Motion till riksdagen
1989/90: Ub 125
av Carl Bildt m.fl. (m)
Mot.
med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90
Ubl25
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 2
2. Moderata utgångspunkter 2
3.Propositionens allmänna inriktning 4
4. Sambandet grundutbildning - forskning 5
5. Internationalisering 5
6. Avvägningen grundforskning - sektorsforskning 6
7. Forskarutbildningen 8
7.1 Doktorandtjänsterna 9
7.2 Betyg på doktorsavhandling 10
8. Tjänsteorganisatoriska frågor 10
8.1 Finansiering 11
8.2 Högskoleadjunkternas kompetensutveckling 12
8.3 Tjänster på det medicinska området 12
8.4 Meritvärdet av forskarutbildning 13
8.5 Gymnasielektorerna 13
9. Förstärkt bas ökar universitetens frihet 13
10. Forskningsrådsorganisationen - ansvarsfrågor 13
10.1 Principen om full kostnadstäckning 14
11. Forskningen vid de små och medelstora högskolorna 15
12. Utrustningsanslaget 15
13. Kulturfrågor 16
14. Forskning för en miljöanpassad utveckling 16
15. Forsknings- och utvecklingsarbete inom tjänstesektorn 16
16. Energiforskning 17
17. Justitiedepartementets verksamhetsområde 17
18. Jordbruksdepartementets verksamhetsområde 18
19. Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 19
20. Bostadsdepartementets verksamhetsområde 19
21. Hemställan 19
1
1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr UbI25
1. Sammanfattning
Moderata Samlingspartiet ser den fria forskningen som ett medel att vidmakthålla
och höja vår egen och andras standard och livskvalitet.
Vi hävdar att forskning i största möjliga utsträckning skall bedrivas utan
försök till styrning utifrån. Beslut om forskningens inriktning bör fattas efter
inomvetenskapliga kriterier.
Regeringens förslag tar i flera hänseenden steg i rätt riktning. På vissa områden
är vi emellertid starkt kritiska, bl.a. vad gäller den fortsatta politiska
styrningen av viss forskning. De medel som anvisas, framför allt för forskarutbildning
och utrustning, är enligt vår mening otillräckliga. Sambandet mellan
grundläggande högskoleutbildning och forskning behöver förstärkas.
Bådadera är starkt beroende av varandra.
Den sektorsfinansierade forskningen - som i viss utsträckning är liktydig
med politiskt eller på annat sätt styrd forskning - vid fakulteterna uppgår i
dag till ca 3,5 miljarder kr., vilket gör att sektorsorganen är utomordentligt
starka aktörer vad gäller de offentligt finansierade forskningsinsatserna. Vi
föreslår att sektorsorganens roll tonas ner till förmån för en förstärkning av
fakulteter och forskningsråd. Under de närmaste åren bör ca 30 % av sektorsforskningsmedlen
överföras på detta sätt.
För att hävda sambandet mellan forskning och grundutbildning samt för
att utveckla och utnyttja lärarkårens kompetens föreslås att forskning skall
vara ett åliggande i tjänsten - motvarande en tredjedel av arbetstiden - för
samtliga forskningsbehöriga högskolelektorer.
Vi föreslår att ytterligare 50 milj. kr. anvisas för nästa budgetår för inrättande
av doktorandtjänster. Omvandlingen av utbildningsbidrag till doktorandtjänster
bör vara avslutad senast vid utgången av budgetåret 1995/96.
Utrustningssidan har under många år varit sorgligt eftersatt. När de s.k.
bankmedlen - som den socialdemokratiska regeringen tvingade fram när
bankerna av regeringen försatts i en utpressningsliknande situation-nu upphör
blir situationen akut för många institutioner.
För ersättning och nyanskaffning av utrustning bör därför för nästa budgetår
anvisas ytterligare 500 milj. kr.
För att förstärka den internationella samverkan föreslås en utökning av
anslaget till europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete med 39 milj.
kr.
2. Moderata utgångspunkter
Den fria forskningen är en av hörnstenarna för utvecklingen av vårt samhälle.
De kunskaper som forskningen ger oss skall av andra granskas, accepteras
eller förkastas, vara utgångspunkt för fortsatt kunskapssökande och genom
en kvalitativt högtstående utbildning föras vidare.
Kunskaper ger oss möjlighet att finna nya lösningar på dagens problem,
vilket ökar vårt välstånd och våra möjligheter att dela med oss till andra.
Alla delar av den hittillsvarande utvecklingen har dock inte varit enbart av
godo. Vår miljö är t.ex. hårt trängd av det moderna samhället.
Mot. 1989/90
Ubl25
2
Ändå är det genom fortsatt forskning och utveckling som mänskligheten
kan finna vägar att lösa de problem som uppstått. Nya erfarenheter kan underlätta
strävan efter ökad frihet och livskvalitet.
Sambandet mellan forskning och grundutbildning måste vara tydligt och
fast. Den grundläggande högskoleutbildningen och hela det underliggande
utbildningssystemet skall vara så utformat att det utmanar till nya ansträngningar
och lockar fler till forskningsinstitutioner, laboratorier och utvecklingsavdelningar.
Sverige är, som ett litet land, speciellt beroende av goda kunskaper och
en högt utvecklad teknik. Vår konkurrenssituation, och vårt - i relation till
jämförbara länder - höga kostnadsläge gör att vi måste kunna erbjuda lösningar
som är framåtsyftande och produkter som bygger på en hög kvalitet.
Informationsteknologin ger oss i dag tillgång till andras erfarenheter i en
tidigare aldrig skådad omfattning. Forskarna har möjligheter att snabbt
söka, sammanställa och bearbeta information. Resultaten kommerfram i accelererad
takt och informationen går blixtsnabbt mellan länder och världsdelar.
I öppna samhällen känner kunskapen inga gränser.
Forskningen och dess resultat värderas och prövas ständigt i ett internationellt
samspel och kriterierna ställs av forskarna själva: det som inte håller
för en vetenskaplig prövning förkastas.
Teknisk och naturvetenskaplig forskning leder ibland till resultat som
starkt påverkar våra liv. Det är forskning som ofta drar stora kostnader men
som också lockar starka intressenter.
Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att inte förlora det humanistiska
perspektivet. En utvecklad nation måste kosta på sig att stödja den
forskning som kan berika våra liv ur en annan dimension än den som handlar
om materiell välfärd.
Det är också angeläget att finna en avvägning mellan grundforskning och
tillämpad forskning. Sverige måste värna om ett fritt kunskapssökande, en
forskning styrd av briljans och intuition och en forskning fjärran från styrande
myndigheter eller politiska beslut.
En restriktion måste forskarsamhället dock acceptera. Forskningen måste
alltid vara etiskt försvarbar. Att från statsmakternas sida generellt ange var
gränser skall dras är emellertid knappast möjligt för forskningsområden i
snabb utveckling. Vi anser att forskarna själva måste medverka till en fortlöpande
och öppen debatt i dessa frågor.
Forskning kan - och skall - också ha en samhällskritisk funktion. Den skall
kunna vara en nagel i ögat på de styrande och ge utgångspunkter för självkritik.
Sverige bidrar inom flera områden med avancerad forskning som har kunnat
omsättas i framgångsrik tillämpning. Statsmakterna bör överväga att ytterligare
koncentrera resurser till ”Centres of Excellence” inom områden där
Sverige kan ligga i forskningsfronten.
Den som i Sverige satsar på en forskarkarriär inom ett område där forskningen
inte leder till kommersiella tillämpningar måste vara något av en
idealist. I Sverige har löneutjämningen drivits mycket långt. Vårt skattesystem
leder till orimligt upptrissade lönekrav och en skev lönesättning i offentligt
bedriven verksamhet, där vi även återfinner åtskilligt av forskningsverk
Mot. 1989/90
Ubl25
3
samheten. Det är enligt vår mening utomordentligt allvarligt att vi i Sverige
inte kan erbjuda våra kvalificerade forskare en god lön eller i tillräcklig omfattning
locka utländska forskare att arbeta här.
