Motion till riksdagen
1989/90:U630
av Lars Werner m.fl. (vpk)
Indonesien, Östtimor och Västpapua
Indonesien bryter mot folkrätten både när det gäller de mänskliga rättigheterna
och annekteringen av Östtimor och Västpapua.
Vid militärkuppen 1965 i Indonesien mördades en miljon människor.
Brotten har fortsatt. Det finns politiska fångar som suttit fängslade i 25 år.
Minst 14 avrättades 1985-88. Sommaren 1989 ställdes två studenter inför
rätta anklagade för ”subversion” och för att ha spritt ”kommunistisk” litteratur.
Muslimska aktivister har dömts till långa fängelsestraff för att de inte vill
anamma landets officiella ideologi, Pancasila. Tidningar och böcker förbjuds,
bl.a. av Pramoedya Ananta Toer, som fick PEN:s Frihetspris 1988.
1985 sammanslogs fackföreningarna till en, vars ledare utses av regimen.
Strejkande arbetare möts med polisiärt våld. ILO, FFI och AFL-CIO har
kritiserat bristen på fackliga rättigheter.
Indonesiens annektering av Östtimor har på nytt tagits upp i FN. Underkommissionen
om förebyggande av diskriminering och skydd av minoriteter
har uppmanat generalsekreteraren att fortsätta arbeta för en ”lösning som
tar full hänsyn till det östtimoresiska folkets rättigheter och önskemål” och
noterat biskop Belos krav på folkomröstning.
FN:s underkommission för de mänskliga rättigheterna har uppmanat Indonesien
att släppa in mänskorättsorganisationer och pressen i Östtimor.
Amnesty International avlämnade i augusti en rapport om Östtimor i avkoloniseringskommittén.
Den indonesiska regeringen har gjort allt för att söka övertyga omvärlden
om att timoreserna acceperat förhållandena, att motståndet upphört. Men
när påven besökte Östtimor i oktober förra året bröt protesterna fram med
krav på självständighet.
Enligt Amnesty International har en indonesisk tjänsteman berättat hur
han regisserade utländska delegationers besök i Östtimor åren 1986-88. Lokalbefolkningen
preparerades i förväg och försågs med Indonesienvänliga
plakat. Underrättelseofficerare utplacerades ut i folkmassan, och det var
dessa som steg fram och intervjuades av de utländska besökarna.
Detta kastar nytt ljus över det besök som UD:s Dag Klackenberg gjorde
i Östtimor och hans rapport om att allt var i sin ordning.
Folkmordet fortsätter med folkomflyttningar, diskriminering och kulturförtryck.
Motståndet mot ockupationen har ökat på sistone. Det handlar
inte längre om en gerillarörelse i bergen utan om en rörelse som också är
starkt förankrad i byarna och städerna. Den katolska kyrkan har blivit en Mot. 1989/90
kulturell frizon, där människorna får höra sitt eget språk, tetun, talas. Där- U630
för har kyrkan blivit en målgrupp för militärens attacker. Prästerna har förbjudits
hålla mässan på tetun.
Östtimorfrågan har fått en internationell dimension genom avtalet mellan
Indonesien och Australien att samarbeta om utvinningen av olja i Timor
Gap. Portugal aviserade på förhand att man skulle vända sig till Internationella
domstolen i Haag.
Västpapua införlivades 1962 med Indonesien och döptes om till Irian
Yaya. En skenfolkomröstning genomfördes. FN acepterade annekteringenmen
det gjorde inte befolkningen. Den gjorde motstånd. Enligt Free Papua
Movement (OPM) har 200 000 personer dödats i kriget, som för deras del
förs med pilbågar och spjut mot den indonesiska krigsmaktens moderna vapen.
Papuanerna behandlas som ”primitiva vildar”, tvingas bryta med sina traditioner.
Urinvånarna flyttas till otillgängliga bergsområden. I deras ställe
har folk från Java flyttats in och utgör nu 25 % av befolkningen. Programmet
har medfört stor skogsskövling.
Liksom i Östtimor handlar det i Västpapua om exploatering av naturrikedomar:
regnskogar och mineraler. Ett amerikanskt gruvbolag har hittills exporterat
koppar för 1,7 miljarder dollar och 100 000 uns guld. Indonesien
har fått ut 500 miljoner dollar i skatt. Men papuanerna får inget med, när
rikedomarna plundras.
Trots Indonesiens brott mot de mänskliga rättigheterna, folkrättstridiga
annektering av Östtimor och Västpapua och folkmord, och trots den omfattande
korruptionen fortsätter det utländska biståndet att flöda. I juni beslutade
IGGI öka biståndet till Indonesien. Sverige deltog.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
vapenleveranser till Indonesien omedelbart skall avbrytas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall lämna IGGI,
3. att riksdagen uttalar att något svenskt biståndssamarbete med
Indonesien inte skall upptagas så länge landet bryter mot folkrätten,
4. att riksdagen uttalar sitt stöd för förslaget om en folkomöstning
i Östtimor,
5. att riksdagen begär initiativ av regeringen för att få frågan om
Västpapuas status upptagen till förnyad behandling i FN,
6. att riksdagen uttalar att humanitärt stöd skall lämnas arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter i Indonesien, till Fretilin i Östtimor
och OPM i Västpapua.
11
Stockholm den 24 januari 1990
Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Mot. 1989/90
U630
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
12