Motion till riksdagen

1989/90:Ub501

av Olof Johansson m.fl. (c)
Forskning och högre utbildning

Mot.

1989/90

Ub501-507

Inledning

Koncentrationspolitiken har inneburit en allt starkare centralisering av befolkning,
bebyggelse och näringsstruktur. Storskalighet och arbetskraftens
geografiska rörlighet har av en politisk majoritet, mot centerns bestämda
uppfattning, setts som nödvändiga förutsättningar för ökad ekonomisk tillväxt.
Skillnaderna i levnadsförhållanden mellan olika delar av landet har
ökat. Framförallt landsbygden och de små och medelstora orterna har drabbats
av en snabb avfolkning. Befolkningsomflyttningen har vidare medfört
att åldersstrukturen blivit alltmer snedvriden mellan in- och utflyttningskommuner.

Det är främst unga människor som flyttat till storstadsregionerna, där
möjligheter till arbete och utbildning erbjuds. Samtidigt skapar befolkningskoncentrationer
svåra köproblem med brist på bostäder, vårdkris, bristfällig
barnomsorg och en försämrad social miljö. Analyser av befolkningsomflyttningens
struktur i övrigt visar vidare att det är den välutbildade arbetskraften
som erbjuds arbete i storstads- och högskoleregioner. Den pågående utvecklingen
innebär således även en kompetensförsvagning i utflyttningsregionerna.

Den socialdemokratiska regeringspolitiken efter regeringsskiftet 1982 har
allvarligt försämrat den regionala och inomregionala balansen. Regioner
som Bergslagen, huvuddelen av Norrland och sydöstra Sverige har drabbats
mycket hårt. Uttalanden från regeringsföreträdare om vikten av att motverka
de ökande obalanserna i samhället har visat sig vara enbart ”uttalanden”.
Regeringens konkreta politik har varit starkt koncentrationsdrivande.

Regeringens passiva och koncentrationsinriktade syn på regionalpolitikens
utformning har också vid flera tillfällen mött kritik i riksdagen både vad
avser resurstilldelning och inriktning. Bl a har understrukits betydelsen av
infrastrukturella satsningar för en långsiktigt positiv regional utveckling.

Det krävs enligt centerns mening en decentralistisk syn och en annorlunda
politik än den regeringen fört. Det innebär en politik för social rättvisa och
likvärdiga levnadsförhållanden över hela landet. Det krävs omfattande förutsättningsskapande
generella insatser på många olika områden om de regionala
obalanserna varaktigt skall kunna utjämnas. Det är nödvändigt att
beslut inom hela samhällssektorn anpassas till strävandena att skapa regional
balans.

Detta gäller även samhällets insatser för att främja högre utbildning och 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub501-507

forskning. Under hösten 1989 har såväl forskning som regionalpolitik diskuterats
ingående. Under hösten avlämnade 1987 års regionalpolitiska kommitté
sitt slutbetänkande. Utredningsförslaget kan förväntas ligga som underlag
för förslag till riksdagen under våren 1990. Diskussionen om forskningen
har också varit omfattande framförallt som en följd av förberedelserna
för en forskningsproposition våren 1990. Från centerns sida ser vi det
angeläget att riksdagen snarast lägger fast vissa gemensamma handlingslinjer
för dessa båda politiska fält.

En central del i den regionalpolitiska diskussionen under senare år har rört
vilken inriktning de infrastrukturella insatserna skall ha för att möjliggöra en
positiv regional utveckling. Bl a har utbildningspolitiken fått en allt centralare
ställning i regionalpolitiken. I föreliggande motion har vi valt att lyfta
fram några förslag för utveckling av högre utbildning och forskning som vi
anser kommer att verka som en drivkraft för den regionala utvecklingen. Vi
finner det angeläget att statsmakterna kan beakta dessa förslag när såväl
forskningspolitiken som regionalpolitiken bereds av regeringen.

Regionala högskolor - en resurs i regionalpolitiken

Det är av stor betydelse för en utvecklad infrastruktur över landet att de små
högskolorna stärks. De små högskolornas fördelar - en liten obyråkratisk
organisation och möjligheter till lokala kontakter - måste tas tillvara. De har
också betydelsefulla uppgifter för kompetens och kunskapsspridning i samarbete
med näringslivet i de regioner där de verkar. Det är mot denna bakgrund
som centern aktivt verkat för de högskoleutbildningar som nu startas
i Blekinge och Fyrstadsområdet. Centern har också föreslagit ytterligare
högskolor i Kiruna och Skellefteå samt på Södertörn.

