Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub49

av Marianne Andersson i Vårgårda och Karin

6 Mot.

Starrin (båda c) 1989/90

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning Ub49-55

Kvinnors forskning och kvinnoforskning

Trots att regeringen i propositionen talar väl om kvinnoforskningen och dess
betydelse är resurstilldelningen mycket sparsam.

De tre professurer som föreslås finansieras genom omfördelning inom
kvinnoforskningen. JÄMFO läggs ned. Fora för kvinnliga forskare - f n vid
8 högskolor - får dela på 1,2 miljoner. Dessa medel skall dessutom räcka för
stöd till de nya centrumbildningar som bildas vid andra högskolor.

Under Karin Anderssons (c) tid som jämställdhetsminister lyftes kvinnoforskningen
till ett prioriterat område. Sedan dess har fora för kvinnliga forskare
sakta byggts upp och JÄMFO har arbetat. Regeringen säger nu att, genom
inrättandet av de tre professurerna, kvinno- och jämställdhetsforskningen
avslutat sitt uppbyggnadsarbete och att satsning på kvinnoforskning
inom andra områden inte behövs. Detta är inte mindre än ett slag i ansiktet.
Med tanke på att kvinnor är hälften av befolkningen och som sådana har
rätt att få kvinnoaspekter tillgodosedda inom alla områden är regeringens
inställning svår att förstå. Kvinnor har århundraden av eftersläpning att ta
igen inom forskningen.

JÄMFO

Delegationen för jämställdhetsforskning inrättades år 1983 såsom ett sektorsorgan
som skulle svara för initiering och samordning av jämställdhetsforskningen,
först under arbetsmarknadsdepartementet, sedan 1988 under
civildepartementet. Delegationen är sammansatt av fyra forskare och fem
politiker representerande alla partier utom miljöpartiet. Delegationens uppgifter
är följande:

a) att fastställa forskningsbehov rörande jämställdhet, initiera, samordna
och följa forskning;

b) att ägna sig åt kontaktverksamhet, verka för att forskningsresultaten
blir kända och tillgängliga;

c) följa frågor som rör rekrytering av kvinnor till forskningen och de
kvinnliga forskarnas villkor;

d) yttra sig över ansökningar om medel till jämställdhetsforskning som remitteras
från civildepartementet.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub49-55

Det norska sekretariatet för kvinneforskning

I samband med förslaget om JÄMFO:s nedläggning kan det vara skäl att
något ta upp utvecklingen av det norska sekretariatet för kvinneforskning
som nyligen utvärderats och som fått fortsatt mandat. Detta sekretariat är
knutet till det almänvetenskaplige forskningsrådet i Norge. Dess uppgifter är
att vara kontaktskapande, engagera sig i forskningsprojekt, initiera projekt
främst genom seminarier och smärre rapporter, redigera tidskriften Nytt om
kvinneforskning, främja rekryteringen av kvinnliga forskare.

I den under 1989 gjorda utvärderingen, NAVF:s sekretariat for kvinneforskning
- en evaluering, Oslo 1989, finner man att sekretariatet har haft
betydelse för kvinnoforskningen och kvinnoforskarna och dessutom gjort ett
stort arbete i spridandet av kunskap om kvinnoforskningen. Man föreslår
inte bara dess bevarande utan också utbyggnad: ”Det har stor betydning att
det finnes en nasjonal instans med god översikt över pågående kvinneforskning
og erfaring med formidlingsvirksomhet som kan bidra til å etablere kontakt
mellen forskere og brukere.”

I utvärderingen finner man att sekretariatet borde utöka sitt samarbete
med andra forskningsråd än det allmänvetenskapliga samt öka sina ansträngningar
att rekrytera kvinnliga forskare, liksom samarbete med jämställdhetsorganen
vid universitet och högskolor.

Jämförelse Norge-Sverige

Av denna korta översikt framgår att det finns vissa grundläggande skillnader
mellan JÄMFO och kvinnesekretariatet. Den främsta är att det senare är
knutet till ett forskningsråd och inte till ett departement som JÄMFO. Kravet
på initiering av forskning, kontakt och spridning av forskningsresultat är
detsamma.

Sverige

I Sverige har delegationen fungerat som remissinstans vid ansökningar till
departementet. Denna organisation har medfört en rad problem. Trots detta
har JÄMFO kunnat uträtta mycket. En av JÄMFO:s främsta insatser har
varit att ge uppdrag till rapporter på olika forskningsområden och att anordna
seminarier. Information har spridits på olika sätt och skrifterna är
mycket efterfrågade och ofta citerade.

Kontaktverksamhet

Vid sidan av kontakter med myndigheter, planerare etc bör framhävas den
intensiva kontakten med kvinnor på olika nivåer som vill ha upplysningar
och hjälp med forskningslitteratur. JÄMFO mottar i genomsnitt 10-15 telefonsamtal
om dagen i dessa och angränsande ärenden. Denna informationsverksamhet
till kvinnor och kvinnliga forskare ute i landet har inte uppmärksammats.
Just denna kontaktverksamhet framhålls i den norska utvärderingen
som värdefull.

