Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub 139

av Lars Werner m.fl. (vpk)

r Mot.

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

Ubl39

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av vpk:s ekonomiska förslag på forskningsom

rådet 2

2. Forskningspolitikens inriktning 4

3. Forskning i miljöns tjänst 5

4. Internationaliseringsfrågor 6

4.1 Forskningssamarbetet i Norden 7

4.2 EG-forskningen 7

4.3 Forskningssamarbetet med Östeuropa 7

4.4 Forskning för tredje världens behov 8

4.5 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning .... 9

5. Om forskningsetik 10

6. Forskarutbildningen 11

7. Forskningens organisation 12

8. Försöksverksamhet med ”vetenskapsbutiker” 14

9. Välfärdsforskning 14

10. Undervisningsforskning 16

11. Kvinnoforskning 17

11.1 Forskningsbehov inom olika områden 19

11.2 Centra/fora för kvinnoforskning 20

11.3 Kvinnovetenskaplig tidskrift 20

11.4 Kvinnliga forskares villkor 21

12. Hemställan 21

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ubl39

Mot. 1989/90
Ubl39

Dessa satsningar är utöver regeringens satsningar för den kommande treårsperioden.
Siffrorna är uttryckta i miljoner kronor och ett förslag till nivåhöjning
innebär en höjning även för kommande år. Förslagen ryms inom vpk:s
budgetförslag som presenterades i januari.

	Förslag	Beräknat	Beräknat
Internationalisering	1990/91	1991/92	1992/93
Nordiskt samarbete FRN	5
Korrektiv EG-forskning	2
Internationell politik	2
Institutet för Japanstudier	-3
SAREC	15
FOA Forskarutbildningen Omvändt, av alla utbildnings	-40
bidrag till doktorandtjänster		30	30
Fler doktorandtjänster	—	50	50
Forskningens organisation
Socialvetenskapligt forskningsråd	-58,5
HSFR	58,5
Vetenskapsbutiker	5
Välfärdsforskning
Ny låginkomstutredning Arbetsmiljöinstitutet	10	—	—
Undervisningsforskning
Lund/Malmö	0,5
Linköping	0,5
Uppsala	0,5
Umeå	0,5	—	—
Kvinnoforskning
Centra/fora	16
Kvinnovetenskapligtidskrift	0,15

1. Sammanfattning av vpk:s ekonomiska förslag på
forskningsområdet

Förslag i andra motioner
Små och medelstora högskolor

Mot. 1989/90

Ubl39

Karlstad	15
Örebro	15
Växjö	15
Sundsvall/Härnösand	15
Luleå	7	—
Vård- och behandlingsforskning
Missbruksforskning Behandlingsforskning	7	—
(Ungdomar)	3,3
(kriminalvård)	3
(samhällstjänst)	2,5	—
Forskningsinsatser
kring Vänern	3,3	—
Energiforskning
Övrig kärntekn.FoU	-10
R 2 reaktorn FoU om förnyelsebara	-12
energikällor Forskningen vid Sveriges Lantbruksuniversitet	23,1
Projektverksamhet
Miljöforskning	5	-5
Forskning alternativ odling Naturresursernas roll i	5
rekreationshänseende Alternativa metoder till	5
djurförsök Alternativa djurhållnings	4	"
system Omvandling av utbildningsbidrag till doktorand	2
tjänster	2,5	—
Propedeutiska året	2,2
Grundutbildningen	3
Kooperationsforskning	2	~
Centrum för miljövetenskap	4

2. Forskningspolitikens inriktning

Vpk anser att politiken på alla dess delområden måste syfta till att skapa förutsättningar
för samhälleliga beslut i riktning mot en rättvisare fördelning i
både ett nationellt och ett globalt perspektiv. Denna grundläggande inriktning
av politiken innebär bl.a. att ett stort ansvar vilar på dem som förvaltar
samhällets resurser så att verksamheten verkligen drar åt det håll som anges
av de övergripande politiska besluten.

En mycket stor del av världens samlade resurser för forskning och utveckling
ligger i händerna på transnationella företag, oåtkomliga för fattiga länders
regeringar och vetenskapliga institutioner. Forskningsrönen används till
att stärka företagens vinster och binda upp länderna till företagens produkter.
De dominerande transnationella företagen bidrar sällan till att bygga
upp länderna, alltid till att suga ut dem.

Naturtillgångar och råvaror skövlas -1.ex. regnskog - företagen tar vinsterna
tillsammans med ländernas överklass och överlåter de uppkomna miljöproblemen
till lokalbefolkningen.

Sveriges FoU måste så långt möjligt genomsyras av hänsyn till dessa fundamentala
problem för mänskligheten. Man skall ha denna hänsyn i tankarna
när man formulerar sina FoU-mål och omsätter sina resultat i praktiken.
Det måste också till en vidgad och fördjupad analys av syftet med forskningen
utifrån dessa synpunkter.

Det hävdas ofta i debatten om forskningens villkor att det är viktigt att
forskningen skall stå så fri som möjligt från yttre påverkan och inflytande.
Principen om forskningens självständighet, dess kritiska prövning och oväld
ses som utgångspunkter för att kunna bedriva en kvalitativt högtstående
forskning i Sverige. Vpk delar dessa principiella utgångspunkter som viktiga
garantier för forskningens vetenskapliga kvalitet.

Vi har på olika sätt sökt värna och utveckla dessa principer genom att kritisera
verksamheter där vetenskapliga resultat hemligstämplats och forskning
sålts ut till särintressen. Vpk kommer att vidhålla kritiken mot företeelser
som på olika sätt hotar forskningens kvalitet och binder upp verksamheten
till kapitalstarka grupper. Att hävda ovanstående principer menar vi är en
förutsättning för att garantera existensen för den forskning som läggs fast via
politiska beslut.

En accelererande uppdragsforskning kommer vid ett visst skede att bli enbart
tjänande och därmed ofri till skillnad från den forskning som vilar på
demokratiskt fattade beslut.

Om forskning betraktas som ett villkor för en rättvis fördelningspolitik
med social tillväxt och ekologisk balans måste resurser avsättas som medger
att forskningsvärlden kan uppfylla de politiska intentionerna. Detta innebär
inte på något sätt att ovanstående principer behöver ruckas. De politiska besluten
om forskningspolitikens inriktning och forskningens grundprinciper
är med andra ord varandras förutsättningar.

Vpk:s forskningspolitik innebär att såväl vissa frågor av övergripande karaktär
som detaljfrågor måste lyftas fram. Sammantaget ger dessa olika förslag
också effekter direkt ute i samhället av t.ex. fördelningspolitisk karaktär.
Vi vill självfallet inte överdriva forskningens isolerade betydelse för en

Mot. 1989/90

Ubl39

samhällsförändring men vill ändå klart deklarera den strategiska betydelse
som forskningen har. Att bortse från forskningens maktpolitiska betydelse
vore hymleri.

Det är nödvändigt att säga detta eftersom forskningspolitik många gånger
kläds i ord som om den hade ett eget alldeles speciellt väsen. Forskning
”mystifieras” som om det vore en metafysisk verksamhet givet för en trängre
och invigd krets. Så är det nu inte och dylika strävanden även om de här
något karikeras leder enbart till att forskningen och dess verksamhetsinriktning
isoleras från samhället i övrigt.

Dock kan man inte blunda för att det säkert finns intressen som av olika
anledningar inte vill bekantgöra forskning för en bredare publik eller inviga
grupper i samhället som traditionellt inte återfinns inom forskningsvärlden.
Sådana strävanden kan ha politiskt reaktionära förtecken eller kännetecknas
av en rädsla för vad som är nytt. Mörkerkrafter med ovanstående syften gagnar
inte på något sätt forskningens sak eller dess förankring i samhällsdebatten.
Detta visar att forskning också kan användas till att bibehålla klassgränser.

Ökad information, bredare social bas inom högskolan, ett allmänt betraktande
av forskning som samhällsbehov är exempel på åtgärder och attityder
som bör odlas för att motverka förpuppning och gendriva bakåtsträvande
ambitioner.