Många små och medelstora företag har behov av personal med teknisk och
ekonomisk utbildning. Införandet av den förordade vidareutbildningen på
mellannivå bör kunna tillgodose en del av detta behov. Inriktningen av högskolornas
verksamhet bör anpassas efter de lokala förhållandena och stimulera
till utveckling av ny teknik och öka den tekniska och ekonomiska kompetensen
i en region. De regionala högskolorna bör även omfatta samhällsvetenskapliga
och humanistiska ämnen. Det är därför viktigt att de regionala
högskolorna har ett så brett utbud av utbildningar som möjligt.

Staten måste samtidigt göra insatser för att med bl a offertstöd och omlokalisering
av statliga funktioner komplettera den utbildnings- och näringslivsmiljö
som skall byggas upp. Vidare måste utbildningen ges en sådan inriktning
att man utnyttjar de små högskolornas möjligheter att i samarbete
med tekniska högskolor och universitet befrämja utvecklingen i sin region.

Universitet och högskolor skall kunna göra tidsbegränsade insatser på
andra orter inom respektive upptagningsområde. En högskola skall t ex under
en tidsperiod kunna etablera en kurs, med teknisk eller ekonomisk inriktning,
på en ort och sedan flytta verksamheten till en annan ort - dvs ambulerande
högskoleutbildning.

Mot. 1989/90

Ub501

2

Forskning vid mindre högskolor

De små högskolorna blir med en sådan inriktning en av ”motorerna” i en
mer balanserad regional utveckling. Högskolorna för med sig bl a nyetablering
och förnyelse av befintliga verksamheter i respektive region. Centern
anser att de små högskolorna skall utvecklas till regionala utvecklingscentra.

Vid de mindre högskolorna bör avancerad forskning kunna bedrivas inom
vissa teknologiska ”spetsområden”. Detta skulle betyda mycket för en regions
utveckling. Viss forskning bör även kunna bedrivas inom ”stödjande”
ämnesområden och fasta forskartjänster måste därför finnas vid de små högskolorna.

Något om utvecklingen och nuläget

I Sverige finns elva högskoleenheter som får del av medel för forskning och
forskarutbildning under de så kallade fakultetsanslagen på utbildningsdepartementets
huvudtitel. Anslagen går till de sex universiteten, de tre fristående
tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg och Luleå, Karolinska Institutet
samt Lärarhögskolan i Stockholm. Även Lantbruksuniversitetet har omfattande
fasta forskningsresurser som kanaliseras via jordbruksdepartementet.
De fasta forskningsresurserna i vårt land är idag således lokaliserade till
de sex universitetsorterna samt Luleå. Rymdforskningen i Kiruna och Lantbruksuniversitetets
mycket spridda organisation är samtidigt exempel på
forskningsmiljöer utanför universitetsorterna.

De sex universiteten har etablerats under en mycket lång period. Uppsala
universitet grundades 1477 och Linköpings universitet ca femhundra år senare.
Fyra av våra sex universitet har grundats under detta århundrade. Det
finns emellertid epoker i Sveriges historia då vi haft en ”universitetstäthet”
som väl låter sig mätas med dagens. Vid slutet av 1600-talet - under stormaktstiden
- fanns det fem universitet i det svenska väldet. Dessa var Uppsala,
Dorpat (Tartu i nuvarande Estland), Åbo, Greifswald (numera DDR)
och Lund. De två universiteten i Dorpat och Åbo grundades med bara åtta
års mellanrum - 1632 respektive 1640. Relaterat till folkmängden på den tiden
- som uppskattats till ca 2,5 miljoner - fanns det således ett universitet
på ca 500 000 invånare. Om samma ”universitetstäthet” hade bibehållits in i
våra dagar skulle vi ha haft 17 universitet!

Utvecklingen i Finland och Norge

Utvecklingen av den högre utbildningen och forskningen i Norge, Sverige
och Finland uppvisar betydande skillnader. Nedanstående figur visar vilken
geografisk täckning som uppnås i vart och ett av de tre länderna om en radie
på 15 mil dras kring orterna med universitet och högskolor.