Vi har i andra sammanhang framfört vår kritik och våra förslag rörande
grundskola, gymnasieskola och grundläggande högskoleutbildning. Vi har
bl.a. uttalat farhågor för den nya grundskollärarutbildningens kvalitet och
lagt förslag om en ny - på ämnesstudier grundad - utbildning för lärare. Vi
har krävt att grundskolan får nya mål och att ett nytt betygssystem införs.
Våra förslag syftar till att skapa ett utbildningssystem som redan i begynnelsen
präglas av kunskap, kvalitet och strävan efter personlig utveckling.
Det är enligt vår mening en av de viktigaste uppgifterna för att skapa en bas
för fortsatt välstånd liksom för en god rekrytering till högre utbildning och
forskning.
För att markera kunskapernas betydelse har vi också föreslagit att krav för
att komma in på de olika linjerna i gymnasieskolan skall preciseras. Det är,
enligt vår mening, ärligare gentemot eleven att redan från början säga att
det behövs goda kunskaper i ett visst ämne för att klara en given utbildning.
Av samma skäl måste tillträdessystemet till högskolan utformas så att det
premierar adekvata studier i stället för taktikläsande. Dagens system leder
till att sökande utan tillräckliga förkunskaper antas till utbildning, vilket i sin
tur kan leda till studieavbrott, onödig skuldsättning m.m. Vi har därför bl.a.
avvisat förslag om att all gymnasieutbildning skall ge allmän behörighet till
högskolestudier.
3. Propositionens allmänna inriktning
Propositionen innebär att en rad moderata förslag nu även blivit regeringens
politik. Således föreslår regeringen att därtill behöriga lärare skall beredas
utrymme för forskning i tjänsten. Små och medelstora högskolor skall inte
bygga upp egna forskningsinstitutioner, utan sambanden med fakulteterna
markeras. Vissa medel överförs till grundforskning från sektorsorganen. Regeringen
framhåller kvalitetsfrågorna, även om den avstår från att göra de
prioriteringar som krävs för att i grunden skapa goda förutsättningar för
forskningen.
Propositionens inriktning på offentlig sektor och sociala frågor ådagalägger
en vilja att skaffa underlag för fortsatta monopol. Att släppa loss alternativ
eller stimulera forskning i syfte att möjliggöra alternativa produktionsformer
är inte regeringens linje.
Propositionen som helhet sägs innebära en unik nivåhöjning. Med den inflation
Sverige haft under senare år räcker pengarna dessvärre inte särskilt
långt. Diskrepansen mellan äskade medel, de mål regeringen säger sig vilja
nå och förslagen är ibland betydande. Så tar regeringen t.ex. inte tillnärmelsevis
upp de belopp för utrustning som krävs för att universiteten och högskolorna
skall kunna bedriva en verksamhet på en kvalitativt rimlig nivå.
Även på andra områden framstår regeringens förslag i förstone som något
mer framåtsyftande än vad de i verkligheten är. Kostnaderna för omvandling
av utbildningsbidrag till doktorandtjänster har underskattats. Genom förslagen
om kostnadstäckning kan de föreslagna ökningarna för forskningsrådens
del de facto komma att visa sig vara en urholkning av dagens anslagsnivå.
Mot. 1989/90
Ubl25
4
Socialdemokraternas ekonomiska politik leder till upptrissade lönekrav
och kostnader på alla områden. Forskarnas villkor har relativt sett försämrats
under det senaste året. Risken för forskarflykt till näringsliv eller till
andra länder ökar om lönesättningen inte är konkurrenskraftig.
Den inhemska grundforskningen riskerar att utarmas genom att socialdemokraterna
för en felaktig politik. Vi ser i dag hur svensk industri i ökad
omfattning etablerar samarbete med eller köper upp företag inom EG. Allt
mer av forskning och utveckling kan komma att förläggas till länder som erbjuder
bättre arbetsvillkor för forskare och företag.
4. Sambandet grundutbildning - forskning
De treåriga forskningspropositionerna skapar förutsättningar för ett mer
långsiktigt agerande men separerar grundutbildning från forskning, vilket
enligt vår mening är olyckligt. Grundutbildningens samband med forskning
måste vara entydigt om Sverige skall kunna leva upp till kravet att bedriva
en högskoleutbildning på vetenskaplig grund.
Institutionernas uppgifter gäller såväl grundutbildning som forskning och
forskarutbildning. Grundutbildningens omfattning avgör exempelvis hur
många lärare som kan vara anställda, vilket i sin tur påverkar hur många
doktorander som kan handledas och som kan antas till forskarutbildning.
Antalet disputerade påverkar i hög grad möjligheterna att rekrytera nya lärare
och forskare. Institutionernas olika verksamheter utgör kommunicerande
kärl. Otillräckliga resurser för grundutbildningen skadar också forskningen.
Mot denna bakgrund anser vi det vara till nackdel för hela högskoleverksamheten
att riksdagen behandlar forskning och grundläggande högskoleutbildning
var för sig som åtskilda verksamheter. De treåriga planeringsperioderna
bör därför utvidgas till att gälla ett samlat förslag för hela högskoleoch
forskningsområdet fr.o.m. nästa treårsperiod.
5. Internationalisering
Regeringen föreslår att resurserna ökas för deltagande i EG:s ramprogram
för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vidare föreslår regeringen att
medel anvisas för samarbete med Östeuropa samt att stödet till doktoranders
internationella kontakter förstärks.
Mot dessa förslag har vi ingen invändning. Däremot undviker regeringen
att i sak diskutera de problem som uppstår för svensk forskning genom att
Sverige inte deltar i EG:s forskningsprogram som fullvärdig medlem.
Svenska forskare deltar i många program genom beredning och diskussion
om uppläggning av projekt men utan att kunna delta i besluten.
I detta sammanhang finns skäl att erinra om den långsiktiga kunskapsuppbyggnad
och förståelse över nationsgränserna som skapas genom EG:s ambitiösa
utbytes- och stipendieprogram inom grundutbildning och forskning.
Regeringen konstaterar i propositionen att "Forskning är ett kraftfullt sätt
att åstadkomma internationell samverkan". Vi delar detta synsätt men anser
att den naturliga konsekvensen av detta - åtminstone för forskningens del
Mot. 1989/90
Ubl25
5
1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ubl25
borde vara att eftersträva ett fullvärdigt medlemskap i den europeiska gemenskapen.
För att under förhandenvarande omständigheter försöka åstadkomma en
bättre internationell samverkan föreslås i särskild kommittémotion att anslaget
till europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete nästa budgetår ökas
till 100 milj. kr., en förstärkning med 39 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.
För att åtgärda redan uppkomna miljöskador och undanröja nya miljöhot
fordras en intensifierad forskning. Miljöfrågornas globala karaktär kräver
ett långtgående internationellt samarbete. Inom EG bildas nu en europeisk
miljövårdsorganisation: European Environmental Agency. Sverige bör enligt
vår mening söka medlemskap i EEA.
6. Avvägningen grundforskning - sektorsforskning
Riksdagen uttalade i samband med behandlingen av 1987 års forskningsproposition
att regeringen inför den nästföljande planeringsperioden borde se
över sektorsorganens verksamhet och komma med förslag som innebär att
viss del av anslagen för sektorsforskning överförs till högskolans fakultetsanslag
och till forskningsråden för att stödja den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden
i högskolan.
I propositionen diskuteras balansen mellan sektorsforskning och annan
uppdragsforskning å ena sidan och grundforskning eller forskning på eget
programansvar å den andra.
Regeringen anser att utförandet av forskning även fortsättningsvis bör
koncentreras till universitet och högskolor samt hävdar att finansiering av
forskning även framdeles skall ske från skilda håll vad gäller statens FoUsatsningar.
