Motion till riksdagen

1989/90:Ub571

av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
Ortopedisk medicin

Mot.

1989/90

Ub571-578

Ryggbesvär eller andra problem med rörelseorganen är våra vanligaste folksjukdomar.
C:a 300000 människor sjukskriver sig varje år i Sverige enbart
på grund av ryggbesvär. Samhällskostnaderna för ryggrelaterad sjukskrivning,
förtidspensionering och sjukvård uppgick 1987 till 20 miljarder kronor.

1987 var 51 000 människor förtidspensionerade på grund av ryggbesvär. Det
mänskliga lidandet bakom siffrorna är omätbart.

Trots detta finns idag ingen tillfredsställande ortopedmedicinsk utbildning
inom det offentliga utbildningsväsendet och ämnesområdet Ortopedisk medicin
saknas som specialitet.

Det finns en väl utbyggd utbildning för kirurgi inom rörelseorganen, men
inom Ortopedisk medicin, som omfattar diagnostik, behandling och prevention
av de sjukdomstillstånd som ej kräver kirurgiska ingrepp, är utbildning
och kompetens mycket begränsade. Dessa sjukdomstillstånd utgör ca 80 %
av alla sjukskrivningar där det hänvisas till ryggbesvär. En tränad ryggdoktor
kan i 15-20 % av alla fall med säkerhet fastställa sjukdomsorsaken.

En enda fördjupningsutbildning i ortopedisk medicin finns i dag, vid Alfta
Rehab Center i Alfta. Där arbetar man med målsättningen att ”ge bredd,
djup och specialisering av läkares och sjukgymnasters kunskaper så att varje
patient kan bli föremål för adekvat undersökning och behandling av besvär
och symtom från rörelse- och stödjeapparaten”. Tyvärr är det ju endast ett
litet fåtal personer som på detta sätt kan få insikter av högsta betydelse i sin
yrkesutövning.

En systematisk utbildning krävs för att snabbt höja kompetensen i Ortopedisk
medicin bland allmänläkare och sjukgymnaster. Den s.k. primärvårdsgruppen
inom Socialstyrelsens sektorsprogram för rörelseorganens
sjukdomar har arbetat sedan 1979. Denna föreslår att en arbetsgrupp bildas

i varje landstingsområde med uppgift att ansvara för utbildning och utvecklingsarbete
i primärvården avseende rörelseorganens sjukdomar. Sådana insatser
skulle kunna ge viss kompetens åt redan aktiva läkare och sjukgymnaster.

För att i framtiden kunna komma tillrätta med vår vanligaste folksjukdom
måste vi också i grundutbildningen ge läkare och sjukgymnaster den utbildning
som krävs för att kunna ge patienterna en adekvat vård och undvika
onödigt lidande och långvariga sjukskrivningar. Obligatoriska kurser i ortopedisk
medicin måste därför ingå i grundutbildningen. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub571-578

Utredningen om läkarnas specialistutbildning m.m. (SOU 1987:53-54)
ansåg att innehållet i läkarnas specialiseringsutbildning borde revideras i takt
med tillkomst av ny teknik, nya metoder och nya insikter och därigenom
medverka till förnyelse och nödvändig kompetensutveckling. Ortopedisk
medicin bör därför införas som egen specialitet för att ge kommande läkargenerationer
möjlighet att utbilda sig tidigt och grundligt inom detta område
och dessutom vidareutveckla den ortopediska medicinen till gagn för en
framgångsrik utveckling av den svenska hälso- och sjukvården inom detta
område.

Det finns breda kontaktytor och samverkansmöjligheter mellan Ortopedisk
medicin och andra specialiteter som handlägger sjukdomstillstånd inom
rörelseorganen. Det är självfallet angeläget att t.ex. specialister i allmänmedicin,
företagshälsovård, medicinsk rehabilitering, ortopedi och reumatologi
tillägnar sig grundläggande ortopedmedicinsk kunskap. För att behärska
ämnet krävs dock lång specialistutbildning. Det är därför nödvändigt att den
ortopediska medicinen blir en självständig specialitet för att möjliggöra fördjupad
kunskapsutveckling, kraftfulla forskningsinsatser, nödvändig utvecklingsverksamhet
och önskvärt konsultarbete.

Det behövs med andra ord en läkarspecialitet som kan ägna sig helhjärtat
och utan konkurrerande arbetsuppgifter åt denna folksjukdom som kostar
allt mer i mänskligt lidande och förlorade arbetsinsatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att kurser i ortopedisk medicin skall ingå i
sjukgymnasters och läkares grundutbildning,

[att riksdagen beslutar att ortopedisk medicin skall inrättas som
självständig medicinsk specialitet.1]

Stockholm den 22 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Barbro Sandberg (fp) Elver Jonsson (fp)

Mot. 1989/90
Ub571

11989/90: So450

2