Motion till riksdagen
1989/90: Ubl27

av Roland Sundgren m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

I dag har högskolan i Eskilstuna/Västerås inga fasta forskningsresurser men
får vissa bidrag till forskningsprojekt från olika håll (STU och lokala forskningsråd,
privata företag, banker m.m.).

I proposition 1989/90:90 föreslås 2,2 milj .kr. för den treåriga anslagsperioden
under anslaget E 12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål.

De föreslagna medlen är avsedda för planering, för att ge lärarna möjligheter
att ansöka om forskningsstöd och projektanslag samt för stöd till lärares
forskarutbildning.

Högskolor och universitet kan ses som samhällets kunskapscentra. Det
betyder att de är organ där man

- skapar ny kunskap (= forskning)

- följer den vetenskapliga utvecklingen på andra högskolor/universitet och
i andra länder

- genom utbildning och på andra sätt delar med sig av denna kunskap till
det omgivande samhället.

Detta betyder att även högskolan i Eskilstuna/Väserås, vars huvuduppgift
är grundläggande utbildning, måste ha resurser för att dess lärare skall
kunna forska eller forskarutbilda sig. Inte minst krävs det aktiva forskare vid
högskolan för att man skall kunna följa den vetenskapliga utvecklingen inom
olika ämnen.

Enligt propositionen bör en fortsatt utveckling av forskningen vid de
mindre och medelstora högskolorna ske inom ramen för nuvarande organisation.
För högskolan i Eskilstuna/Västerås innebär detta bl.a. att dess lärare
i forskningsavseende skall integreras i motsvarande verksamhet vid fakulteter
och institutioner vid Uppsala Universitet och få del av den rörliga
forskningsresurs som man har där.

Inom vissa ämnesområden kan denna princip passa för HE/V. Men en stor
del av högskolans lärare är (och kommer i framtiden ännu mer att vara)
verksamma inom ämnesområden som över huvud taget inte förekommer vid
Uppsala universitet: maskinteknik, elkraftteknik, byggteknik och kemiteknik.
Detta kommer sannolikt att innebära att HE/V inte kan påräkna något
stöd från den rörliga resursen vid Uppsala Universitet för forskning och forkarutbildning
inom dessa områden.

Det är bara Lunds Universitet som inom sig har alla de ämnesområden
som förekommer vid HE/V. En lösning där HE/V ”ansluts” till Lund är dock

vare sig praktisk eller realistisk. Då återstår ett samarbete med flera universitet
och högskolor.

Om man ser till det kontaktnät som finns i dag bör samverkan ske med ett
flertal enheter med fasta forskningsresurser. Då blir det emellertid oklart hur
ansvaret för forskningsverksamheten vid HE/V skall fördelas mellan dessa.

En slutsats av ovanstående är att det är bättre om HE/V får egna forskningsmedel
motsvarande den rörliga resursen (f.n. ca 250 tkr per år). Dessa
medel kan sedan användas för forskning och forskarutbildning i samverkan
med de universitet och högskolor som är bäst lämpade för respektive projekt
eller ämnesområde. Denna samverkan bör ge en tillräcklig garanti för att
verksamheten blir av god kvalitet.

En sådan åtgärd kan inte uppfattas som att forskningsresurserna ”splittras”.
Om exempelvis det föreslagna anslaget på 2,2 milj.kr. för planering
m.m. kompletteras med den dubbla summan för direkta forskningsinsatser,
får HE/V sammanlagt 6,6 milj.kr. för forskning. Detta skulle ändå inte utgöra
mer än ca 2 promille av fakultetsanslagen. (Om man gör samma operation
för samtliga mindre och medelstora högskolor kommer deras sammanlagda
andel inte att bli större än ca 4%.)

I propositionen föreslås varierande storlek på ”planeringsanslagen” (under
E 12) för de olika högskolorna. De tre tidigare universitetsfilialerna
Karlstad, Växjö och Örebro ligger på en nivå för 1992/93 på 4,7 milj.kr.
Sundsvall/Härnösand får 3,9 milj.kr., medan övriga högskolor utom de två
senast etablerade får 2,2 milj.kr.

HE/V är den enda högskolan i landet som ”ansvarar” för två län. Den
kommer vidare att bland de mindre och medelstora högskolorna ha det
största antalet lärare inom de kostnadskrävande tekniska ämnena.

Detta borde motivera att HE/V bör placeras i samma grupp som Sundsvall/Härnösand.

Sammanfattning

Från högskolans synpunkt och för att få ett effektivt utnyttjande av resurserna
är det bättre om HE/V anvisas egna medel för forskning än den princip
som föreslås i propositionen. Detta kan inte anses innebära att man ”splittrar”
landets forskningsresurser. En successiv utbyggnad med egna forskningsresurser
under de närmaste tre eller sex åren skulle ge många positiva
effekter för högskolans verksamhet.

Det finns vidare skäl för att HE/V placeras på samma nivå som Sundsvall/
Härnösand vad avser de (planerings-)medel som anvisas under anslaget E
12. En överföring från Uppsala universitet av de medel som f.n. används till
HE/V från den rörliga resursen skulle innebära ett tillskott.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av egna forskningsresurser vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås,

Mot. 1989/90

Ubl27

3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ubl26-133

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ytterligare ekonomisk förstärkning
till högskolan i Eskilstuna/Västerås under anslaget E 12.

Stockholm den 20 mars 1990

Roland Sundgren (s)

Olle Svensson (s) Anita Persson (s)

Berit Oscarsson (s) Göran Magnusson (s)

Reynoldh Furustrand (s) Yngve Wernersson (s)

Alf Egnerfors (s)

Mot. 1989/90

Ubl27

4