Vidare framhåller regeringen att det centrala i denna avvägning
är att forskarsamhället har tillräckliga medel för forskning på eget programansvar
för att trygga den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.
Regeringen anför vidare följande:
Det kan synas som en motsägelse att en demokratisk forskningspolitik dels
innehåller ett betydande mått av samhällsuppdrag till forskarna, dels lämnar
dessa i hög grad obundna att själva, under inbördes diskussion och konkurrens,
öka våra gemensamma kunskaper. Men en sådan arbets- och ansvarsfördelning
är möjlig i en genuin demokrati, när medborgarna, deras valda
företrädare och forskargrupperna kan kommunicera med varandra.
Regeringen ser inget problem i att finansieringen kommer från skilda håll.
Det finns enligt vår mening skäl för att varna för en övertro på att forskarsamhällets
integritet är så stor att den inte låter sig rubbas av starka sektorsfinansiärer.
Regeringen anför själv i propositionen att de treåriga riksdagsbesluten om
forskning ger möjlighet att "göra förändringar som har betydelse för forskningens
relevans för olika samhällsområden”.
Och visst försöker regeringen styra, vilket även kan ske så att regeringen
närstående intressen gynnas. Redan i propositionens inledning kommer
uppräkningar av den forskning regeringen anser angelägen. Som ett exempel
kan nämnas att regeringen gärna ser forskning om offentlig sektor, men från
Mot. 1989/90
Ubl25
6
sina monopolistiska utgångspunkter. Även vi kan se forskning om den offentliga
sektorn som en angelägen uppgift, men vi anser att den offentliga
sektorns funktion också kan analyseras genom att förutsättningar skapas för
alternativa driftsformer och huvudmän för olika verksamheter.
Det finns en risk för att forskning som legitimerar vissa lösningar också
premieras vid anslagsgivningen. Det problemet kan även göra sig gällande
på ett djupare plan. Inom vissa forskningsområden riskerar man att forskare
på bred front dras till uppgifter som de vet är gynnade från anslagssynpunkt.
Resultatet kan bli att den kritiska granskningen uteblir.
Sektorsorganens omfattande FoU-verksamhet medför, enligt vår uppfattning,
framför allt två problem. Det gäller styrning av högskolan och tillkomsten
av offentliga FoU-organ utanför högskolesystemet. Sektorsorganen har
skapats bl.a. för att universitet och högskolor inte ansågs klara den ofta ämnesövergripande
forskning som uppdragsgivarna ville genomföra i syfte att
få vissa problem belysta.
Vi anser att kvaliteten på den forskning som bl.a. skall utgöra beslutsunderlag
för myndigheter, regering och riksdag skulle vinna pä att medel överförs
från sektorsorganen för att bekosta forskning vid högskolans institutioner
i stället för att sektorsorganen utvecklar egna organisationer för forskning.
Skulle beställarna finna att högskolan saknar kompetens inom något viktigt
område bör de, enligt vår mening, påvisa detta för forskningsråden.
Dessa har bl.a. till uppgift att stödja nya forskningsinriktningar. Visar det sig
att behovet av kompetensuppbyggnad är av mer permanent natur, att traditionell
ämnesindelning inte täcker det aktuella området och att ny vetenskaplig
metodik utvecklas kommer så småningom också nya institutioner att
inrättas.
I och med att forskningsråden får ansvaret för sådan kompetensuppbyggnad
kommer vetenskapliga kriterier att styra utvecklingen. Arbetet kan äga
rum i en god forskningsmiljö, där forskarna kan berikas av kontakter med
andra ämnen. Samma gynnsamma miljö kan knappast skapas inom separata
institut med ett begränsat forskningsområde.
Vi föreslår att - som en första etapp - cirka 30 % av fackdepartementens
medel för sektoriell FoU successivt förs över till berörda fakultetsanslag
samt forskningsråden, varav huvuddelen under den kommande treårsperioden.
Regeringen bör ges i uppdrag att lämna preciserat förslag till hur medlen
skall fördelas.
I samband med resursöverföringen bör också övervägas att avveckla vissa
sektorsforskningsorgan. Vi förordar att arbetslivscentrum, arbetsmiljöinstitutet
samt statens råd för byggnadsforskning avvecklas i sin nuvarande form.
Därutöver bör övervägas att avveckla även naturvårdsverkets forskningsnämnd,
idrottens forskningsråd, fiskeristyrelsens forskningsinitierande
verksamhet och transportforskningsberedningen. De medel som i dag fördelas
av dessa organ bör i stället efter strikt vetenskapliga kriterier fördelas av
forskningsråden.
På samma sätt bör den forskning som bedrivs vid och finansieras av olika
statliga organ i ökad grad föras över till högskolans institutioner. Sålunda bör
det forsknings- och utvecklingsarbete som finansieras av barn- och ungdoms
Mot. 1989/90
Ubl25
7
delegationen och statens kulturråd i stället finansieras av forskningsråden
och medlen överföras till dessa.
Regeringen föreslår att ett nytt programråd inrättas för avfallsrelaterad
forskning. Enligt vår mening bör regeringen gå motsatt väg och inventera
vilka olika styrgrupper och programråd som redan existerar. Regeringen bör
därefter för riksdagen redovisa vilka av dessa styrorgan som kan avvecklas
samt vilka instanser som bör överta kvarvarande uppgifter.
Vi anser att högskolan i större utsträckning än i dag bör ges möjlighet att
biträda statsmakterna med utredningsverksamhet och uppdragsforskning.
Högskolan skulle då ha ansvaret för den vetenskapliga kvalitetskontrollen
av de givna uppdragen. Ett konkret exempel är statliga utredningar. Sekreterare
i sådana utredningar rekryteras ofta bland tjänstemännen inom respektive
departement. Kvaliteten och integriteten i det statliga utredandet skulle
enligt vår mening förbättras avsevärt om forskare från högskolan i större omfattning
engagerades i de offentliga utredningarna.
Grundforskningen är fakultetens bas. Starka fakulteter är den bästa garantin
för ett fritt kunskapssökande. En fri. obunden forskning har bäst förutsättningar
om institutionerna har den ekonomiska bas som behövs för att
säga nej till uppdrag som inte ligger i linje med institutionens forskningsinriktning.
En permanent överföring av resurser från sektorsorganen skulle
därför bidra till att ge den inomvetenskapligt motiverade forskningen större
utrymme, samtidigt som den politiska styrningen minskar.
Ingenjörsvetenskapsakademien har i en rapport framhållit att det krävs
långsiktighet och uthållighet för att bygga upp och vidmakthålla kompetens.
IVA anser att resurser därför bör gå till kreativa och högpresterande forskare
och forskargrupper. På så sätt stöder och premierar man kvalitet. Målet bör
enligt IVA vara att skapa och upprätthålla verksamheten i ett antal forskargrupper
av hög internationell klass inom merparten av teknikens viktiga huvudområden.
Vi delar uppfattningen att s.k. Centres of Excellence kan vara stödjepunkter
för svensk forskning och föreslår att regeringen återkommer med förslag
till hur sådana centra skall byggas upp.
7. Forskarutbildningen
Regeringen redovisar att behovet av forskarutbildade kommer att öka i
framtiden. Antalet antagna till forskarutbildning har legat kring 2 400 de senaste
tjugo åren. Antalet disputationer uppgår emellertid endast till cirka
1 000 per år. UHÄ har påvisat att betydligt fler måste avlägga doktorsexamen
för att ett oförändrat antal forskarutbildade personer skall vidmakthållas.
Regeringen anger att målet bör vara att fördubbla antalet examinerade
inom forskarutbildningen. Vi delar denna uppfattning.
Regeringen framhåller att institutionerna måste ta ett ökat ansvar för dem
som antagits till forskarutbildning. Vidare hävdar regeringen att det ofta är
bättre både för kvaliteten på arbetet och för effektiviteten i studierna att vara
del i en forskargrupp.
