Motion till riksdagen
1989/90:Ub247

av Sigge Godin och andre vice talman Christer
Eirefelt (båda fp)

Ämnet idrott i gymnasieskolan

Den nya kursplanen i idrott för gymnasiet trädde i kraft höstterminen 1989.
Den innehåller fler teoretiska inslag än tidigare och stor tyngd ges åt de viktiga
huvudmomenten träningslära, ergonomi och hälsa. Detta är angelägna
områden främst för att få en kunskapsgrund för att motverka arbetsskador
när eleverna kommer ut i arbetslivet.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skall idrottsämnet i gymnasieskolan tilldelas
sex stadieveckotimmar att fördelas på tre årskurser oavsett linje. Detta
skulle för de teoretiska linjerna innebära en minskning med en veckotimme
för årskurs 1 och 0,5 veckotimmar i årskurs två. För de yrkesförberedande
linjerna vill man behålla nuvarande sex stadieveckotimmar vilket kommer
att innebära, att när de yrkesinriktade linjerna utökas till tre årskurser, så
kommer inte några idrottstimmar att vara förlagda till årskurs tre.

Det svenska samhället redovisar en rekordhög sjukfrånvaro och snabbt
stigande kostnader för arbetsskadorna som kan beräknas uppgå till 30 miljarder
kr. per år. Inte minst arbetsskadorna bland de nytillträdande i arbetslivet
tenderar att öka dramatiskt. För att råda bot på detta prioriteras insatserna
för att kartlägga och komma till rätta med arbetsskadorna. Summor i
storleksklassen 10—15 miljarder har avsatts till arbetsmiljöfonden för arbetsmiljöinsatser.

Det blir allt mer uppenbart att utbildningen i ergonomi och fysisk träning
och idrott är viktig för att motverka riskerna att drabbas av arbetsskador.
Skolöverstyrelsens förslag visar att man inte beaktar sambandet mellan
okunskap - oträning och riskerna för arbetsskador. Idrottsämnet i gymnasieskolan
är viktigt för att förmedla kunskaper och färdigheter i friskvård (ergonomi,
träningslära, rörelse, friluftsliv m.m.).

Gymnasieskolan har att förbereda eleverna för arbetslivet. En skola med

adekvat idrottsundervisning innebär för eleven:

- förutsättning för bättre studieresultat i andra ämnen,

- en förbättrad hälsa, kort- och långsiktigt,

- kunskaper för att aktivt och meningsfullt utnyttja fritiden.

för samhället:

- besparingar inom vårdområdet,

- ett berikande av det totala kulturinnehållet.

för yrkeslivet:

- bättre tränade samt ergonomiskt och arbetsmiljömässigt mer medvetna
individer, vilket leder till mindre sjukfrånvaro och färre arbetsskador.

Idrottsämnet i gymnasieskolan har en mycket stor uppgift att fylla när det
gäller att förbereda eleverna för inträdet på arbetsmarknaden. Inte minst
när det gäller kunskaperna om ergonomi och friskvård samt behovet av rätt
träning och fysiska aktiviter som ett led i att motverka risken för belastningsskador.
Vi anser därför att idrottsämnet i gymnasieskolan bör få en omfattning
av tre veckotimmar i varje årskurs. Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till de ökande arbetsskadorna i vårt samhälle samt de kostnader
och lidande som de förorsakar är det angeläget att kunskaperna i ergonomi
förbättras. Fortbildningsbehovet inom ergonomi kommer med åren att
stagnera eftersom idrottslärarutbildning numera har denna inriktning. Med
hänsyn till den tidigare utbildningens brister på detta område är det emellertid
viktigt att fortbildningen upprätthålls på en hög nivå så länge behovet
kvarstår. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsämnets omfattning i gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framförts om fortbildningen av idrottslärare.

Stockholm den 22 januari 1990

Sigge Godin (fp) Christer Eirefelt (fp)

Mot. 1989/90
Ub247

4