Motion till riksdagen
1989/90:Ub540

av Ulla Orring (fp)

Rekrytering av samisk- och finsktalande
personer till läkarutbildningen i Umeå

Redan 1975 uttalade riksdagen riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
och dessa sammanfattades då i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Jämlikhetsmålet innebär att skilda befolkningsgrupper ska ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i det svenska samhället,
men också att minoritetsgrupper ska ha möjlighet till en egen språklig och
kulturell identitet inom ramen för det svenska samhället.

Vidare uttalade föredragande statsrådet 1976/77 om insatser för samerna
följande: ”Det bör således klart uttalas att samerna utgör en etnisk minoritet
i Sverige som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land, intar en
särskild ställning både gentemot majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper.”

En viktig funktion i samhället utgör hälso- och sjukvården, där vi även
fastställt målet om en god hälsa på lika villkor för hela landets befolkning.

Hur har samhället kunnat tillgodose kraven om en fungerande sjukvård
för samerna? Knappast enligt målsättningen!

Trots att de utgör en ursprungsbefolkning i sitt eget land har man alltför
länge saknat utbildade läkare med samiska som hemspråk.

Detsamma kan sägas om den finsktalande befolkningen i framförallt Norrbotten
och i Tornedalen.

Målet måste därför på sikt vara att stimulera studerande med kunskaper i
samiska och finska till läkarutbildning för att på ett bättre sätt kunna förmedla
sjukvård till dessa grupper.

Enligt de utbildningsplaner som behandlas i årets budgetproposition uppehåller
sig statsrådet särskilt kring förnyelse av läkarutbildningen inriktad
mot primärvårdens behov och där man särskilt bör beakta invandrarnas situation
inom hälso- och sjukvården.

På samma sätt anser jag att samernas och den finsktalande befolkningens
situation måste uppmärksammas.

För att kunna utöva läkaryrket är förutom medicinska kunskaper och
etiska regler språket en viktig grundförutsättning. Om jag inte förstår min
patient och även saknar kunskap om den kultur och miljö som patienten vistas
i, torde hindren vara större än möjligheterna till att bota patienten.

I andra länder med minoritetsbefolkning har man långt tidigare uppmärksammat
problematiken. I Danmark understödjer man utbildning av grönländare
(inuiter) till sjukvårdspersonal och läkare. I Kanada med liknande gles

bygdsproblem som våra, förs nu en medveten politik i syfte att överföra ansvaret
för sjukvården inom inuitiska och indiska befolkningsgrupper till personal,
rekryterade från dessa minoritetsgrupper.

I Finland finns läkarutbildningsplatser reserverade för samer vid universitet
i Uleåborg. I Norge har alltsedan 1963 funnits en särskild kvot för samisktalande
läkarstuderande vid universitetet i Bergen, där två platser avsatts för
detta ändamål. Även i Tromsö finns samiska studenter. Här har studenterna
erhållit extra poäng för kunskapen i samiska vid ansökan till läkarlinjen.

Erfarenheterna från bl.a. Norge visar också att studieresultaten från de
samisktalande ej heller på något sätt varit sämre än hos de enbart norsktalande.

Dessutom framkommer klart att tillgängligheten och förutsättningarna att
kunna erbjuda den samiska/finsktalande befolkningen har ökat betydligt. I
Nordnorge har man t.o.m. kunnat öppna ett specialistcentrum i Karasjok,
bemannat av samisktalande läkare i invärtesmedicin och reumatologi.

En hälsoundersökning om den samiska befolkningens hälsotillstånd i
Norge visade att 65% av den undersökta gruppen uppgav språkproblem
som hinder för att söka sjukvård.

Vad gör vi i Sverige för att förbättra tillgängligheten för våra minoriteter?
Som svar på min motion från förra året som för övrigt avvisades kommenterade
utbildningsutskottet att motionens främsta syfte var att förbättra läkarsituationen.
Utskottet har även tidigare uttalat att frågan närmare behöver
övervägas av berört universitet och UHÄ.

Men motionssyftet är tvåfaldigt - dels att förbättra läkarrekryteringen till
den norra delen av Sverige och dels att förbättra hälso- och sjukvårdssituationen
för patienter med samiska och finska som första språk.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå behandlar ärendet nu.
Men en ändrad intagningskvot kräver annat beslut än från medicinska fakulteten.

Jag föreslår att personer med samisk och finskspåkig bakgrund i Sverige
som fyller allmänna kompentenskrav för läkarutbildning ges extra intagningspoäng
till läkarutbildning för kunskaper i samiska eller finska, alternativet
att ett visst antal läkarutbildningsplatser reserveras för dessa studerande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av förutsättningarna för en ändrad intagning
av studenter med samisk- och finskspråkig bakgrund till läkarlinjen
för att därmed på sikt främja tillgängligheten av hälso- och sjukvård
till minoritetsbefolkningen enligt förslaget.

Stockholm den 19 januari 1990

Ulla Orring (fp)

Mot. 1989/90
Ub540

4