Den i särklass bästa geografiska täckningen uppnås i Finland där studenter
från nästan hela landet kan nå en högskola eller ett universitet med fasta
forskningsresurser inom ett avstånd av högst 15 mil. Även i Norge är den
geografiska täckningen bättre än i Sverige. För både Finlands och Norges
del är den uppnådda strukturen resultatet av medvetna satsningar under efterkrigstiden.
Även i Sverige har en betydligt bättre täckning uppnåtts under
samma tid men de vita fläckarna är i särklass störst i vårt land.

Mot. 1989/90

Ub501

3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub501-507

FÖRKORTNINGAR

Norqe

Dd = Boda
Bg s Bergen
Osl ~ Oslo
Stv * Stavanger
Tlimi Trondheim
Trs s T roms»

Sveriqc

Gb s Goleborg
Ld x Lund
Li * Linköping
Lul = Lulea
Sto = Slockholm
Um = Ume3
Up = Uppsala

Finland

He z Helsinki
Jsu - Joensuu
Jy = Jyväskyle
Ku = Kuopio
Lia s Lappccnranta

Ou r Oulu
Rov s Rovaniemi
Tp = Tampere
Tu s Turku
Va = Vaasa

Universitet samt högskolor med forskartjänster inom minst tre fakulteter
(mörk skuggning) resp. mindre än tre (IjusgrStt). Utvecklingen
i 20-Srsmtervall i Finland, Norge och Sverige 192&-1985.

4

Utbildningsbenägenhet

Benägenheten att söka sig till högre utbildning är starkt beroende av närheten
till utbildningsutbudet. Det har bland annat visats av regionalpolitiska
kommittén. I län och kommuner med universitet är viljan att övergå till
högre utbildning betydligt högre än i övriga län. I framtiden, när högskolans
roll för fort- och vidareutbildning sannolikt kommer att öka, är det viktigt
att närheten till studieorten uppmärksammas ännu mer. För många studerande
är det inte aktuellt att söka sig bort från hemorten till någon av de
traditionella universitetsorterna. Valet står istället mellan att överhuvudtaget
studera eller att inte göra det. De kategorier som nås av högre utbildning
genom att denna byggs ut på nya orter eller erbjuds i nya decentraliserade
former innebär således ett tillskott av studerande totalt sett. Någon egentlig
konkurrenssituation om de studerande mellan exempelvis universitet och regionala
högskolor föreligger inte.

I skedet efter den grundläggande högre utbildningen kan emellertid ett
konkurrensläge observeras. De studerande som valt att fullfölja sin grundläggande
högskoleutbildning vid en mindre högskola visar betydligt mindre
benägenhet att vilja fortsätta med forskarutbildning. Det är därför viktigt att
utveckla strukturer genom vilka alla högskolestuderande erbjuds i princip
likvärdiga möjligheter att inleda en forskarkarriär.

Dimensionering av den högre utbildningen och forskningen
nu och i framtiden

Sveriges internationella konkurrenskraft är starkt beroende av att vi kan
prestera ett avancerat kunskapsinnehåll i de produkter och tjänster som erbjuds.
Detta kräver satsningar på utbildning och forskning i en betydligt
större omfattning än som nu är fallet. Det finns till och med prognoser från
ansvariga organ som antyder en utveckling där antalet högskoleutbildade,
uttryckt som andel av befolkningen, skulle komma att minska kring sekelskiftet.
Detta är mycket oroande eftersom vi redan i dagsläget ligger efter
flera viktiga konkurrentländer. Andelen anställda med universitetsutbildning
inom industrin är enligt en nyligen publicerad UHÄ-rapport 11 % i Sverige.
I USA är samma andel hela 23 %, i Storbritannien 17 % och i Japan
och Kanada 15 %. Detta talar för att en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen
och forskningen måste komma till stånd i vårt land, om vi skall
kunna hävda och helst också förstärka vår internationella konkurrenskraft.