De åtgärder regeringen föreslår är emellertid långt ifrån tillräckliga för att
vända utvecklingen. Svårigheterna att i framtiden rekrytera tillräckligt
Mot. 1989/90
Ubl25
8
många till forskarutbildning kommer att accentueras ytterligare av förändringarna
i födelsetalen. Vid sekelskiftet kommer stor konkurrens att råda
om den tillgängliga arbetskraften. Mycket talar för att starka aktörer kommer
att knyta begåvningarna till sin verksamhet för att säkra produktion och
konkurrenskraft.
Regeringen ansluter sig i propositionen till vårt förslag om omvandling av
studiebidrag till doktorandtjänster, vilket också föreslogs av lärartjänstutredningen
(LÄTU). Vi finner emellertid att regeringens förslag i praktiken
kan leda till en spärrad högskola, eftersom nästan inga öppningar behålls för
annan finansiering av forskarstudier.
Arbete i forskarlag kan givetvis både vara stimulerande och bidra till hög
studietakt och goda resultat. Det finns emellertid skäl att framhålla värdet
av att i forskningssammanhang också gå egna vägar och söka det udda och
originella. Sverige bör värna om den i grunden humanistiska forskningstradition
som slagit vakt om ett fritt sökande av kunskap. Även när handledarkapaciteten
är otillräcklig för att anta fler forskarstuderande bör institutionen
normalt inte kunna vägra studerande som vill genomgå utbildningen som
”privatister" att också göra detta.
Doktorandtjänst ökar tryggheten för den som ger sig in i en forskarkarriär.
Regeringen ser doktorandtjänster som den normala försörjningsvägen för
de forskarstuderande. Detta är också vår uppfattning, men vi anser att regeringen
underskattar värdet av att på andra vägar finansiera forskarutbildning.
Särskilt inom humanistisk och även inom samhällsvetenskaplig fakultet
fullföljs forskarstudier av personer som väljer en lång studietid för att
kunna förvärvsarbeta parallellt med studierna.
Regeringen föreslår därutöver att möjligheterna att uppbära studiemedel
tas bort för den som forskarstuderar. Vi anser att denna möjlighet bör finnas
kvar för den som ser studielån som en möjlighet att delfinansiera sin forskarutbildning.
Riksdagens beslut att överföra lärartjänster inom den allmänna skolan till
kommunal huvudman kan leda till försämrade möjligheter för lärarna att få
tjänstledigt för att inneha högre tjänst. Detta får till följd att ett antal personer
avstängs från möjlighet att bedriva högre studier eller forskning. Vi förutsätter
att dessa frågor löses när man nu planerar för övergång till kommunalt
huvudmannaskap.
Avslutningsvis vill vi fästa uppmärksamheten på den minskning av resurser
för forskning och forskarutbildning som kan bli följden av den förändrade
beskattning av stiftelser och stipendier som nu diskuteras. En eventuell
utökad beskattning bör enligt vår mening inte utformas på sådant sätt att
detta blir följden.
7.1 Doktorandtjänsterna
Regeringen föreslår anslagsökningar utan att klart redovisa att en del av tillskottet
äts upp av löneuppräkning. Antalet studiestödsrum minskar relativt
kraftigt till följd av regeringens förslag. Detta är inte acceptabelt mot bakgrund
av de behov av forskarutbildade som regeringen själv redovisat.
Resurserna för doktorandtjänster bör enligt vår mening ökas med 50 milj.
Mot. 1989/90
Ubl25
9
kr. utöver regeringens förslag. Vidare bör riksdagen ange att omvandlingen
av utbildningsbidrag till doktorandtjänster skall vara avslutad vid utgången
av budgetåret 1995/96.
Omvandlingen av utbildningsbidragen bör under den förestående treårsperioden
avslutas inte bara vad gäller teknisk utan även matematisk-naturvetenskaplig
fakultet samt Sveriges lantbruksuniversitet. Övriga utbildningsbidrag
bör successivt och snarast möjligt därefter omvandlas till doktorandtjänster.
7.2 Betyg pä doktorsavhandling
För att upprätthålla kvaliteten på doktorsavhandlingarna bör reglerna för
betygsättningen ändras. Vi föreslår att avhandlingen betygsätts som underkänd,
godkänd eller väl godkänd. Fakultetsopponent och betygsnämndens
ledamöter skall ha rätt att i protokoll anmäla avvikande mening samt skälen
för sina ställningstaganden.
8. Tjänsteorganisatoriska frågor
Flera utredningar har starkt betonat behovet av samband mellan forskning
och utbildning, inte minst från kvalitetssynpunkt. Åtskillnaden i anslagshänseende
mellan dessa verksamheter är enligt vår mening olycklig. Sambandet
kan emellertid stärkas genom att forskning förs in i tjänsten som en skyldighet
för alla behöriga universitetslärare. Det skulle medföra en vitalisering av
den högre utbildningen.
Vi har i motioner såväl förra året som i år framhållit det nödvändiga i att
tjänstestrukturen vid de svenska universiteten och högskolorna anpassas till
den internationellt gängse. Det skulle innebära att alla behöriga universitetsoch
högskolelärare åläggs forskning i tjänsten motsvarande ungefär en tredjedel
av arbetstiden. Därmed skulle en större del av Sveriges forskningspotential
tas till vara och högskolelagens krav på en utbildning byggd på ”vetenskaplig
grund” få ett reellt innehåll.
Vi konstaterar icke utan tillfredsställelse att regeringen nu är beredd att
acceptera vårt synsätt. Regeringen föreslår att det i högskoleförordningen
skall föreskrivas att högskolelektorer, liksom professorer och forskarassistenter,
skall bedriva forskning och att de nya reglerna skall gälla för högskolelektorstjänster
som ledigförklaras efter den 1 juli 1990. För redan förordnade
högskolelektorer skall forskning i tjänsten gälla om de är eller blir
docentkompetenta. Högskolelektorerna måste dock ansöka om medel för
forskning i särskild ordning.
Regeringens förslag innebär därigenom enligt vår uppfattning endast en
läpparnas bekännelse till principen om forskning i tjänsten för högskolelektorerna.
Som vi framhållit är forskning och undervisning oupplösligt förenade
och principiellt beroende av varandra.
Forskning bör därför vara ett åliggande för alla forskarutbildade högskolelektorer,
oavsett om de vunnit docentkompetens eller ej. Detta är av särskild
vikt för lektorerna vid de mindre högskolorna. Vid dessa högskolor finns endast
ett fåtal docentkompetenta högskolelektorer, och forskningsverksamheten
skulle i hög grad gynnas av att alla behöriga högskolelektorer ålades
Mot. 1989/90
Ubl25
10
forskning i tjänsten. Därigenom tillförs dessa högskolor en ny och betydelsefull
forskningsresurs.
Det finns starka skäl för att i högskoleförordningen reglera den arbetstid
som högskolelektorerna skall ägna åt forskning. Därmed står det från början
klart för såväl prefekter som högskolelektorer vad som bör gälla. Planeringsarbetet
underlättas. Onödiga spänningar och konflikter undviks. Genom en
författningsreglering undviks också en uppdelning av högskolelektorerna i
två kategorier: sådana som har rätt att i tjänsten bedriva forskning och sådana
som måste ansöka därom.
Det har bl.a. efter internationella förebilder ansetts rimligt att högskolelektorernas
forskningsdel utgör ca en tredjedel av den totala arbetstiden. Vi
föreslår att detta lagfästs.
8.1 Finansiering
Finansieringen av högskolelektorernas forskning i tjänsten torde i allt väsentligt
kunna ske inom högskolesystemets ramar. Enligt uppgift skulle ca
2 800 högskolelektorstjänster beröras av förslaget om en forskningsskyldighet
under en tredjedel av arbetstiden. Om tiden skulle behöva finansieras
fullt ut med nya resurser kan kostnaden uppskattas till drygt 275 milj. kr.
Högskolans rörliga forskningsresurs, som numera ingår ospecificerat i fakultetsanslagen,
uppgår till ca 330 milj. kr. innevarande budgetår.