Vi vill här särskilt framhålla kvinnoforskningen som ett sådant område
som dels genom sin tvärvetenskapliga karaktär och dels genom sin kontakt
med kvinnodominerade organisationer varit gränsöverskridande och berikat
forskningen med en helt ny dimension.

Vi kommer i det följande att föreslå olika åtgärder som i sin helhet syftar
till ökad kvalitet i forskningen och därmed även i grundutbildningen. Åtgärderna
ger också en samlad kvalitetsgrund och kompetens till gagn för ett
samhälle där en rättvis fördelningspolitik alltid förenas med en radikal miljöpolitik.

3. Forskning i miljöns tjänst

Här redovisas vår allmänna inställning. För detaljerade förslag se särskild
motion.

Varje svensk orsakar varje år ett koldioxidutsläpp på 8 000 kg. Det globala
klimatet tål 1 200 kg koldioxid per år och person. Svensken skulle alltså
behöva minska sina koldioxidutsläpp med 85 %. Bara genom att producera
maten och värma våra hus gör vi av med vår ”ranson”. Bilar, fritidshus och
flygresor är bara att glömma. Vårt samhälle har för länge sedan sprängt ramarna
för ett fungerande ekologiskt system. Vi tär på jordens ändliga resurser
och vi fördelar användandet av dem ytterst orättvist sett i ett globalt perspektiv.

Framtidsfrågorna, när det gäller miljön, måste handla om kamp mot resursslöseri,
sparande som livsform och alternativ som är förnyelsebara. Ytterst
handlar det om fördelningen av jordens resurser. Först när den ekonomiska
utvecklingen inriktas på rättvis fördelning, människors hälsa och på
sociala, kulturella och ekologiska värden kan den pågående destruktiva ”utvecklingen”
brytas.

Mot. 1989/90

Ubl39

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ubl39

Forskning som arbetar enligt ovanstående mål kommer alltid att finna stöd
i människors engagemang för en bättre miljö. För att motsvara de förväntningar
som i dag finns på forskningen vad gäller möjligheterna att skapa ett
ekologiskt uthålligt samhälle krävs att forskningen verkligen kommer ut i
samhället. Både allmänhet, fackliga organisationer och företag måste få
möjlighet att tillämpa den viktiga forskning, som idag försiggår på våra
forskningsinstitutioner runt om i landet. Det måste satsas resurser på en mer
välutvecklad information från miljöforskningen.

En rad nya begrepp måste få genomslag i den forskning som skall vara
med och skapa vårt framtida ekologiska samhälle. Vid forskning för nya produkter
måste som en självklar del finnas med frågan hur mycket och vilka
råvaror som ingår, och vilka material som användes.

Rå varu- och materialbalanser måste upprättas. Samtidigt måste forskningen
ta hänsyn till den livscykel en produkt har och hur avfallet kommer
att te sig. Man måste alltså göra en livscykelspecifikationoch en kvittblivningsspecifikation.
Allt måste mynna ut i miljökonsekvensanalyser och miljökonsekvensbeskrivningarav
de varor man vill producera.

Ledstjärnan måste vara att genom samhällsutveckling, ekonomi och
forskning inlemma industrisamhället i ett fungerande ekologiskt system.

4. Internationaliseringsfrågor

Ett fritt utbyte av erfarenheter och forskningsresultat är av stor betydelse för
vetenskapens utveckling. Detta gäller såväl det nationella som det internationella
perspektivet.

En ökad internationalisering av utbildning och forskning kan också leda
till ökad insikt om och förståelse för andra kulturer och specifika samhällsproblem.

Internationalisering kan därmed vara av stor betydelse för stöd i nedrustnings-
och fredspolitiska strävanden. Resultaten av forskningens internationalisering
avgörs dock av utbytets faktiska öppenhet. Det avgörs också av
olika maktpolitiska strävanden som kan komma att prägla val av forskningsområde
eller val och begränsning av samarbetsländer.

Vpk:s ambition är att med olika medel söka motverka snedfördelning och
obalanser av olika slag vad gäller forskningens internationalisering. Viktigt
är att forskningens internationalisering samverkar med mål som ekologisk
balans och en rättvis global fördelningspolitik. Därför är det angeläget att
undvika att de internationella kontakterna blir koncentrerade till ett visst
land eller länderområde.

Forskningens s.k. internationalisering har tidigare varit starkt inriktad på
utbyte med USA. En viss förskjutning kan märkas under de senare åren,
vilket medfört att utbytet har intensifierats med fler länder än USA. Det är
därför viktigt att den nya internationaliseringen inte enbart kommer att
handla om kontakter med EG.

Vad vi nu anfört om forskningspolitikens inriktning, forskning i miljöns
tjänst och internationalisering bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Mot. 1989/90

Ubl39

4.1 Forskningssamarbetet i Norden

Sveriges regering och den svenska delegationen i Nordiska rådet måste aktivt
verka för en kraftig utbyggnad av det s.k. Nordplus-programmet. Programmet
måste kunna utvecklas så att det blir möjligt för nordiska högskolor
i samverkan att söka samarbete inom högre utbildning och forskning med
länder utanför Norden. Här bör särskilt betonas vikten av ett utökat samarbete
med u-länder och andra samarbetspartner där den vetenskapliga kontakten
är dåligt utvecklad i dag.

Som ett första steg i en sådan utveckling bör ett särskilt anslag fördelas
av Forskningsrådsnämnden direkt till de svenska högskolor som vill bedriva
pionjärarbete enligt ovan vad gäller vidgande av forskningens internationalisering.
Vi föreslår att 5 milj. kr. per år under treårsperioden anslås för denna
ökade internationalisering.

4.2 EG-forskningen

Den ökning som föreslås av regeringen när det gäller forskningssamarbetet
med EG måste enligt vår mening för balansens skull förenas med ytterligare
åtgärder. Ett ytterligare skäl för att vidta vissa korrigerande åtgärder är det
faktum att det i själva EG-strukturen finns starka maktpolitiska strävanden
såsom centralisering av politiska beslut till Bryssel.

Därutöver är EG:s olika forskningsverksamheter i flera fall starkt byråkratiserade.
Ett förhållande som inte främjar fritt erfarenhetsutbyte och utveckling
av forskningssamarbete.Inom EG finns också inbyggd en nord—
syd-problematik. För forskningens del handlar denna problematik om att
länder i södra Europa kan komma att sättas på undantag när det gäller forskningssamverkan
inom avancerade områden. Detta är ett förhållande som
måste uppmärksammas från svensk horisont.

Av vad ovan sagts om vissa förhållanden inom den s.k. EG-forskningen
finner vi det nödvändigt med en allmän politisk debatt kring den västeuropeiska
forskningssamverkan. En ökad information skulle också ge ett bättre
underlag för fortsatta politiska beslut under nittiotalet vad gäller denna
forskningssamverkan.

I en del av EG:s forskningsprogram finns starka kapitalintressen företrädda
även om det nu signaleras om ett större inom vetenskapligt inflytande.
Detta är ett av skälen till att vi förespråkar en korrektiv forskningsverksamhet.

Vi menar att det behövs medel för att fritt från EG:s program och projekt
kunna bedriva korrektiv forskning. Ett anslag om 2 milj. kr. per år under
treårsperioden bör utgå till sådan forskning. Medlen bör disponeras av
Forskningsrådsnämnden.

4.3 Forskningssamarbete med Östeuropa

Mot bakgrund av den senaste tidens snabba utveckling i Östeuropa är det
också viktigt att öststatsforskningen får ökade resurser. Dels är det viktigt
att främja öststaternas utveckling, dels finns här en stor potentiell marknad
för svenska produkter och tjänster. Det är dock viktigt att forskningen inte

Mot. 1989/90

Ubl39

enbart gynnar och inriktas på de svenska exportföretagens behov och att
forskningen samordnas.

Anslaget ”Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området”
bör höjas med 2 milj. kr. budgetåret 1990/91.