Mottagarkapacitet för innovationer

Det räcker inte med att bara bygga ut själva utbildningen. Det är också av
stor regionalpolitisk betydelse att den allmänna förmågan att ta till sig innovationer
och utveckla kreativitet kan stärkas i vissa orter och bygder. Unga
människor måste vilja stanna kvar i sin födelsebygd om en ogynnsam utveckling
av åldersfördelningen skall kunna brytas. Därför måste moderna och
framtidsinriktade arbetsplatser utvecklas över hela landet. Det är också
angeläget att gamla arbetsplatser kan fyllas med nytt innehåll. Ny teknik utvecklas
ständigt. Under senare år har dataanvändningen slagit igenom i de

Mot. 1989/90

Ub501

5

flesta verksamheter. Denna utvecklingstrend kommer sannolikt att fortsätta.
Under de kommande decennierna kommer också biotekniken att göra
sitt intåg på bred front. Samtidigt ställer exempelvis skyddet av vår miljö allt
större krav på kunnande och utveckling. Allt detta kräver utbildning men
också allmänna attitydförändringar som medverkar till ökad acceptans av innovationer.
Mot denna bakgrund har man på många orter satsat på teknikcentra
vilket ofta givit goda erfarenheter.

Nuvarande forskning vid de nya högskolorna

Redan idag bedrivs en omfattande forskning vid flertalet av de mindre högskolorna.
För 1987/88 beräknades att närmare 65 mkr satsades på FoU-verksamhet
vid dessa.

Finansieringen av denna FoU-verksamhet skiljer sig från den som gäller
för högskolor med fasta forskningsresurser. Externa medel spelar en betydande
roll. Hela 53,4 % kommer från externa källor. Vid en högskola kommer
hela 85,9 % från externa källor.

Den beloppsmässigt mest omfattande forskningsverksamheten äger rum i
Karlstad. Närmare 16 mkr satsas där. Vid högskolan har inte mindre än 13
adjungerade, extra och associerade professurer inrättats. Forskarkontakter
har utvecklats med Norden, USA, Tyskland, England, Holland och Japan.
Några adjungerade professorer vid högskolan i Karlstad kommer från våra
nordiska grannländer. Forskning bedrivs inom de naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga
och humanistiska ämnesområdena. Vid högskolan i
Växjö bedrivs en uppmärksammad forskning inriktad på småföretagens
problem.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är de forskningssatsningar som
görs vid de landstingskommunala vårdhögskolorna. Dessa visar att även
andra utbildningshuvudmän än staten inser vikten av att förstärka utbildningens
kvalitet genom att knyta forskning till den. Det är angeläget att detta
arbete kan föras vidare. Bland annat måste samverkan och kontakt mellan
den landstingskommunala högre utbildningen och universiteten förstärkas
och vidareutvecklas.

Vid de små och medelstora högskolorna finns sammanlagt 29 adjungerade,
extra och associerade professurer inrättade.

Lokala studiecentra och distansundervisning

Det förekommer redan nu att universitet och högskolor förlägger utbildning
till andra orter än huvudlokaliseringsorten. Bland annat har Umeå universitet
gjort systematiska satsningar på s k studiecentra. Satsningarna inleddes
1986 med centra i Kiruna, Gällivare, Skellefteå och Örnsköldsvik. Följande
år fortsatte uppbyggnaden i Lycksele, Sveg, Storuman, Vilhelmina, Övertorneå,
Arvidsjaur och Strömsund.

Verksamheten vid de lokala studiecentra finansieras med anslaget till lokala
och individuella linjer samt fristående kurser (LIF-anslaget). Vissa särskilda
projektmedel har också tillförts. Verksamheten vid ett studiecenter
räknas som en form av distansundervisning. Förutom universitet engageras
ofta kommunen och det lokala näringslivet. I det lokala studiecentret er

Mot. 1989/90

Ub501

6

bjuds förutom lämpliga studielokaler tekniska hjälpmedel - datorer och video.
Lokala lärare från bland annat gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning
engageras som handledare för de studerande.

Verksamheten vid lokala studiecentra inleddes med ett kurspaket inriktat
på revision. Hela paketet gav 120 poäng. Verksamheten fortsätter nu med
inriktning på vård och omsorgssektorn.

Den huvudsakliga målgruppen för verksamheten vid lokala studiecentra
är äldrestuderande med yrkeserfarenhet. Ungdomsstuderande förväntas
uppsöka universitetsorten men även för dessa har studiecentra en viss betydelse.
Exempelvis kan studiecentra utgöra stödjepunkter för praktikplatser.
Det innebär bland annat att de kompletteras med boendemöjligheter för
unga studerande. Framförallt för vissa utbildningar inriktade på den offentliga
sektorn (läkare, lärare, förskolepersonal) är det angeläget att praktikplatser
kan erbjudas på andra orter än universitetsorten. Därigenom kan
den framtida rekryteringen underlättas.