Även andra anslag kan tas i anspråk för ändamålet. Regeringen föreslår
en särskild fakultetsresurs för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna samt forskningsstödjande åtgärder till de mindre och
medelstora högskolorna. De båda anslagsposterna har beräknats till 50 resp.
43 milj. kr. 1992/93.
Det finns också anledning att direkt ta sektoriella medel i anspråk. Alla
innehavare av externt finansierade lärar-/forskartjänster bör kunna åläggas
undervisning omfattande ca 10 % av arbetstiden. En sådan ordning tillämpas
redan för forskningstjänster som finansieras av naturvetenskapliga forskningsrådet.
Av sektoriella medel kan uppskattningsvis 200 milj. kr. frigöras för högskolelektorers
forskning i tjänsten. En stor del av dessa resurser utnyttjas
för övrigt redan i dag av högskolelektorer. Den fulla kostnadstäckningen av
externfinansierad forskning kan likaledes tillföra i första hand institutionerna
betydande resurser. Fem % av de 3 500 milj. kr. som externfinansieringen
i dag uppgår till skulle innebära att ca 175 milj. kr. kunde tillföras
berörda institutioner för en långsiktig kompetensuppbyggnad.
De angivna exemplen, som tillsammans utgör drygt 800 milj. kr., ger vid
handen att högskolelektorernas forskning i tjänsten utan större svårigheter
kan finansieras genom en omfördelning av medel.
Reformen bör genomföras successivt, och det är naturligt att börja med
de docentkompetenta högskolelektorerna. Regeringen bör ges i uppdrag att
genomföra de avsedda förändringarna under den förestående treårsperioden,
så att samtliga forskningsbehöriga högskolelektorer budgetåret 1993/94
har forskning som en av sina väsentliga arbetsuppgifter.
Mot. 1989/90
Ubl25
11
8.2 Högskoleadjunkternas kompetensutveckling
Över hälften av högskolans lärare saknar forskarutbildning. Enligt SCB saknar
ca 800 av ca 4 000 högskolelektorer forskarutbildning, och av ca 5 000
högskoleadjunkter har endast ca 450 genomgängen forskarutbildning.
Detta är inte acceptabelt. Förhållandena är till stor del en följd av en alltför
snabb uppbyggnad av nya högskolor. Vi har vid upprepade tillfällen varnat
för denna utveckling, inte minst vad beträffar kvalitativa försämringar
inom den högre utbildningen. Dåliga löneförhållanden har inte heller gjort
forskarutbildning eller tjänster som lärare vid högskolan mer attraktiva.
Vi har emellertid att utgå från den förhandenvarande situationen. Moderata
samlingspartiet delar regeringens uppfattning att alla lärare inom högskolan
på sikt bör vara forskarutbildade. Vissa kategorier måste dock undantas.
Det gäller vissa tjänster inom det konstnärliga området samt de högskoleadjunkter
som tjänstgör som studievägledare. Samma gäller för vissa
lärare i t.ex. slöjd och musik samt lärare vid fritidslärarlinjen. En precisering
bör ske av vilka lärarkategorier som måste undantas från det långsiktiga målet
om att ha genomgått forskarutbildning.
Regeringen föreslår nu att lediga tjänster som högskoleadjunkt bör ersättas
med tjänst som högskolelektor i den mån kompetent sökande finns att
tillgå. Samtidigt föreslås att 30 milj. kr. anvisas för att bl.a. stödja högskoleadjunkter
vid de mindre högskolorna, som genomgår forskarutbildning. Enligt
"Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna” (SOU 1989:27)
deltar nära en tredjedel av högskoleadjunkterna i forskarutbildning.
Vi är för vår del beredda att stödja åtgärder som syftar till en höjning av
högskolans kvalitet. Enligt vår mening finns det dock anledning att vidta mer
systematiska åtgärder. Regeringen bör därför ges i uppdrag att i nästa budgetproposition
lägga fram en plan för hur målet att få en högskola där det
absoluta flertalet lärare är forskarutbildade skall nås. Det bör självfallet inte
komma i fråga att nytillträdande innehavare av högskoleadjunktstjänster
skall kunna komma i åtnjutande av de medel som anslås för icke disputerade
adjunkters forskarutbildning.
8.3 Tjänster på det medicinska området
Regeringens förslag till förändring av tjänster på det medicinska området
synes inte vara väl genomtänkt. En utgångspunkt bör vara att tjänsterna är
så utformade att tjänstekonstruktionernas intentioner både vad gäller forskning,
undervisning och klinisk tjänstgöring erhåller den tid som avsetts.
Tjänst som klinisk amanuens bör därför tills vidare finnas kvar för att säkerställa
att undervisningsvolymen inte minskar till följd av den förändrade
tjänsteorganisationen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
nytt förslag rörande tjänsterna på det medicinska området.
8.4 Meritvärdet av forskarutbildning
Fler statliga tjänster bör enligt vår mening ha disputerade innehavare. Vi
föreslår att regeringen låter utföra en inventering av tjänster för vilka doktorsexamen
bör vara behörighetsvillkor. Regeringen bör därefter inför riksdagen
redovisa vilka förändringar genomgången bör leda till.
Mot. 1989/90
Ubl25
12
8.5 Gymnasielcktorerna
Det är väsentligt att lektorstjänsterna i gymnasieskolan besätts med kompetenta
sökande. Lektorerna har med sitt djupa ämneskunnande och vetenskapliga
synsätt betytt mycket för att hos gymnasieeleverna väcka intresse
för fortsatta studier.
1 dag upprätthålls knappt 50 % av lektoraten inom gymnasiet av behöriga
innehavare. Skälen härtill är att det inte finns någon lämplig pedagogisk utbildning
för personer med doktorsexamen, samt det ringa ekonomiska utbyte
som en lektorstjänst ger i förhållande till andra tjänster. Regeringen
bör skyndsamt vidta åtgärder för att avhjälpa den svaga rekryteringen till
lektorstjänster i gymnasieskolan.
Vi vill också framhålla möjligheten att ge dispenser för personer som har
disputerat och som visat sig besitta den pedagogiska kompetens som kan krävas
för tjänst som gymnasielektor.
9. Förstärkt bas ökar universitetens frihet
Regeringen föreslår att medel överförs från den sektoriella forskningen till
forskningsråden i stället för att bli en allmän förstärkning av fakultetsanslagen.
Regeringen framhåller värdet av den konkurrens som därigenom skapas
mellan forskare från olika högskolor och institutioner.
Regeringen anger att propositionens förslag innebär att ca 200 milj. kr.
överförs från sektorsorgan till forskningsråden.
Vi vill för vår del framhålla betydelsen av att högskolor och universitet har
en stark bas för den egna verksamheten. Starka fakulteter utgör en viktig
grund för högskolans oberoende och frihet. Överföringen av medel från sektorsorgan
till universitet och högskolor bör därför enligt vår mening i betydande
omfattning användas för förstärkning av fakulteterna.
10. Forskningsrådsorganisationen - ansvarsfrågor
Regeringen föreslår att ett nytt socialvetenskapligt forskningsråd inrättas
samt att skogs- och jordbrukets forskningsråd erhåller en status motsvarande
de övriga forskningsrådens. Vidare föreslår regeringen att ett teknikvetenskapligt
forskningsråd inrättas genom att befintlig verksamhet bryts ut ur
STU:s organisation.
1 samband med inrättandet av det socialvetenskapliga forskningsrådet föreslår
regeringen att delegationerna för social forskning (DSF) samt invandrarforskning
(DEIFO) upphör. Vi har ända sedan tillkomsten av DSF hävdat
att dess verksamhet bättre främjas av att inordnas i den reguljära rådsverksamheten.
Vi hälsar därför regeringens - om än senkomna - helomvändning
med tillfredsställelse. Regeringens förslag innebär emellertid att de nya
forskningsråden blir kvar under respektive fackdepartement.
