Motion till riksdagen
1989/90:Ub684

av Lars Ernestam m.fl. (fp, c, vpk)
Grundskollärarutbildning i Örebro

Mot.

1989/90

Ub684-690

Grundskollärarutbildningen befinner sig i en bekymmersam situation. Den
nuvarande dimensionen är klart otillräcklig i förhållande till behovet av utbildade
grundskollärare på 1990-talet.

Om inte grundskolan skall hamna i en akut lärarbrist på 1990-talet måste
åtgärder omgående vidtas.

I budgetpropositionen beskrivs situationen på följande sätt:

För att lösa rekryteringsproblemen krävs också en ökad flexibilitet vid planeringen
av den framtida dimensioneringen av utbildningen. Idag är antalet
obesatta platser ojämnt fördelade på de olika högskoleenheterna. Det är
också svårt att på förhand bedöma hur rekryteringen till utbildningen kommer
att se ut under budgettiden. Det är därför enligt min mening ingen bra
lösning att redan nu binda en ökad dimensionering till ett antal bestämda
högskoleenheter.

Mot det synsätt föredragande statsråd redovisar kan invändningar göras.

Ett enligt vår mening förbisett förhållande är det möjliga rekryteringsområdets
geografiska utbredning. Lärarutbildningar har generellt en lokal rekrytering,
vilket innebär att sökande i första hand står att finna i närheten
av utbildningarna. Således är län som saknar grundskollärarutbildning underrepresenterade
ifråga om studenter som utbildar sig till grundskollärare.
Detta är situationen för Örebro län och en stor del av Mälardalen.

Det finns ännu ingen tillgänglig statistik vad gäller rekryteringen till
grundskollärarutbildningen men läsåret 1986/87 som var det sista året med
antagning till de tidigare lärarutbildningarna för grundskolan såg bilden ut
som följer (se tabell s. 2).

Tabellen visar alla antagningsplatser inom U-sektorn i landet - Örebros
platser borträknade - hur många procent av dem som besätts av studerande
från Örebro samt Örebrostudenternas andel i absoluta tal. Av de 8 247 platserna
är således endast 116 besatta av studerande från Örebro län. Om man
försöker rensa siffrorna så att man enbart får den rent grundskoleanknutna
lärarutbildningen återstår ungefär 3 000 platser. Av dessa besätts i runda tal
60 av studerande från Örebro län.

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr UÖ684-690

Regional rekrytering 1986/87

Mot. 1989/90

Högskola	Antal platser	Antagna från Örebro län
HLS	2 132	27
Eskilstuna/Västerås	170	0
Falun/Borlänge	202	9
Halmstad	91	0
Jönköping	271	0
Kalmar	176	0
Karlstad	296	14
Kristianstad	236	0
Luleå	291	0
Sundsvall/Härnösand	240	4
Växjö	350	1
Göteborg	1 172	17
Linköping	665	23
Lund	943	4
Stockholm	lil	1
Umeå	597	0
Uppsala	360	16
Totalt	8 247	116

(Källa: Statistiska meddelanden U 20 SM 8803)

Detta är en klar underrepresentation. Jämför man med t.ex. Västerbottens
län som befolkningsmässigt är ungefär lika stort som Örebro - det skiljer ca
25 000 till Örebros fördel - men som har grundskollärarutbildning, blir bilden
en helt annan. Läsåret 1986/87 antogs i runda tal 120 studerande från
Västerbottens län till grundskolläraranknuten utbildning vid Umeå universitet.
Därutöver finns naturligtvis, precis som för Örebro län, enstaka grundskollärarstuderande
runt om i landet.

Det antogs alltså dubbelt så många västerbottningar till grundskollärarutbildning
enbart vid Umeå universitet som det antogs ”närkingar” till grundskollärarutbildning
vid samtliga utbildningsanstalter för grundskollärare i
hela landet. Det finns inget skäl att tro att detta skulle vara ett utslag av ett
närkingskt ointresse för lärargärningen som sådan. Det handlar, vågar vi påstå,
istället om avståndet till grundskollärarutbildning.

Således bör det finnas ett potentiellt, icke ianspråktaget, rekryteringsunderlag
för grundskollärarutbildning i Örebro län. Det är också orimligt att
tänka sig att rekryteringsområdet i stora stycken överensstämmer med förskollärar-
och fritidspedagogutbildningens. Det skulle i så fall innebära att
rekryteringens kärnområde utöver Örebro län också sträcker sig ner i norra
delen av Skaraborgs län, de västra resp. nordvästra delarna av Södermanlands
och Östergötlands län samt Västmanlands län.

Det finns också en tendens att man efter avslutad utbildning blir kvar i
närområdet till den utbildning man gått. Områden som saknar grundskollärarutbildning
är således ”dubbelt drabbade” i det här avseendet. Dels har
de färre grundskollärarstudenter än områden med grundskollärarutbildning,
dels har de svårare att rekrytera lärare till sina grundskolor.

Tittar man på SCB:s undersökning av tillgången på behöriga lärare 1989
finner man följande procentuella andel obehöriga lågstadielärare, mellanstadielärare
resp. adjunkter:

Ub684

2

	Rikssnitt	Örebro län	Västerbottens län
L-lärare	1,5	4,7	0,5
M-lärare	2,2	4,3	0,4
Adjunkter	5,9	8,4	2,4

Lägger man samman alla lärarkategorier är riksgenomsnittet för andelen
obehöriga lärare 6,6 %. Örebro län ligger med sina 9,8 % tillsammans med
Södermanlands län 10,6 % i topp. Även Västmanlands län ligger över riksgenomsnittet
med sina 7,9 %.