Verksamheten i Umeå förs nu vidare genom att man bygger upp kontakter
- ett så kallat kompetensnätverk - i princip i alla kommuner i de fyra
nordliga länen. Detta innebär att en särskilt ansvarig kontaktperson utses.
Det kan vara en syo-konsulent eller kommunens näringslivssekreterare eller
annan lämplig person. Universitet och de övriga högskolorna i landsdelen
håller fortlöpande kontakt med kompetensnätverket. Kontaktpersonernas
uppgift är bland annat att inventera lokala behov av högskoleutbildning.
Kontaktpersonerna skall också medverka till förmedling av examensarbeten
och praktikplatser.

De goda erfarenheterna från etableringen av studiecentra bör nu föras vidare
också till andra universitet och högskolor. Genom att räkna in lokala
studiecentra bland de särskilda inrättningar för service som anges i högskoleförordningen
(HF 16 kap) skulle en sådan spridning underlättas. Det blir
ökade möjligheter för exempelvis kommuner att initiera diskussioner med
universitet och högskolor för att åstadkomma en etablering. Den föreslagna
ordningen syftar självfallet inte till att åstadkomma byråkrati. Formerna bör
vara fria med goda möjligheter till improvisationer och lokala anpassningar.

Under senare tid har vid vissa högskolor diskuterats om det är möjligt att
förlägga utbildningsplatser på linjer till annan ort än högskoleorten. Vissa
högskolor har gjort så samtidigt som det på andra håll hävdas att det skulle
finnas legala hinder. Uppenbarligen råder oklarhet. Enligt vår mening måste
denna oklarhet undanröjas genom ett beslut i riksdagen.

Radio och TV för högre utbildning

Utbildningsradion (UR) ger sedan några år tillbaka distanskurser på högskolenivå
i radio och TV tillsammans med universitet och högskolor. Exempel
härpå är 10-poängskurserna i Datakunskap, Idehistoriska miljöer och Vardagsjuridik.
Kurserna vänder sig till såväl personer med avsikt att tentera för
högskolepoäng som till personer som utan dessa ambitioner följer delar av
kursen i t ex studiecirklar eller genom radio och TV. Kursmaterialet är så
utformat att det innehåller speciella böcker och handledningar för folkbildningen.
Den gemensamma komponenten i kurserna är TV-programmen

Mot. 1989/90

Ub501

7

1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub501-507

som måste kunna vara användbara såväl för poängstuderande som för TVpubliken
i allmänhet.

Ett betydande antal studerande har följt kurserna. Ca 37 000 poängstuderande
anmälde sig sålunda till kursen i Datakunskap. Motsvarande siffror
för Idehistoriska miljöer och Vardagsjuridik är ca 3 500. Antalet personer
som tenterat är dock lägre. Kursmaterialet utnyttjas i stor omfattning i studieförbunden
och vid folkhögskolorna. Glädjande nog lockar TV-programmen
betydande tittarskaror. De tolv TV-programmen till Vardagsjuridik
sågs av 300 000-500 000 personer trots den sena sändningstiden.

De utvärderingar som utförts visar att en stor andel av de poängstuderande
saknar erfarenhet av högre studier. För Vardagsjuridik gällde detta ca
60%.

Samarbetet med universiteten och högskolorna innebär att kursplanerna
på sedvanligt sätt godkänns av linjenämnderna samt att dessa svarar för tentamen
och utfärdande av utbildningsbevis.

UR har utvecklat flera kurser som i första hand vänder sig till bestämda
personalgrupper som fort- och vidareutbildning. Det gäller bl a en 10poängskurs
i omvårdnad som ges i samarbete med vårdhögskolorna och som
riktar sig till skilda vårdpersonalsgrupper. En 5-poängskurs i matematik
sänds hösten 1990 för fortbildning av låg- och mellanstadielärare.