4.4.Forskning för tredje världens behov

För att minska klyftorna mellan världens länder och för att rädda vår gemensamma
miljö behövs kraftfulla åtgärder. Svensk forskning måste syfta till att
bygga upp u-ländernas egen forskningskapacitet.

För att klara dessa mål måste FoU i så hög grad som möjligt ligga i statlig
regi och vara tillgänglig, inte minst för u-länderna själva. Samarbete och utbyte
skall ske där det är tillämpligt med forskningsinstitutioner i u-länderna.

All forskning bör genomsyras av hänsyn till u-länderna. Om forskningsråden
t.ex. har att välja på att stödja ett projekt om ett svenskt ogräs med
okänd nyttoeffekt eller ett projekt som handlar om en växt som är ett u-lands
baslivsmedel, t.ex. kassava, skall ingen tvekan råda om att det är detta projekt
som skall stödjas.

Regeringen föreslår 3 milj. kr. till ett Japaninstitut under vart och ett av
de tre närmaste budgetåren. Institutet skall för övrigt finansieras av privata
medel. Syftet är att stärka landets kompetens när det gäller Östasiens ekonomiska
centrum.

Om man nu i denna form satsar ytterligare miljoner på utbildning och
forskning om de industrialiserade länderna i Östasien kommer handel, industrisamarbete,
mediabevakning m.m. att koncentreras på högt utvecklade
stater. Det torde huvudsakligen bli ekonomisk forskning - anpassad till företagens
behov.

Östasiens snabba industriella utveckling är till stor del ett resultat av lågt
betalt kvinnoarbete. Eller snarare flickarbete. Det är unga flickor (16-25
år) som efterfrågas och som inte är fackligt organiserade. Forskningen vid
det föreslagna institutet kommer knappast att behandla deras levnadsvillkor.

Vpk finner det viktigare att studera hela Östasien i syfte att främja hela
regionens utveckling och öka Sveriges handel med dess u-länder. Det tilltänkta
institutets starka koppling till privata företag talar för att detta knappast
kommer att ske. Vpk vill därför avslå förslaget om 3 000 000 kr. i bidrag
till institutet för Japanstudier.

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet i u-länder är av avgörande
betydelse för deras möjligheter att lösa grundläggande problem. Ekonomiska
kriser har drabbat forskningen i många u-länder hårt. En svensk
satsning på u-landsforskning är därför mycket angelägen.

Ett ökat utbyte av forskarkontakter är också angeläget. Det är viktigt,
som redan inledningsvis framhållits i denna motion att forskningen sker under
ett ansvar för den globala utvecklingen, så att en ekologiskt hållbar utveckling
främjas.

Det är särskilt viktigt att bidra till att bygga upp forskning och utveckling
i u-länder när det gäller den avancerade biotekniken. Många av de mediciner
vi använder i dag härrör från växter i tredje världens länder. En stor del av

Mot. 1989/90

Ubl39

potentialen för framtiden, såväl när det gäller medicin som utveckling av nya
grödor och bättre anpassade grödor, finns i tredje världens länder.

Forskning och utveckling kring grödor är ingenting okänt i u-länder. Ofta
har man där ett väl utvecklat växtförädlingsarbete, men det är ett arbete som
utförs på annat sätt och i annat syfte än det motsvarande i industrialiserade
länder. I u-länder är det ett lokalt förankrat arbete, som görs av jordbrukarna
själva och som förs vidare från generation till generation. Syftet är att
förbättra avkastningen i just det område där man lever.

I industriländerna är växtförädling numera en vinstgivande affär för stora
multinationella företag. I allt högre grad är växtförädlings- och bekämpningsmedelsindustrier
sammanlänkade och syftet är att göra stora vinster.
Den avancerade biotekniken och gentekniken innebär att dessa företag
hämtar genetiskt material i tredje världens länder. Man tar resultaten av årtusendens
lokala förädlingsarbete, för det hem till industriländerna och använder
det i vidareförädling. I en del länder t.ex. i USA kan man numera
betrakta denna genetiska stöld från u-länder som en ”uppfinning” och patentera
den. Därefter är man beredd att sälja dyrt tillbaka till tredje världens
länder.

Det måste vara en högt prioriterad uppgift för internationellt forskningsoch
utvecklingsarbete att bidra till att u-länder skaffar sig kompetens och
kunnande att möta denna nya utsugning från de industrialiserade länderna.
Vi föreslår därför att SAREC får ytterligare 15 milj. kr. och att en prioriterad
uppgift blir att såväl i det bilaterala forskningsstödet som i de internationella
programmen verka för en uppbyggnad av u-ländernas kompetens inom den
avancerade biotekniken.

4.5 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning

För Sverige är det viktigt med möjligheten till en fri och självständig bedömning
av utrikesförhållandena och deras effekter. Vpk vill framhäva att utöver
det är det av stor vikt att studera hur avspännings- och nedrustningsprocessen
i vår omvärld skall fortgå och permanentas.

Två områden där svensk forskningskapacitet är otillräcklig i dag är dels
Öst- och Centraleuropa med deras nationella motsättningar, dels regionala
utomeuropeiska konflikter.

Forskningen måste ge substans åt nedrustningsarbetet. Den måste bistå de
anställda och facket på företag som nu lever på militär tillverkning och export
så att de kan lägga förslag för omställning till civil produktion. Sådan
forskning måste bedrivas under intimt internationellt samarbete.

Vpk anser att den militära andelen av totalförsvaret bör minska. Detta
grundas för det första på en rent allmän inriktning: fortsatta rustningar är
definitionsmässigt destruktiva.

Världen behöver färre, inte fler, vapen. Sverige har ett ansvar att bidra till
denna förändring genom att självt göra det som vi anser att andra bör göra.
För det andra innebär det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa att
Sverige enligt vår mening kan minska resurserna till det militära försvaret
utan att öka risken för att vi själva skulle utsättas för militärt hot eller angrepp.
Detta innebär även att forskning gällande försvarsfrågor måste få en
annan inriktning.

Mot. 1989/90

Ubl39

Genom den nuvarande ansvarsfördelningen kan inte uteslutas att överblick,
samordning och rationellt resursutnyttjande försvåras. Försvarsforskningens
anknytning till annan forskning i samhället är självklar, ändå förekommer
dubbelforskning som inte kan minska om inte ansvaret ökar hos
civila myndigheter. Vidare torde intresset för de civila delarna av försvarsforskningen
öka om FOA:s inflytande minskar. I detta sammanhang har frågorna
om sårbarhet och beredskapshänsyn särskild betydelse. Mot denna
bakgrund har vi tidigare föreslagit inrättande av en s.k. BIS-fond, varifrån
bidrag till särskilt angelägna åtgärder gällande beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen
skulle kunna lämnas. Information och kunskapsspridning inom
detta område behöver också förstärkas.

Försvarsbeslutet 1991 kommer att beröra försvarsforskningen. Detta innebär
inte att vi till alla delar bör avstå från att göra någonting redan nu.
Försvarets forskningsanstalt har ansvaret för den forskning som skall tillgodose
totalförsvarets behov. I enlighet med vad som sagts ovan bör ansvaret
minska. Resurserna bör i stället föras till Forskningsrådsnämnden, som bör
få 10 % av de ca 400 milj. kr. som FOA för närvarande disponerar. Vpk föreslår
alltså att 40 milj. kr. av FOA:s medel överförs till Forskningsrådsnämnden.

Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet har
sedan flera år gjort en internationellt uppmärksammad kartläggning av pågående
konflikter och fredsinitiativ. En kompetensuppbyggnad har skett och
stor erfarenhet har samlats. Arbetet har hittills finansierats genom speciella
och tillfälliga bidrag. Det är av stor vikt att denna forskning nu ges stadga.
Vpk föreslår därför att Uppsala universitet får disponera ytterligare 750 000
kronor för denna verksamhet.