Jämförelsen mellan Sverige och Norge visar inte på att JÄMFO eller ett
motsvarande organ har spelat ut sin roll utan på att den tills vidare bör bibe

Mot. 1989/90

Ub49

2

hållas och utredas. Kvinnoforskningen är fortfarande i behov av ett kontaktorgan
på nationell nivå med ungefär denna verksamhet eller en utökning
som nu bedrivs genom seminarier och rapporter. Huruvida den också skall
vara ett organ som fördelar medel beror på hur man utformar verksamheten.
Det allra bästa för kvinnoforskningen vore naturligtvis om en delegation för
kvinnoforskningen fick behålla de medel som trots allt står till förfogande
och förvandlas till ett litet forskningsråd. En annan lösning vore att delegationen
i sin nuvarande form med sekretariat knöts till ett forskningsorgan,
t.ex. forskningsrådsnämnden, och finge möjlighet att genomföra sin nuvarande
forskningsplanerings-, seminarie- och kontaktverksamhet. Ett embryo
till denna tanke finns i forskningspropositionen, där men menar att
forskningsrådsnämnden skall ta över viss kontakt och informationsverksamhet.
Men om detta skall bli allvar bör också tillräckliga medel föras över till
denna nämnd. Man kan naturligtvis också som i Norge tänka sig att ge den
nya uppgifter eller understryka behovet av vissa redan befintliga.

Om man vill främja kvinno- och jämställdhetsforskningen bör man i nuläget
inte avskaffa JÄMFO. Först bör man göra en utvärdering och en utredning
om vilken organisationsform som bäst gagnar kvinnoforskningen.

Centra/fora för kvinnliga forskare

Den beskrivning som i propositionen ges för kvinnliga forskare och kvinnoforskning
antyder att regeringen inte är medveten om den utveckling som
har skett under de senaste åren.

Centra/fora har vuxit fram som rena gräsrotsorganisationer bland kvinnliga
forskare på alla nivåer. Efter hand har dessa enheter fått en status och
en verksamhet vid universiteten som i många stycken motsvarar ämnesinstitutionernas.
Detta framgår inte alls i propositionen, där det tvärtom talas
om att miljöer som är positiva till kvinno- och jämställdhetsforskning bör
skapas och vidmakthållas.

Vid de redan existerande enheterna förekommer reguljära kvinnostudiekurser
på grundnivå och forskarutbildningsnivå. Dessutom bedrivs kvinnoforskning
av forskare anställda vid dessa enheter.

De förhållanden som de vid Centrum/Forum anställda forskarna/lärarna
arbetar under är mycket pressade på grund av knappa resurser. De förväntas
bedriva egen forskning, handleda studenter från alla institutioner, undervisa
på grundnivå och forskarutbildningsnivå, leda och stimulera den gemensamma
teoridiskussionen inom kvinnoforskningen, utveckla internationella
kontakter med andra forskare och dessutom sköta uppbyggnadsarbetet av
enheterna, administrera, ställa upp för andra institutioner och för universitetet
närhelst en ”expert på jämställdhet” behövs, bistå andra forskare med
hjälp av ansökningar m.m., m.m. Allt detta arbete sker alltså under mycker
påfrestande villkor och det är därför av stor vikt att resursökningen till dessa
enheter blir adekvat.

Det skulle vara ett rakt och smidigt sätt att vidmakthålla redan existerande
och hittills mycket framgångsrikt arbetande miljöer för kvinnoforskning genom
att öka på det föreslagna beloppet.

Om kvinnoforskningen i Sverige skall kunna utvecklas till en nivå som

Mot. 1989/90

Ub49

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub49—55

motsvarar den i Norge måste också nya tjänster skapas. Dessa kan med fördel
delas mellan Centrum/Forum och en ämnesinstitution. Ett sådant arrangemang
har den fördelen att de gamla disciplinerna påverkas mot förändring
och den för hela kvinnoforskningen gemensamma vetenskapsteoretiska utvecklingen
utvecklas. Det är också ett gott stöd för den enskilde forskaren
att kunna hämta kraft och näring för arbetet i en positiv miljö.

Stödet till kvinno- och jämställdhetsforskning har stor betydelse för att
kunna analysera, förstå och bekämpa orättfärdiga förhållanden i samhället,
där kön i de allra flesta sammanhang slår hårdare än klasstillhörighet, ålder,
ras, etnisk bakgrund osv. Det är också en fråga om att påverka vetenskapernas
teoribildning och modellbyggen som ofta utgår från att ”människan” är
en man och kvinnan därmed ett undantag. Ytterst är det en fråga om kvinnors
rätt till kunskap på villkor som erkänner deras existens i världen och
deras insatser för allmänsklig utveckling.

Jämställdhetsprofessur i ekonomi

Den professur i ekonomi som föreslås i propositionen avser ekonomisk
forskning med inriktning på kvinnors och mäns löner. Motiven är att dessa
frågor är centrala i den framtida politiken, vilket naturligtvis är sant och att
kunskap i stor utsträckning saknas om lönebildning och löneskillnader ur ett
livsperspektiv. När det gäller det sista är det faktiskt så att det finns en hel
del kunskap och forskningsrapporter om detta.

Däremot är kunskaperna om kvinnors obetalda arbete och om socialförsäkringssystemets
betydelse mindre.

Enligt vår uppfattning vore det värdefullt om jämställdhetsprofessuren i
ekonomi kunde vidgas till att även omfatta kvinnors obetalda arbete och socialförsäkringssystemets
betydelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av JÄMFO:s verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om vilken organisationsform som bäst
gagnar kvinnoforskning,

3. att riksdagen beslutar att delegationen för jämställdhet
(JÄMFO) skall bibehållas tills utredning skett och beslut om fortsatt
organisation fattats,

4. att riksdagen beslutar att till Centra/Fora för kvinnliga forskare
anslå ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt
belopp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en vidgning av inriktningen för jämställdhetsprofessuren
i ekonomi.

Mot. 1989/90

Ub49

4

Stockholm den 20 mars 1990 Mot. 1989/90

Ub49

Marianne Andersson (c) Karin Starrin (c)

i Vårgårda

5