Motion till riksdagen
1989/90:Ub628

av Magnus Persson m.fl. (s)
Utbildning och forskning i skogslänen

Utbildning och forskning är en av de starkaste drivkrafterna i den regionala
utvecklingen. Staten har det samlade och avgjort största ansvaret för utbildning
och forskning i samhället. De små och medelstora högskolorna är viktiga
instrument för att klara det snabbt växande utbildningsbehov som finns
hos befolkningen i de områden där skolorna är belägna. Dessa högskolor
har också en allmänt vitaliserande effekt på näringsliv och förvaltning i dessa
områden. De får med andra ord en stark regionalpolitisk genomslagskraft.

Högskolorna i skogslänen har haft en positiv utveckling av sin utbildningsverksamhet.
Med ett regionalt förankrat planeringsarbete som grund har under
1980-talet utbildningslinjer inom bl.a. teknik och ekonomi tillkommit.
Härigenom har övergången till högskoleutbildning ökat även i dessa län.
Fortfarande är emellertid utbildningen vid högskolorna för liten. Detta motiverar
en offensivare högskolepolitik i skogslänen.

Alltjämt finns det stora regionala orättvisor. Stora delar av landets befolkning
är vad avser fortbildning och vidareutbildning hänvisade till mindre och
medelstora högskolor. En ökad spridning av den högre utbildningen till
skogslänen är av största vikt. Det gäller att bredda basresurserna för både
forskning och utbildning inom dessa regioner.

Högskolan måste fungera på ett sådant sätt att den bl.a. kan erbjuda s.k.
återkommande utbildning till den vuxna och arbetande befolkningen. Det
är ett faktum att vi nu står inför snabba tekniska förändringar. Samtidigt
minskar den totala arbetskraftsreserven i Sverige kraftigt. Detta gör att högskoleutbildningen
i hög grad måste anpassas till de redan yrkesverksamma
i bl.a. skogslänen. Närheten till studieorten spelar ofta en central roll. En
decentralisering av högskoleutbildning och forskning gynnar skogslänen och
dess befolkning.

Fördelningsprinciperna för fortbildning och vidareutbildning på högskolenivå
är klart otillfredsställande. De stora resurserna slussas oftast över till
universitetsorterna, där andelen högre utbildade i den yrkesverksamma befolkningen
är betydligt högre än riksgenomsnittet. Det stora resursgapet
mellan större och mindre högskolor kvarstår alltjämt, vilket inte minst gäller
resurser för fristående kurser. Vi är oroade för att medelstilldelningen ej
ökar tillräckligt. Vi förväntar oss ökad medelstilldelning till fort- och vidareutbildning
och den decentraliserade utbildningen framdeles. Högskolorna

i skogslänen har olika karaktär. Det finns emellertid tre väsentliga generella
faktorer som motiverar en ökad forskning vid dessa högskolor.

(1) För utvecklingen av näringsliv och offentlig verksamhet i berörda län
finns det behov av att på nära håll få tillgång till och kunna dra nytta av forskningsrön
och forskare som kan genomföra tillämpade forskningsprojekt.

(2) I dessa län finns en potential för initiering av forskning som via kompetenta
forskare vid skogslänens högskolor kan utvecklas till intressanta forskningsprojekt
och komma det övriga forskningssamhället till del.

(3) För att bibehålla en bra utveckling vid länens högskolor är det nödvändigt
dels att forskningskunniga lärare får vidareutveckla sitt kunnande genom
forskning, dels att andra lärare får tillfälle att bedriva forskarutbildning
så långt möjligt på sina egna högskoleorter. Endast genom en ständig forskningsanknytning
kan den grundläggande utbildningens kvalitet i längden garanteras.

I det fortsatta uppbyggnadsarbetet måste även den forskning som successivt
växer fram vid högskolorna i skogslänen ägnas särskild uppmärksamhet
och ges särskilt stöd.

Närmandet till EG och övriga världsmarknaden ställer ökade krav på
forskning och utveckling.

Vi menar att en mera utpräglad regionalpolitisk profilering på forskningsoch
utbildningssidan framdeles bör tillämpas.

Den koncentration av forskningsresurserna som för närvarande tillämpas
bör snarast förändras.

Utbildning och forskning har en strategisk betydelse för utvecklingen i en
region.