Inom universitet och högskolor finns f n ett utbud av ca 500 distanskurser
som samlar ca 15 000 studerande. Utomlands har distansundervisningen ofta
en större omfattning än i Sverige. Det beror ofta på att de reguljära utbildningarna
inte är utbyggda så att de svarar mot efterfrågan. I vissa länder utnyttjas
dock distansundervisningen som komplement till den övriga högskoleutbildningen.
Det gäller t ex i Kanada och Australien. Ett annat exempel
är Open University och Open College i Storbritannien. Under senare år har
utvecklingen av mediatekniken påverkat distansundervisningen. Ofta ingår
ljud- och videokassetter. Ibland ingår också dataprogram. På flera håll utnyttjas
även satelliter för distansundervisning.

Som nämnts tidigare kommer utbildningsbehovet att öka under 90-talet.
Det gäller inte minst fort- och vidareutbildning. Det har också visat sig att
distansundervisning framförallt lämpar sig för vuxna människor. Detta sammanhänger
med att studieformen är krävande. Den fungerar bäst för kortare
kurser. För att den skall bli effektiv är det dock nödvändigt med samverkan
mellan de olika aktörerna på området. Det är särskilt angeläget att UR, universitet
och högskolor, studieförbund och intresserade folkhögskolor kan utveckla
en svensk modell för distansundervisning som kan bli ett attraktivt
komplement för många studerande. Vad som krävs är bl a insatser för att
utveckla kursplaner som kan accepteras vid olika universitet och högskolor.
Frågan om studierådgivning till distansstuderande måste också lösas. Samverkan
och god organisation är särskilt viktig när distanskurser skall ges samtidigt
över hela landet. De studerande måste kunna få del av föreläsningar
och gruppstudier som komplement till självstudierna för att nå goda studieresultat.

Enligt centerns mening är det angeläget att en ingående analys nu kommer
till stånd rörande skilda mediers roll i utbildningssammanhang. Det kan konstateras
att den tekniska utvecklingen - framförallt videoteknik samt satellit

Mot. 1989/90

Ub501

8

och kabeldistribution - nu erbjuder väsentligt vidgade möjligheter att erbjuda
utbildningsinsatser via media. Dessa nya möjligheter är mycket bristfälligt
analyserade för svenskt vidkommande trots att stora delar av denna
utveckling varit kända eller förutsedda sedan lång tid. Det är mot denna bakgrund
angeläget att en framtidsinriktad översyn av den moderna mediateknikens
möjligheter i utbildningssammanhang snarast kommer till stånd. I detta
arbete måste självfallet Utbildningsradion delta. Vidare måste företrädare
för högskolan, skolväsendet, folkbildningen och folkhögskolorna engageras
i arbetet. Med tanke på frågans centrala politiska betydelse är det också naturligt
att parlamentariker deltar. Översynen bör resultera i utformningen av
ett nationellt program för utnyttjande av såväl gamla media - eterburen radio
och TV - som nya media - framförallt satellit- och kabel-TV, video och
bildskivor - i utbildningsväsendets och folkbildningens tjänst.

Utgångspunkter för nylokalisering av fasta
forskningsresurser

Umeå Universitet och Tekniska Högskolan i Luleå är exempel på satsningar
på utbyggd högre utbildning och forskning som bland annat motiverats av
regionalpolitiska skäl. De flesta torde idag vara ense om att satsningarna har
haft en mycket gynnsam effekt för hela norra Sverige. Själva framväxten av
dessa utbildningssatsningar kan därför ge flera uppslag som kan föras vidare
till nya orter. Det är emellertid angeläget att redan nu understryka att inte
enbart regionalpolitiska motiv får styra utvecklingen av den högre utbildningen
och forskningen. En realistisk utvecklingsmodell måste utformas på
sådant sätt att förtroende för den i allt väsentligt kan vinnas i alla berörda
kretsar. Det innebär bland annat att forskningsprestationernas kvalitet och
forskningsresultatens internationella tillgänglighet inte får eftersättas. Regionalpolitiska
motiv för forskningssatsningar skall komplettera de rent
forskningspolitiska motiven - inte ersätta dem.

Mot denna bakgrund vill centern formulera följande utgångspunkter för
en utökning av nationens samlade forskningsansträngningar där möjligheterna
att utnyttja forskningen och den högre utbildningen som drivkraft i den
regionala utvecklingen tas tillvara:

- En första utgångspunkt bör vara att forskningsresurser på nya orter skall
tillkomma genom en vidgning av nationens samlade forskningsresurser.

