Motion till riksdagen
1989/90:Ub588

av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s, m, c, vpk, mp)
En professur i teckenspråk

Efter många års intensivt arbete kan Sveriges Dövas Riksförbund ge teckenspråket
en ställning sorn är unik i världen. Detta gäller också förhållandet
att teckenspråket inrättats som akademiskt ämne med egen forskarutbildning
vid Stockholms universitet.

Avdelningen för teckenspråksforskning verkar inom institutionen för lingvistik
och är ett resultat av den forskning som växte fram under 1970-talet
med ett flertal extrafinansierade projekt, där Skolöverstyrelsen, Riksbankens
jubileumsfond och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
var huvudfinanisärer. Redan från början ingick döva forskare i projekten.
Forskningen bedrivs numera inom ramen för fakultetsanslaget, vilket möjliggjorts
dels genom omprioriteringar inom detta anslag, dels genom överföring
av resurser från anslaget för kultur- och informationsyrken i enlighet
med ett riksdagsbeslut våren 1986. Inga nya resurser i statsbudgeten har sålunda
anvisats för forskningen i teckenspråk.

När teckenspråksforskningen startade fanns inga beskrivningar av det
svenska teckenspråket att tillgå. Arbetets huvudinriktning har därför varit
att samla grundläggande kunskaper om språket på olika nivåer som fonologiska
- vilket inom teckenspråksforskningen innebär studier av tecknets
grundstruktur och teckenbildningsprocesser, morfologiska - framför allt
verbböjning, syntaktiska - teckenföljd och satstyper och semantiska - referentiella
uttryck. Därutöver har studier gjorts om döva barns teckenspråksutveckling.
Forskarna i tekenspråk samarbetar också med de forskare inom
institutionen för nordiska språk som studerar dövas svenskinlärning. Teckenspråksforskningens
betydelse i ett vidare vetenskapligt perspektiv underströks
hösten 1985 av UHÄs ämnesexpert i dennes beskrivning av lingvistikämnena
i arbetet med UHÄs nationella fakultetsprogram: ” teckenspråksforskningen
har ... lett till att skillnaderna mellan akustiska och visuella
språk kommit i rampljuset och lett till en utvidgning av teorierna för beskrivning
av mänskliga kommunikationsformer”. Forskningen redovisas fortlöpande
i skriftserien Forskning om teckenspråk och på konferenser men
också i form av exempelvis föreläsningar och studiedagar för lärare, hörande
föräldrar och döva ute i samhället.

Teckenspråksforskningen och dess resultat har starkt bidragit till den förändring
av teckenspråkets ställning som skett i Sverige under 1980-talet.
Denna förändring syns kanske tydligast i läroplanen för dövskolan där teck

enspråk dels föreskrivits som undervisningsspråk, dels erkänts som ett eget
ämne. Teckenspråk är i dag accepterat som C-språk i gymnasieskolan och
ingår som ett av språken i ämneslärarlinjen. Föredragande statsrådet föreslår
i en nyligen framlagd proposition att kunskaper motsvarande 20 poäng
i teckenspråk skall utgöra krav för tillträde till den reformerade utbildningen
av speciallärare för döva och hörselskadade. I detta sammanhang kan återigen
UHÄs ämnesexpert citeras: ”Teckenspråksforskningen höjde snart
teckenspråkets status och ledde till att de dövas egna kommunikationspråk
respekterades mera”. Myten om att de döva bara kunde uttrycka vissa konkreta
betydelser genom sitt språk avlivades.

Vad innebär det att lära sig ett andraspråk i skrift för den som inte hör det
talade språket och som har teckenspråk som sitt primära språk? Vilka likheter
och skillnader finns det mellan döva och hörande andraspråkslärare?
Svaren på dessa och liknande frågor ger ett nytt perspektiv på människan
som språkvarelse. Vi får helt enkelt veta mer om hur människan går till väga
när hon lär sig språk. Den praktiska tillämpningen inom dövundervisningen
av forskningsresultaten är naturligtvis också av största vikt.

Kunskaperna har gett de döva ett helt annat människovärde och därigenom
också ökat självförtroende och välbefinnande. Forskningen har också
gett de döva fler möjligheter att själva arbeta för döva, som t.ex. inom förskolan
och vårdsektorn liksom att många döva i dag undervisar hörande i
teckenspråket i cirklar, intensivkurser, föräldrautbildning och folkhögskolekurser
m.m.

Forskningen i teckenspråk har lett till framväxten av ett stort antal olika
kurser vid institutionen för lingvistik för såväl döva som hörande. Här kan
nämnas fristående kurser i teckenspråk upp till 60 poäng vilka ges på teckenspråk
och fristående 20-poängskurser i teckenspråk för hörande studerande.
En av forskarna disputerade våren 1983 på en avhandling om teckenspråk
inom ramen för ämnet allmän språkvetenskap. Reguljär forskarutbildning i
ämnet teckenspråk inrättades våren 1986; två forskarstuderande har hittills
antagits. Handledning ges också till doktorander i allmän språkvetenskap
som i sin forskarutbildning vill studera teckenspråk. För den närmaste tiden
planeras en utbyggnad av kurserna i teckenspråk för hörande, revidering och
förlängning av tolklinjen i teckenspråk samt fortbildning av dövlärare i teckenspråk.
Verksamheten ställer ökande krav på såväl forsknings- som undervisnings-
och handledningsresurser.

Vi finner det därför mycket angeläget att en professur i teckenspråk inrättas
vid Stockholms universitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en professur i teckenspråk.

Mot. 1989/90

Ub588

9

Stockholm den 24 januari 1990
Bengt-Ola Ryttar (s)

Ove Karlsson (s)

Iréne Vestlund (s)

Göran Engström (c)
Margareta Gard (m)

Mot. 1989/90

Ub588

Leo Persson (s)

Arne Mellqvist (s)

Ragnhild Pohanka (mp)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

10