Motion till riksdagen
1989/90:Ub505

av Birthe Sörestedt och Jan Andersson
(båda s)

Bättre vardagsteknik för äldre

Människans önskan att kunna kompensera sig för sin bristande muskelstyrka
och uthållighet var en av de ursprungliga drivkrafterna bakom de tekniska
uppfinningarna. I och med industrialismens genombrott följde en tid då den
tekniska sektorns egna behov av nya landvinningar kom att bli helt dominerande
för teknikutvecklingen.

Produktionssamhället har nu successivt ersatts av ett service- och informationssamhälle.
I detta finns tekniken inte längre enbart i industrin. Den är
också ett väsentligt inslag på andra arbetsplatser, i samhället och i många
hem. Kriteriet för god teknik blir åter att den skall göra livet lättare och/eller
roligare för människor, inte bara för teknikfantasterna och inte bara för tonåringarna
utan också för t ex de äldre. Det behövs en teknikutveckling för
de många människornas olika behov.

Teknik för äldre - ett bortglömt område

Också hos de äldre finns teknik i rikligt mått. Elektricitet, varmvatten, toalett
och avlopp hör till självklarheterna liksom elektrisk spis, TV, dammsugare
m.m. Men någon teknikutveckling som tar sin utgångspunkt i de äldres,
de anhörigas eller äldreomsorgspersonalens speciella behov förekommer
nästan inte alls. Inte ens vardagstekniska problem som rör ett stort antal
äldre människor har blivit lösta.

Idag kan man ju inte klara sin spis, om man är lite glömsk eller ser lite
dåligt, inte öppna sin dörr, om muskelstyrkan eller synen fallerar, inte få hushållsredskap
eller handarbetshjälpmedel som kompenserar enhänthet eller
bristande rörlighet och styrka, inte få en radiostyrd dammsugare, så att man
kan städa trots en dålig rygg, inte få ett bäcken, som man som sängliggande
kvinna kan klara själv. Man kan inte ens få en TV-dosa, där allt s k onödigt
(utom TV 1, TV 2, ljudet och till/från-knappen), som bara förvirrar, är
borta.

Det ovan uppräknade är ingalunda tekniskt olösbart. Inte heller behöver
det vara ekonomiskt olönsamt. Men det behövs en synvända och en medveten
satsning för att teknikutveckling för äldre skall ta fart. Någon sådan har
hittills inte gått att skönja - snarare tvärtom. Man kan t.ex. granska de senaste
årens fyra utredningar, som sammantaget kan få stor betydelse för
framtida äldreomsorg, hjälpmedelsverksamhet och bostadsanpassning:

- Äldreomsorg i utveckling - SOU 1987:21

- Hjälpmedelsutredningen - SOU 1989:39

- Ansvaret för äldreomsorgen - Ds 1989:27

- Forskning om äldre - rapport 89:5 från DSF och FRN

Alla har totalt försummat teknikutvecklingens möjligheter för den majoritet
äldre, som inte har några speciella handikapp utan bara är normalt gamla.
Tekniken för äldre, anhöriga och personal hamnar utredningsmässigt mellan
olika stolar och inte på någon annans bord. Detta avspeglar den klyfta, som
också i vardagsarbetet finns mellan de två olika kulturer, som vården respektive
tekniken representerar.

Teknik för äldre - ett område med möjligheter

Skall vi kunna klara äldreomsorgen - 90-talets kanske största utmaning - behövs
ett verkligt nytänkande. De gamla blir allt fler. De äldrevårdsintresserade
blir allt färre. För att få äldreomsorgsekvationen att gå ihop krävs ett
stort mått av kreativitet, inte minst på det tekniska området. Det behövs
också utbildningsinsatser och attitydförändringar för att skapa en ny sorts
teknikglädje hos såväl brukare och anhöriga som personal - en kompetens
och en användarglädje. Alla inser att äldreomsorg förvisso inte i sig handlar
om teknik utan om att människor skall få stöd, hjälp och vård av andra människor.
Men för att detta skall fungera krävs bl.a. att de äldre själva får chansen
att klara allt det de vill klara själva och att anhöriga och personal får all
möjlig hjälp så att det stimulerande i arbetet kan komma att dominera över
det slitsamma.

Det är högt på tiden att vi börjar se det tekniska områdets möjligheter för
de äldre. Samhällets möjligheter att framöver påverka teknikutvecklingen
på detta område kräver bl.a. utvecklade industrikontakter och egna baskrav
på teknik upphandlad av offentlig sektor. Dessutom behövs ökade resurser
till FOU-verksamhet.

Förslag om samverkan mellan offentlig sektor och
högskolan

Sedan 70-talet har det vuxit fram en grundmurad insikt om de tekniska högskolornas
roll för Sveriges utveckling. Högskolornas samverkan med näringslivet
har blivit till något positivt - inte bara med industri- eller högskoleögon
utan också sett i ett vidare samhällsperspektiv.

Nu är det dags att börja fundera över vad motsvarande samverkan mellan
tekniska högskolor och offentlig sektor skulle kunna medföra, t ex att teknik
för resurssvaga grupper utvecklades och att hemvårdspersonal fick en förbättrad
arbetsmiljö och ökad status. Vi förordar att man börjar tillföra resurser
för att bygga upp ett FOU-nät för området inom svenska högskolor, inte
i form av projektstöd utan som permanenta långsiktiga satsningar.

CERTEC vid LTH

Vid Tekniska Högskolan i Lund finns ett Centrum för Rehabiliteringsteknik
(CERTEC), som tagit som sin målsättning att arbeta för att mänskliga behov
skall möta tekniska möjligheter. Detta centrum har bl a ett pågående aktivt

Mot. 1989/90

Ub505

22

utvecklingsarbete för vardagsteknik för äldre (inkluderande bl a lösningsförslag
på de vardagstekniska problem som ovan beskrivits). Parallellt pågår ett
mer högteknologiskt utvecklingsarbete, t ex för att analysera den framtida
robotteknikens möjligheter till hemma-hos-personrobotar för dem som så
önskar. Viktigt i sammanhanget är också CERTECs möjligheter att genom
utbildningsinslag, examensarbeten m.m. göra blivande civilingenjörer mer
medvetna om människors olika krav på fungerande teknik.

Till skillnad från kringliggande institutioner, vars tillämpade forskning är
inriktad på industrins behov, saknar CERTEC med tillämpad forskning inriktad
på samhällets och brukarens behov ett basfinansieringsanslag. Ett sådant
anslag skulle vara av stor betydelse för att bättre kunna tillvarata de
stora möjligheter till teknikutveckling som finns inom äldreomsorgen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd för CERTECs verksamhet inriktad
på teknik för äldre.

Stockholm den 11 januari 1990

Birthe Sörestedt (s) Jan Andersson (s)

Mot. 1989/90

Ub505

23