Vi har ovan framfört våra förslag rörande avvägningen mellan grundforskning
och sektorsforskning. Vi har vidare redovisat vår uppfattning att forskningsprojekten
i största möjliga utsträckning skall beslutas efter inomvetenskapliga
bedömningar. Detta stöds enligt vår mening om ansvaret för grundutbildning
och forskning åvilar det departement som har som huvuduppgift
att svara för kunskapsuppbyggnad och kunskapsutveckling.
Mot. 1989/90
Ubl25
13
I konsekvens härmed kan vi inte se något behov av ett särskilt socialvetenskapligt
forskningsråd. Den vetenskapliga kompetensen att bedöma forskningens
relevans är väl representerad i såväl de humanistiskt-samhällsvetenskapliga
som medicinska forskningsråden.
Vi anser således att regeringens förslag till ett nytt socialvetenskapligt
forskningsråd bör avslås av riksdagen.I andra hand bör riksdagen, för det
fall den beslutar inrätta ett nytt socialvetenskapligt råd, besluta att detta inordnas
bland övriga forskningsråd inom utbildningsdepartementets ansvarsområde.
Handikappforskningen bör även fortsättningsvis ingå i den verksamhet
som forskningsrådsnämnden svarar för.
Det föreslagna teknikvetenskapliga forskningsrådets autonomi bör ytterligare
markeras genom att även detta förs till utbildningsdepartementets ansvarsområde.
Rådets uppgift skall, enligt vår mening, i första hand vara att
bevilja medel för grundläggande teknisk forskning, vars tillämpning ofta inte
kan förutses. Det sagda innebär inte att svensk industris mer omedelbara
behov av forskningsstöd nedvärderas. Detta bör emellertid i första hand tillgodoses
genom insatser i annan form. Så bör t.ex. Sverige mer aktivt än tidigare
verka för en förstärkning av samarbetet med EG och i konsekvens med
detta ställa erforderliga medel till förfogande för att svensk industri skall
kunna delta i, påverka och dra nytta av den gemensamma teknikutveckling
som EG organiserar i sitt ramprogram för FoU.
På samma grunder bör även det skogs- och jordbruksvetenskapliga forskningsrådets
oberoende ställning stärkas genom att även detta råd organisatoriskt
underordnas utbildningsdepartementet.
10.1 Principen om full kostnadstäckning
Regeringen anser att den externfinansierade verksamheten skall stå för alla
de kostnader som den föranleder, även på fakultets- och institutionsnivå.
Vi finner för vår del att en sådan princip är rimlig och riktig. Emellertid
kan den få tämligen bisarra konsekvenser genom att av regeringen föreslagna
anslagsökningar till forskningsråden helt äts upp av att även dessa
skall betala de kringkostnader som verksamheten föranleder.
I dag erlägger forskningsråden till högskoleförvaltningen ett av regeringen
fastställt belopp motsvarande 3 % av kostnaderna för olika projekt. Principen
om full kostnadstäckning kan komma att leda till krav på betydande belopp.
Inom en nära framtid kan kravnivån komma att ligga betydligt högre
och motsvara belopp som vida överstiger de av regeringen nu föreslagna anslagsökningarna.
Regeringens handlingssätt är närmast opportunistiskt. Effekterna av förslaget
om full kostnadstäckning borde öppet ha redovisats. För forskningsrådens
del kan det innebära en de facto minskad verksamhet.
Å andra sidan leder ofullständig kostnadstäckning till att någon annan
verksamhet får se sina resurser naggade i kanten. I sämsta fall kan det bli så
att resurser för grundutbildning urholkas för att täcka forskningens behov.
Vi har i förevarande motion föreslagit omfattande överföringar av sektors
Mot. 1989/90
Ubl25
14
medel till fakulteter och forskningsråd. Genom de av oss föreslagna överföringarna
skapas även möjligheter för de olika delarna av forskningsorganisationen
att svara för sina kostnader utan att verksamheten försämras.
11. Forskningen vid de små och medelstora högskolorna
Regeringen anför att kraven inte bara på kvalitet utan också på bredd i forskning
och forskarutbildning har medfört att många forskningsmiljöer inom
högskolan är små. Forskningspolitiska studier visar att det krävs en viss omfattning
på verksamheten för att skapa en kreativ forskningsmiljö.
Grundforskning och forskarutbildning bedrivs i dag inom ett fyrtiotal fakulteter
knutna till elva högskoleenheter.
Regeringen föreslår nu att särskilda medel ställs till förfogande för forskningsstödjande
åtgärder vid de mindre och medelstora högskolorna. Sammanlagt
föreslås för perioden en höjning av basen med 30 milj. kr. Medlen
skall stimulera lärare vid dessa högskolor att ansöka om forskningsstöd och
projektanslag hos forskningsråd och andra forskningsfinansiärer. Vidare
skall medlen kunna användas för stöd till forskarutbildning av lärare vid de
mindre och medelstora högskolorna.
Ytterligare medel för bl.a. forskning vid de mindre och medelstora högskolorna
föreslås i regeringens proposition rörande regionalpolitiken.
Andelen lärare som genomgått forskarutbildning uppgår vid de små och
medelstora högskolorna till ca 30 %. Vid vissa högskolor finns endast några
få och i något fall icke någon enda disputerad lärare. Det är under sådana
förutsättningar knappast korrekt att tala om en utbildning på vetenskaplig
grund.
Vi finner för vår del att det är av största vikt att de medel som nu ställs till
förfogande för forskning vid små och medelstora högskolor också används
till verksamhet som håller den kvalitativa nivå som måste krävas och inte till
ett slags allmänt utvecklingsarbete, t.ex. i samarbete med det lokala näringslivet.
Användningen av medlen måste följa samma vetenskapliga kriterier
som gäller för övrig forskning och utveckling.
Det finns anledning att tillse att de anslagna medlen uteslutande används
för angivna ändamål: dels att ge stöd för högskoleadjunkters forskarutbildning,
dels att stimulera redan forskarbehöriga lärare i deras forskning.
12. Utrustningsanslaget
Vi har i kommittémotion rörande Högskoleutbildningen (1989/90:Ub617)
föreslagit att riksdagen, utöver av regeringen föreslagna 70 milj. kr. för nästa
budgetår anvisar ett engångsanslag om 500 milj. kr. för nyanskaffning och
ersättning av utrustning.
Särskilt besvärande är bristen på modern utrustning inom grundutbildningen,
men här finns - liksom i andra avseenden - ett klart samband mellan
kvalitet i grundutbildning och forskning.
Vi vidhåller vårt förslag om en engångsanvisning av 500 milj. kr. för anskaffning
och ersättning av utrustning.
Mot. 1989/90
Ubl25
15
13. Kulturfrågor
Vi har i annat sammanhang föreslagit att statens kulturråd skall avvecklas
samt att anslagen för kulturändamål läggs ut decentraliserat.
1 konsekvens härmed föreslår vi att de medel som statens kulturråd bör få
enligt regeringens förslag i stället anvisas så att varje ansvarsmuseum direkt
erhåller 250 000 kr. för sin forskning samt att resterande 756 000 kr. anvisas
humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för forskning inom kulturområdet.
14. Forskning för en miljöanpassad utveckling
Regeringen föreslår att till floran av sektorsorgan skall tillföras ett programråd
för avfallsrelaterad miljöforskning. Syftet är dels att identifiera de risker
som en olämplig och ofullständig avfallshantering innebär för en god miljö,
dels att precisera krav som behöver ställas på produkter, hushåll och företag
samt på metoder för avfallshantering.
Vi har ovan föreslagit att en översyn skall ske i syfte att nedbringa antalet
organ som inrättats för styrning av forskningsinsatser. I konsekvens härmed
anser vi att regeringens förslag om ett programråd för avfallsrelaterad miljöforskning
bör avvisas. Verksamheten ifråga kan stödjas och samordnas via
de befintliga forskningsråden.
