Motion till riksdagen
1989/90:Ub502

av Anita Persson (s)

En professur i internationell
mödrahälsovård

Sverige är ett föregångsland när det gäller förebyggande mödra- och barnhälsovård.
Detta gäller även det viktiga området familjeplanering, där Sverige
sedan många år är en av de största bidragsgivarna till de internationella
organisationer som arbetar med denna viktiga fråga.

För internationell barnhälsovård finns sedan ca 10 år tillbaka en professur
vid Uppsala universitet. Däremot saknas det inom det viktiga området internationell
mödrahälsovård en institutionell bas i Sverige, varför det är svårt
att bedriva en tillfredsställande konsultverksamhet, forskning och undervisning
här.

SIDA, frivilligorganisationer och andra biståndsgivare har regelbundet
behov av konsulter för att utvärdera och förbättra mödravårdsbiståndet samt
för att förmedla post-graduate-utbildning i olika länder. Behovet av svenskt
obstetriskt kunnande när det gäller biståndsverksamheten, utbildningen och
forskningen är stort och efterfrågat.

U-landskvinnornas hälsosituation, vilken på ett så avgörande sätt är knuten
till barnens överlevnad ägnas förvånansvärt liten uppmärksamhet trots
att barn och kvinnor i reproduktiv ålder utgör ca 70 % av alla människor i
tredje världen. Kvinnorna står närmast sina barn och fungerar i mycket som
en dold armé av primärhälsovårdsarbetare vars amning, omsorger, hygien,
förståelse och motivation är avgörande för hälsosituationen för barnen.
Kvinnornas egen hälsa blir då av avgörande betydelse.

Man beräknar att närmare 70 % av tredje världens kvinnor aldrig får kontakt
med mödravård, förlossningsvård eller över huvud taget hälsovård i
samband med graviditet och barnsängstid. Släktingar, traditionella medicinmän
och andra lekmän utsätter ofta dessa kvinnor för livshotande ingrepp i
brist på rimlig hälsovård under hygieniska betingelser.

Cirka en halv miljon kvinnor dör varje år i u-ländema i graviditets- och
förlossningskomplikationer, vilka varit möjliga att förebygga i nära nog
samtliga fall. Detta motsvarar en jumbo-jet-katastrof med 250 förlossningskvinnor
ombord var fjärde timme dygnet runt och året om. Barn till kvinnor
som omkommit i graviditets- eller förlossningskomplikationer löper ca 95 %
risk att dö innan de uppnått fem års ålder. De överlevande barnen går en
mycket svår tid till mötes.

Först under de senaste åren har en i-landsopinion som tagit fasta på dessa
fakta börjat växa fram och sålunda belyst vår dåliga beredskap och vår bristande
kunskap om realiteterna för u-landskvinnorna. Medan barnen länge

varit i fokus för biståndet har u-landskvinnorna mest varit målgrupp för
barnbegränsande åtgärder.

Nu träder bilden av u-landskvinnornas undermåliga hälsa klarare fram.
Familjeplanering är en viktig del i en mera omfattande mödrahälsovård.
Med mödrahälsovård i detta sammanhang skall förstås hälsovård för den
gravida kvinnan, kvinnan under förlossning, den ammande kvinnan och
kvinnan med små barn.

I Sverige finns ingen sammanhållen sakkunskap på detta område, men
några svenska läkare har genom personliga forskningsinsatser i u-land gjort
området känt och väckt intresse för internationell mödrahälsovård. En förutsättning
för ett växande svenskt engagemang på detta område är att betingelser
i Sverige skapas för att trygga denna resursbas. Detta skulle kunna
ske genom att en institution byggs upp för att stimulera forskning och kunskapstillväxt
på området.

1986 publicerade WHO och UNICEF ett gemensamt manifest betitlat
”Maternal care for the reduction of perinatal och neonatal mortality”. I
denna framhålls att en ökad och förbättrad mödravård är en förutsättning
för en förbättrad situation för det nyfödda barnet.

Våren 1986 tillsattes en kommitté av SIDA:s hälsobyrå för att utreda mödrahälsa
och mödrahälsovård i u-länderna. En rapport avgavs till SIDA och
publicerades i maj 1987, kallad ”Maternal Health Care and Developing
Countries”.

Det har under den svenska utredningens gång påpekats vad Sverige skulle
kunna göra för att förbättra mödravården och minska mödradödligheten
bland u-landskvinnorna. Bland annat föreslogs att en resursperson, en expert
på just mödrahälsovårdsfrågor, skulle placeras på en lämplig institution
i Sverige för att därifrån forska och komma med idéer och förslag om hur
denna ökade kunskap skulle kunna omsättas i rent praktiska biståndsinsatser
från svensk sida. Utredningen betonade också vikten av att tillsammans med
de olika u-ländernas hälsovårdsministerier diskutera den allvarliga situationen
för kvinnorna. Ett slags samarbetsprogram måste komma till stånd där
i-land och u-land tillsammans hjälps åt för att försöka komma till rätta med
problemet.

Av det hittills anförda framgår att problemkomplexet inom reproduktiv
hälsa är ett mycket stort område som behöver bearbetas och utforskas för
att man på bästa sätt skall kunna ge ett rationellt fungerande bistånd med
inriktning på u-landskvinnans situation, särskilt hennes hälsotillstånd och
överlevnadsbetingelser.

Då någon särskild tjänst för detta ändamål inte finns i Sverige kommer det
att bli svårt att rekrytera personal och forskare från landstingssjukvården för
att bedriva denna forskning och utveckling. Det är därför mycket angeläget
att en forsknings- och undervisningstjänst på professorsnivå inrättas i syfte
att möjliggöra en samlad svensk satsning på u-landsinriktad forskning och
forskarutbildning inom mödrahälsovården.

För att få ut mesta kunskapen är det angeläget att ämnesområdet knyts
till en svensk klinisk institution för obstetrik och gynekologi och att klinisk
verksamhet blir en del av professuren. Ett skäl till detta är att de utländska
u-landsforskare som i framtiden skall kunna ge forskarutbildning i sitt hem

Mot. 1989/90

Ub502

14

land, med stöd från företrädare för ämnesområdet i Sverige, nästan alltid är
kliniskt verksamma läkare.

Syftet med en sådan tjänst i Sverige är således att utveckla och värdera
metoder för att förbättra kvinnors hälsa i u-land med särskild tonvikt lagd
på kvinnors hälsa i samband med graviditet, förlossning och amningsperiod.

Finansieringen av denna professur skulle lämpligen kunna ske genom resurser
från bland annat SIDA och SAREC samt från fristående fonder och
humanitära organisationer. Vid kontakter med dessa organ har de ställt sig
mycket positiva till denna lösning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande och finansiering av en professur i internationell
mödrahälsovård med medel bl.a. annat från SIDA och
SAREC.

Stockholm den 10 januari 1990

Anita Persson (s)

Mot. 1989/90

Ub502

15