- En andra utgångspunkt, som stärker tanken på etablerande av forskningsresurser
på nya orter, är behovet av samband mellan högre utbildning och
forskning. För att utbildningen skall bli av god kvalitet måste den nära
förankras i forskningen. Det är en gammal akademisk tradition som nu
bör fullföljas även när det gäller de regionala högskolorna.

Studenterna på de nya högskoleorterna är en viktig del av nationens samlade
intellektuella kapacitet som måste tas tillvara. Med tanke på de minskande
årskullarna de närmaste åren får detta argument förstärkt betydelse.

- En tredje utgångspunkt är att uppbyggnad av en fast forskningsorganisation
bör ske successivt. Uppbyggnaden av universiteten i Umeå och Linköping
kan tjäna som exempel ur modern tid vilka tidshorisonter vi rör
oss med.

Mot. 1989/90

Ub501

9

- En fjärde utgångspunkt är att forskning på nya orter bör utvecklas i nära
samverkan med forskningen vid nuvarande universitet. Det är ett krav
inte minst från forskarna själva på de nya orterna. Man är angelägen om
att undvika isolering. Metoder bör därför utvecklas så att det blir intressant
för universitetsfakulteterna att medverka vid etablering av forskning
vid högskolor utan egna fasta forskningsresurser.

- En femte utgångspunkt bör vara att forskningen byggs upp från grunden.
Ett program upprättas. Doktorandtjänster inrättas. Dessa följs av forskningssystemets
mellantjänster - forskarassistenter och lektorat med
tyngdpunkt i forskning.

Etableringsmodell - ett exempel

En stegvis process som tar hänsyn till de ovan angivna utgångspunkterna
skulle därför i mycket grova drag kunna se ut på följande sätt:

1. På högskolan görs en inventering av pågående forskningsprojekt och
vilka lärare/studenter man har som skulle vilja inleda forskning.

2. Forskningsprogram struktureras. Vilka kompletteringar behöver göras
för att man skall kunna utveckla ett någorlunda sammanhängande forskningsfält?
Vilka institutioner behöver inrättas eller reorganiseras - det är
på institutionsnivå en betydande del av arbetet såväl inåt som utåt måste
ske.

Eventuellt kan högskolan tillsätta en funktion som administrativt leder
ett systematiskt organisationsarbete. Det är dock viktigt att fakulteter/forskningsråd
av kvalitetsskäl bedömer forskningen. Ev öronmärkning av
pengar kan tänkas men får inte ske på kvalitetens bekostnad. Doktorandtjänster
knutna till högskolan bör inrättas i detta skede. Forskningsandelen
i de befintliga lärartjänsterna utökas.

3. Mellantjänster börjar inrättas i detta skede. Handledningen av doktorander
börjar nu ske på högskolan. Disputationer sker i samverkan med universitetsfakultet.

4. Man är nu framme vid ett läge där professur kan inrättas. Institutionsbildningen
är nu fullbordad.

5. Institutionsbildningarna bör - med stöd av de forskningsprogram som
nämnts under punkt 2 ovan - vara så samordnade att de sker inom närliggande
ämnen vid samma högskola under en någorlunda komprimerad
tidsrymd. När det finns tre till fem fullständiga institutioner med både utbildning
och forskning och med varsin professor i spetsen kan en fakultet
bildas. Här kapas de administrativa banden till fakulteten vid annat universitet.
När det finns tre eller flera fakulteter kan det vara aktuellt att
beteckna högskolan som ett universitet.

Tidsmässigt torde hela processen ta ca åtta till tolv år. De tidigare universitetsfilialerna
torde ligga närmast till för att utvecklas till nya universitet. En
sådan utveckling skulle ligga i linje med utvecklingen av universitetet i Linköping.
Därutöver bör någon högskola i norra Sverige utvecklas till ett självständigt
universitet.

Mot. 1989/90

Ub501

10

En alternativ möjlighet som närmare bör studeras är om två eller tre högskoleorter
tillsammans skulle kunna erbjuda en forsknings- och utbildningsorganisation
som motsvarar ett universitet. Det kan exempelvis vara aktuellt
i Norrland. Exempel på utbyggnad enligt en sådan modell finns i Finland där
universiteten i Kuopio, Joensuu och Lappeenranta tillsammans erbjuder ett
omfattande utbud. Enligt uppgift finns i sydöstra Sverige planer på ett
”triangeluniversitet” genom samverkan mellan högskolorna i Växjö, Kalmar
och Karlskrona, vilket också påminner om den finska modellen.