15. Forsknings- och utvecklingsarbete inom tjänstesektorn
I propositionen anges att kommuner och landsting bör engagera sig som uppdragsgivare
i forskningssammmanhang. Regeringen avser att bedriva ett
programarbete i syfte att beskriva och avgränsa forskningsområdet samt att
därefter återkomma till riksdagen i denna fråga.
Vi finner det naturligt att kommuner och landsting kritiskt granskar och
utvärderar sin verksamhet. En effektiv utvärdering och dynamik skulle föras
in i den offentligt bedrivna verksamheten om möjlighet öppnades att bedriva
verksamhet med olika huvudmän och under konkurrens.
Kommuner bör självfallet kunna använda den kompetens som finns vid
universitet och högskolor för granskning och analys av sin verksamhet. Att
föra in fler styrfaktorer i forskningen genom att kommunerna börjar uppträda
som renodlade sektorsorgan är enligt vår mening emellertid inte
lämpligt.
Aven på detta område bör högskoleorganen själva välja och precisera
forskningsverksamhetens inriktning.
Vi föreslår att regeringen avstår från denna arbetsinsats och i stället verkar
för den förnyelse och avreglering av den offentligt bedrivna verksamheten
som den så länge talat om men inte förmått genomföra.
16. Energiforskning
Under de senaste femton åren har staten satsat 7,8 miljarder kr. i löpande
penningvärde på forskning och utveckling inom energiområdet. Dessutom
har Vattenfall, de privata kraftföretagen, Svensk Energiutveckling AB och
Mot. 1989/90
Ubl25
16
andra intressenter avsatt stora summor för samma ändamål. Trots betydande
insatser på energiforskningsområdet, framför allt rörande förnyelsebara
energikällor, har inga nya kommersiella genombrott gjorts.
Den svenska energiforskningen genomsyras av tydliga politiska ambitioner.
Riksdagsbeslutet - i strid med resultatet av folkomröstningen - om att
kärnkraften skall vara avvecklad år 2010 har i stor utsträckning präglat forskningsinsatserna.
Forskning måste, enligt vår mening, präglas av realism och
inte av politiskt önsketänkande. Tidigare forskningsprojekt bör utvärderas
och resultaten ligga till grund för bedömning av vilka insatser som bör ske i
framtiden.
Förbudet mot forskning för att rita, konstruera eller kostnadsberäkna nya
kärnkraftsreaktorer (6 §, lagen om kärnteknisk verksamhet) bör självfallet
upphävas. Förbudet är en skam för ett land som vill hävda yttrandefrihet
och den demokratiska debattens ideal. Det innebär dessutom en otillbörlig
inskränkning i den forskningens frihet som även regeringen säger sig värna
om.
17. Justitiedepartementets verksamhetsområde
Den ökande brottsligheten oroar många människor. Det finns starka skäl för
forskning inom detta område i syfte att minska brottsligheten och därmed de
skador den åstadkommer.
1 propositionen anges att det saknas tillräcklig kunskap om och i vilken
utsträckning brottslighet har samband med den invandring som skett till Sverige.
Regeringen anser det nödvändigt att forsknings-och utvecklingsarbetet
inom området intensifieras. Detta finner vi befogat. Det är känt att invandrare
svarar för en oproportionerligt stor del av brottsligheten - inte minst
vad gäller grova brott. Exempelvis uppgick andelen utländska medborgare
som 1987 dömdes för grova narkotikabrott till 31 %.
Vi finner dock anledning att reagera mot de utgångspunkter för forskningsarbetet
som regeringen anger. I propositionen anförs:
Det behövs mer kunskaper om invandrares brottslighet, om vilka faktorer i
det svenska samhället som negativt påverkar olika invandrargruppers anpassningsmöjligheter
samt om hur man kan komma till rätta med dessa problem
(vår kursivering).
Det anförda synes innebära att regeringen utgår ifrån att det är i det svenska
samhället eller bland svenska medborgare man har att söka de främsta orsakerna
till invandrares brottslighet. Sådan forskning torde riskera att leda
fram till att det är svenskar och olika samhälleliga organ som skall förändras
för att minska invandrares brottslighet. Vi menar att detta inte är en godtagbar
utgångspunkt för forskningsarbete. Detta arbete bör tvärtom i första
hand vara inriktat på att söka vilka faktorer hos olika invandrargrupper som
medverkar till brottslighet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Enligt propositionen tillhör ekonomisk brottslighet de områden som prioriteras
i kampen mot brottsligheten. I linje med detta resonemang anges att
BRÅ skall göra en särskild undersökning av den ekonomiska brottsligheten
inom hyres- och fastighetsbranschen.
Mot. 1989/90
Ubl25
17
Enligt vår mening bör en sådan undersökning inte prioriteras. För det
första är det felaktigt att ekonomisk brottslighet är ett prioriterat område.
Enligt budgetpropositionen, bilaga 15, sid 99, skall våldsbrottsligheten och
narkotikabrottsligheten prioriteras under följande budgetår. Ekonomisk
brottslighet är således för närvarande inte ett prioriterat område i kampen
mot brottsligheten.
För det andra har under 1980-talet initierats och genomförts åtskilliga undersökningar
av ekonomisk brottslighet. Mot den bakgrunden finns det anledning
att hushålla med de trots allt begränsade resurser som står till förfogande
för forsknings- och utvecklingsarbete. Det är nödvändigt att prioritera
de uppgifter som är mest angelägna.
Enligt vår mening är det synnerligen angeläget att brottsoffrens situation
liksom de totala kostnaderna för brottsligheten blir föremål för särskilda undersökningar.
Det finns inte någon kartläggning av hur brottsoffer i Sverige reagerar psykiskt,
förutom en begränsad enkätundersökning som tidigare genomförts i
BRÅ:s regi. Det finns inte heller någon utredning om brottsoffrens kontakter
med myndigheter och vilka erfarenheter myndigheterna har av detta arbete.
Resultatet av ett sådant forskningsarbete skulle kunna ligga till grund
för ytterligare insatser till brottsoffrens skydd. Det kan också ge underlag för
beslut om hur myndigheternas arbete med brottsoffer skall kunna förbättras.
Det finns inte heller någon forskning om vad de ”vanliga” brotten kostar
vårt land. Sådan forskning skulle kunna ge information om de samlade kostnaderna
för offer, sjukhusvård, socialtjänstens insatser, polisutredning,
rättsväsende och kriminalvård. Kunskaperna skulle vara av stor betydelse
både vad gäller insatser för att förhindra brott och ytterligare insatser för
brottsoffren.
De av oss föreslagna uppgifterna bör rymmas inom det anslag regeringen
föreslagit.
18. Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Vi har ovan anfört våra synpunkter på avvägningen av ansvar mellan högskolor
och sektorsorgan. En viktig utgångspunkt är att forskningen främst
skall styras av inomvetenskapliga kriterier. Enligt vår mening bör skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) föras över till utbildningsdepartementets
ansvarsområde.
Detta ställningstagande aktualiserar i sin tur vem som skall vara huvudman
för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det kan vara konsekvent att
också överföra SLU till utbildningsdepartementets ansvarsområde. SLU
skulle därmed likställas med övriga universitet.
I princip anser vi att den lösning bör eftersträvas som ger SLU - och andra
universitet - största möjliga autonomi. Vi föreslår att regeringen får i uppdrag
att under perioden analysera frågan om SLU:s framtida organisation.
Mot. 1989/90
Ubl25
18
19. Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Vi föreslår i en särkild kommittémotion att arbetslivsfonden och arbetsmiljöinstitutet
avvecklas samt att de medel som dessa organ fördelar överförs
till berörda forskningsråd.
20. Bostadsdepartementets verksamhetsområde
Byggbranschen satsar mindre på forskning och utveckling än andra
branscher, vilket har sin grund i att en genomreglerad marknad som bostadsmarknaden
så detaljstyr branschen att nyskapande och utveckling förkvävs
och förhindras. Därmed minskar också företagens behov och nytta av FoUverksamhet.