Stockholms län svarar, enligt en undersökning vid SCB, för över 40 % av
sysselsättningen inom forskning och utveckling i företagssektorn i Sverige.
Omkring 50 % av de forskarutbildade arbetar i företagssektorn i Stockholms
län. Ungefär hälften av landets forskningsresurser i offentliga forskningsinstitut
samt styrelsen för teknisk utvecklings (STU) fördelning av anslag till
forskning och utveckling destineras till Stockholm.

Den koncentration av forskningsresruserna som i dag råder är långt i från
tillfredsställande. Om vi på sikt skall komma tillrätta med tillväxtproblemen
inom stockholmsområdet bör en omfördelning av forskningen ske ut till landets
övriga regioner.

Det finns klara fakta som dokumenterar att följdinvesteringar från näringslivet
oftast sker i omedelbart närhet till den eller de orter som har en
hög forskningspotential.

Ur regionalpolitisk synpunkt är därför en omfördelning av forskningsanslagen
ut till de sysselsättningssvaga regionerna av oerhört stor betydelse.

Målet för den framtida uppbyggnaden av forskningen bör på sikt leda till
att skapa fasta forskningsresurser vid våra små och medelstora högskolor.

En successiv uppbyggnad av fasta forskningsresurser bör under 1990-talet
inledas vid vissa av landets små och medelstora högskolor.

Forskningen på eget programansvar förekommer i alltför begränsad omfattning
vid de små och medelstora högskolorna.

Det borde finnas goda förutsättningar för en utökad samverkan inom

Mot. 1989/90

Ub628

11

forskningen mellan högskoleenheter med fakultetsorganisation och de
mindre och medelstora högskolorna.

Genom en utökad samverkan bör de samlade forskningresurserna inom
högskolan, såväl personella som materiella, bättre kunna tillvaratas. Endast
en mindre del av lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna har genomgått
forskarutbildning. Detta påverkar självfallet möjligheterna att utvidga
forskningen vid dessa högskolor. Speciella insatser vidtas i syfte att låta
lärare vid de små och medelstora högskolorna fullfölja studier till doktorsexamen.
För att öka forskningskompetensen är det viktigt att medel ställs till
förfogande för olika forskningsstödjande åtgärder.

Medlen bör stimulera lärare vid våra högskolor att ansöka om forskningsstöd
och projektanslag vid forskningsråd och övriga forskningsfinansiärer.
Nämnda medel bör även kunna användas för stöd till forskarutbildning av
lärare vid de mindre och medelstora högskolorna. En angelägen åtgärd är
att regeringen ökar medelstilldelningen när det gäller angelägna byggnadsprojekt
vid högskoleenheterna. Lokalbehovet är stort och många lokaler fyller
inte kravet på en acceptabel arbetsmiljö. Det bör ankomma på regeringen
att prioritera byggstart inom den ram som riksdagen beslutar om.

Sammanfattningsvis vill vi än en gång framhålla vikten av forskningens betydelse
inom våra regioner.

Om exempelvis skogslänens högskolor skall kunna tillgodose de regionala
behoven av tillämpad forskning på ett mera kvalificerat sätt, måste de ges
tillräckliga resurser för att kunna utveckla sin forskningskompetens och förbättra
sin status.

Det framgår nu som ytterst nödvändigt både från regional utvecklingssynpunkt
och från ett renodlat forskningsperspektiv att samhället på ett mera
kraftfullt sätt kan skapa förutsättningar för ökad forskning vid våra högskolor.
Det har tydligt visat sig att kraftfulla satsningar på infrastruktur inom
forskningsområdet får omfattande regionala effekter och ger ett välkommet
tillskott till forskningen såväl nationellt som internationellt. Endast genom
sådana offensiva satsningar är det också långsiktigt möjligt att upprätthålla
hög kvalitet i tillämpad forskning. Forskningen spelar en central roll i den
regionalpolitiska debatten. På senare tid har det alltmer uppmärksammats
och dokumenterats att forskning, utbildning och regionalpolitik är intimt
förknippade med varandra.

Endast genom att skapa en mera långsiktig strategi i skogslänen för produktion
av kunskap, utbildning och forskning kan våra läns vitalitet behållas
och utvecklas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och forskning vid högskolorna i skogslänen.

Mot. 1989/90

Ub628

12

Stockholm den 24 januari 1990
Magnus Persson (s)

Åke Selberg (s)

Eivor Husing (s)

Margareta Winberg (s)

Ove Karlsson (s)

Mot. 1989/90

Ub628

Roland Brannström (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Bo Holmberg (s)

Axel Andersson (s)

13

,1990