Forskningsanknytning vid alla högskolor

Den utvecklingsmodell vi här presenterat innebär att några av de nuvarande
regionala högskolorna utvecklas till universitet. Det är samtidigt angeläget
att markera att en knytning mellan forskning och högre utbildning måste
främjas vid samtliga högskolor. I princip bör alla lärare inom högskolan ha
möjlighet till viss forskning inom ramen för sin tjänst. Det innebär att samtliga
högskolor efterhand bör kunna få professurer. Flera av dem bör kunna
komma så långt att åtminstone en fakultet inrättas. Som exempel kan nämnas
Jönköping som kan vara en tänkbar lokaliseringsort för en juridisk fakultet.

Ekonomi

Utbyggnaden av forskning och högre utbildning enligt den modell vi här skisserat
kommer självfallet att leda till sammantaget högre kostnader för denna
sektor i samhället. Eftersom det dock handlar om en successiv utbyggnad
under en längre tid kommer kostnaderna i inledningsskedet att vara mer begränsade.
Viss vägledning för bedömningen av kostnadsläget kan nås genom
att jämföra kostnaderna vid några etablerade lärosäten. De statliga fakultetsanslagen
till forskning och forskarutbildning i Linköping är 153 mkr och
i Luleå 86 mkr. Som jämförelse kan nämnas Uppsala universitet där motsvarande
anslag uppgår till 454 mkr. Kostnadsläget är också mycket skiftande
för olika fakulteter. Juridiska fakulteten i Uppsala kostar 8 mkr, teologiska
fakulteten 10,6 mkr. De samhällsvetenskapliga fakulteterna i Uppsala och
Umeå kostar ca 50 mkr vardera. Samma fakultet i Linköping kostar endast
5,8 mkr. Anslagen till de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna
ligger på nivån 100-200 mkr.

Avgörande för kostnaderna för ett nytt universitet eller en ny fakultet är
således vilken profil man har. Man måste också räkna med att ingångsvärdena
måste ökas kraftigt - långt utöver vanlig kostnadsutveckling - om en
satsning på ett nytt universitet verkligen ska ge avsedda resultat. Det är mot
denna bakgrund rimligt att räkna med att fakultetsanslagen ökas med 30-50
% till mitten av 90-talet om såväl utbyggnad på nya orter som förstärkning
på befintliga universitet skall kunna åstadkommas.

Tillsätt en organisationskommitté

För att förbereda en utbyggnad av den högre utbildningen och forskningen
enligt de riktlinjer vi har skisserat i denna motion bör nu en särskild organi

Mot. 1989/90

Ub501

11

sationskommitté med parlamentarisk förankring tillkallas. Det är viktigt att
utvecklingsprocessen till avgörande del kan initieras lokalt ute på högskolorna.
Organisationskommitténs uppgift bör vara att till de centrala statsmakterna
- regering och riksdag - kanalisera och strukturera de idéer och
utvecklingstankar som redan finns eller som kan initieras. Arbetet bör inriktas
på att senast i forskningspropositionen 1993 presentera en samlad utvecklingsplan.
Det betyder att arbetet måste vara klart senast under 1992.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande utvecklingen av lokala studiecentra,

2. att riksdagen hos regeringen begär att lokala studiecentra skall
anses som särskild inrättning för service enligt högskoleförordningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av högskoleförordningen
att det klargörs att högskola kan förlägga linjeutbildningar
även till andra orter än högskolans huvudsakliga lokaliseringsort,

4. att riksdagen hos regeringen begär en nationell plan för utnyttjande
av media för decentraliserad högre utbildning enligt de riktlinjer
som anges i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande utbyggnad av fasta forskningsresurser och inrättande
av nya fakulteter och universitet,

6. att riksdagen hos regeringen begär att en organisationskommitté
tillsätts för att senast 1992 framlägga förslag till utvecklingsplan för
högre utbildning och forskning.

Stockholm den 20 december 1989

Olof Johansson (c)

Mot. 1989/90

Ub501

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Larz Johansson (c)

12