Motion till riksdagen
1989/90:Ub294

av Birgitta Hambraeus (c)

Tillgång till instrument för strålningsmätning i
gymnasieskolorna

Strålningen från radioaktiva ämnen, s k joniserande strålning, kan inte uppfattas
med våra sinnen. Man kan utsättas för en dödlig dos utan att märka
det.

Däremot ger den joniserande strålningen lätt utslag på mätinstrument.
Myndigheterna hävdar emellertid att det är svårt att tolka vad man har mätt
och förbehåller sig rätten att ensamma bedöma mätresultaten.

När stora delar av Sverige förorenades av radioaktivitet efter katastrofen
i Tjernobyl, mätte många personer upp alarmerande höga värden i sina trädgårdar.
Så ringde t ex en läkare i Uppsala, med specialisering på strålningsbehandling,
till mig och berättade att han hade uppmätt så hög akativitet i
vattenpölar och på blad i sin trädgård där hans små barn lekte, att om lika
hög aktivitet hade uppmätts i hans laboratorium, skulle larmet gått. Denna
uppgift tog Statens strålskyddsinstitut med ro. När militären på Gotland
mätte upp alarmerande höga siffror, menade SSI att det var fel på deras mätinstrument.

De kurser som SSI medverkar i, tycks vara onödigt teoretiska och endast
ägna en mindre tid till den praktiska mätkunskapen. Enligt uppgift i Ny Teknik
finns det länder där det inte är tillåtet för allmänheten att inneha strålningsmätare.
I Sverige verkar det finnas ett intresse av att mystifiera strålningsmätningen,
så att vi ska vara beroende av den information som experterna
vid vissa myndigheter vill delge oss. Utredningen om beredskapen inför
stora kärnkraftsolyckor, som också hade till uppgift att se över utbildningen,
riktar fortfarande in sig enbart på myndigheternas kunskap.

Det är emellertid viktigt för förtroendet i samhället att det finns många
personer i landet som har tillräcklig kunskap så att de kan kontrollera strålningsmiljön.
Behovet av detta är stort.

Radonhusen är fortfarande ett allvarligt problem. Runt Sverige finns
gamla kärnkraftverk där olyckor med utsläpp som kan nå Sverige kan väntas.
Vi fick t ex inte förrän nyligen reda på att Greiswald-reaktorn i DDR
några mil från Skåne var nära en härdsmälta 1976.

Det är svårt att tro att tolkning av mätresultat skulle vara svårare än att
gymnasieelever vid de naturvetenskapliga linjerna skulle klara av att lära sig
det.

På marknaden finns nu billiga instrument för mätning av alfa, beta och
gammastrålning. Så har t ex forskare vid Uppsala universitet i bolaget Gam

madata tagit fram mätsystemet GDM 10, som kopplas till vanliga skoldatorer.

Utredningen för beredskapen inför stora kärnkraftsolyckor har i betänkandet
”Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor” SOU 89:86 föreslagit
kraftiga insatser från samhällets sida för att höja kunskapsnivån. I detta sammanhang
bör också gymnasieskolorna få resurser att köpa in instrument för
strålningsmätning, att användas vid den ordinarie undervisningen om joniserande
strålning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmän tillgång till instrument för strålningsmätning
för gymnasieskolorna.

Stockholm den 25 januari 1990

Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90
Ub294

3