Motion till riksdagen
1989/90:Ub534

av Björn Samuelson m.fl. (vpk)
Arvode för studeranderepresentanter

Bland annat i samband med de reformer av universiteten och andra institutioner
för högre utbildning som genomfördes i början av sjuttiotalet, har studenterna
fått visst, formellt inflytande över sin utbildning. Inflytandet utövas
genom studeranderepresentanter i beslutande organ typ institutionsstyrelser,
linjenämnder, fakultetsnämnder och i universitetsstyrelser. Reformerna
var i det avseendet ett steg i demokratisk riktning.

Men det finns en rad faktorer som minskar studenternas möjligheter att i
praktiken aktivt vara med och påverka besluten. En av dessa är själva förutsättningarna
studenten lever under. De allra flesta av landets studenter finansierar
sina studier med de statliga studielånen. Varje läsår prövas rätten
att erhålla förnyade lån mot bakgrund av det under året uppnådda studieresultatet.
Att ägna sig åt andra saker än att studera inför tentamen kan således
vara dyrbart. Vidare är det så att många studenter på sin fritid tvingas
till extra arbete för att klara sig, och kanske sin familj. Andra söker genom
extraarbete minska lånebehovet för att något mildra den kommande skuldbördan.

Det är således klart att den student som väljer att använda en del av sin
tid för att representera studenterna i beslutande högskoleorgan, själv tvingas
betala för detta. Att detta menligt inverkar på studeranderepresentanternas
möjligheter att på ett rimligt sätt förbereda sig inför möten är ställt utom allt
tvivel liksom att nämnda förhållanden försvårar rekryteringen av ledamöter.

Detta är en faktor som begränsar den reella demokratin. De andra ledamöterna
i en nämnd eller styrelse verkar på helt andra villkor, eftersom uppdraget
är en del av deras arbete. För arbetet utgår lön och de kan förbereda
sig på sin arbetstid. Orimligheten i dessa förhållanden blir än mer uppenbar
om man jämför med till exempel kommunala nämnder och styrelser. För de
demokratiskt valda representanterna utgår arvoden som avser att kompensera
de ekonomiska förlusterna en person gör genom sitt arbete i nämnden
eller styrelsen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att rimlig ekonomisk kompensation
bör utgå också till landets studeranderepresentanter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio

nen anförts om ekonomisk kompensation för studeranderepresentanter.

Stockholm den 20 januari 1990
Björn Samuelson (vpk)

Lars Bäckström (vpk) Alexander Chrisopoulos (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Elisabeth Persson (vpk)

Mot. 1989/90
Ub534

9