Motion till riksdagen
1989/90:Ub 128

av Sture Ericson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

I den forskningspolitiska propositionen framhålls vikten av att forskning
både kan och skall bedrivas inom alla delar av högskolan. Det fastslås också
att den forskning som vuxit fram vid de små och medelstora högskolorna
fortsättningsvis skall ske inom ramen för nuvarande organisation. Det sägs
t.ex. att ”fakultetsanslagen tillhör inte bara det universitet eller den högskola,
dit respektive fakultetsnämnd är knuten, utan är gemensam för flera
högskoleenheter”.

Verkligheten är tyvärr den att fakulteterna och institutionerna vid universiteten
i allt för ringa grad orienterat sin verksamhet mot de små och medelstora
högskolorna. Det är utifrån dessa erfarenheter sannolikt så att ett genomförande
av propositionens förslag för att stärka forskningen vid de små
och medelstora högskolorna inte kommer att leda till att de lovvärda intentionerna
uppnås.

I regeringens proposition 1986/87:80 om forskning föreslogs att en del av
den rörliga resurs som tilldelas fakulteterna för lektorers kompetensuppehållande
forskning skulle ”öronmärkas” till stöd för lärarna vid de mindre
högskoleenheterna. Summan skulle inte understiga genomsnittet av de tre
senaste årens tilldelning. Bakgrunden var att regionstyrelserna, som tidigare
fördelat dessa medel till de nya högskolorna, nu skulle upphöra. Motivet för
öronmärkningen sades vara att fakultetsnämnderna inte ännu var tillräckligt
förtrogna med behoven ute vid de mindre högskolorna.

Utredningen ”Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna”
tvivlar dock på att fakultetsnämnderna är rätt instans för hantering av de
problem den rörliga resursen är avsedd att lösa vid dessa högskoleenheter.
Detta bl.a. därför att fakultetsnämnderna vid flera universitet ersatts av utbildnings-
och forskningsnämnder, som enligt utredaren inte är ”lämpade att
handlägga ärenden som rör de mindre och medelstora högskolornas forskning”.
Utredaren konstaterar också att denna bedöming delas av högskolornas
företrädare.

Trots detta föreslår man nu i den forskningspolitiska propositionen att den
rörliga resursen i framtiden skall hanteras av fakulteterna.

I detta sammanhang är det därför angeläget att peka på de förhållanden
där de små och medelstora högskolorna kommer att missgynnas om propositionens
förslag genomförs.

När ”öronmärkningen” av den rörliga resursen till de små och medelstora

högskolorna av de resurser som fördelas av fakultetsnämnderna försvinner,
kommer lärare vid de små och medelstora högskolorna att få svårare att få
del av dessa. Troligt är också att fakultetsnämnderna i sin prioritering kommer
att hänvisa till det ökade anslaget om 30 milj. kr. för forskningsstödjande
verksamhet.

En annan konsekvens av propositionens förslag kan i praktiken komma
att innebära att resurser motsvarande omkring tre helårstjänster fråntas vardera
högskolorna i Örebro, Växjö och Karlstad, vilka i egenskap av gamla
universitetsfilialer har en storlek och kompetensprofil som medfört att anslagen
för kompetensuppehållande forskning varit särskilt stora där. Det är
rimligt att dessa högskolor i framtiden själva får disponera en rättmätig andel
av den rörliga resursen. Fakultetsnämnderna kunde som hittills yttra sig över
kvaliteten på forskningsansökningarna, och vid den centrala fördelningen av
resurser kunde utgångspunkten vara antalet behöriga lärare vid respektive
högskola.

Med den nyordning som föreslås beträffande forskarutbildningen föreligger
en risk att de studerande från de små och medelstora högskolorna som
önskar gå vidare efter grundutbildningen missgynnas. Kontakter med universiteten
visar att nyordningen innebär en dramatisk minskning av antalet
studerande som antas till forskarutbildning och att antagningsförfarandet
kommer att utformas så att de olika institutionerna kommer att mycket noggrant
selektera bland de sökande. Ett viktigt inslag i en sådan selektion är
prognosen för framgångsrika studier. Den kunskap som fordras för en sådan
prognos är givetvis större vad gäller de sökande som kommer från den egna
institutionen vid universitetet. Eventuellt kan det bli så att de studerande
väljer att genomföra sin grundutbildning vid universiteten för att inte missgynnas
vid antagningen. Därigenom urholkas också grundutbildningen vid
de små och medelstora högskolorna.

De rörliga resurserna bör därför även fortsättningsvis vara öronmärkta
och medlen för forskningsstödjande verksamhet bör markant ökas (genom
t.ex. omfördelning av medlen från universiteten till de små och medelstora
högskolorna). Vidare bör frågan om hur målet med ökat antal studerande
från små och medelstora högskolor som går vidare till forskarutbildning närmare
utredas (t.ex. bör även de små och medelstora högskolorna kunna få
del av fasta forskningsresurser i form av doktorandtjänster). Skrivningen om
universitetens skyldighet att fördela fakultetsanslagen även till de små och
medelstora högskolorna bör skärpas och kontrollen av att anslagen fördelas
enligt denna princip bör följas upp av t.ex. UHÄ.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av medel för forskning till de små och
medelstora högskolorna.

Mot. 1989/90

Ubl28

6

Stockholm den 20 mars 1990
Sture Ericson (s)

Maud Björnemalm (s)
Håkan Strömberg (s)

Rosa-Lill Wåhlstedt (s)
Ulla Berg (s)

Mot. 1989/90

Ubl28

7