Vpk har under flera år drivit frågan om en kunskapsbank som rör omställning
från militär till civil produktion. Riksdagen ställde sig föregående budgetår
bakom förslaget men det effektuerades inte i årets budgetförslag. I en
motion i årets allmänna motionstid ansåg sig vpk tvunget att återupprepa
kravet (1989/90:U410). Vi hänvisar här till denna motions krav och påpekar
att det är mycket angeläget att kraven snabbt tillgodoses.

5. Om forskningsetik

Etiska frågeställningar finns inom alla forskningsområden. I propositionen
håller man inte isär de olika sätt som etiska problem aktualiseras på i forskningen.
Det är då i första hand de risker som kan uppkomma av verksamheten
men det är också de konsekvenser som forskningens resultat kan ha för
den enskilde och samhället.

När det gäller riskskyddet så har vi i motioner om bio- och gentekniken
ansett att det inte räcker med etiska kommittéer utan att det behövs en stark
lagstiftning på detta område. Nuvarande skydd för växter och djur fungerar
inte. Ett belysande exempel på detta är den genmanipulerade sockerbetan
som Hilleshög planerat att släppa ut till odlarna. Sverige är i dag ett laglöst
land när det gäller gentekniken.

Det behövs en tillsyn, kunskapsinsamling men framför allt en kunskapsförmedlande
organisation i samhället. Forskningsetiska kommittén har före

Mot. 1989/90

Ubl39

slagit att varje högskola skall ha grupper sorn granskar forskningen. De skall
vara rådgivande och deras ord skall utan lagreglering vara utslagsgivande
och det skall inte gå att forska utan deras medgivande. De skall också fungera
som allmänhetens klagomur.

I stället för dessa frivilliga råd vill vpk ha forskningsnämnder med ett bredare
ansvar. Dessa nämnder kan finnas lokalt för varje forskningsinrättning,
på regional nivå, inte nödvändigtvis länsnivå, och på nationell nivå. I sina
direktiv skall de ha en stark uttalad uppgift av informativ och kunskapsspridande
karaktär.

Vpk föreslår att det i dessa nämnder skall finnas juridisk expertis och forskare
men vi vill att majoriteten skall vara lekmän utsedda av valda församlingar
eller på en nationell nivå av riksdagen.

Det är samma lagar och regler som gäller i samhället som skall gälla forskningen.
Det är ur rättssynpunkt viktigt att kiara lagregler upprättas på detta
område även om det kan vara hindrande, exempelvis att samhällsvetare
måste ha tillstånd av datainspektionen för att få använda vissa register. Vpk
anser att det finns ett behov av en översyn av gällande lagregler på detta
område och att dessa kan utformas i en samverkan med forskarna.

Resultaten av forskningen kan också utsätta individer och samhället för
faror. Vi tror att en reglering av forskningen kan minska dessa faror och om
det till regleringen samtidigt kopplas kunskapsspridning kan vi minska den
oro och ångestsom en ny teknik kan skapa hos människor.

Nya kunskaper och ny teknik har alltid tett sig skrämmande. Det är viktigt
att en fortlöpande, seriös och kunnig diskussion förs när det gäller valet av
ny teknologi och det är viktigt att dessa diskussioner för ut till många i samhället
så att de etiska frågorna kommer i fokus.

Etiken är en filosofisk disciplin som just nu har kommit att ligga i gränstrakterna
till naturvetenskap och humaniora. I de flesta industriländer med
en utvecklad forskning finns åtskillig forskning runt etiken. Ofta knutna till
någon medicinsk eller humanistisk fakultet. I Sverige finns ingen motsvarighet
till detta. Här är det i första hand teologer och psykologer som tagit sig
an de etiska frågorna.

En av 1990-talets största frågor borde också ha en egen forskningsnisch.
Resultatet av den forskningen skulle på ett mycket direkt sätt kunna berika
den politiska diskussionen. Vpk föreslår därför att en professur inrättas i ämnet
forskningsetik vid någon av de filosofiska institutionerna.

6. Forskarutbildningen

I dag står många forskarstuderande utan ordentlig försörjning och därmed
utanför de sociala förmåner som för övrigt finns på den svenska arbetsmarknaden.
Vpk menar att forskarutbildning liksom all övrig samhälleligt bedriven
utbildning bör ses som ett arbete.

Därför hävdar vpk att en total omvandling av utbildningsbidragen till doktorandtjänster
måste komma till stånd redan under den kommande treårsperioden.
Skälen för detta är i huvudsak två.

Dels är det ett viktigt samhällsintresse att snabbt öka antalet forskarutbildade,
och en viktig förutsättning för detta är självklart drägliga ekonomiska

Mot. 1989/90

Ubl39

villkor. En ordnad försörjning ger också möjligheter att förkorta studietidens
längd.

Dels är det i sig självklart att kunna erbjuda alla grupper en godtagbar
standard i synnerhet som det kan medverka till att bryta social och könsmässig
snedrekrytering till forskarutbildningen. Majoriteten doktorander befinner
sig dessutom i en ålder då man bildar familj med de kostnader detta för
med sig.

Dessutom finns det all anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att
100 milj. kr. räcker för en omvandling av två tredjedelar av utbildningsbidragen
till doktorandtjänster.

Vi menar att den siffran är otillräcklig. För att åstadkomma en total omvandling
av alla utbildningsbidrag till doktorandtjänster - byggt på en mer
realistisk kostnad för hela omvandlingen - bedömer vi kostnaden till minst
90 milj. kr. utöver regeringens förslag. Vi vill alltså utöver regeringens förslag
anslå denna summa för att åstadkomma en omvandling av alla utbildningsbidrag
till doktorandtjänster under den kommande treårsperioden.

Regeringen talar i propositionen om värdet av fler forskarutbildade. Vpk
delar denna grundläggande uppfattning. Vi menar dock att detta generella
uttalande måste åtföljas av förslag till åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att
ge fler utbildningar än i dag behörighet till forskarutbildning.

En annan åtgärd för att bredda rekryteringen är att göra det möjligt att
inrätta doktorandtjänster på deltid. Det skulle öka förutsättningarna att rekrytera
andra grupper inte minst skulle man på det sättet kunna rekrytera
fler kvinnor till forskarutbildning. Vpk föreslår därför att det skall bli möjligt
att inrätta doktorandtjänster även på deltid.

Det bästa sättet att öka antalet forskarutbildade är självfallet att öka resurserna
så att det ges utrymme för fler studiestödsrum.

Att öka antalet studiestödsrum innebär att fler doktorander än i dag garanteras
studiestöd. Det finns alla skäl att tro att intresset för forskarutbildning
ökar när nu ett större antal forskarstuderande får en skälig inkomst genom
inrättandet av fler doktorandtjänster. En ökad satsning på de medelstora
högskolorna enligt vpk:s modell - som redovisas i annan motion skulle
också resultera i en större doktorandrekrytering från dessa.

För att göra allvar av regeringens tal om fler forskarutbildade vill vi anslå
50 milj. kr. 1991/92 och 100 milj. kr. 1992/93 för att öka antalet studiestödsrum.
Det skulle innebära en ökning av antalet doktorander med uppskattningsvis
500 vid periodens slut.

7. Forskningens organisation

Vpk slår vakt om den svenska forskningsorganisationen, med en internationellt
sett hög andel forskning vid universitet och högskolor av den samhällsfinansierade
forskningen. Forskningen vid universitet och högskolor ger
större förutsättningar för den öppenhet som vi anser vara av stor vikt för att
forskningen skall gagna den vanliga människan.

Ett område som befinner sig under stark utveckling och där det hos många
människor finns en stark oro och därmed ett starkt samhällsintresse av en
större insyn är forskningen inom biotekniken och särskilt inom gentekniken.

Mot. 1989/90

Ubl39

Mycket av den forskning som bedrivs på detta område sker dock inom det
privata näringslivet med dess brist på insyn. Vpk föreslår en total inventering
av den svenska forskningen på detta område. En sådan inventering av både
offentligt och privat finansierad forskning skulle också ge en god grund för
eventuell lagstiftning på detta område - se avsnittet om forskningsetik.

