Motion till riksdagen
1989/90:Ub521
av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp)
Ekonomisk styrning av forskningsanslag
En strängare syn på forskning
Vi lever i dag i de stora och snabba förändringarnas värld. Gamla värderingar
och gamla ekonomiska teorier håller inte längre. Tron på oändlig tillgång
på friskt vatten, ren luft och fruktbar odlingsjord, tron på den eviga
konsumtionstillväxten har förvandlats till en myt. Även på forskningens område
har tiden kommit för att besinna och ompröva det fria bruket av forskningens
resultat.
Vi har överskridit många hållbarhetsgränser och letar efter nya värderingar
och nya ekonomiska teorier, där miljöns krav kan tillgodoses. Men
vad miljön kräver är ännu osäkert, även om vi vet tillräckligt för att börja
åtgärda kraven. De senaste årens forskning har dock lärt oss att vi behöver
veta betydligt mer för att fatta tillräckligt radikala beslut för att vi skall klara
dagens och morgondagens miljökriser. Ändå görs ingenting för att styra den
tillämpade forskningen in på de för vår överlevnad mest väsentliga områdena.
Tvärtom - exempelvis den på destruktion inriktade vapenteknologiska
forskningen eller den dyrbara rymdforskningen sätts inte ifråga trots att den
globala överlevnaden är så mycket viktigare.
Anslag till den statligt stödda forskningen
Anslagen till forskning finansieras
- med fakultetsanslag där regering och riksdag anger den totala ramen och
de områden som bör prioriteras
- genom att inrätta professurer
- med extern finansiering, sektorsforskning. Det innebär att statliga organ
har resurser till forskningsprojekt, som faller inom deras område och som
de behöver. Exempel på sådana organ är byggforskningsrådet och arbetsmiljöfonden.
- genom uppdragsforskning, dvs företag köper forskning av högskolan för
att t ex utveckla en produkt.
Forskningsresultaten kan hemligstämplas.
Den externfinansierade forskningen på högskolan ökar snabbare än fakultets-
och forskningsrådsanslagen. Den tekniska fakulteten får den största andelen
av sektorsanslagen, den filosofiska den minsta.
För att inte försämra för den långsiktiga och mer oberoende forskningen,
som bekostas med fakultets- och forskningsrådsanslag, bör ovannämnda
klyfta icke tillåtas öka. Sektorsanslagen bör vara speciellt inriktade på att
lösa akuta miljöproblem.
Etisk konsekvensanalys bör styra
Miljöpartiet de gröna föreslår därför följande styrning av tillämpad forskning
(grundforskningen bör vara fri):
Alla ansökningar om statliga medel till projekt inom tillämpad forskning tillstyrks
enbart om projektets mål är att förbättra mänsklighetens grundläggande
behov eller vår med andra livsformer gemensamma miljö. Detta skall
gälla för en viss prövotid för att därefter omprövas.
Arbetet under denna tid kan ses som en praktisk och grundlig utredning,
varför den förberedande utredningen inte fordrar lång tid eller stor ekonomisk
insats. Avvägningen av vilka projekt som skall få pengar enligt dessa
nya krav görs av en etisk nämnd, så som vi föreslagit i en motion år 1989.
Den avslogs med motiveringen att frågan för närvarande bereds. Troligen
kommer de flesta av de forskare, som ”tvingats” in på dessa etiskt godtagbara
forskningsområden att finna sitt arbete så utmanande och spännande
att de efter ”provåren” inte vill byta område.
Även de privata medlen till forskning borde av etiska skäl och för allas
överlevnad underställas samma krav på styrning. För detta krävs dock en
djupare medvetenhet om miljöproblemens allvar - eller en utredning om
vilka lagliga medel som erfordras.
Av största vikt är att den tvärvetenskapliga forskningen även över fakultetsgränserna
får erkännande och status; detta är inte fallet i dag. Denna
forskning bör få ekonomiskt stöd enligt ovan nämnda principer. Detta betyder
att beslutsfattarna får en positionsanalys, dvs. en mångsektoriell konsekvensanalys,
utifrån vilken för hela samhället goda beslut kan fattas.
Om frånvaron av gränser
Naturligtvis kan det sättas ifråga var gränserna skall dras mellan grundforskning
och tillämpad forskning, vilka behov, som är grundläggande eller hur
balansen mellan olika livsformer, inklusive den omättliga människan, skall
avvägas. I de flesta fall kan en jämförelse mellan målen i de inkomna ansökningarna
avgöra.
Frågor i stället för gränser
Forskarna borde kunna anvisa möjliga vägar till lösning på bl.a. följande frågor
och de många däri ingående delfrågorna:
Var går gränsen mellan utnyttjande av naturtillgångar och bevarande av
miljön för kommande generationer? Vilka lagar behövs för att den gränsen
inte skall överskridas?
Med vilka legislativa och ekonomiska styrmedel kan vi minska resursförbrukningen
och öka återanvändningen i tillverkningsprocessen?
Mot. 1989/90
Ub521
12
Mot. 1989/90
Ub521
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att klyftan mellan å ena sidan sektorsanslag och å
andra sidan fakultets- och forskningsrådsanslag ej tillåts öka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prövning av medelstilldelning till nystartade
projekt inom tillämpad forskning enligt förslaget ovan godkänns och
verkställs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tvärvetenskaplig forskning stöds så som i motionen
anförts.
Stockholm den 17 januari 1990
Anna Horn af Rantzien (mp)
Marianne Samuelsson (mp) Eva Goés (mp)
Hur skall vi kunna återställa, bevara och berika naturmiljöns mångfald,
som i sig är ett försvar för kommande liv?
Hur skall balansen förbättras mellan ”gräsrötter” och beslutsfattare?
Hur skall en ny rättvis ekonomisk världsordning kunna förverkligas?
Hur ser den ekonomiska teori ut, som inte i praktiken bidrar till ökande
klyftor mellan fattig och rik och inte kräver ett ständigt ökande uttag av ändliga
naturtillgångar? Vilken värdebas skulle ge optimal ekonomisk rättvisa?
Vilken bättre måttstock kan ersätta det dåliga begreppet BNP för att beskriva
livskvalitet?
Hur kan vi öka det internationella såväl som det lokala och individuella
ansvarstagandet?
Att få till stånd en kvalitativt och etiskt högtstående och för alla livsformers
överlevnad viktig forskning borde vara en självklarhet för samtliga beslutsfattare
att stödja. I demokratins namn.
13