Motion till riksdagen
1989/90: Ub222

av Anita Jönsson (s)

Elever med dyslexi (ordblindhet)

Mångå personer i vårt samhälle har stora läs- och skrivsvårigheter på grund
av dyslexi, tidigare benämnt ordblindhet.

Dyslexi innebär svårigheter vid läsning och skrivning, speciellt gällande
stavning. Dessa problem drabbar elever med normal skolgång utan tecken
på svaghet i andra ämnen. Läs- och skrivförmågan är betydligt nedsatt i förhållande
till intelligensen. Många elever med dyslexi går därför ut skolan
med mycket sämre betyg än de skulle behövt ha om deras problem diagnostiserats
som dyslexi och hänsyn tagits till detta handikapp vid bedömning av
prov och vid betygsättning.

Denna ofta missvisande bedömning kan bli helt avgörande för fortsatta
studier och yrkesval och då omintetgöra elevens framtid. I en ”skola för alla”
är det oerhört viktigt att alla elever oavsett handikapp och förmåga får en
korrekt och rättvis bedömning vid prov och betygsättning.

Tidigare fanns i LGR 69 riktlinjer för lärarna att gå efter vid bedömningarna.
Dessa riktlinjer är nu borttagna och lämnar vägen öppen för godtycklig
och inkonsekvent bedömning av elever med läs- och skrivsvårigheter. Det är
ytterst viktigt att det blir en rättvis bedömning vid betygsättning, trots elevens
dåliga läs- och stavningsförmåga, att man får rätt till skrivhjälp vid prov,
att man får rätt till läshjälp av uppgifterna vid provtillfällena och att man får
rätt till muntlig redovisning istället för skriftlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av anvisningar och riktlinjer för lärare så att
elever med dyslexi får likvärdig hjälp, bedömning och betygsättning
över hela landet.

Stockholm den 22 januari 1990

Anita Jönsson (s)