Värdet av en öppenhet inom forskningen gör att vi är mycket restriktiva
till ökade satsningar på forskningsinstitut och sektorsforskningsorgan.

Regeringen föreslår i forskningspropositionen ett nytt socialvetenskapligt
forskningsråd under socialdepartementet. Det föreslås ersätta delegationen
för social forskning och delegationen för invandrarforskning. Det är anmärkningsvärt
att invandrarforskning reduceras till att endast gälla sociala
frågor. Vi menar att invandrarforskning är så mycket mer, det handlar exempelvis
om språk, kultur och religion.

Vi menar att det Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
mycket väl kan tillgodose också kraven på social- och invandrarforskning.
Vpk motsätter sig alltså inrättandet av detta nya forskningsråd och föreslår
i stället att de föreslagna medlen överförs till det Humanistiskt-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet.

Teknisk forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för industriell
utveckling och förnyelse. Det är samtidigt ett oavvisligt krav att
denna utveckling underordnas viktiga samhälleliga mål. Industriell utveckling
och förnyelse är inget självändamål. Det är enbart när denna utveckling
leder till processer och produkter som är i samklang med naturens krav och
som svarar mot viktiga sociala och individuella behov som den är eftersträvansvärd.

Det är också av avgörande betydelse att forskningen och utvecklingen
sker med maximal öppenhet och att det sker ett fullständigt fritt utbyte av
information om forskningsmetoder och resultat. Det är själva grundförutsättningen
för demokratisk kontroll och folkligt inflytande.

Statligt engagemang i tillämpad teknisk forskning är viktigt bl.a. för att
främja teknisk förnyelse, uppehålla kompetens inom landet, för att tillse ett
rationellt utnyttjande av resurser, för beredskap i kris- och krigssituationer
och för att uppnå viktiga samhälleliga mål.

Vpk delar regeringens uppfattning om behovet av ökad satsning på teknisk
grundforskning och accepterar förslaget att inrätta ett teknikvetenskapligt
forskningsråd (TFR) med resurser från STU och ett antal sektorsorgan.
Vi ställer oss emellertid något tveksamma till förslaget att TFR skall ligga
inom industridepartementets ansvarsområde. Det är enligt vår uppfattning
rimligare att grundforskningen samlas under utbildningsdepartementet. Vi
är emellertid beredda att acceptera den föreslagna lösningen som en övergångsform
under kommande treårsperiod under förutsättning att verksamheten
utvärderas med avseende på hur placeringen under industridepartementet
påverkat den tekniska grundforskningen och att en sådan utvärdering
presenteras i nästa forskningspolitiska proposition.

Till följd av att forskningen nu blir ett åliggande i tjänsten för högskolelektorerna
vill man från regeringens sida tona ner värdet av de pedagogiska meriterna.
Från vpk:s sida ser vi det som mycket betydelsefullt att man även

Mot. 1989/90

Ubl39

fortsättningsvis lägger stor vikt vid pedagogiska meriter vid tillsättningen av
lärartjänster på högskolan. Vpk föreslår alltså att pedagogiska meriter även
fortsättningsvis skall väga lika tungt vid tjänstetillsättning.

8. Försöksverksamhet med ”vetenskapsbutiker”

Näringslivet och andra kapitalstarka sammanslutningar har stora möjligheter
att inleda samarbete med forskare på högskolan och få olika typer av
forskningsuppgifter utförda. Även statsmakterna kan på olika sätt beställa
och få forskning utförd. Däremot saknas det möjligheter för resurssvaga
grupper att få forskning utförd av kvalificerade forskare på högskolan. Fackföreningar,
miljögrupper, kvinnogrupper, fredsorganisationer och andra
icke-kommersiella organisationer tillhör dem som är utestängda. Det saknas
för att uttrycka det kort fungerande kanaler mellan dessa organisationer och
högskolan.

Lösningen kan heta vetenskapsbutiker. Vetenskapsbutiker finns sedan
lång tid tillbaka på universitet i Nederländerna, Belgien, Västtyskland,
Frankrike och Storbritannien. Syftet med dessa vetenskapsbutiker är just att
bereda finansiellt svaga, icke-kommersiella organisationer möjlighet att initiera
och få forskning utförd på högskolan.

Organisationsstrukturen varierar något. Vanligen utarbetas forskningsprojekten
i s.k. projektcentra där forskare tillsammans med idégivarna/beställarna
utvecklar idéerna till genomförbara forskningsuppgifter. Vetenskapsbutikernas
primära uppgift är att förmedla kontakten från beställarna/idégivarna
till någon intresserad forskare eller forskarstuderande, dvs.
som en typ av kontaktsekretariat.

Från vetenskapsbutikerna ställs som regel följande krav för att man skall
ta sig an en forskningsuppgift:

1. Beställaren kan inte själv bära kostnaden.

2. Beställaren har inga kommersiella mål.

3. Beställaren kan använda resultaten för att uppnå sina mål.

Det skall också handla om generella frågeställningar relevanta för andra
grupper eller för forskningens eller utbildningens framåtskridande.

Erfarenheterna visar att stor del av idéerna ger upphov till någon form av
forskningsprojekt. De vanligaste projekten behandlar områden som arbetsmiljö,
boende, transporter, miljöfrågor samt frågor om jämställdhet och
kvinnors rättigheter.

Som helhet är erfarenheterna mycket positiva varför det rimligen nu
borde vara dags för Sverige att inleda försöksverksamhet enligt samma
mönster. Vi föreslår att 15 milj. kr. anvisas för denna verksamhet. Medlen
bör disponeras av forskningsrådsnämnden.

9. Välfärdsforskning

Den kapacitetsutveckling inom forskningen som Gunnar och Maj-Britt Inghe
hoppades på när de i slutet av 1960-talet skrev sin bok ”Den ofärdiga
välfärden” har inte kommit till stånd. Detta trots flera stora forskningssatsningar.
Låginkomstutredningen som kunnat bli det spår som styrt fördel

Mot. 1989/90

Ubl39

ningen i samhället lades ner, och vi har nu att stödja oss på en instabil projektverksamhet
som kan vara utlämnad till godtycke när det gäller fördelningen
av forskningsbidrag. Det är också en allmän uppfattning att statusen
på denna forskning blivit lägre.

Vpk har som mål att undanröja orsakerna till den nya fattigdomen. Vi vill
att samhället på lämpligt sätt skaffar sig kunskaper om en ny fördelningspolitik.
Det behövs forskning och kunskapsbildning, och denna bör vara av två
slag: en ekonomisk och en social. Egentligen vet vi mycket litet om hur låginkomsttagare
lever i vårt land. Förekommer det i dag som under låginkomstutredningens
tid människor som av ekonomiska skäl äter kattmat eller har
det blivit bättre? Troligtvis inte.

Halva befolkningen har inkomster under 100 000 kr. och av dem är tre
miljoner kvinnor. En halv miljon människor har socialbidrag med en standard
som detta innebär. Varje år förtidspensioneras omkring 50 000 människor
och detta trots en högkonjunktur som varat i ett decennium. Aldrig tidigare
har så många vräkts från sina bostäder. Av socialstyrelsens folkhälsorapport
vet vi att ohälsan mest drabbar de fattiga. Sjukvården får en allt
mindre del av bruttonationalprodukten och då prioriteras inte de sämst
ställda. Nedslitningen av det offentliga återspeglas i mindre pengar till skolmat,
trasiga skolböcker och smutsiga och allergiframkallande lokaler. Ja, listan
kan göras mycket lång.

Vpk anser att forskningspropositionen inte tar upp något om en forskning
för allas välfärd.Vad vi menar är inte detsamma som i propositionen benämns
som forskning för folkhälsa, för där läggs ansvaret på den enskilde
och samhället står utanför beskrivande och manande till ett sundare liv och
utan något egentligt ansvar. Det är inget bra sätt att angripa de resursknappas
situation. Vi vill få ett underlag och åtgärdsprogram för många grupper,
utsatta barn, ensamstående föräldrar, de hemlösa, situationen för de fattiga
gamla, bomiljöer, sjukvården etc.