Med färre regleringar och styråtgärder skulle således även
byggbranschen tvingas till en marknadsorienterad produktutveckling och
experimentbyggande - i stället för den anpassning till de bygg- och låneregler
som i dag styr byggandet.
Vi har under en lång följd av år krävt att statens råd för byggnadsforskning
(BFR) skall avvecklas. Ansvaret för relevant verksamhet bör flyttas över på
andra huvudmän - övrig verksamhet skall läggas ner. Universitet och högskolor
bör ges ett ökat inflytande över byggforskningen.
Fluvuddelen av rådets medel kan efter en övergångsperiod överföras till
fakultetsanslagen. Forskning inom byggsektorn behöver inte något speciellt
eget organ för att fördela pengar. För att möjliggöra att slutföra pågående
projekt och skapa förutsättningar för en smidig övergång till en ny forskningsorganisation
bör avvecklingen ske successivt och avslutas under
1992/93. Inga nya projekt bör få tillkomma efter den 1 juli 1990. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med en plan på hur de medel för byggforskning
som härigenom frigörs skall överföras till högskolan.
Enligt vår mening bör även experimentbyggande finansieras på samma
sätt som övrigt byggande. Inget särskilt anslag behövs för detta ändamål.
Under en övergångstid bör emellertid vissa medel ställas till förfogande.
Inga nya projekt bör få påbörjas efter den 1 juli 1990.
Vi förordar också vissa förändringar vad gäller statens institut för byggnadsforskning
(SIB). Verksamheten bör integreras med forskningen vid universitet
och högskolor och finansieras via anslag till dessa. Vidare bör den
förändring av inriktningen mot ökad andel av uppdragsforskning som skett
under senare år fortsätta. Härigenom förbättras förutsättningarna att knyta
kompetenta forskare till verksamheten.
21. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för forskningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att motivera därtill lämpade människor
att satsa på en forskarkarriär,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan grundutbildning och forskning
Mot. 1989/90
Ubl25
19
och om ett samlat budgetförslag för hela högskole- och forskningsområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att delta som likaberättigad part i EG:s
forskningsprogram,
5. att riksdagen hos regeringen begär preciserat förslag om överföring
av ca 30 % av resurserna för sektoriell FoU till fakulteter och
forskningsråd i enlighet med vad som i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av verksamheten i dess nuvarande form
vid arbetslivscentrum och arbetsmiljöinstitutet,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av verksamheten vid statens råd för
byggnadsforskning,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av statens institut för byggnadsforsknings
verksamhetsformer,2]
[att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av möjligheterna
att avveckla naturvårdsverkets forskningsnämnd och fiskeristyrelsens
befattning med forskningsinitierande verksamhet,3]
[att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av möjligheterna
att avveckla idrottens forskningsråd,4]
[att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av möjligheterna
att avveckla transportforskningsberedningen,6]
[att riksdagen beslutar att de medel som anslås för den forskning
som hittills finansierats via barn- och ungdomsdelegationen och statens
kulturråd förs över till forskningsråden,4]
6. att riksdagen hos regeringen begär en inventering av styrgrupper
och programråd samt därav föranledda förslag om avveckling av vissa
organ i enlighet med vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om högskolans möjligheter att biträda i utredningar
m.m.,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppbyggnad av s.k.
Centres of Excellence i enlighet med vad som anförts i motionen,5]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antagning till forskarutbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet att genomgå forskarutbildning som ”privatist”,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att slå vakt om en humanistisk forskningstradition,
11. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att studiemedel
även framdeles skall kunna utgå för forskarutbildning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att även i framtiden vara tjänstledig
för att inneha högre tjänst,
Mot. 1989/90
Ubl25
20
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 för inrättande
av ytterligare doktorandtjänster anslå 50 milj. kr. utöver regeringens
förslag att fördelas proportionellt mellan berörda fakulteter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av stiftelser och stipendier,
15. att riksdagen beslutar att omvandlingen av utbildningsbidrag till
doktorandtjänster skall vara avslutad senast vid utgången av budgetåret
1995/96,
16. att riksdagen beslutar att den fullständiga omvandlingen av utbildningsbidrag
till doktorandtjänster under den förestående treårsperioden
även skall avse matematisk-naturvetenskaplig fakultet,
[att riksdagen beslutar att den fullständiga omvandlingen av utbildningsbidrag
till doktorandtjänster under den förestående treårsperioden
även skall avse Sveriges lantbruksuniversitet,-1]
17. att riksdagen beslutar att doktorsavhandlingar skall betygsättas
i enlighet med vad som i motionen anförts,
18. att riksdagen beslutar att forskning i tjänsten på cirka en tredjedel
av arbetstiden skall åligga högskolelektorer i enlighet med vad
som i motionen anförts,
19. att riksdagen beslutar att samtliga forskningsbehöriga högskolelektorer
skall ha forskning som en av sina väsentliga arbetsuppgifter
senast budgetåret 1993/94,
20. att riksdagen hos regeringen begär en plan för hur målet med
en högskola där det absoluta flertalet lärare är forskarutbildade skall
nås i enlighet med vad som i motionen anförts,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytillträdande högskoleadjunkters möjligheter att
erhålla medel för icke disputerade adjunkters forskarutbildning,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag att omvandla tjänster
som klinisk amanuens till klinisk assistent,
23. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till tjänster
på det medicinska området i enlighet med vad som i motionen anförts,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att ge dispens från kravet på praktisk/pedagogisk
utbildning för att inneha tjänst som gymnasielektor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stärka autonomin hos högskolor och
universitet,
[att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av ett socialvetenskapligt
forskningsråd och som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om befintliga forskningsråds ansvar för
att stödja socialvetenskaplig forskning,7]
[att riksdagen, för det fall föregående yrkande inte vinner riksdagens
bifall, beslutar att det socialvetenskapliga rådet skall organiseras
på samma sätt som andra forskningsråd i enlighet med vad som anförts
i motionen,7]
26. att riksdagen beslutar att ansvaret för handikappforskning även
i fortsättningen skall åvila forskningsrådsnämnden,
Mot. 1989/90
Ubl25
21
27. att riksdagen beslutar att samtliga forskningsråd skall organiseras
på ett likartat sätt och inordnas under ett och samma departement
i enlighet med vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitet på den forskning som bedrivs vid små och
medelstora högskolor och användningen av härför anslagna medel,
29. att riksdagen beslutar att för anskaffning och ersättning av utrustning
för budgetåret 1990/91 anvisa ett engångsanslag om 500 milj.
kr. utöver regeringens förslag,
[att riksdagen avslår regeringens förslag att för budgetåret 1990/91
anvisa 2006000 kr. till statens kulturråd,4]
[att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 för forskning direkt
till varje ansvarsmuseum anvisa 250 000 kr.,4]
30. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 för forskning
inom kulturområdet till humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
anvisa 756 000 kr.,
[att riksdagen avslår regeringens förslag att inrätta ett programråd
för avfallsrelaterad miljöforskning,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommuners och landstings medverkan i
sektorsforskning,x]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av energiforskningsprojekt,5]
[att riksdagen beslutar att upphäva 6 § i lagen om kärnteknisk
forskning,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av forskning om invandrargruppers
brottslighet,9]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om inriktningen av brottsforskningen,9]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys av Sveriges lantbruksuniversitets framtida
organisation,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för avveckling av statens råd för byggnadsforskning
och finansieringen av experimentbyggande.2]
Mot. 1989/90
Ubl25
22
Stockholm den 20 mars 1990
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)
Arne Andersson (m)
i Ljung
Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)
Rolf Dahlberg (m)
Gunnar Hökmark (m)
Bo Lundgren (m)
' 1989/90:A28
21989/90:Bo48
31989/90: Jo24
41989/90: Kr24
51989/90: N40
61989/90:T24
7 1989/90:So36
81989/90:Fi37
9 1989/90: Ju29
Mot. 1989/90
Ubl25