir allt tydligare är bristen på utbildad personal. Det är uppenbart
att tillgången på utbildade förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare
inte överensstämmer med efterfrågan.

1 budgetpropositionen föreslås en ökning av antalet platser på förskollärarutbildningen
med totalt 270, till 3 306; på fritidspedagogutbildningen,
som omfattar 958 platser föreslås ingen ökning. Enligt socialstyrelsens uppskattningar
borde antalet nybörjarplatser på förskollärarlinjen vara 4 000
och på fritidspedagoglinjen 1 200.

Viktigt att notera är att antalet behöriga sökande kraftigt överstiger antalet
platser. Till förskollärarutbildningen, 100 poäng, hade UHÄ hösten 1989
5 191 behöriga sökande till 1 267 platser. Till fritidspedagogutbildningen
fanns 3 383 behöriga sökande till 518 platser. Det är mycket beklagligt att så
många sökande måste avvisas i en situation då bristen på utbildad personal
hotar genomförandet av riksdagens beslut om en förskola för alla barn.

Enligt vår mening krävs en utökning utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.
Den bör vara flexibel och kunna styras till utbildningsorter med
stort antal sökande.

Den svenska förskolan åtnjuter ett stort förtroende. Den är ett nödvändigt
och viktigt inslag för många barnfamiljers vardag. Samtidigt ställs det stora
krav på barnomsorgen, hög pedagogisk kvalitet i verksamheten, resurser att
klara barn med behov av särskilt stöd av olika slag, flexibilitet i organisation
och öppethållande.

Allt detta innebär att personalens roll är central i barnomsorgen. Välutbildade
förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare är förutsättningen för
en hög kvalitet i förskolan.

Grundutbildningen till förskollärare och fritidspedagog är en högskoleutbildning.
Den skall vila på vetenskaplig grund och vara forskningsanknuten.
Tyvärr saknas i dag reella förutsättningar för detta. Nu gällande utbildningsplaner
är från 1980. Under de tio år som gått har mycket hänt. Antalet platser
i barnomsorgen har ökat kraftigt. Kraven på förskolan har ökat i många
avseenden. En ny och förlängd grundskollärarutbildning har införts.

1983 gav regeringen UHÄ i uppdrag att se över förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.
Ett förslag till ny barnpedagogisk utbildning remissbehandlades
av UHÄ under våren 1985. UHÄ föreslog en förlängning av

grundutbildningarna till 120 poäng med samläsning cirka halva tiden. Förlängningen
syftade främst till att ge förutsättningar till ett fördjupat temaarbete
med forskningsanknytning i enlighet med högskolelagen.

Enligt vår mening måste barnomsorgsutbildningarna reformeras. Det behövs
en ny förlängd barnpedagogisk utbildning. En god kvalitet på utbildningarna
är helt nödvändig för att de skall klara de krav som ställs. Det är
också nödvändigt för att höja barnomsorgsyrkenas status. Den skillnad som
uppstått i utbildningslängd mellan förskollärare och fritidspedagoger jämfört
med grundskollärare ökar klyftan mellan dessa utbildningar och riskerar
att försvåra samordningen av lärarutbildningarna och framtida samverkan
och samarbete mellan de olika lärarkategorierna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utökat antal utbildningsplatser för förskollärar-
och fritidspedagoglinjerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny och förlängd barnpedagogisk utbildning.

Stockholm den 23 januari 1990

Maj-Inger Klingvall (s)

Margareta Winberg (s) Ingegerd Sahlström (s)

Ulla Pettersson (s) Lahja Exner (s)

Mot. 1989/90
Ub689

13