Detta är en viktig forskningsuppgift och den borde ske fortlöpande. Vi
anser att forskningspropositionen inte ger utrymme för en sådan forskningsuppgift.

Vpk föreslår mot bakgrund av vad vi anfört att 10 milj. kr. tillförs Humanistiskt-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet till en ny låginkomstutredning.

Praktiskt taget under hela 1900-talet har forskare, betalda av storföretagen,
sysslat med problemet hur man tar ut mesta möjliga arbete ur arbetskraften.
Det har inte bara gällt tekniska discipliner, utan också inom beteendevetenskapen.

Inom arbetarrörelsen och dess fackliga organisationer finns däremot ingen
forskningstradition. Detta har inneburit att fackföreningarna har kommit i
underläge. De frågor som blir föremål för forskning är alltså sådana som arbetsgivarna
anser vara väsentliga att få belysta. De kan därmed lägga fram
sina partsinlagor i form av mer eller mindre vetenskapliga rapporter.

Arbetsgivarnas forskningsmonopol i den direkta produktionen måste brytas
och forskningen på arbetsmiljöområdet måste förstärkas ytterligare. Särskilt
gäller detta arbetet på att vinna ytterligare kunskap om de långsiktiga
sambanden mellan förhållanden i arbetslivet och ohälsa.

Mot. 1989/90

Ubl39

Forskningen behöver särskilt ökas när det gäller att konkretisera och beskriva
arbetsplatsers organisation och utformning som skall vara så bra från
arbetsmiljösynpunkt att arbetskraften skall kunna arbeta där fram till pensionsålder.
Behovet av ökad forskning är särskilt stort inom traditionella
kvinnoområden som vård och omsorg, speciellt avseende äldre kvinnor.

Vpk menar att Arbetsmiljöinstitutet bör ges ytterligare resurser i första
hand för informationsverksamhet. Vid institutet bedrivs en omfattande
forskningsverksamhet. När väl forskningsprojekten är avslutade återstår att
via information få ut resultatet till arbetsplatser, arbetsgivare, fackföreningar,
anställda osv. Arbetsmiljöinstitutet har i dag begränsade resurser
till information. Ett resurstillskott behövs. Vpk yrkar ett extra anslag till Arbetsmiljöinstitutet
om totalt 1 milj. kr. för detta ändamål.

10. Undervisningsforskning

Sektorn för undervisningsyrken består av en rad utbildningar. Flera av dem
tillfördes universiteten genom 1977 års reform. I samband med denna reform
betonades betydelsen av att de nya universitets- och högskoleutbildningarna
skulle vila på vetenskaplig grund.

De åtgärder som hittills vidtagits har dock inte resulterat i att antalet disputerade
lärare inom sektorn är särskilt högt. Skälen härför är många. De
reella möjligheterna att forskarutbilda sig har varit begränsade och koncentrerats
till pedagogikämnet. Flera av dem som under de senaste åren disputerat
i pedagogik på arbeten med klar anknytning till undervisningsyrkena har
efter disputationen sugits upp av forskning och undervisning i just pedagogik
och sålunda ej direkt berikat grundutbildningen inom de olika lärarutbildningarna.
Möjligheter att förena tjänsteinnehav med forskarstudier har i
praktiken varit små. Ett ytterligare skäl är, att forskningstradition i hög grad
saknats inom merparten av de institutioner, vilka ingår i sektorn för undervisningsyrken.

Den nya grundskollärarutbildningen aktualiserar ytterligare behovet av
forskning och forskarutbildning inom sektorn för undervisningsyrken. Den
nära samverkan, som i den nya lärarutbildningen förutsätts ske mellan ämnesinstitutioner
inom filosofisk fakultet, pedagogisk institution, metodikinstitutioner
och praktik förutsätter å ena sidan ett ämnesdidaktiskt medvetande
och kunnande inom ämnesinstitutioner och å andra sidan en kunskap
om forskning och ämnesteoretisk utveckling inom metodikinstitutionerna.
Om den nya grundskollärarutbildningen skall kunna genomföras på det sätt
riksdagen beslutat krävs en kraftig förstärkning av insatser för höjning av
forskningskompetens just inom de institutioner, som 1977 knöts till universiteten
vid sektorn för undervisningsyrken.

Vid universiteten i Göteborg, Linköping, Lund/Malmö, Stockholm,
Umeå och Uppsala pågår med mycket begränsade ekonomiska resurser ett
synnerligen ambitiöst arbete för att höja forskningskompetensen inom lärarutbildningarna.
Olika modeller och tillvägagångssätt anpassade till lokala
förutsättningar prövas.

I förlängningen av det arbete, som nu bedrivs, kan man även förutsätta
att sådan forskning och forskarutbildning kan växa fram, vilken kommer att

Mot. 1989/90

Ubl39

kunna få betydelse även för lektorsförsörjningen inom gymnasieskolan, vilken
i dag synes synnerligen prekär. Det är viktigt att detta arbete stöds och
ges bättre möjligheter att utvecklas.

Mot bakgrund av vad som här anförts är det förvånande, att frågor om
undervisningsforskning fått en så undanskymd plats i propositionen om
forskning. På s. 249 föreslås att Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
samt Göteborgs universitet under 1990/91 tillsammans skall få 1 800 000 kr.
för detta ändamål.

Medlen tilldelas samhällsvetenskaplig fakultet. De föreslagna åtgärderna
är klart otillräckliga. För att stärka redan pågående verksamhet och för att
utveckla nya former genom vilka forskarutbildning och forskningskompetens
inom undervisningsforskningen kan höjas föreslår vpk att 500 000 kr.
också tilldelas universiteten i Lund/Malmö, Linköping, Uppsala och Umeå.

Undervisningsforskning spänner över alla fakultetsområden. Slutsatsen
blir att medlen inte bör gå enbart till samhällsvetenskaplig fakultet. Det bör
i stället ankomma på resp. universitet att självt fördela medlen så, att syftet
att höja den formella och reella forskarkompetensen inom sektorn för undervisningsyrken
gynnas, att undervisningsforskningen stimuleras och att
dess tvärvetenskapliga karaktär kan komma till uttryck.

I konsekvens härmed föreslår vpk att medlen till Stockholm tilldelas
Stockholms universitet och Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
(HLS) och inte till samhällsvetenskaplig fakultet. Det bör ankomma på
Stockholms universitet och HLS att utveckla sådana samarbetsformer på
forskningens och forskarutbildningens område, vilka för närvarande prövas
och utvecklas på de lärosäten där en uppdelning i en högskola för lärarutbildning
och ett universitet ej finns.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen beslutat om att lärarfortbildningsfrågor
skall handläggas av ett gemensamt organ för Stockholms
universitet och HLS, med motiveringar analoga med dem, som här anförs.
Vpk föreslår också att medlen för undervisningsforskning till Göteborg tillfaller
universitetet och inte den samhällsvetenskapliga fakulteten.

11. Kvinnoforskning

Kvinnorna utgör mer än hälften av de studerande på universiteten. Detta
gäller grundutbildningarna. Däremot är det mycket färre kvinnor som går
vidare till forskarutbildning. Ett exempel är situationen på statsvetenskapliga
institutionen i Stockholm där andelen aktiva kvinnliga forskarstuderande
endast är 22 % trots att könsfördelningen på grundutbildningen i stort
sett är jämn. Situationen är likadan på de flesta institutioner. Ambitionen
att öka antalet kvinnliga forskare måste höjas. Nya ekonomiska resurser
måste till dels för att förstärka forskningen om kvinnors livsvillkor, dels
också för att förbättra rekryteringen av kvinnliga forskare.

De resurser som hittills getts till kvinnoforskningen svarar inte på långt
när mot utvecklingen på grundutbildningen. Kvinnliga forskare får i både
absoluta och relativa tal en mindre del av resurserna än de manliga. Och
ändå har kvinnoforskningen visat sig kunna tillföra den traditionella forskningen
viktiga kunskaper. Kvinnoforskningen är nödvändig för att spegla
hela samhällsutvecklingen och för att ge en helhetssyn på forskningen.

