Motion till riksdagen
1989/90:Ub286

av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c)
Gymnasieutbildning i mindre kommuner

För många av de mindre kommunerna som ligger inom regioner med större
expansiva centra är det ofta svårt att få behålla sina ungdomar kvar på orten
sedan dessa genomgått sin utbildning.

Genom att gymnasieutbildningen är lokaliserad till de större kommunerna
är det mycket vanligt att ungdomarna bosätter sig där efter skolgången.

I bl.a. Östergötland är detta ett påtagligt problem.

Att förlora en del av ungdomen, som för framtiden är den värdefullaste
tillgång man har, är för småkommunerna ytterligt allvarligt. Särskilt som
man ofta samtidigt brottas med många andra problem som koncentrationen
till de större kommunerna för med sig.

Att så långt som möjligt kunna erbjuda ungdomarna utbildning på hemorten
är därför något av nyckeln till en positiv utveckling för de mindre kommunerna.

För att det skall bli möjligt där elevunderlaget är för litet för en ”normal”
gymnasieskola är det viktigt att man från statens sida är öppen för okonventionella
lösningar med samordning mellan olika typer av utbildningar och
samverkan mellan småkommunerna.

I Östergötland finns i ett par tre kommuner förutsättningar att genom en
samordning med den kommunala vuxenutbildningen uppnå ett tillräckligt
stort elevunderlag för en egen gymnasieutbildning. Det är endast det nuvarande
regelsystemet och brist på förståelse från de statliga myndigheterna
som lägger hinder i vägen.

För icke gymnasieortskommuner finns idag inga andra möjligheter att få
gymnasieutbildning på orten än genom en filialutbildning från en gymnasieskola
på en gymnasieort. Sådan filialutbildning får dessutom enligt gymnasieskolförordningen
8 kap.endast avse yrkesinriktade studievägar.

Denna ordning leder i realiteten ofta till att det inte blir någon gymnasieutbildning
alls eftersom de större gymnasiekommunerna inte gärna brukar
vilja avstå något av de resurser man fått.

Enda möjligheten att få till stånd okonventionellt organiserade gymnasieutbildningar
i de mindre kommunerna är därför enligt vår mening attgymnasieskolförordningen
ändras så att avgörandet för om en gymnasieutbildning
skall etableras i första hand ligger hos den kommun som vill ha den. En förutsättning
måste naturligtvis vara att eleverna även inom ramen för en okonventionell
lösning kan erbjudas en fullgod utbildning.

För att uppnå tillräckligt elevunderlag bör då inte bara medges en samordning
med komvuxverksamheten utan också samverkan med andra mindre
kommuner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av gymnasieskolförordningen och om mindre
icke gymnasieortskommuners möjligheter att få bedriva gymnasieutbildning.

Stockholm den 25 januari 1990

Mot. 1989/90
Ub286

Roland Larsson (c)

Hugo Andersson (c)