Motion till riksdagen
1989/90:Ub320

av Ingvar Eriksson (m)
Naturkunskap i skolan m.m.

Den allmänna debatten kring jord- och skogsbruket, dess produktionsformer,
miljöpåverkan m.m. har under lång tid tyvärr präglats av mycken okunskap
och tyckande. Massmedia av olika slag har ofta inte heller bidragit till
en sakligare debatt. Det är viktigt att vi får debatt baserad på kunskap och
saklighet till stånd.

Jord- och skogsbruk har under årtusenden varit en del i det ekologiska
kretsloppet och systemet. Växtnäringsämnena allt ifrån kolet i luftens koldioxid
till kväve, fosfor och kalium m.fl. beskriver i naturen sina bestämda
kretslopp liksom vatten.

Kvävet, som nu framställs som den stora förstöraren, är ju en av de viktigaste
förutsättningarna för mänskligt liv vid sidan om vatten och luft.

I vårt humida klimat har vi sedan årtusenden haft läckage av växtnäringsämnen
till luft och vatten - ett naturligt kretslopp i samarbete med anda organismer
i vårt ekologiska system såsom bakterier, svampar och olika markdjur,
vattendjur och vattenväxter.

Det torde vara klarlagt att jordbruket under de senaste 40 åren som en
följd av en medveten politiskt styrd produktionsordning i vissa fall ökat läckaget
av växtnäringsämnen till luft och vatten men även att en ökning av skördarna
i sig ökar försurningen genom det lagbundna utbytet av positiva växtnäringsjoner
i markvätskan mot surgörande vätejoner. Detta är ofta en följd
av att tillförseln av växtnäring icke varit balanserad. Att i ett sådant läge
lägga skatter på växtnäring är olyckligt och högst diskutabelt ur miljösynpunkt.

Den på något håll uppmätta förekomsten av bekämpningsmedelsrester i
vårt grundvatten är långt allvarligare. Med ökad utbildning, bättre teknik
och utveckling av bekämpningsmedlen bör dock dessa problem kunna bemästras.

Det mest allvarliga i vår miljösituation är icke jordbruket utan den stora
tillförseln av olika växtnäringsämnen i form av kväve och koldioxid som sker
vid förbränning av drivmedel och fossila bränslen.

Den ohämmade nyemissionen av koldioxid som följer av till synes rena
energislag som naturgas måste balanseras av en motsvarande kolsyreassimilation.
Sådan sker inte endast i de så ofta och med all rätt framhållna regnskogarna
på vår jord, utan överallt där gröna växter finns och utvecklas.
Växternas kolsyreassimilation står i direkt förhållande till den mängd torr

substans, som t.ex. ett hektar producerar/år. I vårt land producerar våra skogar
1,5-3 ton TS/ha/år medan ett ha sockerbetor åstadkommer 10-14 ton TS
och ett ha höstvete producerar 8-12 ton TS/ha/år. Allt detta undanhålls allmänheten
liksom att utbildningen i elementär naturkunskap saknas i grundskolan
och gymnasiet på ett flertal linjer.

Det måste ske en allmän förbättring av elementär naturkunskap hos inte
bara våra skolungdomar och studerande på olika nivåer utan även hos alla
dem som har att utreda och fatta beslut i frågor om jord- och skogsbruk,
miljöärenden o.dyl.

Ett bättre utnyttjande av all den biologiska kompetens, som finns bl.a. i
våra lantbruksnämnder och andra organ, som nu ägnar sig huvudsakligen åt
rent administrativa uppgifter, måste komma till stånd. Även utbildningsmöjligheterna
i TV och radio bör kunna ställas till förfogande. Då kan varje
svensk snabbt och effektivt bli delaktig i de kunskaper som krävs för att rätt
kunna förstå skeendet i vår natur och på ett positivt sätt kunna delta i miljödebatten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen av regeringen begär förslag om förbättrad utbildning
i elementär naturkunskap inom skolan m.m.

Stockholm den 25 januari 1990

Ingvar Eriksson (m) Ulf Melin (m)

Mot. 1989/90
Ub320

10