Mot. 1989/90

Ubl39

Den forskning som har bedrivits framför allt inom ramen för de kvinnoforskningscentra/-fora
som växt fram på åtta universitetsorter i Sverige har
visat att kvinnoforskningen tillför den traditionella forskningen något nytt
genom att den både är kompletterande, korrigerande och ser annorlunda på
forskarens roll än den traditionella forskningen.

Den är kompletterande på så sätt att den tillför forskningen något som
inte tidigare har behandlats. Ett exempel är inom historieforskningen där
kvinnors historia inte tidigare beskrivits. Historieforskningen har varit enkönad.
Vid Göteborgs universitet inrättades en professur i kvinnohistoria 1982,
vilket har betytt mycket för att synliggöra kvinnans givna plats i historien.

Den är korrigerande på så sätt att den dels kan bidra till att rätta till missuppfattningar,
dels visar på att en annan infallsvinkel på ett problem ger
andra förklaringar. Den feministiska forskningen har därigenom visat sig
vara något mycket mer än bara ett komplement till den traditionella könsneutrala
vetenskapen. Den har avslöjat att betydelsefulla strukturer helt enkelt
fallit bort ur förklaringsmodellerna och att det inte finns någon könsneutral
forskning.

Kvinnoforskningen ser också forskarens roll på ett annat sätt än den traditionella.
Kvinnoforskningen pekar på behovet av ständig förnyelse och hämtar
sin styrka utifrån det faktum att den materiella erfarenheten, dvs. kvinnans
hela vardag, bildar utgångspunkt för forskningsperspektivet. Kvinnor
har i alla tider fått anpassa sig till en verklighet där männen är överordnade,
där män har satt ramarna för kvinnors agerande och där den manliga normen
ses som den normala och kvinnorna som de annorlunda. Detta har självklart
också avspeglats i kvinnornas forskning.

Mot den bakgrunden är det allvarligt att forskningspropositionen så dåligt
har tillgodosett de stora behov som finns inom kvinnoforskningens område.
I en forskningsproposition som innehåller 1 miljard kronor till forskningen
har kvinnoforskningen fått futtiga 3,8 milj. kr. varav 2,8 milj. kr. härrör från
att man lägger ner JÄMFO. Egentligen är det alltså 1 milj. kr., dvs. en tusendel
av forskningspengarna i årets forskningsproposition, som går till kvinnoforskning.

Vi ställer oss också frågande till forskningspropositionens påstående att
uppbyggnadsskedet i kvinnoforskningen avslutas i och med inrättandet av
de tre föreslagna professurerna. Vi menar att kvinnoforskningen befinner
sig i stark teoretisk utveckling men organisatoriskt och resursmässigt i ett
uppbyggnadsskede.

Jämfört med USA och Norge framstår Sverige som ett u-land när det gäller
kvinnoforskning. I USA talar man t. ex. om ett paradigmskifte inom litteraturvetenskapen.
Både manliga och kvinnliga forskare sysslar med genusproblematiserande
litterära analyser, dvs. både kvinnor och män räknar med
könet som en berikande och komplicerande faktor i forskningen.

Norsk kvinnoforskning har också ett mycket högt internationellt anseende
och efterfrågan på resultat och expertis är stor.

Utbildnings- och forskningspolitiskt är det angeläget att satsa på den feministiska
forskningen. Pengar och projektmöjligheter, direkt riktade till den
feministiska forskningen, är ett sätt att markera dess värde och legitimitet.
Det är också viktigt att kvinnoforskningens problemställningar och empi

Mot. 1989/90

Ubl39

riska fakta självklart ingår som en del i grundutbildningens olika kurser, vilket
inte är fallet i dag.

Samhället behöver kunskap om maktförhållanden mellan könen på samtliga
nivåer. Man måste fråga sig om den demokratiska välfärdsstaten över
huvud taget kan överleva och förbättras utan att ta till vara kvinnors intressen
och krav i större utsträckning än vad som görs idag.

11.1 Forskningsbehov inom olika områden

Det finns behov av kvinnoforskning inom de flesta områden där forskning
bedrivs. Kvinnoforskningens annorlunda perspektiv skapar nya frågeställningar
och ger nya svar på gamla föreställningar. Av den anledningen är det
också viktigt att kvinnoperspektivet slår igenom även i den traditionella
forskningen. Vad kvinnoforskningen framför allt behöver är kraftigt förstärkta
resurser, men det är också viktigt att omprioritera redan anslagna
resurser så att kvinnoperspektivet får en plats i all forskning.

Vpk ser positivt på de inrättade professurerna i kvinno- och jämställdhetsforskning,
men anser att professuren i ekonomisk forskning bör ges en bredare
inriktning än den föreslagna. Vpk anser vidare att det är viktigt att ge
stöd till kvinnoforskningen inom de traditionella disciplinerna och inte endast
avsätta resurser för forskning som gäller jämställdhet mellan kvinnor
och män. Därför vill vi föreslå att det inrättas tjänster för kvinnoforskning
på alla forskningsråd.

Ett viktigt område för kvinnoforskningen är inom grundutbildningarna
där det i dag råder stor brist på läromedel. Fortfarande är det så att kvinnoperspektivet
ses som ”sidokunskap” för dem som är särskilt intresserade.
För att kvinnoforskningen skall kunna ingå som en självklar del av grundutbildningarna
behövs resurser för läromedelsutveckling. Ett exempel är nyutkommen
grundläggande litteratur i svensk sociologi, som med några få undantag
saknar både analyser av samhällsförhållanden ur ett feministiskt perspektiv
och presentationer av feministisk teoribildning.

Här redovisas ett axplock av viktiga forskningsområden:

Forskning om makt ur ett kvinnoperspektiv är centralt och mycket viktigt.

- Exempelvis hur män får/tar makt i olika grupper, hur makten ser ut hos
resp. kön, vilka maktmetoder män och kvinnor använder mot varandra.

- Kvinnors brist på makt och inflytande i företag och på kapitalmarknaden.

- Kvinnomisshandel som den yttersta maktutövningen.

Det finns ett växande intresse för forskning som utgår från att könsrelationerna
bär på problem som kan uttryckas i politiska makt- och konflikttermer.

Andra viktiga områden är:

- Varför är det så svårt att rekrytera kvinnliga forskare?

- Om kvinnliga forskares villkor.

- Varför har kvinnor bättre forskningsmöjligheter i den offentliga sektorn
än i den privata?

- Varför har så få kvinnor i Sverige högre befattningar i den privata sektorn
och beslutspositioner i näringslivet?

I forskningspropositionen tas också upp den utvärdering av skatterefor

Mot. 1989/90

Ubl39

men som regeringen anslagit 5,0 milj. kr. till. Ca 1 milj. kr. beräknas avse
forskningsuppgifter. I detta sammanhang är det viktigt att forskningen (liksom
utvärderingen) får ett klart kvinnoperspektiv. Alla studier som gjorts
pekar mot att skatteomläggningens effekter kommer att få de största konsekvenserna
för kvinnorna.

11.2 Centra/fora för kvinnoforskning

När den svenska kvinnoforskningen började växa fram på 1960-talet intog
den internationellt sett en ledande roll. Men det stora genombrottet kom
inte i Sverige utan i Norge. Först 1978 avsatte UHÄ särskilda medel till kvinnoforskning.
Detta resulterade i en internationellt sett unik organisering.
Vid universiteten/högskolorna växte kvinnoforskningscentra eller fora för
kvinnoforskning fram och dessa Centra/fora finns nu på åtta orter i landet.

Centra/fora för kvinnoforskning har en nyckelroll när kvinnoforskningen
skall förstärkas. De har växt fram i nära kontakt med kvinnorörelsen och
där förs en ständig dialog med bl.a. kvinnojourer, kvinnliga kulturarbetare,
kvinnor på arbetsplatser och inom den fackliga rörelsen. Man har utvecklat
ett nationellt och ett internationellt kontaktnät. Centra/fora behövs både
som ett nätverk och forum för vetenskapligt utbyte för kvinnliga forskare
och som stöd och inspiration för ämnen och inriktningar som helt saknar
kvinnoforskningsansats.