Mot bakgrund av ovan beskrivna rekryteringssituation menar vi att man
allvarligt bör överväga att lokalisera åtminstone en del av den föreslagna dimensioneringsökningen
till någon ny ort.

Utbildningspolitiskt bör strävan också, enligt vår mening, vara att lokalisera
lärarutbildningar så att kontakter och samarbete mellan skilda typer av
lärarutbildningar underlättas. Detta talar å ena sidan för samlokaliseringar
av olika lärarutbildningar, å andra sidan för att man skall undvika alltför
stora enheter.

Både när det gäller lärare för klasserna 1-7 och när det gäller lärare för
klasserna 4-9 är Örebro, såvitt vi kan bedöma, det klart bästa alternativet
för lokalisering av en ny grundskollärarutbildning. Inte bara U-sektorns
struktur utan även högskolans struktur och det möjliga praktikområdets
struktur talar för detta.

U-sektorn vid högskolan i Örebro har en omfattande verksamhet med
mångsidigheten som kanske största tillgång. Det finns fyra allmänna linjer,
Fritidspedagoglinjen, Förskollärarlinjen, Idrottslärarlinjen och Musiklärarlinjen.
Vi har två lokala linjer, Pedagogiskt administrativ påbyggnadslinje
för ledningspersonal inom barnomsorgen och Körpedagogisk linje samt ca
25 fristående kurser.

GIH har dessutom ett samarbete med grundskollärarutbildningen i Uppsala
där de svarar för 50 % av grundskollärarutbildningen med specialiseringen
Idrott - annat ämne. Motsvarande samarbete är under uppbyggnad
med Karlstad och i budgetpropositionen sägs följande:

Slutligen bör specialiseringen i musik och annat ämne samt specialiseringen
i idrott och annat ämne kunna anordnas vid högskolan i Karlstad i samverkan
med högskolan i Örebro.

Det bör också påpekas att vi tills för några år sedan hade reguljär utbildning
för grundskolan inom ramen för GIH:s tvåämnesutbildning - de sista studenterna
på denna går för övrigt kvar även om antagningen har upphört och
de 20, från Uppsala utlokaliserade platserna på ämneslärarutbildningen.

Vid högskolan finns också skolledarhögskolan, en för högskolan i Örebro,
Uppsala universitet och högskolan för lärarutbildning i Stockholm gemensam
inrättning med både utbildning, forskning och forskarutbildning inom
skolledarområdet på sitt program.

Inom lärarfortbildningsenheten har under en lång följd av år getts kurser
inom ett mycket brett fält.

Föreställningen kan finnas, att den högskola som saknar lärarutbildning
(frånsett musik och idrott och frånsett utbildningarna till förskollärare och

Mot. 1989/90
Ub684

3

fritidspedagog), även saknar lärarutbildare. Så är dock ej fallet vid högskolan
i Örebro.

I Örebro har en kompetens i fortbildning till grundskollärare byggts upp
utan att utnyttja resurser i reguljär lärarutbildning. Detta underutnyttjande
av den utvecklade kompetensen måste ses som ett slöseri.

Utanför universiteten finns det ingen högskola med motsvarande spännvidd
inom U-sektorn. Samtidigt finns det ingen högskola med motsvarande
omfattning på lärarutbildningsområdet, eller motsvarande total omfattning,
som saknar grundskollärarutbildning. Utöver Örebro är det bara högskolorna
i Halmstad, Skövde, Östersund och Eskilstuna/Västerås samt de nya
högskolorna i Blekinge och Trollhättan/Uddevalla som saknar tidigarelärarutbildning.
Samtliga dessa högskolor är betydligt mindre än högskolan i Örebro
och har betydligt mindre verksamhet inom U-sektorn.

Jämfört med andra högskoleorter har U-sektorn i Örebro två specifika
profiler, dels den praktisk-estetiska med både musiklärar- och idrottslärarutbildning,
dels det omfattande utbudet av fristående kurser med specialpedagogisk
inriktning. Samtidigt finns den breda barnpedagogiska inriktningen
representerad genom förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. Befintliga
utbildningar och den kompetens som dessa inrymmer ger ett mycket
gynnsamt utgångsläge vid en etablering av grundskollärarutbildning i Örebro.
Kombinationen med redan befintlig utbildning skulle skapa en för
landet unik inramning av grundskollärarutbildningen.

Vad gäller högskolan i övrigt så är den tillräckligt stor för att ha ett brett
spektrum av akademiska "basämnen’', i egna institutioner, och forskning i
anslutning till dessa vilket ger gynnsamma betingelser för en god ämnesteoretisk
kvalitet i lärarutbildningen. Samtidigt är den tillräckligt liten för att
möjliggöra en nära kontakt mellan ämnesföreträdare, pedagoger och metodiker
inom grundskollärarutbildningen. Högskolan i Örebro är den enda
högskola med traditionella akademiska ämnesinstitutioner som saknar senarelärarutbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omgående utreda förutsättningarna att förlägga
grundskollärarutbildning till Örebro.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars Ernestam (fp)

Anders Svärd (c) Karl-Erik Persson (vpk)

Gudrun Norberg (fp)

Mot. 1989/90
Ub684

4