Motion till riksdagen

av Kent Carlsson m.fl. (s)

Svenska företags verksamhet i Sydafrika

Mot.

1989/90

U653-658

Det har skett en positiv utveckling i många delar av vår värld de senaste åren,
inte minst i Östeuropa där demokratin vunnit stora segrar. Kontakterna mellan
USA och Sovjet har förbättrats och den misstro som tidigare präglade
relationerna supermakterna emellan har ersatts av dialog och ett framväxande
samarbete. Denna utveckling ger oss ett större hopp att i framtiden
kunna se en värld i fred och fredlig samexistens, vilket tidigare framstått som
en ouppnåelig dröm.

Men det kvarstår en lång rad orättvisor och konflikter i många länder och
regioner som trots folklig mobilisering och internationella påtryckningar inte
nämnvärt förändrats. Sydafrikas apartheidsystem är ett sådant exempel. Under
1980-talet har rasåtskillnadspolitikens strikta tillämpning inneburit att
motsättningarna i Sydafrika fördjupats. Inga åtgärder har vidtagits av regimen
för att avskaffa apartheid utan systemet har snarare befästs. Varje område
som vi betraktar som mänskliga fri- och rättigheter är beskurna genom
en lång rad av förbud och rasåtskiljningslagar. Många organisationer har förbjudits
att verka, informationskontroll och censur är utbredd och ständigt
pågår fängslande av s.k. oppositionella.

Situationen i Sydafrika är inget okänt problem för Sverige. Sedan många
år tillbaka har regering och olika organisationer arbetat för att stärka den
svarta majoritetens kamp för likaberättigande och demokratiska rättigheter.
Tillsammans med de övriga nordiska länderna har vi försökt att påverka omvärlden
till liknande ställningstaganden och för internationella sanktioner
mot Sydafrika.

Redan 1961 uppmanade FN samtliga medlemsstater att vidta sanktionsåtgärder
mot Sydafrika. ANC och hela den demokratiska rörelsen inne i Sydafrika
har krävt en total internationell isolering av apartheidsystemet.

Sverige har genom olika lagstiftningar följt FN:s och ANC:s uppmaningar
och lagstiftat mot handel med och investeringar i Sydafrika. 1979 kom lagen
om förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika, 1986 förbudet mot överlåtelse
och upplåtelse av patent och tillverkningsrättigheter till sydafrikanska och
namibiska företag och 1987 handelsförbudslagen.

Trots den nu gällande lagstiftningen finns det flera svenska företag i Sydafrika.
Det beror på den övervintringspolitik regeringen valt att föra och som
tillåter företagen att stanna kvar i Sydafrika men inte utvidga sin verksamhet

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr U653-658

Rättelse: S. 17-18 Står: U658 Rättad: Text insatt från U540

där. Kritik har riktats mot denna övervintringspolitik, inte minst från den Mot. 1989/90
svenska antiapartheidrörelsen och många folkrörelser. U653

Faktum är att de svenska företagens närvaro utnyttjas som politiskt stöd
av apartheidsystemet och försvagar den övriga svenska Sydafrikapolitiken.

I stället för att handelsförbudslagen inneburit ett tillbakadragande av de
svenska investeringarna i Sydafrika har många företag fortsatt och t.o.m.
ökat sina förbindelser med landet. Av kommerskollegiums redovisningar
framgår att företagens omsättning ökat liksom antalet anställda. Det rimmar
illa med våra, som vi anser det, långtgående sanktionsåtgärder.

Naturligtvis har det funnits starka krafter som arbetat för att de svenska
företagens närvaro i Sydafrika skall fortsätta. Argumenten för detta har varit
att de svenska sanktionerna inte påverkar regimen och att de svenska företagen
genom sin närvaro kan tjäna som en motvikt mot rasåtskillnadspolitiken
genom en ansvarsfull personalpolitik. Från delar av svensk fackföreningsrörelse
har argumenten funnits att det är lättare att upprätthålla kontakterna
med broderorganisationer i Sydafrika om svenska företag finns på plats.

Men att sanktioner har effekt konstaterade redan Sydafrikas industriförbund
1986 och det finns många uttalanden som visar att sanktionerna känns
för både regimen och näringslivet. Sydafrikas ekonomi har ett antal svaga
punkter som gör att landet är sårbart för press utifrån.

Vad beträffar de svenska företagens personalpolitik och anställningsförhållande
för de svarta är det sant att fackföreningar tillåts. Samtidigt så existerar
inte fackföreningar på samtliga svenska företag, exempelvis saknar
både Transatlantic rederi AB och Skega AB fackföreningar. En orsak till
detta kan vara att det på de svenska företagen inte arbetar så många svarta,
endast ca 30 %. Man kan då ifrågasätta om argumenten för en god personalpolitik
och sysselsättningsskäl är av avgörande betydelse för att behålla systemet
som det är i dag.

Detta leder fram till att det är dags för Sverige att ompröva övervintringspolitiken
i Sydafrika. I konsekvens med vår övriga Sydafrika-lagstiftning och
vår principiella hållning till apartheidregimen bör vi istället överväga att dra
tillbaka samtliga svenska företag från Sydafrika.

Därför bör den svenska regeringen snarast påbörja arbetet med en avvecklingsplan
för svenska företags verksamhet i Sydafrika. Denna plan bör
vara klar att börja tillämpas senast om ett år. Under den tiden har regeringen
möjlighet att bedöma om situationen i Sydafrika utvecklas på ett sådant sätt
att det finns klara bevis på att apartheidssystemet håller på att avvecklas.

Under sådana omständigheter finns det inga skäl att dra tillbaka de svenska
företagen. Ett år kan också vara en rimlig tid för företagen att ställa om sin
verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om plan för avveckling av svenska företags verksamhet
i Sydafrika,

2

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90
tionen anförts om när avvecklingsplanen skall börja tillämpas. U653

Stockholm den 25 januari 1990

Kent Carlsson (s)

Berndt Ekholm (s) Erkki Tammenoksa (s)

Eva Johansson (s)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U653-658