I första hand bör Centra/fora ha ett ansvar mot den forskning som inte
naturligt kan knytas till speciella ämnesinstitu- tioner. Centra/fora fungerar
som ”ett eget rum” för kvinnoforskningen som ofta arbetar tvärvetenskapligt
och därför inte alltid passar in i den traditionella ämnesuppdelade universitetsstrukturen.
De kan där ge den feministiska teoriutvecklingen de bästa
förutsättningarna.

I forskningspropositionen har det inte tillräckligt betonats att Centra/fora
faktiskt sysslar med forskning, vilket i sig är ett bevis på hur viktig och nödvändig
denna verksamhet är. Centras/foras tre viktigaste uppgifter är att
ägna sig åt forskning, att bedriva undervisning och att svara för information
och kontaktverksamhet.

För att dessa uppgifter skall kunna fullföljas krävs en rejäl förstärkning av
basresurserna. Vpk föreslår att 16 milj. kr. anslås till basresursförstärkning
av Centra/fora för kvinnovetenskaplig forskning.

Det behövs dessutom en organisation som har det övergripande ansvaret
för kvinnoforskningen och vi föreslår därför att det under FRN (Forskningsrådsnämnden)
inrättas ett sekretariat som får denna uppgift. Sekretariatet
skulle också kunna fungera som tillsynsmyndighet för övriga forskningsråd.

11.3 Kvinnovetenskaplig tidskrift

I år är det tio år sedan Kvinnovetenskaplig tidskrift (KVT) började komma
ut. Den startades av några kvinnoforskare som ett debattforum för svensk
kvinnovetenskap, men har under de tio åren utvecklats till både ett språkrör
och ett läromedel för kvinnliga forskare och utgör i dag en unik och omistlig
del av svensk kvinnoforskning.

Mot. 1989/90

Ubl39

KVT har alltid haft en knapp ekonomisk ram att verka inom och vi ser
positivt på den förstärkning som föreslås i forskningspropositionen, men vi
anser inte att det räcker. KVT måste garanteras tillräckliga medel för att
kunna utgöra den inspirationskälla och det debattforum för kvinnliga forskare
som behövs när kvinnoforskningen växer. Vi vill därför föreslå att tidskriften
tillförs ytterligare 150 000 kr.

11.4 Kvinnliga forskares villkor

Sorn tidigare nämnts är det ett faktum att få kvinnliga studerande går vidare
till forskarutbildning jämfört med manliga studerande. Detta faktum tas
också upp i propositionen, men den optimism inför framtiden som avspeglas
där delas inte av de kvinnliga forskarna själva. Tvärtom finns det en hel del
oro över att så litet forskning bedrivs om orsakerna till snedrekryteringen
och om vad som krävs för att förändra situationen. En av orsakerna till att
färre kvinnor går vidare till forskning är de osäkra ekonomiska villkor som
gäller under utbildningstiden. Villkoren är lika för kvinnor och män, men de
får olika konsekvenser. Så sammanfaller t.ex. den tid som ägnas åt forskarutbildning
med den tid som kvinnor med akademisk examen kan skaffa sig
barn, nämligen mellan 25 och 35 år. Män kan däremot välja att skaffa barn
senare i livet eller lämna huvudansvaret för barnen till kvinnor.

I dag finansieras ungefär halva forskarutbildningstiden med utbildningsbidrag
eller i ett fåtal fall med doktorandtjänster. Det är positivt att propositionen
föreslår medel för att omvandla utbildningsbidragen till doktorandtjänster,
men eftersom detta i första hand skall ske inom de tekniska fakulteterna,
kommer de inte att komma kvinnorna till del.

Fler doktorandtjänster behövs, både på hel- och deltid. Då skulle det skapas
förutsättningar för kvinnliga forskare att kunna kombinera forskning och
småbarn. Vpk föreslår därför att det vid fakulteterna inrättas doktorandtjänster
på både hel- och deltid för kvinnliga forskarstuderande. Antalet kan
naturligtvis variera beroende på högskolans storlek.

12. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskningspolitikens inriktning,

2. att riksdagen till Forskningsrådsnämnden anslår 5 000 000 kr. per
år under treårsperioden för nordiskt forskningssamarbete i enlighet
med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen till Forskningsrådsnämnden anslår 2 000 000 kr. per
år under treårsperioden för korrektiv EG-forskning i enlighet med
vad som i motionen anförts,

[att riksdagen till anslaget ”Utredningar inom det nedrustningsoch
säkerhetspolitiska området” anslår 2 000 000 kr. utöver vad regeringen
har föreslagit för budgetåret 1990/911],

[att riksdagen avslår regeringens förslag om 3 000 000 kr. i bidrag
till ett institut för Japanstudier1],

Mot. 1989/90

Ubl39

[att riksdagen till SAREC anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag för budgetåret 1990/911],

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsforskning,

5. att riksdagen till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1990/91
anslår ytterligare 40 000 000 kr. som en överföring från Försvarets
forskningsanstalt,

6. att riksdagen för budgetåret 1990/91 beslutar anslå 750 000 kr.
utöver regeringens förslag till Uppsala universitet för freds- och konfliktforskning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etiska nämnder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en professur i ämnet forskningsetik,

9. att riksdagen till doktorandtjänster under treårsperioden anslår
240 000 000 kr. utöver regeringens förslag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om doktorandtjänster på deltid,

[att riksdagen avslår regeringens förslag om ett socialvetenskapligt
forskningsråd2],

[att riksdagen överför de föreslagna medlen från det föreslagna
socialvetenskapliga forskningsrådet till det Humanistiskt-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet2],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Teknikvetenskapligt forskningsråd3],

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pedagogiska meriter vid tjänstetillsättning,

12. att riksdagen till Forskningsrådsnämnden anslår 15 000 kr. till
försöksverksamhet med s.k. vetenskapsbutiker,

13. att riksdagen till Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
anslår 10 000 000 kr. till en ny låginkomstutredning,

[att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet anslår 1 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, för informationsverksamhet i enlighet med
vad som anförts i motionen4],

14. att riksdagen överför 1 800 000 kr. för undervisningsforskning
direkt till Universitetet i Stockholm/Högskolan för lärarutbildning i
Stockholm och Universitetet i Göteborg och ej till universitetens samhällsvetenskapliga
fakulteter,

15. att riksdagen till Universitetet i Lund/Malmö, Universitetet i
Linköping, Universitetet i Uppsala och Universitetet i Umeå för budgetåret
1990/91 anslår 500 000 kr. till vartdera universitet för undervisningsforskning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoforskningens betydelse för en helhetssyn på
samhällsutvecklingen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förstärkta resurser till kvinnoforskningen,

Mot. 1989/90

Ubl39

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprioriteringar av resurser så att kvinnoperspektivet
får en plats i all forskning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att inrätta forskartjänster för kvinnoforskning
på alla forskningsråd,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att professuren i ekonomi med inriktning mot kvinnoforskning
bör ges ett bredare innehåll,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoperspektiv i läromedel,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoperspektiv på forskningen om skatteomläggningens
konsekvenser5],

22. att riksdagen belutar anslå 16 000 000 kr. som basresursförstärkning
till Centra/fora för kvinnovetenskaplig forskning,

23. att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att under
Forskningsrådsnämnden inrätta ett sekretariat som har det övergripande
ansvaret för kvinnoforskningen,

24. att riksdagen till Kvinnovetenskaplig tidskrift beslutar anslå ytterligare
150 000 kr. för budgetåret 1990/91,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av doktorandtjänster på både hel- och
deltid för kvinnliga forskare vid fakulteterna.

Stockholm den 20 mars 1990

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Ylva Johansson (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

11989/90:U12

21989/90:So39

31989/90:N42

41989/90: A29

51989/90:Fi40

Mot. 1989/90

Ubl39