Motion till riksdagen
1989/90:Ub526
av Lennart Brunander och Marianne Andersson
(båda c)
Förskollärarutbildning vid högskolan i Borås
Bakgrund
Riksdagen fattade under våren 1984 beslut om avveckling av förskolläraroch
fritidspedagoglinjer vid högskolan i Borås och också vid Uppsala universitet.
Det huvudsakliga motivet härför angavs vara en för landet i sin helhet
alltför hög utbildningsvolym i relation till arbetsmarknaden.
Från centerpartiet påtalades på skilda sätt och vid upprepade tillfällen att
de bedömningar som legat till grund för beslutet inte var korrekta och att
en brist på behöriga förskollärare i Borås och närregionen redan gjort sig
märkbar. Riksdagsmajoriteten har dock inte lyssnat på detta.
Utbildningen i Borås startade redan 1965 och omfattade läsåret 1983/84
120 nybörjarplatser på förskollärarlinjen och 30 nybörjarplatser på fritidspedagoglinjen.
Utbildningens längd varierade för olika studerandegrupper
mellan 50 och 100 poäng.
Utlokaliserad utbildning
Undertecknade har alltsedan avvecklingen av de båda linjerna argumenterat
för att utbildningen åter skall kunna erbjudas i Borås. Våra krav har hörsammats
såtillvida att man nu har beslutat utlokalisera 48 platser från Göteborgs
universitet. Det är bra med en förstärkning men den är otillräcklig och systemet
är i längden ohållbart.
Att en utbildning på detta sätt utlokaliseras innebär att Göteborgs universitet
är huvudman för utbildningen. Det är således universitetets lärare, som
sköter undervisningen i Borås, det är universitetets linjenämnd som beslutar
om utbildningens innehåll och det är universitetet som disponerar anvisade
medel. Universitets- och högskoleämbetet förde i sin anslagsframställning
för 1987/88 fram högskolans förslag, vilket resulterade i en tillfällig ökning
(60 platser på förskollärarlinjen 100 p) av antalet nybörjarplatser vid Göteborgs
universitet. Efter överläggningar mellan Borås högskola och universitetet
beslutades att en 30-grupp studerande på förskollärarlinjen skulle utlokaliseras
till Borås höstterminen 1987.
Den tillfälliga ökningen av antalet platser i Göteborg ersattes inför
1988/89 med en uppräkning av planeringsramen med 30 platser. Även inför
detta budgetår fattades i samråd mellan högskolorna beslut om utlokalise
Mot. 1989/90
Ub526
Behovet av förskollärare
Socialcheferna i Alingsås, Borås, Marks och Ulricehamns kommuner har i
skrivelse hösten 1988 till högskolans styrelse redovisat planeringen för en
kraftig utbyggnad av barnomsorgen för att uppnå full behovstäckning i enlighet
med riksdagens beslut. I skrivelsen rapporterades betydande svårigheter
att redan då rekrytera utbildad personal till barnomsorgsverksamheten. Situationen
har sedan dess ytterligare förvärrats och samma svårigheter att rekrytera
behörig personal rapporteras från övriga kommuner i Sjuhäradsbygden,
Herrljunga, Svenljunga, Tranemo och Vårgårda. Under de närmaste
åren beräknas behovet av förskollärare och fritidspedagoger komma att
uppgå till 350-400. Det föreligger enligt socialcheferna en uppenbar risk att
planerade nya institutioner inte kommer att kunna tas i bruk eller att de får
bedriva reducerad verksamhet.
Svenska Facklärarförbundets lokalavdelning i Borås har i skrivelse till
högskolestyrelsen uttryckt sin oro för att riksdagens beslut om en förskola
för alla barn fr.o.m. 1991 inte kommer att kunna realiseras på grund av bristande
tillgång på utbildad personal.
Utvecklingen har visat att de farhågor, om brist på förskolepersonal, vi
och andra framfört har varit riktiga. T.o.m. regeringen säger nu att bristen
på personal är en orsak till att (s)-löftena om barnomsorgen inte kan infrias.
Bristen på behöriga förskollärare i Borås och Sjuhäradsbygden är mycket
stor och väl dokumenterad. Med hänsyn till den geografiska bundenheten
hos de studerande, såväl vid rekrytering till utbildningen som vid utträdet på
arbetsmarknaden, måste utbildningen kunna erbjudas i Borås.
Återinrättande av förskollärarlinjen i Borås
Mot denna bakgrund är det ytterst angeläget att reguljär förskollärarutbildning
återupptas vid högskolan i Borås. Den nu pågående verksamheten med
från Göteborgs universitet utlokaliserad utbildning kan innebära en viss förbättring
av personalsituationen inom barnomsorgen - de första studerande
inom ramen för utbildningen utexaminerades hösten 1989. Även om samarbetet
med Göteborgs universitet enligt uppgift har fungerat bra, innebär
dock denna form av utbildning många praktiska problem vad gäller t.ex. lokal-
och utrustningsfrågor, lärarbemanning m.m. En utlokalisering innebär
merkostnader för utbildningen i form av resor och traktamenten.
Högskolan i Borås har en administrativ service, som är anpassad till de
krav förskollärarlinjen ställer, med tillgång till en fungerande praktikorganistation.
Man har också ett unikt samarbete med bibliotekshögskolan.
ring och ytterligare en 30-grupp studerande påbörjade således hösten 1988
sin utbildning i Borås.
Fr.o.m. läsåret 1988/89 har förskollärarutbildningen återupptagits i Uppsala,
där också grundskollärarlinjen inrättats. Vad gäller utlokaliseringen till
Borås från Göteborgs universitet har däremot inga beslut fattats av riksdag
eller regering. Utlokaliseringen har kommit till stånd genom lokala överläggningar
mellan enheterna.
10
Vi föreslår att antalet nybörjarplatser på förskollärarlinjen i Borås bör
ökas till minst 60 med hänsyn till arbetsmarknadsbehovet.
Vårt förslag är att förskollärarlinjen skall återinföras vid högskolan i Borås.
I första hand för att uppfylla riksdagsbeslutet barnomsorg för alla barn
fr.o.m. 1991. Andra skäl för detta förslag är:
- ett väl dokumenterat behov av utbildad personal i regionen
- stor efterfrågan från de studerandes sida, omkring fem sökande till varje
utbildningsplats idag
- tillgång till ändamålsenliga lokaler
- tillgång till vissa basresurser vad avser service till utbildningen (utrustning
och biblioteksresurser, som dock behöver kompletteras)
- i jämförelse med utlokaliserad utbildning lägre kostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att vid Borås högskola inrätta en förskollärarlinje
med 60 nybörjarplatser.
Stockholm den 18 januari 1990
Lennart Brunander (c) Marianne Andersson (c)
Mot. 1989/90
Ub526
11